den 19 maj
Interpellation 2005/06:432 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Lena
Hallengren (s)
Valfrihet inom barnomsorgen
I dag finns flera frivilligorganisationer vars
ambition och huvudsyfte är att skapa mer tid tillsammans för föräldrar och
barn. Hemmaföräldrar, HARO, Barnens Rätt Till Föräldrars Tid, är bara några av
de organiserade röster som höjts. Nu sprids även Föräldraupproret i landets
kommuner; föräldrar gör namninsamlingar, marscherar på första maj, deltar i
aktioner och försöker på många platser väcka opinion i en för dem livsviktig
fråga, nämligen den som handlar om deras barns välbefinnande.
I
flera kommuner finner vi exempel på föräldrar och kommunpolitiker som försöker
kringgå den lagstiftning vilken kraftigt begränsar valfriheten inom barnomsorgen.
Den så kallade Nackamodellen är kanske det allra mest kända exemplet, men
liknande försök finns på fler platser, som exempelvis Uppsala och Knivsta. Enligt
en nyligen genomförd Sifoundersökning finns dock anledning att tro att än fler
föräldrar skulle välja att vara hemma längre om ekonomisk möjlighet förelåg.
Undersökningen som genomfördes under perioden 18@20 april, påvisar att
64 % anser att samhället ska göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att
vara hemma med sina barn tills de är fyra år. Än mer positiva än genomsnittet,
är Hallengrens egna väljare, där 65 % stöder förslaget. Bland LO-medlemmarna
tyckte hela 76 % att så skulle ske.
Många
frivilligorganisationer har fångat upp dessa, stundtals politiskt och medialt
marginaliserade grupper, och försöker gentemot beslutsfattarna föra deras
talan. Som ett led i ambitionen att föra dialog med politikerna har nätverket
Hemmaföräldrar skickat ett brev med nio frågor till förskoleminister Lena
Hallengren. I sitt brev har man bland annat frågat varför förskoleminister
Hallengren påstår att de som vill ha mer flexibla barnomsorgslösningar inte är
speciellt många, detta när Föräldraupproret samlat in över 50 000
namnunderskrifter. Man vill också få förklarat varför enbart de med höga
inkomster ska ha möjlighet att välja när, och vid vilken ålder barnen ska
placeras i förskoleverksamhet. De vill också veta varför Hallengren, som
opinionsbildare och samhällsdebattör, förutsätter att en hemmavarande förälder
oftast är en kvinna och så vidare
När
Hemmaföräldrar fick sitt svar från Lena Hallengrens pressekreterare,
ignorerades samtliga nio frågor. I stället löd svaret: ”Lena Hallengren hade
gärna svarat på dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och
professionellt sätt. Nu är de i vissa fall helt felaktiga och i andra fall
insinuanta och Lena Hallengren gör därför bedömningen att hon inte har
möjlighet att medverka.”
Detta
är alltså det svar som ges medborgare vilka med befintliga demokratiska redskap
försöker väcka opinion och söker få sina frågor besvarade: att de inte är
seriösa och professionella.
Som
politiker är vår uppgift att se till våra medborgares intressen. Att bland
annat lyssna och besvara frågor, inte minst när de rör så omistliga områden som
våra barn och deras välbefinnande. Med hänvisning till ovanstående vill jag
fråga statsrådet:
Vad
avser statsrådet att göra för de tusentals föräldrar vilka efterfrågar
ekonomiskt stöd att stanna hemma längre med sina små barn?
Vad
avser statsrådet att göra för att de föräldrar, vilka på olika sätt påtalar och
efterfrågar mer flexibla barnomsorgsformer, ska erbjudas ett större och mer
anpassningsbart omsorgsutbud?
Vad
avser statsrådet att göra för att de medborgare vilka söker svar från sina
folkvalda representanter och företrädare ska bli respektfullt bemötta och få
korrekta svar?