Vanvårdsutredningen

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 22 oktober 2013

Interpellation: Vanvårdsutredningen

Interpellation 2013/14:23 av Larsson, Margareta (SD)

den 1 oktober

Interpellation

2013/14:23 Vanvårdsutredningen

av Margareta Larsson (SD)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

År 2006 inleddes utredningen om vanvård i den sociala barnavården, även kallad Vanvårdsutredningen. Syftet med denna, och med lagförslaget som klubbades igenom förra året, var att ge upprättelse för en förlorad barndom som samhället varit ansvarigt för. Därmed skulle man kunna sätta punkt för vår mörka historia och gå vidare till en mer medveten och ansvarsfull hållning gentemot barn och unga som av olika skäl förlorat sin familj.

Statsrådet gjorde tidigt klart att hon inte var intresserad av någon kompensation över huvud taget till dem som tidigare vanvårdats. När oppositionen tillsammans med oss sverigedemokrater krävde ändring medförde det dock en annan hållning i frågan. Då gick nämligen allianspartierna ihop med de rödgröna i en ramöverenskommelse kring frågan. Det åtgärdspaket som presenterades tycks dessa sju partier vara synnerligen nöjda med och endast SD, som inte fått delta i diskussionerna, har en annan åsikt. Jag har i kammaren varit den enda som påpekat brister med förslaget och i stället förordat Norges modell, en modell som tyder på intresse av att alla drabbade faktiskt ska få hjälp till slut. Därför blev jag förvånad när jag fick veta att det faktiskt fanns en remissinstans som liksom jag förespråkade Norges modell, och som även påpekade brister med det då liggande förslaget. Denna remissinstans tilläts inte vara med i propositionen. Det har kommit till min kännedom att regeringen tagit emot remissvaren men sedan lyft bort dem, så att vi riksdagspolitiker inte kunnat ta del av dem.

Det här är förstås djupt olyckligt, inte bara för att andras uppfattningar och sakkunskap undanhållits, utan också för att det arbete som skulle göras i syfte att ge upprättelse nu har tappat all trovärdighet. I propositioner finns som bekant en hel del remissvar från berörda organisationer, föreningar och personer som är berörda av förslaget och vitsen med att de får yttra sig är att vi beslutsfattare ska få bästa möjliga underlag för att fatta ett bra beslut.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Hur kommer det sig att remissvar har plockats bort från propositionen?