vårdens framtid i Sverige
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenLars Engqvist (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 1 Lars Engqvist (S)
Anf. 2 Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 3 Lars Engqvist (S)
Anf. 4 Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 5 Lars Engqvist (S)
Anf. 6 Lars Gustafsson (Kd)
Anf. 7 Lars Engqvist (S)
den 23 april
Interpellation 2003/04:446
av Lars Gustafsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om vårdens framtid i SverigeSedan flera år har utredningar och larmrapporter pekat på stora utmaningar för ekonomin inom vården och omsorgen. Allvarliga brister inom sjukvården och kommunernas omsorger har framkommit. Många gånger är orsaken till problemen med bristande resurser det uppdrag som man har ansvar för. Flera beslut från regering och riksdag ålägger kommuner och landsting skyldigheter som inte är finansierade. Stora budgetunderskott tvingar kommuner och landsting till indragningar på servicenivån som drabbar medborgarna på ett helt oacceptabelt sätt. Exempel på detta finns i legio. Långa vårdköer, brister inom psykiatrin, äldrevården och barnhälsan är några problemområden.
År 2004 kommer ett stort antal kommuner att få ett underskott i sin ekonomi som innebär ytterligare nedskärningar i omsorgen och vården.
Långtidsutredningen visar entydigt att framtiden inte innehåller någon ekonomisk ljusning för vård- och omsorgssektorn. Snarare kommer behovet av kraftigt ökade resurser att stå för handen. Om ingenting görs kommer vi att stå inför en mycket allvarlig situation, där färre människor i arbetsför ålder ska finansiera välfärd för ett större antal som av demografiska orsaker är i behov av det offentliga samhällets insatser.
Det är nödvändigt att redan nu vidtaga åtgärder för att kunna möta framtiden med så goda förutsättningar som möjligt. Tyvärr verkar det inte som regeringen tar den växande problematiken på allvar utan hänger sig åt kortsiktiga insatser medan frustrationen växer hos lokala politiker och människor som drabbas av bristerna i vården. Återkommande utlovas ekonomiska tillskott som i praktiken är gamla löften och det egentliga nettotillskottet är betydligt mindre.
För att kunna bedriva vård och omsorg på ett trovärdigt sätt måste det finnas resurser för uppdraget. Det är omoraliskt att utkräva ansvar av kommunala företrädare när uppdraget styrs och begränsas från regering och riksdag.
Vad avser ministern att göra så att den långsiktiga finansieringen av vården och omsorgen i Sverige säkras och ges realistiska förutsättningar för att kunna bedrivas på ett värdigt sätt?