Västsahara

Fru talman! Anders Ygeman har frågat mig vad regeringen gör för att säkerställa att fredsprocessen fortsätter och folkomröstningen genomförs i Västsa- hara, hur jag ser på den mineralexploatering som påbörjats på västsahariskt område samt vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att motverka exploatering- en av Västsahara. Regeringen stöder FN:s ansträngningar att nå en snar och varaktig lösning av den nu mer än kvartsse- kellånga konflikten i Västsahara. FN:s roll i Västsa- harakonflikten förblir central och regeringen fortsät- ter därför att stödja FN:s fredsplan, liksom andra lösningar som parterna kan komma fram till i sam- verkan med generalsekreterarens personliga sände- bud, James Baker. Det är min bestämda uppfattning att sådana lösningar måste baseras på folkrättsliga principer och folkens rätt till självbestämmande. Minursos mandat förlängdes den 30 april genom resolution 1406 (2002) med ytterligare tre månader till den 31 juli 2002. Säkerhetsrådet fortsätter därmed att överväga de fyra alternativ som generalsekretera- ren lade fram i sin rapport från den 19 februari 2002. Dessa alternativ är fredsplanen - dvs. folkomröstning och ramavtalet - autonomi inom Marocko, en delning av territoriet eller att FN-insatsen avvecklas. Reger- ingen vill se en snar lösning på konflikten i Västsaha- ra och vi vill inte att FN-insatsen avvecklas. Ut- gångspunkten för att stödja andra alternativ än folk- omröstningen är att parterna själva kommer fram till en sådan lösning och att demokratiska former och folkrättsliga principer beaktas. När det gäller mineralexploatering i Västsahara och närmare bestämt de kontrakt som beviljats ame- rikanska och franska företag för oljeprospektering, har FN:s rättstjänst uttalat sig om hur kontrakten förhåller sig till folkrätten. Rättstjänsten gör i sin tolkning av folkrätten en åtskillnad mellan prospekte- ring och utvinning/exploatering och konstaterar att så länge det handlar om prospektering, vilket är fallet med de nu aktuella kontrakten, så är det inget brott mot folkrätten. Om däremot kontrakten leder vidare till exploatering av naturresurser får det ske endast om det västsahariska folket samtycker - en förutsätt- ning som inte är uppfylld i detta fall. Det råder delade uppfattningar om de kontrakt som beviljats. Själv anser jag att det är olyckligt att inleda aktiviteter som provocerar någon part i det politiskt känsliga läge som råder i Västsaharakonflikten. Företagen måste själva beakta sitt ansvar i den politiska miljö där de arbetar och det ligger även i deras eget intresse att agera med ett långsiktigt perspektiv för ögonen.

Fru talman! Anders Ygeman har frågat mig vad regeringen gör för att säkerställa att fredsprocessen fortsätter och folkomröstningen genomförs i Västsa- hara, hur jag ser på den mineralexploatering som påbörjats på västsahariskt område samt vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att motverka exploatering- en av Västsahara. Regeringen stöder FN:s ansträngningar att nå en snar och varaktig lösning av den nu mer än kvartsse- kellånga konflikten i Västsahara. FN:s roll i Västsa- harakonflikten förblir central och regeringen fortsät- ter därför att stödja FN:s fredsplan, liksom andra lösningar som parterna kan komma fram till i sam- verkan med generalsekreterarens personliga sände- bud, James Baker. Det är min bestämda uppfattning att sådana lösningar måste baseras på folkrättsliga principer och folkens rätt till självbestämmande. Minursos mandat förlängdes den 30 april genom resolution 1406 (2002) med ytterligare tre månader till den 31 juli 2002. Säkerhetsrådet fortsätter därmed att överväga de fyra alternativ som generalsekretera- ren lade fram i sin rapport från den 19 februari 2002. Dessa alternativ är fredsplanen - dvs. folkomröstning och ramavtalet - autonomi inom Marocko, en delning av territoriet eller att FN-insatsen avvecklas. Reger- ingen vill se en snar lösning på konflikten i Västsaha- ra och vi vill inte att FN-insatsen avvecklas. Ut- gångspunkten för att stödja andra alternativ än folk- omröstningen är att parterna själva kommer fram till en sådan lösning och att demokratiska former och folkrättsliga principer beaktas. När det gäller mineralexploatering i Västsahara och närmare bestämt de kontrakt som beviljats ame- rikanska och franska företag för oljeprospektering, har FN:s rättstjänst uttalat sig om hur kontrakten förhåller sig till folkrätten. Rättstjänsten gör i sin tolkning av folkrätten en åtskillnad mellan prospekte- ring och utvinning/exploatering och konstaterar att så länge det handlar om prospektering, vilket är fallet med de nu aktuella kontrakten, så är det inget brott mot folkrätten. Om däremot kontrakten leder vidare till exploatering av naturresurser får det ske endast om det västsahariska folket samtycker - en förutsätt- ning som inte är uppfylld i detta fall. Det råder delade uppfattningar om de kontrakt som beviljats. Själv anser jag att det är olyckligt att inleda aktiviteter som provocerar någon part i det politiskt känsliga läge som råder i Västsaharakonflikten. Företagen måste själva beakta sitt ansvar i den politiska miljö där de arbetar och det ligger även i deras eget intresse att agera med ett långsiktigt perspektiv för ögonen.

Fru talman! Anders Ygeman har frågat mig vad regeringen gör för att säkerställa att fredsprocessen fortsätter och folkomröstningen genomförs i Västsa- hara, hur jag ser på den mineralexploatering som påbörjats på västsahariskt område samt vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att motverka exploatering- en av Västsahara. Regeringen stöder FN:s ansträngningar att nå en snar och varaktig lösning av den nu mer än kvartsse- kellånga konflikten i Västsahara. FN:s roll i Västsa- harakonflikten förblir central och regeringen fortsät- ter därför att stödja FN:s fredsplan, liksom andra lösningar som parterna kan komma fram till i sam- verkan med generalsekreterarens personliga sände- bud, James Baker. Det är min bestämda uppfattning att sådana lösningar måste baseras på folkrättsliga principer och folkens rätt till självbestämmande. Minursos mandat förlängdes den 30 april genom resolution 1406 (2002) med ytterligare tre månader till den 31 juli 2002. Säkerhetsrådet fortsätter därmed att överväga de fyra alternativ som generalsekretera- ren lade fram i sin rapport från den 19 februari 2002. Dessa alternativ är fredsplanen - dvs. folkomröstning och ramavtalet - autonomi inom Marocko, en delning av territoriet eller att FN-insatsen avvecklas. Reger- ingen vill se en snar lösning på konflikten i Västsaha- ra och vi vill inte att FN-insatsen avvecklas. Ut- gångspunkten för att stödja andra alternativ än folk- omröstningen är att parterna själva kommer fram till en sådan lösning och att demokratiska former och folkrättsliga principer beaktas. När det gäller mineralexploatering i Västsahara och närmare bestämt de kontrakt som beviljats ame- rikanska och franska företag för oljeprospektering, har FN:s rättstjänst uttalat sig om hur kontrakten förhåller sig till folkrätten. Rättstjänsten gör i sin tolkning av folkrätten en åtskillnad mellan prospekte- ring och utvinning/exploatering och konstaterar att så länge det handlar om prospektering, vilket är fallet med de nu aktuella kontrakten, så är det inget brott mot folkrätten. Om däremot kontrakten leder vidare till exploatering av naturresurser får det ske endast om det västsahariska folket samtycker - en förutsätt- ning som inte är uppfylld i detta fall. Det råder delade uppfattningar om de kontrakt som beviljats. Själv anser jag att det är olyckligt att inleda aktiviteter som provocerar någon part i det politiskt känsliga läge som råder i Västsaharakonflikten. Företagen måste själva beakta sitt ansvar i den politiska miljö där de arbetar och det ligger även i deras eget intresse att agera med ett långsiktigt perspektiv för ögonen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikes- ministern för svaret. Det var ett synnerligen bra svar. Västsaharakonflikten har pågått i över 25 år. Un- der hela den tiden har Marocko ockuperat Västsahara. Det är nu mindre än en månad kvar till den av utri- kesministern nämnda förlängningen av Minursos mandat går ut. Det är lugnande att höra utrikesministerns svar, att huvudalternativet bland de fyra alternativen fortfa- rande är folkomröstning och att parterna ska vara överens om man ska gå utanför folkomröstningsalter- nativet. Såvitt jag förstår har Marocko avvisat delning. Polisario har avvisat den s.k. autonomin. Båda parter har i praktiken avvisat ett tillbakadragande av FN. Då återstår bara folkomröstningsalternativet, vilket också var utrikesministerns huvudalternativ. Frågan är då hur realistiskt det är att en folkom- röstning faktiskt kan komma till stånd. Hur realistiskt är det att man kan uppnå en röstlängd som kan god- kännas av båda parter, kanske framför allt Marocko? En annan fråga som jag skulle vilja ställa till utri- kesministern gäller de andra EU-länderna. Det är gott och väl att Sveriges huvudlinje hela tiden har varit folkomröstning. Men från de andra EU-länderna har det kommit en mängd andra signaler. Man har varit mer positiv till delning eller till autonomi. Jag skulle vilja fråga utrikesministern hur hon bedömer möjlig- heten att få med sig de andra EU-länderna på Sveri- ges hållning, dvs. huvudalternativet folkomröstning och att båda parter måste vara överens för att ett annat alternativ ska prövas.

Fru talman! Det är väl ingen hemlighet att det i fråga om Västsahara finns olika uppfattningar inom EU-kretsen. Det är en av de frågor där EU egentligen inte tar några egna initiativ eller har något eget age- rande, utan det har begränsats till att vi stöder det som FN gör. Jag tror att det är bäst så för jag tror att det är svårt att få något annat slags samlat agerande från EU:s sida. För oss har det framför allt varit viktigt att avvisa alternativet att avveckla FN-insatsen, att inte på något sätt försöka glömma bort den här konflikten. Jag vågar däremot inte i dag säga hur realistiskt det är att en folkomröstning hålls. Precis som Anders Ygeman säger finns det ett antal hinder i en sådan process. Det finns också svårigheter att få parterna att komma överens om hur en folkomröstning ska genomföras. Vårt huvudalternativ är att en folkomröstning ska hållas, men vi har sagt att vi också är öppna för andra alternativ om båda parter själva kommer överens om det. Det börjar bli tydligt att den här situationen är ohållbar. Den bara pågår år efter år. Jag tror egentli- gen inte att James Baker heller på allvar menar att FN-insatsen ska avvecklas, utan det är snarast ett hot för att markera att man måste komma fram till någon typ av lösning. Under den period som diskussioner pågår i Säker- hetsrådet, och vi avvaktar vilka initiativ som säker- hetsrådet eller Kofi Annan kommer att ta, tror jag inte att vi ska ta några egna initiativ. Vi har vid flera till- fällen tydligt markerat att vårt huvudalternativ är en folkomröstning, men vi kan också tänka oss att stödja andra alternativ. Däremot är det otänkbart för oss att FN-insatsen avvecklas.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att det är glädjande att den svenska linjen ligger fast, och att det finns ett tydligt stöd för att folket i Västsahara självt ska få avgöra sin framtid och vilket land de vill tillhöra. Jag vill tacka utrikesministern för det svaret.