Yrkesförares trygghet på rastplatser

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 29 november 2019

Interpellation: Yrkesförares trygghet på rastplatser

Interpellation 2019/20:132 Yrkesförares trygghet på rastplatser

av Thomas Morell (SD)

till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

 

Statsrådet har tidigare svarat på en skriftlig fråga (2019/20:311) om yrkesförarnas oro i samband med parkering på rastplatser. Den studie som Trafikanalys gjorde redan 2016 visar att 70 procent av yrkesförarna upplever otrygghet när de stannar på en rastplats, och hela 43 procent uppgav att de utsatts för brott. Studien är alltså snart fyra år gammal och väldigt lite har hänt gällande kampen mot denna typ av kriminalitet. Den oro som förarna ger uttryck för är motiverad med tanke på de risker som är kopplade till att stanna på en rastplats.

I statsrådet svar var det särskilt ett stycke jag reagerade på. Texten lyder enligt följande:

Arbetsgivaren har också ett ansvar för att föraren har en god, inklusive trygg och säker, arbetsmiljö. Det innebär bland annat att arbeta med riskförebyggande åtgärder när det finns risk att en arbetstagare utsätts för våld eller hot om våld.

Självklart ska arbetsgivaren se till att föraren har en trygg och säker arbetsmiljö, både i och utanför sitt fordon, men grundproblematiken anser jag ligga bortom arbetsgivarens ansvar. Det förarna ständigt påtalar i de samtal jag har med dem är att rastplatser ofta är otrygga, smutsiga och att det rör sig fordon och människor på platsen som har helt andra syften än att ta rast eller dygnsvila. Att både åkeriföretag och förare med rätta kan begära mer av ansvariga ministrar och myndigheter torde stå klart för de flesta. Svaret från statsrådet blir därför något märkligt när det hänvisas till arbetsgivarens ansvar.

Brottsbekämpning och att lagföra kriminella är ett ansvar som åvilar polis, åklagare och domstol, ingen annan! En arbetsgivare kan omöjligt ta på sig det ansvar som åvilar staten. Även om arbetsgivaren planerar verksamheten på ett sådant sätt att man undviker de platser som är kända för dessa problem kan arbetsgivaren knappast förutse var de kriminella slår till härnäst.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

 

Kan ministern förtydliga svaret på frågan gällande kraven på arbetsgivaren och också klarlägga vilka åtgärder staten avser att vidta för att öka tryggheten på rastplatser?