Yrkeshögskoleutbildning

Fru talman! Isak From har frågat utbildningsminister Jan Björklund om vad han avser att göra för att snabbt förstärka möjligheterna till yrkeshögskoleutbildningar där efterfrågan finns. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Det är glädjande att intresset för att anordna yrkeshögskoleutbildningar är fortsatt stort, vilket visar på ett gott förtroende för yrkeshögskolan. Regeringen har under de senaste åren genomfört kraftiga förstärkningar på utbildningsområdet med anledning av finanskrisen och läget på arbetsmarknaden. Yrkeshögskolan har fått extra resurser för att fler ska få utbildning inom områden där det finns behov av utbildad arbetskraft. Andelen beviljade ansökningar om att få starta utbildningar inom yrkeshögskolan har ökat betydligt jämfört med tidigare, från de 18 procent som beviljades 2007 till 28 respektive 29 procent de senaste ansökningsomgångarna. Efterfrågan vad gäller att få starta yrkeshögskoleutbildningar finns i hela landet. Det är Myndigheten för yrkeshögskolan som har uppgiften att bedöma vilka utbildningar som ska få ingå i yrkeshögskolan utifrån uppställda kvalitetskriterier och tillgängliga resurser. Utbildningarna ska ha en från samhällssynpunkt lämplig regional placering. Med de resurser som står till buds ska yrkeshögskolans utbildningar på bästa sätt svara mot det behov av kompetens som finns inom arbetslivet och inom smala yrkesområden. Regeringen prioriterar insatser som på olika sätt bidrar till att åtgärda arbetslöshetsproblematiken. Beträffande en förstärkning av möjligheterna att studera inom yrkeshögskolan kommer jag att noga följa hur behoven på arbetsmarknaden utvecklas och vilken roll yrkeshögskolan kan spela i detta sammanhang.

Fru talman! Jag tackar biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni för svaret även om svaret inte föranledde något stort nyhetsvärde. Vad yrkeshögskolan är och dess betydelse är väl känt för dem som är väl insatta. Det är också väl känt att yrkeshögskolan som utbildningsform har gott renommé och ger goda resultat. YH-myndigheten menar dessutom att det är fullt möjligt att öka antalet utbildningar med minst 30 procent utan att äventyra kvaliteten. Jag har ställt denna interpellation mot bakgrund av den allvarliga situation som råder i dag med stor kompetensbrist hos företagen och betydande svårigheter att rekrytera rätt personal samtidigt som vi har en mycket hög arbetslöshet. Fru talman! Jag har försökt få det som Nyamko Sabuni påstår bekräftat, nämligen att regeringen satsar mer på utbildningsområdet. Jag har försökt ta reda på hur mycket som den borgerliga regeringen har satsat eller hur mycket som den borgerliga regeringen har skurit ned på yrkesutbildningen sedan 2006. Det är tydligen inte så lätt att få reda på detta eftersom man ändrar innehållet i budgetposterna och flyttar runt utgiftsposter mellan olika anslag. Vi socialdemokrater har fått flera utredningar från RUT om detta. Det som tydligast kan beläggas är att regeringen siffertricksar. Det som vi utan problem kan säga är att regeringen anslår 1,1 miljard mindre i statligt stöd till vuxenutbildningen 2012 än 2011, varav 140 miljoner mindre till yrkeshögskolan. Detta sker i ett läge då samtliga aktörer, inklusive ansvariga ministrar, anser att denna utbildningsform är bra. Näringslivet skriker fortfarande efter kompetent arbetskraft. I detta läge är det ganska svårt att förstå att man inte tar chansen. Ett annat sätt att komma runt det siffertricksande som regeringen håller på med är att titta på antalet heltidsstuderande inom vuxenutbildningen. År 2005 var det 107 800 som studerade inom vuxenutbildningen. År 2010 var det 86 500. Dessa uppgifter har bekräftats från Skolverket, även om det är lite svårt att gå in på detta i detalj. Jag är från Västerbotten. Umeå universitet har tillsammans med Cerum, Centrum för regionalvetenskap, gjort en studie av rekryteringsbehovet i mitt län, Västerbottens län. Till år 2020 behöver länet rekrytera 39 000 utbildade personer inom alla kategorier. Enligt Arbetsförmedlingens generationsskiftesrapport är antalet tillträdande ungdomar samma period 29 000. Det fattas alltså drygt 10 000 personer som på något sätt ska komma näringslivet till del, så antingen ska man flytta in till länet, eller också ska kompetensen höjas hos befintliga personer. Yrkeshögskolan erbjuder då en bra möjlighet. Samtidigt visar Yrkeshögskolemyndighetens redovisning att bara knappt en tredjedel beviljas en utbildning. Ju färre aktörer och ju mindre kommuner, desto svårare blir det att få en utbildning beviljad. Där har vi ett ganska stort problem eftersom de flesta kommunerna i de norra skogslänen är mindre.

Fru talman! Vi lägger i dag 1 miljard mer på vuxenutbildningen jämfört med hur det var 2006. Åren 2008 och 2009 var det väl ytterligare 1 miljard mer än vad vi i dag har. Det beror på att en av de svåraste finanskriser vi i modern tid sett drabbade världen, inte minst också Sverige. Det fanns alltså anledning att utöka resurserna till vuxenutbildningen generellt. Många som blev av med jobbet måste omskola sig. Det är förklaringen till att det ser ut som det gör. Detta är ingen nyhet. Alla regeringar, också tidigare regeringar, har gjort på samma sätt. Medel anslås till vuxenutbildning utifrån hur arbetsmarknaden och konjunkturen ser ut. Just nu menar vi att det behövs yrkesutbildningar. Det behövs en annan typ av vuxenutbildningar. Därför ligger vi nu, som sagt, 1 miljard högre än år 2006. Det är naturligt att vi följer den process som pågår. Om det visar sig att tiderna förändras med tanke på hur det ser ut i Europa - i Spanien, Grekland och andra länder som i dag drabbas ekonomiskt - drabbas också Sverige. Det kan ju bli ännu värre så att Sverige kommer att behöva vidta ytterligare åtgärder därför att det kommer slängar av den finanskris som drabbar många andra länder i vår närhet. Men för tillfället menar vi att de resurser som avsatts är tillräckliga. Yrkesutbildningen är bara en del av vuxenutbildningen. Regeringen tror inte - och det gör väl inte heller Isak From - att yrkesutbildningar är allenarådande och det som ska lösa arbetslösheten på arbetsmarknaden. Yrkesutbildningen är en viktig pusselbit bland alla åtgärder som måste vidtas. Ibland måste man också tänka på hur medel fördelas inom vuxenutbildningen så att vi får goda effekter också av andra typer av vuxenutbildning. Som Isak From är inne på är ett generationsskifte på gång. Arbetsmarknaden kommer att behöva många i arbetskraften. Alla dessa kan faktiskt inte gå yrkesutbildningar. Det behövs också annan typ av utbildning och även resurser till de andra utbildningarna. Jag kan notera att ansökningarna från Isak Froms län, Västerbottens län, motsvarar 1,3 procent av alla inkomna ansökningar i landet. Det ni beviljades motsvarar 1,2 procent av alla beviljade utbildningar, så det är inte på något sätt så att Västerbotten har missgynnats. Jag kan hålla med om att det finns många utbildningsanordnare som erbjuder utbildningar av god kvalitet. Kanske finns det fortfarande utrymme för yrkeshögskolorna att växa. Men det är också viktigt att de växer i sådan takt att kvaliteten kan bibehållas. Det handlar inte bara om att erbjuda utbildning, utan det handlar också om att ha kapacitet att följa upp och att utvärdera. Det ställer krav på att tillväxttakten är sådan att vi hittar denna balans. Jag håller med Isak From om att dessa utbildningar är bra. De är populära och ger goda resultat. Jag följer gärna utvecklingen framåt. Skulle mer pengar behövas är regeringen inte främmande för att avsätta mer pengar till yrkeshögskolan.

Fru talman! Jag börjar med att rikta ett tack till biträdande utbildningsministern. Men jag är inte säker på att vi kommer överens om siffrorna som det inte är helt lätt att följa. Jag tror därför att vi lämnar dem därhän. Vad vi gemensamt kan konstatera är i alla fall att det finns ett stort behov och en stor efterfrågan på området. Leveranstiden avseende utbildad arbetskraft är väldigt lång, speciellt om man ska gå hela vägen från grundskola, via gymnasium och eventuellt vidare till högskola. Därför är yrkeshögskolan bra som en variant, speciellt för företag som behöver kompetens i mellanregistret. Det kan gälla arbetsledare, produktionsplanerare och så vidare. Även inom vård och omsorg är utbildningsformen bra och efterfrågad. Vi vet att andelen anställbara personer är väldigt stor. Sett till alla utbildningsformer ger yrkeshögskolan det kanske allra bästa resultatet. I nuläget blir det lite problematiskt när vi har många mindre aktörer, många mindre privata utbildningsanordnare och många mindre kommuner som lägger väldigt mycket tid och resurser på ansökningar till yrkeshögskolan. Det gör man tillsammans med näringslivet som satsar på och tror på det här. Vid ett nej tappar man intresset; lite grann tappar man geisten. Yrkeshögskolemyndigheten själv säger att det utan problem skulle gå att öka antalet med 30 procent om ekonomin fanns. Det är därför bra att regeringen är villig att gå in med pengar. Näringslivet, myndigheten själv och berörda tycker att yrkeshögskoleutbildningen är en bra utbildningsform. Det är väl upp till bevis här när det gäller att tillskjuta resurser som finns. Jag skulle dock vilja höra lite mer om detta. När både företaget och den anställde anser att kompetensen behöver höjas är det inte självklart att flytta till den ort där Yrkeshögskolemyndigheten beviljat utbildningen i fråga. Har myndigheten startat en utbildning hänvisar den nämligen till den utbildningen. Det är klart att det inte är helt lätt för en familjeförsörjare, för en far eller en mor, att flytta från hemorten i Norrlands inland till någon av Stockholms kranskommuner. Där anordnas de flesta utbildningarna. Det är betydligt lättare om man kan få utbildning på hemorten. För år 2011 är det fyra eller fem - jag minns inte riktigt - kommuner i Västerbotten som fått sina ansökningar beviljade, så vi har nu ganska många privata aktörer och även kommuner som inte fått sina ansökningar beviljade. Vad avser ministern att göra åt detta?

Fru talman! Måttet på antalet ansökningar om att få anordna yrkesutbildningar är inte som måttet på vad arbetsmarknaden behöver. Det är inte så att bara för att fler ser en möjlighet att starta en utbildning, som kan vara av god kvalitet, ska det per automatik godkännas av yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan har att göra en bedömning: Vad efterfrågar arbetsmarknaden? Hur får vi regional rättvisa i fördelningen av medel? Vi menar att yrkeshögskolan sköter detta på ett bra sätt. Vad yrkeshögskolan sedan får i anslag beror på hur konjunkturen ser ut. Ser konjunkturen bättre ut låser vi inte in människor i utbildning, utan då ska de ut i arbete. Ser det sämre ut ska människor omskolas, och då är yrkesutbildningar ett väldigt bra sätt att omskola många människor. Att tala om hur många som ansöker och som får ett nej ser inte jag som ett mått vare sig på vad yrkeshögskolan ska göra eller på vad arbetsmarknaden behöver. Därmed inte sagt att yrkeshögskolan utbildar exakt så många som arbetsmarknaden behöver; det vet jag inte. Jag säger bara att vi behöver följa konjunkturen och också se till att yrkeshögskolan som myndighet växer i en sådan takt att vi finner en balans och kan följa upp och ha tillsyn över de utbildningar som det ges anslag till. Yrkeshögskolan har vuxit från år till år. Vi kan jämföra med åren 2009, 2010 och 2011. När vi talar om pågående utbildningsomgångar och när vi talar om pågående utbildningar och antalet studerande blir det fler och fler. Men återigen: Yrkeshögskolan är inte det enda sättet att lösa arbetslösheten. Det är det också viktigt att komma ihåg. Många gånger tycker jag mig höra socialdemokrater - jag tycker mig också lite grann ana det i Isak Froms inlägg här - resonera om att det tar lång tid att gå grundskola och gymnasium och sedan gå vidare och om att yrkesutbildningar är bra. Yrkesutbildningar är en eftergymnasial utbildning. Det är inte för skoltrötta och sådana som hoppade av skolan av andra skäl. Man måste ha avslutat sin gymnasieutbildning för att gå yrkeshögskola. Det är kvalificerade utbildningar. Det är jätteviktigt att grundskolan och gymnasiet fungerar om fler ska kunna få chansen att gå en högre utbildning som inte handlar om de akademiska utbildningarna, för de behövs. Det är viktigt att återkomma till att myndigheten måste få växa i den takt som tillåter att kvaliteten och säkerheten bibehålls. Hittills har den fortsatt att växa. Vi får följa konjunkturen och se om den behöver växa ytterligare. Jag lovar att följa upp situationen.

Fru talman! Tack, Nyamko Sabuni. Jag konstaterar att vi i huvudsak är överens. Vi har fortfarande en skyhög arbetslöshet och en brist på kompetent arbetskraft för företag och offentlig sektor att anställa. Det tror jag att vi är helt överens om. Det är detta jag menar när jag säger att det i detta läge är en lång leveranstid. När arbetslösheten och kompetensbristen är här i dag kan vi inte förvänta oss att det är de som i dag går i grundskolan eller gymnasiet som kommer att fylla hela efterfrågan. Då är yrkeshögskolan en bra möjlighet. Den situation vi har i dag är att små utbildningsanordnare och i huvudsak små kommuner, och även stora kommuner, lägger ganska stora pengar på ansökningar. De blir sedan inte beviljade att starta utbildningen. Då riskerar man hela utbildningsformens acceptans. Det handlar om att näringslivet ska vara med och intressera sig för detta. Om de hela tiden får avslag på sina ansökningar kommer det inte att vara intressant i framtiden att vara med. Det jag hör när jag är ute och talar med både anordnare och företag är att man måste få i gång detta. Man ser väldigt tydligt att YH-ansökningar och beviljningar i storstadsregionerna ökar mest i antal. Det är väl belagt. Det är ganska mycket energi och pengar som i dagsläget hamnar i papperskorgen därför att det arbete som görs i de mindre kommunerna i huvudsak inte renderar någon utbildning. Här fattas det långsiktiga arbetet. Just nu tycker jag att det mest liknar att vi ska frisera siffrorna nu. Det finns ett tydligt behov. Det är dags att leverera.

Fru talman! Jag gläds åt tillväxten i Västerbotten såsom Isak From beskriver den. Jag gläds åt att det finns yrkesutbildningar också i Västerbotten för dem som behöver omskola sig och vidareutbilda sig. Jag säger fortfarande att yrkeshögskolan inte är den enda utbildningsformen som man behöver för att förse arbetsmarknaden med den kunskap som behövs. Det är alldeles rätt att det ibland behövs kortare ledtider. Konjunkturerna vänder väldigt snabbt. Det är precis det vi försöker avläsa hela tiden. Vi hade till exempel 2 miljarder mer 2008 jämfört med 2006. Nu har vi 1 miljard mer 2012 jämfört med 2006. Det är hela tiden fluktuationer, och vi följer hela tiden efterfrågan på arbetsmarknaden. För min del som ansvarig för yrkeshögskolan är inte måttet på vad vi ska göra antalet ansökningar. Jag är ledsen om det finns utbildningsanordnare som är ledsna för att de har fått nej. Vad vi ska utgå från är: Vad efterfrågar arbetsmarknaden? Vad kan vi erbjuda för att arbetsmarknaden ska få de behov den har tillgodosedda? Det handlar inte om hur många som ansöker och att de därmed ska få ett ja. Det finns säkert alltid utrymme. Men det finns också alltid en budget. Vi följer konjunkturen. I den mån vi gör bedömningen att det behövs mer pengar till yrkeshögskolan får vi i så fall äska fram de pengarna. För tillfället menar jag att yrkeshögskolan har de resurser den har. De ska fördelas rättvist över landet. Vi ska förse arbetsmarknaden med den arbetskraft den behöver. Hittills har yrkeshögskolan vuxit år från år.