Ytterligare krav i handelsavtal

Interpellationsdebatt 29 maj 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 40 Statsrådet Ann Linde (S)

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att verka för att inkludera klausuler kring samarbete om återvändande och återtagande av avvisade medborgare från Sverige i EU:s frihandelsavtal med tredjeland.

Såväl Afghanistan som andra berörda länder har en folkrättslig skyldighet att återta egna medborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige. Den skyldigheten gäller oberoende av om det finns ett återtagandeavtal. Det innebär att samma folkrättsliga skyldighet föreligger oavsett om klausuler för återvändande och återtagande inkluderas i andra avtal.

Redan i dag inkluderas klausuler om återtagande i EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal. Dessa avtal omfattar även det handelspolitiska området.

Handelspolitiken har därtill starka utvecklingsfrämjande effekter, genom att ökad handel och ekonomisk tillväxt medför högre sysselsättning och därmed fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna.

Regeringen stöder de handelspolitiska instrument som utgör incitament för att skapa bättre ekonomiska möjligheter på plats. Det är ett av skälen till att regeringen konsekvent har verkat för att underlätta för de minst utvecklade länderna att öka sin handel, både genom EU:s ensidiga tullättnader och inom WTO:s multilaterala regelverk.

Fru talman! Det är även viktigt att erinra om att ökad handel medför ett minskat behov av bistånd. Regeringen har initierat projektet Bredare relationer, där vi just går från att ha varit biståndsgivare till att utveckla bredare ekonomiska partnerskap med ett antal länder. Inte minst viktigt är det att de arbetstillfällen som handeln skapar leder till att risken för radikalisering minskas betydligt. Vi har också sett att när exporten från ett utvecklingsland ökar får det mycket positiva konsekvenser för kvinnors sysselsättning och ekonomiska egenmakt.

Dessa handelspolitiska åtgärder utgör naturligtvis ett komplement till annat stöd för återuppbyggnad i syfte att underlätta för återvändande i hårt drabbade länder.


Anf. 41 Tobias Andersson (SD)

Herr ålderspresident! Tack för svaret från statsrådet Ann Linde!

Statsrådet lade i sitt svar vikt vid de utvecklingsfrämjande effekter som ökad handel genererar. Jag delar självklart bilden att ökad handel och ekonomisk tillväxt medför högre sysselsättning och därmed bör ses som ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Det råder med andra ord ingen splittring mellan mig och Ann Linde rörande vikten av att på olika sätt främja handel med mindre utvecklade länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det sagt var det dock inte fullt ut vad min frågeställning berörde. Att handel skapar tillväxt och välstånd i de utvecklingsländer som unionen ökar sin handel med är självklart. Det behöver dock inte alls påverka hur väl samarbetet kring potentiellt återtagande av den berörda statens medborgare fungerar. Dessa två frågor borde enligt min mening vara tätt sammankopplade i och med att vi rimligtvis kan ställa tuffare krav på en stat som vi har goda handelsförbindelser med.

Utöver det har statsrådet självklart helt rätt i att det utpekade landet Afghanistan likaväl som andra stater har en folkrättslig skyldighet att återta egna medborgare som har avvisats eller utvisats från Sverige. Det är en skyldighet som jag på intet sätt önskar bortse ifrån eller underminera. Däremot blir det för mig uppenbart att den folkrättsliga skyldigheten inte väger tungt nog om den till trots är i behov av att man inkorporerar klausuler om återtagande i diverse avtal likt det med Afghanistan.

Om den folkrättsliga skyldigheten rörande återtagande fullt ut hade respekterats av samtliga parter hade man onekligen inte behövt nämna återtagande i diverse avtal på det sätt som inte minst statsrådet själv påpekar. Det i sig talar för att endast folkrättsliga skyldigheter inte väger tungt nog utan att det krävs formalisering rörande återtagande i diverse avtal som unionen knyter med tredjeland.

Herr ålderspresident! Min huvudsakliga fråga i den ställda interpellationen rörde dock hur statsrådet mer principiellt ställer sig till klausuler i EU:s frihandelsavtal med tredjeland om samarbete om återvändande och återtagande av avvisade medborgare från Sverige. I sitt svar konstaterar statsrådet, precis som jag nämnt, att det finns ett folkrättsligt ansvar på området samt att det redan existerar exempel på avtal som inkluderar just klausuler om återtagande.

Jag tolkar därför svaret som att statsrådet i grund och botten ställer sig positiv till återtagandeklausuler för att på det sättet öka både incitamenten och förutsättningarna för att återtagande över huvud taget sker i de fall där det är aktuellt samt att det sker under strukturerade former.

Herr ålderspresident! Jag vill dock ge statsrådet möjligheten att förtydliga om min tolkning av hennes svar är korrekt eller inte. Om den är korrekt vill jag veta om hon då är redo att verka för att återtagandeklausuler inkluderas även i frihandelsavtalen och inte bara i de partnerskaps- och samarbetsavtal som statsrådet refererar till.


Anf. 42 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr ålderspresident! I enlighet med Europeiska rådets rådsslutsatser om migration i oktober 2018 utgör handel ett av de politikområden som ska bidra till ett bättre genomfört återtagande. Det ekonomiska partnerskapsavtalet med Japan, som ingicks i december 2018, innehåller en sådan klausul. I EU:s handelsavtal med Japan fastslås att den ökade rörligheten för fysiska personer kräver fullständigt samarbete i fråga om återvändande och återtagande av personer som vistas i EU eller Japan i strid mot avtalets regler för inresa och tillfällig vistelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den viktigaste faktorn för återvändande som sker med tvång är att personernas hemländer är beredda att ta emot dem som har fått avslag. Det finns ett folkrättsligt åtagande att alltid ta emot sina flyktingar oavsett om det finns några klausuler eller inte. Mervärdet med avtalet är att återtagandet ska ske i rättssäkra former och under så bra former som möjligt. Det är därför som regeringen aktivt bidrar till dialog med mottagarländerna.

När regeringen tillträdde 2014 hade vi inte något återvändandeavtal med Afghanistan. Det har vi nu. Vi hade inte något fungerande samarbete med Marocko. Det har vi nu. Framför allt är det de ungdomar som har kommit från Nordafrika och vistats i Europa som nu kan avvisas till Marocko. Det är några exempel. Det finns andra länder där vi har ett bra samarbete för att effektivisera återvändandet.

Det är helt centralt att vi samarbetar på EU-nivå med de här frågorna. Det gör vi till exempel genom att vi har associationsavtal med Bosnien och Hercegovina, Georgien, Kosovo och Ukraina. Implementeringen när det gäller Turkiet behöver stärkas. Förhandlingar pågår med Tunisien om handelsavtalets koppling till återtagande.

Många viktiga åtgärder sker på EU-nivå. För närvarande pågår det viktiga arbetet med att revidera återvändandedirektivet för att säkerställa ett mer enhetligt samarbete när det gäller återtagande för tredjeland. Förslaget innebär en uttrycklig skyldighet för tredjelandsmedborgare att samarbeta med myndigheterna i återvändandeprocessen.

Medlemsstaterna åläggs samtidigt skyldigheten att inrätta ett system för stöd till självmant återvändande. Medlemsstaterna ges även utökade möjligheter att begränsa tidsfristen för frivillig avresa och kan i vissa fall underlåta att meddela sådan.

För att säkerställa verkställigheten av återvändandebeslut föreslås också gemensamma kriterier för bedömningen av risken för avvikande och en tidsgräns för en möjlig inledande maxperiod för förvaring på tre månader.

Jag menar att det med de åtgärderna har blivit bättre när det gäller återtagande. Det gäller även genom att ha klausuler i frihandelsavtal.


Anf. 43 Tobias Andersson (SD)

Herr ålderspresident! Jag tackar åter för svaret från statsrådet. Det gläder mig att regeringen har vidtagit åtgärder på området och också står bakom att fler sådana åtgärder vidtas på EU-nivå.

Frågan blir någonstans hur man säkerställer att det blir av i praktiken. Jag tror personligen inte att de folkrättsliga skyldigheterna väger tungt nog. Det gäller även hur man trots att man formaliserar det i olika avtal säkerställer att det de facto blir av i slutändan.

Man kan onekligen resonera kring samtliga avtal med relevanta stater - stater som kanske är mer relevanta än Japan i sammanhanget. Det må vara partnerskaps- och samarbetsavtal, frihandelsavtal eller enskilda återtagandeavtal som Sverige sluter med tredjeland som är av vikt och är aktuella i den berörda frågan.

Statsrådet har rätt i att det finns partnerskaps- och samarbetsavtal som inkluderar klausul om återtagande. För att bara nämna två exempel har vi avtal med Afghanistan, som vi redan berört, och också Armenien. Det jag vill lägga emfas vid i anförandet är snarare hur man genom påtryckningar kan säkerställa att återtagande blir av under de former som man i de enskilda avtalen ger uttryck för att man eftersträvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I just de här fallen tycker jag att det finns väldigt tydliga incitament på detta område. Det gäller till exempel EU:s utvecklingssamarbete med Afghanistan som 2014-2020 styrs av ett vägledande program. Det består av 200 miljoner euro per år som betalas ut till Afghanistan. Även i avtalet med Armenien läggs vikt vid att landet ska ta emot ekonomiskt stöd av EU som hjälp för att uppnå målen i avtalet, och en del av avtalet gäller som har nämnts återtagande.

Då avtalen inkluderar återtagande är det för mig självklart att man måste hålla inne med dessa pengar om det uppstår problem med själva återtagandeprocessen. Det är just dessa sanktionsmöjligheter eller hypotetiska andra sanktioner som jag vill fråga statsrådet om. Instämmer hon i att man borde nyttja den typen av ekonomiska sanktioner mot stater som inte efterlever de återtagandeavtal som finns eller de avtal som rymmer delar som berör just återtagande?

Om man ska fokusera mer på själva handelsavtalen kan vi se att detta nämndes i handelsavtalet med Japan, men i de ekonomiska partnerskap som EU har ingått med Elfenbenskusten, Ghana, South African Development Community och East African Community nämner man inget om detta. Det är rimligtvis avtal där det är mer aktuellt med en återtagandeklausul än avtalet med Japan. Jag tycker självklart att det är fel att man inte har detta i nuläget.

Avslutningsvis skulle jag vilja upprepa min fråga till statsrådet: Ska ekonomiska sanktioner riktas mot dem som inte uppfyller klausulerna om återtagande i de avtal som redan finns? Och är statsrådet beredd att driva på för att försöka inkorporera denna typ av klausuler i framtida handelsavtal, ekonomiska partnerskap med mera?


Anf. 44 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr ålderspresident! Vi är helt eniga om att rättssäkerhet och ordning och reda i asylsystemet för återvändande är helt avgörande för att Sverige ska kunna upprätthålla en långsiktig, hållbar och human migrationspolitik. Det förutsätter alltså att en person som har fått ett avslagsbeslut lämnar landet så fort som möjligt. I första hand ska detta ske frivilligt, men om det krävs kan det ske med tvång.

För att få fler personer med avlägsnandebeslut att återvända har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Därför har vi en relativt hög takt på återvändandet. De senaste fem åren har fler än 70 000 personer rest ut ur Sverige. Detta resultat är en följd av att myndigheterna har fått bättre verktyg för återvändande. Antalet polisanställda kommer att öka med 10 000 till år 2024. Man har också fått utökade möjligheter att utföra arbetsplatsinspektioner där man ofta har sett personer utan uppehållstillstånd vistas.

Migrationsverket utökar nu också förvarskapaciteten för att kunna genomföra avvisningar ansvarsfullt och effektivt. Antalet förvarsplatser har kraftigt byggts ut. Det är en ökning med 80 procent sedan 2016. Ytterligare förvarsplatser öppnar nu i Skåne, och ett helt nytt förvar kommer att stå klart i Luleå 2020.

Vissa av de vidtagna åtgärderna har trätt i kraft, andra hanteras just nu. Ett exempel är Återvändandeutredningens betänkande Klarlagd identitet. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det är avgörande att kunna klargöra identiteten på utlänningar som vistas i Sverige för att kunna upprätthålla säkerheten i landet och säkerställa att personer inte kan resa till eller från Sverige under falsk identitet. Utredningen föreslår att personers identitetshandlingar ska få beslagtas till dess att personen får tillstånd att vistas i Sverige eller lämnar landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessa åtgärder är avgörande även ur ett handelsperspektiv. Vi förhandlar om den del av tjänstehandeln som rör fysiska personers rörlighet för att leverera en tjänst - det som kallas leveranssätt 4 i handelsavtal. Ända sedan mitten av 00-talet har tjänsteexporten utvecklats starkare än varuexporten och blivit allt viktigare för ekonomisk tillväxt. Sverige har länge haft en framskjuten plats i den globala tjänstehandeln.

Det är inte minst viktigt för dem som har giltiga skäl att vistas i Sverige att kapaciteten för att bevilja uppehållstillstånd inte blockeras av att en stor mängd resurser går åt till återtagande av redan utvisade personer. Det måste vara möjligt för företag som är verksamma i Sverige att attrahera globala talanger och experter som bidrar till att utveckla svenskt näringsliv. Ordning och reda i hanteringen av resehandlingar och uppehållstillstånd är därför en angelägenhet inte bara för de rättsvårdande myndigheterna utan också för min och regeringens handelspolitik.


Anf. 45 Tobias Andersson (SD)

Herr ålderspresident! Tack för svaret från statsrådet! Jag står självklart bakom många av de åtgärder som man har vidtagit på nationell nivå för att försöka få en mer kontrollerad asylprocess och för att få ett mer effektivt återtagande och så vidare. Men jag tror faktiskt att detta var första gången som en socialdemokrat sagt att vi är helt eniga om åtminstone delar av asylprocessen. Det gläder mig att så är fallet, enligt statsrådets uttryck.

Om jag inte missminner mig var den genomsnittliga processen för ett återtagande under 2018 uppe i närmare 200 dagar, vilket självklart är ett väldigt långt tidsspann. Återigen skulle jag dock vilja frångå den väldigt begränsade inriktningen på frågan som statsrådet hade i svaret och lyfta upp det hela i ett bredare handelspolitiskt perspektiv.

Det är självklart bra att man vidtar åtgärder nationellt i Sverige för att försöka hålla koll på detta och agera på olika sätt. Men den frågeställning som jag fortfarande inte upplever att jag har fått svar på är om man tycker att det också vore rimligt att den svenska regeringen och statsrådet i de förhandlingar man har med EU och i kommande handelsavtal och så vidare trycker på för att det ska följa någon form av ekonomisk sanktion om de klausuler som inkorporeras i avtalen inte efterlevs. I fallet med Afghanistan kan det vara att man inte betalar ut de 200 miljoner euro som man i nuläget betalar ut varje år. I andra sammanhang kan man vidta ekonomiska sanktioner när avtal som inkluderar återtagande inte efterlevs.

Tycker statsrådet att detta vore rimligt, och ämnar statsrådet verka för detta i framtiden?


Anf. 46 Statsrådet Ann Linde (S)

Herr ålderspresident! Det första jag vill säga är att om vi har avtal ingår det naturligtvis sanktionsmöjligheter. Jag kan ta ett aktuellt exempel som handlar om att Sydkorea inte har skrivit på de ILO-konventioner som handlar om rätten att organisera sig och så vidare. Därför har EU nu stämt Sydkorea för att man ska följa avtalet. Självfallet måste alla avtal ha sanktioner, annars blir det ingen mening med dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vänder mig dock lite mot att Tobias Andersson tecknar en bild av att återtagandet inte fungerar och att man därför behöver extra klausuler. Jag menar att vi har satt igång så många åtgärder att det har börjat fungera mycket bättre. Som jag sa tidigare har 70 000 personer fått återvända de senaste åren. Det innebär att det har varit ungefär 1 000 personer per månad som har fått återvända för att de inte fått asyl i Sverige.

På lång sikt tror jag att migrationen och därmed behovet av återtagande minskas genom att man ser till att det finns sysselsättningsmöjligheter och ekonomisk tillväxt där de asylsökande kommer ifrån. Där är jag helt säker på att handelspolitiken kan bidra genom att skapa fler jobb.

Vårt eget land är ett utmärkt exempel. Vi har en export av varor och tjänster som motsvarar halva vår bnp. Vart tredje jobb finns tack vare exporten. Dessa siffror är också avgörande för att de som får stanna i Sverige ska kunna erbjudas sysselsättning. Då kan vi också ta vara de nya svenskarnas kompetens och låta dem bli brobyggare till sina gamla hemländer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:233 Ytterligare krav i handelsavtal

av Tobias Andersson (SD)

till Statsrådet Ann Linde (S)

 

Goda handelsrelationer och konkurrensneutrala handelsavtal är av största vikt för Sverige. EU besitter i dag exklusiv befogenhet på handelsområdet, varpå unionen stiftar handelsavtal för medlemsstaternas räkning. Detta är en ordning som Sverigedemokraterna står bakom samtidigt som vi förespråkar en aggressiv handelspolitik och vill se att unionen verkar för ytterligare bilaterala handelsavtal med tredjeland.

Handelsavtalen ska i första hand prioritera reell tillväxt i Sverige, och det är viktigt att regeringen slår vakt om svenska komparativa fördelar vid förhandlingar om framtida frihandelsavtal. Vi menar dock att det utöver de rent ekonomiska argumenten finns goda skäl att genom frihandelsavtal påverka vår omvärld. Andra aktuella intressen än de rent ekonomiska kan bland annat handla om corporate social responsibility, jämställdhetsutveckling och miljöaspekter.

Enligt mig är det eftersträvansvärt att även inkorporera ytterligare delar i handelsavtalen. I december 2016 slöts ett samförståndsavtal mellan EU och Afghanistan om återtagande av afghanska medborgare. Syftet med avtalet är bland annat att bidra till en mer välordnad och förutsägbar process i återvändandet, både för myndigheter och för de personer som berörs. Avtalet utgör en bekräftelse av EU:s åtagande att stödja Afghanistans framtida utveckling under dess omvandlingsdecennium (2015–2024).

Vid förhandlingar om nya frihandelsavtal eller omförhandling av ett befintligt avtal med ett tredjeland bör dessa även innefatta klausuler om återvändande liknande de som återfinns i avtalet mellan EU och Afghanistan från 2016. När det gäller återvändande kan det exempelvis röra sig om personer som fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige, men även om dömda våldtäktsmän och islamister som ska utvisas.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ann Linde:

 

  1. Hur ställer sig statsrådet till klausuler i EU:s frihandelsavtal med tredjeland kring samarbete om återvändande och återtagande av avvisade medborgare från Sverige?
  2. Kan statsrådet tänka sig att verka för sådana klausuler?