Yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och det kurdiska folket i Turkiet

Fru talman ! Amineh Kakabaveh och Jacob Johnson har i separata interpellationer ställt frågor om hur jag avser att verka för att stärka de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Turkiet, i synnerhet yttrandefriheten. Jacob Johnson har även frågat hur jag kan förmå Turkiet att, i dialog med kurdiska folkets företrädare, nå en fredlig lösning på den kurdiska frågan. Amineh Kakabaveh har dessutom frågat om jag är beredd att lyfta denna fråga inom FN samt om jag inom EU avser att föreslå tillsättning av en kommission som undersöker huruvida Turkiet har använt kemiska vapen i kriget mot PKK. Jag är övertygad om att Turkiets fortsatta EU-process, liksom hittills, kommer att vara en stark kraft för positiva förändringar i landet. I takt med att Turkiet uppfyller de strikta krav som EU ställer i medlemskapsförhandlingarna stärks också de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Trots kvarstående brister har den övergripande respekten för mänskliga rättigheter väsentligt förbättrats under de senaste åren. Att minoritetsspråk numera får utrymme i nationell radio och tv är ett talande exempel på detta. Jag välkomnar den turkiska regeringens ambitioner att ta fram en ny konstitution eftersom detta också kommer att få betydelse för stärkandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Frågan om rättigheter för personer som tillhör minoriteter hanteras av Europarådet och dess domstol samt av ett antal FN-mekanismer inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter, exempelvis den oberoende experten för minoritetsfrågor och Forum för minoritetsfrågor. Min bedömning är att Turkiets samarbete med EU, inklusive medlemskapsprocessen, är den starkaste drivkraften för att stärka mänskliga rättigheter och i förlängningen nå en lösning av den kurdiska frågan. Turkiet, som är part till den internationella konventionen mot kemiska stridsmedel från 1997, har meddelat att man inte har tillgång till eller använder några kemiska stridsmedel. Som en av de främsta förespråkarna för Turkiets EU-integration för Sverige en nära dialog med Turkiet om landets reformprocess. Med ett långsiktigt arbete genom EU, bilaterala samtal och stöd till det civila samhället har Sverige bäst möjlighet att verka för att stärka de mänskliga rättigheterna i Turkiet och främja en fredlig lösning av den kurdiska frågan.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesminister Carl Bildt för svaret och redogörelsen. Jag tycker att utrikesministern är alldeles för positiv till de få steg framåt som Turkiet har tagit för att visa både EU och USA att regeringen som är religiös och konservativ också kan vara demokratisk. Det har Turkiet med Recep Tayyip Erdogan i spetsen visat för omvärlden. Med hjälp av USA och EU framstår Erdogan som en demokratisk ambassadör i hela regionen Mellanöstern. Det försvårar tyvärr också för både Sverige och EU att inse att Turkiet dagligen begår brott mot mänskliga rättigheter. Det gäller inte bara kurder. AKP-regeringen i Turkiet har gått ett steg längre än tidigare då attackerna brukade riktas enbart mot det kurdiska folket. Nu är det socialister, intellektuella, folkvalda, politiker och riksdagsledamöter, och 36 valda borgmästare i de kurdiska delarna sitter i fängelse. Sammanlagt 7 000 politiska aktivister sitter i fängelse i Turkiet. Frågan är vilka väsentliga framsteg när det gäller mänskliga rättigheter som Turkiet har gjort. Dessutom har jag frågat utrikesministern både nu och innan om att det finns misstanke att Turkiet har använt kemiska vapen mot gerillan. Vi har i denna kammare flera gånger diskuterat att Turkiet har begått brott mot mänskliga rättigheter. Turkiet och Iran har bombat och förstört både miljö och infrastruktur i norra delarna av Kurdistan i Iran, Irak och Turkiet. Jag har själv varit vittne till att interna flyktingar har skapats på grund av de bombningarna och miljön har skadats och boskap dödats. Marken kan inte odlas på grund av detta. En tysk forskare som heter Erich Schmidt Eenboom, som är tysk militär och underrättelseexpert, utesluter inte att turkiska armén har använt förbjudna kemiska vapen mot gerillan den 24 och 25 oktober då mer än 36 gerillasoldater mördades. Turkiet begår dagligen brott mot politiskt valda, det kurdiska folket, socialister och intellektuella. De som vill ha en annan demokratisk väg i Turkiet blir fängslade och tystade. Så länge man håller på med detta växer motsättningarna också i de kurdiska delarna. Ungdomarna i de kurdiska delarna av Turkiet har ingen annan utväg än att gå upp i bergen och bli gerilla. Det är väldigt sorgligt att ett land som är kandidat till EU begår de brotten mot mänskliga rättigheter och mot det egna folket. Ändå ska vi stå här och blunda för det och säga att det görs framsteg. Visst har det blivit förbättringar. Det är väsentligt bättre. Man kan i dag säga att man är kurd. Men det räcker inte för ett land som kallar sig demokratiskt. Jag vill att utrikesministern svarar på frågan om kemiska vapen och om vad han tycker och vad han kommer att göra.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Det kan kanske synas lite märkligt att två vänsterpartister interpellerar utrikesministern med snarlika interpellationer i den här frågan, men Amineh och jag har lite olika ingångar. Amineh har egna erfarenheter av hur det är att leva i ett förtryck mot det egna folket i östra iranska Kurdistan. Jag mötte den kurdiska frågan redan på 1970-talet i Uppsala hos det kurdiska folket där. Sedan dess har jag även samarbetat med partiföreträdare för Carl Bildts parti lokalt i ett solidaritetsarbete för Kurdistan. Det är inte märkligt att man nu efter årtionden av engagemang för kurdernas fråga känner en stor frustration. Det gäller inte minst utvecklingen i norra turkiska Kurdistan. Situationen för yttrandefriheten och mänskliga rättigheter i Turkiet är minst sagt oroande. Dagligen nås vi av rapporter om nya fängslanden av journalister och politiker. Den så kallade demokratiska öppningen i den kurdiska frågan som premiärminister Erdogan tidigare lanserade har nu förbytts i en stenhård konfrontation med kurdisk gerilla och det prokurdiska partiet BDP. BDP hade stora framgångar i valet till parlamentet i juni i år. Det fick även med en representant för den turkiska vänstern på sina listor, vilket är positivt. För övrigt deltog både jag och Amineh som valövervakare i Istanbul. Men den turkiska statsledningen fortsatte med sömngångaraktig säkerhet med administrativa åtgärder mot politiska motståndare, till exempel genom fängslande av ledamöter som då valdes in i parlamentet. På samma sätt fängslades representanter för tidigare och dåvarande prokurdiska partiet DTP efter lokalvalen 2009. Dessa fängslanden gällde även människorättsföreträdare, till exempel PEN-medlemmen, juristen och författaren Muharrem Erbey, tillika vice ordförande för den turkiska människorättsorganisationen IHD. Erbey åtalades bland annat för att här i Sveriges riksdag på inbjudan av ett nätverk för mänskliga rättigheter i Turkiet ha kritiserat Turkiets brist på sådana. Där ser man hur Turkiet behandlar människor som i en öppen demokratisk process vill kritisera brister i sitt land! I somras inledde såväl Turkiet som Iran militära attacker i strid med folkrätten på irakiskt territorium i jakt på kurdisk gerilla. Den tidigare vapenvilan mellan Turkiet och PKK har förbytts i upptrappade stridigheter och många dödsoffer. Vi har också här hört uppgifter om att kemiska vapen har använts från Turkiets sida. Uppgifterna verifieras av den tyske militär- och underrättelseexperten Erich Schmidt Eenboom. Av utrikesminister Bildts svar framgår tydligt att han inte har några ambitioner att lyfta frågan inom EU eller FN. Jag beklagar detta. När det gäller till exempel uppgifterna om att Turkiet har använt kemiska vapen hänvisar Bildt bara till att Turkiet är part i den internationella kommissionen mot kemiska stridsmedel och har meddelat att man inte använder eller har tillgång till sådana vapen. Men, fru talman och utrikesminister Bildt, jag anser att Turkiets trovärdighet i dessa frågor inte är hög. Det krävs en internationell utredning för att få klarhet. Jag tycker också att Sverige utifrån sina goda kontakter i området med både den turkiska och den kurdiska sidan har ett särskilt ansvar för att lyfta detta. Det är nog dags att sluta med den tysta diplomatin bakom lyckta dörrar och i stället tala klarspråk till Erdogan, Carl Bildt!

Fru talman! Tack för denna möjlighet att ånyo diskutera dessa frågor! Vi brukar ju göra det med relativt jämna mellanrum, och det kan förvisso finnas skäl till det. Låt mig bara upprepa vad jag sade i mitt svar, som är rätt grundläggande: Turkiet befinner sig fortfarande inne i en delvis rätt komplicerad omvandlingsprocess. Den är alls inte okontroversiell inom Turkiet självt, och man har att nu manövrera fram och framför allt att få till stånd en överenskommelse om en ny författning. Den gamla författning man har är från 1982, från militärstyrets tid. Den innebär bland annat en kodifiering av en ställning för ett rättssystem som ibland domineras av krafter som kanske har en annan inställning vad gäller mänskliga rättigheter, och icke minst vad gäller den kurdiska frågan, än det som i övrigt också den turkiska statsledningen skulle vilja se. Ändringar av författningen är en avgörande förutsättning både för att man på ett bättre sätt ska kunna värna de mänskliga fri- och rättigheterna och för att man ska få ett rättssystem som inte begår sådant som också vi har anledning att ha stora frågetecken för ibland. Det handlar om omfattande arresteringar och väldigt långa tider innan detta leder till avgörande i domstolar. När vi för samtal med den turkiska stats- och partiledningen och AKP har de samma oro för detta. De vill göra de förändringar som gör att man kan komma fram till ett rättssystem som är mer i enlighet med europeiska normer och europeiska principer. Jag tror att det är alldeles avgörande för att de här frågorna ska kunna föras framåt. Den kurdiska frågan är av avgörande betydelse; det råder ingen tvekan om den saken. Den är komplicerad. Den går till själva roten av den turkiska nationens historia och identitet. Den rör sig framåt på ett mycket påtagligt sätt. Mycket av det som nu är möjligt och till och med självklart i Turkiet var omöjligt och till och med förbjudet för bara några år sedan. Vi ska erkänna den betydelse som både EU-processen och den nuvarande turkiska ledningens ansträngningar har haft i sammanhanget. Det pågår med all sannolikhet en kulturkamp också inom PKK. Det handlar om dem som vill fortsätta terrorns väg och om det som vi nu har sett i form av upptrappat våld - det ska vi inte glömma. Det inleddes med att PKK eller möjligtvis delar av PKK sade upp vapenvilan och gick till väpnade attacker som sedan har besvarats på ett sätt från den turkiska sidan som har lett till allt detta. Jag vill inte på något sätt ifrågasätta interpellanternas avsikter eller åsikter - sudda bort varje misstanke i den delen! Men jag tror att det är bra för vår trovärdighet i dessa frågor om vi har tydliga avståndstaganden också från PKK och den otvetydiga terrorism som organisationen har ett ansvar för. Det gäller att motarbeta de krafter som är för våldslösningar på bägge sidor och bereda vägen för den dialog som kan föra framåt också i denna fråga. Konstitutionsförändringen är en avgörande del av detta. Vi vet att det har förekommit politisk dialog och politiska kontakter. Men vi vet också av erfarenhet från motsvarande processer i andra delar av världen att det alltid finns de som vill kasta granater och bedriva terror också mot dem som vill bedriva en försoningsprocess. Jag tror att det är denna typ av motsättningar som vi nu står inför också i Turkiet. Då är det viktigt att vi ger stöd till den turkiska stadsledningens strävan i dessa avseenden. Vi ska också stödja de krafter inom det kurdiska samhället, och möjligtvis också inom dessa organisationer, som faktiskt nu är för att samtal återupptas, samtal fortsätter och samtal leder fram till en lösning.

Fru talman! Jag tackar utrikesminister Carl Bildt. Jag är helt överens med utrikesministern om att det finns olika motsättningar i landet. Det gäller de olika grenarna inom själva DTP, AKP och MHP, som är det fascistiska partiet, som har nått framsteg i de allmänna valen. Det finns också andra motsättningar. Turkiet är ett klassamhälle och ett religiöst samhälle. Man brukar säga att det är djupa stater. I Turkiet finns det mycket som är svårt att förstå till och med för oss som har rötterna i de här regionerna. Det är klart att detta är grundläggande. Det är svårt att inse för många att Recep Tayyip Erdogans spel i det hela är att han vill visa att han är den demokrat som syns utåt. Men inåt, i det inrikespolitiska, finns den största problematiken gällande mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, socialister och andra som skriver. Nyligen blev en aktad professor vid namn Büsra Ersanli gripen i Turkiet tillsammans med 44 andra intellektuella. Det var den 4 oktober, och då blev även ordföranden i tryckfrihetskommittén gripen. Det är inte bara kurder och BDP:are, utan alla som tänker fritt, tänker på mänskliga rättigheter och vill göra framsteg i Turkiet blir gripna. Erdogan ljuger uppenbarligen. Han vill vara ambassadör. Det Sverige, EU och USA vill ha i regionen skapar inte någon stabilitet runt omkring, för det finns ingen trovärdighet i detta när den inhemska politiken är så repressiv att den dagligen skadar det egna folket. Det är viktigt att tydliggöra att vårt ställningstagande inte är för en grupp mot en annan grupp. Vi i Vänsterpartiet är mot all form av självmordsbombningar och all form av krig och dödande. Vi tar ställning, och vi har när det har behövts kritiserat också PKK för de brott de har begått. Men det är helt oproportionerligt mot en stat som använder bomber och all sin kraft mot det kurdiska folket. I den konstitution som råder där finns rasistiska lagar. Man erkänner inte minoriteter, vare sig kurder som är i majoritet bland minoriteterna eller andra. De folkvalda kan inte vistas på sina arbetsplatser, och de kan inte göra det som vi politiskt valda gör. De sitter i fängelse. Vad händer då? Arga ungdomar som inte ens kan tala sitt eget språk åker till bergen för att ge befrielse för dem. Det är detta vi vill stoppa i Vänsterpartiet. Därför vill vi att båda parterna och Sverige med utrikesministern i spetsen ska bidra till fredsförhandlingar bland kurder, turkar och den turkiska regeringen. Så kan man få ett slut på detta. Så länge kurderna inte har mänskliga rättigheter, så länge det inte finns demokrati, så länge de som är socialister inte kan andas fritt i detta land finns ingen fred. Det finns heller ingen fred i Mellanöstern innan detta ändras, och därför är det viktigt att se de farhågor som Vänsterpartiet och vi med erfarenhet från landet har. Detta är inte att ta ställning för någon viss organisation.

Fru talman! För ungefär en månad sedan publicerade EU-kommissionen sin årliga framstegsrapport om utvecklingen i EU:s ansökarländer, däribland Turkiet. I denna rapport berörs märkligt nog inte valet till parlamentet, fängslandet av valda parlamentariker eller andra uppenbara brott mot yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna. EU-kommissionen skriver visserligen att det krävs "betydande ytterligare ansträngningar för att garantera de grundläggande rättigheterna i praktiken, särskilt yttrandefriheten, kvinnors rättigheter och religionsfrihet", men man tar inte upp valet och vad som hände, vilket jag som sagt tycker är mycket märkligt. I och med att Turkiet godkändes som ansökarland 1999 bedömdes Turkiet då leva upp till den politiska delen av de så kallade Köpenhamnskriterierna. Dessa kriterier omfattar krav på stabila institutioner som garanterar demokrati, mänskliga rättigheter, en fungerande rättsstat och skydd för nationella minoriteter. Jag tycker att den senaste tidens utveckling med behandlingen av folkvalda politiker, journalister med flera gör att man kan ifrågasätta om Turkiet verkligen fortfarande lever upp till dessa Köpenhamnskriterier. Jag skulle vilja fråga utrikesministern hur han ser på EU-kommissionens rapport. Är den tillräckligt täckande för att beskriva situationen, och hur ser han på Turkiets uppfyllande av Köpenhamnskriterierna? När det gäller våld och dödandet av oskyldiga, det man kan kalla för terror, tar jag naturligtvis avstånd från detta, oavsett om det utförs av företrädare för den turkiska staten eller från PKK. Men den turkiska antiterrorlagstiftningen är verkligen problematisk, vilket bland annat Amnesty International har påpekat. Det är en lagstiftning som är så vitt och allmänt skriven att i stort sett allt som rör sig, höll jag på att säga, och som protesterar mot den turkiska regeringen kan åtalas för terrorbrott. En lång rad av dem som nu är fängslade är det för att de har kontakter med eller sympatiserar med organisationer som är terrorförklarade. Det handlar alltså om en väldigt vid och öppen lagstiftning, och jag skulle vilja höra hur utrikesminister Bildt ser på denna och om han avser att ta några initiativ för att Turkiets antiterrorlagstiftning anpassas till de krav som måste gälla i en fungerande rättsstat.

Fru talman! Låt mig först säga till Jacob Johnson att jag nog tycker att EU-kommissionen hade en god och rättvisande beskrivning av utvecklingen i Turkiet under de senaste åren. Man kan alltid önska att de hade grävt allt djupare i allting, men man ska inte glömma att det i huvudsak handlar om det som ligger inom ramen för EU-förhandlingen och aki. En ytterligare fördjupning av detta får man om man går till Europarådet och framför allt domstolen för de mänskliga rättigheterna som tar upp enstaka fall. Vi ska inte glömma att Turkiet är del av ett system där vi har gemensamma regler för mänskliga rättigheter och där den enskilda individen i Turkiet kan gå direkt till Europadomstolen i Strasbourg och få sin sak prövad. Ibland fälls som bekant Turkiet. Ibland fälls till och med Sverige. Ibland frias Turkiet, och ibland frias också Sverige, utan att på några sätt jämställa länderna. Där tror jag att man kan finna en djupare information om man är intresserad, och det är man. Det finns sådant som det finns anledning att sätta frågetecken för. Låt mig bara nämna partiförbuden som vi även har diskuterat tidigare. Det är inte bara de olika kurdiska partierna som har förbjudits i olika omgångar. Domstolarna har även försökt förbjuda AKP, det regerande partiet, vilket har visat på orimligheten i den nuvarande lagstiftningen och konstitutionen vilken som sagt har sin bakgrund under militärperioden. Förbättringar har skett. Vi ska inte glömma att premiärminister Erdogan själv har suttit i fängelse för sina åsikters skull under dessa gamla lagar, och han är tyföljande relativt besjälad av att det som hände honom en gång i världen inte ska kunna inträffa i framtiden. Det är en drivande del av EU-processen att förankra demokratin och friheten i Turkiet på ett tydligare sätt än vad som var fallet tidigare och som bland annat premiärminister Erdogan under det tidigare militärstyret och den diktatoriska tiden ju drabbades av under samma rättssystem som inte ville att han skulle uttala sig om vissa saker. Även journalister är fängslade. Det oroar oss. Dock ska noteras att många av åtalen handlar om förberedelse till statskupp, vilket inte är tillåtet i Sverige heller. Det som är oacceptabelt är de långa handläggningstiderna. Dessa har sin bakgrund i det jag beskrev angående rättsväsendet och problemen med att reformera detta, och det är allvarligt. Det måste åtgärdas, och jag hoppas också att så kommer att ske. Det förutsätter förmodligen den konstitutionella reformen. Sedan tyckte jag nog att Amineh Kakabaveh, som vi normalt har bra diskussioner med även om vi har lite olika utgångspunkter, gick lite långt, när hon sade att alla som tänker fritt blir arresterade. Jag hoppas att det var i diskussionens hetta, för så är det faktiskt inte. Detta är ett långt friare samhälle. Man kan vara för socialism, Vänsterpartiet och marxism-leninism - till och med det - utan att omedelbart bli arresterad. Jag tror därför att vi ska justera detta. Debattprotokoll blir som de blir, men det där gick lite för långt. Jag tyckte också möjligtvis att Jacob Johnson gick för långt när det verkade som om han jämställde den turkiska staten med PKK. Inte heller detta tror jag riktigt var avsikten, för det är inte bara den turkiska terrorlagstiftningen som är vittsyftande. Flera andra europeiska länder har lagstiftning som går mycket långt. Detta är en av Europeiska unionen och Sverige terrorstämplad organisation, och den kan icke jämställas med i grunden demokratiska statsbildningar, även om vi har synpunkter på dem. Jag tycker också, Amineh Kakabaveh, att det inte bara är en fråga om, som sades, att vara beredda att kritisera PKK "när det har behövts". Terrororganisationer bör kritiseras som sådana, och jag tror att det är viktigt att det sker. Det sker också i dessa dagar av väldigt många kurdiska intellektuella i Turkiet, inklusive av BDP:s ledande företrädare, och jag tror att det är en förutsättning för att den här dialogen ska kunna röra sig framåt.

Fru talman! Tack, Carl Bildt! Jag vet inte var jag ska börja när utrikesministern själv påpekar att till och med socialister kan tänka fritt. Självklart, sade jag, finns den friheten för att visa omvärlden att Turkiet är ett i allt väsentligt demokratiskt land, precis som utrikesministern svarade. Jag ifrågasätter dock detta i förhållande till att 7 000 politiska aktivister är fängslade eller kommer att anhållas. Det är 5 000 journalister som är föremål för rättegångar, och 66 journalister sitter i fängelse. Professorer och många parlamentariker, inte bara kurder från BDP utan till och med från CHP, sitter i fängelse. Turkiet är alltså inte bara emot kurder, utan det turkiska systemet är emot alla människor som sprider information om Turkiets repression mot det egna folket. Jag har fått ett kort från Muharrem Erbey som nämnts i dagens debatt här i Sveriges riksdag. Han vädjar och säger att han är häktad utan rättegång och att han suttit i fängelse i 23 månader utan att det finns några bevis mot honom. Den 6 december är det dags. Snälla, hjälp oss, skriver han. Detta kort har jag skannat in och skickat till Advokatförbundet här i Sverige och till Svenska PEN. Jag ber dem åka dit och stödja Erbey, eftersom vi har så mycket arbete under december. Detta är ett bevis på demokrati i den turkiska staten och den repression som den turkiska regeringen utövar mot sitt eget folk. Vi säger att vi är emot våldet, men till skillnad från Carl Bildt säger vi inte att PKK är en terrororganisation.

Fru talman! För ett år sedan var jag närvarande under en av rättegångsdagarna mot bland annat Muharrem Erbey i Diyarbakir. Det var ett skådespel där man bland annat fick se hur de förvägrades rätten att försvara sin rätt på kurdiska. Där återstår mycket arbete att göra. Jag tycker inte, Carl Bildt, att valet till parlamentet i Turkiet var ett enstaka fall. Jag tycker att det var en så pass viktig händelse, liksom det som hände i samband med det, allt detta fängslande av politiker, att det borde ha givits en rättvisande bild i EU-kommissionens rapport. Det är som om man tonar ned detta. Man vill inte prata om de här sakerna. Man tar till den tysta diplomatin. Man tar det bakom stängda dörrar. Jag tror som sagt att det är dags att börja tala klarspråk mot Turkiets företrädare. Är det kanske så att den svenska regeringen och EU har en låg profil när det gäller Turkiets behandling av kurder och bristen på mänskliga rättigheter i Turkiet på grund av att det finns andra hänsyn? Finns det andra hänsyn på grund av situationen i regionen över huvud taget med koppling till arabiska våren och med koppling till situationen i Syrien? Är det så att den svenska regeringen och EU inte tycker att det är ett lämpligt tillfälle att kritisera Turkiet därför att det pågår andra saker i andra länder tycker jag att det är en felaktig slutsats. Brist på mänskliga rättigheter och fängslandet av folkvalda politiker bör påtalas klart och tydligt även om det finns situationer i grannländer som är allvarliga och som också påkallar vår uppmärksamhet.

Fru talman! Jag tror att jag uppfattade Amineh Kakabavehs sista mening, precis när hon lämnade talarstolen, rätt. Hon ville inte se PKK som en terrororganisation eller deras handlingar som terror. Jo, låt oss vara klara i det här sammanhanget. Det är inte bara jag som säger det. Det säger varje regering i Europa och det är domstolsprövat. Det är en terrororganisation, också enligt svensk lag. Det är viktigt att vi har rågången klar mot organisationer som, alldeles oavsett deras politiska syften, använder terror och dödar oskyldiga människor. De spränger barn på busstationer. Det ska man inte glömma. Även kurdiska barn sprängs på busstationer av PKK. Då ska man inte ursäkta dem med att de kanske vill väl, för då vill de illa. Jag hoppas att inte heller detta var riktigt menat på det sätt som det utföll i diskussionen. Sedan vill jag också säga tydligt, när Amineh säger att socialister inte kan andas fritt eller att alla som tänker fritt blir gripna, att det bara är en i grunden felaktig beskrivning av verkligheten. Vi kan vara och är bekymrade över att det är väldigt många som sitter gripna. Jag tror att huvuddelen av dem sitter för statskuppsförsök, för att ha konspirerat med militären på ett eller annat sätt. Jag skulle ingenting hellre önska än att de hade samma bra rättssystem som vi har i Sverige, utan att säga att detta i varje del är perfekt, så att de kunde klara av detta. Det är säkert åtskilliga av dessa människor som är oskyldiga. Då ska de ut ur rättssystemet. Men nu har ju detta blockerats så att hanteringen pågår i oändlig tid. Det är otillfredsställande. Systemet måste reformeras inom ramen för den konstitutionella förändringen. Men låt oss vara tydliga: Terror är icke acceptabelt. Terroristiska organisationer är icke acceptabla. Statskupp är inte acceptabelt och komplotter för att genomföra statskupp är inte acceptabla. Det gäller i Sverige och det gäller i Turkiet.