Uppmärksammande av tvåårsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina

Ärade ledamöter, statsrådet och Ers excellens! Let me start by once again welcoming His Excellency the Ambassador of Ukraine, Andrii Plakhotniuk, to the Swedish Parliament. You have been here many times, and you are always welcome back.

(Applåder)

I lördags hade det gått två år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Snart har det även gått tio år sedan Rysslands illegala annektering av Krim 2014.

I fjol samlades vi här i kammaren med anledning av ettårsdagen. Men kanske är det ännu viktigare att uppmärksamma dessa dubbla årsdagar i år. Den fria världen står fortfarande enad bakom Ukraina, men vi ser nu exempel på hur vissa politiker på båda sidor om Atlanten ifrågasätter detta stöd. Därför är det mer angeläget än någonsin att lyfta fram de ryska övergreppen och det ukrainska modet men också att tala klarspråk om vad det är som står på spel. För varje dag blir det allt tydligare att denna strid inte enbart handlar om att Ukraina ska förbli ett fritt land utan att den rör hela Europas, ja, hela världens, framtid.

Jag tror att denna insikt om att det är allas vår framtid som står på spel inte minst hänger samman med att kriget har gett oss en fördjupad förståelse för vad en fullskalig invasion är. Det är en flodvåg av våld och övergrepp som drar fram över de ockuperade områdena. Det är civila som av ockupationsmakten tvingas till fruktansvärda handlingar. Det är dagliga bombattacker och artillerield mot bostäder, skolor, sjukhus och tågstationer i de ännu fria delarna av landet. Vi kan nog inte fullt ut sätta oss in i vad det skulle innebära för oss själva och för våra nära och kära att tvingas leva under dessa förhållanden. Men vi förstår ändå mer nu vad en invasion innebär.

Med denna insikt följer en känsla av tacksamhet. Vi är tacksamma att vi själva än så länge besparats detta lidande, vi är tacksamma för alla dem som på olika sätt bidrar till Ukrainas försvar och vi är tacksamma över de insatser Ukraina och det ukrainska folket gör för att försvara såväl sin egen som vår frihet.

Det är oundvikligt att den politiska diskussionen om stödet till Ukraina ofta blir abstrakt och rör sig på samhällsnivå. Vi talar om miljardbelopp, om vapensystem och om infrastruktur. Vi slår vakt om Ukrainas självständighet och territoriella integritet för att det vore ett stort hot mot den regelbaserade världsordningen om aggression tilläts löna sig. Men vi gör allt detta också för de enskilda människornas skull - de människor som tillsammans skapar stater och samhällen, de människor som nu försvarar sin frihet på slagfälten i Ukraina.

Historikern och akademiledamoten Peter Englund berättade häromdagen på Instagram om tio av de människor som mist sina liv på senare tid vid någon av fronterna i Putins orättfärdiga krig. Här får man bland andra möta sjukvårdaren Natalia Bokotj som dödades vid Avdijivka den 10 februari, den tidigare elitgymnasten Maksym Rosljakov som dödades på Bachmutfronten, Oleksandr Kuziak som älskade att fiska och som dödades fyra dagar före sin 29:e födelsedag och den 30-åriga tyska medborgaren Diana Wagner som arbetade som frivillig sjukvårdare i ett stridande förband och dödades nära Svatove den 31 januari.

De gjorde det yttersta offret i kampen för Ukrainas och allas vår frihet. Det är vår plikt att se till att deras offer inte var förgäves, det är vår plikt att hjälpa dem som finns kvar där vid fronterna och det är vår plikt att se till att de som nu kämpar vår kamp känner att de inte är ensamma och bortglömda. Därför är det så viktigt att vi ger Ukraina det stöd som behövs, därför står partierna i den svenska riksdagen enade bakom detta stöd och därför kommer vårt stöd att fortsätta så länge det behövs.

Våra tankar går i dag till dem som gett sitt liv i försvaret av Ukrainas och Europas frihet. Som en hyllning till dem ska vi nu få lyssna till sången Ukraina, skriven 1987 av Taras Petrynenko, som nyligen tilldelades en utmärkelse av president Zelenskyj för sina bidrag till ukrainsk kultur. Här i riksdagen kommer sången att framföras av Tymur Vasylyshyn, som jag vill kalla frihetens röst eftersom han har medverkat med sång vid vart och ett av de senaste två årens måndagsmöten för Ukraina på Norrmalmstorg här i närheten. Välkommen fram, Tymur!

(Applåder)

Tymur Vasylyshyn framförde Ukraina av Taras Petrynenko.

Tack så mycket, Tymur Vasylyshyn, för den vackra sången! Med detta avslutar vi uppmärksammandet av tvåårsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Tack för att ni har deltagit!