Partiledardebatt

Herr talman! Ärade åhörare! Det är spänning i luften, det är partiledardebatt, och det pratas om kommande hårda bandage under dagens debatt. Göran Persson ska, sägs det, ägna sig åt ett av sina signum i sin tid i svensk inrikespolitik, att mosa sina motståndare. Vi får väl se hur det blir med det. Vi får se hur åhörare som följer svensk inrikespolitisk debatt uppskattar den typen av sätt att bemöta varandra. Detta blir också en dag då kommunismens blodiga historia hinner i fatt de sista troende kommunisterna i denna kammare. Det kommer säkert att bli en prövningens dag för Lars Ohly så där som det blir när man har gått fel och gjort bort sig lite grann. Vi får se hur det blir. Jag tänker börja i en annan ända. Jag har under hela min politiska gärning tyckt att det har varit viktigt att röra mig ute i verkligheten, i viktiga verksamheter för att lära mig mer, för att lyssna och för att också ta med mig de erfarenheterna i den roll jag har här i Sveriges riksdag. Jag har under de senaste veckorna rest till det som är kärnan i det svenska skolväsendet, nämligen till en lång rad kommunala skolor över hela Sverige. Jag har suttit med lärare, elever, föräldrar och ledning och diskuterat hur den svenska skolan ser ut. Det som har slagit mig är att väldigt mycket av vår debatt här i kammaren ofta är fel på det sättet att den är för grov och för digital. Från denna talarstol beskrivs den svenska skolan antingen som bra eller som dålig, ungefär som att det fanns en och samma sanning för varje skola i hela Sverige. Min känsla är att skolan är både bra och dålig och att det skiljer mellan olika skolor. Det har blivit påtagligt att det är en annan skola än den jag gick i. Ni vet hur svårt det är för föräldrar att någonsin erkänna att barnen går i en annan skola än den man själv gick i. Det är alltid en stor upptäckt för föräldrarna. Man märker på föräldramöten eller när man följer sina barn att skolan har förändrats. Det har den gjort - i mångt och mycket till det bättre. Jag minns mina dagar som elevrådsordförande. Märkligt nog har en del som har kommit in i politiken börjat där. Vi satt och diskuterade hur vi skulle få en bättre skola i det svenska 70-talet, och väldigt mycket handlade om att en väg till skolans ökade resurser gick via att gnälla. Den som gnällde högst var den som kunde få mest resurser. Det var tävlan om att beskriva hur illa det var och hur skåpen var sönderslagna. Där måste det offentliga göra en satsning. Det var väldigt mycket bilden av dåtidens skola. Nu möter jag en skola med självförtroende, en skola där man faktiskt efter tio års valfrihetsarbete och reformer givit elever och föräldrar makten att välja, en skola över hela landet som mer jobbar med tanken: Hit vill vi att eleverna ska komma. Här vill vi berätta att vi är bra, och vi tror på det vi gör. Det ger en helt annan och ny känsla i den svenska skolan som jag tror att vi i grunden ska vara väldigt positiva till. För oss moderater är skolan viktig. Det möter vår idé om växande människor som grund för ett självständigt samhälle. Det är med kunskaper vi når den ljusa bilden av människan som når sina bästa förutsättningar och som inte hemfaller åt tankar om förtryck och mörkare värdeideal. Det är denna skola som ska ge oss verktygen för ett långt liv, som ska göra oss redo för ett komplicerat samhälle och ett komplicerat arbetsliv. Därför är skolan så oerhört väsentlig. Det är viktigt att den fungerar, att det är en skola med kvalitet och att det är en skola som ser varje elev utifrån varje elevs unika förutsättningar. Detta är faktiskt delvis på plats, men inte helt och fullt. Det finns ett par perspektiv som vi vill jobba mer med när det gäller den svenska skolan. Ett är att uppmuntra mer av det som finns av självständiga skolor som jobbar med profil och som jobbar med stolthet med att hitta sin väg, sitt sätt att se sina elever. Jag har varit i väldigt många skolor som ligger i invandrartäta områden. Där säger man att det ibland är lite svårt att använda de nationella styrdokumenten. Vi glömmer att det för dem ofta handlar om att lära barn svenska som precis har kommit hit. Det är svårt att jämföra med de elever som hela tiden har gått i den svenska skolan och som har svenska föräldrar. Har ni tänkt på det? frågar de. Dessa barn har också ett behov av att växa, bli sedda och känna sig uppskattade i det svenska samhället. Det vill säga: Mer av det lokala, mer av det självbestämmande som redan finns i skolan vill vi hjälpa till med. Vi vill ha friare skolor över hela Sverige, också inom det kommunala skolväsendet. Sedan måste vi hedra kunskapsskolan. Idealet att kunskaper är det som bygger de självständiga människorna finns i den svenska skolan men är på sina håll tillbakaträngt. Jag satt med några skolledare på Gotland och pratade en och en halv timme om deras skola. Vi kunde konstatera att vi har pratat om skolan som en fritidsverksamhet eller som en verksamhet som ägnar sig åt ett socialt åtagande. Var är kunskapsuppdraget? Flera nämnde just detta. I en tid där många barn mår dåligt och där socialtjänst fungerar dåligt och familjer inte riktigt håller ihop kommer Sveriges sociala problem in i skolan, med risk att vi tränger undan vårt utrymme för att fullgöra kunskapsuppdraget. Detta har vi anledning att lyssna till. Vi ska inte bara stillatigande acceptera att skolan blir den plats där alla samhällsproblem måste lösas bara för att det råkar vara där som vi under flera år tillbringar merparten av vår vakna tid. Kunskapsuppdraget handlar om detta. Det handlar om välfungerande betygssystem, om ämneskunskaper för lärare och om möjligheter till fortbildning. Kring allt detta vill Moderaterna och också Allians för Sverige, det är jag alldeles övertygad om, bygga ut skolans uppdrag tydligare än i dag. Låt mig sammanfatta att skolan för oss också är ett vägval i hur man ska använda offentliga resurser. När vi i de förslag som vi lägger fram i riksdagen säger att skolan till och med måste få mer är det ett sätt att säga att verksamheten är viktigare än bidrag. Verksamheten måste fungera. Det går inte att reparera - eller det är i alla fall väldigt svårt - en förlorad skolgång. Det är däremot lättare att under en tid anpassa sig till att man inte får lika mycket ersättning. Det är ett mycket viktigt val som vi gör men som den nu sittande vänstermajoriteten inte har gjort. Det har hetat i olika väljarmandat vård, skola, omsorg - det har ni hört. Ute i skolorna undrar man fortfarande vad det innebär, för man tycker sig inte ha sett de ökade resurserna. Men det väsentliga är att säga att det inte har varit tillskott till offentliga verksamheter som har präglat denna vänstermajoritet, långt ifrån. Det är den utökade bidragsförsörjningen som väldigt mycket har präglat det som görs, ibland därför att människor gått från arbete till arbetslöshet, många gånger därför att människor är beroende av olika ersättningssystem, men väl så ofta därför att man har ägnat sig åt att i val ställa ut löften om utökade bidrag till människor som är friska och har arbete och kan stå på egna ben. Det har gått före uppdraget att se till att skola, rättsväsende, sjukvård - viktiga välfärdsverksamheter - fungerar. Detta är en av de axlar utmed vilka vi ska pröva de kommande regeringsalternativen i valet 2006. Låt oss vara tydliga över att vi denna höst har fått besked om att det står en enad borgerlighet mot en splittrad vänsterkartell. Det är den enade borgerligheten som har en gemensam värdegrund, som vill att vi ska få fler i arbete, som vill se välfungerande välfärdsverksamheter och en skola som gör att barnen kan växa i kunskap - en allians där vi känner förtroende för varandra, som vill sitta i samma regering, som vill någonting för Sverige för framtiden. Mot denna står en splittrad vänsterkartell där man misstror varandra, som inte verkar tycka om varandra, som inte vill sitta i samma regering. Kom ihåg att beskedet alltid är: I slutet av dagen tror vi inte på varandra tillräckligt mycket för att kunna sitta i samma regering. Vad är det som de gemensamt bärs av som de vill göra för Sverige? Vad är deras långsiktiga idéer? Ja, deras sätt att få ihop en budget gav ju besked om hur det går till när de möts i dagens vänsterkartell. Alla löften staplas ovanpå varandra. Alla får igenom allting. Det blir dyrt. Det är dessutom ofinansierat. Det skickar notan på framtiden. Och det finns ingen riktig riktning för det som de vill göra. Det är bidrag här och bidrag där, någon satsning här och någon satsning där. Men vad som är den långsiktiga idén med detta tror jag är väldigt svårt för väljarna att hitta. Detta är det som kommer att prägla svensk inrikespolitik tiden framöver och framemot valet 2006. De två tydliga regeringsalternativen i valet 2006 är en enad borgerlighet mot en splittrad vänsterkartell. (Applåder)

Herr talman! Jag tycker att Fredrik Reinfeldt kan vänta med att recensera debatten tills vi är färdiga, så får vi se var vi hamnar någonstans. Jag är glad för att han erkänner framstegen i skolan, för de finns där. Men det är resultatet av fler lärare, fler specialpedagoger, fler människor som arbetar med de barn som har det svårt. Det här kostar stora pengar. Varje gång vi har lagt fram de förslagen har Moderaterna röstat emot. Så välkommen in i gemenskapen som representerar klarsyn om vad som behövs i gemensam sektor. Både sjukvård och skola har i dag en större andel av BNP än för några år sedan, trots att vi har en starkt växande BNP. Titta på hur Fredrik Reinfeldt har röstat när vi har lagt fram förslagen i denna kammare och ni kommer att se att här i talarstolen står en man som nu talar emot allt vad han tidigare har stått för. Men sent skall syndaren sig omvända. Välkommen! Det var det ena. Det andra är: Har Fredrik Reinfeldt när han rest i Sverige träffat någon som är arbetslös? Du klagar på att det är för stora bidrag. Och läser man Moderaternas motioner ser man att det är de arbetslösa, de sjuka, de föräldralediga och förtidspensionärerna som uppenbarligen har fått för mycket. Tänk lite högt omkring de arbetslösas situation! Lever de på en nivå som är för generös? Lever en förtidspensionär i 60-årsåldern på en nivå som är för väl tilltagen? Det är uppenbarligen så Moderaterna tänker för att få råd med de skattesänkningar man sedan satsar på. Utveckla varför det är 65 % ersättningsnivå som är det rimliga i a-kassa och sjukförsäkring! Det väntar vi på att få höra. Uppenbarligen har den moderata delen av kammaren med sig de andra tre borgerliga partierna på denna uppfattning, därför att ni var ju inte splittrade. Eller hur, Fredrik Reinfeldt? (Applåder)

Herr talman! Det talas inte mycket om de goda resurser som har möjliggjort detta i den svenska skolan, tvärtom. Jag har sett många slitna lokaler, fortsatta problem med att klara mycket av det sociala ansvar som läggs på skolan. Nej, det är en annan typ av identitet i en skola som har fått självförtroende därför att den har fått större möjligheter att jobba med profilering till följd av att elever har fått välja. Det har blivit en maktförskjutning bort från politisk styrning högt uppifrån, från skolministrar och andra politiker, till att mer bli en skola som utformas av dem som är där på plats. Men de ropar inte om att det är stora resurser som har rullat in under Göran Perssons ledning. Det får man åka väldigt långt för att hitta någon som tycker. Vi föreslår, och det är det som är det viktiga, att vi ska tillföra mer till skolan, därför att det är en absolut kärnverksamhet som måste fungera och måste få utvecklas. Det gör vi inte därför att vi tror att en krona till skolan automatiskt gör skolan en krona bättre, utan därför att det tillsammans med det jag i övrigt sade om en självständig skola och om kunskaper som centrum för det skolan ska göra får växande individer i Sverige. Vi lägger en grund för Sveriges framtid. 65-procentsnivån, som vi tar ned i ett par steg, ligger i linje med vad det svenska pensionssystemet är tänkt att man ska kunna leva på efter ett långt arbetsliv. Det ligger i linje med den ersättningsnivå i friåret som Socialdemokraterna har utformat tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och som nu gör att folk står i kö. Det är till och med löpsedlar på stan om att nu är det dags att söka friåret. Gärna tillväxt, men först ett friår. Det har visat sig möjligt för oss att lägga oss på den nivån. Det är klart att för många kommer det att vara trångt. Men vi har valt att satsa på att det ska löna sig att arbeta, att gå från bidragsförsörjning till arbete. Där har vi inte haft någon draghjälp av Socialdemokraterna. Det ni gör bygger på människors utanförskap, höjer marginaleffekterna och gör det mindre lönsamt att arbeta. Hur ska du försvara det, Göran Persson, som ledare för ett arbetarparti? (Applåder)

Herr talman! Det blir lite svårt att få det att gå ihop för moderatledaren. Han säger att det har blivit bättre i skolan men att det inte beror på nya resurser. Samtidigt säger han att man behöver ha mer resurser i skolan. Vi har gett skolan friheten att utvecklas lokalt. Det har varit en lång strid. Också där har Moderaterna oftast stått på fel sida, för det gamla mot det nya. Vi ser en skola som behöver ännu mer resurser i framtiden, så också förskolan. Det är viktiga verksamheter. Men när vi kommer till de skarpa besluten röstar Moderaterna emot. Då är det skattesänkningar som fortfarande är viktigare. Sedan var det frågan om 65-procentsnivån. Vad ska vi skicka för budskap till en metallarbetare i Trollhättan som riskerar att förlora jobbet om det skulle hända som vi inte vill ska hända med Saab? Är det meningen att vi ska skicka signalen till honom som står mitt i livet, har barn och villa att det är på folkpensionärens nivå som han nu ska leva? Är det signalen som Moderaterna skickar i ett Sverige där vi vill att människor ska ställa om, vara beredda på att ta det nya och inte vara rädda för förändringar? Förstår ni vad det är ni gör? Ni gör ett större systemskifte än någonsin tidigare när ni attackerar de sociala försäkringarna. Däri ligger tryggheten för människor att möta det nya och inte vara rädda för förändringen. Däri ligger bryggan från det gamla till det nya. Att Sverige nu toppar i tillväxt, produktivitet och modernitet i alla internationella jämförelser är ett resultat av att vi har en trygghet också för de människor som finns i den konkurrensutsatta sektorn när förändringen kommer. Det är detta systemskifte som Moderaterna vill genomföra, och detta kommer vi att ta strid om. (Applåder)

Herr talman! Göran Persson har skickat fram Marita Ulvskog och Bosse Ringholm att räkna lite på moderata förslag. Jag kan säga att jag tror inte att de två tillsammans har för ögonen att så rättvist som möjligt försöka framställa vad Moderaterna vill. Jag tror att alla håller med om att de förmodligen försöker få det att i alla fall lite grann framstå som att det inte ser så bra ut. De har bland annat gjort en sammanställning där de delat upp alla inkomsttagare i tio inkomstgrupper och konstaterar att Moderaternas förslag enligt Socialdemokraterna är bättre för 60 % av inkomsttagarna. Moderaternas politik är ungefär dubbelt så bra för vanliga medelinkomsttagare som regeringens. För 10 % av inkomsttagarna blir det ungefär likadant och 20 % skulle få det bättre med regeringens eget förslag, menar regeringen. Och detta är det regeringen som hävdar, inte Moderaterna. Det vi nu hörde är hur det kommer att låta i svensk inrikespolitik. Göran Persson kommer alltmer, allt oftare och alltmer högljutt att bli den som försvarar bidragssystem. Och jag kommer att bli den som försvarar vägen till arbete, rätten att stå på egna ben, med grunden lagd i eget arbete, därför att det ska löna sig att arbeta. Det ska alltid vara tydligt att vår ambition är att människor ska komma loss från ersättningsförsörjning och bidragsberoende och komma i väg till arbete. Därför har vi utformat en politik som faktiskt gör skillnad för den som kommer ur ersättningsförsörjning till eget arbete. Vi kan inte förlika oss med tanken att vi ska ha ersättningssystem som bygger på att vi tänker oss att människor permanent ska hamna i ersättningsberoende. Så är faktiskt inte systemen tänkta att fungera. För mig handlar det om att ge människor makt över sitt eget liv och möjlighet att påverka sin egen situation, och jag är lite förvånad över att Göran Persson är den som hårdast går åt mig när Moderaterna jobbar för att fler ska arbeta och kunna påverka sin egen situation. Det är nya tider i svensk politik! (Applåder)

Herr talman! Det händer spännande saker i Europa. Den 28 oktober kommer statscheferna att underteckna ett EU-fördrag som sedan respektive land ska ta ställning till. Här i Sverige finns det en oerhörd frustration i EU-frågan, och väldigt många av svenskarna är också väldigt öppet kritiska till det som händer i EU. Jag tror att vi behöver en bred och djup diskussion bland Sveriges medborgare för att förankra EU-tanken. Det sprids rykten om det nya fördraget som gör att väldigt många känner sig oroliga. Många tycker att vi ska ha en folkomröstning om det nya fördraget. Jag tycker inte det. Jag tycker att Sveriges riksdag ska ta ansvar för att diskutera det här fördraget men också ansvar för att förankra detsamma. Fredrik Reinfeldt och jag har många gånger kritiserat regeringen för att göra EU-frågan till någonting för bara ministrarna där Sveriges medborgare inte är delaktiga. Jag har i dag föreslagit att vi här i riksdagen skulle engagera oss lite ytterligare för att förankra det nya EU-fördraget, men att vi skulle ta beslutet här i riksdagen. Jag tycker att vi ska inrätta ett demokratikonvent. Jag tycker att vi ska ha offentliga hearingar. Jag tycker att vi ska vara ute och diskutera den här frågan. Min fråga till dig, Fredrik, är: Är du beredd att stödja en sådan tanke - för att fördjupa EU-tanken men också för att demokratisera det nya fördraget så att vi kan få en förankring hos det svenska folket?

Herr talman! Mycket av det Maud Olofsson nämnde instämmer jag i. Vi borde ha en ökad ambition att föra ut EU och göra det begripligt på ett vardagligt vis för många människor runtom i vårt land som, med viss rätt, tycker att den politiska debatten har fastnat i detta ja- och nej-landskap, där det alltid verkar vara så att man först måste ställa in sig i ett ja- eller ett nej-led innan man får tycka någonting eller lära mer om EU. Jag tycker också som Maud att vi ska inrikta oss på att få ett riksdagsbeslut, gärna hösten 2005, och jag tycker att det ska föregås av en bra, fördjupande debatt som försöker beskriva hur tankarna har varit bakom detta konventsförslag, hur det har kommit fram och hur det påverkar Sverige. Den exakta formen för det - jag har läst att Maud har tänkt mycket kring detta i tidningarna i dag på morgonen - vill jag gärna återkomma till. Jag vill gärna prata med mitt eget parti om hur vi tror att vi bäst ska gå fram. Men visst håller vi med om den ambition som Maud har uttryckt på det viset.

Herr talman! Jag tror att om vi gemensamt ansträngde oss för att just förankra det här förslaget och fördraget skulle vi också åstadkomma en sak i nästa steg, nämligen att människor skulle känna att man är en del av EU. Vi är en del av och kan påverka vad som händer i EU. Jag är inte låst vid allehanda tekniska lösningar om hur vi förankrar detta. Jag tycker att det är positivt att Moderaterna är beredda att pröva en fördjupad debatt kring detta så att vi får denna starka förankring hos de svenska medborgarna.

Herr talman! Det borgerliga alternativet kan man väl hittills inte säga är särskilt imponerande. Det består av fyra partier med spretigt och ganska osammanhängande uppträdande. Men den som någon gång har skalat en lök vet att den som letar efter en kärna får leta länge. Fredrik Reinfeldt har under de senaste månaderna skalat bort varv efter varv på den moderata och alltmer ljusblå löken. Det är säkert många gamla konservativa och nyliberaler som befarar att det längst där inne inte alls finns någon kärna - men jag tror ju att det gör det. Om det finns en moderat kärnpolitik för förändring, förutom att byta regering, tycks det handla om att sänka ersättningar ordentligt för alla sjuka och arbetslösa. Reinfeldt kallar sjukförsäkringen och a-kassan för bidrag, men är det något som moderat politik kommer att skapa är det långa köer för mer bidrag. När de sjuka inte får mer än 65 % räcker inte längre pengarna för alla till både kläder, mat och hyra. Då kommer de i stället att tvingas in till kommunerna för att be om ansökningshandlingar för socialbidrag. Staten slipper kostnaderna, men kommunerna får ta över. Det var alltså inte sänkta skatter för de rika som var det allra viktigaste för Moderaterna, och inte heller att minska fackens maktställning. Längst in i den ljusblå löken handlar politiken tydligen om att piska och förödmjuka de sjuka och arbetslösa.

Herr talman! Det är ju ett väldigt imponerande vänstersamarbete vi ser som grundar den typen av rätt så kaxiga beskrivningar av sin motståndare. Jag behöver ju inte ens ta i - det är ju bara att följa tidningar och medier. Hur var det nu ni kallade era vänner i Vänsterpartiet: asfaltkommunister, var det så? Det tror jag var den senaste toppen i beskrivningen av varandra. Det finns en kärna, både i det moderata idébudskapet och i det som är grunden för Allians för Sverige, och det är idén om att människor ska få mer att säga till om och bestämma över sitt eget liv i ökad utsträckning. Det är just bristen på beslutsutrymme som jag upplever som vår tids angelägna frihetsdiskussion - just den där känslan av att vilja påverka sin situation men inte ha möjlighet att göra det. Jag tror att man måste bygga på en politik som just ger utrymme och som gör det tydligt att man kan påverka sin egen situation via eget arbete. Nu låter Peter Eriksson som om han förutsätter permanent utanförskap för dem som inte har arbete, medan vi jobbar för och anstränger oss att hitta vägar tillbaka till arbete genom att göra skillnaden större. Har ni inte hört alla dem som berättar att det inte lönar sig att jobba extra eller att gå från bidragsförsörjning till eget arbete, därför att allt försvinner? Ensamstående mammor med småbarn tvingas konstatera att så höga är marginaleffekterna. Det enda ni gör är att bygga på dem och utvidga den här typen av fattigdomsfällor i det svenska samhället, och det beror förmodligen på att ni inte ens är medvetna om att de existerar. Jag tror att väldigt många är väldigt förvånade över att det är så det ser ut. (Applåder)

Herr talman! Jag måste säga att jag tycker att det är en märklig logik. Fredrik Reinfeldt säger att hans politik går ut på att ge människor större frihet. Säg det till alla de människor som är sjuka och arbetslösa, som får mindre pengar och som inte längre får möjlighet att klara av sina dagliga umbäranden med helt vanliga utgifter för att ni sänker ersättningarna, inte bara lite grann utan ganska ordentligt! Syftet är ju just att piska fram dem till ett jobb trots att de är sjuka och arbetslösa. Det här är inte något slags frihetslogik ur det perspektivet. Jag tror att de människor som riskerar att bli arbetslösa, de som är arbetslösa och de som är sjuka upplever det som ett hot och som ett sätt att förödmjuka dem.

Herr talman! Vi ser till att vi får en vård som fungerar. Det betyder väldigt mycket för många sjuka människor som i dag har fastnat i köer där den socialdemokratiska ransoneringspolitiken är det som präglar många landsting. Vi ser till att vi får företag som bättre klarar sin konkurrensförmåga. Varje gång vi möts här till partiledardebatt har något nytt företag i Sverige lagts ned eller lämnats. I går gällde beskedet Borås Wäfveri. Det är i princip så varenda gång. Och det är klart att vi måste fokusera på att få bättre konkurrensförmåga, att se till att människor får en sjukvård som fungerar och som de kan lita på och att de kan leva på sin lön och att det blir bättre lönsamhet för den som arbetar. Men ni lämnar inga svar om allt detta, och det är det som gör att Sverige så att säga inte lyfter tillräckligt mycket. (Applåder)

Herr talman! Den debatt som nu förs om Vänsterpartiet handlar mest om historien - om Stalin, om Honecker och om Ceausescu. Jag tycker att den borde handla mer om människor av kött och blod som lever nu. Till min 50-årsdag gjordes en insamling. Avkastningen av dessa pengar går till demokratikämpar. Den första prissumman gick till Gisela Delgado Sablon som tagit initiativ till något som heter Kubas fria bibliotek, en rörelse som i vardagsrum och små lokaler tillhandahåller böcker och möjligheter till samtal i ett land där fri debatt sällan är möjlig. Det var en gripande ceremoni här i Riksdagshuset när hon fick priset. En tid efter återkomsten till Kuba kom Castros hemliga polis till bostaden. Hennes make Hector, som var hemma när polisen kom, greps. Pengarna konfiskerades. Hector är nu dömd till 25 års fängelse och får inte ens ringa till sin fru och dotter. För mig är det om Hector, Gisela och dottern som det handlar när vissa vänsterpartister kväll efter kväll i TV dillar om att det är demokrati på Kuba. Det är om Hector och hans många olyckskamrater i Castros fängelser och tortyrkammare som det borde handla när Lars Ohlys parti lägger ut ett internationellt program på sin hemsida och hävdar att Kuba har fria val. För sex år sedan fanns det långtgående planer på en upplysningskampanj om kommunismens illgärningar. Nästan alla partier var redo att i någon form sjösätta en sådan, men Vänsterpartiet sade nej. Jag skulle vilja säga följande till Lars Ohly. Vill ni ta ett tydligt steg som visar på en vilja till omtänkande skulle ni nu häva detta veto och tillsammans med oss andra dra i gång en upplysningskampanj om de skändligheter som begåtts i kommunismens namn. Kommunistiskt förtryck är en realitet i dag, på Kuba, i Kina, i Nordkorea, i Vitryssland och på många andra håll. Men ni fortsätter att svika demokratin som ni alltid har gjort. Det räcker inte med att be om ursäkt för historien. Ni måste också vara redo att ompröva en del av er nutidspolitik. Är ni det, Lars Ohly? Är ni redo att nu säga ja till en bred informationskampanj om kommunismens brott? Jag kommer så till Sverige. Alliansens viktigaste uppgift när vi vunnit valet 2006 är att i Sverige återupprätta arbetets värde. Socialdemokraterna har övergivit arbetslinjen. Lika många är bidragsberoende nu som för tio år sedan, efter den djupa krisen. En kvarts miljon färre är i jobb nu än före den krisen. Om man gör en internationell jämförelse, inte bara av hur många som har jobb utan av hur många som verkligen kommer till jobbet och hur länge de stannar, hamnar Sverige långt ned på listan. Bristen på arbete är ett stort socialt problem som hör nära ihop med andra problem: bidragsberoendet, utanförskapet, sjukskrivningarna, förtidspensioneringarna - allt skulle vara lättare att lösa om det fanns fler arbeten. Även krisen i äldreomsorgen hör dit. Den beror dels på att kommunerna har svårt att rekrytera personal, dels på att kommunerna får för lite skatteintäkter så att de inte har råd att anställa den personal som behövs. Rapporterna från äldreomsorgen är bekymmersamma. Antalet platser i äldreboenden minskar, och färre får hemtjänst. Antalet anmälningar om vanvård ligger kvar på en hög nivå. Kommunernas ekonomiska satsningar minskar, inte i kronor men i förhållande till antalet gamla som behöver hjälp. I rapporter från samtliga länsstyrelser talas det om att det nu finns en negativ utveckling inom äldreomsorgen. Jag besöker många äldreboenden och talar både med de gamla och med personalen. Och den generation som nu är i våra äldreboenden är verkligen inte den som klagar i första hand. Men ibland får man interiörer som gör ont i hjärtat. En del av våra äldre får sällan komma ut i friska luften. Vissa lider av undernäring därför att personalen inte hunnit mata dem. En del äldre skickas fram och tillbaka mellan sjukhus och äldreboenden. Somliga får vänta i 14 dagar på att få duscha. Det här är naturligtvis inte värdigt. Och om några år är antalet 80-åringar dubbelt så stort som i dag. Vi måste nu alltså samtidigt lösa en akut kris och ge äldrevården långsiktiga förutsättningar för att expandera kraftigt. Folkpartiet tror på två huvudlinjer. Den första är att välkomna nya grepp och privata initiativ. Det där med att införa stopplagar för nytänkande i vården är bland det dummaste man kan göra i det här läget. Den andra linjen är mer arbete. På tre år har vi tappat tre miljoner arbetstimmar i veckan i Sverige. Inte minst för vårdens skull måste vi bryta den trenden. Men regeringen satsar inte på arbete. Gärningarna talar sitt tydliga språk. Ser man på er företagspolitik och er skattepolitik är det inte arbete och arbetsvilja som ni satsar på. Det är helt andra saker på er agenda, som friårsprojektet, flera försök med arbetstidsförkortning och övervältring av sjukkostnader på de småföretagare som ska stå för många av de nya jobben. Det här är inte vad Sverige behöver. Och det här vet dagens ledande socialdemokrater. Men deras problem är att bidragsförsvaret har blivit en del av liturgin - bidragskulturen har blivit en del av deras maktbas. Det senaste exemplet är just friåret. Jag har här en löpsedel där det står: Så kan du få ledigt ett år med lön. Är det så här vi ska ha det? Har vi råd med det här? 1 ½ miljard kronor satsas på människor som har arbete och som ska gå till bidragsförsörjning. Det tidigare försöket visade att det inte fungerar. De som får jobben skulle ha fått jobb ändå, och de som får ledigt gör inget långsiktigt vettigt, utan de rekreerar sig. Tidningarna fylls nu av artiklar av den här typen. En artikel i Aftonbladet inleddes med orden: 13 000 kr i månaden för att göra ingenting. Låter det lockande? Ansöker du nu kan du ligga på sofflocket redan till nyår. Sverige har inte råd med det här. Priset betalas av de gamla och sjuka som inte får den vård som de har rätt till. Det här är stöld från dem, kan man säga. Dessa pengar och dessa erfarna människor hade behövts i vården, men nu hamnar de på sofflocket. Vi kan lära en del av de pionjärer som byggde upp den svenska välfärden för hundra år sedan. En viktig tanke då var att de som behövde hjälp från det allmänna för sin självkänsla skulle bidra med något om det var möjligt. Man var noga med det som sedan har kommit att kallas arbetslinjen. En socialdemokratisk socialminister varnade på 30-talet för "understödstagaranda". De liberala socialpolitikerna brann av patos för att lösa samhällsproblem, men de insåg också att systemen måste vårdas. Folkpartiet arbetar just i den traditionen. Vi är de främsta försvararna av bra vård och bra socialförsäkringar. Vi slår vakt om ersättningsnivåer som man kan leva på om man blir sjuk eller arbetslös en tid. Vi tror att de flesta av oss behöver omkring 80 % av lönen om vi blir sjuka. Men vi är också redo att ta till åtgärder för att se till att systemen vårdas. För en grupp vill vi därför sänka ersättningen. Vi nöjer oss inte med 78 % eller 65 %, utan vi går ned till 0 %. Det gäller för den grupp människor som inte är sjuka men som med dagens system ändå får ut bidrag. Kostnaderna för sjukfrånvaron har fördubblats på några år, under en tid då svenskarna knappast har blivit sjukare. Självklart måste vi våga se att det är fel någonstans och att det finns ett överutnyttjande. Vågar vi inte se det och ta itu med det hotas hela systemet. Fredrika Bremer, liberal och den svenska kvinnorörelsens grundare, talade för 150 år sedan ett klarspråk som man i dag sällan hör. Hon sade så här: "Åt gamla, orkeslösa och sjuka ska vi skaffa pensioner och vårdhem. Men åt de unga ska vi ge arbete, fri tävlan, utvecklingsmöjligheter och ädla levnadsmål." Så borde vi tänka också i dag. Men någon gång under 1900-talets senare hälft gick mycket snett. Det blev mer eller mindre tabu att tala om eget ansvar. Krav på motprestationer för att få socialbidrag försvann helt. Kravet att man skulle kunna svenska för att bli svensk medborgare bara slutade tillämpas i början av 1980-talet. Frivilliga insatser brännmärktes föraktfullt som "välgörenhet". Praktiskt taget hela kontrollapparaten inom sjukförsäkringen monterades ned. Att ställa krav i skolan och att tala om betyg blev närmast reaktionärt. Det pionjärerna insåg var att man förminskar människor om man inte förväntar sig något av dem. Alla kan inte leva på bidrag, men alla kan bidra med något. Den insikten ska vara en viktig del i alliansens strategi för att uppvärdera arbetet. Om vi ska få upp sysselsättningen till 80 %, som regeringen har sagt, och halvera sjukfrånvaron behöver vi 300 000 nya jobb. Det får vi aldrig om vi inte får tusentals nya arbetsgivare. Vi måste få ett stopp på företagsflykten och på den nedåtgående kurvan över antalet företagare. Därför ska vi sänka de skatter som skadar företagsviljan mest. Vi ska befria människor som sitter i fattigdomsfällor men också avveckla värnskatten, som är en straffskatt på kompetens. Vi ska satsa mer på forskning så att vi kan konkurrera med låglöneländerna med hightech och kunskapsinnehåll. Vi ska vara noga med budgetbalansen, för det är bra jobbpolitik på sikt. Vi ska sluta stänga av fungerande kärnkraftverk. Allians för Sverige har skapat en ny vitalitet åt svensk politik. Regimskiftet är inom räckhåll. Opinionsläget tror jag till lika delar beror på oppositionens offensiv och på regeringssidans splittring och handlingsförlamning. Sverige förtjänar bättre. Sverige förtjänar en regering som sätter arbete i högsätet. Sverige förtjänar en alliansregering! (Applåder)

Herr talman! Så har vi då hört det - alliansregering. Nyss stod Reinfeldt här. Då var det 65 % ersättningsnivå i socialförsäkringen som skulle finansiera hans jättelika skattesänkningar. Nu står Leijonborg här och säger att det är 80 % som det ska vara. Där försvann Moderaternas finansiering, och så ska man regera ihop! Vem viker sig, Leijonborg? Är det du eller är det Reinfeldt? Bådas politik går nämligen inte att förena. Vem viker sig? Kommer Folkpartiet att sätta sig i en regering som kör hem Moderaternas 65-procentsalternativ, eller står du fast vid det du sade alldeles nyss?

Herr talman! Alliansregering - statsministern hade nästan svårt att ta det ordet i sin mun. Men det låter väl ganska fint. Det är ju någonting som vi inte kan få på den sida som statsministern representerar. Där vill ni ju på inga villkor samverka så med varandra. Men innan Vänsterpartiet har klarat ut sin demokratisyn har jag i och för sig full förståelse för den attityden. Det är ett problem som vi inte har på vår sida, kan jag säga. Vi tycker olika i en del frågor inom respektive block. Det finns ett parti som ingår i regeringsblocket som heter Miljöpartiet och som väldigt mycket är för grundtrygghet, som det heter. Det är en helt annan princip. De talar inte om procent över huvud taget, för de vill inte ha någon procent av inkomstbortfallet, utan de vill ha en helt annan trygghetsmodell. Men statsministern har uppenbarligen lyckats hanka sig fram med hjälp av det partiet och enligt egen uppfattning fått en del uträttat. En mycket stor skillnad i den här frågan är den mellan oss som inser att Sverige har ett jätteproblem med bidragsförsörjning av över en miljon människor och regeringssidan som inte verkar ens se det här problemet och som inte har några konkreta förslag för att ta oss ur den situation som Sverige hamnat i. Det spännande och nya i den här debatten skulle vara om statsministern efter tio år i regeringen, efter 1994, äntligen sade: Så här kan vi inte ha det. Nu måste vi attackera det som är Sveriges största problem, att människor som vill arbeta inte får möjlighet att arbeta. Ge oss ett samlat besked från regeringssidan på den punkten! Det skulle vara den stora sensationen i den här debatten. (Applåder)

Herr talman! Det var kl. 09.46 denna dag som det borgerliga regeringsalternativet uppenbarligen havererade därför att Lars Leijonborg är skyldig svaret på frågan: Accepterar du Moderaternas 65-procentsnivå - ja eller nej? Om svaret är ja överger du den politik som Folkpartiet stått för. Om svaret är nej har Moderaterna inte någon ekonomisk politik. Det är ju det som är den enkla frågan. Svara på den så krånglar vi inte till det mer därför att det här är trovärdighet. Vi har en gång förut sett en borgerlighet, en så kallad allians, be om regeringsmakten. Ni fick den. Ni var djupt oense. Ni körde sönder Sveriges ekonomi. Ni förorsakade massarbetslöshet. Ska ni göra det igen? Ni har haft hela sommaren på er. Ni har till och med badat tillsammans. Men ni har inte ens fått ihop ett enkelt synsätt kring vilken ersättningsnivå som ska gälla i socialförsäkringen. Svara på den frågan! Klarar ni inte det har ni inget alternativ. Varför ska ni då regera om ni inte ens klarar av att ena er om en så enkel sak? (Applåder)

Herr talman! Men snälla Göran Persson, kom med någonting nytt! Moderata samlingspartiet fyller 100 år på lördag. Under alla de 100 åren har det självklart funnits en spänning mellan konservativa krafter och liberala krafter i synen på socialpolitiken. Det är 100 år gammalt, så vad är det att stå här i talarstolen och tala om? Det nya som nu hänt i Sveriges politik är att fyra partier har bestämt sig för att utgöra ett alternativ. Vi ska nu successivt visa att vi kan klara ut interna meningsskiljaktigheter, och vi ska attackera det som är Sveriges största problem: att vi har övergivit arbetslinjen och att över en miljon människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Det är det tragiska resultatet av tio års socialdemokratiskt regerande. Med era splittrade stödpartier har ni inte kunnat uppnå någonting för att få fler människor i arbete eller för att minska bidragsberoendet. Ser man på antalet arbetade timmar finner man att det egentligen inte är större nu än för tio år sedan trots att vi bitvis haft lysande konjunkturer. Det är det katastrofala med Göran Perssons regeringstid. Det är därför som det är dags för en alliansregering. (Applåder)

Herr talman! Vänsterpartiet var det första parti som krävde att historia ska vara ett kärnämne i skolan. Det motsatte sig Folkpartiet då. Det är sannolikt det bästa vi kan göra för att få en historiekunskap bland människor i vårt samhälle som bygger på den demokratisyn som vi vill ska utläras i skolan. Det är väsentligt bättre än vilka kortsiktiga informationskampanjer som helst. Men all forskning ska uppmuntras. Vi tycker inte att forskningen ska styras av staten. I stället ska vi ha en fri och självständig forskning som på alla sätt ska uppmuntras. Statligt skriven historia hör till helt andra politiska system än vårt. Jag diskuterar gärna hur den här forskningen bäst ska kunna utvecklas, även tillsammans med Lars Leijonborg. Jag ska också återkomma till de här frågorna i mitt huvudanförande. Lars Leijonborg sade också: Vi har inga problem med demokratisynen. Då vill jag fråga Lars Leijonborg: Är du glasklar i synen på Venezuela? Ditt ungdomsförbund är det inte. Det stödde de krafter som försökte genomföra en militärkupp mot en demokratiskt vald president i Venezuela. Tar du avstånd från det liberala ungdomsförbundets stöd till denna militärkupp?

Herr talman! Jag tror att Vänsterpartiet nu skulle vara mycket betjänt av en symbolhandling. Det skulle vara bra för hela det politiska klimatet att det kom en markering från Vänsterpartiet som skulle noteras och kanske överraska en del. En sådan symbolhandling skulle vara att Vänsterpartiet sade: All right, vi ställer upp på en informationskampanj om kommunismens förbrytelser. En annan skulle vara om Lars Ohly sade: Nu river jag mitt medlemskort i Svensk-kubanska föreningen. Vi kan inte hålla på och tjafsa och tveka längre om huruvida Kuba är en demokrati eller en diktatur. Det är ju klockrent. Oppositionen kastas i fängelse. Det hålls inte fria val. Det är klart att Kuba under Castro uppfyller alla definitioner på en diktatur. Men Svensk-kubanska föreningen har i årtionden försökt lura i svenska folket att Kuba är en demokrati, och i den föreningen är Lars Ohly medlem. Han fick frågan på TV häromkvällen, såg jag: Tror du att du får vara kvar nu när du säger så här? Svaret var: Ja, det tror jag väl. Svaret skulle väl ha varit: Jag vill inte vara kvar! Men det svaret kom inte. Jag är inte detaljinsatt i Venezuela, så jag ber att få passa på den punkten. Däremot vet jag en hel del om Kuba. Den frågan är ju också betydligt mer aktuell i den svenska inrikespolitiska debatten, och det skulle vara väldigt välgörande om Lars Ohly tydligt och klart sade: Kuba är en diktatur, och därför lämnar jag här och nu Svensk-kubanska föreningen. (Applåder)

Herr talman! Vi ställer upp på all forskning som kan belysa historien och också ge upprättelse åt dem som har lidit under förtryck oavsett i vilket namn förbrytelserna har begåtts. Det finns ingen tvekan på den punkten. Däremot är jag mycket tveksam till att staten ska bedriva kampanjer i historiefrågor. Jag är mycket tveksam till att vi ska styra forskningen på det sättet. Det finns exempel på samhällen där det har gjorts. Jag tycker inte att de är särskilt goda. När det gäller Svensk-kubanska föreningen tänker jag fortsätta vara medlem, en mycket oppositionell sådan. Det finns de i Svensk-kubanska som har en demokratisyn som jag definitivt inte omfattar och som inte är tydliga där jag menar att jag måste vara glasklar, nämligen i att Kuba är en enpartistat. Man kan inte kalla en enpartistat för något annat än en diktatur. Däremot finns det ett hot mot Kuba som jag kommer att fortsätta bekämpa, ett hot från USA, som själva vill vara de som tar sig rätten att tillsätta eller avsätta regimer. Den synen på hur världen ska styras ställer jag inte upp på. I Venezuelafrågan: Läs på då, Lars Leijonborg. Läs på om vad Liberala ungdomsförbundet har sagt om den militärkupp mot en demokratiskt vald president som man försökte genomföra och det stöd som ditt ungdomsförbund gav till dessa militärer, dessa odemokratiska krafter. Ställ upp på demokratin och den president som faktiskt har ett folkligt stöd oavsett vad vi tycker om hans politik! (Applåder)

Herr talman! Jag tror att de flesta här inne inser att Lars Ohlys debattsits är ganska svag. Han säger att det finns de i Svensk-kubanska föreningen som har en tveksam demokratisyn. Problemet är att de är i majoritet. Svensk-kubanska föreningen har en tveksam demokratisyn - och "tveksam" är ett understatement. Genom sitt medlemskap legitimerar ju Lars Ohly som en viktig partiledare i Sverige, inom majoritetsblocket, en demokratisyn som är en kränkning mot de människor som kanske just i dag, kanske just i detta ögonblick, torteras av Castros hemliga polis. Det skulle vara välgörande om Lars Ohly hade kraften att säga: Nog är nog. Det här ställer jag inte upp på längre. Nu lämnar jag Svensk-kubanska föreningen. Det är väl gott och väl att vara för forskning, men det finns redan så mycket forskningsresultat. Vi vet ju vad Sovjetunionen under Lenin, under Stalin och också senare gjorde med de oliktänkande. Det är dags att komma ut och säga att efter detta kan ingen vettig människa kalla sig kommunist. Ingen människa som vill vara demokrat kan besudla det begreppet med ordet "kommunism". Det är den enda vettiga, rimliga slutsats man kan dra av den forskning som redan finns, och det är dags för Lars Ohly att göra det. (Applåder)

Herr talman! I det dokument som utarbetades vid Högforsmötet står en punkt om att Allians för Sverige ska vara öppet mot EU och omvärlden. Det är ju någonting som Lars Leijonborg och jag har gemensamt - tillsammans med Göran och Fredrik. Det jag tycker är intressant att veta nu när vi diskuterar det nya fördraget är Folkpartiets inställning till att exempelvis försöka få ett tydligare demokratiskt förankrat beslut här i riksdagen. Vad är dina tankar för att klara av att på ett bättre sätt demokratiskt förankra det nya fördraget? Jag har som jag sade i en tidigare replik föreslagit en del åtgärder i Svenska Dagbladet i dag med demokratikonvent, hearingar och större diskussioner ute i Sverige. Kan Folkpartiet och Lars Leijonborg ställa upp på den typen av aktiviteter så att vi äntligen får en djupare förankring av EU-tanken?

Herr talman! Jag tycker att det låter som en bra idé. Vi hade ju idén att arbetet med den nya grundlag som Sverige möjligen ska skaffa sig - det har ju precis i dagarna tillsatts en utredning om en ny författning - skulle bedrivas i konventsform. Med det begreppet menar man ju numera en form som suger in väldigt många människor i processen. De där sakerna hör ju ihop. Det handlar om hur vi på 2000-talet ska ha en bra demokrati på alla nivåer både inom vårt land och på unionsnivån i den politiska union som vi deltar i. Jag tycker att idén verkar mycket bra, och jag ska gärna diskutera utformningen vidare med Maud i Högforsandan - och då kommer det att bli bra.

Herr talman! Svensk ekonomi går ganska bra nu. Vi har bra fart i exporten och produktionen. Vi har ett läge som är bättre än på mycket länge. Men vi har fortfarande hög arbetslöshet i Sverige, och så länge vi har det är det viktigt att vi gör insatser för att få fart på arbetsmarknaden och får ökad rörlighet där. Jag är därför glad att Lars Leijonborg gör extrareklam för Miljöpartiets friårssatsning, som startar från årsskiftet. Den har, som nämndes, också kvällstidningarna bidragit till. Succén är given. Folk köar för att få ett friår. En ökad rörlighet på arbetsmarknaden är oerhört viktig när arbetslösheten är hög. Friåret rör om. Unga arbetslösa får jobb, medan sådana som känner sig trötta och instängda i det som de håller på med får en förändring och en möjlighet att göra något annat. Det handlar inte bara om att vila upp sig. Av de försök som genomförts i tolv kommuner vet vi att många av dem som tar friår också startar nya företag och bidrar därigenom till en nödvändig förnyelse av svenskt näringsliv. Andra passar på att plugga och höja sin kompetens. Friåret gör svenskarna till ett folk som mår bättre, kan mer, vågar mer och orkar längre. Om jag får ge ett råd till de fyras gäng bland borgare och bönder, och särskilt till Lars Leijonborg, så är det: Sluta gnälla på friåret. Det är en billig och effektiv åtgärd. Ni kan inte bara titta på utgifterna. Det finns också intäkter i form av minskad a-kasseersättning för alla dem som får ett jobb, och alla inblandade får högre livskvalitet. Det är en reform som i verkligheten inte kostar något men gör människors drömmar möjliga och Sverige bättre.

Herr talman! När jag i september 2002 regeringsförhandlade med Miljöpartiet var jag, för att få med Miljöpartiet på vagnen, beredd att köpa det första friårsförsöket som nu har genomförts, även om jag redan då var skeptisk till idén. Nu vet vi en hel del om hur friåret i praktiken fungerar. De som får jobb - man har undersökt detta - skulle i stor utsträckning få jobb i alla fall, och de som lämnar sina jobb under ett år gör inte särskilt många långsiktiga saker. Nu utmålas att de startar företag och utbildar sig och allt vad det är, men de allra flesta gör det som sägs i Aftonbladet, nämligen ligger på sofflocket. Därför har Sverige inte råd med detta. Vi måste inse att dessa resurser, dessa arbetstimmar, tar vi från till exempel vården. Det måste vi ha kraft att våga säga. Av det skälet är Folkpartiet bestämt emot att friårsexperimentet fortsätter.

Herr talman! Jag kommer också mycket väl ihåg det. 2002 tyckte Lars Leijonborg att friåret var intressant och inget hinder för att vi skulle kunna driva en gemensam politik inom det här området de närmaste åren. Om han läser statistiken lite noggrannare ser han att bilden är en helt annan. Statistiken säger entydigt att av dem som får ett friår är det fler som startar företag än av den övriga befolkningen. Friåret ger möjligheter för mängder av ungdomar och arbetslösa att få ett jobb under ganska lång tid. Det skapar ökad rörlighet, som jag nämnde, och gör att vi får in människor på arbetsmarknaden på de tomma platser som uppstår när andra får ta ledigt. Det är människor som annars riskerar att bli långtidsarbetslösa. Så länge vi har en ganska hög arbetslöshet finns det inget ekonomiskt problem med att ge människor en sådan möjlighet. Den ger dem chansen att genomföra det som de kanske hela sitt liv längtat efter. De får möjlighet att göra någonting annat när de är på väg att gå in i väggen. De får den tiden och kan under en period faktiskt må lite bättre. På så sätt orkar de kanske med arbetslivet och kan uppnå sin vanliga pensionsålder i stället för att behöva förtidspensioneras. Friåret är en satsning som gör att människor får möjlighet att genomföra sina drömmar. Jag tycker inte att det är någon viktig politisk åtgärd. Jag förstår inte hur borgerligheten kan se den som en av sina viktigaste politiska åtgärder - om det inte handlar om något slags gammaldags lutheranskt tänkande att det väl ändå inte går an att människor får möjlighet att själva välja.

Herr talman! Nyckelorden i det som Peter Eriksson sade var väl så länge arbetslösheten är hög. Ni accepterar att arbetslösheten är hög. Vi gör inte det. Ni säger att en får ledigt men någon annan får ju jobba. Och då svarar vi, lutheranskt: Båda ska jobba. I Folkpartiets Sverige får båda möjligheter att jobba, och det är det som vi vill engagera oss för. Det är mycket viktigare än ledighetsreformer. (Applåder)

Herr talman! Låt mig först säga ett par ord med anledning av vad som varit. Här har, på goda grunder, sagts mycket om ersättningsnivåer. Jag och mitt parti anser att ersättningsnivåerna ska ligga kvar på 80 %. I kammaren finns en person som har erfarenhet av att ha sänkt ersättningsnivåerna, inte till 65 % men väl till 70 %. Han sitter där borta och är i dag statsminister; tidigare var han finansminister. Så var det under ett antal år, och under den tiden fanns inte de skattesänkningar som av alliansens partier föreslås för dem som är låg- och medelinkomsttagare. Socialdemokraternas politik innebar höga skatter och låga ersättningsnivåer. Jag anser att ersättningsnivån även fortsatt ska vara 80 %. Herr talman! Vems är skulden? Ja, den är vår, och den ökar år för år. År 2004 ökar statsskulden, vår gemensamma skuld, med 54 miljarder kronor till 1 240 miljarder. Nästa år ökar den med ytterligare 40 miljarder och valåret 2006 ökar den 50 miljarder till. Vem skuldbelägger oss så? Jo, det gör han som lyckliggjorde oss med boken Den som är satt i skuld är icke fri . "Min starka motvilja mot skulder bär jag med mig från mitt föräldrahem. Man handlar inte förrän man har pengar i näven, brukar min mamma Karin säga," skrev han. Det var då. Nu bär han inte på den motviljan längre. Tillsammans med kommunisten Lars Ohly underminerar hans regering den svenska ekonomin, och man utnyttjar inte den draghjälp som den internationella konjunkturen kunde vara. Men man utnyttjar Ohly i uppgörelser till och med om försvaret. Hur långt sträcker sig samsynen mellan partierna? Är Kubas Castro också i Göran Perssons ögon att föredra framför amerikanska presidenter som Clinton och Bush? På partisekreterare Ulvskog lät det häromkvällen i Agenda som att det kunde vara hugget som stucket. Jag sade att ni och kommunisterna underminerar den svenska ekonomin och inte rätt utnyttjar draghjälpen utifrån. Det är den draghjälp som vi alla, alltmer desperat, väntat på. Men ni har inte haft något att komma med när arbetslösheten stigit. Nu är den här, högkonjunkturen, och det med kraft. Tillväxten i världsekonomin är hela 5 % - den bästa på nära 30 år. Svensk export växer med 9 % och vår BNP med 3 %. Tacka omvärlden för det. Utnyttjas möjligheterna i vårt land? Inte. Göran Perssons taktik är: Gasa så att vi känner draget över valet 2006. Men smakar det så kostar det, och skulden bara växer. Bromsandet kommer Riksbanken att få stå för. Jobben kommer i första hand, säger regeringen som vanligt. Arbetslösheten ska pressas tillbaka tiondel för tiondel och slutligen avvecklas. Men arbetslösheten biter sig fast, och det nygamla etappmålet om 4 % för öppen arbetslöshet är ännu inte i sikte. Det är det inte ens när man räknar in de nya AMS-programmens ökning med 20 000 platser till 111 000 platser och satsar 6 miljarder extra i så kallat tillfälligt sysselsättningsstöd till kommunerna nästa år och 7 miljarder år 2006. Många kommuner går på knäna och behöver stöd för verksamheten. Regeringen ger det, men med lånade pengar. Men som Göran Perssons mamma Karin förstod måste pengar tjänas in. Det är god etik. Det måste skapas förutsättningar för att näringslivet ska kunna expandera. Det gör det inte i dag. I stället för att avveckla arbetslösheten håller vi - ledda av en kommuniststödd regering - på att avveckla det som vi ska leva av. Vi har i dag 28 000 färre företag i Sverige än år 1994. Är det något att fira efter tio år av oavbrutet maktinnehav? Nu hoppas vi bara att en bilfientlig politik inte gör att också Saabfabriken ryker. Det gör förstås regeringen också. På Näringsdepartementet vimlar det av förslag till panikåtgärder som ska göra intryck på GM. Under tiden höjer man återigen bensin- och fordonsskatt. Vilka signaler ger det? Bort med bilen, signalerar regeringskonstellationen. Socialdemokratin har en del av sina rötter i industrisamhällets bruksorter. Jag kommer själv från en av dem, Degerfors. I de samhällena känner man sig bortglömd. Socialdemokraterna har vänt dem ryggen. Nu är det design, popmusik och kocklandslag som näringsminister Pagrotsky vurmar för. Industrin kan slänga sig i väggen. Som om den spontana avindustrialiseringen inte går fort nog har regeringen tillsammans med Vänstern - och tyvärr också tillsammans med Centern - beslutat att stänga ännu en väl fungerande kärnreaktor. Möjligen ser Göran Persson det som en politisk-taktisk triumf att splittra de icke-socialistiska partierna i en viktig fråga. Men det innebär en mångmiljardkostnad och ökade svårigheter att leva upp till våra klimatpolitiska åtaganden. Det leder till ökad import av fossileldad elproduktion. Att ersätta kärnkraften med vindkraft är orealistiskt. Den Barsebäcksreaktor som vi nu ska stänga och som är en av de mindre kan producera åtta gånger mer elkraft än hela den svenska vindkraftsparken förmår. Herr talman! I mars nästa år är det ett kvarts sekel sedan folkomröstningen om kärnkraft. I dag lever vi i en helt annan värld än då. Ingen som nu är under 43 år hade rösträtt då. De flesta var inte ens födda år 1980. Är det inte dags att också dagens svenskar får säga sitt om vi ska behålla eller avveckla kärnkraften? Jag tycker det. För att komma ifrån de politiska låsningar som blockerat energipolitiken under ett par decennier föreslår jag en ny folkomröstning att hållas innan ytterligare en enda reaktor stängs. Men avvecklingen stannar inte vid kärnkraften. Man avvecklar sjukhus också. Vi har drygt 18 000 färre vårdplatser än för tio år sedan. Det är en minskning med 40 %. Minskningen av antalet vårdplatser motsvarar ett trettiotal sjukhus av samma storlek som Örebro universitetssjukhus. Jag vet att vi har bättre behandlingsmetoder, och vi har bättre mediciner. Men det kompenserar ändå inte bortfallet av vårdplatser. Vårdköerna växer. Det är inte god etik. Att sätta käppar i hjulet på fungerande verksamheter tycks för övrigt ha blivit en av regeringssidans bärande idéer. I likriktningens namn ska valfriheten begränsas. Det sker som vi vet inom familjepolitiken och också inom barnomsorgen. Hur blir det nu, förresten, när det gäller föräldraförsäkringen? Ska ni följa det socialdemokratiska kvinnoförbundets krav och ytterligare på politisk väg bestämma hur den ska fördelas mellan föräldrarna? Ska ni på politisk väg bestämma hur föräldraförsäkringen ska användas? Jag tror att ni kommer att försöka mörka den här frågan över valdagen. Det är möjligt att det är en djärv slutsats. Ni vet att en stor majoritet av svenska folket är emot alla sådana tankar. Jag skulle gärna vilja att statsministern i dag skingrar mina misstankar och ger ett klart besked i den här frågan. Nu är också driftsformerna inom vården - som det brukar heta här i huset, mer känd som stopplagen för vinstdrivna sjukhus - på tapeten igen. Varför ska inte sjukhus få drivas med vinst, statsministern? Vi kan resonera om det. Borde man inte då också tvinga apotek att drivas utan vinstintresse, för att inte tala om läkemedelsindustrin? Är det rimligt att de får ge vinst? Vi har i dag en absurd situation som innebär att landstinget i Stockholm kan hålla sig med ett eget vinstdrivande företag som säljer vård till utländska privatpatienter. Men man tvingar det privatägda Capio att inom ramen för sin överkapacitet sluta ta emot svenska privatpatienter. Hur hänger det ihop? Går det att göra det begripligt? Varför stoppa det ena och tillåta det andra? Er politik hänger inte ihop. S:t Görans sjukhus i Stockholm - det som Göran Persson helst vill åt - har drivits så att både personal och patienter är nöjda. Effektiviteten är högre än i landstingsdrivna sjukhus. Varför ska också den här verksamheten drivas ut ur vårt land? I den allians som fyra partier bygger tillsammans är vi eniga om att arbete måste stimuleras och bidragsberoende minimeras. Vi och Moderaterna har olika syn på hur stora ersättningarna i försäkringssystemen ska vara. Men i Allians för Sverige vill alla beivra missbruk av vårt försäkringssystem. Jag vet inte om ni kommer ihåg det. För ett par år sedan, år 2002, tog Alf Svensson upp frågan om fusk och överutnyttjande till debatt. Han tillbakavisades med harm av alla ledande socialdemokrater. Jag anser att vi behöver en diskussion om etik och om hur socialförsäkringssystemen utnyttjas och ibland missbrukas. Nyligen visade Riksförsäkringsverket med förra statsrådet Anna Hedborg i spetsen att fyra av tio tycker att det är okej att sjukskriva sig om man känner sig trött. Lika många tyckte att det var okej om man var osams på jobbet. Ju yngre man är, desto mer förståelse visar man dem som överutnyttjar systemet. Sjukskrivningsminister Hans Karlsson ser inga fel på systemet över huvud taget och heller inga mänskliga tillkortakommanden. Jag kan inte tro att han saknar, låt oss kalla det, sjukdomsinsikt. Men han är feg och vågar inte tackla problemet. Det är ynkligt och oacceptabelt. Det grundläggande problemet är förstås att hundratusentals av den dryga miljonen människor i arbetsför ålder som står utanför arbetsmarknaden inte får möjlighet att komma in på banan igen. De måste beredas ökade möjligheter att göra det. Vi efterlyser exempelvis kraftfullare åtgärder för att komma åt diskrimineringen av invandrare och nya svenskar på arbetsmarknaden. Vi har i vårt budgetalternativ anslagit 2,8 miljarder kronor ytterligare för en ny rehabiliteringsförsäkring för att få ned de extremt höga ohälsotalen. Regeringen gör ingenting trots att man nu i flera år har haft en utredning i sin byrålåda som föreslår precis hur man kan göra. Herr talman! Vi undrar vad regeringen gör för att bättre ta till vara många äldre människors lust att göra en insats även efter fyllda 65 år. Vi har föreslagit halverad skatt på förvärvsarbete för dem som, frivilligt naturligtvis, fortsätter att jobba efter 65 års ålder. I budgetpropositionen antyder regeringen att man har intresse av samma sak. Ambitionen finns där men än så länge inga åtgärder. Det skulle uppskattas om statsministern kan säga något om det. När de gamlas krafter ebbat ut behöver de en värdig och god omvårdnad. De ska inte sitta var och en ensam hemma vid sitt köksbord med en ljummen, näringsfattig aluminiumfolielåda med mat framför sig, i all hast ditsatt av en jäktad person från hemtjänsten. Det är en person som för den gamla blir ännu ett ansikte i raden av hastigt passerande vänliga men okända besökare. Det äldreboende som en gång kallades ålderdomshem var för många en mer människovärdig miljö. Utan mänsklig samvaro dör människor sakta också om de skulle få tillräckligt med mat. (Applåder)

Herr talman! Göran Hägglund sade att det till och med finns en försvarsuppgörelse mellan Vänsterpartiet och regeringen. Det är inte riktigt sant. Jag har skrivit en motion med en mängd olika yrkanden med anledning av den försvarspolitiska proposition som regeringen har lagt fram. Däremot har vi en överenskommelse i budgetfrågor. Den överenskommelsen bygger på det som Försvarsberedningen var överens om - i varje fall majoriteten av beredningen. Den majoriteten formades bland annat av Kristdemokraterna, Göran Hägglunds parti. I övrigt har vi inte en överenskommelse. Till skillnad från Miljöpartiet har vi inte gett upp vår politik för att få sitta med vid bordet. Därför är min fråga till Göran Hägglund: Vad i sak anser Göran Hägglund är så förfärligt med Vänsterpartiets försvarspolitik? Vilka yrkanden i vår motion eller i övrigt framförda krav från Vänsterpartiet anser du är fullständigt orimliga?

Herr talman! Först och främst vill jag säga att när det gäller försvaret så har Vänsterpartiet självfallet ett inflytande över försvarspolitiken vad gäller nivåerna. Är man med och bestämmer hur mycket pengar som ska anslås till området efter förhandlingar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet bestämmer man också möjligheterna för vilka uppgifter som försvaret klarar av att utföra. Det är en självklarhet; man har ett inflytande på det området. Frågan om Försvarsberedningen togs upp. Där fanns ytterligare två parametrar att ta hänsyn till. Den ena handlar om de internationella insatserna. Den andra handlar om en beräkning när det gäller utrymmet för att klara de uppgifter som Försvarsberedningen ville att man skulle ha. Vår uppfattning är att en besparing på 3 miljarder kronor gör att vi inte kan klara både de internationella insatserna och det som Försvarsberedningen säger att man skulle vilja göra. Vi tror att den budget som Vänstern och Socialdemokraterna är överens om är för snäv. Det tror jag att framtiden också kommer att visa. Vad är det som är förfärligt med Vänsterpartiets försvarspolitik? Jag har inte läst årets motion. Men om man går tillbaka ett antal år ser man att det inte råder någon tvekan om att Vänsterpartiet ser en annan typ av försvar på en helt annan ekonomisk nivå än den som har varit den traditionellt svenska. Under de senaste åren kan man rimligtvis inte ha haft någon annan uppfattning eftersom man har förhandlat ihop sig med Socialdemokraterna och därmed påverkat och fått gehör för sina idéer. På andra områden kanske man har fått ge sig. Vänsterpartiet har i grunden en annan uppfattning om försvarspolitiken än den som en majoritet av kammarens ledamöter har. Det tror jag att man skulle få se för den händelse att Vänstern släpptes fri och skrev sin egen politik.

Herr talman! Det lät som om det var oerhört förfärligt att Vänsterpartiet hade ett inflytande på försvarspolitiken. När jag frågade vad det är som är så förfärligt kvarstår det att det är att Vänsterpartiet står för samma nivå på besparingar som Kristdemokraterna stod för i våras. Det är vad som är så förfärligt i Vänsterpartiets försvarspolitik! Visst har vi ett inflytande på nivåerna när vi diskuterar och förhandlar om budgeten. Självfallet står vi för den överenskommelsen. Vi tycker att den är bra. Vi tycker att den ger möjlighet till besparingar, men den gör också att försvaret kan fullgöra de uppgifter som vi är överens om. Däremot är vi mycket kritiska till EU:s militarisering, till att svenska soldater skulle kunna skickas utomlands utan FN-mandat och till en mängd andra förslag i försvarspropositionen. Detta kommer vi att kvarstå vid. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att Vänsterpartiet i grunden har en annan politik än den som man kompromissar ihop sig om med de andra partierna. Jag tillåter mig att vara tvivlande när det gäller Vänsterpartiets grundsyn på frågor om demokrati och diktatur. Det har illustrerats tidigare under det samtal som har förts här i kammaren. Socialdemokraterna hade en möjlighet att nå en uppgörelse som 85 % av kammarens ledamöter stod bakom, men man lät sig styras av Vänsterpartiet. Nu kan det komma att bli ett försvarspolitiskt beslut bakom vilket enbart 40 % av kammarens ledamöter står. Det här tycker jag är bekymmersamt för vårt land. Jag hade velat se en bred uppslutning av samtliga demokratiska partier i kammaren omkring en försvarsuppgörelse som gjorde att vi också var aktiva i kampen för vår fred och frihet på den internationella arenan. (Applåder)

Herr talman! Göran Hägglund nämnde ingenting om EU:s framtid i sitt huvudanförande. Av den anledningen skulle jag vilja ställa en kort fråga till honom. Jag vet att du är en varm EU-anhängare och att du tycker att det är viktigt att svenska folket är delaktigt i EU:s framtid. Jag önskar veta vad Kristdemokraterna vill göra för att förankra det nya fördraget på ett bättre sätt. Är du också beredd att ställa upp, precis som Fredrik och Lars, på ett demokratikonvent eller liknande för att kunna förankra det här beslutet bättre hos svenska folket?

Herr talman! Vi är minst lika angelägna som andra om att få en situation där EU blir mer av en naturlig del av svenska folkets vardag. Vi måste komma bort från de gamla låsningar som finns och diskutera innehållet i det samarbete som vi har. Det är oerhört viktigt att det blir en dialog människor emellan där det inte bara är megafoner som talar om hur det ska vara. Det måste bli en riktig dialog om innehållet i EU-samarbetet där man tar upp problem, men naturligtvis också alla de möjligheter som det medför. Vi är beredda att diskutera varje form av diskussioner och dialoger som gör att diskussionen blir mer aktiv än vad den har varit. Vi har också i riksdagen föreslagit till exempel nya arbetsformer som gör att fler ledamöter skulle involveras i arbetet för att göra detta till en fråga som diskuteras i större utsträckning här men också på andra nivåer i vårt samhälle. Den stora diskussionen om EU kvarstår nog i stor utsträckning att föra för oss tillsammans. Där har vi ett gemensamt beting.

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Göran Hägglund bejakar det. Det som jag tror är viktigast av det du säger är kanske inte debatten här i riksdagen utan debatten ute bland svenska folket. Det finns en tveksamhet och det finns en oro. Folk tror att det står saker i fördraget som inte står där. Därför är vi alla ansvariga för att göra människor delaktiga. Just den delen tycker jag är det viktiga för att man ska kunna uppleva att beslutet här i riksdagen också är demokratiskt.

Herr talman! Göran Hägglund tog upp kärnkraftsfrågan i sitt inlägg. Maud Olofsson verkar inte vilja diskutera den, så jag får väl ta den bollen. Göran Hägglund och jag - i alla fall Kristdemokraterna och Miljöpartiet - hade för inte så hemskt länge sedan ungefär samma ståndpunkt när det gäller kärnkraftens problem. Vad jag vet har de inte förändrats i sak något vidare. Möjligen kan man säga att det har tillkommit ytterligare ett problem de senaste åren, och det är terroristhotet mot kärnkraften som många pratar om i dag. Det är ett väldigt sårbart system ur terrorsynpunkt. Ur den aspekten är det också lämpligt att man plockar bort ett aggregat som Barsebäck 2 som ligger oerhört nära ett område där flera miljoner människor bor. Varken Kristdemokraterna eller Miljöpartiet är egentligen med i trepartiöverenskommelsen om kärnkraften. Men i debatten har det förekommit ganska stora diskussioner om el. Har vi tillgång till el så att det räcker i framtiden om man stänger av det här aggregatet i Barsebäck? Det är en fråga som en hel del politiker har visat en oro inför. Jag vill ställa en enkel fråga till Göran Hägglund: Tycker du att vi måste ersätta den el om försvinner om man stänger av aggregatet i Barsebäck med ny el? Hur mycket måste man ersätta den med? Räcker det med lika mycket, eller måste det vara dubbelt så mycket, fem eller tio gånger så mycket?

Herr talman! Frågan är först och främst: Är det klokt att stänga av en reaktor? Jag anser att det inte är klokt. Den direkta kostnaden för folkhushållet är 6-7 miljarder kronor. Du får väldigt många friår för det, Peter Eriksson. Men det innebär också högre elpriser, och det innebär kanske framför allt en försämring av Sveriges möjligheter att leva upp till våra åtaganden när det gäller utsläppen av växthusgaser. Däri ligger det allvarligaste problemet. Vi har också, som Peter Eriksson vet, ett problem med överföringen från norra till södra Sverige. Detta gör att om vi får en vinter som är något kallare än normalt, eller kanske normal, kommer det att leda till en större import än annars från omvärlden. Den importen handlar om el som är producerad med kolkraft i Tyskland, Polen eller Danmark. Det kan också vara kärnkraftsel från våra östra grannländer Finland och Ryssland. Jag kan inte se det kloka för folkhushållet i att betala dyra pengar för att importera från någon annan och dessutom lägga stora pengar till reaktorägarna för att de ska stänga ned en fullt fungerande verksamhet.

Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga om hur mycket man skulle behöva ersätta med. Jag tycker att det är intressant. Man kan ju se saker ur olika perspektiv. Man kan blåsa upp något slags oro för att vi kommer att frysa på vintrarna, för att vi inte kommer att ha råd och för att det inte kommer att finnas el så att det räcker till alla. Jag lät en tjänsteman på mitt kansli titta på hur det i själva verket ser ut. Sedan 2001 har det skett en minskning av elanvändningen i Sverige som motsvarar ungefär två sådana aggregat som Barsebäck 2. Skogsindustrin i Sverige planerar just i dag ganska stora investeringar. Det innebär en ökad elproduktion från biobränslen som motsvarar ytterligare ett aggregat som Barsebäck 2. Sedan har kraftvärmen ökat successivt de senaste tre åren. Den ökningen motsvarar mellan ett halvt och ett aggregat som Barsebäck 2. Kärnkraftsindustrin i Sverige planerar också stora investeringar. Det kostar i och för sig mer att satsa på kärnkraft, men de planerar i alla fall att bygga ut kapaciteten i de aggregat som finns kvar. Den utbyggnaden motsvarar ungefär ett Barsebäck 2. Det blir ungefär fyra och ett halvt om man tänker efter riktigt noga. Sedan har vi en nordisk elmarknad som ni vet. Under de senaste åren har Norge minskat sin elanvändning med motsvarande tre aggregat som Barsebäck 2. Sedan finns det de som vill att vi ska sluta exportera el till Finland. De vill till och med bygga ett nytt kärnkraftverk i Finland. Om vi slutar exportera el till Finland innebär det att vi minskar med motsvarande ett aggregat som Barsebäck 2. Nu vill han inte att jag ska fortsätta den här uppräkningen. Men om vi importerar i den kabel som redan finns innebär det ytterligare ett aggregat som Barsebäck 2. Om vi bygger en ny kabel motsvarar det ytterligare ett Barsebäck 2. Jag kom fram till att det blir tio och ett halvt.

Herr talman! Det är bra med de här kablarna eftersom de gör marknaden mer effektiv och innebär att varje land behöver mindre egen energiproduktion. Vi kan utnyttja styrkor i respektive lands produktion. Vi bejakar förstås alla energieffektiviseringar. Vi tycker att det är bra med alternativ, men vi tror att det är oklokt att stänga ned fungerande kärnkraftverk. Det kostar mycket pengar, och det är miljömässigt felaktigt att göra på det viset. Peter Eriksson låter antyda att vi skulle ha ett överskott, men det är fel. Om det skulle vara så vore väl det kloka för oss att exportera den el som vi har i överskott för att på det sättet ersätta kolkraftverk i andra länder. De drabbar ju också oss, vår miljö och naturligtvis också kommande generationers miljö. Ni tänker fel, Peter Eriksson. (Applåder)

Herr talman! Den senaste veckan har Vänsterpartiet och jag stått i fokus för den politiska debatten. Denna debatt, som i sak inte är ny och som inte heller bygger på några nyheter, gör det svårt att i dag få utrymme för att diskutera de stora utmaningar vi står inför i Sverige och internationellt. Naturligtvis skulle det vara klargörande om vi i dag på allvar kunde diskutera det upptrappade våldet i Palestina, den fortgående israeliska ockupationen och byggandet av en apartheidmur på palestinskt landområde. Visst skulle jag vilja diskutera situationen i Darfur i Sudan och hur vi ska kunna bidra till att mördandet, våldtäkterna och trakasserierna av oskyldiga människor upphör. Jag skulle vilja prata om den olagliga ockupationen av Irak och det kaos som USA:s folkrättsvidriga krig har åstadkommit. Jag skulle vilja tala om vad som måste göras för att uppmärksamma och få ett slut på mördandet av fackligt aktiva och journalister i Colombia, ett land som ofta benämns som demokratiskt. Jag skulle också gärna ta debatten om mäns ansvar för mäns våld mot kvinnor och hur kvinnor systematiskt diskrimineras och underordnas i vårt samhälle likväl som internationellt. Jag skulle vilja lägga ut texten om Moderaternas sanslösa slag mot arbetslösa och sjuka som dessutom direkt skulle leda till att lönerna för dem med sämst villkor skulle sjunka och vi skulle få ett samhälle med arbetande fattiga, så kallade working poor . Jag skulle gärna sätta det i relation till de löneökningar som svenska direktörer har skaffat sig som gör att de nu leder löneligan i den europeiska unionen. Jag skulle vilja tala om hur den fortsatta avvecklingen av kärnkraften ska kunna genomföras nu när vi har en överenskommelse om att stänga Barsebäck 2. Jag skulle vilja tala om hur denna avveckling ska kunna kombineras med en satsning på förnybara energikällor. Jag skulle vilja tala om behovet av nya bostäder och hotet mot en rättvis bostadspolitik när marknadskrafterna tillåts styra alltmer. Jag skulle vilja föra en lång argumentation för en folkomröstning om EU:s nya grundlag till försvar för demokratin och alliansfriheten och angripa EU:s militarisering. Men utrymmet för sakpolitiska debatter är just nu litet. Människors frågor baseras ofta på vad medierna speglar, och människors frågor kan aldrig avfärdas utan måste alltid tas på allvar. Förutom mängder av exempel på stöd för mig har jag också mött en oro bland människor över Vänsterpartiets och min inställning till samhällsutvecklingen och demokratin. Den tid jag nu har ska jag försöka använda till att besvara de frågorna. Låt mig börja med några citat. "I Sovjetunionen skapades väldigt tidigt maktstrukturer som bäddade för korruption, rövslickeri och angiveri." "Det sovjetiska kommunistpartiet blev ett helt stelt parti, som trots sitt stora medlemsantal inte representerade folket på något sätt." "Jag måste vara ärlig mot mig själv och helt enkelt säga att jag har haft fel. Är man inte klar på den punkten att man har haft grundläggande fel, då kommer man aldrig att få något förtroende i fortsättningen." Det här låter ju som någonting som jag skulle kunna säga i dag, och det gör jag gärna, men jag har också sagt det 1992, och det är nödvändigt för att förtydliga min inställning till vårt partis historia och till de länder som kallade sig socialistiska att upprepa dessa tydliga ställningstaganden. I den senaste tidens debatt finns en sorts avståndstagande från all sorts utveckling av tankar och idéer. Ingen ska tillåtas att någonsin ha tyckt, sagt eller tänkt saker som man sedan haft anledning att ompröva, öppet och sökande. Men vi måste tillåta oss omprövning och tvivel. Vi måste också tillåta oss att ha fel och ibland ha haft fel. Det gäller oss alla. Annars förgrovas det politiska samtalet, demokratin urholkas, och det blir omöjligt att föra en debatt med respekt för olika uppfattningar. Risken är att vi hamnar i en situation där McCarthys spöke återuppväcks i Sverige, där toleransen för andra uppfattningar än de egna går förlorad och där det demokratiska samtalet upphör. Den senaste veckan har inte varit nyansernas och det sansade samtalets bästa period i Sverige. Det höga tonläget försvårar och ibland omöjliggör resonemang, historiska förklaringar, fördjupning och analys. I stället ikläder sig en del rollen som förhörsledare, åklagare och domare samtidigt. Naturligtvis har alla rätt att kräva att jag och Vänsterpartiet i den här situationen är tydliga och svarar på de, ofta mycket berättigade, frågor som ställs. Men vi får inte föra en debatt som skymmer de verkliga motsättningarna i politiken. Det är ju lätt att få för sig att den som gör det har någonting att dölja. Vänsterpartiets demokratisyn utvecklas i vårt partiprogram, som antogs av kongressen i februari. Där står det bland annat så här: Folkets politiska makt ska utövas av riksdagen, tillsatt genom allmänna, fria och rättvisa val, där mandaten fördelas proportionellt mellan partier. Regeringen ska vara ansvarig inför riksdagen. Några av den politiska demokratins viktigaste byggstenar är föreningsfriheten, yttrande- och tryckfriheten, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Alla människors lika värde innebär att diskriminering på grund av kön, funktionshinder, sexuell läggning eller könsidentitet, ålder, hudfärg, kulturell eller etnisk bakgrund, religion etcetera aldrig kan tolereras. Utan ett väl fungerande rättsväsende undergrävs demokratin, och den starkares rätt blir lag. Domstolarna ska vara självständiga. De ska inte ha politiska befogenheter, och de ska själva stå fria från politisk maktutövning. Detta är den demokratisyn jag och Vänsterpartiet omfattar. En del säger att vi inte har lärt tillräckligt av vår historia. Det ska vi ta på allvar. Inte för att någon kan hävda att Vänsterpartiet varit otydligt utan för att det är ett rimligt krav att ställa att vi fortsätter att vara fullständigt öppna med de lärdomar som historien har gett oss. Samtidigt finns det otaliga exempel på vår inställning till demokrati och på vår uppgörelse med den socialism som byggde på förtryck och diktatur. Den uppgörelsen är, har varit och ska fortsättningsvis vara tydlig. Här finns inte utrymme för några tveksamheter. I frågan om hur Vänsterpartiet ser på Kuba har vår partistyrelse uttalat att på Kuba saknas grundläggande medborgerliga och politiska rättigheter. "Den kubanska lagstiftningen innehåller begränsningar av yttrandefriheten, förenings- och församlingsfriheten och pressfriheten som inte är acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Landets domstolar saknar oberoende och opartiskhet, och rättegångsordningen kränker den åtalades rätt till en rättvis rättegång." Det finns inte heller här utrymme för någon som helst tveksamhet om Vänsterpartiets inställning till demokratin, på Kuba eller någon annanstans. Men denna tydlighet i form av krav på demokratisering och demokratiska fri- och rättigheter innebär inte att vi nonchalerar de allvarliga hot mot Kubas självbestämmande som USA:s olagliga ekonomiska blockad utgör. Inte heller får vi blunda för USA:s planer att införa en lydregim på Kuba. Det amerikanska hotet är konkret och påtagligt. I den amerikanska administrationens ögon är det kubanska folkets brott att det gjorde uppror mot den USA-stödda diktatorn Batista, liksom det chilenska folkets brott var att det valde en socialistisk president, vilket fick USA att initiera en fascistisk kupp mot demokratin. År 1975 besökte Olof Palme Kuba, och han sade bland annat följande: "På Kuba är revolutionen ännu inte två årtionden gammal. Men ni har ändå åstadkommit mycket. Kuba, ett blockerat land, intar på utbildningens och hälsovårdens område den första platsen i hela Latinamerika. Detta har skett under stora personliga uppoffringar. Jag förstår den stolthet ni kubaner måste känna, när ni ser era barn gå i skolan, och de sjuka och gamla få vård. Och ni har med stor kraft och framgång utrotat arbetslösheten." På en presskonferens sade Olof Palme även om Kuba att "den demokratiska processen också nått betydande framsteg. Upprättandet av folkmaktsorgan i Matanzasprovinsen är ett bevis på detta. Det är helt möjligt för en socialdemokrat att föra en dialog i det här landet." Jag citerar inte de här orden för att ursäkta otydlighet. Men jag vill ifrågasätta den historielöshet som leder till att sammanhang fördunklas och det historiska perspektivet försvinner. I dag måste vi vara mycket tydligare än så. Om man frågar människor i Sverige vad de förknippar med begreppet kommunism är svaret säkert entydigt från de flesta. Begreppet förknippas med diktatur och förtryck och med alla de exempel på övergrepp som begåtts i kommunismens namn. I den bemärkelsen är jag självklart inte kommunist. Det vet naturligtvis mina politiska motståndare, och det vet också journalisterna. Människor som själva utsatts för förbrytelser i kommunismens och socialismens namn har svårt att förstå hur någon kan använda begreppet. Andra anser att begreppet skymmer den diskussion som är väsentlig i dag för människor att föra, hur kapitalets makt kan brytas och demokratin utvidgas. Jag har stor förståelse för de här invändningarna. Det är endast genom att tydligt ta avstånd från alla former av förtryck och inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter som någon förtjänar att tas på allvar. Än viktigare än att vara tydlig om historiska misstag är att vara tydlig i ställningstaganden i dag. Men om jag inte är kommunist i den bemärkelse som blivit gängse i Sverige, vad är jag då? År 1998 bevistade jag det sydafrikanska kommunistpartiets kongress. Nelson Mandela talade till kongressen, som han har talat till alla kommunistpartiets kongresser sedan befrielsen från apartheid, och förärades ett hedersmedlemskap i partiet. Partiet var en av grundarna av befrielserörelsen ANC och är fortfarande en del av den trepartsallians som styr det demokratiska Sydafrika i dag. Under kampen mot apartheid var det sydafrikanska kommunistpartiet ledande i kampen för frihet från förtryck och rasåtskillnad. I Colombia arbetar colombianska kommunistpartiet för frihet från förtryck och en utveckling av demokratin. I den kampen har mängder av partiföreträdare, fackföreningsledare och journalister mist livet. I provinsen Kerala i Indien styr kommunistpartiet sedan lång tid efter att ha vunnit majoritet i fria och rättvisa val. Där finns en utveckling av demokratin. Människors deltagande i beslutsprocesser har utvecklats till en deltagardemokrati som ger människor betydligt mer makt över både sin vardag och samhällsutvecklingen i stort än vad den enbart formella demokratin ger. Den brasilianske biskopen Dom Helder Camara sade: "När jag ger de fattiga mat kallas jag för helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har någon mat kallas jag för kommunist." Det finns inte bara en kommunism, lika lite som det finns en socialism, en liberalism eller en konservatism. Den som påstår det målar i svart och vitt och förhindrar den spännande debatt om olika alternativ i politiken som är nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Sovjetkommunismen är död och begraven. Ingen vill återuppväcka liket. Men jag tror inte heller att det egentligen är mitt eller Vänsterpartiets fel. Vårt brott är att vi är motståndare till kapitalismen. Vårt brott är att vi vill förändra samhället och inte acceptera de begränsningar av demokratin som vårt samhälle genomsyras av. Det här framgick med all önskvärd tydlighet i en ledare i Dagens Nyheter i lördags och framgår för övrigt också av ledaren i dag. Man får nämligen inte tala om att utvidga demokratin, enligt DN, eftersom man då tunnar ut demokratibegreppet. Också Socialdemokraterna får sig en släng av sleven: "Göran Persson och alla hans föregångare inom socialdemokratin har också stökat till det genom att koppla ihop politiska stridsfrågor med demokrati, exempelvis demokratisk socialism, social demokrati och ekonomisk demokrati. Det finns ingen demokrati av någondera sorten," skriver tidningen. Att ifrågasätta att de som äger kapital och företag har mer makt än de anställda blir i denna tappning en förbrytelse mot demokratin, att kritisera att män som grupp har väsentligt mer makt och inflytande än kvinnor likaså. Kan det ens vara förenligt med DN:s demokratibegrepp att anse att det är ett problem att många människor saknar makt och inflytande trots att vi har formella demokratiska rättigheter som allmän och lika rösträtt? När allt målas i svart eller vitt finns inget utrymme för nyanser. I den senaste tidens debatt har jag fått berättigad kritik för att jag 1983 sade att inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter ibland kan vara försvarbara. Uttalandet var felaktigt. Men det är faktiskt värre om någon i dag skulle försvara inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter. Gör någon det? I denna kammare har företrädare för olika partier försvarat att det så kallade kriget mot terrorismen inneburit just inskränkningar av människors frihet, av mänskliga rättigheter och av rättssäkerhet. I denna kammare har ledamöter försvarat att tre svenskar av somaliskt ursprung fråntogs sina medborgerliga rättigheter och tvingades leva på allmosor på grund av obevisade anklagelser om terrorism. I denna kammare har ledamöter uttryckt förståelse för att USA fängslat hundratals påstådda terrorister i fångläger utan rätt till försvarare. Det finns en mängd ställningstaganden i dag där vi har anledning att vara mycket tydliga: Inga inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter eller rättssäkerhet kan någonsin försvaras med högre mål eller andra, påstådda eller verkliga, framgångar. Herr talman! Vi är inte beredda att ge upp vår kritik av kapitalismen. Vi är inte heller beredda att ge avkall på våra krav om utvidgning av demokratin till arbetsplatserna och ekonomin. Vi kommer aldrig att acceptera den könsmaktsordning som leder till att kvinnor systematiskt underordnas och diskrimineras. Vi är inte beredda att bli ett parti som upphör att kritisera den orättvisa fördelningen av de värden som skapas i samhället. Kanske är detta vårt verkliga brott i borgerlighetens ögon. (Applåder)

Herr talman! Lars Ohly hade här sin stora möjlighet att göra avbön i svensk inrikespolitik. Jag har sällan sett en vänsterledare vara så lyssnad till i denna kammare som Lars Ohly nu var. Och vad konstaterade Lars Ohly? Han har haft fel om Sovjet, han är för demokrati, han är emot förtryck, och de har inte fria val på Kuba. För de allra flesta här i kammaren är detta självklarheter av nonsenskaraktär, och har så varit hela livet, men för en vänsterpartist kan det ta ett helt liv att nå denna insikt och erkänna den inför denna kammare. På det viset var det kanske inte så mycket till avbön. Det finns dock många som stöder Vänsterpartiet i svensk inrikespolitik och som undrar vad en röst på Lars Ohly och Vänsterpartiet innebär i valet 2006. De har anledning att ställa sig frågan: Svarade egentligen Lars Ohly på varför han är kommunist? Vi fick ju mest höra varför man inte skulle vara det. Skälet var att Lars Ohly är emot kapitalismen. Och vet ni, det är där jag tror kärnan sitter. Jag såg en ledamot av denna kammare, en vänsterpartist, i en morgonsoffa i går morse beskriva hur man skulle definiera sitt arbete mot kapitalismen. Det handlar om att förstatliga företag och fabriker, sade han. Men så kom han på sig själv: Fast kanske inte allting. Korvgubbar kan få vara kvar i den privata sektorn. Det låter som att jag raljerar, men det var faktiskt så det beskrevs. Jag tycker att detta är ett oerhört viktigt besked. Tänk er allting som vi har omkring oss, alla butiker, pressbyråer, bensinmackar, allting ska förstatligas - men av någon underlig anledning blir korvgubben ute på Mynttorget kvar i den privata sektorn. Hur man kommer fram till denna korvgubbekapitalism som Vänsterpartiet står för är för mig obegripligt. Men detta är den väsentliga frågan: Var går gränsen för utsläckningen av den privata äganderätten? Och vad är det i så fall som skiljer oss från Östtyskland och Sovjet när den privata äganderätten har försvunnit? Det är då fattigdomen kommer och många upplever att friheten har gått förlorad. Vad har ni lärt i den delen, Lars Ohly? (Applåder)

Herr talman! Det är viktigt med olika ägandeformer. Men det är också viktigt att ifrågasätta den makt som följer av ägandet, därför att den inskränker demokratin. Alla människor har inte lika mycket att säga till om trots att vi har allmän och lika rösträtt, trots att alla människor på papperet har lika stor möjlighet att påverka valen till de beslutande församlingarna vart fjärde år. Vår ställning i samhället avgör också vilken makt vi har, både över vår egen vardag och över samhällsutvecklingen i stort. När detta beskrivs som ett demokratiproblem blir man antidemokrat i Fredrik Reinfeldts ögon. Det är mycket märkligt. Vi borde fråga oss: Hur kan vi få bort hindren för att demokratin omfattar samhällslivets alla områden? Hur kan vi få människor som verkligen har lika makt och möjligheter att påverka i stället för ett samhälle där några få har väsentligt större beslutanderätt än till och med riksdagsledamöter i Sveriges riksdag? Det tog lång tid, säger Fredrik Reinfeldt, för oss att komma fram till vad vi tycker i olika frågor. Nej, det vill jag inte påstå. Men visst, det har varit en lång process, och vi har haft fel i historien. Visst är det så. Men är du i dag beredd att ta fullständigt avstånd från avvisningen av två egyptier i december 2001? De avvisades i strid med grundlag och internationella konventioner av supermakten USA:s agenter vars agerande i ett utvisningsärende lett till att de avvisade utsatts för tortyr, dömts i militärrättegång och förvägrats humana villkor och rättssäkerhet. Är du beredd att göra det, Fredrik Reinfeldt?

Herr talman! Nej, Lars Ohly, jag har aldrig tvekat i min tro på vare sig rättsstat eller demokrati, och det är inte det som är ärendet här i dag. Låt mig bara konstatera att det ju är några hundra som är med i det här Vägval vänster. Det är väldigt svårt för oss utanför Vänsterpartiet att förstå de här turerna, men i dag är det 125 kompisar till Lars Ohly som har samlats och skrivit på DN Debatt. Jag vet inte riktigt vad som skiljer det här gänget från andra. Möjligen är detta mer troende kommunister; jag känner igen åtminstone några här. Men de har en intressant beskrivning av hur de ser på relationen i vänsterkartellen: "Vi är inte beredda att sälja ut vår politik och låta oss bakbindas av regeringens kollektiva beslutsfattande bara för att några vänsterpartister skall bli historiska som de första vänsterministrarna i en svensk regering." I Vänsterpartiet har man alltså tre husgudar: Marx, Lenin och Jante. Här ska inte någon komma och bli minister, tro att man är någonting och visa upp sig bara för att bli historisk! Och detta är tydligen grund för att stå utanför regeringen. Det är ett fullkomligt fantastiskt besked! Sanningen är ju att Vänsterpartiet aldrig är redo att vara med. I 80 år har de stått där - jag måste tala lite idrottsspråk, för nu är det två djurgårdare som talar till varandra - vid kanten och tänjt och förberett sig. Coachen har sagt: Är det dags att hoppa in nu? Nej. Det är fel lag, fel uppställning, fel regler. Vi passar inte in. Det går inte. Men du kan få spela vänsterytter, säger coachen. Nej, det är inte tillräckligt långt till vänster. Planen räcker på något sätt inte till. De måste ännu längre ut. Jag vet vad Lars Ohly vill bli: Han vill bli en sådan där sidlinjespringare, ni vet de där med flaggorna, bortom planen. Det är ju det som är sanningen. Det förs aldrig en tillräckligt vänsterinriktad politik inriktad på att utsläcka den privata äganderätten. Det är nämligen detta som är det stora projekt som gör att Lars Ohly är kommunist och fortsätter att kalla sig kommunist. Han söker väljarnas mandat för att släcka ut den privata äganderätten i Sverige. Det är sanningen, och det har han inte bett om ursäkt för. För detta hoppas jag att han inte vinner väljarnas stöd 2006. (Applåder)

Herr talman! Det vore ju mycket uppseendeväckande om någon vänsterpartist hade sagt det motsatta mot det som Fredrik Reinfeldt läste upp, nämligen: Vi är beredda att sälja ut alla våra principer för att få ingå i en regering. Det hade verkligen varit uppseendeväckande. Det kanske finns de inom den borgerliga så kallade alliansen för makt som är beredda att sälja ut all sin politik för att få nöjet att sitta vid regeringsbordet. Det är möjligt att Fredrik Reinfeldt om några år plötsligt inte alls tycker att man ska sänka ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa, därför att man har kommit fram till någonting annat. Eller det kanske till och med är möjligt att Fredrik Reinfeldt om några år tycker att stängningen av Barsebäck 2 var acceptabel. Man är beredd att sälja ut sin politik för att kunna regera. Vänsterpartiet säger: Nej, vi är beredda att kompromissa om mycket, men inte om inriktningen av politiken. Vi är beredda att kompromissa om stegen, om takten, om längden, men om inriktningen av politiken förbehåller vi oss rätten att behålla vår inställning. (Applåder)

Fru talman! När det gäller förklaringen om Kuba så förstod jag, Lars Ohly, att Kuba inte är perfekt, men min mer exakta fråga är: Är Kuba en demokrati eller en diktatur? Om svaret är diktatur, hur kan Lars Ohly i så fall vara med i Svensk-Kubanska Föreningen och i sin partistyrelse ha ordföranden i samma förening? Jag antar att Svenska Kennelklubben har få medlemmar som är hundhatare, om den parallellen begrips. (Applåder)

Fru talman! Göran Hägglunds fråga ska självklart få ett rakt svar. Jag sade det redan förut i ett replikskifte, men jag kan gärna upprepa det. Kuba är en enpartistat. En enpartistat är en diktatur, inte en demokrati. Den uppfattningen har både jag och Vänsterpartiets majoritet.

Fru talman! Rätt svar på fråga ett. Fråga två var: Hur kan Lars Ohly då vara med i Svensk-Kubanska Föreningen? Jag sade tidigare, jag tror att du var upptagen av annat, att Svenska Kennelklubben har få hundhatare som medlemmar. Hur kan du stå fast som medlem i en organisation som uppenbarligen har som främsta syfte att vifta med vimplar när Castros namn nämns?

Fru talman! Det är viktigt att vara glasklar i synen på demokrati på Kuba, men det är också viktigt att vara glasklar i synen på det projekt som USA just nu driver för att ersätta den kubanska regimen med en USA-vänlig regim, för att själv bestämma vad kubanerna ska leva under för regering. Det projektet kommer jag att motarbeta så länge jag lever, Göran Hägglund. Jag tycker att du borde göra mig sällskap i den kampen.

Fru talman! Jag noterar att statsministern inte vill ha något samtal med Lars Ohly om kommunismen och dess historia. Men när vi tar upp frågan om ägarrätten är det intressant att lyssna till Lars Ohly, därför att det verkar vara så att när inte Lars Ohly äger någonting ska ingen annan få äga någonting heller. Det kanske är förklaringen till att staten och inte minst Lars Ohlys vänsterparti tycker att man kan ta ut hur höga skatter som helst, därför att ni egentligen äger hela vår lön. Om jag tittar historiskt ser jag att det är den privata äganderätten som har gjort att vi har det välstånd vi har i Sverige i dag. Det är drivkraften i det egna ägandet, i att utveckla saker och ting, som har gjort att vi har alla dessa företag och också har kunnat betala skatt så att vi har fått den välfärd vi har. Det är naturligtvis en avgrund i synen på vad det är som är drivkraften i vårt samhälle mellan er som kallar er kommunister och oss som hyllar den enskilda äganderätten. Jag skulle vilja veta: Finns det egentligen någon gräns för statens makt över det enskilda ägandet? Var går gränsen? Hur mycket kan ni ta ifrån oss? Hur mycket kan ni ta ifrån de enskilda företagen innan ni blir nöjda? (Applåder)

Fru talman! Ägandet är inte problemet. Problemet är den makt som ägandet ger och som i sin tur beskär och inskränker demokratin. Min motfråga skulle självklart vara: Vilka beslut får vi inte fatta i demokratisk ordning, om vi nu inte får ta ut skatter eller fatta beslut om statligt ägande? Vilka beslut får en demokratisk stat inte fatta i Maud Olofssons land? (Applåder)

Fru talman! Det var inte svar på frågan. Det beskär demokratin! Om en vanlig enskild företagare vill utveckla sitt företag och skapa jobb åt folk runtom i Sverige, beskär det demokratin? Om jag vill behålla en större del av min lön därför att jag tycker att jag kan bestämma bättre själv vad jag ska göra med mina pengar, beskär det demokratin? Det är en underlig syn på vad jag som enskild person, som enskild företagare får göra och vad du tycker att du har rätt att bestämma över mig. Men det är där avgrunden ligger politiskt mellan dig och mig. Och jag bara undrar: Hur långt är du beredd att gå för att ta över mina personliga rättigheter, mitt enskilda företags rättigheter att bestämma över sina egna resurser? (Applåder)

Fru talman! Det är precis det här som är vårt brott. Vi ifrågasätter de inskränkningar av demokratin som sker i ett samhälle där det är naturligt att de som äger företag och kapital har en makt som vida överstiger den de har som arbetar ihop detta kapital. Det är här kärnpunkten finns. Jag anser att du har all rätt att verka politiskt för att du ska behålla så mycket av din lön som möjligt, Maud Olofsson, men du ska rätta dig efter de demokratiska beslut om skattesatser som vi fattar, därför att vi är demokratiskt valda bland annat för att fatta just de besluten. (Applåder)

Fru talman! Jag och Lars Ohly är överens i en hel del sakfrågor. Och jag vet, för jag känner en hel del vänsterpartister, att det finns ett starkt patos för rättvisa och mot förtryck bland väldigt många vänsterpartister. Jag kan säga att jag lider med alla de vänsterpartister som trodde att de hade lämnat det här bakom sig. Men jag måste också erkänna att det är besvärande att samarbeta i viktiga frågor med ett parti i Sveriges riksdag där partiledaren kallar sig kommunist och som inte klarar av att ta avstånd från en ideologi som uppenbarligen konsekvent och alltid leder till diktatur och förtryck när teorierna praktiseras i verkligheten. Det gör mig speciellt dyster till mods när jag ser att allra starkast är kommunistfalangen bland partiets ungdomar. Jag tycker faktiskt att det är bedrövligt att du, Lars Ohly, inte tycks vilja förstå att det inte är någon slump att kommunism leder till förtryck. Det är en logisk följd av ett politisk-ekonomiskt system som saknar varje inbyggd funktion för utveckling som bygger på mänsklig kreativitet och entreprenörskap, ett system som dyrkar centralisering och politisk kontroll av ekonomin. När du säger att du är demokrat och arbetar för demokrati mer än de flesta men samtidigt är kommunist blir det för mig ett slags historierevisionism, ett slags historieförfalskning som förkastar en av 1900-talets viktigaste och mest dyrköpta lärdomar som en olycklig tillfällighet. Miljoner människor har fått sätta livet till i land efter land, men för Lars Ohly räcker inte den erfarenheten eller den kunskapen. Du vill försöka igen. Där är problemet för mig.

Fru talman! Jag önskar att Peter Eriksson tar den sakliga debatten om det jag har sagt och stått för i denna kammare liksom i andra sammanhang och diskuterar på allvar vad det är i sak som du anser att vi har brutit mot för heliga principer i demokratins namn. Jag har mycket svårt att se att du kommer att kunna hitta några sådana exempel. Därför, Peter Eriksson, ta vår diskussion på allvar! Vi vill utveckla demokratin, och vi står fast som försvarare av alla de demokratiska fri- och rättigheter som svenska folket har tillkämpat sig.

Fru talman! Jag kan bara säga en sak om något jag tyckte var alldeles makalöst, och det är synd att du inte får svara på det. Jag fick höra att Lars Ohly var ledsen över att muren föll. För inte så länge sedan, bara några få år sedan, firade hela världen att Berlinmuren fallit - då var Lars Ohly ledsen. Det ger något slags djupare besked om den saken.

Fru talman! Vårt land är ett fantastiskt land. Vi kan vara stolta över vår natur, våra sjöar och våra vidsträckta skogar. Vi kan vara stolta över ett land som har präglats av fina värderingar som frihet, solidaritet och trygghet. Vi har en hög utbildnings- och forskningsnivå. Vi har gjort stora landvinningar inte minst tack vare det enskilda ägandet och hårt arbete av många företagare, duktiga arbetare och tjänstemän. Vi har många duktiga ideella organisationer som bidrar på ett fantastiskt sätt för att göra Sverige bättre. Men det är någonting som har hänt i Sverige som gör att vi inte känner igen oss. Den vanligaste frågan jag får från Sveriges medborgare är följande: Varför räcker inte pengarna? Förr hade vi råd med läromedel. Förr hade vi tid med de gamla. Förr hade vi råd att bygga vägar och vattennät. Förr hade vi knappast några uteliggare. Förr kunde en familj leva på en lön. Förr kunde vi ringa till doktorn och få tid för undersökning. Nu möts vi av automatsvar, och har vi riktigt tur får vi en liten trudelutt i örat. Så här ser det ut i Sverige: Det finns uteliggare i dag i alla våra städer. Psykiskt sköra får inte vård. Det är många barn som lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper. Vi utreder inte längre vardagsbrotten. Samhällsservice läggs ned, och många gamla känner att ingen har tid att ta hand om dem. Naturligtvis står medborgarna frågande. När vi betalar så himla hög skatt, varför räcker inte pengarna? Vad är det som är fel? Vart är vi på väg? Vem bär ansvaret för att det ser ut på det sättet? Regeringen är naturligtvis ytterst ansvarig. Man genomför en politik som förhindrar människors skaparkraft och kreativitet. Man tror på storskaligheten och uppifrånperspektivet, och man förstår inte att om människor ska satsa egna pengar i egna företag måste det också finnas en förutsättning för att företagen ska vara lönsamma. Då kan man inte öka pålagorna på företagen. Vi har en regering som för en politik som gör människor bidragsberoende i stället för självständiga. Det är viktigare att höja bidragen än att sänka skatten för dem med låga eller normala inkomster. Vi har världens högst beskattade låginkomsttagare. Man höjer bidragen, och sedan skickar man fakturan till barn och barnbarn. Vi har en regering som för en politik som gör människor sjukare. Man vägrar att se individen. Man vägrar ge rehabilitering, och systemen är alltid viktigare än individen. Man ger upp och man förtidspensionerar i stället för att ge människor jobb. Vi har en regering som för en politik som ökar klyftorna i samhället, både socialt och regionalt. Man ger inte alla delar av Sverige samma förutsättningar. I stället för att få bidra får man bidrag. Man ser inte att det är ett hårt och kallt Sverige när alltfler slås ut från arbetsmarknaden och inte kan få jobb. Det är heller ingen politik som sätter fokus på de basbehov vi har, till exempel en bra skola och omsorg för våra barn, vård när vi blir sjuka och när vi blir gamla, att polisen har resurser att ingripa när brott begås. Men det värsta är kanske att det inte heller finns någon dröm att förbättra. Vi har en regering som har kört fast i gamla hjulspår. Man blickar bakåt och man backar in i framtiden. Man får god hjälp av kommunister och miljöpartister att ta sig fram den vägen. Vi behöver en gemensam dröm. Jag såg det i våras när vi här i riksdagen diskuterade övergångsreglerna. Under ytan fanns en rädsla för både omvärlden och framtiden. Det tragiska var att räddast av alla var landets statsminister. Nu fick inte statsministern rätt. Det blev inga sociala turister. De kom inte hit och levde på bidrag. Vad var det jag sade? Kanske det vore lämpligt att i dagens debatt, statsministern, be om ursäkt för de anklagelser du riktade mot dem som skulle komma hit och leva på våra bidrag. Det skulle vara bra för Sveriges anseende om statsministern sade det här i dag. Man kan ha fel ibland. Nu blickar vi avundsjukt på de nya medlemsländerna. De har en dröm. De vet vart de är på väg. Det skulle vi också kunna veta. Därför är den viktigaste uppgiften för Alliansen för Sverige att återupprätta självförtroendet hos oss som bor i Sverige. Vi kan bättre. Vi kan se möjligheterna med en alltmer välutbildad befolkning och högkvalitativ forskning. Vi kan se möjligheterna i människors kreativitet och olika idéer runtom i landet, och vi vågar prova nya lösningar. Vi kan se möjligheterna i den svenska naturen och våra naturresurser. Vi kan se möjligheterna i en historia av öppenhet mot omvärlden. Vi kan se möjligheten i alla dem som har flyttat till vårt land och som vill bidra till vår utveckling. Det handlar om att steg för steg gå åt rätt håll. Det handlar om att uppmuntra det som är det friska och det sunda i stället för att hela tiden reparera i det som är det sjuka. Därför måste polisen få resurser att utreda vardagsbrotten. Vi ska stoppa de ungdomar som har hamnat snett och tydligt markera samhällets syn. Små brott är också brott. Det är viktigt för dem som utsätts att samhället reagerar och utreder. Det är viktigt att vi sätter tydliga gränser för vad som är tillåtet och inte i ett samhälle, men också att vi orkar vara humana även mot dem som har hamnat riktigt snett. Det är också viktigt att vi har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar människor att ta jobb, att ta sig från arbetslöshet och sjukskrivning tillbaka till jobb. Det är också dags att landets låginkomsttagare faktiskt får en skattesänkning. Där finns alla de kvinnor som jobbar i den offentliga sektorn, alla de kvinnor som jobbar inom handel, som sliter dag och natt och ändå inte får pengarna att räcka. Det är dags att vi reformerar regelverk och organisationer steg för steg. Vi gör så att individen blir viktigare än systemen när vi är sjuka eller arbetslösa. Om vi skulle kunna sänka sjukförsäkringskostnaden med en tredjedel skulle vi vara tillbaka på 1999 års nivå. Det är ingen omöjlig uppgift. Men det intressanta är vad det skulle innebära. Det skulle kunna sänka skatten med 10 000 kr för varje löntagare varje år. Det är nästan 1 000 kr per månad. Det är mycket pengar som går till den utgiften. Men framför allt skulle så många fler må så mycket bättre om vi skulle klara den uppgiften. Vi kommer också att förenkla regelverk för småföretagare så att de kan fokusera på att producera bra varor och tjänster och inte hela tiden läsa regler och vara rädda för att göra fel. Vi ska minska kostnaderna för småföretag så att de kan anställa fler. Vi ska titta på Gnosjö, vi ska titta på Leksand och vi ska titta på Trångsviken och se och uppmuntra det de gör. Alla de småföretagare och alla de människor som bidrar med nya idéer och nya jobb i Sverige ska uppmuntra andra att göra likadant. Vi kommer också att öppna upp för fler kvinnor som vill starta företag inom den offentliga verksamheten. Vi kommer att se till att de som kommer hit från andra länder får nytta av sin utbildning så att de kan få vara med och jobba för Sveriges framtid. Vi ska visa att alla barn måste få rätt till kunskap så att de kan klara sig i framtiden. Det är den viktigaste investeringen vi gör. Vi kommer att öppna upp för mångfald i vården så att olika privata och kooperativa företag kan bidra med nytänkande och också öka tillgängligheten i vården. Vi ska använda marknadsekonomin för att klara den miljöriktiga tillväxten. Vi ska utveckla hållbara bränslen och ett modernt energisystem, nya miljövänliga produkter och produktionsmetoder. Vi ska se till att Sveriges forskare och företagare kan få bidra till den hållbara världen men också skapa nya jobb. Vi ska förändra Sverige så att fler får mer att säga till om. Det är föräldrarna som ska bestämma om barnens omsorg. Det är jag själv eller mina anhöriga som ska bestämma vilken vård jag ska ha när jag blir gammal. Det är medborgarna i varje kommun som ska bestämma vad man ska göra med deras skattepengar. Ska vi ha hög kvalitet i barnomsorgen, eller ska vi ha låga taxor? Ska all verksamhet skötas av det offentliga, eller ska vi släppa in kooperativa och privata företag? Det måste finnas ett samband mellan de skattepengar som vi betalar in och det inflytande som vi får som medborgare. Det måste också finnas ett större gemensamt ansvar för varandra och i samhället i stort. Samhället är ju vårt. Det behöver inte vara kommunen eller staten som gör allting. Det är väldigt mycket vi kan göra själva. Det finns goda förebilder ute i byar, i bostadsområden och i föreningar som skapar både gemenskap och en god verksamhet. Framför allt är det en bra demokratisk skola. Fru talman! Drömmen stannar inte vid Sveriges gränser. Det handlar också om Sveriges roll i världen, att aktivt medverka till att minska klyftorna mellan fattiga och rika, att aktivt ta del i att minska krig och konflikter, att se till att vi kan arbeta för en hållbar utveckling i hela världen. Vi öppnar upp för nya impulser utifrån. Vi bygger nätverk med omvärlden. Vi ser ett nytt Europa efter Berlinmurens fall. Vi ser ett Europasamarbete där vi hjälps åt med de frågor där vårt eget enskilda land är för litet för att klara det: kampen för fred, kampen mot brottslighet, kampen för en bättre miljö och förutsättningar för människor och företag att handla och verka på vår gemensamma marknad. Vi behöver ett EU för att klara det här. Det är ett EU som naturligtvis inte är perfekt, men det är det bästa vi har. Därför måste vi alla engagera oss i att få ett EU som vi vill ha det, ett öppnare, ett mer demokratiskt, ett kraftfullare EU, men också ett tydligare uppdrag men än mer begränsat - kort sagt, ett smalare men vassare EU. Den 28 oktober, som jag har sagt tidigare, undertecknas det nya fördraget om framtidens EU. Jag ser att det ger större möjligheter för öppenhet. Det är en tydligare avgränsning av uppdraget. Det blir ett bättre och effektivare beslutsfattande. Vi i Centerpartiet stöder fördraget i all huvudsak. Men jag känner att vi behöver förankra beslutet hos svenska folket. Vi behöver diskutera och informera mycket bättre. Vi tror inte att folkomröstning är det bästa sättet. Vi tror att den folkvalda riksdagen klarar av att fatta beslut, men vi kan förankra mycket bättre. Det är en utmaning för oss alla här. Vi har föreslagit, som jag har sagt tidigare, ett demokratikonvent. Vi vill ha en offentlig diskussion med offentliga hearingar, vi vill koppla ihop EU-parlamentet och det svenska parlamentet och vi vill ha ett omfattande remissarbete - allt i syfte att stärka grunden för EU-fördraget. Jag tycker att statsministern snabbt ska inbjuda till överläggningar om det här. Jag känner en oro för att vi på sedvanligt sätt får en intern beredning i Regeringskansliet och en väldigt kort diskussion för arbetet här i riksdagen där vi inte klarar den här öppenheten. Det är upp till oss att visa att ett beslut i parlamentet också kan upplevas som både demokratiskt och väl förankrat, att människor kan känna delaktighet, att vi kan nyttja tillfället också till att förankra framtidens EU-samarbete hos det svenska folket. Därför vill jag ha besked från statsministern här och nu: Är statsministern beredd att bjuda in till överläggningar kring hur vi ska förankra det kommande fördraget i svensk riksdag men framför allt hos Sveriges medborgare? Är statsministern beredd att genomföra ett demokratikonvent, där vi öppnar upp för många att vara med och diskutera det nya fördraget och göra det möjligt att också klara av ett riksdagsbeslut under den här mandatperioden? Mina kolleger i alliansen är positiva, så det finns ett starkt stöd. Drömmen om Sverige är möjlig och kommer att göra skillnad i vardagen. Det är viktigt att se bristerna i dagens politik, att det går att göra annorlunda. Men det behövs ett maktskifte om vi ska klara det. Vad vi ser är en trött och kraftlös regering, som just nu diskuterar om det är ett problem eller inte att Lars Ohly är kommunist, som öppet bråkar om än den ena och än den andra frågan, som sprider löften om utgifter utan att finansiera och skickar fakturan till barn och barnbarn. Man tar inget ansvar för pengarna, och det verkar inte som om de räcker till någonting längre. Vi vill se något annat. Jag vill se ett grönt, företagsamt och friskt Sverige. Det är inga dramatiska förändringar, utan det är steg som gör skillnad varje dag. Vi får lite mer pengar kvar i plånboken varje månad. Var och en känner sig lite tryggare för att polisen är närvarande. Jag får bestämma lite mer över min vardag. Jag blir uppmuntrad att vara kreativ och utveckla nya idéer. Jag kan få känna uppskattning som företagare när jag skapar jobb i Sverige. Mina barn får en bra undervisning i skolan. När jag är sjukskriven eller arbetslös får jag bestämma lite mer själv. Det är inga konstigheter, men om vi steg för steg tar stegen åt rätt håll kan vi också få ett bättre Sverige. Allians för Sverige erbjuder den möjligheten, och Centerpartiet vill vara en aktiv del i det maktskifte som vi ska ha 2006. (Applåder)

Fru talman! Om EU-fördraget och riksdagsbeslut: Det är klart att vi är intresserade av en ordentlig diskussion. Om den ska organiseras av regeringen, staten eller de politiska partierna kan vi diskutera. Det finns ingenting som hindrar att något av riksdagens partier redan nu sätter i gång en intensiv intern diskussion om detta och försöker nå ut till medborgarna. Men jag tar gärna en diskussion med övriga partiledare om detta. Formerna kan vi komma tillbaka till. Social turism: Ja, så här långt har vi inte sett stora bekymmer. Jag ser det i den andra delen, som jag också pekade på i våras och som jag varnade för, nämligen att man inte använder sig av kollektivavtalen. Det blir allt vanligare att vi ser exempel på människor som arbetar långt under löner enligt kollektivavtalen och också har mycket dåliga villkor i övrigt. Jag varnade för det i våras, och jag varnar för det igen. Vi tänker inte ge upp den kampen. Energifrågan gick Maud Olofsson förbi. Centerns partisekreterare, med det i politiken gångbara namnet Jöran Hägglund, har uttryckt tankar omkring detta som kan tolkas som att den uppgörelse vi gjorde med Centerpartiet förra veckan ska Centern nu överge. Jag vill bara veta, Maud Olofsson, om ni står fast vid ingången uppgörelse så sent som i förra veckan.

Fru talman! Jag är tacksam för att statsministern vill inbjuda till de här överläggningarna. Jag tror att det är väldigt viktigt att statsministern gör det snabbt, för vi har lite ont om tid, om vi ska hinna förankra det här. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte bara säger att det är öppet för enskilda partier att få göra det här. Jag tror att vi ska göra en kraftsamling och visa att vi i riksdag och regering är beredda att ta den här diskussionen och dialogen med medborgarna. Då måste vi göra en gemensam kraftsamling och inte sitta och vänta på att enskilda partier ska klara det. Vi från Centerpartiet är naturligtvis beredda att ta det här, men vi tycker att fler skulle göra det. När det gäller social turism, statsministern, handlade det inte om kollektivavtal. Ni försöker förändra det. Vad ni drev var att människor skulle komma hit och leva på våra stöd och bidrag. De skulle utnyttja våra bidragssystem. Det var det som var social turism. Detta har inte hänt. Därför tycker jag att det är angeläget att statsministern faktiskt erkänner att detta inte har hänt. Det låg nämligen en anklagelse i att de skulle vara mer bidragsberoende, att de skulle vara mer sugna på svenska bidrag än vad svenskarna var. Det låg en anklagelse i det. Det är därför som jag tycker att det är så angeläget i dag att säga att det inte hände. Be om ursäkt! Det är min önskan. När det gäller energipolitiken har jag målet helt klart för mig. Jag vill avveckla de energislag som inte är miljövänliga. Gamla kärnreaktorer som har tjänat ut ska avvecklas, och det ska introduceras nya energislag, så att vi kan känna ansvar. Jag hade trott på en marknadslösning, och faktum är att jag fortfarande tror på en marknadslösning. Det var det Jöran Hägglund också sade. Vi hoppas däremot att det är fler som ska ställa upp på en marknadslösning än bara de tre som nu har varit inblandade.

Fru talman! Först social turism. Så här långt är det inga stora problem, men jag utesluter inte att detta bekymmer kan dyka upp om vi är i ett läge då många stora sociala system i Sverige är vidöppna utan att man tidigare har bidragit till dem med avgifter. Sverige är det enda land som inte har övergångsregler. Vi är sårbara. Låt oss vara realister nog att inse den saken. Maud Olofsson kanske vill förtränga det, men det handlade också om kollektivavtalen, och för oss är det den andra hörnstenen. Det finns redan för många exempel på arbetsgivare som är beredda att använda arbetskraft mot betalning långt under kollektivavtalen. Det kommer att bryta sönder skyddet på arbetsmarknaden för de sämst ställda. Sedan ställde jag en enkel fråga om energipolitiken, inte om marknadslösningar hit eller dit - det kan vi säkert bli överens om. Den enkla frågan var: Står Centern fast vid den uppgörelse vi träffade förra veckan?

Fru talman! Ja, det var Socialdemokraterna som ville göra om hela diskussionen kring social turism till att handla om kollektivavtal. Det var så ni försökte förändra det. Men vi har inte sett den sociala turismen, som statsministern varnade för. Det är sanningen. Sedan gäller det energiuppgörelsen. Det är klart att vi står fast vid den uppgörelsen. Det är inget snack om det, men om inte statsministern förstår vad en marknadslösning är blir jag lite bekymrad. Det var precis det vi höll på med, och vi tror att det är fler som skulle kunna vara intresserade av att hitta en sådan lösning. Det är bara det som vi har gett uttryck för. Däremot har jag noterat att näringsministern är lite mer tveksam, om nu kraftindustrin skulle fortsätta att vara intresserad, till att försöka lösa det den vägen. Det beklagar jag.

Fru talman! Med politikens egen tideräkning är vi nu i halvtid. Det har gått två år av mandatperioden, och det är två år kvar till nästa val. Därför är det inte orimligt att fundera lite grann över läget, och det är inte heller konstigt att de borgerliga partierna försöker samla ihop sig för att se om det går att erbjuda ett alternativ, men hittills har det kanske inte gått så bra. Något svar har vi inte heller i dag fått på om det finns något riktigt alternativ. Svensk ekonomi går bra. Vi har sett en lång lågkonjunktur som påverkat hela världsekonomin, men nu har det faktiskt vänt, till och med i det gamla Europa, även om tillväxt och produktion fortfarande ligger på en låg nivå i eurozonen. Sverige och Storbritannien går betydligt bättre än euroländerna. Sverige har en bytesbalans som många andra länder avundas, en produktivitet inom industrin som är mycket god och som är en av förklaringarna till en stark exportsektor. Vi har dessutom en ekonomi i den offentliga sektorn som är betydligt bättre än i övriga EU-länder trots en lång period av svag konjunkturutveckling, men det finns problem. Arbetslösheten är alldeles för hög. Konjunkturuppgången hittills har inte förändrat den situationen. Jag är övertygad om att de nya jobben kommer efter en tid av uppgång när ledig kapacitet inom företagen minskar och investeringarna ökar, men läget på arbetsmarknaden gör ändå att vi måste sätta in extra åtgärder, ta ett ansvar för att stödja och förstärka en positiv utveckling. En bättre ekonomi de närmaste åren gör också att skatteinkomsterna ökar. Det i sin tur gör att vi nu vågar satsa betydligt mer på kommunerna och landstingen. Fler kommer att få ett arbete inom vård, äldreomsorg och utbildning. Jag tycker att Fredrik Reinfeldt i dag har haft rätt i en sak, och det är att det har hänt en hel del bra i skolan under de senaste åren. Man har fått en större frihet, lokala lösningar, en öppenhet för en ny pedagogik och för fler friskolor. Det här är i mångt och mycket ett resultat av en grön politik. Vi har medverkat till att förändra och utveckla den svenska skolan. I årets finansbudget har vi kommit överens om att också sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Det kommer att bidra till att få fart på den inhemska ekonomin och till investeringar och fler jobb. Nu är också bostadsbyggandet på väg upp. Nästa år planeras en kraftig ökning av antalet nybyggda lägenheter. En bransch som under en tid varit nästan nedlagd är på väg att få fart igen. Friåret införs från årsskiftet. Succén är given, och folk köar. Det är en reform som i verkligheten inte kostar något men som gör människors drömmar möjliga och Sverige bättre. En del av borgarna har bestämt sig för att det här är deras nya hatobjekt, och Lars Leijonborg har i dag agiterat mot friåret. Jag känner att det är ungefär som i Astrid Lindgrens bok Emil och griseknoen , där Emils pappa högröd av förtrytelse säger att grisar inte ska ha roligt. De ska stå i sin stia i mörkret och lägga på hullet. En rödgrön politik är bra för Sverige. Det medverkar till en stark ekonomi. Vi satsar på nya jobb och på en socialt ansvarsfull och hållbar utveckling. Västvärldens ekonomiska samarbetsorganisation, OECD, ger Sverige beröm både för hur vi sköter landets ekonomi och för vårt miljöarbete. Organisationen talar i en rapport från förra veckan om en mycket effektiv och innovativ miljöpolitik. Den gröna skatteväxlingen hyllas som framgångsrik och ett föredöme för andra länder. Sverige har stärkt sin ställning som föregångsland i användningen av ekonomiska styrmedel. Experterna i OECD skriver att vi borde ta ännu fler steg för att se till att biltrafiken och lastbilstransporterna inte ökar. De hyllar trängselavgifterna i Stockholm som viktiga och positiva och uppmanar fler storstäder, till exempel Göteborg, att följa efter. Titta förresten också gärna på opinionsmätningarna i Stockholm! Stockholmarna vill i allt större utsträckning ha trängselavgifter. Det är de med god utbildning som allra tydligast har tagit ställning för . De inser att trängselavgifter kan vara ett effektivt sätt att komma till rätta med både miljöproblem och ändlösa, tröttsamma och kostsamma köer. Fru talman! Vi behöver göra oss av med beroendet av olja. Det känns märkligt, men det är uppenbart nödvändigt att påminna om att oljan är en ändlig resurs. För varje dag som går minskar våra gemensamma tillgångar. När efterfrågan blir större än vad oljeschejkerna klarar av att pumpa upp blir oljan dyr. Ni som struntar i om klimatet förändras så att miljoner människor i den fattigare delen av världen dränks och att stormar och orkaner orsakar fler katastrofer med gigantiska skador för varje år som går bryr er väl ändå om era egna plånböcker? Kanske är det så att ni också bryr er om att oljan i dag har blivit vår planets största säkerhetsproblem. Jag anser, liksom för övrigt också FN:s förre vapeninspektör Hans Blix, att klimatfrågan är ett betydligt större hot för människan i dag än terrorismen. En grön omställning är därför nödvändig av både ekonomiska, säkerhetspolitiska och miljömässiga skäl. En stark grön politik handlar också om solidaritet. Det gäller dem som har det tufft både här hemma i Sverige och i omvärlden. 2006 når vi äntligen upp till enprocentsmålet, 1 % av vår samlade produktion i bistånd till fattiga länder. Solidaritet behöver också människor på flykt som kommer till Sverige. Samtidigt inför vi 2006 en ny och mer rättssäker ordning för flyktingansökningar och lägger samtidigt ned den gamla och hårt kritiserade Utlänningsnämnden. Det är en förändring som är viktig och efterfrågad. Efter ett märkligt politiskt spel för några veckor sedan när Centern hoppade av och bytte både sida och åsikter har regeringen lagt fram en försvarsproposition. Jag är glad över att Miljöpartiet för första gången medverkar till och står bakom de skarpa besluten. Grundsynen bakom förändringarna har vi fört fram sedan länge. Försvarsbeslutet i år ser ut att bli historiskt på flera sätt, inte främst för att Centern under processen har bytt både åsikt och sida, utan framför allt är det ett historiskt beslut i och med att vi för första gången tar farväl till det gamla invasionsförsvaret och det kalla krigets militära logik. Det är visserligen 15 år efter Sovjetunionens fall och knappast någonting som man skulle kunna kalla skyndsamt. När vi nu ser att borgerlighetens krampaktiga försök att stoppa den nedrustning det här handlar om tycks gå om intet, är det också ett första historiskt beslut om att successivt avveckla de extremt överdrivna militärkostnader vi har haft i Sverige under lång tid. Nedrustningen kommer att minska kostnaderna för försvaret med drygt 5 miljarder kronor de närmaste åren. Vi kan inte ha ett försvar av sysselsättningsskäl. Pengarna behövs inom andra områden. En modern syn på säkerhet och försvar kräver att vi också har en modern syn på kostnaderna och effektiviteten i organisationen liksom på själva hoten och hotbilden som i grunden har förändrat sig. I båda de här avseendena närmar sig nu det politiska Sverige verkligheten på ett högst tillfredsställande sätt. Jag vill i sammanhanget ställa en fråga till borgarna: Hur kommer det sig att det enda ni, som vojat er så över att det är för små marginaler i budgeten och att vi strör ut för mycket pengar, förmår att samla er emot är de besparingar vi gör? Det är ingen hemlighet att vi inte delar regeringens syn på utvecklingen inom EU. Vi känner oss inte heller bundna av retoriken kring EU i propositionen, till exempel hänvisningen till den nya grundlagen i unionen, den grundlag som ännu inte faktiskt är debatterad eller antagen i ett enda EU-land och kanske aldrig blir det heller. Vi är motståndare till att EU militariseras men samtidigt glada över att vi har fått i gång en nedrustning i Sverige med kraftigt ökade insatser för att stödja FN i krissituationer. Vi kräver som tidigare FN-mandat bakom svenska insatser och svenska riksdagsbeslut innan våra militära resurser sätts in någonstans. Jag tänkte avsluta med en fråga till Göran Persson, en fråga som vi har diskuterat några gånger och som för varje dag blir än mera aktuell. Det tycks nu bli så att det är Spanien som kommer att ha den första folkomröstningen om EU:s nya grundlag. Sedan följer ett antal länder. Det tycks också vara så att en majoritet av EU:s befolkning kommer att ha en folkomröstning om EU:s nya grundlag. En majoritet av EU:s befolkning kommer att vara med och bestämma hur framtiden ska vara i det nya Europa. Jag tycker att det är ett problem att ni inte verkar vilja tillåta svenska folket att också vara med och besluta om framtidens Europa. Är det så tråkigt att svenska folket har kommit in i Europeiska unionen för att sitta på åskådarbänken när andra länder bestämmer? (Applåder)

Fru talman! Det är ingen sensation som jag kommer att säga till Peter Eriksson, utan det är en debatt vi har haft här i kammaren många gånger. Vi har uppfattningen att riksdagen ska hantera ratificeringen. Det ser vi som ett uttryck för den här kammarens status och kompetens. Vi ser det också som ett uttryck för att det fördrag som nu ligger i grunden inte ändrar relationen mellan Sverige och EU. Därför bör riksdagen kunna godkänna det nya fördraget, efter en diskussion naturligtvis. Sedan aspekten att andra folkomröstar, alltså borde vi göra det också. Andra ska inte besluta åt oss hur vi ska hantera vår demokratiska process. Jag är en bestämd motståndare till överstatlighet, Peter Eriksson, i alla sammanhang. Den yttersta formen av överstatlighet vore ju att låta andra bestämma hur vi ska hantera vår egen ratifikationsprocess. Nej till folkomröstning, ja till beslut i riksdagen.

Fru talman! Det verkar vara en överdrift som Göran Persson tar till när han säger att han är bestämd motståndare till överstatlighet i alla sammanhang. Det var intressant i alla fall. Skulle det vara så, är det väl en helt ny linje som börjar gälla i dag. Vi vet allihop att det i själva verket kanske inte kommer att vara så. Men jag ger dig en chans till. Det finns en andra option om ni vägrar låta svenska folket vara med och bestämma i en folkomröstning som andra. Det är att åtminstone, som en miniminivå, lämna frågan och inte tvinga fram ett beslut innan nästa riksdagsval. Vi kan väl ändå enas om att ge svenska folket en chans att i nästa riksdagsval ta ställning till det?

Fru talman! Det är tråkigt om Peter Eriksson inte har noterat min principiella hållning till EU-samarbetet. Jag är för mellanstatlighet, har i alla sammanhang argumenterat för detta. Några gånger gäller överstatlighet, men det är vid de tillfällen då vi inte klarar själva att hantera svåra samhällsproblem. Vi klarar definitivt själva att hantera en ratifikation av ett fördrag. Alltså ska vi själva ta ställning till den saken. Det beslutar inte tyskar och fransmän åt oss, utan det beslutar Sveriges riksdag, valda ombud för Sveriges folk. Sedan kommer den andra kroken: Ska vi ändå inte ha ett riksdagsval emellan? Nej, det ska vi inte. Då är det lika bra att man håller en folkomröstning, för då blir riksdagsvalet folkomröstningen. Det är naturligtvis det de vill ha som vill ha det under riksdagsvalet. Då är det bättre att säga att man ska ha en folkomröstning. Jag har avvisat folkomröstningen med de argument som jag nyss anfört och har heller ingen anledning att fördjupa mig i en diskussion om detta ska avgöras under ett riksdagsval.

Fru talman! Det sista beskedet var väldigt tråkigt. Jag hade faktiskt ändå förväntat mig att statsministern hade så mycket demokratisk känsla att han åtminstone ville låta människor ta ställning till frågan i ett riksdagsval, eftersom den här frågan är helt ny och inte fanns när vi hade förra riksdagsvalet 2002. Det stärker inte Socialdemokraternas demokratikänsla i den här frågan.

Fru talman! Låt mig allra först till Lars Ohly säga: Sluta kalla dig för kommunist. Det är en hopplös diskussion som du för. Begreppet är för alla oss förknippat med förtryck. Det har blod på sig. Det finns ingen som helst anledning för en modern politiker som säger sig var demokrat att förknippas med det begreppet. Dra strecket! Gör som andra som en gång i tiden trodde eller ansåg sig vara kommunister: Säg att du har tänkt om, att du har släppt det, och gå vidare, gärna till något annat parti om det är så att det skulle passa. Men det kanske inte behövs. Sedan diskussionen om att Vänsterpartiet skulle vara ett regeringsparti. Det har det aldrig varit. Det vill det heller inte bli. Det framgår av dagens artikel och har framgått av tydliga besked tidigare, så den diskussionen kan vi också lämna åt sidan. Däremot har vi ett samarbete om ett 121-punktsprogram, som vi håller på att genomföra fullt ut, som rymmer våra vallöften och som gör att vi kommer att kunna möta väljarna i 2006 års val i en styrkeposition. Det samarbetet, om 121-punktsprogrammet, tänker vi slå vakt om. Jag ska göra några reflexioner med anledning av dagens debatt. Först, fru talman, är det en märklig diskrepans, skillnad, som finns i beskrivningen av verkligheten i Sverige. När man lyssnar till de borgerliga hör man en grupp av politiker som är näst intill gråten förtvivlad över den verklighet som vi har i vårt land. Det är möjligt att de tror på det där själva, och det är möjligt att man måste bygga upp den typen av känsla om man sedan lång tid tillbaka befinner sig i opposition och inte har haft någon chans att påverka politiken. Då kanske man måste se verkligheten på så sätt för att orka med. Det är psykologiskt begripligt. Men det är ju inte sant. Då kan man kanske också lägga till: Tänk så hemskt det skulle vara att sitta i opposition och tro att landet ser ut på så sätt som man beskriver det och sedan höra den ena internationella bedömaren efter den andra komma och säga att Sverige toppar den ligan, att Sverige ligger först i den modernitetsbedömningen, att Sverige är det land som lyckats bäst med detta. Det är ju det här vi har hört det senaste året. Och tänk så jobbigt det tycks vara på den borgerliga kanten att insikten börjar sprida sig att politiken de två sista åren av mandatperioden kommer att genomföras i en uppåtgående konjunktur. För oss som står bakom regeringspolitiken är det med glädje vi tar till oss detta. Det kommer att betyda att arbetslösheten faller. Det kommer att betyda att våra resurser för att göra Sverige mer jämlikt och rättvist växer. Vi är glada för varje rapport som vi får. Vi känner oss alltmer optimistiska. Men det tycks fungera på motsatt sätt på den borgerliga kanten. Om det ändock är så att ni är lite dystra för egen del omkring maktskiftesalliansen eller maktalliansen för systemskiftet och ni börjar misstro denna, var ändock glada för landets skull. Det går bra för Sverige, allt bättre. Senast nu på morgonen när vi har stått i talarstolen har rapporter flutit in. Det är Konjunkturinstitutet, av oss alla högt älskat och respekterat, som i en bedömning av löneutvecklingen nu säger att tillväxten i Sverige nog blir 3,8 % i år och att arbetslösheten kommer att falla 2006 till 4,3 %. Jag vet inte om de har rätt. Jag tror att det är sannolikt att det kan bli på så sätt. Jag vet inte, men om det blir på så sätt som Konjunkturinstitutet nu talar om, skulle jag rekommendera systemskiftesalliansen att byta anslag, därför att det är inte elände som utmärker vårt land. Det är framgångar i en tid av stenhård internationell konkurrens, i en tid då väldigt många länder gärna skulle vilja byta med Sverige och den utveckling som vi har. Det behöver inte betyda att oppositionen blir mindre kraftfull eller mindre hård, men det skulle uppfattas som mer i linje med vad objektiva bedömningar säger om vårt land. Och diskussionen, den politiska debatten, skulle bli mer begriplig för dem som följer vårt samtal. Vi har en exportindustri i Sverige som noterar enorma framgångar. Vi har nu överskott i den svenska exporten som är av samma slag som Norge når i sin oljeexport. Vi drar ihop överskottet i bilindustrin, i pappers- och massaindustrin, i telekomindustrin, i läkemedelsindustrin. I en lång rad andra, inte minst verkstadsföretag, drar vi ihop dessa överskott på en världsmarknad som ständigt förändras, som ständigt utmärks av nya förutsättningar, som ständigt är av sådant slag att de jobb som finns i dag kanske inte finns i morgon. Trots detta tryck har vi ett läge i vårt land, vårt fina land, som är av det slaget att vi tycks klara den konkurrensen bättre än några andra. Varför är det på det viset? Det är väl en bra fråga att ställa sig. Varför har Sverige högre ekonomisk tillväxt än andra länder i Europa? Varför har den svenska exportindustrin gigantiska produktivitetsförbättringar när andra står och stampar eller går bakåt? Varför ligger vi längst framme i forskning och utveckling när andra har problem? Kan det vara så, och jag tror att det är förklaringen, att den trygghet som finns i vårt samhälle är till för alla? Vi vet ju att just denna förändring som exportindustrin är utsatt för slår väldigt hårt. I morse läste vi om några av de sista textilarbetarna i Borås. Deras arbetstillfällen flyttar till Estland. Trots det kommer Sveriges exportsiffror att visa gigantiska överskott, fortsätta att växa. Det kallar man för strukturförändring eller omändring. Trots att arbetsplatser försvinner, finns i det svenska samhället inte bara en känsla utan också en upplevd verklighet av att om jag kommer illa ut så står jag inte ensam. Kalla det för bidragsberoende om ni vill. Det är ett von oben -perspektiv som den har som aldrig har växt upp i en familj som har drabbats av arbetslöshet. Men vi som har den bakgrunden och har känt den in på bara kroppen vet att när a-kassans ersättning kom i stället för lönen så var det ett praktiskt uttryck för att inte vardagen rasade ihop. Sverige är mindre hårt i dag och det är mindre påtagligt än för 30 eller 40 år sedan, men det är fortfarande en verklighet för många. Tänk vilken morgon att vakna upp till för en textilarbetare i Borås att se att nu är det slut, nu försvinner jobben. Och tänk om det samtidigt hade varit så, fru talman, att vi hade haft en moderatregering som hade lyckats med det som de nu vill, att ta ned a-kassan till 65 %. Bland textilarbetare, byggnadsarbetare, kommunalarbetare, kanske också bland ingenjörer, tekniker, försäljare finns människor som i så fall skulle klara sig på 65 % eller kanske 50 % av sin lön. De har en villa. De har lån på villan. De kan glädja sig över att räntorna har fallit tack vare en framgångsrik regeringspolitik, men de sitter med stora lån. De har två eller kanske tre barn som går i skolan. De vill ha en ny cykel eller någonting annat som andra ungar får. Att känna den malande oron som då betyder: Jag kommer inte att klara vardagen därför att när arbetslösheten slår till, ja, då kommer också min privata ekonomiska situation att slås sönder. Det skapar en kraft i samhället. Om vi skulle ha en sådan politik skulle det skapa en rörelse bland vanliga människor av det slaget att man skulle säga: Stopp till förändring! Vi motsätter oss det nya. Se upp med sådant som kan föra jobben utanför vårt land. Det är farligt. Vi utvecklar inte. Vi håller emot. Vi säger nej. Vi står i vägen. Den politik som oron, osäkerheten och rädslan föder är det största hotet mot en förändring och förnyelse. Bidragsberoende, säger man. Nej, jag säger tvärtom: en förutsättning för att gå från det gamla till det nya. Om det har varit så att vi har upplevt de sista tio åren att förändringarna har varit våldsamma och snabba, så var klara över en sak, kära ledamöter av denna kammare: De kommande tio åren kommer att bjuda på ännu mer av förändring, konkurrens och utsatthet. Är det en svensk modell att möta de kommande tio åren med att skapa en underklass, en permanent underklass, som lever på en nivå som inte någon av oss i denna kammare kan tänka oss att själva existera på? Är det det som är budskapet? Är det det som är den moderna politiska ansatsen? Naturligtvis inte. Men det är det som föreslås i det alternativ som är huvudalternativet till den budget som regeringen lagt fram. Sedan kan folkpartister säga: Det där vill vi inte ha. Kristdemokrater kan säga: Det där vill vi inte ha. Vad centerpartisterna tycker om detta vet jag inte. Men det är nog så att Moderaterna ensamma är väsentligt större än de andra borgerliga partierna tillsammans. De utgör huvudalternativet. Och hela deras ekonomiska politik, kära ledamöter, är uppbyggd på att man kan göra de här stora reduktionerna i a-kassan, i sjukförsäkringen, i förtidspensionerna och i föräldraförsäkringen för att få råd med de skattesänkningar som ska syfta till att släppa fram en ny arbetsmarknad som framför allt vänder sig till människor med låga löner, en ny arbetsmarknad i servicesektorn. En sådan politik vill vi inte ha. En sådan politik vill inte svenska folket ha. Förväxla inte vårt försvar av generösa ersättningsnivåer i socialförsäkringarna med att vi skulle försvara något slags bidragsberoende. Så är det ju inte, och så har det aldrig varit. Den sociala försäkringen syftar till att i tider av kris eller bekymmer för den enskilde vara bryggan från det gamla till det nya. Det är försäkringens funktion. Det är ett modernt koncept, och det är troligen en av förklaringarna till att vi i dag kan stå här i kammaren och inkassera den ena positiva rapporten efter den andra om svensk ekonomi och våra framgångar. Var glada, och var stolta, men bli för Guds skull inte nöjda! Sverige präglas fortfarande, naturligtvis, av stora orättvisor och stora motsättningar - men mindre än i andra länder, och det kan vi glädja oss åt. Men nog finns det mycket kvar att göra för ivriga reformister - på arbetsplatserna, inte minst! Varför kan man inte ha en diskussion om hur arbetsplatserna ska utvecklas? Varför är det hela tiden så att man får en känsla av att människor smiter ifrån jobben och att de blir sjuka därför att de fuskar med systemen? Ja, det finns säkert sådana inslag - det har jag aldrig dolt - men inte är det huvudförklaringen. Det är väl troligen så här: Att långpendla, att förhandla, att produktutveckla, att försöka att ständigt komma i tid, att hela tiden förändra och utveckla någonting nytt - det sliter också på människor. En del av oss är inte så starka att vi orkar med det. En del av oss säger: Nu måste jag ha en paus. Jag orkar inte. Jag går ut. Och det måste man ha rätt till i ett gott samhälle, annars kommer skadorna att bli stora, både på den enskilde och på samhället. En diskussion om arbetsplatsens utveckling, en diskussion om arbetsorganisation, inflytande, arbetsmiljö, företagshälsovård, allt sådant som gör att människor som är pressade också upplever att de orkar med och klarar sig: Det behöver vi! Nu utnyttjar vi det styrkeläge som Sverige befinner sig i till att vara stolta men inte nöjda och till att se framåt och förstå att det vi har framför oss kommer att vara en politisk diskussion, kanske rentav en strid mellan två synsätt: mellan det vi står för, det vill säga att den enskilde ska ha sin säkerhet vid omställningar i samhället, och det som nu växer fram som huvudalternativet på den borgerliga kanten, det vill säga att man ska pressa tillbaka dessa ersättningar därför att det föraktfullt benämns bidragsberoende. Så ser skiljelinjen ut, fru talman, och om detta kan vi gott ha inte bara en debatt utan också en stor politisk strid. Det är det värt, och vi socialdemokrater tänker ta den. (Applåder)

Fru talman! Problemet, Göran Persson, när man förbereder anföranden innan debatten har varit är att man inte tar med vad de man ska debattera med faktiskt säger. Jag har inte stått och svartmålat Sverige. Jag pratade till exempel länge om den skola jag tycker mig se väldigt goda resultat i. Där rasade så att säga hela Göran Perssons argumentering. Jag är mycket stolt över Sverige. Jag ser stora möjligheter för detta land. Jag känner den goda arbetsmoral som har byggt upp detta land. Och egentligen är det så att om den socialdemokratiske partiledaren stått här och talat under många av de år som har funnits före detta så hade precis samma resonemang förts, fast landat i att det var arbete som var grund för denna frihet, denna självständighet och denna trygghet i samhället. Nu är allt detta ord som används om bidragsförsörjning, att vara utanför arbetsmarknaden och att inte kunna stå på egna ben. Dessutom säger Göran Persson att vi har en trygghet som omfattar alla. Vet ni att många tycker att det är en förolämpning att höra detta? Det bygger ju på att man har kvalificerat sig in i de svenska trygghetssystemen. Känner inte Göran Persson till utanförskapet och alla de människor som inte alls lever av a-kassa och standardsäkrade ersättningsnivåer och som har en helt annan situation? Men de räknas inte. Känner inte Göran Persson till den miljon människor som står utanför arbetsmarknaden när han beskriver att alla uppgifter nu är lösta? Det enda Göran Persson har sagt till den här kammaren är att han tänker surfa på konjunkturvågen för att vinna valet 2006. Inget mer finns kvar att göra. Hela detta långa anförande handlade inte om någon arbetsuppgift som fanns kvar för Göran Persson att lösa annat än just detta: Konjunkturen kommer att greja valet 2006. Och du får ursäkta: Vi är lite ivrigare än så! Vi vill lite mer med Sverige. Vi vill påverka lite mer för människor så att de faktiskt ska kunna påverka sin egen situation.

Fru talman! Den som lyssnade på Fredrik Reinfeldt på förmiddagen fick klart för sig vad det var som var problemet i den svenska ekonomin. Alltför många levde på bidrag. Lösningen på detta var att se till så att bidragen blev sämre. Den som blir arbetslös ska få lägre ersättning. Den som är sjuk ska få lägre ersättning. Den som är förtidspensionär ska tappa en stor del av sin inkomst, och den som är föräldraledig ska på samma sätt tappa sin inkomst. Det var lösningen. Jag har visat att just dessa möjligheter för människor att hantera övergångar har gjort att vi har orkat arbeta. Det är så det hänger ihop. Sverige är troligen ett av de länder i världen som har högst sysselsättningsgrad. Här jobbar både män och kvinnor. Att vi orkar kombinera ansvar för familj och hem med arbete är ju inte så lite en bra föräldraförsäkrings förtjänst. Det vill Moderaterna nu försämra. När jag har satt in en stöt har det på varje sådan här punkt visat sig att Moderaterna inte ens har en politik som stöds av de borgerliga. Men hela deras politik bygger ju på att man ska göra de här neddragningarna för arbetslösa, för sjukpensionärer, för dem som har föräldraledigt och för de sjuka. Om det inte får stöd, Fredrik Reinfeldt, vad har ni då för ekonomisk politik? Det är ju det här som ska bekosta era skattesänkningar. Du tycks ju stå ensam i den borgerliga maktalliansen. Vad har du för strategi? Eller tror du att de andra kommer att ändra på sig? Det är ju däromkring ni bygger hela ert alternativ. Upp till bevis! Svara på hur du tänker, och motivera politiken!

Fru talman! Göran Persson, det är inte jag som i dagens debatt har uppmanat vänner, som jag förutsätter stöd från för att kunna bilda regering, att sluta kalla sig för kommunister. Det blev lite oklart om det innebar att tiden hade runnit ut för Lars Ohly eller om vi ska få se tiden an. Det var rätt klart att Lars Ohly i alla fall tänker fortsätta att kalla sig kommunist. Sänkta ersättningsnivåer är inte vår ekonomiska politik. Vi har tittat på Joakim Palmes välfärdsbokslut över det Sverige som du står och skryter över. Han säger att det är många som har fått stå tillbaka. Vi har tittat på de ensamstående mammorna, och vi har utformat skattesänkningar som tiodubblar skattesänkningarna för dessa grupper, som ger möjlighet att påverka den egna situationen i en omfattning som ni inte kommer i närheten av. Det är därför som era egna overheadbilder, som Bosse Ringholm och Marita Ulvskog presenterar, visar att så stora och breda grupper av inkomsttagare vinner på Moderaternas politik. Vi har sänkt skatten på det som man förlorar på den sist intjänade hundralappen för ensamstående mammor med stor bidragsförsörjning, från 60-70 kr ned till under 20 kr. Det är frihet, det är makten över det egna livet att kunna påverka sin egen situation genom eget arbete. Mot det står resonemangen om bidragsförsörjningen. Ser inte Göran Persson att Sverige stelnar? Ser inte Göran Persson hur de som själva är bidragsförsörjda ofta får barn som fastnar i bidragsförsörjning och utanförskap? Ser inte Göran Persson att vi har skapat ett samhälle där man inte längre kan gå från bidragsförsörjning till eget arbete, och där vi gör allt vi kan för att möjliggöra det? Det är ju den stafettpinnen som moderater, borgerlighet och Allians för Sverige har tagit över. Valrörelsen 2006 ska gärna få handla om detta.

Fru talman! Fredrik Reinfeldt säger: Ser inte Göran Persson att Sverige stelnar? Nej, det gör jag inte. Det är det som är poängen i mitt resonemang och som understöds av all internationell statistik som vi får, senast i dagens konjunkturbedömningar. Vi står starkare rustade än andra länder. Man kan naturligtvis ta åt sig äran av en högkonjunktur - självklart. Men det genomskådas. Man kan inte beskyllas för en lågkonjunktur - självklart. Men hur man hanterade lågkonjunkturen för att förbereda högkonjunkturen, det är en regerings ansvar. Och där står vi starka. Nu när konjunkturen vänder uppåt har Sverige bäst förutsättningar att ta till sig det nya. Och jag har väldigt svårt, Fredrik Reinfeldt, att förstå varför exempelvis en långtidsarbetslös kvinna med 14 000 kr i inkomst ska få sin levnadsstandard sänkt med 1 800 kr varje månad och hur det ska kunna få fart på Sverige. Jag har också svårt att förstå varför en förtidspensionär med 9 000 kr i inkomst ska få en tusenlapps reduktion varje månad. Så ser ju förslagen ut. Det är hårt, det är kallt, och det gör skillnad på folk. Man känner igen den gamla högern. Vi har haft den här striden många gånger förut. Och det är möjligt att vi nu möter en höger som är lite mer klädd i velour än förut. Men det är lika fullt samma gamla höger. Och striden ska tas, mina vänner, var så säkra på den saken. (Applåder)

Fru talman! Jag har hört Göran Persson många gånger, men jag tror att detta var rekord i självgodhet. Hela anförandet handlade bara om att vi är bäst i världen, att ingenting ska förändras och att det är fel på oppositionen. Alla påståenden som jag framför bygger på statistiska faktum. Jag antar att det gäller Göran Persson också. Men ta bara detta enkla han säger om att vi ligger i topp när det gäller sysselsättning. Ja, men sysselsättningsstatistiken mäter också dem som är hemma och är sjuka. Om man väger in det ligger vi inte alls i topp. I dag är 645 000 människor av våra landsmän antingen förtidspensionerade eller långtidssjuka. Det är korrekt statistik. Vi har redan många av de problem som Göran Persson utmålar som ett hot med oppositionens politik. Men den intressanta frågan är att om Moderaternas grepp för att lösa dessa problem är så fel, vilka är då era egna recept? Det är trots allt sanning att vi har över en miljon människor som på ett eller annat sätt är bidragsberoende. En del av dem ska definitivt ha sina bidrag därför att de har rätt till dem. Men vi vet ju att många av dem inget hellre skulle vilja än att gå ifrån sina bidrag. De vill inte ha 80 % heller. De vill ha 100 %. De vill ha en lön och kunna leva på sin lön. Men vad har ni för grepp för att få slut på överutnyttjandet, för att få fart på rehabiliteringen och för att få fram fler arbeten? Ni kan inte bara hoppas på konjunkturen. Den har inte hjälpt er än. Ni måste ha något annat besked att komma med.

Fru talman! Först beträffande förtidspensionärerna. När det som Lars Leijonborg nu sade sägs i debatten får man ett intryck av att det är några hundratusen 30-åringar som är förtidspensionärer. Så är det ju inte. Tittar man på förtidspensionärernas skara är de omkring 60 år eller däröver. Det är det vanligaste. Det är ofta en kvinna som har arbetat i vården och slitit ut sig - axlar, armar, rygg. Det är en byggnadsarbetare som inte har känseln kvar i händerna. Det är så förtidspensionären ser ut. I Lars Leijonborgs ålder och uppåt är de vanligaste förtidspensionärerna, och det är inte ungt längre, sorgligt nog. Det kan jag konstatera som är i samma ålder. Kom därför ihåg hur det där ser ut. Vi skulle gärna se att de arbetade några år längre. Men det handlar mer om arbetsplatsernas utseende än om hur pensionssystemen är utformade. Och det är vårt svar. Utveckla arbetsplatserna, se människan i sin professionella situation. Där ska vi lägga vår kraft. När Lars Leijonborg är på väg fram här tycker jag att han ska tänka lite högt omkring den tid som var när han själv var inne i ett regeringskansli senast. Känner du inte några kalla kårar utefter ryggen när du hör denna uppvisning i dag från den borgerliga maktalliansen och som handlar om ett så uppenbart annorlunda synsätt på den ekonomiska politiken? Ska ni göra det igen - förstöra Sveriges ekonomi? Ska ni sitta i ändlösa diskussioner? Ni har börjat redan här i kammaren med diskussioner om skattepolitiken, om socialförsäkringarna, om energipolitiken. Och jag skulle kunna lägga till ytterligare fem-sex områden. Känns det igen, Lars Leijonborg? Hur känns det att påminnas om de folkpartistiska stordåden i Finansdepartementet på 90-talet?

Fru talman! Jag tänkte just på den tiden när vi tillsammans skulle föra kronförsvaret. Då kom Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och andra över från riksdagen till Regeringskansliet och hade en besparingslista med sig. En av de första punkterna var att sjukersättningen till långtidssjuka skulle sänkas till 70 %. Detta är ett exempel på att när man har svåra problem med ekonomin är sjukförsäkringen hotad. Vi är inte för att sänka ersättningarna i sjukförsäkringen. Men om vi inte vårdar dessa system kanske både socialdemokrater och moderater i skön förening, som då, kommer att genomföra sådana sänkningar. Det är därför som vi måste vara redo att ta till metoder för att skydda dessa system. Göran Persson säger att det inte är unga som förtidspensioneras. Jo, den största ökningen av förtidspensioneringarna gäller faktiskt personer under 30 år. Det visar också vilket fruktansvärt mänskligt problem denna explosion av förtidspensioneringar är. Och ni har inga recept. Vi har kataloger på förslag - att flera läkare ska vara inkopplade, att rehabilitering måste fram snabbare, att vi måste hitta system som uppmuntrar dem som redan är förtidspensionerade att gå tillbaka att pröva ett jobb och så vidare. Men ni är bara liknöjda. Ni sitter still i ert regeringskansli och lägger fram en och annan rapport där oppositionen kritiseras. Men vad har ni själva att komma med? Ni står tomhänta, och det är den tragiska sammanfattningen av denna debatt. (Applåder)

Fru talman! I går kväll tittade jag på statistiken över sjukpensioneringarna, förtidspensionerna. Det finns en grupp människor under 30 år som är förtidspensionärer. Det är möjligt att den gruppen har haft en snabb procentuell tillväxt, men de är några tiotusental personer. Den stora gruppen, de hundra tusen, är i Lars Leijonborgs och min ålder och däröver. Den allra största gruppen finns naturligtvis bland dem i åldern 60-65 år. Det är de, Lars Leijonborg, som du ska ge en sämre ersättning. Det är de som står där med händer som inte lyder som ska få en tusenlapp mindre i månaden för att Moderaterna ska kunna sänka skatten. Det är ju det du går i god för med din maktallians för ett systemskifte. Så ser det ut. Så har det varit en gång förut. Så ska det inte bli en gång till. Varför tvingades Mona Sahlin och Ingvar Carlsson, dessa tappra människor, gå över bron till Rosenbad från Riksdagshuset? Jo, vi hade 500 % ränta. Vi hade galopperande konkurser i näringslivet. Vi hade ett läge då livet för vanliga människor slogs sönder. Det var kris i landet. Då tog vi vårt ansvar i stället för den sittande regeringen som då inte orkade därför att man hade gjort sig beroende av Ny demokrati - ett annat parti här i riksdagen som ju inte är så där alldeles imponerande från demokratiska utgångspunkter. Man hade gjort sig beroende av detta därför att man hade haft en ekonomisk politik som var så diametralt motsatt innan man började regera att man inte orkade kompromissa ihop sig. Jag ser konturerna igen. Spåren förskräcker. Låt oss undvika detta! Inga fler folkpartister i Finansdepartementet! (Applåder)

Fru talman! Jag ber att få anknyta till den senaste diskussionen här och påminna om i vilket läge vårt land var 1991. När den socialdemokratiska regeringen av svenska folket avsattes förlorade vi i vårt land ett tusen arbetsplatser per dag. Det var resultatet av ett förlorat 80-tal, som har beskrivits naturligtvis av Kjell-Olof Feldt men också för ett par år sedan i en bilaga till budgetpropositionen där regeringen tillstår hur det faktiskt var. Den var kanske inte underställd den politiska prövningen och släpptes därför igenom, men där beskrevs sanningen som ledde till att svenska folket röstade bort Socialdemokraterna. Sveriges ekonomi var körd i botten. Den nya regeringen fick ta över när Sverige var i ett mycket svårt läge. När man lyssnar på Göran Persson i avslutningen på de här debatterna framgår det med all önskvärd tydlighet att han inte bara är statsminister. Han är också statspsykolog. Han ser in i varje människas sinne och kan förklara hur de olika debattörerna tänker när de går hit, hur de funderar. När han beskriver situationen står det klart att vi har goda tider framför oss. Men hur kan det då komma sig att vi från år 2004 till år 2007 lånar 191 miljarder kronor? Om det går så bra för Sverige, Göran Persson, varför behöver vi då låna på detta vis? Hur kan det komma sig att över en miljon människor i arbetsför ålder står vid sidan av arbetsmarknaden därför att de inte kan arbeta, därför att de inte får hjälp med rehabiliteringen eller därför att jobben inte finns där därför att ni bedriver en näringspolitik som gör att de nya företagen inte kommer till? Jag sade tidigare att 28 000 företag har försvunnit under den här tioårsperioden. Får ni fortsätta kommer det att bli allt mindre att leva av. Alltfler människor kommer att stå vid sidan om. Då hjälper det inte att den internationella konjunkturen blåser förbi just nu eftersom ni inte låter den utnyttjas. (Applåder)

Fru talman! Låt mig kommentera de 28 000 företagen. Läs statistiken, Göran Hägglund, och du kommer att se att det huvudsakligen är jordbruk som i statistikens värld blir förlorade företag. Det gäller jordbruk och småbutiker, småbutiker som när de försvunnit har resulterat i en bättre konkurrens i detaljhandeln och som i dag - jag är ledsen, Göran Hägglund, att jag återigen måste säga det - i sin tur har visat sig medföra att inflationen trots de goda ekonomiska siffror vi har är låg, 0,6 %. Matpriserna faller dessutom med över 1 %. Det är bra för löntagare och det är bra för pensionärer därför att man får mer kvar i plånboken att handla för. De 28 000 förlorade företagen ligger alltså inom sektorn småbutiker och jordbruk. Läs statistiken! Sedan får jag väl säga: Gå till Skriften! Gå till den bok som du brukar läsa ur vid frågestunder och här i talarstolen, så har du hela 80-talskrisen beskriven. Jag har aldrig dolt att vi begick misstag. Jag har heller aldrig dolt att den borgerliga regeringen möttes av en internationell lågkonjunktur. Men jag lyfter gärna fram att vad den borgerliga regeringen då inte klarade av var att hantera situationen. Det var inbördes kiv. Det var bråk. Det var olika uppfattningar. Man hade inte samma synsätt på den ekonomiska politiken. Det resulterade i det elände som vi sedan fick. I dag har vi här sett hur det spretar åt alla håll. Det är makten ni vill ha för dess egen skull. Vad ni ska göra med den har vi sett en gång förut. Vidare: Ni klarar er budget, Göran Hägglund, genom stora utförsäljningar av statliga företag. Där finns troligen Nordea. Där kan finnas Telia, och där kan finnas andra. Där finns kanske rentav Vattenfall, Sveaskog och alla de andra statliga företagen. På så sätt får ni er budget att gå ihop. Men ingen i denna kammare kan ju tro att den typen av utförsäljning av egendom, tillgångar, är någonting som ska användas för att täcka löpande drift. Men det gör ni. Ni får det på så sätt att bli ett bättre saldo på slutet. Jag vill inte sälja Vattenfall. Det är svenska statens egendom. Vill Kristdemokraterna sälja Vattenfall? Det vore intressant att höra ett svar på den frågan.

Fru talman! Det är rätt. Vi säljer företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad i stället för att låna. De pengar som ni lånar använder ni för att skicka ut en löfteskaskad till väljarna under valåret. Vi använder pengarna för att förbättra näringsklimatet, något som gör att fler människor kommer i arbete och fler människor betalar skatt. Skatteintäkterna gör att vi kan förbättra vården och så vidare. Det här behöver jag egentligen inte dra för Göran Persson, men kanske behöver jag ändå göra det - politiken visar att han inte riktigt har det klart för sig. Inflationen är låg, säger Göran Persson. Ja, men det är i dag. Tidigare lovprisade du Konjunkturinstitutet. Dess kurvor pekar på dramatiska räntehöjningar framöver eftersom ni konsumerar för mer än vad vi har pengar att klara av. Just nu är det nedförsbacke för cyklisten Sverige eftersom vi har en högkonjunktur. Men där framme väntar en lågkonjunktur. Då gäller det att det är många som cyklar. I dag står över en miljon människor utanför. Var femte svensk arbetstagare gick inte till jobbet i morse därför att de saknar arbete, därför att de är sjukskrivna eller därför att de är förtidspensionerade. Detta är ett jätteproblem, och detta gör det väldigt svårt för ett land som redan i dag har bekymmer med att klara av finansieringen av vården, svårt att se till att rättssamhället kan upprätthållas etcetera. Här har ni ett oavvisligt ansvar. Jag tycker att det finns väldigt små skäl att som statsminister slå sig för bröstet i dag.

Fru talman! Jag ställde en mycket enkel fråga, en rak fråga: Vill Kristdemokraterna sälja ut Vattenfall? Den frågan får vi inget svar på i dag, men det är viktigt att veta därför att jag betraktar Vattenfall som en nationell egendom, som någonting som vi äger tillsammans. Våra fallrätter, våra vattenkraftverk - det som en gång forsade som fri energi i de norrländska älvarna - ska det säljas ut på världsmarknaden? Det ska ni nog ge svar om i tid före valet, för frågan kommer att upprepas; det kan jag försäkra. Samma sak gäller gruvan i Kiruna, och samma sak gäller skogen. Det är vårt, och det vill vi äga tillsammans. Allt ska inte omsättas på börsens villkor. Den typen av kapitalism betackar vi oss för. Låt mig sedan säga till Göran Hägglund att han missförstår de offentliga finanserna. Vi har starkare offentliga finanser än i stort sett alla andra länder i Europa. Finnar och danskar ligger på samma nivå. Vi har överskott i våra gemensamma offentliga finanser. För staten har vi ett underskott just nu eftersom arbetslösheten är för hög. Då får man underskott i staten. Vi har stora överskott i pensionssystemet, och vi har i stort sett balans i kommuner och landsting. Vi har unikt välskötta offentliga finanser. Jag kan säga det, för det har varit en viktig sak inte minst för mig själv att medverka till den utvecklingen. Däri ligger också politikens frihetsgrader. Vill vi förändra Sverige, göra Sverige till ett modernare, ännu mer konkurrenskraftigt land präglat av social sammanhållning, harmoni, miljötänkande och ansvarstagande för internationell solidaritet är inte en sådan politik möjlig om vi inte också har skött våra gemensamma tillgångar på ett sådant sätt att vi har resurser och väcker förtroende i vår omvärld. Bakom en sådan politik står regeringen samlad. Bakom en sådan politik har vi stöd från en majoritet i denna kammare. En sådan politik utmanas nu av en allians för systemskifte. Den striden kommer att tas. (Applåder)

Fru talman! Som vanligt hör vi en självgod Göran Persson. Allt är bra och allt går bra. Men jag tror att vi lever i olika världar. Jag tycker att Göran Persson ska fråga alla dem som inte har polis närvarande. Jag tycker att Göran Persson ska fråga alla dem som inte har fungerande vägar. Jag tycker att Göran Persson ska fråga alla elever som inte får läromedel och fråga dem som står i vårdkö. Tycker de också att det är så här bra?

Fru talman! Maud Olofsson har lyssnat dåligt. Jag säger i mitt anförande och jag säger jämt: Det finns oerhört mycket kvar att göra i vårt land för att skapa rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Man når inte framgång i den kampen genom den högerpolitik som Maud Olofsson står bakom. Det är ju detta det handlar om. Det är där striden står, och den tänker vi fortsätta att ta. Så enkelt är det. Så stor är skillnaden. Det har debatten handlat om. Tack för mig. (Applåder)

Fru talman! Det intressanta, herr statsminister, är att vi går åt fel håll. Det är det som statsministern inte har upptäckt. Det blir sämre och sämre. Det blir fler och fler elever som inte får läromedel. Det är färre och färre som har service. Det är färre och färre som har jobb. Det intressanta är riktningen, och det är det statsministern måste se. Människor ser inte den verklighet som statsministern ser. Vi behöver ett alternativ. (Applåder) Partiledardebatten var härmed avslutad.