Partiledardebatt

Herr talman! Sverige har en samhällsmodell byggd på sammanhållning och solidaritet - den svenska modellen. Där har vi hittills hämtat vår styrka i den internationella konkurrensen. Kunskap, trygghet och rättvisa har varit vårt avstamp för en stark utveckling. Nu är det tuffa tider för många löntagare och företag i Sverige. Då är det politikens uppgift att vara tydlig kring problemen men framför allt att visa på möjligheter och lösningar, en väg ut, en väg framåt. För min del ska jag försöka vara tydlig, både i min kritik mot regeringen och i de svar som vi socialdemokrater har. Finanskrisen är allvarlig. När kriser sprider sig från land till land blir det tydligt hur viktigt det är att vi har starka samarbetsorgan som Europeiska unionen och för den delen också FN och IMF. EU:s starka initiativ är viktiga. Det är mycket bra att regeringen följer med dem. I kristider kan det behövas samling. Vi har alltid varit beredda till det. Det är bra att regeringen äntligen tycks börja hålla med oss om det. Men det vore bra om regeringen kunde se också detta: Skymd av finanskrisen pågår en annan kris i Sverige som kräver vår totala uppmärksamhet, nämligen krisen för jobben. Den kan inte bara skyllas på internationell finanskris eller lågkonjunktur. Det löser inget. Nu behövs politik. Nu behövs solidaritet. Jag har många gånger anklagat regeringen för att ha underskattat och därmed fördjupat lågkonjunkturen. I överhettning ska man inte göra stora ofinansierade skattesänkningar. Då tvingas räntehöjningarna fram. När det råder brist på arbetskraft med rätt kompetens ska man inte rusta ned utbildningen. Då viker produktivitetstillväxten, och långtidsarbetslösheten riskerar att bita sig fast. När oron sprider sig i samhället ska man inte förstöra trygghetsförsäkringarna. Ändå har just detta gjorts. Jag undrar: Varför? På vilket sätt var det bra för Sverige? Varför görs detta av en regering som satt sin heder i pant på att skapa fler jobb? När septembersiffrorna över varslen kom angav Arbetsförmedlingen "kraftigt fallande konjunktur" och "att produktivitetstillväxten har varit svag i två år i rad" som sina skäl. Jobbkrisen var definitivt här. Arbetsmarknadsministern gick ut och kommenterade varslen med att "7 000 är inte så många". Inte så många! Man häpnar. Jag satt med fackklubben på Volvo Personvagnar i Göteborg när de fick beskedet att 3 000 personer skulle varslas. Låt mig säga så här: Drabbade individer och familjer förväntar sig med rätta att vi politiker ställer upp - inte med tankar utan med konkret stöd. De stora varslen har rört fordonsindustrin och svensk industris ryggrad. Vi vet av erfarenhet att efter detta kommer varsel i tjänstesektorn, i småföretagen och bland underleverantörer och deras leverantörer. Konjunkturinstitutet räknar med 7 procents arbetslöshet redan nästa år. Det var inte oppositionsledaren som sade det utan Konjunkturinstitutet. Det är bra att regeringen kan flytta utbildningsplatser från andra orter så att Västsverige får stöd. Det är bra. Men var hittar ni utbildningsplatserna när varslen slår till på andra håll, i Köping, Sundsvall eller på Gotland? Det hoppas jag att ni svarar på i dag. Vi socialdemokrater har krävt åtgärder som kan sjösättas redan nu. Vi har förslag och vi har nya pengar redan i tilläggsbudgeten. Det handlar om utbildning och kompetensutveckling för människor som riskerar varsel, om nya forskningspengar till industri- och tjänstebranscher som är hårt pressade av nedgången och om stöd till de nyföretagare som de anställda i företagen som varslar måste få en chans att bli. För kommande år har vi fler förslag - 73 000 nya utbildningsplatser under åren framöver, jobb och utbildning till de 10 000 ungdomar som går långtidsarbetslösa, investeringsprogram inom strategiskt viktiga branscher för Sverige, en politik för fler jobb inom små- och nyföretagande samt investeringsstöd för att bygga fler hyresrätter. Det går att använda lågkonjunkturer för att rusta svensk arbetsmarknad för framtiden. Jag anser att vi som politiker har ett ansvar att göra just det just nu. Herr talman! En halv miljon människor har trängts ut från a-kassan. De går nu in i jobbkrisen utan ett ekonomiskt skyddsnät. Andra får försöka klara sig på en a-kassa som bara ger halva inkomsten om de blir arbetslösa. Den 2 januari 2010 räknar Försäkringskassan med att 20 000 människor utförsäkras - på en och samma dag - från sjukförsäkringen. Detta har regeringen försökt sälja som sin arbetslinje. Det är en socialbidragslinje. Över hälften av landets kommuner ser redan en ökning av socialbidrag. Enligt regeringens egna prognoser kommer ökningen att fortsätta varje år framöver. Men de kan inte trolla på socialkontoren. Resurserna måsta tas från annan kommunal verksamhet, det vill säga från välfärden. Om otryggheten växer påverkar det också den ekonomiska utvecklingen. Situationen är helt och hållet skapad av regeringen. Den kan när som helst rättas till - om regeringen vill. Vi socialdemokrater vet att trygghet och rättvisa är bra för Sverige. Vi har en politik för det. A-kasseavgifterna måste sänkas omedelbart - och inte bara kosmetiskt. När varslen duggar tätt är det dags för regeringen att inse sina misstag. Trygghetsförsäkringarna måste repareras så att de skyddar mot inkomstbortfall. Vi vill höja taken i a-kassan och sjukförsäkringen. De måste ge 80 procent av lönen. Pensionärer och studenter halkar ohjälpligt efter när regeringen för tredje gången riktar sina skattesänkningar till dem som har ett jobb. Pension är uppskjuten lön. Den ska beskattas på samma sätt som lön. Och ja, vi tar ut högre skatter än regeringen. Också de förmögna ska få vara med och bidra till välfärden. Vi räds inte en debatt om skatterna. Vi vet vad vi vill. Vi vill ha rättvisa skatter. Herr talman! Jag vill arbeta för ett Sverige där klyftorna minskar, inte ökar. Det är ett Sverige där sysselsättningen kommer genom kloka investeringar i småföretag, i traditionell industri och genom klimatomställning och kunskapssatsningar. Det är ett Sverige där vi formar en ny kompetensförsäkring för löntagarna, där vi rustar miljonprogrammen i förorterna och där vi stimulerar utvecklingen i nya framtidssektorer i tjänstesektorn. Vi kan investera i framtiden eftersom vi prioriterar jobb och rättvisa framför stora skattesänkningar. Orättvisor och otrygghet har aldrig varit lösningen på Sveriges problem och har aldrig varit den svenska modellen. Därför är inte heller en moderatstyrd regering lösningen på Sveriges problem. Om detta är en samlad opposition fullständigt enig. Om Sverige ska få en politik som både är rättvis och klimatsmart, både röd och grön, har vi ett bättre alternativ. Vi och Miljöpartiet har redan påbörjat det arbetet. Fram till valet 2010 är regeringen ansvarig för utvecklingen. Försvara er politik, eller var kloka nog att ändra den. Det skulle Sverige och rättvisan tjäna på. (Applåder)

Herr talman! Mona Sahlin har i dag lovat att börja svara på frågor. Det välkomnar jag. Här är den första frågan: Mona Sahlin påstår att finanspolitiken har varit direkt utlösande för räntehöjningar. Kan Mona Sahlin ange någon annan källa än Thomas Östros som stöd för det påståendet? Så till min andra fråga: Det påstås att vi nu har ett växande socialbidragstagarantal. Varför var det inte något problem när vi hade socialdemokrater vid makten med ungefär 300 000 i snitt som levde på socialbidrag medan det nu beskrivs som ett allvarligt samhällsproblem när det rör sig om 210 000? Vi pratar om långsiktighet när det gäller jobben. Det tycker jag är bra. Jag ska återkomma till stöd i konjunkturen för omställning. Det är ofta så i politiken att vi pratar om konjunktur, men vi ska vara ärliga mot våra väljare och säga att det är något som vi har mindre möjlighet att påverka. Det är det vi gör långsiktigt som lägger grund för varaktig sysselsättning som är det viktiga. Vi har forskarstöd som har gått igenom vår politik och säger att det vi har gjort ger varaktig sysselsättningsökning på mellan 50 000 och 100 000, oavsett konjunktur. Grunden för det är framför allt jobbskatteavdraget, som gör det mer lönande att arbeta framför allt för dem med små inkomster som går från bidragsförsörjning till eget arbete, och förändringen av a-kassan. Det faktum att vi får en bättre fungerande arbetsmarknad är till stöd för att vi varaktigt höjer sysselsättningen. Om man minskar och tar bort de åtgärder som varaktigt ger sysselsättning försvinner jobb. Med Socialdemokraternas förslag innebär det att 60 000 jobb varaktigt försvinner. Hur kan det vara rättvisa? Hur kan det lugna alla dem som nu hör om varsel över Sverige? Hur kan Mona Sahlin försvara en politik som leder till färre jobb? (Applåder)

Herr talman! När man lyssnar på statsminister Fredrik Reinfeldt är det som om det inte var någon kris, som om regeringens politik hade orsakat mängder av jobb, som om inte varslen fanns, som om det bara var jag som stod och pratade om att socialbidragen växer. Det gör din egen regering, Fredrik Reinfeldt, i sin egen budget. Det gäller inte bara i år utan ni räknar med att det fortsätter så åren som kommer. Jag påstår med stöd, inte bara av Thomas Östros som jag lutar mig emot varje dag av hundra hellre än mot Anders Borgs skuldra, att ofinansierade skattesänkningar och undandragandet av utbildningsinsatser i en tid när bristfrågan var den stora på arbetsmarknaden har försvårat för de människor som nu skulle ha möjlighet att få jobb. Jag påstår att era skatteförändringar och era medvetna neddragningar av trygghetssystemen har försatt människor i en situation där socialbidrag blir den enda lösningen. Det finns ett annat svar på hur man möter kriser. Det finns andra sätt att stimulera ekonomin än att öka orättvisorna. Man kan, i stället för att sänka skatten för dem med de högsta inkomsterna, välja att stimulera ekonomin genom att prioritera barnbidragen, prioritera pensionärerna, prioritera studenterna och framför allt genom att inte sänka a-kassan. Jag har svar, inte som du vill ha, men som Sverige som behöver rättvisa och trygghet skulle ha behövt i dag. Det tänker jag fortsätta att försvara. Det är socialdemokratins politik. (Applåder)

Herr talman! Jag nämnde att jag ska återkomma i mitt huvudanförande. Mona Sahlin får fortsätta med det hon har gjort den senaste veckan: hon backar. Det gick alltså inte att belägga att finanspolitiken var grund för aktiva räntehöjningar. Nu blev det ett annat svar. Jag förstod att det skulle bli så. Det gick alltså inte att leda i bevis att socialdemokratin var bekymrad över socialbidragstagarna när de var fler under era år än vad de är nu. Den verkliga frågan är: Hur kan man ta bort alla de delar som har byggt den varaktiga sysselsättningsökningen och ändå hävda att man kan möta människors oro över att jobben ska försvinna? Det måste nu bli centrum för politikens debatter i Sverige. Vi har stöd för att det vi gör varaktigt ökar sysselsättningen med mellan 50 000 och 100 000 - varaktigt oavsett konjunktur. Tar man bort de åtgärder i form av sänkta inkomstskatter och förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt som vi har gjort försvinner också jobben, Mona Sahlin. (Applåder)

Herr talman! Jag påstår med bestämdhet - den debatten kommer att pågå från och med nu fram till valdagen - att det skapar otrygghet att man medvetet ökar orättvisorna och det skapar inte fler jobb. Jag påstår med allvar, och kommer att göra det i två år till, att jobbskatteavdragens främsta effekt - den kortsiktiga och den långsiktiga effekten - är att ni har dragit iväg skillnaden mellan dem som fortfarande har ett jobb och de som har jobbat tidigare i sitt liv och framför allt dem som i dag är sjuka och arbetslösa. Jag påstår att en rättvis politik för den här konjunkturen - det är den vi ska möta nu, Fredrik Reinfeldt - handlar om att ge tillbaka tryggheten så att människor vågar ställa om. Har man inkomsttrygghet betyder det också förändringstrygghet. Har man utbildningsmöjligheter tar de arbetslösa dem. Satsar man på småföretagen blir det nya jobb. Går man in med arbetsmarknadsutbildning blir det också en starkare arbetsmarknad. Vi har två vägar. Det är det som debatten kommer att handla om. Jobben måste komma genom rättvisa och rättvisa ger jobb. Det är mitt recept. (Applåder)

Herr talman! År 2006, när vi tog över regeringsmakten, hade Socialdemokraterna lämnat efter sig 100 000 ungdomar i öppen arbetslöshet eller olika åtgärder. För Centerpartiet var ungdomsarbetslösheten en av de viktigaste frågorna i valrörelsen. Vi menar att unga inte ska starta sina liv med att leva på socialbidrag. De ska kunna komma in på arbetsmarknaden. De ska ha en chans att visa upp sig och de ska ha en chans att få ett bättre jobb längre fram. Därför var det viktigt för regeringen att tidigt sätta in insatser för att få ungdomar tillbaka till arbetsmarknaden. En av åtgärderna är och har varit att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi har också jobbat med matchning och bättre utbildning så att vi ska rusta våra ungdomar för att komma in på arbetsmarknaden. Resultatet av det är 40 000 färre i utanförskap i ungdomsgruppen. I Socialdemokraternas budget läser jag att man tänker införa en straffskatt på unga. Man tänker ta bort den arbetsgivaravgiftssänkning som finns i dag. Det ger effekter som innebär att många ungdomar blir dyrare att ha på en arbetsplats. I den offentliga sektorn och på privata företag ska vi ha en högre kostnad för unga framöver - de som allra mest behöver få visa upp sig och få en chans att få ett jobb. Min fråga till Mona Sahlin är: Varför vill ni straffbeskatta ungdomar? Varför vill ni inte ge dem chansen? Tror ni att de har det lättare om ni höjer kostnaden för unga? Tror ni att företag och offentlig sektor får det lättare att anställa unga när ni höjer kostnaden för att anställa dem? Straffskatten på unga är orättvis. (Applåder)

Herr talman! Det är alltid intressant att diskutera ekonomisk politik med Maud Olofsson. Det ser jag fram emot i dag och många gånger framöver. Jag tror att ni gör en oerhörd missbedömning om ni tror att ord som straffskatt och skattechock är det värsta som människor vill resonera om i en tid när man har chocken över varslen, chocken över socialbidragsökningen, chocken över oron över att förlora jobben. Vi har ingen straffskatt på ungdomar, Maud Olofsson. Ni smetar ut 10 miljarder kronor - det är mycket pengar - på att alla företag som anställer ungdomar får en sänkning av skatten i stället för att rikta skattesänkningen till de företag som anställer arbetslösa ungdomar. Där vill vi socialdemokrater ta bort arbetsgivaravgiften helt därför att vi är övertygade om att de flesta ungdomar i dag är de som står starkast på arbetsmarknaden med god utbildning, med briljanta framtidsutsikter och en arbetsmarknad som letar och söker efter dem. Men det är de som blir kvar vid sidan av som behöver stödet från samhället. Så säg inte att vi straffbeskattar ungdomar. Vi tar bort den bonusbeskattning som ni smetar ut, och vi koncentrerar oss på de arbetslösa ungdomarna och bygger därtill på med utbildning och praktik för de ungdomar som i ert Sverige i dag fortfarande inte har fått ett jobb. Det tycker jag är en rättvis politik för ungdomar, och det är ingen straffbeskattning, Maud Olofsson. Det kan det inte vara ens i dina tankar. (Applåder)

Herr talman! Om jag vore Mona Sahlin skulle jag försöka titta lite grann på fakta. Det är alltid bra som grund när man ska debattera. 100 000 ungdomar var utanför arbetsmarknaden när vi tog över. I dag är det 40 000 färre med de åtgärder som vi har vidtagit. Vilken slutsats drar Mona Sahlin av det? Är det en misslyckad politik när 40 000 färre ungdomar är utanför? Ungdomar har haft mycket svårare än andra att komma in på arbetsmarknaden. Det var det som vi såg i valrörelsen 2006. När vi sänker arbetsgivaravgifterna, och vi fortsätter med det, ökar vi möjligheterna för unga att ta sig in. De kan gå till en arbetsgivare och säga: Det är billigare att anställa mig. Titta på resultatet, Mona Sahlin. Det som ni kommer att göra med er budget är att straffbeskatta ungdomar. Det är offentlig sektor, det är privata småföretag, och det är stora företag som kommer att få högre kostnader om de har en person under 26 år anställd. Det är bara resultatet som talar när regeringen presenterar sin politik och kan göra utvärderingar. Och fakta är en bra grund att stå på när man ska titta på vilket budgetalternativ som man ska lägga fram. (Applåder)

Herr talman! När man talar om fakta handlar det också om vad man väljer att se och var man väljer att tro att politiken behöver göra störst insatser nu. Det som jag ser är en verklighet som väldigt dramatiskt är på väg att förändras, Maud Olofsson. Där kommer det utan tvekan att handla om att i fråga om varje skattekrona som vi kan sänka kostnaderna med är det de som har det tuffast på arbetsmarknaden som måste gå först. I min värld, i socialdemokratins värld, är det de arbetslösa ungdomarna. Det är de som behöver stödet, och det är det som vi prioriterar. Och vi kompenserar kommuner och landsting till sista kronan för detta, så att det inte låter som om vi bluffar med budgeten som någon av dina regeringskolleger har varit ute och viftat med under de senaste dagarna. Att ha en politik för både goda och dåliga tider handlar om att våga prioritera. Dessutom kan man inte när de mörka molnen kommer dra bort paraplyet från dem som behöver skydd och stöd. En stark a-kassa, ett riktat stöd och stora utbildningsinsatser är vad Sveriges ungdomar behöver. Det är vad vi socialdemokrater kommer att kämpa för. (Applåder)

Herr talman! Den 26 augusti i år hände något intressant. LO:s, Landsorganisationens, ekonomer lade fram en stor ekonomisk rapport om regeringens ekonomiska politik. Rubriken är Jobbskatteavdraget , men rapporten handlar om hela den ekonomiska politiken. Det intressanta med rapporten är vad den innehåller. I rapporten går man systematiskt igenom de åtgärder som vi har vidtagit. Man kommer fram till slutsatsen att regeringens reformer ökar arbetskraftsutbudet med 1,8 procent och att i princip hela denna ökning beror på en ökning av arbetskraftsutbudet. För alla som inte är ekonomer betyder det att jobben har blivit fler - en ökning med 1,8 procent. 70 000 nya jobb har jobbskatteavdraget och våra övriga reformer lett till. Det är inte jag och regeringen som påstår det, även om vi också kan göra det, och det är inte ens regeringens propagandakansli som påstår det, utan det är LO:s ekonomer som påstår detta, Mona Sahlin. Min fråga till Mona Sahlin är: Har LO-ekonomerna fel? Är det inte så att de har rätt? Varför har Mona Sahlin i så fall röstat mot 70 000 nya jobb? (Applåder)

Herr talman! Jag har förstås inte bara läst LO-ekonomernas rapport. Jag umgås också med LO ganska många dagar i veckan. Jag har inte bara läst rapporten utan jag vet vad som står i den. LO-ekonomerna säger där att jobbskatteavdraget är ett dyrt och ganska effektivt sätt att skapa nya jobb. De pekar också på att det finns bättre sätt. LO:s ekonomer tycker också, Jan Björklund, att man ska höja a-kassan, att man ska höja taket i a-kassan, att man ska slåss för kollektivavtalens ställning ute i Europa och att vi borde ha fått rösta här i kammaren om fördraget efter det att utredningen om Lavaldomen fanns på plats. Varför lyssnar Jan Björklund bara med en tiondels öra på LO? Använd båda öronen. Då lyssnar jag gärna på Jan Björklund också. (Applåder)

Herr talman! Det här replikskiftet är nästan genant. Vi vet väl att ni är för höjda bidrag. Det säger ni varje gång. Det är det enda ni säger. Jag vet det. Jag är helt övertygad om att Mona Sahlin får stöd från Wanja Lundby-Wedin för ökade bidrag. Men nu ställer jag en fråga. Eftersom Mona Sahlin hävdar att regeringens politik inte är verkningsfull när det gäller arbetsmarknaden ställer jag frågan: Har LO:s egna ekonomer fel när de kommer fram till att det skapas 70 000 nya jobb? Om de inte har fel, kan Mona Sahlin då inte tala om varför hon har varit emot dessa 70 000 nya jobb? Ni är inte bara helt svarslösa när det gäller dessa frågor. Dessutom har den senaste veckan visat att ni är helt alternativlösa över huvud taget i svensk politik. Jag noterade att Mona Sahlin sade att ni tre är överens på en punkt: Ni är mot regeringen. Det har vi förstått. Men det är den enda punkten som ni är överens om, och det är det som är problemet. Den här veckan har varit en kollaps för vänsteroppositionen i Sverige. (Applåder)

Herr talman! Jag är ledsen över att göra Jan Björklund besviken. Vänsterblocket är inte i någon kollaps. Det är dessutom så att frågan om vilken regering som ska styra Sverige inte är vilken fråga som helst. Det är den regering som sitter nu som har möjligheten att i två år till påverka utvecklingen på riktigt. Gör det, och sluta prata om att a-kassan skulle vara ett bidrag! Säger du till alla som nu är varslade och riskerar att förlora jobbet att de ska leva på bidrag när det handlar om att de, precis som LO också tycker, har avsatt delar av sin lön under hela sitt arbetsliv för att kunna ha en trygghet om varslen drabbar just dem? Jag vill också säga, så att alla är medvetna om det, att vi accepterar både jobbskatteavdrag ett och två därför att vi vet att verkligheten nu är som den ser ut. Vi kommer att säga nej till jobbskatteavdrag tre - det gör LO-ekonomerna också - därför att man då bara vidgar dessa klyftor ännu mer. Vi tar gärna en debatt om skatterna, Jan Björklund, och framför allt inte om bidragen utan om trygghetsförsäkringarna som löntagarna i dag behöver mer än någonsin. Den striden tar vi. (Applåder)

Herr talman! Jag tänkte bara haka på det sista som sades i det senaste meningsutbytet. När alliansregeringen presenterade det första steget i jobbskatteavdraget sade Socialdemokraterna nej. När vi presenterade det andra steget sade Socialdemokraterna ja till det första men nej till det andra. När vi presenterade det tredje steget sade Socialdemokraterna ja till det första och till det andra. Vad kommer ni att säga i nästa budgetmotion? (Applåder) Herr talman! Jag tänker förstås återkomma till det ekonomiska läget senare här i mitt anförande. Nu tänker jag ta upp en helt annan fråga och gå från den stora världen till den lilla. Det gäller föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen är i dag individuell. Det innebär att föräldraförsäkringsdagarna kan delas mellan mamman och pappan till barnet. Socialdemokraterna har en idé som går ut på att man i ett första steg, som Mona Sahlin häromdagen sade, ska förbjuda en överföring av föräldraförsäkringsdagarna mellan föräldrarna - först till en tredjedel och med syftet att sedan förbjuda det helt och hållet. Karl-Petter Thorwaldsson, socialdemokrat som tidigare utrett den här frågan, fick frågan hur han ser på det faktum att föräldrar framöver kanske kommer att tillbringa mindre tid med sina barn och att små barn i framtiden kommer att tillbringa mer tid på dagis. Han svarade: Ja, det får man ta. Delar Mona Sahlin uppfattningen att det är konsekvenser som man får ta? (Applåder)

Herr talman! Göran Hägglunds parti har också viss erfarenhet av att sitta i opposition, av att kritisera förslag som regeringen lägger fram och sedan faktiskt inte ändra dem när man kommer till makten. De borgerliga partierna argumenterade mot utbyggnaden av högskolorna ute i landet. Ska ni lägga ned dem? Några borgerliga partier argumenterade mot pappamånaden. Ska ni ta bort den? Några här tyckte att komvuxsatsningen var orimlig. Den har ni tagit bort, så det har ni i alla fall fullföljt. Det är oseriöst att inte se att också vi i ett oppositionsparti argumenterar för vad vi hade gjort om vi i stället hade varit regeringen men sedan tvingas acceptera att det är regeringen som regerar, som har majoritet här i riksdagen och förändrar verkligheten för varje dag som går. Vi kommer att fortsätta att argumentera för rättvisa skatter, men det går inte att låtsas att oppositionsrollen också innebär att man tvingas acceptera verkligheten. För övrigt ser jag fram emot att ni tar bort pappamånaden och river upp hela högskolesatsningen ute i landet. Då vore ditt inlägg konsekvent. Nu var det inte det. Du frågar om jag tycker att det är en rimlig debatt som vi socialdemokrater nu har i våra rådslag för att försöka få fram en mer jämlik fördelning av föräldraförsäkringens uttag. Är det rimligt att tänka sig en modell där man delar upp i 3-3-3? Det är det förslag som nu är ute i mitt parti. Jag hoppas att vi kommer dit just därför att jag står för att vara feminist och för jämställdheten. Jag vet ju att många kvinnor får betala ett högt pris i form av en mycket sämre pension om det inte delas mer lika. Det är en politik som jag varje dag är beredd att försvara, Göran Hägglund! (Applåder)

Herr talman! Ja, det var också ett svar. Men min fråga var: Vad kommer Socialdemokraterna att säga med anledning av det tredje jobbskatteavdraget nästa år? Mona Sahlin säger då att man tvingas anpassa sig till den politik som regeringen för. Jag tolkar det så att det som ni i dag säger inte kommer att gälla nästa år utan att ni då kommer att säga att det tredje steget är bra. Alternativet är nämligen att Socialdemokraterna genomför vad som skulle handla om en dramatisk skattehöjning för vanliga löntagare i vårt land. En sjuksköterska skulle få en skattehöjning med 1 477 kronor per månad. Det är egentligen det som ni hade stått för om svenska folket inte hade placerat er i opposition. När det gäller föräldraförsäkringen konstaterar jag att Mona Sahlin i sitt svar inte en enda gång använder det ord och talar om de personer som det ytterst handlar om: barnen. Hur riggar vi system som gör att föräldrarna kan ordna tillvaron så att det blir på bästa sätt för barnen? (Applåder)

Herr talman! Var konsekvent, Göran Hägglund! Om staten inte alls ska lägga sig i fördelningen mellan mamman och pappan, ta då bort pappamånaderna! Lägg fram det förslaget här i riksdagen! Nu handlar diskussionen faktiskt om hur mycket barnen ska få möjlighet att vara med båda sina föräldrar. Hur mycket samhället genom en modern, uppdelad föräldraförsäkring, också med takhöjning, stöttar pappornas möjlighet att faktiskt också ha råd att vara hemma ser jag som en väldigt viktig förändring för både mammorna och papporna och därmed, förstås, också för barnen. Försök inte blanda bort korten här när det handlar om skattepolitiken! Vi säger nej till jobbskatteavdrag tre därför att vi säger nej till orättvisa skatter. Vi prioriterar andra satsningar - för barnfamiljerna med barnbidrag, för pensionärerna med sänkt skatt och för studenterna med höjt studiestöd. Det kommer att vara skarpa och tydliga förslag också i valrörelsen om två år. I skattepolitiken kommer det där att skilja mellan regeringen och Socialdemokraterna. Så tro inte att jag står här och är rädd för en debatt om skatterna! Det är precis tvärtom. Jag välkomnar den debatten. (Applåder)

Herr talman! Riksdagens partiledardebatt förs i dag i ett läge där det krävs samling i Sverige, i Europa och i världen för att möta en av de mest djupgående globala finanskriser som världen har upplevt. Även om debattvågorna här i dag i denna kammare går höga tror jag att jag kan lova att den som inte löser finanskrisen kommer att se djupare och helt andra problem som vi då behöver diskutera här i Sverige. Därför är det väldigt viktigt att ta detta i rätt ordning. Jag ska senare i dag, på eftermiddagen, åka ned till Europeiska rådet. Vi som förut har sett samma samling kring ett europeiskt politiskt ledarskap som den som varit möjlig de senaste dagarna påminns om att EU är som bäst i prövning. Då fördjupas viljan att ta ett gemensamt ansvar. Det gick inte att samla några få stora, utan det behövdes hela EU:s kraft för att utverka en grundsyn för hur vi nu gemensamt ska agera men fortsatt med uppfattningen, inom ramen för nationellt ansvarstagande: Det är inte svenska skattebetalare som ska stå för att banksystem inte fungerar i andra länder. Vi tar vårt ansvar, men vi gör det samlat och tillsammans med andra. Vi behöver få detta på plats. Vi har småsparare som är oroliga och som ställer sig frågan: Är mina pengar säkra på kontona? De hör om insättningsgarantier. Ett viktigt sätt att agera samlat är att sända den signalen. Företagare och hushåll märker att det om blodomloppet i ekonomin inte fungerar, om det inte finns lån att få, är väldigt svårt att få affärerna att komma i gång eller att komma vidare i livet om man behöver byta bostad. Därför måste detta komma på plats genom att man säkerställer att banksystemet börjar fungera. Det gäller då handeln mellan banker och möjligheter att tillföra kapital för banker som saknar detta. Vi måste ha en struktur för att kunna hantera om banker blir nödlidande. Då säger någon: Ja, men är det så här i Sverige? Ja, det är säkerhetsbältet som nu gäller för den händelse att det knackar också på den svenska dörren. Andra sitter än så länge i djupare problem än vad vi gör. Men fortsätter det strypgrepp på ekonomin som följer av den finansiella turbulensen kommer också vi att drabbas mycket djupare än vi gjort fram till nu. Låt oss inte glömma detta! Det är en samling kring att nu få politiska lösningar på plats som kommer att avgöra om vi kommer ur tunneln, den tunnel som vi fortfarande befinner oss inne i. Notera hur många det är som nu faktiskt har betytt väldigt mycket när det gäller detta - en riksbank som har agerat och ett riksgäldskontor som faktiskt har hållit uppe det finansiella systemet i Sverige och vunnit stor respekt hos människor för sitt sätt att kunna agera. Men alla inser att den som är i svansen på andras problem inte själv kan lösa problemen. Vi inser att många amerikaner har lånat för mycket. Vad vi inte insett är att vi numera har en global finansiell logik som gör att de här problemen sprider sig över världen. Det är bra att vi nu samlar oss. Låt oss komma ihåg att det måste fungera innan vi sedan kan föra diskussioner om mycket annat! Visst kommer med detta också varsel och oro, en avmattning. Återigen frågar man: Har vi kraft i Sverige? Tror vi på människor? Tror vi på vår förmåga till omställning? Finns det ett stöd för att komma vidare? Det är vad svenska folket frågar sig. Låt oss rikta fingret till dem i företagen som säger att de vill friställa personal och fråga dem: Vad har ni för ansvar för att vara rädda om den personal som har varit hos er kanske 20-30 år? Hur kan ni hjälpa till i omställning? Det är en viktig grund för hur jag tycker att man ska börja agera när den här typen av signaler kommer. Låt oss använda de stöd i omställningsförsäkringar och trygghetsråd som vi har. Det är en klok del av den svenska modellen som byggts upp av att två miljoner löntagare har avstått löneutrymme för att just denna typ av stöd ska finnas på plats. Det är en modell som är så klok att den förmodligen bör byggas ut till att omfatta även offentliga arbetsgivare. Låt oss använda de resurser som nu finns - en och halv miljard har frigjorts för arbetsförmedlingar. Jag har hört chefen för Arbetsförmedlingen för västra Sverige säga att de har mer resurser än vad de kommer att behöva. Det är det väsentliga. Det har förts en debatt ungefär som att vi nu skulle möta reaktioner av slaget: Vi vägrar att ta i pengar som riksdagen har fattat beslut om vid fel tillfällen. Det har jag aldrig hört någon säga, aldrig. Frågan är: Finns det resurser? Finns det stöd till omställning nu när prövningen sker? Nu samlas de goda krafter som vi har, och vi har erfarenhet från förut. Låt oss vara ett aktivt stöd för människor som känner oro för att inte kunna komma vidare till annat arbete, till något av de myckna instrument som finns inom ramen för arbetsmarknadspolitiken - 7 000 helårsplatser som finns kvar i arbetsmarknadspolitiken redan före nyår, 15 000 som finns för nästa år. Det är vårt stöd för att finnas på plats i den omställning som nu ska följa. Men tro inte att inte diskussionen om vad som varaktigt ger fler jobb också måste finnas där. Det är därför jag nämner att den politik regeringen har fört varaktigt ökar sysselsättningen med mellan 50 000 och 100 000 jobb. Det finns forskarstöd för detta. Det handlar väldigt mycket om att arbetsmarknaden nu fungerar bättre i såväl låg som bättre konjunktur och att sänkta inkomstskatter ökar drivkrafterna för eget arbete. Vi har en politik för jobb. Vi har tagit viktiga steg för att genomföra den politiken. Vi är beredda att göra det även nu därför att det i grunden handlar om det som varaktigt ökar sysselsättningen för att bygga Sverige starkt i sämre såväl som lite bättre konjunktur. Vi har också en politik för välfärd. 6 miljarder tillförs i nästa års budget till kommuner och landsting, resurser inriktade på att sjukvården ska kunna förstärka sin tillgänglighet. Även i denna budget tillför vi resurser för att stärka det svenska utbildningssystemet. Det var vi i alliansen som sade att vi kände oro för att barn och elever i Sverige lär sig för lite i den svenska skolan och dessutom inte behandlas tillräckligt väl. Det var vi som började prata kunskaper. Det var vi som tog fram alla idéerna om hur vi ska säkerställa att barnen blir sedda i den svenska skolan och få hjälp utifrån egna förutsättningar att utjämna livschanser - en av de bästa investeringar vi kan göra i barns och ungdomars framtid. Det är vi som bär kunskapsfacklan i den svenska debatten, och det är vi som nu är på väg att genomföra den politiken. (Applåder) Det är också vi som har politiken för rättvisa. Det har man om man har politiken för jobben. Det är jobben som är grunden för att rättvisan ökar. Det är då inkomstskillnaderna i samhället minskar. Det är då fler får möjlighet att stå på egna ben. Det är då utanförskapet kan minska. Det är vi som satsar på skola och sjukvård, satsar på ett tillgängligt samhälle som utjämnar livschanser. Det gör vi i de förslag som vi har. Den som satsar på ett rättsväsen som reagerar på våld och brott står på den sida där många människor känner sig som allra mest utlämnade även i vårt utvecklade välfärdssamhälle. Vi pratar frihet, vi pratar om starka resurser. Även i vårt samhälle finns mörka hörn med människor i utsatthet i skuggan av våld och brott som undrar: Ser ni mig? Finns det något stöd för mig? Vi tillför resurser som gör att rättsväsendet reagerar, att rättskedjan fås att fungera igen. Det är också en politik för riktig rättvisa i Sverige. (Applåder) Det är två år till nästa val. Den här debatten förs efter det att regeringen har presenterat sin proposition och de tre vänsterpartierna har lagt fram sina respektive motioner. De motionerna är mycket långt ifrån varandra. Och nu talar jag inte om vem som kan prata med vem på vänstersidan, för det är knepigt, det har vi förstått, men när man läser era förslag slås man av hur oerhört långt förslagen står ifrån varandra. Min fråga till Mona Sahlin har varit: Hur kan man i det här läget föreslå en politik som bygger på att ta bort alla de delar i vår jobbpolitik som lägger grunden för en varaktig sysselsättningsökning? Hur kan man föreslå höjda inkomstskatter när just det vi har gjort i form av sänkta inkomstskatter har varit den viktigaste beståndsdelen för att det ska löna sig bättre att arbeta? Jag tycker att det är en bedrift att Socialdemokraterna lyckas föreslå 50 miljarder i höjda skatter, bidrag, transfereringar och utökad Amspolitik utan att vare sig tillföra några resurser till välfärdens kärna eller föra en politik som till någon del leder till ökad sysselsättning. Är det vad väljarna vill se i detta läge när varsel och annat gör oss oroliga? Den diskussionen måste också föras i dag. (Applåder)

Herr talman! Jobbkrisen i Sverige är inte svansen, den är huvudsaken, Fredrik Reinfeldt. Kanske lite mer ödmjukhet vore på sin plats. Forskare stöttar analysen, säger du. När Riksbanken höjde räntan i juni förklarade man varför så här: Det beror på att arbetsmarknaden har blivit stramare, löneavtalen högre och finanspolitiken mer expansiv än vad Riksbanken räknade med. Konjunkturinstitutets chef sade i går på finansutskottet att det är extremt osäkra prognoser på arbetskraftsutbudseffekter av regeringens politik. Säkert är däremot att en halv miljon står utanför a-kassan. Du hyllar omställningsavtal, och de är en del av kollektivavtal. Du säger i dessa dagar ofta att dem står du bakom. Jag har många gånger försökt få svar av dig på frågan: Tänker du ta upp detta i EU? Jag har inte fått svar av dig, men i går bloggade jag - det är kul att läsa bloggar - och läste din utrikesminister. Han skrev så här: I sedvanlig ordning förväntar jag mig visst socialdemokratiskt tjat om Vaxholmsmålet. För dem förefaller fackets rättigheter vara viktigare än nästan allt annat. Det finns knappt något sammanhang där de inte vill att frågan ska tas upp. Så blir det dock inte. Tyngre utmaningar står på den europeiska dagordningen och på regeringens prioriteringslista. Finns löntagarnas rättigheter över huvud taget med på regeringens prioriteringslista, Fredrik Reinfeldt, och i så fall, på vilken plats? (Applåder)

Herr talman! Jag ber att få påpeka att svansen handlade om den finansiella krisen. Om Mona Sahlin har någon annan uppfattning ska det bli intressant att se vad den grundar sig i. Jag har i går inför EU-nämnden redogjort för att jag inte tror att det är rätt läge att ta upp utstationeringsdirektivet och att vi inväntar den analys som vi har bett om när det gäller Lavaldomens konsekvenser. Vi ska återkomma efter det. Mona Sahlin lovade högtidligt i dag när vi öppnade debatten att börja svara på frågor. Då vill jag ha svar på hur man kan ta bort alla de delar som varaktigt leder till ökad sysselsättning, med forskningsstöd, när man har gått igenom den samlade effekten av regeringens förda politik och ändå hävda att man har en jobblinje. Hur kan man försämra arbetsmarknadens funktionssätt? Jag vill också påpeka att det heter att socialdemokratin accepterar jobbskatteavdragen ett och två. Jag förstod att Mona Sahlin var väldigt irriterad över att vi går igenom Socialdemokraternas förslag. Då vill jag korrigera Mona Sahlin. Det är inte så att ni fullt ut accepterar det andra steget. 5 miljarder av det andra steget tillsammans med hela det tredje steget ger 20 miljarder i höjda inkomstskatter. Jag vill beskriva hur det verkar för vanligt folk. För barnskötare, sjuksköterskor och metallarbetare handlar det om en höjd skatt på mellan 3 000 och 4 000 kronor per år. Det minskar konsumtionsutrymmet. Det tror jag inte är det man förväntar sig att vi ska göra med politiken när man upplever att ekonomins marginaler ändå är små. Du för en politik som gör att det vi har lagt grunden för och som leder till fler jobb tas bort. Du för en orättvis politik som du inte står för. Du berättar inte för dessa människor att du hämtar din skattechock just på arbete i normala inkomstlägen. Det är barnskötare och sjuksköterskor som får stå för de massiva ökningar som du sedan vill använda på ett sätt som inte leder till fler jobb. Jag tror att det är väldigt viktigt att människor förstår att så här ser alternativen ut i svensk politik: en regering i allians, inriktad på att se till att jobben blir fler, och en opposition som vill ta bort jobbpolitiken. (Applåder)

Herr talman! Ja, det sade statsministern när jobbtillväxten har avstannat och den nya otryggheten består. Det sade statsministern när fler än en ifrågasätter om effekten av jobbskatteavdraget verkligen är de många nya jobben. Det sade en statsminister som mycket väl vet att den förra högkonjunkturen gav fler jobb än denna utan att a-kassan blev förstörd. Det sade en statsminister som mycket väl vet att rättvisa skatter betyder att man kan stimulera ekonomin på andra sätt än att öka klyftorna. Också barnskötaren behöver ett jobb. Också barnskötarens mamma behöver en bra äldreomsorg. Också barnskötaren behöver en stark och stabil a-kassa. Också barnskötaren kanske blir förbannad över att varje gång det nämns aktiva insatser och arbetsmarknadsutbildning säger statsministern att det är bidrags- och Amspolitik. Jag tänker fortsätta att stå för att man kan fördela både välstånd och bördor rättvist. Och i dag är det solidariteten med dem som riskerar att hamna utan jobb som är mitt både huvud och svans, början och slut, på politiken. Det är svar även om du inte tycker om dem, Fredrik Reinfeldt. (Applåder)

Herr talman! Nu hemfaller Mona Sahlin åt något som vi har hört förut. Hon hänvisar till att det skulle ha varit fler jobb i den förra högkonjunkturen. 80 000 av dem berodde ju de facto på att människor sjukskrev sig i större utsträckning. När ska ni sluta att se det faktum att folk sjukskriver sig som att fler får jobb? Det är detta sätt att slarva med siffror och statistik som är grunden för vår upprördhet, att ni inte tar jobbfrågan på allvar. Om ni inte för en konsekvent politik där ni räknar jobb just som sysselsättning med betald inkomst utan påstår att det kan vara allt möjligt annat, kommer diskussionen också i fortsättningen att handla om just detta. Min poäng är att fler jobb leder till ett rättvisare samhälle. Det minskar inkomstskillnaderna. Det återspeglar det faktum att vi har utformat jobbskatteavdraget så att det betyder allra mest för dem som tjänar minst. Och det är det som du, Mona Sahlin, för fram förslag om att ta bort. Det är därför jag nämner undersköterskorna, vårdbiträdena och sjuksköterskorna som ska få betala din skattechock. Det är inte rättvisa. Det är dessutom en politik som inte leder till jobb. (Applåder)

Herr talman! Det talas mycket om jobben, men när det kommer till lösningar står Fredrik Reinfeldt där med den enda lösningen: Sänk skatten. Sänkta skatter ger fler jobb är det enda svaret på frågan som människor ställer om hur vi ska öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Jag menar att det måste till ett batteri av åtgärder. Vi måste i det här läget satsa väldigt mycket från samhällets sida för att bygga ut miljöteknik, forskning, utveckling, produktion av nya energislag och nya bränslen. Vi behöver bygga ut infrastrukturen, inte minst järnvägen som också kan minska den klimatpåverkan som vägtrafiken står för. Vi behöver öka rättvisan i samhället. Att öka på spekulationen genom att sänka skatten för de allra rikaste ger inga nya jobb. Eller kan Fredrik Reinfeldt kanske svara på frågan hur många nya jobb det har blivit av att byggherren Fredrik Lundberg fick 37 miljoner mer om året genom den borttagna förmögenhetsskatten? Ja, jag tror att han blev glad, men jag tror inte att det skapade särskilt många fler jobb. Vi behöver alltså en rättvis fördelningspolitik som gör att människor med små marginaler kan börja efterfråga varor och tjänster som ska produceras i samhället, och det stimulerar i sin tur ekonomin. Vi behöver också en satsning på utbildning, där ni i stället skär ned. Ni har skurit ned på komvux. Ni har sedan lagt tillbaka en del. Ni skär ned på den utbildning som är oerhört viktig för att i det här läget kunna hantera krisen, nämligen arbetsmarknadsutbildningen. Det handlar också om att bygga ut välfärden. Nu varslar Volvo, och Göteborgsregionen skakar till av oro, därför att det är inte bara Volvo som drabbas utan även underleverantörer och kringverksamheter. Samtidigt innebär er ekonomiska politik att ni fryser statsbidrag till kommuner och landsting. För Västra Götalandsregionen innebär frysningen ungefär 500 miljoner mindre i inkomster redan nästa år. Det motsvarar lönekostnaden för omkring 1 200 välfärdsjobb. Varslen kommer att fortsätta med er politik. Ni kommer till och med att indirekt se till att de ökar genom att välfärden får mindre pengar. Är det en bra politik för att möta krisen i västra Sverige? (Applåder)

Herr talman! Kan Lars Ohly då redogöra för vad den samlade vänsteroppositionen har enats kring när det gäller förmögenhetsskatten? Kan vi sedan också notera vad jag sade om detta med resurser till kommuner och landsting? 6 miljarder för nästkommande år. Bland annat vår sänkning av arbetsgivaravgiften gör att det lättar för kommunala och landstingskommunala arbetsgivare. Vi tillför också en särskild sjukvårdsmiljard, en särskild kömiljard för att korta de köer som fortfarande finns kvar och för att öka tillgängligheten. Vi tillför resurser till välfärden. Det kan man göra när man för en politik med hög sysselsättning. Vi lutar oss nu i ett läge där vi faktiskt aldrig fram till nu har jobbat så mycket som vi gör i Sverige. Det är väldigt höga sysselsättningstal. Sedan får jag gärna erkänna, och det har oppositioner före er gjort, att man ägnat sig åt att åka med i konjunkturerna, det vill säga att i sämre konjunktur knackar det på allas dörr. Det är väldigt sällan som politiken kan göra annat än att finnas till stöd för omställning. Man kan luta sig in och ut i konjunkturvinden, men den påverkar oss alla och följer ett visst ekonomiskt förlopp. Det är därför jag ägnar mig åt att ställa frågan: Varför tar ni bort sprintarna i det som har byggt den varaktiga jobbpolitiken, så att det blir mindre lönsamt att arbeta och försämrar arbetsmarknadens funktionssätt? Det är inte alls så att vi bara har jobbat med skatter. Det behövs matchningsstöd. Vi har förändrat Arbetsmarknadsstyrelsens sätt att arbeta. Vi har fört ihop en massa myndigheter till en myndighet. Vi har tagit massvis med målsättningar och bara utformat en enda, att folk ska få jobb, och den ska vara ett stöd för detta. Jag har suttit ned med arbetsgivare över landet, ofta sociala entreprenörer, som inser just detta att man kan få en särskild lättnad på arbetsgivaravgiften för att ta in någon som har svårt att hävda sig i arbetslivet. Jag är helt övertygad om att då behöver man den typen av matchningsstöd. Det finns inte ett svar på hur man får fram jobben. Men det finns ett väldigt tydligt svar från oppositionen på hur man tar bort jobb i Sverige, och det är genom att ta bort vår jobbpolitik. Och det verkar ni vara ganska överens om. (Applåder)

Herr talman! Det låter som om företag i Sverige skulle kunna fungera utan att det fanns någon som köpte deras varor och tjänster. Med er orättvisa politik innebär det att människor med små marginaler har fått ännu mindre möjligheter att efterfråga varor och tjänster. Man låter bli att gå till frisören. Man låter bli att gå till tandläkaren. Man låter bli att köpa en ny vinterjacka. De arbetslösa, de sjuka, de fattigaste pensionärerna har fått det sämre med er politik. Det låter också som om välfärden inte var nödvändig för att företagen ska kunna fungera. Men hela välfärdssektorn är ju uppbyggd just för att vi ska kunna smörja samhället och se till att det finns en sjukvård när man behöver den, att det finns trygghetssystem när man behöver dem. Vad ni gör är att inte ens lägga tillbaka lika mycket som inflationen tar. Pris- och löneutvecklingen är dyrare än det som ni lägger till välfärden. Det är stor risk nu att Volvos varsel varar och att hela västra Götaland, men också övriga delar av Sverige, kommer att få en arbetslöshetschock som inte är förorsakad av er men som ni inte gör någonting för att bekämpa. Att i det läget frysa statsbidragen och därigenom minska antalet anställda i välfärdssektorn är ingenting annat än oansvarigt, Fredrik Reinfeldt. (Applåder)

Herr talman! Relationsdiskussionen som pågår på vänsterkanten har sin utgångspunkt i att alla egentligen är överens om att Lars Ohly inte har någon vidare ordning på det här med ekonomi. Det bygger på att Vänsterpartiet ju har pengar till allt. Det är det parti i Sverige som inte känner restriktioner av något slag, utan det finns mer till allting. De hävdar dessutom det faktum att om man socialiserar och hindrar väldigt stora grunder för det som är den fria företagsamheten i Sverige skulle det inte leda till några konsekvenser. Därför blir det lite magstarkt när han står här och pratar om resurser till offentliga verksamheter, när jag dessutom har redogjort för de satsningar som vi faktiskt för fram. Låt mig vara tydlig med vad som är viktigast för landsting och kommuner - det vet jag, jag har också suttit i kommunfullmäktige - och det är att tillräckligt många människor arbetar. Det är grunden för att finansiera välfärden, så att förskolan får bra kvalitet och så att vi har en tillgänglig sjukvård. Det återspeglar hur många som arbetar. Den som är bäst på att se till att jobben blir fler är också den som kan garantera välfärdens finansiering. (Applåder)

Herr talman! Den kanske allra största utmaningen som mänskligheten står inför just nu är den globala klimatkrisen. Fredrik Reinfeldt pratar gärna om internationellt samarbete och att det är viktigt för att kunna klara klimatutmaningen. Varför går då Sverige till EU och begär för höga utsläppsrätter? Varför går Sverige till EU och vill att man ska sänka kraven på oss när det gäller att satsa på förnybar energi? Varför motverkar den svenska regeringen just internationella spelregler på EU-nivå för att sätta upp långsiktiga mål när det gäller bilars bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp? Det här är exempel på några av de internationella samarbeten som det har tagits initiativ till de senaste åren. De är oerhört viktiga för att man ska nå framgång. Om man tycker att internationellt samarbete är viktigt bör man rimligtvis bejaka detta. Jag vill också ställa en annan fråga till Fredrik Reinfeldt: Vad är det som du anser ger oss svenskar rätten att släppa ut fem gånger mer än vad som anses vara hållbart i ett klimatperspektiv globalt sett? Det är till exempel sex gånger mer än vad varje indier släpper ut. Vi ser ju att redan i dag orsakar klimatförändringarna svåra problem, inte minst för människor i södra Afrika som redan i dag har det jobbigt men där klimatförändringarna spär på problem med fattigdom och svält. Vad är det som ger oss svenskar rätten att fortsätta släppa ut fem gånger mer än vad som är hållbart?

Herr talman! Det har handlat väldigt mycket om varsel på sistone. Ett företag som heter Volvo Personvagnar bygger bilar. Maria Wetterstrands och Miljöpartiets motion handlar om nära nog 2 kronors höjd bensinskatt, fördubblad kostnad för att ha förmånsbil och en lång rad andra försämringar för bilägare i Sverige. Jag har noterat att när debatter förbereds i Sverige träffas du och Mona Sahlin för att förbereda er när Lars Ohly är i skogen och hugger ved. Då undrar jag: Vad sade Mona Sahlin om grunderna för detta? Det är ett utomordentligt viktigt besked till dem som är oroliga i Torslanda och Olofström. Vad är den samlade oppositionens, åtminstone när det gäller dem av er som tänker regera tillsammans, svar på frågan hur det ska vara möjligt att till exempel köpa och äga en Volvobil i Sverige? Vi har sagt till EU att vi gärna ska ta vår del av ansvaret när det gäller den förnybara delen som finns i kommissionens förslag. Men har Maria Wetterstrand noterat att det är rätt många andra som nu reser invändningar och som inte vill fullfölja? Jag kan lova att det kommer att handla väldigt mycket om svenskt ledarskap för att få detta på plats. Det tror jag att vi kommer att ha en väldigt bred samsyn kring. Jag tycker att Maria Wetterstrand delvis beskriver det fel. Det framstår som om vi ska skämmas i Sverige för att vi gjort så lite. Jag vill att Maria Wetterstrand ska tro mer på det hon har varit med och påverkat svensk politik att göra, nämligen många av de certifikat, CO2-skatter och förändringar som vi har gjort för att ställa om. Det har gjort att vi har de nästan lägsta bnp-per-capita-utsläppen i hela OECD-kretsen. Ditt sätt att resonera är precis Indiens ursäkt för att inte göra någonting för egen del. Det gör att vi har mycket snabbt växande utsläpp i de delar av världen där många människor bor. Tror du verkligen att det land som ensamt står för 0,2 procent av utsläppen kan balansera det hur mycket vi än avvecklar möjligheten att äga en bil och ha en Volvo här i Sverige? (Applåder)

Herr talman! Fredrik Reinfeldts sätt att resonera är just det som han själv använder som ursäkt för att vi i Sverige ska fortsätta att ta oss rätten att släppa ut fem gånger mer än vad som är hållbart i ett globalt perspektiv. Jag är helt övertygad om att det behövs en omställning på miljöområdet och en avveckling av oljeberoende. Vi måste se till att vi får fram bilar som drivs på ett smartare sätt, drar mindre bränsle och kan drivas med andra drivmedel. Jag är helt övertygad om att det behövs internationella överenskommelser för att man ska nå fram här. Regeringen har motarbetat långsiktiga mål för bilars bränsleeffektivitet. Det skulle vara bra för bilindustrin att veta att alla ska nå upp till dessa mål så att man vet vart man siktar. Ni har motarbetat att Sverige ska få krav på sig att öka andelen förnybar energi trots att både vindkraftsbranschen och biobränslebranschen säger att det fixar de lätt bara de får rätt politiska styrmedel. Ni har krävt att Sverige ska få högre utsläppsrätter än vad som är motiverat i ett internationellt sammanhang. Vad är det som ger oss den rätten? Du svarar inte på frågan. Vad är det som ger oss rätten att fortsätta släppa ut så mycket koldioxid?

Herr talman! Mitt svar på den frågan är att vi gör mycket för att minska våra utsläpp. Vi gör det baserat på en politik som ni har varit med och utformat och som vi har fortsatt att föra och dessutom förstärkt. Vi har höjt CO2-skatter, Maria Wetterstrand. Vi är världsledande. Vi har de högsta CO2-skatterna. Jag svarade på din fråga. Varför svarade inte du på min? Det vi inte har velat se är enhetliga utsläppsnivåer som mycket snabbt gör det omöjligt att i realiteten ha stora bilar. Vet Maria Wetterstrand vad det är man gör i Torslanda? Det är de större bilarna som Volvo producerar. Vad sade Mona Sahlin när du och hon diskuterade hur man skulle utforma en politik som gör det möjligt att äga en Volvo också i framtiden i Sverige när ni möttes före debatten? (Applåder)

Herr talman! Att ha ett jobb att gå till, att kunna försörja sig själv och att ha arbetskamrater är helt grundläggande för människors trygghet. Att veta att man behövs och att känna tillhörighet är fundamentalt för självkänslan. Men det är också grundläggande för ett välfärdssamhälle att alla som kan har en möjlighet att få bidra till det gemensamma. Det är därför som resultatet av Centerpartiets och regeringens jobbpolitik är så väsentligt. Det är därför som det är så viktigt att vi nu kan tala om att vi minskar utanförskapet med 180 000 personer. Nu är det 180 000 fler som jobbar och betalar skatt. Det är klart att det spelar roll för regeringens möjligheter att också investera för framtiden. Det är ingen slump att det är 180 000 färre i utanförskap. Vi har i två års tid investerat i en politik för jobb, rättvisa och trygghet. Vi har inte accepterat att 140 personer per dag förtidspensionerades, utan vi har satt in tydliga åtgärder. Nu minskar inflödet till förtidspensionering. 11 000 personer som tidigare var förtidspensionerade kan nu glädja sig åt ett jobb. Vi har inte, som gjordes tidigare, accepterat att människor har gått år ut och år in på a-kassa utan att få ett arbete, utan vi har satt in tydliga åtgärder för matchning till nya jobb. Vi har sänkt arbetsgivaravgifterna för dem som hade det allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi har coachat för att fler ska få ett jobb. Vi har inte accepterat att unga människor ska börja sitt liv med att leva på socialbidrag, utan vi har sett till att över 40 000 fler unga nu har fått ett jobb. Vi har inte accepterat att människor fått gå i åratal i väntan på rehabilitering, utan vi har satt in åtgärder i tid för att också den som har blivit sjukskriven ska få möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet. 90 000 personer har kommit tillbaka till arbete efter sjukskrivning sedan vi tillträdde. Allt detta beskriver Socialdemokraterna som kallt, hårt och orättvist. Jag måste säga att jag förstår ingenting. Vad är det som är så orättvist med att unga får jobb, att sjuka får rehabilitering, att arbetslösa äntligen kan komma tillbaka till arbetslivet och att vi minskar inflödet till förtidspensionering? Vad är det som är så orättvist med att 180 000 fler nu kan jobba och försörja sig själva? Vad är det som är så orättvist med att jobben har vuxit fram i hela Sverige? Nu visas de bästa siffrorna på länge till och med i Norrlands inland. Var finns orättvisan? Jag tror att er indignation beror på avundsjuka som ni döljer med begrepp som orättvisa och otrygghet. Det var ni som skapade utanförskapet. Glöm aldrig det! Det tragiska är att ni inte har lärt er någonting. Nu när ni har chans att göra bot och bättring kommer ni tillbaka med samma politik som förut, mer bidrag, mer Ams, mer paket. Snälla ni, vi har provat er modell i fullskaleförsök, och det gick inte bra. Erkänn det! (Applåder) I dessa tider känns det skönt att vara minister just i Sverige och att ha kunnat presentera en budget med ett reformutrymme på 32 miljarder, när våra kolleger runt om i Europa sparar. Trots det har vi pengar att göra mer om det skulle krävas, och det kan behövas med tanke på det som nu sker runt om i världen och som nu påverkar oss så starkt. Att många känner oro i de här tiderna är fullt begripligt. Varsel som läggs på många av våra företag innebär att osäkerheten och oron ökar för många människor. Jag har mött en del den senaste veckan, både anställda och företagare, som inte vet hur framtiden ska se ut. Det här är en oro som vi i regeringen tillsammans med många andra måste ta på fullaste allvar. Alla ska veta att vi kraftsamlar just nu för er. Sanningen är att det finns resurser och verktyg. Nu handlar det om att samordna och samarbeta så att vi verkligen använder de resurser som finns till hjälp för alla dem som behöver. Jag kan lova att vi ska göra allt vad vi kan, allt som är möjligt, för att alla ska kunna gå till ett nytt jobb. Många av de kunniga medarbetare som nu riskerar uppsägning kommer att gå direkt till ett annat jobb. Andra kommer att gå till utbildning, och några kommer att våga ta steget att starta ett eget företag. Det är inte mer ofinansierade paket där pengar flyttas mellan olika regioner som är lösningen. Det är kraftsamling regionalt och lokalt av de resurser som finns i alla de system som redan är uppbyggda. Finansoron har drabbat många länder mycket hårt, och Sverige går inte igenom det här opåverkat. Bristen på pengar är i dag kännbar både för människor som behöver byta bostad och för företag som inte alls upplever någon avmattning utan behöver investera och bygga till. Kunder ringer till Volvo och andra företag och säger: Vi kan köpa lastbilen som står där ute på parkeringen, men vi har inga pengar, för vi får inte låna av banken. Därför känns det skönt att Sverige nu har varit med och påverkat så att hela Europa får ett ramverk för hur vi ska säkra den finansiella sektorn med tydliga regler för hur länder ska agera. Garantier och kapitaltillskott ska utformas på likartat sätt i alla våra länder. Nu måste vi agera gemensamt och i respektive land så att vi kan återfå tilltron till vårt finansiella system. I detta läge är det också viktigt med en ansvarsfull ekonomisk politik, en politik som sätter ramar för hur mycket vi kan spendera men också en politik som leder till fler jobb i fler och växande företag. Det är i detta läge som det är skönt att ha presenterat en budget som investerar för framtiden, på infrastruktur så att vägar och järnvägar finns för företag och människor framöver. Vi satsar 10 miljarder i en närtidssatsning de närmaste åren runt om i hela landet på allt från enskilda vägar till storstadssatsningar. Det är i det här läget som det är skönt att kunna visa att vi kan investera i forskning och innovation med 15 miljarder kronor de närmaste åren. Vi pekar ut tre strategiska områden där Sverige kan fortsätta ligga i framkant: klimat och energi, läkemedel samt teknik. Här kan vi tillsammans se till att Sverige inte bara får ett innovationsklimat i världsklass utan också se till att vi kommersialiserar de innovationer som vi tar fram. Men det är också ett läge där vi kan sänka kostnaderna för svenska företag med 16 miljarder kronor, att läggas till de 36 miljarder som vi har beslutat om tidigare. Vi kan sänka både arbetsgivaravgift och bolagsskatter för att göra det billigare att anställa. Efter den 1 januari blir det 12 procent billigare att ha en anställd som är under 26 år. Det gäller både privat och offentlig sektor. Vi kan förenkla för företagen, och vi kan förbättra konkurrensen. Vi kan investera i yrkesutbildning runt om i landet så att landets företagare nu kan få tag i välutbildad arbetskraft också inom de praktiska utbildningarna. Allt det här kan vi investera i tillsammans med reformer som ger resurser till landets pensionärer, förbättrar psykiatrin, ökar tillgängligheten i vården och ger möjligheter för barnfamiljer att bestämma över hur barnomsorgen ska vara. Fler i arbete - mer att dela på. Så enkelt är det, men ändå så svårt för en del. Så svårt är det för oppositionen att man lägger budgetar som spräcker budgettak trots den kris som vi befinner oss i. Det är ansvarslöst, och jag måste säga att jag inte känner igen socialdemokratin. Att Vänsterpartiet skulle spräcka budgettaket är ingen överraskad över, men att socialdemokratin gör det, det förvånar. Herr talman! I tider av ekonomisk turbulens är det många som ifrågasätter globaliseringen och klimatfrågan och som tycker att vi ska stänga gränser, se till oss själva och hantera klimatet lite senare. Men till dem vill jag säga att för Centerpartiet ligger framtiden i en än mer öppen värld. Och framtiden ligger i en klimatomställning. Jag vill skapa en bättre framtid för våra barn och barnbarn. Nu är inte tiden att huka och backa. Nu är tiden att visa ledarskap och stå upp för det vi tror på: en riktigt trygg trygghet, en värld där vi kan andas och ett grönt framtidssamhälle. Det är nu vi kan investera i hållbara energi- och klimatlösningar, tekniksmarta lösningar som energieffektiviserar och produkter som sparar energi och som är miljövänliga. Vi kan bygga mer klimatsmart och leda energiomställningen med de förnybara energikällorna. Vi ser det hända runt om i Sverige. I Piteå investeras 50 miljarder i en vindkraftspark, ett av Europas största industriprojekt på mycket länge. I Alingsås, Trosa och Grumslöv finns nollhus. Nu ser vi att nollhusen står inför ett genombrott på husmarknaden. På bilsidan kommer helt nya lösningar med elbilar med batteristationer, så om du har bråttom kan du bara byta batterier. Nya bränslen växer fram, och Saab och Volvo har en framtid om man gör rätt saker. Här finns en historisk utmaning och möjlighet, och även om det är svårt att förutsäga hur framtiden ser ut är det aldrig någon gång som människan blir så kreativ som den gång då tiden är knapp och problemet är stort. Det är då alla våra överlevnadsinstinkter vaknar: när det verkligen gäller. Vi behöver samla oss globalt och i Sverige för att möta klimatkrisen. I det här finns möjligheterna. I det här finns jobben. I det här finns framtidstron. Vi gör det för våra barn och barnbarn. Det är de värda. (Applåder)

Herr talman! Maud Olofsson, att du fortsätter att medvetet fara med osanning om budgettaken! Antingen förstår du inte, eller också ljuger du. Jag vet inte vilket som är mest pinsamt och mest oroande. Vi socialdemokrater, som var med och skapade reglerna runt utgiftstaken, följer förstås våra egna regler. Vi har ett större finansiellt sparande än regeringen, och vi för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det vet Maud Olofsson. När det gäller sänkt avgift för ungdomar ifrågasätter regeringens eget finanspolitiska råd om det är en effektiv åtgärd. Det gör ert eget råd, Maud Olofsson. Nej, rikta stödet till dem som har svårt att få jobb i stället! Det är effektivt. Sedan måste jag fråga en sak, eftersom Maud Olofsson fortsätter diskutera trygghet och vikten av att känna det i dessa tider. Du har uttryckt många gånger - det gjorde du också nu - att dina tankar går till de varslade och deras familjer. Jag måste ställa en rak fråga: När Maud Olofsson sänkte a-kassan, när Maud Olofsson inte höjde taket för just de metallare och tjänstemän som nu riskerar att förlora jobbet, vad tänkte hon på då?

Herr talman! När det gäller budgettaken var det Centerpartiet och Socialdemokraterna som var överens. Varför gjorde man reformen om budgettaken? Jo, därför att politiker inte skulle lockas att leverera löften som var kostnadsdrivande. Det var därför vi införde budgettaken. Tanken var att både regering och opposition skulle hålla sig till de budgettaken. Det är väl enkelt att säga att man håller budgettaken om man konstruerar dem själv. Sanningen är att riksdagen har fattat beslut om budgettak för 2009 och 2010, och dem överskrider ni. Förklara det, när vi nu har en finansiell oro. Den andra delen handlar om vad Finanspolitiska rådet säger. Man säger att sänkta inkomstskatter är en av de mest effektiva åtgärder som vi kan genomföra. Det har också, tillsammans med många andra åtgärder, lett till att vi har 180 000 färre i utanförskap. Men det ser inte Mona Sahlin, utan ni tänker fortsätta med skattechocker. Tittar vi på vad som har hänt med ungdomarna ser vi att det är 40 000 färre arbetslösa. Är inte det bra? Kan inte Mona Sahlin erkänna det och säga: Det var ju ändå rätt bra att ungdomar fick jobb. I stället levererar ni en budget som ökar kostnaderna, som innebär en skattechock för landets ungdomar så att deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden blir mycket sämre. Låt mig, när det handlar om dem som nu är varslade, först säga att företagen måste ta ett ansvar. Jag är mycket överraskad över att Mona Sahlin och Socialdemokraterna inte tycker att det är en viktig sak. Det andra jag vill säga är att det finns trygghetsförsäkringar som träder in. Resultatet av de insatser som Trygghetsrådet och andra gjort innebär att 80-85 procent av dem som funnits med i de åtgärderna fått nytt jobb. Tror Mona Sahlin att det är en jobbpolitik som leder till färre sysselsatta som är svaret till alla dem som blir arbetslösa? Er politik leder till 60 000 färre jobb. Vilken trygghet skapar det för dem som i dag står inför varsel? Om jag saknar eller förlorar ett jobb måste jag ha ett nytt att gå till. Det är det vi erbjuder. (Applåder)

Herr talman! Maud Olofsson vet att hon är ute på väldigt djupt vatten när hon anklagar socialdemokratin för att inte ha en ansvarsfull ekonomisk politik, för att inte ha fullt förtroende för de regler som handlar om överskottsmål, utgiftstak, Riksbankens självständiga ställning. Ibland är det så att ju mer djupt vatten man är ute på desto mer sprattlar man. Men det blir inte bättre för det. Det är inte trovärdigt, och det vet Maud Olofsson. Sedan handlar politik även om att glädjas över dem som får jobb. Det gör vi gemensamt. Jag är övertygad om att alla i kammaren, från samtliga partier, gör det. Jag är också övertygad om att alla vi i kammaren har en ärlig avsikt med alla de förslag vi lägger fram, att de ska leda till bättre villkor och fler jobb. Men alla i kammaren har också ett ansvar för att inse att just nu stannar jobbtillväxten av. Nu säger Konjunkturinstitutet att arbetslösheten växer, och just då har regeringen medverkat till att en halv miljon människor står utanför a-kassan. Politiken måste binda ihop Sverige så att fler vågar gå från det gamla jobbet till det nya. Då är inte otryggheten ett hinder utan det som leder till nya jobb för dem som drabbas. Det är därför a-kassan inte är ett bidrag, Maud Olofsson, utan en del i jobbpolitiken. (Applåder)

Herr talman! Jag förstår om Mona Sahlin känner sig indignerad över utgiftstaken och de fakta vi redovisar. Socialdemokraterna var ju med och fastställde regelverket. Det är viktigt att säga att vi inte kan ha ett utgiftstak för regeringen och ett annat för oppositionen. När vi var i opposition respekterade vi alltid budgettaken för det fanns ett stramt förhållningssätt till hur man skulle hantera budgeten. När det handlar om de arbetslösa tror jag att de förväntar sig att vi har en jobbpolitik. Det är klart att vi ska skapa trygghet i övergången, men det vi ska erbjuda är en politik som innebär att om jag förlorar ett jobb ska jag kunna gå till ett annat. Problemet för Socialdemokraterna är att deras politik leder till 60 000 färre jobb. De har bara a-kassan att erbjuda. De har ingen framtid att erbjuda för dem som blir arbetslösa eftersom de inte skapar tillräckligt många jobb. Det är genom sänkta kostnader för företagen, sänkta inkomstskatter och jobbskaparpolitik som vi kan erbjuda trygghet och framtid för de människor som nu blir varslade och riskerar att bli arbetslösa, inte gammal skåpmat. Det har ni provat i fullskaleförsök, och det fungerade inte. (Applåder)

Herr talman! Ett av skälen till att alliansen vann valet 2006 tror jag var att de beskrev verkligheten på ett mindre glättat sätt än den dåvarande socialdemokratiska regeringen; även jag var kanske delvis ansvarig för det. Nu låter det på Maud Olofsson som om allting går åt rätt håll. I tider av finansiell oro och lågkonjunktur försöker Maud Olofsson ingjuta mod i människor genom att påstå att utvecklingen går framåt. Men det är inte sant. Ni har, Maud Olofsson, försämrat a-kassan och sjukförsäkringen på ett sätt som gjort att människor blivit fattigare och fått det svårare i vardagslivet. Mer än 500 000 färre har i dag, jämfört med när ni tillträdde, en arbetslöshetsförsäkring. Det beror på era stora avgiftshöjningar i a-kassan. För många återstår vid arbetslöshet endast att få socialbidrag eller gå över till kriminalitet. Det är vad som återstår. Även den som har a-kassa drabbas. De varsel som nu läggs på Volvo riskerar att leda till uppsägningar. Låt oss ta ett räkneexempel. Om ett par som båda arbetar på Volvo förlorar sina jobb riskerar de att få 15 000 kronor mindre netto per månad. Det kanske inte låter så mycket för Fredrik Reinfeldt eller Maud Olofsson, som ju tjänar hyfsat bra med pengar. De skulle nog klara 15 000 mindre netto utan att det märktes. För Volvoarbetarna innebär det dock skillnaden mellan att kunna bo kvar och att tvingas flytta. Detta är grunden för den stora oro som nu finns, inte bara på Volvo, inte bara i Västsverige, utan överallt där man märker av lågkonjunkturens konsekvenser. Er orättvisa politik skapar utslagning och mänskliga tragedier, Maud Olofsson.

Herr talman! Om 180 000 färre i utanförskap är orättvist vet jag inte hur vi ska definiera rättvisa. 180 000 har gått från utanförskap till arbete. Det är någonting bra, och jag trodde att ett arbetarparti som Vänsterpartiet också tyckte att det var bra. Ja, vi ska ha bra sociala trygghetssystem om man blir sjuk eller arbetslös, men vi måste också ha en politik som innebär att människor har någonting att gå till. Jag satt hela förmiddagen i går tillsammans med fack och arbetsgivare, regionala och lokala företrädare, och diskuterade vad som händer i fordonsindustrin. Jag kan berätta för Lars Ohly att inte en enda gång nämndes a-kassan, inte en enda gång nämndes förslag om paket. I stället sade man: Låt oss rusta de system och strukturer vi har i form av Arbetsförmedlingen, Almi, Försäkringskassan, kommuner, näringslivskontor, statliga myndigheter, allt detta. Låt oss rusta oss så att vi finns nära de människor som nu varslas och riskerar arbetslöshet. Låt oss använda alla de verktyg som vi har till trygghet för de människor som nu riskerar arbetslöshet. Vi är jätteduktiga på det om vi bara kraftsamlar. Det är också därför vi tillsatt samordningspersoner på alla dessa områden. Nu kraftsamlar vi gemensamt för att möta detta. Det tillsammans med den jobbskaparpolitik och den budget som regeringen lagt fram skapar dessa möjligheter. Infrastrukturen är en bra sak att ta till när vi har lågkonjunktur. Att satsa på forskning och innovation innebär att vi tillsammans med näringslivet kan fortsätta att få fram nya innovationer och skapa nya jobb. Att satsa på energi- och klimatomställningen är också ett sätt att möta framtiden. Det gäller emellertid att även se till att vi har väl fungerande system den dag det blåser. Det är inte bara i stiltje som dessa system ska fungera. De ska också klara av lite kuling och storm. Det är det vi kraftsamlar kring för att skapa trygghet. (Applåder)

Herr talman! Det var ett helt fantastiskt inlägg som, vad jag förstår, inte kan landa i slutsatsen att det var rätt att sänka a-kassan, att det var rätt att sänka sjukersättningen, att det var rätt att ha anställningsstopp på Arbetsförmedlingen ända fram till i går, under en lågkonjunktur som pågått mycket längre än enbart de senaste veckorna. Slutsatsen av Maud Olofssons replik borde vara: Vi hade fel. Vi gjorde fel. Vi skulle inte ha försämrat för arbetslösa och sjuka. Vi skulle inte ha gett pensionärerna högre skatt än de arbetande, vilket drabbat många fattigpensionärer på ett orättvist sätt. Vi skulle inte ha låtsats som om arbetslinjen är svaret på de oroliga varslades frågor, såvida man inte utrotar arbetslösheten. Så länge arbetslösheten finns där som en realitet för människor kommer också stabila sociala försäkringssystem att vara helt nödvändiga för att minska oron i samhället och för att kunna gå framåt med en modern och framtidsinriktad politik. Och den saknar regeringen. (Applåder)

Herr talman! Vi ska minnas att när vi tog över fanns över en miljon människor i utanförskap. Det var Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik som skapade det. Som jag sade tidigare har vi provat den politiken i fullskaleförsök, och det skapade ett gigantiskt utanförskap. Sedan vi tillträdde har vi med vår politik minskat utanförskapet med 180 000 personer. Vi har sett till att företagen investerar och skapar nya jobb. Det är en bra situation när vi nu möter en begynnande lågkonjunktur. Jag tror nämligen att människor frågar vilket jobb de ska gå till när de förlorar det gamla jobbet, och då måste det finnas företag som har råd att investera och möta framtiden. Jag har lyssnat till Vänsterpartiet ett antal gånger. Inte vid något tillfälle har jag hört någonting som skulle leda till nya jobb. Det handlar om bidrag och det handlar om Ams. Det är det som är svaret, och jag tror inte på detta. Vi har provat det förut. Det fungerade inte. Jag inser att vi aldrig kommer att bli överens i denna fråga. Men jag tror att människor nu ser resultatet av regeringens politik. 180 000 i minskat utanförskap är ett bra betyg för den regering som har lovat fler jobb åt fler människor. (Applåder)

Herr talman! Maud Olofsson pratade vackert i sitt anförande om klimatfrågan. Det uppskattade jag. Jag tänkte citera Maud Olofsson själv från Svenska Dagbladet i februari 2005. Då skrev Maud Olofsson så här: "Jag kan inte heller tolerera att statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till, även om det sker i andra länder. På denna punkt kan jag också vara självkritisk och säga att vi borde ha varit tydligare i våra besked tidigare." Nu är Maud Olofsson näringsminister. Mellan 2006 och 2007 ökade Vattenfall utsläppen av växthusgaser med 10 miljoner ton. Det är en dryg femtedel av hela Sveriges utsläpp. Vattenfalls sammantagna utsläpp är nu över 90 miljoner ton, alltså en och en halv gånger hela Sveriges utsläpp. Vi har ett statligt ägt bolag som släpper ut mer växthusgaser än hela Sverige. I Tyskland bygger Vattenfall just nu två nya kolkraftverk, och ytterligare ett planeras. År 2005 tyckte Maud Olofsson att hon borde ha sagt ifrån om Vattenfall tidigare. Börjar det bli dags nu?

Herr talman! Låt oss först påminna oss om att de investeringar i kolkraft som har skett i Tyskland skedde under den tid då ni hade inflytande över regeringspolitiken. Det är viktigt att komma ihåg. Det vi gör nu är en genomgång av Vattenfalls och andra statliga företags affärsidéer och strategier. Det kommer att resultera i en strategi som bolagsstämman får ta ställning till. Det som också genomförs nu är hållbarhetsredovisningar för alla statliga bolag. Vi är först i världen med att genomföra det. Det innebär att varje statligt bolag ska redovisa till exempel hur man ska minska koldioxidutsläppen och hur hållbarhetsinvesteringarna ser ut. Det kommer inte bara att gälla den nationella nivån, utan Vattenfall som bolag. Dessa hållbarhetsredovisningar ska i sin tur kunna granskas av sådana som Maria Wetterstrand och andra. Vattenfall ska kunna svara på varför man gör den ena eller andra investeringen. Jag noterar också att Vattenfall nu genom sina köp i Storbritannien och sina investeringar på Lillgrund och andra ställen ökar investeringarna i det förnybara, till exempel vindkraften, och det är bra. Men jag tycker också att det är viktigt att säga att inte bara Vattenfall utan också många andra måste vara med för att vi ska klara omställningen till det förnybara. Precis som statsministern sade här kommer Sverige att ha ett högt och ambitiöst mål om klimat- och energiöverenskommelsen går igenom. Då kommer vi att gå från 40 till 49 procent. Det är klart att vi kommer att behöva kraftsamla allihop för att åstadkomma det. Det är också därför vi underlättar för dem som nu vill investera. Vi underlättar för vindkraftsbyggare som vill investera här i Sverige, och det inkluderar naturligtvis också Vattenfall. Vi har snabbat på planeringsprocessen och gett större resurser till länsstyrelserna, så att de kan ta hand om ansökningarna snabbare. Vi hjälper till med att bygga ledningar och annat. Det är så vi driver på, så att vi får mer av det förnybara och så att vi kan leva upp till de mål som EU har satt upp. Sverige är berett att ta den ledningen. Vattenfall ska spela en viktig roll i den omställningen. Det är självklart. (Applåder)

Herr talman! Jag försökte höra svaret på frågan. Jag hörde "hållbarhetsredovisningar". Hållbarhetsredovisningar i all ära, men de löser inte problemet med att Vattenfall släpper ut växthusgaser motsvarande en och en halv gånger hela Sveriges utsläpp. Du sade själv år 2005 att det här inte är acceptabelt. Nu bygger man nya kolkraftverk i Tyskland. Det vi gjorde under förra mandatperioden från Miljöpartiets sida var att vi för första gången fick in till Vattenfall att man skulle satsa på förnybar energi. Det kan vara en orsak till att det nu görs en del små investeringar i den riktningen. Men de stora investeringarna handlar fortfarande om kolkraft. Dessutom bedriver statliga Vattenfall lobbning gentemot EU-parlamentet och EU:s beslutsfattare mot en aktiv politik för att styra om från kolkraft till förnybart. Det är dags att ta Vattenfall i handen och leda dem i rätt riktning.

Herr talman! Jag kan ändå konstatera att Maria Wetterstrand inte hade det stora inflytande som hon i så fall hade önskat. Kolinvesteringar skedde faktiskt under er tid. Det som Vattenfall gör nu är att försöka hitta verktyg och teknik för att binda koldioxid. Där är man med och investerar. Jag är ledsen att behöva säga det, men vi kommer att ha kolkraft också framöver. Då är det bättre att vi har teknik som binder koldioxid och är med i den teknikutvecklingen. Jag tror på framtiden för det förnybara. Där ligger möjligheterna också för de fattiga länderna att vara med och investera. I veckan träffade jag afrikanska kolleger, energiministrar som var på besök i Sverige för att titta på hur vi jobbar med det förnybara. Vi har jättemycket att bidra med. Jag vill säga till Maria Wetterstrand, som kritiserar oss när vi gör saker och ting utomlands, att det är precis det de efterfrågar. Vi vill ha hjälp med att investera i det förnybara, så att vi kan få en energistruktur som fungerar men också är hållbar på sikt. Där spelar det roll att vi gör saker här hemma men också utomlands. Var så säker på att vi kommer att ha en ambitiös klimat- och energipolitik! Vi driver det i EU och internationellt, och vi driver det också här i Sverige. (Applåder)

Herr talman! Turbulens är ordet. De senaste veckorna har varit omtumlande. Ändå är det viktigaste budskapet till svenska folket i dag att vi kommer att ta oss igenom även detta. Det kommer en avmattning i konjunkturen. Vi kommer att få utmaningar att lösa. Men vi kommer att klara det. En ideologisk debatt om krisens orsaker har redan satt i gång. Socialister av olika schatteringar vill gärna tolka detta som marknadsekonomins slutliga kollaps och vill nu ha långtgående statlig styrning. Det var ur erfarenheterna från 1929 års ekonomiska krasch och den depression med massarbetslöshet som följde på den som dåvarande ekonomiprofessorn Bertil Ohlin kom att utveckla socialliberalismen. Kärnan var att ett system med fri marknadshushållning är överlägset alla andra system, men att det trots allt har sina brister. I nedgångsfaserna kan de sociala konsekvenserna bli kännbara. Därför ska staten av sociala skäl sätta upp regler och ramar och vara beredd till intervention i vissa lägen. Socialisten tror att lösningen är att avskaffa marknadsekonomin och införa statligt dirigerad ekonomi. Nyliberalen tror att frånvaron av en stat är allena saliggörande. Socialliberalen bekänner sig till marknadsekonomins överlägsenhet i att skapa ekonomiskt välstånd, men erkänner att marknadsekonomin trots allt måste utvecklas inom samhälleliga ramar och regelverk och att staten ibland kan behöva intervenera för den sociala trygghetens skull. Eurosamarbetet har denna vecka visat sin styrka. Idéerna om bankakuter och olika garantifonder har hämtats från många håll, till exempel från Sverige, Danmark och Storbritannien. Men det var först när den samlade eurozonen bestämde sig för att genomföra detta som finanskrisen kunde mötas med stark kraft. Man kan nog hävda att det var när euroländerna gemensamt bestämde sig för att möta finanskrisen med de här åtgärderna som det blev en inbromsning av finanskrisen. Det var det som bromsade in, inte USA:s åtgärder. Herr talman! Sverige står starkt rustat inför den konjunkturavmattning som nu kommer. Det beror bland annat på ett antal mycket viktiga strukturreformer som är genomförda i Sverige. Många av dem är genomförda i samförstånd mellan de borgerliga partierna och Socialdemokraterna. Marginalskattereformerna 1981 och 1990, EU-medlemskapet, pensionsreformen, Riksbankens självständiga ställning, den tidiga avregleringen av telekommarknaden - den var sossarna inte med på i och för sig - samt budgetreformer med överskottsmål och utgiftstak är några av de reformer som har stärkt Sverige. Sanningen är att de nya samarbetspartier som Mona Sahlin omger sig med - oklart exakt vilka, men alla tänkbara - har varit emot i stort sett alla dessa reformer. Ansvarsfulla parter på arbetsmarknaden har också varit en viktig förutsättning för Sverige. Dessutom har alliansregeringen gjort flera viktiga strukturreformer de senaste åren som är centrala för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. Det är a-kassereformerna, sänkta inkomstskatter, avskaffad förmögenhetsskatt och den totala omläggningen av utbildningspolitiken. Sänkta arbetsgivaravgifter, sänkta bolagsskatter och reformerade 3:12-regler är också centrala. Alliansregeringens politik på det ekonomiska området kan egentligen sammanfattas med ett ord: arbetslinjen. Det finns situationer när människor behöver stöd från samhället. Men människor mår bäst av att kunna stå på egna ben. Att försörja sig själv ger en självständighet i livet som är central. Det handlar om att inte behöva gå och be om försörjning hos staten och samhället. Att försörja sig själv skapar självförtroende och egenmakt. I år 2008, trots kris och kommande nedgång, är det fler människor i Sverige som försörjer sig själva på eget arbete och egen inkomst från arbete än någonsin tidigare i svensk historia. Herr talman! Att Sverige har blivit världsledande inom medicin och bioteknik hade inte varit möjligt utan forskningen, bland annat vid Karolinska Institutet. Den har varit grunden för bland annat Astras och Pharmacias framgångar. Framgångsrik forskning och framgångsrika innovatörer har varit grunden för det svenska välståndet. På flera områden är forskningen just nu mycket spännande och möjligheterna till historiska genombrott är stora. Det gäller elbilar och möjligheten att ta till vara och transportera elektricitet långa sträckor utan stora förluster. Visionen svindlar nästan när det handlar om att ta till vara solenergin i Sahara och försörja Europa. Inom medicin och biologi öppnas på allvar möjligheter att hitta botemedel mot cancer och Alzheimer. Stora framsteg har redan skett när det gäller Parkinson och hiv. Efter en lång socialdemokratisk nedgång för svensk forskning kommer den svenska forskningspolitiken nu att uppleva ett trendbrott. Anslagsnivån kommer att öka med 5 miljarder kronor på några år. En rad viktiga strukturreformer kommer att äga rum inom forskningspolitiken. Sverige kommer att investera i forskning som aldrig förr. Herr talman! Bilen är fantastisk. Den gör det möjligt för människor att leva ett rikare liv, att umgås med andra och att uppleva mer. Den leder till ekonomisk utveckling. Det är inte bilen som är problemet, det är avgaserna. Under vår generation är en av de viktigaste utmaningarna att hitta ett annat drivmedel till bilen än bensin. Miljöpartiet säger att vi inte ska bygga vägar i Sverige därför att biltrafiken är skadlig för miljön. Miljöpartiet pekar på ett problem men drar ändå fel slutsats. De vägar som nu byggs kommer att finnas i kanske ett århundrade framåt. Om något årtionde drivs nya bilar på annat än bensin. Redan drivs ett antal av de nya bilarna på annat. Om ett par årtionden är sannolikt bensinen historia som drivmedel för bilar. Om Sverige ska vara en av världens mest framgångsrika nationer på 2000-talet, precis som vi tidvis har varit på 1900-talet, måste Sverige lägga om utbildningspolitiken. Inom kort kommer riksdagen att få ta ställning till våra förslag om en ny betygsskala med fler betygssteg som kommer att premiera ansträngning, flit och höga ambitioner. I år inrättas lärlingsutbildningar i Sverige för första gången på lång tid. Nästa år införs en ny utbildningsform inom vuxenutbildningen som vi kallar för yrkesvux. Inom kort lägger vi fram en proposition om inrättande av en yrkeshögskola i Sverige. Alla ungdomar vill nämligen inte bli akademiker, och samhället fungerar inte om alla är akademiker. Vi måste förbättra ordningen och studiedisciplinen i det svenska skolväsendet. Elevernas skolk kommer att redovisas i betygen som en metod att minska skolket. Men vilken utbildningspolitik skulle en rödgrön regering föra? Om detta är oppositionen lika splittrad som i regeringsfrågan. Miljöpartiet vill förbjuda betyg före årskurs 9. Vänsterpartiet vill förbjuda betyg både i grundskolan och i gymnasiet och dessutom förbjuda läxor. Det kallar yrkeshögskolan för en B-högskola och går emot den. Miljöpartiet är mycket för friskolor, i princip mer än vad den borgerliga regeringen är. Vänsterpartiet vill förbjuda friskolor. Socialdemokraterna vill förbjuda skolkredovisningen i betygen. Ni är oeniga om det mesta även inom utbildningspolitiken med ett enda undantag. Ni vill alla behålla flumskolan. (Applåder) Herr talman! Denna vecka har de två regeringsalternativen i Sverige framstått tydligare än på länge: en alliansregering, väl sammansvetsad som utövar ett starkt ledarskap i en stormig tid, en opposition där begreppet rödgrön röra är ett understatement. Det råder fullständigt kaos i oppositionen. Efter denna vecka tror jag att många svenskar andas ut. Tack och lov att den rödgröna cirkusen är parkerad i opposition och inte i regering! (Applåder)

Herr talman! Jag var tvungen att kolla i almanackan. Om jag såg rätt är det nu nästan två år kvar av att det är ni som är regering och har majoritet här i riksdagen. Vi kommer att möta väljarna med två stabila, stadiga regeringsalternativ som står mot varandra. Du behöver inte vara orolig för det, Jan Björklund. Jag vill instämma i det du började med. Sverige står starkt. Många av de strukturreformer du nämnde har varit viktiga för Sverige och kommer att fortsätta att vara det. Sverige kommer att ta sig ur också den här krisen. Frågan är bara hur och hur långt bakom några kommer att hamna. Konjunkturer kommer och går. Det är okej så länge jobben och tryggheten består. Några av strukturreformerna du nämnde är orsaken till att några kommer att hamna illa. A-kassan är ingen strukturreform. Det är en försämring. Att dra bort på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning är ingen strukturreform. Det är en försämring. Du pratar väldigt mycket om framtiden men tittar så mycket i backspegeln när du sedan lägger fram förslag. Jag tycker inte att skattepolitiken är någonting annat än gammaldags. Det är en gammaldags syn på människors drivkrafter, som om det bara är lägre ersättning och tuffare krav som ligger bakom viljan att växa och pröva nytt. När du ska göra om betygsskalan är det de gamla bokstavsbetygen som ska tillbaka. När du ska bekämpa skolket är det ordningsbetygen som ska tillbaka. När du ska göra om gymnasiet ska vi tillbaka till en tid där färre får gedigna kunskaper i kärnämnena och färre får tillgång till högskolan. Vad är det för framtida strukturreform som ligger bakom att inte fortsätta utbyggnaden av högskolan? Det om något skulle bygga Sverige starkare för framtiden.

Herr talman! Sverige har i dag 14 000 tomma platser i högskolan. Jag såg att ni var oerhört kritiska mot att vi inte föreslog ännu fler tomma platser. Det är inte tomma platser på högskolan som löser problemen. Om det skulle vara proppfullt och långa köer hade det varit en annan situation. Men det finns 14 000 tomma platser i den svenska högskolan. Det är sanningen, Mona Sahlin. Det ligger över 1 miljard och skvalpar på Högskoleverket som inte används. En del av det följer nu med till Göteborg. Där råkar det vara ett söktryck, och det kommer säkert att bli större. Men att inrätta ännu fler tomma platser på lärosäten som redan är halvtomma hjälper inte och löser ingen kris. Apropå Göteborg och framtiden, Mona Sahlin, finns det en åtgärd som jag uppfattar att ni och regeringen i allt väsentligt är överens om. Det är att det i den här situationen är viktigt satsa på infrastruktur. Nu läste jag att Mona Sahlin och Maria Wetterstrand ska åka till Göteborg i nästa vecka. Det jag har uppfattat av Göran Johansson och av socialdemokraterna och de borgerliga i Göteborg är att de tycker att den enskilt viktigaste insatsen lite långsiktigt för Göteborg som staten kan göra är att bygga älvförbindelsen. Det är en motorvägssatsning för ungefär 15 miljarder med en ny tunnel under Göta älv. Min fråga är: Kommer du och Maria Wetterstrand att vara överens med Göteborg och säga att den kommer att byggas även om ni vinner valet? (Applåder)

Herr talman! Anfall är ibland bästa försvar. Vi har i dag presenterat våra förslag till infrastruktursatsningar i framtiden. Det är många miljarder fler än vad regeringen föreslår. De är finansierade och gäller också väldigt mycket mer satsningar på järnvägen. Det är viktigt att komma ihåg att bilen inte är fienden. Jag håller helt med om den beskrivningen. Det är bensinen som är det farliga, inte bilen. Men lösningarna för många av storstäderna, inte minst Göteborg, Stockholm och Malmö, kommer också att handla om kollektivtrafiken och järnvägssatsningarna. Om det är jag, Lars Ohly och Maria Wetterstrand väldigt överens. Jag tycker att det är vågat av en utbildningsminister att stå så här i början av en kris som tyvärr är djup och svår för många anställda och företag. Det är vågat att stå och prata om att det nu skvalpar runt resurser på högskolan, att problemet bara är tomma platser och att det inte finns ett behov av att också nu fortsätta utbyggnaden och ge möjligheter till fler. Det handlar både om högskoleutbildningen och, Jan Björklund, vuxenutbildningen. Er takt, där ni säger att ni återställer den till samma nivå som före valet till år 2012, är inte att förbereda för framtiden.

Herr talman! Vi följer utvecklingen både av söktryck och hur många platser det finns inom olika utbildningsformer. Det finns ingen ideologisk princip som säger att det ska vara exakt 80 000 platser i vux och att det är det vetenskapligt sanna. Det måste man kunna variera efter konjunkturerna. Jag har hela tiden sagt att om det blir ett ökat tryck så får vi diskutera det då. Just nu bygger vi ut yrkesvux till nästa år. Det gäller högskolan också; man kan behöva gå upp och ned i antal platser i framtiden. Det finns inga skygglappar för det. Men ni kräver att vi just denna vecka ska riva upp budgeten för att inrätta nya högskoleplatser när det redan finns 14 000 tomma. Det sade du i tv i går kväll. Det verkar lite förhastat precis just nu, tycker jag. Jag har noterat att jag inte fick någon fråga. Men jag tror att frågan ställs i Göteborg i nästa vecka, Mona Sahlin. Du har nu sagt att du ska bilda regering med Maria Wetterstrand om ni vinner valet. Kommer en sådan regering att bygga älvförbindelsen? Det tror jag är det enskilt viktigaste besked som Göran Johansson vill ha i nästa vecka. (Applåder)

Herr talman! Det var inget dåligt anförande som Jan Björklund höll. Framför allt tyckte jag om anslaget i början. Där fanns ett ideologiskt anslag som jag ska försöka möta i mitt anförande så småningom. Vi får väl se hur jag lyckas med det. Men särskilt feministiskt var det ju inte! Jag vet inte vart Folkpartiets feminism har tagit vägen, men ni kanske känner av att den politik ni för är så dålig ur feministiskt perspektiv att ni har försökt gömma undan feminismen helt och hållet i någon byrålåda för att aldrig ta fram den igen. De skattesänkningar ni har gjort gynnar män samtidigt som välfärden försämras. De flesta pensionärer som går på garantipension är kvinnor. De förlorar mest på regeringens politik och får betala högre skatt än de som jobbar. De flesta sjukskrivna är kvinnor. De drabbas av sämre ersättningsnivåer och försämrade villkor. Har ni något emot kvinnor? Varför straffbeskattar ni kvinnor, för att använda Maud Olofssons retorik? Låt mig ge några siffror på vad er politik har lett till. Mellan 2006 och 2008 ökade gapet mellan kvinnors och mäns genomsnittsinkomster med 4 procentenheter. Det innebär en ökad inkomstskillnad på 1 000 kronor per månad mellan gruppen kvinnor och gruppen män. 58 procent av regeringens samlade reformer som påverkar individers inkomster tillfaller män som grupp trots att män utgör mindre än 50 procent i samhället. Topp-tio-procenten, det vill säga de allra rikaste med de högsta inkomsterna, har gynnats mest av regeringens politik. Där är två av tre män. Siffrorna talar ett ganska tydligt språk. Regeringen har tagit ett stort steg bakåt när det gäller både jämställdhet och jämlikhet. I stället har ni kommit med vårdnadsbidrag och bonus till män som tar det ansvar som kvinnor alltid har tagit utan bonus, skatteavdrag för hushållsnära tjänster och nedskärningar av vår gemensamma välfärd. Nej, Jan Björklund, jag förstår att du undvek feminismen i ditt tal. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att det var samma replik som Lars Ohly hade på mitt anförande i debatten i juni. Det var nämligen precis samma frågor jag fick. Ett tips är att skriva något nytt till nästa gång åtminstone. Sanningen är, Lars Ohly, att först och främst är de sektorer som flest kvinnor är verksamma i och jobbar inom - vården och skolan - oerhört beroende av att det går bra för svensk ekonomi. Jag ska återkomma till detta strax. Man kan gå in och jämföra det här genom att ta två olika regioner i Sverige. I den ena har Vänsterpartiet haft ett stort inflytande, nämligen Göteborgs kommun där Vänsterpartiet har suttit i tolv år i styret. Den andra är till exempel Stockholmsregionen, som rätt ofta är borgerligt styrd. Gå in och jämför vad kvinnorna tjänar där i de offentliga verksamheterna! Jag förstår att Lars Ohly inte kan ta ansvar för löner som sätts i näringslivet. Men när Vänsterpartiet har styrt i tolv år i Göteborgs kommun kan ni ta lite ansvar. Det råkar vara så att både sköterskor i äldreomsorgen i Stockholm och lärare i Stockholm - två kvinnoyrken - tjänar mer än vad de gör i det vänsterpartistiskt styrda Göteborg. Varför gör ni ingenting åt det när ni sitter vid styret? Ni bara snackar. Ni har ju möjlighet att göra någonting åt det i de kommuner där ni styr, men det gör ni inte. Till sist, Lars Ohly, är möjligheten att satsa på välfärd och skola avhängig av de ekonomiska villkoren för Sveriges ekonomiska utveckling. När jag och min fru köpte vår första bostad 1990 var räntan i Sverige 14 procent. Sedan införde vi tillsammans med Socialdemokraterna de finanspolitiska ramverken. Nu är räntenivåerna nere på betydligt lägre nivåer, även om de just nu är lite högre. Men de är nere på runt 4-6 procent. Om man tar bort de finanspolitiska ramverken kommer räntan att gå upp till 14 procent igen, Lars Ohly. Då får vi massarbetslöshet. Det drabbar kvinnor; det drabbar hela svenska folket. Är du medveten om att er politik kommer att driva upp räntorna och skapa massarbetslöshet? (Applåder)

Herr talman! Snart är väl jag ansvarig för den finansiella krisen som helhet om man får tro Jan Björklund. Det är inte någon måtta på allting som man kan anklaga mig för. Jag är tydligen ansvarig för lönesättningen i kommuner och landsting, och jag är ansvarig för Gud vet allt! Riktigt så är det inte. Det är du som är minister i en regering som har sett till att skillnaderna mellan kvinnor och män ökar. Så enkelt är det, Jan Björklund. Det var det jag påtalade i min replik, som var helt annorlunda än den jag hade i somras. Då pratade jag om individualiserad föräldraförsäkring om du kommer ihåg det. Men jag pratade om en feministisk fråga då också. Varför tar jag då upp sådana frågor med Jan Björklund? Det kan ju verka apart; det håller jag med om. Men det är faktiskt så att ni tidigare har haft en feministisk agenda. Ni har varit en sorts borgerlig vänster som också har förstått att skillnaderna mellan kvinnor och män är ett problem i samhället. Ni har tidigare försökt göra någonting åt det, men det är länge sedan nu. Det är det jag frågar. Varför har ni tappat hela er feministiska profil? Varför står ni för en politik som försämrar för gruppen kvinnor och som förbättrar för gruppen män? Det är obegripligt för mig.

Herr talman! Ingenting förbättrar så mycket för den grupp som har svårt att få förankring på arbetsmarknaden och ingenting förbättrar så mycket för de grupper som har hög sysselsättning beroende på den offentliga sektorn som en ekonomisk politik som ger oss resurser för välfärden. Det är till sist detta att vi har resurser till välfärden - bra förskolor, bra äldreomsorg och bra sjukvård - som är den enskilt viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige. Det var kvinnorna som tog hand om barnen i stället för att arbeta och det var kvinnorna som tog hand om sina gamla föräldrar innan vi fick resurser att bygga ut en välfärdssektor. Därför är en ekonomisk politik som skapar tillväxt och inte tillbakagång den enskilt viktigaste förutsättningen också för jämställdhet mellan kvinnor och män. En räntechock på upp till 13-14 procent blir följden om man tar bort de finanspolitiska ramverken. Det är det Mona Sahlin har emot er politik, och jag håller med henne. Det kommer att innebära att hundratusentals barnfamiljer får gå från hus och hem, Lars Ohly. Vi får ett ekonomiskt kaos och en massarbetslöshet utan like. Det är din politik. Den skapar inte jämställdhet. (Applåder)

Herr talman! Jan Björklund pratade fint om forskning i sitt anförande. Poängen med forskningen ökar om man använder sig av de resultat den kommer fram till, och poängen minskar något när resultaten ignoreras. Folkpartiet har bland annat drivit att ungdomar inte ska få prata sina egna modersmål i skolan, om det inte är svenska förstås. Folkpartiet har använt sig av statistik om skolan på ett häpnadsväckande sätt för att motivera förslag som inte har stöd i forskning. Folkpartiet vill ha betyg från ettan trots att pedagogisk forskning inte kan påvisa att det har någon kunskapshöjande effekt. Frågan är om det börjar bli dags att ompröva det här. Är Björklund för en forsknings- och kunskapsbaserad skolpolitik? Det finns forskning som tydligt visar att en levande flerspråkighet, god kunskap i det egna modersmålet och ibland faktiskt även stödundervisning på elevens modersmål, om det är ett annat än svenska, i till exempel ämnen som matematik har goda effekter på kunskapen både i själva skolämnet och i svenska. Däremot har jag inte sett någon som helst forskning som visar att elever lär sig bättre utan keps. Är det dags att ompröva skolpolitiken och låta den bli kunskaps- och forskningsbaserad?

Fru talman! Det finns betydande forskningsstöd för att ett skolklimat med ordning, trygghet och studiedisciplin innebär att eleverna lär sig mer. En av orsakerna till att svenska elever i dag presterar sämre i skolan är att vi har en tilltagande oordning och mindre studiedisciplin än förut. Ordning och reda i skolan räcker ju inte för att elever ska lära sig något. Det krävs kunniga lärare och massor av andra förutsättningar. Men ordning och reda är en förutsättning för att elever ska kunna lära sig saker. Jag vill säga att det framför allt är de elever som kommer från en bakgrund där föräldrarna inte har höga krav och en akademisk tradition som är betjänta av att skolmiljön erbjuder ordning, lugn och trygghet. Ett av flumskolans största missgrepp har varit att tro att man är snäll mot barn som har taskiga förutsättningar genom att liksom låta det vara högljutt i klassrummet. Det är precis tvärtom. Det är de barnen som behöver allra mest ordning och trygghet i skolan. Till sist, Maria Wetterstrand, vad kommer du att säga om älvförbindelsen i Göteborg i nästa vecka när du åker dit med Mona Sahlin? Accepterar du Socialdemokraternas besked att den ska byggas? (Applåder)

Fru talman! När blev det flummigt att fokusera på att eleverna ska nå målen i skolan? När blev det flummigt att vilja ha en skolpolitik som baserar sig på den pedagogiska forskningen om vad det är som gör att barn lär sig bättre? Jag skulle vilja påstå att det är flum när Folkpartiet går ut och säger att elever inte ska få prata sina egna modersmål i skolan, trots att forskningen tydligt visar att just kunskapen i modersmålet är en grund för att kunna lära sig också svenska på ett bra sätt. En aktiv flerspråkighet är en stor fördel för Sverige när de här barnen växer upp. Låt barnen få lära sig både svenska och sina egna modersmål så att vi får en stor grupp ungdomar som växer upp och kan klara både skolundervisningen i svenska och i andra ämnen och som också har kunskaper som vi har nytta av när vi ska ha kontakter med omvärlden framöver. Folkpartiet driver en forsknings- och kunskapsfientlig skolpolitik med den här typen av utspel.

Fru talman! Jag tror att Maria Wetterstrand måste bereda sig på att när hon kommer till Göteborg i nästa vecka kommer frågan om älvförbindelsen att ställas. Jag läser i er motion att ni yrkar avslag på allt vägbyggande över huvud taget, med undantag för någon väg i Östergötland. Allt annat är ni emot. Det ska bli intressant att se vad Mona Sahlin och Maria Wetterstrand har för besked till göteborgarna i nästa vecka. Vi kommer att lyssna mycket noga. Ni får väl fundera ut något svar, för jag tror att ni kommer att få frågan. Fru talman! När det gäller modersmål i skolan tycker jag att forskningen ingalunda är entydig. Den är inte alls så entydig som Maria Wetterstrand står här och säger. Anta att man har en grupp barn från Turkiet som har kommit hit i 10-11-årsåldern och att man sätter dem i en skolklass där man talar turkiska och att de får undervisning på turkiska i matematik. Jag förstår också att de lär sig matematik snabbare. Det är ett språk de redan tidigare kan. Men om slutsatsen är att all undervisning av den anledningen ska bedrivas på turkiska är problemet att de inte lär sig någon svenska. Det är dubbla mål för elever som kommer hit. De måste också integreras. Det är det som är målet med vår skolpolitik. Svenska, svenska, svenska är det centrala för elever som kommer hit. (Applåder)

Fru talman! Det är höst i Sverige och det är höst i världsekonomin efter en ovanligt lång och varm sommar. Höststormar har skapat rejäl oreda i USA. Stormarna har drabbat stora och små ekonomier. När det nu är oroliga tider känns det tryggt att kunna konstatera att Sverige står väl rustat. Det svenska folkhemmet är vinterbonat. När alliansen vann valet 2006 stod över en miljon människor utanför arbetsmarknaden eller jobbade mindre än de skulle vilja. I dag, två år senare, har utanförskapet minskat med 181 000 personer, människor som har gått från arbetslöshet, förtidspension eller sjukskrivning och i stället fått trygghet i en anställning. Vi förstår värdet av egen försörjning. Vi förstår värdet av trygghet genom ett eget jobb. Och vi förstår den oro som många människor känner i dag när varslen ökar. Det är just därför vi har en politik för jobben. Det är just därför vi gör det enklare och billigare att anställa. Det är just därför som vi sänkt skatten för låg- och medelinkomsttagare. Låt mig bara ta ett enda exempel. En sjuksköterska får med vår politik 1 470 kronor extra i månaden jämfört med hur det var när vänstersidan hade makten. Vi har återupprättat jobblinjen i svensk politik, och det är synnerligen viktigt med en politik för jobben när konjunkturen mattas av. Fru talman! Låt mig få säga några ord om välfärden. Genom en ansvarsfull ekonomisk politik frigör vi resurser till viktiga välfärdssatsningar. Några exempel: Vi har gjort det billigare att gå till tandläkaren. Det statliga tandvårdsstödet har fördubblats från 3 till 6 miljarder kronor. Vi sänker skatten för pensionärer med 2 miljarder kronor. Framför allt får de 400 000 pensionärerna med lägst pension en skattesänkning på upp till 3 500 kronor per år. Observera att det nu är första gången sedan garantipensionen infördes som en förbättring genomförs. Det gjordes aldrig under Socialdemokraternas regeringstid. Regeringen har satsat 1 miljard kronor per år på att korta köer i vården. Regeringen satsar ytterligare 2,7 miljarder kronor extra på de psykiskt sjuka. Vår sänkning av arbetsgivaravgiften ger kommuner och landsting 3 miljarder extra per år direkt till verksamheten. Vi inför fritt val i äldreomsorgen och handikappomsorgen och vårdval på vårdcentralerna. På så sätt blir det enklare att gå till doktorn. Fru talman! Jag tror att vi måste komma bort från tanken på offentliga monopol som alla goda gåvors givare. Det är viktigt att se och bejaka de ovärderliga insatser som görs oavsett om det är i offentlig eller enskild regi. Låt mig få ta två konkreta exempel. För några veckor sedan besökte jag Vivalla vårdcentral i Örebro. Vivalla är ett område med stora sociala och därmed medicinska problem. Landstinget fick inte ordning på verksamheten. Det gick bara inte. Botten nåddes 2005 när samtliga läkare sade upp sig. Då valde landstinget i Örebro län att fråga om någon enskild aktör ville ta över vårdcentralen. Tre läkare tog över. Sedan dess har det varit en riktig framgångssaga. Det första de gjorde var att kasta ut stämpelklockan. Personalen gavs frihet under ansvar. Man skapade en lagkänsla och korta beslutsvägar. De har i princip ingen personalomsättning. De har i princip ingen sjukskrivning. Det här är ett exempel på hur personligt engagemang och underifrånperspektiv kan berika den svenska hälso- och sjukvården. Mitt andra exempel är från Eskilstuna som jag besökte häromdagen. Där bedrivs sedan 1999 ett natthärbärge för hemlösa. Finns det hemlösa i s-dominerade Eskilstuna, kanske någon undrar. Ja, det finns det tyvärr. I varje fall finns det ett 70-tal personer som mer eller mindre regelbundet sover över på härbärget. Det drivs av Svenska kyrkan, och kommunen står för ungefär 40 procent av kostnaderna. Ett besök på det härbärget lämnar ingen oberörd. Här finns berättelsen om tonåringen som sov på uthyrningsflaken på bensinmackar och berättelser om missbrukare som dricker i princip allt de kommer över: handsprit, rakvatten, rengöringsmedel och munsköljningsmedlet Listerine. Det här är människor vars liv är trasiga och kantstötta. Det är människor som omgivningen ofta går vägar runt. Det är fantastiskt att se personalens och de 30-40 frivilligas engagemang och medmänsklighet. Jag tror att vi behöver en ny syn på idéburen verksamhet, verksamhet som bärs av en idé och som berikar vår välfärd. Vi behöver självklart offentligt drivna verksamheter, men vi behöver också ideella. När jag möter de här människornas engagemang och solidaritet blir jag glad och tacksam. Vi måste alltid börja i det lilla. Trygghet i det lilla ger också trygghet i det stora. Fru talman! När man köper hamburgare kan man höra någon som vill ha extra - extra ketchup, extra dressing, extra dricka. När jag läser oppositionens budgetar känns det som att stå i kön till korvmojen. (Applåder) Har vi satsat 3 miljarder extra på tandvården vill de satsa några miljoner till. Har vi satsat historiska belopp på infrastruktur vill de satsa lite till. Ni lovar allt extra, plusmenyn. Men problemet är att i verkligheten vill ni servera svenska folket något helt annat. På den verkliga menyn kommer det att stå: sänkt bnp med 35 miljarder kronor. Minskade offentliga intäkter, 20 miljarder kronor. Höjd skatt, 70 miljarder kronor. 60 000 färre jobb. Så blir det när ni säger ja till våra satsningar men nej till reformer för nya jobb. Det finns ingen gratislunch vare sig i kön på Sibylla eller i statsbudgeten. Med er politik blir Sverige fattigare, de offentliga finanserna drabbas och färre människor kommer att ha jobb. Vi har sett ett sorglustigt spektakel på vänstersidan under de senaste veckorna. Häromdagen presenterade Mona Sahlin och Maria Wetterstrand samarbetet mellan partierna. Alla ska inte med, var budskapet då. En som inte ska med är Lars Ohly eftersom Vänstern säger nej till utgiftstaket i statsbudgeten. Ohly vill inte ha något tak. Han vill köra nedcabbat genom tillvaron. Nedcabbat ska han ragga väljare nästan utan några som helst hänsyn till ekonomiska restriktioner. Det kan vara skönt soliga och varma sommardagar, men nu på hösten blir det inte alls lika behagligt. Mona Sahlin är kritisk till att Ohly kör nedcabbat, till att han struntar i utgiftstaket. Det blir för henne ett skäl till att inte vilja samarbeta med Lars Ohly. Därför är det inte utan viss förvåning man läser den socialdemokratiska budgeten. Socialdemokraterna håller sig inte själva under utgiftstaket. Det är det utgiftstak som riksdagen har fattat beslut om i enlighet med finansiella ramverk som socialdemokrater tillsammans med alla andra partier lade fast 1997. Socialdemokraterna struntar alltså i sina egna budgetregler och kör huvudet rakt igenom sufflett och utgiftstak för 2009. Inte heller det, fru talman, verkar särskilt behagligt inför risken för snålblåst, vinterkyla och hagelstormar. Jag känner inte igen Socialdemokraterna. (Applåder)

Fru talman! Det var ett ärligt och roligt inlägg. Det var lite vågat med hamburgerexemplet. Det är precis det som landets pensionärer har sagt om sina 68 kronor i höjning - det räckte just till en hamburgare. Jag vill ta upp två frågor. Den ena frågan handlar om att komma bort från problemen med den dåliga tillgängligheten i vården. Det är ett problem som vi alla i kammaren har att jobba med. Det vet jag ärligt att också Göran Hägglund gör. Det är några saker som jag tror är viktiga, nämligen att våga sig på att certifiera alla vårdgivare, offentliga som privata, att anställa fler i sjukvården, att ha en tillgänglighetsmiljard, ungefär som den regeringen har föreslagit, och ställa samma höga krav på privata företag och den offentliga vården. Det ska vara ett meddelarskydd, inflytande över etableringar och inga gräddfiler. Om man inför fri etablering - ett annat ord för det är fri dragningsrätt på skattepengar - som inte utgår efter var behoven av vård finns, riskerar man att det inte blir patienten i centrum utan företagen i centrum och patienten i väntrum. Hur resonerar socialministern när det gäller att den fria etableringen riskerar att slå sönder många framgångsrika modeller i både borgerliga och socialdemokratiska landsting där man har kommit åt köerna på ett bra sätt? Min andra fråga gäller att den som går från arbete till pension får lägre lön och högre skatt. Det är helt sant att en socialdemokratisk regering aldrig ens skulle komma på tanken. Mig veterligt finns det inget annat land i världen som har kommit på denna tanke. Hur, Göran Hägglund, kunde det gå så illa?

Fru talman! Låt oss börja med pensionärernas situation. Vi inom alliansen har konstaterat att många pensionärer lever med utomordentligt små ekonomiska marginaler. Det här behöver vi ändra på. Därför presenterar vi i budgeten, för första gången i världshistorien sedan garantipensionen infördes, en förbättring för de pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna. Jag är medveten om att det här inte gläder alla pensionärer som har en högre inkomst, men jag tror att de allra flesta tycker att det är korrekt och klokt tänkt att de som har de ekonomiskt minsta marginalerna är de som får den största förbättringen. Därför genomför vi en skattesänkning för garantipensionärerna, som ofta är kvinnor, ofta har kommit en bra bit upp i åren och som har en liten ekonomi. De får en förbättring på 220-300 kronor månaden. Vi vill gärna göra mer från kristdemokratiskt håll, men det här är ett viktigt steg för de grupper som har de minsta marginalerna. Vi har tagit ett steg som Socialdemokraterna under sina många år vid makten aldrig någonsin tog. I opposition finns pengarna, när man regerade fanns aldrig pengarna. Det är ett memento för pensionärer och andra. Jag återkommer till den andra frågan i en senare replik, men låt mig komma tillbaka till frågan om utgiftstaket. Jag har gått igenom de tidigare sätten som den socialdemokratiska majoriteten, många gånger tillsammans med andra partier, haft för att avslå Vänsterpartiets krav på höjda utgiftstak. Varje gång har kravet avslagits av majoriteten på grund av att det inte fungerar. Det är ett tydligt brott mot de regler som har satts upp med budgeten i tre olika steg. På våren fastställer vi utgiftstak. När det är fastställt är det vad vi förhåller oss till under hösten. Varför vill Socialdemokraterna överge detta betydelsefulla ekonomiska ramverk som har skänkt Sverige stabilitet?

Fru talman! Jag hoppas att få någon kommentar till frågan om fri etablering sedan. Högre utgifter behöver högre inkomster och ett högre finansiellt sparande. Det är socialdemokratins alltid ansvarsfulla ekonomiska politik. Vi har snarare debatter med andra om man över huvud taget ska ha regler eller inte. Det får tittarna och väljarna så småningom avgöra, det vill säga om socialdemokratin fortsätter att stå för en traditionell och stabil ansvarsfull ekonomisk politik. Vi vet att höga räntor och hög inflation är lön- och låntagares största fiende. Det lärde sig många i början av 90-talet. Vi är många som minns det än. Göran Hägglund säger att han gärna hade velat göra mer för pensionärerna. Förklara då varför man gav sig in på, som jag har förstått det som i stort sett enda land i världen, att skilja på lön och pension. Det finns andra sätt att stötta samtliga pensionärer än att de ska drabbas av omoralen - vilket jag tycker att det är - att låtsas att pension är något annat än uppskjuten lön. Varför ska den beskattas så olika?

Fru talman! Man skulle ta Mona Sahlins invändningar på allvar om Socialdemokraterna i sitt budgetalternativ sade att de inte godkänner jobbskatteavdrag, säger nej till det, att löntagarna ska betala samma skatt som pensionärerna. Då skulle man ta dem på allvar. Vi har resonerat att vi behöver fler människor i arbete. Fler människor i arbete ger en växande ekonomi och mer pengar till välfärden. Vi har identifierat en stor grupp pensionärer, 400 000, som har en extremt liten ekonomisk marginal. För dem vill vi särskilt genomföra förbättringar. Jag vill gärna gå vidare med detta, men vi har valt att prioritera dem som har den allra minsta ekonomin. Jag känner inte igen Socialdemokraterna när det gäller det ekonomiska ramverket. Efter krisen i början av 90-talet bestämde vi oss för vissa saker som skulle vara av stor betydelse. En av dem var att reformera budgetprocessen. I det ingick att vi på våren fastställer utgiftstak och under hösten fyller det med innehåll. Socialdemokraterna överger det, och det ser jag som väldigt bekymmersamt. (Applåder)

Fru talman! Jag vill ställa den enkla frågan om Göran Hägglund tycker att det är en bra idé att sätta barn i fängelse.

Fru talman! Det korta svaret på den frågan är nej.

Fru talman! Det gör mig mycket glad. Jag undrar då vad det förslag består i som har kommit från Kristdemokraterna om att man i stället för att ge vård till de ungdomar som har hamnat snett i tillvaron och begått kriminella handlingar ska öppna möjligheterna för att de ska kunna dömas till någonting som väldigt mycket liknar ett fängelsestraff och vad som skulle vara poängen med detta.

Fru talman! Det är bra att Maria Wetterstrand tar upp den här frågan, för jag tycker att det är en väldigt viktig fråga att diskutera mer i Sverige. Hur åstadkommer vi möjligheter att bryta en brottsutveckling som gör att vi måste satsa enorma resurser för att skapa en situation där människor kan känna trygghet i sin tillvaro? Vi har inte varit särskilt lyckosamma när det gäller att bryta utvecklingen för människor som är återfallsförbrytare. Vi måste se till att få en bättre vård av dem som vi har fångat in och naturligtvis se till att polisen blir bättre på att upptäcka och komma till rätta med brott. Men vi måste också se till att förebygga på ett bättre sätt. Vi är från det offentligas sida ofta alldeles för sena med att ingripa mot barn som håller på att hamna snett. Jag tror verkligen inte att fängelse för barn är en lösning, men jag tror att vi måste sätta in insatser tidigare, innan man hamnar för långt på brottets bana, då utvecklingen blir mycket svårare att bryta.

Fru talman! I spåren av den kris som vi nu ser ökar kritiken mot de giriga spekulanterna i samhället, och det är naturligtvis välkommet. Men jag skulle vilja påminna om att det inte är giriga direktörer eller generösa bonussystem som har orsakat den här krisen. Det är inte heller låga räntenivåer, vilket en del nyliberaler har hävdat, som har orsakat krisen. Det handlar om grundläggande fel i det ekonomiska system som vi lever med. De felen har förvärrats av en marknadsfundamentalism och en nyliberal ekonomisk politik. Marknadens jakt på kortsiktig vinstmaximering leder till att långsiktiga och hållbara investeringar står tillbaka. Den här girigheten, som uppenbarligen finns där, är en logisk följd av kortsiktigheten i systemet. Att skylla finanskrisen enbart på girighet är ytligt och okunnigt. Till politikens skuld hör att politiker har drivit en tes om att politiken bör hålla sig borta från marknaden. Politiken har abdikerat från ansvar, och alltför många politiker och ekonomer har trott på marknadens självreglerande förmåga, i Europa, i Sverige och i ännu större utsträckning i USA. Den här trosbekännelsen till marknaden har lett till att man har låtit bli att vidta de åtgärder som har varit nödvändiga för att förhindra att krisen skulle få de effekter den har fått. Omfattningen av kriserna förvärras av avregleringar och försämringar i välfärden. Det tydligaste exemplet på det är också från USA, där välfärdssektorn är reducerad till ett minimum, ett system där var och en får betala sin egen sjukvård, var och en får betala sin egen äldreomsorg, var och en får betala sin egen sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning med privata försäkringar. Det skapar inte bara stor ojämlikhet och gigantiska klasskillnader; det föder också en växande spekulativ sektor. När en större del av samhällets samlade resurser frigörs till spekulation i stället för att användas för att öka människors trygghet får vi de luftbubblor i ekonomin som vi har sett exempel på de senaste veckorna. Det pensionssystem som innebär att man numera ska använda en del av sin intjänade pension för att spekulera på börserna späder bara på en utveckling där spekulationen ökar. Kombinerar man den här marknadsliberalismen med en orättvis fördelningspolitik förvärras kriserna än mer. Med stora skattesänkningar för rika och högavlönade har man sett till att en större andel av kapitalet i samhället frigörs till de rikas konsumtion. De köper inte mer falukorv för pengarna. De går inte till frisören oftare. De har redan fyllt det mesta av sitt konsumtionsutrymme - möjligtvis köper man en lyxbåt extra. Men det driver inte på den nödvändiga efterfrågan på varor och tjänster som kan skapa nya jobb i samhället. När skattesänkarpolitiken kombineras med försämringar för dem som har minst minskar den totala efterfrågan på varor och tjänster i stället. Den som har ouppfyllda behov i sin vardag måste vända på slantarna, låta bli att handla och låta bli att gå till frisören, medan den som är rik kan köpa aktier och fondandelar. Det kapital som därmed ställs till förfogande för banker, försäkringsbolag och privata aktörer göder den osunda spekulationsekonomi som vi nu ser effekterna av. Vi skulle ha kunnat använda kapitalet bättre. Vi skulle ha kunnat använda det till att rusta den gemensamma sektorn med fler anställda. Vi skulle ha kunnat använda det för att skapa förutsättningar för att bygga bort bristen på hyreslägenheter i samhället. Vi skulle ha kunnat använda en större del av kapitalet för att investera i järnväg och andra lösningar som bekämpar klimathotet. En stor och robust välfärdssektor är ett skydd mot spekulativt slöseri. Att den dessutom har som huvuduppgift att garantera människor trygghet och en skälig levnadsnivå gör inte saken sämre. Men det innebär också att den fyller en stabiliserande funktion i tider av ekonomisk nedgång och kriser. För att minska krisernas omfattning och minska oron som kan leda till panik är det därför bra politik att ha höga ersättningsnivåer till dem som riskerar att drabbas av arbetslöshet och sjukdom. Under en lång följd av år har antalet hyresrätter minskat relativt antalet villor och bostadsrätter i samhället. Samtidigt håller hyressättningen på att marknadsanpassas, vilket betyder att det blir dyrare att bo i mer attraktiva områden. Det leder till att fler har tvingats skuldsätta sig för att kunna bo samtidigt som allt fler till och med saknat möjligheten att efterfråga en bostad över huvud taget. Det har helt enkelt varit för dyrt att bo. Därmed minskar rörligheten i samhället. Det är extra allvarligt i en lågkonjunktur, där människor ibland måste söka sig till nya orter att bo på där man kan få en anställning. Finns det inga bostäder minskar möjligheten att ens kunna söka nya jobb på andra håll än där man har bott tidigare. En stark allmännytta med många hyresrätter till låga hyror är ett smörjmedel i ekonomin som stabiliserar och minskar krisens omfattning. Byggandet av lägenheter minskar också arbetslösheten inom byggsektorn. Där ser vi, med regeringens egna siffror, att vi går mot en byggkrasch. Vi riskerar att få en fullständig nolltillväxt inom byggandet, vilket kommer att påverka inte bara byggsektorn och de anställda där utan också mängder av underleverantörer. Det behövs också utbildningssystem som står öppna för fler och goda möjligheter till utbildning och fortbildning vid arbetslöshet och annars. I stället ser vi en regering som kanske är den första sedan 1842 som inte försöker höja kunskapsnivån totalt sett i samhället. Det är anmärkningsvärt. Till detta kommer doktriner om att gemensamt ägande alltid är av ondo och att det alltid är rätt att sälja ut gemensamma tillgångar. Det späder naturligtvis bara på spekulationsekonomins omfattning och minskar dessutom demokratins omfattning. Jag tror också att det gör det väsentligt svårare att få skattebetalarna att ställa upp den gången det krisar, om det bara är så att vi ska socialisera förlusterna och privatisera vinsterna. Fredrik Reinfeldt sade tidigare i en replik till mig att Vänstern står för förstatligande. Vem är det som förstatligar banker, Fredrik Reinfeldt? Är det jag eller George Bush? Är det jag eller Angela Merkel? Är det jag eller Gordon Brown? Ja, det är dessa ansvariga politiker som i dag står för ett förstatligande av delar av banksektorn, och de gör det för att rädda den finansiella sektorn. Jag tror inte att det är fel. Jag tror att det är nödvändigt, framför allt för att rädda småspararnas pengar och minska oron i samhället. Men varför ska vi bara socialisera förluster? Varför ska vi sedan överlåta åt de privata intressena att ta vinsterna i egen ficka? I stället för nyliberalism borde vi utveckla en välfärdsstat som omfattar fler. Människor måste känna trygghet vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom. Därför ska de gemensamma trygghetssystemen utvecklas. Vi måste bygga fler hyreslägenheter. Vi måste stärka allmännyttan. Och vi måste agera internationellt. Vad vi än gör här hemma är det inte tillräckligt. Om vi ska komma till rätta med krisen måste vi agera inom FN och inom världssamfundet för att skapa kraftfulla globala finansiella kontrollfunktioner. Om sådana hade varit på plats hade man åtminstone kunnat ägna sig åt att försöka få USA:s ekonomi att bli något sundare i stället för att förespråka skattesänkningar och nyliberala lösningar i resten av världen. I Sverige bör Finansinspektionen och andra institutioner stärkas. Det är märkligt att ni har haft ett halvår på er och inte ens har kunnat tillsätta en generaldirektör i Finansinspektionen i tider av kris. Det borde ni ha gjort. Planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea måste avbrytas. Det är fel väg att nu sälja ut, när man i andra delar av världen förstatligar banker. Vi borde i stället utöka det gemensamma ägandet av Nordea och fortsätta att använda SBAB. Det är i det här läget särskilt viktigt att värna om starka offentliga finanser. Era skattesänkningar är oansvarig politik. Vi måste ha ett skattesystem som förmår att möta kriserna, som omfördelar från välbeställda till fattiga, som finansierar välfärd och stimulerar den nödvändiga miljöomställningen. I er värld är det ansvarsfullt att sänka skatter för mer än 100 miljarder men ansvarslöst att anställa fler i sjukvården, förskolan, skolan, äldreomsorgen och kulturen. I er värld är det ansvarsfullt att subventionera överklassens köp av hushållsnära tjänster men ansvarslöst att se till att fler gamla får bra hjälp av hemtjänsten. I er värld är det ansvarsfullt att sänka ersättningen till cancersjuka efter tolv månader men ansvarslöst att höja taket i a-kassan så att även Volvoarbetarna får 80 procent i ersättning. Vi tror inte på den enda vägens ekonomiska politik. Vi tror inte att skattesänkningar är lösningen på allt. Vi finansierar våra förslag, och vi tidigarelägger investeringar och satsar på välfärd och rättvisa. Det är en modern och framtidsinriktad politik för att möta krisen. (Applåder)

Fru talman! Jag lyckades inte i detta långa ideologiska anförande reda ut vad det var som Lars Ohly var för. Att du, Lars Ohly, är emot väldigt mycket tror jag har framgått för oss som har följt din politiska gärning. Det är många som är oroliga för hur vi ska få en balanserad marknadsekonomi med bra regleringar som förenar stabilitet med rimligt risktagande. Är Lars Ohly för eller emot marknadsekonomi? Om Lars Ohly är emot marknadsekonomi, vad vill han se i stället? Det är lätt att peka finger. När andra är oroliga verkar Lars Ohly glad. Är det kommunismen som ska räta på ryggen och nu börja förespråkas i Lars Ohlys parti igen? Vi bildade alliansen 2004 i Högfors i Västerbotten. Vår utgångspunkt var att alla ska bidra och att alla också ska vinna på samarbetet. Det var en sorts insikt om att flerpartisystem bygger på att partier arbetar tillsammans, att man under lång tid utarbetar politiska förslag som man går till väljarna med och som man sedan gemensamt tar ansvar för. Vänstern tror inte på idén om att vara tillsammans och att alla ska få vara med. Hos er gäller: Ensam är stark. Störst går först. Stor bestämmer, och liten får inte vara med. Därför säger man att Lars Ohly har skämt ut sig och inte får vara med. Han fattar inte det här med budgetregler. Min fråga till Lars Ohly är: Finns det något villkor som Lars Ohly och Vänsterpartiet har för att låta Socialdemokraterna och Miljöpartiet vara med i ett samarbete med Vänsterpartiet? Finns det något som är så viktigt för dig att du ställer det som villkor till Mona Sahlin och Maria Wetterstrand för att de ska få vara med och samarbeta med dig?

Fru talman! Det var ett lite förvirrat inlägg som ändå landade i en konkret fråga som jag gärna ska svara på. Men först måste jag säga att det är en oerhörd svaghet av en statsminister att inte kunna ge sig in i en rimlig diskussion om vad som behövs för att möta den finansiella kris som faktiskt skapar sämre levnadsförhållanden för de människor som redan har det sämst. Man är till exempel inte beredd att höra på eller diskutera varför det är viktigt och nödvändigt att bygga fler hyresrätter i det här läget, alltså för att se till att vi därigenom får en ökad rörlighet på bostadsmarknaden, som också ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Man vill inte höra på eller tala om vikten av stabila välfärdssystem, som minskar oron i samhället. Man vill inte höra på eller tala om vikten av att vi har en a-kassa som omfattar alla och en sjukförsäkring som gör att människor inte, i tillägg till sin fysiska sjukdom, också drabbas av mental oro. Detta tycker jag är en svaghet hos en statsminister. Nu kommer jag till Fredrik Reinfeldts fråga. Självklart finns det väldigt starka krav som jag ställer på mina ärade vänner inom vänsterblocket. De kraven tror jag att vi tillsammans kommer att kunna uppfylla. De handlar nämligen om att vi måste stå för något helt annat än er orättvisa högerpolitik. Vi måste stå för en skattepolitik och en välfärdspolitik som utjämnar skillnaderna mellan kvinnor och män och mellan klasser och regioner i samhället. Vi måste stå för en rättvis politik som inte drar isär samhället och gör de rika allt rikare samtidigt som de fattiga blir allt fattigare. Andelen fattiga barn i Sverige har ökat med er politik, och det är orimligt att tänka sig en ny majoritet som inte minskar antalet fattiga barn i Sverige. Det finns alltså en mängd sådana villkor. Vi måste ha en klimatomställning som på allvar angriper miljöproblemen i stället för att bara prata om dem, som Fredrik Reinfeldt är bra på - han har väldigt mycket snack och lite verkstad. Där finns Vänsterpartiets krav på vem som än vill samarbeta med oss. Dem kommer vi att ställa som ultimativa krav. Det kan jag garantera. (Applåder)

Fru talman! Min poäng gällde om det fanns någon ideologi eller någon samlad idé kvar i Vänsterpartiet. Det är lätt att glädjas när andra är oroliga. Frågan var om det finns något samlat system som Lars Ohly står för och som är ett alternativ till den marknadsekonomi som behöver bättre regleringar och som behöver lära av de problem vi nu har sett. Men Lars Ohly återgår till att diskutera sakfrågor. Jag försökte få fram ideologen Lars Ohly. Det skulle vara intressant att få svar på min fråga. Sedan kör Lars Ohly ett knep som vi har sett många gånger förut. Han säger: Vi vill byta ut er. Ja, det har vi hört oppositionen säga förut. Min fråga var om det finns något som är viktigt där ni avviker. Vi har ju just fått höra att ni inte passar in därför att ni vill köra nedcabbat, som Göran Hägglund uttryckte det. Lars Ohly tog upp alla möjliga frågor som jag tror att många partier kan hålla med om. Man vill att inkomstskillnaderna i Sverige ska minska och att vi ska ha en bra klimatpolitik. Men finns det något som är unikt för Vänsterpartiet - något som ni står för och som Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte förstår och inte respekterar och som är ultimativa krav? Finns det någon anledning till att Vänsterpartiet finns i svensk politik?

Fru talman! Jag åker inte nedcabbat. Jag åker tåg så ofta jag bara kan. Det är märkligt att som Fredrik Reinfeldt säga att rättvisan, välfärden och miljön inte är ideologiska frågor. Det är klart att de är! Man kan inte å ena sidan säga, som ni har gjort i den här debatten, att det är oerhört stora skillnader mellan Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets budgetalternativ samtidigt som man å andra sidan säger: Ni har inget som är unikt. Det är klart att vi har det. Än så länge pågår en diskussion om hur vi ska forma ett framtida gemensamt regeringsalternativ som utmanar inte bara er regeringsmakt utan framför allt den politik som har skapat orättvisa och fattigdom. Vi kommer att fortsätta diskutera, men fram till nästa val - om vi inte får ett extraval - är det du som är ansvarig för den politik som leder till att många människor får det sämre. Det är den politiken som Vänsterpartiet och förhoppningsvis hela vänstersidan kommer att bekämpa och ersätta med en bättre politik. (Applåder)

Fru talman! Jag tänkte ställa några frågor till Lars Ohly med anledning av att han talar om att skattesänkningar är oansvariga. Jag ska hålla mig till en diskussion som jag hade häromdagen med en person som bor söder om Stockholm, i Salem. Han heter Bashir, och han ville ställa frågor om fastighetsskatten. Han hade i likhet med väldigt många andra nu fått de nya taxeringsbeskeden. Efter ett litet samtal kunde vi konstatera att hans kommunala fastighetsavgift är och blir 6 000 kronor. Om vi inte hade ändrat på det regelverk som fanns under den tid då ni hade majoritet hade detta hushåll fått en fastighetsskatt på 29 840 kronor. Lars Ohly har ju inte haft den goda smaken att, som Mona Sahlin, traska efter och säga: Det som vi var väldigt arga för tidigare kanske ändå var väldigt bra. Han tycker att det är rimligt att sådana som Bashir och hans familj ska drabbas av en väldigt hög fastighetsskatt. En familj som har sparat länge för att kunna köpa ett hus och som har en hög månadskostnad till följd av sina lån ska dessutom betala en fantastiskt hög fastighetsskatt. Hur kan Lars Ohly tycka att det är en rimlig och klok politik?

Fru talman! Den politik som vi förespråkar innebär att 358 000 fastigheter beskattas högre än med ert system. Det är något färre hushåll än så många fastigheter, för det finns de hushåll som äger fler än en fastighet. Säg att det är 350 000. Det kanske också är högt räknat. Det är de allra dyraste villorna. Det är de med de allra lyxigaste fastigheterna som kommer att få betala. Ute i landet är det tvärtom så att man med er politik i flera fall har fått ökade avgifter och kostnader. Det finns mängder av tabeller som visar att det på landsbygden finns de som i dag betalar mer än de gjorde tidigare. Vi säger: Det är en helt galen politik. Här bör vi i stället satsa på en bostadsmarknad där vi faktiskt ser till att vi får inkomster som kan användas till exempel till att skapa en bostadsfond som bygger fler hyresrätter och som gör att det blir större möjligheter att ha en valfrihet när det gäller bostadsväljande än vad det finns i dag. Här har vi möjlighet att faktiskt finansiera våra förslag. Ni försöker säga: Ni är oansvariga på vänstersidan därför att ni inte finansierar era förslag, och så är ni oansvariga när ni gör det. Men vi gör det på ett sätt som är rättvist. Vi gör det på ett sätt som säkert prickar dem som redan i dag har möjligheter att betala mer och som har fått stora lättnader med era förslag. De som har fått de största lättnaderna med era förslag är inte några låginkomsttagare eller några människor som är arbetslösa eller sjuka. De har fått det sämre. De som har fått de största lättnaderna är de som bor i de allra mest attraktiva och lyxigaste villorna i storstadsområdena. Där finns de verkliga vinnarna på er politik. Och det är sant, Göran Hägglund, att där också finns förlorarna på Vänsterpartiets politik. Vi säger inte att vår politik är bra för alla eller att allas privatekonomi ökar. Vi tar in skatter av dem som är högavlönade och rika för att bekosta välfärd och rättvisa. Det tror jag är en politik som väldigt många instämmer i. (Applåder)

Fru talman! Lars Ohly är en väldigt skicklig retoriker. Jag tror att det är lätt att fångas av hans budskap, att det är klokt att några få som är ohyggligt välbeställda ska betala mer för att man ska kunna genomföra enorma förbättringar för dem som har mindre. Men jag tror att det är väldigt viktigt att skilja ut vad det egentligen handlar om. Bashir som har en väldigt liten inkomst, eller en normal inkomst, är metallarbetare. Med er politik skulle han, eftersom ni säger nej till jobbskatteavdraget, ha 838 kronor mer i skatt per månad. Han skulle dessutom ha en fastighetsskatt som skulle vara ungefär 600 kronor mer per månad. I det här fallet skulle det bara för hans del - nu har vi inte räknat med hans fru - handla om 1 500 kronor mer i skatt varje månad. Ni försöker framställa det som att det handlar om några få feta direktörer i Danderyd eller Täby när det handlar om sådana som Bashir som bor i Salem. Han är en vanlig hederlig metallarbetare som ni kommer att klippa till med er politik.

Fru talman! Tvärtom, Göran Hägglund! Jag är helt övertygad om att vi alla behöver bidra för att vi ska kunna ha råd med välfärden, och jag är helt övertygad om att de flesta också är beredda att göra det. Sveriges Kommuner och Landsting gjorde en undersökning i våras som visade att en stor majoritet av svenska folket sade: Vi är beredda att betala mer i skatt om det går till bättre sjukvård, bättre förskola och skola för våra barn och bättre äldreomsorg för våra gamla. Om det går till ett bättre samhälle som håller ihop och som skapar rättvisa är vi beredda att betala mer i skatt. Det gäller alla inkomstgrupper. Men min politik innebär att man faktiskt pekar ut dem som har mest som de som ska bidra mest. Det är en progressiv skattepolitik som leder till att vi utjämnar skillnader i stället för att förvärra dem. Det är den största skillnaden mellan Vänsterns och högeralliansens politik. (Applåder)

Fru talman! Vad är det egentligen som gör livet värt att leva? Den frågan väcktes i mitt huvud häromdagen när jag läste en tidningsartikel om att Miljöpartiet motsatte sig allting som gör livet värt att leva. Jag tyckte att det var ett ganska komiskt påstående. Mycket kan vi i Miljöpartiet bli anklagade för men knappast just det. Miljöpartiet är ett parti som just vill värna allt det som gör livet värt att leva. Vi vill värna barnen genom att ge småbarnsföräldrar en möjlighet till sänkt arbetstid och att vara mer tid med sina barn. Vi vill värna naturen genom att öka anslagen för naturskydd. Vi vill värna jämställdhet och lika rätt för alla människor. Vi vill jobba för att man ska få fler spårvagnar. Vi vill jobba för att jobben ska bli fler genom att satsa på småföretag och fler lärare i skolan. Vi vill jobba för att människor ska kunna få en balans mellan fritid och arbete. Vi vill inte minst jobba för kärleken, senast manifesterat i vår motion om könsneutrala äktenskap. Jag känner mig stolt över att representera Miljöpartiet de gröna. Jag är övertygad om att Sverige behöver en ny regering. Jag sade redan efter valet 2006 att det riskerar att bli fyra förlorade år med alliansregeringen. Och det finns onekligen en hel del att vara besviken på regeringen för. De har gjort en del saker som har varit bra, naturligtvis. Men det finns en hel del att vara besviken på. Jag vet att det är många som delar min frustration över mycket som har hänt och inte hänt de senaste två åren. Det största misstaget gjorde den nuvarande regeringen redan för fyra år sedan, innan den kom till makten, då man valde att prioritera bort miljöfrågorna i det arbete som skulle leda till regeringsmakten. Det här har fortsatt. När klimatfrågan kom upp på agendan strax efter valet började regeringen tillsätta grupper av olika slag som skulle hjälpa till så att det skulle hända någonting. Nu väntas en klimatproposition. Om den kommer och om den har ett innehåll blir det, mer eller mindre, det första regeringen gör på miljöområdet under den här mandatperioden, om man inte räknar alla de saker som har gått i helt fel riktning. Jag tänker på att regeringen har skurit ned skogsskyddet och naturskyddet trots att vi har orörda urskogar som fortfarande inte har ett långsiktigt skydd, att man har lagt fram förslag om att skogsbruket ska förändras så att naturvården får ge vika för exploateringsintressen, att man planerar att luckra upp strandskyddet så att rika människor ska kunna köpa upp de kvarvarande attraktiva strandområdena och göra dem otillgängliga för allmänheten och att man på obestämd tid har skjutit upp - eller den kanske inte kommer alls - en proposition om hur Sverige ska nå sina miljömål. Regeringen har också en fantastisk vurm för att bygga nya motorvägar i storstadsområdena, som motarbetar en långsiktig klimatpolitik. Den har också skjutit undan de viktiga järnvägssatsningarna, som skulle kunna göra oss mindre oljeberoende i framtiden och göra att vi står på en stadigare grund när de globala oljepriserna fluktuerar. I går presenterade Miljöpartiet ett förslag om hur åtta svenska städer snabbt ska kunna få spårvagnstrafik. I Uppsala, Stockholm, Norrköping, Linköping, Göteborg, Helsingborg, Lund och Malmö tror vi att det skulle vara en utmärkt satsning. På klimatområdet väntas det förslag nu under hösten från regeringen. Det vi har hört hittills är mest prat och klimatpolitiska undanflykter, och allting spinner på samma tema. Det är inte vi, inte här, inte nu. Det är någon annan, någon annanstans, någon annan gång. Jag tänkte göra en liten genomgång av de vanligaste klimatpolitiska undanflykterna. Den första är: Vi är så små. Hur många gånger har vi inte hört Fredrik Reinfeldt säga: Vi är ju så små i Sverige. Vi står ju bara för 0,2 procent - eller valfri siffra, beroende på vilket miljöproblem man för tillfället diskuterar - av världens utsläpp. Faktum är att man lätt kan dela in världen i 500 delar som var och en bara står för 0,2 procent. Då kan alla hävda: Vi behöver inte göra någonting för just vi är så små. Den stora frågan borde vara: Vad ger oss rätten att släppa ut mer än fem gånger mer växthusgaser per person än vad man tror är hållbart för världen när människor i södra Afrika varje dag drabbas av de klimatförändringar som redan är verklighet och som vi i den rika delen av världen har orsakat? Vi i Sverige har dessutom bland de bästa förutsättningarna i världen att göra oss fria från fossilberoendet. Nästa klimatpolitiska undanflykt är att man säger att internationellt samarbete är det enda som räknas. Jag är inte emot internationellt samarbete, men den som pratar om det använder det ofta som en ursäkt för att inte göra någonting på hemmaplan. Det är alltså inte-här-argumentet. I regeringens fall handlar det också om att försöka smita undan de krav som det internationella samfundet vill ställa på Sverige när det gäller EU:s fördelning av utsläppshandeln exempelvis. En tredje klimatpolitisk undanflykt har vi hört många gånger från den här regeringen. Man säger att vi måste ha forskning för att lösa problemet. Jag håller med om att vi behöver forskning, men det får aldrig användas som en undanflykt för att vi ska slippa undan att göra något nu. Det finns tillgänglig teknik. Det finns tillgänglig kunskap som, om vi använder den, kan lösa den här klimatkrisen. Men det behövs en politik som är aktiv för att de lösningarna ska bli verklighet. Hittills har vi sett att alliansen har haft flyt av en högkonjunktur som nu vänds i lågkonjunktur. Den är inte lika benägen att ta på sig skulden för lågkonjunkturen som den är benägen att ta åt sig äran av högkonjunkturen. Det är mycket prat om alla de jobb som har skapats i högkonjunkturen, som om det var alliansregeringens förtjänst. Jag tänker inte skylla konjunkturerna eller finanskrisen på regeringen, men det är regeringens fel att över en halv miljon människor har lämnat a-kassan och nu riskerar att stå utan trygghet om lågkonjunkturen drabbar just dem. Regeringen motiverade att sänka a-kassan med att det ger fler jobb, något slags hallelujakänsla. Betyder det att den tänker sänka a-kassan ännu mer nu när det blir lågkonjunktur? Det vore onekligen bra med lite fler jobb nu när det börjar varslas på olika håll i landet. Eller är det dags att erkänna misstaget och satsa på tryggheten i stället? Miljöpartiet anser att det inte går att bara lappa och laga nu på de trygghetssystem som har perforerats. Vi vill utveckla och se till att vi får en solidariskt finansierad arbetslivstrygghet. Det är inte i goda tider som trygghetsförsäkringarna behövs som mest. Det är inte i första hand när man är frisk som man är glad över att det finns en sjukförsäkring. Och det är inte när det är soligt väder som man går och letar efter sitt paraply. Det är när de soliga dagarna går över i regniga dagar som det behövs en politik som bygger på solidaritet. Den här regeringen har en politik för bara soliga dagar. När människor nu börjar sträcka sig efter sina paraplyer visar det sig att de är fulla med hål eller, ännu värre, att de inte finns där alls. Fredrik Reinfeldt har ställt sig med badbyxor på trots att det blåser halv storm ute. Det låter ibland på Fredrik Reinfeldt som att antingen har vi trygghet eller så har vi jobb. Men det är naturligtvis inte sant. Miljöpartiet har en politik där vi satsar mer på småföretagen än vad regeringen gör genom att vi sänker arbetsgivaravgiften med 10 procent upp till en lönesumma på 2 ½ miljon. Det gynnar alla mindre företag, där vi vet att många av de nya jobben växer fram. Vi driver en politik som innebär att vi använder lågkonjunkturen till att bygga om Sverige till att bli mindre beroende av olja och mindre sårbart. Vi satsar på energieffektivitet, på förnybar energi, på det som är långsiktigt hållbart. Vi ser just nu ett läge där det finns ett stort behov av att ta tag i de stora klimatutmaningar som gäller hela den här planeten och där Sveriges förutsättningar är bättre än de flestas. Vi kan återta ledartröjan internationellt. Det finns också ett behov av att återupprätta tryggheten och välfärden i Sverige. Vad kan vara mer passande i det läget än att det startas ett långsiktigt samarbete mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna för att utmana den sittande regeringen? Jag ser det som ett utmärkt framtidsalternativ där rött möter grönt, med ett socialdemokratiskt parti som har byggt upp mycket av de trygghetssystem som nu perforerats och ett miljöparti som ser de långsiktiga behoven och har lösningarna på miljöutmaningarna. Vi erbjuder tillsammans ett alternativ som kan stå för både trygghet och förnyelse. Till eventuella socialdemokrater som räds att Miljöpartiet ska dra Socialdemokraterna åt höger kan jag påminna om en gammal grön paroll: Vi ska inte gå i höger- eller vänstervarv. Vi ska framåt. Vår avsikt är att leda det här samarbetet in i framtiden. Sverige behöver en ny regering och ett nytt ledarskap, och den regeringen behöver ett starkt grönt inflytande. Två förlorade år går nu mot fyra, men sedan får det vara nog. (Applåder)

Fru talman! Jag betvivlar inte Maria Wetterstrands och Miljöpartiets engagemang när det gäller miljöfrågorna. Det har vi gemensamt. Men, snälla Maria, det räcker inte med retorik. Man måste titta på fakta. Om vi tar den energi- och klimatöverenskommelse som är på väg att fattas på EU-nivå så har Sverige varit pådrivande. Det är vi som har sett till och hållit fast vid att vi ska ha en aktiv klimat- och energipolitik också i svåra tider. Kraven om en hållbar näringspolitik på EU-nivå där vi ser att företag, politik och forskning tillsammans kan hitta framtidslösningarna är den svenska positionen. I EU:s klimat- och energipolitik innebär det att Sverige tar den största andelen av det förnybara som något land i Europa över huvud taget tar på sig, från 40 till 49 procent. Vi har lagt fram program som handlar om att förbättra havsmiljön. Vi har höjt koldioxidskatten. Vi har ökade resurser till järnväg och också till vägnät så att vi kan ta oss fram på ett bättre sätt. Vi har ökade resurser till länsstyrelserna så att man ska snabba på vindkraftsutbyggnaden och andra delar. Vi har gett ökade resurser till energi- och klimatrådgivare runt om i landet. Vi har startat program för småföretag för att de ska bli mer energieffektiva. Vi har satsat på internationellt samarbete, för att det helt enkelt är så att många länder frågar efter Sverige. Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte var Afrikas energiministrar här förra veckan. De bara önskar att Sverige ska vara med i det här arbetet och att vi ska hjälpa till med det. Vi tillför resurser till forskning, för vi tror fortfarande att vi måste forska mycket mer. Vi måste satsa på pilot- och demonstrationsanläggningar. Det är en lång rad åtgärder som vi har genomfört. Maria säger: Vi ska stoppa strandskyddsdelen, vi ska skydda mer skog, vi ska minska produktionen i skogen, och vi ska inte ha några pengar till vägar. Då är min fråga: Har du verkligen de socialdemokratiska kompisarna med dig i den politiken?

Fru talman! Maud Olofsson säger väldigt fint att andra länder frågar efter Sverige när det gäller klimatfrågan. Varför gör de det? Är det för den politik som den här regeringen har drivit? Nej, knappast. Ni lever på gamla meriter. Ni lever på de förslag som drevs igenom i det rödgröna samarbetet under den förra mandatperioden. Det är det som är basen för det ni åker runt i världen och skryter om. Jag vill påminna om att ni var emot i princip varje enskilt förslag som har lett till den utveckling som nu andra länder tittar på i Sverige för att se hur vi har gjort för att åstadkomma den. Därefter har ni omprövat några av de ställningstagandena. Ni har till exempel låtit alla de höjda miljöskatterna vara kvar, utom flygskatten. Flyget är fortfarande befriat från att ta sin del av miljökostnaden. Sedan skryter Maud Olofsson om hur Sverige stöder det internationella samarbetet i EU. Faktum är att när kraven började komma fram om hur mycket förnybar energi vi skulle bygga i förhållande till andra länder var Sverige och Maud Olofsson nere och lobbade emot det så att vi skulle få lägre krav på oss här, trots att vi har bland de bästa förutsättningarna i EU att göra en stor utbyggnad av förnybar energi. När kraven sedan kom hörde man från Svenskt Näringsliv, som verkar vara något slags rådgivande organ till regeringen, att det skulle hota både jobben och välfärden och allt möjligt. Samtidigt gick vindenergiföretagen ut och sade: Vi kan fixa det här själva. Och biobränsleföretagen gick ut och sade: Vi kan fixa det här själva. Hade du frågat energirådgivarna kan jag säga att de säkert också skulle ha sagt: Vi kan fixa det här själva genom satsningar på energieffektivisering. Regeringen bedriver inte en ansvarsfull politik på miljöområdet. Den bedriver inte en politik som leder framåt. Det är bara att beklaga. Jag önskar att det var annorlunda.

Fru talman! Jag kommer ihåg på 70-talet när Centerpartiet drev miljöfrågorna och var först i Sverige med att ta upp de frågorna. Då var koldioxidskatten ett av de starkaste verktygen. Då fanns inte ens Miljöpartiet. Då var det ingen av de politiska partierna i det här landet som tyckte att det var en bra åtgärd. Det här är något som vi har drivit under lång tid, och vi är glada över att man kan använda det som verktyg. När det gäller elcertifikat är det samma sak. Det var en reform som Miljöpartiet stod vid sidan om. Det är elcertifikaten som i dag driver på att vi får det förnybara utbyggt i Sverige. Det är likadant med utsläppshandeln - det är en fråga som Centerpartiet har drivit under mycket lång tid. Vi tycker att det är ett bra verktyg, eftersom det är marknadsdrivande och passar marknaden. Vi driver också internationella överenskommelser på EU-nivå, och vi hoppas få en sådan i Köpenhamn nästa år. Det är alldeles självklart att Sverige är pådrivande och tar på sig ett stort ansvar, men vi måste även hjälpa de länder som efterfrågar vår hjälp. Sedan vill jag att Maria Wetterstrand svarar på min fråga. Ni pratar om strandskydd, om att skydda mer skog, om att inte ge några pengar till vägar. Vi har också det här med att öka produktionen i skogen. Har du verkligen Socialdemokraterna med på detta? Jag ser att det är socialdemokratiska medlemmar som är tveksamma.

Fru talman! Jag är jätteglad över att Centerpartiet en gång i tiden var ett parti som drev på miljöfrågorna. Det var bra att ni gjorde det då. När det gäller elcertifikaten som Maud Olofsson skryter med var införandet av även småskaliga vattenkraftverk i elcertifikaten en av de saker regeringen gjorde först, vilket onekligen är ett stort hot mot många naturmiljöer som det i dag inte finns särskilt mycket kvar av i Sverige. Maud Olofsson pratar om utsläppshandeln. Även där lobbade regeringen i EU för att kraven på Sverige skulle vara lägre och att vi skulle få släppa ut mer än vad som skulle ankomma på oss. När det gäller frågan om skogs- och strandskydd har vi drivit en politik som har tagit ett stort ansvar under de år vi har haft ett rödgrönt samarbete. Ni har nyligen skurit ned den budgeten - slaktat satsningarna på biologisk mångfald - med en tiondel som bara är borta. Det innebär att man inte kommer att kunna klara miljömålen på det området. Det var annat när rödgrönt styrde Sverige!

Fru talman! Jag skulle vilja återvända till en fråga som det här nya rödgröna samarbetet måste lösa, och hur den ska lösas tror jag blir väldigt viktigt. Om ni vinner valet blir det viktigt för Sverige. Det blir i varje fall, oavsett om ni vinner, viktigt i valdebatten framöver på ett annat sätt än förr. Det handlar om hur man ser på infrastruktur. Det har funnits ett rätt stort samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna om synen på infrastruktur. Vi har byggt ut vägar i Sverige, och det finns fortsatt stora behov av att göra detta. Jag har varit verksam här i regionen som kommunalpolitiker i många år. Man har fattat beslut om många investeringar där rödgröna koalitioner i Stockholms stadshus gång på gång har spruckit på grund av att man till exempel ska bygga kringfartsleder runt Stockholm. Nu finns det ett par sådana projekt på gång som verkligen behövs. Det är förbifarter runt våra storstäder - Stockholm och Göteborg. Det handlar också om E 22 i Skåne. Socialdemokraterna, som själva inte klarade av att bygga dessa, kräver nu att vi ska göra det fort. Själva gjorde de det aldrig, men när det kommer till riksdagens bord föreställer jag mig att det finns ett samförstånd mellan alliansen och Socialdemokraterna. Då är det så att det inte kommer att hinna bli någon spade i jorden vare sig för Förbifart Stockholm, älvförbindelsen i Göteborg eller för en komplett motorväg, E 22, genom Skåne före valdagen 2010. I verkligheten är det den regering som sitter efter valet 2010 som avgör om dessa projekt fullföljs eller inte. Därför måste jag fråga Maria Wetterstrand, och jag tror att många människor i dessa regioner nu lyssnar på svaret: Kommer Maria Wetterstrand att acceptera att de här projekten fullföljs?

Fru talman! Jag lovar att det kommer att bli ett samlat besked om hur vi ska hantera infrastrukturfrågorna före valet. Jan Björklund behöver alltså inte vara orolig för detta. Men om man tittar på hur det ser ut i Sverige just nu när det gäller efterfrågan på infrastruktur ser man att det är en enorm ökad efterfrågan på just spårtrafik där inte samhället kan leverera det folk vill ha. Det är för få spår. Det är för trångt på Stockholms central. Det är tåg som inte går tillräckligt snabbt. Det behövs satsningar just där det är en enorm underkapacitet, och det är på järnvägen. Ta Stockholm som exempel. Tänk om man inte hade byggt en enda ny väg i Stockholms innerstad sedan 1872. Det hade sett lite annorlunda ut då. Men så är det om man tittar söderifrån mot Stockholms central. Det är lika många spår i dag som 1872. Då gick det 10 tåg om dagen. Nu går det 600 tåg om dagen. Nu satsar man, bland annat tack vare Miljöpartiet, på att bygga ytterligare två spår. När de är klara är det redan för lite, är bedömningen. Det behövs en enorm satsning på spårtrafik i Sverige. När vi hade ett rödgrönt samarbete satsade vi dubbelt på järnvägen om vi hade satsat en del på väg. Det var den fördelning vi gjorde då. Nu gör ni tvärtom, eller ännu värre. Det är vägarna som får den stora delen av kakan och inte minst just motorvägar i storstadsområdena. Där det bor mycket människor borde det rimligen gå att hitta andra lösningar så att de som bor ute på landet och verkligen behöver bilen också får fortsätta använda sig av den. Vi som bor inne i städerna behöver minska användningen av bil för att det utrymmet ska finnas, och då är det järnvägs- och spårsatsningar som framför allt behövs och efterfrågas.

Fru talman! Maria Wetterstrand pratar om allt annat än det jag frågade om. Citytunneln i Stockholm har den här regeringen gett klartecken till. Den byggs nu. Vi är överens om det, och det är bra, men det problemet är på väg att lösas. Så säger Maria Wetterstrand till mig att jag inte behöver vara orolig, för det kommer att komma ett besked. Men jag är väl inte orolig för om det kommer att komma ett besked. Jag är orolig för innehållet i det beskedet. Tänk om det blir som Maria Wetterstrand säger, att vi ska stoppa vägutbyggnader i Sverige. Du pratar om storstäderna. Ja, Förbifart Stockholm och älvförbindelsen i Göteborg råkar vara de största projekten, men ni vill även stoppa förbifarten i Umeå, och ni vill stoppa förbifarten i Sundsvall. Ni vill stoppa varje infrastrukturprojekt där bilar kan åka över huvud taget med undantag för en väg i Motala som ni accepterar. Det är faktiskt så dessutom, Maria Wetterstrand, att två tredjedelar av all kollektivtrafik går på väg - bussar och så vidare. Vägar är alltså centrala även för kollektivtrafiken. Men det intressanta är: Kommer ni att stoppa dessa byggnationer? Det är det som står i er motion. Kommer ni att stoppa det i en eventuell framtida regering? Det är de beskeden människor längtar efter att få höra.

Fru talman! Jag upprepar: Det kommer att ges svar på detta. Jan Björklund behöver inte vara orolig för om det kommer svar eller inte. För att vara tydlig så stöder Miljöpartiet vägsatsningar som handlar om att öka säkerheten i vägnätet. Vi stöder satsningar som handlar om att se till att de vägar som finns är bra. Det kommer vi att fortsätta stödja. Däremot är vi mycket tveksamma till att man i det här läget ska satsa pengar på att bygga nya motorvägar i storstadsområdena, när vi ser att det är efterfrågan på spårtrafik som växer enormt i dag. Det finns inte plats att köra gods på järnväg; därför måste man ha så många långtradare ute på vägarna. Det är både ett säkerhetsproblem och ett miljöproblem att man inte kan köra godset på järnväg i stället, eftersom det har byggts för lite spår. Vi behöver den här satsningen nu. De infrastruktursatsningar som görs i dag är de vi ska leva med de närmaste hundra åren. Satsar vi fel, ja, då får vi också en större miljöpåverkan. Satsar vi rätt kan vi göra oss mindre beroende av fossil energi och i stället satsa på det som är mest smart och effektivt för framtiden. Partiledardebatten var härmed avslutad.