Partiledardebatt

Herr talman! Om ganska precis ett år är det val i Sverige. Och om ganska precis tio minuter kommer Reinfeldt och kompani att tåga upp här i talarstolen och angripa mig hårt för att jag hellre säger nej till att låna till skattesänkningar än säger upp 60 000 i välfärden, för att jag hellre tackar nej till sänkt skatt för dig, Fredrik Reinfeldt, och mig än nekar pensionärerna sänkt skatt och för att jag hellre överger Moderaternas politik än sviker Sveriges ungdomar. Herr talman! Jag står för det. Jag står för en helt annan politik än den underskottsallians och arbetslöshetsallians som just nu regerar Sverige. Om vi inte klarar jobben klarar vi inte ekonomin, och då klarar vi inte heller välfärden. Att ta ansvar för Sverige är att sätta jobben först. Det kommer vi att göra om vi vinner valet och kan bilda en rödgrön samarbetsregering. Jag är redo att sätta i gång ett brett kunskapslyft som ger tusentals människor möjligheten att använda de dåliga tiderna till att förbättra sin kompetens. Jag vill införa ett riskkapitalavdrag för dem som investerar i företag som utvecklas i stället för att spara sina pengar på banken. Jag vill genomföra det miljöfordonspaket som vi har föreslagit tillsammans med v och mp för att göra svensk fordonsindustri mer konkurrenskraftig och för att påskynda klimatomställningen. Jag vill också inte bara värna utan utveckla välfärdens kärna. Tidningen Metro hade för en vecka sedan jätterubriken "Unga tvingas till kyrkan för att få mat" . Det är ett enormt slöseri att låta stora grupper ungdomar falla ur samhället och gå utan jobb, utan bostad, utan studieplats, utan pengar och utan signaler från samhället om att de behövs - signaler som säger: Vi vill att du anstränger dig. Jag vill ta itu med att bygga ut högskolan så att de stora ungdomskullar som nu går ut gymnasiet kan läsa vidare och öka sina jobbchanser. Jag ser fram emot att få införa en jobbstart för ungdomar med både rättigheter och skyldigheter. Om man inte har tillräcklig utbildning för att få ett jobb ska man ha utbildning. Om man har bra utbildning ska man få jobb, praktik eller ett utbildningsvikariat. Herr talman! Någonting håller på att gå i grunden snett i Sverige. Andelen barn som växer upp i fattiga familjer har ökat med 50 procent under de senaste tre åren. Många av de barnen lever med en ensamstående förälder. De tar väl hand om sina barn. De jobbar, de hämtar, de lämnar, de handlar, de lagar mat, de läser sagor och de läser läxor. De här föräldrarna, ofta mammor, är några av vårt lands största hjältar. Välfärdens kärna är också till för dem och för deras barn. Jag tänker förbättra de ekonomiska villkoren för ensamstående med barn och höja tillägget för studenter som har barn. Jag tänker se till att förskolan har välutbildad personal och att barnomsorgen börjar arbeta med flexibla öppettider. Vad tänker ni på - ni som i stället lånar till skattesänkningar för dem som redan har mest? Sveriges barn och unga håller på att bli jobbkrisens stora förlorare. Det kan aldrig vara framtidsinriktad politik. Sverige slits isär som ett resultat av medveten borgerlig politik. Utanförskapet har vuxit med 70 000 personer under den här mandatperioden. Vi har fått en ny grupp i utanförskap - de försäkringslösa. Det är de som trängs ut ur a-kassan och sjukförsäkringen. Aftonbladet hade i måndags den träffande rubriken "Tar från de sjuka - ger till de friska". Det handlar om regeringen. Nu planerar regeringen för 5 miljarder i ökade socialbidragskostnader till 2012. Hur var det nu? Var det fler jobb eller var det fler i utanförskap och fler med socialbidrag som regeringen lovade väljarna? Jag är redo att bygga om Arbetsförmedlingen till en kompetensförmedling för både högutbildad och lågutbildad. Jag vill se till att betydligt fler av dem som i dag har tillfällig förtidspension får en anställning med lönebidrag. Och självfallet ska sjuka människor ha sjukpenning. Jag ser också fram emot att börja ta till vara all den erfarenhet, kompetens och vilja att bidra som finns hos dem som är lite äldre. Om man har tio år kvar till pension ska det självfallet gå att få ett nytt jobb. Om man vill jobba efter pensionsdagen ska man premieras. Den dag man går i pension ska man inte diskrimineras via skatten. En rödgrön regering kommer från dag ett att steg för steg överbrygga den klyfta som regeringen Reinfeldt har skapat mellan pensionärer och löntagare. Det handlar om respekt, Fredrik Reinfeldt! Herr talman! Den borgerliga regeringen startade med mycket starka förutsättningar - högkonjunktur och stora överskott. Men den regerade som om solen alltid skulle skina. Överskotten slösades bort på skattesänkningar. Utbildningar monterades ned. Investeringar i ny grön teknik och bostäder sköts på framtiden. De försäkringar som har gjort det möjligt för människor att gå vidare efter varsel och efter sjukdom slogs sönder. Kommuner och landsting som ville slippa säga upp personal fick veta att pengarna är slut. Efter tre år med regeringen Reinfeldt ser vi resultatet. Sverige halkar efter andra EU-länder. Arbetslösheten ökar snabbare. Tillväxten sjunker snabbare. Vår ungdomsarbetslöshet slår Europarekord. Det håller inte att sälja ut tillgångarna i solsken och skylla på global kris när ovädret kommer. Annalkande kris, oavsett varifrån den kommer, betyder att det är läge att agera för jobben. Även Moderaterna borde kanske någon gång inse att det inte finns några mirakelkurer. Arbetslöshet eller överhettning, industri eller kunskapssamhälle, storstrejk eller Saltsjöbadsanda, Boman, Bildt, Lundgren eller Reinfeldt - oavsett vilket har Moderaternas mirakelkur alltid varit sänkt skatt, och mest för den rikaste tiondelen. Den kuren fungerade inte med Bildt och Wibble på 90-talet, och den fungerar inte nu heller. I dag är det uppenbart att den regering som tillträder i oktober 2010 får börja med allt annat än solsken. Desto viktigare är det då att vi får en regering som väljer jobben. Herr talman! Jag vet att det går att få ett annat Sverige - ett Sverige i arbete där vi håller ihop därför att det lönar sig för var och en men också för samhället. Visst kan några få privilegierade, den rikaste tiondelen, tjäna på det samhälle som Reinfeldt nu skapar; så är det. Det är ett samhälle där alltmer ska betalas privat, där allt mindre ska organiseras gemensamt och där allt färre skattekronor lämnar Danderyd. Men samtidigt, vilka vi än är och hur vi än lever, är vi alla beroende av varandra. Det går inte att teckna privata försäkringar mot oron över tonårspojken en sen fredagsnatt. Det går inte att försäkra bort oron när man vinkar av sin åttaåring med koncentrationssvårigheter utanför skolan. Det går inte att larma och kamerabevaka bort ensamhet. Men det går att samarbeta. Det går att ta gemensamt ansvar för välfärdens kärna. Det går att sprida riskerna på fler och bygga upp trygghet tillsammans. Sådan är den rödgröna mitten-vänster-alliansens idé om ett bättre Sverige. Det blir fler nya möjligheter och fler jobb i ett land med social rörlighet och trygg omställning där alla, inte bara eliten, får växa med nya kunskaper. Vårt Sverige byggs inte bara för den rikaste tiondelen av befolkningen, som Moderaternas. Vår idé bygger på att vi är många. Vi är en hel befolkning. Vi vet att politik inte bara är att vilja. Politik är att välja. Och, herr talman, att ta ansvar är att välja jobben. (Applåder)

Herr talman! Mona Sahlin leder ett ofärdigt regeringsalternativ. De tre partierna lovar mer var för sig än vad de kan hålla tillsammans. Den stora frågan som nu väntar oss fram till valet är: Vad ska bort av allt som antyds och lovas? Det blir så när man inte kan acceptera varandras finansiering. Då kan man inte heller garantera varandras löften. Ni har valt att säga att ni ska meddela er gemensamma politik senare, mycket senare, än vad alliansen gjorde i motsvarande läge inför förra valet. Det är en motion som ska komma sent i vår. Jag vill bara göra ett medskick från svenska folket. Se till att den motionen är beräkningsbar och tydlig och att det verkligen går att följa vad den innebär för enskilda i Sverige! Jag tror nämligen att det kommer att finnas en stark drift att försöka dölja stora delar av politiken och få det att framstå som om allt kommer med. Lova svenska folket tydlighet och en beräkningsbar tabell som gör att vi faktiskt vet hur det kommer att påverka svenska folket! Mona Sahlin pratar om jobben. Var är då jobbpolitiken? Hur kan man hävda att det ger jobb när man föreslår en politik som höjer inkomstskatterna för fyra och en halv miljon löntagare? Fyra och en halv miljon löntagare ska betala mer skatt med Mona Sahlins politik. Detta ska sedan huvudsakligen överföras i transfereringar till folk som inte jobbar. Det låter som om det är satsningar i många riktningar, men det är det som är kärnan i politiken. 14 av 17 miljarder i satsningar går i transfereringar med en profil som inte skapar jobb. Till det kommer mångmiljardbelopp i högre kostnader på företagandet. Hur blir det fler jobb av att vårdbiträden i Sverige får betala mer i skatt, Mona Sahlin? (Applåder)

Herr talman! Se till att era förslag är beräkningsbara, säger nu magister Reinfeldt, som om vi inte kunde räkna, som om inte svenska folket kunde räkna, som om inte svenska folket har sett att 150 000 jobb har försvunnit på ett år och som om inte svenska folket har sett att lånade pengar till skattesänkningar har bidragit till två saker, och det är inte jobb. Det ena är att klyftorna ständigt har vuxit mellan till exempel oss som jobbar och dem som har jobbat. Det har också bidragit till att Sverige har gått från överskott, som våra tre rödgröna partier har bidragit till, till ett underskott nu. Din politik, Fredrik Reinfeldt, de här tre åren har handlat om allt annat än jobben. Det går att bygga regeringspolitik på att ta ansvar för jobben. Det går att bygga regeringspolitik på att i stället för att låna till större orättvisor satsa på vår miljöindustri och satsa på välfärdsjobben i stället för att säga upp lärare och undersköterskor. Det går faktiskt att ha en annan politik för Sverige. Det arbetet vill jag leda. Det är inte speciellt ansvarsfullt att alltid bara skylla på andra i stället för att ta ansvar, Fredrik Reinfeldt, för effekterna av den egna politiken. Det borde du göra, så ska jag redogöra för hur en rödgrön majoritet återigen kan föra tillbaka Sverige till överskott, stark ekonomi, jobb och välfärd. Det kommer valet att handla om, och det ser jag fram emot. (Applåder)

Herr talman! Det handlar inte så mycket om ifall jag förstår detta eller inte, Mona Sahlin. Svenska folket måste veta hur det påverkar deras hushållsekonomi. Till skillnad från väldigt många andra har jag läst er partimotion, och då blir man orolig över den här tendensen att dölja hur det egentligen ser ut. Vi kan ta detta med skatterna som exempel. Ni beskriver det som om ni höjer inkomstskatterna med 10,8 miljarder, men sanningen är att ni höjer dem med 17,8 miljarder. Ni gör en växling mot a-kasseavgiften. Någon strateg på s-kansliet vill få det att framstå som om ni inte höjer skatterna så mycket. Problemet med det sättet att försöka koka böckerna är att det blir en felaktig framställan. Det är nämligen så att a-kasseavgiften läggs ut till 3,3 miljoner svenskar, men det är 4 ½ miljon löntagare som får skattesmällen. Det är ett sätt att dölja den petning i magen på 1,2 miljoner löntagare som finns i ert förslag. Det är så det ser ut när man tar sig igenom socialdemokratiska siffror. Alla ska inte med. Det är er hälsning till dem som inte gör som ni vill när det gäller a-kassan. Det är den typen av saker som jag är orolig för. Ni framställer inte er politik på ett sådant sätt att människor vet vad som väntar. (Applåder)

Herr talman! Statsministern står här och säger att han är orolig när han läser vår motion. Jag ska berätta vad jag är orolig för. Jag är orolig för att arbetslösheten växer, att många sjuka inte får någon ersättning, att a-kassan är sönderslagen, att den misslyckade jobbpolitiken nu bidrar till att välfärdsjobben också blir hotade och att 60 000 ska sägas upp inom välfärden. Det oroar mig. Utifrån det har vi tre partier bestämt oss för ett samarbete som bygger på att det går att föra en rättvis politik och sluta låna till skattesänkningar och därmed också klara jobben. Jag är orolig för den verklighet som Fredrik Reinfeldts regering har bidragit till, och det tror jag väljarna ser. (Applåder)

Herr talman! Mona Sahlin talar om svek mot Sveriges ungdomar. Frågan är vem som har svikit. En hög arbetslöshet bland unga är inget nytt i Sverige. Det är ett strukturellt problem. Om man jämför med Danmark, som har en klart lägre ungdomsarbetslöshet, brukar tre skillnader lyftas fram. Danskarna har en mer flexibel arbetsrätt, en fungerande lärlingsutbildning och lägre ingångslöner på många områden via lärlingslöner. På arbetsrättens område drog alliansregeringen tillbaka ett förslag från den förra regeringen om att försvåra för säsongsanställningar. Det är jättebetydelsefullt för ungdomar. Vi reformerar gymnasieskolan så att den som vill ha en riktig yrkesutbildning verkligen kan få det och koncentrera sig på yrkesutbildningen. Lärlingslöner är parternas ansvar, men alliansen har i stället sänkt kostnaderna för att ha unga upp till 26 år anställda. Mona Sahlins problem är att hon inte vill göra något av detta på de tre områden som skiljer oss från Danmark med deras lägre ungdomsarbetslöshet. Arbetsrätten ska tvärtom bli krångligare genom en rätt till heltid. Gymnasieskolan ska inte reformeras, och kostnaden för att ha unga anställda ska chockhöjas. Pratar man om svek mot unga förstår jag allvarligt talat inte era förslag. Varför vill du göra det svårare för unga att få jobb, Mona Sahlin? Varför vill du göra det dyrare att ha unga anställda? (Applåder)

Herr talman! Jag vill hälsa Roger Tiefensee välkommen till den här debatten. Jag vill börja med att konstatera att precis som med Fredrik Reinfeldt står ännu en mycket nöjd representant för den här regeringen och verkar vara nöjd över hur ungdomsarbetslösheten har utvecklats, verkar tycka att det är kanoninsatser som den här regeringen har gjort för de unga och står och berömmer sig över att man har sänkt kostnaderna. Men ungdomsarbetslösheten, Roger Tiefensee, ökar ju! Den sätter Europarekord. Den ökar och har ökat för varje år, trots, eller beroende på, den politik som den här regeringen har bedrivit. Om det vore så att det vore effektivt att smeta ut 10 miljarder kronor till företag som redan har anställda ungdomar borde väl ungdomsarbetslösheten ha minskat? Vi säger: Lägg en ordentlig sänkning på de företag som är med och anställer en arbetslös ung person. Vi säger: Fler utbildningsplatser. Vi säger: Bort med den passiva ungdomsgarantin och ge ungdomarna chansen från dag ett till en utbildning, till en praktikplats, till en aktiv insats. Men då säger du, Roger Tiefensee, att du tycker att det är ett svek. Se på verkligheten och svara mig: Är du på det stora hela ganska nöjd med hur arbetsmarknadssituationen är för de unga? Det är inte vi rödgröna! (Applåder)

Herr talman! Jag ska försäkra Mona Sahlin om att jag inte är nöjd. Men jag vill börja med att inte göra det värre. Det är ju det Socialdemokraternas förslag innebär. Tar man bort den sänkning som vi har gjort av arbetsgivaravgiften för unga och för äldre försvinner lite drygt 11 000 jobb. Er politik handlar om att först kasta ut unga i arbetslöshet, och sedan ska de få möjlighet att bli återanställda via något slags Amsprövning. Det är ingen trygghet. Det är ingen bra situation. Det ökar inte tryggheten på arbetsmarknaden. Centerpartiet vill underlätta möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden. Det vill inte Socialdemokraterna. Ni vill göra det svårare. Ni vill försvåra för säsongsanställningar, och ni vill införa rätt till heltid. Det innebär färre jobb för unga. Och ni vill framför allt göra det dyrare att ha unga anställda. Jag förstår det inte. Börja inte med att göra det värre än den situation som redan råder. (Applåder)

Herr talman! Jag har uppriktigt sagt svårt att se hur det skulle kunna bli värre. Fyra av tio av dem som får socialbidrag i dag är mellan 18 och 29 år. Ungdomsarbetslösheten i Sverige sätter Europarekord. Ni har i tre år praktiserat en politik som bara har gjort den här situationen värre. Nu står Centerpartiet här och säger att det blir 11 000 jobb som försvinner. Om jag inte har missuppfattat det, och det vet jag att jag inte har, är det så att jobben för de unga inte har blivit fler på de här tre åren. Nu står Roger Tiefensee och säger att de jobb som faktiskt har minskat egentligen har blivit fler, och när vi lägger våra förslag ska de jobb försvinna som redan har försvunnit. Vår politik mot ungdomsarbetslösheten handlar om att rikta in det på dem som faktiskt är utan jobb. Sätt in insatserna och välj ungdomarna i stället för att låna till skattesänkningar! Det kommer inte att bli värre. Det kommer att bli en aktiv politik för att klara jobben också för unga. Om det kommer valet att handla. (Applåder)

Herr talman! Ni förlorade valet 2006, Mona Sahlin, på jobben. Det ni föreslår nu är bara more of the same, alltså exakt samma åtgärder som skapade problemen. I Mona Sahlins inledningsanförande tror jag inte att det fanns en enda statsutgift som ni inte ville öka. Problemet är att ni inte vill ta ansvar för hur det ska betalas. Vi sänker inkomstskatterna i fyra steg för människor som arbetar. Heder åt Lars Ohly, kan jag säga. Det bär mig emot, men jag kan ändå säga det, för han vågar berätta att alla de här löftena kostar 60 miljarder i skattehöjningar, men det vågar ju inte ni från Socialdemokraterna berätta. Den första inkomstskattesänkningen beslutade vi om hösten 2006. Då röstade ni nej, nej, nej. Sedan beslutade vi om steg två hösten 2007. Då sade ni ja till det som ni hade sagt nej till året innan. Men till det nya steget, steg två, röstade ni nej, nej, nej. Sedan beslutade vi hösten 2008 om steg tre. Då röstade ni ja till det som hade varit helt oacceptabelt åren dessförinnan, för det vågade ni inte gå emot. Men till det nya steg tre röstade ni nej, nej, nej. Nu när jag läser er motion i år inser jag att ni säger ja till allt det ni har sagt nej till innan. Men det är till steg fyra som ni just nu säger nej, nej och nej. Mona Sahlin, hur många månader kommer det att dröja innan ni accepterar även steg fyra? (Applåder)

Herr talman! Jag säger inget annat än nej till regeringens orättvisa skattesänkarpolitik som lånar till att sänka skatterna mest för oss som har jobb och höga inkomster. Jag fortsätter att säga nej, Jan Björklund, till att fortsätta att öka klyftan mellan pensionärer och löntagare därför att det är oanständigt. Däremot vet jag som har suttit i regering så länge och också betraktat borgerliga regeringar förr att har man inte ordning på ekonomin så klarar man inte jobben. När vi tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet producerade budgetar - det har vi gjort 15 gånger - var det överskott i statens ekonomi. När vi levererar vår alternativa budget nu är den starkare än regeringens därför att vi vet vad det betyder att faktiskt satsa på jobben. Stå inte här och låtsas som att det enda vettiga med politiken är att om den bidrar till ökade skillnader så ska man säga ja, men när man visar att det går att minska klyftorna, när det går att inte låna till skattesänkningar, då ska man med ett skratt säga att det där är omöjligt i realiteten. Jag är socialdemokratisk partiledare. Jag har suttit i regeringen länge, också under 90-talskrisen. Jag vet att det går att bedriva en annan politik mot kriser och för jobb. Den politiken vill jag leda ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet efter nästa val, och det kommer att gå ihop. (Applåder)

Herr talman! Jag säger inget annat än nej till regeringens orättvisa skattesänkarpolitik som lånar till att sänka skatterna mest för oss som har jobb och höga inkomster. Jag fortsätter att säga nej, Jan Björklund, till att fortsätta att öka klyftan mellan pensionärer och löntagare därför att det är oanständigt. Däremot vet jag som har suttit i regering så länge och också betraktat borgerliga regeringar förr att har man inte ordning på ekonomin så klarar man inte jobben. När vi tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet producerade budgetar - det har vi gjort 15 gånger - var det överskott i statens ekonomi. När vi levererar vår alternativa budget nu är den starkare än regeringens därför att vi vet vad det betyder att faktiskt satsa på jobben. Stå inte här och låtsas som att det enda vettiga med politiken är att om den bidrar till ökade skillnader så ska man säga ja, men när man visar att det går att minska klyftorna, när det går att inte låna till skattesänkningar, då ska man med ett skratt säga att det där är omöjligt i realiteten. Jag är socialdemokratisk partiledare. Jag har suttit i regeringen länge, också under 90-talskrisen. Jag vet att det går att bedriva en annan politik mot kriser och för jobb. Den politiken vill jag leda ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet efter nästa val, och det kommer att gå ihop. (Applåder)

Herr talman! Att Mona Sahlin vill bilda regering med Lars Ohly vet vi redan. Frågan är vad politiken kommer att innebära. Att ni önskar utgiftsökningar på allting vet vi, och det förstod vi innan Sahlins anförande också, men det upprepades här. Frågan är om ni ska redovisa hur det ska betalas, hur det ska gå ihop. Fördelen med Lars Ohlys förslag är att det möjligen går ihop. Problemet är att chockhöjer man skatterna med 60 miljarder på arbete kommer det att arbetas mindre i Sverige. Hur mycket man beskattar en sak påverkar faktiskt utbudet av det man beskattar. Men, Mona Sahlin, varför vågar ni inte ta ansvar? Ni har varit emot alla de här skattesänkningarna hela vägen. Varje gång har Mona Sahlin låtit likadan och sagt att det är oansvarigt, men ändå accepterar ni det i efterhand. Skillnaden mellan borgerlig skattepolitik och socialdemokratisk skattepolitik den här mandatperioden har ju varit tolv månader! Ni kommer ett år efter varje gång och accepterar de skattesänkningar som vi har gjort. Vore det inte bättre att genomföra årets politik redan i år i stället för att vänta till nästa år? (Applåder)

Herr talman! Här står ännu en raljerande och ganska nöjd borgerlig minister som inte verkar tycka att det är ett problem att man har lånat till skattesänkningar lika mycket som budgetunderskottet är. Du verkar inte tycka, Jan Björklund, att det är ett problem - märkligt nog, folkpartist som du är - att för varje gång som ni har sänkt skatterna har klyftan till pensionärerna vuxit. Jag förstår mer än väl att den oreda och det stora underskott i budgeten som din regering har producerat kommer att ta mer än ett år att komma åt. Men jag vet att det bara är om man har resurser att satsa på välfärden som vi också kommer att klara jobben. Om det kommer valdebatten att handla. Så stort är sveket från den här regeringen som bara har åstadkommit större klyftor, tappade jobb och dessutom lånade skattesänkningar till priset av ökade klyftor. Om det ser jag fram emot att fortsätta debatterna med Jan Björklund. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att många av oss här i kammaren och andra som följer debatten minns situationen under 90-talet. Efter 80-talets sus-och-dus-ekonomi gick vi in i en dramatisk ekonomisk kris i början av 90-talet. Det skakade om väldigt och ledde till stora förändringar. Många minns säkert 500 procents ränta och de konsekvenser det fick för många människors privatekonomi och för de offentliga ekonomierna genom dramatiska förändringar i offentlig sektor och många som förlorade jobbet. Då satte sig fem ansvarstagande partier tillsammans, alliansens fyra partier och Socialdemokraterna, och snickrade ihop ett ekonomiskt ramverk som skulle säkerställa att vi inte återigen hamnade i den situationen. Det innehöll sådana bärande faktorer som en oberoende riksbank, utgiftstak, balanskrav för kommunerna och överskottsmål för de offentliga finanserna. Det var kort sagt en uppsättning ordningsregler för att undvika nya, egenkonstruerade kriser, för vi visste att det hade fått betalas av många människor. Förra året uteslöts Lars Ohly och Vänsterpartiet från samarbetet, när Mona Sahlin bestämde sig för att samarbeta med Miljöpartiet, just för att Vänsterpartiet underkände alla dessa ordningsregler. Sedan kröp Lars Ohly till korset och togs in i gemenskapen. När man läser motionerna ser man att Vänsterpartiet säger precis samma sak nu som innan samarbetet inleddes. Min fråga blir kort och gott: Kan Mona Sahlin garantera att Vänsterpartiets linje inte kommer att få något inflytande över vänsteralternativets politik i Sverige? (Applåder)

Herr talman! Jag önskar att jag kunde garantera, och jag hoppas kunna göra det efter valet, att Kristdemokraterna aldrig kommer att få inflytande över barn- och familjepolitiken i Sverige. Men det är inte upp till mig att lova. (Applåder) Det känns lite övermaga att fråga mig om jag minns 90-talet. Det gör jag. Jag minns den borgerliga regeringen. Jag minns vad Socialdemokraterna fick göra, tillsammans med Bildts regering, för att hyfsat klara Sverige ur krisen. Och jag minns framför allt kämpandet under hela 90-talet för att komma tillbaka till överskott och starka ekonomiska förutsättningar för jobben. Jag minns, Göran Hägglund. Vi, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har, som jag sade, tillsammans lagt 15 budgetar. Det har blivit överskott i statens budget. Allt detta har skett under regelverken. Lars Ohly nickar igenkännande när jag säger det. Det kommer vi att fortsätta med - under regelverken. Det är din regering, Göran Hägglund - om inte du är lika nöjd som de andra - som har missbrukat regelverken och sänkt skatterna så mycket att statens ekonomi nu är illa ute. Det är inte att ta ansvar. Att stå upp för reglerna betyder att också stå upp för en ansvarsfull ekonomisk politik som klarar både rättvisan och jobben. Det har vi, de rödgröna partierna, visat förr, och jag hoppas att vi får fortsätta att visa det efter den 19 september nästa år. (Applåder)

Herr talman! Det nya som inträffat i svensk politik sedan 2006 års val är att Socialdemokraterna för första gången säger att de kan tänka sig att regera genom att ta in andra partier i en regering om de tillsammans får folkets förtroende. Tidigare har Socialdemokraterna haft en spärr mot Vänsterpartiet eftersom man inte tyckt att dessa haft seriositetens prägel på till exempel den ekonomiska politiken. Förra året var Mona Sahlin extremt tydlig, när det gällde det sätt på vilket Vänsterpartiet tror att ekonomisk politik kan föras, med att det inte är möjligt eftersom det inte skapar någon trovärdighet för en regerings politik. Det skulle leda till högre räntor och skapa osäkerhet. I ett skarpt ekonomiskt läge, som Sverige nu befinner sig i - vi har oroliga och svåra tider - finns det skäl till oro om man framför sig ser en regering som inte kommer att respektera de grundläggande ordningsreglerna för ekonomin. Frågan kvarstår därför. Om det är så att Mona Sahlin garanterar att det som Vänsterpartiet skriver i sin motion inte kommer att bli regeringens politik är jag intresserad av att få det beskedet, och jag föreställer mig att Lars Ohly också är det. (Applåder)

Herr talman! Jag får återigen upplysa Göran Hägglund, som inte verkar ha läst en enda tidning det senaste, säg året, inte lyssnat på tidigare debatter eller hört vad Lars Ohly själv svarade i den förra partiledardebatten, om att vi är tre partier som ska samarbeta och som accepterar budgetreglerna. Det är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Göran Hägglund representerar en allians som säger att den står upp för budgetreglerna men trots detta lånar miljard efter miljard till skattesänkningar, vilket urholkar statens budget så att det blir tuffare för pensionärerna och barnfamiljerna. Det ska bli spännande att debattera vad det är för anständig politik med att låtsas hålla budgetreglerna samtidigt som man urholkar själva kärnan i det som måste vara försvaret för välfärden. Den debatten ser jag fram emot. (Applåder)

Herr talman! Jag får återigen upplysa Göran Hägglund, som inte verkar ha läst en enda tidning det senaste, säg året, inte lyssnat på tidigare debatter eller hört vad Lars Ohly själv svarade i den förra partiledardebatten, om att vi är tre partier som ska samarbeta och som accepterar budgetreglerna. Det är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Göran Hägglund representerar en allians som säger att den står upp för budgetreglerna men trots detta lånar miljard efter miljard till skattesänkningar, vilket urholkar statens budget så att det blir tuffare för pensionärerna och barnfamiljerna. Det ska bli spännande att debattera vad det är för anständig politik med att låtsas hålla budgetreglerna samtidigt som man urholkar själva kärnan i det som måste vara försvaret för välfärden. Den debatten ser jag fram emot. (Applåder)

Herr talman! Den som har den bästa politiken för jobb, den största förmågan att ta ansvar för ekonomin och det bäst förberedda regeringsalternativet kommer, det är jag övertygad om, att vinna valet 2010. Jobben kommer att bli den viktigaste frågan. Det gäller att presentera en jobbpolitik som i alliansens fall handlar om en arbetslinje och en förmåga att hantera ett krisförlopp. Vi har byggt denna jobbpolitik på åtta viktiga delar. Som Jan Björklund påpekade har vi genomfört ett jobbskatteavdrag i fyra steg, alltså sänkt skatt på förvärvsinkomster. Det handlar om totalt 71 miljarder. Tre av fyra av dessa skattesänkningskronor går till inkomsttagare som ligger under den statliga brytpunkten, det vill säga under 31 000 kronor i månaden. För ett vårdbiträde handlar det om en förstärkning med ytterligare en hel månadslön. Det handlar om tusenlappen, och mer än det, levererat till de fyra och en halv miljoner löntagare som vi har i Sverige. Det har varit en viktig ökad drivkraft för eget arbete och ett svar till alla dem som jag träffat, inte minst under mina resor då jag besökt offentliga verksamheter, som sagt att lönen inte räcker till, att det inte lönar sig att arbeta. Det är en viktig förändring. Vi har förstärkt detta ännu mer för de äldre. Det handlar om drivkraften att fortsätta att jobba efter fyllda 65, och vi uppmuntrar nu många äldre att bli kvar på arbetsmarknaden. Ibland beskrivs detta jobbskatteavdrag som något som finurligt funderats ihop i Anders Borgs huvud och inte finns någon annanstans i världen. Stämmer det? Nej, jobbskatteavdrag eller liknande konstruktioner finns i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Spanien, Storbritannien, Tyskland, Ungern, USA och Österrike. Det var grunden för Blairs och Clintons väg att bryta ned utanförskapet. Det var det som valrörelsen i USA handlade om när Obama sade till republikanerna: Det är fel att riktat sänka skatten för dem som har mest. Jag vill jobba vidare med ett jobbskatteavdrag, sade Obama. I Sverige är det Nya moderaterna och alliansen som är bärare av denna politik för att få fler i arbete. (Applåder) Vår arbetslinje är emellertid inte endast sänkta inkomstskatter. Det behövs mycket mer. Det behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som dessutom utformas med kunskap om att det är olika i olika konjunkturer. Vi ska bort från förvaring av människor med arbetsförmåga i arbetsmarknadspolitiken, under högkonjunktur - just det var vår kritik - till en arbetsmarknadspolitik inriktad på att stödja grupper som står långt från arbetsmarknaden. Vi har ändrat Arbetsmarknadsverkets alla mål; de hade fler än de själva kunde räkna till. Nu har de ett, de ska förmedla jobb. Vi har fyllt på deras verktygslåda med nya instrument för att sänka trösklarna för grupper som har svårt att komma in. Vi har infört kraftiga rabatter för arbetsgivare som anställer någon. Vi har infört jobbcoacher för att människor ska lära sig att söka jobb. Det brukar från denna talarstol raljeras över att det är fånerier. Häromveckan satt jag på Arbetsförmedlingen i Umeå tillsammans med jobbcoacherna, med dem som jobbar med detta i verkligheten. De sade att det är påfallande många som inte vet hur man söker jobb, som aldrig har gjort det, och för vilka de nu är ett starkt stöd. De påpekade hur klokt det är att föra en politik som hela tiden försöker få människor att söka jobb. Men det finns ju inga jobb att få, vet den underkunnige meddela. 742 jobb hade de förmedlat i Umeå i augusti. Det finns jobb att få, men säkert inte tillräckligt många, för det är lågkonjunktur och finanskris. Det är en stor nyhet för många här i dag, men vi har en finanskris i världen som påverkar hela Europa, hela vår värld, och som sprider arbetslöshet, vilket vi försöker stå emot. Mona Sahlin försökte få det att framstå som att vi har en regering som, hopkokat i Sverige och helt avvikande, har hittat på arbetslöshet. Finanskrisen finns över huvud taget inte i hennes anförande. Är det ett seriöst sätt att beskriva hur världen, Sverige och ekonomin ser ut? Man måste föra en politik som möter lågkonjunkturen. Därför bygger vi ut arbetsmarknadspolitiken med mer av utbildningsplatser och aktiveringsåtgärder, eftersom arbetslösheten annars riskerar att bita sig fast. Detta gör vi nu i stora tal, av det skälet att krisen slår djupt. Vi har förändrat ersättningssystemen. Tiden med Persson innebar 140 nya förtidspensionärer varje dag i tio och ett halvt år. Det är jobbpolitiken som de vill gå tillbaka till, vars syfte var att slussa människor ut ur arbetsmarknaden och in i ersättningssystem, arbetsföra människor som man stämplade i pannan: Ni har jobbat färdigt! Det var det vi utmanade 2006. Det är det de längtar tillbaka till. Vi för nu en politik som aldrig ger upp ambitionen att människor med arbetsförmåga ska kunna arbeta. Det är svårare i en lågkonjunktur, men jag tänker inte acceptera det raljerande sättet att beskriva det som att vi inte försöker, att vi inte sänker trösklar och att vi inte driver en aktiv politik. Nu är det inte så att vi passivt åser någon sjukskriva sig. Nu sker reaktioner. Nu sätts det in rehabiliteringsinsatser. En sjustegsmodell har satts in. Ska ni riva upp den? Lovar ni att ta bort den? Ska vi återgå till det passiva och se människor lämna arbetsmarknaden igen? Jag försvarar att det finns gränser i a-kassan. Det ska vara en omställningsförsäkring. Det är inte ett varaktigt sätt att finansiera att arbetsföra människor inte arbetar. Varför? Därför att det här landet har en åldrande befolkning. Därför att vi måste se till att de som kan jobba också jobbar. Jag är stolt över att ha fört en politik som har fört Sverige i den riktningen, och jag tänker fortsätta att föra den om jag har fortsatt förtroende. (Applåder) Får jag bara påpeka att denna politik dessutom ger resultat! En siffra på 140 nya förtidspensionärer om dagen har nu förbytts i att vi har 50 000 färre förtidspensionärer i Sverige. Vi har dessutom 90 000 färre som är långtidssjukskrivna. Hur kan det då komma sig att vi ändå har problem med arbetslösheten? Jo, man har sagt upp folk inom verkstadsindustrin. Finanskrisen slog mot exportindustrin. Det är ett kortvarigt problem om vi hanterar det rätt, om vi löser upp finanskrisen och konjunkturen återvänder och om vi för en politik för att detta inte ska bita sig fast, men ser den stora förändringen: färre kvinnor i utanförskap, fler män i kortvarig arbetslöshet. Det är detta vi nu har framför oss. Men det räcker inte. Det behövs resurser till kommuner och landsting. Med en miljon människor är det en viktig arbetsgivare i Sverige. Vi har tillfört 38 miljarder under denna mandatperiod för att säkerställa att det inte ska leda till onödiga uppsägningar i kommuner och landsting. Det är rätt. Det finns ingen mirakelkur för att trolla sig förbi finanskrisen och ge någon sorts effekt till kommuner och landsting. Men vi har gjort vad vi kan för att föra fram stora resurser. Till slut måste kommuner och landsting naturligtvis bygga sin egen finansiering på att fler jobbar. Det är det som är den huvudsakliga finansieringen. Men det räcker inte. Vi måste göra om utbildningssystemet. Angeles Bermudez-Svankvist säger någonting viktigt i en artikel i Dagens Industri. Hon säger: Akta er för att beskriva det som att alla ungdomar nu står helt utanför arbetsmarknaden. Det är 100 000 av 1,2 miljoner i åldern 15-24 år som inte har jobb och som inte heller studerar. 100 000 - det är ett allvarligt samhällsproblem, men det är inte alla. Det stora problemet, säger hon, är den bristande skolunderbyggnaden för stora grupper bland de 100 000. Man lämnar grundskolan och gymnasieskolan utan att ha lärt sig det man ska. Det gäller också människor med invandrarbakgrund som har kommit till Sverige i unga år och som i ett Sverige präglat av icke-fungerande integration har svårt att komma in i arbetslivet. Det är därför vi måste sänka trösklar. Vi måste förstärka utbildningskvaliteten i det svenska utbildningsväsendet om vi ska komma åt detta problem. Där har vi börjat arbetet med att sätta kunskaper i centrum och förändra den svenska skolan. Vi har sagt att det ska bli mer attraktivt att anställa. Vi har sänkt kostnaderna för arbetsgivare och gjort det mer flexibelt på den svenska arbetsmarknaden. Vi har investerat i forskning och infrastruktur och vi har förändrat i asylprocessen på så sätt att man nu får börja jobba direkt när man kommer hit som asylsökande. Detta har givit effekt. Strax innan finanskrisen slog till mot Sverige jobbade vi mer än vi någonsin gjort. Men det är svårt att komma undan effekterna av den finanskris som fått arbetslösheten att stegras i hela Europa och hela världen. Det avgörande är nu vem som har bäst förmåga att föra en politik som leder till varaktiga jobb och står emot krisens verkningar. Det är den fråga svenska folket ska ställa sig. Då ska vi inte stå här och låtsas som att finanskrisen inte har hänt, för då finns också risken att vi inte förstår vilken politik vi ska föra mot den. Men vi har sett den. Vi har mött den. Vi har drivit på för att luckra upp finanskrisen. Vi står redo med aktiveringsinsatser, därför att vi tror på den svenska modellen, som riktar in sig på människorna, som skapar anställningsbarhet och som hjälper människor att komma vidare. Så vill vi ta Sverige genom krisen. (Applåder)

Herr talman! Jag är stolt över den förda politiken, sade statsministern. Han försvarade jobbpolitiken. Det är intressant att jobbpolitiken ska försvaras. Men var är jobben? Den ödmjuke Fredrik Reinfeldt sade: Jag är bärare av Obamas politik för jobb. Jag frågar fortfarande: Var är jobben? Inte alla unga är arbetslösa, säger den nöjde statsministern, som om det skulle räcka att säga att nio av tio ändå har jobb och att det är ganska bra. Det tycker inte jag. Det tycker inte vi. Det är en katastrof redan i dag, och arbetslösheten kommer att fortsätta att öka, som statsministern själv vet och som regeringen själv räknar med i sin budget. Statsministern talar som om vi bara hade en finanskris. Jag är mer än medveten om att vi har en finanskris. Har vi bara en finanskris? Jag förväntar mig att vi har en regering också. Till den regeringen har vi under mer än två års tid, inte minst vid debatten här i kammaren för ett år sedan, sagt: Nu är krisen svår - hjälp kommunerna och landstingen, så att det inte blir uppsägningar, så att inte välfärden får betala priset för finanskrisen och jobbkrisen! Nej, det behövs inte, sade den nöjde statsministern. I dag låter det annorlunda. Fredrik Reinfeldt gör alltid på något konstigt sätt ett nummer av att man inte skulle vara ansvarsfull om man är kritisk. Måste vi göra vågen varje gång statsministern skrider in i kammaren? Vi är i opposition, åtminstone fram till den 19 september nästa år, då jag hoppas att det blir annorlunda. Jag tar mig friheten att fortsätta att uttrycka den kritiken och också lämna besked för att kunna regera om ett år. Ska vi ta bort stupstocken för de sjuka? Ja. Ska vi ha en mer aktiv arbetsmarknadspolitik? Ska vi bygga bostäder för de unga? Ska vi ha fler platser inom utbildning? Ja. Ska vi höja skatten för dem med höga inkomster som dig och mig, Fredrik Reinfeldt? Ja. Det är besked som handlar om att ta ansvar, inte bara för framtiden utan för effekten av din egen politik. Det saknade jag totalt i dag. (Applåder)

Herr talman! Vill den nuvarande oppositionen höja skatten för alla löntagare? Ja. Ska man alltså återgå till en politik som inte sätter in insatser mot sjukskrivningar? Ja, tydligen. Man går tillbaka till en politik som leder till ett utanförskap som växer. Låt mig bara säga att jag just har presenterat en jobbpolitik. Jag gick igenom åtta olika delar. Jag sade att det ger jobb i bättre tider, men att det är svårt att stå emot finanskrisen. Det var kanske dagens bedrift att ändå få Mona Sahlin att säga ordet. Tack för det! Finanskrisen finns och leder till en kortvarig arbetslöshetschock. Den finns i Storbritannien, i Spanien och över hela världen, också i Sverige. Vi har ingen mirakelkur för att ta oss förbi den. Om Mona Sahlin har en sådan vill jag gärna höra hur den ser ut. Det vi försöker säga är att vi för en aktiv politik, bygger ut arbetsmarknadspolitiken och ser till att fortsätta att sänka trösklar mot grupper som står långt från arbetsmarknaden. Samtidigt förstärker vi det som ger Sverige konkurrenskraft på sikt. Vi gör om vårt utbildningssystem, så att eleverna får bättre utbildningsresultat i den svenska skolan. Vi breddar också yrkeskunnandet. Det blir mer accepterat och upphöjt. Vi tror att det efterfrågas och är viktigt. Vi investerar i infrastruktur, i forskning, i det som ska bygga Sverige långsiktigt starkt. Vi tror att drivkrafter för eget arbete är viktigt. Jag tror att vårdbiträden, metallarbetare och butiksbiträden tycker att det har varit viktigt att de får mer över i den egna plånboken när de arbetar. Jag menar att det dessutom ger jobb. Var är er jobbpolitik? Ni är ju inte överens om er politik och lovar var och en av er tre olika saker men har inte tillräckligt gemensamt. Hur kan det vara en jobbpolitik att höja skatten för fyra och en halv miljon löntagare och höja kostnaderna för företagen och använda det för att förstärka alla transfereringssystem? Hur kan det ge jobb, Mona Sahlin? (Applåder)

Herr talman! Det är fortfarande en ganska nöjd och nu också desperat statsminister som låtsas att ingen annan ser. Jag tror att det är ganska många här som ser. Det är redan över 50 överenskommelser mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De flesta av dem är om jobben. Det är en helig överenskommelse om att aldrig låna till skattesänkningar som inte gör någonting annat än att ökar klyftan och gör Sverige mer orättvist. Det är ni som har en mirakelkur, Fredrik Reinfeldt. Det är ni som i alla tider, oavsett hur de ser ut, alltid har trott och uppenbarligen fortsätter att tro för nästa mandatperiod att man ska sänka skatterna. Det är ni som tror att ha en jobbpolitik ska vara något som är lyckosamt om det inte leder till jobb, vilket det inte har gjort. Det var inte finanskrisen som förstörde a-kassan. Det gjorde du. Det var inte finanskrisen som gjorde att pensionärerna betalar mer i skatt än löntagare. Det gjorde du. Det är inte någon annans än regeringens ansvar att Sverige halkar efter. Det håller inte att bara beskriva finanskrisen som den enda orsaken. Den finns där i alla länder och i alla ekonomier. Men det är inte den som gör att Sverige är mer illa ute. Jag tror att undersköterskan vet att drivkrafterna i ett samhälle också måste vara solidaritet och anständighet och att man inte vill få mer till bekostnad av att andra får det sämre. Det är min drivkraft. (Applåder)

Herr talman! Om Mona Sahlin använde lite mindre tid till att hela tiden recensera sina motståndare och lite mer till att tala om sin egen politik skulle vi få veta mer. Vi får nämligen inte höra något om vad sossarna tycker. (Applåder) Det har inte presenterats någon jobbpolitik här i dag. Det har över huvud taget inte kunnat presenteras någonting som de tre partierna är överens om. Det är bara långa utgiftslistor som de drömmer om men som de inte gemensamt har en finansiering för. Det är ingen bra jobbpolitik att höja skatten för vårdbiträden i den offentliga välfärden. Det är ingen bra jobbpolitik att höja kostnaderna för företag och att förstärka transföreningssystem, som var en del av den politik som byggde ut det svenska utanförskapet. Vi har varit aktsamma om de offentliga finanserna. Det är därför som vi inte har givit alla dessa tidiga besked. Det beskriver Mona Sahlin som att vi är helt avvikande sämre. Det är som att de inte har någon kontakt med Europa och världen längre. Sverige har nära nog bäst ordning i sina offentliga finanser i hela EU. När andra länder sitter med dubbelsiffriga budgetunderskott har vi vårt under kontroll därför att vi har varit försiktiga. Därför kan vi också föra en mer aktiv politik. (Applåder)

Herr talman! Vi får inte recensera vare sig statsministern eller hans politik. Jag tänker nog ändå fortsätta med det. Det var en magnifikt självupptagen statsminister här i talarstolen - arrogant, aggressiv och obalanserad. Det är inte så underligt med tanke på att han har en politik att försvara som är väldigt svår att försvara. Då blir man väldigt lätt pressad, eller också beror framträdandet på att Fredrik Reinfeldt har umgåtts lite för mycket med den koleriske Anders Borg. I vilket fall som helst har ni, Fredrik Reinfeldt, lite uppförsbacke när ni ska försvara en politik som har lett till att 150 000 jobb har försvunnit det senaste året. Utanförskapet har ökat med 70 000 under din regeringsperiod. Det är 60 000 anställda i skolan, vården och välfärden som håller på att sägas upp med er politik. Detta är inga hitta-på-siffror. De är tagna från ert eget material. De är tagna från finansplanen. Regeringen skriver själv att det är effekten av deras egen politik. Jag blev mycket förvånad över det replikskifte som Fredrik Reinfeldt hade med Mona Sahlin där Fredrik Reinfeldt plötsligt anklagade Mona Sahlin för att gynna dem som gjorde som hon ville, nämligen att vara med i a-kassan. Det är ett anmärkningsvärt uttalande från en statsminister. Vill inte statministern att människor ska vara med i a-kassan? Är det skälet till de dramatiskt höjda avgifterna och de sänkta ersättningsnivåerna? Är det egentligen den dolda agendan bakom statsministerns politik? Ni vill utförsäkra människor. Ni vill att de ska ha det ännu sämre. Ni vill minska tryggheten och öka rädslan i samhället. Ja, man får den misstanken när man hör anklagelsen att vi satsar på dem som är med i arbetslöshetsförsäkringen. Vi gör det för att vi tror att trygghet är bra. Vi tror att ett samhälle som har trygghet också är ett samhälle där människor vågar satsa. Det är en helt annan politik än er. (Applåder)

Herr talman! Om ni förlorar valet kan ni ju kollektivt söka in till psykologlinjen, Lars Ohly, eftersom ni verkar vara oerhört intresserade av det. Annars skulle man nästan uppfatta dig som lite kolerisk där på slutet. Men nu ska vi inte prata så, eller hur? Min idé med detta med a-kassan, Lars Ohly, är att Mona Sahlin inte är Lars Ohly. Hon är inte som du. Hon står inte för att det är bra med massiva skattehöjningar på allt och alla. Därför döljer de detta med konstruktionen för a-kassan. Det är vad jag är upprörd över. Jag tycker att människor ska veta vad det är för politik ni förbereder. Om man gör en växling mellan 7 miljarder i inkomstskattehöjningar och en lättnad i a-kassan är det 1,2 miljoner människor som står utanför a-kassan som får en ytterligare skattesmäll som just nu inte syns. Det är inte så Lars Ohly utformar sin politik. Han är rak. Det blir höjd skatt. Det blir 1 500 kronor mer i månaden för en sjuksköterska. Det blir en jättesmäll för metallarbetare och barnskötare, och du står för det. Du tycker helt enkelt inte att det ska löna sig att arbeta. Det ska byggas ut kraftfullt i bidragssystem, och detta ska riktas till olika former av transfereringssystem. Det är kärnan i er politik. Jag har varit noga med att säga att vi inte har någon mirakelkur mot finanskrisen, apropå att vara nöjd. Jag har snarare återkommit väldigt ofta till det, och jag ser hur mina kolleger har samma problem runt om i Europa. Jag sade väldigt tidigt att detta kommer att få effekt med ökad arbetslöshet och dessutom urholkade offentliga finanser. Det avgörande är hur man för ett land genom en sådan kris. Vad är det man satsar på? Vi byggde ut systemen till stöd för människors anställningsbarhet. Vi har byggt ut arbetsmarknadspolitiken. Vi bygger ut utbildningssystemen. Vi satsar på aktivt sökande på en arbetsmarknad där det fortfarande omsätts jobb. Det är vår linje. Er linje verkar vara någon helt annan. Men det är väldigt oklart för mig vad den är. Vad är er jobbpolitik, förutom kraftigt höjd skatt för vanligt folk och utbyggda transfereringssystem? Kan Lars Ohly upplysa oss om detta? (Applåder)

Herr talman! Det kommer jag att upplysa statsministern om. Jag har ett anförande senare. Men jag är inte särskilt hoppfull om att statsministern kommer att lyssna eller förstå den här gången heller. Jag går tillbaka till frågan om a-kassan. Varför är det viktigt med en hög a-kassa? Innan ni tillträdde hade vi de sjätte bästa arbetslöshetsförsäkringssystemen av alla 27 OECD-länder. Nu har vi halkat ned till 20:e plats. Det är en medveten politik. Det måste vara meningen att vi ska ha en sämre a-kassa än vad vi hade tidigare, annars hade ni inte genomfört försämringarna. Vad leder det till? Det leder till att människor utförsäkras vilket ökar socialbidragen i kommunerna eftersom människor inte längre har försäkring. Det är 500 000 människor som har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Det leder också till att minska efterfrågan i en ekonomisk kris när efterfrågan borde hållas uppe. De som har minst har helt enkelt inte råd att handla. Det gör att den ekonomiska krisen förvärras med er ekonomiska politik. Det är det som gör att den är så cynisk. Ni slår mot de sämst ställda och samtidigt förvärrar ni problemen genom att inte satsa på a-kassan. Det är därför det är viktigt med en bra arbetslöshetsförsäkring, och det är därför vi rödgröna står för det. (Applåder)

Herr talman! Jag sade ju att Lars Ohly var ärlig. Det är att bygga ut transfereringssystemen som är Vänsterns politik och att ha mer i bidragssystem, och sedan hävdar man att det ger jobb. Jag har dragit åtta viktiga punkter i vår arbetslinje som vi menar grundar jobb. Det är investeringar, utbildningssystem, drivkrafter för eget arbete, att sänka trösklar och att minska kostnader. Man säger att allt det inte hör hit. Höj ersättningarna i transfereringssystemen, det ger jobb. På marginalen är det snarare så att det leder till att fler blir utanför och att fler inte jobbar. Vi sade att det ska vara en omställningsförsäkring mellan två jobb, inte ett permanent försörjningssystem. Jag förstår att det har upprört vänstersidan. Jag skulle gärna se att detta kom i ett obligatorium. När svenska folket lyssnar på Lars Ohly tror de kanske att det är det som ni på hela vänsterkanten också vill. Nej - hör och häpna - det vill ni inte; det ska inte vara ett obligatorium. 700 000 stod ju utanför a-kassan redan före valet 2006, i en politik som Lars Ohly var med och påverkade. Det var aldrig presenterat som ett problem. Du har inte som idé att alla ska vara med i a-kassan, Lars Ohly. Framställ det då inte så! (Applåder)

Herr talman! Sverige behöver byggas om, och världen håller just nu på att satsa stort i en klimatomställning för att möta de hotande klimatförändringarna. Om vi politiker är smarta nog att ta till vara de möjligheter som står till buds kan vi skapa tiotusentals nya jobb i de sektorer som hör framtiden till. Det kan handla om allt från energismarta fönster till stora vindkraftsparker. Investeringar i klimatsmart politik är investeringar i jobb och i en modern framtid, och det är investeringar som vi behöver göra förr eller senare. Många länder har insett det och riktar nu insatserna under krisen till att göra just en grön omställning. Den här regeringen har utnämnt sig själv till världsmästare på både klimatpolitik och förnybar energi. Det finns i och för sig sex andra länder som har gett sig själva guldmedalj i samma gren. Problemet är att framtidens faktura inte baseras på vackra ord utan på verkligheten. Förra veckan kom ett bokslut för världens bästa politik för förnybar energi. Det investeras i dag betydligt mindre i förnybar energi än det gjordes för ett år sedan. Det är en nedgång på över 50 procent. För varje förlorat år som vi inte ser till att investeringarna i energisektorn hamnar i det som hör framtiden till kommer det att kosta oss mer i framtiden, och vi förlorar jobb. Regeringen pratar om att det förnybara ska bli ett tredje ben i energipolitiken. Det verkar som om det benet har drabbats av ett allvarligt benbrott. Och vad har regeringen nu att erbjuda som behandling annat än självnöjdhet och käcka tillrop? (Applåder)

Herr talman! Ja, det ligger väldigt mycket i den beskrivning som Maria Wetterstrand inledde med. Jag tror också att klimatomställningen om den hanteras rätt leder till mycket av morgondagens jobb. Jag delar uppfattningen att det nu förekommer omfattande investeringar över världen som börjar ställa om vår planet. Vår oro är att det inte går tillräckligt fort, att vi fortsatt är för fossilbränsleberoende och att delar av vår värld fortfarande bygger fast oss i ökat fossilbränsleberoende. Det handlar både om insatser för att öka energieffektiviseringar och om att växla in det förnybara. EU har ett gemensamt mål om att det ska ske till nivån 20 procent - 20 procent som ett genomsnitt mellan EU:s 27 medlemsländer. Sverige har sagt att vi ska upp till 50 procent. Hälften av vår energiförsörjning ska vara från förnybara energikällor fram till 2020. På detta är vi etta - ledande i EU. Jag tycker att det är en väldigt viktig målsättning, för Sverige har i grunden goda förutsättningar för förnybar energi. Vi har fått på plats, av tidigare rödgrön majoritet, särskilda gröna certifikat som gör det kommersiellt intressant att växla in förnybar energi. På det sättet har vi växlat ansvaret. De har lagt till vissa delar i politiken, och vi har lagt till andra. Vi har höjt de skatter som lägger högre beskattning på koldioxid, vilket också är ett sätt att göra det mer intressant att ta fram alternativen. Varför går då detta för långsamt just nu? Ja, det finns osäkerheter i marknaden om hur de exakta energibalanserna ska se ut. Sverige är nog, om man bara ser Sverige som ett slutet kärl, på väg mot stora överskott. Det brukar Maria Wetterstrand använda som grund för att hävda att vi ska forcera kärnkraftsavveckling. Jag brukar fråga om Mona Sahlin är överens med henne eller inte. Min uppfattning är att vi ska använda dessa överskott till att börja exportera el till andra länder. Gissa om det behövs! Gissa om de längtar efter den möjligheten i Baltikum, i Polen och i länder med 90-95 procents fossilbränsleberoende! Ren, klimatvänlig svensk el som nästa exportprodukt och jobb i Sverige. Varför är du emot det, Maria Wetterstrand? (Applåder)

Herr talman! Jag hörde ingenting i statsministerns svar som gav svar på frågan varför utvecklingen av och investeringarna i förnybar energi har minskat så drastiskt i Sverige. Det är en tredjedel mer än vad de har minskat globalt sett i världen. Sverige halkar alltså efter för varje dag som går i satsningar på förnybar energi. Problemet för den här regeringen är att den bedriver en politik som går ut på att insatser för att möta klimathotet inte ska göras i Sverige utan någon annanstans i världen. Det betyder i det här fallet att vi halkar efter, att våra företag kommer i ett sämre läge jämfört med resten av världen och att vi förlorar en möjlighet till arbetstillfällen i framtiden. Det vi från Miljöpartiets sida menar är att vi måste satsa oss ur den här krisen, inte minst på klimatområdet. Vi har föreslagit investeringar på 47 miljarder de närmaste tre åren för att styra in Sverige på rätt spår, för att skapa framtidens jobb. Det finns ett fel i den politik som bedrivs i dag, och statsministern ger inga svar. (Applåder)

Herr talman! Det finns, som jag inledde med att säga, ett fel med det löftet, Maria Wetterstrand. Då var vi inne på det här med var sin lista på enorma utgifter och att de sedan inte köper varandras finansiering. Svenska folket kanske då börjar inse varför jag vill att de ska presentera sin gemensamma politik. Resan till dess kommer bara att handla om en sak: Vad ska bort? Vad kommer de inte att lova tillsammans? Jag påpekade just att det finns en osäkerhet när det gäller kärnkraftens framtid och elöverskotten, som ni, Maria Wetterstrand, vill lösa med att forcera kärnkraftsavvecklingen och som jag vill lösa med att öppna för elexport. Det är kablar till Baltikum - de kablar som ni brukar tycka så illa om men som öppnar för ett globalt tänkande, ett gränsöverskridande tänkande, morgondagens jobb, våra bättre förutsättningar, som grundlägger att man trycker tillbaka fossilbränsleberoendet i andra länder. När du gör din brutala jämförelse ska du komma ihåg att de länder du nämner inte har någon förnybar energikraft, Storbritannien och Polen. Du talar om att de ska försöka komma upp 1-2 procent. Vi talar om ett lyft från 40 till 50 procent. Återigen: Vi ska tillbaka till att se till att de investeringarna kommer på plats. Det vore rimligt att beskriva det här på ett korrekt sätt. (Applåder)

Herr talman! Just nu är det tuffa tider. Den globala finanskrisen har lett oss in i en djup global lågkonjunktur. Många har förlorat sina jobb, i världen och här i Sverige. Samtidigt står vi inför en global klimatkris. Utmaningarna är enorma. Därför måste vi kunna tackla både klimatkris och finanskris samtidigt. Det kan tyckas omöjligt, men faktum är att de till synes olika problemen kan lösas på samma gång, tillsammans. Vi i Centerpartiet är övertygade om att vi har en möjlig ljusare framtid genom att ställa om till en mer ekoeffektiv ekonomi. Det handlar om att använda resurser smartare, att vara effektivare både ekonomiskt och ekologiskt. För att vi ska gå stärkta ur krisen krävs det att företag vill och vågar anställa. Mycket har gjorts, och sällan har en regering haft en så hög reformtakt när det gäller fler jobb och fler företag. Vi minskar regelkrånglet och låter nu företagen också få del i de offentliga trygghetssystemen. Vi satsar på småföretag och underlättar för tjänstesektorn genom lägre egenavgifter och skatteavdrag på hushållstjänster. Vi gör det, precis som Jan Björklund har varit inne på här tidigare, mer lönsamt att arbeta genom att sänka skatten för vanliga löntagare. Herr talman! Arbetslinjen är grundbulten i alliansens politik. Fler människor i arbete är en förutsättning för god välfärd. Det tryggar skolan, vården och omsorgen. Det tryggar också att pensionerna blir trygga; fler i arbete ger bättre pensioner. För Centerpartiet är det självklart att vi måste fortsätta med den här politiken. Det måste bli billigare att anställa och enklare att vara entreprenör. Men oppositionens politik går i motsatt riktning. Det ska bli dyrare att anställa, krångligare att vara företagare och mindre lönsamt att jobba. På område efter område vill oppositionen rulla tillbaka regeringens jobbpolitik. En försvagad arbetslinje, som oppositionen står för, och sämre villkor för företag kan bara leda åt ett håll. Man kan diskutera storleksordningen och siffrorna, men det blir färre jobb och sämre välfärd. Herr talman! Valfrihet i välfärden är ett bra exempel som handlar om både välfärd och jobb. Alla vet att den offentliga sektorn är kvinnodominerad. Med större konkurrens får kvinnor fler arbetsgivare, bättre anställningsvillkor och möjlighet till högre löner. Dessutom ökar kvinnors möjlighet att starta egna företag. Om vi öppnar den offentliga sektorn för konkurrens gynnar vi både dem som jobbar där och dem som får servicen från den offentliga sektorn. Centerpartiet vill att lagen om valfrihet och vårdval i Sverige ska gälla alla. Men Socialdemokraterna motverkar de reformerna. Från lokal till nationell nivå reser de i stället krav på att riva upp etableringsfrihet inom vården och försvåra för nya friskolor. De vill avskaffa vårdvalet och valfrihetslagen och förbjuda vinster i vården och välfärden. När oppositionen säger att de vill ha valfrihet menar de uppenbarligen politikers valfrihet, inte medborgarnas. Herr talman! Man kan se över världen. Nu exploderar den globala efterfrågan på välfärdstjänster, vård och omsorg. I Kina och i Indien ökar intresset för svenska starrbehandlingar och höftledsoperationer i takt med att deras välstånd ökar. Och jag kan inte tolka Mona Sahlin och Socialdemokraterna på annat sätt än att de av ideologiska skäl säger nej till de här jobbmöjligheterna. Och visst är det, herr talman, lite lustigt att det är helt okej med vinst så länge det handlar om att bygga en skola eller en vårdcentral men att det är ack så känsligt med vinst när det handlar om att driva samma skola och samma vårdcentral. Det är konstigt, men så är det uppenbarligen i Socialdemokraternas värld. Herr talman! Jag kan uppleva samma ideologiska låsning när det gäller avdraget för hushållstjänster. För många människor har möjligheten att köpa billigare hushållstjänster gjort det lite lättare att få ihop vardagspusslet. Dessutom har det inneburit att fler företag har vuxit fram. Det har blivit nya företag, fler jobb. Om man tar bort HUS-avdraget innebär det att 17 000 jobb försvinner. Detta vill uppenbarligen oppositionen göra av ideologiska skäl. Men, herr talman, historiskt har Socialdemokraterna använt sig av ROT-avdrag. Enligt Socialdemokraterna är det tydligen ibland acceptabelt att ha avdragsrätt när det gäller att sätta in ett fönster, men det är aldrig acceptabelt att ha en avdragsrätt när det gäller att tvätta samma fönster. Jag förstår inte riktigt hur man resonerar, men gränsen mellan önskade och oönskade fönsterjobb måste uppenbarligen gå någonstans i kittet mellan fönsterkarmen och rutan. Jag kan inte tolka det ideologiska ställningstagandet på annat sätt. Herr talman! Centerpartiets och alliansens satsningar på forskning, förnybar energi, energieffektivisering och gröna näringar leder till nya gröna jobb och gör befintliga jobb gröna. På så vis kan Sverige bli mer konkurrenskraftigt. Det bästa sättet för en grön omställning är att använda ekonomiska styrmedel. Statsministern har varit inne på det tidigare. Det handlar om att höja skatten på utsläpp, att sänka skatten på arbete och företagande. Det har alliansregeringen gjort. Det ligger i korten när vi ska fullfölja klimat- och energiöverenskommelsen. Det brukar kallas för grön skatteväxling, och grön skatteväxling är smart, eftersom det innebär att man skapar ett friare, tryggare och grönare samhälle. Genom att växla skatter - det handlar om sänkta skatter på arbete och företagande och höjda skatter på klimat- och miljöutsläpp - uppnår vi flera saker. För det första påskyndar en grön skatteväxling utvecklingen av ny grön teknik. Det blir billigare att förverkliga hållbara affärsidéer. För det andra innebär en grön skatteväxling ett successivt sänkt skattetryck. Det är positivt. Det blir ett sänkt skattetryck när de skattebaser man höjer skatten på försvinner, när utsläppen minskar. Herr talman! Centerpartiet vill vända på perspektiven. Vi vill ersätta centralstyre och systemtänkande med en politik som i stället utgår från människan, marknaden och miljön. Med flit och kreativitet kan vi skapa en modern och ekoeffektiv ekonomi. Med rätt förutsättningar för de basnäringar vår export är beroende av i dag kan vi lägga till näringar som miljöteknik, utbildning, vård, mat och turism. Tillsammans bygger dessa näringar vårt välstånd i framtiden. Herr talman! Världen förändras. Människor måste känna sig trygga i den förändringen. Vi är övertygade om att bidrag aldrig kan vara tryggare än egna besparingar, att anställningsskydd aldrig kan vara bättre än möjligheten att snabbt få ett nytt jobb, att minskat välstånd aldrig kan vara ett bättre medel mot klimathotet än ny teknik. De som har mest att vinna på Centerpartiets gröna liberalism är de som har det svårast. Vi vill att människor ska kunna växa och bestämma mer själva. Vi tar miljöproblemen på allvar, och vi tror på marknadens dynamik för att lösa dem. Framtidens ekoeffektiva ekonomi är både fri och grön. Den framtiden skapar trygghet i tider av finanskris och klimatkris. (Applåder)

Herr talman! Jag vill också hälsa Roger Tiefensee välkommen till dagens partiledardebatt. Centerpartiet och Vänsterpartiet har en historia av samarbete, inte kring så många frågor men kring vissa, till exempel energifrågan. Vi har varit överens om att vi ska ersätta den skadliga kärnkraften med förnybara och hållbara energikällor. Det har vi varit av framför allt tre skäl. Det finns många fler, men här är tre huvudsakliga skäl mot kärnkraften: För det första är uranbrytning en av de mest miljöskadliga verksamheter man kan ägna sig åt, och eftersom kärnkraften förutsätter detta är kärnkraften ett dåligt miljöalternativ. För det andra är säkerhetsproblemen vid driften av kärnkraftverk och de därmed sammanhängande problemen med att länder med kärnkraft också kan utveckla kärnvapen ett avgörande argument mot att vi ska ha mer kärnkraft i världen. För det tredje är skapandet av det radioaktiva avfallet som det fortfarande inte finns hållbara lösningar för att förvara, ett oansvarigt sätt att producera energi på. Därför har Centerpartiet och Vänsterpartiet tidigare varit överens om att vi ska förhindra en kärnkraftsutbyggnad. Nu har Centerpartiet i regeringen kommit överens om att nya kärnkraftverk ska ersätta de gamla. Sverige ska bli kontinentens kärnkraftspark och exportera kärnkraftsel till Europa. Och Roger Tiefensees statsminister, Fredrik Reinfeldt, har deklarerat att vi också bör möjliggöra uranbrytning i Sverige. Tydligen ska Sverige även bli kontinentens urangruva. Min fråga till Roger Tiefensee är mycket enkel: Anser du och Centerpartiet att vi ska bryta uran i Sverige?

Herr talman! Nej. Vi har ett kommunalt veto när det gäller uranbrytning. Det vill varken Centerpartiet eller något annat alliansparti ändra, och jag har inte sett några motioner från Vänsterpartiet eller något annat oppositionsparti om det heller. Det är den lokala bestämmanderätten som gäller när det ska avgöras om uran ska brytas. Så här är min och Centerpartiets inställning. Och Centerpartiet lokalt, som kommer att sitta och äga denna vetorätt, kommer att se till att det inte blir någon uranbrytning i Sverige. När det gäller klimat- och energiöverenskommelsen handlar det viktiga i den om att bygga ut alternativen. Det handlar om det tredje benet, som det pratades om i tidigare replikskiften. Det är det som är det viktiga kvittot. Vi bygger ut de gröna elcertifikaten. Alternativen kommer att växa. Det är otroligt viktigt att de som investerar i alternativ energi har en långsiktighet i energipolitiken. Jag har inte riktigt förstått hur ni i oppositionen tänker. Ni ska uppenbarligen pröva kärnkraftens vara eller icke vara varje mandatperiod. Det skapar ingen långsiktighet. Lars Ohly har också övergett sitt kärnkraftsmotstånd. Han säger att han ska pröva det. Det enda resultatet av Lars Ohlys och Vänsterpartiets energipolitik kommer att bli osäkrare kärnkraftsreaktorer, för ni kommer att stå där en dag och inse att det kanske hade varit bättre att byta ut en reaktor mot en ny för att få en säker reaktor. Det är resultatet av er energipolitik: osäkrare kärnkraft och mindre investeringar i alternativ energi. Långsiktigheten och förutsättningarna för dem som investerar finns inte där. (Applåder)

Herr talman! Vi måste ersätta kärnkraften med förnybara och hållbara energikällor. Därför satsar vi mycket mer på investeringar i just den typen av energi än vad regeringen gör. Vi vill inte bygga ny kärnkraft i Sverige. Vi är väldigt tydliga på den punkten. Jag blir inte riktigt klar över vad Centerpartiet anser om uranbrytning i Sverige. Att vi har ett kommunalt veto är inte en garant för att det inte kommer att brytas uran i Sverige. Min fråga är: Tänker Centerpartiet och du, Roger Tiefensee, arbeta för att uranbrytning tillåts eller inte? Tänker du försöka förhindra uranbrytning i Sverige? Eller är det din statsminister Fredrik Reinfeldt som har avgörandet? I riksdagens frågestund sade han att överenskommelsen inom alliansen innebär att vi ska överväga att bryta uran i Sverige. Det är en del av den överenskommelse som Centerpartiet har ställt sig bakom. Det är en dramatisk sväng jämfört med den energipolitik som Centerpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stod för före valet 2006. Jag beklagar om den svängen blir verklighet. (Applåder)

Herr talman! Det Centerpartiet, statsministern och alla allianspartier är helt eniga om - jag hoppas också Lars Ohly och övriga oppositionen - är att vi ska ha ett starkt kommunalt veto så att man lokalt äger mandatet att stoppa uranbrytning. Jag har inte sett några förändrade förslag i den riktningen, men jag hoppas verkligen att Lars Ohly står upp för det. Det handlar om ett lokalt inflytande som är viktigt. Centerpartiet i Skövde till exempel var med om att stoppa Socialdemokraterna när de ville börja bryta uran där. Det jag är trygg i är att centerpartister och andra kloka lokalpolitiker står upp och tar de besluten. Lars Ohly och hans kompisar har en del att svara på när det gäller historien. Men jag litar på centerpartister lokalt. (Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar efter att ha lyssnat på Roger Tiefensees anförande att oklarheten om vilket alternativ den moderatledda alliansen erbjuder inför valet blir allt tydligare eller vad man ska säga om en oklarhet. Tidigare tog Roger Tiefensee upp arbetsrätten, en fråga där det finns en total splittring mellan partierna på högersidan om hur man ska göra. Vissa vill avskaffa LAS helt och hållet. Andra tycker att den ska vara kvar. Vissa vill göra försämringar. Du tog i anförandet upp frågan om grön skatteväxling. Det är en fråga där Miljöpartiet och Centerpartiet tidigare har stått på samma sida. När man tittar på den här regeringens politik ser man att skattehöjningarna på miljöområdet handlat om några ören medan skattesänkningarna på arbete har handlat om några tiotals miljarder. Det kan man knappast kalla för en enorm grön skatteväxling. Den allra otydligaste frågan tycker jag ändå är småföretagarpolitiken och företagarpolitiken. Där tror jag att många hade stora förväntningar på regeringen när den tillträdde. Men det första som regeringen gjorde var att slå till direkt med en höjd skatt för småföretagare. Den nedsättning av arbetsgivaravgifterna som vi hade genomfört under det rödgröna styret den förra mandatperioden togs bort. Det innebar en skattechock för många småföretagare. Efter tre år har nu regeringen valt att göra en liten återställning, men fortfarande är många småföretagare mycket besvikna på den här regeringens småföretagarpolitik. Den har för dem inneburit ökade kostnader. Miljöpartiet står starkt för att de mindre företagen i Sverige ska få skattelättnader, för att de förenklingar i regelbörda som regeringen talar om men inte lyckas genomföra också ska bli verklighet och för att tryggheten för småföretagarna i Sverige ska öka. Var står den moderatledda regeringen?

Herr talman! Det är intressant att Maria Wetterstrand tar upp arbetsrätten. Vad jag vet är ni också oense, till exempel när det gäller turordningsregler. Jag tycker att det är mycket glädjande att Maria Wetterstrand och Miljöpartiet har medverkat till att man kan undanta två personer på arbetsplatser upp till tio anställda. Vad jag vet tycker inte Lars Ohly eller Mona Sahlin att det är en bra politik. När det gäller arbetsrätten kan Maria Wetterstrand förtydliga hur deras helhet ser ut. Det är ingen hemlighet att Centerpartiet ser att vi behöver förändra turordningsregler som en del i att reformera svensk arbetsmarknad. De gör att ungdomar diskrimineras, missgynnas, särskilt i en sådan lågkonjunktur som vi är i nu. När det gäller företagande och egenavgifter gör vi en satsning nu. Vi sänker egenavgifterna. Det är inte en återställare. Det är en bättre reform än den som fanns tidigare. Det är en större skattesänkning för egenföretagare. Vi har sänkt skatterna totalt för företag med 48 miljarder under mandatperioden. Det är en politik som gör att det är mer lönsamt att anställa och som gynnar investeringar och utveckling av småföretag. Maria Wetterstrand och Miljöpartiet vill chockhöja skatten på att ha unga anställda och i stället flytta över den skattesänkningen till en generell arbetsgivaravgiftssänkning. Hur ger en chockhöjd skatt, 10 miljarder lite drygt, på att ha unga och gamla anställda fler jobb? Tvärtom kommer det att ge färre jobb. Ungefär 11 000 jobb kommer att försvinna när ni höjer skatten för unga och gamla. (Applåder)

Herr talman! Både utvärderingar och verkligheten har bevisat, tycker jag, att den skattesänkning som ni har gjort för ungdomar inte har varit särskilt kostnadseffektiv när det gäller att skapa fler jobb. Jag tror att den satsning som vi vill göra är betydligt starkare när det gäller att skapa fler jobb. Det handlar om att man riktar satsningarna till de ungdomar som står utanför arbetsmarknaden och att man gör en generell arbetsgivaravgiftssänkning som går till de små företagen i huvudsak. I den skattesänkning som den här regeringen har gjort har den allra största delen av pengarna gått till de största företagen. Det är alltså moderat företagarpolitik. Den är så lite centerpartistisk så jag tror inte att man kan hitta ett uns av Centerpartiet i dessa uppgörelser. De små företagen har tvärtom på många sätt fått det sämre med den politik som den här regeringen har drivit. Jag tror att många av dem är både mycket förvånade och besvikna över det resultatet. (Applåder)

Herr talman! Om jag förstår Maria Wetterstrand rätt handlar Miljöpartiets och vänsteroppositionens politik om att man först ska ta bort en skattesänkning för unga, 10 miljarder. Man ska tvinga ut fler unga i arbetslöshet. Sedan ska en del återanställas för 1 miljard. Det går inte ihop. Det skapar bara otrygghet. 11 000 jobb kommer att försvinna på det som vi redan ser av lågkonjunkturens effekter. Och sedan ska ni återanställa några. Det är cyniskt. Först ska ni kasta ut människor. Sedan ska några få möjlighet att komma tillbaks. Jag pratar gärna om företagarpolitiken, 48 miljarder i skattesänkningar. Det som företagarorganisationer premierade allra högst, den slopade förmögenhetsskatten, vill inte Miljöpartiet återinföra vad jag vet. (MARIA WETTERSTRAND: Nej.) Dina kompisar vill göra det. Det ska bli intressant att se hur ert alternativ ser ut. Vi har reformerat 3:12-regler, och vi har slopat medfinansieringen i sjukförsäkringen, bara för att ta några exempel. Jag står upp för och är stolt över den företagarpolitik vi har fört. Det behöver göras mer. Det är ingen hemlighet att Centerpartiet har högre ambitioner. (Applåder)

Herr talman! I onsdags morse för exakt en vecka sedan var Shamsia på väg till skolan. Hon gick tillsammans med fyra kompisar, fyra andra flickor i tonåren. Plötsligt dök män upp på motorcyklar, drog fram vattenpistoler och sprutade syra i ansiktet på flickorna. Hon kan bli blind för livet, och ansiktet är vanställt. Shamsia säger till nyhetsbyrån AFP: Jag kommer att fortsätta att gå i skolan om de så ska döda mig. Mitt budskap till våra fiender är att även om de gör det här hundra gånger kommer jag att fortsätta att studera. Shamsia är en av hundratusentals flickor som numera har rätt att gå i skolan i sitt hemland Afghanistan. När talibanernas ledare mulla Omar med hjälp av al-Qaida styrde i Afghanistan var det förbjudet för flickor att gå i skolan. Mulla Omar störtades 2001, men nyheterna kommer nu i strid ström från Afghanistan om flickskolor som bränns ned och unga flickor som lemlästas av talibanska extremister. De internationella säkerhetsstyrkorna, bland annat svenska styrkor, befinner sig i Afghanistan med ett tydligt mandat från Förenta nationernas säkerhetsråd och på begäran av Afghanistans legala folkvalda regering. Nu vill två partier i denna riksdag att Sverige ska lämna Afghanistan. Låt oss vara klara över vad som står på spel: Med största sannolikhet skulle ett bortdragande av de internationella säkerhetsstyrkorna ur Afghanistan under överskådlig tid leda till att talibanerna och al-Qaida återigen tar över. Världens farligaste terroristorganisation skulle återigen få ett helt land som träningsläger och basområde. Detta plågade land skulle återigen kastas tillbaka in i en medeltida tyranni med ett kvinnoförtryck som vi inte ens kan föreställa oss. Det är ingen tvekan om att de civila biståndsinsatserna i Afghanistan måste utökas. Fred och demokrati kan inte byggas med militära insatser, men utan de militära insatserna kommer det inte heller att gå att bygga upp landet, för då kommer tyrannerna att återigen ta över. Till alla er unga svenskar, kvinnor och män, som nu tjänstgör i Afghanistan vill jag i dag rikta ett budskap: Tro inte på de svenska riksdagspartier som säger att er insats skulle vara meningslös eller orättfärdig! Vi vet att ert arbete är riskfyllt, men er insats är viktig - för världen, för Afghanistan och för Shamsia. En bred majoritet bestående av fem av de sju partierna i denna riksdag stöder helhjärtat era insatser. (Applåder) Herr talman! Den socialdemokratiska skola som Sverige nu lämnar bakom sig har varit en sorteringsskola. De elever som har varit mer intresserade av en yrkesutbildning än av en högskoleutbildning har sorterats bort. Sverige har i långt större utsträckning än nästan alla andra länder akademiserat yrkesutbildningar; så har vi också haft mycket höga avhopp från gymnasiet, och som har sagts av bland annat Roger Tiefensee: Detta har varit en viktig orsak till den höga svenska ungdomsarbetslösheten. De stora förlorarna i den socialdemokratiska skolan har varit arbetarbarnen. De barn som inte får pushning hemifrån har inte heller fått det i skolan. Nu förändras den svenska utbildningspolitiken i grunden. Det blir en ny och bättre lärarutbildning, nya läroplaner, nytt betygssystem, större disciplinära befogenheter åt lärarna, fler speciallärare, lärlingsutbildningar, yrkeshögskola och en ny gymnasieskola för att ta några exempel. Valet nästa år blir också ett val om utbildningspolitisk inriktning. Ska Sverige fortsätta mot en kunskapsskola med höga ambitioner för 2000-talet, eller ska vi återgå till en rödgrön flumskolepolitik? Herr talman! För lite och för sent. Det har varit vänstertrojkans kritik mot regeringens politik den här hösten. Mot varje enskild reform vi har föreslagit har oppositionen studsat upp och sagt: För lite och för sent! Det finns snart sagt inte en enda utgift i statens budget som inte vänstertrojkan vill öka. Ansvarslös överbudspolitik har fått ett ansikte. Man får bara hoppas att den politik ni nu föreslår inte skulle komma att föras om ni skulle få bilda regering. De två största länderna i EU med socialdemokratiska regeringar, Storbritannien och Spanien, har prövat den politik som ni nu föreslår. Vi kan studera hur det har gått. De har brassat på med utgiftsökningar utan like. Resultaten syns. Spaniens arbetslöshet är nu dubbelt så hög som Sveriges. Storbritannien har så stora budgetunderskott att man nu står inför omfattande nedskärningar i välfärden och omfattande skattehöjningar. Vänstertrojkan tycker att Sverige ska göra samma misstag. Jag har letat i den ekonomisk-politiska debatten efter några ekonomer som stöder förslagen om stora skattehöjningar mitt i en lågkonjunktur. Vet ni hur många jag har hittat? Inga, faktiskt. Noll. Zero. Så många ekonomer har jag hittat som stöder tanken på stora inkomstskattehöjningar eller skattehöjningar på arbete mitt i en lågkonjunktur. Att dra in köpkraft, att hårdare beskatta arbete mitt i en lågkonjunktur är naturligtvis precis tvärtemot vad som behövs. Ni verkar tro att höjd beskattning på arbete och företagande inte påverkar utbudet av arbete och företagande. Men jämför då hur ni själva resonerar om andra skatter. Jag lyssnade på Maria Wetterstrand här nyss. Ni är ju för högre skatter på bensin därför att ni tror att det då förbrukas mindre bensin. Ni, liksom vi alla, är för höga skatter på alkohol därför att vi tror att det leder till att det förbrukas mindre alkohol. Men om höga skatter på alkohol leder till att det förbrukas mindre alkohol och om höga skatter på bensin leder till att det förbrukas mindre bensin - till vad leder då höga skatter på arbete? (Applåder) Herr talman! Jag vill läsa innantill i ett brev som skrevs för exakt ett år sedan, den 10 oktober 2008. Brevet skrevs av Mona Sahlin, och mottagare var Lars Ohly. Här är brevet, och jag citerar: En förutsättning för fördjupat samarbete är att man utan förbehåll måste ställa upp på det regelverk som gäller för den ekonomiska politiken. Det är starka ord. Förutsättning. Att utan förbehåll ställa upp på regelverket. Jag delar Mona Sahlins uppfattning att ska man sitta och ta ansvar för Sverige måste man ställa upp på detta regelverk. Det handlar djupast sett om att den yttersta konsekvensen för vanliga människor ju är att man annars kan komma tillbaka till de mycket höga räntenivåer som vi hade för ett antal årtionden sedan. Lars Ohly föll till föga efter det här brevet och släpptes in i samarbetet ett kort tag senare. Men den 6 oktober i år, det vill säga i förra veckan, skriver Lars Ohly i sin budgetmotion: Utgiftstaket bör reformeras eller helt avvecklas. För det andra skriver han: Besluten om räntan måste underställas riksbanksfullmäktige. Det betyder i klartext att räntebesluten ska politiseras igen. För det tredje skriver han: Dagens överskottsmål ska ersättas med något annat. När jag läser vad Lars Ohly skrev i sin motion i förra veckan och jämför det med Mona Sahlins brev är det något jag inte förstår. Anser Mona Sahlin att Lars Ohlys budgetmotion från förra veckan uppfyller de krav hon ställt? Och om den inte gör det, varför är Lars Ohly då kvar i samarbetet? Här står det ju om en förutsättning utan förbehåll för att han skulle få vara med i samarbetet. Det vore intressant om ni kunde reda ut det här i replikskiftena. Herr talman! Mot varandra i nästa års val står två alternativ - det ena ansvarsfullt och långsiktigt med arbetslinjen i fokus, det andra alternativet med ett recept som kommer att innebära stora skattehöjningar och räntehöjningar för vanliga människor. Valet borde vara enkelt. (Applåder)

Herr talman! Det kom tio sekunder på slutet om er egen politik. Överbudspolitik, säger Jan Björklund. Men låt mig betona: Jag bjuder inte över. Jag tänker bjuda motstånd mot det som jag uppfattar och som svenska folket alltmer ser är effekterna av den politik som ni nu har bedrivit i tre år. Jag vill fråga om Folkpartiets och Jan Björklunds skolpolitik. Skolverket rapporterade för bara några veckor sedan om att kunskapsresultaten i den svenska skolan sjunker. Det är allvarligt, och det är ett ansvar som vi alla är med och delar, också jag. Skolans viktigaste uppgift är ju att förmedla kunskap till våra barn. Skolverket konstaterar att en sammanhållen skola leder till bättre kunskapsresultat. Dessutom säger de att decentralisering och differentiering leder till sämre resultat. Jan Björklund vill nu öppna möjligheten att sätta betygsliknande omdömen på förskoleklasser. Du vill inte se ett sammanhållet system. Tvärtom tycker du att de enskilda skolorna ska utforma de här omdömena själva. De förskollärare som vill använda gängse betygsskala med IG och MVG för sexåringar ska kunna göra det. Det går ju på tvärs mot Skolverkets slutsatser och verkligen, tycker jag, mot sunt förnuft. Du vill se mindre och inte mer sammanhållning, och det kommer att leda till sämre resultat. Varför står du inte för ett sammanhållet och likvärdigt system för Sveriges sexåringar? Ärligt talat, Jan Björklund, tror du verkligen att förskolebarn som knappt har lärt sig knyta skorna är betjänta av att rangordnas enligt den traditionella svenska betygsskalan? (Applåder)

Herr talman! Nej, det tror jag verkligen inte. Därför tror jag ingen kommer att använda den. Jag tror inte att någon svensk förskollärare kommer att göra det. Däremot anser jag att föräldrar har rätt till information. Det är här det har varit en stor klyfta mellan våra båda partier. Vi anser att föräldrar i grundskolan har rätt till information om hur det går för deras barn i skolan. Därför inför vi nu en skyldighet för skolan att ge föräldrarna skriftlig information i samband med utvecklingssamtalen. Jag litar fullständigt på att Sveriges förskollärare och Sveriges lärare klarar av att utforma den så att det blir lämpligt och rimligt. Jag tror ingen kommer att skriva betyg till sexåringarna. Ni ser ju spöken på ljusa dagen. Det finns inte i verklighetens värld. Däremot är det viktigt att föräldrar får information om hur det går för barnen. Det är inte skolans barn. Det är inte samhällets barn. Det är föräldrarnas barn. Den attityden måste vi faktiskt ha, och föräldrarna har rätt till den informationen. Mona Sahlin! Jag ställde en fråga. Du kan välja att gå runt den, men jag undrar över brevet till Lars Ohly. Utan förbehåll ska han uppfylla kraven på finanspolitiska spelregler. Det är en förutsättning för att han ska ingå i samarbetet. Anser Mona Sahlin att han uppfyller reglerna? Om han inte gör det, varför är han då kvar i samarbetet? (Applåder)

Herr talman! Nu var det inte Jan Björklunds replik på mitt anförande utan det var mina frågor. Jan Björklund säger att jag inte borde se spöken på ljusan dag. Det gör jag inte. Jag ser Jan Björklund som utbildningsminister. (Applåder) Det är därför jag ställer frågan. Jag har både själv haft barn i skolan och har nära vänner och bekanta som har barn i skolan i dag, och hela tiden, inklusive min egen erfarenhet sedan många år tillbaka, har man fått information om hur det går för barnen. Det är inte det som diskussionen gäller. Vad det i det här fallet handlar om är om man vill eftersträva en likvärdig och sammanhållen skolpolitik som också möjliggör för förskolor eller skolor att sätta betygsliknande skriftliga omdömen på förskolebarn. Till det säger jag nej. Jag tycker att man borde få, typ tappa mjölktänderna innan man riskerar att utsättas för IG eller MVG. Det är den principiella frågan, Jan Björklund. Varför inte sätta ned foten och säga: Information är bra, men betygsliknande omdömen ska man inte utsätta förskoleungar för. (Applåder)

Herr talman! Mona Sahlin har fått de här omdömena, berättar hon själv. Det kan bero på att Mona Sahlin har bott i Nacka. Den borgerliga kommunledningen i Nacka bröt i åratal mot reglerna som den gamla regeringen hade om att man inte fick ge skriftlig information. Men Mona Sahlin tycker uppenbarligen att den informationen har varit bra. Det tycker jag också. Och jag tycker att alla kommuner i Sverige ska ha skyldigheten att ge föräldrarna information. Det är intressant att Mona Sahlin pekar på Skolverkets rapport som visar på sjunkande kunskapsresultat. Socialdemokraterna har i 15 år förnekat att vi har några problem i den svenska skolan. Det är precis därför vi lägger om den svenska utbildningspolitiken just nu, från den gamla flumpolitiken, för att vi ska höja resultaten igen. När det gäller tidigare betyg skulle det så småningom i dag vara intressant att höra om det kommer att bli betyg från årskurs 6 om ni vinner valet. Kommer en ny lärarutbildning att genomföras om ni vinner valet? En ny gymnasieskola protesterar ni mot. Ni vill ju ha kvar den gamla skolpolitiken, just den som Skolverket konstaterar har skapat problemen. Detta blir en viktig valfråga. (Applåder)

Herr talman! Vi har en global finanskris, som flera har påpekat. Det har gjort att samtliga ekonomier i världen har påverkats negativt. Tillväxten har blivit negativ i flertalet länder. Arbetslösheten har ökat. Det här är naturligtvis inte regeringens fel. Det är inte heller någon utpekad politisk makt som kan bära hela ansvaret för detta. Regeringen är däremot ansvarig för den politik som möter den globala finanskrisen, och där ser vi att regeringen misslyckas. 150 000 jobb har försvunnit det senaste året. 70 000 fler lever nu i det som regeringen själv brukar kalla för utanförskap jämfört med när regeringen tillträdde. 60 000 välfärdsarbetare sägs upp inom sjukvård, skola, barnomsorg och äldreomsorg enligt regeringens egna siffror. I EU har man i genomsnitt en lägre arbetslöshet än i Sverige. För första gången har Sverige högre arbetslöshet än EU. För första gången har Sverige högre arbetslöshet än Finland. I Norge, med en rödgrön regering, har man drygt 3 procents arbetslöshet. Vi kommer att komma upp i en bit över 11 procent enligt prognoserna för nästa år. Ett skäl till detta är att byggsektorn fullständigt har rasat. I år byggs det 17 000 nya bostäder trots att det de närmaste fem åren är 636 000 ungdomar som kommer att flytta hemifrån och behöva en ny bostad. En av dem är min grabb Max. Lycka till Max, säger jag. Med den här regeringens politik kommer du inte att få en bostad förrän du går i pension. Vi vill satsa på att bygga nya bostäder, på att faktiskt ha ett investeringsprogram för att människor ska kunna efterfråga billiga hyresrätter som byggs på ett ekologiskt sätt. Ni satsar nästan ingenting för att möta byggkrisen och bostadsbristen och därigenom också skapa arbete på en byggarbetsmarknad som sjunker. Varför, Jan Björklund?

Herr talman! Vi vill satsa, säger Lars Ohly. Jag tror att han skulle kunna gå upp vilket klockslag som helst, i vilken debatt som helst och vilken dag som helst under dessa fyra år och i kammaren säga: Vi vill satsa! Det finns ingenting som inte Lars Ohly vill satsa på. Allt ska det satsas på. Problemet är bara att när jag frågar Mona Sahlin om hon tror på Ohly vägrar hon att prata om det. Lars Ohly kan möjligen reda ut det här. En förutsättning för alla dessa satsningar är just att du överger utgiftstak, överskottsmål och de finanspolitiska reglerna. Det är ju så du får ihop din budget, genom att strunta i alla de reglerna. Den 6 oktober, förra veckan, skriver du i en motion tillsammans med ditt parti, med dig själv som första namn, att de här reglerna ska avskaffas, Lars Ohly. Då vill jag ställa en fråga till dig. Det var så att vi hade en sådan här debatt i juni där jag frågade om du står för de här reglerna. Då säger du väldigt tydligt här i kammaren - jag läste protokollet i går eftermiddag inför dagens debatt: Svaret är ja. Vi står för reglerna. Det är så otroligt. Jag frågar: Står du för reglerna? Svaret är ja, svarar du, och i förra veckan väcker du en motion om att de ska avskaffas för att du ska få råd med alla dina satsningar. Nu måste jag fråga: Vad är det som har förändrats sedan juni? (Applåder)

Herr talman! Jan Björklund väljer att inte svara på frågorna i min replik, nämligen hur vi ska få fart på arbetsmarknaden, framför allt byggarbetsmarknaden. Hur ska vi kunna bygga bostäder till alla dem som i dag är bostadslösa och alla de ungdomar som de närmaste åren kommer att bli bostadslösa med er politik? Hur ska vi kunna bygga fler hyresrätter som människor med vanliga inkomster kan efterfråga? Jag förstår att Jan Björklund vill undvika den diskussionen därför att regeringens politik är oförlåtligt svag. Jag vill inte satsa på skattesänkningar för de rika. Jag vill inte öka klyftorna mellan kvinnor och män. Jag vill inte att vi ska satsa på att förstärka de orättvisor som redan finns i samhället. Jag vill i stället satsa på att minska de orättvisorna, bygga bort bostadsbristen, öka välfärden och minska klyftorna i samhället. För att göra det har vi tre partier ett samarbete som utgår från de ekonomiska regelverk som finns. Dem kommer vi att hålla i fortsättningen också. Jag kommer dock inte att ändra uppfattning. Det hoppas jag inte är förutsättningen för någon del av vårt samarbete. Men vi kommer att hålla oss till de ekonomiska regelverken. Det är en del av vårt samarbetes grund. (Applåder)

Herr talman! Nu försöker Lars Ohly sitta på alldeles för många stolar samtidigt. Du står här och kritiserar mig för att jag inte satsar på det ni vill satsa på i er motion, men ni lyckas ju satsa på det därför att ni struntar i utgiftstaken. I nästa andetag säger du att ni står för utgiftstaken ihop med Mona Sahlin. Du får välja hur många stolar du vill sitta på samtidigt. Att ni vill ha utgifter för precis allting är liksom ingen nyhet. Jag tror att journalisterna på läktaren gäspar när du säger att ni vill satsa på något, för det är det du alltid säger. Frågan är hur det ska gå ihop. Det är där du inte är trovärdig, Lars Ohly. Låt oss tala om byggande. Vi gör nu en enorm investering i infrastruktur som åstadkommer mycket byggande. Dessutom vill jag säga att den enskilt viktigaste förutsättningen för att få i gång byggandet är låga räntor. Det är räntenivåerna som hotas om man överger de finanspolitiska ramverken, Lars Ohly. Er politik skulle i verkligheten inte leda till ökat byggande. Problemet för dig, Lars Ohly, är att du försöker sitta på alla stolar samtidigt. Du försöker vara alla goda gåvors givare samtidigt som du ska samarbeta med andra partier. Det går inte ihop. (Applåder)

Herr talman! I dag är det mindre än ett år kvar till valet. Det är väl på tiden att de moderatledda partierna börjar formulera sin politik för nästa mandatperiod. I går tillsattes tio arbetsgrupper som ska ta fram förslag för en ny politik. Det är bra, även om ni ligger ett halvår efter våra rödgröna arbetsgrupper och ett par månader efter vad ni själva egentligen hade tänkt er. Frågan är nu vad den nya politiken blir som ska drivas nästa mandatperiod om ni skulle få möjligheten. Jag hörde inte Jan Björklund säga i princip någonting om det i sitt anförande. Vi rödgröna är eniga om stora delar av inriktningen på vår politik, till exempel att trygghetssystemen ska erbjuda trygghet och inte otrygghet. Förr i tiden pratades det om den osynliga handens ekonomiska politik. Den här regeringen har skapat sin egen version - den kalla handens politik. Det är den kalla handens politik som viner över alla dem som har råkat bli sjukskrivna eller arbetslösa. När den här regeringen säger att det ska löna sig att jobba ska man förstå att vad de egentligen menar är att det ska kosta ordentligt att vara sjuk eller arbetslös. Den här kalla handen sträcks inte ut till dem som har behov av att ta sig upp igen. Den ger inte människor möjlighet att utvecklas eller pröva på något nytt, utan den knuffar människor ned i otrygghet. Efter tre år av moderatledd politik ser vi effekterna av den. En halv miljon människor har lämnat a-kassan. Ungdomsarbetslösheten var 29 procent andra kvartalet i år. Det kommer att slängas ut tiotusentals personer från sjukförsäkringen. Frågan nu inför nästa mandatperiod är om ni avser att gå till val på ytterligare försämringar i trygghetssystemen som en viktig del av er jobbpolitik. (Applåder)

Herr talman! Bortsett från den något överdrivna polemiken väljer jag att ta fasta på en sak som Maria Wetterstrand sade, nämligen om människor som är utförsäkrade ur arbetslöshetsförsäkringen. Här hoppas jag mycket att Miljöpartiet i den rödgröna trojkan ska ha en positiv inverkan. Det finns i dag över en miljon människor i Sverige som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Jag är helt medveten om att summan har ökat något på grund av våra reformer, men huvuddelen stod utanför arbetslöshetsförsäkringen redan förut. Detta är, tycker jag, en stor otrygghet i samhället som vi borde ta tag i. Det finns obligatoriska sjukförsäkringar, och vi kan diskutera exakta regler för dessa - men alla betalar och omfattas av dem. Men just på arbetslöshetssidan har vi inte detta. Historiskt beror det på att Socialdemokraterna just på detta område inte har velat ha obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Man har tyckt att det har varit viktigare att facket ska ha hand om detta än att alla ska omfattas. Här vet jag att Miljöpartiet och de borgerliga partierna tycker likadant. Jag är beredd att verkligen bjuda in till samarbete och lyssna på och ta fasta på vad Maria Wetterstrand säger om utförsäkring ur arbetslöshetsförsäkringen. Därför undrar jag om vi gemensamt inför nästa mandatperiod kan införa en allmän arbetslöshetsförsäkring i Sverige.

Herr talman! Jag tycker att det nästan börjar bli lite roligt hur Jan Björklund fullständigt undviker att svara på alla de frågor som ställs. Det är anmärkningsvärt att svaren när det gäller vilken politik som den moderatledda alliansen avser att gå till val på inför nästa val är fullständigt oklara. Vi ser i dag över en halv miljon människor som har lämnat a-kassan. Jan Björklund säger att det är några fler än tidigare. En halv miljon är ganska många människor. Jag ser inte heller att du verkar försvara den här politiken. Jag får återgå till min fråga. Ni har ansett att detta att det ska kosta ordentligt att vara sjuk och arbetslös har varit en viktig bärande del av jobbpolitiken. Om man plötsligt får kraftigt sämre ekonomi när man är sjuk kommer man plötsligt att bli frisk och få jobb. Kommer detta att fortsätta att vara en viktig del av er jobbpolitik? Kommer ni att fortsätta att försämra trygghetssystemen under nästa mandatperiod? Vi ser att arbetslösheten ökar. Är det svaret som ni har för väljarna även inför nästa val? (Applåder)

Herr talman! Maria Wetterstrand anklagar mig för att jag i dag inte har svaren på vilken politik som ska föras inför nästa period när grupperna tillsattes i går. Vi är snabba, men så snabba är vi inte. I god tid före valet ska vi naturligtvis leverera våra valmanifest, precis som jag utgår från att ni kommer att leverera era. Men grupperna tillsattes i går, så i dag finns inte de färdiga svaren. Vi kommer att fortsätta att stå för arbetslinjen. Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige ska aldrig vara en evighetsförsörjning. Arbetslöshetsförsäkringen är till för att man ska få en viss tid att ställa om och skaffa sig ett nytt jobb eller skapa de förutsättningar som behövs för att man ska bli gångbar på arbetsmarknaden. Det är därför vi har en arbetslöshetsförsäkring. De förändringarna som vi har gjort kommer inte att rivas upp eller återställas om vi får styra. Det är riktiga förändringar som vi har gjort. De försvarar arbetslinjen. Människor som är arbetsföra ska arbeta på arbetsmarknaden. Vi ska inte ha evighetsförsörjning i arbetslöshetsförsäkringen. Den intressanta frågan som jag tar fasta på är att Maria Wetterstrand också är bekymrad över att så många står utanför försäkringen. Det finns en lösning i ert partiprogram, nämligen allmän arbetslöshetsförsäkring. Där hoppas jag att vi kan samla oss under nästa mandatperiod. (Applåder)

Herr talman! Den här debatten förs i skuggan av en finanskris och de konsekvenser som den har fått över hela världen, också naturligtvis för Sverige som ett litet och tungt exportberoende land. Det här spelar en dramatisk roll för svenska företags möjligheter att sälja sina produkter i omvärlden. Det spelar i sin tur en stor roll för hur många människor som har jobb i Sverige, och det spelar en jättestor roll för skatteintäkterna på den nationella nivån, för våra landsting och för våra kommuner. Vi går inte skadeslösa igenom den här situationen. Det börjar nu synas tecken på en återgång. Ljustecknen blir allt fler. De positiva signalerna hörs allt tydligare. Om det skulle vara så har vi inte bara haft en dramatisk nedgång på kort tid utan också i bästa fall en snabb återkomst. Det är naturligtvis i varje läge ofantligt viktigt att den politik som bedrivs innebär att man fattar beslut som är långsiktigt kloka och som kortsiktigt spelar roll för att motverka effekterna. Det svenska ekonomiska regelverket är så utformat att vi under tider av dramatiska nedgångar ska kunna ha ett underskott i statens finanser för att bädda för återgången så snabbt som möjligt. Det är viktigt att göra rätt, och det är viktigt att ta ansvar. Låt oss titta tillbaka lite grann på mandatperioden när regeringen under de första åren hade goda ekonomiska tider. Hela Sverige hade goda ekonomiska tider, och hela vår omvärld hade det så. Då var regeringen försiktig med utgifterna. Vi höll tillbaka utgiftskrav. Vi genomförde viktiga reformer för att Sverige ska fungera bättre, för att fler människor ska komma i arbete och för att de som har varit sjukskrivna länge ska få möjlighet att med hjälp av rehabilitering komma tillbaka på arbetsmarknaden. Under den tiden satsade oppositionen på dramatiska utgiftskalas. Om det hade blivit riksdagens beslut hade vi inte haft de reserver - förråd - som har varit nödvändiga under den dramatiska tiden. Då hade det handlat om tuffa besparingar och nedskärningar på område efter område. Det finns viktiga lärdomar att dra av detta och av den kris vi gick igenom i början av 90-talet till följd av 80-talets låtgåekonomi. När man tittar på oppositionens budgetalternativ slås man av spretigheten, av oviljan, eller möjligen av oförmågan, att lägga fram gemensamma förslag. Men en sak är man uppenbarligen överens om, nämligen att detta är SM i skattehöjning. Alla överträffar sina tidigare häftigaste prestationer. Frågan är inte om det blir en skattechock om olyckan skulle vara framme och det blir ett regeringsskifte, utan frågan är hur stor den kommer att bli. Miljöpartiet presterar "personligt" rekord - skattehöjningar på 17 miljarder kronor. Ännu högre når Socialdemokraterna som åstadkommer 21 miljarder kronor. Obestridliga mästare i den här grenen blir ändå Vänsterpartiet - 55 miljarder kronor, alltså 55 tusen miljoner kronor! Att vänstersidan vill ha skattehöjningar och att Vänsterpartiet vinner är väl ungefär lika överraskande som om påven skulle konstatera att han är katolik. Men det finns stora skillnader mellan partierna. Jag såg att SVT:s Aktuellt konstaterade att skillnaden är så stor att den motsvarar de totala kostnaderna för polisen, för alla fängelser och för domstolarna - enorma skillnader mellan partierna. Jag såg hur Aftonbladet dagen efter budgetpresentationerna beskrev de stora skillnaderna. Det gäller inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, synen på pensionärerna, hushållstjänster, bensinskatten, taket i a-kassa, nedtrappning av a-kassan, taket i sjukförsäkringen, tillfällig sjukersättning, skolan och bidragen till kommunerna. Så här skulle jag kunna hålla på, men jag har bara 10 minuters talartid, herr talman. Skillnaderna till trots är det inte de som är det allvarliga, utan det allvarliga är vad de här partierna så småningom kommer att komma överens om, innehållet i politiken när man så småningom kommer att sluta sig samman kring en gemensam politik. Det är det faktiska innehållet som är bekymmersamt. De här budgetalternativen visar att svenska folket står inför ett vägval. Ska det bli mindre inflytande för politikerna, eller större på enskilda människors bekostnad? Ska det bli större eller mindre egenmakt till enskilda och familjer? Ska valet resultera i större eller mindre ekonomiska marginaler för hushållen? Hur blir det - blir det fler eller färre jobb? Det är det som diskussionen ytterst handlar om. Partierna har olika recept - om jag ska låna vokabulären från mitt ansvarsområde i regeringen. Recepten är helt olika. Det är inte så konstigt om recepten blir fel om man har gjort en felaktig diagnos, och det menar jag att vänstersidan har gjort. Skattehöjningar som lösningar i ett land med världens näst högsta skattetryck kommer inte att leda till bot för patienten. Det leder inte till fler jobb, utan det är precis tvärtom. Den utsagan är evidensbaserad. Jag vill också ha större skatteintäkter, men den teknik som vi använder är att ge möjlighet för fler människor att komma i arbete och bidra med ytterligare skatteintäkter, inte att höja skattesatserna för färre personer som arbetar. Jag menar att det är skillnader som är ofantligt viktiga. Vår politik leder till långsiktig stabilitet och innebär ansvarstagande inför tider som komma skall, med en demografisk utmaning som kommer att vara betydande för ett land som Sverige. På vårdområdet talar vi om och verkar för höjd patientsäkerhet, och samma sak bör naturligtvis gälla inom ekonomisk politik. Det som vänstersidan står för är en politik som är äventyrlig och som äventyrar den ekonomiska tryggheten i Sverige. Vad betyder skatteskillnaderna i praktiken? Låt oss titta på vad som hade hänt om vänstersidans budgetalternativ genomgående hade vunnit i de omröstningar som kammaren har hållit. Sanningen är den att ett vanligt hushåll med två vuxna arbetande hade haft 3 000 kronor mer per månad i skatt, alltså 3 000 kronor mindre att leva på varje månad. Omsätt det i vad man får för de här pengarna och tänk på konsekvenserna. Vad skulle det leda till? Nu har man inte vågat stå upp för den politiken hela tiden utan har, som Jan Björklund var inne på tidigare, anammat vår politik, låt vara med sex månaders fördröjning. Men oppositionens grundsyn är den omvända mot vår. När vi vill öka människors möjlighet att utforma sitt liv som de vill säger oppositionen tvärtom. Vi har lagt ned mycket arbete på att åstadkomma en situation där vi genomför satsningar som är långsiktigt väldigt betydelsefulla. Det handlar om investeringar i infrastruktur. Det handlar om stora satsningar på forsknings- och utbildningsområdet. Det handlar om åtgärder för att så många som möjligt i den här tuffa ekonomiska situationen ska kunna få jobb genom nya och växande företag men också åtgärder för dem som behöver hålla i gång i väntan på att återinträdet på arbetsmarknaden inträffar. Det handlar inte minst om satsningar på välfärdsområdet, att se till att vi har en äldreomsorg som har resurser, att vi har pengar för att kunna erbjuda en högkvalitativ vård också i kärva ekonomiska tider, att vi har ett rättsväsen som kan fylla sin uppgift. En fråga kvarstår fortfarande, eller många frågor kvarstår, efter den här debatten. Lars Ohly underkände i förra veckan i en motion hela det ekonomiska regelverket. Vilket inflytande skulle Lars Ohly ha om det tillkom en vänsterregering? Kan Lars Ohly säga att han frånträder hela den motion som han skrev under förra veckan? Hur ser Socialdemokraterna, som åtminstone har försökt få plus och minus att gå ihop, på regelverket? Kommer Lars Ohly att vara den som utformar det för framtiden? (Applåder)

Herr talman! Det har varit väldigt intressant att lyssna inte bara på Göran Hägglund utan på alla fyra som har varit uppe i talarstolen. Man får verkligen anstränga sig för att minnas att det inte är ni som är i opposition. Det är ni som är regering. Ledarskap vore att kanske lite oftare ta ansvar för effekterna av den egna politiken och de egna fattade besluten, Göran Hägglund, som att antalet barn som lever i fattigdom har ökat med 50 procent. Apropå recept, Göran Hägglund, ska jag ställa en fråga. Den är kort, och jag hoppas få ett tydligt svar. Jag har som många andra den senaste tiden följt cirkusen i Apoteket AB. Är du på det hela taget nöjd med privatiseringen av apoteken? (Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt när vi har den här debatten att påminna sig om att regeringen presenterade sin budget för några veckor sedan. Det hölls en debatt här i kammaren där finansministern och oppositionspartierna stötte samman och där alla partier naturligtvis deltog. Det som nu har inträffat är att förra veckan lämnade oppositionspartierna in sina alternativ. Det är självklart att den här debatten måste handla om vad regeringen vill och gör, men oppositionen får vara beredd på att vi tittar på vad oppositionens partier vill åstadkomma. Det handlar om en del av den demokratiska debatten, som jag tror är bra för att vi ska kunna komma fram till en så bra politik som möjligt men som också spelar en väldigt stor roll i det demokratiska samtalet. När det gäller Apoteket håller vi på att genomföra en förändring som syftar till att åstadkomma en bättre tillgänglighet. När man i Norge har genomfört ungefär samma förändring utifrån en lite annan situation har antalet apotek ökat med inte mindre än 62 procent. Det är betydligt fler apotek, generösare öppettider och en högre servicenivå samt företag som ligger väldigt bra till i alla mätningar som görs om kundernas nöjdhet. Jag är mycket nöjd med det som vi genomför. Jag vet att det är en stor reform. Det är en reform som kräver ett stort mått av försiktighet, för det här är inte vilka produkter som helst. Det är inte som att sälja cykelslangar eller bildäck eller så, utan det handlar om produkter som potentiellt är farliga. Därför måste vi vara väldigt noggranna i den här processen. Ja, Mona Sahlin, jag är mycket nöjd med det sätt på vilket vi hittills har gjort detta. (Applåder)

Herr talman! Ja, ännu en nöjd minister, som tydligen förväntar sig framför allt att tillgängligheten ska bli bättre, för det var i princip det enda konkreta innehållet i svaret. Så lät det inte riktigt för några år sedan, när hela den här processen drogs i gång. Göran Hägglund, du skulle ju pressa priserna, om du nu har glömt det. I tidningen Läkemedelsvärlden sade du precis detta för bara två år sedan, att det viktiga var att pressa priserna. Nu låter det helt annorlunda. I Veckans Affärer i augusti i år sade du så här: Det allra viktigaste är inte att pressa priserna utan att säkerställa att priserna inte skenar. Ja, det är onekligen en viss skillnad mellan en ambition att pressa priserna och att nu plötsligt säkerställa att de inte skenar i väg. Då återstår min fråga: Kommer privatiseringen av Apoteket att leda till lägre priser, som du lovade för två år sedan? (Applåder)

Herr talman! Det har aldrig varit någon tvekan om att det allra viktigaste målet med omregleringen av apoteksmarknaden är att öka tillgängligheten. Gå tillbaka till riksdagstrycket från första början, där regeringen har beskrivit vad vi vill åstadkomma, och se att tillgängligheten är det allra viktigaste. Det andra resonemanget när det gäller priser handlar om långsiktig utveckling. Vi ser att mediciner kostar alltmer. Det kommer fram nya innovativa läkemedel som dramatiskt kan förbättra hälsan för dig eller mig och som betyder jättemycket. Vi måste ha ett tryck på läkemedelsindustrin som är klokt utformat. Vi ska se till att vi stimulerar läkemedelsindustri som är forskande och utvecklar nya läkemedel och samtidigt se till att vi i Sverige inte betalar överpriser i förhållande till hur det ser ut för övrigt. Vi måste ha mekanismer som håller koll på utvecklingen på det här området, och det finns i det förslag som regeringen har lagt fram och i de beslut som riksdagen har fattat. Men det viktigaste, än en gång, är att öka tillgängligheten. (Applåder)

Herr talman! För två timmar sedan stod Jan Björklund här och komplimenterade oss i Vänsterpartiet för att vi åtminstone finansierar våra förslag. Samtidigt säger Göran Hägglund att vi är fullständigt oansvariga. Det går inte riktigt ihop. Ni kanske inte synkroniserade det riktigt före debatten. Det är bara låtsaspolitik att låtsas som om vi är oansvariga, när faktiskt alla de delar som vi föreslår ryms inom nuvarande regelverk. Dessutom använder vi de regelverken på ett mycket mer ansvarsfullt sätt än det som den regering som Göran Hägglund sitter i gör, för er politik är den verkligt ansvarslösa av det enkla skälet att ni inte gör allt för att bekämpa arbetslösheten. Ni har sänkt skatten med nästan 100 miljarder sedan ni kom till makten. Vi har ett budgetunderskott på 100 miljarder. Det stämmer överens. Ni har skapat detta budgetunderskott, vilket också gjort att ni har mindre möjligheter att satsa på välfärden, att investera oss ur krisen, att bygga bostäder. 150 000 jobb har försvunnit det senaste året. 70 000 fler lever i utanförskap med er politik än utan den. 60 000 lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare sägs upp på grund av att ni har sänkt skatter och därför inte har råd att satsa på välfärden. Arbetslösheten riskerar att gå upp till nästan 12 procent nästa år. Samtidigt går skattepengar till stora vinster i privatiserade verksamheter inom utbildning, sjukvård och omsorg. Det anser antagligen Göran Hägglund är ansvarsfullt. Ni slösar med skattemedel. Ni är ansvarslösa därför att ni inte tar arbetslösheten på allvar. Ni är ansvarslösa därför att ni inte gör allt i detta läge för att minska klyftorna i samhället, öka rättvisan och skapa jobb till fler. Det är däri er ansvarslöshet består. (Applåder)

Herr talman! Lars Ohly säger att han har fått beröm av Jan Björklund, och det har han fått i den meningen att Jan Björklund påtalar att Lars Ohly inte döljer vad det är han vill åstadkomma. Han vill åstadkomma en rejäl skattechock som kommer att innebära tusentals förlorade kronor för ett vanligt hushåll. Han är tydlig med detta, och det tycker jag förtjänar beröm. Men konsekvenserna av Lars Ohlys politik kommer att bli omfattande. De kommer naturligtvis att bli omfattande genom att människor kommer att ha mindre pengar i plånboken, men inte bara det. Det kommer också att innebära att färre människor har arbete i Sverige, och när färre människor har arbete minskar skatteintäkterna, trots att Lars Ohly har höjt skattesatserna. Och när skatteintäkterna minskar blir det färre människor som kan jobba inom till exempel vården, inom omsorgen och på skolans område och som kan genomföra viktiga åtgärder som vi alla är överens om. Man kan fråga sig efter den här diskussionen där vänstersidan presenterar sin ekonomi: Är det verkligen vägen till framgång för Sverige att vi återinför förmögenhetsskatten, att vi höjer bolagsskatten, att vi höjer arbetsgivaravgifterna, slopar nystartsjobben, höjer bensinskatten, minskar väginvesteringarna? Jag tror inte det. (Applåder)

Herr talman! Med regeringens politik ska det löna sig att vara rik och frisk och det ska kosta att vara sjuk och fattig. Det ska löna sig att vara man, det ska kosta att vara kvinna. Det är nämligen effekten av de förändringar som regeringen har genomfört. Kvinnor har fått 1 000 kronor mindre i månaden än män. Mäns nettolöner har ökat, vilket gjort att skillnaderna mellan kvinnor och män har ökat. Den rikaste tiondelen har fått hälften av skattesänkningarna. Arbetslösa, sjuka och pensionärer straffbeskattas. Klyftorna ökar så att de nu är så stora att SCB, Statistiska centralbyrån, aldrig har mätt större klyftor sedan de började mätningarna i början av 70-talet. Er politik driver på denna utveckling. Det är ansvarslöst, och det är min avgörande kritik. Ni står för en politik som driver på orättvisorna och inte skapar ett enda nytt jobb. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att det som leder till stora klyftor i ett samhälle är framför allt arbetslösheten. Det är den viktigaste orsaken. Därför är det ofantligt viktigt att bedriva en politik som på både kort och lång sikt är sådan att den kan verka jobbskapande, och det är den politik som regeringen bedriver. Om Lars Ohly ska omsätta sin politik i verklighet kommer det att innebära att vårdbiträdet kommer att få kanske 1 500 kronor i höjd skatt per månad. Det är en ofantlig summa som hennes inkomst minskar med. Men inte bara det, utan det leder till att hon kan ha färre kolleger eftersom färre människor kommer i arbete och det innebär att vi har mindre skattepengar för landstingen och för kommunerna. Det kommer att innebära en nedrustning av till exempel den offentliga omsorgen. Herr talman! Lars Ohlys politik går inte ihop. (Applåder)

Herr talman! Efter att ha lyssnat på Göran Hägglund känns det ännu mer som att den här debatten handlar om den rödgröna politiken, och det tycker jag är trevligt. Men det kanske beror på att det inte finns så mycket förslag från de moderatledda partierna att diskutera inför nästa mandatperiod. Om vi då tittar på vad som har gjorts hittills under den här mandatperioden kan politiken liknas vid att försöka hålla fest. Vissa grupper har fått hundratusentals kronor i sänkta skatter per år och vissa människor har inte ens fått någon inbjudan till festen. I stället för inbjudan har de fått kravbrev och indragna ersättningar, om de haft oturen att bli sjukskrivna. Att bli långtidssjukskriven för att ryggen slits ut i äldrevården eller i skolköket är en väldigt svår situation, och ännu svårare för den som är cancersjuk. Nu börjar verkligheten komma ifatt den moderatledda regeringen. Redan innan har man sänkt sjukpenningen, och nu kommer nästa våg av den hårda vägens politik. Aftonbladet tog i veckan upp effekterna av den moderatledda regeringens första tre år vid makten. Regeringen tar från de sjuka och ger till de friska. En långtidsarbetslös får ut över en tusenlapp mindre i månaden. En långtidssjukskriven får ut nästan 3 000 kronor mindre än före valet. Verkligheten är en ökad ekonomisk stress för människor som i stället borde få möjlighet att ägna sin energi åt rehabilitering. Jag är övertygad om att det är trygga människor som är starka, och starka människor kan bättre ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Den gamla devisen om att det som inte dödar härdar borde inte vara ledstjärna i svensk politik. Min fråga till Göran Hägglund är: Kommer Kristdemokraterna att gå till val på att ytterligare försämra för de sjukskrivna som en del av er jobbpolitik? (Applåder)

Herr talman! Kristdemokraterna kommer att gå till val på ökad trygghet. Det är själva idén för politiken. Vår uppfattning är att arbete lägger grunden för välfärden. Genom att fler människor arbetar får vi skatteintäkter som gör att vi kan ha robusta system som vi kan lita på när vi behöver dem. Arbete ger grunden för de skatteintäkter som behövs för att kommuner ska kunna utföra sina uppgifter och för att landsting ska kunna svara för sina åtaganden. Därför hyllar regeringen arbetslinjen och vill satsa på att den utvecklas så att fler människor får möjlighet till egen försörjning. Detta lägger också grunden för att vi ska kunna ha en bra politik till exempel när det gäller rehabilitering av den som blivit sjuk eller skadad och behöver hjälp. Där hade vi tidigare, fram till valet 2006, en politik där det offentliga mer eller mindre satt med armarna i kors och lät folk förtidspensioneras för att man då kom ur statistiken. Vi har försökt ta tag i denna problematik genom att bygga upp en rehabiliteringskedja i sju steg som innebär att människor ska få en möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är i regel vad människor vill. Det är också det som är ekonomiskt klokast på lång sikt. Detta kommer att fortsätta vara grunden för den politik som Allians för Sverige vill föra. Nu startar vi arbetet i tio olika arbetsgrupper som kommer att ta fram förslag som kommer att ligga till grund för de åtaganden som vi ska göra efter valet 2010. Vi har gjort en del viktiga saker, men mycket återstår. Vi hoppas förstås på väljarnas förtroende så att vi får fortsätta på den linje som handlar om att arbete lägger grunden för välfärd. Det är på detta område vi kommer att arbeta vidare. (Applåder)

Herr talman! Jag tolkar svaret som att vi inte kommer att få något svar under denna debatt om vilken politik som gäller nästa mandatperiod. Hos oss rödgröna finns en tydlighet här. Vi vill ha trygghet i dessa system, inte otrygghet. Göran Hägglund talar om att jobb är huvudpoängen för den politik som bedrivs i dag. 60 000 människor inom den offentliga sektorn riskerar att förlora sina jobb på grund av den politik som regeringen bedriver. Ni har valt att lägga pengarna på ett jobbskatteavdrag som kostar 3,3 miljoner kronor per skapat jobb. Det är inte en effektiv jobbpolitik i en ekonomisk kris. Dessutom har ni valt att inrikta förändringarna i sjukförsäkringen på att sänka ersättningarna och se till att människor som i era ögon varit sjukskrivna för länge ska ramla ut i andra änden och få det ännu svårare. Det är inte en bra grund för rehabilitering. (Applåder)

Herr talman! Maria Wetterstrand säger att människor riskerar att förlora sina jobb på grund av regeringens politik. Det finns skäl att påminna om det som då och då har skymtat fram i också i ett och annat inlägg från vänstersidan, nämligen att vi genomlever den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet. Inget land går opåverkat genom en sådan situation. Vi har kraftsamlat på områden som är av särskild betydelse och kommer att fortsätta slå vakt om tanken att det är arbete som lägger grunden för välstånd och välfärd. Det gäller att rigga system så att människor som av ett eller annat skäl hamnat vid sidan av får hjälp att komma tillbaka genom rehabilitering, coachning och insatser som ger möjlighet att vara delaktig i bygget av samhället. Detta är otroligt centralt och naturligtvis ett brott mot den politik som fördes fram till 2006. Men det är en politik för trygghet och den politik som vi ber om väljarnas mandat för också i nästa val. (Applåder)

Herr talman! För ett år sedan hade vi en partiledardebatt. Då hade den ekonomiska krisen blivit uppenbar för de flesta av oss. Alla kanske inte visste hur djup den skulle bli och vilka återverkningar den skulle få för vårt samhälle, men vi såg att det var en djup finanskris som fick återverkningar på en lågkonjunktur som skulle drabba människor. Då, för ett år sedan, hade vi en regering som här i talarstolen sade: Vi har gjort vårt. Vi har lagt fram en budget som kommer att möta krisen. Kräv inte mer; detta är tillräckligt. För ett halvår sedan hade vi en partiledardebatt. Då föreslog, som regeringen vill uttrycka det, oppositionen mer satsningar på välfärden, mer investeringar i bostadsbyggande, i ny energi- och miljöteknik och i spårburen trafik. Då sade regeringen: Det är helt onödigt; vi har gjort tillräckligt. Sedan kom höstbudgeten. Då sade regeringen plötsligt: Det vi har gjort är inte tillräckligt; det behövs mer. Därför lägger man på ett antal miljarder till kommunsektorn nästa år. Det har naturligtvis inget att göra med att det är ett valår, utan det är sprunget ur den insikt som regeringen plötsligt drabbats av, nämligen att välfärdssektorn behöver tillskott. Men de behöver inte tillskott långsiktigt. De behöver inte tillskott 2011 eller 2012, för då sänker man bidragen igen. Det gör att varenda kommun- och landstingspolitiker i landet förväntar sig att detta kommer att bli verklighet och därför inte vågar anställa. Det ser vi resultatet av just nu. 150 000 jobb har försvunnit det senaste året, naturligtvis inte enbart på grund av regeringens politik. Det är inte ert fel att finanskrisen blommade ut fullständigt. Men det är ert ansvar att ni inte har gjort allt för att bekämpa den arbetslöshet som följde i dess spår. Utanförskapet mätt med era egna siffror har ökat med 70 000. Det är ett kapitalt misslyckande för den regering som gick till val på att bekämpa det så kallade utanförskapet. Regeringen planerar för att säga upp 60 000 anställda - lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, förskollärare - enligt regeringens egna siffror i den finansplan som har presenterats för riksdagen. Vi skulle naturligtvis behöva göra något annat. Vi skulle behöva satsa långsiktigt på välfärden. Vi skulle behöva se till att inte en människa förlorar jobbet inom välfärdssektorn på grund av krisen. Det späder bara på den arbetslöshet som redan är skyhög inom industri, inom privat handel, inom de sektorer som mött verkningarna av finanskrisen. Vi skulle behöva bygga bostäder så att fler ungdomar får möjlighet att efterfråga en egen lägenhet med rimlig hyra som är byggd på ett ekologiskt hållbart sätt. Vi måste satsa mer på spårburna kollektivtrafiklösningar som järnväg och spårväg. Det skapar både jobb och minskar utsläpp, trängsel och buller från privatbilism och lastbilstrafik. Vi behöver nya, hållbara och förnybara energikällor. Vi behöver investera i en utbyggnad av den energi som kan ersätta inte bara kol och olja utan även den miljöskadliga kärnkraften. På Jobbcentrum i Västerås finns tre datasalar med 30 datorer i varje. Varje dag kommer 90 fullt arbetsföra människor dit för att söka jobb. De sitter sex timmar om dagen framför datorerna, men i praktiken finns det inga jobb att söka. Det är fullständigt meningslöst. Sebastian är en av dessa. Han är 26 år. Han blev färdig med sin lärarutbildning i våras. Han är behörig gymnasielärare i svenska och engelska. Han vill inget hellre än att omsätta sina kunskaper i praktiken, att undervisa. Men Västerås kommun har anställningsstopp, så det finns inga lärarjobb att söka. För att försörja sig själv och sin fyraåriga dotter tvingas Sebastian söka socialbidrag, för han har aldrig kommit in i en a-kassa. Kommunens villkor för att han ska få socialbidrag är att han sitter sex timmar om dagen framför en dator på Jobbcentrum. Han tycker naturligtvis att det är idiotiskt. Det är ingen bra start på arbetslivet. Lärare behövs ju. Vi behöver mindre klasstorlek. Vi behöver fler vuxna i skolan. Sebastians kunskaper skulle behövas. Men den här regeringen ser inte till att ge långsiktiga förutsättningar för att minska klasstorleken och öka antalet vuxna i skolan. Låt mig också berätta om Jamile, Liliane, Shahein och Mariam som jobbar inom vård och omsorg här i Stockholms län. De har nu blivit av med sina jobb. Mer än 90 procent av dem som just nu blir av med jobben inom välfärdssektorn är kvinnor. De har en väldigt dålig ställning på arbetsmarknaden. De har redan utnyttjats i de jobb de har haft med dålig betalning och dåliga arbetstider. De har jobbat kvällar. Nu har de blivit övertaliga - så heter det. De undrar: Var vårt jobb meningslöst eftersom vi är övertaliga? Fungerar verksamheten lika bra när vi är borta? Det är klart att den inte gör. De 60 000 som regeringen planerar ska sägas upp inom välfärdsverksamheterna kommer naturligtvis att innebära försämrad kvalitet inom förskolan, skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Jamile, Liliane, Shahein och Mariam vill inget hellre än att arbeta, men vi har en regering som inte gör allt de kan för att se till att de får förutsättningar. Det talas mycket om skatter. Skatter är viktiga. Vissa saker är det bättre att vi betalar gemensamt än var och en för sig. Dit hör utbildning. Dit hör sjukvård. Dit hör sjukersättning till dem som behöver den när de drabbas av allvarlig sjukdom och inte kan arbeta. Skatter ska omfördela. Den här regeringen ökar klyftorna. Skillnaderna har aldrig varit större enligt Statistiska centralbyrån. Kvinnor har förlorat 1 000 kronor mer i månaden än män med regeringens skattesänkarpolitik. Skatter ska finansiera välfärd. Nu sägs 60 000 lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare upp som en följd av regeringens politik. Arbetslösheten ökar och välfärden urholkas. Skatter ska stimulera mer miljövänlig konsumtion och produktion. Ni har tagit bort den gröna skatteväxlingen. Ni har minskat miljöomställningen och i stället smetat ut skattesänkningar - allra mest till de redan rika, allra mest till männen och allra mest till de högavlönade. Ni har sänkt skatter med mer än 95 miljarder kronor. Budgetunderskottet är nu uppe i 100 miljarder. De 95 miljarderna är mer än vad alla kommuner betalar för äldreomsorgen varje år. Det är mer än vad alla kommuner lägger på grundskolan varje år. Ni vill låtsas som om skattesänkningarna inte har effekt på den välfärd som samhället förmår erbjuda sina invånare, men det har de. Välfärden monteras ned. Det har talats om skattechocker. Ett butiksbiträde får 169 kronor mer med regeringens skattepolitik än med vår. Efter att man räknar in avgifter till fack och a-kassa har hon 180 kronor mer i månaden med vår politik än med regeringens. Om hon blir arbetslös får hon en trygghet som innebär att hon får 786 kronor mer per månad. En pensionär med 14 000 i pension får 602 kronor mer i månaden med vår skattepolitik än med er. En montör på Volvo får en skattehöjning med vår politik. Även om man räknar med fackavgift och a-kasseavgift minskar denna montörs ekonomi med 226 kronor i månaden, men om han blir arbetslös ökar a-kassan med 3 358 kronor. Varför är det dåligt? Regeringens företrädare säger att detta är bidrag. Nej, det är det inte. Det är försäkringar som vi har betalat gemensamt eftersom vi vet att det nästa gång kan vara vi som drabbas. Sjuka och arbetslösa människor ska få möjlighet att ställa om utan att bli ännu mer skadade av den oro som en usel ekonomi skapar. Dessutom håller vi uppe efterfrågan i samhället. Vi ser till att människor inte behöver leva på 48 procent av sin tidigare inkomst, vilket är fallet för många av dem som i dag blir arbetslösa eftersom regeringens försämringar har lett till att vi inte längre är på sjätte plats inom OECD när det gäller a-kasseersättningar utan på tjugonde. Det behövs en ny riktning. Det behövs en rödgrön majoritet som kan återställa de orättvisor som den här regeringen har skapat och sätta allt fokus på arbete åt alla. (Applåder)

Herr talman! Den här debatten är ju till för att vi ska jämföra de budgetalternativ som lagts fram för riksdagen, dels från regeringen, dels i era budgetmotioner. Lars Ohly får ursäkta att vi nu granskar Lars Ohlys budgetalternativ. Lars Ohly ska satsa på allting. Det finns ingenting som han inte ska satsa på. Det låter ju bra. Frågan är hur det går ihop. Det är det man måste granska. Det är det som väljarna måste få besked om. Jag vill fästa uppmärksamheten på något mycket viktigt som Lars Ohly har glidit undan, nämligen frågan om det finanspolitiska regelverket. Det lades fast i en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna på 90-talet som en följd av de mycket stora ekonomiska kriser som Sverige hade hamnat i. För vanligt folk hade vi räntenivåer som var mycket högre än i dag. När jag själv köpte en bostadsrätt 1990 var räntan 13-14 procent. Det är för att få ned räntenivåerna och inflationen som reglerna har skapats. Det har fungerat. Sedan reglerna trädde i kraft är räntan för vanligt folk mycket lägre. Nu är den ju rekordlåg. Det beror på konjunkturen. Men generellt är den mycket lägre än förut. Tar man bort reglerna kommer naturligtvis räntorna att stiga igen. Därför är frågan om finanspolitiskt regelverk väldigt central. Jag förväntar mig ett rakt svar av Lars Ohly på vad ni tycker om detta. Jag sammanfattar: I september i fjol sade Lars Ohly nej till regelverket. Det var därför Lars Ohly inte blev insläppt i samarbetet mellan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Sedan ändrade sig Lars Ohly och sade i december i fjol ja till regelverket. Då blev Lars Ohly insläppt. I april i år väckte Lars Ohly en vårmotion där han sade nej till regelverket. I en riksdagsdebatt i juni sade han ja till regelverket. I en motion förra veckan sade han nej till regelverket. Nu är frågan: Är ni för eller emot regelverket, Lars Ohly?

Herr talman! Jag hade tidigare en svärfar som hörde väldigt dåligt. Han blev vid ett tillfälle så arg att han drämde näven i köksbordet med all kraft. Då åkte en vaxpropp ut ur örat. Plötsligt hörde han väldigt bra. Jag undrar om inte Jan Björklund borde undersöka öronen. (Applåder) Det som jag och Vänsterpartiet har sagt och det som vårt rödgröna samarbete bygger på är att dessa regelverk ska respekteras. Det kommer de att göra. Jan Björklund kan vara lugn. Dessutom kommer vi att minska ansvarslösheten i den ekonomiska politiken genom att inte låna till skattesänkningar, genom att inte ytterligare späda på orättvisorna i samhället och minska möjligheten att finansiera välfärd, genom att inte minska skatten mest för dem som redan har mest och genom att inte öka skillnaderna mellan kvinnor och män. Det ska löna sig att vara rik och frisk och kosta att vara sjuk och fattig. Det är Jan Björklunds politik. Den ser vi nu effekterna av i samhället. Vi ser den i form av ökad arbetslöshet och ökade orättvisor. Vi ser den i form av människor som jobbar men ändå har svårt att få ekonomin att gå ihop eftersom regeringen driver på en låglöneutveckling. Klyftorna ökar. Skillnaderna ökar. Jämställdheten mellan kvinnor och män sitter löst. Jan Björklund är ansvarig, och hans fråga är: Kommer Vänsterpartiet att acceptera regelverket? Mitt svar är ja. Det är inte det som är det stora problemet för människor i dagens Sverige, Jan Björklund. (Applåder)

Herr talman! Det är precis tvärtom. Det skulle vara ett mycket stort problem om det avskaffades för då skulle räntorna chockhöjas på nytt. Det är vanliga människor som har lån på sina bostäder som kommer att få gå från hus och hem om den politiken genomförs. Det intressanta för Lars Ohly är: Hur många stolar kan man sitta på? Förra veckan väckte Lars Ohly en motion om att regelverket ska avskaffas. I dag säger Lars Ohly, när Mona Sahlin sitter och lyssnar, att det ska vara kvar. Då måste jag ändå ställa frågan till Lars Ohly: Hoppas Lars Ohly att riksdagen ska avslå Lars Ohlys motion från förra veckan?

Herr talman! Det är en ganska rolig fråga eftersom vi inte har något yrkande i någon sådan riktning. Så det finns inte någon anledning för Jan Björklund att bli upprörd över den frågan. Vi har ett resonemang, och det tycker jag inte är något konstigt. Men vi kommer inte med vår ekonomiska politik att låna till skattesänkningar för de rika. Vi kommer inte att medvetet driva på en utveckling som ökar skillnaderna och orättvisorna i samhället. Vi kommer inte att se till att välfärden monteras ned så att färre lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare får möjlighet att arbeta. Vi kommer inte att med öppna ögon gå in i massarbetslöshet utan att göra något åt det. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att Lars Ohly tycker att det här blir lite tjatigt. Men vi tar inte upp denna diskussion av något annat skäl än att den är ganska viktig. Sverige gick för 15-20 år sedan igenom en ekonomisk kris som tog många år att häva och komma till rätta med. Men fortfarande betalar vi en del av priset för det. Vi enades efter detta om ett regelverk som har kommit att spela en jättestor roll för återhämtningen och för trovärdigheten i svensk ekonomi. Skulle detta regelverk inte existera skulle det leda till att osäkerheterna skulle öka och att räntan skulle vara högre än den är i dag. Det skulle i sin tur spela roll för investeringar och för människors möjligheter att få jobb och att försörja sig och för de offentliga ekonomierna genom att skatteintäkterna skulle minska. Det är inte vad som helst som vi talar om, och det går att skoja om detta och säga att detta inte betyder så mycket. Men detta är faktiskt ett fundament när det gäller ekonomisk trovärdighet. I förlängningen betyder detta enormt mycket för enskilda människor och för familjer och deras möjlighet att försörja sig. Min fråga blir kort och gott: Varför skrev Lars Ohly den där motionen förra veckan? Jag lät i går kväll kolla det som Lars Ohly nu säger om att ni inte har en kläm om detta. Ni har visst en kläm på detta - alltså ett förslag till riksdagen på detta område där ni säger att dessa regler inte är acceptabla. Ni säger att Vänsterpartiet inte står bakom dem. Varför skrev ni en sådan motion om Lars Ohly nu säger att detta inte är Vänsterpartiets politik?

Herr talman! Det är lite bekymrande med en politisk debatt som utgår från att man hittar på saker om motståndarna. Motståndarnas politik är tydligen inte så dålig att det med siffror går att belägga att den faktiskt är dålig, utan man måste hitta på. Man hittar på att räntorna kommer att öka något enormt med en politik som har som ett av sina syften att hålla ned räntenivåerna. Vår främsta kritik mot den ekonomiska politiken under många år har varit att man har tagit lite för stor hänsyn till inflationsförväntningar och därmed haft högre räntor, vilket ibland har inneburit minskat bostadsbyggande, minskade investeringar och därmed också en högre arbetslöshet än vad som skulle ha varit nödvändig. Man hittar på att vår politik innebär arbetslöshet. I går presenterades en rapport här i riksdagen som inte ens de mest trogna borgerliga journalisterna uppmärksammade i någon högre grad därför att den var så uppenbart påhittad. Vi säger: 150 000 jobb har försvunnit det senaste året med er politik. Det har vi inte hittat på. Det har vi tagit från Anders Borgs egen finansbudget. Vi säger: 60 000 lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och förskollärare kommer att förlora jobbet med er politik. Vi hittar inte på den siffran. Vi tar den från Anders Borgs finansplan. Vi läser innantill vad ni själva säger att er politik leder till, och det blir vårt främsta argument mot er politik. Den skapar ökade orättvisor, den minskar utrymmet för välfärd och den leder till en ökad arbetslöshet. Det är det verkliga problemet med att vi har en regering som uppenbarligen inte inser att man måste göra allt för att bekämpa arbetslösheten i det här läget, och det är det som vi ska ändra när vi vinner regeringsmakten om ett år. (Applåder)

Herr talman! Då var vi där igen, alltså vad er politik leder till. Vi behöver än en gång påminna oss om den kris som världen genomlever och som också får konsekvenser i vårt land. Det finns ingen regering som hade kunnat bedriva en sådan politik att man hade kunnat trolla bort den helt och hållet, utan det gäller att föra en klok politik som kortsiktigt förmår möta den men som också långsiktigt är rätt för att människor ska ha möjlighet till arbete och till trygghet för att de ska kunna bo där de vill bo och så vidare. Men det går ändå inte att snacka bort att det på s. 31 i den motion som ni har presenterat finns ett resonemang där ni säger att räntan inte bör sättas på det sätt som sker i dag utan att det bör ske av riksbanksfullmäktige. Riksbanksfullmäktige är personer som är tillsatta på politiska mandat och som ska sitta och rösta om räntan ska vara 1 procent, ½ procent, 0,25 procent eller vad man tycker är lagom. Man ska inte ha den självständiga och oberoende riksbank som har varit ett fundament i svensk ekonomisk politik under senare år, alltså att man sätter räntan utifrån vad som är bäst på kort och lång sikt.

Herr talman! De ekonomiska regelverken ligger fast. Det är också en grund för vårt samarbete. Men låt mig slutligen fundera lite grann över den diskussion som Göran Hägglund för. Är det verkligen så att ni inte inser arbetslöshetsproblematiken? Jag har aldrig påstått att finanskrisen är förorsakad av regeringen. Jag är väl den som har varit tydligast med att säga att vilken regering som än hade suttit vid makten hade vi haft att hantera en oerhört djup lågkonjunktur med arbetslöshet som följd. Men er politik har lett till att vi för första gången har högre arbetslöshet än EU-genomsnittet. För första gången har vi högre arbetslöshet än Finland. Er politik har lett till att man har underlåtit att göra investeringar, att man har underlåtit att behålla folk i välfärdssektorn som gör ett bra jobb och underlåtit att bygga bostäder och därigenom spätt på arbetslösheten. Göran Hägglunds kommentar här visar att man inte ens nu inser sitt misslyckande, och det är förfärande att en regering går in i ett valår utan att ens förstå att arbetslösheten är ert värsta misslyckande. (Applåder)

Herr talman! Vänner och åhörare! Efter att ha lyssnat på den här debatten slås jag av hur mycket klimatfrågan har försvunnit från politiken under det senaste året. Jag vill ge en eloge till Roger Tiefensee som åtminstone tog upp den i sitt anförande. Mona Sahlin nämnde frågan. Detta är ändå, trots allt, den allra största och mest långsiktiga utmaning som vi står inför i dag, inte bara i Sverige utan i hela världen. Medan resten av världen håller på att diskutera hur man ska lösa klimathotet har vi en partiledardebatt i Sverige där frågan knappt ens kommer upp. Det är klart att det finns mycket att säga om det läge som Sverige i dag befinner sig i. En del är skapat av den ekonomiska krisen. En del är skapat av regeringens politik. Många av de problem som finns i Sverige i dag är uppenbara för många människor - ungdomsarbetslösheten, antalet vuxna som minskar i skolan och i förskolan, ett ökat socialbidragsberoende och tiotusentals som utförsäkras från sjukförsäkringen. Jag har själv tagit upp flera av dessa saker i mina repliker, och de är naturligtvis oerhört viktiga. Men jag vill använda min talartid i denna partiledardebatt till att prata om lösningar snarare än att prata om problem. Jag vill lägga fram förslag som handlar om hur vi kan möta den ekonomiska krisen och klimatkrisen på samma gång eftersom det är den utmaningen som vi står inför i dag. Vi har bara några år på oss att vända utvecklingen globalt när det gäller klimathotande utsläpp. Världens ledare har denna fråga i sina händer i Köpenhamn på FN-toppmötet om klimatet i december. Jag är övertygad om att det land som kan visa på en egen stark politik på hemmaplan står starkt i dessa förhandlingar. Det går inte att lösa detta problem genom att alla passar och väntar ut varandra. Men så ser läget till stor del ut i världen i dag. Det går inte heller att bara titta på det ena problemet och försöka lösa det och strunta i det andra, utan vi måste ta tag i båda dessa saker samtidigt. Den ekonomiska krisen och klimatkrisen måste tacklas gemensamt. Därför har vi i Miljöpartiet lagt fram vår mest jobbinriktade budget någonsin. Det är faktiskt den budget som ger mest jobb, är mest ekonomiskt ansvarstagande inför framtiden, är mest framtidsinriktad och svarar på krisen på ett relevant sätt som bygger ett starkt Sverige inför framtiden. Vår utgångspunkt är att vi ska satsa pengarna där de gör störst långsiktig nytta för samhället och världen och samtidigt skapar jobb. Vi har haft i åtanke att om 40 år ska alla rika länder i princip ha slutat använda fossila bränslen för att vi ska klara av klimathotet. Det är en enorm utmaning, och det är en mycket krävande tid som ligger framför oss. Men vi ska inte rädas, utan vi ska ta tag och göra det som behöver göras. Det kräver stora investeringar i hela samhället - en grön omställning, en green new deal. Ju tidigare vi gör de här investeringarna, desto bättre rustade står vi och desto fler jobb kan vi skapa. 47 miljarder på tre år är Miljöpartiets förslag. Vi menar att det är smart att tidigarelägga så mycket av det här som det bara går för att skapa jobb under den ekonomiska krisen. Vi får då i gång företagande, och vi bidrar till att hitta lösningar som resten av världen också söker efter i dag; vi står helt enkelt bättre rustade inför framtiden. Moderatregeringens jobbpolitik är väldigt begränsad och mycket traditionellt moderat. De vill skapa jobb genom att sänka skatten för dem som redan har jobb. Det kostar 3,3 miljoner per skapat jobb och är mycket ineffektivt. Till stor del går det ut på att lönerna på det sättet långsiktigt ska hållas nere. Miljöpartiet vill i stället investera i nödvändig modernisering av samhället för att möta klimat- och miljöhoten. Vi i Miljöpartiet sänker gärna skatten på arbete, men vi tror inte att det är en patentlösning för att skapa jobb. Därför säger vi att den senaste skattesänkningen är en skattesänkning för mycket; den är också väldigt illa tajmad. Vad innebär det då konkret att bygga om samhället och att göra en grön omställning? Ja, i miljonprogrammets lägenhetshus finns det i dag stora renoveringsbehov. Vi vill göra de renoveringarna nu, med statligt stöd, och se till att skapa vackra och trivsamma områden där det också är energisnålt och bra från miljösynpunkt. Vi vill att de skolor som behöver renoveras ska kunna få stöd just för att renoveras men också för att de ska bli energi- och miljöeffektiva. Vi vill storsatsa på järnvägen. Vi tidigarelägger de investeringar som det är möjligt att tidigarelägga. Det handlar om underhållsinsatser och om vissa byggprojekt som redan är förberedda men för vilka den här regeringen har dragit undan pengar. Vi vill se en mer långsiktig och strategisk satsning på höghastighetståg i Sverige. I ett stort land som vårt är goda järnvägsförbindelser en nyckel till ett modernt framtida samhälle. Genom höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg och mellan Stockholm och Malmö kan vi inte bara göra inrikesflyget onödigt på de sträckorna utan också frigöra utrymme på de nuvarande spåren så att regional tågtrafik och godstransporter på järnväg kan öka. Då får vi bort en del av de långväga långtradartransporterna från vägarna och lämnar utrymme där åt de transporter som verkligen behöver ske i vägnätet. Vi menar att risken finns att Sverige i dag blir frånsprunget av övriga världen när det gäller investeringar och utveckling av förnybar energi. Investeringarna har minskat kraftigare här än på andra håll trots att regeringen har goda intentioner. Det behövs en mer aktiv politik, ökade satsningar och skärpta mål för utvecklingen av energi från biomassa, vindkraft och andra förnybara energikällor. Vi vill fortsätta den satsning på förnybara drivmedel och på miljöbilar som inleddes under det förra rödgröna styret i Sverige. Biogas kan produceras i mycket större utsträckning. Vi vill se minst en biogasmack i varje kommun senast 2020 och sätta i gång ett nationellt biogasprogram. Vi vill att den som konverterar sin bil för att köra på etanol, biogas eller el ska kunna få en konverteringspremie. Detta gör det möjligt att skaffa en miljöbil och miljöbränslen även för den som inte har råd att köpa en helt ny bil. Vi vill göra det möjligt för privatpersoner att leverera in el på elnätet till exempel från en egen vindsnurra eller solcellsanläggning och att få avdrag motsvarande elkostnaden på elräkningen. Då får vi i gång satsningar på småskaliga alternativ. Men det här är också ett sätt för enskilda människor att väldigt konkret bli en del av den här omställningen. Vi vill också göra en satsning på småföretagarpolitiken. I stället för att, som regeringen gör, höja arbetsgivaravgiften för småföretagen vill vi sänka den. Regeringen har i den senaste budgeten tagit några steg, men de är alldeles för små när det gäller småföretagen. Situationen för en enmansföretagare eller småföretagare i Sverige är inte enkel. Enligt Statistiska centralbyrån finns de här grupperna bland dem som har lägst snittinkomst i landet. Samtidigt lever de i princip utanför samhällets skyddsnät. De har inte a-kassa och inte tillgång till andra trygghetssystem på samma sätt som vanliga löntagare. Vi menar att småföretagarna behöver ekonomiskt andrum. Därför vill vi sänka arbetsgivaravgiften för småföretag. På det sättet kommer fler att klara sig, och fler kommer att våga anställa. Vi i Miljöpartiet har en politik som skapar jobb, och vi har en politik som innebär att vi tar ansvar för de långsiktiga och viktiga frågorna när vi möter klimathotet. Herr talman! Direkt efter den här debatten kommer den moderatledda majoriteten här i kammaren att rösta igenom den mest allvarliga inskränkningen någonsin av den personliga integriteten. Man ska ge FRA omfattande befogenheter att massavlyssna svenskar och andra som råkar resa genom Sverige digitalt. För oss gröna är det här i grunden en fråga om den personliga integriteten. Vad den föreslagna lagen innebär är att man först massavlyssnar. Sedan försöker man i efterhand klistra på några restriktioner som sägs skydda den personliga integriteten. Det är just därför som så många svenskar är emot den lag som riksdagen på eftermiddagen ska rösta om. Man känner sig helt enkelt maktlös inför en massavlyssning som man inte har kunnat vara med och påverka. Vi menar att skyddet för den personliga integriteten på nätet borde vara lika stort som i verkligheten därför att nätet är en del av verkligheten. I stället för FRA, Ipredlagar, Stockholmsprogram och annat borde vi stärka arbetet mot massövervakning. Jag tror att detta kommer att bli en historiens läxa som vi kommer att lära när vi om några år ser tillbaka på den här utvecklingen. Herr talman! Den största utmaningen framöver är att kunna kombinera en politik för att rädda klimatet med att kunna skapa jobb under finanskrisen. Statsministern pratade tidigare om finanskrisen som något tillfälligt som vi kommer att kunna ta oss igenom på några år. Men det här gäller inte klimatet. Klimathotet måste bemötas med en långsiktig strategisk politik och ett engagemang från alla samhällssektorer och från enskilda människor för att vi ska klara det här. Vi i Miljöpartiet är beredda att göra vad vi kan för att staten ska ta sin del av ansvaret. Det är en stor utmaning. Men vi har också unika möjligheter att satsa på de här lösningarna, att skapa jobb i Sverige, bygga ett hållbart samhälle och se till att våra företag får konkurrenskraft och möjligheter att utveckla produkter som världen behöver. Denna unika möjlighet får vi inte låta gå oss ur händerna, utan vi måste ta det ansvar som jag tycker krävs av ett av världens rikaste länder. (Applåder)

Herr talman! Maria Wetterstrand är ledare för det parti på vänsterkanten som har vind i seglen - något som Mona Sahlin och Lars Ohly i alla fall just nu verkar sakna. Jag tror att det bottnar i människors klimatoro och i att man vill se en bra miljöpolitik. Det har vi i mitt parti haft anledning att lyssna in och att utveckla våra svar på för att möta. Vi har då försökt formulera just ett globalt svar på klimatpolitiken. Jag gör vad jag kan med de ansträngningar som Sverige förmår för att få detta på plats inom ramen för ett globalt avtal denna höst. Maria Wetterstrand har i dag framställt sig som den som gärna betonar enigheten i det rödgröna. Hon vill vara konkret, säger hon. Det är bra. Låt oss vara det en stund. Jag har i min hand skattetabellen i Miljöpartiets skattemotion. Det är många siffror. En siffra står väldigt tydligt ut vid sidan av den skattesmäll som ni tänkt er för dem som anställer unga. Det gäller då just skattechocken med koldioxidskatten - 14,85 miljarder år 2011. Det ska det alltså fattas beslut om nästa höst om ni vinner regeringsmakten - 14,85 miljarder! Jag tycker att detta är intressant. Jag har ju varit med och höjt koldioxidskatten. Då fick jag en insändarkampanj riktad mot mig från Socialdemokraterna i Norrland. Det var då vi passerade 1 000 kronor per ton i utsläpp i Sverige. Fyra länder till i Europa gäller det. De har i genomsnitt 200 kronor. Frankrike har tänkt införa koldioxidskatt. De flesta har 0 kronor. Med ert förslag är det tänkt att föra upp beloppet till 1 500 kronor per utsläppt ton. Nu har jag två konkreta frågor. Maria Wetterstrand: Hur mycket av detta har Mona Sahlin gått med på? Och, Maria Wetterstrand, hur mycket innebär detta i höjt bensinpris vid pumpen för svenska folket som tycker att detta är viktigt?

Herr talman! Jag är väldigt glad över att Fredrik Reinfeldt sent omsider har tagit till sig det faktum att just styrningen med den ekonomiska politiken för att få en utveckling mot en bättre miljö är det mest effektiva sättet att jobba. Moderaterna har tidigare varit emot varenda höjning av miljöskatterna som gjorts, i alla fall som jag kan komma på. Däremot valde de att behålla dem när de kom till regeringsmakten, och det är väl den största miljöinsats den nuvarande regeringen har gjort. När vi under det förra, rödgröna styret höjde skatten på villaolja hördes precis samma tongångar som vi nu hör från Fredrik Reinfeldt. Jag tror att väldigt många människor som valde att byta ut sin oljepanna mot bergvärme eller pellets eller att ansluta sig till fjärrvärmenätet innan den förra oljeprischocken kom är mycket glada över att vi såg till att detta gjordes successivt, strategiskt och i en takt som människor kunde hantera. Nu står vi inför samma situation. Jag tror att det globala oljepriset inom de närmaste åren återigen kommer att stiga till höjder som vi inte har sett förut. I och med att vi sitter fast i användningen av bensin och diesel som drivmedel kommer det att innebära att de i Sverige som är beroende av bil drabbas väldigt hårt. Miljöpartiet driver därför en politik för att se till att de alternativa drivmedlen gynnas ekonomiskt gentemot dem som förstör klimatet. Det är också en politik för att bilar ska kunna konverteras, för att utvecklingen av miljöbilar ska stödjas och för att det ska finnas andra bränslen - som biogas - att handla överallt i hela Sverige och inte bara i de största städerna, centralorterna. På det sättet kan vi se till att Sverige inte sitter fast i ett beroende av bensin och diesel när nästa oljeprischock kommer. Jag tror att detta är en ödesfråga för dem som är beroende av bil i Sverige. Och ja, Mona Sahlin och Socialdemokraterna har vissa förslag som går i den riktningen, precis på samma sätt som regeringen har börjat inse att det är nödvändigt. Och ja, det kommer att innebära höjda bensinskatter. (Applåder)

Herr talman! Maria Wetterstrand brukar få beröm för att hon är en tydlig politiker som pratar rakt, men hon levde inte upp till det nu. Jag hade två tydliga frågor. Vi tar dem igen. Det står 14,85 miljarder för 2011 i tabellen. Jag vill bara påpeka att om man tar bort den sprinten ur Miljöpartiets motion rasar allt ihop. Alla andra siffror är nämligen väldigt små. Det här är kolossen på vilken ni bygger er politik. Mina frågor var ganska enkla: Hur mycket av detta har Mona Sahlin accepterat? Vad innebär det i ökat bensinpris för vanligt folk? Jag har varit med och höjt den här skatten, Maria Wetterstrand. Jag har läst insändarna från dina kompisar i Socialdemokraterna om hur det hotar glesbygden och hur det är en oacceptabel politik. Då höjde vi med 6 öre. Maria Wetterstrand föreslår 43 öre. Jag vill ha ett svar på frågorna. Vad innebär det i höjt bensinpris, och vad har Mona Sahlin accepterat?

Herr talman! Som jag sade har Socialdemokraterna tagit steg i riktning mot att höja koldioxidskatterna. Jag tycker att det är mycket positivt. Om Fredrik Reinfeldt hade haft möjlighet att svara skulle jag ha kunnat ställa samma fråga till honom, för ingen vet vad den nuvarande regeringen kommer att gå till val på när det gäller det här området. Jag hoppas att de kommer att gå till val på en höjning av miljöskatterna, eftersom det är ett av de mest ekonomiskt effektiva sätten att komma framåt. Miljöpartiet föreslår skattehöjningar som innebär 2 kronor på bensinpriset. Det är under en period på tre år, så det är en successiv höjning. Samtidigt går vi in med ett riktat konverteringsbidrag som gör det möjligt för människor att byta bränsle i sina bilar. Vi gör en riktad satsning på att få ut biogas i alla svenska kommuner. Vi ser till att det blir betydligt mer ekonomiskt fördelaktigt att välja miljöbil. Vi kommer att se till att det finns alternativ. Jag är övertygad om att det är en ödesfråga för dem som är beroende av bilen i Sverige att omställningen sker innan vi får nästa oljeprischock. Annars kommer de nämligen att hamna i en mycket svår ekonomisk situation. (Applåder)

Herr talman! Jag talade i mitt anförande om grön skatteväxling. Grön skatteväxling var en gång i tiden Miljöpartiets adelsmärke - lite av meningen med föreningen, kändes det som. Miljö- och klimatskatter skulle höjas och skatt på arbete sänkas. Det är ett bra koncept som Centerpartiet och alliansregeringen har använt och kommer att använda sig av. Men Miljöpartiet har övergett detta arbetssätt. Söker man elektroniskt på "grön skatteväxling" i Miljöpartiets budgetmotion får man ingen träff. Nu är det bara skattehöjningar som gäller. Och om man inte sänker skatten för arbete och företag utan bara höjer skatter blir det ju mindre jobb, fler arbetslösa och sämre välfärd. Min fråga till Maria Wetterstrand blir om detta är en anpassning till samarbetet med Vänsterpartiet och Lars Ohly. Miljöpartiet är ju nu enbart inriktade på skattehöjningar. Vilka andra eftergifter kan man vänta sig av er i samarbetet med Vänsterpartiet? Hur blir det med de två undantagen från turordningsreglerna för de små företagen? Blir det någon ny skatt på sparande och värdet på människors egna hem? Hur blir det med valfriheten i välfärden? Jag vet att Miljöpartiet gillar friskolor, men i detta samarbete finns de som ogillar friskolor och inte tycker att människor ska ha en valfrihet i välfärden. Vilka valfrihetsreformer kommer ni att få ge upp?

Herr talman! Det var väldigt många frågor som Roger Tiefensee ställde på en gång. Om arbetsrätten kan jag säga att det inte finns något parti på vår sida som vill försämra den. Det vill jag vara tydlig med. Den gröna skatteväxlingen var på något sätt huvudpoängen, och jag tycker att det är ganska roligt att Roger Tiefensee ställer en fråga till mig om grön skatteväxling efter att jag pratade om detta i min replik på hans anförande. Man kan se det så här: Skatten på arbete har sänkts väldigt mycket under de senaste åren. Vi tycker att det i huvudsak är bra. Vi tycker att den senaste skattesänkningen är en för mycket, och vi tycker att det skulle ha kunnat utformas på ett annat sätt. Vi menar därför att det nu, eftersom skatten på arbete har sänkts så mycket som den har, är läge att höja miljöskatterna. Vi får väl se det positivt, som en sorts retroaktiv skatteväxling där ni har fixat den sänkta skatten på arbete och vi fixar de höjda skatterna på miljö. Det har nämligen Centerpartiet uppenbarligen inte lyckats få igenom i den regering som sitter i dag. Jag hade gärna sett en sådan grön skatteväxling i stället för rena skattesänkningar på arbete i det här fallet.

Herr talman! Jag kan konstatera att Miljöpartiet nu bara är inriktade på skattehöjningar. Då kan man fråga sig: Vid vilket skattetryck upphör konceptet om grön skatteväxling? Tanken med grön skatteväxling är ju inte att man ska höja skattetrycket utan att man ska växla höjda miljöskatter mot sänkta skatter på arbete. Det var förut adelsmärket för Miljöpartiet. Men vid vilket skattetryck upphör detta koncept och arbetssätt att gälla? Uppenbarligen har vi passerat det, enligt Miljöpartiets sätt att resonera. Hur blir det med valfrihetsreformerna? Maria Wetterstrand säger att man inte ska försämra arbetsrätten. Men vad innebär det, ska man ta bort undantaget för två anställda i de mindre företagen? Jag tycker att det vore bra att ha kvar. Hur blir det, kommer det att försvinna? Ligger det i begreppet "inte försämra arbetsrätten"?

Herr talman! Miljöpartiet anser också att det är bra att ha detta undantag kvar, och vi kommer att stå fast vid den ståndpunkten. När det gäller frågan om den gröna skatteväxlingen har vi i vår motion föreslagit skattehöjningar på ungefär 17 miljarder. Nästan allting ligger på miljösidan. Det var vad vi genomförde under det förra, rödgröna styret. Det var en skatteväxling i ungefär den storleksordningen, alltså höjda miljöskatter och sänkt skatt på arbete. Nu har skatten på arbete sänkts med ungefär 80 miljarder, och vi föreslår skattehöjningar på miljösidan med ungefär 17. Det innebär att skattetrycket fortfarande kommer att vara rejält sänkt i förhållande till hur det var vid det förra, rödgröna styret. Jag tycker att det är bra. Partiledardebatten var härmed avslutad.