Statsmininsterns frågestund

Herr talman! Vi får åter tillfälle att i denna kammare diskutera frågor som berör väldigt många människor. Denna gång handlar det om hundar och katter - djur som de flesta av oss har haft eller har en relation till. Jag är därför glad att jordbruksministern deltar i denna viktiga debatt. Jag utgår ifrån att vi alla är överens om att vi har en bra djurskyddslag i vårt land, en lag som vi har all anledning att känna stolthet över. Det som kan kallas för en portalparagraf i djurskyddslagstiftningen innebär att djur ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Ägaren ska ge dem tillräckligt med tillsyn, foder och vatten. Vi har också en polismyndighet som har befogenheter att ingripa om tillsynen inte fungerar. Trots allt detta har inte regeringen slagit sig till ro. Regeringen fortsätter att förbättra och utveckla djurskyddet. I dag föreslås exempelvis en skärpning av lagstiftningen genom denna proposition som heter Tillsyn över hundar och katter . Grundtesen rör det utökade ägaransvaret. Det inbegriper ett fortsatt strikt ägaransvar också i de fall då djuret förorsakar skada. Här kan det behövas en förklaring längre fram. Jag hoppas att ministern har möjlighet att så småningom förtydliga detta. Men jag bedömer att det är mycket förvånande att läsa s-reservationen vars innebörd de facto skulle betyda att man förutsätter vårdslöshet från hundägaren för att få ut skadestånd. Hur resonerar man annars när man ifrågasätter eller till och med vill mildra det strikta ägaransvaret? Vi vill ha ett strikt ägaransvar i alla lägen. Herr talman! Lagen kommer att innebära en tuffare hållning gentemot den person som bryter mot hundförbudet och ett ökat krav att snabbare hämta sin bortsprungna hund som har omhändertagits av polismyndigheten. Värt att påpeka är också att kravet på skötsel förtydligas jämfört med den nuvarande tillsynslagen. Det borde uppskattas av alla som engagerar sig i ett gott och starkt djurskydd att regeringen i tillsynskravet nu också lägger in ett krav på god skötsel. Vad gäller aggressiva hundar - en fråga som varit uppe här i debatten - anser alliansen att det är rätt väg att gå att polismyndigheten får meddela hundförbud för den som allvarligt brister i sin tillsyn. Det är ägarna till hundarna som bär ansvaret för vad hunden gör och hur den beter sig. Man löser inte de egentliga problemen med att förbjuda vissa hundraser. Man kommer åt problematiken enbart genom att rikta sig mot enskilda hundägare. I propositionen föreslås att tiden som polismyndigheten ska ansvara för en upphittad hund sänks från tre månader till mellan fem och tio dagar. Alliansen anser att polismyndigheten inte ska belastas med arbetsuppgiften att hantera bortsprungna hundar så lång tid som det har varit tidigare. Vi är övertygade om att poliskåren har så oändligt många andra arbetsuppgifter. Vi anser att ägarna har ett ansvar för att snabbt hämta hem sin bortsprungna hund. Det finns för övrigt en inbyggd flexibilitet och hänsyn tas också till speciella omständigheter. Det finns ytterligare en aspekt som borde lyftas upp i sammanhanget, nämligen djurets aspekt. Det borde vara av värde också för hunden att så snabbt som möjligt få komma hem efter att ha varit förvirrad och bortsprungen. S-reservationen ser endast till ägarens svårighet att hinna till polisstationen inom en viss tid. Vi inom alliansen vill också se till hundens intresse och till poliskårens bästa. Herr talman! Jag vill ta upp krav på märkning, registrering och kastrering av katter som anförts i en del motioner. Jag vill poängtera att det är ett stort problem med ett kraftigt ökat kattbestånd. Det finns många hemlösa katter, inte minst i städer och större tätorter. Vi inom alliansen vill vara tydliga och säga att detta är en kommunal angelägenhet. Problembilden ser så olika ut om det är en storstad, en stor tätort eller landsbygd. Det är också en kommunal angelägenhet att underlätta och uppmuntra de frivilliginsatser som görs för att ta hand om övergivna katter. Det pågår frivillig märkning, vilket är mycket bra. Svenska kennelklubben och Sverak har register. Sverak har för övrigt planer på gratisregistrering. En ökad andel kommuner har infört krav på märkning och registrering. Vi anser att det är mycket viktigt. I utskottet bedyrar vi att regeringen kommer att följa utvecklingen och agera om det uppstår problem som hindrar kommuner att hantera situationen. Med detta besked anser jag att vi har gått många engagerade kattvänner till mötes. I propositionen skärper vi ägaransvaret. Vi följer upp kommunernas möjligheter att agera. Genom de frivilliga registreringsmöjligheterna ges utsikter att hantera situationen. Vi skärper dessutom tillsynslagen genom ökade krav på omsorg om katter. Avslutningsvis vill jag nämna något om insmuggling av hundar. Det var, inte minst för några år sedan, ett stort problem som uppmärksammades mycket i medierna. Alliansen delar självklart reservanternas synpunkter att smugglingen är totalt oacceptabel ur både djurskydds- och smittskyddssynpunkt. Det tvåårsprojekt som genomfördes mellan Tullverket och Jordbruksverket som vi har hört talas om här i dag var mycket framgångsrikt. Två smuggelligor sprängdes. Efter nyligen tagna kontakter med Tullverket och Jordbruksverket har dessa smuggelligor sprängts och man anser att man har lyckats stävja den organiserade hundsmugglingen. Det vittnar både tullen och Jordbruksverket om. Men slaget är inte vunnet, som också har påpekats här. Så länge enskilda personer smugglar hundar och så länge enskilda kunder köper dessa valpar måste arbetet fortsätta, och det görs också. Det är människor som enkom arbetar med det här. Man har inte det här riktade projektanslaget nu, utan man fortsätter regelrätt. Man fortsätter med samverkan som man inledde under projektperioden, med regelbundna möten och avstämningar mellan veterinärförbund, tull, länsstyrelse och jordbruksverk. Gemensamma informationsinsatser, det här gemensamma arbetet och den enormt lyckade projektsatsningen har ökat medvetenheten hos allmänheten. Men detta arbete måste fortsätta. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Vi säger välkommen till statsministern.

Fru talman! Jag vill fråga statsministern om regeringens svek mot kvinnorna. I vårens budget tillföll 60 procent av satsningarna män och 40 procent kvinnor. Trots allt tal om att det nu är kvinnornas tur och trots statsministerns turné bland anställda i vård och omsorg ser vi i höstens budgetförslag inga förbättringar för jämställdheten, snarare tvärtom. Riksdagens utredningstjänst har räknat på hur män och kvinnor påverkas av budgetpropositionen. Vi har bett dem göra det, eftersom regeringen inte själv gjorde det. Rapporten visar att fördelningen till och med är sämre än vad den var i våras. I höstens budgetproposition tillfaller 66 procent av satsningarna män medan bara 34 procent av satsningarna går till kvinnor. Min enkla fråga till statsministern är: Varför sviker regeringen kvinnorna?

Fru talman! Jag har inte sett de exakta underlagen. Det är inte alltid så väldigt lätt att göra den här typen av beräkningar. Det kan jag säga av erfarenhet. Vi kan notera att när det gäller de förändringar som nu sker på den svenska arbetsmarknaden det i den senaste statistiken är en mycket kraftig ökning av arbetskraftsdeltagande just för kvinnor. Grunden i det vi har gjort har varit att se till att det lönar sig bättre att arbeta. I den utsträckning det är kvinnor som arbetar mer kommer det att visa sig vara mycket lönande. Många av de överenskommelser som alliansen framgent har kvar i valmanifestet handlar om förstärkningar av mycket av de välfärdsverksamheter som är viktiga för alla i vårt land men där också många kvinnor arbetar. Vi ska naturligtvis dömas utifrån det vi har gjort under hela vår mandatperiod. Den diskussionen ska vi föra och presentera för väljarna inför nästa val.

Fru talman! Om regeringen verkligen hade haft ambitioner att uppmuntra kvinnor att arbeta hade regeringen inte lagt fram förslag om vårdnadsbidrag. Det är ett förslag som för kvinnor bort från jobb och tillbaka till 50-talet. Det har ni faktiskt gjort, trots att ni är medvetna om alla problem. Ni vet att vårdnadsbidraget minskar arbetskraftsutbudet, det försvårar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, och det försvårar integrationen för invandrarbarnen. När du här i kammaren säger att ni för en politik för ökad jämställdhet stämmer det lika illa överens med sanningen som när du är ute på turné på Kommunals arbetsplatser och säger att du lyssnar på de anställda. Om du verkligen hade lyssnat hade ni inte lagt fram förslag om försämringar i a-kassan för deltidsanställda, om vårdnadsbidrag eller en statsbudget där bara 34 procent av satsningarna tillfaller kvinnor. Jag upprepar min fråga: Varför sviker regeringen kvinnorna?

Fru talman! Jag har lyssnat med stort intresse. Det kommer att visa sig i den politik vi kommande år kommer att föra huruvida jag har lyssnat rätt eller fel. Vad den förändring som gäller deltidsarbetslösheten och som kommer från den 1 juli nästa år kommer att få för konsekvens är väl trots allt lite för tidigt att säga. Förhoppningen är att många av de kvinnor som i dag upplever att de lever med påtvingad deltid ska erbjudas heltid av arbetsgivare som tar ett större ansvar när möjligheten att skicka en del av notan till skattebetalarna försvinner. Regeringen har häromdagen presenterat ett program för att ta större krafttag mot mäns våld mot kvinnor. Vi för, som sagt, en politik som visar att många kvinnor nu kan öka sitt arbetskraftsdeltagande. Det ökar i grunden egenförsörjningsmöjligheten. Vårdnadsbidraget är en del av en familjepolitisk reform som också innehåller en jämställdhetsbonus och kvalitetsförstärkningar i förskolan. Det tror vi skapar en helhet som är bra både för kvinnor och män.

Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga om skattefusk och svartarbete. Skatteverket har lämnat en så kallad skattefelskarta, där det visar sig att staten går miste om ca 130 miljarder kronor varje år i skatter som inte kommer in. Det är allvarligt med tanke på att pengarna skulle kunna användas inom vården, skolan och så vidare. Det är också allvarligt för de företag som vill göra rätt för sig. Det drabbar konkurrensen. Konkurrensen blir snedvriden på det sättet. Både forskningen och Skatteverket säger att offentliga personers agerande har stor betydelse för människors vilja att betala skatt. Det kanske gäller oss alla i den här kammaren. Hur ser statsministern och regeringen på de här frågorna?

Fru talman! Det tror jag är alldeles rätt. Jag tror att det påverkar hur förtroendevalda beter sig. Jag är övertygad om att det finns en svart ekonomi som om den gjordes vit skulle ge både bättre arbetsförutsättningar för dem som jobbar svart och skapa fungerande vita servicemarknader för människor som har svårt att få sitt liv att gå ihop. Det ger dessutom ökade skatteintäkter på det sätt som Marie Engström beskriver. Skatteverket har beskrivit detta korrekt. Åtgärder måste komma från två håll. Vi måste göra det enklare att göra rätt och bejaka den vilja som människor har att leva med vita tjänster. För det krävs också att vi erkänner att människor har svårt att få sitt livspussel att gå ihop och därför behöver den här typen av tjänster. Vi har på olika sätt - de har bland annat föreslagit det - gjort det enklare, skapat den typen av marknad av utbyte av vita servicetjänster. Då ska vi se till att reglerna efterlevs i större utsträckning än i dag så att folk betalar rätt typ av skatt för att därmed också säkerställa de konkurrensförhållanden som Marie Engström beskriver.

Fru talman! Det är inte alltid billiga servicetjänster som gör att vi kommer till rätta med ett problem med skattefusk. De kan snarare öka möjligheten till skattefusk. Man får gränsdragningsproblem och så vidare. Det har man också pekat på. Inom många branscher går arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer samman och menar att Skatteverket måste få utökade möjligheter att göra kontrollbesök. Man vill vidga kravet på att det finns personalliggare. Det handlar om många sådana åtgärder. Vad som egentligen krävs är att vi som är lagstiftare kan besluta om nödvändiga lagar så att arbetet kan sättas i gång. Det finns många sådana frågor. Jag efterlyser i budgetpropositionen och i andra sammanhang konkreta förslag från regeringen. Nu har statsministern möjlighet att komma med en rad konkreta förslag för att komma till rätta med den här problematiken. Det är allvarligt. Summan av skatteundandragande accelererar år från år.

Fru talman! Jag tycker att frågan kommer från olika håll. Jag tror att det återspeglar den förekomst som finns av svarta arbetsmarknader. Det finns en icke fungerande vit marknad när det gäller en del tjänster. Vi erkänner inte tillräckligt tydligt att människor har behov av barnvaktshjälp, av att få livet att gå ihop med olika former av kringtjänster. Det låter ibland som om alla förtroendevalda inte har gjort annat än ägnat sig åt det här i någon sorts del av en svart ekonomi, men några av oss har kämpat några år med att leva med kvitton. Det är inte alltid det enklaste, ska jag berätta. Det finns en del som är inställda på att det ska vara en svart ekonomi, även bland dem som utför jobbet. Låt oss konstatera att det finns förslag nu på hur detta ska förenklas. Du nämnde själv personalliggare som har införts i restaurangnäringen bland annat med gott resultat. Vi är beredda att utvidga den typen av åtgärder som ska underlätta kontroll. Men det måste komma från olika håll, och det måste ha utgångspunkten att de problem som finns existerar för att människor har svårt att få sina liv att gå ihop. Det kan inte bara bli en fråga om att ha skatteundandragande som utgångspunkt.

Fru talman! Utsläppen av växthusgaser i västvärlden fortsätter att öka visar de senaste siffrorna från FN som kom i tisdags. I Sverige liksom i många andra länder är trafiken det värsta området här. Det är ingen tvekan om att vi kraftigt måste minska utsläppen från vägar och flyg om vi ska klara klimatmålen och miljön i framtiden. Men här hemma presenterar moderaten Carl Cederschiöld med regeringens goda minne planer som visar att biltrafiken i Stockholm ska öka med 80 procent. Samtidigt betonar finansminister Anders Borg att 70 procent av statens trafikinvesteringar ska gå till vägar och bara 30 procent till järnvägar i stället för det motsatta som har gällt under de senaste åren. I linje med detta har regeringen redan stoppat 71 olika järnvägsinvesteringar över hela landet. Du, Fredrik Reinfeldt, har lovat att göra Miljöpartiet onödigt. Jag tycker att du sviker. Jag får bara mer och mer att göra. Miljöpartiet blir bara allt viktigare. När ska du börja jobbet?

Fru talman! Jag får erkänna att det var en positiv ingång till det hela att Peter Eriksson tycker att jag ska anstränga mig lite mer för att få hans parti att försvinna. Jag vill gärna säga följande. Jag tror att utgångspunkterna är olika. Jag bygger mitt tänkande på att bilen ska bli kvar i en tid när vi snart har möjlighet att se utsläppen försvinna. Men jag tror att Peter Eriksson har fastnat i ett tänkande att bilen måste försvinna och därmed inte ser den mycket snabba tekniska förnyelse som vi nu ser när det gäller hur man kan bygga bilar med allt mindre och till slut förmodligen ingen negativ miljöpåverkan. Det påverkar säkert hur vi ser på behoven av välfungerande infrastruktursystem som vi ska återkomma till kommande år när det gäller finansieringen av detta. Jag tycker, vilket Peter Eriksson delvis också kan ta åt sig äran av, att man ska säga det som Peter Eriksson inte sade, nämligen att i en värld där väldigt mycket av utsläppen ökar så minskar de i Sverige. Vi har lyckats förena hög ekonomisk tillväxt med minskande växthusgasutsläpp. Det beror på att vi har varit väldigt konsekventa inom en lång rad sektorer för att se till att växthusgasutsläppen ska minska.

Fru talman! Jag får ta det senaste som ett erkännande av att vi har lyckats hyggligt under de senaste åren. Men de beslut som ni i den nya regeringen har tagit går åt fel håll. Det är nog illusioner om man tror att bilismen inom en rimlig tid, när man talar om dessa klimatförändringar, ska ha nollutsläpp generellt. Det är inte rimligt eller trovärdigt att ha en sådan linje. Om du menar allvar ber du Cederschiöld att börja om från början och ser också till att vi planerar för minskade utsläpp och mer spårtrafik. Om du menar allvar gör du som Frankrikes president Sarkozy. Han säger att alla investeringar från och med nu måste göras på järnväg i stället för på vägar. Om du menar allvar ser du till att lägga en tuff skatt på flyget i stället för att, som ni började med att göra, ta bort den skatt som vi redan hade processat igenom och som var färdig att genomföras.

Fru talman! Vi har markerat en vilja att föra in flyget inom EU:s utsläppsrättshandel. Det är ett sätt att prissätta den negativa miljöpåverkan från flyget. Vi har inte alls avstått från att vidta nya åtgärder. Vi har bland annat lagt fram ett tufft klimatskattepaket inom ramen för årets budget. Vi har ytterligare höjt CO2-skatten. Vi har infört en miljöbilspremie som har bidragit till en mycket positiv och för världen ganska unik utveckling av miljöbilsförsäljningen i Sverige. Vi har precis passerat en 20-procentig miljöbilsandel i vår nybilsförsäljning. Det gör att vi mycket snart dessutom kommer att ha en andrahandsmarknad för miljöbilar som gör Sverige intressant även på detta område som ett land som går före många andra. Vi är beredda att göra ännu mer. Vi kommer snart att ha diskussioner om fördelning av bördor när det gäller en ökad andel förnybar energi, och vi kommer att göra ytterligare ansträngningar för att minska de utsläpp som Sverige trots allt bidrar med. Jag hoppas att vi ska ha en bred politisk samsyn om detta. Jag tror att det kommer att finnas grund för det.

Fru talman! Herr statsminister! Konkurrenskraft, klimat, kreativitet och koordinering är fyra ord som alla börja på k och fyra ord som ska vägleda under 2008 då Sverige har ordförandeskapet för det nordiska samarbetet. Statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade det svenska programmet under Nordiska rådets 59:e session i Oslo för någon vecka sedan. Vid detta möte inbjöds också till nordiskt toppmöte om miljö och klimat vid Riksgränsen under den kommande vårvintern. Min fråga, uppdelad i två led, till statsministern är om han kortfattat kan berätta något om de andra nordiska regeringarnas förhoppningsvis positiva syn på att Sverige lyfter fram klimatfrågorna och ifall statsministern därmed tror på god anslutning från ledande företrädare till mötet i Riksgränsen.

Fru talman! Jag tycker att vi ska vara väldigt tydliga med att Norden har väldigt mycket positivt att samlas kring när det gäller den klimatutmaning som vi nu försöker att möta. Sverige kommer att vara ordförande i EU hösten 2009 då världen ska försöka samla sig till ett beslut. Köpenhamn är då ordförande för FN:s klimatpanelsarbete. Vi kan uppvisa en stor andel förnybar energi. I Danmark är det synligt i form av vindkraft. I Sverige är mycket i form av vattenkraft. Vi växlar nu också in mycket vindkraft i Sveriges ökade investeringar. Vi har dessutom kommit långt när det gäller fjärrvärme i Sverige, och vi har många andra exempel att peka på. Vi har sagt att vi ska samordna oss på varje möte som vi har för att kunna agera och visa upp våra exempel där vi har gått långt tillsammans men också för att koordinera att vi har en samsyn i agerandet. När världen blickar mot Norden, det kommer den bokstavligen att göra hösten 2009, kommer det att handla väldigt mycket om att Norden samagerar för att få ett positivt beslut inför det som ska följa efter Kyotoavtalet.

Fru talman! Jag vill fråga statsministern hur han ser på de funktionshindrades arbetsmarknadssituation. Vi har under det senaste året sett en fantastisk utveckling på arbetsmarknaden. Vi har fler sysselsatta, och vi har fler jobb som är lediga. Det är en helt makalös utveckling. Vi ser att många av de grupper som har stått långt från arbetsmarknaden - ungdomar, invandrare och även äldre - har haft större chans att faktiskt ta sig in på arbetsmarknaden. Men för just gruppen funktionshindrade, beroende på var man befinner sig och vilket funktionshinder man har, är situationen i stort sett oförändrad. Det är klart att detta är ett bekymmer eftersom det var just jobben som vi gick till val på, och vi har sagt att vi hela tiden måste utvärdera och fundera på om vi gör rätt saker och om vi gör tillräckligt många saker. Jag får rapporter från handikapporganisationer om att man på arbetsplatser ger uttryck för att man inte hinner introducera. Vi vet att man under lågkonjunktur inte vågar anställa. Någonstans krävs det en ökad kunskap och kompetens för att man faktiskt ska ta vara på den unika erfarenheten och kompetensen i denna grupp av människor.

Fru talman! Jag har besökt arbetsförmedlingar runt om i Sverige. De säger: Ju mer matchning in på arbetsmarknaden som vi får göra och känna att vi har tid till det, desto bättre hinner vi med grupper som behöver stöd och hjälp för att kunna komma in, bland andra funktionshindrade. De pekar bland annat på att 13 procent av de nystartsjobb som vi har sett, och som nu närmar sig 13 000, har gått just till funktionshindrade. Man kan säga att det blir en sorts kontrakt där arbetsgivaren säger: Jag får en kraftig lättnad i kostnad för att anställa en person med ett funktionshinder men tar då på mig lite grann av kostnaden för att anpassa arbetsplatsen. Det är väldigt ofta detta som det handlar om. Allt utgår från synsättet att en funktionshindrad har samma arbetsvilja och samma arbetsförmåga som alla andra. Det behövs bara lite anpassning och stöd. För detta har vi anslagit särskilda medel - 123 miljoner kommer det att handla om 2007 - för att kunna gå vidare och göra ännu mer för just gruppen funktionshindrade. Jag har samma bild av att en del arbetsgivare säger att de inte har tid. Men samtidigt söker väldigt många nu arbetskraft, och det är ändå ett försök att använda en god konjunktur för att hjälpa in också en grupp som väldigt ofta tidigare sett goda konjunkturer passera förbi.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern om det kommande EU-toppmötet mellan Afrika och EU. Statsministern har väldigt tydligt och klart deklarerat att han som statsminister har för avsikt att delta på detta toppmöte. Folkpartiets utrikespolitiska taleskvinna har sagt att Folkpartiet inte delar denna uppfattning och tycker att Reinfeldt ska stanna hemma. För tre veckor sedan var statsministern här på frågestund. Jag frågade då statsministern: Leder du en regering, eller leder du en regering med fyra partier? Vad är egentligen regeringens åsikt? Jag fick då svaret att Reinfeldt hade stöd av en enig regering för att han skulle delta vid detta toppmöte i Lissabon. I dag på morgonen väcktes jag av Ekots nyheter där Jan Björklund säger att man ännu inte har diskuterat detta i regeringen och att det är för tidigt att säga om Reinfeldt ska åka eller inte. Vem är det som leder Sveriges regering?

Fru talman! Det är jag som leder Sveriges regering. Alliansens partiledare har i dag på morgonen diskuterat det faktum att det portugisiska ordförandeskapet först indikerade att man hade efterhört bland annat vår kritik som jag framförde till José Sokrates om att vi gärna skulle se att man förklarade Mugabe icke önskvärd. Nu räknar man med - ingen vet riktigt än - att Mugabe kommer att komma. Man är inte villig att låta en man som kan ställas till svars för att ha förstört och rivit ned en hel ekonomi och förstört för en hel nation dessutom med sitt agerande hindra två kontinenter från att träffas. Då säger vi att vi tycker att det är viktigt att ett samlat EU står bakom ordförandeskapet och att vi dessutom via ordförandeskapet har säkerställt att frågan om mänskliga rättigheter kommer att komma upp. Därmed kan vi som hel allians ställa oss bakom att jag med de utgångspunkterna reser till detta toppmöte, för trots allt är det viktigt att det kommer till stånd.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten utgör ett hot mot vår rättsstat och mot demokratin när man försöker skrämma åklagare, poliser och andra tjänstemän till att inte våga utföra sina demokratiska uppgifter. Folkpartiet har länge engagerat sig mot den organiserade brottsligheten. Vi föreslår bland annat att rikspolisen förstärks så att vi får ett svenskt FBI som kan verka mot detta i hela landet. Vi föreslår också det som Beatrice Ask i dag på ett mycket bra sätt har tagit tag i. Hon har ju bjudit in olika myndighetspersoner för att diskutera hur fler kan jobba mot den organiserade brottsligheten. Vi vet att polisen inte klarar detta själv. Vi vet också att många andra myndigheter kommer i kontakt med dessa yrkeskriminella. Till exempel visar en kartläggning att många Hells Angels-medlemmar och andra uppbär stöd från samhället, att de är förtidspensionerade, samtidigt som de begår grova brott. Polisen klarar inte själv arbetet, och Beatrice Ask kan inte klara det själv. Är statsministern villig att engagera hela regeringen och fler myndigheter i kampen mot den organiserade brottsligheten?

Fru talman! Alliansen är nära nog helt överens också i den här frågan. Jag har egentligen bara en invändning, och det är faktiskt mot begreppet "svenskt FBI", om jag ändå får säga det. Det förutsätter en federal struktur över ett i grunden lokalt polisväsende. Eftersom vi inte har det i Sverige ska jag på egen not så att säga erkänna att jag inte riktigt förstår begreppet. Låt oss konstatera att vi har en rikskriminalpolis i Sverige och att vi visst agerar för att förstärka dess möjligheter att agera mot den organiserade brottsligheten. Rumslig avlyssning, som det fattats beslut om här i riksdagen, kommer att betyda väldigt mycket bland annat tillsammans med andra beslut som nyligen fattats i riksdagen. Vi förstärker resurserna till rättsväsendet i dess helhet, och vi får fram fler poliser. Vi har också sagt - där tycker jag att Beatrice Ask är på helt rätt väg - att det måste vara myndigheter som agerar brett för att det ska vara obekvämt att vara kriminell och för att komma åt deras pengar och se till att använda myndighetsmakt varhelst den organiserade brottsligheten uppträder. På det sättet kan vi trycka tillbaka den.

Fru talman! När det gäller klimatpolitiken har statsministern på sistone utvecklats till en varm anhängare av principen att något måste göras av någon, gärna någon annanstans. Men för att komma någon vart i de internationella klimatförhandlingarna måste man först och främst vara beredd att gå före med gott exempel. Vi behöver göra mycket mer än vi redan gjort. Exempelvis måste vi se till att minska flyget, inte utöka det. Min fråga till statsministern är: Hur går det ihop med att bevara Sveriges trovärdighet i de internationella klimatförhandlingarna om regeringen godkänner avtalet om att bygga ut och om att förlänga avtalet för Bromma flygplats med ytterligare 30 år och därmed ytterligare öka utsläppen?

Fru talman! Jag tror att vi i Sverige ska akta oss för att ta på oss självbilden att det nog snart är dags att börja göra något. Det är ju en väldigt märklig signal till en omvärld som ofta pekar på att Sverige kanske är det land som tillsammans med några få andra länder har kommit allra längst och gör allra mest. Om man går igenom de olika metoder, styrmedel, som FN:s klimatpanel använder eller säger att man önskar att regeringar världen över skulle fatta beslut om, märker man att Sverige redan använder allihop, dessutom oftast till och med över de maxnivåer som diskuteras inom FN:s klimatpanel. Lite får vi ändå komma ihåg att vi har mycket att berömma oss själva för. Miljöpartiet kan till och med ta åt sig en del av äran, som Peter Eriksson nyss påtalade. Men det hela blir lite märkligt när vi faktiskt kan uppvisa att vi har halverat vår oljeanvändning och att vår ekonomi har växt med 36 procent samtidigt som växthusgasutsläppen har sjunkit med 7 procent. Ändå låter det som om man undrar om vi inte snart ska börja. När det gäller flyget vill jag gärna säga, och detta sade jag också till Peter Eriksson, att vi är beredda att ta in det i utsläppshandeln för att därmed också lägga en press på flyget, för det har en påverkan.

Fru talman! Om drygt en vecka startar det stora klimatmötet på Bali. I tisdags presenterade FN siffror som visar att utsläppen av växthusgaser nu är de största någonsin. Medan England, Tyskland och Sverige minskar sina utsläpp har till exempel USA ökat sina med 16 procent och Australien ökat sina med 25 procent sedan 1990. Det här understryker det faktum att de avgörande insatserna måste göras internationellt. Även om jag fullt ut instämmer i miljöministerns uttalande om att Sverige ska vara den ledande internationella förebilden i klimatfrågan vill jag fråga statsministern: Vilken bedömning gör statsministern när det gäller möjligheten till substantiella resultat på Bali och sedan i Köpenhamn 2009? Och vilka ansträngningar görs från den svenska regeringens sida på det internationella planet för att förbereda Balimötet så att det verkligen blir den framgång som vi alla önskar?

Fru talman! Utgångspunkten är att få en förhandlingsstart på Bali under ett erkännande av att det är en FN-ledd process där väldigt mycket kommer att handla om hur vi ska få olika processer - inte minst det amerikanskledda initiativet, Major Economies , som också handlar om att lite grann samla den del av världen som inte var med i Kyotoavtalet - att också komma in under det bredare paraplyet. Det är väldigt svårt att säga hur det kommer att landa, givet att FN:s toppmöte i Köpenhamn hösten 2009 hålls då en ny amerikansk administration är på plats. Det kommer att vara centralt. Spelet i den delen mellan USA och en ny amerikansk administration samt Kina är helt grundläggande för vad som sker utanför kretsen av dem som verkligen vill ta på sig att gå längre och som formerade dagens Kyotokrets. Men samlat står vi för bara 30 procent av de globala utsläppen och kan därför inte längre ensamma säga att vi kan lösa klimatutmaningen. Vi kommer att vara aktiva både för att få en start och genom hela denna process på alla nivåer där vi kan.

Fru talman! Regeringen har aviserat ett minskat organisationsstöd till flera viktiga folkrörelser. Sveriges Konsumenter i Samverkan är en av dem som nu kommer att tvingas att avveckla viktiga delar av sin verksamhet - detta i ett läge där vi som konsumenter behöver mer stöd och rådgivning än någonsin i våra vardagsbeslut. En bok för alla är också hotad genom de förslag som finns i budgetpropositionen. Nu har vi fått information om att NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, är en annan organisation som nyligen fått besked om att deras organisationsstöd drastiskt ska minskas, med ungefär 25 miljoner under tre år - detta utan att det aviserats i budgetpropositionen. Orsaken är inte, sägs det, det ekonomiska, utan det är principiellt. Regeringen ska tydligen inte stödja frivilligt arbete i framtiden. Det arbete som NTF bedriver har varit minst sagt ovärderligt i Sveriges trafiksäkerhetsarbete. Nu när vi ska gå vidare med att förverkliga vårt mål om en nollvision vill vi att NTF ska spela en viktig roll. Jag vill därför fråga: Anser inte statsministern och regeringen att våra folkrörelser och organisationer bedriver ett viktigt arbete och är värda att stödjas? Vilka är motiven till indragningen av NTF:s organisationsstöd? Och varför fanns inte det här i budgeten?

Fru talman! Jag känner inte till exakt vad som ligger bakom detta. Man kan stödja folkrörelser utan att för den skull vara helt enig om att det måste vara ett exakt antal miljoner som måste gå till exakt den och den verksamheten. Dessutom bör vi alltid ha attityden att vi kan utvärdera och granska om pengarna används på ett bra sätt. Ibland finner man att även det som är en i grunden behjärtansvärd verksamhet i alla fall kan möta kritik därför att man anser att resurserna inte används på bästa sätt eller att bättre resultat kan nås med en annan inriktning. Vad som varit i det här specifika fallet har jag inget svar om i dag. Jag vill ändå försvara att man ibland i budgetdiskussioner kan ompröva bedömningar utifrån det grundsynsätt som jag nu redogjort för.

Fru talman! Gång på gång har jag hört statsministern säga att skatten ska sänkas för låg- och medelinkomsttagare, och gång på gång har det följts upp av kraftiga skattesänkningar för höginkomsttagare och förmögna. Riksdagens utredningstjänst har räknat samman effekterna av regeringens budget. De konstaterar att nästan 70 procent av alla inkomstförstärkningar går till de tre rikaste tiondelarna, medan de 40 procent som har de lägsta inkomsterna får oförändrade eller försämrade villkor. Statsministern säger att man ska lyfta fram låg- och medelinkomsttagare, men i själva verket går pengarna till höginkomsttagare och till förmögna. Jag undrar hur det kan vara en så stor skillnad mellan vad statsministern säger att vad regeringen sedan gör.

Fru talman! När vi lägger ihop effekterna av de två budgetarna med mycket stora skattelättnader riktade på dem som arbetar - och vi har varit tydliga med att jobbskatteavdraget har den konstruktionen - leder det till mycket breda skattesänkningar för låg- och normalinkomsttagare på det sätt vi har beskrivit. När man tar alla inkomster får man flera tiondelar som handlar om personer som i realiteten inte förvärvsarbetar. Det är det som den här diskussionen väldigt ofta återspeglar. Vi menar att i ett land där allt fler jobbar förstärks möjligheterna att långsiktigt finansiera ett välfärdsåtagande som tar hänsyn till att vi får allt fler äldre, att det är allt senare uppskjutet inträde på arbetsmarknaden och att vi dessutom har en miljon människor, som det har handlat om, i förvärvsaktiv ålder som inte arbetar. Allt detta ska vi klara med skattemedel, skatter som vi lägger på produktion och arbete. Då har vi sagt att sättet att långsiktigt klara detta är att uppmuntra till arbete därför att det är det som i grunden gör att vi klarar resten av välfärden.

Fru talman! Det gäller bristen på arbetskraft. De småländska företagens orderböcker är fulla, och framtidsutsikterna är lysande för de allra flesta. Det har varit extremt god tillväxt i Kronobergs och Jönköpings län, och det är glädjande. Det är framför allt tillverkningsindustrin som driver på, men även tjänstsektorn har stark uppgång nu. Det har anställts många nya, men ännu fler behövs. Faktum är att det skulle kunna produceras och säljas ännu mer om man bara kunde hitta lämpliga personer att anställa. Investeringar görs i nya maskiner för att effektivisera och automatisera. Trots det är arbetskraftsbristen nu så allvarlig att man satsar på värvningskampanjer. Ett antal kommuner i Småland ska besöka bland annat Rosengård i Malmö för att övertyga arbetslösa om att det finns jobb i Småland. Det är svetsare, montörer, operatörer som främst behövs men även många andra. Min fråga till statsministern är: Hur kan regeringens politik dämpa arbetskraftsbristen i Sverige?

Fru talman! Jag var själv i Växjö i går, så vi är helt överens om hur det är i Småland. Låt oss konstatera att de arbetskraftsstimulanser som vi nu har utverkat, och det kommer ännu mer vid halvårsskiftet nästa år, får ungefär den effekt som vi hade hoppats på. Vi får fler yngre som går in, vi har den största sysselsättningsökningen av unga sedan 1963, vi har fler äldre som stannar kvar i arbetskraften, vi har 40 000 utrikesfödda som har kommit in och fått ett arbete och vi har ett ökat förvärvsdeltagande bland kvinnor. Det är precis de grupper man brukar peka ut. Man måste då försöka komma in i ett läge där väldigt många av dem som har jobb redan jobbar övertid och där kvalificerad arbetskraft med lång erfarenhet står att finna. Vi försöker naturligtvis göra än mer för att få precis de grupper jag pekade på att ytterligare öka sitt arbetskraftsdeltagande. Nystartsjobb och olika lättnader riktade till företagare är en sorts sociala kontrakt slutna med arbetsgivare där vi säger: Vi vet att ni har mycket att göra, men ta lite tid att utbilda, ta på er att lära upp personer som stått utanför för ett tag så kan ni få in fler i arbetskraften.

Fru talman! På förmiddagen i dag träffade skatteutskottet Skatteverkets tjänstemän för att diskutera åtgärder mot skattefusk. Regeringen har nu minskat resurserna till Skatteverket, och det får naturligtvis konsekvenser för skattekontrollen. Jag ställde en direkt fråga om hur Skatteverket ska kunna kontrollera de differentierade arbetsgivaravgifterna, som den borgerliga regeringen och majoriteten i riksdagen har beslutat om. Det innebär bland annat att det blir olika arbetsgivaravgifter på bensinmacken när man köper korv med bröd och när man köper bensin. Svaret från Skatteverket blev: Det blir en rysare. Vad vill statsministern göra för att detta inte ska bli en rysare för Skatteverket?

Fru talman! Det är roligt att höra att de säger samma saker på Skatteverket nu som de gjorde på 90-talet när jag satt i motsvarande utskott och frågade hur det slog när socialdemokratin införde differentierad moms. Det var ungefär samma svar. Man ska komma ihåg att det kan få krånglighet som följd. Men skälet till att vi har valt att göra detta är att vi vill använda begränsat utrymme för att ge mesta möjliga jobboutput, att vi ska få mesta möjliga jobb för det vi gör. Det är inriktningen. Det är därför vi har utformat jobbskatteavdraget så. En del av det som vi gör agerar som regelförenklingar. Om vi tar bort vissa skatter leder till det minskat behov av skattekontroll. Det vägs säkert i andra vågskålen när man pratar med skattemyndigheterna.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern beträffande nyrekrytering av unga människor till den organiserade brottsligheten. Händelserna i Västra Götaland har upprört oss alla - ett hot mot både enskild person och demokratin. Att den organiserade brottsligheten kunnat fortsätta under väldigt många år torde bero på en ständig nyrekrytering, inte minst bland unga. Det är en nyrekrytering som sker via en alldeles speciell arbetsförmedling som är öppen 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet, och alla är välkomna. Min fråga till statsministern är: Vilka avsikter har statsministern för att förhindra den nyrekrytering av unga människor till den kriminella banan som har fått pågå under en alldeles för lång tid?

Fru talman! Regeringen vill att vi också utreder brott begångna av människor som är för unga för att vara straffmyndiga. De kan inte få straffpåföljd, men det kan ändå utredas vad som har hänt. Det kan också ge en social signal om att här har vi en ung människa som är på glid, på väg i fel riktning. Det kan leda till den tidiga reaktion som vi alla vittnar om alltför ofta saknas. Jag tror också att vi har all anledning att titta på bland annat idrottsvåldets firmor som finns kopplade till vissa av våra idrottsklubbar som uppenbart glorifierar våldsanvändning och säkert också kan bli en typ av rekryteringsgrund. För att nu också säga det: Det verkningsfulla är att också se till att vi får en skola som inte släpper igenom elever som inte klarar godkänt, som ser varje elev och låter varje elevs begåvning komma till sin rätt och en arbetsmarknad som står öppen för alla och där varje ansträngning att hedra arbetslinjen gör att varje människa kan komma in i ett hederligt arbete snarare än att man väljer den kriminella vägen.

Fru talman! Det ringde en kvinna från en liten ort till mig alldeles nyligen. Hon är 61 år och har jobbat som plusjobbare. De jobben ska ni nu ta bort eller håller på att fasa ut eftersom ni tycker att det är bättre för de sysslolösa och arbetslösa, förutom att de ska bli fattigare. Hon var mycket förtvivlad och bedrövad och till och med på gränsen till desperat för att hennes ersättning blir lägre och lägre. Hon vill göra en insats, hon vill ha ett jobb. Men på den här lilla orten finns det inte så stort utbud för 61-åriga kvinnor. Dessutom gör den här kvinnan en parallell med den tidigare statssekreteraren Ulrica Schenström som fick 2 miljoner för att hon var full på en krog och kysste en journalist, medan den här kvinnan som är arbetslös ska få lägre och lägre ersättning. Jag undrar om du delar hennes uppfattning om att ni håller era egna om ryggen och slår på dem som redan ligger.

Fru talman! Det är inte jag som har fört samtalet med henne, så det är lite svårt för mig att relatera till allt det som här sägs. Låt mig bara säga att vi var tydliga när vi kritiserade plusjobben och menade att det var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som inte gav utrymme på den reguljära arbetsmarknaden för avtalsenlig lön med möjlighet att få fast anställning. Det är den kritik vi har haft när Pär Nuder och andra hävdat att det var en stor sysselsättningsökning innan regeringen tillträdde. Vi påpekade att ni räknade in friårsjobbare, plusjobbare och en lång rad av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte ger reguljär sysselsättning. Det verkligt nya som nu har skett är att människor i alla åldrar, även en hel del äldre, kommer in och får fast anställning. Det är förvisso ett gott konjunkturläge men också beroende på att vi har växlat bort det som är en typ av åtgärder som Monica Green hänvisar till. Vi säger i stället: Ge människor utrymme att komma in i den reguljära marknaden, se till att det lönar sig bättre att arbeta och gör det genom riktade lättnader till de arbetsgivare som är intresserade av att anställa.

Fru talman! Regeringen satsar ökade resurser för att komma till rätta med bidragsfusket. Jag är helt överens med statsministern om att alla former av fusk naturligtvis ska bekämpas. Skatteverket har beräknat att skattefusket uppgår till ungefär 133 miljarder. Samma summa undanhålls statskassan på grund av skattefusk. Skatteverket har begärt ökade resurser hos regeringen men inte fått det i liggande budget. Nu räknar Skatteverket med att minska sin personal inom kontrollverksamheten med 400. Jag vill då ställa frågan till statsministern om han delar min uppfattning att det är oerhört viktigt att bekämpa skattefusk, svartjobb och bidragsfusk och vad statsministern i så fall tänker göra för att Skatteverket ska kunna vidta de åtgärder som krävs.

Fru talman! Som jag tidigare har angivit tror jag att Skatteverket självt är på rätt väg när man säger att det här måste komma från två håll. Det finns anledning att ställa sig frågan hur vi kan göra det enklare för människor att göra rätt med utgångspunkt från att huvuddelen av oss vill göra rätt för oss. Sedan kan vi koncentrera resurser till att mer långsiktigt gå på både organiserad brottslighet och mer omfattande svartjobbsverksamhet, som vi har i både branscher och naturligtvis också bland enskilda i Sverige. Därmed kan vi få den uthållighet i det arbetet som krävs. Vi är naturligtvis beredda att se till båda dessa förutsättningar för att underlätta detta arbete. Det är något som vi redan tar på allvar. Exakt vilka personalförändringar det leder till har jag inte följt på plats. Men jag känner igen diskussionen från mina många år i skattemyndigheten i Stockholms läns styrelse under 90-talet, där man ständigt hänvisade till att man var tvungen att dra ned på personal men där det väldigt ofta ställdes frågan om man inte kunde regelförenkla för att få oss att fokusera på det verkligt allvarliga. Det tror jag är en helt riktig inriktning.