Statsministerns frågestund

Statsministerns frågestund 27 oktober 2011
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenHåkan Juholt (S)
  2. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  3. Hoppa till i videospelarenHåkan Juholt (S)
  4. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  5. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (MP)
  6. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  7. Hoppa till i videospelarenÅsa Romson (MP)
  8. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  9. Hoppa till i videospelarenJimmie Åkesson (SD)
  10. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  11. Hoppa till i videospelarenJimmie Åkesson (SD)
  12. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  13. Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
  14. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  15. Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
  16. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  17. Hoppa till i videospelarenAnna Kinberg Batra (M)
  18. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  19. Hoppa till i videospelarenAnita Brodén (FP)
  20. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  21. Hoppa till i videospelarenAnders W Jonsson (C)
  22. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  23. Hoppa till i videospelarenEmma Henriksson (KD)
  24. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  25. Hoppa till i videospelarenPeter Persson (S)
  26. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  27. Hoppa till i videospelarenJan-Olof Larsson (S)
  28. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  29. Hoppa till i videospelarenJabar Amin (MP)
  30. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  31. Hoppa till i videospelarenBoriana Åberg (M)
  32. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  33. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (FP)
  34. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  35. Hoppa till i videospelarenSven-Olof Sällström (SD)
  36. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  37. Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (KD)
  38. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  39. Hoppa till i videospelarenJörgen Andersson (M)
  40. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  41. Hoppa till i videospelarenCarl B Hamilton (FP)
  42. Hoppa till i videospelarenStatsminister Fredrik Reinfeldt (M)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 42

Anf. 39 Håkan Juholt (S)

Herr talman och statsministern! Med politik är det som med bilkörning. Det gäller att kunna ha blicken ställd framåt men också ha förmågan att se i backspegeln. Erfarenheterna från Moderaternas senaste sammankomst där moderatledaren lite grann svajade på historiebeskrivningen gör den delen bekymmersam. Men det som oroade mig allra mest var beskedet om att det är farligt att ha visioner, att titta in i framtiden, och också vilken mardröm det egentligen är att leva i ett land där ledningen inte har idéer för morgondagen. I och med att statsministern inte vill tala om vare sig historia eller framtid uppehåller jag mig vid nuet. Hur kan det komma sig att det just i dag när vi står här finns rekordmånga socialbidragstagare i landet? Aldrig någonsin har en statsminister organiserat så många socialbidragstagare som du, Fredrik Reinfeldt, har gjort. Det har blivit en socialbidragslinje sedan du 2006 tillträdde som statsminister. 437 000 människor går i dag på socialbidrag. Hur kommer det sig att det blev på det sättet?

Anf. 40 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Det kan möjligen förvåna en och annan att Håkan Juholt tycker att det nu är dags att peka finger gällande historiebeskrivningar hos andra partier. Det är alltid svårt att börja med den egna ödmjukheten. Låt mig säga att vi snarare har uppgifter om sjunkande kostnader för försörjningsstöd - det är nära länkat till hur arbetsmarknaden utvecklas. Fler jobb innebär färre som behöver utnyttja försörjningsstöd. Det är viktigt att det finns möjligheter till försörjningsstöd men att vi säkerställer att det är kortvarigt och att vår arbetslinje fungerar. Det är så vi har byggt upp våra trygghetssystem. Där är utvecklingen under åren med vår arbetslinje att det nu är 200 000 fler som är sysselsatta jämfört med i september 2006 när denna regering trädde till. Varje oro som grundas i att människor i utanförskap av olika slag ska leva av olika ersättningar måste mötas med en arbetslinje som fungerar. Det är det som den här regeringen arbetar för är att få på plats.

Anf. 41 Håkan Juholt (S)

Herr talman! Jag vill till statsministern bara säga att antalet socialbidragstagare i vårt land är det största på 35 år. På 35 år har det aldrig varit så stort som nu när du, Fredrik Reinfeldt, är statsminister. Det är riktigt att 212 000 fler människor i dag arbetar jämfört med hur det var år 2006. Å andra sidan har befolkningen ökat med 287 000 personer - befolkningsökningen är faktiskt inte statsministerns förtjänst - så arbetslösheten är nu lika hög som när du tillträdde trots att du därutöver har slagit sönder våra trygghetssystem och levererat en bidragslinje som ingen statsminister före dig gjort. När det gäller historien förstår jag din och ditt partis önskan och längtan efter att skriva om historien och att ta valda delar från andra partiers historia. Lita därför på mitt löfte, Fredrik Reinfeldt: Vi socialdemokrater kommer aldrig någonsin att stjäla er historia.

Anf. 42 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Frågan nu var mer huruvida man möjligen såg sina egna brister och hur den ödmjukheten möjligen påverkat hur man använder detta. Jag tycker att det är mycket angeläget att ingen ägnar sig åt historieförfalskning. Låt mig också säga att sysselsättningen växer. Det är väsentligt. Detta är viktigt. Det följer av vår arbetslinje. Vi ska göra ytterligare ansträngningar när det gäller detta. Försörjningsstödet är nära kopplat till hur arbetsmarknaden utvecklas. Snarare är det så, med de uppgifter jag har, att kostnaden för försörjningsstöd sjunker i Sverige. Sedan kan vi föra en diskussion om hur detta ser ut och gentemot vad det kan jämföras. Det är viktigt att säga att ingen av oss kommer att kunna åtgärda det med mindre än att vi får en fungerande arbetslinje, att vägarna till jobb är tydliga. Det hänger inte ihop med hur befolkningen utvecklas, utan det hänger ihop med hur arbetsutbudet över huvud taget uppmuntras och hur vägarna till arbete uppmuntras. Vi stänger ned det som tidigare dolde arbetslösheten - stora grupper med förtidspension eller långtidssjukskrivna. Också talen för detta faller. Det bygger i grunden på att vår arbetslinje har förändrat Sverige.

Anf. 43 Åsa Romson (MP)

Herr talman! Det är väl tydligt - oavsett hur vi tolkar gårdagens besked från eurotoppmötet - att krisen kring euron långt ifrån är över. Den kommer också - det tror jag att statsministern håller med mig om; i alla fall skrev ni det i er egen budgetmotion - att kunna påverka den svenska arbetslösheten. Att den ekonomiska krisen kan slå mot Sverige och kan komma att leda till att svenskar hamnar i arbetslöshet är väl ganska uppenbart. Det som i det avseendet bekymrar mig är att vi när vi tittar på vårt trygghetssystem i dag ser att sedan Fredrik Reinfeldt 2006 kom till makten har andelen som är med i a-kassan sjunkit. Den ligger nu på 70 procent. Förra veckan kom nya siffror från riksdagens utredningstjänst - siffror som vi beställt - som pekar på att de grupper som löper största risken att nu bli varslade är de grupper som inte längre har a-kassa. Jag undrar hur statsministern ser på att vi har det trygghetssystemet. Fredrik Reinfeldt, du talade i ditt tidigare svar om att vi inte ska dölja människor i fel åtgärd. Men här riskerar vi att dölja människor som är arbetslösa i ett försörjningsstöd som inte alls är menat för det.

Anf. 44 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Jag har inga underlag eller någon forskning som bekräftar det Åsa Romson säger. Det var mycket stora grupper av människor som redan före allianstillträdet, på den tid Miljöpartiet hade inflytande över politiken, som stod utanför a-kassan - fler än som senare lämnat den, och flera av dem hade en mycket svag förankring på arbetsmarknaden. Så såg det ut i det land där Åsa Romson hade makt och inflytande. Stora grupper som sedan lämnat a-kassan är de som i de flesta fall, såvitt vi kunnat finna, haft minsta arbetslöshetsrisken - människor med pensionen nära förestående eller människor som jobbat i yrken med låg eller nära nog ingen arbetslöshetsrisk och som därför inte tyckt det vara värt att gå in i en a-kassa som det är upp till var och en att besluta om man vill gå in i. Så långt hur det faktamässigt ser ut. Återigen: Det avgörande är vem som är bäst på att sedan säkerställa att det finns fler jobb för att undanröja arbetslöshetsrisker eller se till att arbetslöshetsperioder blir korta. Det finns ett aktivt omställningsstöd, och det förs en konsekvent politik för att jobben ska bli fler. Det är det avgörande.

Anf. 45 Åsa Romson (MP)

Herr talman! Det här gör mig lite bekymrad. När statsministern i ett nyhetsinslag tidigare i veckan kommenterade de här siffrorna lät han ändå öppen - finns det problem är det naturligtvis så att ett öppet och lyssnande parti som Moderaterna är öppet för att titta på detta. Har vi så olika bilder av att a-kassan i Sverige inte har något problem med att en sjunkande andel är med? Över 80 procent var med när du, Fredrik Reinfeldt, tillträdde som statsminister. I dag är det 70 procent enligt de siffror som riksdagens utredningstjänst visar på. Som jag kan utläsa uppgifterna är det så att ungdomar till exempel i minskad utsträckning går in i a-kassan. Jag är bekymrad över det. Att statsministern i ett läge där vi står med en eurokris inte är bekymrad över det gör mig ännu mer bekymrad.

Anf. 46 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Jag bemötte det påstående som Åsa Romson bakade in i sin fråga om vilka som stod utanför a-kassan. Återigen vill jag påpeka att när Miljöpartiet hade inflytande över Sverige stod fler utanför a-kassan än som därefter lämnat den. Det var en kraftig överrepresentation just av unga människor som i Miljöpartiets Sverige inte var medlemmar i a-kassan eller som inte hade kvalificerat sig för de villkor som leder in i a-kasseersättning. Vill man föra diskussionen på det sättet får man förorda en form av obligatorium och säkerställa att detta blir en del av den generella välfärden. Märkligt nog är det så i Sveriges riksdag att det är de partier som ligger längst till vänster som är allra mest emot. Så är det. Det beror på var på vänster-höger-skalan Miljöpartiet placerar in sig. De som ligger längst till vänster är mest emot idén om en obligatorisk a-kassa. Det är möjligen lösningen. Det vi funnit svårt är att utforma a-kassan så att lönebildningen och vår arbetslinje inte motverkas. Det är fortsatt vår ansträngning att försöka hitta en metod för att i så fall få ett obligatorium på det här området.

Anf. 47 Jimmie Åkesson (SD)

Herr talman och statsministern! Debatten om de så kallade Stasiarkiven har blossat upp igen de senaste dagarna, inte minst med anledning av att det nu tycks finnas en majoritet i riksdagen för att öppna och offentliggöra dem. Regeringen har hittills avvisat alla sådana förslag. Senast i dag läste jag att företrädare för regeringen säger att det finns integritetsanledningar och annat som gör att man inte vill göra det. Jag menar att det finns ett stort allmänintresse i att få veta saker om detta. Är det så att människor i samhällets absoluta topp för inte alltför länge sedan har arbetat för den östtyska säkerhetstjänsten finns det ett stort allmänintresse kring det, och det är saker som naturligtvis måste blottläggas. Min fråga till statsministern är alltså om den senaste debatten och det faktum att det nu ser ut att ha förändrats i riksdagen vad gäller majoritetsförhållanden får regeringen att åtminstone ta frågan ett varv till och omvärdera sin inställning till att offentliggöra Stasiarkiven.

Anf. 48 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Vad som eventuellt utverkas i form av lagstiftning eller svar här i riksdagen får vi naturligtvis följa. Det är väl bara att erkänna att det finns en balanspunkt mellan ett allmänintresse och det faktum att vi får anta att en hel del av dem som är nämnda i Stasiarkiven är människor som på mer eller mindre goda grunder är utpekade som kollaboratörer till den östtyska staten. Jag vill dock påpeka att de är just utpekade. Det är alltså ingen rättslig process som har funnit dem skyldiga. Det gör att den som har nämnts där, kanske ibland bara av misstag, på detta sätt i efterhand kan misstänkliggöras om vi bryter en mycket stark sekretess som har varit en del av en svensk rättstradition. Helt plötsligt kan människor alltså bli utlämnade på grund av vad som möjligen har varit ett rent godtyckligt förfarande. Den enskildes rätt och att på detta sätt upprätthålla sekretess står mot allmänintresset. Jag har inte lika enkelt som en del andra att hävda att det bara ska dömas till fördel för allmänintresset, och det är därför regeringen har varit väldigt tveksam. Det handlar om väldigt grundläggande rättsliga principer.

Anf. 49 Jimmie Åkesson (SD)

Herr talman! Det är självklart inte helt okomplicerat. Vi vet inte om alla uppgifter stämmer, om alla som är utpekade faktiskt är det på rätt sätt och så vidare. Det tycker jag dock ytterligare stärker uppfattningen att detta måste fram i ljuset, så att det kan utredas. Det kan också antas vara så att det som inte stämmer är av marginell karaktär och att väldigt mycket faktiskt stämmer, och då menar jag att det är just allmänintresset som väger väldigt tungt. Personlig integritet är en sak, och allmänintresse är en annan sak. Det är principer som inte sällan kolliderar på olika sätt. Då måste man hitta den balanspunkt statsministern pratar om. Med beaktande av statministerns eget tal till partistämman för bara en vecka sedan, där han sade sig just vilja företräda allmänintresset, tycker jag att det är märkligt att man i denna fråga hamnar i rakt motsatt slutsats och låter allmänintresset stå tillbaka för den personliga integriteten eller eventuella felaktigheter som skulle kunna finnas i dessa arkiv. Vad är ni så rädda för? Till och med Vänsterpartiet säger sig nu vilja öppna arkiven.

Anf. 50 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Med allmänintresse menar vi i detta fall huvudsakligen tillgång i enlighet med svensk offentlighetsprincip för att förmodligen journalister och de mest intresserade ska kunna få fram namnen och därefter kunna använda dem i olika former av artiklar. Det är klart att det då kan vara godtyckligt, att namn bara utpekats. Vi ska också veta om att det möjligen röjer källor som Säkerhetspolisen har arbetat med mot löfte att deras namn under mycket lång tid skulle vara skyddade för de tjänster de har begått. Det är en återspegling av en svunnen tid, kalla krigets dagar, med ofta helt andra förutsättningar än vad som gäller i dag. Låt oss också konstatera att det har skett en prövning i Högsta förvaltningsdomstolen som möjliggjort att forskare som framför allt har tittat på detta har fått access till delar av materialet, om än inte namnen. Det är ett sätt att hitta balansen. Detta nämner jag för att återge hur regeringen har resonerat kring detta.

Anf. 51 Lars Ohly (V)

Herr talman! Det var debatt i tisdags om eurokrisen. Det var en aktuell debatt som Vänsterpartiet hade föreslagit. Det framkom då ganska tydligt att Vänsterpartiet är ensamt i denna kammare om att säga nej till att Sverige ska bidra till de europeiska, framför allt franska och italienska, bankernas överlevnad. Våra argument för detta har varit ganska klara: Det riskerar att göra det riskfritt att driva bank. Vinsterna är privata, men kostnaderna och förlusterna är offentliga. Dessutom tycker vi att bankerna har råd. Nu säger Europas ledare att 108 miljarder euro ska pumpas in i banksystemet. Förra året tjänade Europas banker 134 miljarder euro. 2005-2009 tjänade de 670 miljarder euro. Varför ska en undersköterska i Bredäng och en reparatör i Luleå bidra till att rädda franska och italienska banker? Varför ska inte aktieägarna själva, som har gjort sådana enorma vinster de senaste åren, ta det ansvaret?

Anf. 52 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Svaret är: Det ska de naturligtvis inte göra. Det som belöper på Sverige - jag såg att det handlade om Handelsbanken och Swedbank - förutsätter vi att deras ägare täcker upp genom att hålla inne vinster eller göra extrainbetalningar. Det ska absolut inte läggas någon av de personer Lars Ohly nämner till last. Det är det svenska beskedet: Vi ska inte använda skattepengar i banksektorn. Vi ska dessutom säkerställa det jag i går framförde ännu en gång, nämligen att den svenska bankakutslösningen också bör användas i runt om i Europa. För det fall att det i sista hand görs anspråk på offentliga medel för att skydda en bank från att fallera ska betalningen tas ut i form av att man tar över ägarstarka aktier eller helt tar över ägandet av banken, för att på det sättet kunna återställa den med vinst till marknaden. Då kan man göra på det sätt vi har gjort i Sverige, nämligen hanterat banker i kris på ett sätt som har gjort att svenska skattebetalare har hamnat på plus. Det är det som gör oss unika. Andra har gjort det Lars Ohly beskriver, men inte Sverige. Det tänker vi inte heller ändra framåt.

Anf. 53 Lars Ohly (V)

Herr talman! Det stämmer inte riktigt, eftersom statsministern i varje fall i EU-nämnden här i riksdagen företräder uppfattningen att Sverige ska ställa upp för att rädda franska och italienska banker. Det är naturligtvis svenska skattebetalares pengar som därmed används. Ni har inte råd att höja a-kassan till en rimlig nivå. Ni har inte råd att se till att människor inte utförsäkras från sjukförsäkringen. Ni har inte råd att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Men 5-10 miljarder tycker ni är lämpligt att stoppa in i ett system som gör att de franska och italienska bankerna kan överleva utan att deras aktieägare tar det ansvar som vore rimligt att kräva. Det betyder att det är de som inte var bjudna på festen som får betala notan. Det betyder att undersköterskan i Bredäng och reparatören i Luleå är de som får stå för kulorna. Jag menar att detta är gravt felaktigt. Vi måste se till att de aktieägare som har tjänat pengar - 134 miljarder i banksektorn förra året - är de som också tar ansvar för bankernas överlevnad.

Anf. 54 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Jag tror att alla förstår vad Lars Ohly retoriskt försöker åstadkomma, men det är väl ändå bra om vi kopplar det till vad vi de facto gör. Vi har inte sökt detta stöd i EU-nämnden eller någon annanstans tagit den typen av beslut. Vi ska inte sända svenska skattepengar in i banksystemet, utan vi ska säkerställa att det är ägare som tar eget ansvar. När det gäller de miljarder som nämndes i natt för att rekapitalisera det europeiska banksystemet nämns två svenska banker. Dem tog jag upp. Det är strax under 10 miljarder för Handelsbanken och 2,7 miljarder för Swedbank. Det får deras ägare förstärka bankernas primärkapital med, eller om bankerna håller inne vinst. Det tänker vi inte ställa upp med. Vi tänker inte heller skjuta in skattepengar i någon annan bankverksamhet. I utformandet av en bankakut så som vi har haft i Sverige säkerställer vi dessutom i det fall det skulle komma i fråga - det är dock inte som har diskuterats nu - en metod som säkerställer att vi är med på uppsidan och inte skickar notan till svenska skattebetalare. Vi ska göra reklam för det Sverige är bra på, inte baktala det och beskriva det på ett felaktigt sätt.

Anf. 55 Anna Kinberg Batra (M)

Herr talman! Det är inte varje dag man som moderat gruppledare följer upp en frågeställning från Lars Ohly, men jag tänkte faktiskt göra det just mot bakgrund av det EU-möte statsministern bevistade i går. Jag är också intresserad av effekterna för svenska medborgare och skattebetalare efter bland annat det svenska engagemang som har varit i att finna en lösning för det finansiella systemet och för att stoppa de akuta kriserna i bankerna, där svenskt ledarskap har legat bakom mycket av det som nu kommer på plats vad gäller till exempel hårdare krav på bankerna. Jag skulle vilja vända på Lars Ohlys frågeställning och fråga statsministern vilken effekten skulle bli för undersköterskan i Bredäng och reparatören i Luleå utan detta svenska ledarskap och om inte EU-ledarna i går hade kommit överens om åtminstone de mest akuta åtgärderna. Varför är det viktigt för bland annat de här två - och de andra svenska skattebetalarna - att den akuta skuldkrissituationen i EU nu kan stoppas?

Anf. 56 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Av det enkla skälet att faller banker okontrollerat får det påverkan på oss alla. Då slutar stora delar av arbetsmarknaden att fungera. Då får vi stora problem med vårt sparande, med våra pengar. Det leder i sin tur till att jobb försvinner och att välfärden tar stryk. Det har vi lärt oss av bitter erfarenhet. Alltså måste vi ha kontrollerade processer för banker i problem. Det gäller i Sverige men det gäller också i andra länder, eftersom problemen påverkar gränsöverskridande. När vi gör det måste vi ha en ordning så att vi håller ordning på var notan hamnar, och det var det som min och Lars Ohlys diskussion handlade om. Den ska inte hamna hos skattebetalarna. Vi ska säkerställa att ägarna tar sitt ansvar. Och vi ska ha stoppmekanismer som dessutom säkerställer att även när vi i ett sistahandsläge möjligen måste ta hjälp av offentliga medel ska vi ta ägarstarka aktier eller övertagande av banker i motbetalning för att kunna återställa det till marknaden och därmed kunna hamna på plus. Detta har jag nu beskrivit som den svenska erfarenheten från 1990-talet och 2008 och också fått andra europeiska ledare att visa intresse för. Det är den del i den europeiska lösning som vi fick fram i natt som jag fortsatt tycker saknas.

Anf. 57 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Vi har inte bara ekonomiska kriser att hantera utan också ekologiska kriser. Det är därför mycket positivt att Sverige nu innehar ordförandeskapet i Arktiska rådet och att vi för första gången kunnat presentera en strategi för Arktis. Det kommer att krävas kraftfulla insatser, bland annat ett antal marina reservat, då utvinning av naturresurser, dramatiskt ökade transporter och alltmer gifter via luft och vattenströmmar som kommer till detta sköra område också påverkar oss globalt. Vid den senaste arktiska parlamentariska konferensen antogs en resolution som bland annat uppmanar regeringarna i de arktiska länderna men också Arktiska rådet att arbeta fram en långsiktig strategi, en vision för ett hållbart Arktis fram till 2030. Min fråga till statsministern är om regeringen medverkat till att detta arbete påbörjas.

Anf. 58 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Ja, det är ett snabbt växande intresse för Arktis, tyvärr till följd av klimatförändringar, för det öppnar transportleder och tillgång till naturresurser i en omfattning som inte har varit möjlig tidigare. Som Anita Brodén mycket riktigt påpekar innehar Sverige ordförandeskapet i Arktiska rådet. Den granskning som nämns kallas för Arctic Change Assessment. Det är en särskild genomgång som görs av alla dessa följder och förändringar som nu är på väg. Jag har inhämtat att på ett särskilt möte som Sverige ska leda i början av november i Luleå ska bland annat detta tas upp. En mycket viktig del av arbetet under ordförandeskapet är att ta reda på hur dessa förändringar påverkar de länder som lever närmast det arktiska området.

Anf. 59 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Alliansregeringen har genomfört flera viktiga reformer för att få ordning på den svenska sjukvården, och vårdval Sverige kanske är den allra viktigaste. Det öppnar för entreprenörskap i primärvården samtidigt som man ger patienten makt över primärvården. Det har lett till en oerhört dynamisk utveckling i stora delar av Sverige, där det öppnas nya mottagningar, tillgängligheten ökar och bemötandet blir allt bättre. Tyvärr är bilden inte likadan i hela landet. I ett fåtal landsting motarbetar man aktivt den här utvecklingen, vilket gör att vi får ytterligare en tudelning av svensk sjukvård. När nu flera landsting går vidare med de här modellerna och även i specialistsjukvården riskerar det att bli än värre med en snabbt utvecklande positiv sjukvård i vissa delar och det motsatta i andra delar. Jag undrar vilka åtgärder statsministern tycker att man bör vidta för att minska de klyftor som vi i dag ser växa fram.

Anf. 60 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Jag tror att just det faktum att vi i Sverige fortsatt har en ojämlik sjukvård är en av de största utmaningar som svensk sjukvård står inför. Vi ser många exempel på hur man kan få tillgång till olika former av behandling och olika former av medicin beroende på var i landet man bor. Det är i grunden inte förenligt med den lagstiftning vi har och den ambition vi vill se på plats. Ett sätt att säkerställa att patientmakten ökar är just de vårdvalsreformer som nu finns i stora delar av landet och som möjliggör för människor att söka sig till sjukvård som de känner förtroende för. Jag delar uppfattningen att det har gett väldigt positiv respons där det har använts. Vi kommer naturligtvis att uppmuntra att vårdval används över hela landet, eftersom vi i grunden tycker att det är en bra reform inom ramen för regionalt självbestämmande, för det är här olika politiska majoriteter som gör olika bedömningar. Och vi kommer att fortsätta göra ansträngningar, och en särskild utredning tittar just på jämlikheten i sjukvården, alltså hur vi ska skapa resurser och följa upp så att sjukvården blir mer jämlik i olika delar av landet.

Anf. 61 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Tidigare i veckan presenterades en undersökning. Av de 9 000 som svarat var det en majoritet som på den lite tillspetsade frågan om de kunde tänka sig att bli hemmafru svarade att de faktiskt kan tänka sig det alternativet. Statsministern kommenterade det här i Aktuellt med att det verkar som att den glorifiering av hemmafrulivet som tv-serier har bidragit till kanske har påverkat attityden. Det här väcker en del principiella frågor om hur vi ser på människors valfrihet, hur vi ser på statens roll och hur vi ser på möjligheten för människor att själva få bestämma inriktning och styra över sitt eget liv. Man ska ju aldrig ta sådana här undersökningar för annat än vad de är. Det är alltså en begränsad undersökning och inte ett fullständigt urval på något sätt. Men samtidigt är det återkommande när man frågar föräldrar vad de vill att de inte alltid prioriterar bara karriär och en hög lön, utan många föräldrar prioriterar en möjlighet att få mer tid med sina barn. Min fråga till statsministern är: Hur ser statsministern på möjligheten att öka möjligheten för föräldrar att tillbringa mer tid tillsammans med sina barn?

Anf. 62 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Jag gjorde en mycket lång intervju med Aktuellt kring detta, och de hade tyvärr bara möjlighet att sända väldigt korta delar av mina svar. Det är angeläget att påminna om att i det Sverige som jag föddes fanns fortfarande en sorts uppdelning mellan män och kvinnor där man förutsatte att när barnen kom skulle männen fortsätta sin karriär och kvinnorna sluta jobba och stanna hemma. Det var någonting som man förutsåg i princip skulle gälla under en mycket lång del av dessa kvinnors liv. Det var några uppenbara problem med det. Nu när vi i efterhand försöker glorifiera tror jag att det inte alltid var kvinnors erfarenhet att detta var något som gjordes med uppskattning eller förståelse för vilket slit och vilket hårt arbete som det i realiteten utgjorde. Men vår kunskap har också vuxit om att män och kvinnors relationer inte alltid håller, och då är det den kvinna som har varit hemma, haft sämre löneutveckling och varit mindre etablerad på arbetsmarknaden som är den stora förloraren. Vi vill därför vara tydliga med att drivkrafterna för jobb måste gälla för både män och kvinnor, och med det måste vi förena möjligheten att förena arbete med familjebildning på ett modernt sätt. Då tror jag att många möjligheter ska finnas att få göra egna val; det har jag respekt för. Men jag var lite känslig för vad ordet hemmafru möjligen historiskt har betytt.

Anf. 63 Peter Persson (S)

Herr talman! Jag har i denna kammare oerhört många intressanta debatter om skola och utbildningspolitik. Under senare tid har det varit en särskild koncentration på naturvetenskapliga ämnen och matematik. Men det har också av och till diskuterats historia, vilket jag anser är mycket angeläget. Under de senaste dagarna har jag noterat att det även bland starkt politiskt aktiva människor med betydande förtroendeuppdrag finns uppenbara brister i politiskt historiska kunskaper, exempelvis att rösträtten har erövrats i vårt land konfliktfritt och att alla partier har bejakat den. Det är tråkigt att det finns så begränsade kunskaper. Jag undrar: Delar statsministern min oro för historieokunskapen? Avser han i så fall att vidta några åtgärder för att förbättra den?

Anf. 64 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Vi har väldigt ofta diskussioner om att sätta just historieämnet i högsta sätet av det enkla skälet att vi noterat att människor glömmer. Vi har också noterat att politiska företrädare för olika partier är särskilt farliga när det gäller att försöka vrida till historien på ett sätt som ibland passar det egna partiets historieberättelse mer än andras. Mitt parti är på något sätt bara ett av dem, absolut, och inte obefläckat. Vi ska notera att det faktiskt var en väldigt lång period som Sverige ägnade åt att utveckla sin demokrati, någonstans från 1860-talet fram till 1921. Det kan vi påminna om, när vi nu diskuterar omvandlingen i Tunisien och Egypten och undrar, när det nu har gått flera veckor, varför inte en demokrati har kommit på plats, är att det i vårt land tog ungefär 50 år innan vi fullt ut fick demokratin på plats och också kvinnlig rösträtt. Av detta ska vi lära och detta ska vi minnas, och därför är historieämnet mycket viktigt.

Anf. 65 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! 113 000 människor söker jobb i Västra Götaland. Dessutom hänger verksamheten för Saab och dess underleverantörer på en mycket skör tråd. Nu hotas hundratals jobb när Volvo lägger ned sin verksamhet i Uddevalla. Att man lovar de anställda annan sysselsättning på andra orter i landet hjälper kanske några men långt ifrån alla. Utöver detta minskar regeringen anslaget till högskolan och gymnasieutbildningen i området. Det hopp som finns i regeringens budgetförslag för de anställda inom industrin är sänkt krogmoms. Detta skänker inget vidare stort hopp. Mina frågor till statsministern är: Vad gör regeringen konkret för att stärka de anställdas möjligheter att få jobb? Vad gör regeringen för att skapa nya jobb inom industrin i Uddevalla- och Trollhätteregionen?

Anf. 66 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Det viktigaste vi gjorde var att inte lyssna på alla de oppositionsröster som likt i andra länder tyckte att vi skulle köra de offentliga finanserna i diket. Vill man säkerställa att investeringar försvinner från landet och jobb försvinner ska man bedriva den politik som i stor utsträckning bedrivits runt om i Europa av dem som har ropat på mer av allt till alla. Vi har varit försiktiga. Vi har urstarka offentliga finanser och en välskött ekonomi. Det är den bästa grunden för att jobben ska kunna växa till. Låt mig också påpeka att ungefär 300 000- 500 000 nya jobb växer fram i svensk ekonomi varje år. Min uppfattning är att den svenska modellen är som allra bäst när den hjälper till omställning från jobb som inte klarar konkurrenskraften till jobb som gör det och som finns i sektorer av ekonomin som växer. Jag ser gärna att det är i såväl verkstadsindustri som andra branscher, men det måste i grunden handla om företag som är konkurrenskraftiga och kan producera varor och tjänster med vinst och har långsiktig överlevnadsförmåga. Vi ska ställa om Sverige så att de som söker och får jobb kommer till dessa sektorer.

Anf. 67 Jabar Amin (MP)

Herr talman! En stor yrkeskategori i Sverige är lärarna. Lärarkåren utgörs av 150 000-200 000 personer. Vi vet alla att lärarlönerna är låga. Det har även olika företrädare för regeringen medgett. Den karriärutvecklingsreform som regeringen lanserar ger lärarkåren 26 miljoner kronor nästa år. Vi har räknat ut att det blir kaffepengar till lärarna. Mina frågor till statsministern är: Hur kan regeringen garantera att lärarna får höjda löner? Vad kommer regeringen att göra? Ni minskar ramanslaget till kommunerna med 3 miljarder samtidigt som ni överlämnar åt kommunerna att själva verka för löneökning.

Anf. 68 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! I Sverige förhandlas och sätts löner av arbetsmarknadens parter, i detta fall representerade av lärarrepresentanter och Sveriges Kommuner och Landsting. Det är alltså kommunerna som är arbetsgivare till landets lärare. Det är populärt bland rikspolitiker att ropa på högre löner trots att de är väl medvetna om, får man hoppas, att de inte har något inflytande över detta. Att lova på områden där man själv inte har makten är ett sätt att föra debatt som jag inte är säker på att alla medborgare blir imponerade av. I Sverige tjänar en gymnasielärare med fem års utbildning strax under 30 000 kronor i månaden. Alliansregeringen har förstärkt plånboken för dessa lärare med 1 700 kronor i månaden via de inkomstskattesänkningar vi har gjort. Märkligt nog har protesterna från oppositionen varit högljudda. Man har ansett att det är felaktiga satsningar att lärare på detta sätt har fått nästan 2 000 kronor mer i månaden netto varje månad. Det är bra om Miljöpartiet ser över hur man ser på sänkta inkomstskatter eftersom det är bra för alla, också för lärarna. Detta är nämligen något som Miljöpartiet kan ha inflytande över till skillnad från hur lönerna sätts av arbetsmarknadens parter.

Anf. 69 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Utan företagarna stannar Sverige. Särskilt i dessa turbulenta tider med ekonomisk kris som har lamslagit delar av Europa är det viktigt att bibehålla och öka de svenska företagens innovations- och konkurrenskraft och att underlätta för flera att satsa på företagande. Min fråga till statsministern är: Vad gör regeringen för att det ska bli enklare och mer lönsamt att starta och driva företag i Sverige?

Anf. 70 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! När man mäter innovationskraft i länder över hela världen - det har kommit sådana mätningar på sistone - hamnar Sverige som nummer ett i världen när det gäller förmåga att skapa innovationsmiljö och innovationskraft i vår ekonomi. Det tror jag beror på att här finns goda förutsättningar att enkelt starta företag. Det finns förbättrade ekonomiska möjligheter efter att vi har tagit bort många skatter, sänkt skatter som har tyngt småföretagande och innovativt företagande, tillfört forskningsresurser och utökat förmågan att kommersialisera forskningsslutsatser i och kring våra högskolor och universitet. Allt detta hänger ihop och skapar ett innovationsklimat. Vi gör nu liknande satsningar bland annat när det gäller innovationsfonden för Norrlands inland för att det också ska vara möjligt att i olika delar av Sverige finna ett stöd för att gå från en idé till ett eget företag till att vilja växa. Så får vi fram fler jobb.

Anf. 71 Carl B Hamilton (FP)

Herr talman! Jag skulle vilja höra statsministerns bedömning av den uppgörelse som gjordes i natt inom EU. Är det början på slutet för den europeiska skuldkrisen? En aspekt av denna uppgörelse och den serie av uppgörelser som har gjorts under snart ett år är att den mindre gruppen som Sverige inte hör till fördjupar sitt samarbete och sin ekonomiska integration. Är det ett problem för Sverige att vi hör till en grupp som inte har samma inflytande som den som går före?

Anf. 72 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! De senaste dagarna, i går kväll och i natt har det tagits flera viktiga steg som ger grund för viss optimism. Vi börjar nu hantera den omfattande finanskris som övergått till en skuldkris. Här pekas tydligt ut att vissa länder måste göra mycket mer för att reformera sig och möta sina problem. Särskilt nämns Grekland, Italien och Spanien. Man pekar också på att Irland har gjort påtagliga förändringar och reformer som möts av positiva marknadsreaktioner, vilket visar nyttan av att börja åtgärda sina problem. Det råder viss optimism, men mycket återstår att göra. Det är tekniskt komplicerat och handlar om mycket stora värden. I EU-samarbetet ingår 27 medlemsländer. 17 av dem har euron som valuta. Ibland vill dessa länder träffas för att fördjupa sitt eurosamarbete. Sverige står utanför till följd av folkomröstningsnejet 2003, och det får vi respektera. Det leder dock till att det hålls viktiga möten där Sverige inte är närvarande. Vi vill säkerställa att det inte påverkar vår vilja att den inre marknaden ska fungera eller konstruktionerna av bankerna, för det har påverkan på det. Därför var jag också närvarande vid ett möte i går kväll som handlade just om dessa aspekter.

Anf. 73 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Vi har under frågestunden hört att allt fler står utanför den omställningsförsäkring som a-kassan innebär. Vi har också hört att aldrig tidigare har så många varit beroende av försörjningsstöd. Detta skulle möjligtvis kunna ha ett samband. Jag noterade också att statsministern gav Miljöpartiet och övriga oppositionen skulden för att vi inte har fått en obligatorisk a-kassa på plats. Jag tolkar det som att Alliansen är överens i frågan. Om det skulle finnas en majoritet i riksdagen för en obligatorisk a-kassa, kommer regeringen då att lägga fram ett sådant förslag under mandatperioden?

Anf. 74 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! För mig handlar förmåga till omställning inte bara om en enskild del av socialförsäkringarna utan om ett system av en lång rad åtgärder. Det handlar om hur Arbetsförmedlingen jobbar, hur omställningsförsäkringar i kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden används och hur vi har byggt ut olika delar av arbetsmarknadspolitiken till stöd för omställning från jobb som möjligen försvinner till jobb som växer fram i en konkurrenskraftig del av ekonomin. Under förra mandatperioden utredde vi hur man skulle kunna utforma en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Problemet var att vi inte tyckte att vi hittade en formel som underbyggde vår arbetslinje - att drivkrafterna för jobb skulle vara tydliga och att vi satte arbete före att som arbetslös leva utanför arbetsmarknaden med olika former av ersättningar. Dessutom byggde förslaget på väldigt höga avgifter, vilket av många skulle uppfattas som en tung indirekt beskattning. Därför valde vi att inte gå vidare med det. Vi i Alliansen har skrivit att vi är beredda att titta på en lösning om den går att förena med arbetslinjen. Man måste dock hitta en utformning, rent tekniskt, som också gör det möjligt.

Anf. 75 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Pensionärerna har under en följd av år med rätta klagat över att de har släpat efter när det gäller skattesänkningar och de villkor som de har jämfört med när de var yrkesverksamma. Jag skulle vilja att statsministern utvecklar hur alliansregeringen genom det gemensamma arbetet inom ramen för den har stärkt ställningen för de sämst ställda pensionärerna i närtid och talar om hur det ser ut med löftet om ytterligare en skattesänkning.

Anf. 76 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Landets ålderspensionärer är en snabbt växande andel av vår befolkning. Det kommer att se ut så även i framtiden. Vi talar om 1,8 miljoner medborgare som är över 65 år. En hel del av dem fortsätter att arbeta längre upp i åren. Det är viktigt att påpeka att inte alla pensionärer i landet har samma ekonomiska förutsättningar. Här finns de som förvaltar de största förmögenheterna i Sverige och samtidigt de som lever med de minsta ekonomiska marginalerna. Det måste man ta hänsyn till när man utformar förslagen. Alliansregeringen har i tre steg sänkt skatten för landets pensionärer med motsvarande nästan 13 miljarder. Det har ingen regering gjort före oss. Det har inneburit allt från 5 000 till 10 000 mer varje år för landets ålderspensionärer, lite beroende på vilken ekonomi de har. Med bland andra Kristdemokraterna som pådrivare tog vi nu senast fram en ökning av bostadstillägget samtidigt som vi ser en uppräkning av både garantipensionärernas och inkomstpensionärernas pension för 2012. Det innebär ungefär 400 kronor mer i månaden nästa år. Det löfte vi har kvar att leverera är 2,3 miljarder. Jag är övertygad om att Kristdemokraterna kommer att vara pådrivande. Vi återkommer till det när det finns utrymme i de offentliga finanserna.

Anf. 77 Jörgen Andersson (M)

Herr talman! Runt omkring i Europa höjs rösterna alltmer för att EU-budgeten ska finansieras med egna medel. Det som kanske har fått mest uppmärksamhet är det som kallas för en transaktionsskatt på finansiella tjänster. Vi har erfarenhet av det i Sverige sedan 80-talet. Det finns uppenbara risker som den skatten kan medföra för svensk ekonomi i den finansiella sektorn som har anställda upp mot 140 000 personer, och den kan enligt vissa bedömningar ha 5 procents inverkan på svensk bnp. Vilka andra faror för svensk ekonomi ser statsministern med att en sådan skatt införs?

Anf. 78 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Många är upprörda över bankerna. Man tycker att de ska betala. Det finns metoder för att säkerställa att inte skattebetalare täcker deras förluster. Jag har nämnt det i tidigare frågesvar. Det finns också sätt att få dem att betala skatt. De är stora bolagsskattebetalare, tycker vi mer effektivt. En finansiell transaktionsskatt har Sverige som sagt negativa egna erfarenheter av. Vi har sagt att om den införs globalt av alla länder kan den möjligen fungera i någon mening, men i samma stund som inte alla inför den kan kapital förflyttas dit där transaktionsskatten inte tas ut. Kapital rör sig numera snabbt i vår värld. Det var också den svenska erfarenheten. Vi förutser att USA och en lång rad andra länder inte kommer att gå med på detta. Nu förs en diskussion om huruvida vi ska genomföra den i EU eller till och med bara i eurozonen. Vår uppfattning är att den förmodligen inte kommer att fungera och att den inte kommer att ge stora inkomster. Den kommer att göra att transaktioner flyttar bort från oss. Det troligaste just nu är kanske att man diskuterar den för eurozonen. De stora vinnarna av det kommer kortsiktigt förmodligen att vara London och Stockholm och möjligen Zürich, det vill säga de länder som ligger med stora finansmarknader vid sidan av eurozonen. Det beror, som sagt, på att det är ett mycket trubbigt instrument. Det finns annat som är mer verkningsfullt om man vill säkerställa att banker och finansiella institutioner betalar skatt.

Anf. 79 Carl B Hamilton (FP)

Herr talman! Låt mig återkomma till min tidigare fråga om den här uppgörelsen som enligt min och, som antytts, även statsministerns mening är väldigt betydelsefull. Av innehållet i uppgörelsen förefaller det mig som om det är Tyskland och de nordeuropeiska länderna, inte minst Finland och Nederländerna, som har haft en hållning. Det är väl den som i stor utsträckning genomsyrar uppgörelsen. Om Sverige hade varit med ända in i mål - statsministern fick vara med ända till klockan 4 - hade väl uppgörelsen inte blivit särskilt mycket annorlunda. Har inte Sverige ett viktigt bidrag att komma med i sådana här sammanhang genom att vi har en tradition av att i förhandlingar och problemlösningar i politiken diskutera vad problemet är och vilka åtgärder vi kan vidta för att komma till rätta med dem - det vill säga en mål-medel-analys och ett rationellt förhållningssätt? Jag vill gärna tro det i alla fall, och vill gärna höra statsministerns reflexion över innehållet i uppgörelsen.

Anf. 80 Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

Herr talman! Det finns ju ett skäl till att Sverige har en intressant erfarenhet. Vi har haft återkommande djupgående kriser. Vi har förhoppningsvis lärt oss en hel del av det. Sverige är ett av de länder i Europa som har störst finanssektor i förhållande till sin ekonomi. Mycket av finanskrisen handlar just om en kris i finanssektorn. Vi behöver den för att finansiera företag och jobb, men den har inbyggd instabilitet om man inte säkerställer att man skapar motståndskraft och förmåga att ta förluster i systemet. Storbritannien är ett annat exempel. Schweiz är, som jag nämnde, ett tredje. I dessa länder har vi kanske tydligare behövt diskutera hur vi säkrar metoder för att det inte ska gå snett. Det tycker jag att det har funnits stor respekt för. Det har gjort att Sverige har kunnat vara pådrivande. Jag nämnde den så kallade backstoppern, det vill säga en europeisk bankakut som faktiskt fortsatt diskuteras. Som jag nämnde i ett tidigare svar håller jag med om att det nu tas viktiga steg som har varit efterfrågade. Men de måste följas upp med en tekniskt mycket komplicerad lagstiftning och åtgärder innan allt är på plats. Mer kan möjligen också behövas.

Statsministerns frågestund