Statsministerns frågestund

Herr talman! Jag har en fråga till statsministern om svensk skola. Förra veckan nåddes vi av PISA-undersökningen som visade att den svenska skolan får allt sämre resultat. Vi får sämre resultat i naturvetenskap, matematik och läsförståelse. Det är en allvarlig utveckling. Sverige ligger nu under OECD-genomsnittet i kunskapsresultat. Vi är det land som rasar snabbast i OECD-undersökningen när det gäller kunskaper. Det här hänger samman med en nationell utveckling. Vi har haft den här utvecklingen under ett antal år, men den går allt snabbare. Skolsegregationen och orättvisorna i skolsystemet växer kraftigt i Sverige just nu. Mot den bakgrunden, herr talman, har jag en fråga till statsministern. Det är en ganska allvarlig rapport som har kommit. Föranleder det här någon form av omprövning av den bedömning regeringen gjorde? Var det så klokt att föreslå så stora skattesänkningar i det här läget, med den här rapporten som ett allvarligt kvitto på att svensk skola står inför väldigt stora utmaningar?

Herr talman! Sverige står inför en stor kunskapsutmaning. I grunden måste många av våra unga lära sig mer och lära sig från tidig ålder. Hur gör man det? Jag tror att en viktig grund är att man helt enkelt har mer undervisningstid, mer uppföljning och tidigare inlärningsstöd. Vi kommer att behöva ha ett samtal med våra barn - oavsett vilka olika typer av relationer vi har i vårt samhälle - om att mer tid måste satsas på skolan. Vi måste alla bli bättre på att ta ansvar för att resultaten förbättras. Vi har skjutit till mer resurser. Vi har återöppnat möjligheten att få fram specialpedagoger och speciallärare. Vi har gjort om väldigt mycket i den svenska skolan. Vi är övertygade om att mycket av detta är rätt, men det kan behöva göras mer. Jag tror att man ska titta på ytterligare tillägg när det gäller undervisningstid utöver de timmar vi nu lägger till när det gäller till exempel matematik. Jag tycker att man ska vara ödmjuk inför att vi behöver se över om ännu mer än det behöver föras fram. Det är en stor kunskapsutmaning.

Herr talman! Det jag frågade var om regeringen står fast vid bedömningen att man ska göra så stora skattesänkningar i ett läge då svensk skolas resultat sjunker så kraftigt. Faktum är att budgeten innehåller 20 gånger större skattesänkningar än satsningar på svensk skola. Jag tror att många i Sverige undrar: Är den här balansen korrekt? Problemet blir ännu större för statsministern när man tittar på den historia regeringen har haft. Det har varit jobbskatteavdrag ett, två, tre, fyra och fem. Sedan var det bolagsskatten som gick före skolan. Efter det var det krogmomsen som gick före skolan. I den här budgeten var det en skattesänkning för dem som tjänar mest i Sverige som gick före skolan. På något sätt kommer regeringen till slutsatsen att det alltid är någonting annat som är viktigare än skolsatsningar. Vi socialdemokrater har ett annat alternativ. Vi investerar i mindre klasser och ökade kunskaper. Vi investerar i lärarna. Vi investerar i sommarskola. Men det kostar pengar, och då kan man inte göra av med alla pengar på skattesänkningar. Min fråga kvarstår, herr statsminister: Var det rätt att göra så stora skattesänkningar i budgeten att man inte hade råd med de skolsatsningar som Sverige behöver?

Herr talman! Nu har vi den ordningen att alla skattesänkningar när de väl är genomförda accepteras av Socialdemokraterna, så man kan undra lite över den här uppräkningen. Det är ju så att svensk skola är kommunalt finansierad, så det handlar mycket om hur den kommunala ekonomin utvecklas. Grundläggande för det är arbetade timmar - att sysselsättningen växer. Vi har lagt grunden för att kommunerna satsar mer på svensk skola nu än de gjorde 2006. Till det har vi också tillfört stora resurser. Jag tror att många av dem som är bekymrade ganska samfällt konstaterar att detta är trots till exempel utökade resurser, ökad andel av bnp, mer resurser per elev i förskola, grundskola och gymnasieskola och ökad lärartäthet sett till dem som har lärarlegitimation. Jag sade att det är en kunskapsutmaning, och jag tycker att vi ska ta den på allvar. Men då är det kunskaper i högsätet. Vad lägger grunden för att barn och unga lär sig mer? Mer läxor, förmodligen mer prov, mer undervisningstid, bättre stöd till lärare - många av de reformer vi har gjort. Det är där stegen måste fortsätta för att lägga en bra grund för framtiden.

Herr talman! Sedan Alliansen bildade regering har 12 600 pedagogiska tjänster försvunnit från svensk skola. Samtidigt vittnar nio av tio lärare om att de har fått ägna mer tid åt att fylla i papper och mindre tid åt att vara med sina elever. Ni har alltså lagt fler administrativa arbetsuppgifter på skolan samtidigt som det finns färre medarbetare att dela jobbet med. Konsekvensen kan inte bli annat än att eleverna får mindre tid med sina lärare. I förra veckan kom PISA-undersökningen. Den visar att vi i Sverige är sämre än genomsnittet i OECD på att ge våra barn det de behöver i livet, till exempel möjligheten att kunna läsa en dagstidning eller räkna ut ett kassakvitto. I går, herr talman, beslutade riksdagen att inte göra en särskild skattesänkning för dem med de högsta inkomsterna. Jag noterar med glädje att Moderaterna i dag öppnar för att i stället lägga pengar på skolan. De 3 miljarderna skulle kunna motsvara 6 000 nya medarbetare i svensk skola. Jag vill därför uttryckligen fråga statsministern: Är ni beredda att lägga de 3 miljarderna på satsningar i svensk skola?

Herr talman! Svensk skola är finansierad via kommunalskatter. Det spelar alltså stor roll hur många som är sysselsatta i kommunerna. Hur många arbetade timmar vi har är grunden för skolans finansiering. Vi har ibland via statsbidrag av olika slag skjutit till resurser till svensk skola. I det här fallet är det inte möjligt eftersom det som man bryter ut i form av skattelättnad inte göras om till en kostnadsökning. Det tror jag att Gustav Fridolin egentligen vet om. Så fungerar det finanspolitiska ramverket. Under nästkommande år, som också är valår, får naturligtvis respektive partier och regeringsalternativ diskutera hur de väljer att använda det eventuella utrymme som finns - vi tror att det är mycket begränsat - under nästa år. Det får vi återkomma till. Det viktiga är att konstatera att det har skett stora resursökningar till svensk skola. Det är de flesta överens om, och de konstaterar det också som en bakgrund när vi ser de här resultaten. Vi har en stor kunskapsutmaning framför oss. I grunden kan den inte mötas på annat sätt än att det blir mer undervisningstid och mer uppföljning. En av del av det handlar om att i administrativa processer följa upp vilka resultat vi faktiskt har nått.

Herr talman! I stället för mer tid för eleverna har det ju blivit mindre tid för eleverna. Nio av tio lärare vittnar om att de får använda mer tid åt att fylla i papper. Samtidigt har det från svensk skola försvunnit 900 speciallärare, 1 700 praktisk-estetiska lärare, 200 studie- och yrkesvägledare och 1 100 fritidspedagoger. Det har blivit färre medarbetare som ska dela på jobbet. Då är det klart att det blir mindre tid över för varje elev. Ska vi kunna vända utvecklingen i svensk skola måste vi rensa byråkratin för lärarna och anställa fler medarbetare i skolan så att varje elev får möjlighet att bli sedd. Ingen ska gå hem från svensk skola och känna: Jag blev inte sedd i dag. Regeringen har möjligheter att i vårändringspropositionen lägga förslag om nya satsningar på skolan och bryta de nedskärningar vi har sett i svensk skola under lång tid, sedan Alliansen bildade regering 2006. Jag skulle önska att regeringen nu tar tillfället i akt att i stället för nya skattesänkningar föreslå satsningar på svensk skola. Det är en prioritering de flesta människor i det här landet vill se.

Herr talman! Resurserna till svensk skola har alltså ökat sedan 2006. Det är ganska betydande ökningar som har skett. Det har skett per elev i förskola och grundskola och per gymnasieelev. Vi har ökat lärartätheten när vi ser till andelen behöriga lärare. Jag tycker att det är viktigt att den utvecklingen kan fortsätta. Vi har gjort stora läsa-skriva-räkna-satsningar. Vi har byggt ut undervisningstiden i matematik. Jag tror att det är rätt vägval för Sverige. En del av det vi kallar administrativ börda är helt enkelt att vi lägger på lärarna mer av uppföljningsansvar för att vi är oroade för att barn och ungdomar inte lär sig tillräckligt mycket. Till exempel kan vi säga att den PISA-rapport vi diskuterar också är en administrativ produkt som bygger på att man har gått igenom vilka resultat som har uppnåtts. Jag är gärna med och fattar beslut om att en del av detta tas bort, men man kan inte först kräva mer uppföljning, mer resultat och mer kontroll och sedan tro att det inte ska genomföras. Det hänger ihop. Kan vi lätta detta på något sätt utan att samtidigt tappa fokus när det gäller att se vilka resultat vi uppnår tror jag att det är bra för lärarkåren i Sverige. Sedan ska vi gärna ta en diskussion nästa år om det är mer resurser till skolan eller bidragsutbyggnad som är bäst för Sverige.

Herr talman! År 2006 inleddes utredningen om vanvård i den sociala barnavården, även kallad Vanvårdsutredningen. Syftet med den och med det lagförslag som Sveriges riksdag beslutade om var att ge upprättelse för en förlorad barndom som samhället varit ansvarigt för. Därmed skulle man kunna sätta punkt för ett mörkt kapitel i svensk historia och gå vidare. Vi kan nu, efter att ansökningar kommit in och beslut har tagits, ta del av ansökningsrutiner och hur Ersättningsnämndens arbete har utformats. Ett avslag på ansökan om ersättning skulle aldrig ha skickats ut brevledes, utan det skulle upprättas en mänsklig kontakt vid avslag. Nu har många fått ett mycket okänsligt brev på posten med en enda mening om att de inte har fått någon ersättning. De har våndats när de har åkt till Ersättningsnämnden. Gamla sår, som kanske inte har vidrörts på många år, har rivits upp igen. De ska sitta inför främmande människor och sedan gå ensamma hem och vänta på ett brev där det står att de inte får någon ersättning. Det kan lätt tolkas som att de inte har talat sanning eller att de har överdrivit. Min fråga är om statsministern anser att det ansvar och stöd som från samhället utlovades när det gäller upprättelse för de vanvårdade barnen är tillfredsställande.

Herr talman! Ska vi inte bara konstatera att det här är väldigt svårt? Om vi utlovar ett mycket stort ersättningsbelopp till någon som har varit vanvårdad tycker nog många att det är vällovligt. Men det kan ju tänkas att någon försöker få det utan att faktiskt ha rätt till det. Då finns det en gräns. Det finns de som ska få det och de som inte ska få det. Någon ska bestämma det. Då ska man tala om hur man har vuxit upp och på vilket sätt man har varit vanvårdad. Det kan till och med leda till frågor där man ifrågasätter om personerna korrekt återger vad de har varit med om. Om ni alla tänker efter en stund tror jag att ni förstår att det är precis så som en sådan process måste se ut. Om någon under en sådan process känner att de återupplever sådant som varit obehagligt är jag den förste att beklaga det. Men jag vet faktiskt inte vad alternativet är. Det vore ju liktydigt med att säga att alla som vill ha en ersättning bara kan hämta ut den och att inga frågor kommer att ställas. Det tror jag inte är en framkomlig väg.

Herr talman! På sistone har vi riksdagsledamöter och kanske även statsministern själv fått mejl om hur berörda har behandlats och nekats ersättning. Vi i Sverigedemokraterna har också träffat ett antal intresseorganisationer och tagit del av deras upplevelser. Det var inte förvånande för oss när vi blev informerade om de brister som fanns och finns. Bevisbördan är tung. Visst ska det, som statsministern säger, kunna bevisas att man är berättigad till ersättning. Vissa har nekats att ta med stödpersoner när andra har beviljats. I vissa brev där avslag har delgivits har vissa personer fått telefonnummer till stödpersoner som de kan kontakta medan andra inte får det. Förhandlingarna påminner om domstolsförhandlingar. Det finns fortfarande en oförståelse för att vissa är ersättningsberättigade medan andra inte är det. Då tänker jag främst på den tidsgräns som är satt, alltså att personer födda 1920-1980 är berättigade till ersättning men inte de som är födda senare, trots att de också har farit illa och vanvården anses vara lika. Då undrar jag: Är statsministern beredd att ompröva beslutet om att också bevilja personer som är födda senare än 1980 ersättning om de kan bevisa att de är berättigade till det?

Herr talman! Det är jag inte, eftersom regeringen har givit besked om att vi uppfattar att det kommer i konflikt med rättstillämpning. Det angavs också under och före den ceremoni som hölls. Det är väldigt bra att Sverigedemokraterna nu visar engagemang för utsatta människor. Jag önskar att det var lite konsekvens i Sverigedemokraternas sätt att göra det. Precis som de nu har märkt att vanvårdade upplever att deras liv har kommit till korta och att de inte har uppmärksammats på det sätt de förtjänar finns det många andra grupper, till exempel utrikes födda, som också upplever sig utsatta och dåligt behandlade. Ska man se en människas misär ska man också kunna se alla andras.

Herr talman! Försvarets radioanstalt bedriver en omfattande signalspaning, kanske mer omfattande än många av oss har anat tidigare. FRA har också ett mycket nära samarbete med amerikanska NSA. Det har ju avslöjats att NSA bedriver en form av massövervakning av medborgare i miljontal runt om på vår planet. En del uppgifter om samarbetet mellan NSA och FRA pekar på att man har haft ett gemensamt projekt som skulle göra det möjligt att göra intrång i människors datorer. Det är olagligt enligt svensk lag att göra det. Det är oklart om detta har skett eller om man bara har förberett det och haft en programvara som gjort det möjligt. Ytterst är statsministern ansvarig som för så mycket annat. Min fråga till statsministern är: Har FRA deltagit i några datorintrång?

Herr talman! Jag är också ansvarig för att hålla reda på vem som har ansvar för vad i det svenska samhället. Svensk lag gäller. På signalspaningsområdet gäller den lagstiftning som riksdagen antog för några år sedan. Den sätter gränserna för hur försvarsunderrättelseverksamhet får bedrivas i Sverige och inte. För den som vill fördjupa sig i hur bland annat detta ska uttolkas finns en artikel i dagens Svenska Dagbladet, där den domare som leder Försvarsunderrättelsedomstolens verksamhet beskriver en del av gränsdragningarna. Det är också viktigt att påpeka att lagstiftningen förutsåg behov av granskning och uppföljning, men det lades inte på regeringen utan på andra organ. Det är de som har att följa detta och att reagera i den händelse lagstiftningen inte följs. I den delen är det alltså inte specifikt jag som har ansvaret. Vad vi är tydliga med är att inom ramen för denna lagstiftning, som är specifik med att det ska motsvara just svenska behov när det gäller säkerhetspolitik, är vi sedan beredda att dela information med andra länder. Det har vi varit tydliga med i olika sammanhang.

Herr talman! Jag är medveten om hur lagstiftningen ser ut, och jag läser Svenska Dagbladet i stort sett varje dag. Men jag undrar ändå om du känner till om det sker några datorintrång. Det är intressant att veta vad statsministern har kännedom om och inte. Det måste vara en högintressant fråga, tycker man, när detta är så kontroversiellt och handlar om huruvida svensk lag följs eller inte. Min fråga kvarstår alltså: Vet du, Fredrik Reinfeldt, om FRA har ägnat sig åt den här formen av intrång i datorer - ja eller nej? Sedan menar jag att det finns ett trovärdighetsproblem när det gäller tillsynen över FRA. Det speciella organ som ska utöva tillsynen, Siun, har man ju valt att sätta samman av personer som kommer från partier som var för FRA-lagen. Mitt parti, som röstade emot FRA-lagen, har väldigt små möjligheter att delta i kontrollen och se om man verkligen följer den svenska lagstiftningen. Är det inte på tiden att ta ett större grepp och till exempel kalla in Utrikesnämnden för att ge en mer fullödig information så att vi som i dag inte har tillgång till den får del av den?

Herr talman! Detta är en teknik som ofta används. Om jag berättar hur lagstiftningen ser ut och hur myndigheter har ansvar för olika åtgärder ställer man i stället frågan om jag möjligen känner till något, och därmed vill man på något sätt indirekt säga att den som vet något är fullständigt ansvarig. Det är som om man därmed menar att lagstiftningsansvar eller det myndighetsansvar som finns genom lagstiftningen inte längre gäller. Jag menar att detta är en helt underordnad fråga. Jag kan bara ha som utgångspunkt att svensk lag följs och att de myndigheter som på olika sätt har att följa upp att svensk lag följs gör sitt arbete. Jag välkomnar i det sammanhanget att inte bara Jonas Sjöstedt är en duktig Svenska Dagbladet-läsare utan att också andra har möjligheten att läsa hur den domare som är högst ansvarig för Försvarsunderrättelsedomstolens verksamhet klarlägger en del missförstånd i debatten om vad FRA kan göra och inte.

Herr talman! Ett konkurrenskraftigt näringsliv är en förutsättning för Sveriges välstånd. Det ställer krav på kompetens hos dem som jobbar. Alliansregeringen har gjort många viktiga satsningar. På utbildningsområdet har vi bland annat satsat stort på högre utbildning, på kvaliteten i högre utbildning och på forskning. Totalt har faktiskt ersättningen per helårsstudent på universitet och högskola ökat med 35 procent sedan vi tillträdde. Tittar jag på forskningen ser jag att det handlar om en ökning på 30 procent, jämfört med den senaste forskningsbudget som Socialdemokraterna lade fram. Samtidigt vet vi att företagen möter globala utmaningar och att det är strukturella förändringar som genomförs. Förra veckan var jag på ABB i Västerås. Jag fick där glädjande besked om att 30 procent av deras totala forskningsbudget finansierar projekt i Sverige, trots att de är verksamma i 100 länder. Min fråga till statsministern är: Mycket bra har gjorts, men hur ska vi gå vidare för att fler företag ska välja Sverige som bas för forskning och utveckling?

Herr talman! Det kan nämnas andra företag som gör på motsvarande sätt. De säger: Vi måste befinna oss nära våra marknader, för vi är oftast globala företag som finns i olika delar av världen. Men mycket av spetskompetens, forskning, utveckling och stabsfunktioner finns i Sverige. Det är en återspegling av att det här finns väldigt bra villkor för forskning, utveckling och kvalificerad arbetskraft. Här finns en bra innovationsmiljö. Här finns en bra företagsskattemiljö. Det är den väg vi måste fortsätta om vi vill klara att upprätthålla denna nivå i den globala konkurrensen. Jag tycker också att det är intressant i den delen att följa hur bland annat vår arbetskraftsinvandringsreform möjliggör att man öppnar svensk arbetsmarknad för kvalificerad arbetskraft från andra länder. Det är någonting som jag tror har varit viktigt. Vi har jobbat med särskilda lättnader i form av expertskatt för att också möjliggöra att mycket kvalificerad arbetskraft attraheras att komma till Sverige. Det är ett sätt att säga att vi är ett litet land, men vi har höga ambitioner att vara verksamma på de globala konkurrensutsatta marknaderna. Det är den väg vi måste fortsätta.

Herr talman! Min fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt handlar om vården. I dag presenterades en ny utvärdering från OECD gällande den svenska sjukvården och den svenska äldreomsorgen. Den ger vid handen att vi förtjänar vårt goda rykte om att ha bland de bästa verksamheterna i världen. Men det ges också en del synpunkter om att man kan göra så att det blir ännu bättre och att vi ska vara väl medvetna om de utmaningar vi står inför. Bland annat pekar OECD i rapporten åter på vikten av nationell samordning. Det handlar om att se till att vi har kvalitet i hela landet när det gäller just äldreomsorg och vår sjukvård, inte minst den högspecialiserade. Vi ser gärna att vi går i den riktningen, från Folkpartiet liberalernas sida. Har statsministern några tankar om dessa utmaningar? Hur ska vi fortsätta att värna Sverige som ett av de länder som ligger absolut i topp när det gäller sjukvård och äldreomsorg?

Herr talman! Det är väldigt bra beröm till Sverige som gives. Man påpekar också att vi har en väldigt hög andel av bnp som vi avsätter bland annat till sjukvård. Det återspeglar att man noterar att vi har en åldrande befolkning, att det är en högre andel äldre i den svenska befolkningen än i många andra motsvarande länder. På det sättet kan man säga att vi nu är i den situation som många länder är på väg att hamna i. Det handlar alltså om den förlängda ålderdomen. Den är positiv men innebär stora utmaningar när det gäller satsningar bland av det här slaget. Därför är det viktigt att vi får så entydigt beröm som vi får. Men man pratar om tillgänglighet. Man pratar om att få likvärdig kvalitet över hela landet. Det pågår diskussioner, inte bara på svensk mark, vill jag påpeka, om att ska man bli tillräckligt högspecialiserad måste man ha kundunderlag nog för att det ska kunna göras med hög kvalitet. Då kanske till och med den nordiska samordningen ibland skulle behövas så att det inte bara handlar om en svensk. Jag har förhoppningar om att vi ska kunna samordna oss inom befintliga strukturer för att åstadkomma det. Det är det vi behöver utveckla ytterligare, till de många goda förtjänster vi redan har.

Herr talman! Statsministern! Fyra av fem nya jobb i vårt land kommer i de mindre företagen. En prognos från Arbetsförmedlingen just i dag pekar på en mycket god tillväxt av nya jobb. Man talar om 116 000 nya jobb, framför allt inom servicesektorn och i de mindre företagen, de kommande åren. Min och Centerpartiets bedömning är att ännu fler jobb skulle kunna växa fram om företagen slapp onödigt krångel, onödigt regelkrångel och onödigt krånglig kontakt med myndigheter. I dag tvingas företag generellt sett i vårt land lämna runt 90 miljoner blanketter per år till ett 70-tal myndigheter. Jag vet att regeringen, med Näringsdepartementet i spetsen, har tagit initiativ till att göra de statliga myndigheterna mer effektiva i sina kontakter med medborgare och företag. Ett led i den effektivitetsförbättringen är att förenkla och att skapa begreppet "En dörr in", en portal där man kan lämna sina uppgifter och där myndigheterna kan hämta de uppgifter de behöver ha om mig som företagare. Det här är bra. Det är riktigt bra. Men min fråga till statsministern blir: Hur går vi vidare? Vad kan regeringen göra mer, allt i syfte att ge förutsättning för tillväxt, välfärd och fler människor i arbete och därmed minska bördan av onödigt regelkrångel?

Herr talman! Vi hamnar väldigt högt upp i internationell rankning över innovationskraft men också numera när det gäller ökad enkelhet kring att starta företag. Många myndigheter jobbar med att förenkla. Skatteverket nämns ofta i de sammanhangen. Jag skulle gärna se en dörr. Det kan antingen samordnas på den offentliga sidan eller vara en mer marknadsdriven utveckling med en internetmiljö och appar där man gör detta möjligt för företag. Jag har jobbat igenom väldigt mycket av de förenklingsprojekt som regeringen har drivit under Centerpartiets och Näringsdepartementets ledning. Ofta handlar det om att försöka få färre blanketter. Men det handlar också ofta om att helt enkelt göra skattelättnader och saker som måste finansieras i budgetförhandlingar. Jag vill bara understryka att det är helt centralt för att jobben ska kunna bli fler. Vi läste också rapporten från i morse. Det är små och medelstora företag i privat sektor, framför allt tjänsteföretag. Det är bra driv i den inhemska konsumtionen i Sverige. Det vi tar i vinster där balanserar delvis det faktum att exportindustrin har det lite svårare och att efterfrågan utifrån är svagare. Det måste vi också ta in i beräkningar när vi ställer oss frågan var jobben kommer.

Herr talman! Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att fortsätta med alliansregeringens arbete för att lyfta skolan och framför allt kunskapsfokuset. Det handlar om att varje barn i skolan får förutsättningar för att utvecklas och att skolan är en trygg plats, där det finns både lugn och ordning. Vi har höga förväntningar på vad barnen ska kunna lära sig men också på vad skolan ska förmedla till varje enskilt barn. Samtidigt är skolan en plats för gemenskap. Inte minst nu, i samband med julavslutningar, finns det tillfälle att lyfta fram de traditioner som finns i vårt land. Trots flera års protester från elever, föräldrar och lärare återkommer beröringsskräcken när det gäller att fira julavslutningen i kyrkan. Min fråga till statsministern är: Kan vi inte en gång för alla ge klart besked till landets skolor om att det är okej om de vill samlas i kyrkan och att det är okej om de vill sjunga Hosianna ? Då kan både skolledning och personal i skolan fokusera på att komma till rätta med kunskapsutmaningen, som svensk skola står inför.

Herr talman! Den frågan har jag fått förut. Jag har väl sagt bland annat det som Emma Henriksson sade, att det är okej om man vill ha avslutning i en kyrka och att det är okej att sjunga psalmer. Det är också okej att avstå. Man får alltså göra ett eget val. Det är så vi menar att lagstiftning och föreskrifter ska uttolkas. Jag tror att det är viktigt att man känner att man också har ett lokalt inflytande och att man är överens om på vilket sätt man gör detta. Givet den balansen kan det vara på sin plats att än en gång påpeka detta.

Herr talman! En väsentlig del av regeringens ekonomiska politik var att låna 3 miljarder till en extra skattesänkning för dem som tjänar över 36 000 kronor i månaden. I går beslutade riksdagen att inte godkänna denna del av skattesänkningarna. Därför blir min fråga till statsministern: Accepterar regeringen beslutet så som det är taget i riksdagen? För 2014 finns det naturligtvis inget annat. Men tänker regeringen lägga fram motsvarande förslag till hösten när det gäller budgeten för 2015, om ni får chansen att lägga fram ytterligare en budget? Jag tycker att det är rimligt att vi får besked i skattefrågan från regeringen.

Herr talman! Jag är mycket glad över att riksdagen har antagit större delen av den budget vi har lagt på riksdagens bord. Det innebär från årsskiftet väsentliga förbättringar för låg- och normalinkomsttagare. Det har varit den viktigaste drivkraften för denna regering att se till att breda löntagargrupper med små ekonomiska marginaler får förbättringar. Det kommer de att på ett betydande och väsentligt sätt få vid årsskiftet. Vilka bedömningar vi gör för 2014 in mot 2015 är för tidigt att säga. Vi förutser mycket små ekonomiska marginaler. Vi har ett Sverige som är starkare än vår omvärld. Men det faktum att det råder en svag efterfrågan i vår omvärld är för ett exportberoende land dåliga nyheter. Det kan möjligen balanseras, vilket kommissionen och andra internationella bedömare påpekar, av den kloka politik vi har fört för att stärka den inhemska konsumtionen och inhemska drivkrafter. Men det är för tidigt att säga vilken balans det egentligen slutgiltigt ger. Vi tänker inte göra någonting som äventyrar offentliga finanser. Vi ser betydande behov av att också göra ytterligare investeringar för att barn ska lära sig mer i den svenska skolan.

Herr talman! I Cottbus i östra Tyskland pågår just nu en flera dagar lång hearing. Den handlar om Vattenfalls planer och ansökan till tyska domstolar om att starta fem nya öppna brunkolsbrott. Planerna kommer att leda till förstörda landskap, förorenade vattendrag och att tusentals tyska familjer riskerar att vräkas från sina hem. Samtidigt kommer den brunkol som ska brytas att leda till att utsläppen av koldioxid ökar med 1,2 miljarder ton. Det är vad Sverige släpper ut under 20 års tid. Anser statsministern att detta är i enlighet med de direktiv som regeringen har gett till Vattenfall, som säger att Vattenfall ska vara ett av de bolag som leder omställningen till en miljömässigt hållbar energiproduktion?

Herr talman! Jag är inte chef för Vattenfall. Det är Vattenfall som har att svara på vilka avvägningar man har gjort framför allt när det gäller kolkraft som köptes in under den tidigare regeringen än den jag leder. Jag har noterat att Vattenfall självt har påpekat att företaget kan tänka sig en delning av verksamheten i en mer inhemsk del och en i övrigt europeisk del där mycket av denna kolbaserade energiproduktion läggs. Sedan får riksdagens partier förhålla sig till hur en eventuell sådan delning ska bedömas och vilken del man tycker är viktig att hålla kvar eller vidareutveckla.

Herr talman! I dag presenterades färska siffror från Arbetsförmedlingen. Det är en omfattande prognos baserad på en studie av samtliga kommuner, landsting och 11 000 privata företagare. Arbetsförmedlingen bedömer i en prognos en ökad sysselsättning de kommande två åren med ungefär 116 000 personer samtidigt som man prognostiserar för en sänkning av arbetslösheten med 0,7 procent. I oktober i år presenterades siffror som visade att 90 000 personer fler än vid samma mätpunkt tidigare år var i sysselsättning. Vi ser att det finns en positiv trend i utvecklingen av sysselsättningssiffrorna. Det är naturligtvis glädjande, men det är inte någonting som kommer av sig självt. Vi vet att oron kvarstår i omvärlden och att det finns en oro för jobben i Sverige. Vad tror statsministern är de viktigaste faktorerna för att den positiva sysselsättningsökningen ska fortsätta?

Herr talman! Det hårt krisdrabbade Europa med en på femte till sjätte året utdragen lågkonjunktur har sett olika utvecklingslinjer när det gäller sysselsättningen och arbetslösheten. Det är inte alls någon automatik i att länder med växande befolkning ser en växande sysselsättning, utan det beror helt på vilken politik som förs. Det finns nu en ökad sysselsättning som motsvarar minst 200 000 sedan vi tillträdde 2006. Ökningen sker huvudsakligen i privat sektor, även om vi jämfört med 2010 har en ökning av de skattefinansierade välfärdsjobben. Men det är viktigt att notera att ökningen sker framför allt i gruppen kvinnor och att det sker en ökning av sysselsättningen bland utrikes födda. Det är mycket välkommet. Detta sker dessutom i ett läge där Sverige redan ligger mycket högt när det gäller sysselsättningsgrad för kvinnor och även högre upp i åldrarna. Drivkrafterna för jobb är avgörande. Konkurrenskraftig ekonomi och ordning i offentliga finanser är grunden för att denna utveckling ska fortsätta.

Herr talman! Vi som sitter här i riksdagen åker varje vecka hem till våra kommuner och ser där hur allt fler människor söker försörjningsstöd för familjens uppehälle. Vi kan notera att det rör sig om ungefär 10 miljarder i ökade kostnader för kommunerna, bland annat beroende på att olika ersättningssystem inte fungerar för människor. Läget är bekymmersamt. Det innebär ökade kostnader för kommunerna. Människor och barnfamiljer utsätts för hårda prövningar i dagens Sverige. Det som förvånar mig något är att statsministern inte ser frågorna och framför allt inte vidtar några åtgärder.

Herr talman! Utdragen lågkonjunktur brukar innebära att andelen som söker försörjningsstöd växer. Det var ännu tydligare under 90-talets krisår än nu. Det är viktigt att påpeka att om man fördelningsmässigt ska nå fram till dessa grupper finns visst åtgärder som man bör vidta och som regeringen också löpande vidtar. Vi har tittat på barndelen i bostadsbidraget, som vi tycker är ett pricksäkert sätt att nå fram till grupper som annars kan bli beroende av försörjningsstöd. Det gäller också flerbarnstillägg. Vidare gäller det situationen för garantipensionärer och deras möjligheter att täcka sina boendekostnader. I alla dessa delar har regeringen löpande gjort förbättringar, och vi är beredda att titta på dem igen. Det är svårt att motverka problemen med mindre än att sysselsättningen växer ännu mer än den gör så att vi på det sättet kan motverka en utbredd och långvarig lågkonjunkturs negativa verkningar.

Herr talman! Min fråga handlar om urbaniseringen i samhället. Under de senaste 100 åren har Sverige blivit ett alltmer urbaniserat land. Här följer Sverige den globala utvecklingen. Vi känner igen detta från många andra länder. I vårt land minskade befolkningen i glesbygden som mest fram till 1970, men även i dag fortsätter urbaniseringen. Storstäderna, förortskommunerna och de större städerna växer medan framför allt glesbygdskommunerna och en del mindre kommuner tappar befolkning. Skillnaden mellan stad och land blir större inte bara när det gäller befolkningsstorleken utan också när det gäller tillväxt och skattekraft. Regeringens satsningar på infrastruktur, skattesänkningar och ett kommunalt utjämningssystem är viktiga åtgärder i sammanhanget. Att öka tillväxtkraften i hela landet är en viktig framtidsutmaning. Hur ser statsministern på denna utmaning?

Herr talman! Detta är en process som finns över hela den utvecklade världen, och den har pågått i svensk historia under mycket lång tid, över generationer. Det är en blandning av förändringar i ekonomiska förhållanden, och det är en blandning av många människors vilja att röra på sig, att testa ett annat liv. Mycket av detta är det svårt att ha så många åsikter om. En del lämnar landsbygden vid 19 års ålder för att bege sig mot storstaden men återvänder ibland vid 35 års ålder. Många har hjärtat i hembygden där de vuxit upp. Det är viktigt som påpekas att processen motverkas i de delar det är ofrivilligt och oönskat. Det ska upplevas som möjligt att flytta från storstad - som det finns exempel på att människor gör. Det kräver den typ av investeringar som frågeställaren tog upp i infrastruktur, bredband, skola och sjukvård med hög kvalitet över hela landet - för att nämna några av de insatser vi fokuserar på.

Herr talman! Ett stort problem i dag är stressen i arbetslivet. Vi kan se att stressjukdomarna ökar. Det är utbrändhet, ångest, depression med mera. Samtidigt har regeringen gjort en kraftig nedskärning på företagshälsovården, som handlar om att förebygga ohälsa i arbetslivet. Det är ett fåtal arbetsmiljöinspektörer som ska ha ansvar för allt fler arbetsplatser och inspektera arbetsmiljön. Det här sammantaget gör att det blir allt svårare att upprätthålla en god arbetsmiljö. Ny forskning visar att reglerna när det gäller stress i arbetslivet är otydliga och svåra att tillämpa. Min fråga är: Vad tänker regeringen göra för att vända den här utvecklingen, bekämpa stressen i arbetslivet och sjukdomarna i dess spår?

Herr talman! Jag har hört ansvariga statsråd svara på den här typen av frågor som inte riktigt instämmer i beskrivningen och som framför allt är försiktiga med en del av de slutsatser som Hillevi Larsson synes dra. Jag tycker att vi ska ta på fullt allvar att vi nu ser en tendens till ökade sjukskrivningar som mer grundar sig på psykiska bedömningar än, som tidigare har varit fallet, på somatiska åkommor. När det börjar handla om psykiska åkommor ska man vara försiktig med att hävda att man vet exakt vad det beror på. Det finns säkert många förklaringar. En kan vara ett högt uppdrivet allmänt samhällstempo och oförmågan att både klara det arbetslivet kräver, där trösklarna tenderar att höjas vad gäller vad som krävs av anställda i form av hur mycket kraft de måste lägga ned, och samtidigt i övrigt hänga med i ett stressigt liv och ta ansvar för hem och barn i en tid då män och kvinnor försöker dela på ansvaret men, som vi alla vet, inte alltid är så framgångsrika i att göra det. Vi har därför bett att få fördjupade analyser av vad detta kan bero på. Men vi har som idé att försöka först veta exakt vad som sker för att ha som grund för bedömningen innan vi föreslår förändringar.

Herr talman! Motorn i den moderatledda regeringens politik har varit skattesänkningar, som motiveras med att de skulle skapa nya jobb. Vi ser resultatet. Vi har en massarbetslöshet som biter sig fast; framför allt ökar långtidsarbetslösheten. I regeringens finansplan angavs den skattesänkning som har diskuterats under veckan, beslutats och avvisats av riksdagen om ytterligare 3 miljarder till höginkomsttagare. Jobbeffekt noll, och jag upprepar: jobbeffekt noll. Varför valde statsministern och regeringen att ändå lägga fram ett förslag om en skattesänkning som inte har någon jobbeffekt samtidigt som vi har stora brister i välfärden?

Herr talman! Motorn i Alliansens politik är ordning och reda i offentliga finanser. Det lägger grunden för bra investeringsklimat. Det lägger grunden för låga räntor och skapar allmän grund för framtidstro. I vårt land finns den stabilitet som stora delar av övriga Europa saknar. Det är det som möjliggör att sysselsättningen ökar. Det är det som gör att arbetsutbudet ökar. Många av våra reformer har hjälpt till att möjliggöra det. Det är många fler som ser möjligheten att komma in på arbetsmarknaden till följd av våra reformer än vad som tidigare bedömts. Vi har stängt ned det tidigare socialdemokratiska alternativet att förtidspensionera och föra bort stora delar av arbetskraften ut ur arbetslivet och i stället satsat på att försöka få dem in i arbete. Väldigt många av utmaningarna är nu större, för vi möter ett arbetsliv med höga trösklar. Vi försöker förena det som skapar jobb med det som ökar produktivitet och tillväxt i den svenska ekonomin. Vi har lagt fram våra förslag i riksdagen. Nu har riksdagen fällt sin dom. Som jag tidigare svarat kommer vi nästa år att återkomma med vilket utrymme som finns och vilka avvägningar vi då gör.

Herr talman! Jag är mor till tre döttrar, och det är å deras vägnar och å alla andra flickors vägnar som jag vill ställa en fråga till statsministern. Sexualiseringen av det offentliga rummet hårdnar. Jag ser det som ett folkhälsoproblem. Sveriges Kvinnolobby gjorde i somras en undersökning bland kvinnor mellan 13 och 30 år. Nio av tio säger sig ha velat ändra något på sin kropp efter att ha sett sexualiserad och kvinnoförnedrande reklam, schabloniserande reklam. Vi har tidigare i Sverige sett, och gör det fortfarande, självsaneringen som en viktig del av branschen. Vi anser det viktigt att branschen själv sanerar sig från sexualiserad och kvinnoförnedrande reklam. Jag tycker att det är uppenbart att det inte räcker. Min fråga till statsministern är: Ser statsministern problemet med det sexualiserade offentliga rummet? Avser statsministern att göra något för att komma till rätta med detta folkhälsoproblem?

Herr talman! Det är väl en blandning av sexualisering som det finns regler gentemot och en stark konsumentkraft att reagera mot. Det fortsätter ändå. Det handlar över huvud taget om många unga kvinnors självbild, som inte alltid bara är sexuellt relaterad. Det är en oförmåga att se hur man ser ut när man tittar på sig själv i spegeln, en förvridning av vad som är rätt och vad som är fel, en påverkan utifrån vad man ska inte äta och inte äta och ibland ett grupptryck flickor emellan som inte ens involverar pojkar. Där har vi en samhällstrend som vi alla har möjlighet att påverka, föräldrar såväl som anhöriga och samhällsdebattörer, såsom vi som nu diskuterar frågan. Jag är absolut beredd att göra mer om jag tror att det gör någon skillnad. Men jag tror inte att det finns några billiga poäng här att hämta och säga att det är att bara dra ett streck över och förbjuda fyra följande annonser, och så är problemet borta. Det är mer komplicerat än så. Det handlar om att fortsätta debatten, som dessutom drivs öppet och är frekvent förekommande, för att tydliggöra för unga tjejer att de duger som de är och att de inte behöver förändra sig för att bli något annat.