Statsministerns frågestund

Herr talman! Denna gång tänkte jag vidarebefordra en fråga till statsministern från näringsliv och akademi. Jag besökte i förra veckan Ideon Science Park i Lund där jag träffade entreprenörer och forskare. Med sin närhet till Lunds universitet, Lunds tekniska högskola och Ekonomihögskolan är Ideon en drivkraft för framväxten av nya företag och nya jobb. Entreprenörerna och forskarna som jag träffade där talade engagerat om bristen på riskkapital för nya innovationer och behovet av samverkan för att skapa nya jobb. De var också förvånade över statsministerns inställning till innovationer som han gav uttryck för i partiledardebatten i Agenda när han avfärdade förslaget om ett nationellt innovationsråd i syfte att stärka konkurrenskraften och möta framtiden med fler jobb och fler nya varor och tjänster. Detta kallade statsministern för att fika. Jag vill fråga statsministern varför han gång på gång uttrycker sig så nedlåtande gentemot näringslivet och mot dem som arbetar hårt för fler jobb och utveckling runt om i landets innovationsparker.

Herr talman! Det var med alliansregeringen som stora satsningar på forskning och innovation kom i realiteten. Det har inneburit att vi har kunnat bygga ut doktorandtjänster och satsa på svensk grundforskning. Vi har förstärkt möjligheterna till riskkapitalförsörjning. Vi har tagit bort bland annat förmögenhetsskatten och gjort lättnader i företagsbeskattningen. Vi är naturligtvis intresserade av att göra det igen. Jag törs lova en prognos: Varje gång vi gör det och det verkligen handlar om att skarpt rösta kommer Socialdemokraterna att vara på andra sidan. Så låt oss gärna ta denna diskussion. Jag hyser tvivel om att allt det goda som vi gör kan bytas mot en politik som ökar beskattningen på företag och produktion med 25 miljarder och som på något sätt ska ursäktas med att man någon gång kan bli kallad till en överläggning där man med statsministern ska diskutera olika saker. Jag tror mer på att satsa så att det verkligen gör skillnad och mindre på att ge sken av och upprätthålla en bild av att man satsar på företagande och innovationer när man i realiteten vill återreglera, som bland andra Socialdemokraterna medverkade till i trafiksektorn häromdagen, och i stället höja skatter.

Herr talman! Jag vet att statsministern inte är omedveten om att det är stor oro i Europas ekonomi. Då gäller det att vara försiktig med finanserna och använda pengarna på ett effektivt sätt. Vi måste prioritera utbildning, jobbskapande åtgärder, kompetensutveckling och innovationskraft för att skapa nya jobb. Tyvärr slösar regeringen i dag många miljarder på massåtgärder som har mycket liten effekt. Vi socialdemokrater vill i stället satsa resurser på riktade insatser, inte minst inom skolans område, på riskkapital, på skattelättnader för forskningsintensiva företag, på traineeplatser och utbildningsvikariat. Det skulle ge fler jobb och göra så att företagen har lättare att utveckla och sälja nya varor och tjänster men också att hitta den personal som de efterfrågar. I dessa oroliga tider är det viktigt att Sverige samlar sig. Grundfrågan kvarstår fortfarande: Varför kallar statsministern samverkan med näringslivet och ett nationellt innovationsråd för ett kafferep?

Herr talman! Jag vet inte om det är kaffe eller någonting annat som kommer att serveras. Men idén är väl att man med statsministern ska sitta ned och diskutera hur jobben kommer fram? Jag tror inte på den typen av mer uppifrån kommande försök att styra fram jobb. Jag tror att jobb kommer fram mer av i grunden goda förutsättningar för företagande och entreprenörskap, starka drivkrafter för arbete och att vi satsar på grundforskning och bra utbildningsförutsättningar. På det sättet tror jag att vi skapar förutsättningar för jobb. Jag vet att Socialdemokraterna inte vill bli påminda om vad som egentligen står i deras budgetar utan mer talar om miljonerna och döljer miljarderna. Men inriktningen är inte jobbskapande. Då ersätter man inte verkligt jobbskapande åtgärder med samtal. Det är det som jag har försökt kritisera.

Herr talman! Dessa tillställningar är inte alltid så muntra, särskilt inte soliga och varma dagar som denna. Jag tänkte därför att vi skulle muntra upp oss med lite nyutslagna syrener. Jag ska i dag inte plåga statsministern med svettiga frågor om massarbetslösheten, bostadsbristen eller social utslagning. Jag tänkte tala lite grann om väder. Det är mycket varmt och soligt i dag i vår huvudstad Stockholm. Solen lyser i södra Sverige med ungefär samma styrka som i Tyskland. Där satsas det över 15 000 miljoner euro på solenergi. Många av taken i städer som liknar Stockholm är fyllda med energigivande elverk som också ger el till försörjningen. Detta är inte alls på gång i Sverige. Vi såg nyligen ett reportage om att Sverige har de minsta ambitionerna i fråga om planerna för ny solenergi bland alla EU-länder. Jag vill gärna höra vad statsministern säger om det.

Herr talman! Som Åsa Romson vet har vi inom EU kommit överens om att försöka utöka andelen förnybar energi. Vi gör det från mycket olika utgångspunkter. Här finns länder som Sverige som har goda förutsättningar för förnybar energiproduktion via vår tillgång till vatten och vattenkraft. Det finns de som har sämre sådana förutsättningar. Det finns de som tidigt har satsat mycket. Miljöpartiet har också medverkat till att vi har certifikat på olika sätt och att vi kan växla upp och göra det kommersiellt gångbart att växla in till exempel vindkraft. Det sker också en stor utbyggnad i Sverige. Detta gör att Sverige nu ligger i täten när det gäller att nå en andel förnybar energi i vår energianvändning som närmar sig 50 procent. Det jämförs då med länder som ibland ligger nere på mycket blygsamma tal - nedåt 3-4 procent. Det är klart att vi ska göra mer. Men det kanske är viktigare att peka på de länder som har gjort lite och har längst väg att gå. Sedan tycker jag att vi ska vara imponerade över de resurser som finns i Tyskland och de satsningar som görs där. Liksom Sverige visar Tyskland vad välskötta ekonomier kan göra för att satsa på hållbar utveckling. Det krävs i grunden en stark ekonomi.

Herr talman! Jag har ett lite annat perspektiv. Miljöpartiet ser det som viktigt att vi utnyttjar alla resurser som vi har. I framtiden kommer det inte minst att vara mycket viktigt att man inte bara har en stor andel förnybar energi utan att man går mot att enbart klara sig med det som är långsiktigt helt hållbart. Då känns det svårt för en tekniknation som Sverige, som har haft en stor kompetens i solsektorn, att många av de svenska solbolagen tyvärr har flyttat utomlands. Det fanns också tekniska möjligheter till produktutveckling och innovationskraft, men det är ett race som Sverige nu nästan har missat när vi ser den stora utvecklingen på det som många inom energibranschen pekar ut som kanske det mest intressanta energiområdet just nu, det vill säga soltekniken. Då tycker jag att det är synd att vi har utformat så dåliga stödsystem i Sverige att man enbart stöder redan lönsam vattenkraft eller vindkraft. Miljöpartiet vill satsa mer på solenergin och också möjliggöra för fler husägare att sätta upp egna paneler. Men under tiden får jag ge statsministern en liten blomma.

Herr talman! Man blir alltid glad när man får en blomma så här på våren. Jag tackar för det. Låt mig säga att jag har läst en del utvärderingar av vad som är den bästa typen av förutsättningar i Sverige. Då brukar jag påpeka att vi har goda förutsättningar för vattenkraft och att vi har mycket goda vindförhållanden och därför bättre förutsättningar än andra för vindkraft. Sverige är också glest befolkat. Man kan därför bygga vindkraftsparker på ett sätt som stör mindre. Även om det är fint väder i dag vill jag påminna om att Sverige möjligen har lite sämre förutsättningar för solkraft än en del andra länder. Det beror på att vi inte har ett så soligt klimat i denna del av världen. Det kan möjligen ha påverkat. Jag tycker att det fortsatt är viktigt att det görs satsningar på förnybar energi. Det var därför viktigt för mig att påpeka hur långt Sverige faktiskt har kommit. Låt oss se vad som sker med Tyskland. Jag följer också den tyska debatten. Det är en diskussion som pågår om att växla bort kärnkraft mot stora gasledningar med rysk gas. Detta har vi diskuterat mycket också i Sverige eftersom denna gasledning ska passera förbi oss ute i Östersjön. Det är alltså inte bara en glasklar växling till sol utan också till andra fossila bränslen, vilket ur ett klimatperspektiv naturligtvis är besvärligt.

Herr talman! Tyvärr kan vi se att våldet i landets skolor blir allt vanligare. Det handlar inte längre bara om våld mellan elever utan också om våld mellan elever och lärare. Enligt Lärarnas Riksförbund har runt 30 000 lärare någon gång utsatts för våld eller hot på sin arbetsplats. I går kunde vi höra nyheten att en lärare i Kiruna som blivit misshandlad av en elev nekats skadestånd. Tingsrätten i Gällivare anser nämligen att lärare i likhet med ordningsvakter och polis får ha en beredskap för hot och våld. Man jämställer alltså lärare med ordningsvakter och polis, vilket är fullständigt absurt. Lärarnas Riksförbund kräver nu en lagändring så att lärare får ett bättre skydd. Min fråga till statsministern är därför: Avser statsministern att vidta åtgärder för att stärka lärarnas skydd mot våld och hot?

Herr talman! Låt mig säga det uppenbara, att våld och hot inte hör hemma i den svenska skolan och inte heller i andra delar av samhället. Ändå har vi exempel på det. Det är väldigt svårt för mig att gå in och kommentera närliggande domar eftersom det skulle vara att inkräkta på domstolsväsendets självständighet i denna del. Det har varit viktigt för alliansregeringen att det finns utökade möjligheter också till disciplinära åtgärder mot elever som stör eftersom det väldigt ofta ger försämrade förutsättningar för andra barn att lära. De som är studiemotiverade störs av dem som är mindre studiemotiverade. Det är klart att våld inte kan användas. Där går den tydliga gränsen. Kring detta måste det visas stor tydlighet.

Herr talman! Som jag nämnde är våldet mot lärare ett eskalerande problem på landets skolor. Enligt siffror från Arbetsmiljöverket har antalet anmälningar om hot och våld mot lärare flerdubblats under en tioårsperiod. Från att i början av 2000-talet ha varit ett udda problem har anmälningar om våld och hot blivit relativt vanligt förekommande. En enkät från Lärarnas Riksförbund i fjol visar att antalet lärare som blivit utsatta för våld mer än fördubblats sedan år 2003. Av svaret från statsministern kan jag utröna att man inte är beredd att vidta ytterligare åtgärder i alla fall när det gäller att lagreglera. Frågan till statsministern är vilka åtgärder regeringen vidtagit för att möta denna skrämmande utveckling under den gångna tid vi sett att det här blivit ett eskalerande problem på landets skolor. Har man alltså vidtagit åtgärder, eller har man suttit still i båten?

Herr talman! Vid resor jag gjort och när jag suttit ned med lärare har lärare - det är korrekt - beskrivit en förändrad arbetssituation. De upplever ibland en väldigt tuff miljö med elever som ifrågasätter. Ibland kan det till och med eskalera till våldsanvändning eller hot. Man möter också många elever som är skoltrötta, och man får fylla många roller - som extraförälder, kurator och kompis; det är många roller som ska trängas med den givna lärarrollen. Jag har pekat på att vi har utökat de disciplinära möjligheterna att reagera mot barn och ungdomar som inte sköter sig. När vi använder ord som "våld" och "misshandel" vill jag påpeka att sådant är olagligt i Sverige. Det är rättsväsendets sak att reagera på sådant. Väldigt ofta har vi påpekat att skolan inte är en miljö där vi ska agera som om svensk lagstiftning inte gäller. Förekommer misshandel och våldsanvändning ska det polisanmälas. Det är rättsväsendet som ska rätta till där. Det jag kan peka på och det vi har gjort är, som sagt, att vi har utökat de disciplinära möjligheterna att tillrättavisa elever som inte sköter sig.

Herr talman! Förra veckan fick vi veta att statsministern tycker att talet om massarbetslöshet är överdrivet eftersom de flesta "etniska svenskar mitt i livet" faktiskt har ett jobb. Det är många som tycker att det är ganska provocerande att statsministern uppenbarligen anser att den som är ung eller den som har passerat 55, som har en utländsk bakgrund eller kanske tillhör en minoritet väldigt enkelt kan räknas bort när regeringen vill hyfsa arbetslöshetsstatistiken. Jag hoppas att det inte är så illa att det gjorda uttalandet ska tolkas som en gradering av olika människors värde i Moderaternas Sverige. Men även med en sådan generös tolkning kvarstår det faktum att regeringen väldigt konsekvent försöker tona ned problemet med den höga arbetslösheten, ofta genom att tricksa med statistiken. Faktum är att vi har en arbetslöshet som närmar sig 8 procent. På bara ett och ett halvt år har antalet människor som varit arbetslösa i mer än två år fördubblats, till 70 000. Jag vill gärna veta om statsministern tycker att ni i regeringen har ett ansvar för den här utvecklingen och framför allt vad ni tänker göra åt den.

Herr talman! Regeringen har alltid ett ansvar. Däremot finns det i vår tid begränsade möjligheter att påverka sådana saker som sysselsättning och arbetslöshet givet att vi lever i öppna ekonomier som påverkas av vår omvärld. Vi har både ett ansvar och påverkansmöjligheter. Under alliansregeringens år vid makten har vi övergått till internationellt erkänd statistik. Bland annat har vi gått över till internationellt vedertagna mått när det gäller att mäta arbetslöshet i ålderskategorin 15-74 år, vilket gjort att det sett ut som att den svenska ungdomsarbetslösheten studsat uppåt. Så vi har visst använt gängse statistik. Man skulle kunna ha en alternativ syn på det som Josefin Brink beskriver, nämligen att vi inte accepterar synsättet att alla är arbetslösa. På något sätt blir ju då lösningarna därefter. I stället säger vi: Nej, vissa grupper är mer arbetslösa. Låt oss se till att de får utökat stöd och bättre åtgärder så att de har större möjligheter att komma i arbete. Det är så jag har försökt resonera.

Herr talman! Återigen försöker statsministern lattja med statistiken. Arbetslösheten har, enligt samma definitioner, ökat från 6,6 procent i oktober 2006 till 7,8 procent i april i år - med samma mått och samma räknesätt. Det är en stor ökning! Andelen personer som är arbetslösa och som länge varit arbetslösa - långtidsarbetslösa - har kraftigt ökat under den borgerliga regeringens tid. Antalet personer som varit arbetslösa i mer än två år har fördubblats på bara ett och ett halvt år. I själva verket har det utanförskap som Fredrik Reinfeldt lovade att bekämpa ökat lavinartat. Det hette ju att det var slut på att dölja arbetslösheten i Amsåtgärder, plusjobb och annat. Men i själva verket har antalet personer inskrivna i åtgärder ökat med 70 procent sedan år 2006. I stället för 20 000 personer i plusjobb är nu över 30 000 personer inskrivna i fas 3. Jag kan förstå att det är lockande att försöka komma undan att diskutera de här problemen. Men faktum kvarstår: Hundratusentals svenskar lever i dag i ett väldigt stort utanförskap. Jag ser gärna att statsministern berättar om ni tänkt göra någonting annat än det ni hittills gjort för att komma till rätta med den här situationen.

Herr talman! Först och främst var siffran 6,6 procent i oktober 2006, faktiskt på toppen av en högkonjunktur. Nu har vi haft två internationella nedgångar och finanskris. Det har lett till en kraftigt ökad arbetslöshet i vår omvärld. I den miljön har Sverige klarat sig väsentligt bättre. Vi har en arbetslöshet på runt 7,8 procent - en relativ förbättring. Men det gör inte att vi inte behöver göra mer. Däremot vill vi inte göra det med lånade pengar. Vi vill inte göra det genom att skjuta upp skulderna och hamna i det skulddike där övriga Europa befinner sig. Att hävda att utanförskapet ökat lavinartat finner jag vara en märklig beskrivning. Vår uppfattning är att utanförskapet har minskat med ungefär 200 000 personer. Huvudsakligen beror det på att väsentligt färre nu har sjuk- och aktivitetsersättning, det vill säga lever som förtidspensionärer, och på att färre nu är sjukskrivna. Det gör att många fler nu i realiteten står närmare arbetsmarknaden än de tidigare gjorde. Det totala antalet personer i utanförskap har minskat. Det är ett steg i rätt riktning, men fler steg behöver tas.

Herr talman! Jag vill fråga statsministern om den bristande likvärdigheten i skolan. Skolverket kom nyligen med en rapport som visar att likvärdigheten i den svenska skolan har minskat alltsedan slutet av 1990-talet. Rapporten visar att elever med hög studiemotivation ofta söker sig till skolor där andra studiemotiverade elever går. Enligt rapporten får detta negativa konsekvenser för likvärdigheten. En följd blir att motståndarna till det fria skolvalet fått vatten på sin kvarn. Men för oss råder det inget tvivel om att frågan om likvärdighet i skolan måste tas på allra största allvar. Personligen är jag övertygad om att lösningen inte är att begränsa föräldrars och elevers fria val, deras rätt att välja skola. I stället måste kvaliteten höjas i de skolor som inte håller hög kvalitet. Därför är min fråga vad statsministern tänker om likvärdighet i skolan och vilka åtgärder regeringen har vidtagit och kommer att vidta så att vi minskar skillnaden mellan olika skolor.

Herr talman! För mig är det väldigt tydligt att en bra skola är ett bra sätt att utjämna livschanser och skapa goda förutsättningar för människor att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. De ska uppmuntras att nå sin potential utifrån sina olika begåvningar. Människor är nämligen olika. Vi oroas dock också av besked att det finns skillnader och kvalitetsbrister i den svenska skolan. Det största problemet är att en stor andel inte fullgör sina utbildningar och att det, precis som frågeställaren påpekar, också finns exempel på skolor med bristande kvalitet. Utgångspunkten måste vara att vi ska kunna göra egna val som föräldrar, barn och elever samtidigt som vi ska möta en skola som alltid är bra. Alla skolor måste hålla hög kvalitet. Därför har vi förstärkt uppföljningsmöjligheterna hos en förstärkt skolinspektion. Vi har också återinrättat speciallärare och sänker i ålder både betyg och uppföljning av olika slag för att säkerställa att vi verkligen ser att kunskaperna kommer på plats. Skolan får gärna vara friare, men då ska den också följas upp noggrannare och kunna visa att den levererar kvalitet. Allt detta är i färd med att förändra den svenska skolan.

Herr talman! Jag tänkte fråga om toppmötet i går kväll och i natt. Statsministern sade i någon kommentar som jag såg att många talade om mycket. Frågan är: Om man destillerar det som sades, vad kom ut av det hela? Om man förenklar väldigt är rapporteringen att det fanns en grupp av länder som är för investeringar och nya projekt. Det är många gånger oklart hur det ska finansieras, men läser man mellan raderna måste det bli Tyskland och några andra länder som ställer upp. Sedan finns det en annan grupp av länder, dit Sverige hör, som diskuterar långsiktiga strukturförändringar, skattesystem, arbetsmarknad, pensionssystem, budgetregler och så vidare. Vad kommer att komma ut av allt detta? Europas folk, om jag får ta på mig den pseudorollen, väntar sig nu ledarskap, hopp och att det ska komma ett budskap från Europas ledare om hur detta ska lösas. Hur ska det levereras?

Herr talman! Det var ett informellt möte, ett middagssamtal kring ett åtminstone i delar djupt bekymrat Europa. Det gäller framför allt södra Europa, där vi ånyo har marknadsreaktioner och problem kopplat till framtiden i vissa länder. Det är ett sätt att förbereda det större junitoppmötet. Jag tror egentligen att det finns en väldigt bred konsensus kring att det vore bra om det fanns utrymme för investeringar. Det är bara det, precis som frågeställaren påpekar, att det är väldigt få som har det ekonomiska utrymmet. Därför förs en diskussion om hur man i brist på egna resurser kanske kan få stöd från annat håll. Det finns olika ord för det - obligationer, Europeiska investeringsbanken - och vi har sagt att vi kan titta på en del av detta men att det måste nagelfaras om det verkligen är kvalitet och om resurserna kommer till det de är tänkta för. Det ska också vara tydligt hur notan är tänkt att fördelas. Sedan finns det en väldigt bred konsensus om att man inte kan gå runt strukturella reformer tillsammans med ökad handel och långsiktigt uthålliga offentliga finanser. Det är fundamentet kring vilka de starka ekonomierna har byggt sin framtid, som Sverige och Tyskland till exempel, och det är dit de andra också måste nå.

Herr talman! Sverige är militärt alliansfritt. Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten är frågor som bör ha en bred folklig förankring och bredast möjliga samsyn i Sveriges riksdag. Omvärlden har förändrats radikalt de senaste decennierna - Berlinmuren är riven, och Östeuropas länder är i hög grad med i både EU och Nato. Sverige är med i EU och är den mest ambitiösa medlemmen i Natos partnerskap för fred. Centerpartiet har länge hävdat att det är dags för Sverige att genomföra en rejäl omvärldsanalys inför nästa försvarsbeslut. Det är utmärkt att Försvarsberedningen ska börja arbeta med detta. Finland har utan dramatik analyserat sina militära allianser flera gånger, och en nästan enig försvarsberedning ställde sig bakom detta 2008. Sverige samarbetar allt närmare Nato, och Centerpartiet anser att frågan om Sveriges militära allianser nu bör analyseras av Försvarsberedningen. Anser statsministern att man verkligen i en kommande omvärldsanalys ska undanta detta viktiga område från analys och diskussion?

Herr talman! Sverige har skrivit om sin säkerhetspolitiska doktrin. Det är en utveckling vi nu ser runt om i världen. Det handlar i mindre grad om massinvasionshot mot egna territorier och mer om olika former av mer diffusa hot som terrorism, massmigration, svält och pandemier som också kan få rent militära påverkansförlopp. Detta tror vi att vi bäst möter tillsammans med andra. Man kan bygga säkerhet både här i Sverige och tillsammans med andra - som i Afghanistan, för att nämna ett exempel. Det är naturligtvis så att denna omvärldsanalys också görs som en del inför ett kommande försvarsbeslut, och frågan med vem vi ska samarbeta är också naturlig att diskutera där. Nato nämndes, men låt mig också nämna Europeiska unionen och olika former av nordiska samarbeten. Vi är klara över var vi är medlemmar och var vi inte är medlemmar, och makten över detta ligger i Sveriges riksdag. Sedan tror vi på nära samverkan, och det kommer säkert också att komma till uttryck när vi ska genomföra nästa försvarsberedning inför kommande försvarsbeslut.

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag uppskattar statsministerns vilja att med glatt humör vara här i kammaren med det arbetsdygn vi alla vet ligger bakom honom. Det frågeområde jag vill lyfta fram handlar om barn och barns rättigheter. Hur stärker vi barns rättigheter och ger barn en bättre uppväxt? Barnministern arrangerade ett utvecklings- och kunskapsseminarium den 3 maj där företrädare för regeringskanslierna i Norge, Finland, Danmark och Island var med och där en hel del av oss kunde ta del av erfarenheter. I seminariet fanns det många engagerade. Det var Rädda Barnens företrädare och andra barnorganisationer, läkare - framför allt barnläkare - och Barnombudsmannen, som lyfte fram att en viktig del handlar om att FN:s barnkonvention kan finnas i fokus för hur vi som nordiska länder och Sverige som land kan stärka barns rättigheter. Min fråga till statsministern är: Tror statsministern att vi kan dra lärdomar av erfarenheter som de nordiska grannländerna har av sitt sätt att stärka barns rättigheter?

Herr talman! Vi bör alltid vara ödmjuka inför andras erfarenheter och minnas att en god uppväxtmiljö för barn inte bara handlar om att familjer är starka och att föräldrar har tid att stödja sina barns utveckling utan också om att det finns i lag och av myndigheter bevakade rättigheter. Det handlar om att få gå i en öppen skola utan avgifter och på det sättet utvecklas för att bli vuxen. Nu kopplades mycket av detta till diskussionen om barnkonventionen. Jag har fått frågor om det förut. Vi har ofta sagt att vi när vi har analyserat det inte varit alldeles säkra på att vi på något sätt skulle åstadkomma något vi inte redan har som skydd för barn i svensk lagstiftning. Vi är rätt tydliga med att svensk lagstiftning är tydlig kring barns rättigheter och att det snarare är viktigt att allt det kommer på plats. Svaret på frågan är dock: Absolut, man ska alltid vara ödmjuk inför att också lära av andra.

Herr talman! Jobbfrågan är den moderatledda regeringens stora misslyckande. Arbetslösheten ökar. Vi har 400 000 arbetslösa i dag. Det är dessutom så att de arbetslösa har fått en förstörd arbetslöshetsförsäkring. Vi har denna vecka i medierna kunnat följa hur Sverige dalar ned i försäkringssystemet. Jag noterade i partiledardebatten i Agenda nyligen att statsministern med anledning av de många kompletteringsförsäkringar som kommer sade: Det som händer är att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå det vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i grunden är en bra utveckling. Är det hela regeringens uppfattning att vi ska sänka i försäkringssystemen och att man ska komplettera med egna försäkringar? Är detta statsministerns nya svenska modell?

Herr talman! Jag vill understryka att kärnan i den svenska modellen för mig aldrig har varit att det är en tävling om vem som har störst utgifter för att betala a-kassestöd. Jag tycker att det är en märklig gren att tävla i. Det måste i stället präglas av att man får förutsättningar för jobb och att vi skapar mobilitet. Det handlar både om drivkrafter hos enskilda att vilja ha jobb och vara anställbara - vi har bra utbildningssystem och omställningsstöd - och om ett myndighetsstöd och en syn på företagande och entreprenörskap som uppmuntrar till att jobben blir fler. Det är den typ av svensk modell som jag tror på: mobilitet, omställningsstöd, bra grundläggande utbildningar och möjligheter för människor att få arbete. Jag konstaterar att ungefär 90 procent av arbetstagarna på svensk arbetsmarknad har olika former av tilläggsförsäkringar. Sedan har regeringen i olika sammanhang påpekat att vi önskar se om det går att få plats med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, någonting som ju Socialdemokraterna misstror. Men vi har trots utredningar inte kunnat finna en modell som vi än så länge har ansett förenlig med vår arbetslinje. Därför har vi bett att få återkomma i frågan.

Herr talman! Jag vill fråga statsministern angående de händelser som är omskrivna i tidningarna och som är djupt tragiska. Jag tänker på den oro som råder i Rosengård, Tensta och Rinkeby. Det är djupt tragiskt. Det är många människor som far illa. Det talas om att det kan bero på olika faktorer som kriminella gäng, utanförskap, arbetslöshet, bristande skolunderbyggnad med mera. Jag undrar vilka åtgärder statsministern avser att vidta för att det ska bli en bättre situation och framtidshoppet ska återvända i de här oroliga områdena.

Herr talman! Varje gång som jag har besökt områden där det har varit en oro som många gånger koncentreras till, om jag får uttrycka det så, unga arga män brukar de jag träffar väldigt snabbt påpeka att det här gäller en väldigt liten andel av dem som bor i området, men det för med sig en sorts känsla att så här är det för alla. Det tror jag att många som bor i Tensta, Rinkeby, Rosengård och andra områden tycker är väldigt besvärande. De tror mycket på sina egna stadsdelar och vill se en helt annan utveckling. Sedan har vi många utmaningar kopplade till förskolan, arbetsmarknaden och känslan hos unga människor - i det här fallet kanske oftare män, men det gäller naturligtvis också unga flickor - att de tror på Sverige, att de tror på sig själva, att de tror på en framtid. Det finns inga enkla svar på detta. Vi ska inte göra det svåra alltför enkelt. Men jag tror att de reformer som vi genomför på skolans område med bättre uppföljning av att kunskapsmålen nås och de sänkningar av trösklar in till arbetsmarknaden som vi diskuterar, har genomfört och ämnar genomföra är bitar på vägen till en bättre lösning.

Herr talman! Det har skett flera kvinnomord i Skåne på senare tid, och de har kallats familjetragedier. Jag vill kalla det rena avrättningar, för det är vad det är. Det sänder ut en tydlig signal till andra kvinnor som lever under hot och våld: Stick inte upp! Anmäl det inte! Samhället kan ändå inte skydda dig. Det här är oerhört allvarligt. Riskbedömningarna har i flera fall brustit. En tjej i Landskrona sov med kniv under kudden, och man kunde inte ens få fram ett skyddat boende till henne. En kvinna mördades på öppen gata i Malmö inför sina två små barn. Mannen var dömd för kidnappning av kvinnan men hade ändå släppts fri i väntan på att domen skulle vinna laga kraft. Vad gör regeringen för att se till att riskbedömningarna blir bättre? Att inte göra bättre riskbedömningar går ju stick i stäv med alla erfarenheter.

Herr talman! Först och främst vill jag instämma i att riskbedömningar spelar stor roll. Nu har vi hög uppklarningsprocent i Sverige när det gäller just mord. Det leder väldigt ofta till att man lagförs för det brottet. Det är väl så allvarligt. Men väldigt mycket av misshandeln som utförs, både fysiskt och psykiskt, är jag mer klar över är en stor svart zon där det finns omfattande våld som man tvingas acceptera och leva under som en realitet. Det är väldigt ofta en kvinna som blir slagen av en man i en relation. Där har vi mycket kvar att göra. Vad försöker vi göra? Jo, vi förstärker resurserna till dem som på frivillig grund eller via socialtjänst eller rättsväsen jobbar med utsatta kvinnor, informerar om deras rättigheter och stöttar dem. Jag har själv suttit ned med flera av dessa frivilligverksamheter och också med dem som jobbar i det svenska rättsväsendet, väldigt ofta engagerade kvinnor som jobbar som stöd för andra kvinnor. Vi måste använda lagstiftningen. Den är tydlig. Det är inte tillåtet att utföra de brott som utförs. Vi måste börja stödja brottsoffren i att genomföra sina processer. Då kan samhällets resurser i form av straff men också vårdinsatser komma på plats.

Herr talman! Min fråga till statsministern gäller global livsmedelsförsörjning. En växande befolkning på jorden och minskad areal åkermark per capita ställer världen inför en stor utmaning att mätta alla munnar. Redan i dag går närmare en miljard människor och lägger sig hungriga. Samtidigt tas prima åkermark ur produktion i Sverige. Vi har också låg självförsörjningsgrad med stor import av både livsmedel och foder men även av olika insatsmedel, till exempel fosfor och olja. Jag undrar: Hur ser statsministern på Sveriges jordbruks roll i skenet av den globala livsmedelsförsörjningen?

Herr talman! Livsmedelsförsörjning är en av de verkligt globala frågorna. Till exempel i samtal med kinesiska ledare hamnar detta väldigt ofta på deras dagordning. Det är en i de snabbt växande länderna Kina och Indien stor och ung befolkning att mätta, och det här är naturligtvis viktiga frågor. Det som vi har lärt oss rent historiskt - det kan vi också se i vår egen utveckling - är att det finns en väldig produktivitetsmöjlighet och utveckling i jordbruket. Man kan få ut väldigt mycket mer beroende på hur man använder jorden, om man använder rätt metoder. Ett land som Sverige med stor areal och som är glesbefolkat har naturligtvis större potential att få fram mycket som vi dessutom kan exportera till andra. Sedan tror jag att man ska akta sig för att tro att alla måste vara självförsörjande. Jag tror i grunden också på handelns principer. Man får handla med varandra; man kan vara intresserad av att köpa något som någon annan har producerat och kanske sälja något som vi har gjort. Ibland har vi subventionssystem som försöker förhindra detta och som jag tycker slukar stora resurser med ibland lite oklart resultat. Sverige har goda förutsättningar att mätta munnar i sin egen befolkning men i realiteten också att vara med och hjälpa till att möta det globala problemet som vi har i en värld där befolkningen växer väldigt snabbt.

Herr talman! Ja, Sverige rasar i välståndsligan. Vi ligger under OECD-genomsnittet när det gäller ersättning till sjuka, arbetslösa och arbetsskadade människor, om de nu ens får någon ersättning alls. Statsministern svarade här tidigare att vi inte är med i tävlingar om ersättningar till de sjuka och arbetslösa. Vi underlättar i stället för att människor ska få arbete, var det tidigare svaret här. Ni vill inte vara med och mäta er med andra länder och ni gör sjuka och arbetslösa människor fattigare. Ändå hjälper det inte. Ungdomsarbetslösheten är skyhög och långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Er politik har inte hjälpt. När ska ni börja bygga upp en svensk modell med trygghet för de sjuka och arbetslösa? Det leder faktiskt också till arbete att man känner sig trygg. När ska ni återskapa tilltron till försäkringssystemet?

Herr talman! Metoden att försöka beskriva Sverige som ett land närmast i ruiner på alla sätt tror jag väldigt lite på. Jag säger det därför att jag själv har varit i opposition, och det är då lätt att man tar till överord och glömmer det mest basala, nämligen att det här är ett fantastiskt land att bo i och att vi har rikare möjligheter att få tillgång till välfärd och stöd i olika faser av livet än nära nog någon annan på denna jord. Det går att ta fram statistik även för hur högt vi ligger när det gäller olika former av välfärdsåtaganden och välfärdsutgifter. Och vi har mindre inkomstskillnader och mindre av klyftor än några andra utvecklade länder. Det är möjligen bara när vi jämför oss med nordiska grannländer som vi har någon sorts konkurrens om att hålla ihop våra befolkningar på ett bra sätt. Det finns också ett stöd att få för omställning. Det viktigaste för mig är att grundkvaliteten i arbetsförmedling och utbildningssystem finns på plats, att människor hjälps vidare på arbetsmarknaden och kommer i jobb. Jag kommer aldrig att tycka att det viktigaste för Sverige är att ligga högst upp i ligan över vilka som har högst utgifter för a-kassan. Där kanske vi gör lite olika bedömningar.

Herr talman! Vi diskuterade i går frågan om mutbrott och korruption och dess koppling till partifinansieringsfrågan. Valet 2014 blir det första val där spärren för personvalskampanjer till riksdagen sänks från 8 till 5 procent. Det är klart att det säkert kommer att bli intensivare personvalskampanjer. Då är det ännu viktigare att det är öppenhet kring hur dessa kampanjer och partierna finansieras. Väljarna har rätt att veta vem som står bakom olika partier och olika personkampanjer. Moderaterna tog emot 100 miljoner kronor mellan 2000 och 2010 i hemliga, privata bidrag, och ni har motarbetat en lagstiftning för ökad öppenhet på det här området. Efter mycket om och men har ni nu fått ge er på den punkten, och nu har ni lovat att det ska fram en lagstiftning och att den ska fram till år 2014. Då är min fråga till statsministern: Har detta lagstiftningsarbete påbörjats, och när får vi se lagförslaget?

Herr talman! Dels har vi haft överenskommelser mellan partierna som har försökt möta den här förändringen att det nu finns möjlighet att driva personvalskampanjer, vilket jag tycker ska uppskattas för sitt mervärde rent demokratiskt. Vi får mer aktiverade kandidater och en bättre länk mellan folkvalda och väljare. Det finns naturligtvis också, som alltid, potentiella risker med hur finansieringen av detta ser ut. Nu har diskussionen handlat om stöd till partier, och i sedvanlig stil väljer socialdemokratin att se vissa problem och missa andra. Det känner vi igen. Här finns alltid med att det man tror om sina motståndare är problematiskt, och det finns en självbild där man alltid tappar hur den egna finansieringen ser ut. Jag tror att svenska folket skulle uppskatta om vi pratade rakt och öppet om hela finansieringen av alla partier inklusive stöd som vi har till länkar i vår omvärld och att vi sedan samlas kring en lagstiftning. Det förbereds ett sådant arbete. Jag vet inte exakt i detalj vilken dag det läggs fram, men Morgan Johansson vet att det är på väg.

Herr talman! Min hemkommun Österåker satsar på it i skolan. Som ett första steg fick lärarna egna datorer, och särskild utbildning i hur man använder den moderna tekniken i lärandet var också viktig. Men så sker inte i alla landets kommuner. Min fråga till statsministern är: Hur kan regeringen främja utvecklingen av den moderna skolan, minska lärarnas administrativa börda, se till att de får mer utbildning med hjälp av moderna hjälpmedel och förbereda våra ungdomar inför deras framtida jobb?

Herr talman! Den svenska skolan är kommunaliserad, som känt är. Det innebär att den har 290 huvudmän. Kommuner gör lite olika vägval, och ibland stöter man inom samma kommun på skolor som jobbar mycket it- och dataintegrerat och andra som inte har kommit lika långt. Det är ganska självklart att det kan vara en klok investering och ett sätt att använda resurser som bygger en bra framtid. Men jag vill inte påstå att jag tror på enhetlighet i detta, utan jag har respekt för att det kan se olika ut. Däremot har vi försökt att vara tydliga med förstärkning av fortbildningsinsatser både till lärare och när det gäller rektorns viktiga roll. Man får större möjligheter att lära, utvecklas och fortbilda sig i sitt ämne både när det gäller ämnesfördjupning och när det gäller de pedagogiska hjälpmedlen. Det finns resurser för det som inte fanns förut och som har kommit att bli väldigt populärt. Det är många lärare som på det här sättet efter en lång yrkeskarriär nu får en fortbildning som de förr inte hade möjlighet till.

Herr talman! Jag vill följa upp Peter Perssons frågeställning till statsministern angående a-kassan. Anser statsministern att a-kassan ska vara ett grundskydd kompletterat med tilläggsförsäkringar? Om så är fallet är det ett ganska stort avsteg från den nuvarande modell som vi har där a-kassan är ett robust omställningsstöd för dem som behöver söka arbete under en begränsad tid, så jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan.

Herr talman! A-kassan är utformad enligt inkomstbortfallsprincipen. Det gäller även fortsatt. Sedan är frågan hur högt i inkomstlägena som den ska följa med upp. Jag vill påpeka att socialdemokratin inte heller, trots massiva utökningar av bidrag till människor som inte arbetar, föreslår att a-kassan konsekvent ska täcka i alla lönelägen. Då blir det mer en diskussion om var gränsen ska gå. Jag vill också påpeka att socialdemokratin inte anser att det här ska vara en förmån som kommer alla till del, utan att den ska vara avgränsad framför allt för dem som har jobb. Den ska bygga på ett arbetsvillkor som gör att man måste kvalificera sig, vilket gör att framför allt de som är utrikes födda och de som är unga står utanför. Det gällde när Socialdemokraterna hade makten, och det gäller fortsatt. Det är bra om vi anpassar vårt tonläge lite grann till vad vi faktiskt har föreslagit och att vi också satsar på annat som ger verkligt bra omställningsstöd, nämligen att utbildningssystemen är bra och att företagandeklimatet är bra så att viljan och drivkraften att söka jobb är stark. Det tror jag är en framgångsväg.