Statsministerns frågestund

Fru talman! I går blev den höga arbetslösheten lite extra påtaglig i Sveriges huvudstad. Arbetsförmedlingen hade av misstag kallat 61 000 arbetslösa till ett möte i Stockholm. Det blev långa köer, och det blev till och med så mycket kaos att polispatruller kallades till platsen. Sällan har väl arbetslösheten blivit så tydlig vid ett och samma tillfälle som i just de bilder som vi såg därifrån. Min fråga handlar om arbetslösheten. Den verkar inte bekymra statsministern och regeringen lika mycket som den har gjort tidigare. Efter sju eller sju och ett halvt år, i högkonjunktur och i lågkonjunktur, har Moderaterna sagt att det mest effektiva sättet att skapa fler jobb i Sverige är att sänka skatterna. Det gjorde man 2007 med jobbskatteavdrag 1, under lågkonjunkturen kom jobbskatteavdrag 2, 3 och 4, och nu kommer jobbskatteavdrag 5. Men det har inte löst problemen. Arbetslösheten har bitit sig fast. Jag vill be statsministern förklara varför regeringen överger sin egen jobbpolitik i ett läge när 400 000 människor går arbetslösa.

Fru talman! Bilden av vad som sker i Stockholm är intressant, eftersom sysselsättningen växer över hela landet men framför allt och tydligast i just den här regionen. Det är viktigt att påpeka att vi har markerat ett omslag i svensk ekonomi. När vi nu förbereder budgeten för 2015, som vi ämnar lägga på riksdagens bord till hösten, är det tydligt att svensk ekonomi tar bättre egen fart, mycket tack vare de stimulanser som vi har använt för att hålla uppe efterfrågan i svensk ekonomi. Vi balanserar den svagare exportefterfrågan som vi fortfarande känner av. Det är väldigt jobbskapande att ha en konkurrenskraftig ekonomi med ordning i de offentliga finanserna. Det måste ibland överordnas vad man har råd att göra, för oordning är inte grunden för att få fram fler jobb. Vi är till och med beredda att öka några skatter för att ytterligare stärka arbetskraften när det gäller viktiga utbildningsreformer. Men vi kan inte acceptera att göra det på det sätt som Socialdemokraterna gör, nämligen genom att göra det dyrare att anställa eller lägga ökad skatt på arbete.

Fru talman! Jag konstaterar att statsministern för det här året har lagt 20 gånger mer på ofinansierade skattesänkningar än på skolan. Jag tror att svenska folket tycker att det var fel prioritering. Det svar jag får från statsministern är att det inte behövs några insatser nu för att bekämpa arbetslösheten. Den insats som statsministern själv har sagt är den mest verkningsfulla för att skapa fler jobb är jobbskatteavdraget. Jag delar inte bilden att jobbskatteavdraget är så jobbskapande som statsministern har sagt, men du har ju sagt att det är den mest effektiva åtgärd som regeringen har använt under de senaste åren för att skapa nya jobb. Nu gör regeringen ett temporärt jobbskattesänkningsstopp på två år. Betyder det att de 400 000 arbetslösa får gå och vänta, att regeringen har haft fel politik? Förklara, statsministern! Har du verkligen lagt 130 miljarder kronor på något som du inte längre tror på?

Fru talman! Vi har som sagt haft en växande sysselsättning. Det är över 200 000 fler som är sysselsatta. Vi har ett sjunkande ohälsotal och ett minskat utanförskap på över 200 000 individer. Många av dem som stod närmare arbetsmarknaden har nu fått jobb. Många av dem som med den politik som fördes under Göran Perssons år och socialdemokratins tid vid makten skulle ha blivit förtidspensionerade finns nu i stället i arbetskraften och möter ansträngningar för att få arbete. Det är lite svårt att förstå vad Mikael Damberg far efter. Menar Mikael Damberg att det är önskvärt att driva en ekonomi ned i diket, med en okontrollerad utveckling av de offentliga finanserna, och tro att det är jobbskapande? I stället borde Mikael Damberg bejaka att vi säger att vi följer hur svensk ekonomi utvecklas, att det nu sker ett omslag och att vi tar ansvar för det. Då får vi hålla tillbaka. Då får vi vara mer måttfulla och ansvarsfulla. Vi finansierar de ytterligare satsningar som vi vill göra för att stärka arbetskraften. Det är olyckligt att Mikael Damberg, när jag markerar vilja att göra mer kring svensk utbildning, inte erkänner att det är jobbskapande. Det är min uppfattning att det är, och det hoppas jag att också Socialdemokraterna tycker.

Fru talman! Jag har en fråga om 300 spänn. Bara sju veckor efter det att Alliansen sänkte skatten - som vanligt mest för dem som tjänar mest, totalt flera tusen i månaden för dem som tjänar 50 000 i månaden - säger ni att ni ska sänka studieersättningen för studenter med 300 spänn, alltså sänka ersättningen för dem som har de lägsta inkomsterna och de minsta marginalerna och som slåss mot ockerhöga hyror på en krisande bostadsmarknad. Dagen innan ni föreslog detta kritiserade ni oss för att vi sade att de som tjänar mest, som tjänar 50 000 kronor i månaden, borde bidra med 300 spänn mer till skolan. Vi ser att studenter behöver en trygg ekonomi så att de kan fokusera på sina studier - inte mer lån. Det lämnar en fråga hängande i luften: Hur kommer det sig att Moderaterna har räknat fram att de som tjänar 50 000 kronor inte har råd att bidra med 300 spänn mer till skolan, medan studenter ska klara sig med 300 spänn mindre i månaden?

Fru talman! Det förslag vi har indikerat är att öka studiemedlen från 9 800 kronor upp till 10 800 kronor i månaden genom att helt enkelt ge möjlighet att låna något mer. Det tycker vi är en riktig inriktning. Det förbättrar möjligheterna för studenter att ha mer pengar. Det är också en viktig investering för unga att utbilda sig via högskoleutbildning och universitetsutbildning. Det är också viktigt att reflektera över att detta många gånger är morgondagens höginkomsttagare, som har bättre möjligheter än dem som inte har högskolestudier att återbetala. Vår avsikt med den finansiering som vi får fram på det här sättet är att återinvestera pengarna i det svenska utbildningssystemet. Sedan vill jag påpeka att profilen på hur vi har sett till att folk får mer kvar av lönen är att det entydigt har varit låg- och normalinkomsttagare som har fått störst förbättring, en hel månadslön mer för busschaufförer, metallarbetare och undersköterskor. Det har varit en viktig profil att det är just den typen av grupper som har förstärkts via vår politik.

Fru talman! Morgondagens höginkomsttagare säger statsministern till de studenter som nu ska få 300 spänn mindre i månaden för att klara hyran och annat under månaden på för att fokusera på studierna. Säger du det till dem som studerar till att bli lärare, till dem som studerar till att bli bibliotekarier och till dem som studerar till att bli sjuksköterskor? Sanningen är att detta hårdast drabbar de yrken där många kvinnor jobbar i dag. Efter åtta år då inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat slår ni direkt mot jämställdheten på svensk arbetsmarknad. Det är fel politik. Studenter ska få ekonomi så att de kan fokusera på sina studier - inte sänkta studieersättningar. Det är inget svar att säga till den generation som är på väg att bli den mest skuldsatta i svensk politisk historia att de ska skuldsätta sig ännu lite mer. Vi pratar om människor som kommer att behöva skuldsätta sig upp över öronen för att alls få någonstans att bo. Det är fel politik. Ni slår mot dem med de minsta inkomsterna och de minsta marginalerna. Jag tror i stället att den som tjänar 50 000 kan och vill bidra med 300 spänn mer för att skolan ska kunna bli bättre.

Fru talman! Det vore intressant att få ett besked från de rödgröna partierna om vad som gäller beträffande inkomstskatter. Här pratar Gustav Fridolin om nivåer över 40 000 kronor. Socialdemokraterna har en annan nivå. Det vore intressant att få ett gemensamt besked. I avvaktan på det vet inte folk, och jag tror egentligen inte att någon förstår var en eventuell rödgrön politik landar. Sedan vill jag påpeka att om man ökar studiemedlen från 9 700 kronor upp till 10 700 kronor är det mer pengar - inte mindre pengar. Ska man föra den typen av resonemang som Gustav Fridolin för bör man verka för att ta bort lånemöjligheterna helt och bidragsfinansiera studierna helt. Men Miljöpartiet har inte något sådant förslag. Jag vill också påpeka att vi förmodligen har något av världens mest generösa studiemedelssystem totalt sett. Det är ett faktum att vi har högskolestudier utan avgifter och har generösa studiemedel när vi jämför med andra länder, och det har i grunden fungerat. Vi har en hög och växande andel yngre som söker sig till högskoleutbildningen. Det tycker jag är rätt och riktigt.

Fru talman! Den 9 februari röstade en majoritet av schweizarna ja till att begränsa invandringen från EU. Reaktionerna från EU mot att schweizarna i det kanske mest demokratiska som finns, nämligen en folkomröstning, valde att säga sin mening om invandring lät dock inte vänta på sig. I likhet med hur man behandlade Österrike för 14 år sedan när fel parti valde att bilda regering visar man nu sitt rätta ansikte och det förakt för enskilda länders demokratiskt fattade beslut som tyvärr genomsyrar unionen. EU har svarat med att frysa avtal med Schweiz, och de ekonomiska följderna kan bli att Schweiz går miste om mångmiljardbelopp om man inte ändrar sina demokratiskt fattade beslut, detta för att få till stånd en förändring av beslutet. Nu öppnar också de schweiziska socialdemokraterna för ännu en folkomröstning för att människor ska rösta rätt denna gång. Min fråga till statsministern blir hur han ställer sig till att en liknande folkomröstning genomförs i Sverige och att man låter svenska folket säga sitt om den ansvarslösa massinvandringspolitik som i dag bedrivs här.

Fru talman! Vi har val den 14 september, och väljarna kan då ta ställning till politiska partier som tycker olika. Här i riksdagen finns många partier företrädda som tror på mänsklig rörlighet och att den ska kunna vara fri och öppen över gränser. Här finns också Sverigedemokraterna som inte tror på den typen av rörlighet. På det sättet har man demokratiska möjligheter att påverka. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att vi hade en folkomröstning om huruvida vi skulle träda in i Europeiska unionen eller inte. Det var tydligt för svenska folket att friheter som då upprätthålls inom EU är bland annat den fria rörligheten för människor och individer. Jag tror att det i grunden är bra för hela världen och för Europa att vi har den typen av fri rörlighet. Jag ser en särskilt glädjande utveckling när många kommer till Sverige och bidrar till att vår sysselsättning växer. Den växer nu mycket brett och framför allt i grupper av utrikes födda som har kommit hit via arbetskraftsinvandring eller via den fria rörlighet som finns inom EU. De hjälper till att bygga Sveriges välfärd och välstånd för framtida generationer. De balanserar det faktum att vi har allt fler äldre som lever allt längre, vilket är en glädjande utveckling. Då kan vi med hjälp av många fler som kommer hit och arbetar säkra att de får en bra ålderdom.

Fru talman! Man ska komma ihåg att det EU som svenska folket röstade om när vi gick med i EU inte är det EU som vi har i dag. Statsministern har tidigare avvisat möjligheterna till en ny folkomröstning om det nuvarande EU. I valet den 14 september röstar man inte bara om enskilda frågor, utan man röstar om väldigt många frågor. Det kan vara andra frågor som är de som väger tyngst. Men varför ska frågan om invandring vara undantagen för svenska folket att bestämma om? Man kan säga att invandringspolitiken och den invandring som har skett till Sverige har förändrat det svenska samhället i dess grundvalar. Inte ens när man 1975 tog beslut om att omdana det svenska samhället och frångå assimileringsprincipen och bilda det mångkulturella samhället fick svenska folket säga sitt. Statsministern har också enligt medierna och i likhet med europeiska kolleger uttalat att Schweiz inte ska få plocka russinen ur kakan genom att säga nej till invandring. Då undrar jag vad statsministern menar med russinen och kakan. Menar statsministern att russinen är minskad invandring? I så fall undrar jag om statsministern kan fortsätta bedriva denna ansvarslösa invandringspolitiken i Sverige. Varför vill statsministern undanhålla det svenska folket russinen i kakan?

Fru talman! Jag vill påpeka att det var fullständigt klart för svenska folket att det som tidigare var EG och som sedan blev EU visst byggde på principen om fri rörlighet för människor. Sedan har samarbetet absolut utvecklats, men denna del var inte okänd för svenska folket. Låt mig återigen säga att det är ganska tydligt att det här finns åsiktsskillnader. Det finns många partier i denna riksdag som företräder uppfattningen att världen blir bättre när människor får större möjligheter att röra sig fritt över gränser och att vi förstärker vår ekonomi genom att möjliggöra för människor att söka jobb i andra länder. Det kanske inte finns möjligheter till arbete i det egna landet, men då kan det finnas i ett annat land. Det finns också de som tror på stängda gränser: De som hade lyckan att födas i ett visst land ska få vara där, och de ska helst stanna kvar där, och ingen ska få röra sig över till något annat land. Jag tror att det då blir en intolerant och farlig värld, där vi odlar vanföreställningar om varandra på olika sidor om murar och aldrig lär känna varandra och aldrig har tillräcklig kontakt. Vi vet var denna typ av utveckling landar. Den vägen ska Sverige inte anträda.

Fru talman! Skolan är i kris. Resultaten faller, och skolan blir alltmer ojämlik. Vi har en politik för att vända denna utveckling. Vi vill ta bort det vinstintresse som utarmar skolan, och vi vill satsa på de mest utsatta skolorna. Vänsterpartiet vill ha fler lärare och speciallärare, och vi vill att staten ska ta ett ansvar för skolan. Det vi nu ser är resultatet av sju år av moderat skolpolitik. Vi är bekymrade för vad som händer om detta får fortsätta. Ska ännu fler elever lämna skolan utan att ha klarat de grundläggande kraven? Nu har ni moderater utmanat oss i Vänsterpartiet på skoldebatter. Det uppskattar vi; och vi antar gärna den utmaningen. Vi hoppas att du, Fredrik Reinfeldt, är beredd att möta mig i dessa debatter också - partiledare emellan. En sak har ni börjat ompröva. Ni uttalar er allt oftare kritiskt om vinstintresset som lett till skolkonkurser och till att pengar försvinner. Men ni gör ingenting för att ta bort det privata vinstintresset i skolan. Kommer ni att fortsätta låta Academedia och de andra riskkapitalbolagen plocka ut hundratals miljoner avsedda för skoleleverna och låta dem gå till privata vinster i stället?

Fru talman! Jonas Sjöstedt vet att det finns en flerpartiöverenskommelse om att möjligheterna att strama upp reglerna kring detta ska ses över. Jag vill bara invända mot den bild som Jonas Sjöstedt försöker ge av vad PISA-undersökningen och utvärderingarna av svensk skola har visat. De har absolut visat att resultaten faller. Men det sägs att det i mycket stor utsträckning beror på att kunskapssynen i Sverige har varit att unga ska få ta hand om mycket av sin egen kunskapsutveckling och att det har blivit för lite lärarledd undervisning och för lite stöd för enskilda, framför allt för dem som har inlärningsproblem. Dessutom påpekas att förväntningarna på vad vi vill att unga ska lära sig är för låga i Sverige och att ungdomarna själva fäster för liten vikt vid sin egen insats i relation till hur andra ska förhålla sig. Där tror jag att vi har svaret. Låt oss då lösa det som har påpekats vara problemen. Vad gör man då? Man har mer undervisningstid, och man har fler speciallärare - där är vi överens. Vi förlänger grundskolan så att den blir tioårig, och vi satsar särskilt på de första åren i skolan, för att bara nämna några insatser. Lös de problem som har beskrivits och inte andra.

Fru talman! Det finns flera orsaker till att den svenska skolan utvecklas så illa. En av dem är att skolan har blivit så ojämlik. Det beror på vilken skola man går i om man får en bra utbildning i dag. Att återupprätta en utbildning som är bra för alla barn är helt grundläggande. Men det står i motsatsställning till att ha en marknadsstyrd skola, alltså det som kännetecknar Moderaternas skolpolitik. Ja, vi behöver fler lärare. Vi behöver fler speciallärare, vi behöver hjälp till läxläsning i varje skola så att varje elev har möjlighet att få det. Det föreslår vi, medan ni prioriterar att sänka skatterna i stället. Men statsministern valde att glida undan från det som var min huvudfråga, och det är det faktum att skolor går i konkurs. Det handlar om hundratals miljoner kronor i skolpeng som var avsedda för att ge eleverna just mindre klasser, fler speciallärare och det som saknas hos de privata vinstdrivna skolorna. De har mycket lägre lärartäthet och färre speciallärare. Hur kan ni försvara att ni i ena stunden säger att vi behöver fler lärare och i nästa stund låter pengarna som skulle ha gått till lärare i stället gå rakt ned i fickorna på riskkapitalister?

Fru talman! Jag tror helt enkelt inte att detta beskriver den utmaning som svensk skola står inför och inte heller det som PISA-undersökningen har visat. Den visar återigen inte heller att det är det fria skolvalet som är problemet. Vi har för låga förväntningar, det finns hos många unga en felaktig bild av vilken egen arbetsinsats som de behöver göra, och det är för lite individuellt inlärningsstöd för elever som inlärningsproblem. Låt oss åtgärda problemen såsom de ser ut. Vi har till och med sagt att vi är beredda att höja skatten, Jonas Sjöstedt - stor glädje i Vänsterpartiet. Vi är beredda att höja skatten för att finansiera riktiga och bra utbildningsinvesteringar. Vi ska återkomma till hur vi vill använda dessa resurser. Men det handlar bland annat om det som Jonas Sjöstedt så klokt har talat om här, nämligen speciallärare, mer av inlärningsstöd, fler lärare, större satsningar tidigt och en förlängning av grundskolan så att den blir tioårig. Då får vi ett fyraårigt lågstadium, och då får vi ett år extra på oss att se till att barn och unga har instrumenten på plats för att kunna möta ett alltmer komplicerat samhälle och ett alltmer komplicerat arbetsliv när de blir äldre. Det är den väg som vi ska gå.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern mot bakgrund av att vi ser ett omslag, en ny fas, i svensk ekonomi. Sverige och Europa är efter de tunga ekonomiska kriserna nu i början av en återhämtning. Vi rör oss gradvis mot en bättre konjunktur som kommer att leda till att vi 2018 får överskott i de offentliga finanserna. Samtidigt vet vi att det är när ekonomin vänder som ansvarstagandet prövas i den ekonomiska politiken och också i skattepolitiken. Det påminner inte minst förre finansministern Kjell-Olof Feldt om i sin bok Alla dessa dagar . Nu måste finansieringen av reformerna säkerställas krona för krona samtidigt som vi undviker yviga löften, stora finansieringsgap och kraftigt höjda skatter på arbete. Vilken bedömning gör statsministern av konjunkturläget i Sverige, reformutrymmet, och kopplat till det den framtida skattepolitiken?

Fru talman! Vi går från ett läge där tillväxten föregående år låg strax under procenten, inte alls illa i ett Europa som i övrigt i flera hänseenden låg i recession eller där ekonomin låg stilla. Men i år pekar de flesta bedömare på att det sker en uppväxling till 2 ½ procent, kanske till och med till 3 ½ procent, för 2015. Hjulen i Sverige kommer att rulla allt bättre av sig själva. I ett sådant läge menar vi att det är rätt att notera ett omslag, att gå från att ha varit med och stimulerat svensk ekonomi och svensk konsumtion för att inte se jobb gå förlorade till att i stället återföra svensk ekonomi till balans och överskott när det gäller offentliga finanser. Varför? Jo, för att vi måste ha uthållighet inför nästa lågkonjunktur och finanskris. Och tro mig, sådana kommer att återkomma och återuppstå. Vi vill inte försätta Sverige i ett sådant läge som andra länder befunnit sig i, att man börjar bromsa mitt under en lågkonjunktur. Därför måste vi som sagt samla i ladorna. Det kommer att få som konsekvens precis det som Henrik von Sydow tar upp, en krona-för-krona-princip. Det vi vill göra - och det finns saker vi vill göra - måste vi finansiera krona för krona på ett ansvarsfullt vis. Det gäller för oss men också för alla andra partier, menar jag, i denna riksdag.

Fru talman! Jag har tagit med mig Dagens Industri för i går och i dag. Det är en tidning som, kan man säga, rätt mycket återspeglar det producerande Sveriges intressen och problem. I går presenterade tidningen en genomgång av Socialdemokraternas politik och konsekvenserna av den och i dag av Miljöpartiets. En intressant observation som tidningen efter sina genomgångar gör är att Socialdemokraternas åtgärder, skattehöjningar, avgiftshöjningar och olika regeländringar, främst är riktade mot tjänstesektorn och tjänstejobben medan Miljöpartiets, visar analysen, framför allt är riktade mot industrin. 19 miljarder ska de pungslå industrin. Här har vi det producerande Sverige mot det konsumerande Sverige med mer åt allt och alla. Vi får en bild där de ledande oppositionspartierna valt att dela upp näringslivet i två delar. Det blir en huggsexa. Den ena tar den ena delen och den andra den andra delen. Hur ska vi, herr statsminister, skydda det producerande Sverige i denna valrörelse?

Fru talman! Vi har en mycket tydlig delning i svensk ekonomi med bättre efterfrågeläge när det gäller inhemsk tjänstesektor, med mycket jobbskapande, medan det fortfarande är en svagare efterfrågan i den svenska basnäringen, industrin, exportnäringarna. Det är dels en följd av att efterfrågan från omvärlden är lägre, dels en följd av att den svenska kronan är historiskt stark, vilket påverkar i sammanhanget. Vad göra kring detta? Till att börja med är det viktigt att påpeka att vi har en bra energiöverenskommelse inom Alliansen som möjliggör säker energiförsörjning, vilket är viktigt för svensk basindustri. Vi har gjort stora investeringar i forskning, och vi har gjort innovationsinsatser. Det är viktigt för svenskt näringsliv, inte minst för den tunga industrin när det gäller att ligga i framkant. Vi är pådrivande för att vi ska ha bra förutsättningar för handel. Även i vår tid finns många handelshinder kvar, och då menar jag inte den typ av handelsförhandlingar vi har med USA - de är förstås välkomna - utan handelshinder också inom Europa. Det är några av de saker vi behöver göra något åt för att balansera de efterfrågeproblem som vi ser för svensk industri.

Fru talman! Statsministern! Den primärproduktion vi har inom svenskt jordbruk och som sedan vidareförädlas till livsmedel, industriråvara och energi är en stor näring. Jag hävdar, och jag tror att statministern delar den bilden, att den bidrar till tillväxt i alla delar av vårt land och till att landskapet hålls öppet. Med denna primärproduktion som ett slags ekonomisk ryggrad växer även andra näringar över hela landet, besöksnäringen och så vidare. Jag skulle vilja fråga statsministern hur han ser på primärproduktionen av livsmedel i vårt land.

Fru talman! Den är naturligtvis mycket viktig för många människor i Sverige. Det finns en växande vilja och ett intresse av det närodlade, av det som kommer från bygden där man är uppväxt, men också att få handla svenskt. Det är mycket en konsumentfråga och därmed upp till var och en. Det står och väger mellan det som är importerat och någon gång billigare och det som är inhemskt och ofta dyrare eftersom vi inhemskt har en lång rad krav som är högre än de krav som gäller i vår omvärld. Det är viktigt att konsumentmakten bejakar det. Vi har sagt att det är av stort värde att djur i det sammanhanget blir bättre behandlade i Sverige. Jag vill instämma i att primärproduktionen naturligtvis är grundläggande och viktig. Men den är svår att styra över just för att det är fråga om konsumentmakt. Då handlar det inte bara om hur vi importerar. Jag noterar att när det till exempel gäller griskött påverkas vi starkt av att Ryssland stängt för import av svenskt griskött, vilket innebär bortfall av en viktig marknad. Även här blir vi påminda om vikten av att hålla handelshinder borta och om vikten av att marknader inte stängs.

Fru talman! Jag har en fråga som gäller situationen i Uganda. År 2006 hade jag förmånen att besöka Uganda. Sedan dess har utvecklingen i landet gått framåt på många områden. Fattigdomen minskar, aidsepidemin bekämpas och ekonomin stärks. Det finns ett område som har försämrats i Uganda, och det är respekten för människovärdet. Den lag som nyligen godkänts innebär att homosexuella hotas av fängelse, och det blir olagligt att inte polisanmäla en person som man misstänker är homosexuell. Lagstiftningen kränker människovärdet. Människan har samma absoluta och okränkbara värde oavsett sexuell identitet. Utifrån att Ugandas nya lag står i konflikt med just människovärdet och diskriminerar hbt-personer vill jag fråga statsministern hur Sverige kan påverka situationen i Uganda vad gäller mänskliga rättigheter.

Fru talman! När presidenten undertecknade lagen var finansminister Anders Borg i landet och markerade då mycket tydligt att det är en för oss förkastlig lagstiftning. Vi har meddelat att vi nu ämnar se över det bistånd som Sverige ger till Uganda, som för 2013 var 250 miljoner kronor - detta i akt och mening att utöva påtryckningar när det gäller den nya lagstiftningen. Jag använder uttrycket "se över", för jag tycker att vi ska ta oss tid att gå igenom vad som är ändamålsenligt. Mycket av biståndet är behjälpligt vid utvecklingsarbetet, såsom möjligheter till skolgång och stöd till demokratiutveckling av olika slag. Stödet måste tjäna sitt syfte. Samtidigt vill vi vara tydliga med att markera på det sätt vi kan. Sedan framför vi naturligtvis i olika sammanhang kritik mot lagstiftningen. Vi ämnar återkomma när vi gjort genomgången, och givetvis fortsätter vi att rikta kritik mot lagstiftningen.

Fru talman! En viktig jobb- och tillväxtfråga är ordning och reda på jobben och på våra vägar. Alliansen har valt att höja banavgifterna vilket medfört att alltmer tungt gods nu går på våra vägar. EU-reglerna säger att man kan ha cabotageregler och köra i inrikestrafik, men sedan ska man lämna landet och köra hem till sitt eget land. Ni, statsministern, har valt att vara passiva när det gäller det förhållandet. Det har medfört att det nu finns en oseriös transportnäring. Den seriösa näringen håller på att slås ut, och ni står passiva. Ett enigt trafikutskott krävde redan för två år sedan att vi måste få ordning och reda på våra vägar. Men ni är nöjda med sakernas tillstånd, och propositionsförteckningen visar att ni inte kommer att lägga fram några andra förslag. Ni är nöjda med slaveriliknande förhållanden på våra vägar. Eller är ni inte det, statsministern?

Fru talman! Vi tycker att det är viktigt att vi har sjysta villkor på den svenska arbetsmarknaden men att vi också har öppna gränser mot vår omvärld och att vi inte agerar med protektionism i tron att det ska lägga en bättre grund i Sverige eller i kontakt med andra länder. Om det förekommer felaktig lönesättning eller att man inte respekterar regler på arbetsmarknaden ska det naturligtvis kontrolleras och rättas till. Nu har Socialdemokraterna föreslagit en kilometerskatt som de egentligen inte har föreslagit, för den finns så att säga inte annat än nämnd i någon mening här och där. Den är inte utformad, så vi vet de facto inte hur det är tänkt att den ska se ut. Vi förstår att den ska ge väldigt stora inkomster, och det som ger stora inkomster måste ju någon betala. Effekterna av förslaget är högst oklara. Jag tror att det är fel signal att göra det dyrare med alla typer av transporter i Sverige, eftersom de är väldigt viktiga för exportindustrin och jobben, inte minst i de mer glest befolkade delarna av landet.

Fru talman! Riksbanken har vid ett flertal tillfällen varnat för hög privat skuldsättning i vårt land. Vi kan nu notera att alliansregeringen lägger fram ett förslag om att minska studiestödet med 300 kronor och i stället stimulera studenterna till att ta lån. Det innebär att många kommer att skuldsätta sig betydligt hårdare. En tidigare statsminister myntade uttrycket: Den som är satt i skuld är icke fri. Min fråga till statsministern är: Ser statsministern något samband mellan frihetsbegreppet och hög skuldsättning? Och anser statsministern att Riksbanken har fel när man säger att den privata skuldsättningen i landet är hög?

Fru talman! Riksbanken i Sverige är oberoende och fri att göra sina bedömningar på vilka de sedan baserar räntesättning. Det är inte bara Riksbanken utan också internationella bedömare som talare om en hög skuldsättningsnivå när det gäller svenska hushåll. Oron gäller lån som tas för att betala dyra bostäder. Det finns en interaktion mellan ökade lån och prisbildningsmekanismerna för bostadsrätter och villor, framför allt i våra större städer. Det är den spiralen man är orolig för, inte det faktum att vi har ett system för studerandefinansiering i Sverige som är mer generöst än i övriga delar av världen. Vi får hålla isär vad som finns en oro för och vad som inte finns en oro för. Vissa åtgärder har satts in, bland annat ett bolånetak. Men som alltid när man sätter in den typen av åtgärder möter det en annan typ av kritik. Det är att utan större kapitalinsatser kan inte unga komma in på bostadsmarknaden, det vill säga att varje åtgärd för att dämpa det ena problemet tenderar att skapa andra problem. Det tycker jag att man ska ta med i beräkningen när man för den här debatten.

Fru talman! Jobben är den absolut viktigaste frågan för att få välfärd. Det är min bestämda uppfattning. Ju fler som jobbar och bidrar, desto starkare blir våra offentliga finanser. Regeringen har genom sina reformer underlättat för arbetsgivare att våga anställa unga genom sänkt arbetsgivaravgift och inte minst sänkt restaurangmoms. Jag har fått min fråga från oroliga arbetsgivare och restaurangägare hos vilka många unga får sitt första jobb. Oron handlar om höjda avgifter och fördubbling av restaurangmomsen om de rödgröna får som de vill. Min fråga till statsministern lyder: På vilket sätt kommer deras förslag att slå mot jobben, och hur kommer det att påverka Sveriges skattekraft?

Fru talman! Jag tror att vi ska vara medvetna om att trösklarna in till den svenska arbetsmarknaden hela tiden stiger och att det är en svårighet framför allt för dem som inte tidigare har haft arbete, väldigt ofta våra unga. Då är det särskilt viktigt att titta på branscher som går lite emot den trenden, som fungerar som dörröppnare när andra dörrar inte är lika öppna. En av dem är mycket tydligt restaurangbranschen. Det intressanta när Arbetsförmedlingen presenterar prognoser över var det är bäst drag på den svenska arbetsmarknaden är att den pil som står rakt upp är just efterfrågan på personal i restaurang- och hotellnäringen. Det är läget just nu. Det verkar väldigt märkligt att i det läget föreslå en fördubbling av momsen på dessa tjänster. Från den 1 juli i sommar går vi ned till 10 procents arbetsgivaravgift för personer under 23 år. Att då i realiteten föreslå en tredubbling av arbetsgivaravgifterna, som slår dubbelt mot den sektor som just nu alltså skapar väldigt många jobb för unga, är för mig svårt att förklara. Det är naturligtvis en av valrörelsens absolut viktigaste frågor hur man kan föreslå detta. (Applåder)

Fru talman! När statsministern avfärdar alla våra förslag till hur vi ska få ett mer klimatsmart Sverige brukar vi få höra att vi ska arbeta internationellt i stället. Nu har vi chansen att göra det och påverka EU:s klimatmål till 2030. En rad länder krävde tidigt att kommissionen skulle lägga fram tre vinnande mål för minskade utsläpp, förnybar energi och energieffektivisering, något som enligt kommissionens förslag inte bara skulle ha fördelar för klimatet utan också för jobben och hälsan jämfört med bara ett utsläppsmål. I Sverige har företrädare för såväl näringsliv som miljöorganisationer krävt att Sverige ska göra detsamma, men regeringen har hittills varit knäpptyst. Först nu, dagar innan EU:s ministrar ska diskutera frågan, har man bestämt sig, och då bara för ett mål. Även om man försöker blanda bort korten genom att räkna in utsläppsminskningar utanför EU kvarstår faktum att regeringens linje är mindre ambitiös än EU-parlamentets. Är det så Sverige ska driva på internationellt för klimatet?

Fru talman! Jag vill bara påpeka att Sverige är ett av de första länderna som över huvud taget har tagit ställning till de kommissionsförslag som har kommit fram, och när vi har tagit ställning har vi tagit precis den ställning som andra länder har tagit. Det är ingen som har en avvikande uppfattning, vad jag har noterat än så länge. Alla länder har förvisso inte tagit ställning ännu. Det som vi tycker är överordnat är själva utsläppsreduktionen, och vi bejakar att det ska finnas ett mål på 40 procent som är fördelat inom EU efter en bördefördelning. Då vill jag påpeka att denna bördefördelningsdiskussion är mycket svår. Det spelar väldigt stor roll om man väljer att göra bördefördelningen med kostnadseffektivitet eller bnp-fördelad. Jag var med om den förhandlingen förra gången, och det var en av de svåraste förhandlingar jag har varit med om. Det spelar väldigt stor roll hur man väljer. Till detta har vi sagt att vi kan bejaka att kommissionen föreslår en höjning av målet för förnybar energi till 27 procent, men vi tycker att det är rätt att de inte önskar bördefördela den. Och vi tycker att energieffektiviseringsmålet, som finns sedan tidigare, kan man gott analysera innan man bestämmer sig för ett nytt. Det viktigaste är det som har störst klimatpåverkan, nämligen utsläppsreduktionerna. Där har vi föreslagit att vi ska biträda det som kommissionen har föreslagit men med tillägget att vi ska lägga på 10 procent för internationella krediter, vilket är mycket resurseffektivt.

Fru talman, statsministern! Min fråga handlar om välfärdens framtida finansiering. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, redovisade för några dagar sedan en rapport som visade att vård, skola och omsorg får mer resurser än någonsin. Alliansregeringens politik ger resultat. Samtidigt ser vi ett behov av ökade resurser i framtiden. Vi har en åldrande befolkning, en befolkning som kommer att ställa högre krav på välfärdstjänsterna. På ett övergripande plan är utgångsläget i Sverige mycket bättre än i många andra länder. Vi har en väl utvecklad välfärd och en stark ekonomi att bygga vidare på för att klara framtida utmaningar. Men vi vet att behoven, kraven och förväntningarna kommer att öka, och det kräver en ekonomi som växer. Hur ser statsministern på frågan om välfärdens finansiering i framtiden?

Fru talman! Vi kan se i internationella jämförelser att svensk ekonomi växer snabbare än andra utvecklade länders ekonomier. Eftersom vi har en bevarad utgiftskvot, alltså andelen offentliga utgifter av vår samlade ekonomi 2006-2014, innebär det att med en växande ekonomi har tillskotten till skattefinansierade verksamheter blivit rätt betydande. Det syns särskilt tydligt när det gäller förskola och äldreomsorg, men vi har också fattat aktiva budgetbeslut om att tillföra drygt 5 ½ miljard till den svenska skolan. Det har varit rätt och riktigt, därför att det säkrar att vi kan ha en fortsatt bra kvalitet. Det möter det faktum att vi får både fler äldre och glädjande nog också fler yngre till följd av ökat barnafödande. Jag tror att den fortsatta nyckeln är god tillväxt byggd på en arbetslinje, att fler jobbar. Men jag tror också att vi måste föra en diskussion om att det blir mer naturligt att uppmuntra äldre att vara kvar i arbetskraften och få ett längre arbetsliv. Det är en naturlig konsekvens av att vi lever allt längre. Då kan vi också säkra välfärden.

Fru talman! Massarbetslösheten är regeringens ansvar och regeringens stora misslyckande. Antalet arbetslösa har sedan regeringsskiftet 2006 ökat med nära 200 000. Vi administrerar i dag en arbetslöshet på drygt 400 000. Er strategi för att få till stånd flera jobb var skattesänkningar som nu betalas av den svenska välfärden och försämringar av sociala ersättningar, arbetslöshetsförsäkring och sjukersättning. I dag kan vi läsa i medier att andelen fattiga bland de arbetslösa uppgår till 30 procent. Det är en dramatisk andel av dem som är arbetslösa som också är ekonomiskt fattiga. På vilket sätt, statsministern, får människor bättre förutsättning att komma tillbaka till arbetsmarknaden om de också görs ekonomiskt fattiga?

Fru talman! Sysselsättningen har vuxit med över 200 000. Ohälsotalen och det faktum att utanförskapet har minskat påverkar också bilden. Vi har ungefär 180 000 färre förtidspensionärer jämfört med när vi tillträdde. Det var förtidspension som var den socialdemokratiska huvudmetoden för att dölja arbetslösheten. Många av dem som stod nära arbetsmarknaden har nu fått jobb. Många av dem som under era år vid makten hamnade i förtidspension försöker nu få arbete. Det förändrar vilka det är som ännu inte har fått jobb. Det gör att vi behöver ha en bättre verktygslåda och mer aktiva insatser, eftersom många nu står längre från arbetsmarknaden än vad som gällde tidigare. Det är vad som har skett. Vi fortsätter naturligtvis med vår arbetslinje och att uppmuntra att fler ska kunna få jobb. Sedan jobbar vi med två olika mått. Den absoluta fattigdomen trycks tillbaka i Sverige trots lågkonjunktur. Det är bland annat till följd av att vi har riktat åtgärder till familjer med svag ekonomi. Det faktum att det lönar sig bättre att arbeta, att den som har haft jobb och en bra löneutveckling har fått det bättre, framställs som att den relativa fattigdomen växer. Jag tycker att det är ett otillräckligt och delvis felaktigt mått att hänvisa till.

Fru talman! År 2014 är också Europavalåret, statsministern. Vi kan se lite olika tendenser. Vi hör inskränkthetens röster i den europeiska debatten där man bär skyltar som har orden Go Home! och där man på olika sätt sprider rädslans budskap. Vi ser också andra länder utanför EU28-kretsen- till exempel Ukraina, som är i mångas hjärta dagar som dessa - där den europeiska symbolen är en frihetssymbol. Det är en symbol för demokrati, öppenhet och antikorruption. Därför är min fråga till statsministern om Sverige långsiktigt i den europeiska familjen - med de övriga 27 medlemsstaterna, där vi är den 28:e - kommer att verka för att om Ukrainas medborgare så önskar och uppfyller de grundläggande villkoren det ska ha en möjlighet att en dag kunna bli medlem i vår gemenskap och union.

Fru talman! Det enkla svaret på den frågan är ja. Jag tror att det finns ett väldigt brett stöd för detta i Sveriges riksdag. Det är dock inte allas uppfattning inom Europeiska unionen att vi på det sättet ska signalera medlemskap ens i en mer avlägsen framtid. Det finns en väldig skepsis mot ytterligare utvidgning av Europeiska unionen. Vi har mer haft uppfattningen att följer man bara de regler och kriterier som finns ska dörren stå öppen för alla som har kvalificerat sig. Det är mer rätt och riktigt. Dessutom är det ett sätt att säkerställa att man reformerar i en riktning där man når de gemensamma europeiska värden som handlar om marknadsekonomi, demokrati, rättsstat och att vara på alla sätt välfungerande och trycka tillbaka korruption. De andra vägvalen som erbjuds är ofta så mycket värre. Detta är mycket viktigare i ett Europa där väldigt många av de sjukdomar som alltid har drabbat denna kontinent - revanschism, hat mellan olika etniska grupper, alltför extrem nationalism - återigen hörs och syns runt om i Europa. Detta måste vara vårt fortsatta motmedel.