Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Ärade ledamöter! Låt mig kort börja med att beklaga att utrikesdeklarationen kom att ligga ute på Utrikesdepartementets hemsida under ett antal minuter i går. Så ska det inte vara. Dokument av denna art ska först komma riksdagens ledamöter till handa. Jag har bett riksdagens talman om överseende med denna incident. Vår värld står inför stora utmaningar som bara kan lösas i bred samverkan. Bara så kan vi bidra till fred och säkerhet i utsatta länder och regioner. Bara så kan vi verkningsfullt främja utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter i världen, möta klimatutmaningen och skapa förutsättningar för en uthållig globalisering. Under andra halvåret 2009 hade vårt land ansvaret för ordförandeskapet i Europeiska unionen. Vi fortsatte med framgång att verka för ett Sverige som står starkare i Europa och ett Europa som står starkare i världen. Det är genom det europeiska samarbetet som Europas nationer kan göra sitt inflytande gällande i en multipolär värld med stora utmaningar. Det är genom Europa som vår röst får tyngd och våra insatser kraft. Utrikesdeklarationen 2010 är den första under Lissabonfördraget - ett fördrag som innebär ett avgörande steg för att stärka Europeiska unionen som global aktör genom att matcha dess ekonomiska tyngd med politisk kraft. Europa har därigenom fått nya möjligheter att utforma den internationella utvecklingen utifrån europeiska intressen och värderingar. Det är regeringens främsta utrikespolitiska prioritet att verka för att så fullt ut kan ske. Regeringen har tidigare presenterat och förankrat Sveriges säkerhetspolitik i riksdagen. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Vår utrikespolitik är en del av den gemensamma europeiska utrikespolitiken, och en avgörande del av vårt dagliga arbete handlar om att vara med om att forma och föra ut denna. Framväxten av en europeisk utrikestjänst, vars utveckling Sverige aktivt stöder, är ett exempel på detta. Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige ingår i en politisk allians och tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. För Sverige, som valt att tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet, är detta en naturlig och önskvärd utveckling, liksom det är naturligt och önskvärt att verka för att unionens röst i världen blir allt tydligare. Det är så som våra värden och nationella intressen bäst värnas i en alltmer komplex värld. Herr talman! Sverige tog över ordförandeskapet i Europeiska unionen under en tid av stora utmaningar. Den finansiella krisen hade fullt ut börjat slå mot den reala ekonomin, och unionens roll inför och under klimattoppmötet i Köpenhamn stod i centrum. Det vilade ett tungt ansvar på vårt land att som unionens ordförande fullfölja ratificeringen och inleda genomförandet av Lissabonfördraget, samtidigt som den nya kommissionen skulle utses och det nyvalda Europaparlamentet tillträda. Vi visade att vi är engagerade och kompetenta européer. Vi drev vår unions dagordning framåt på viktiga punkter. Europeiska unionen spelar en central roll i det omfattande internationella samarbetet som har varit avgörande för den ekonomiska återhämtning som vi nu allt tydligare skönjer. För att möta den ekonomiska krisen och minska riskerna för nya allvarliga finansiella obalanser har tillsynen av finansmarknaderna skärpts och initiativ tagits för att främja frihandel och motverka protektionism. Den europeiska samordningen av den ekonomiska politiken har fördjupats. På klimatområdet var unionen starkt pådrivande för en uppgörelse i klimatfrågan i Köpenhamn. Där andra svek visade unionen sin förmåga att ta ansvar genom att lägga konkreta och ambitiösa bud på bordet. Resultatet från Köpenhamn blev ur det perspektivet en besvikelse. Förtroendet mellan länder måste återställas och de minst utvecklade och mest sårbara ländernas behov uppmärksammas. Nu måste världen enas om en klimatöverenskommelse som säkrar att tvågradersmålet uppfylls. Regeringen kommer med kraft att verka för att så sker. Herr talman! Framväxten av EU som en global aktör är en konsekvens av institutionella reformer och politiskt ledarskap, men ytterst vilar unionens framgångar på dess attraktionskraft, dess ekonomiska tyngd och dess värdebaserade samhällsmodell. Den successiva utvidgningen har medfört att unionen i dag består av över en halv miljard människor, att den är världens största integrerade ekonomi som står för cirka en fjärdedel av den globala produktionen och en femtedel av världshandeln. Unionen bidrar också med omkring 60 procent av världens samlade utvecklingsbistånd. Vårt Europa ska vara ett öppet Europa. Vi är alla öppna ekonomier och öppna samhällen. Demokratin är det europeiska samarbetets självklara grund. Vår europeiska union förblir - i enlighet med fördragets artikel 49 - öppen för alla de europeiska länder som vill och förmår att leva upp till de krav ett fullt deltagande i vårt samarbete innebär. Vi vill inte stänga dörrar mot framtiden - vi vill öppna möjligheter. Europeiska unionen har ett särskilt intresse och ansvar för utvecklingen i våra grannländer i öst såväl som i syd. Europas fredspolitik i närområdet stärker stabiliteten på vår kontinent och vår trovärdighet på den globala arenan. Under det svenska ordförandeskapet hade vi möjlighet att medverka till att bryta blockeringar vad gäller den europeiska integrationsprocessen på västra Balkan. Kroatiens anslutningsförhandlingar accelererade, sedan tvisten med Slovenien om gränsfrågans fortsatta hantering hade lösts. Serbien, Makedonien - den före detta jugoslaviska republiken - och Montenegro gavs viseringsfrihet till Europeiska unionen. Albaniens ansökan om medlemskap sändes vidare till kommissionen. Vi hade också möjlighet att ta emot Serbiens ansökan om medlemskap. Tillsammans med USA gav vi nya impulser till den nödvändiga reformering av Bosnien som vi hoppas ska vara möjlig efter höstens parlamentsval. Genom Europeiska unionens mjuka makt har länderna på västra Balkan tagit reformvägen och avgörande steg mot europeisk integration och därigenom mot stabilitet och ökat välstånd. Genom att låta unionens dörrar stå öppna bidrar vi på ett väsentligt sätt till fred och demokrati på vår egen kontinent. Vi kommer att vara fortsatt starkt engagerade i den europeiska freds- och integrationsprocessen på västra Balkan. Vi kunde också öppna ytterligare ett kapitel i anslutningsförhandlingarna med Turkiet. Vi välkomnar den fortsatta demokratiska omvandlingen av Turkiet. Vi ser med oro arresteringar av demokratiskt valda politiker och i landets reformering, med ett starkare skydd för de mänskliga rättigheterna, en utveckling av mycket stor betydelse för framtiden. Även om mycket återstår, inte minst en ny och modern författning med ett starkare skydd för de politiska rättigheterna, är vi övertygade om att Europeiska unionen blir såväl ekonomiskt mer dynamisk som politiskt starkare med Turkiet som medlem. Vi skulle än tydligare visa att vårt europeiska samarbete kan överbrygga de motsättningar som förr präglade vår kontinents historia, och fortfarande präglar delar av vår värld. En överenskommelse om Cyperns återförening skulle ge ny stimulans till utvecklingen i sydöstra Europa. Sverige stöder fullt ut FN:s medlingsinsatser som syftar till ett enat Cypern. I somras lämnade Island in sin medlemskapsansökan. Island deltar redan i Schengensamarbetet och är genom EES-avtalet en del av den inre marknaden. Sverige kommer att verka för att Islands EU-förhandlingar inleds så snart som möjligt och får en snabb och effektiv förhandlingsprocess. Under det svenska ordförandeskapet togs därutöver viktiga steg i genomförandet av det östliga partnerskapet. Regeringen kommer under 2010 att medverka till dess vidareutveckling för att på så sätt främja reformer och EU-integration för unionens närmaste grannar i öst. Finansiering av nödvändiga reformer i partnerländerna, förenklade regler för resor och arbete till och inom unionen, handelsliberalisering och en stärkt roll för det civila samhället, är prioriterade områden. Sverige fäster fortsatt stor vikt vid samarbetet på olika områden med Ukraina. Landets demokratiska utveckling är av stor vikt. Vi hoppas att förhandlingarna om det nya associationsavtalet med Europeiska unionen kan slutföras under året. Situationen i Vitryssland är alltjämt oroande, inte minst vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Regeringens stöd för ett öppet och demokratiskt Vitryssland fortsätter. Även samarbetet med södra Kaukasus måste stärkas. Georgiens territoriella integritet och demokratiska utveckling är viktiga också för den vidare regionen. Sverige välkomnar den ryske presidentens uttalanden om vikten av en fungerande rättsstat och en omfattande modernisering av det ryska samhället. Vi hoppas att det snart ska vara möjligt att välkomna även Ryssland som medlem i världshandelsorganisationen WTO. Beslutet att anta en Östersjöstrategi för Europeiska unionen har gett ny styrka åt samarbetet i vårt eget närområde. Unionen för Medelhavet är en viktig del av EU:s breda grannskapspolitik. Samarbetet med partnerländerna längs Medelhavet är mångfasetterat och av strategisk betydelse för Europeiska unionen. Det innebär också förbättrade möjligheter för ett starkt europeiskt engagemang inom för Sverige viktiga områden såsom mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, handel, investeringar och miljö. Herr talman! I globaliseringens värld skapas en ny och bättre värld. Globaliseringen har bidragit till frihet och välstånd för allt fler. Den gradvisa återhämtning som vi nu ser visar globaliseringens styrka. Globaliseringen kommer även framöver att vara den process som tydligast definierar utvecklingen av vår värld. Den drivs framåt av teknologiska framsteg, av kapitalflöden och handel, av människors rörlighet men också av politiska beslut. För den globala handeln utgör kampen mot protektionism en central uppgift. Regeringen kommer därför att fortsatt verka för ett avslut på Doharundan under 2010. En uppgörelse skulle innebära en årlig global stimulanseffekt med över 1 100 miljarder kronor och utgöra ett viktigt steg mot ekonomisk återhämtning. Med frihandel och ny teknologi skapas förutsättningar för att denna återhämtning ska bli hållbar. Regeringen kommer också att vara pådrivande för att stärka EU:s inre marknad och för att de pågående förhandlingarna om regionala och bilaterala frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och en rad viktiga partner avslutas. Att främja en utveckling som klarar de stora utmaningarna inom miljö- och klimatområdet är en för världen avgörande fråga. En hållbar globalisering kräver nya former för internationell samverkan. Att det inte gick att nå fram till ett långtgående och bindande klimatavtal i Köpenhamn visar hur svårt de existerande internationella institutionerna har att effektivt hantera vår tids stora utmaningar. Ett starkt och väl fungerande Förenta nationerna är en förutsättning för den effektiva multilateralism som utgör hörnstenen i svensk och europeisk utrikespolitik. Sverige, som länge har verkat för en reformering av FN, kommer därför att vara pådrivande för att finna vägar bort från de politiska lösningar som i dag försvårar för Förenta nationerna att effektivt kunna hantera globala problem. Flera av dagens utmaningar måste hanteras också i andra forum. G20-gruppen har spelat en viktig roll i förhandlingarna kring såväl internationella ekonomiska krisåtgärder som klimatfrågan. Mycket talar för att G20 kommer att förbli en central gruppering för viktiga beslut även framöver. Det ligger därför i Sveriges intresse att få ett inflytande även i detta forum. Den transatlantiska relationen utgör en central del av Europeiska unionens utrikespolitik. Det är en relation som blir alltmer betydelsefull. Obamaadministrationen har medfört nya förutsättningar för detta samarbete. Toppmötet mellan Europeiska unionen och USA, som hölls under det svenska ordförandeskapet, gav ett viktigt bidrag till de transatlantiska förbindelserna. Morgondagens värld kommer i hög grad att formas av Asiens framväxande styrka. Den ekonomiska krisen har ytterligare förskjutit inte bara ekonomisk makt utan också politiskt inflytande till Asien. Kina leder utvecklingen bland de nya stora ekonomierna. Landets inflytande slår igenom allt tydligare. Vi måste agera för att tillvarata de möjligheter och hantera de utmaningar som detta innebär. Genom EU-toppmötet i november 2009 togs flera konkreta steg för att stärka relationen mellan EU och Kina. Sverige och EU förväntar sig att en stärkt relation också främjar respekten för de mänskliga rättigheterna i Kina, ett område som fortsatt inger oro, inte minst i ljuset av förföljelse av dissidenter och fortsatta avrättningar. Världsutställningen i Shanghai, som öppnar i maj, kommer att ge ytterligare möjligheter att stärka Sveriges relation till Kina. Indiens regionala och globala inflytande ökar. Som ett demokratiskt land med en fungerande rättsstat blir Indien en allt viktigare samarbetspartner för Europeiska unionen. Att ytterligare stärka det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Indien är därför en viktig framtida uppgift. Den ekonomiska tillväxten i Indien, marknadens storlek och de stora investeringsbehoven i landet öppnar också stora möjligheter för europeiska företag. Brasilien och Sydafrika framträder också som allt viktigare politiska och ekonomiska aktörer. Det är därför naturligt för Sverige och EU att stärka och fördjupa de strategiska relationerna med dessa länder. Herr talman! En hållbar globalisering måste bygga på demokratiska värderingar, på respekten för mänskliga rättigheter och på folkrättens principer. Under det svenska ordförandeskapet antog unionens medlemsstater en handlingsagenda för demokratistöd i Europeiska unionens yttre förbindelser. Unionen har därigenom fått mer effektiva instrument för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Sverige höjer ambitionen i demokratibiståndet. Regeringen kommer bland annat att ytterligare öka det svenska stödet för demokratisering och yttrandefrihet under detta år. Regeringen fortsätter att verka för att öka kvinnors deltagande i beslutsfattande på samma villkor och med samma rättigheter som män har. Arbetet med att stoppa människohandeln kommer att drivas vidare med ökad kraft. Försvaret för de mänskliga rättigheterna är en grundsten i svensk utrikespolitik. Vi verkar för att stödja förespråkare för mänskliga rättigheter runt om i världen. Arbetet för den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaaks frigivning fortsätter. Sverige ska fortsatt verka för frihet från förtryck. Att alla människor ska kunna leva i frihet är ett mål i sig. Det är också ett medel för att uppnå säkerhet och utveckling. I de senaste årens utveckling när det gäller respekten för yttrandefriheten i världen finns djupt oroande inslag. Sverige är pådrivande i Europeiska unionen vad gäller att främja mänskliga rättigheter i länder som Kuba, Burma och Nordkorea. Regeringen stärker insatserna för yttrandefriheten, med särskild tonvikt på att underbygga den starka potential ny teknik och nya medier har i att främja det fria ordet. Det fria informationsflödet och den globala elektroniska infrastrukturen är en grundsten för såväl ekonomisk utveckling som ökad frihet i världen. Det är därför med stor oro som vi kan konstatera att informationsteknologin i ökad utsträckning missbrukas av vissa aktörer för att bekämpa det fria utbytet av åsikter, av tankar och av idéer. För ett land som Sverige som starkt värnar om det öppna samhället är det ett politiskt ansvar att bidra till frihet och säkerhet i våra kommunikationssystem, ty dessa är beroende av varandra. Regeringen kommer därför att ge dessa frågor hög prioritet under året. Bland annat har Förenta nationernas specialrapportör för yttrandefrihet bett om vår medverkan att utveckla skyddet för yttrandefriheten i elektroniska medier i världen i dess helhet. En särskild referensgrupp för frågor som rör nätets frihet och internationella IT-säkerhetsfrågor kommer att tillkallas. Tio år har passerat sedan den första Stockholmskonferensen om Förintelsen och Stockholmsdeklarationens antagande. Att motverka intolerans och främlingsfientlighet är dess värre en alltmer angelägen internationell uppgift, vare sig det gäller antisemitism, islamofobi eller andra former av intolerans. Herr talman! Vi har under de senaste veckorna påmints om de mycket stora risker som många svenskar tar för att värna frihet och fred i världen. Endast genom att framgångsrikt fullfölja vårt uppdrag i Afghanistan kan vi visa att de förluster som drabbat oss inte är förgäves. I en globaliserad värld saknar de utrikespolitiska riskerna gränser. Hot som har sitt ursprung långt bort från Sverige kan vara lika påtagliga som de som finns i vår geografiska närhet. 90 procent av allt heroin som säljs i vårt land har sitt ursprung i Afghanistan. Terrorgrupper verksamma i Afghanistan liksom i grannlandet Pakistan har visat sig kapabla att genomföra attacker med långtgående geopolitiska konsekvenser. Efter 30 år av krig och förtryck är Afghanistan ett av världens allra fattigaste länder. Vårt engagemang i Afghanistan baseras på en obruten vilja att hjälpa afghanerna att bygga upp en fungerande stat, att lägga grunden till ett representativt styre, att bekämpa fattigdom och att främja långsiktig stabilitet. Vårt engagemang i Afghanistan styrs också av insikten om att de grupper som hotar den bräckliga återuppbyggnadsprocessen i landet även utgör ett hot mot den övriga världen, däribland Sverige. Sverige kommer därför att fortsatt verka och bidra med civila och militära insatser i Afghanistan. Det är också därför som vi under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen tog fram en långtgående handlingsplan för att stärka de europeiska samlade insatserna i denna utsatta region. Regeringens avsikt är att fortsatt öka Sveriges utvecklingsarbete i Afghanistan och verka för en stärkt internationell civil insats. Utvecklingen i den bredare Mellanösternregionen inger oro. Iran befinner sig på konfrontationskurs med omvärlden. Förtrycket mot oppositionella, oliktänkande och försvarare av de mänskliga rättigheterna är oacceptabelt. Landet har misslyckats med att fullt ut förklara avsikterna med sitt nukleära program. Detta är en fråga där världssamfundet måste agera enigt. Sveriges engagemang för Iraks återuppbyggnad består. Under året har ambassaden i Bagdad åter öppnats och ett konsulat etablerats i Erbil. Det är av central betydelse för stabiliteten i Mellanöstern att en trovärdig fredsprocess mellan israeler och palestinier kommer till stånd. Det åligger konfliktens parter att nå en lösning genom förhandlingar. Europeiska unionen står bakom de amerikanska ansträngningarna att snarast få i gång förhandlingar om alla slutstatusfrågor för en tvåstatslösning med ett Israel och ett Palestina sida vid sida i fred och säkerhet. Europas tydliga röst behövs i denna fråga. De slutsatser som antogs av Europeiska unionen under det svenska ordförandeskapet gav unionen en fast grund för sin fortsatta politik inom området. Slutsatserna fastställer bland annat att förhandlingar ska utgå från 1967 års gränser, att bosättningarna är olagliga, att alla slutstatusfrågor ska ingå i förhandlingarna, däribland Jerusalems status som huvudstad för två stater, samt att båda parter ska avhålla sig från provokativa handlingar. Afrika är en kontinent med stor potential. På många håll i Afrika görs ekonomiska och politiska framsteg, och kontinentens utbyte med omvärlden utvecklas. Men på andra håll råder fortsatt djup fattigdom och politisk instabilitet. Från Guinea-Bissau i väster till Somalia i öster löper ett brett bälte av svaga stater präglade av konflikter, kriminalitet, underutveckling och i vissa fall av terrorism. Situationen på Afrikas horn är fortsatt allvarlig. Sverige har därför tagit initiativ till en sammanhållen EU-politik för Hornet med fokus på konflikthantering. Sverige stöder en lösning av gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea på folkrättens grund i enlighet med den skiljedom som parterna har åtagit sig att genomföra. Vårt starka engagemang för en fredlig utveckling i Somalia kvarstår. Under våren kommer Sverige bland annat att leda EU:s marina antipiratinsats utanför Somalias kust. Ett samlat internationellt stöd till genomförandet av fredsavtalet mellan norra och södra Sudan kommer att krävas för en demokratisk förändring i landet, vilket inte bara skulle gynna Sudans egna medborgare utan regionen som helhet. Situationen i östra Demokratiska republiken Kongo präglas av en omfattande humanitär katastrof. Det sexuella våldet mot kvinnor och flickor utgör en särskilt avskyvärd del av krigföringen. Regeringens insatser i området kommer därför att särskilt inriktas på att genomföra FN:s resolution 1325 samt 1820. Arbetet med att genomföra dessa resolutioner prioriteras. Situationen i Zimbabwe har delvis förbättrats, men osäkerheten om landets framtid är fortsatt stor. Trovärdiga reformer måste till för att landet ska kunna vända den negativa trenden av politiskt förtryck och ekonomisk tillbakagång. Sverige och EU står beredda att markant öka sitt bistånd till landet när en sådan positiv förändring kommer till stånd. Det är just för att kunna främja fred och utveckling i länder som Afghanistan, Somalia och andra ställen präglade av våld och konflikt som Europeiska unionen behöver en effektiv och långsiktig politik för krishantering. Att Sverige varit pådrivande för att stärka Europeiska unionens gemensamma utrikes- och försvarspolitik har bidragit till att unionen i dag har en unik förmåga till såväl civil som militär krishantering. Vi har medverkat i samtliga unionens krishanteringsmissioner. Det är regeringens målsättning att fortsatt driva på denna utveckling liksom att vidare utveckla samarbetet med FN och Nato inom bland annat dessa områden. Risken för ytterligare spridning av kärnvapen är ett av de allvarligaste säkerhetspolitiska hoten som världen står inför. En värld med allt fler kärnvapenstater blir en värld där det förödande kärnvapenkriget riskerar att bli en realitet. Det är därför Sverige engagerat sig tydligt i dessa frågor. Samtidigt som vi välkomnar att USA och Ryssland ytterligare reducerar sina strategiska arsenaler har vi tagit initiativ för att också frågan om så kallade substrategiska eller taktiska kärnvapen ska bli föremål för förhandlingar och reduceringar. Sverige kommer att fortsatt driva denna och andra frågor bland annat vid NPT-konferensen i New York i maj. Det gäller också frågan om det viktiga avtalet om totalt stopp för kärnvapenprov. Regeringen stöder de fortsatta ansträngningarna att initiera förhandlingar om ett avtal om förbud mot produktion av klyvbart material för vapenändamål. Spridningen av kärnvapen i känsliga regioner som Östasien och Mellanöstern innebär uppenbara och allvarliga risker för framtiden. Ansträngningarna att få såväl Nordkorea som Iran att avstå från varje ambition i riktning mot kärnvapen ska ses i detta ljus. Vi stöder aktivt försöken att nå överenskommelser om detta. Vårt mål förblir en värld utan kärnvapen. Alla stater har rätt till fredligt utnyttjande av kärnkraft. Initiativet till en multilateralisering av kärnbränslecykeln kan öka säkerheten och försvåra spridningen av kärnvapenteknologi. Vi ska fortsatt arbeta för en fördjupad internationell dialog för att skapa bättre förutsättningar för att driva dessa frågor vidare. Vi är aktiva i det viktiga arbetet med att motverka spridning och illegala överföringar av nukleärt material, inte minst inför det toppmöte som president Obama har kallat till i april. Energifrågorna utgör en integrerad del av utrikes- och säkerhetspolitiken. Utvecklingen i relationerna mellan Ukraina och Ryssland, mellan Turkiet, Armenien och Azerbajdzjan, mellan centralregeringen i Bagdad och Kurdistans regionala regering liksom mellan de centralasiatiska republikerna och Kina utgör alla exempel på väsentliga politiska processer där just energi är en viktig faktor. De är samtidigt av stor betydelse för det säkerhetspolitiska läget i Europas närhet, liksom också, givetvis, för en trygg energiförsörjning. Herr talman! Reformeringen av den svenska utvecklingspolitiken kommer att drivas vidare. Fattigdomsbekämpning är den centrala utgångspunkten för den samlade svenska utvecklingspolitiken. I denna politik ingår att bidra till ekonomisk utveckling, främja mänskliga rättigheter och demokrati, en hållbar miljö och att stärka det civila samhället. Regeringen lämnar under våren en skrivelse till riksdagen om politiken för global utveckling. Svenskt bistånd måste bidra till att finna lösningar på de breda globala utmaningar som utvecklingsländerna ställs inför. Regeringens fokus på tydliga resultat och en ökad öppenhet i biståndet står i centrum. På så vis ökar också möjligheterna till ansvarsutkrävande. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation uppskattar att antalet hungrande människor i världen kommer att öka med 100 miljoner bara i år. Försörjnings- och livsmedelssäkerhetsproblematiken kommer att bli en allt viktigare fråga på den utrikes-, handels- och biståndspolitiska dagordningen under kommande år. Utöver att befästa den globala fattigdomen riskerar livsmedelskrisen också att leda till politisk instabilitet i de fattiga länder som drabbas av försörjningsproblem och skenande livsmedelspriser. Livsmedelsproduktionen globalt måste öka med minst 40 procent under de kommande decennierna för att möta den demografiska utvecklingen. Detta kommer att kräva en ny grön revolution och effektivare marknader. Handelsstörande jordbrukssubventioner måste elimineras, och handelshinder i jordbrukssektorn måste bekämpas. För att förbättra tillgången på livsmedel och stabilisera det globala utbudet krävs åtgärder för att öka jordbrukets effektivitet, öppna marknaderna och liberalisera handeln. Senare i år möts världens ledare i FN för att följa upp arbetet med att nå millenniemålen. Fem år återstår. Särskilt jämställdhetsmålen släpar efter. Kopplingen mellan jämställdhet och fattigdomsbekämpning är oomtvistad. Bibehållna och ökande biståndsnivåer är centralt för att stödja utvecklingsländerna i att nå målen. Regeringens omfattande arbete för ökad biståndseffektivitet är centralt i detta sammanhang. Sverige är en av världens allra viktigaste humanitära aktörer med ett omfattande stöd till alla humanitära kriser, främst genom FN i dess samordnande roll, vare sig de orsakas av konflikt eller naturkatastrofer. Vi har nyligen ännu en gång visat vårt starka humanitära engagemang genom att snabbt, flexibelt och effektivt svara upp mot de akuta humanitära behoven efter den omfattande jordbävningskatastrofen på Haiti. Sverige kommer noga att följa utvecklingen i detta katastrofdrabbade land och bidra till att främja stabilitet och återuppbyggnad. Herr talman! 30 sekunder över tiden vill jag säga att Sveriges utrikespolitik i och med Lissabonfördraget är ännu starkare integrerad i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Det ger Sverige ett nytt ansvar och nya möjligheter att verka för fred, frihet och försoning i vår omvärld. Denna regering står enad i sin strävan att axla ansvaret och ta till vara möjligheterna. Det är bara genom engagemang, tydliga visioner och vilja till konkret handling som Sverige kan bidra till att stärka Europas inflytande i världen. Och det är bara genom en stark och målmedveten europeisk union som våra gemensamma värden och intressen kan forma en bättre värld. (Applåder)

Herr talman! I inledningen av den här utrikesdebatten tycker jag att det är omöjligt att förbigå två händelser den senaste tiden. Den första är naturligtvis när ett av världens absolut fattigaste länder drabbas av naturens oerhörda krafter och samhällen kastas över ända, barn blir av med sin mor och far och hela infrastrukturen och familjer slås sönder och samman. Vi har ställt upp. Omvärlden har ställt upp och visat en stark solidaritet med Haitis befolkning. Den solidariteten bygger naturligtvis på vetskapen att det kan hända också oss. Låt oss i Sveriges riksdag lyssna till vad generalsekreteraren i Rädda Barnen, Elisabeth Dahlin, skrev häromdagen: Ska Haiti ha en chans att utvecklas från den gigantiska fattigdom som de redan innan jordbävningskatastrofen befann sig i måste vi se till att de har en möjlighet att bygga upp sitt land. Då är det främst barnen vi kan göra en insats för. Det är tusentals och åter tusentals barn i Haiti som har haft enormt traumatiska upplevelser. I det utrikesministern sade om det fantastiska arbete man berömmer sig av hade jag hoppats höra någonting om hur vi faktiskt ska bidra till att hjälpa detta fattiga jordbävningsdrabbade land genom att stödja deras barn. Den andra händelsen är naturligtvis våra två stupade soldater i Afghanistan och de två stupade afghanska tolkarna. Det är vi riksdagsledamöter i detta rum som har bestämt att vi tycker att det är viktigt att Sverige hörsammar Förenta nationernas säkerhetsråds önskemål om att vi ska bidra i Afghanistan. Det är vårt beslut i Sveriges riksdag som har gjort att modiga svenska män och kvinnor åker till Afghanistan. Utan det modet hade vår vilja att hörsamma FN:s säkerhetsråds begäran klingat tom. Dessa kvinnor och män från Sverige är beredda att ställa upp för att skapa fred. Låt mig gärna medge att vägen till fred i Afghanistan synes lång. Men vägen till fred kan aldrig vara för lång. Därför går våra tankar i dag, en stolthetens tanke och en tacksamhetens tanke, till de stupade soldaterna och tolkarna. Vi beklagar förlusten och deltar i de anhörigas sorg. I den här debatten har vi i oppositionen 36 minuter för att redovisa vår utrikesdeklaration. Utrikesministern har 30 minuter för att redovisa sin, och trots att han har en stor mängd medarbetare klarar han inte att hålla deklarationen hemlig och presentera den för oss ledamöter i riksdagen först, utan den presenterades i går på Utrikesdepartementets hemsida. Han klarar inte heller att hålla sig inom den tidsram som är angiven. Vi tre i den rödgröna oppositionen har samordnat oss och kommer att tala om olika delar. Bodil Ceballos kommer senare att tala om de stora hot världen står inför när det gäller klimatförändringarna och Sveriges misslyckande vid klimattoppmötet i Köpenhamn. Hans Linde kommer att redovisa den rödgröna politiken för Mellanöstern och Arabiska halvön, naturligtvis med fokus på vad Sverige mer kan göra för att lösa och hjälpa till i krisen mellan Israel och Palestina. Den utrikesdeklaration vi nyss lyssnade till är helt orkeslös och visionslös. Det är nästan så att jag skulle vilja föreslå att regeringen kallar in Fredrick Federley för att ha en liten fest, för ni verkar oerhört trötta efter ordförandeskapet. Jag är förvånad över att utrikesministern ger en så orkeslös utrikesdeklaration i dag. Det är sju månader till valet. En fest med Fredrick Federley kanske kan pigga upp. Det är alltså sju månader kvar. Vilka är då de stora skiljelinjerna i svensk utrikespolitik? Låt oss genast slå fast att det finns mycket där vi är helt överens. Men det finns några områden som jag tänker betona där vi tycker att det krävs en annan politik. Det ena är Sveriges relation till Nato. Det måste bli ett slut på det ständiga undergrävandet av den svenska militära alliansfriheten, och det måste bli ett slut på det ständiga fjäskandet för Nato. Låt mig redovisa vad jag tycker och vad den borgerliga regeringen har gjort. Man gick till val på att vi skulle delta i en militär operation som heter Operation Active Endeavour som enbart har sitt mandat grundat i Natos artikel 5. Det finns inget FN-mandat, utan det är en ren militär operation av Nato. Den lurade de på Centerpartiet och Kristdemokraterna inför valet, men när det väl gick upp för andra borgerliga ledamöter att det inte fanns något FN-mandat för insatsen fick regeringen dra sig tillbaka. Carl Bildt redovisade här för två år sedan att vi skulle delta i Natos snabbinsatsstyrka. Sedan vi socialdemokrater i den rödgröna oppositionen kritiserade detta har vi inte hört så mycket om Natos snabbinsatsstyrka. Carl Bildt tycker inte att Sverige ska ha ett generalkonsulat i New York, utan vi ska tillsammans med Albanien och Moldavien vara de europeiska länder som inte finns i världens huvudstad. Men det var viktigt för Carl Bildt att sätta upp en ambassadskylt på Natohögkvarteret. Det var ett av de första besluten som Sveriges regering tog: att se till att få en delegation vid Natohögkvarteret. Nu är han smart nog att inte lyfta upp de frågor som faktiskt finns på bordet. Folkpartiet har presenterat idéer om hur vi ska fortsätta att förhålla oss till Nato. Efter Georgienkriget säger nu Nato att vi måste göra en försvarsplanering för Baltikum. Där vill de att Sverige och Finland ska delta. Min fråga till Carl Bildt är: Är det som Folkpartiet säger, att Sverige ska delta i Natos försvarsplanering för Baltikum? Är det som Folkpartiet säger, att svenska Jasplan ska sköta luftövervakningen över Baltikum? Är det som Folkpartiet säger, att vi under nästa mandatperiod ska göra en Natoutredning om ett svenskt medlemskap? De frågorna behöver väljarna få svar på, för det är ju val om sju månader. Den rödgröna oppositionen är fullständigt tydlig med vad den tycker. När det gäller nedrustning presenterade vi socialdemokrater för två år sedan ett tolvpunktsprogram i utrikesdebatten. Det viftades bort av Carl Bildt. Det var inget intressant alls. Sanningen har tydligen kommit i kapp i alla fall, för nu finns Obama och frågorna lyfts upp på bordet. I dag presenterade Ban Ki Moon att 30 länder har ratificerat klusterkonventionen, den som förbjuder klustervapen i framtiden. Vilken var Sveriges hållning här? Carl Bildt ägnade minut efter minut i talarstolen åt att snacka ned det initiativ till en klustervapenkonvention som togs av den rödgröna regeringen i Norge. När väl Norge fick den på plats, trots att Carl Bildt inte trodde det, valde han att inte närvara. Han satt i Köpenhamn på en konferens när andra utrikesministrar fanns i Oslo för att skriva under konventionen. I dag redovisar Ban Ki Moon att 30 länder har skrivit på och därför kan konventionen träda i kraft om sex månader. Är Sverige ett av de 30 länderna? Står Sverige upp för den tradition som Sverige har haft sedan urminnes tider, att vara ledande i nedrustningsarbetet? Nej, självklart inte. Den här regeringen talar om nedrustning i dag men har inte gjort någonting. Sveriges relation till Ryssland är viktig. Vi i den rödgröna oppositionen vill tydligt och klart markera att vi ständigt kommer att kritisera Ryssland för övergrepp mot mänskliga rättigheter och för mord på journalister, men vi kommer samtidigt att klara av att ha ett fruktbart och praktiskt samarbete med den ryska federationen. Vad har den här regeringen för politik gentemot Ryssland? Det började med en utrikesminister som hade växlat in sitt förtroendekapital till ett ekonomiskt kapital i optioner i Vostok Nafta som ägde 98 procent av aktierna i Gazprom, som är den ryska statens maktbolag för att öka pressen på grannländerna. Vi hade en utrikesminister vars ekonomiska ställning förbättrades om den ryska statens maktbolag gick bra. Det är ingen bra start, kan man säga. Bland det första som hände när Carl Bildt tillträdde var att Anna Politkovskaja, en journalist som både jag och Carl Bildt kände väldigt väl, mördades. Då fick Carl Bildt frågan: Vad kan Sverige göra? Det är inte mycket, var svaret. Jag förstår att det är lätt att säga, men vad tog han för beslut? Han drog in stödet till journalistutbildningen i Ryssland. Det var svaret från Carl Bildt. Oj då, vår gemensamma vän Anna Politkovskaja har mördats. Det är inte mycket vi i Sverige kan göra, men jag drar väl in stödet till den utbildning till journalist som finns i Ryssland. Samtidigt drog han in allt annat bistånd från Sverige till de organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i Ryssland. Jag är på debatt i Uppsala med Carl Bildt och kritiserar detta och får svaret: Men de bygger ju Ikeavaruhus. Nu har man bestämt sig för att vi ska satsa ytterligare 60 miljoner på demokrati och främjande av mänskliga rättigheter i Ryssland. Det är välkommet, men det är intressant att se svajningarna fram och tillbaka när det gäller relationen till Ryssland. Ena dagen är de helt ofarliga och utmärkta, nästa dag bloggar Carl Bildt om att de beter sig som Nazityskland. Ena dagen tar regeringen beslut om att gasledningen kan läggas, ett par veckor senare kommer Jan Björklund ut och säger att ryssen är så farlig att vi behöver pansarbataljoner på Gotland. Vad är Sveriges politik gentemot Ryssland? Den är fullkomligt obegriplig. Och detta är ett av våra viktigaste grannländer. När det gäller kvinnors och barns rättigheter kan jag säga att Kvinna till kvinna har gjort undersökningar över Carl Bildts engagemang i en av de frågor som växer i världen. Det är kvinnors och barns rättigheter. Det är sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter. Naturligtvis är betyget underkänt. Alla ni som följer debatten, gå in och se hur mycket Carl Bildt har lyft fram de frågorna under sin tid som utrikesminister! Sanningen är att han inte har tyckt att de frågorna är speciellt hårda. Han tycker att det är roligare att tala säkerhetspolitik. Min fråga till er är: Kan det verkligen finnas någonting hårdare än systematiska våldtäkter i konfliktområden? Systematiska våldtäkter är dagens massförstörelsevapen. En rödgrön utrikespolitik kommer att göra skillnad. (Applåder)

Herr talman! Det är mandatperiodens sista utrikespolitiska debatt och förhoppningsvis den sista utrikespolitiska debatten med den borgerliga regeringen vid makten. Det har varit frestande inför dagens debatt att använda sin talartid till att sammanfatta fyra år av borgerlig utrikespolitik, hur den borgerliga regeringen mumlat när Israel urskillningslöst attackerade Gaza, hur man blundat för USA:s brott mot de mänskliga rättigheterna och hur man passivt bevittnat hur journalister och fackligt aktiva mördats i Colombia. Det hade inte varit speciellt svårt att fylla talartiden i dag med attacker på en borgerlig utrikespolitik av män, för män och om män, där kvinnor, hbt-personer och urfolk aldrig kvalar in på dagordningen. Det hade inte heller varit speciellt svårt att lägga ut texten om hur borgerligheten har vänt syd ryggen, hur en kontinent som Latinamerika i den borgerliga utrikespolitiken förminskats till att i bästa fall bli en marknad för Jas Gripen-plan. Men Carl Bildt får ursäkta, grunden för Vänsterpartiets utrikespolitik är inte att vi är mot den borgerliga utrikespolitiken. Grunden för vår utrikespolitik är solidariteten, en stark övertygelse om att en annan värld är möjlig, en rättvis, jämställd och hållbar värld. Och därför vill jag använda mitt anförande i dag till att tala om just det, om solidaritet. Herr talman! Redan i arbetarrörelsens barndom föddes insikten att den kamp som vi bedrev då och fortfarande bedriver för rättvisa, jämlikhet och jämställdhet varken börjar eller slutar vid Sveriges gränser. Våra möjligheter att bygga ett rättvist Sverige hänger ihop med utvecklingen i vår omvärld. Där föddes insikten att vi som tror på rättvisa, jämlikhet och jämställdhet bedriver en gemensam kamp för gemensamma intressen, oavsett om den kampen förs på en förskola i Göteborg, i en skofabrik i El Salvador eller i slummen i Calcutta. Det är solidaritetens kärna. Så var det i arbetarrörelsens barndom, så är det i dag. En utrikespolitik för 2000-talet som tar sin utgångspunkt i just solidaritet är en utrikespolitik som konsekvent reagerar och agerar när de mänskliga rättigheterna kränks och som inser att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är odelbara och ömsesidigt beroende av de medborgerliga och politiska rättigheterna. En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik med en måttstock för de mänskliga rättigheterna, oavsett om brotten begås av USA, Indonesien, Etiopien eller av Nordkorea, Burma och Zimbabwe. Ett Sverige som styrs av solidaritet är en allierad till världens fattiga, maktlösa och utsugna, en allierad med de jordlösas rörelse i Brasilien, med invånarna i kåkstaden Kibera i Nairobi när de organiserar sig för sina intressen och en allierad med de modiga hbt-aktivisterna i Uganda. Men om solidariteten är utgångspunkt kan aldrig världens fattiga, hungriga, jordlösa och maktlösa förminskas till några som vi ska rädda eller till passiva mottagare av vår välvilja. De är då jämlika allierade i en kamp för en rättvis världsordning. En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som ser att världens problem må finnas i de multinationella företagens slutna styrelserum, i IMF:s korridorer i Washington och i finanskvarteren i London men att lösningen finns bland de människor som organiserar sig för sina egna intressen på gatorna i Diyarbakir, i Bolivias högländer och i Filippinernas sweatshops. En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som konsekvent ställer sig på kvinnornas sida när kvinnors rättigheter kränks och när kvinnor organiserar sig för sina rättigheter och intressen. Med en sådan utrikespolitik skulle abortförbuden i Polen och Chile stå på den svenska utrikespolitiska dagordningen. Då skulle Saudiarabiens könsapartheid fördömas och de 30 miljoner kvinnor som arbetar under vidriga förhållanden och med oskäliga löner i världens över 5 000 exportfrizoner ha en vän i vårt land. En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som tydligt försvarar rätten att organisera sig fackligt. Det är för att vi vet att det är en grundläggande mänsklig rättighet, för att vi vet att det är en förutsättning för ekonomisk rättvisa och för att vi ser att fackföreningsrörelsen världen över utgör ryggraden i åtskilliga demokratirörelser. Med en sådan utrikespolitik skulle Sverige verka för sociala klausuler både i EU och i världshandelsorganisationen WTO, koppla handelsavtal till tydliga krav på fackliga rättigheter och kräva att det svenska näringslivet respekterar de mänskliga rättigheterna oavsett var i världen man bedriver sin verksamhet. Herr talman! I torsdags uppmärksammades årsdagen av den islamiska revolutionen i Iran med demonstrationer bland annat på flera platser runt om i Sverige. Vi har under det gångna året sett modiga iranier trotsa regimen och med risk för sina liv gå ut på gatorna drivna av drömmen om ett fritt, demokratiskt och rättvist Iran. Ett solidariskt Sverige skulle vara en tydlig allierad med dessa modiga aktivister. Ett sådant Sverige skulle inte bara fördöma regimens övergrepp utan också föra en aktiv dialog med de över 90 svenska företag som i dag är verksamma i Iran för att garantera att de på inget sätt stärker regimens grepp om landet. Ett sådant Sverige skulle stoppa avvisningarna av dem som har flytt förtrycket i Iran, och ett sådant Sverige skulle aldrig ha sänt sin ambassadör till Ahmadinejads presidentinstallation i somras. En politik för Afghanistan som tar sin utgångspunkt i solidariteten utgår från det afghanska folkets behov och önskemål, det vill säga att afghanerna inte behöver fler soldater, bombanfall eller militäroffensiver, men att behovet i Afghanistan är enormt av fler skolor, arbetstillfällen och vårdcentraler. När hökarna både i Sverige och i Washington nu ropar efter mer trupp till Afghanistan kan det vara bra att påminna om att kostnaden för att ha en svensk soldat på plats i Afghanistan motsvarar kostnaden för att ge 1 400 afghanska flickor och pojkar utbildning i ett helt år. Det borde göra valet enkelt för den som har solidariteten som sin grund. I Turkiet har det under det gångna året skett flera bakslag i arbetet för demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Oppositionspartiet DTP har förbjudits, och rapporterna om fängslanden av oppositionella har varit många. Turkiet har rätt att bli medlem i EU den dagen landet respekterar demokrati, mänskliga rättigheter och kurdernas och de andra etniska och religiösa minoriteternas rättigheter. Men om man har solidariteten med Turkiets folk som sin grund och utgångspunkt måste man också vara tydlig med att den väg som den turkiska regeringen nu har slagit in på leder bort från ett medlemskap i EU. Herr talman! I dag presenterar det rödgröna samarbetet en rad viktiga utrikespolitiska besked. I dag presenterar vi en rödgrön politik för Sveriges relationer till världens länder på vår gemensamma rödgröna blogg. Där presenterar vi en utrikespolitik som har just solidariteten som grund. Det är en del av en samlad politik för en rättvis, jämställd och hållbar värld. Med en rödgrön regering skulle Sverige visa en konsekvent solidaritet med dem som lever i krig och under ockupation. Därför kommer en rödgrön regering att erkänna Västsahara, en rödgrön regering kommer att verka för att USA drar tillbaka sina trupper från Irak så fort som möjligt och en rödgrön regering kommer att förstärka Sveriges arbete för nedrustning och mot kärnvapen, precis som Urban Ahlin tidigare i dag underströk. En rödgrön utrikespolitik kommer att bygga på solidaritet med dem som lever under förtryck. Kvinnors och hbt-personers rättigheter kommer att ha en självklar plats på vår utrikespolitiska dagordning. Vi kommer att vara en tydlig allierad med de demokratiska krafter som kämpar i Mellanöstern. Och en rödgrön regering kommer att kritisera brott mot de mänskliga rättigheterna oavsett om de tar sig uttryck i mord på fackliga aktivister i Colombia, fängslanden av oppositionella i Burma eller genom inskränkningar av yttrandefriheten på Kuba. Vi kommer att driva en politik för fred och försoning. En rödgrön regering kommer därför att erkänna folkmordet 1915 i Turkiet på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontier. Vi rödgröna välkomnar erkännandet av Saddam Husseins Anfalkampanj som ett folkmord på kurderna. Vi kommer internationellt att verka för att freda Arktis från militarisering med hjälp av en konvention. Och vi kommer att ta fram en ny och betydligt mer restriktiv svensk krigsmateriellagstiftning. En rödgrön regering kommer också att vara en tydlig och konsekvent röst för en tvåstatslösning i Mellanöstern, ett slut på Israels ockupation och respekt för folkrätt i regionen. Vi anser att Sverige som fredsmäklare och värd för dialog kan spela en betydligt större roll än i dag, både i ord och i handling. Vi kommer att tala klarspråk om bosättningarna, murbygget, blockaden mot Gaza och samtliga parters brott mot folkrätten. Men vi kommer också att avbryta det svenska militära samarbetet med Israel, kalla hem den svenska militärattachén från den svenska ambassaden i Tel Aviv och inte bedriva någon vapenhandel med Israel. Vi kommer att verka för demokratiska val på de ockuperade områdena, och vi kommer att respektera valresultatet - oavsett vem palestinierna väljer som företrädare. Vi är övertygade om att en framgångsrik fredsprocess behöver inkludera alla parter. Vi kommer att föra en utrikespolitik som bygger på insikten att arbetet för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling inte slutar vid vare sig Smygehuk, Gibraltar sund eller Uralbergen. Därför kommer vi att föra en Afrikapolitik där Afrikas länder är jämlika partner, inte bara mottagare av bistånd. Vi kommer att bredda, fördjupa och förstärka samarbetet med Latinamerika, under kommande mandatperiod utöka Sveriges diplomatiska närvaro i Latinamerika och presentera en svensk strategi för vårt lands samarbete med de latinamerikanska länderna. Vi kommer att arbeta för att utvecklingsländerna får mer inflytande över sina naturresurser och ökat inflytande i internationella organisationer. En rödgrön regering kommer inte att bidra till att syd påtvingas avregleringar och privatiseringar utan i stället lyfta fram behovet av omfördelning av både makt och resurser från nord till syd. Med vår överenskommelse visar vi hur en rödgrön regering i flera delar kommer att vara en kraft för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling. Med vår politik kommer Sverige igen att bli en solidarisk kraft, en kraft som syns och hörs i vårt närområde i Europa, i Latinamerikas kåkstäder, i Asiens fabriker och på Afrikas förlossningskliniker. En rödgrön regering kommer att göra skillnad både i ord och i handling. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i mycket av det som mina kolleger i det rödgröna samarbetet redan har sagt. När det gäller Afghanistan vill jag tillägga att Miljöpartiet har begärt att partiöverläggningar ska hållas efter att vi har fått uppgifter i både svenska och tyska medier om att ett stort antal soldater kommer att stationeras i området. Vi har redan tidigare varnat för den sammanblandning som sker av stridande förband och ISAF-styrkan, som den svenska truppen deltar i. Den sammanblandningen kan komma att öka betydligt med det nya besked vi har fått. I dag står 500 svenskar för säkerheten i området, och det kan utökas till flera tusen. Hur ska civilbefolkningen se skillnad på vem som gör vad? Det är för dem vi är där i första hand. Det är ofrånkomligt så att säkerhetsläget för de svenska styrkorna förändras om USA får in stora trupper i samma område. Även om försvarsministern får det att låta som om det här är något som är allmänt känt sedan länge är det inget som vi har blivit informerade om. Om det hade varit allmänt känt borde det ha stått med i propositionstexten när insatsen skulle förlängas. Då hade vi kunnat ta ställning i samband med omröstningen. Men så var det inte. Vi menar att det är av yttersta vikt att vi alla får en samlad bild av situationen. Jag skulle vilja att utrikesministern förklarar varför riksdagen inte har blivit informerad om detta nya, allmänt kända, läge. Urban tog upp frågan om Nato. Jag vill göra ett tillägg där. Regeringen använder inte heller i år termen alliansfrihet i utrikesdeklarationen. Regeringen är inte heller överens sinsemellan om Natomedlemskap. Det kan vara viktigt för medborgarna i landet att veta vad kostnaden för Natomedlemskap skulle innebära för Sverige, nämligen en fördubbling av försvarsutgifterna från 40 till 80 miljarder. Herr talman! Årets utrikespolitiska deklaration andas en stor självbelåtenhet: Hurra vad vi är bra, och vad duktiga vi var under ordförandeskapet! Samtidigt känns det mest som en utrikespolitisk deklaration för EU i stället för en svensk. Sveriges röst i världen behöver inte tystna för att Lissabonfördraget gått igenom. Vi är fortfarande Sverige, och regeringens utrikespolitiska deklaration diskuteras i den svenska riksdagen, på en svensk arena och med svenska riksdagsledamöter. Vi har fortfarande rätt att ha en åsikt om det som sker i världen, men enligt deklarationen låter det som att vi som enskilt land kommer att bli ännu tystare efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Deklarationen har stort fokus på EU. Den handlar om vad som gjorts men mindre om vad som ska ske. Herr talman! När någon gjort något bra tycker jag att det är viktigt att ge beröm för det. Därför tänkte jag börja med att tala om det som jag tycker är bra i den utrikespolitiska deklarationen. Det gäller till exempel EU:s antagna slutsatser om Israel-Palestina. Där gjorde regeringen ett bra jobb och hade stort stöd i riksdagen. Men så mycket mer som var riktigt bra hittade jag inte, och i vissa fall är det uppenbart att jag och utrikesministern har totalt motsatt bild av hur ordförandeskapet sköttes. Jag undrar till exempel vart det politiska ledarskapet tog vägen under det svenska ordförandeskapet - under en period då Sverige i mångt och mycket kunde påverka dagordningen, precis som andra länder gör under sina ordförandeskap. I Sverige hade vi plötsligt inte längre några uppfattningar i olika frågor. Vi skulle bara samordna och hitta samförståndslösningar. Jag delar inte den uppfattningen. Det kan naturligtvis inte vara så att Sverige under sex månaders tid inte tycker någonting alls i någon fråga. Till skillnad mot ministern tycker jag att det blev riktigt illa när vi närmade oss klimattoppmötet i Köpenhamn, där Sveriges regerings insats inte kan kallas annat än ett fiasko - även om miljöminister Andreas Carlgren skyller misslyckandet på USA och Kina och statsministern har förklarat att det var u-länderna som obstruerade. Herr talman! Sverige tog initiativ till Stockholmskonferensen 1972 och har sedan dess legat i framkant när det gäller miljö- och klimatarbetet. Våra framgångar har berott på att vi haft ett proaktivt och initiativrikt politiskt ledarskap, erfarna och kunniga förhandlare som har haft stort mandat från politiken, ett långsiktigt internationellt solidaritetsarbete gentemot utvecklingsländerna, en ambition att vara ett föregångsland inom miljöpolitiken, en miljöpolitik och miljödiplomati med en stark vetenskaplig grund och en bred förankring för miljöfrågor på hemmaplan. Regeringen Reinfeldts politik har i stället präglats av ett osynligt ledarskap där man har skruvat ned förväntningarna inför Köpenhamn, en politik som har gått på tvärs med utvecklingsländernas önskemål, en politik där regeringen ville slippa ambitiösa åtaganden om nationella utsläppsminskningar inom EU och förhalade frågan om finansiering av fattiga länders klimatåtgärder, en nedskruvad ambitionsnivå när det gäller Sveriges nationella utsläppsminskningar och en minskad vilja att involvera forskarsamhället och övriga riksdagspartier inför och vid förhandlingarna. Mer om det kan man läsa i en rödgrön rapport som heter Från gårdagens hjälte till dagens fossil på www.rodgron.se. Herr talman! Jag trodde faktiskt inte mina öron när jag hörde Sveriges regeringschef uttrycka att det inte skulle bli något bindande avtal i Köpenhamn långt innan mötet ens börjat. Vad gav det för signaler till alla övriga inblandade parter? Vi gav upp redan innan vi hade börjat. Ett sämre förhandlingsläge kunde regeringen knappast ha skaffat EU. Man kan naturligtvis se verkligheten med olika ögon. Regeringen valde att se verkligheten med utgångspunkt i det sätt som de rika länderna brukar behandla de fattigare, det vill säga ur ett uppifrånperspektiv. Regeringen varken drev på eller stöttade utvecklingsländernas linje. Jag ser verkligheten ur ett helt annat perspektiv. Det är de fattigare länderna, som redan är hårt drabbade och som vi vet har det svårast att finansiera både minskningar av utsläpp och anpassning till nya förhållanden - samtidigt som de med all rätt ska öka sina medborgares levnadsstandard. I enlighet med den svenska politiken för global utveckling som ska genomsyra all svensk politik och som alla partier i Sveriges riksdag har sagt ja till borde regeringen i EU-samarbetet ha stridit för att EU precis som tidigare stöttat utvecklingsländernas krav, i stället för att lägga sig platt både för vissa motspänstiga EU-länder och så fort USA och Kina delvis pratat ihop sig. Vår före detta miljöminister Lena Sommestad påtalar i en debattartikel att Danmark i internationell press kritiserades hårt för ett både kaotiskt och dåligt genomfört klimatmöte. Sverige fick kritik för att ha tagit initiativ till en förhandlingsstrategi som drev mötet mot sammanbrott och för att EU brast i ledarskap. Tillsammans skapade därmed Danmark och Sverige en oöverstiglig klyfta mellan industriländer och utvecklingsländer. I Köpenhamn svek EU utvecklingsländerna med Sverige i egenskap av ordförandeland i spetsen. Herr talman! När vi nu ändå talar klimat kan man inte förbise rapporteringen i medierna de senaste dagarna om felaktigheter i klimatpanelens rapport. Det har inte handlat så mycket om felaktigheter i själva sakinnehållet utan om formella brister i hanteringen av uppgifter. När man lyssnar på journalisternas frågor är det lätt att få uppfattningen att det i panelens rapport står klart och tydligt exakt vad som kommer att hända och när. Men så är det inte riktigt. Klimatpanelen utför ingen egen forskning. I stället samlar den in fakta från forskare från hela världen och sammanställer rapporter med slutsatser. Organisationen består av tre olika arbetsgrupper som arbetar med konsensus som grund. Det innebär att det som finns i rapporten utgör minsta gemensamma nämnare. Till exempel ingår inte påverkan av att metangas frigörs när permafrosten tinar. En annan fråga som forskarna inte var överens om var hur stor havsnivåns höjning skulle bli. Panelen talar om 20-60 centimeter eller mer - en nivå som blir väldigt tuff för många länder men som ändå kan kännas möjlig att hantera. Annan forskning visar nämligen upp till sex sju meter. Senast i måndags kunde vi läsa att Grönland gröps ur av varma hav. Det har visats i en ny klimatstudie som bygger på direkta observationer i stället för matematiskt baserade studier. Om istäcket på Grönland smälter skulle havsytan höjas med sju meter. Det skulle innebära en global katastrof för lågt liggande länder runt om i världen. I ett sådant scenario menar jag att det är viktigt att vi inte låter oss förledas av klimatskeptikernas kampanj. Panelen anser att klimatpåverkan med stor sannolikhet - över 90 procents säkerhet - är människans verk eftersom förändringen är så stor och snabb att den inte kan förklaras av kända naturliga orsaker. Jag tänker inte chansa på att de har fel. Herr talman! Avsmältningen av de arktiska isarna påverkar inte bara låglänta områden runt om i världen. Den påverkar också vårt närområde när naturresurser som förut inte var tillgängliga kan komma att bli det. 20-25 procent av världens oupptäckta och kvarvarande olje- och gasresurser kan finnas i Arktis. Det nya säkerhetspolitiska läge som då uppstår nämner inte regeringen i sin deklaration trots att anspråk på Arktis och dess resurser redan har lett till dispyter mellan ett antal länder i regionen. Vi rödgröna vill peka på Antarktis, som har ett miljöskyddsprotokoll som förbjuder utvinning av naturtillgångar i minst 50 år. En liknande reglering skulle behövas för Arktis. En rödgrön regering kommer att verka för att Arktis skyddas, som Hans Linde redan sagt. Den bästa oljan och gasen är trots allt den som aldrig utvinns. Herr talman! Utrikesministern säger att vårt Europa ska vara ett öppet Europa. Det är svårt att få ihop det med att den fråga som regeringen verkligen lade krut på under ordförandeskapet var att få igenom Stockholmsprogrammet, som till stor del handlar om kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten, inklusive övervakning av medborgarna och migration. Stockholmsprogrammet nämns inte i den utrikespolitiska deklarationen trots att det är ännu ett verktyg som unionen med Sverige i spetsen försett sig med för att bygga murarna runt Europa allt högre. En viktig del i programmet är att stoppa de så kallade illegala invandrarna från att nå Europa och att de som ändå lyckas ta sig hit och inte passerar nålsögat för att få asyl ska skickas hem. Till vår hjälp har vi den stärkta gemensamma gränsövervakningsstyrkan Frontex, som patrullerar Medelhavet och Atlanten i jakt på flyktingar och andra migranter. Unionen för Medelhavet är en del av EU:s grannskapspolitik. I den innefattas ett fördjupat samarbete inom området mänskliga rättigheter. Det är viktigt att vi i det sammanhanget nämner att det inte räcker med fagra ord. Kraven på mänskliga rättigheter måste ges en reell innebörd. Fördjupade partnerskap bör inte erbjudas länder som inte lever upp till kraven på respekt för de mänskliga rättigheterna. Det utrikesministern inte säger är att vi också ålägger länderna i fråga att agera europeisk gränspolis och att vi faktiskt på så sätt både uppmanar och hjälper dem att bryta mot de mänskliga rättigheterna. Jag talar då inte bara om att Italien skickar tillbaka flyktingar till Libyen, utan till råga på eländet har Sverige nu på ett mycket anmärkningsvärt sätt genom det statliga Rymdbolaget blandat sig i denna tvivelaktiga hantering av människor. Det är djupt oetiskt och omoraliskt att ett svenskt bolag är med i denna hantering och att handelsministern faktiskt var med där som dörröppnare. (Applåder)

Herr talman! Det här var bland det intressantaste jag har varit med om på mycket länge. Lade ni märke till fördelningen av uppgifterna mellan de tre företrädarna för det rödgröna alternativet? Urban Ahlin ägnade sig åt rätt billig polemik med en dragning åt det personliga. Nästan allt det väljer jag att lägga åt sidan. Bodil Ceballos var, som ofta, den som hade en hel del rätt relevanta frågeställningar och synpunkter på den viktiga klimatproblematiken. Hennes synpunkter när det gäller till exempel Arktis betydelse kan jag mycket gärna instämma i. Det fanns mycket som jag kan ansluta mig till. Vem var det sedan som framträdde som talesman för det rödgröna alternativet? Gång på gång stod Hans Linde här och sade: En rödgrön regering ska göra, en rödgrön regering ska göra. Så var det, och det lade alla märke till. Vi ska vara medvetna om, och det var någon som sade det, att det är sju månader till ett val och att den här debatten har betydelse i det sammanhanget. Då vill jag säga några saker. Under denna alliansregering har Sverige fått en tydlig och trovärdig utrikespolitik. Vi har varit närvarande i europeiska rådslag och haft inflytande där den förra regeringen, bara lite svagt röd, ofta faktiskt var frånvarande. Vi har gjort Sverige starkare i Europa, och vi har bidragit till att göra Europa starkare i världen. Så är det. Och någon sade att vi känner viss stolthet över detta. Ja, det gör vi. På område efter område har vi bidragit till att föra politiken framåt. Urban Ahlin, som drev åt vänster så till den milda grad att han ska stänga Sveriges Natorepresentation - Urban Ahlin av alla - ger detta som sitt enda löfte i denna utrikespolitiska debatt. Ja, ni ska utsätta Sverige för experimentet med en regering som tar in ett parti som visserligen inte vågar kalla sig kommunistiskt längre - det skäms de för - men där rötterna fortfarande finns kvar. Därmed riskerar vi att få en utrikespolitik som kommer att tyngas ned, bromsas och komprometteras av Castrokramare, talibantolererare och allsköns halvgrumlig halvkommunism av den art som Hans Linde på sitt eget sätt lyckades företräda här i talarstolen. Då kommer vår trovärdighet i Europa och vår trovärdighet i världen att äventyras. Ni förde fram ett dokument tidigare här utanför, förstod jag, om det rödgröna alternativet. I det kan man läsa om mycket, utom om två saker. Man kan inte läsa om Europeiska unionen, för det rödgröna alternativet har ingen Europapolitik. Vänsterpartiet vill nämligen i sitt program att Europeiska unionen ska upplösas genom att länder ska lämna denna, bland annat Sverige. Så tror jag inte att det blir. Det finns gränser för dumheten. Men visst kommer de att bromsa och försvåra en Europapolitik. Och det faktum att det inte ens finns med i detta dokument, den talande tystnaden om Europa, är talande nog. Det andra som inte finns med i detta dokument är Afghanistan, en av våra allra svåraste utrikespolitiska utmaningar. Jag sticker inte under stol med att detta är ett svårt ämne. Jag har ägnat mycket av min tid åt landet och varit där åtskilliga gånger. Var och en som har ansvaret för det måste ägna detta mycket tid. Men det finns inte ens med i detta dokument, därför att de är djupt, djupt oeniga också i den frågan. Hur ska då denna rödgröna röra kunna driva utrikespolitik utan att kunna säga någonting om Europeiska unionen, utan att kunna säga någonting om Afghanistan? Det är bra att man har Bodil Ceballos som kan tala om Arktis på ett klokt sätt, och det stöder jag gärna. Jag tror säkert att det kan göras ett och annat i klimatfrågan, men att man i de centralaste av frågeställningar inte vågar, inte vill och inte kan ha en politik är ett svaghetstecken. Jag tycker att arbetsfördelningen mellan polemikern Ahlin och talesmannen Linde var talande nog för det som kan bli en rödgrön politik. Det är inte mycket i övrigt att ta upp av det som sades. Möjligtvis är det bara några små trådar av intresse. Polemiska Urban Ahlin ska nu bedriva hetsjakt mot Nato. Det är den nya saken, och man kan i och för sig förstå lite av bakgrunden till detta. Han vill stänga vår Natoambassad. Det kommer att göra det svårare för oss att få inflytande när det gäller viktiga fredsoperationer i viktiga delar av världen. Vi har soldater, svenska unga män och kvinnor, som gör berömvärda insatser i Kosovo under Natos flagg och i Afghanistan på FN:s order och under Natos flagg. Vi har ett ansvar för dem. Då är det viktigt att vi kan vara med och ha inflytande över dessa operationer på ett sätt som gör att vi kan tillvarata svenska intressen och hjälpa till att stödja och skydda dem som gör insatserna. Då ska han genom att stänga representationen vid Natohögkvarteret i Bryssel stänga våra möjligheter att utöva det inflytandet. Det är inte bara dumt, Urban Ahlin, det är oansvarigt gentemot dem som du, jag och andra i denna riksdag sänder ut på dessa svåra uppdrag. Detta om detta. Jag tycker att debatten gav besked om att i den rödgröna röran, där vi kan vara lite osäkra på blandningen, blir det mer Linde än vad det blir Ahlin. Kanske blir det mer Ohly än vad det blir Sahlin. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att en del kvinnor i salen känner igen den så kallade härskartekniken, att lägga åt sidan, att inte bry sig om, att måla ut som polemiker. Gärna för mig, Carl Bildt. Jag pallar det och kommer att klara det också. Det kan ändå vara värt att ha med sig att när vi har debatterat här sedan förra valet har vi fått frågor från Aktuellt, Rapport och S tudio Ett . Inför den här debatten har Aftonbladet frågat om du och jag vill debattera efter debatten. Jag har vid alla tillfällen tackat ja, men Carl Bildt har hela tiden tackat nej. Det är ganska symtomatiskt för hur Carl Bildt vill att utrikespolitiken ska bedrivas, det vill säga så lite tid som möjligt åt att debattera med dem som har andra åsikter, helst inte ens samordna sig med de andra borgerliga partierna, utan det här är mitt eget fögderi och jag formar min egen utrikespolitik. Jag tycker att det är ett demokratiskt svaghetstecken att vi har en utrikesminister som ständigt har sagt nej till debatter mot denna polemiske Ahlin under hela mandatperioden. Det är vid två tillfällen som du har ställt upp, och det är när moderater och socialdemokrater har haft centrala debatter. Då har du inte kunnat smita undan. Låt mig då svara på den kritik och de synpunkter som har förts fram. Till att börja med, ni som satt på läktaren: Sade jag att vi skulle stänga Natorepresentationen? Nej, det gjorde jag inte. Jag sade att för Carl Bildt var det viktigare att ha en ambassadskylt på Natohögkvarteret än att ha ett generalkonsulat i New York. Carl Bildt lade upp hela sitt svar till mig på en ren lögn. Inte någonstans i mitt tal sade jag att vi skulle stänga Natorepresentationen. Jag tycker också att den är viktig att ha kvar, av det skälet att vi deltar i mängder av olika operationer tillsammans med Natosoldater, FN-mandaterade men Natoledda. Det är viktigt att vi har ett inflytande. Jag och Carl Bildt har till och med kommit överens om att pressa på Nato så att även svenska soldater ska få del av hemligt material som annars bara kommer Natoländerna till del i operationerna. Du kan väl åtminstone hålla dig till sanningen i nästa inlägg, Carl Bildt, om du nu bemödar dig att bemöta min kritik och mina frågor. Jag ställde några enkla frågor vad gäller relationen till Nato. Ska Sverige delta i försvarsplaneringen som Nato gör för att försvara Baltikum? Ja eller nej, herr utrikesminister? Ska Sverige under nästa mandatperiod göra en Natoutredning om ett framtida svenskt medlemskap? Ja eller nej, herr utrikesminister? Folkpartiet driver kravet att Sverige ska skicka svenska Jasplan för att sköta luftövervakningen över Baltikum. Är det regeringens politik? Ja eller nej, herr utrikesminister? Du må tycka att jag är polemisk, Carl Bildt, men detta är ganska avgörande frågor för svensk säkerhetspolitik. Dem kan man inte bara vifta undan. Vem var det förresten som var polemisk? Utrikesministern använde uttryck som Castrokramare och talibankramare och slängde ur sig en hel del otidigheter mot ledamöterna av Sveriges riksdag. Blev Carl Bildt så pressad av att den rödgröna oppositionen mopsade upp sig mot utrikesministern och pekade på ett antal svagheter i den förda utrikespolitiken? Till exempel, varför nämnde inte Carl Bildt med ett enda ord Sveriges utrikespolitik gentemot Ryssland? Inför toppmötet mellan EU och Ryssland sade Ryssland att man inte ville komma till Stockholm utan ville ha mötet i Bryssel. Det var i ren protest mot den svenske utrikesministern. Han hade nämligen sett till att relationerna mellan Sverige och Ryssland var totalt bottenfrusna genom att göra en hårresande jämförelse mellan Nazityskland och Ryssland på sin blogg. Två veckor innan mötet bestämde sig den svenska regeringen för att säga ja till gasledningen. Och med gas kan man tina upp bottenfrusna relationer med Ryssland! Genast var president Medvedev intresserad av att komma till Stockholm. Det var en pinsam hantering, tycker jag. När mötet väl var avklarat och allt var frid och fröjd klappade man om varandra och sade: Det gjorde Carl Bildt bra. Men då sade Jan Björklund att Ryssland är så farligt så att vi behöver pansarbataljoner på Gotland. Är det inte en ganska viktig fråga för Sveriges utrikespolitik, utrikesministern? Är Ryssland så farligt så att vi behöver pansarbataljoner på Gotland? Det gick Folkpartiets partiledare och en minister i regeringen ut med för några veckor sedan. Vilken är den svenska regeringens inställning till detta? Vi har haft diskussioner om Afghanistan vid mängder av tillfällen. Jag har stått här i riksdagen vid alla tillfällen sedan den socialdemokratiska regeringen bestämde sig för att hörsamma FN:s säkerhetsråds begäran om soldater. Vi har hanterat detta med sex av sju partier i Sveriges riksdag, och vi kommer att fortsätta hantera detta. (Applåder)

Herr talman! Jag får erkänna att inför denna debatt var det inte helt enkelt att välja ut vilka ämnen som skulle diskuteras. Det har varit omfattande händelser runt om i vår värld bara de senaste veckorna. Vi har sett en jordbävningskatastrof på Haiti, kanske den värsta humanitära katastrofen i modern tid. Vi har sett på gatorna i Iran hur repressionen förvärras. Vi ser på det ockuperade palestinska området hur förtrycket skärps. Men när man lyssnar på Carl Bildts åtta minuter långa inlägg verkar det som att den viktigaste utrikespolitiska frågan för honom i dag är oppositionens överenskommelse. Det säger en hel del om Carl Bildts internationella engagemang. I dag har vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister presenterat en rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder. I vår tjugosidiga överenskommelse ger vi 64 konkreta besked om vad vi vill göra inom utrikespolitiken, och vi söker väljarnas förtroende för att kunna genomföra dem. Det är 64 besked om hur Sverige med en rödgrön regering skulle bli en konsekvent röst för rättvisa, jämställdhet och hållbarhet i världen. Jag är glad att utrikesministern har observerat vår överenskommelse och dessutom är intresserad. När vi i det rödgröna samarbetet formar vår politik gör vi det som tre partier i jämlik och öppen diskussion. Jag förstår att det är en nyhet för Carl Bildt att ha det på det sättet när man ser hur den borgerliga alliansen format sin politik. Här har man en solospelare som skriver en blogg. Det vore önskvärt att utrikesministern inte bara raljerar utan också kommenterar något av de 64 konkreta förslag som vi presenterar i dag. Jag förstår att Carl Bildt ägnar sig åt personangrepp i stället för att diskutera politik, för Carl Bildt vet lika väl som jag att den politik för Västsahara, för Palestina, för Irak, för de ockuperade områdena och för Latinamerika som vi i det rödgröna samarbetet presenterar i dag är en politik som har ett starkt folkligt stöd i vårt land till skillnad från den politik som Carl Bildt fört under de gångna åren. När vi i det rödgröna samarbetet i dag lämnar konkreta besked sätter Carl Bildt nytt rekord i oro i sin utrikespolitiska deklaration. Borgerligheten känner oro över utvecklingen i Turkiet och Vitryssland. Man oroar sig över läget i Mellanöstern. Man oroas över Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Världens fattiga, maktlösa och förtryckta behöver inte en svensk utrikesminister som sitter på sitt departement och känner oro. De behöver en svensk utrikespolitik som agerar och reagerar för förändring. De som har drabbats av Kinas omfattande och grova brott mot de mänskliga rättigheterna behöver en rödgrön regering som tar upp enskilda fall med regimen i Peking, som står fast vid EU:s vapenembargo och för en aktiv dialog med de svenska företagen i Kina med krav på att de ska uppträda som mönsterarbetsgivare vad gäller arbetstid, arbetsmiljö, lönesättning och fackliga rättigheter. Jag vet inte hur det fungerar på borgerlighetens nya utsålda apotek, men jag tror att det finns hjälp där för den som känner oro. Jag rekommenderar Carl Bildt att söka upp ett apotek och sedan komma tillbaka och börja agera, börja bli utrikespolitiker. Herr talman! Man kan fråga sig på vilket sätt den deklaration vi har fått här i dag hjälper de 536 000 kvinnor som enligt FN dog förra året i samband med förlossningar och illegala och osäkra aborter. Inte på ett enda ställe på tolv sidor nämns sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Inte någonstans nämns aborträtten trots att vi i så många länder ser att den inskränks och begränsas. Vi rödgröna är tydliga. För oss är abort en grundläggande rättighet, vilket står i tydlig kontrast till den borgerliga politiken. Det är uppenbart även när det kommer till kvinnors rättigheter och rätten till sin egen kropp att vi behöver en rödgrön regering utan inflytande av fnoskiga och sexualkonservativa kristdemokrater. Herr talman! Det är alltid tacksamt för oss i oppositionen att attackera det som inte står i en utrikespolitisk deklaration. Allt kan inte rymmas där. Det är dock talande att ordet "rättvisa" inte nämns en enda gång på deklarationens tolv sidor. Det är inte förvånande eftersom varje ambition att vara en internationell kraft för förändring, rättvisa och omfördelning av makt och resurser från maktfullkomliga till maktlösa saknas i denna deklaration. I stället slår man gång på gång fast att det är europeiska intressen som ska styra och vara fundamenten i svensk utrikespolitik. Jag tror knappast att man jublar över en sådan inriktning i Arica i Chile där befolkningen fortfarande insjuknar 25 år efter att svenska Boliden dumpade våtverksslam i deras stad. Jag tror att glädjen över denna inriktning är begränsad bland de palestinier som såg hur det svenska företaget Assa Abloy investerade i stulen mark och i en illegal bosättning på Västbanken. Jag tror att de sudaneser som fick se sina hem och byar jämnade med marken för att man skulle bygga vägar för att köra fram produkter till Lundin Oils anläggningar - ett företag som jag för övrigt tror att utrikesministern känner till - kan hålla sig för skratt. Utrikesministern talade för två decennier sedan om den enda vägens politik. Det verkar inte ha hänt mycket sedan dess. Att döma av den utrikespolitiska deklarationen är Carl Bildts tilltro till marknadskrafter och privata vinstintressen som lösning på världens problem fullständigt orubbad. Men aldrig i historien har det funnits en enda väg. I dag, precis som för 20 år sedan, finns det alternativ. I dag har vi ett tydligt utrikespolitiskt alternativ, nämligen det rödgröna samarbetet. (Applåder)

Herr talman! Som del i det rödgröna samarbetet kan jag tala om för utrikesministern att vi har ett mycket bra samarbete. Vi betar av område för område. Vi är ännu inte överens om allt, men det är en tidsfråga. Vi måste komma överens, precis som ni har gjort. Om man ser på vad ni hade kommit överens om innan ni tog över regeringsmakten var det inte särskilt mycket. Jag tror att det rödgröna samarbetet har kommit mycket längre än vad ni hade gjort under den förra valperioden. Herr talman! Jag hann inte riktigt färdigt i mitt förra inlägg. Jag vill avsluta det med att säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att medborgarna här i landet ska kunna känna stolthet över de statliga bolagens agerande i andra länder. Det är inte acceptabelt att svenska bolag - i synnerhet statliga bolag - agerar på ett sådant sätt att det kränker mänskliga rättigheter i ett annat land. Det är naturligtvis inte bara svenska bolag som är inblandade i att kränka de mänskliga rättigheterna. I måndags uppmanade den iranska fredspristagaren Shirin Ebadi västvärlden att införa sanktioner mot den finsk-tyska mobilsystemtillverkaren Nokia Siemens Networks eftersom hon menar att de hjälper till att kränka de mänskliga rättigheterna i Iran. Företaget säger att de har sålt mobilnätverk till Iran som kan användas till att avlyssna telefonsamtal, helt i linje med alla andra mobilnät som säljs runt om i världen. Det är branschstandard. Frågan är om vi medborgare vill att den branschstandard vi har i Europa kräver av bolagen att deras produkter ska kunna användas för att förtrycka människor i Europa eller andra länder. Så är det knappast. FRA, trafikdatadirektivet och övriga övervakningssystem kan alla leda till kränkningar av de mänskliga rättigheterna förutom av den personliga integriteten. Ett i raden av alla galenskaper på sistone är överföringen av bankdata, det så kallade Swiftavtalet, mellan EU och USA. Lyckligtvis röstades det ned i Europaparlamentet häromdagen. Vår nya svenska kommissionär fick inte igenom kommissionens förslag som både de gröna och hennes egna partikamrater i Europa var starka motståndare till. Av vilken anledning ska uppgifter om europeiska banktransaktioner överföras till amerikanska myndigheter? Det är knappast troligt att USA skulle lämna ut uppgifter om sina medborgare till oss på det sätt som de kräver att vi ska göra. Herr talman! Varje år avrättas tusentals människor runt om i världen, andra fängslas godtyckligt. Ofta torteras människor i fängelser runt om i världens länder. I riksdagens grupp för mänskliga rättigheter skriver vi många vädjandebrev till olika regeringar för att vädja för enskilda personers frisläppande eller mot dödsstraffet. Vi skriver brev både till diktaturer och till demokratier - ingen nämnd och ingen glömd. Regeringen tar upp frågan om mänskliga rättigheter i samtal med andra regeringar, men frågan är hur verkningsfullt det är om vi sedan låter andra intressen, som till exempel handel eller återvändandeavtal, ta överhanden. Goda relationer till en annan stats regering är inte alltid det primära intresset. Därför var det mycket olyckligt att vår svenska ambassadör var med på president Ahmadinejads presidentinstallation i Iran. Efter valet 2009 fortsätter demonstrationerna på Teherans gator, liksom fängslandena och förtrycket av oliktänkande. De som drabbas värst av alla konflikter är för det mesta minoriteterna. Under fjolåret avrättades i Iran en stor mängd människor. Kina brukar ligga i topp, därefter kommer Iran. Många som avrättas är från minoritetsgrupperna. En rödgrön regering kommer att vara en tydlig allierad med alla de demokratiska krafter som i Mellanöstern kämpar för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet och mot förtryck och väpnade konflikter. Vi kommer också att verka för att regionen ska vara fri från kärnvapen. Där delar regeringen vår uppfattning. Herr talman! Världens största folk utan eget land är kurderna. Genom historien har de drabbats hårt av förtryck. De fortsätter att vara drabbade. Det är egentligen bara i södra Kurdistan som de i dag lever i relativ fred. Jag har redan nämnt att de, liksom andra minoritetsföreträdare, är extra utsatta i östra Kurdistan, det vill säga Iran. I västra Kurdistan tillerkänns kurderna ibland inte ens en identitet. Om man inte finns i registren har man heller inga rättigheter. I norra Kurdistan har Turkiet beslutat att förbjuda det största kurdiska partiet eftersom det inte tar avstånd från PKK vars ledare tidigare sagt sig vara villig att föra dialog i stället för väpnad kamp, i stället för tvärtom. I stället för att leda till bättre förutsättningar för fred har beslutet snarare lett till en upptrappning av konflikten. Vi rödgröna är, som Hans Linde tidigare sade, starkt kritiska till beslutet att förbjuda DTP. En rödgrön regering kommer i alla sammanhang att lyfta fram kurdernas situation i dialogen med berörda regeringar. Herr talman! I början av året drabbades Haiti av en fruktansvärd katastrof. Både Urban Ahlin och Hans Linde har varit inne på den frågan. Jag vill tillägga att vi också har möjlighet att ge bistånd i form av miljöbistånd. Det är stora behov av återplantering av skog för att skydda befolkningen mot väder och vind. Stormarna kommer till Haiti, och det finns ingenting som tar emot. (Applåder)

Herr talman! Sverige kan och ska göra skillnad. Sverige ska vara en tydlig grön frihetlig röst för en hållbar värld. Sverige ska solidariskt och tillsammans med andra förvandla förtryck till frihet, fattigdom till utveckling, resursslöseri till hållbar utveckling, risker till möjligheter och hot till trygghet. Vi ska vara en tydlig röst för mänskliga rättigheter och multilaterala lösningar och för att hävda internationell rätt. Sverige är militärt alliansfritt, men vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Centerpartiet vill att Sverige ska tillhöra kärnan i EU. Vi vill det, övertygade om att ensam inte är stark. Vi vill forma ett EU som möter förväntningarna på vårt gamla Europa. Vi ska ta vår nya globala roll och inte bara gå vidare som 27 enskilda länder eller biståndsgivare, utan som samlad politisk kraft verka för fred, frihet och försoning och för hållbar utveckling. Det är ett EU där murar rivits och där egenintressen utmanas av insikten att de försvagar. När vi talar med en röst och agerar samfällt gör vi skillnad - inte som ett eko utan som en kraft som inte tvekar att handla för att möta klimatutmaningar, som inte tvekar att handla när FN kallar och när mänskliga rättigheter eller folkrätt trampas på. Vi vill se ett EU som aktivt agerar för lösningar och inte för nya låsningar i arbetet för ett nytt klimatavtal. Vi tar med oss erfarenheterna från Köpenhamn och inser att det krävs aktiv diplomati, men också förmåga att lyssna och handla modigt för att nå tvågradersmålet. Sverige ska vara tydligt pådrivande för att nå resultat, både som föregångare och som konstruktiv kraft. Det handlar i allra högsta grad om internationell solidaritet, inte om klimatnationalism eller protektionism. Herr talman! Vi har 1 778 dagar på oss att nå millenniemålen. När FN i höst summerar halvtidsresultaten kommer det att bli både ris och ros. Helt klart krävs det inte mindre utan mer av oss alla för att världens fattigdom ska halveras, för att kvinnor och barn som drabbas allra hårdast ska få uppleva hoppet om en bättre framtid - en framtid utan hunger, med grundläggande kunskap, rent vatten och hälsa. Här ligger en stor utmaning för oss, för EU och för världens länder. Vi har kommit överens, och vi måste nå framgång. Det handlar i grunden om politik för global utveckling och säkerhet och om att forma en hållbar värld. Människor i många länder på många kontinenter, även i EU:s närområde, drabbas av krigets fasor i vår tid. Samtidigt ser vi åtskilliga exempel på människors kraft som kan försätta berg. Människors obändiga längtan efter frihet går inte långsiktigt att kuva. Denna insikt skakar regimer oavsett om det är i Iran eller i andra länder. Rädslans förtryck tar sig nya former. Här är det viktigt att detta möts på ett sätt som hävdar våra grundläggande värden. Vi ska verka för en värld utan kärnvapen, aktivt bidra till att åstadkomma ett nytt och kraftfullt icke-spridningsavtal och ett totalt stopp för kärnvapenprov. Detta måste förenas med stöd för och tryck på nedrustning av befintliga kärnvapen. Här har EU också ett särskilt eget ansvar, och då inte minst att starkare uppmärksamma och aktivt främja att de taktiska kärnvapen som finns på vår kontinent avvecklas. Sverige ska fortsatt verka för att EU menar allvar med öppenhet för alla Europas länder som uppfyller kriterierna att bli medlemmar. Vi måste visa att EU menar allvar i arbetet med att utveckla ett gott partnerskap med våra grannar, inte kravlöst men konstruktivt. På samma sätt krävs det att EU verkligen visar vilja till politiskt ansvar för att söka lösningar på konflikten i Mellanöstern och nå fred och två självständiga stater inom säkra och erkända gränser för såväl den israeliska som den palestinska staten. Herr talman! Avslutningsvis: Afghanistans folk har lidit länge och drabbats hårt. Den afghanska regeringen och FN har bett om vårt stöd och givit mandatet. Sverige har under lång tid verkat i Afghanistan, och det är självklart att vi ska delta i arbetet med att nå stabilitet och säkerhet för att Afghanistans folk ska kunna bygga upp och utveckla sitt land. Här krävs det en bred ansats i samverkan med den afghanska staten såväl civilt som militärt inom många områden och med enskilda insatser. Det är ingen enkel väg som vi har valt - ingen snabb men en solidarisk. Vi är djupt tacksamma för alla svenska män och kvinnor som är beredda att offra så mycket för att söka åstadkomma en bättre framtid för Afghanistans folk både militärt och civilt. De har och ska ha allt vårt stöd. De gör skillnad och har gjort skillnad för fred, frihet och hopp om en bättre framtid och om en friare, tryggare och hållbarare värld för oss alla.

Herr talman! Jag noterade att Vänsterpartiet uppmanade utrikesministern att gå till apoteket och stilla sin oro. Jag tror att vi alla här inne förstår att vår utrikesminister gör en större skillnad genom att i stället åka till Bryssel, Peking och Washington. Kanske är det så, Hans Linde, att så som man känner sig själv känner man också andra. Herr talman! Efter valet i Iran i somras har demonstrationer avlöst varandra. Regimen har svarat med ett mycket brutalt våld. Detta är helt oacceptabelt. Vi ger vårt stöd till den iranska demokratirörelsen. Vi ser också med oro på det kärnenergiprogram som den iranska ledningen fortsätter att utveckla. Det är av yttersta vikt att FN:s säkerhetsråd kan enas om skärpta sanktioner mot Iran. Herr talman! Våra tankar går också till offren för jordbävningen i Haiti. Siffran för antalet döda människor är nu över 200 000. Haiti är ett av världens fattigaste länder, och katastrofen ställer beredskap för humanitär hjälp på prov. Detta visar också hur viktigt det är med ett stort bistånd. Alliansregeringen är den första regering någonsin i Sverige som under en hel mandatperiod har klarat av att nå upp till enprocentsmålet. Detta är något som vi i Folkpartiet har arbetat hårt för. I Afghanistan gör svenska män och kvinnor stora insatser med risk för sina liv. Vår nya ambassad i Kabul fyller en viktig funktion. Under 2009 har vi återigen öppnat vår ambassad i Bagdad. Vi har därtill öppnat ett konsulat i Kurdistan. När USA kommer att lämna Irak blir vår närvaro där ännu viktigare, och självklart ska också Sida och svenskt bistånd vara på plats i Irak och i Afghanistan. Vi arbetar också för ett stärkt demokratibistånd, som nämnts tidigare, och ett frigivande av Dawit Isaak. Herr talman! Precis som utrikesministern nämnde verkar alliansregeringen för ett Sverige som står starkare i EU och ett EU som står starkare i världen. Europasamarbetet föddes efter att vår kontinent plågats av två världskrig. Samarbetet byggdes upp när Europa var delat mellan öst och väst. Det var för svagt när Jugoslavien slets i stycken men förmådde att ge plats för och integrera tiotalet nya demokratier som uppstod efter Sovjetunionens kollaps. Med Lissabonfördraget har unionen tagit ytterligare steg för en mer demokratisk struktur och ett mer effektivt beslutsfattande. Anslutningsprocessen fortsätter för blivande medlemsstater, och nya stater knackar också på dörren. Det är viktigt att betona vårt stöd till Turkiet som en framtida medlem i EU. Men detta innebär också att Turkiet måste nå upp till Köpenhamnskriterierna. Den kurdiska befolkningen måste ges skydd för sitt språk och skydd för sin identitet. Det är orimligt att demokratiskt valda politiker massarresteras och att politiska partier i parlamentet stängs ned. Den turkiska staten måste garantera alla minoriteter rätten att delta i den politiska processen på lika villkor och inkluderas i samhällsutvecklingen. Herr talman! Det finns väldigt få exempel på oljeproducenter som är demokratier. I Europa är beroendet av olja och gas från Ryssland och från stater i Mellanöstern stort. Ju längre tid detta beroende består, desto mer resurser kommer att slussas från fria stater till auktoritära stater. Att bryta detta beroende är därmed inte endast en miljö- och klimatfråga utan i högsta grad också en politisk fråga. Under det kalla kriget fungerade Nato som en motpol mot Warszawapakten. I dag ser världen annorlunda ut. Atlantpakten fyller en bred funktion för fred och säkerhet i hela världen. Sverige samarbetar i dag nära Nato, men vi står utanför de beslutande organen. Vi i Folkpartiet menar att det är hög tid att Sverige utreder ett framtida medlemskap i Nato. Det är vår uppfattning. Vår säkerhet tryggas bäst i allians med andra, inte genom säkerhetspolitisk isolering. Herr talman! En grundläggande uppgift för varje regering är utrikespolitiken. Detta förstod Göran Persson. Utrikespolitiken var ett av hans huvudskäl för att inte släppa in Vänsterpartiet och Miljöpartiet i regeringen. Borgerligheten och socialdemokratin var överens om grunderna i utrikespolitiken: att Sverige ska vara ett västorienterat land, vara medlem i EU, arbeta aktivt i internationella organ, främja frihandel, ha ett militärt försvar, värna den transatlantiska länken och delta i fredsbevarande insatser med FN-mandat. Vad vi har sett i dag är att Mona Sahlin nu är beredd att styra in på en annan väg. Det är hög tid att oppositionen berättar vad som kommer att ske om den vinner valet i höst. Några svar har vi fått i dag om att Sverige ska driva någon sorts diplomatisk konfrontationspolitik mot andra västländer. Men ska den svenska styrkan vara kvar i Afghanistan eller inte? Blir det Vänsterpartiet, som kräver ett utträde ur EU, som ska ansvara för att utforma Sveriges framtida Europapolitik? Blir det Miljöpartiet, som vill motarbeta frihandel, som ska förhandla om Sveriges ståndpunkter inför möten med WTO? Ska det pacifistiska Miljöpartiet ansvara för rikets försvar? Är det Vänsterpartiet som ska ansvara för Sveriges bilaterala förbindelser med Kuba och med Venezuela? Ska Sverige upprätthålla ett högt bistånd, eller ska Socialdemokraterna återigen börja knapra på hjälpen till världens fattiga? Herr talman! Det är förstås en väsentlig skillnad om det är Carin Jämtin, Lars Ohly eller Bodil Ceballos som i händelse av en rödgrön valseger blir Sveriges nästa utrikesminister. Väljarna, våra försvarsanställda, biståndsarbetare, exportinriktade företag, flyktingar från kommunistiska regimer, världens fattiga och alla andra väntar på ett svar. (Applåder)

Herr talman! Globaliseringens effekter är fascinerande och skrämmande på en och samma gång. Ofta förknippar vi globalisering med modern hypersnabb kommunikation som kan användas obegränsat för sociala medier, snabb affärsverksamhet och politik. Under de senaste åren har vi också fått lära oss om konsekvenserna av de ekonomiska misstagen på den amerikanska kontinenten - misstag som mycket snabbt har exporterats till Europa och därmed till vårt eget land. Finanskrisen har drabbat oss alla. Just nu söker vi exitstrategier för minskade budgetunderskott och nya globala regleringar som ska förhindra kommande kriser. Problemet är att ett globalt ekonomiskt perspektiv består av: alltför många länder, alltför många ekonomiska kulturer, alltför många politiska system och alltför många lagstiftningar. Dessutom är det helt olika syn på behovet av regleringar för att kunna hantera problem. Herr talman! Grekland har vilselett sina europeiska eurovänner genom felaktig statistik och dubbel bokföring. Det handlar om ca 400 miljarder i svenska kronor, och hela valutamarknaden skadas. Detta leder till lån, räntekostnader och arbetslöshet! Finanskriserna är från början till slut förtroendekriser. Svaret på förtroendekriserna finns inte att hämta inom socialismen eller liberalismen. Nej, det handlar i stället om brist på personlig etik och moral och om ett bristande personligt ansvar. När bristen på personlig etik och moral sprider sig över världen drabbas vi alla och också våra skyddsnät och välfärdssystem. De globala systemen måste bäras upp inte av högljudda demagoger eller giriga bonusegoister utan av personer med eftertanke, ansvar och en inre kompass som medmänniskorna kan lita på! Herr talman! Klimatfrågan är global. Den bär på ett allvar som handlar om hundratals miljoner människors försörjningsmöjligheter, livsbetingelser och säkerhet. FN:s klimatpanel har slagit fast orsaken till klimathotet. Det är vi människor och vår verksamhet som är orsaken. Huvuddelen av världens forskare och politiker har tagit hotet på allvar. Köpenhamnsmötet blev en enorm politisk mobilisering för att vidta åtgärder. Tyvärr tvingas vi bevittna att världens ledare inte förmår att fatta de beslut som vi alla efterfrågar. När den nationella ekonomiska egoismen hamnar i förarsätet för två av säkerhetsrådets mest betydelsefulla medlemmar förmår inte FN, världssamfundet, att fatta beslut. Därför har vi tvingats skjuta problemet framför oss. Konsekvenserna av klimatkrisen kommer från början till slut att bero på politisk vilja och politiskt förtroende. Svaret inför framtiden finns inte inom socialismen eller liberalismen. Nej, återigen handlar det om brist på personlig etik och moral hos världens ledare. När den nationella egoismen prioriterar ekonomisk konkurrenskraft som viktigare än att ta sig an klimathotet hotas också våra skyddsnät och välfärdssystem. Bristen på personlig etik och moral drabbar oss alla! Herr talman! I kampen mot fattigdomen i världen har det gjorts framsteg, men fortfarande lever bedövande många människor i svält och armod. Finns den verkliga politiska viljan och ansvaret för detta? De enskilda organisationerna utgör en ytterst viktig del i det bilaterala biståndsarbetet. Deras kunskaper, erfarenheter och kompetens ska tas till vara och användas vid genomförandet av såväl nationella som multinationella insatser. Att bekämpa korruption är en central del av svensk utrikes- och biståndspolitik. Korruption undergräver biståndets effektivitet och förtroende. Kristdemokraterna anser att svenskt utvecklingsbistånd i ökad grad måste riktas till kvinnor och kraftsamla i kampen mot hiv/aids - detta för att uppnå mänskliga resultat. De fattiga afrikanska länderna söder om Sahara ska prioriteras. Fattigdomen och svälten i världen är en moralisk katastrof som världens ledare varje dag borde känna ett större ansvar för. FN:s millenniemål om att halvera fattigdomen till 2015 kommer inte att nås. Finanskrisen och en brist på politisk vilja står i vägen. Har socialismen och liberalismen något svar att ge? Nej! I dag finns kunskap, teknik och resurser som behövs för att radera ut fattigdomen. Det som saknas är den politiska viljan. Var finns engagemanget för de svältande barnen och åldringarna? Har politiken befriat sig själv från etik och moral? Kristdemokraterna värnar enprocentsmålet. Det är viktigt för Sverige att vara ett gott exempel. Vi avsätter minst 1 procent av bnp till utveckling och humanitärt bistånd. Vi anser också att de rika länderna ska avskriva fattiga länders skulder och i ökad grad låta dem delta i världsekonomin utifrån sina förutsättningar. Herr talman! Allra sist: Det är ingen god etik att beskatta gåvor som enskilda personer ger till världens fattiga. Därför arbetar Kristdemokraterna just för skattemässig avdragsrätt för gåvor. (Applåder)

Herr talman! Helt kort: Urban Ahlins huvudattack på regeringen denna dag var att vi ägnar oss åt fjäskande för Nato - det var det uttryck som han använde. Hans huvudexempel gällde att vi öppnat en ambassad. Han skapade utan tvekan intrycket att han tycker att detta var ett felaktigt beslut. Han säger nu: Det var rätt att öppna en ambassad vid Nato. Men vad är då fjäskandet? Det är i alla fall bra att du, Urban Ahlin, står fast vid ambassaden. Låt mig vara tydlig på den punkten. Vi har ett klart och entydigt nationellt intresse av ett bra, ett konstruktivt och ett nära samarbete med Nato. Det har att göra med freds- och stabilitetsinsatser som är viktiga för oss, för världen och för Förenta nationerna. Vi utvecklar gärna det samarbetet ytterligare. Det är inget fjäskande, utan det är politik i nationens och i fredens intresse. Helt kort också här: Hans Linde vill att jag kommenterar de 64 punkterna i programmet. Det hinner jag inte med. Den första punkten är jättebra - så långt hann jag. Den handlar om att stärka det nordiska samarbetet. Jag välkomnar detta revolutionerande genombrott i det rödgröna samarbetet, det vill säga att ni har kommit överens om det. Men var är Europapolitiken, och var är Afghanistanpolitiken? Det är bra att ni stöder det nordiska samarbetet. Men vad är den riktiga rödgröna politiken? När man lyssnar på Urban Ahlins tal om Natofjäskande - dock var det inte så mycket biff i vad han sade - och på Hans Lindes programförklaringar verkar den vara tämligen rödröd i många hänseenden. Vår regering har gett Sverige ökad tyngd och styrka i Europa, och vår regering har bidragit till att ge Europa ökad tyngd i världen. Vi kommer att söka ett mandat för att fortsätta med den politiken. Sverige behöver ingen rödgrön röra i utrikespolitiken! (Applåder)

Herr talman! Sveriges utrikesminister fortsätter att undvika de frågor som ställts i utrikesdebatten. Jag ställde tre enkla frågor som har med Sveriges relation till Nato att göra. Som svar ville jag ha ett ja eller ett nej från utrikesministern. Carl Bildt, du har ändå kvar några talarminuter, så passa på att ge oss svar! Folkpartiet kräver att vi har Jasplan över Baltikum för att ta hand om luftövervakningen. De vill ha en Natoutredning, en utredning om ett kommande Natomedlemskap för Sverige. Dessutom vill de att Sverige ska delta i Natos försvarsplanering för hur Baltikum ska skyddas vid en attack från Ryssland - det är vad det handlar om. Som svar på min fråga ville jag, herr utrikesminister, ha ett ja eller ett nej: Hur ser Sveriges utrikesminister på dessa för säkerhetspolitiken helt avgörande frågor? Men det bara vevas här i talarstolen. Utrikesministern undrar vad jag menar med mitt tal om fjäskande. Ja, jag har redovisat ett antal saker - frågor där Sverige har positionerat sig mot Nato på ett sätt som jag inte gillar. Låt mig ge exempel på fjäskandet. Jag tror att väldigt få har noterat att utrikesministern alldeles nyligen skrivit en artikel tillsammans med Natos generalsekreterare. Där vänder de sig till USA och skriver om att vi samarbetar och om att det är så viktigt. Att Sveriges utrikesminister och Natos generalsekreterare tillsammans skrivit en artikel är ganska intressant. Artikeln avslutas med meningen: We are brothers in arms. Alltså: Vi är vapenbröder. Det är nog svaret på din fråga, Carl Bildt - fjäskande för Nato är vad du håller på med. Jag markerar att den sortens fjäskande inte kommer att fortsätta med en rödgrön regering. Däremot kommer ett fruktbart och konsekvent samarbete med Nato naturligtvis att fortsätta. Till sist, om Ryssland: Försök att ge ett svar. Vad är egentligen den borgerliga regeringens politik för Ryssland? Är vi rädda för dem, eller är vi inte rädda för dem? Tack för en bra debatt! Det finns saker i regeringens politik jag tycker är värda att uppmärksamma som positiva. Jag vill ändå avsluta med det, herr talman. Det gäller Östliga partnerskapet. Där tycker jag att Carl Bildt ska ha en eloge, för det är ett bra initiativ. Jag tycker också att hållningen i Israel-Palestina-konflikten har varit bra under ordförandeskapet. Tack för en god debatt! (Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det har varit underhållande att under förmiddagen se konvulsionerna inom det borgerliga samarbetet. Jag förstår att man får dessa uttryck och känner att vi i det rödgröna samarbetet gemensamt har format politiken. Det har varit tre partier i öppen diskussion, medan man på den borgerliga sidan snarare har en person, Carl Bildt, som utformar utrikespolitiken med sin blogg och där de små partierna är utestängda från inflytande. Någonstans ska vi väl vara glada för att de tre småpartierna inte har varit speciellt inflytelserika under de tre senaste åren. Tänk hur det hade sett ut om Folkpartiet hade fått gehör för sitt krav att vi ska ansluta oss till Nato! Tänk om Kristdemokraterna hade fått större genomslag för sin beröringsskräck när det gäller hbt-frågor! Och tänk hur världen hade sett ut om någon hade lyssnat på Fredrik Malm när han stod och ropade att USA borde anfalla Iran! Jag förstår också att det i dag finns en viss bitterhet bland de tre borgerliga småpartierna över vår överenskommelse. Vi driver ju krav som vi kommer att genomföra som regeringspolitik, medan de tre borgerliga småpartierna i tre år har misslyckats med att få genomslag för sin politik. Det måste kännas bittert för Centerpartiet att vi nu har ett rödgrönt samarbete som säger att vi ska erkänna Västsahara. Det måste kännas bittert för Folkpartiet att vi har ett rödgrönt samarbete som uppmärksammar Anfalkampanjen som ett folkmord, och det måste vara bittert för Kristdemokraterna att vi rödgröna kommer att erkänna folkmordet i Turkiet 1915. Carl Bildt frågade sig tidigare: Vad är den verkliga politiken? Det säger väl en del om Carl Bildts världsbild att han säger att det inte är verklig utrikespolitik att lyfta fram enskilda fall med diktaturen i Kina, att det inte är verklig utrikespolitik att avbryta det militära samarbetet med Israel och att det inte är verklig utrikespolitik att erkänna Västsahara. I min första utrikespolitiska debatt i denna kammare för tre år sedan talade jag på temat att en annan utrikespolitik är möjlig. I dag har vi i det rödgröna samarbetet gett en rad klara besked som visar att en annan utrikespolitik inte bara är möjlig utan också ett helt konkret och verkligt alternativ. Vi är i dag ett tydligt alternativ, och vi ger tydliga besked: Byter vi regering i september byter vi också utrikespolitik. (Applåder)

Fru talman! Jag inledde med att ställa en fråga till Carl Bildt om varför riksdagen inte har fått någon information om det förändrade säkerhetsläget i Afghanistan. Jag har fortfarande inte fått något svar. Sedan har Fredrik Malm ställt frågor till oss i oppositionspartierna, men jag hinner inte svara på dem nu. Jag kan dock naturligtvis göra det sedan. Fru talman! Miljöpartiets politik består av tre delar. En av dem är solidaritet med världens alla människor. Biståndet är naturligtvis en hjärtefråga för Miljöpartiet, och det har hänt mycket på biståndsområdet under denna mandatperiod. I tidningen Dagen kunde vi läsa att biståndsministern numera kallas biståndsreformator i stället för biståndsminister. Nog är det så att vår biståndsminister är en idéspruta, och det är naturligtvis en positiv egenskap. Ibland har jag dock inte riktigt samma uppfattning om var dessa idéer landar. En av de nya idéer ministern har är att tillsätta ett näringslivsråd. Det är bra att vi har ett näringslivsråd, naturligtvis, men samtidigt som vi tillsätter det för att jobba mer med företag och den delen av biståndet har vi dragit ned väldigt mycket på pengarna till frivilligorganisationernas verksamhet. En verksamhet som har drabbats hårt av detta är Swedwatch, den organisation som oberoende granskar de svenska företagen när dessa agerar i andra länder. Vem ska nu stå för den granskningen? Ska vi förlita oss helt och hållet på Kalla fakta , Korrespondenterna och Uppdrag granskning , eller ska vi faktiskt se till att de frivilligorganisationer som gör detta arbete åt oss och som vi redan har en kunskap om hur de arbetar får göra det i stället? Det är mycket beklagligt att denna situation har uppstått.

Fru talman! Det har varit en intressant debatt. Denna gång blev vi inte hänvisade till en socialdemokratisk blogg för att få reda på vad den socialdemokratiska politiken innehåller. Förra gången vi hade debatt var detta fallet, och jag läste med stort intresse inlägg från än den ena, än den andra men sällan från Urban Ahlin. Jag kan konstatera att Urban Ahlin och Socialdemokraterna i sin inledning stod för ett antal historiska nej. Det handlade inte alls om vad framtiden har att bjuda, utom på en punkt: ett fruktbart samarbete med Ryssland. Men på vilken punkt skiljer han sig från regeringen? Om detta blev han svaret skyldig. Miljöpartiet berörde klimatfrågorna, och i många stycken kan jag instämma. Sedan har vi, fru talman, Hans Linde - banerföraren i den rödgröna politiken när det gäller utrikesområdet. Han är mer röd än grön. Det blir mer gammal retorik än modern handling och vilja. Svenska folket har i valet att välja mellan en aktiv utrikespolitik som vågar göra skillnad eller att hamna i utrikespolitikens utkant. Då blir det mer plakatpolitik här hemma från läktaren. Det blir mer utanförskap än aktiv medverkan. Fru talman! Jag såg och hörde den rödgröna oppositionen applådera när Hans Linde höll sitt anförande. Jag är övertygad om att det finns andra krafter runt om i världen som också skulle ha applåderat. Jag tänker på Chávez och några andra. Men, fru talman, jag måste också för alla som inte hade möjlighet säga att jag såg Hans Lindes försiktiga försök till applåd när Carl Bildt beskrev den rödgröna röran och även beskrev att en rödgrön utrikespolitik tenderar att bli mer vänster - mer Ohly än Sahlin.

Fru talman! Det har sagts ganska mycket i denna debatt, men kontentan och det besked väljarna har fått i dag är ändå mycket tydligt: Om oppositionen vinner valet kommer det att ske en kraftig förskjutning åt vänster inom utrikespolitiken. Det är det som kommer att ske. Det har varit mycket tydliga besked här i dag, till och med så långt att Urban Ahlin i praktiken signalerar till Baltikum: Lita inte på oss! Vi känner ingen solidaritet med er. För 10-15 år sedan var vi, utrikesministern och andra, på Norrmalmstorg och demonstrerade för Baltikums frihet, men i dag är det annat ljud i skällan från oppositionens sida. Det är uppenbart att den stora vinnaren i denna debatt är Hugo Chávez snarare än någon annan, egentligen. I dag har vi en utrikesminister som mycket aktivt under flera års tid har åkt till världens stora metropoler och huvudstäder för att föra fram den svenska utrikespolitiken, svenska ståndpunkter, europeiska ståndpunkter och försöka baxa utvecklingen framåt. Vart tror ni att en utrikesminister som företräder Vänsterpartiet skulle åka? I valet mellan att åka till Washington eller Caracas, vad tror ni att partimedlemmarna kommer att kräva? Vad kommer trycket inom den socialistiska, marxistiska, eftersläntrande rörelsen att kräva? Varifrån kommer inputen till en politik efter valet - om de rödgröna vinner - som styrs av Vänsterpartiet? Jag finner väldigt stor oro för detta. Sedan vill jag också notera att det från den sidan talas mycket om solidaritet. Låt oss titta på vad som konkret har hänt! Under perioden 1995-2006 gick den fattiga världen miste om 46 miljarder kronor i bistånd eftersom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte klarade av att nå upp till enprocentsmålet. Vad händer om de vinner valet i höst? Hur många miljarder ska den fattiga världen gå miste om då - 40 miljarder? Hans Linde kanske nöjer sig med 10 miljarder och Bodil Ceballos med 15 eller 20 miljarder. Det är en viktig fråga att ställa. Det är nämligen resultaten vi måste värdera, inte bara de ord som förs fram. (Applåder)

Fru talman! Yttrandefriheten är den fria världens skarpaste verktyg. Sverige ska tända ljus i de mörkaste delarna av världen genom att lysa upp i de vrår där diktaturens och totalitarismens mörker råder för att avslöja brotten mot de mänskliga rättigheterna. Det gäller Kuba, Vitryssland, Iran, Nordkorea och många andra länder där yttrandefriheten beskärs och skumrasket har fått fotfäste på initiativ av regimer som inte tål offentlighetens ljus. Det gäller just nu Vitryssland där regimen har aviserat ännu större begränsningar i användandet av Internet. Demonstrationerna i Iran förra veckan påminner om de demokratiska krafter runt om i världen som behöver vårt stöd. Vi får aldrig sluta att engagera oss - och det har Kristdemokraterna heller inte gjort - utan vi måste ta vårt ansvar för demokratisk utveckling och yttrandefrihet även i länder som har en lång väg att gå. Fru talman! Direkt kopplat till rätten till yttrandefrihet finns rätten till tankefrihet och religionsfrihet. Människors rätt att finna svar på existentiella frågor och utveckla sin egen livsfilosofi är rättigheter som bygger upp identitet och djup kulturell förankring. FN:s konventioner ger ett heltäckande formellt skydd för dessa mänskliga rättigheter, men bristen på etik och moral hos totalitära regimer leder till att religiösa minoriteter betraktas som andraklassens medborgare. Den internationella rätten när det gäller mänskliga rättigheter reglerar individens rättigheter i förhållande till staters skyldigheter. Enligt artikel 27 i internationella konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter ska stater i vilka det finns etniska, religiösa och språkliga minoriteter tillåta dessa människor att utöva sin religion samt ha tillgång till ett eget kulturliv och språk.

Fru talman! Förmodligen har Sverige nu ett större inflytande i världen än någonsin tidigare i landets moderna historia. Vi hade visserligen en stormaktstid med inflytande i Europa, men det var på ett helt annat sätt. Jag tror att vi fått inflytande också via Europeiska unionen tack vare ett starkt engagemang tillsammans med andra likasinnade. När det gäller Europas säkerhet, som är central för Sverige, för Europa och för världen, finns där nu några centrala, viktiga frågor. Det första är att Sverige deklarerar att vi gått från neutralitet till solidaritet. Vi tittar inte bort. Vi är med. Vi tar ansvar tillsammans med goda krafter. Det andra är utvidgningen av Europeiska unionen - Turkiet och västra Balkan. Den är alldeles avgörande för Europas fredliga utveckling. Det tredje är det östliga partnerskapet. I sex länder i närheten av vår europeiska union hjälper vi till genom att bidra till deras frihet och suveränitet. Det är viktigt och alldeles avgörande för Europa att dessa länder har kapacitet att själva forma sina beslut. Det är dessutom centralt att EU ställer upp bakom Georgiens territoriella integritet. Europa har genom historien varit ett stort bekymmer för sig självt och för världen. Om vi tittar tillbaka på förra århundradet ser vi att det var i Europa krigen började, och det var i Europa det värsta förtrycket förekom. Därför är den europeiska integrationen ett stort steg i mänsklighetens utveckling. Det är också därför man på andra kontinenter tittar på Europa, för att se hur man kan omvandla krig och förtryck till frihet och fred. När det gäller relationen till andra kontinenter är det avgörande att vi har ett öppet Europa, ett Europa som inte sluter sig, som inte stänger sig och tror att vi kan bygga vår egen frihet och vårt eget välstånd genom att hålla borta influenser och impulser från andra delar av världen. Vi vet att frihandel och öppna gränser är det viktigaste instrumentet för att hjälpa fattiga länder. Frihandel är det enskilt viktigaste bidraget man kan ge till utrotandet av fattigdomen. När Världsbanken tittar på problemen i Afrika kommer man fram till att ett av de största bekymren är bristen på frihandel mellan de afrikanska länderna. Ofta betraktar vi frihandel som en fråga mellan i-land och u-land. Tragedin i dagens läge är bristen på frihandel mellan u-länderna. Det är en av de största orsakerna till att fattigdomen dröjer sig kvar. Globaliseringen har hittills visat sig vara det mest effektiva instrumentet i mänsklighetens historia när det gäller att minska fattigdomen i världen. Det finns en hel del kvar att göra, men mycket har också gjorts. Då handlar det inte enbart om ekonomi utan också om en stark social utveckling. Medellivslängden ökar i praktiskt taget hela världen, födelsetalen sjunker och kvinnors ställning förbättras snabbt. Det finns en hel del att göra från Europas sida för att främja dessa mekanismer. Låt mig avslutningsvis säga något om Afghanistan, eftersom vårt engagemang där är centralt. Först och främst är det viktigt för afghanerna; det råder bred enighet om det i det afghanska parlamentet. När jag besökte Afghanistan träffade jag företrädare för olika delar av landet. Partiväsen i vår mening finns kanske inte, men det finns ändå företrädare för olika inriktningar. Samtliga underströk vikten av att Sverige, Europa, västvärlden och världen i dess helhet känner engagemang för Afghanistan. Det finns också stor enighet i världen. Ett enigt säkerhetsråd har givit mandat för den internationella närvaron i Afghanistan. Vi vet att det inte är ofta säkerhetsrådet är enigt, framför allt inte i känsliga och centrala frågor. Denna breda enighet finns alltså i världen och också i regionen. Länderna runt Afghanistan är mycket angelägna om att Sverige, Europa, västvärlden finns där. När man träffar folk från länder som Kina, Indien, Ryssland och även Iran, länder som inte alls är särskilt västvänliga, betonar de vikten av att vi ska vara kvar i Afghanistan, att vi känner ansvaret och inte sviker det afghanska folket. Det är nämligen vi som måste göra jobbet. De vill inte ha in varandra i Afghanistan, vilket sannolikt skulle hända om vi drog oss ur ISAF. Vad skulle hända då? Det kan vi naturligtvis inte med säkerhet veta, men vi kan väl tro att det vore att gå tillbaka till det inbördeskrig som rasade i mitten av 90-talet. Att en talibanregering skulle accepteras i hela Afghanistan är otänkbart. Att gå tillbaka till den typen av mörka krafter och den politik som fördes under talibanerna skulle helt enkelt inte accepteras i stora delar av det afghanska samhället. Därmed skulle det finnas risk för ett inbördeskrig och snart skulle nya trupper, från andra länder, tvinga sig in i kriget, kanske skulle det ske en "somalisering" av Afghanistan. Det är således glädjande att vi i den svenska riksdagen har en bred samsyn. Vi har inte enighet för Vänsterpartiet är inte med, men övriga sex partier är med på detta. Att denna breda samsyn finns är väl värt att understryka.

Fru talman! Det har varit intressant att lyssna här i dag, men jag är också oerhört besviken. Jag hade tänkt hålla ett helt annat tal, men jag har kastat om. Jag hade förväntat mig en omprövning från regeringen, utrikesminister Carl Bildt och Göran Lennmarker. I den mediala debatten har vi nämligen hört att nu också Moderaterna ska lägga vikt vid jämställdheten. Men det kom inte. Det uteblev. Det är en stor besvikelse. Därför måste vi utöver det som sagts i tidigare anföranden från partiföreträdare och det som vi har lagt fast i dokument upprepa att kvinnors rättigheter som människor och jämställdhetsfrågorna är viktiga för oss. Vi prioriterar dem och ser att det finns allt större anledning att uppmärksamma dem. Det finns förväntningar på Sverige som vi inte lever upp till. Jag ska vara rättvis och säga att det heller inte var något vallöfte från alliansen att prioritera jämställdhetsfrågorna. Men det fanns enskilda röster i debatten som var ute och sökte väljarnas stöd. De blåste sina väljare. I dag ser vi resultatet. Då trodde jag att man kanske skulle komma här i dag med en ansats till vad man skulle vilja lägga fram för väljarna under de kommande fyra åren i opposition. Men så blev inte fallet. Jag vill lyfta fram en särskild kvinna, MR-försvararen Mideksa. Birtukan Mideksa är en kvinnlig partiledare, den första och en av de få på den afrikanska kontinenten. Hon besökte Sverige och träffade Socialdemokraterna och även liberalerna. På grund av vad man lägger henne till last - och det hon sade i Sverige är ändå ingenting att höja ögonbrynen för - fängslades hon vid tillbakakomsten till Addis Abeba. Jag har försökt att få besöka henne, men har blivit nekad. Jag hoppas att de aktiviteter vi haft till stöd för henne ändå på något sätt har påverkat hennes situation i positiv riktning. Men när majoriteten talar om Afrikas horn lyfter man inte fram Birtukan Mideksa, detta ömmande fall. Hon är en symbol för att man inte har gjort den ansats när det gäller en samlad politik som vi vill göra för Afrikas horn. Hon är också ett exempel på att kvinnliga MR-försvarare och kvinnliga politiker är dubbelt utsatta. Det kan vara svårt att bedriva oppositionsarbete och jobba med mänskliga rättigheter generellt, men är man dessutom kvinna kan det bli tredubbelt svårare. De här kvinnorna är värda och förtjänar vår uppmärksamhet. Afrika skulle prioriteras. Det har också någon sagt här i dag. Men i praktiken dras det bort från den politiska agendan. Man stänger ambassader där och bedriver en politisk dialog. Det är biståndskontor som uppgraderas. Det kan vara viktigt, men det är en annan diskussion. Mellan alla hjärtans dag och den internationella kvinnodagen den 8 mars ligger den utrikespolitiska debatten. Vi står också inför CSW, FN:s årliga uppföljningskonferens av kvinnokonventionen Cedaw. Men vi vet ännu ingenting om vad man tänker ta upp. Vad tycker regeringen om den nya genderarkitekturen? Många vill bara göra det till ett policyinstrument, men jag vill att vi också ska förse det nya organet med muskler för att kunna agera och hantera de brister i jämställdheten som vi ser och som påverkar hur konflikter kan utvecklas. I Saudiarabien försöker man förbjuda alla hjärtans dag och röda nallar med hjärtan på. Det är ett tecken. Men problemet är att kvinnor förtrycks på ett osedvanligt och oacceptabelt sätt. Men jag vet också att det finns starka krafter i ett land som Saudiarabien som vill föra en dialog kring detta. Det finns inga hopplösa situationer. Vi måste ta vara på de möjligheterna! Vi måste använda EU. I den bilaterala diskussionen och dialogen som återkommer med Indien tar vi inte upp ett av de stora problemen, att våldet mot kvinnor är av stor omfattning. Så många som 70 procent av Indiens gifta kvinnor mellan 15 och 49 år är offer för våld i hemmet i form av misshandel, våldtäkt eller annat påtvingat sex. Det är UNFPA som säger det, ett FN-organ. Jag vill se en genderbaserad konvention mot våld i hemmet av män, mot våld i nära relationer. Jag tror att många kvinnor, inte bara här i Sverige, säger: Vem kan man lita på? Här i Sverige är detta även en följd av det vi har sett med en före detta polischef. Men detta är ett ännu större problem i länder där kvinnor har en svagare position i samhället och där samhällets institutioner är svaga. Jag tycker att vi ska dela med oss av våra erfarenheter och vårt engagemang, som också borde delas av majoriteten. Men vi vet att kvinnors rättigheter prioriterades bort under ordförandeskapet i Europarådet och EU. Däremot vill jag på den lilla sekund jag har kvar säga att jag tycker att det är jättekul att vi också i andra delar än just dessa sammanhang prioriterar de här frågorna tillsammans i det rödgröna samarbetet. S-kvinnor, Miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesperson och den kvinnopolitiskt ansvarige i Vänsterpartiets partistyrelse tar i dag tillsammans ställning för en skärpning av sexköpslagen och för att Sverige ska följa efter Norge och Island. Låt lagstiftningen utan åldersgräns omfatta även sexköp i annat land! Då stöder vi dem som tycker att det här är viktigt och dem som blir utnyttjade. Vi stöder också Försvarsmakten, som vill ha en skärpning, inte minst som konsekvens av att 18 anställda inom Försvarsmakten har utnyttjat prostituerade på ett oacceptabelt sätt i Tyskland.

Fru talman! Jag tycker att Carina Hägg ändå glömmer bort väldigt många viktiga saker man kan göra för kvinnors rättigheter. När vi engagerar oss för EU:s utvidgning innebär det i praktiken ett engagemang för rättigheter i de länder som är på väg in i Europeiska unionen. Vi har en Medelhavspolitik som strävar efter att fokusera på mänskliga rättigheter och demokrati i länderna kring Medelhavet, från Marocko i väst till Syrien i öst. Den viktigaste frågan just nu är väl vårt engagemang i Afghanistan. Jag har svårt att se att det skulle finnas någon annan plats på jorden där vi hade en viktigare uppgift i kampen för kvinnors rättigheter, som förs genom vårt engagemang och vad vi gör där, både med soldaterna och med de civila insatserna; soldaterna är en förutsättning för de civila insatserna. Vi får inte förringa detta. Vi får inte glömma bort de alldeles centrala delarna i kampen för kvinnors rättigheter.

Fru talman! Det är angelägna geografiska områden som Göran Lennmarker lyfter fram från majoritetens sida. Men å andra sidan, när vi talar om samarbetet kring Medelhavet: Regeringen var arrangör av en stor konferens i Marocko. Men vår önskan att man där skulle ta upp de västsahariska kvinnornas situation har så långt jag kunnat utröna inte tagits till vara. Det är alltså fråga om vad man gör vid de möten man har. På samma sätt har jag ganska ofta konstaterat att man inte tar upp frågan om abort när man reser till Dublin eller Warszawa. Vi vet att abort är en viktig fråga och ser den som en mänsklig rättighet. Vi ser sambanden mellan begränsningar av eller totalförbud mot abort och en problematik med skador för kvinnor och mammadödlighet. Det gäller att man använder de instrument man har. Tycker Göran Lennmarker som vi att abort är en mänsklig rättighet? Då har vi ett konkret ställningstagande.

Fru talman! Carina Hägg vet mer än många andra om vårt engagemang i internationella organisationer. Carina Hägg är själv aktiv i Europarådet, som är en av de organisationer som tillsammans med OSSE och andra verkar för mänskliga rättigheter på alla områden, inklusive kvinnors rätt. Om man verkar för mänskliga rättigheter i allmänhet innebär det att man också verkar för kvinnors och för den delen barns rättigheter också. Vi särskiljer inte detta, utan ser det som en central del. Ofta är det de mest utsatta grupperna som tjänar mest på ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter. Vi verkar för detta, och det har jag uppfattat att vi har gjort gemensamt genom åren och decennierna genom ett starkt engagemang i dessa internationella organisationer. Detta finns kvar, och jag tycker att det vore synd att utmåla det här som en stor skillnad. Sexuell och reproduktiv hälsa har om jag minns rätt varit en prioriterad del inom ramen för det svenska biståndet länge och är det fortfarande.

Fru talman! Jag konstaterar att Göran Lennmarker inte svarar på min fråga om man från majoritetens sida ser abort som en mänsklig rättighet. Då har vi en skillnad här. De politiska blocken drar alltmer isär. Vi kan ibland hitta gemensamma ståndpunkter på ett konstruktivt sätt där vi finns utanför Sveriges gränser, men det är inte alltid så. Ibland drar det också där åt andra hållet, och man ser en ökad splittring. Det är inte en slump att den moderata delegationen till Europarådet aktivt röstade för och bidrog till att den grupp som man tillhör i dag har en mycket konservativ gruppledare i Volanti från Italien som inte står bakom FN-dokument som vi kommit fram till gemensamt som Pekingdokumenten. Det speglar också vilken grundsyn man har när man väljer sina samarbetspartner. Vi ser gång på gång att skillnaden är större när vi betraktar politiken utanför vårt lands gränser där det finns en ökad synlighet och granskning.

Fru talman! Jag kände att jag måste begära replik på Carina Häggs inlägg. På något sätt känner jag det som att hon är ett offer för sin egen mytbildning när hon tar upp de stora konfliktytorna på jämställdhetsområdet. Jag vet inte om Carina Hägg inte hörde när utrikesministern föredrog utrikesdeklarationen. Där pekade man på att försvaret av de mänskliga rättigheterna är en grundsten i svensk utrikespolitik. Vi verkar för att stödja MR-förespråkare runt om i världen. Det handlar inte om att exkludera någon. Det handlar om att jobba för dem runt om i världen. Där lyfte man särskilt fram Dawit Isaak. Fru talman! Det handlar likaså om resolutionerna 1325 och 1820. Jämställdhetspolitiken är central i millenniemålen och i fattigdomsbekämpning. Jag hörde om jämställdhetspolitik på många områden. Hur kommer det sig att just Carina Hägg inte hör och inte vill ta till sig de signalerna?

Fru talman! Jag hade tänkt att hålla ett helt annat tal. Jag trodde att vi skulle få en helt annan utrikespolitisk deklaration från majoriteten. Jag känner en besvikelse över att de utfästelser som man har gjort i medierna inte blev en realitet här. Jag hade hoppats att vi här skulle stå mycket enigare. Faktum är att det könsgap vi ser i den inhemska politiken finns i allt större utsträckning också i vår utrikespolitik. Det måste vi kunna lyfta fram här. Det är alltmer känt bland dem som betraktar Sveriges politik. Jag möter det. De frågorna måste också Kerstin Lundgren från Centerpartiet möta. Vad har hänt i Sverige? Varför stöder ni inte detta längre? Det gäller framarbetade konventioner mot genderbaserat våld. Varför försöker Sverige förstöra det arbetet? Nu räddades det av Spanien och parlamentariska aktiviteter. Den förändrade bilden måste också lyftas in i den här kammaren. Det är klart att jag är bekymrad över att Centerpartiet ser som sitt mandat att försvara en politik som står för en ökad ojämställdhet som numera är alltmer känd.

Fru talman! Måhända är det så att Carina Hägg talar om sin egen politik. När jag hörde Carl Bildt föredra regeringens utrikespolitik hörde jag på många områden ordet jämställdhet. Jag hörde det inte när det gäller Socialdemokraternas egen politik. Jag får väl leva med det Vi kan bocka av punkt efter punkt i den svenska utrikespolitiken när det gäller insatser för MR-försvarare, att bekämpa fattigdom, som drabbar kvinnor hårdast, sexuell och reproduktion hälsa och andra områden. Vi har en stark tydlighet i de delarna. Jag hör uppenbarligen, till skillnad från Carina Hägg, en tydlig signal om att Sverige går i täten när det gäller jämställdhetsarbetet. Jag hade så sent som för bara någon vecka sedan en diskussion i Afghanistan om detta.

Fru talman! Kerstin Lundgren representerar ett parti som från början stödde sexköpslagen. Nu har man tagit den ledande rollen i att bedriva krypskytte mot en sådan riktig grundläggande lagstiftning. Vi rödgröna vill i dag se att den lagen sträcker sig till andra länder just för att motsvara de krav som finns från Försvarsmakten och ge den stöd att arbeta utifrån sina uppförandekoder. Ställer Kerstin Lundgren och Centerpartiet upp på det kravet här i dag? Vill du se en sådan lagstiftning? Vill du att vi följer efter Norge och Island och tar in vad man har sagt också i Storbritannien under senare tid? (ANDRE VICE TALMANNEN: Vi får betrakta Carina Häggs frågor som retoriska.)

Fru talman! Varje svensk vet numera vem journalisten Dawit Isaak är. Flera hundra tusen har skrivit under protestlistor med krav på hans frigivning från eritreanskt fängelse. Men ännu är inte väntan över för Dawit eller hans fru och tre barn i Göteborg. Den olidliga, oroliga och omänskliga väntan har varat i mer än åtta år, bara för att han hade en egen åsikt. Situationen i Eritrea är grym. Enligt Reportrar utan gränser sitter lika många journalister i fängelse där som i Kina. Fyra av de 30 journalister som har fängslats har avlidit av de rysliga fängelseförhållandena. Runt 3 000 människor sitter fängslade på grund av sin religiösa tro. Kollektiv bestraffning tillämpas genom att armédesertörers hela familjer fängslas. I princip all samhällelig verksamhet är förbjuden. Dagen innan julafton kom dock en liten julklapp, den säkerhetsresolution jag håller i min hand. FN agerar nu mot Eritrea. Den 23 december antog säkerhetsrådet resolution 1907 mot Eritrea för dess understöd till terroristgrupper som Al-Shabaab som förhindrar fred i Somalia och hela regionen. Resolutionen innebär att FN har beslutat om ett vapenembargo mot Eritrea. I resolutionen ingår också att FN:s sanktionskommitté ska införa precis det som vi i riksdagens tvärpolitiska Dawit Isaak-grupp har efterlyst: För det politiska och militära ledarskapet införs rese- och viseringsförbud, och deras utländska tillgångar ska frysas. Fru talman! Det är dags att den eritreanske ledare Isaias Afewerki släpper sitt krampaktiga grepp om Eritreas folk och om Dawit Isaak. Det är dags att verkställa FN:s säkerhetsrådsresolution. Det är dags att ännu fler skriver under protestlistorna och håller protestgrytan kokande. Dawit och hans familj behöver vår solidaritet för att orka kämpa vidare. Fru talman! Jag vill också ta upp ett annat land som engagerar mig mycket, nämligen Belarus eller som det också kallas Vitryssland. Vid mitt senaste besök i december förra året ledde jag en delegation från OSSE:s parlamentariska församling. Vi träffade representanter för civilsamhället och oppositionspartierna. De tecknade en dyster bild av utvecklingen. Den luft som hade blivit något lättare att andas under de senaste ett till två åren har åter igen blivit tyngre. Mötet med Dmitrij Dasjkevitj gjorde ett starkt intryck på mig. Kontrasten mellan den varma, propra möteslokalen där vi möttes och den nya typ av förföljelse som denne ungdomsaktivist utsattes för var stor. Dmitrij blev i början av vintern kidnappad på öppen gata, intvingad i en bil, fick en huva körd över huvudet och mobil och dator konfiskerade. Sedan kördes han långt utanför Minsk. Det värsta under dessa timmar, berättade han, var hoten om att han skulle dödas och att han skulle tvingas gräva sin egen grav. Till slut blev han utsläppt långt ute i ödebygder i den bitande vinterkylan med en stång instucken i jackan från ärm till ärm för att försvåra hans rörelser. Det går inte att förställa sig hur det är att utsättas för en sådan psykisk tortyr, men detta är Dmitrijs verklighet, bara för att han har en egen åsikt. Fru talman! Det är dags för Lukasjenko att återupprätta demokratin i Belarus! Det är dags för EU att öka sin press på landet! Det är dags för ännu fler att få upp ögonen för det som hände Dmitrij och andra aktivister! Han och de andra behöver vårt stöd. Fru talman! Någon kanske undrar: Angår detta, som sker så långt borta, verkligen mig? Ska jag som bor här i Sverige bry mig? Svaret från Folkpartiet är ett tydligt ja. Det pågår en kamp i världen mellan liberalism och totalitarism, mellan frihet och förtryck och mellan demokrati och diktatur. Freedom House, en amerikansk tankesmedja som mäter frihetsgraden i världen konstaterar för fjärde året i rad att friheten i världen minskar. Den positiva trenden sedan murens fall är bruten. Förtryck och ofrihet ökar. Alarmklockorna ringer för oss som har lyckan att bo i en demokrati. Om 20-30 år kanske supermakten med stort S ligger öster om oss och inte västerut. I en globaliserad värld kan vi inte undgå att påverkas i längden när världens största kommunistiska diktatur, Kina, blir allt mäktigare. Om vi inte i framtiden vill vakna upp i ett land där vi fängslas bara för att vi har en egen åsikt måste vi redan i dag stå upp för att stoppa spridningen av diktatur. Därför, fru talman, angår Dawit Isaak och Dmitrij Dasjkevitj oss. Därför behöver vi en svensk och europeisk utrikespolitik som strategiskt sätter mänskliga rättigheter i centrum. Därför behöver vi ett Europa som växer sig starkare i världen. I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).

Fru talman! Situationen på Haiti har i dag nämnts här i debatten. Rubriken på Rädda Barnens artikel i gårdagens Svenska Dagbladet - "Sverige får inte svika Haitis barn" - lämnar ingen oberörd. Sverige satsar på långsiktighet till Haiti genom stöd till FN men också genom EU. EU är en viktig kanal när det gäller rådsslutsatser. Sverige är pådrivande i det multilaterala biståndet. Det svenska engagemanget för de fattiga och utsatta i världen är omfattande genom det bistånd som Sverige ger. Men jag vill särskilt nämna här i dag att det största är enskilda människors engagemang, omsorg om släktingar i sina före detta hemländer och givmildhet till organisationer. Det visar på svenska folkets solidaritet. Uppropet från Rädda Barnen om att låta barns rättigheter bli en prioriterad del av utrikespolitiken stämmer väl med regeringens politik när det gäller barns rättigheter i både utrikes- och inrikespolitiken. Var femte sekund smittas någon i världen av hiv. Hiv/aids ödelägger hela ekonomier och samhällen. Unaids rapporterar att ungefär 33 miljoner människor lever med hiv. Av dessa bor 22 miljoner i Afrika, söder om Sahara. Vi får inte sluta arbeta för att stoppa spridningen av smittan bara för att det kan tyckas som en utopi att lyckas. Men det kräver att världens politiska ledare arbetar aktivt med frågan. Även där är Sverige pådrivande. Vi har en aidsambassadör. Vi vet också att förväntningarna på Sydafrika är stora efter president Zumas tal den 1 december förra året. De som drabbas hårdast är kvinnor och barn. Alltför många barn tvingas växa upp utan föräldrar. Sverige kan och ska vara en röst - och är också dessa barns röst. Fortfarande finns det stigmatisering och tabun kring att vara hiv/aids-positiv. Det gör att människor ibland faktiskt föredrar att vara ovetande. Tabun måste brytas, jämställdhet främjas och fattigdom bekämpas. Det vi gör är målinriktat och bygger på att parlamentariker världen över tar sitt enskilda och gemensamma ansvar. Först då kan vi nå de resultat som krävs för att uppnå en aidsfri generation. Vi måste ständigt påminna om de åtta millenniemål som världens länder har enats om och löftet om att halvera den extrema fattigdomen och öka levnadsstandarden till 2015. Det finanskrisen har lärt oss är att när det verkligen gäller finns det resurser. Det är för mig, fru talman, oacceptabelt att det går så sakta att nå millenniemålen. FN rapporterar att över en halv miljon kvinnor dör varje år i samband med graviditet eller förlossning. Hur många barn som mister sin mamma finns det inga siffror på. Målet att mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar före 2015 finns kvar. Allra värst vet vi att situationen är i södra Asien och i Afrika söder om Sahara. Sverige arbetar, och måste fortsätta att arbeta, för att nå millennieutvecklingsmålen. Solidaritet är inget ord som något politiskt parti äger. Solidaritet har inga landgränser. Kristdemokraterna menar att vi ska stå upp för de svagaste och stärka våra insatser. Jag välkomnar utrikesministerns ambition att bibehålla och öka biståndsnivåer. Det är centralt för att stödja utvecklingsländerna i att nå millenniemålen. Fru talman! Utbildning och arbete är en väg för att ta sig ur fattigdom. Det gäller såväl i den rika som i den fattiga världen. Undervisning och spridning av information om reproduktiv hälsa, om rättigheter och om familjeplanering ger resultat. Satsning på bra mödravård med välutbildad personal gör skillnad. Vi kristdemokrater arbetar för att sätta millenniemålens uppfyllande i allmänhet och kvinnors och barns rättigheter i synnerhet på agendan. För att nå resultat med det femte målet, som är att minska mödradödligheten, är kunskap och god mödrahälsovård helt grundläggande. Fokus på kvinnor kan bidra till en större ekonomisk frihet och även öka förståelsen för mänskliga rättigheter. Riktade insatser på bland annat det sociala området och utbildningsområdet för att förbättra kvinnors och barns livssituation skulle också minska benägenheten att hamna i prostitution. Bistånd riktat till kvinnors hälsa och utbildning bidrar även till minskad människohandel, fru talman, eftersom kvinnor som blir offer för människohandel ofta kommer från utsatta miljöer där fattigdomen är utbredd.

Fru talman! Låt mig börja med att instämma i och hänvisa till det som Hans Linde tidigare har anfört här från kammarens talarstol. Låt mig också välkomna de gemensamma besked som det rödgröna samarbetet i dag presenterar. Det är viktiga och tunga frågor som vi nu har visat att vi kan komma överens om. Det som någon talare tidigare sade är nog också rätt uppfattat: Det är en rödröd politik som nu presenteras. Det är viktigt och värdefullt eftersom vi lever i en orättvis världsordning. En grundläggande förändring av maktordningen i världen måste sättas på agendan. Vi kan inte längre tro att vi med enkla medel kan göra någonting åt de oerhörda orättvisor, den fattigdom och den desperation som finns runt om i världen. Framför allt måste inriktningen på utrikespolitiken vändas så att vi inte deltar i och legitimerar brott mot de mänskliga rättigheterna i namn av krig mot terrorismen, såsom fortfarande sker runt omkring oss i världen i dag. Vi lever också i en osäker världsordning. Det tycks som om detta krig mot terrorismen, som trots presidentskifte i USA fortfarande bedrivs med någorlunda intensitet, har ersatt kapprustningen som gödde krigsindustrin under det kalla kriget. Nu är det i stället hotet från påstådda och verkliga terrorister som världen behöver väpna sig emot. De frågor som man måste ställa sig är: Går det att försvara de mänskliga rättigheterna genom att bryta mot dem? Är folkrätt verkligen ett folks rätt att bli ockuperat av en utländsk krigsmakt? Går det att bomba fram demokrati? Svaret på frågorna är nej. Det är precis tvärtom. När man tar sig rätten att tillsätta och avsätta folkvalda och andra runt om i världen, som USA fortfarande gör, göder man i själva verket den terrorism man påstår sig vilja bekämpa. Man ökar grogrunden för människors desperation. Fru talman! Jag tror att det är dags att inse det. Det är dags att det förs en utrikespolitik i det här landet som snarare är den motsatta och som underlättar människors egna strävanden att ta makten över sina liv och över demokratiska processer i sina egna länder. Kriget mot terrorismen har väl fått en av sina symboler i Guantánamo, det enorma fångläger som USA byggde upp och dit man skickade människor alldeles oberoende av om de var skyldiga till någonting eller inte. Guantánamo finns fortfarande kvar, och den svenska regeringen vägrar att ens göra det lilla vi kan för bidra till stängningen. Just nu sitter ett fyrtiotal personer på Guantánamo som är oskyldiga till allt de anklagas för. Det är till och med så att de inte längre anklagas för någonting. Inte ens USA har några anklagelser kvar mot dessa personer. Men de kan inte åka tillbaka till sina hemländer, därför att där är de inte välkomna. Land efter land i EU har nu tagit emot en, två eller tre personer, men den svenska regeringen vägrar fortfarande. Vad är det som är så farligt med att ge möjlighet till upprättelse för människor som falskeligen har anklagats för att vara terrorister? Fru talman! Jag vill också säga något om Afghanistan. Vi vet hur verkligheten där ser ut. Söndagen den 7 februari nåddes vi av den tragiska nyheten att två svenska officerare och en lokalanställd tolk hade dödats i Afghanistan och ytterligare en svensk soldat skadats. Vi vet att det innebär ett risktagande att skicka svenska soldater till internationella insatser. Det har inte hindrat att vi i Vänsterpartiet vid en lång rad tillfällen har ställt oss bakom ett svenskt deltagande i internationella insatser, bland annat i Tchad, Kosovo, Somalia, Bosnien, Kongo och flera länder, men vi vill inte skicka svenska män och kvinnor till livsfara i ett krig i Afghanistan som vi menar aldrig kommer att kunna vinnas. Den dödliga attacken utanför Mazar-i-Sharif påminner oss än en gång om att säkerhetsläget i Afghanistan, även i de fyra provinser där svenska soldater finns, har försämrats. De som drabbats allra värst är de civila afghanerna. Under 2009 dödades 2 412 civila afghaner. Det är betydligt fler än året innan. Jag tror att vi måste vara tydliga. Engagemanget i Afghanistan ska inte överges. Sverige behöver göra viktiga insatser, men de ska vara civila. Vi måste överge strategin att det går att bomba fram demokrati och mänskliga rättigheter i Afghanistan och i stället börja verka för att med civila medel, bistånd och utbildning bygga fred i Afghanistan. Fru talman! Det var någon på den borgerliga sidan som sade att den gemensamma politik som de rödgröna nu har presterat var en kraftfull förskjutning åt vänster. Det är precis vad som behövs i svensk utrikespolitik. En annan utrikespolitik är möjlig, den kommer att genomföras och den är rödröd.

Fru talman! Kalle Larsson gör mig inte besviken. Kalle Larsson bekräftar att den samlade oppositionens politik är ett redigt steg åt vänster. Det är skönt att få dokumenterat här i riksdagens kammare att det är precis så det är. Jag tyckte att jag redan under Urban Ahlins huvudanförande hörde att det var ett stort steg åt vänster. Det är bra att veta det. Därför finns ännu större skäl att svenska folket i det kommande valet väldigt noga granskar oppositionen. Det är ett kliv åt vänster, men det är ett ganska innehållslöst kliv åt vänster. Det är bara i ett fåtal frågor som man har lyckats ena sig. Det viktigaste för Kalle Larsson är tydligen att Sverige inte solidariskt ska ställa upp med andra soldater i Afghanistan. I stället ska vi låta officerare och soldater från andra länder bli dödade, medan vi ska göra andra insatser. Jag tycker inte att det är ett tecken på internationell solidaritet att stå vid sidan om. Vi ska givetvis också göra de civila insatserna, men det behövs en militär insats i Afghanistan.

Fru talman! Jag är osäker på vad frågan egentligen bestod i. Jag tror att man ska se det så att Göran Lindblad försöker göra två saker samtidigt. Å ena sidan säger han att de rödgröna inte har presenterat någonting, och å andra sidan säger han att det är en kraftfull förskjutning åt vänster. Jag är lite osäker på hur han får det att gå ihop. Verkligheten är att det är en förskjutning åt vänster. Det är inget konstigt att en rödgrön majoritet kommer att föra en mer vänsterinriktad politik än vad en högerregering har gjort. Det borde säga sig självt rent semantiskt. Sanningen är också att det är betydande besked som ges. På 64 punkter ger vi klara besked. Några är mer otydliga, men det är många skarpa och tunga besked. Vi får väl göra så att Göran Lindblad läser igenom hela överenskommelsen, och sedan får han återkomma med vilken inställning han har. Jag vill vara väldigt tydlig när det gäller Afghanistan. Vi ska inte överge Afghanistan. Vi ska finnas på plats, men man bombar inte fram demokrati. Det är inte genom ockupation och soldater som demokrati byggs. Det är vårt klara svar.

Fru talman! Det är klart att det inte var någon fråga, Kalle Larsson. Det var mer ett konstaterande. Jag håller fortfarande med om att det är ett kraftigt steg åt vänster, men de här 64 punkterna har bara bitvis ett innehåll. Vi kommer givetvis att granska dem och komma tillbaka med kritiken vid ett senare tillfälle. Det är ingen som helst tvekan om att vi har en regering som i dag har en enig utrikespolitik. Vi har en opposition som är starkt splittrad i många frågor, och vänstervridningen går i första hand ut på att man ska krama regimer som Chávez och att man inte ska vara lika tydlig mot andra vänsterregimer i världen. Det finns en påtaglig oenighet mellan oppositionspartierna om vad man ska göra utom i vissa traditionella frågor där vi dessutom kan finna en total svensk enighet. Jag vill gratulera Kalle Larsson till att ha dragit Socialdemokraterna så långt åt vänster.

Fru talman! Jag tackar för gratulationen. Men det är inte fullt så enkelt, utan det är en gemensam överenskommelse mellan tre partier. Det retoriska försök som delvis ligger bakom Göran Lindblads argumentation, det vill säga att det bara skulle vara Vänsterpartiets förtjänst att det ser ut som det gör, skulle till och med jag erkänna är lite överdrivet. Jag tror att jag återigen får uppmana Göran Lindblad att läsa överenskommelsen. Jag förstår att han inte har hunnit med det. Den presenterades nu på morgonen. Den beskrivning som Göran Lindblad nu gör av överenskommelsen är grundfalsk. Det finns inget ursäktande för några övergrepp från några regimer. Det finns inget allmänt kramande av någon. Vi vill föra en utrikespolitik som är progressiv och solidarisk och som ger förutsättningar för utveckling och mänskliga rättigheter runt om i hela världen. Det är väl det som Göran Lindblad här kallar för en vänstervridning.

Fru talman! För drygt en vecka sedan omkom två svenska officerare i Afghanistan. Den tragiska händelsen sade vår utrikesminister inte ett ord om. Jag tycker att det är skandal. Sverige har den senaste tiden dragits allt längre och längre in i ett krig tillsammans med Nato och USA som inte kan vinnas. Det har nu även USA:s general och Barack Obamas högsta chef i Afghanistan, McChrystal, insett efter åtta års krig. USA har nu kommit till insikt om att man måste vinna folkets hjärta om man ska lyckas med den här typen av krig. Den insikten välkomnas. Vi får hoppas att den inte har kommit för sent. I fredags begärde Miljöpartiet partiöverläggningar om det nya säkerhetsläget för den svenska styrkan i Afghanistan. Anledningen är medieuppgifter om att USA kommer att stationera ett stort antal soldater i det område som Sverige ansvarar för och i det närliggande tyska PRT-området i Kunduz. I tyska Der Spiegel återfinns röster som ställer frågan på vilket sätt de amerikanska styrkornas närvaro kommer att påverka den tyska insatsens roll och uppdrag. Frågetecken reses om på vilket sätt säkerhetssituationen för de tyska trupperna kommer att påverkas eller om de amerikanska trupperna helt och hållet kommer att ta över ansvaret för tyskarnas område. Tyska försvarsmakten, Bundeswehr, förväntar sig att de amerikanska trupperna, utöver träning av afghanska styrkor, envetet kommer att jaga talibaner och extremister från al-Qaida i regionen - detta i en region där även svenska soldater befinner sig. Den typ av diskussion som förs i tyska medier finns över huvud taget inte bland svenska politiker eller i svenska medier. Man kan därför förvänta att den svenska styrkans uppdrag kommer att förändras och säkerhetsläget försämras med den amerikanska styrkans närvaro. Miljöpartiet konstaterar att den borgerliga regeringen inte har informerat riksdagen om det nya säkerhetsläget. Mot denna bakgrund har Miljöpartiet begärt partiöverläggningar. Regeringen anklagar oss rödgröna för att vi är splittrade i Afghanistanfrågan. Folkpartiet gick ut i slutet av förra veckan med ett krav på att öka den svenska Afghanistanstyrkan med 20 procent. Det tog den moderatledda regeringen endast två timmar att avslå Folkpartiets begäran om truppökning. Folkpartiet vill också Natoansluta Sverige och militarisera Gotland. Den moderatledda regeringen har sagt nej även till dessa krav från Folkpartiet. Sprickan i regeringen i försvars- och säkerhetspolitiken är betydande, något som de försöker dölja så gott det går. Fru talman! Det blev lite patetiskt att höra hur Fredrik Malm, som nu tyvärr har lämnat lokalen, försökte göra någon form av vänsterspöke. Göran Lindblad från Moderaterna försökte sig på ett liknande konststycke alldeles nyss. Man kan tydligen inte attackera oss på sakliga grunder. Fru talman! Ryssland är en viktig granne till både Sverige och EU. Vi måste skapa en konstruktiv och långsiktig relation med Ryssland. Relationen med Ryssland är viktig, inte minst ur såväl säkerhetspolitisk och miljömässig som ekonomisk synvinkel. Vi, de rödgröna, säger samstämmigt nej till en rysk-tysk fossilgasledning på Östersjöns botten. Det är obegripligt att regeringen sade ja till gasledningen. Det visar tydligt att regeringen inte har lagt någon stor vikt vid Östersjöfrågorna. Bygget av gasledningen kommer att betyda allvarliga miljörisker i ett mycket känsligt havsmiljöområde. Varje ny miljardinvestering i naturgas försenar också europeiska investeringar i förnybar, alternativ energi och ger Ryssland ökade möjligheter att använda energi som påtryckningsmedel. I och med ett godkännande av gasledningen har den borgerliga regeringen öppnat för naturgasanvändning i Sverige. Det skulle göra Sverige mer beroende av fossila bränslen för sin energiförsörjning. En utbyggd gasledning och ökade oljetransporter gör Östersjön till ett område med stora ekonomiska, strategiska och säkerhetspolitiska intressen. Det är viktigt att Ryssland inte kan använda gasledningen som en förevändning för att öka den militära närvaron i Östersjön. För alla länder runt Östersjön är det därför viktigt med en civil gemensam övervakningsmekanism som tillgodoser alla parters behov. Fru talman! Konflikten mellan Israel och Palestina tycks aldrig ta slut. Den är nu inne på sitt åttonde decennium. Krig och militärt våld är aldrig lösningen på ett problem, så inte heller mellan Israel och Palestina. Endast diplomatiska fredsförhandlingar där alla relevanta parter deltar kan leda till fred och säkerhet. Israel är en ockupationsmakt och den starkaste parten i konflikten, och har därför ett större ansvar. Palestinska myndigheter och Hamas har naturligtvis också ett ansvar att respektera ingångna avtal, avstå från våld, erkänna staten Israel samt respektera internationell humanitär rätt för mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt när vi hade biståndsministern i kammaren, men jag missade tydligen chansen, för hon har hunnit försvinna. Men det finns ju andra representanter för inte minst Moderaterna, som ju är de som kontrollerar Utrikesdepartementet och utrikespolitiken med bland annat biståndspolitiken. Vi har haft en mandatperiod där biståndsministern har pratat mycket om ordning och reda. Det är begrepp som det är svårt för någon att vara emot eller kritisera. Men som många av er har uppmärksammat den senaste tiden är det ordning och reda man skulle önska sig när det gäller just biståndsministern och regeringens relationer till våra biståndsmyndigheter. Förutom den bild av svenskt bistånd som har målats upp har vi som följer på nära håll dessa frågor under en längre tid kunnat uppmärksamma vilken oordning det snarast är och vilka dåliga relationer och dålig känsla många av dem som jobbar med svenskt bistånd har i dag. När Riksrevisionen för något år sedan kritiserade Sida, vår stora biståndsmyndighet, som kanaliserar ungefär hälften av de skattemedel som går till bistånd, uttalade sig statsministern samma dag - för övrigt den enda gång jag har hört talas om att han har uttalat sig i biståndsfrågor - och sade: Det har jag länge misstänkt. Det handlade om på vilket sätt Sida kanaliserar bistånd genom enskilda organisationer. Även biståndsministern gick naturligtvis loss i det här sammanhanget. Vi har haft en länge pågående konflikt mellan Utrikesdepartementet och Sida när det gäller ambassadkostnader. Som vi i den rödgröna oppositionen många gånger har påpekat har vi sett hur man tar alltmer av biståndet och använder det till andra saker, bland annat till ambassadkostnader. Detta är inte oskäligt så länge det har en direkt koppling till biståndsverksamhet, men frågan är hur det egentligen ser ut. Här råder i dag en total oklarhet. Sida får kontinuerligt inbetalningskort från Utrikesdepartementet, och beloppen sväller år från år. I år är summan 40 miljoner mer än förra året. Nu har Sida satt ned foten och sagt: Vi klarar inte detta. Det spräcker vår budget om det fortsätter på det här sättet. Jag ska återkomma till den frågan. På Sida har vi chefer som lämnar. Och just nu pågår en översyn. Bara ett och ett halvt år efter det att man från regeringens sida beslöt att avskaffa Sidas styrelse och i stället tillsätta ett insynsråd fick jag själv ett samtal, i december, från Utrikesdepartementet. Man sade: Vi är bara beredda att förlänga mandatet för er som sitter i insynsrådet fram till den sista juni. För vi vill nu göra en ny översyn och se ifall man ska gå tillbaka till styrelse igen. Sida håller inte budgeten, har det visat sig under hösten. Häromveckan hade regeringen ett extrainkallat sammanträde för att köra över Sidas ledning. I tidningar kunde vi läsa: Minister stoppar Sidas sparplaner. Biståndsmyndigheten Sida ville temporärt dra in två tjänster - jag tror att det är två i Afghanistan och en i Irak - för att klara sin budget. Detta är inte alls ovanligt när det gäller Sidas besättningar av poster i utlandet. Man kan temporärt ha vissa platser vakanta. Jag sade då att detta är ett sorgligt slut på en konflikt mellan Sida och biståndsministern. Man drar egentligen ned klimatet för samarbete mellan biståndsministern och den viktigaste myndigheten för bistånd i Sverige till en lågvattennivå. På regeringens extrainkallade sammanträde fattade man beslut på individnivå för tre personer. Annat är det när det gäller Swedfund, en annan av våra myndigheter. När det gäller den myndigheten gosas det. När de fick kritik från Riksrevisionen för att de inte hade en tydlig fattigdomsbekämpande målsättning var det tyst från biståndsministern. När Swedfund fick kritik för att man placerade pengar i skatteparadis svarade biståndsministern med tystnad. Och när en skandal uppdagades om att man hade använt svenska skattemedel i något som heter Swedmilk i Makedonien svarade biståndsministern inte bara med tystnad, utan alla dokument som berör det hela hemligstämplades. Men medierna fortsätter i sin strävan efter att få reda på vad som faktiskt har hänt. Häromveckan lämnade Sveriges Radio faktiskt in en överklagan till Utrikesdepartementet. Det är en begäran om att få ta del av handlingar samt begäran om omprövning av sekretess. Man accepterar inte att det bara är att gå på och kritisera Sida kors och tvärs och att det, när det är någonting som börjar brännas nära biståndsministern själv, är tystnad och hemligstämpel som gäller. Det vore ganska intressant om representanter från framför allt Moderaterna klart och tydligt kunde redovisa: Varför agerar man så olika? På vilket sätt vill man reparera relationerna med Sida, som ju är den viktigaste myndigheten när det gäller att kanalisera svenska skattepengar genom bistånd?

Fru talman! Det är bra att vi i dag har en omfattande debatt om Sveriges utrikespolitik och därmed vår roll i världen. Vi har en utrikesminister som har varit mycket aktiv. Han har som synes rest en hel del. Och före, under och efter det svenska EU-ordförandeskapet har han stärkt Sveriges utrikespolitiska röst såväl inom EU som i övriga världen. Detta har ibland kritiserats, och det har misstänkliggjorts. Jag minns förra årets utrikespolitiska debatt när Urban Ahlin stod här i talarstolen och raljerade över den utrikespolitiska deklarationen och om att Carl Bildt i årets debatt, 2010, inte skulle stå i talarstolen som utrikesminister utan ha ett annat arbete. Han kallade den utrikespolitiska deklarationen för en jobbansökan. Det är väl med glädje vi kan konstatera att Urban Ahlin även i detta fall hade fel. Man kan faktiskt vara en engagerad utrikesminister som är aktiv, knyter internationella kontakter och stärker Sveriges röst i världen på grund av att man som utrikesminister har uppfattat att det ingår i rollen som minister. Från alliansens sida vill vi ha en tydlig svensk röst i världen och inom EU. Det handlar om att skapa och föra en politik som leder till utveckling och tillväxt och om att aktivt arbeta för demokratisk utveckling och för att motarbeta brott mot mänskliga rättigheter. Det handlar om att vara närvarande i världen. Det handlar om vår närvaro i Afghanistan under den Natoledda och FN-stödda internationella insatsen, där våra svenska soldater också tjänstgör. När det gäller vårt deltagande i de internationella insatserna finns det en stark enighet inom alliansen men också mellan oss och Socialdemokraterna och till och från mellan oss och Miljöpartiet. De som sticker ut och går mot strömmen är Vänstern och Hans Linde. De vill ta hem styrkorna från Afghanistan. Var är då den eniga rödgröna uppfattningen, som vi har hört så mycket om i dag från talarstolen? Det är viktigt att vi ger ett brett stöd till våra trupper, till de unga tjejer och killar som befinner sig i Afghanistan och gör viktiga insatser för freden i Afghanistan och för civilbefolkningen i Afghanistan. De förtjänar stöd och uppbackning och framför allt tydliga besked. Det ger alliansen. Tack så mycket för stöd också från Socialdemokraterna och i det här läget från Miljöpartiet! Men vad säger de rödgröna? Vilken politik är det som kommer att gälla om det nu skulle bli ett maktskifte? Urban Ahlin talar sig varm för ett deltagande i styrkan medan Hans Linde gång efter annan här i talarstolen, i tv-program och i andra medier ger besked om att styrkorna ska dras tillbaka. Det är inga eniga besked. Det är egentligen inga besked alls. Man ska utreda. Men kort efter valet ska vi ta ställning igen. Ska vi förlänga uppdraget för den svenska styrkan i Afghanistan? Här krävs besked, inte utredning. Vi såg nyligen tragiska exempel på riskerna med engagemanget i Afghanistan i de två förolyckade svenskarna och deras tolkar. Men vi kan inte dra hem styrkorna. Vi måste tillsammans med våra allierade jobba för en ökad säkerhet och trygghet för människorna i Afghanistan men också för att begränsa den internationella terrorismen. Vi måste stödja, inte svika, våra trupper. Vi vill också satsa - det står inte i kontrast till de internationella insatserna - på ett starkt stöd till utveckling och till det civila samhället. Därför avdelar vi en stor del av utvecklingsbiståndet till just Afghanistan. Men detta måste ske parallellt med de militära insatserna för att man så gott som möjligt ska kunna garantera säkerheten för våra biståndsarbetare. Det är redan i dag svårt att rekrytera biståndsarbetare. Möjligheten att rekrytera biståndsarbetare kommer inte att förbättras om vi tar ut de militära insatserna. Även i många andra delar av världen är Sverige starkt engagerat i utvecklingspolitiken. Vi har ett högt bistånd. Vi såg bra exempel på snabbt agerande från svensk sida i samband med den tragiska jordbävningen i Haiti. Det satsas starkt på utvecklingen i Afrika, på kvinnors rättigheter och på SRHR-frågorna. Det är prioriterade områden. Betydelsen av tillväxt och marknadsekonomi är annat som vi prioriterar för att få till stånd en långsiktig utveckling. Självklart är det ett tydligt fokus på demokrati och mänskliga rättigheter. Kuba, Zimbabwe, Burma och Vitryssland är några exempel på länder där vi dagligen ser kränkningar av mänskliga rättigheter och där oliktänkande bestraffas. Det kan vi inte stillatigande se på, utan där måste vi stödja dem som arbetar för en positiv utveckling, för frihet och för demokrati. Här jobbar regeringen aktivt och också våra partinära stiftelser, som alla partier har. Stödet till de partinära stiftelserna har i det närmaste fördubblats under den här regeringens tid. Det råder en hygglig enighet även om det , förutom när det gäller Vänsterpartiet. Vänsterpartiet vill ta bort det här. De kallar det nykolonialism. Det säger Hans Linde. Vad säger Urban Ahlin? De rödgröna finns. Frågan är: Är det ett alternativ? Jag ser inte det alternativet.

Fru talman! Det är härligt att höra Christian Holm stå här och tala om tydliga besked, om att det krävs besked. Själv fick jag inget. Du har chansen. När det gäller Afghanistan är jag inte speciellt bekymrad. Jag har själv varit i Afghanistan. Jag har varit uppe hos de svenska trupperna. Jag har rest i delar av landet. Jag har också varit ute och patrullerat med de svenska trupperna. Det här är ingen enkel fråga. Den är inte svart eller vit. Det är viktigt att vi förhåller oss ödmjuka. Ni brukar ta upp budget och andra sammanhang. Själv presenterade vi tolv budgetar på raken där vi kunde komma överens. Då hade vi inte kommit så långt i vårt samarbete som vi har gjort nu. Några större bekymmer ser jag inte med att vi ska komma överens också på den här punkten. Tvärtom tror jag att det är bra att man har en levande debatt. Det här är en av de svåraste utmaningar som svensk utrikespolitik har stått inför.

Fru talman! Jag håller med Kent Härstedt. Problematiken i Afghanistan är svår. Det är ett långsiktigt uppdrag. Det kräver militär närvaro men självklart också stora satsningar på utveckling. Det var just det jag kritiserade, och jag efterlyste någon form av samsyn från de tre vänsterpartierna. Frågan är vad vi kan förvänta oss. Är det en politik där Hans Lindes linje går igenom, eller är det en politik där Socialdemokraternas i den här frågan ansvarsfulla linje går igenom tillsammans med alliansens? Det kan vi fråga oss. Vi får inga tydliga besked. Du sade att du inte fick några besked av mig i talarstolen. Jag ska ge dig besked, men jag har suttit här sedan kl. 9 i morse och fortfarande inte hört några besked från de rödgröna. Möjligtvis kan Kent ge besked. Självklart ska vi vara på plats i Afghanistan och jobba både med militära insatser och med bistånd.

Fru talman! Jag kan försäkra Christian Holm om att vi precis som i andra frågor kommer att komma överens i den här frågan. Jag är säker på att vi kommer att lämna besked. Däremot skulle jag vilja ha några besked som jag tror att andra som sitter och lyssnar på det här också vill ha. Hur kommer det att bli nu? Kommer hemligstämpeln att tas bort på dokumenten kring Swedmilk så att alla vi i utrikesutskottet, i Sidas insynsråd och andra kan få reda på vad som faktiskt har hänt? Biståndsministern talar om öppenhet och om att vi ska ha ordning och reda. Kan vi få hjälpa till att få insyn i de här sammanhangen så att öppenheten också inkluderar oss som ska granska regeringsmakten och som ska fatta beslut kring svenskt bistånd? Och hur ska ni reparera förtroendet för Sida som nu har nått ett lågvattenmärke som nog slår rekord under den här mandatperioden?

Fru talman! Om jag börjar där Kent Härstedt slutade, i Afghanistan och vårt bistånd till Afghanistan, har vi varit tydliga med att vi vill delta militärt, men vi vill också delta med bistånd. Det är tydliga riktlinjer. Det har också avsatts i budget och getts pengar till Sida. I det här fallet valde myndigheten att gå ut och säga att man drar in på det. Det tycker jag är orimligt. I det läget, om politiken har en tydlig ambition att öka stödet till det civila i Afghanistan och myndigheten säger något annat, får man nog fatta ett beslut. Det är rimligt att en sittande regerings politik leder till resultat. Det är det även om de rödgröna skulle vinna valet. Då är det rimligt att det man driver också ger resultat i verkligheten. Det är det jag är rädd för. Nu hinner jag inte svara. Talartiden är slut. Ursäkta mig.

Fru talman! 70 procent av världens allra fattigaste individer är kvinnor. Analfabetism, svält och undernäring drabbar nästan alltid kvinnor som grupp hårdare. När det gäller makt, pengar och inflytande är kvinnor andra klassens medborgare i alla världens länder. Därför behövs det ett feministiskt perspektiv på den svenska solidaritetspolitiken som på alla andra politiska fält. Redan gjorda erfarenheter av kvinnors viktiga roll som mottagare och förvaltare av biståndsmedel måste tas till vara, och ytterligare könskonsekvensanalyser av svenskt bistånd ska göras. Kvinnoförtrycket är vanligast förekommande i stater som inte ens försöker leva upp till demokratiska ideal. I stater där befolkningen är fattig drabbar det i högre grad kvinnor och därmed barn. Att den utbredda diskrimineringen av världens kvinnor upphör och att män och kvinnor får samma rättigheter är en grundförutsättning för en bättre och solidarisk värld. Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter. Detta har sagts många gånger, men det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger. Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter. Det är av betydelse att utgå från varje enskild fattig kvinnas situation. Därför bör utvecklingspolitiken på det här området ta avstamp i kvinnors egna behov och förutsättningar för att skapa utveckling. Det är viktigt att individperspektivet också genomsyrar området med jämställdhet. Fru talman! Eftersom kvinnor utgör mer än hälften av världens befolkning och dessutom ofta har huvudansvaret för barnens försörjning kan det effektivt minska antalet fattiga om man lyfter upp kvinnornas levnadsnivå. Kvinnors desperata och fattiga situation kombinerad med ett globalt manssamhälle tvingar dem ofta att prostituera sig eller så luras de in i händerna på illegala ligor. Slavhandeln med kvinnor i världen är enorm och måste bekämpas. Folkpartiet anser att Sverige tydligt bör driva frågan om sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive rätten till fungerande preventivmedel och rätten till fria och säkra aborter, i internationella forum. Kvinnor världen över har i decennier kämpat intensivt för kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och rätten till abort. Det är det som brukar beskrivas som sexuell och reproduktiv hälsa. Sverige med sin mångåriga kamp för jämställdhet mellan könen har ett extra ansvar för att i internationella sammanhang betona värderingar och principer som hävdar kvinnors rätt till sina egna kroppar. Arbetet för kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter har lett till att många biståndsgivare inte får medel till verksamhet som kan uppfattas som ett stöd till fri abort. Därför ligger det ett extra stort ansvar på länder som Sverige att vara särskilt generösa med denna typ av stöd. Det är bra att kunna konstatera att Sverige är en av de största givarna till FN:s befolkningsfond. I tider av krig blir kvinnors många gånger utsatta situation extra tydlig. I krig som riktas mot civilbefolkningen sätts ofta våldtäkter och sexuell förnedring i system som ett led i krigföringen. Detta har skett i länder som till exempel före detta Jugoslavien, Sudan, Rwanda, Sierra Leone och Demokratiska republiken Kongo. Det är ett maktmedel för att kränka och förnedra den som utsätts. Måltavlorna är oftast kvinnor och flickor som utsätts för brutala, ofta systematiska sexuella övergrepp av soldater. Den skam och förnedring som de gärningarna ger upphov till har en enorm negativ påverkan på kvinnorna och på deras familjer men också på samhället i stort. Att förgripa sig mot och bryta ned dessa kvinnor är att bryta ned hela samhällen och sociala system, eftersom kvinnor utgör det viktiga sociala kittet. Kvinnor straffas ofta dubbelt upp. Efter våldtäkten är det vanligt att de förskjuts av familjen och samhället. Att efter ett krig i ett återuppbyggnadsskede stödja de här kvinnorna är särskilt viktigt. Genom att man stöder kvinnorna i att återupprätta sin värdighet och sina liv, till exempel via juridisk, medicinsk, psykologisk och ekonomisk hjälp, underlättas hela samhällets läkningsprocess. Våldtäkt räknas i dag dessutom som ett krigsbrott av International Criminal Court. Sverige bör därför vara pådrivande för att sexualbrottsförövarna ska lämnas ut och ställas inför domstol i Haag. Fru talman! Sverige måste kraftfullt och engagerat i alla internationella forum driva kampen för att förbättra villkoren för världens kvinnor.

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att det inför valet 2006 var en del enskilda röster, inte minst från Folkpartiet, som talade om feministiska frågor och också gav bilden av att det var något som skulle drivas av en eventuell alliansregering. Nu vet vi att så inte blev fallet. Jag tror att väljarna kommer att vara mer vaksamma och granska enskilda röster denna gång och se vad man har kommit fram till gemensamt, och då har vi den här utrikespolitiska deklarationen som är ett mycket tunt och intetsägande dokument i det sammanhanget. Nu har vi lyssnat på Helena Bargholtz. Jag betvivlar inte hennes engagemang personligen, men jag vill ställa frågan: Är du nöjd med den utrikespolitiska deklarationen när det gäller frågor om jämställdhet? Är du nöjd med den utrikespolitik som har bedrivits under Carl Bildt?

Fru talman! Ja, jag är nöjd med den politik som biståndsminister Gunilla Carlsson driver, och jag utgår från att hon har sin chefs stöd för detta. Jag har precis läst igenom pressmeddelandena och det hon säger, och jag tycker att hon är en väldigt klok och engagerad person. Jag är inte ett dugg orolig för valrörelsen i det här avseendet för alliansens räkning. Jag vill också konstatera, fru talman, att Carina Hägg och jag är bägge väldigt engagerade i frågorna. Vi sitter i styrelsen för Unifem som är FN:s fond för kvinnofrågor, och vi kommer där att diskutera frågorna. Men jag håller med Carina Hägg om att vi hela tiden också själva måste driva dessa frågor och bevaka dem. Jag ser med stor spänning fram emot det dokument som jag utgår från att det som nu kallas den rödgröna alliansen kommer att presentera på det här området. Jag är inte säker på att det som Carina Hägg säger och som jag mycket sympatiserar med har fullt stöd i hela den rödgröna oppositionen. Jag väntar med spänning på detta.

Fru talman! Vi levererar på punkt efter punkt och i olika dokument ställningstaganden. Det har vi gjort också i dag, både här i kammaren, utanför kammaren och på andra ställen relaterade till våra partiorganisationer. Jag är väldigt glad att det breda engagemanget finns. Jag vet att Helena Bargholtz har ett personligt engagemang men noterar att hon inte säger något positivt om den utrikespolitiska deklarationen, och hon säger inget positivt om utrikespolitiken under Carl Bildt. Hon talar däremot positivt om biståndsministern Gunilla Carlsson, men, ledamöter i kammaren, vi vet också att Folkpartiet så sent som inför tillsättandet av ny EU-minister försökte förhandla bort just Gunilla Carlsson som biståndsminister. Det tyder inte på att partiet som sådant stöder den linje som Gunilla Carlsson har bedrivit som biståndsminister. Sammantaget ser jag alltså att vi har ett läge där det finns missnöje och brist på enighet. Anförandet som Helena Bargholtz höll hänger nämligen inte ihop med det som nu framkommer i svaren och det vi har sett på agerandet från Folkpartiets sida, inte minst inför förhandlingarna om att tillsätta en tämligen meningslös ministerpost som EU-minister igen.

Fru talman! Nu far Carina Hägg med rykten som jag aldrig har hört talas om, och jag tycker att det är väldigt tråkigt att inte kunna bemöta dem. Jag utgår från att så inte var fallet. Jag vill gärna fortsätta diskussionen om de här frågorna med Carina Hägg vid ett senare tillfälle, och det kommer vi att få tillfälle till. Carina Hägg har inga möjligheter att svara, men nog gjorde jag en väldigt tydlig markering när det gäller kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa. Där har vi alliansen bakom oss.

Fru talman! Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats i grunden sedan 20 år tillbaka. Konfrontation har ersatts med samarbete. Nästan alla Europas stater är nu medlemmar i såväl EU som Nato. Sveriges säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra länder med gemensamma demokratiska värderingar. Samarbetet ska också ses i ljuset av den solidaritetsförklaring som är en viljeyttring från en bred majoritet i Sveriges riksdag, nämligen att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat land i vårt närområde. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Det innebär att Sverige kan bidra med militärt stöd vid kris- och konfliktsituationer med den förmåga vi har. Vi ska ha viljan att hjälpa varandra. Kristdemokraterna och alliansen anser att Sverige ska ta en tydlig ställning i utrikespolitiken. Vi vill att dessa ställningstaganden ska grundas på genuina värderingar som mänskliga rättigheter, demokrati, öppenhet och rättssamhällets principer. Fru talman! Jorden är fantastisk. Men vi glömmer bort det ibland. Vi vaknar i en varm säng, går till arbetet, ser våra barn gå till skolan, promenerar i skogen, följer nyheterna på tv och diskuterar runt köksborden i visshet om att vi lever i ett tryggt land. Fred, frihet, demokrati, rättvisa, yttrandefrihet och allemansrätt - allt detta upplever vi under en dag, utan att vi tänker på det. Vi tar det för givet. I andra delar av världen är det en ouppnåelig dröm. Det gäller dem som lever långt från oss men som egentligen förtjänar samma rättigheter och levnadsvillkor som vi. Det gäller dem för vilka våld och övergrepp, krig och fångenskap är en del av vardagen. Ingenting är givet. Men om vi öppnar ögonen kommer vi att se att det vi har är värt att slåss för på alla sätt, här hemma och där borta. Fru talman! Dagens säkerhetshot är mer varierade än någonsin. Därför måste FN:s uppgifter för världssamfundet stärkas. Det duger till exempel inte längre att FN blir lamslaget av att säkerhetsrådet med sin vetorätt blockerar handlingskraften inom FN. Sverige kan driva på så att FN blir en modern och effektiv organisation i alla dess delar. I FN lyssnar man på Sverige. Ett handlingskraftigt EU måste använda sig av och kombinera alla sina politiska verktyg: handel, utvecklingssamarbete, diplomati och säkerhets- och försvarssamarbete, inte minst genom konfliktförebyggande insatser. Här betyder underrättelsesamarbete mycket. Genom Sveriges bidrag till EU:s snabbinsatsstyrka visar vi att vi är beredda att ta ansvar och visa engagemang även i geografiskt avlägsna konflikter. Fru talman! Kristdemokraterna inser att vi framöver måste samarbeta alltmer med de nordiska länderna om vi ska kunna upprätthålla kompetens och förmåga. Det är också nödvändigt vid en situation med ökad spänning i vår del av världen. Vi har allt att vinna på att utnyttja de möjligheter som finns. Detta kan också stärka broarna mellan EU, FN och Nato, något som gynnar oss alla. Det stärker den nordiska dimensionen och ger oss bättre möjligheter att stärka långsiktiga säkerhetsintressen. Kristdemokraterna talar inte bara om trygghet i det lilla som ger trygghet i det stora. Vi vill också förverkliga det.

Fru talman! Jag är allvarligt bekymrad och besviken över utvecklingen i Turkiet när det gäller mänskliga rättigheter i allmänhet och kurdernas rättigheter i synnerhet. Turkiet är ju ett ansökarland till EU och har att leva upp till de så kallade Köpenhamnskriterierna där det bland annat framgår av det politiska kriteriet att landet i fråga ska ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Den turkiska författningsdomstolens beslut att stänga DTP, Demokratiska samhällspartiet, var snarast ett hån mot denna formulering. Ur ett turkchauvinistiskt, kemalistiskt perspektiv kan förvisso författningsdomstolens beslut upplevas som stabilt - ett stabilt hävdande av den kemalistiska synen på Turkiet där andra nationaliteters rättigheter utesluts. Ur EU:s perspektiv borde författningsdomstolens beslut tvärtom innebära ett brott i arbetet för att just garantera demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. Nu kom tyvärr inte författningsdomstolens beslut som en överraskning för oss som följer utvecklingen i Turkiet och kurdernas kamp för sina rättigheter. Jag deltog till exempel som valövervakare i de kurdiska områdena av Turkiet i lokalvalen i slutet av mars förra året tillsammans med andra vänsterpartister, socialdemokrater, politiker från andra länder och olika människorättsorganisationer. Jag övervakade valet i Mersin, en stor hamnstad vid Medelhavet med en stor kurdisk befolkning, särskilt i stadsdelen Akdeniz. Vi fick rapporter från kurder i Mersin och i övriga delar av de kurdiska delarna av Turkiet om att DTP:s kandidater motarbetades före valet samtidigt som andra partier gynnades otillbörligt. Trots det gjorde DTP ett starkt val och befäste sina ställningar i städer som Diyarbakir. Efter kommunalvalet i våras blev emellertid anhängare och medlemmar i DTP föremål för de turkiska myndigheternas förtryck och repression. I stället för att acceptera valutgången lät myndigheterna bara två veckor efter valet arrestera ett trehundratal ledande medlemmar i DTP med krystade juridiska motiveringar eller med stöd av en uppenbart ihålig lagstiftning som kan förvandla varje oppositionell yttring från kurdisk sida till terrorism eller samröre med PKK. Den turkiska författningsdomstolens beslut i december att stänga DTP var dess värre helt i linje med förföljelsen av DTP efter valet i våras. Samtidigt som författningsdomstolen beslutade att stänga DTP förbjöd de ledande DTP-politiker, däribland partiledaren Ahmet Türk, att verka under fem år. Det visar att de mer progressiva, demokratiska krafter som också finns inom det regerande AK-partiet i Turkiet ännu en gång har förlorat i en strid mot de reaktionära kemalistiska krafterna i den turkiska staten. Beslutet är ett slag i ansiktet på dem som verkar för en fredlig lösning av den kurdiska frågan och riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser på stabiliteten i hela Turkiet, särskilt i de kurdiska delarna naturligtvis. Beslutet gick också stick i stäv med den så kallade demokratiska eller kurdiska öppning som regeringspartiet AKP lanserat och som, åtminstone före domstolens beslut i höstas, har mötts med försiktigt positiva reaktioner. Därför var det väldigt idiotiskt av författningsdomstolen att stänga partiet på det här sättet. I stället borde naturligtvis det påbörjade kurdiska initiativet stödjas och följas med konkreta förtroendeskapande åtgärder, som amnesti för delar av den kurdiska gerillan. Turkiet är ju som sagt ett kandidatland för medlemskap i EU. Mitt parti, Vänsterpartiet, välkomnar naturligtvis Turkiet som medlem i EU, men det är under förutsättning att Turkiet lever upp till villkoren enligt Köpenhamnskriterierna. Författningsdomstolens beslut att stänga DTP strider enligt min uppfattning mot EU:s Köpenhamnskriterier. Stängningen skedde när Sverige fortfarande var ordförande för Europeiska unionen. Som svar på en fråga från mig till statsministern före jul kritiserade visserligen Reinfeldt att Turkiet förbjuder partier, inte desto mindre ställde sig regeringen Reinfeldt bakom att trots det inträffade fortsätta förhandlingarna med Turkiet om medlemskap i EU och öppnade nya kapitel. Så sent som i tisdags, när statsministern avrapporterade det svenska ordförandeskapet i kammaren, ansåg han att förhandlingarna med Turkiet gått framåt. Det tycker jag är ett mycket märkligt uttalande med tanke på det som har hänt. Jag tycker att den svenska regeringen bör agera för att Europeiska unionen bör frysa förhandlingarna med Turkiet tills den turkiska författningsdomstolen har tagit sitt förnuft till fånga.

Fru talman! När det gäller den borgerliga regeringens Europa- och EU-politik inleddes den här mandatperioden med högstämda högtidstal om att Sverige skulle tillhöra EU:s kärna. Mot slutet av mandatperioden och inför och under det svenska EU-ordförandeskapet har regeringens politik förbytts till de lågt ställda förväntningarnas politik. Högt stämda hyllningstal blev till lågt ställda förväntningar. Aldrig har Sverige varit längre bort från EU:s kärna än nu. Det svenska ordförandeskapet under förra halvåret gick förbi som en gäspning. Administrativt var det ett väl genomfört ordförandeskap tack vare en skicklig svensk statsförvaltning med många och mycket kompetenta tjänstemän, men ett politiskt innehållslöst ordförandeskap utan svenska initiativ eller framgångar. Det räcker inte att administrera. Det krävs politiskt ledarskap också. Det hade behövts politiskt ledarskap av den svenska regeringen för att inom ramen för EU:s nya organisation tillsätta personer på de tre ledande posterna inom EU som hade kunnat bidra till att stärka EU internationellt. Trots en ny och tydligare organisation av EU genom Lissabonfördraget, som har trätt i kraft, tycks det inte bli något EU-toppmöte med USA under det innevarande, nu pågående ordförandehalvåret heller. Den tidigare amerikanske utrikesministern Henry Kissingers klassiska fråga kvarstår. Vad är telefonnumret till Europa? Trots en ny organisation som skulle stärka EU:s roll inom utrikes- och säkerhetspolitiken upplever inte ledande aktörer i världen att EU har relevanta företrädare. På grund av ett misslyckat svenskt EU-ordförandeskap sänktes förväntningarna till vad alla trodde var en lägstanivå, men regeringen lyckades ändå underträffa sina egna lågt ställda förväntningar genom att utse personer på EU:s ledande poster som är kompromissernas kompromiss. Madeleine Albright, Colin Powell, Condoleezza Rice, Hillary Rodham Clinton, fyra i raden av amerikanska utrikesministrar - vad matchar EU med? Henry Kissingers fråga kvarstår: Vad är telefonnumret till Europa? Den borgerliga regeringen hade en unik chans att under sitt ordförandehalvår agera nummerupplysning. Den chansen tog man inte. I går stod statsminister Fredrik Reinfeldt i den här talarstolen och berömde sig själv och det svenska EU-ordförandeskapet. Statsministern pekade som svenska prioriterade frågor under ordförandeskapet ut kampen mot klimatförändringar, Stockholmsprogrammet om rättsliga inrikes frågor, en Östersjöstrategi och EU:s fortsatta och framtida utvidgning. På dessa punkter var statsministern nöjd med resultatet och hävdade att hans regering hade levererat, som han själv sade i går. Tyvärr är resultatet på de punkterna, precis som resultatet i EU:s utnämningsfrågor, tunt. Det är knappt att det överträffar de lågt ställda förväntningar statsminister Reinfeldt själv ställde ut inför det svenska ordförandeskapet. Sverige stod under ordförandeskapet i centrum och hade uppdraget att leda. Men för att leda krävs mod och mål. Det är något som den borgerliga regeringen har varken eller. Trots allt tal om att tillhöra EU:s kärna, även i dagens utrikesdeklaration, är Sverige långt bort från denna EU:s kärna - var den nu än må befinna sig.

Fru talman! Jag har med intresse följt hela debatten. Även om jag inte har suttit med i kammaren hela tiden var jag med från början i morse på monitorn. Det är alldeles påtagligt, som jag sade i en replik tidigare, att oppositionen försöker förefalla enad, men man springer ändå hit och dit. Det är lätt att hålla med om att Socialdemokraterna har gått till vänster. Jag vet inte om det är någon socialdemokrat här inne som likt Kalle Larsson vill erkänna att man faktiskt har flyttat utrikespolitiken till vänster. Kanske Kenneth Forslund kan kommentera i en replik. Vi får väl se. Jag lyssnade också med intresse på Kenneth Forslunds anförande där han tog upp Europapolitiken, som vi hade saknat rätt mycket i debatten tidigare, men det var mest förenklingar och mest "surt sa räven". Man ska inte underskatta betydelsen av Stockholmsprogrammet. Från mitt perspektiv i Europarådets parlamentariska församling, och över huvud taget Europarådet, anser vi att programmet kommer att ha stor betydelse för möjligheten att värna de mänskliga rättigheterna för till exempel migranter. Betydelsen av Stockholmsprogrammet ska inte underskattas. Jag besökte i förra veckan FRA - inte det FRA som vi brukar tala om här i kammaren. Det står i stället för Fundamental Rights Agency, det vill säga EU:s agency för mänskliga rättigheter i Wien. Där är man tydligt beredd att inleda ett samarbete mellan EU, å ena sidan, och Europarådet, å andra sidan. Det har tidigare varit mest missförstånd, och man har sprungit åt alla möjliga olika håll. Det här är något viktigt att vi bejakar. Flera har tagit upp frågan om Ryssland. Från min Europarådshorisont umgås vi med Ryssland dagligen. Jag tillhör naturligtvis dem som tycker att man ska ha en öppen och tydlig dialog med Ryssland. Men man måste också göra tydliga markeringar. I Europarådets parlamentariska församling voterade vi för ett antal månader sedan om huruvida man ska vidta någon form av mild sanktion och markering mot Rysslands ovilja att uppfylla ens ett enda av kraven i fredsavtalet mellan Ryssland och Georgien, det vill säga vad Ryssland har åtagit sig att göra. Man har inte gjort någonting. Georgien har inte uppfyllt allt, men nästan allt. Förslaget röstades ned, med stöd av de svenska socialdemokraterna. Jag tycker att det är konstigt att de i retoriken i kammaren driver en linje och säger att vi ska vara tydliga i Rysslandspolitiken och ha en öppen dialog och ställa krav, men samtidigt agerar de på ett helt annat sätt på den internationella arenan. Det är faktiskt inte acceptabelt. En sak som vi borde kunna enas om är naturligtvis diskussionen om vapenförsäljning till Ryssland i dagens läge. Frankrike har beslutat sig för att sälja ett hangarfartyg av typen Mistral som medför helikoptrar. De visade upp det i Sankt Petersburg häromdagen. De fartygen är bara lämpliga för två hav för Ryssland, nämligen Östersjön - där vill vi inte gärna ha dem - och Svarta havet. I Svarta havet kan de komma att användas mot de mindre grannarna i södra Kaukasien eller mot de inhemska republikerna i norra Kaukasien, där Ryssland står inför stora problem. Man har under lång tid inte respekterat de mänskliga rättigheterna. Man har inom sitt eget land attackerat den egna befolkningen med militärmakt; i Tjetjenien, Ingusjien och andra delar av norra Kaukasien. Det här är saker som vi inte bör och kan stillatigande acceptera. Det är viktigt att vi har en tydlig politik. Det är också viktigt att vi markerar betydelsen av mänskliga rättigheter och betydelsen av yttrandefrihet i Ryssland. Det har gått åt fel håll under många år. Vi får se om ratificeringen av protokoll 14 för Europadomstolen, som Ryssland är på gång att göra, betyder en kursändring. Det är svårt att veta vem som styr på vilket sätt i Kreml, men vi får inte vara naiva i det sammanhanget. Jag skulle också vilja fråga socialdemokraterna här i rummet vart den transatlantiska länken tog vägen. När jag satt i utrikesutskottet under Urban Ahlins ordförandeskap under förra perioden besökte vi först Washington. Urban Ahlin betonade betydelsen av den transatlantiska länken. Den är tydligen helt borta nu. Europa ska naturligtvis stå starkt, men vi måste samarbeta med inte bara Ryssland utan också med USA. Vi måste samtidigt förstås ställa krav. Den transatlantiska länken är av stor betydelse. Jag ser fram emot att nu på fredag för Europarådets del åka ned till OSSE:s möte i Wien och få diskutera med amerikanerna. Jag har fått i uppdrag att vara rapportör för Europarådet om ett eventuellt samarbete mellan Europarådet och USA. Vi har naturligtvis alldeles delade uppfattningar. I frågan om dödsstraff tycker vi helt annorlunda i Europarådet än vad många amerikaner gör, men det är viktigt att vi för en dialog. Vart tog den transatlantiska länken vägen? Någon berörde också Vitryssland tidigare. Där har utvecklingen faktiskt gått åt alldeles fel håll. Samtidigt som man vill få en speciell gäststatus i Europarådet har man omedelbart efter att vi har beslutat om att det kanske kan vara möjligt, under vissa givna förutsättningar, bland annat avskaffat dödsstraff, bara dagar efter beslutet gått åstad och avrättat ett antal personer. Det finns mycket att göra.

Fru talman! Delar Göran Lindblad statsministerns uppfattning att det svenska EU-ordförandeskapet var ett lyckat ordförandeskap där man "levererade", som statsministern själv uttryckte det i går? Jag är naturligtvis närmast rörd över Göran Lindblads omtanke om utformningen av den rödgröna utrikespolitiken. Göran Lindblad vill naturligtvis göra det till en vänsterpartistisk utrikespolitik, för att sedan i nästa steg skrämma med det kommunistspöke han gärna och ofta använder. Vi har naturligtvis en rödgrön utrikespolitik med en vänsterinriktning. Ni har en annan utrikespolitik med en högerinriktning. I höst har vi ett val, och då får väljarna välja mellan två tydliga politiska alternativ. Det är väl precis så det ska vara.

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att väljarna får välja. Det kommunistspöke som Kenneth Forslund talar om är verkligt. Det rör på sig. Det svenska Vänsterpartiet har inte tydligt tagit avstånd från kommunismen. Jag tror till och med att både Marx och Lenin fortfarande finns på vissa tjänsterums väggar. På samma sätt har inte heller ryssarna tagit avstånd från det sambandet. Det vore klädsamt om Socialdemokraterna på ett tydligt sätt krävde av Vänsterpartiet att man tar avstånd från kommunismen. Stockholmsprogrammet är ett exempel på ett lyckat ordförandeskap. Samtidigt har valet av ledare i den nya organisationen i EU inte varit ett val av starka ledare. Men det hade inte de stormakter - Tyskland, Frankrike och Storbritannien - som vill ha det verkliga inflytandet tillåtit. Det är tråkigt att vi har andraplansfigurer som ledare i Europa, men det får inte ses som ett misslyckande. Jag uppfattar ordförandeskapet som mycket lyckat.

Fru talman! Jag är i alla fall trygg och säker på socialdemokratins förmåga att se till att vi för en klok och bra rödgrön utrikespolitik. Jag är inte fullt så lättskrämd av kommunistspöket som Göran Lindblad tycks vara. Det återstår att se vilken bedömning väljarna gör. Göran Lindblad är nöjd med ordförandeskapet och tycker att det var lyckat. Tyvärr var det innehållslöst. I det som har levererats - om nu något har levererats - har man närmast gjort en dygd av att man inte ska göra några nya saker, att det inte ska innehålla några nya åtaganden. Det är ett omkok och uppkok på gamla saker. Köpenhamnstoppmötet om klimatförändringarna resulterade i ingenting. Nej, jag tycker inte att det var ett lyckat ordförandeskap. Göran Lindblad får gärna försöka förklara en gång till varför han anser att det var det.

Fru talman! Köpenhamnstoppmötet hängde väl närmast på att USA:s senat ännu inte var färdig att ta något beslut så att det inte fanns någon man kunde förhandla med. Kina ville inte. När det gäller ordförandeskapet tycker jag fortfarande, som sagt, att det var lyckat. Det är intressant att Kenneth G Forslund tar upp kommunismen två gånger i sina repliker. Jag nämnde den inte i mitt huvudanförande. Det är intressant att han själv känner oron för kommunistspöket. Det är faktiskt inte en rödgrön utrikespolitik man har lagt fram här, utan man har flyttat socialdemokratins utrikespolitik långt till vänster för att tillmötesgå sina nya samarbetspartner. Det är oroande, och det hoppas jag att väljarna genomskådar.

Herr talman! Första halvan av 2004 tjänstgjorde jag i den svenska bataljon som stod under Natobefäl i Kosovo. Det var en insats som tillsammans med andra bidrog till en fredlig utveckling i området. I dag för två år sedan utropade Kosovo sin självständighet. Den bataljon som jag tjänstgjorde i prövades vid några tillfällen hårt. Kollegerna hade då centimeterna på sin sida. Detta berodde lika mycket på skicklighet som på ren tur. Men som helhet var de inte i närheten av vad soldaterna i Afghanistan möter. Att Sverige bidrar med militär trupp runt om i världen är en viktig del av vårt solidariska ansvar att verka för demokrati, fred och frihet. För den sakens skull är inte militära insatser enda lösningen, men ibland är det tyvärr nödvändigt. Sverige deltar i den Natoledda insatsen i Afghanistan, ISAF, som syftar till att bistå Afghanistans regering fram till dess att man själv klarar av säkerheten. Afghanistan är ett land som har härjats av krig i decennier. Detta skulle vara nog så komplicerat i sig självt, men problematiken slutar som vi alla vet inte där. De extremt fundamentalistiska talibanerna lever på narkotikan, men talibanerna är säkerligen inte ensamma om att göra sig pengar på detta. Talibanerna använder pengar till sin krigföring, och då möjligheterna att försörja sig själv och sin familj på många håll är helt obefintliga tvingas många afghaner att ta värvning där. Att ta värvning hos talibanerna blir för många den enda utvägen till någon form av inkomst. Situationen i Afghanistan är inte ett krig som går att vinna med en militär trupp. En befolkning som de senaste decennierna har kastats mellan sovjetisk ockupation, krigsherrar och talibaner har en god väpnad förmåga, och de militära säkerhetsfrämjande insatserna från internationell trupp bör därför ske med förankring hos den afghanska befolkningen. Detta är en mycket svårmanövrerad verksamhet, för gränsdragningarna mellan olika grupperingar är ytterst komplexa. Men bara för att det är svårt får inte slutsatsen bli att ge upp. Den afghanska befolkningen är trött på de ständiga krig som drabbat det afghanska samhället under alldeles för lång tid, vilket FN, Nato och vi bidragande länder måste förhålla oss till och hantera. Men militär insats behövs för att bygga upp Afghanistans egen säkerhetsstruktur och bidrar till något slags säkerhet, så att de civila insatserna kan nå fram. Afghanistan behöver bygga upp landet på många grundläggande områden. Fungerande rättsväsen, sjukvård och skola kommer att vara avgörande för att komma vidare i Afghanistans strävan mot en säker och fri tillvaro. Här tar Sverige i dag ett stort ansvar, men detta kan och bör utvecklas än mer. Inte minst att vi samordnar insatserna och ställer krav på våra kolleger inom EU spelar en stor roll. Att Sverige nu har goda kontakter för att påverka EU ökar också våra möjligheter att få till ordentliga insatser som på allvar når fram till den afghanska befolkningen. Afghanistan har lidit under alltför många år av krig, men omvärlden får inte svika det afghanska folket och lämna dem i händerna på talibaner och inbördeskrig. Vi måste hela tiden utvärdera situationen, och även om det kommer att behövas mer militär trupp är det genom en kraftsamling på de civila insatserna som vi på allvar kan börja vända trenden i Afghanistan. Vi kan inte göra detta själva: Vi behöver EU, och vi behöver USA. Det framgår med all önskvärd tydlighet att Folkpartiet och alliansen har betydligt bättre förmåga att samverka med såväl EU som USA, och det är också en stor nödvändighet framöver. De människor som osjälviskt bryter upp från tryggheten hemma i Sverige för att genomföra den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken i praktiken förtjänar allt stöd. Jag är stolt över de män och kvinnor som gör en insats. Deras uppoffring är en del av flera viktiga insatser som kommer att leda till en säkrare värld. Afghanistan behöver dem, men Afghanistan behöver också civila insatser, bistånd, handel och utbyte i form av migration.

Herr talman! Vi hörde i anförandet att också frågan om de militära styrkorna lyftes upp. Den militära delen som berör Afghanistan har berörts och tagits upp ingående i flera olika anföranden här. Jag ska fokusera på en del, dock en viktig del. I förra veckan kunde vi läsa i medierna att 18 svenska soldater hade köpt sexuella tjänster i Tyskland. Nu var det detta land, och det kunde ha inträffat någon annanstans. Det har naturligtvis mötts av starka reaktioner. Jag tycker att Sverige ska verka för demokratiska och mänskliga rättigheter, och det ska också gälla i utlandet och personal som befinner sig i utlandet. Nu säger Försvarsmakten att vi har en svensk sexköpslag, men den räcker inte utomlands. De policyer vi har när det gäller uppförandekoder räcker inte. Vi kan fundera på hur det ser ut i de kontrakt som skrivs med de anställda inom försvaret. Men ändock talar man om att det behövs en annan lagstiftning - en lagstiftning som vi har sett goda exempel på i Norge och Island. Då är vårt svar i dag från S-kvinnor, Miljöpartiets jämställdhetspolitiska talesman och v att vi vill se en sexköpslag som sträcker sig utanför Sverige för att inte minst stödja soldaterna. Vad säger Folkpartiet?

Herr talman! Jag instämmer i att den händelse som uppdagades under hösten och det som vi fick reda på förra veckan är fullständigt oacceptabelt. Detta var någonting som också jag reagerade starkt emot. Jag tror inte att sista ordet är sagt i den här frågan när det gäller Försvarsmakten. Även om deras jurist ur det juridiska perspektivet menar att det inte går att genomföra några påföljder tror jag att man ur ett rent ledarskapsmässigt perspektiv måste sätta ned foten, för detta är inte acceptabelt. Det är klart att det går att vidta åtgärder även mot detta. Jag tror att man behöver titta vidare på detta, så att det framöver inte ska råda några som helst oklarheter för dem som tjänstgör inom Försvarsmakten för den svenska nationen. Oavsett om det är i utlandstjänst eller om det är på tjänsteresa är det svensk lag som gäller.

Herr talman! Då utgår jag från att Nina Larsson efter debatten tar kontakt med departementet. Så här långt har ju regeringen vägrat att ge tilläggsdirektiv till den utredning som sitter i slutarbetet med att se över den svenska sexköpslagen. Det är där detta skulle komma med. Utredaren kan själv ta ett initiativ, men direktivet borde komma från regeringens sida. Då skulle vi få det som vi har velat, nämligen en förändrad lagstiftning eller ett underlag för det, och vi skulle kunna få en bred enighet. Det vore viktigt att få beskedet att det finns en förändrad syn från ledamöter här, att man är beredd att verka för det. Man skulle då kunna ansluta sig, inte minst från Folkpartiets sida, till den rödgröna synen på den här lagstiftningen.

Herr talman! Jag är övertygad om att det går att ge påföljder till dem som har brutit mot detta och den försvarsmaktspolicy som Försvarsmakten själv har förankrat inom sin organisation, så jag är inte så säker på att vi behöver gå vidare med en lagstiftning. Det finns kanske också möjligheter att genom avtal och också genom fackförbundet Officersförbundet titta vidare på detta för att kunna ge påföljder i personalansvarsnämnden och avskeda dessa människor. Om inget av de här alternativen fungerar tror jag att vi kan få anledning att titta vidare även på den lagstiftningsmässiga delen, men det behövs inte i dagsläget.

Herr talman! Under debatten i dag om utrikespolitiska frågor har olika frågor berörts. Utrikesminister Carl Bildt har säkerligen jobbat jättebra på olika områden och utifrån olika aspekter. Han har i år och under hela mandatperioden varit ute i världen och träffat män. När det gäller fredsprocesser och när det gäller alla frågor som berör Sveriges politik ute i världen har han ignorerat kvinnorna. Kvinnoorganisationen Kvinna till kvinna har observerat och avslöjat att i olika uttalanden och pressmeddelanden som Carl Bildt och UD har skrivit och på hans blogg fattas kvinnorna helt och hållet, trots att vi har skrivit under olika konventioner. Framför allt i FN:s säkerhetsresolution 13:25 från år 2000 om kvinnor, fred och säkerhet framhålls vikten av kvinnors deltagande på olika nivåer i konfliktprocesser. Tyvärr har detta helt glömts bort från Carl Bildts och UD:s sida. Det handlar om kvinnorna i Afghanistan, i Kongo Kinshasa i Kongo, där våldtäkt och sexuella övergrepp mot kvinnor används som vapen. I Saudiarabien lever kvinnorna precis som de svarta gjorde under apartheidregimen i Sydafrika. Ingen har brytt sig om dem. Kvinnorna där kan inte ens komma ut på gator och torg. Vi kommer ihåg en skola som började brinna i Mecka i mars 2002. 800 kvinnor var inne i skolan. När de ville ta sig ut för att rädda sitt liv var grindarna låsta, och polisen öppnade inte. När grindarna öppnades slog poliserna tjejerna. 15 av dem dog på grund av att de inte var välklädda. Vi har glömt bort att kvinnor i de här delarna av världen, och framför allt i Saudiarabien och i Afrika, har det värst. Där kan de inte ens cykla, köra bil eller lära sig att simma. De här kvinnorna är helt bortglömda i de relationer som Sverige och Carl Bildt har haft med omvärlden. När det gäller till exempel Palestina och Israel kan inte fredsprocessen få legitimitet om inte kvinnorna är med vid förhandlingsborden, för kvinnor utgör, precis som män, halva befolkningen. Man kan inte utesluta kvinnorna i världen. Framstående politiker här i Sverige, som utrikesministern eller vi när vi är ute i världen och representerar Sverige, glömmer bort att Sverige är världens mest jämställda land. Vi måste dela med oss av våra erfarenheter och se till att också kvinnorna finns på mötena. När vi träffar kvinnoorganisationer ska vi ta del av de erfarenheter som de bär på. Det har glömts bort. Det gäller även i Balkanområdet, och det är många länder, inte bara ett eller två. I de europeiska länderna kommer kvinnorna självklart till mötena, även om det ofta är väldigt dålig representation. Men detta pratar man inte om. Nu hoppas jag verkligen att Sverige håller sig till resolutionerna. Framför allt gäller det 13:25 om kvinnors deltagande i fredsprocesser som är väldigt viktig för oss och internationellt. Jag ska också säga några ord om situationen i Iran och i Turkiet. Som ni vet har protesterna börjat efter det kontroversiella valresultatet i Iran, och de tar aldrig slut. Dagligen avrättas, hängs, människor på offentliga platser. Kvinnor blir våldtagna även i fängelserna, har vi många gånger hört. Och vi vet att mer än 2 000 mödrar till martyrer och unga står utanför Evinfängelset i Iran, och de sover faktiskt där, för de kräver att deras barn ska bli frisläppta. Människor i Iran, kvinnor, studenter och män som har kämpat för sina fri- och rättigheter, kräver det på gatorna utan att de får något gehör. Sverige måste avbryta den tysta diplomatin och komma till konkret resultat. Det är det som krävs både i Iran och i Turkiet, där till exempel politiska partier som DTP har stängts och många av dess medlemmar nu sitter i fängelse. Det är demokratiskt valda politiker som sitter i fängelse. Ändå är Turkiet kandidatland till EU. Frågan är om det verkligen är möjligt för ett land som Turkiet att hävda sig framför alla andra länder när man inte ens tillåter ett politiskt parti som är demokratiskt valt att jobba.

Herr talman! Nu ska vi socialdemokrater ha ett litet möte här i kammaren, ser det ut som. Så här på slutet är det många bra saker som redan är sagda, men jag ska ändå ta upp några saker som jag är engagerad i. För oss socialdemokrater är en rättvis och hållbar värld en möjlighet. Vi arbetar utifrån flera målsättningar, att människor ska kunna leva i en trygg värld och att det är möjligt att utrota fattigdom. Sverige ska vara ett föregångsland och bidra till en hållbar utveckling. Det handlar alltså om politiskt mod och att vara en stark röst i EU och världen. Utvecklingen runt Östersjön efter Sovjetunionens fall är ett lysande exempel på hur världen har förändrats på ett positivt sätt. Men det finns fortfarande en utvecklingspotential om vi bejakar ett öppet samarbete på alla områden mellan länderna. Genom en fortsatt regional utveckling kan vi nå ökad tillväxt i Europa till gagn för hela världens folk. Men det finns stora utmaningar som miljöfrågor och gränsöverskridande brottslighet. EU:s Östersjöstrategi med dess fyra övergripande mål - hållbar miljö, ökad tillväxt, ökad tillgänglighet och ökad säkerhet - skapar förutsättningar för att strategin kan bli ett användbart redskap. Dess värre är den i många stycken en sammanfattning av olika EU-dokument och EU-beslut, och det finns inga extra pengar för att göra strategin ännu mer användbar. Men nu har vi hört här från regeringssidan att den är ett verkligt bra redskap, så upp till bevis nu! Vi har sagt nej till den rysktyska fossilgasledningen på Östersjöns botten. Den kommer att betyda allvarliga miljörisker i ett känsligt havsmiljöområde. En utbyggd gasledning och ökade oljetransporter gör Östersjön till ett område med stora ekonomiska, strategiska och därmed säkerhetspolitiska intressen. Det är viktigt att Ryssland inte kan använda gasledningen som en förevändning för ökad militär närvaro i Östersjön. Herr talman! Ett lysande exempel på framgångsrik samverkan är Öresundsregionen. Skåne och Själland har utvecklats till en allt viktigare ekonomisk drivkraft för både Sverige och Danmark. Utbytet mellan länderna har aldrig varit större, med positiva effekter på forskning, tillväxt och sysselsättning. Det finns dock fortfarande en mycket stor utvecklingspotential som inte kan utnyttjas fullt ut på grund av att de svenska och danska regelverken är dåligt integrerade. En viktig indikator på växande integration är den ökande arbetspendlingen. Den har tredubblats i regionen sedan 1997. För att man ska kunna samarbeta i en region förutsätts gemensam planering för infrastruktur med broar, vägar och så vidare. Det förutsätter också ett harmoniserat regelverk. Vi måste därför se över och förbättra regelverken, både när det gäller arbete och studier. Inte minst är ett nytt skatteavtal viktigt. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är alarmerande. Oppositionella fängslas och dödas i oroligheter. Enligt Amnesty och Human Rights Watch är Iran det land som avrättar flest människor i världen efter Kina. Man avrättar minderåriga, och steningar förekommer. Naturligtvis ska detta fördömas. De som är modiga och trotsar regimen förtjänar allt vårt stöd. Kampen för ett avskaffande av dödsstraffet har starkt stöd runt om i världen. Varje minut dör fyra barn i brist på rent vatten. Rätten till rent vatten och rätten till mat är några av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Undernäring och svältdöd är dock vanligt förekommande. Med ytterligare 100 miljoner fler hungrande står vi inför en enorm utmaning. Det finns många indikationer på att millenniemålen inte kommer att uppnås. Är det brist på pengar eller lösningar som hindrar oss? Nej, det är brist på politiska prioriteringar. Det handlar om politisk vilja. Att uppgradera världens slumområden skulle kosta 1 procent av världens militärutgifter på tio år - så tala om politisk vilja. I höstas anordnade utrikesutskottet ett seminarium om FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Det är ett viktigt redskap i Sverige och övriga världen. Vi har äntligen kommit bort från att se personer med funktionsnedsättning som föremål för välgörenhet. Nu fokuserar vi i stället på att framhäva universella och okränkbara värden som mänskliga rättigheter, icke-diskriminering, inflytande och självbestämmande. En av artiklarna i konventionen handlar om att internationellt samarbete och utvecklingsprogram ska vara inkluderande och tillgängliga för personer med funktionshinder. Därför är Sidas handlingsplan på detta område så viktig. Vi kommer att följa dessa frågor noga. Efter presidentvalet i Ukraina är det angeläget att Sverige stöder Ukrainas medborgare för en fortsatt demokratisk utveckling. Landet har halkat allt längre ned på listan över korrupta länder. I ett land vars medborgare går till val på ett rättvist och demokratiskt sätt måste det vara självklart att de styrande respekterar valresultatet och fortsätter det demokratiska reformarbetet. Det östliga partnerskapet måste bli ett verktyg för Sverige att driva på en fortsatt demokratisk utveckling och reformering av institutionerna i Ukraina, som är ett för Europa så viktigt land. (Applåder)

Herr talman! Jag tänker ägna mina minuter åt några tankar och synpunkter på Latinamerika. Trots att skillnaden mellan fattiga och rika i Latinamerika fortfarande är enorm och att uppemot 200 miljoner människor enligt Sidas beräkningar fortfarande är fattiga, trots att det knarkrelaterade våldet och konflikterna i Colombia och Mexiko ser ut att öka och trots i många fall bristande respekt för mänskliga rättigheter har både många och viktiga framsteg gjorts. Det är kanske inte för inte som Latinamerika emellanåt kallas för hoppets kontinent. Under 80- och 90-talen inleddes demokratiserings- och fredsprocesser över i stort sett hela Latinamerika som under årtionden dessförinnan hade präglats av militärstyre och många inbördeskrig. Övergången till demokratiskt styre försvårades dock under 90-talet genom en nyliberal politik i många länder. Utvecklingen saktades ned genom minimala satsningar på välfärd och utveckling. Under de senaste åren har dess bättre ett antal av de latinamerikanska länderna börjat göra stora investeringar för att minska fattigdomen och öka tillgången till bland annat utbildning och hälsa. Det har varit möjligt tack vare en gynnsam ekonomisk utveckling. Flera av länderna har ökat i såväl ekonomisk som politisk betydelse, vilket borde avspeglas bättre än vad som i dag är fallet i ökade relationer och fler politiska kontakter, exempelvis med EU. Jag vill understryka det som sagts tidigare i talarstolen i dag, nämligen att en rödgrön regering ska arbeta för en ökad svensk diplomatisk närvaro i Latinamerika. De problem som Latinamerika brottas med i dag förvärras av att klimatet förändras, bland annat genom skogsskövling och jorderosion. Ekologiskt känsliga områden som regnskog, biologisk mångfald och så vidare skyddas inte tillräckligt och utnyttjas inte heller på ett hållbart sätt. Naturkatastrofer i form av översvämningar och jordbävningar har blivit allt vanligare. Vi har helt nyligen fått bevittna den fruktansvärda jordbävningskatastrof som drabbade Haiti. Det var ett av världens två tre fattigaste länder redan innan jordbävningskatastrofen inträffade. Enligt de senaste uppgifterna kommer återuppbyggnaden i Haiti att kosta motsvarande uppemot 100 miljarder kronor. Det innebär att jordbävningen inte enbart var en av de värsta naturkatastroferna i modern tid vad gäller förlust av människoliv utan även den mest kostsamma. Detta, herr talman, innebär att Haiti nu och under lång tid framöver har ett stort behov av världssamfundets solidaritet och biståndsinsatser, och det förpliktar. Att det under ett flertal år blåst vänstervindar i Latinamerika är ett välkänt och välkommet faktum. Diktaturer har ersatts av demokratier, men statskuppen i Honduras i somras då den dåvarande presidenten Manuel Zelaya tvingades i landsflykt är en tydlig påminnelse om att demokratin fortfarande är skör i vissa latinamerikanska länder. Det presidentval som senare hölls i landet väckte fler frågor än det besvarade om vart landet är på väg. Varje gång Chile genomför ett politiskt val är det en seger för demokratin. Jag beklagar dock utgången av det nyligen genomförda presidentvalet. Det är första gången högern vunnit ett presidentval sedan militärregimen avskaffades. Risken finns att mycket av det reformarbete som den förra presidenten Michelle Bachelet genomförde kommer att rivas upp av den nya högerinriktade regimen och att klyftorna och polariseringen i Chile kommer att öka igen. Den nya regeringen i Chile, som häromdagen presenterades av tillträdande president Piñera, har dessutom endast 6 kvinnliga ministrar av totalt 22 till skillnad från Bachelets regering där ministerposterna fördelades lika mellan kvinnliga och manliga politiker. Även om Michelle Bachelet på grund av Chiles konstitution inte kunde omväljas på presidentposten ser man henne framför allt från olika vänsterpartier, människorätts- och kvinnorättsorganisationer som en stor ledargestalt och förebild i hela den här mansdominerade regionen. Med tanke på kvinnornas situation i många av länderna med brist på utbildning, hög förekomst av misshandel och världens strängaste och mest inhumana abortlagar är det viktigt med kvinnor i politiken och i opinionsbildande församlingar. Kvinnorna är också på stark frammarsch. Helt nyligen fick Costa Rica en kvinnlig president, i Bolivia har hälften av ministerposterna gått till kvinnor och i Brasilien har president Lula börjat lansera sin kvinnliga stabschef som kandidat till presidentvalet i höst. När det gäller kvinnors situation och respekten för de mänskliga rättigheterna över huvud taget, inte minst ursprungsbefolkningarnas rättigheter, är det viktigt att Sverige från regeringshåll bidrar till att verka för en gynnsam utveckling. Vi kan, herr talman, verka både som enskilt land och genom EU. Som avslutning vill jag ge ett litet exempel på vad kvinnliga förebilder kan betyda. I det här fallet syftar jag på Michelle Bachelet. Jämställdhetsministerns sekreterare berättade vid ett tillfälle att om man frågar flickor i Chile vad de vill bli när de blir stora svarar inte alla, som tidigare, sjuksköterska eller hemmafru. De säger att de vill bli president. Det, herr talman, är minsann inget dåligt inlägg i jämställdhetsdebatten. (Applåder)

Herr talman! Jag tänker ägna mitt inlägg i den här socialdemokratiska finalen av den utrikespolitiska debatten åt två frågor som jag tycker förtjänar att få mer plats i en sådan här debatt. Den första gäller situationen i Burma. Folket i Burma har tvingats utstå svåra prövningar genom åren. Deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter slås ständigt ned av världens kanske mest repressiva regim. Militärjuntan i Burma tolererar ingen opposition och är en av Asiens största militärmakter. Barnsoldater, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter som militärt medel samt slavarbete och tortyr hör till vardagen för det plågade burmesiska folket. År 2007 slogs den så kallade saffransrevolutionen ned trots omvärldens samfällda protester. Som ytterligare sten på börda slog cyklonen Nargis till 2008 med tiotusentals dödsoffer i sitt spår. Miljoner illegala migrantarbetare från Burma arbetar över hela Asien, ofta under omänskliga förhållanden. Fortfarande sitter Aung San Suu Kyi i husarrest. Även om militärjuntan häromdagen släppte vice ordföranden i hennes parti, den 83-årige Tin Oo, är det ingen tvekan om att militärjuntan ämnar behålla sitt järngrepp över makten. Tin Oo släpptes, men fick uppmaningen att inte göra något som kan störa statsbygget. Juntan har meddelat att man ska genomföra val i år. Ingen bedömare inbillar sig att valet kommer att vara vare sig fritt, rättvist eller legitimt. Vi kräver att Aung San Suu Kyi och de andra över 2 000 politiska fångarna släpps och att regimen tillåter oppositionen att verka inför det kommande valet. Sverige har ett ansvar bilateralt, men också tillsammans med FN och EU, att ytterligare öka trycket på juntan i Burma. Också indirekt bör Sverige utöva påtryckningar. Burma är medlem i Asean och Sverige bör i sina relationer med Indien, Kina, Thailand och de andra Aseanländerna prioritera utvecklingen i Burma och påverka deras hållning mot militärjuntan. Sverige bör verka för att fler länder slutar exportera vapen till Burma och för ett globalt vapenembargo mot landet. Sverige och EU bör också ge ett starkare stöd till Burmas demokratirörelse. Herr talman! Det andra ämne jag tänker tala om i dag nämndes i början av debatten, men jag vill fördjupa det något. Det gäller klustervapen och den så kallade Oslokonventionen, ett avtal som 104 länder har ställt sig bakom. Sverige anslöt sig efter mycket om och men till de länder som skrev under avtalet i Oslo i december 2008. Det var efter en långdragen process där regeringen faktiskt aktivt motverkade det som en helt enig riksdag hade ställt sig bakom. Regeringen verkade för att undanta den svenska bombkapsel 90. Utrikesministern spelade ett flertal gånger ned betydelsen av Osloprocessen och kallade den en skönhetstävling utan faktisk betydelse. Till slut skrev man ändå under. Frid och fröjd, kan man tro, men icke. Det återstår en hel del arbete. Sverige måste först ratificera konventionen så att den vinner laga kraft. Sedan måste Sverige inleda destruktionen av BK 90. För att konventionen ska träda i kraft krävs att 30 länder har ratificerat den. Vi har krävt att Sverige för en gångs skull ska visa framfötterna i det här arbetet och bli ett av dessa första 30 länder. Nu är den chansen borta i och med att Burkina Faso och Moldavien i går ratificerade konventionen. Nu hör Sverige än en gång till eftersläntrarna i processen. Jag menar att det är ovärdigt ett land som historiskt har varit en föregångare inom nedrustning. Inte heller när det gäller att skrota innehavet av de egna klusterbomberna är Sverige något föregångsland. Vi kan jämföra med Spanien som redan har avslutat sitt destrueringsarbete efter att på några månader ha förstört inte mindre än 233 261 substridsdelar. Andra länder som Belgien, Tyskland, Norge och Storbritannien har redan inlett arbetet med att skrota sina klustervapen. Varför kan inte Sverige göra detsamma? Vad är det som är så svårt och tidskrävande i Sverige men så okomplicerat och enkelt i andra länder? Kan det möjligen vara så enkelt att det är viljan som saknas? Vi kräver därför två saker av regeringen. För det första att regeringen skyndsamt ratificerar konventionen, för det andra att regeringen redovisar hur många substridsdelar Sverige i dag är i besittning av samt presenterar en tidsplan för skrotningen och sedan redovisar hur detta arbete fortskrider. I detta anförande instämde Magdalena Streijffert (s).

Herr talman! Jag satt på rummet och hörde den socialdemokratiska interndebatten och tänkte att det inte kunde få fortgå. Jag tog en liten språngmarsch hit. Att jag inte berörde Burmafrågan beror ju inte på att jag har någon annan uppfattning om vikten av att stötta en demokratisk utveckling eller Aung San Suu Kyi som sitter i husarrest sedan länge. Det är en fullkomligt förödande situation. Vi har alla varit engagerade för att stötta de krafter som verkar för en förändring i Burma. Det är inte lätt. Det är vi alla medvetna om. Men det får inte framstå som oklart vilken hållning vi har i frågan.

Herr talman! Tack, Kerstin Lundgren, för repliken. Jag är medveten om att det finns ett brett engagemang i Sveriges riksdag för Burmas frihet. Det visar inte minst det Burmanätverk som finns i riksdagen, de gemensamma brev vi skriver i människorättsgruppen i riksdagen och de betänkanden som kommer från utskottet. Jag vill inte låta påskina att borgerligheten struntar i Burma. Det har jag aldrig trott. Jag tycker ändå att det förtjänar utrymme i en utrikespolitisk debatt. Vi har ett ansvar att fortsätta att hålla fokus på glömda konflikter. När allt mediefokus är på jordbävningen på Haiti lider folket i Burma, även om man lider lite mer på Haiti just den veckan.

Herr talman! Det låter bra att Olle Thorell och jag är överens om att vi har en samsyn när det gäller engagemanget för en demokratisering av Burma. Det är en uppgift som ibland kan upplevas alldeles särskilt oöverstiglig. Som jag sade i mitt inlägg är människors längtan efter frihet obändig. Vi ser många rädda regimer som möter människors drömmar. Min övertygelse är att det i det långa loppet är människors drömmar som vinner över rädda regimer, så också i Burma. Det är alldeles för många sådana konflikter, öppna och icke öppna, som drabbar människor. Där ska vi vara verksamma multilateralt och med stark EU-röst.

Herr talman! Jag behöver inte ytterligare instämma i detta. Det är intressant att Kerstin Lundgren tar upp en fråga där vi har en samstämmighet i utskottet, frågan om Burma. Men när det gäller den andra frågan som jag talade om, frågan om klustervapen - det var kanske under hennes språngmarsch - finns det också en samstämmighet i utskottet om att regeringen skyndsamt ska se till att ratificera förbudet och att inleda destruktion av bombkapsel 90. Detta är vi också överens om, men om detta var det inga andra borgerliga ledamöter som sprang hit för att betyga sin överensstämmelse med vår uppfattning. Det är intressant att notera.

Herr talman! Förvisso var det så att jag sprang och inte hörde just detta inlägg. Men jag förväntar mig att vi kommer att få en ratifikation från svensk sida inom en inte alltför avlägsen framtid.

Herr talman! Som siste talare i denna debatt tänkte jag ta upp FN:s roll i världen. Jag hade förmånen att göra studiebesök vid FN:s huvudkontor i New York under de två föregående veckorna. Jag kunde studera FN:s organisation närmare och det arbete som sker dagligen. Bland annat följde jag arbetet inom den sociala utvecklingskommissionen. Fred, säkerhet och mänskliga rättigheter är de tre centrala pelarna i FN:s verksamhet. FN måste bli tydligare i att det ska gälla för alla länder. Folkrätten måste utvecklas för att skydda människor och får inte bli redskap för stormaktsintressen eller diktatorer. Det är ytterst viktigt att FN:s roll stärks när det gäller att avvärja potentiella konflikter mellan länder och regioner så att krig eller inbördeskrig aldrig bryter ut. FN har stora utmaningar. De välkända konflikterna i världen måste lösas enligt folkrätten. Israel-Palestina-konflikten, Kina-Tibet-konflikten, Marocko-Västsahara-konflikten och Sudan-Darfur-konflikten är aktuella i dag. Utöver det plågas en stor del av världens stater i dag av etniska konflikter. Konflikter uppstår också mellan stater utifrån hur minoriteten behandlas. En nationalstat känner sig hotad av att territorier dominerade av minoriteten ska brytas loss och rent av bli delar av en angränsande nationalstat. Konflikterna på Balkan och på Cypern, konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan samt konflikterna mellan Ryssland och dess grannstater handlar mycket om detta. FN är fortfarande vårt främsta globala forum där staternas röster väger lika i generalförsamlingen. Bildandet av olika regionala ekonomiska sammanslutningar och frihandelsområden tar inte bort behovet av FN. Det gör inte heller klubbar som G8 och G20. FN är ett ventilationsredskap för globala problem och konflikter. Det är en organisation som i sina bästa stunder representerar mänsklighetens längtan efter frihet från krig och hunger samt hopp om att alla former av förtryck ska avvecklas. FN är ett embryo till ett slags demokratisk världsregering, och vi känner inte till något bättre än så länge. Det är ingen tillfällighet att just mänskliga rättigheter och konfliktlösning alltid har stått i centrum för FN:s verksamhet. När FN bildades diskuterade man säkerhet ur ett statligt perspektiv, eftersom det är stater som är medlemmar i FN. Säkerhet är ett tillstånd då stater känner sig skyddade mot faktiska, potentiella eller upplevda hot mot deras självständighet, suveränitet och politiska institutioner. I brist på en effektiv säkerhetsgaranti fortsätter tyvärr länder ofta att söka säkerhet i militära termer. Kapprustningen under det kalla kriget innebar att större militär kapacitet i förlängningen uppfattades som mer säkerhet. I dag är kapprustningen kanske inte lika påtaglig, men stater har fortfarande en tendens att uppfatta säkerhet som uteslutande en militär fråga och något som endast kan garanteras av vapenmakt. Vi måste tala mer om mänskliga rättigheter, inte bara för att skydda säkerheten i länderna. Vi måste tala om att skydda människors säkerhet. Vi socialdemokrater ser det som ett viktigt framsteg att världens länder antog principen om skyldigheten att skydda vid FN:s reformtoppmöte hösten 2005. Principen innebär att det är varje stats ansvar att skydda sin befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och andra brott mot mänskligheten och att agera för att förebygga sådana allvarliga övergrepp. I en situation när en stat inte förmår eller inte vill leva upp till detta ansvar har det internationella samfundet en skyldighet att ingripa för att skydda en befolkning. Sverige borde mer aktivt stödja de processer som nu pågår som uppföljning till de antagna besluten vid FN:s toppmöte 2005. Från svensk sida borde vi också genom inte minst EU hårdare driva nedrustningskravet och försöka åstadkomma överenskommelser varigenom kärnvapen och andra massförstörelsevapen avvecklas. Antalet svältande i världen har i och med den ekonomiska krisen ökat till drygt en miljard människor. Det är det största antalet sedan år 1970. Enligt FN:s livsmedels- och lantbruksorganisation FAO:s årliga världssvältsrapport ökade antalet svältande med 100 miljoner 2009 jämfört med 2008. Vi socialdemokrater vill också verka för att EU:s medlemsländer ska höja sina egna biståndsnivåer. Inom EU vill vi arbeta för att handelshinder för Afrika, Karibien och Sydamerika tas bort. Vi ska avslutningsvis vara det land som hårdast driver frågan om att avskaffa EU:s jordbrukssubventioner.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag blandar mig i den interna diskussionen. Men kammaren ska vara en öppen debattplats för oss alla. Därför begärde jag replik på Ameer Sachets anförande. Han tog mycket fasta på FN och en reformering av FN-systemet. Det är oerhört viktigt att vi väljer den multilaterala vägen, precis som jag sade tidigare. Sverige har en mycket tydlig profil i den delen att backa upp och stötta men också att försöka åstadkomma ett effektivare FN, ett FN som har förmåga att handla. Där kommer frågan om responsibility to protect, alltså skyldigheten att skydda inte bara staters utan också människors rätt, in. FN har uttalat det, men det finns få som är beredda att göra det. Det viktiga inslaget som har kommit i det sammanhanget är ICC, den internationella brottmålsdomstolen.

Herr talman! Jag vet inte om Kerstin Lundgrens fråga gällde att vi ska driva den av FN 2005 antagna resolutionen om skyldigheten att skydda. Vi socialdemokrater stöder självklart den reform som innebär att det i dag finns möjlighet för FN som organisation att ingripa om det finns evidens för att ett land inte kan skydda sin befolkning. Vi stöder helt denna reform. Det är klart att vi ska påverka andra länder och representanter på alla möjliga sätt så att de följer oss.

Herr talman! Frågan är inte om Socialdemokraterna stöder FN eller skyldigheten att skydda också människor och inte bara stater. Den intressanta frågan är hur man åstadkommer ett FN eller en ordning i världen som gör att detta inte bara handlar om ord. Då finns det en spännande fråga. Från majoritetens och regeringens sida har vi sagt att vi är beredda att göra insatser ute i världen. Men jag vet och har också hört i debatten att man från oppositionens sida har en mycket svalare inställning när det gäller förmågan och viljan att vara med ute och göra insatser, ibland också när säkerhetsrådet inte har signalerat att man vill skydda människors rätt.

Herr talman! Vi socialdemokrater stöder alltid FN-beslut. När det gäller FN-mandaterade insatser och sådana beslut försöker vi på något sätt delta. I dag deltar vi i olika operationer. Det gäller då både militära och humanitära insatser ute i världen. Men det är alltid utifrån FN-mandatsbeslut så att det är klart och tydligt att vi följer FN:s beslut, inget annat. Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.