Statlig kredit till Inlandsbanan

Fru talman! Isak From har frågat finansministern om hon överväger några statliga lån eller garantier för att säkerställa en hållbar upprustning av Inlandsbanan så att klimatsmarta vätgasdrivna tåg kan börja trafikera den.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Låt mig inledningsvis konstatera att det är positivt att satsningar görs på industrietableringar runt om i landet. Det finns ett stort behov av förstärkningar av transportinfrastrukturen, inte minst strategiska och samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder som främjar den industriella gröna omställningen i norra Sverige.

I samband med att regeringen 2022 fastställde den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033 fick Trafikverket i uppdrag att utreda och undersöka förutsättningarna för delelektrifiering, det vill säga elektrifiering med exempelvis vätgaståg på delar av oelektrifierade banor som exempelvis Inlandsbanan och Stångådalsbanan. Utredningsarbetet bör ha som målsättning att detta är så pass utrett att det kan övervägas i nästa planeringsomgång och planrevidering.

Jag vill upplysningsvis informera om att Inlandsbanan AB erhåller ett statligt drifts- och underhållsbidrag. I den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033 gjordes en ökad satsning på ytterligare 75 miljoner kronor per år 2023-2026 i statligt drifts- och underhållsbidrag till bolaget, så totalt uppgår bidraget till cirka 225 miljoner kronor per år exklusive indexuppräkning.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag ställde en interpellation till finansministern om statliga krediter till kommunerna i norra Sverige. Den var utformad nästan exakt som den här, och den besvarades av Niklas Wykman eftersom det enligt Regeringskansliet var han som ägde frågan om statliga krediter och garantier. Därför blev jag lite förvånad att det efter att jag ställt denna interpellation till finansministern - med samma frågeställningar om statliga krediter och garantier - är Andreas Carlson som tar debatten. Men nu har vi debatten utifrån de förutsättningarna.

Låt oss först konstatera att statsrådet har mycket att göra. Malmbanan står still, vilket kostar miljarder, och i hela järnvägsbytet byts växlar inte ut trots att de är konstaterat uttjänta.

För att anknyta till den förra debatten blir det väl också nästan lite ironiskt att Riksrevisionen nu kritiserar den förra regeringen särskilt för dess prioriteringar av och satsningar på Malmbanan, som är en samhällsekonomisk kassako för staten. Man kritiserar även den tidigare regeringen för hanteringen av Norrbotniabanan, som man menar inte är samhällsekonomiskt lönsam.

Detta får mig att fundera på vad som har hänt med Riksrevisionen - har de övergått från att faktiskt granska till att göra politiska ställningstaganden? Jag hoppas att regeringen läser rapporten med sunda glasögon gällande vad som faktiskt behöver göras.

Jag har suttit i riksdagen i några år, och 2011 hade jag en interpellationsdebatt med dåvarande ansvarigt statsråd Catharina Elmsäter Svärd - som jag för övrigt hade många bra interpellationsdebatter med i denna kammare. Då lovade hon mig att hon skulle åka Inlandsbanan.

Hon gjorde också ett stort nummer av resan och av alla stopp utefter Inlandsbanan, vilket jag menar låg till grund för att Inlandsbanans betydelse ur ett turismperspektiv lyftes upp. Den nuvarande regeringen har dessvärre prioriterat ned besöksnäringen till förmån för andra viktiga satsningar, som man säger. Det är just vad Inlandsbanan är, det vill säga en viktig del av besöksnäringen.

Inlandsbanan är också ett godstransportstråk, och det är därför den dåvarande regeringen gav Trafikverket i uppdrag att särskilt analysera Inlandsbanans förutsättning att vara en transportnod. Rapporten presenterades den 25 februari 2022, tror jag att det var, och låg till grund för regeringens fortsatta arbete. Den visade på ett väldigt stort behov av att framför allt öka bärigheten och kapaciteten, speciellt i de norra delarna, för att Inlandsbanan ska kunna vara ett komplement och en viktig transportnod.

En orsak till att jag ville ta debatten med Moderaterna är att Moderaterna var väldigt tydliga i valrörelsen - man gick ut och lovade statliga garantier till Inlandsbanan AB. Man svarade på olika enkäter och garanterade att om man kom till makten skulle man se till att Inlandsbanan rustades upp och att Inlandsbanan AB fick de lån företaget begär. Det har vi inte sett någonting av, men Andreas Carlson kanske kan reda ut de frågeställningarna.

Fru talman! Också jag tänkte uppehålla mig lite grann vid Moderaternas vallöften.

Maria Stockhaus, som var - och fortfarande är - deras trafikpolitiska talesperson, var ju på besök på Inlandsbanans kontor i Östersund. Inlandsbanan AB hade bett staten bidra med 2 miljarder, men Moderaterna slog till med 9 miljarder och lovade att man skulle investera i Inlandsbanan. Med tanke på att regeringens nya devis är "Laga först - bygga sedan!" funderar jag lite grann på vad som händer, för detta är ju verkligen i stil med att laga först och bygga sedan.

En fråga är alltså hur man resonerar kring de vallöften man ändå gav. Är detta ytterligare ett vallöfte som inte kommer att infrias?

Sedan är det ju så att Inlandsbanan utgör 11 procent av järnvägsnätet, där staten äger anläggningen. Vad vill staten egentligen med sin anläggning? Inlandsbanan har en ganska tung bärighet, 22 ½ ton, förutom på den sista lilla biten. Det är en ganska sliten räls och slitna sliprar, har jag förstått - men underlaget är gott. Det finns alltså någonting att bygga på. Det handlar om 105 mil järnväg och 19 delägare ända ned till Värmland, där jag bor.

Precis som Isak From alldeles nyss sa visade den rapport som kom under valåret att det skulle kunna gå att skapa en grön godskorridor genom hela Sverige, och vad jag förstår är detta i dag en viktig fråga också för försvaret. Statsrådet kanske kan säga någonting om de diskussioner som förs där, för vad jag har förstått är detta huvudspåret för Försvarsmakten. Det vore spännande att höra hur man tänker kring Inlandsbanan.

Fru talman! Jag tackar Isak From för att han ställt denna viktiga interpellation.

Som vi har hört alldeles nyss - men det tål att upprepas - sades det från regeringsunderlaget i valrörelsen att 9 miljarder skulle komma till upprustning av Inlandsbanan. Vad har skett? Inget av detta har vi sett ännu. Enligt SD-regeringens dåvarande representant, som var moderat, skulle detta ske skyndsamt.

Fru talman! Inlandsbanan har stor betydelse för företagen i inlandet, särskilt för skogs- och träindustrin men också för en annan basnäring: turismen. Banan skulle kunna liknas vid Sveriges transsibiriska järnväg. Den är åtminstone lika intressant och vacker när man kikar ut genom tågfönstren. Jag kan vittna om det eftersom jag under några år när jag studerade var guide på Inlandsbanan och såg hur tagna turisterna var av att få åka genom Sveriges vackra inland norrut.

Redan i dag har denna järnväg som sagt en stor attraktionskraft och genererar betydande intäkter till besöksnäringen, bland annat i mitt hemlän - Jämtlands län. Det är viktiga intäkter för inlandet.

Inlandsbanan är en pulsåder - jag skulle till och med säga en aorta - på 130 mil som går genom inlandet. Denna pulsåder skulle kunna vara som en elitidrottares och vinna många segrar för vårt land, om vi hade de resurser som krävs för att rusta upp de delar som i dag inte når upp till kraven, bland annat när det gäller bärighet, som ledamoten Svantorp nämnde. Om det kom en rejäl satsning, en satsning för grön omställning, jobb, näringsliv och befolkning, skulle segrarna vara många för hela landet.

Fru talman! Det nämndes också förut att man inte heller ska underskatta banans betydelse utifrån försvarsperspektivet, särskilt med dagens omvärldsläge.

Mycket positivt händer i dag kring Inlandsbanan. I min hemkommun, härliga Härjedalen, har det i dagarna invigts en timmerterminal i Hogdalsbygden. Det är en viktig milstolpe för hållbara virkestransporter. Målet är 200 tåg per år på Inlandsbanan, vilket sparar 1 miljon liter diesel årligen. Detta är ett exempel på hur viktig banan är ur klimatsynpunkt.

Ytterligare något är vätgasproduktion, som Isak From tar upp i sin interpellation. I Härjedalen har vi nu gått vidare med en förstudie kring vätgasproduktion och även ett projekt kopplat till detta för att se på cirkulär ekonomi i sammanhanget. Detta är på gång nu, tack vare de förutsättningar som vi har längs Inlandsbanan. Vi har nära till räls i våra kommuner och ligger även riktigt bra till i fråga om energitillgång.

För att Inlandsbanan ska leva upp till sin fulla potential och bli verklighet måste vi hjälpas åt, staten och inlandskommunerna. Detta kan inte bara ligga på glesbygdskommunerna i inlandet. Staten kan, om viljan finns, kliva fram och ge statliga lån eller garantier.

Fru talman! Jag tackar ledamöterna för engagemanget.

Jag tycker att det är slående att man kanske inte har så mycket självrannsakan som man hade kunnat ha. Det är ett och ett halvt år sedan den förra regeringen presenterade den nationella planen. Det fanns alla möjligheter för det parti som är representerat av tre ledamöter här i kammaren att visa att man prioriterade detta. I stället gavs ett uppdrag att utreda och undersöka förutsättningarna för delelektrifiering, det vill säga elektrifiering med exempelvis vätgaståg på delar av de oelektrifierade banorna, som just Inlandsbanan är ett exempel på.

Utredningsarbetet som jag redogjorde för tidigare bör ha som målsättning att detta ska vara så pass utrett att det kan övervägas i nästa planeringsomgång och planrevidering. Trafikverket har ännu inte återrapporterat det uppdraget till regeringen. Jag inväntar förstås det uppdraget.

Jag kan också upplysa ledamöterna om att de prioriteringar som regeringen har pekat på i Trafikverkets uppdrag med att ta fram ett inriktningsunderlag understryker just godstrafik och att beakta totalförsvarets behov mycket tydligare än vad den förra regeringen gjorde i uppstartsarbetet med den nationella planen.

Det är så det fungerar, fru talman, med arbete kring prioriteringar i infrastrukturen. Man tar fram ett underlag, och man gör bedömningar. Den förra regeringen hade inte med detta i den nationella planen, och det är för tidigt att i dag säga hur vi kommer att hantera detta framöver.

Med det sagt, fru talman, är gods och totalförsvarets behov viktiga prioriteringar för regeringen. Detta kommer till uttryck i det uppdrag som Trafikverket nu arbetar med. Vi får invänta återrapporten på uppdraget som rör oelektrifierade banor och möjligheten till vätgasdrivna tåg.

Isak From bad mig också att reda lite i frågeställningarna. Det var ganska många frågeställningar som går ganska långt utanför det som interpellationen handlar om, fru talman. Låt mig dock reda lite grann i det som Isak From inledde med, nämligen Riksrevisionens granskning. Riksrevisionen granskade också att man inte hade lagt så mycket på underhåll som Trafikverket hade begärt. De granskade också det faktum att pengarna till ERTMS, alltså det digitala signalsystemet, hade kapats med 50 procent i ett klubbslag, trots att Trafikverket sagt att det är direkt systemhotande och att införandet av detta nödvändiga digitala signalsystem fördyras och försenas kanske ända fram till 2070.

Det är kraftig kritik, fru talman. Det kan säkert Isak From själv reda i lite grann i nästa inlägg, för det var hans regering som var ansvarig för detta som de har fått mycket kritik för.

En annan sak som Riksrevisionen pekade på var att planen lovar mer än vad den kan hålla, att inteckningen är väldigt stor och att avbrottet - att avbryta planerna på nya stambanor för höghastighetståg - minskade inteckningen, vilket ju är positivt ur det hänseendet, som Riksrevisionen också lyfte fram. Detta ger stöd till det beslut som den nya regeringen, vår regering, fattade.

Fru talman! Jag ska reda mer i olika frågeställningar från ledamöterna, men ibland kan man kanske mana ledamöterna att reda lite grann i de frågeställningar som de själva har skapat, och det överlämnar jag med varm hand till nästa debattör att göra.

Fru talman! Statsrådet Andreas Carlson är statsråd och ansvarig nu. Det är kanske tacksamt i vissa lägen att kunna peka på att en annan regering inte gjorde saker fullt ut så bra som den hade kunnat göra.

Jag vill påpeka att Inlandsbanan AB tidigare också har drivit elektrifieringen. Men klimatomställningen och de möjligheter med vätgaståg som har prövats på Inlandsbanan med gott resultat är förutsättningarna för något helt annat. Flera olika intressenter utefter banan, både i Storuman och nedöver i Jämtland, planerar nu för vätgasproduktion.

Den tidigare regeringen gav också grönt ljus för den ibland omdebatterade gruvan i Kallak i Jokkmokks kommun. Det är ganska stora mängder järnmalm som ska transporteras från Jokkmokk till något annat ställe - kanske Gällivare eller kanske vidare till Boden och H2 Green Steel eller någon annanstans.

Vi har en regering som måste se alla delar i detta. Det handlar om näringslivets utveckling, om var det byggs energiproduktion och troligtvis också vätgasproduktion och om nya gruvor. Skogsbolaget SCA har i flera olika sammanhang lyft fram både Inlandsbanan och tvärbanorna som viktiga noder när det gäller att transportera gods. Det är klart att godset inte har lika bråttom som personer. Du kan med gott resultat transportera gods utefter Inlandsbanan med en lägre hastighet än det är på stambanan, som för övrigt är full.

När det gäller Malmbanan och Riksrevisionens rapport tror jag att det kommer att finnas all anledning att ha fler debatter där man faktiskt skärskådar vad de egentligen menar med att samhällsviktiga investeringar i norra Sverige inte är lönsamma. Det är om inte annat ett riktigt politiskt inlägg, något som Riksrevisionen borde hålla sig för god för.

Något som är statsrådets ansvar gäller Trafikverkets syn på och arbete med barriärer. När det till exempel gäller Kallakgruvan vet vi att det finns motstående intressen. Det handlar bland annat om rennäringen. Det är då kanske inte gruvan i sig utan transporterna som utgör det stora hindret. Där måste faunabroar finnas med i planeringen. Oavsett om vi pratar om Inlandsbanan, stambanan, Malmbanan eller Norrbotniabanan behöver det arbetet faktiskt lyftas upp, för i förlängningen riskerar vi att det blir nya långa rättsprocesser som försenar viktig samhällsinfrastruktur, och det tror jag varken jag eller Andreas Carlson vill. Detta är statsrådet Andreas Carlsons ansvar.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för svaret! Jag tänker bara upprepa det jag sa förut. Jag tycker att det är viktigt att vi funderar på hur vi använder de anläggningar som staten ändå äger. Jag tycker också att vi, när vi planerar framåt, behöver fundera över var vi har våra industrier någonstans och hur de ska kunna förflytta sitt gods. Oavsett vilken färg det är som styr i landet behöver man fundera på det.

Just nu går inte Inlandsbanan ända ned till Värmland, utan den stannar i Mora. Men några mil bortanför Kristinehamn har vi Karlskoga, som är en viktig del av försvarsindustrin i vårt land. Då kan man fundera på hur det kanske i en framtid skulle kunna löna sig att Inlandsbanan faktiskt går hela vägen.

När vi pratar om framtid och om vad som ska hända tänker jag att det framför allt är tre viktiga exportdelar i vårt land. Det är skogen, stålet och energin. Vi behöver fundera på hur Inlandsbanan kan bidra till att vi ökar exporten i vårt land. Vi behöver använda alla de delar som vi faktiskt har.

Det pågår ett arbete där man konverterar diesellok till vätgaslok - jag tappade namnet på företaget. Det är intressant att följa det arbetet, så jag hoppas verkligen att ministern gör det framöver.

Jag vill tacka för debatten.

Fru talman! Det är ny industrialisering i norr. Fram till 2040 kommer industrin att investera 1 100 miljarder i de två nordligaste länen. Detta förväntas leda till ungefär 100 000 jobb inom cirka 200 olika yrken.

Produktion av vätgas i Härjedalen, i min hemkommun, kommer att bidra med vätgas till transporter och industri. Det kommer att bidra till en utfasning av fossila bränslen och till en minskning av regionens koldioxidutsläpp.

När det gäller min hemkommun i Härjedalen kan grön energi gynna utvecklingen i kommunen. Och tågen på Inlandsbanan kan drivas av miljövänlig vätgas, med centralorten Sveg som hubb för vätgastankning av tågen.

För vätgasproduktion krävs mark, vatten och elektricitet. Och närheten till räls - i det här fallet Inlandsbanan - är inte så dum. Det är tvärtom extra intressant för vätgasproduktionen.

Nu, i slutet av mitt inlägg, vill jag veta vilka åtgärder statsrådet anser kan vidtas för att säkerställa Inlandsbanans positiva utveckling och därmed jobben i inlandet.

Fru talman! Jag vill först konstatera att det finns flera poänger i det Gunilla Svantorp för fram. Det är viktigt att förvalta våra resurser på bästa sätt, att värna det vi redan har byggt och att investera i ny infrastruktur där det behövs. De behov som ledamoten pekar på, som ledamoten också gjorde i sitt första inlägg, vad gäller gods och totalförsvaret är förstås angelägna för regeringen. Det är därför det också kommer till uttryck i det uppdrag som Trafikverket har.

Svaret på Lena Bäckelins avslutande fråga är att vi nu behöver invänta det uppdrag som den förra regeringen gav till Trafikverket. Om bara några veckor har vi också inriktningsunderlaget på bordet, och detta kommer att ge ett bra underlag för fortsatt dialog och för de prioriteringar som behöver göras.

Men låt mig slå fast att hela Sverige ska fungera. Jobb och tillväxt i hela landet ska värnas. Satsningar på järnvägen ska därför i första hand underlätta för godstrafik och för arbetspendling för att stärka jobb och tillväxt. Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för att hela landet ska kunna växa, leva och utvecklas.

En väl fungerande infrastruktur, fru talman, är viktig för att säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och inte minst för näringslivet i hela landet. Ett litet och exportberoende land som Sverige behöver självklart en robust infrastruktur.

Jag hoppas att ledamöterna ska vara någorlunda nöjda med detta besked även om jag förstås inte kan föregripa Trafikverkets utredning eller det inriktningsunderlag och den process som kommer. Men Inlandsbanan, som har lyfts fram här, har potential. Den är viktig. Det finns ett uppdrag som den förra regeringen gav kring just delelektrifiering. Vi kommer att invänta det, och det ska vara så pass moget att de åtgärder som föreslås ska kunna övervägas i nästa nationella plan. Och den infrastrukturproposition som sätter ramarna kommer att presenteras för riksdagen under nästa år.

Jag ser fram emot fortsatt dialog i denna och många andra frågor, fru talman.

Fru talman! Tack, Gunilla Svantorp och Lena Bäckelin, för viktiga inspel! Detta är ju en ganska lång bana.

Jag vill återknyta till inledningen. Det förvånade väl oss socialdemokrater lite att Moderaterna så tydligt var ute och lovade just statliga lån och garantier, till och med mer än vad Inlandsbanan själv efterfrågade.

Det är klart att vi såg möjligheten med vätgaståg och en delelektrifiering. Det är grunden till uppdraget. Men det är också viktigt, inte minst för de ofta ganska små kommuner utefter banan som är oerhört råvarurika men som ofta har en ganska tom kommunkassa, att man får ett tydligt besked och en inriktning från regeringen: Ja, vi tänker att Inlandsbanan ska fortsätta att vara en viktig och kanske ännu viktigare transportnod.

Det är klart att med en Natoanslutning och ett större fokus på civilförsvar och alla delar som följer med det har även försvaret lyft fram att både Inlandsbanan och dess tvärbanor är och kommer att vara viktiga. Det är något som vi tillsammans behöver ha med oss.

Fru talman! Jag kan bara hålla med Isak From här på slutet: Det är någonting som vi förstås kommer att ha med oss, och det är därför som vi har gett Trafikverket i uppdrag att beakta totalförsvarets behov. Vi förbereder förstås så mycket vi kan det svenska Natomedlemskapet och vad det kommer att innebära av nya och kanske också förstärkta behov för transportinfrastrukturen.

Vi arbetar nära Försvarsdepartementet med detta och har förstås också tillgång till Försvarsmaktens olika rapporter och behovsanalyser som en grund för det fortsatta arbetet. Det vill jag vara tydlig med. Vi jobbar närmare Försvarsdepartementet än vad man tidigare har gjort, i alla fall på länge, när det kommer till just uppstarten av arbetet med den nationella planen och transportinfrastrukturen.

Det innebär ändå inte att jag kan föregripa processen och här uttala olika viljeinriktningar och prioriteringar. Det kommer att ske i en samlad process. I den processen ska totalförsvarets behov beaktas, och godstrafiken väger tungt med tanke på regeringens inriktning.

Jag kan alltså bara hålla med Isak From om att det förstås är någonting som vi av nödvändighet kommer att behöva ta i beaktande med tanke på utvecklingen av det säkerhetspolitiska läget i vårt direkta närområde och med de krav som Nato förstås kommer att innebära för oss i form av värdlandsstöd. Här har Försvarsberedningen också pekat på olika behov som inte till fullo är uppfyllda i dag. Det ligger också med i arbetet framöver.

Jag ser fram emot fortsatt dialog och vill tacka för den här interpellationsdebatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.