Samverkan för brottsförebyggande arbete

Fru talman! Tack, Anna Wallentheim, för denna möjlighet att diskutera frågan om samverkan för brottsförebyggande arbete!

Den fråga jag har fått gäller hur jag och regeringen ämnar öka samverkan mellan skola, socialtjänst och polis med målet att förbättra brottsförebyggande insatser. Vidare har Anna Wallentheim frågat mig vilka konkreta åtgärder regeringen avser att tillhandahålla för att bryta nyrekryteringen och förbättra brottsförebyggande insatser i skolmiljön.

Den organiserade brottsligheten hotar vårt fria och öppna samhälle. För att möta den våldsvåg som har drabbat vårt land under hösten måste både rättsstaten och socialstaten mobiliseras, som vi var inne på i den interpellationsdebatt vi just avslutade.

Regeringen genomför stora satsningar på rättsväsendet men också på att stärka det brottsförebyggande arbetet. För nästa år uppgår satsningarna på förebyggande åtgärder till totalt 2,8 miljarder kronor. Som vi varit inne på tidigare i dag rör det sig bland annat om utökade hembesöksprogram, förstärkta föräldraskapsstödjande insatser, skolsociala team, utvecklad idrottsverksamhet och en satsning på ett fritidskort för att barn och unga ska ha rimligt jämlika villkor i meningsfull idrottsverksamhet och annan fritidsaktivitet.

Regeringen verkar för att skärpa föräldraansvaret och för att stödet till vårdnadshavare ska förbättras. Vidare satsar regeringen på tidiga stödinsatser för att minska risken för allvarlig problematik och framtida kriminalitet. En annan nyhet är den nya socialtjänstlag som regeringen kommer att presentera under nästa år. För att stimulera omställningen av verksamheten har vi också föreslagit en kompetens- och bemanningssatsning i socialtjänsten både på kort och på lång sikt.

Att relevanta aktörer kan dela information med varandra är en central del av den samverkan som är avgörande för att samhället tidigt ska kunna identifiera barn och unga i behov av stöd. Regeringen har därför gett Skolsäkerhetsutredningen i tilläggsuppdrag att analysera vilka uppgifter som kan behöva utbytas mellan skola, socialtjänst och brottsbekämpande myndigheter i brottsförebyggande syfte (dir. 2023:120).

Utredningen har också i uppgift att på andra sätt lämna förslag på hur skolans brottsförebyggande arbete kan stärkas. Utredaren ska bland annat föreslå hur ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet bör utformas för skolväsendet och lämna förslag på hur det förebyggande arbetet mot våldsdåd i skolväsendet kan stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I våras gav regeringen Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse, Sis, i uppdrag att kartlägga rekryteringen av barn och unga i de kriminella miljöerna och också lämna en bedömning av hur många barn och unga i olika ålderskategorier som är aktiva i kriminella miljöer och hur fördelningen ser ut i landet.

I uppdraget ingick också att föreslå en struktur för samverkan mellan myndigheter för att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet. I det förslag som myndigheterna lämnade i slutet av september finns samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och andra lokala aktörer med som en helt central del.

Skolan ska vara en trygg plats, fri från våld och med goda förutsättningar för lärande. För att öka kunskapen om våld i skolan och hur det tar sig uttryck har Brottsförebyggande rådet i uppdrag att kartlägga grövre våldsbrott i skolan.

I juni 2023 gav regeringen Skolinspektionen i uppdrag att granska skolornas arbete med att förebygga och bemöta intolerans, våld och förtryck. Vi har även infört ett statsbidrag för skolsociala team, som är ett sätt för skolan och socialtjänsten att arbeta tillsammans för att bland annat skapa en lugn och trygg arbetsmiljö. Vidare har vi gjort en satsning på så kallade akutskolor, där elever kan placeras tillfälligt enligt skollagens (2010:800) bestämmelser om disciplinära åtgärder.

Det brottsförebyggande arbetet är fortsatt viktigt. Skolan är en av många helt avgörande pusselbitar för att kunna motverka våld, nyrekrytering och en fortsatt eskalering av den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Även jag skulle vilja börja med att lägga några sekunder på att tala om de fruktansvärda händelser som skedde i går kväll. Jag instämmer i min kollegas tack för det arbete som regeringen men också andra aktörer har gjort för att se till att de svenskar som i går befann sig i Bryssel kom säkert till sina hotell eller de platser där de bor.

Jag och alla jag träffade under både gårdagskvällen och morgonen är såklart bestörta över det terrordåd som inträffade i Bryssel i går, ett terrordåd som tyvärr gjorde att två svenskar förlorade livet och att en tredje person kämpar för sitt liv. Jag tänker på alla de människor som i går blev drabbade - de svenskar som förlorade livet, deras nära och kära, alla svenskar som i går och fortfarande i dag befinner sig i Bryssel och alla som just nu känner oro över det som sker i världen.

Det som skedde var en attack mot vår demokrati, mot vårt öppna samhälle och mot den gemenskap som idrotten ger. Vi får aldrig låta terrorismen segra, inte i går, inte i dag och inte i morgon.

Med detta sagt, fru talman, vill jag komma tillbaka till dagens debatt och anledningen till att jag står här i dag, nämligen min interpellation om samverkan för brottsförebyggande arbete, med särskilt fokus på samverkan mellan polis, skola och socialtjänst.

Jag vill börja med att tacka statsrådet Strömmer för att han är här och har denna debatt med mig i dag. Jag var nämligen nervös då jag fick indikationer från kammarkansliet om att det var en debatt som kanske kunde lämnas över till utbildningsministern. Jag är otroligt tacksam över att statsrådet är här i dag och också ser hur viktigt det är att vi vågar prata om andra myndigheter och institutioner även på vårt område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om man skulle kunna tro att det är min lärarbakgrund som gör att jag står här i dag var uppkomsten till interpellationen egentligen en granskning som nyligen utfördes av Skolverket på uppdrag av regeringen. Granskningen visade på en oroande brist på samverkan mellan skolor, polis och socialtjänst, och det fick mig att reagera. Enligt mig är denna typ av samverkan av yttersta vikt för att jobba brottsförebyggande och stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng.

Anledningen till att jag reagerade så starkt på granskningen var att den visade att hälften av de svarande skolorna inte har något etablerat samarbete med vare sig polisen eller socialtjänsten. Denna brist på samverkan, som jag ser som otroligt viktig och som en avgörande brottsförebyggande åtgärd, utgör en betydande utmaning när det gäller att skapa en trygg och säker uppväxt för våra barn och ungdomar.

Som politiker men kanske framför allt som lärare finner jag dessa signaler oroande. Jag anser att denna typ av samverkan såklart är något som alla skolor borde ha, men kanske blir det extra påtagligt i de områden som polisen själva klassificerar som utsatta och där både rektorer och lärare trycker på vikten av att det finns ett samarbete mellan skolan och polisen för att fånga upp barn och unga som är på glid och stödja dem i deras fortsatta arbete.

För barn och unga som växer upp i fattigdom och i områden med utsatthet, stor arbetslöshet eller sociala problem är det nödvändigt att skolan blir en central aktör som hjälper dem och hindrar att de dras in i kriminella gäng.

Visst finns det flera delar i justitieministerns svar som är bra - delar som jag står bakom och utredningar som jag väntar spänt på. Man visar upp en bild av att det finns bra idéer som på riktigt är brottsförebyggande och inte bara repressiva, men många gånger landar detta ansvar men inte resurserna hos kommunerna.

I den tidigare debatten tog min kollega upp de underskott som kommunerna och regionerna går med. Redan nu får jag signaler från min valkrets om att extraresurser, hjälplärare och till och med skolor kommer att läggas ned eller dras bort. Därför skulle jag vilja fråga Gunnar Strömmer: Hur går kommunernas och regionernas stora underskott hand i hand med regeringens goda ambitioner när det gäller skolans viktiga roll?

Fru talman! Nu har vi dagens andra debatt om det brottsförebyggande och oerhört angelägna arbetet, och därför kände jag att jag behövde hoppa in även i denna debatt. Jag skulle vilja lyfta upp det fruktansvärda våld som hänsynslösa förövare utsätter kvinnor och barn för inom hemmets väggar. Jag tror att vi behöver prata om detta i samma kontext som det förebyggande.

Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott. Våldet kränker och begränsar den utsattas grundläggande fri- och rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Våldet drabbar också de barn som tvingas bevittna övergreppen. Att som barn falla offer för våld i hemmet ökar risken för att man i vuxen ålder utsätter andra eller själv blir ett offer. Även här är skolan och socialtjänsten oerhört viktiga aktörer.

Detta är förövare som finns i alla samhällsgrupper och kommer från alla olika bakgrunder, och det är våld som har förekommit i alla tider. Varje form av våld eller hot om våld mot kvinnor begränsar tryggheten och friheten även för de kvinnor som inte själva utsätts. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt.

Även på detta område bedrivs det riktigt bra och viktigt arbete i landets kommuner. Under den tidigare regeringen har förstärkta och mer långsiktiga resurser tillkommit till kvinno- och brottsofferjourer. Kommunerna har fått ökade möjligheter att skriva IOP-avtal med jourer och civilsamhället som främjar kontinuitet och samverkan. Nya mottagningar, relationscentrum och enheter för våldsutsatta har startat.

För ett tag sedan var jag i Bollnäs och träffade Trygghetens hus, där socialtjänst och polis samverkar tätt. Man har kontinuerliga möten med såväl skolorna som primärvården - hälsocentralerna. Man är också ute och informerar, träffar gymnasieklasser och högstadieklasser och pratar om våld i unga parrelationer, som också är ett väldigt viktigt ämne. Här har man möjlighet att se och fånga upp även väldigt tidiga tecken på våld och bryta en annars förödande våldsspiral.

Fru talman! Min fråga till justitieministern är hur regeringen ser på just det våldspreventiva arbetet mellan polis, skola och socialtjänst när det gäller mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim och Sanna Backeskog för värdefulla inlägg i en angelägen fråga och ett angeläget ämne.

Jag ska börja med det som kanske handlar framför allt om det brottsförebyggande arbetet, alltså att man ska få barn och unga att inte kliva in och starta en brottskarriär. Där råder det ingen som helst tvekan om att samspelet mellan polis, skola och socialtjänst är helt avgörande.

Jag har också tagit del av uppgiften om att nära hälften av landets skolor saknar ett sådant mer strukturerat samspel. Det ankommer naturligtvis inte bara på skolorna, utan socialtjänst och polis måste så att säga bjuda till. Det kan finnas lokala variationer, och det kan finnas personrelaterade frågor och allt sådant som påverkar. Men sammantaget är det förstås en väldigt nedslående bild. Och det är oerhört avgörande att siffran är 100 och inte 50, därför att ett nära samspel mellan olika aktörer som var och en sitter på information men också med olika verktyg som behövs för att hantera situationen är avgörande för att få till detta.

Jag tror att reformen av sekretessreglerna har en enormt stor potential, även om jag också tror att både struktur, alltså lagstiftning, och kultur spelar roll. De som hävdar att det förmodligen går att samspela mer offensivt redan inom ramen för dagens sekretessregler torde ha rätt. Men samtidigt kan man säga att många på goda grunder också känner sig rädda för att kliva fel, med stora konsekvenser för dem som det berör och också med risk för att bryta mot lagen. Vi ska därför göra det enkelt att göra rätt och låta det vara en viktig injektion in i detta samspel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det krävs också en kulturell förflyttning eller en perspektivförflyttning som väldigt väl symboliseras av det som Sanna Backeskog nämnde, att socialtjänst och polis ibland flyttar ihop, vilket har skett i olika delar av landet. Det är en väldigt konkret bild av hur nära man i grund och botten vill att detta samspel ska vara.

Samverkan har även andra förtjänster. Hela poängen är egentligen att ta ett bredare grepp där vi också fångar sådant som kanske inte nödvändigtvis behöver bli en fullt så allvarlig brottslighet men också annan problematik som kanske är av mer social karaktär, eller att barn är brottsoffer i en hemmiljö där pappan slår mamman eller att andra nära relationer präglas av våld.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi har bandbredden att orka se fler perspektiv än "bara" det gängrelaterade våldet. Det råder ingen tvekan om att det är ett utomordentligt stort samhällsproblem. Men det betyder inte att exempelvis mäns våld mot kvinnor har blivit ett mindre problem. En del av frågorna - det hedersrelaterade våldet - är oerhört avgörande att knäcka för att lyckas i en massa andra hänseenden. Det behöver för den delen inte vara hedersrelaterat våld, utan det kan vara andra begränsningar som sker så att säga i hederns namn.

Allt detta kan man inte komma åt med mindre än att det finns en nära samverkan. Jag ser därför att det som vi nu gör och som kanske framför allt drivs av utvecklingen när det gäller de grövsta brotten också skapar oerhört mycket bättre förutsättningar att klara andra angelägna uppgifter.

Nu är jag ganska långt utanför mina dagliga domäner, men det finns en del underlag som tyder på att till exempel verktyget orosanmälan inte används i den utsträckning som verkligheten förmodligen egentligen motiverar. Det är alltså befintliga verktyg som av olika skäl inte används så offensivt som de borde. Det borde ses som en omsorgshandling på ett annat sätt än i dag.

Sekretessen har vi nämnt och hur vi ska använda den typ av verktyg som är både mer ingripande och mer offensiva. Får vi till detta grepp kan vi i bästa fall lösa både den grova brottsligheten och annan brottslighet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Det blir tydligt i denna debatt att det egentligen finns flera områden där vi har ganska stor samsyn. Precis som statsrådet nämnde i sitt svar behöver vi fortsätta jobba med denna fråga tills hundra procent av Sveriges alla skolor pratar om att de har ett gott samarbete med polisen, socialtjänsten och så vidare. Jag tror att det egentligen är då som vi kommer att se den tydliga effekten.

Men efter också ha suttit här och lyssnat på den tidigare debatten är jag fortfarande orolig. Mycket av detta ligger nämligen på kommunerna, och det som kommunerna just nu står inför är stora nedskärningar. Som jag nämnde får jag information från min valkrets och från kommuner om att det kommer att dras in på resurshjälp, hjälplärare och rastvakter, och man lägger till och med ned skolor just för att kommunerna går på knäna.

Då kan jag undra hur regeringen kan prata om satsningar när vi ser att detta är de effekter som det får ute i samhället. Är det inte så att dessa satsningar egentligen bara är hål som man försöker täppa till och som regeringen också är ansvarig för? Det går nämligen inte att lägga fram en budget där man drar ned på vissa verksamheter för att sedan säga att man gör vissa satsningar. Den ekvationen går inte ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De senaste veckorna har Sverige tyvärr skakats av extremt brutalt gängvåld. Det har eskalerat. Vi ser barn som mördar barn. Vi har oskyldiga som har drabbats. Vi har välfärdspersonal och anhöriga som nu tyvärr också har blivit måltavlor.

Det som behövs just här och nu är att vi gör tydliga insatser för att lugna ned situationen men också för att stoppa nyrekryteringen och se till att inga fler unga dras in i gängvåldet eller faller offer för det dödliga våldet.

Vi socialdemokrater vill se en tydlig satsning på det brottsförebyggande arbetet, och vi motsätter oss de nedskärningar som regeringen och Sverigedemokraterna gör. Självklart behöver polisen just nu fokusera på att lösa brotten och se till att gripa ännu fler gärningsmän. Men därför blir det förebyggande arbete som just skolan gör extra viktigt. Då måste det också finnas ett upparbetat samarbete mellan skolor och polisen för att detta arbete ska kunna göras.

För att vända utvecklingen på lång sikt vill vi socialdemokrater också stärka skolan. Vi vill förstärka likvärdighetsbidraget till skolan och se till att de skolor som har det tuffast också får mest pengar. Det är bland annat sådana satsningar som vi ser skulle göra skillnad på både kort och lång sikt. Men framför allt föreslår vi socialdemokrater faktiskt en ökad generell satsning på kommunerna just för att de går på knäna.

Jag tycker att det är dags att regeringen och Sverigedemokraterna faktiskt på allvar ser vad som händer runt om i Sverige och i landets kommuner. Vi ser att stora nedskärningar kommer att ske nästa år. Vi ser att skatter kommer att behöva höjas. Men vi ser tyvärr också att det ibland måste kombineras och att man både höjer skatten och gör stora nedskärningar för att se till att lösa den kris som råder just nu.

Ska vi på allvar öka samverkan som är så otroligt viktig för att bryta nyrekryteringen måste kommunerna ges rätt förutsättningar. Det som sker lokalt måste också oftast lösas lokalt.

Förra veckan rapporterade SVT Nyheter vilka åtgärder som har varit viktigast för att få bukt med gängkriminaliteten och de skjutningar som drabbade Malmö för några år sedan. Och de viktigaste faktorerna var satsningar på skolan. Men om det är något den här regeringen och Sverigedemokraterna inte verkar vilja satsa på är det just resurserna till skolan.

Som nämnts tidigare i debatten, och som jag har varit inne på, går landets kommuner och regioner med stora underskott - hela 28 miljarder kronor inför 2024. Det kan tilläggas att 94 procent av landets lärare känner stor oro över nedskärningarna i skolan och vad de ska leda till.

Vad är regeringens svar till landets oroliga lärare när resurserna inte räcker till för deras huvudsakliga uppgifter och än mindre för det brottsförebyggande arbetet?

Fru talman! Det tar lång tid att bygga upp insatser för tydlig samverkan om de ska göra bra skillnad, men det går ganska fort att rasera dem om resurserna tryter. Jag känner mig orolig för om alla dessa kommuner som gör så mycket bra i dag kommer att ha möjlighet att bedriva våldsförebyggande arbete och ge stöd till våldsoffer i samma utsträckning när resurserna krymper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller våld i relation ser man att det ökar i ungefär samma takt som gängkriminaliteten. Om det är någonting jag tror att vi skulle behöva lägga mer tid, resurser och eftertanke på är det de destruktiva maskulinitetsnormerna och hur vi kan arbeta förebyggande och normförändrande.

Destruktiva maskulinitetsnormer är destruktiva på både individ- och samhällsnivå. Jag tror att fler evidensbaserade insatser behöver göras där. Det finns mycket som tyder på att män inte söker vård eller stöd vid psykisk ohälsa i samma omfattning som kvinnor gör. Tre gånger fler män än kvinnor dör i alkoholrelaterade sjukdomar, och åtta av tio som drunknar är män. En betydligt högre andel män än kvinnor uppger att de saknar en nära vän, och cirka 85 procent av de personer som misstänks för våldsbrott är män.

Det finns framgångsrika koncept och evidensbaserad forskning kring hur man kan jobba brottsförebyggande med män och unga pojkar i skolorna, men för det behöver skolorna och välfärden ordentligt med resurser. Vi behöver ta till de framgångsrika recept som finns, till exempel Shanazi hjältar i Gävle som jobbar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Där har Högskolan i Gävle precis visat på väldigt framgångsrika resultat. Unga pojkar får i grupp lära sig mer om vilka normer och värderingar man vill se, att kunna stå upp för sig själv och prata om känslor. De är väldigt positiva förebilder ute i skolorna, men det krävs att skolorna har resurser.

Fru ålderspresident! Jag tänker säga ett par saker. Den första handlar om det jag uppfattar som mytbildning kring regeringens ekonomiska politik vad gäller välfärden.

Saken är den - och det trodde jag ändå att Socialdemokraterna hade med sig som långvarigt statsbärande parti - att det största hotet mot både löntagarnas och kommunernas och regionernas plånböcker och mot välfärden är en inflation som gröper ur pengarnas värde. Det är den stora, långsiktiga utmaningen för skolorna, förskolorna, sjukvården och all välfärd här i landet. Redan där läggs vissa restriktioner på en ansvarsfull ekonomisk politik.

Det viktigaste vi kan göra för välfärden långsiktigt är att så snabbt som det bara går återfå ett läge där pengarna inte tappar så förfärligt raskt i värde. Det är bakgrunden till att regeringen har skapat ett reformutrymme som förvisso innehåller en hel del pengar men som ändå är ansvarsfullt om man ser på totalen. 40 procent av det utrymmet går till kommunerna och regionerna, alltså till välfärden. 16 miljarder går i statsbidrag till kommunerna. Det betyder att staten tar halva notan för kommunernas och regionernas samlade underskott. Det är ingen dålig insats av någon stat eller på någon nationell nivå i ett läge där tillväxten är låg, konkurrenskraften hackar och inflationen varje dag reducerar värdet på pengarna.

Det är ett ansvarsfullt grepp om ekonomin att satsa så mycket på välfärden och för den delen även göra de rekordsatsningar som sker inom budgeten på rättsväsendet under samma period. Det tycker jag att det finns all anledning att sätta värde på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra jag vill säga är att det är en villfarelse att det inte skulle finnas satsningar på skolan. Det är tvärtom. Utbildningsministern borde få vara här nu och försvara sina förhandlingsframgångar i budgetprocessen. Många andra statsråd känner sig besvikna över utfallet, men det gör inte skolsidan. Den har både resursmässigt och kvalitativt varit väldigt framgångsrik i budgeten. Det gäller också det som går rakt på det socialpreventiva arbetet: kartläggning av språkkunskaper, förstärkning av sfi, bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor i utsatta områden och skolsociala team. De är utomordentligt viktiga.

Om vi tittar på kommunala skolor - eller friskolor för den delen - runt om i landet som verkar i socioekonomiskt utsatta områden kan vi konstatera att också med befintliga resurser blir resultaten väldigt olika beroende på vad man gör med de befintliga resurserna. I Järva, som är en del av Stockholm, har man haft en fantastisk utveckling av skolresultaten under senare år. De lyfter själva fram ett par tre framgångsfaktorer, och en av dem är ett väldigt tydligt fokus på kunskap. Man är i skolan för att lära. Det är starkt fokus på undervisningen.

Satsningen på skolsociala team som finns i budgeten baseras inte minst på erfarenheten av att skapa resurser i skolan som kan ta hand om det som inte är undervisning, för att få bättre precision och högre nivå på de sociala insatserna i skolan och framför allt för att freda lärarna så att de kan ägna sig åt det de är bra på, nämligen undervisning och att lyfta barnen kunskapsmässigt och pedagogiskt. Jag köper alltså kort och gott inte ledamotens beskrivning.

Om vi ska vara väldigt precisa, och rikta oss till den som vill läsa Excelark i budgetarna, handlar det också i rätt hög grad om vad man räknar in i det brottsförebyggande arbetet. Låt mig säga att siffrorna i Socialdemokraternas budget på sina håll är både runda och ganska generöst intryckta under paraplyet brottsförebyggande arbete. Det finns till exempel skolsatsningar som i och för sig kan vara berättigade men som också finns i regeringens budget utan att räknas in under paraplyet brottsförebyggande arbete.

All in all sker det enormt stora satsningar på välfärden i ett trängt ekonomiskt läge, och en betydande del av dem kommer att ha påtaglig effekt också för att förhindra att barn och unga dras in i brottslighet.

Fru ålderspresident! Jag tror att jag och statsrådet helt enkelt får agree to disagree när det gäller olika budgetar och de satsningar som görs.

Jag vill dock börja med att tacka statsrådet för den här interpellationsdebatten och, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, för att vi ändå kan ha en viss samsyn kring vissa av de åtgärder som borde vidtas. Precis som nämnts i en annan debatt borde vi som representanter för de två största partierna, alltså Socialdemokraterna och Moderaterna, kanske samverka mer kring de här frågorna för att göra skillnad på riktigt.

Skjutningarna och sprängningarna når tyvärr nya rekordnivåer, och Sverige har under det senaste året blivit farligare. Brottsligheten och våldet skadar, dödar, splittrar familjer och skapar oro och rädsla. Den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen utmanar vårt samhälle och den samhällsgemenskap som vi varje dag måste stå upp för. För att komma till rätta med den här problematiken krävs åtgärder på flera områden, för kriminalpolitiken kan inte bära hela lösningen. Det jag ville få fram med min interpellation var hur viktigt det är att även andra aktörer såsom skola och socialtjänst är del av lösningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker alltså inte med att bekämpa brott. Vi måste också bekämpa brottens orsaker, och då krävs en utbildningspolitik som faktiskt når alla barn och en socialpolitik som bygger trygghet för alla. Jag anser dock fortfarande att det finns en problematik med den lösning som regeringen lägger fram. Det behövs mer resurser till kommuner och regioner, för just nu riskerar vi neddragningar inom skolan.

Jag hoppas att regeringen inser att stora ord kring det brottsförebyggande arbetet också kräver resurser till de aktörer som gör skillnad. Vill man att skolan ska vara en viktig aktör som ser till att varje barn får bli sitt bästa, fångar upp barn och unga som är på glid och ökar samverkan med polisen måste också resurserna riktas rätt.

Mina uppmaningar är: Gör om, gör rätt! Prioritera våra kommuner och regioner! Prioritera välfärden och skolan! Prioritera våra barn och unga!

Fru ålderspresident! Jag tackar än en gång Anna Wallentheim för en fin diskussion om angelägna frågor.

Först och främst vill jag understryka att det samhällsproblem som vi nu diskuterar är av ett djup och en vidd som är närmast oöverskådliga. Det har kommit till under en lång följd av år. Det har skett en tredubbling av skjutvapenvåldet på tio år. När det gäller barnen är den förskräckliga siffran 80 åtalade bara så här långt i år för de allra grövsta brotten: mord, mordförsök, medhjälp till mord och så vidare. Det är en siffra som för tio år sedan inte var 80 utan 8.

Det sker en tillväxt av de kriminella nätverken med en nyrekrytering på tre personer per dag och 1 000 per år, i hög grad unga. Det är en brottslighet som tränger sig allt längre ned i åldrarna. Den 15-årsgräns kring vilken vi byggt upp både straffrätten och socialtjänsten är helt omsprungen av en verklighet där förövarna kan vara 12, 13 eller 14 år även i fråga om de allra grövsta brotten. De utnyttjas förstås på ett mycket cyniskt sätt av dem som ligger bakom den här brottsligheten.

Jag går gärna med på att vara överens om att inte vara överens när det gäller ekonomin. Om man i ett inflationsläge av det slag som Sverige har i dag avsätter 40 procent av 40 miljarder till kommunerna är det en enormt stor satsning på välfärden i ett läge när pengarna tappar värde. Vad gäller profilen på de satsningar som rör det område vi nu talar om skulle jag säga att vi inte bara får en rejäl offensiv på den repressiva sidan utan också får en större precision och högre kvalitet i det brottsförebyggande arbetet framöver.

Det handlar nämligen också väldigt mycket om vad man gör med pengarna. Sekretesshinder rivs för att vi ska få bättre tryck i befintliga resurser. Riksdagen kommer att få mötas av en del ganska kärva förslag också på det socialpreventiva området. För att ta ett sådant exempel är utökat ansvar till närområdet för föräldrarna när det gäller barns brottslighet en ganska omdiskuterad fråga, men jag menar att den är mönsterbrytande och superviktig.

Jag för alltså gärna en diskussion om medlen och ekonomin. Där är vi möjligtvis mer överens än vad debatten ger intryck av. Det svåra kommer när vi ska diskutera vad vi ska göra med pengarna framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.