Barnperspektiv i biståndet

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt jag ska arbeta för att garantera att barns rättigheter tas till vara i svenskt bistånd och verka för att flickors rättigheter garanteras i biståndet utan en feministisk utrikespolitik samt om regeringen gjort någon konsekvensanalys utifrån barnkonventionen av den nya reformagendan för biståndet.

Regeringens reformagenda Bistånd för en ny era - Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt visar tydligt att regeringen lyfter fram barn och barnets fri- och rättigheter. Precis som Lotta Johnsson Fornarve skriver uppmärksammar regeringen i reformagendan att barn ofta är de som är allra mest utsatta och drabbas värst av fattigdom, krig, klimatförändringar och katastrofer. Att hitta synergier mellan bistånd och handel är i regeringens reformagenda centralt för att långsiktigt motverka fattigdom bland barn. Det är också genom investeringar i den yngre generationen som biståndet kan hjälpa till att lägga grunden till en mer långsiktig positiv förändring av välståndsnivån i fattiga länder.

Det är felaktigt att regeringens sänkning av biståndet skulle innebära försämrade förutsättningar att tillgodose barnets fri- och rättigheter och behov i världen. Ökad biståndseffektivitet bidrar till att fler barn kan nås av resurser och att färre resurser går till fel aktörer eller korruption. Svensk biståndspolitik är fortsatt generös. Med en biståndsbudget för 2023-2026 om 56 miljarder kronor per år och ett tak för migrationsavräkningar - högst 8 procent av biståndsbudgeten - har regeringen skapat bättre förutsättningar att kunna planera en förutsägbar och effektiv verksamhet.

I reformagendan klargörs att regeringen intensifierar sitt arbete mot skadliga sedvänjor som könsstympning och tvångssterilisering som riskerar att drabba flickor. Det är en viktig del av regeringens arbete för att kvinnor och flickor ska vara fria att själva bestämma över sina liv och kroppar.

Att biståndet även ska värna svenska intressen som anges i reformagendan står inte på något sätt i motsättning till att värna barnets fri- och rättigheter. Tvärtom är det ett svenskt kärnintresse att bidra till barnets fri- och rättigheter globalt.

Regeringens betydande insatser för att säkra ukrainsk spannmålsexport bidrar till att motverka akut hunger i regioner där barn riskerar svält, till exempel i Jemen. Regeringens vinterpaket till Ukraina omfattade bland annat 100 miljoner kronor till Ukrainas spannmålsexport via FN:s livsmedelsprogram inom ramen för initiativet Grain from Ukraine.

Regeringen har också bidragit med 75 miljoner kronor till Unescos krisfond, som bland annat stöder renovering och återuppbyggnad av skadade och förstörda förskolor och skolor i Ukraina.

Förutom Sveriges stora och bibehållna kärnstöd till Unicef tillförde regeringen medel under 2023 för insatser efter jordbävningarna i Turkiet och för humanitära insatser för barn i Gaza.

Sveriges barnrättspolitik grundar sig bland annat på de åtaganden som Sverige har gjort genom att ratificera barnkonventionen. Barnrättspolitiken är sektorsövergripande, vilket innebär att barnets fri- och rättigheter och intressen ska genomsyra all politik och alla verksamheter som rör barn.

Vad gäller den feministiska utrikespolitiken är regeringens uppfattning att användningen av begreppet feministisk utrikespolitik har lett till att etiketten skymt innehållet i politiken. Engagemang för jämställdheten ska ge konkreta resultat och fokusera på innehåll, inte etikettering.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Vart femte barn i världen lever i dag i en konfliktzon. Enligt Rädda Barnens rapport från 2020 rör det sig om minst 420 miljoner barn. Det är fler än någonsin.

Några av de farligaste länderna att leva i som barn är Palestina, Syrien, Afghanistan, Somalia, Jemen och Ukraina.

Situationen i Gaza saknar motstycke. Omkring hälften av dem som fallit offer för Israels våld är barn. Enligt FN har fler barn dödats i Gaza än i alla andra konfliktområden på jorden det senaste året. Tre månader av bombningar har resulterat i tusentals skadade och dödade barn. Nästan en miljon barn har tvångsförflyttats och lever nu i trånga, överfulla områden utan tillräcklig tillgång till vatten, mat och skydd. Barnen lider av allvarliga skador som brännskador och amputeringar och är svårt traumatiserade.

Anser ministern att regeringen har gjort sitt yttersta för att med hjälp av biståndet skydda barnen i Gaza? Jag tycker inte det, sett till att biståndet till UNRWA nu har stoppats. Det är den organisation som ser till att hjälpen når ut. Det finns inget alternativ till UNRWA; det bekräftar även Josep Borrell, EU:s höge representant. Det är oansvarigt att stoppa biståndet till UNRWA och riskera livet på tusentals barn i Gaza.

I Afghanistan är två tredjedelar av alla barn beroende av nödhjälp för att överleva. Landet står inför den värsta matkrisen någonsin. Efter jordbävningen den 7 oktober förra året är situationen särskilt svår. Allt fler barn tvingas arbeta i stället för att gå i skolan, och talibanstyrets restriktioner begränsar flickors fri- och rättigheter. I den här situationen väljer regeringen att skära i biståndet till Afghanistan. Det är både fel och allvarligt.

Kriget i Jemen är inne på sitt nionde år. De som drabbas allra hårdast är barn. UNDP uppskattar att 259 000 människor, nästan 70 procent av dem som dödats, är barn. Men inte heller i länder som Mexiko, Filippinerna eller Myanmar garanteras barnen fullständiga rättigheter.

Krig och konflikter slår också hårt mot alla barn som tvingas på flykt. Barn drabbas direkt av våld och konflikter men också av fattigdom och undernäring, brist på vatten och sanitet och utebliven utbildning och hälsovård.

Sedan den 1 januari 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Sverige ska vara ett land som tar ställning för barns rättigheter nationellt såväl som internationellt. I den nya reformagendan för biståndet konstaterar regeringen att barn ofta är de som är allra mest utsatta. Man skriver också att det finns skäl att uppmärksamma barn när svenskt bistånd genomförs.

Men samtidigt är det svårt att se hur detta ska kunna ske på ett tillfredsställande sätt med regeringens nedskärningar och omläggning av biståndet. Jag ser i stället hur barn överges i Gaza, i Afghanistan och på andra ställen. Har regeringen gjort någon konsekvensanalys utifrån barnkonventionen av den nya reformagendan för biståndet? Jag skulle vilja ha svar på den frågan.

Flickor drabbas särskilt hårt. Ministern säger att det i reformagendan klargörs att regeringen intensifierar sitt arbete mot skadliga sedvänjor som könsstympning och tvångssterilisering som riskerar att drabba flickor. Det är bra, men samtidigt halveras stödet till UN Women, som gör ett oerhört viktigt arbete för att motverka just könsstympning och för att stärka flickors och kvinnors rättigheter. Det går inte riktigt ihop med talet om att prioritera flickor och kvinnor.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för en interpellation om en väldigt viktig fråga! Jag tror att vi i grund och botten är rätt överens, Lotta Johnsson Fornarve, kammaren och jag, om att vi ser fruktansvärda problem i dag där väldigt många barn far synnerligen illa i stora delar av världen. Det handlar om regioner och länder där problemen tyvärr har varit frekventa under lång tid, inte minst i spåren av fattigdom, förtryck och krig. Men det handlar också om nya platser i världen, där vi inte har sett den här typen av problem tidigare.

Det är fruktansvärda scener som utspelar sig i till exempel Gaza just nu; ingen kan vara oberörd inför detta. Vi tänker också på de barn som blev utsatta för Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober.

Vi ser också, kopplat till exempelvis fattigdom, något som har understrukits för mig på de olika resor jag har gjort. Det handlar inte bara om traditionella låginkomstmiljöer, utan vi ser också en stor fattigdom i många medelinkomstländer. Det är faktiskt till och med så att en tydlig majoritet av världens fattiga bor just i medelinkomstländer. Så långt, fru talman, är vi är överens.

Sedan är det inte alltid helt enkelt att verka i de här länderna. Afghanistan, till exempel, är ett land som Sverige under lång tid har haft ett stort internationellt samarbete med. Nu har man tyvärr fått en regim i Afghanistan som inte vill ha internationell hjälp på plats och som till och med säger att Sverige ska be om ursäkt för att vi verkar på plats i Afghanistan, hjälper kvinnor och barn etcetera. Det har också tydliggjorts att kvinnliga hjälparbetare inte längre är välkomna i Afghanistan.

Då är det svårt att verka. Jag beklagar det, för regeringen tycker att det är viktigt att hjälpa till. Men vi har naturligtvis också ett ansvar för de hjälparbetare och de personer som Sverige sänder ut och för deras säkerhet. Det är alltså inte alltid de här sakerna ligger i den svenska regeringens händer, utan vi möter tyvärr en miljö där ute som är väldigt svår.

Det blir lite märkligt när interpellanten anklagar regeringen för att göra situationen värre. Jag vill bara påpeka att om man tittar på till exempel stödet till FN:s barnfond ser man att Sverige 2023 var den sjunde största givaren i hela världen. När det gäller kärnstödet är Sverige den tredje största givaren i hela världen. Det är inte så illa för ett land med 10 miljoner människor.

Häromdagen fattade regeringen beslut om en helt ny strategi för mänskliga fri- och rättigheter med tydligt fokus på bland annat barns rättigheter. Det handlar om 900 miljoner för 2024. Vi är också tydliga, fru talman, i den reformagenda som vi har presenterat för riksdagen med hur centrala de här frågorna är.

Vi ställer om biståndspolitiken. Vi ställer om den därför att vi är måna om att svenska biståndspengar alltid ska gå till rätt saker och att vi alltid ska uppnå resultat. Vi ska lämna det traditionella fokus där vi nästan bara pratar om hur mycket pengar vi lägger på någonting men mer sällan om vad vi faktiskt uppnår.

Om man inte uppvisar resultat och om man inte är intresserad av att förändra sig när man får kritik tycker vi från regeringens sida att det är en ansvarsfull hållning att omlokalisera medel till andra organisationer och aktörer som är mer intresserade av att arbeta med kvalitet. Det ligger inte minst i barnens intresse.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar på min interpellation! Jag är glad att vi är överens om att det är viktigt att stödja barn med hjälp av bistånd. Men det måste också visas i konkret handling. Jag skulle vilja få svar på frågan om regeringen har gjort någon konsekvensanalys i enlighet med barnkonventionen när det gäller reformagendan för biståndet.

I Ukraina har barn och familjer drabbats hårt av kriget. De har fått sina liv förstörda. Barn har förlorat familjemedlemmar, sitt hem och sin skola. Flyglarm och skyddsrum har blivit en del av det nya normala. Unicef är en FN-organisation som har funnits i landet sedan dag ett när kriget utbröt och som fortsatt finns på plats. Det är bra att Sverige stöder Unescos krisfond, som bland annat stöder renovering och återuppbyggnad av skadade och förstörda förskolor och skolor i Ukraina.

Men jag blir oroad över att Sverige nu skär ned på kärnstödet till FN. FN har de muskler som krävs för att snabbt vara på plats i en akut krissituation som i Ukraina, Afghanistan och Palestina. Kärnstödet behöver snarare stärkas.

När det gäller den feministiska utrikespolitiken säger ministern att den bara har varit en etikett. Men utvärderingen visar att den feministiska utrikespolitiken har haft effekt och att flera länder har följt det svenska exemplet. Att nu överge den är att skicka fel signaler, som kan äventyra det strategiska arbetet för flickors rättigheter.

Mer än 40 procent av Afghanistans befolkning är under 15 år. 23,7 miljoner afghaner bedöms enligt FN vara i behov av akut hjälp under 2024. Det är mer än halva befolkningen. Majoriteten av dessa är barn och kvinnor. Mer än 3 miljoner barn under fem år är undernärda. Barnarbete och barnäktenskap tilltar, och frekvensen av våld i hemmet rapporteras öka. Flickors utbildning är hotad till följd av talibanregimens kvinnofientliga lagstiftning. Endast 3 procent av landets flickor har tillgång till utbildning över årskurs 6. Här är de insatser som Rädda Barnen, Unicef och Svenska Afghanistankommittén gör mycket viktiga för att erbjuda exempelvis utbildning till flickor.

Detta stöd skulle man ha kunnat fortsätta med utan några problem, som jag ser det. Det är allvarligt att regeringen nu skär ned på stödet till Afghanistan. Varför väljer regeringen att dra ned på Sveriges stöd till afghanska barn och kvinnor när det behövs som allra mest?

Barnen i Gaza är troligen de barn som i dag är allra mest utsatta. Tusentals barn har dödats och ännu fler skadats och fått ben eller armar amputerade - för att inte tala om alla de barn som är svårt traumatiserade efter att ha upplevt och bevittnat hur deras nära och kära dödats och skadats. Att i det här läget stoppa biståndet till UNRWA är ett hårt slag mot barnen i Gaza.

Ministern har tidigare sagt att det går att omfördela biståndet till andra organisationer i Gaza, men det är inte möjligt. Det bekräftas av organisationerna själva, som säger: Vi kan inte göra detta. Vi är beroende av UNRWA för att få ut stödet. Det finns ingen annan organisation som kan nå ut till de behövande i Gaza på det sätt som UNRWA gör. 2,2 miljoner människor i Gaza står på randen till en svältkatastrof, vilket självklart drabbar barnen allra hårdast. Här måste regeringen tänka om och tänka rätt.

Det är uppenbart att regeringen måste göra mer för att garantera att barns rättigheter tas till vara i svenskt bistånd.

Jag vill återigen få svar på frågan: Har regeringen gjort någon konsekvensanalys utifrån barnkonventionen när det gäller den nya reformagendan för biståndet?

Fru talman! Jag är glad över att Lotta Johnsson Fornarve fäster så stor vikt vid regeringens reformagenda för biståndet. Vi ser ju stora möjligheter att förändra biståndet för att uppnå bättre resultat och sätta fokus på just kvalitet och effektivitet, något som länge har varit ganska bortglömt i biståndsdebatten till förmån för att i stället betala ut så mycket pengar som möjligt. Detta är den inriktning som vi vill se för svenskt bistånd. Sedan kommer vi att operationalisera detta i olika landstrategier, i bilaterala strategier och i tematiska strategier. Det är så som biståndspolitiken är utformad.

Detta är ingen nyhet, och det vet Lotta Johnsson Fornarve. Så har biståndet fungerat under olika regeringar av olika politisk färg. Vad gäller stöd till organisationer som arbetar med barnfrågor vill jag återigen understryka att Sverige alltså är den sjunde största givaren till FN:s barnfond - ett land med 10 miljoner människor är den sjunde största och vad gäller kärnstöd den tredje största. Det rimmar inte helt med den beskrivning som Lotta Johnsson Fornarve vill göra gällande här, alltså att detta inte skulle vara prioriterat. Det är ju alldeles uppenbart att vi är prioriterat, annars hade ju Sverige inte varit en så stor givare.

Vi vill också att detta ska genomsyra många av de strategier och arbeten som vi har, och det finns också tydliga formuleringar om detta i regeringens reformagenda.

Det är en fruktansvärd humanitär situation i Gaza, men det är också viktigt att komma ihåg att detta inte är något argument mot att säkerställa att biståndsmedlen når fram och gör skillnad och inte hamnar i felaktiga händer. Det är snarare ett argument för att man ska säkerställa att pengarna når fram till de barn och kvinnor i Gaza som upplever en väldigt svår situation. Pengar ska inte hamna hos personer som kanske till och med har deltagit i terroraktiviteter eller uttrycker stöd för terror. Svenskt bistånd ska aldrig någonsin komma ens i närheten av terrorism.

Jag vill påpeka att den här regeringen har ökat det humanitära stödet till civilbefolkningen i Gaza. I höstas presenterade vi ett totalt stödpaket på 210 miljoner kronor i förstärkt humanitärt stöd. De pengarna fördelades till andra organisationer än UNRWA. Nu rör det sig om 31 miljoner kronor, och det är klart att om det gick att fördela 210 miljoner kronor för bara några månader sedan i humanitärt stöd till andra organisationer tror jag att det finns goda förutsättningar för att lyckas fördela 31 miljoner kronor just nu.

Men det är viktigt att vi går till botten med den här väldigt allvarliga informationen. Det är inte ansvarsfullt att sopa problemen under mattan och att bara betala ut pengar innan vi vet hur det ligger till. Är detta toppen på ett isberg, och finns det mer information eller inte? Det är en tydlig prioritering från regeringens sida att säkerställa kvaliteten på biståndet. Därför stoppar vi inte biståndet, utan vi omfördelar det till andra humanitära organisationer.

Det som långsiktigt kan ge en positiv utveckling för många barn i världen är ju mer av handel, entreprenörskap, innovation och marknadsekonomi. All historisk erfarenhet visar att det är just detta som lyfter länder och invånare upp ur fattigdom. Det löper också som en röd tråd genom vår reformagenda att hitta den typen av synergier som är som är så viktiga. Det är också något som mottagarländerna själva efterfrågar. De vill ha mer av investeringar, mer av handel och jobb. Min fråga till Lotta Johnsson Fornarve blir naturligtvis om Vänsterpartiet vill ställa sig bakom dessa viktiga reformer för att hjälpa mottagarländerna att häva sig upp ur fattigdom och handla mer och få mer företag med högre tillväxt och fler jobb.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Ministern indikerar att det tidigare biståndet har varit ineffektivt och inte fungerat. Det är ju inte sant. Sveriges bistånd har fått oerhört höga betyg i internationella jämförelser och hamnat på topp, så att säga.

Det är bra att man stöder FN:s barnfond, men det betyder inte att man ska skära ned på stöd till andra viktiga områden, till exempel Afghanistan och till UNRWA i Gaza, eftersom det drabbar de allra mest utsatta barnen hårt. Det är klart att pengarna ska nå fram.

Vi vet i dag att det är UNRWA som ser till att pengarna når fram i Gaza. Det säger alla stora internationella biståndsorganisationer. De är beroende av UNRWA för att få ut stödet. Det är UNRWA som på marken ser till att biståndet når ut. Detta är också något som flera länder har sett och som EU:s utrikesminister, höge representanten Josep Borrell, också understrukit: Stoppa inte biståndet till UNRWA. Också FN:s generalsekreterare uppmanar världens länder att inte stoppa detta bistånd, för det drabbar befolkningen i Palestina oerhört hårt.

Självklart ska man utreda anklagelserna, men man kan inte straffa hela organisationen med tusentals anställda. Framför allt kan man inte straffa hela den palestinska befolkningen och riskera att 2,2 miljoner människor hamnar i svält, något som naturligtvis drabbar barnen särskilt hårt.

Sverige måste göra rätt här och se till att återupprätta stödet till UNRWA. Vi måste jobba för ett eldupphör. Vi måste fortsätta att stödja barn världen över. Det är helt enkelt nödvändigt eftersom situationen när det gäller barn ser fruktansvärd ut. Vi måste göra en ordentlig konsekvensanalys utifrån barnkonventionen när det gäller den nya reformagendan för biståndet.

Fru talman! Låt mig bara understryka att det finns gott om olika utvärderingar som pekar på att inte minst styrningen av svenskt bistånd har varit undermålig. Det är också ett faktum som understryks i andra utvärderingar att väldigt många länder som har fått väldigt stora summor, mångmiljardbelopp till och med, i svenskt bistånd, ibland under flera decennier fortsätter att vara lika beroende av bistånd nu som de var då. Då kan man förstås fortsätta att göra som man alltid har gjort - och fortsätta att vänta sig att det ska vara ungefär som det är i dag - eller försöka bryta ny mark.

Vi är måna om att fokus i biståndspolitiken ska handla mer om vad vi uppnår och om kvalitet och effektivitet än bara om hur mycket pengar som betalas ut. Det är viktigt att försöka hitta synergier med den viktiga handelspolitiken, entreprenörskap och småföretagande, så att människor får ett jobb att gå till och kan ha en egen försörjning. Då lyfter man ju hela familjer upp ur fattigdom också. Detta är den fantastiska resa vi ser att många länder har lyckats göra.

Vi måste understödja den utvecklingen och se till att vi har en situation där handel och bistånd inte ses som två olika saker utan som olika sidor av samma mynt. Det måste ske en samverkan. Det är detta som väldigt mycket av vår reformagenda handlar om.

Vad gäller Afghanistan är det svårt att verka på plats i landet eftersom talibanerna inte vill ha några hjälparbetare där. Exempelvis släpper man inte in kvinnor i landet. Det är väldigt svårt att komma runt det faktum att förutsättningarna har förändrats drastiskt på kort tid. Jag beklagar det, men det är ett beslut som har fattats av talibanregimen.

Jag vill också påpeka att UNRWA-medel omlokaliseras till andra humanitära organisationer medan vi går till botten med de här allvarliga anklagelserna. Jag hoppas att vi ska kunna få den typen av utredningar på vårt bord väldigt snart och kunna ta ställning till dem. Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.