Upprustning av infrastruktur i Jämtlands län

Fru talman! Kalle Olsson har frågat mig om jag kommer att ta initiativ till att påskynda upprustningen av viktig infrastruktur i Jämtlands län och andra strategiskt viktiga områden för att möta totalförsvarets behov utifrån det allvarliga omvärldsläget.

Transportsektorn behöver utvecklas och stärka sin förmåga för att kunna upprätthålla samhällsviktiga funktioner, både vid olika typer av fredstida kriser och vid höjd beredskap eller krig. Det är angeläget.

Natomedlemskapet och utvecklingen av värdlandsstöd kommer att få en betydelsefull påverkan på transportsektorn och myndigheterna inom sektorn. Sverige är nu en fullvärdig medlem i Nato och får del av alliansens operationsplanering, som krav, omfattning och inriktning. Sverige är dock fortfarande en ny medlem, och behoven håller på att utredas.

Regeringen gav i juli 2023 Trafikverket i uppdrag att föreslå åtgärder för att stärka krisberedskap och civilt försvar samt höja förmågan för myndigheterna inom beredskapssektorn transporter vid höjd beredskap och ytterst krig (LI2023/02842). Uppdraget redovisades den 15 januari i år.

I Trafikverkets redovisning av uppdraget framkom det att arbetet med att utveckla förmågorna kopplat till kris och höjd beredskap precis som i andra områden behöver bygga på planeringsunderlag, forskning och erfarenheter från de övningar som genomförs inom verksamheterna och gemensamt med andra aktörer. Det framkom även att det är viktigt att, i den mån det är möjligt, analysera och dra lärdomar av det nu pågående kriget i Ukraina.

Underlaget bereds nu inom Regeringskansliet, och jag följer arbetet mycket noga.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation.

För ganska precis ett år sedan stod statsrådet och jag här och debatterade en interpellation som gällde vägarna i Jämtlands län. De utnämns ofta till Sveriges sämsta. Jag vet att statsrådet bara häromdagen besökte Jämtland och Östersund, och han fick förhoppningsvis en god bild av vad jag och många före mig ofta har tjatat om i den här kammaren och i andra sammanhang. Det är bra.

Det är ett problem i sig att infrastrukturen i Jämtlands län håller så undermålig standard. Det är dåligt för näringslivsutvecklingen och för landsbygdsutvecklingen. Det är i största allmänhet dåligt för människor i deras vardag. Det är dock inte detta som den här interpellationen primärt riktar in sig på. I dag fokuserar vi i stället på totalförsvarets behov av att infrastrukturen i Jämtlands län rustas upp.

Om en säkerhetspolitisk kris, eller i värsta fall krigshandlingar, skulle inträffa i vår del av Europa - i Östersjöregionen - skulle Jämtlands län bli en central punkt när det gäller möjligheterna att föra in materiel, manskap och viktiga förnödenheter. Den korridor som vi ofta refererar till - från Trondheim, via västra Jämtland, till Östersund och sedan antingen norrut, söderut eller vidare österut - aktualiserades redan 2016 i samband med att Sverige ingick avtal om värdlandsstöd med Nato.

Jag påminner statsrådet om detta, för av svaret kan man få intrycket att regeringen tycker att denna fråga är ganska ny eftersom det är precis nu Sverige har gått in i Nato. Jag skulle vilja utmana detta synsätt lite grann. Det är trots allt inte helt nya perspektiv som detta handlar om. Värdlandsstödsavtalet har åtta år på nacken vid det här laget, och kriget i Ukraina är ju inne på sitt tredje år. Att vi lever i en väldigt bister och svår säkerhetspolitisk miljö är inte en nyhet.

När jag förra året ställde en skriftlig fråga till statsrådet på detta tema, om åtgärder för strategiskt viktig infrastruktur i Jämtlands län, fick jag till svar att det är angeläget att jobba med dessa frågor. I dag hör vi att statsrådet återigen säger att det är angeläget. Man kan ju fråga sig, fru talman, hur länge någonting kan vara angeläget utan att så värst mycket materiellt sett händer.

Jag tycker att det finns andra ord som bättre beskriver den tid vi just nu befinner oss i och det ganska begränsade tidsfönster vi just nu har. Man skulle kunna tala i termer av att det är bråttom eller att det är kritiskt. Anledningen till detta är förstås Rysslands angreppskrig mot Ukraina och det faktum att vi lever med en stor osäkerhet när det gäller vad Putin kan komma att hitta på härnäst.

När det gäller Försvarsmakten skulle jag vilja påstå att insikten om att det är så här man måste tänka och jobba har sjunkit in. Det är bråttom och kritiskt - vi kan inte vänta. Vi kan inte heller bygga upp fromma förhoppningar om att bättre tider kan vänta.

Statsrådet svarade att detta är angeläget och att han följer frågan noga, men det var inte svar på min fråga. Min fråga var: Kommer statsrådet att verka för att påskynda upprustningen av strategiskt viktig infrastruktur i Jämtlands län? Påskynda är ett centralt ord här.

Fru talman! Det här är väl inte först och främst en semantisk fråga. Detta är både angeläget, bråttom och kritiskt, och det är därför vi arbetar i högt tempo och mycket nära Försvarsmakten och Försvarsdepartementet. Jag vågar påstå att det departement som jag arbetar på inte på många år, om ens någonsin, har arbetat så nära och integrerat med Försvarsdepartementet. Mitt departement har också tillgång till Försvarsmaktens utpekade behov.

Man kan konstatera, som jag gjorde i en tidigare interpellationsdebatt här på förmiddagen, att Försvarsberedningen har pekat på behovet av att förstärka i väst-östlig riktning, från hamnen i Trondheim, vidare över svenskt territorium till Jämtland och Sundsvall och därifrån, precis som Kalle Olsson var inne på, antingen norrut, söderut eller ut på Östersjön. Detta är en viktig del i att integrera transportsystemet med de olika trafikslagen för att ha en god förmåga. Det var ju också detta som övades under övningen Immediate Response. Den ägde rum lite längre norrut, men det är lika angeläget söderut. Trondheim är både österut och söderut. Detta gäller även österut från Oslotrakten, och där finns kopplingar till Göteborgs hamn. Försvarsberedningen pekar också på att det är viktigt med förstärkning i väst-östlig ledd över Öresund.

Vi har arbetat mycket nära Försvarsdepartementet och Försvarsmakten med detta egentligen sedan vi tillträdde. Det är nu när Sverige blivit medlem i Nato som Sverige har tillgång till de regionala planerna och får insyn i dem. Det är detta som svaret återger, fru talman. Vi är förstås medvetna om de steg som har tagits tidigare och att det säkerhetspolitiska läget är mycket osäkert, vilket gör att denna typ av åtgärder är mycket angelägna. De är kritiska, och det är bråttom - det håller jag med ledamoten om. Det handlar egentligen inte om ordvalet, utan det handlar om att få stark framdrift i frågorna.

Det var därför vi gav Trafikverket ett särskilt uppdrag att ta fram förslag på åtgärder för att stärka krisberedskapen och det civila försvaret och att höja förmågan vid höjd beredskap och ytterst krig parallellt med uppdraget att ta fram inriktningsunderlag, så att vi kan ha med det in i arbetet med den nya nationella planen.

I arbetet med att ta fram inriktningsunderlag lade regeringen in totalförsvarets behov, som inte har funnits med i de senaste nationella planerna. Det är såklart angeläget att ha med detta när man ska fördela och prioritera resurser i infrastrukturen.

Även underhållet av väg- och järnvägsnätet är helt avgörande för att upprätthålla förmåga, också i ljuset av den fråga ledamoten ställde i sin interpellation om hur man säkerställer förmåga samt får möjlighet till och kapacitet för värdlandsstöd, truppförflyttningar och materielförflyttningar.

Jämtland - och även Sverige, om man zoomar ut - har en central roll och kommer att ligga centralt när det gäller Natos förmåga i fråga om truppförflyttningar. Vi är och kommer att vara ett transitland för militär mobilitet och rörlighet och för värdlandsstöd. Därför är åtgärder vad gäller vägunderhållet i Jämtland centrala. Detta var en del av det som jag på plats i Östersund och trakten däromkring fick möjlighet att se och ta del av i förrgår. Jag fick även ta del av Trafikverkets arbete med vägunderhåll, som det utan tvekan finns möjlighet att utöka och utveckla. Det är därför regeringen prioriterar upp underhållet. Detta har varit en prioritet sedan den första dagen och den första regeringsförklaringen. Det är och kommer såklart att fortsätta vara en hörnsten i arbetet med att prioritera i nationell plan, fru talman.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag kanske inte uppfattar ett tydligt svar på frågan om huruvida statsrådet kommer att påskynda de här processerna. Jag hör statsrådet referera tillbaka till den nationella planen och säga att slutsatsen blir att de här strategiska frågorna ska hanteras inom den ramen, inom det vanliga beslutsröret. Då finns det åtminstone en ganska stor risk att det kommer att ta tid.

Fru talman! Det må väl vara hänt att det ofta tar tid att bygga ett nytt stickspår till en industri eller underhålla en inte så hårt trafikerad väg. Det kan ta frustrerande lång tid. Men det vi pratar om här är ju tid som vi eventuellt inte har, eftersom vi lever i den värld vi gör.

Om regeringen nu skulle välja att verkligen påskynda de här processerna och forcera arbetet skulle det ändå ta tid. Det ligger faktiskt i sakens natur. Vi kan ta Inlandsbanan som exempel. Den går delvis genom Jämtlands län, i inlandet, och det är väl känt att Försvarsmakten har uttryckt ett starkt intresse för att kunna nyttja den banan i olika typer av sammanhang. Det är också väl dokumenterat att Inlandsbanan har stora underhållsbehov. Det handlar om att byta ut rälsen, förstärka broar med mera med en prislapp på kanske mer än 10 miljarder. Det är fråga om mycket pengar, stora investeringar och ett stort arbete. Även om regeringen skulle trycka på knappen för Inlandsbanan i dag skulle det alltså ta väldigt lång tid.

Börjar vi då addera de här olika frågeställningarna - rusta upp Inlandsbanan, stärka bärigheten för broar och vägar i Västjämtland, kanske göra flygplatsrelaterade investeringar, investera i uppställningsplatser; listan kan göras ganska lång bara i mitt hemlän, Jämtlands län - inser vi att det är ett tidskrävande arbete, även om man väljer att forcera det hela. Det är inget som görs över en natt.

Därför går jag tillbaka till min ursprungsfråga. Kan statsrådet klargöra om den här typen av viktiga satsningar kommer att hanteras inom ramen för den nationella planen, som ju har en egen utstakad tidsplan, eller om det planeras för någon form av snabbspår?

Fru talman! Jag har en ytterligare fråga, delvis naturligtvis på samma tema. Kan statsrådet resonera om den konkurrens som trots allt ändå riskerar att uppstå mellan infrastruktursatsningar för fredstida behov och infrastruktursatsningar för totalförsvarets behov? Ibland kan man ha turen att de här två intressena sammanfaller, men så behöver ju inte alltid vara fallet.

Bara häromdagen kunde vi höra företrädare för MSB berätta om beräkningar gällande stärkande av krigsviktig infrastruktur. 20 miljarder per år under flera års tid, talade MSB om då. För ett län som Jämtland blir den här frågan väldigt viktig, eftersom medelstilldelningen till länet i dag är så försvinnande liten samtidigt som behoven är så stora.

Kan statsrådet försäkra oss om att vi inte kommer att få den här typen av undanträngningseffekter - att det inte är potthålen, som statsrådet talar om, eller underhållet av de viktiga mindre vägarna i ett län som Jämtland som riskerar att få stryka på foten för den typ av satsningar som vi talar om i dag?

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågorna. Jag fick flera frågor, och jag ska försöka besvara dem alla. Det finns säkert chans att återkomma till dem om jag skulle missa någon.

Det är förstås angeläget att se vad det finns för åtgärder man skulle kunna skynda på, så att de ger effekt på ganska kort sikt, med tanke på att behovet av att rusta upp är påtagligt. Då kommer vi tillbaka till underhållet och potthålen, som innebär en förmågesänkning vad gäller möjligheten att flytta trupp och materiel i väst-östlig riktning. Med en förstärkning som gör att underhållet kan göras snabbare ökar man också förmågan, vilket gör att det finns dubbla användningsområden för investeringarna.

Frågan om konkurrensen mellan civila ändamål och försvarsändamål är mycket relevant. När det gäller möjligheten till medfinansiering går det i EU:s militära rörlighetspott inom CEF-fonden att använda dual-use. Den möjligheten är vad vi nu känner till inte obefintlig vad gäller Natomedfinansiering via NSIP. Detta var någonting som jag hade diskussion om förra veckan på Natohögkvarteret med både assisterande generalsekreterare och tjänstemän. Men det är den militära förmågan som är avgörande för om objekt och satsningar kvalificerar sig för medfinansiering från Nato. Summan för medfinansiering är 1,34 miljarder euro 2024, ungefär 15 miljarder kronor. Även om vi skulle få hela den tilldelningen skulle pengarna inte täcka alla behov i Sverige. Det råder konkurrens även om de medlen.

De regionala planerna tas nu fram för svensk del inom Natomedlemskapet. Här är det viktigt att arbeta nära Nato och vara tydlig med vilka behov som vi ser och som svenskt försvar ser samt förstås få en inblick i de regionala planerna och vara med och ta fram dem. Det är en viktig del för att möjliggöra medfinansiering, och det svarar i någon mån på frågan om konkurrensen.

Men innan riksdagen har fattat beslut om infrastrukturpropositionen för den nationella planen och därmed om hur stor ramen ska vara för infrastruktur kan jag inte stå här och garantera att det här inte kommer att innebära konkurrens. Det kommer att finnas större behov än vad vi kommer att få ram för och få medfinansiering för. Därför är det angeläget både att ha ett högt tempo och att göra noggranna och väl avvägda prioriteringar som stärker försvarsförmågan och i så hög grad som möjligt även stärker transporter av gods och arbetspendling för civila ändamål.

Jag utesluter inte att man behöver vidta en del av de åtgärder som är rena försvarsinvesteringar snabbare eller vid sidan av den nationella planen. Men den nationella planen är ju en viktig del för att få en helhet. Det är därför totalförsvarets behov måste in där, så att man kan göra de prioriteringarna.

Det är inte så att någonting per definition behöver hamna långt framme i den nationella planen när man får in det där, utan det kan tidigareläggas. Just underhållsåtgärder, inte minst på vägsidan, är sådant som kan komma på plats ganska snabbt. Utan att föregripa processen med riksdagen, fru talman, ser jag framför mig att den kan vara tyngre gällande underhåll under de första åren än vad den har varit de senaste åren. Detta skulle också följa den prioritering som regeringen gör av just underhåll av väg- och järnvägsnätet. Det är en bärande del i förmågehöjningen. Det hänger alltså ihop, fru talman.

Fru talman! Poängen med den här interpellationen var ju inte att få en exakt lista från statsrådet på vad regeringen avser att göra framöver, utan poängen var snarare att få den här kvittensen på att vi lever i den säkerhetspolitiska miljö vi gör och att det är bråttom att komma framåt. Statsrådet pratar om framdrift.

Den nationella planen beslutas av den här kammaren 2026 och sträcker sig sedan till 2037. Visst kan man stoppa in projekt tidigt i planen, men det finns risk att saker och ting kommer att dra ut på tiden.

Jag utgår från att statsrådet har läst Försvarsberedningens senaste rapporter. De är väldigt klargörande på många sätt. Jag skulle avslutningsvis vilja fästa särskild uppmärksamhet på de här meningarna: "Det brådskar med uppbyggnaden av hela totalförsvaret. . Situationens allvar kräver en annan politisk ambition, ett annat ledarskap och ett annat förhållningssätt än de nuvarande vilka har utvecklats i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge." Ett annat ledarskap och ett annat förhållningssätt - jag hoppas verkligen att statsrådet tar till sig av de formuleringarna. Vi har passerat punkten där det här bara var angelägna frågor. Jag tror att vi snarare kan säga att det är fara i dröjsmål.

Fru talman! Det är just därför regeringen har agerat inom nuvarande nationella plan. Vi sitter inte på något sätt och väntar till 2026. Vi har visat det i handling genom att skynda på uppdraget för norra Sverige, där satsningar på Malmbanan kommer på plats tidigare tack vare regeringens tydliga utpekande. Vi utreder också reservhamnskapaciteten på Gotland, inte minst utifrån det försämrade säkerhetsläget och Gotlands strategiska läge för försvarsförmågan i Östersjön. Det är uppdrag som är igång nu; Trafikverket arbetar nära försvarsmyndigheterna för att få på plats ökad kapacitet där.

Även vad gäller redundans över Öresund med järnvägsfärjorna mellan Trelleborg och Tyskland har regeringen agerat för att få fram ett underlag för att säkerställa den förmågan. Den är förstås central i händelse av att Öresundsbron inte skulle kunna gå att använda för järnvägstrafik.

Regeringen har med de tre exempel som jag visar här agerat just skyndsamt. Det är angeläget, bråttom eller kritiskt. Vi kan lägga orden åt sidan. Regeringen har vidtagit handling för transportinfrastrukturen. Vi har också skjutit till mer medel för att förstärka vägunderhållet ytterligare utöver vad som ligger i nationell plan. Det åskådliggör det.

Fru talman! Jag utesluter inte, som jag sa, att vi kan behöva göra det på fler viktiga länkar och stråk för att öka försvarsförmåga i ett läge där transportinfrastrukturen antingen är en flaskhals eller möjliggörare för de mycket kraftiga uppbyggnader som nu görs i svenskt försvar och som vi nu gör tillsammans med andra.

Fru talman! Det är därför som jag själv agerar direkt i relation till Nato. Mitt departement arbetar mycket närmare Försvarsdepartementet än någonsin. Vi har full inblick i Försvarsmaktens behov. Det är angeläget, det är bråttom, det är kritiskt och regeringen agerar. Jag tackar för engagemanget och samsynen i de frågorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.