Samhällets beredskap mot påverkanskampanjer och vilseledande information

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag avser att arbeta för att stärka samhällets beredskap mot påverkanskampanjer och vilseledande information. Eva Lindh har även frågat mig om de så kallade trollfabrikerna har påverkat regeringens arbete med beredskapen mot påverkanskampanjer och vilseledande information på något särskilt sätt.

Jag delar Eva Lindhs bedömning att vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetsläge. Jag delar också Eva Lindhs bedömning av vikten av att stärka beredskapen mot påverkanskampanjer och vilseledande information.

Det har på senare år, inte minst i ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, blivit tydligt att vi inte bör underskatta vikten av en beredskap för att bemöta otillbörlig informationspåverkan. Det handlar bland annat om förmågan att identifiera och bemöta vilseledande information som sprids med syfte att destabilisera och polarisera våra samhällen och därmed riskerar att undergräva våra demokratiska processer och vårt demokratiska beslutsfattande. Det handlar också om att öka allmänhetens medvetande om hoten, riskerna och sårbarheterna kopplade till vår moderna informationsmiljö.

I januari 2022, bara veckor före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, inrättades Myndigheten för psykologiskt försvar. Att Sverige har en egen myndighet helt inriktad på att förstärka det psykologiska försvaret är något som utmärker oss globalt. Det psykologiska försvaret utgör en central del i ett trovärdigt totalförsvar.

Myndigheten för psykologiskt försvar har i uppgift att identifiera, analysera och lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. I begreppet otillbörlig informationspåverkan ligger att det handlar om påverkan från främmande makt. Myndigheten för psykologiskt försvar har alltså inte i uppgift att övervaka den inhemska debatten i Sverige.

I uppdraget för Myndigheten för psykologiskt försvar ingår att leda arbetet med att samordna och utveckla myndigheters och andra aktörers verksamhet inom Sveriges psykologiska försvar. Det psykologiska försvaret är något vi bygger tillsammans. I egenskap av minister för civilt försvar har jag därför återkommande under det senaste året kallat till möten med en bred krets av myndighetschefer för att diskutera just samverkan mellan myndigheter när det gäller att hantera otillbörlig informationspåverkan som riktas mot Sverige. Jag har för avsikt att fortsätta kalla till dessa möten, som jag ser som mycket meningsfulla och viktiga.

Med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget pågår just nu en upprustning av totalförsvaret. Arbetet med att stärka beredskapen mot otillbörlig informationspåverkan utgör en viktig del i det arbetet.

Fru talman! Sverige befinner sig fortsatt i ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Ryssland bedriver krig i Europa - bara hundra mil härifrån rasar kriget i Ukraina. Denna olagliga och folkrättsvidriga invasion är inne på sitt tredje år. Vi vet att Rysslands ambitioner inte stannar vid Ukraina. Fler länder står på tur om Ukraina faller.

Det finns naturligtvis även andra hot ute i världen - en orolig värld. Sverige och svenska intressen är fortsatt måltavla för utländska riktade informationspåverkanskampanjer.

När omvärlden präglas av oroligheter försöker vissa att påverka bilden av verkligheten och ges ett större utrymme att göra det, genom att vilseleda med felaktig information eller vrida på sanningen lite i taget för att förvilla och missleda. Målet är att få oss alla att tveka om vad som är sant eller inte och tappa förtroendet för vårt samhälle. Detta är grunden för desinformation och påverkanskampanjer, och det påverkar oss alla mycket.

Det pågår en upprustning av såväl det civila som det militära försvaret; det är bra. Det är tydligt att det läggs särskild vikt, och behöver läggas särskild vikt, vid beredskapen mot det som vi talar om i dag.

Med den inledningen och med tanke på att vi är överens om att finns ett stort hot och att vi är i ett allvarligt läge är det lätt att tro att detta bara kommer utifrån, från främmande makt. Men det har blivit uppenbart att det också kommer inifrån, från kärnan av makten i vårt land. När samhällsprogrammet Kalla fakta visar hur Sverigedemokraternas partikansli driver en trollfabrik med fejkade konton innebär det att vi nu vet att det pågår betalade försök att påverka opinionen i Sverige. Metoden påminner om det vi ser från Ryssland, Iran och Kina liksom från extrema grupperingar på olika håll i Europa. Det innebär att situationen är allvarlig och säkerhetsläget allvarligt i sig, men detta gör det extra allvarligt.

Det var därför jag ställde frågan till statsrådet om tanken är att det ska finnas något särskilt agerande även när det gäller det som kommer inifrån. Precis som statsrådet sa görs mycket, men uppgiften är inte att övervaka den inhemska debatten. Min fråga gäller även just detta. Den situation som råder nu gör nämligen att hotet också kommer inifrån.

All den osäkerhet som hotet och hatet skapar, vilket betalas av Sveriges i alla fall i valet näst största parti, påverkar säkerhetsläget för oss alla. Det är därför jag ställer frågan: Hur tar statsrådet hänsyn till det internationella men också det nationella säkerhetsläget?

Fru talman! Jag är inte helt säker på att jag riktigt uppfattar vad det är Eva Lindh frågar om. Undrar Eva Lindh om vi ska använda svenska myndigheter för att lägga oss i den fria åsiktsbildningen i Sverige? Det är min motfråga. Det är så jag uppfattar frågan, men jag vill säkerställa att det är korrekt uppfattat.

Fru talman! Jag blir lite förvånad över att statsrådet benämner det som trollfabrikerna faktiskt gör, alltså sprider hot, hat och desinformation, som fri åsiktsbildning. Är det så statsrådet ser på detta? Ser han likadant på hur Ryssland och andra försöker använda påverkanskampanjer för att skapa osäkerhet i landet? Det undrar jag. I så fall har vi olika sätt att se på saken.

Jag tycker att det är otroligt viktigt med fri åsiktsbildning - det är vi inte oense om. Det är självklart viktigt att vi ska ha rätten att prata fritt. Yttrandefrihet och allt sådant är otroligt viktigt. Det är precis det jag vill säkra. Jag vill arbeta för att vi ska fortsätta stå upp för demokratin, yttrandefriheten och rätten att tycka vad man vill.

Men det är en helt annan sak att sprida hot, hat och desinformation. Det hotar yttrandefriheten, och det är därför jag frågade om regeringen har påverkats på något sätt av den kunskap man ändå har när det gäller Sverigedemokraterna och deras så kallade trollfabriker. Har det påverkat regeringens arbete med beredskapen mot påverkanskampanjer och vilseledande information på något särskilt sätt?

Det är ganska tydligt att mycket av det som sprids - jag är en av dem som har varit utsatt - kommer från fejkade konton. Men det sprids också information som en del faktiskt, precis som jag pratade om, kan uppfatta som något som långsamt förändrar bilden av verkligheten. Det är något annat, och det är därför jag undrar hur statsrådet tänkte när han ställde sin fråga.

Jag hoppas förstås att Carl-Oskar Bohlin är lika upprörd som jag över det som har hänt. Det är ju väldigt allvarligt. Den här situationen är ett hot mot demokratin. Om Sverigedemokraterna fortsätter att agera på detta sätt känner jag mig inte särskilt trygg när det gäller hur valrörelser framöver ska fungera och hur demokratin ska fungera. Min förhoppning om att Sverigedemokraterna kommer att göra något åt detta är liten eftersom man å ena sidan har nekat till att det finns och å andra sidan har meddelat att man ska fortsätta att jobba som tidigare.

Så det är klart att vi måste förhålla oss till detta på något sätt. Jag tycker verkligen att det är upprörande. Jag är på allvar orolig för vad detta innebär för vår demokrati och för Sverige.

Fru talman! Detta är onekligen ett allvarligt ämne, och det ställer krav på oss alla att vi uttrycker oss med ett visst mått av precision och inte målar med alltför breda penseldrag och klumpar ihop olika storheter med varandra.

Låt mig börja med att säga att hot är kriminaliserat. Hot ska beivras av våra rättsvårdande myndigheter. Det har vi hela rättsväsendet till.

Det är ett problem att förtroendevalda, som fullgör en del av den demokratiska gärningen i Sverige, drabbas av hot. Det ska naturligtvis mötas med samhällets fulla kraft och ytterst beivras av rättsvårdande myndigheter. Hat är vissa fall också kriminaliserat.

Men sedan finns också sådant som är olämpligt men av olika skäl inte bör vara olagligt. Då kommer vi in på yttrandefrihetens territorium. Det vill säga: Om vi vill ha en ordning där allt som är misshagligt eller obehagligt ska vara olagligt har vi heller ingen yttrandefrihet kvar. Jag tror att det är bra att ha de rågångarna klara för sig i diskussionen.

Sedan tycker jag att man begår ett stort misstag, oavsett vad man tycker om olika partier som finns representerade i Sveriges riksdag, när man klumpar ihop dessa partier med antagonistiska stater och deras sätt att bedriva subversion och försöka påverka den fria åsiktsbildningen i Sverige.

Den fria åsiktsbildningen måste ha ett stort utrymme. Men vi måste också skydda oss mot utländska aktörer som vill skada Sverige och svenska intressen. Det är viktigt att göra distinktionen mellan dessa båda, för annars tror jag att vi ganska snart befinner oss på ett sluttande plan.

Motfrågan måste alltså vara: Vad är det i vår lagstiftning som Eva Lindh menar är otillräckligt i dag? Vad mer är det som borde vara straffbart och kriminaliserat? Det är ju detta verktyg vi använder för att komma åt sådant som vi som samhälle har bestämt att vi inte accepterar, till exempel hot. Det är brottsligt i de allra flesta fall, och det ska beivras av våra rättsvårdande myndigheter.

Det finns en underton i frågeställningen. Vi är alla överens om att det som avslöjades kopplat till anonyma konton och Sverigedemokraterna är djupt olämpligt. Som partier har vi alla framfört att vi tycker att man bör kommunicera i eget namn. Olika partier lever i olika grad upp till det, men att säga att det till exempel borde vara kriminaliserat är att gå ett väldigt långt steg längre.

Vi får inget svar av Eva Lindh här när det gäller var Socialdemokraterna drar gränsen. Vill ni inskränka yttrandefriheten? Vill ni kriminalisera flera typer av saker som i dag ligger inom ramen för den fria åsiktsbildningen och inte är kriminaliserat?

Jag tror att det är viktigt att ha detta klart för sig, för det finns en underton i frågeställningen som antyder att vi borde använda våra myndigheter till att agera åsiktspoliser i den svenska debatten. Jag vill då bara varna för att det naturligtvis finns risker med en sådan linje, nämligen att vi inskränker några av de viktigaste friheter vi har i vårt land.

Fru talman! Fint att jag ändå har två minuter kvar att säga vad jag tycker.

Jag har inte på något sätt antytt att jag har några klara förslag till lagstiftning eller liknande. Min fråga var ställd mot bakgrund av att vi nu vet att det finns betalda fejkade konton som sprider hot, hat och vilseledande information, och jag undrade om detta på något sätt påverkar regeringens bedömning och om man har tänkt vidta några åtgärder. Det var min fråga.

Vi är naturligtvis överens om att påverkanskampanjer från andra länder inte är okej. Men något som jag vill skicka med statsrådet Carl-Oskar Bohlin är att det gör mycket skillnad hur man uttrycker sig och om man säger att man tycker att det här är okej eller inte.

Jag står upp för yttrandefriheten. Det är otroligt viktigt för mig. Demokratin är otroligt viktig för mig. Det tror jag också att den är för statsrådet. När nu demokratin blir utmanad av hot, hat och vilseledande information som inte bara kommer utifrån utan också inifrån - och vi vet dessutom att det är betalt av ett av våra största partier i Sverige - renderar det åtminstone hos mig en eftertanke om hur vi ska hantera detta för att försvara demokratin och stå upp för yttrandefriheten eftersom dessa företeelser faktiskt hotar den.

Min fråga är alltså hur man kommer att agera eller vad man planerar att göra. Vad är statsrådets syn på detta? Tycker han ens att detta är ett hot mot det som vi har pratat om, alltså vårt säkerhetsläge och framför allt yttrandefriheten och demokratin?

Fru talman! Jag har redan i tidigare inlägg givit uttryck för min uppfattning om olämpligheten i det som Eva Lindh refererar till. Men man måste också, som jag nämnde, hålla någon typ av rågång när det gäller hur man använder begreppen.

Hot är kriminaliserat. Vad gör vi då åt hot? Ja, vi använder våra rättsvårdande myndigheter för att beivra brott, punkt slut. Detta måste naturligtvis fortsätta, och det manifesteras i de stora satsningar som regeringen gör på rättsväsendet för att få en bättre uppklaringsgrad när det gäller alla brottstyper.

Eva Lindh uttrycker sig väldigt svepande om det som läggs Sverigedemokraterna till last. Jag kommer aldrig att ta det i försvar, men att lättvindigt påstå att Sverigedemokraterna gör sig skyldiga till brott - hot är ju brottsligt - är att gå ganska långt. Att klumpa ihop ett parti i Sveriges riksdag med påverkansaktörer i Ryssland är också att gå väldigt långt. Om vi verkligen värnar demokratin, vilket jag vet att vi båda gör, ställer det också krav på oss att uttrycka oss med precision i den här typen av frågor snarare än att försöka jaga enkla politiska poäng.

Det är klart att allt detta bottnar i svåra intresseavvägningar där vi tycker att vår yttrandefrihet är viktig. Det kräver att sådant som är misshagligt, obekvämt och olämpligt kan och får sägas, oavsett vad vi tycker om det. Men det kräver naturligtvis också att när gränsen passeras för vad vi gemensamt har bestämt är brottsligt måste det beivras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.