Granskningsbetänkande

Anf. 4 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Med dagens debatt avslutar KU sitt granskningsarbete för denna mandatperiod. Låt mig därför börja med att rikta ett stort tack till alla mina kollegor från övriga partier för det arbete som utskottet har gjort under denna mandatperiod. Trots att vi kommer från åtta olika partier har vi kunnat enas både över blockgränserna och såklart över partigränserna.

Jag vill också rikta ett stort tack till vårt fantastiska kansli. Under de fyra år som jag har fått sitta i Sveriges riksdag och i konstitutionsutskottet har jag fått äran att uppleva ert stora kunnande och er kompetens. Utan er hjälp hade vårt arbete inte varit möjligt.

Att ha fått sitta i det här utskottet med alla er, duktiga och arbetsamma kollegor, har för mig varit en ära och samtidigt en period av långt lärande.

Nu är dock den här mandatperioden snart över, och vi går mot en otroligt spännande valrörelse. Det är en valrörelse som sannolikt kommer att handla om att fokusera på våra politiska skillnader. Att hitta dessa skiljelinjer är kanske det som vi politiker är allra duktigast på. Detta gör vi såklart för att visa väljarna vad som skiljer oss partier åt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

I KU:s granskningsarbete gör vi däremot det rakt motsatta. När andra alltför ofta, enligt mig, försöker polarisera och stigmatisera lägger vi ned många timmars arbete och förhandlingar på att nå samförstånd. Vi gör det för att KU:s arbete behöver det. Vi gör det för att förtroendet för KU behöver det och för att det i framtiden ska finnas tydliga och begripliga regler som hjälper regeringen och dess statsråd att göra rätt. Gör ni däremot fel kommer vi att tala om det för er! Min kollega Tuve Skånberg brukar säga att alla ministrar borde ha en skylt på sitt skrivbord med texten "KU ser dig". Det är ett råd jag kan instämma i.

Om jag får förtroendet att företräda mitt parti i detta utskott även nästa mandatperiod kommer min ambition att vara att fortsätta att sträva efter enighet och samförstånd snarare än konflikt.

Om väljarna där ute nu lyssnar på detta kanske de tycker att det är konstigt att en politiker föredrar förhandling där alla i slutet av dagen når samförstånd och kan komma överens i stället för att tydliggöra de politiska skillnaderna. Många kanske frågar sig varför vi ska ha olika partier om alla ändå kommer fram till samma slutsatser, och det är såklart en relevant fråga.

Låt mig därför lugna er alla med att försäkra att de politiska skillnaderna såklart alltid kommer att finnas där. De kommer också för det mesta att synliggöras genom den politiska debatten. Då handlar det dock om politik - om sakpolitik. Där kan vi, och där ska vi, fortsätta att visa väljarna vad som skiljer oss åt och vilka olika argument vi har.

Så gör vi även i konstitutionsutskottet när det kommer till de många politiska frågor vi debatterar. Det är tunga politiska frågor: frågor om våra grundlagar, våra fri- och rättigheter, rätten till integritet och försvarandet av vår demokrati. Även om vi alla kämpar för att försvara allt detta gör vi det såklart på lite olika sätt, men vi är trots allt försvarare dessa värden.

Herr talman! Men just när det gäller granskningen - granskningen av regeringen och granskningen av statsråden - tjänar vi alla på detta. Just då tjänar vi på att visa enighet och inte konflikt. Just då tjänar vi på att göra det som man utanför KU kanske inte alltid är så duktig på. Vi tjänar på att prata, vi tjänar på att förhandla, och vi tjänar på att samarbeta mellan samtliga åtta partier. Vi och utskottet tjänar på det. Regeringen tjänar på det. Demokratin tjänar på det.

Det här året och den här mandatperioden har enligt mig inneburit ett kliv framåt för utskottet och vårt omfattande granskningsarbete. Trots att vi har nått närapå total enlighet har våra slutsatser blivit tydliga. Att få kritik av KU är såklart aldrig bagatellartat, men att få kritik av ett helt enigt utskott är betydligt tyngre. Samma sak gäller såklart även i de fall då man blir friad av utskottet.

Herr talman! Även om vi senare under dagen kommer att avhandla de olika ärendena mer i detalj kan jag inte lämna talarstolen i dag utan att ha nämnt något övergripande om vårens största granskningsärende. KU har behandlat 33 anmälningar från riksdagens ledamöter, och dessa har rört ett vitt spektrum av olika områden.

Trots många intressanta fall kommer de flesta nog ändå att minnas vår granskning av regeringens agerande kring Transportstyrelsens it-upphandling allra mest. Detta ärende är sannolikt också det ärende som kommer att debatteras, eller åtminstone diskuteras, mest i dag. Från Sverigedemokraternas sida kommer min kollega Fredrik Eriksson att redogöra för utskottets och vårt ställningstagande om en stund. Låt mig ändå konstatera att det som nu uppdagats är, och kommer att gå till historien som, ett av våra största exempel på informationshaveri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Herr talman! Samhällets alla larmklockor borde ha ringt. De departement som skulle agerat, de tjänstemän som skulle lyssnat och de statsråd som skulle förstått gjorde inte det. De förstod inte, de lyssnade inte och de berättade inte. När en svensk säkerhetskris var ett faktum fallerade myndigheter, och då fallerade regeringen. För detta bär statsminister Stefan Löfven det yttersta ansvaret.

Det finns tyvärr få hjältar i detta tragiska haveri, men det finns i alla fall en. Det finns en person som vågade berätta - en person som förstod allvaret i allt detta. Annette Olofsson, internrevisor på Transportstyrelsen - jag vet inte om du lyssnar på den här debatten, men jag vänder mig nu direkt till dig. Det du vågade göra är värt att minnas. Ditt agerande är på många sätt ett föredöme. Utan det mod och den envishet du har visat prov på är det inte säkert att allt detta hade uppdagats i det skede det nu gjorde.

Vår ordförande brukar säga att KU inte gärna ska syssla med kontrafaktisk historieskrivning, och det är en uppfattning som jag delar. Ändå vill jag, herr talman, avsluta detta anförande med att å utskottets vägnar rikta ett stort tack till dig, Annette Olofsson. Tack för att du förstod, och tack för att du berättade! Ditt agerande och ditt mod är ett föredöme. För detta förtjänar du all heder.

(Applåder)

Anf. 5 Agneta Börjesson (MP)

Herr talman! Vi debatterar nu KU20 Granskningsbetänkande. Det är ett ovanligt tjockt betänkande och dokument, som baseras på den granskning av olika anmälningar som KU har genomfört under våren.

Granskningsanmälningarna kommer från enskilda ledamöter. Det är alltså de som får lov att begära att KU granskar. Vi gör en granskning baserad på varje anmälan, även om det är olika hur mycket arbete som läggs ned på varje enskild anmälan.

De riksdagsledamöter som har anmält kommer denna gång från samtliga riksdagspartier utom mitt eget. Det är sammanlagt 33 anmälningar, varav 19 anmälningar från moderata riksdagsledamöter. Andra partier i riksdagen har lämnat in mellan noll och tre anmälningar. Osedvanligt många anmälningar mot statsministern och utrikesministern har under året lämnats in.

Årets granskning har dominerats av det mycket omfattande arbete som vi har lagt ned på att granska Transportsstyrelsen och hur det kunde komma sig att man genomförde en upphandling på ett sätt som bröt mot lagen och riskerade rikets säkerhet. Det har varit intressant att följa denna granskning, och stundtals har i alla fall jag känt mig mer som en del i en intressant pusseldeckare än som en del av vardagens KU.

Bit för bit har vi klarlagt att problemen knappast startade med att generaldirektören skrev på den så kallade avvikelsen från lagen. I stället har vi fått bilden av att Myndighetssverige under den förra regeringen nog inte hade klart för sig vidden av hur eftersatt säkerhetsskyddsarbetet var. I ett sådant läge startade en upphandling på fel sätt och havererade genom att en gd tvingades välja mellan det som hon själv säkerligen såg som två mycket dåliga vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Hon valde en av vägarna, men frågan är hur mycket problem hon hade fått om hon hade valt den andra dåliga vägen. Det har vi naturligtvis inte klarlagt. Däremot har vi konstaterat att när de stora problemen väl var kända skulle det dröja länge innan infrastrukturministern och statsministern fick information, något vi i KU pekar på som brister.

Jag kommer att fördjupa mig mer i denna fråga under nästa debattomgång, som särskilt berör Transportstyrelsen.

Under mandatperioden har KU utvecklat sitt arbete, och vi har lämnat i stort sett eniga betänkanden varje år under denna mandatperiod. Det är bra; det ger stöd och utveckling inte bara åt regeringen utan också åt hur riksdagen ska kunna jobba tillsammans med regeringen.

Här vill jag särskilt peka på några mer principiella frågor under hela mandatperioden som har handlat om att utveckla arbetet med EU-frågor. Riksdagen har här gjort en egen utredning.

Riksdagen har också gjort en utredning som gäller statsråds medverkan i KU:s utfrågningar. Även här har vi klargjort det nya regelverket: Numera förväntar vi oss från KU och från riksdagen att statsministern avkräver sina ministrar ett skriftligt medgivande till att delta i KU:s utfrågningar också efter att de har slutat som statsråd.

Det gäller också frågan om tillkännagivanden, där vi i årets granskning har några anmälningar som jag tänkte återkomma till i debatten under kapitel 1. Redan här vill jag dock uppmärksamma hur bra jag tycker att vi från KU kan bidra till spelregler och förbättrad praxis i arbetet mellan riksdag och regering.

Under mandatperioden har en fråga när det gäller tillkännagivanden handlat om negativa tillkännagivanden, det vill säga när riksdagen säger åt regeringen att låta bli att göra något. Där har vi från KU gjort väldigt försiktiga uttalanden. De har dock fått effekt, och man ser nu en åtstramning i riksdagens arbete.

I årets granskning tittar vi en del på frågan om tidsperioder när det gäller tillkännagivanden. Det ska vara möjligt för regeringen att genomföra det som riksdagen har beslutat.

Till sist, herr talman, misstänker jag att dagens debatt kommer att präglas mycket av avtackningar. Jag kommer att spara de flesta av mina avtackningar till den sista debatten i dag, men redan nu vill jag alldeles särskilt tacka Andreas Norlén och Björn von Sydow. De har verkligen bidragit till mycket goda, och ibland väldigt långa, diskussioner. Dessa diskussioner har lagt grunden för ett gott samförstånd i många av dessa frågor, som är oerhört viktiga för riksdagen och för regeringen.

(Applåder)

Anf. 6 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Den granskning av regeringen som avslutas med dagens debatt inleddes redan i augusti förra året; det var ju då som det kom fram att säkerhetsskyddade data i bilregistret och körkortsregistret av Transportstyrelsen hade sänts till olika länder i Östeuropa för databearbetning. Detta skedde utan att skyddet för hemliga uppgifter i registren hade säkrats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Vi har som sagt haft ett omfattande arbete i KU med årets granskning; det började redan i augusti. Jag vill särskilt tacka KU:s ordförande Andreas Norlén och vice ordförande Björn von Sydow samt KU:s kansli för det mycket omfattande och väl genomförda arbete med granskningen som de har utfört.

Jag kommer i min inledning dock i huvudsak att ägna mig åt den granskning som vi har gjort av Transportstyrelsen och de synpunkter som KU har där.

Vi har i konstitutionsutskottet tagit in ett mycket omfattande skriftligt material och genomfört ett stort antal utfrågningar för att kunna bedöma på vilket sätt regeringen och dess statsråd har varit inblandade i vad statsministern kallat för skandalen på Transportstyrelsen.

Det är en skandal som konstitutionsutskottet har kommit fram till skulle ha kunnat stoppas, eller i vart fall begränsas, om inrikesminister Anders Ygeman och hans dåvarande statssekreterare Ann Linde hade agerat när de fick information från Säkerhetspolisen. Infrastrukturminister Anna Johansson och statsminister Löfven skulle dessutom ha fått information om informationsvägarna hade fungerat. När informationsvägarna inte fungerade kunde de inte handla på det sätt som hade varit rimligt.

När informationsvägarna inte fungerade kom det som var en skandal på Transportstyrelsen att också bli en skandal för regeringen. Denna skandal ledde till att två statsråd och en statssekreterare avgick: inrikesminister Anders Ygeman, infrastrukturminister Anna Johansson samt statsministerns egen statssekreterare Emma Lennartsson.

Även den tidigare statssekreteraren Erik Bromander, som var ansvarig gentemot Transportstyrelsen, hade med säkerhet tvingats avgå om han inte redan av andra skäl - på grund av sina privata resor - hade tvingats lämna sitt uppdrag som statssekreterare. Han var djupt inblandad i kontakter med Transportstyrelsens generaldirektör.

I KU är vi helt överens om slutsatserna när det gäller granskningen av Transportstyrelseskandalen. Den nuvarande regeringen bär ansvaret för att man inte stoppade eller snabbt återtog den datadrift som hade lagts ut till länder i Östeuropa för att skötas av personal på IBM i dessa länder.

Vi har alltså konstaterat att det är statsministern som har det yttersta ansvaret för att viktig information inte kom vidare.

När det gäller den tidigare regeringen Reinfeldts hantering av frågor som rör denna utkontraktering av it-driften återkommer jag i nästa debatt. Jag tänker dock säga något om detta redan nu, eftersom jag i konstitutionsutskottet i denna del har haft avvikande synpunkter.

Statsrådet Anna-Karin Hatt kallades till utfrågning i KU. KU är helt överens om att Anna-Karin Hatt inte begick några fel under sin tid som it-minister, som har samband med händelserna på Transportstyrelsen. Den kritik som hon har fått handlar om en detaljfråga som rör hennes svar i själva utfrågningen. KU:s majoritet tycker att hon borde ha varit tydligare om sina ansvarsområden.

Jag tycker dock att det är viktigt att vi har klart för oss att hon kallades till utfrågningen för att tala om någonting annat och hade förberett sig utifrån detta. Dessutom kom Anna-Karin Hatt efter utfrågningen in med en komplettering om vad som gällde enligt hennes så kallade § 5-förordnande. Jag menar att KU i denna del borde ha godtagit denna komplettering som tillräcklig förklaring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Totalt sett är det många - ungefär en tredjedel - av de KU-ärenden som riksdagsledamöter har anmält som har lett till någon form av kritik. Jag kan här nämna utrikesminister Margot Wallström, som kritiserades både för upprepade brister i Utrikesdepartementets diarieföring av handlingar i samband med säkerhetsrådskampanjen och för de oklarheter som skapades om Sveriges säkerhetspolitiska bedömningar. Det var ju när Försvarsberedningen lämnade ett delbetänkande som UD gick ut med information till sina ambassader och på detta sätt skapade oklarheter.

Jag vill återkomma djupare i ett antal frågor senare.

Björn von Sydow (S)

Anf. 7 Björn von Sydow (S)

Herr talman! Per-Ingvar Johnsson kom in på frågan om Anders Ygemans agerande. Jag kan inte se att det i utskottets ställningstagande finns underlag för det uttalande Per-Ingvar Johnsson har gjort här.

På s. 419 kan vi finna en beskrivning av att Justitiedepartementet och Näringsdepartementet inte var "tillräckligt samordnade" i hanteringen av frågor. Det står att det "sammantaget" fanns "information vid dessa departement som visade på allvaret i situationen". Men det går inte att finna annat än: "Det ansvar som ålåg övriga departement och statsråd var därmed i första hand att efter att information förmedlats till dem hantera konsekvenserna inom sina respektive områden."

Det är svårt att i utskottets ställningstagande finna underlag för den utsaga som Per-Ingvar Johnsson nyss har gjort, och jag ber honom att precisera sig.

Anf. 8 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Redan i september 2015 fick regeringen, genom Säpo, information om att det hade inletts en utredning när det gällde Transportstyrelsen beroende på att man hade sänt iväg uppgifter. Det var säkerhetschefen inom Transportstyrelsen som hade sett till att Säpo fick informationen.

Det som var allvarligt var att man sedan inte reagerade. Statsministern hade infört nya kontaktvägar när det gäller ansvaret för it-säkerhet; det hade tidigare legat hos Försvarsdepartementet men överförts till inrikesministern. På det sättet hade Anders Ygeman ett mycket tydligt ansvar för de uppgifter som kom in när det gäller informationssäkerhet och att frågan åtgärdades, men det kom att dröja väldigt lång tid innan det hände någonting. Det är naturligtvis allvarligt, och för detta har Anders Ygeman fått tydlig kritik i KU:s utlåtande.

Björn von Sydow (S)

Anf. 9 Björn von Sydow (S)

Herr talman! Det utskottet har samlat sig kring är kritik beträffande informationsvägarna inom Regeringskansliet. Det har för övrigt inte framkommit att hanteringen av dessa frågor lagda i Justitiedepartementet har varit av någon som helst betydelse i sammanhanget.

Vi har på flera olika sätt - och sekretesslagen förhindrar att jag går in på detaljer - fått klargöranden från de berörda myndigheterna. Man ställde aldrig något krav på åtgärd från regeringen. Man ansåg det vara fullt möjligt att med tillräcklig precision och snabbhet hantera allt på myndighetsnivå. Det gällde Säpo, det gällde Transportstyrelsen själva sedan de kommit på spåret och det gällde i övrigt. Det finns alltså ingen grund för att påstå att statsrådet Ygeman eller någon annan hade kunnat ingripa för att förkorta riskhanteringen och riskminimeringen av de dokument detta gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Jag ber att Per-Ingvar Johnsson reviderar sin utsaga inför kammaren, i anslutning till det Per-Ingvar Johnsson har varit med om att signera i utskottets betänkande. Vi kan inte ha divergenser - allra minst i ett sådant här ärende, som kompliceras av att utskottet har fått kännedom om uppgifter som är hemligstämplade och där det inte finns möjlighet för oss att gå in på uttalanden. Jag ber därför att Per-Ingvar Johnsson ansluter sig till utskottets betänkande fullt ut, herr talman.

Anf. 10 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Naturligtvis står jag fullt ut bakom konstitutionsutskottets betänkande. Vad jag därutöver har nämnt är detta att dåvarande inrikesministern borde har tagit initiativ och fört vidare. Även statsministern har kritiserat Ygeman för att statsministern inte fick den information han borde ha fått. På det sättet kan man väl säga att statsministern har konfirmerat det jag säger, nämligen att Ygeman borde ha fört vidare den information han hade fått. Det är min syn.

Anf. 11 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Då var vi alltså klara med årets stora granskningsbetänkande, vilket är ovanligt stort och tjockt. Den förra och nuvarande regeringens agerande i förhållande till Transportstyrelsens it-upphandling är ett av de riktigt stora ärendena. Det har redan börjat debatteras, men vi kommer att återkomma till det i nästa debatt. I övrigt finns det i detta betänkande en del teman som brukar dyka upp vartenda år och gör det nu också. Jag tänker kommentera några av dem.

Regeringens samråd med riksdagen inför olika former av EU-möten är ett sådant område. Det handlar om olika toppmöten och möten i olika ministerråd med mera. Vi har inte sett att regeringen har agerat fel, men vi kan - precis som vi brukar - konstatera att regeringen hade kunnat ha ytterligare kontakter med riksdagen. Regeringen hade inte varit förhindrad att kalla till samråd. Bristen på information, eller känslan av brist på information, tenderar att skapa misstro. Det är genomgående så att mer information förebygger missförstånd, och det kommer upp i flera av årets ärenden. Det är inte alls bara kopplat till EU-nämnden, men där är det vanligt att man hamnar i läget att man tycker att man vet för lite.

Hanteringen av handlingar är också något som återkommer varje år. Brister i diarieföringen hos UD har varit uppe här tidigare, och vi påpekar det i år också. Hos den nuvarande och den förra regeringen har det varit problem med diariehanteringen hos UD. Det finns också på något sätt ganska begripliga skäl till att det inte är helt enkelt - generellt finns det fler och fler handlingar och mer och mer information. Men hur ska man då få till ett system som gör att det går att hitta saker?

Vi har gått ifrån detta att det skickas ett papper med post från en myndighet till en annan. Det är ganska hanterbart: Det kommer ett dokument, det går att sätta en stämpel på det och det går att registrera. Nu skickas mycket mer via de it-kommunikationssystem vi har, och vi använder epost. Hur mycket ska registreras och sparas i alla sammanhang? På vilket sätt ska det registreras? Detta är områden som Regeringskansliet arbetar med och kommer att fortsätta att arbeta med. Det är viktigt men också väldigt svårt. Ju mer vi spar, desto svårare är det också att hitta det vi faktiskt tycker är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Samtidigt har vi ärenden där vi inte kan få full klarhet därför att det inte finns någon dokumentation alls. Det finns till exempel återkommande problem vad gäller myndighetsdialoger och dokumentation av det. Det har vi haft uppe många gånger, och där har det ofta varit Näringsdepartementet som har varit ett problemområde.

Anmälningar om tillkännagivanden och att regeringen inte är tillräckligt lyhörd mot riksdagen är också ett återkommande tema. Riksdagen vill att regeringen ska göra det som begärs snabbt - ibland för snabbt. Det är nämligen också så att riksdagen samtidigt förväntar sig att regeringen ska göra ett ordentligt beredningsarbete. Det är lite grann så att regeringen gör fel hur den än gör. Vi i KU konstaterar dock att regeringen har agerat rimligt snabbt, även om vi också säger att det hade varit bra om riksdagen hade fått information om fördröjningen av den tidsram som riksdagen hade satt upp. Den informationen hade man kunnat ge innan tidsramen gick ut. Vi tror alltså även här att mer information minskar risken för misstro och missförstånd.

Sedan finns det förstås ärenden där missförstånden och missuppfattningarna nog kan vara en del av det politiska spelet och ett sätt att få upp debatten i en viss fråga. Till exempel gäller det uttalandena om säkerhetsläget och den försvarspolitiska linjen - jag är inte säker på att man ville förstå. Det går att uppfatta det som att det kanske fanns en viss önskan att missförstå lite där.

På flera ställen påpekar också utskottet att svaren på våra frågor behöver vara fullödiga och korrekta, och det gäller även i utfrågningar. Detta är också ett ständigt återkommande tema, vilket jag tycker är förvånande. Det borde vara självklart att Regeringskansliet och tidigare ministrar svarar ordentligt på frågor från KU, men icke. Ibland får vi också ställa frågor om och om igen för att få svar - och ibland står vi ändå där och vet inte riktigt. Det skapar misstro, kan jag säga.

I det här betänkandet kan man se att KU:s ställningstaganden är ganska långa. Vi säger något om i princip alla ärenden. Jag tycker egentligen att det är bra, för de tidigare korta kommentarerna med en formulering om att utskottet inte har någonting att anföra var egentligen obegripliga. Vi hade en tendens att efter ett långt material som beskrev ärendet ha liten mening som löd ungefär: Utskottet har ingenting att tillföra i frågan. Det var faktiskt svårt att förstå.

Nu framgår det mer hur vi har tänkt. Jag tror att det här är resultatet av att KU under den här mandatperioden har försökt att bli överens i granskningsarbetet. Då blir det lite mer av å ena sidan och å andra sidan i våra uttalanden. Och precis så är det faktiskt i de allra flesta fall. Det är få saker som är tvärsäkert bara på ett enda sätt. I stället är det faktiskt lite så här och lite så där och att man kan tänka sig att det är lite så också - det är så i de allra flesta frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Man kan tycka att det här blir lite för utslätat och grått, men jag tror att det är bra och ökar möjligheten för KU:s arbete att få positiva effekter på regeringens och statsrådens arbete, på myndighetsstyrningen och på förhållandet till riksdagen. Sedan är det förstås så att vi lägger olika tyngd på olika frågor, och det kommer säkert att framgå i den fortsatta debatten.

(Applåder)

Anf. 12 Tina Acketoft (L)

Herr talman! Årets granskning har som tidigare talare redan påpekat varit även i KU-mått någonting i hästväg - så till den grad att vi tydligen nu faktiskt har spräckt gränsen för vad riksdagens tryckeri klarar av att hantera.

Vid debatten om granskningsbetänkandet förra våren kommer jag ihåg att jag tog farväl med en önskan om att vi skulle få en vilsam sommar och bland annat sa att sommaren inte kunde bli värre än den förra - då hade jag Riksrevisionen i åtanke - men det kunde den ju, och jag kommer i år inte att utmana ödet med ett sådant avsked.

Det är ett i princip enigt utskott som avlämnar betänkandet i dag. Det är något som jag får erkänna att jag hyste en viss tveksamhet till om vi skulle kunna uppnå med valår och allt som vi har framför oss. Men trots det och trots de många och känsliga ärenden som vi hade att utreda lyckades vi faktiskt, och då hade vi ändå en historiskt stor och komplicerad granskning som den om Transportstyrelsen, som vi kommer att debattera närmare här efteråt och som i grunden rörde någonting så allvarligt som rikets säkerhet.

Det är inte för att vi är konflikträdda eller för att vi är välviljan personifierade som vi har kunnat enas, utan det är för att vi tillsammans, vilket redan har blivit tydligt, känner ett gemensamt och tungt ansvar för konstitutionsutskottets roll som den som har att granska regeringen och att den granskningen måste fungera oavsett om våra olika partier befinner sig i regeringsställning eller i opposition. Det är kanske vårt, eller i alla fall mitt, sätt att visa respekt för våra institutioner, för 200 år av demokrati och för kollegor och deras anmälningar.

Vi är folkvalda riksdagsledamöter och politiker, men om KU ska fungera på det sätt vi vill att det ska fungera, det vill säga som något annat än ett politiskt slagträ, krävs det att vi är så opolitiska och sakliga som det någonsin går.

Det är inte lätt att alltid förstå vad KU menar. Vi tenderar ju att använda ett mycket återhållsamt språk, och därför är det mycket värdefullt att vi i år också kunde enas om ett pressmeddelande för att ge struktur och en tolkningsram för hur man ska läsa KU:s betänkande och om vilka statsråd som får påpekande om brister i sitt agerande och varför. Ordföranden i utskottet lämnade en alldeles ypperlig läsinstruktion i sitt anförande där han också tryckte på betydelsen av att vi inte enbart är eniga till bokstäverna utan även till tankens innehåll. Vi återkommer senare under denna debatt till de olika ärendena mer i detalj, så jag tänker inte gå in på dem här.

Jag vill tacka kollegor och kansliet som alltid hjälper till och finns redo med sin kunskap. Det kommer att bli en tämligen opolitisk debatt här i dag, men jag hoppas att vi alla kommer att mötas på barrikaderna i valrörelsen runt om i Sverige för att där kunna diskutera de olika politiska lösningar som vi har, för vi är ju i grund och botten fullblodspolitiker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Alla valrörelser är viktiga, och jag vill inte skapa ödesstämning här, men mig synes det som att den här valrörelsen kommer att vara ännu viktigare än någonsin. Vi i Liberalerna och andra partier som tycker att demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, jämställdhet, jämlikhet och öppenhet är viktigt har ett gigantiskt och viktigt arbete framför oss - varje dag tills hela svenska folket, minoriteter eller ej, går till valurnorna den 9 september.

Jag ser fram emot en fortsatt debatt.

(Applåder)

Anf. 13 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Det här är konstitutionsutskottets sista debatt för den här mandatperioden. Den kröner fyra års arbete som har gått långt utöver det vanliga på ett sätt som vi kanske inte hade önskat men som det likväl har blivit. Den kröner också mitt eget arbete under totalt 23 år i riksdagen. År 1991 blev jag invald första gången, och jag har suttit i konstitutionsutskottet under tre mandatperioder - den första som arbetande suppleant och sedan som ledamot. Det har blivit svårare och svårare ju längre jag har suttit där, och det har också blivit framgångsrikare och framgångsrikare.

Vi har under den tid jag kan överblicka haft att hantera mycket svåra frågor. Två exempel är tsunamin och Riksrevisionen, då tre av tre riksrevisorer var tvungna att avgå. KU lyckades, med början mitt i sommaren, att få till en god lösning på detta. Till det kommer att nyheten om Transportstyrelsen och det it-haveri som hade ägt rum där som briserade för snart ett år sedan, i början av juli. Det gjorde att KU fick inkallas efter en KU-anmälan från mer än ett parti, och vi påbörjade vårt arbete med Transportstyrelsen redan i augusti.

Nu har vi resultatet av tio månaders arbete. Det är på totalt 1 823 sidor och är ett arbete som bara när det handlar om utfrågningarna utgör 480 sidor. Bilagorna är inte ens medtagna, för de rymdes inte inom de ramar som finns för vad som kan tryckas upp. Då förstår var och en att det har varit mycket tidskrävande. Den totala längden på våra sammanträden är kanske sex gånger längden på ett annat, normalt utskotts sammanträden. Är det värt allt detta arbete? Ja, det är inte bara värt det, utan det är nödvändigt.

KU har genom att bli i det allra mest väsentliga helt enigt i sitt ställningstagande visat en väg framåt i en mycket svår parlamentarisk situation med tryck från opportunistiska och populistiska krafter i vårt eget land och från främmande makt. Det gör att det blir mycket viktigt när KU enas. Det är ett sätt att vårda demokratin och våra demokratiska institutioner där KU har blivit en av de främsta - ett samtalsforum där frågorna inte politiseras. Åtminstone gör vi vårt allra bästa för att det inte ska ske.

Det finns 1 600 rum i det här huset, har det sagts mig. Det är gott om det finns ett rum där det vuxna samtalet kan ske och där vi kan göra gemensamma och eniga ställningstaganden för det bästa för vårt land.

Att granska regeringen är inte det enda vi gör, även om det tidsmässigt är det mesta. Bara den här våren har vi haft 50 betänkanden, men det KU är känt för och det KU är aktat för, med all rätt, är just att det - ojävigt utifrån det regelverk som finns för regeringen - granskar statsråden.

Det som mer än någonting annat har överskuggat vårt arbete har naturligtvis varit Transportstyrelsen. Vi har avdelat en senare del av debatten, som börjar strax, till detta ärende. Jag ska inte föregripa det.

Gransknings-betänkande Inledning

Jag vill tacka KU:s ordförande, Andreas Norlén, för fyra utomordentligt viktiga år av arbete. Och jag vill tacka vice ordföranden, Björn von Sydow.

Jag vill också tacka regeringspartierna. Ni har nämligen tuggat i er tio stycken prickar eller kritikpunkter utan att protestera, och ni har gjort det väl. Jag hoppas att framtida regeringar kan göra det lika bra.

Jag vill också tacka ledamöterna, var och en och utan att nämna oss vid namn - nya och äldre. Det här hade inte gått om inte alla hade samarbetat. Om det har brustit någonstans finns det möjlighet att reparera det, bland annat i resten av den här debatten.

Jag vill tacka kansliets personal. Det är ett makalöst arbete de gör. Om vi sammanträder sex gånger mer än ett normalt utskott gör kan man ana att de också får jobba sex gånger mer för samma lön. De har gjort det med oerhörd skicklighet, frenesi och har aldrig klickat. Det är i och för sig inget nytt för den här mandatperioden. De brukar göra det på det sättet.

Herr talman! Med det kröner vi över 200 års arbete inom KU med vad jag tror är det viktigaste vi kan göra för att stå rustade inför framtiden och de påfrestningar som kan komma.

(Applåder)

Anf. 14 Per-Ingvar Johnsson (C)

Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Herr talman! Resultatet av KU:s granskning visar tydligt att den nuvarande regeringen har begått flera fel i hanteringen av Transportstyrelsens it-upphandling. Det handlar inte minst om att man inom regeringen har brustit när det gäller att föra viktig information vidare till de departement och ministrar som borde ha fått informationen. Att informationen handlar om rikets säkerhet gör det bristfälliga agerandet särskilt allvarligt.

Först och främst kan man konstatera att statsministern, som regeringschef och chef för Regeringskansliet, har det yttersta ansvaret för att hanteringen av den här viktiga informationen inte har fungerat. Stefan Löfven hade ansvaret för de rutiner som ska säkerställa att viktig information når rätt departement och rätt personer i allvarliga situationer.

Här vill jag återkomma till kritiken mot tidigare inrikesministern, Anders Ygeman. Han tog själv ansvar för sin brist på handlande genom att han avgick förra sommaren. Om han gjorde det på eget bevåg eller på grund av att statsministern bad honom avgå har väl inte blivit helt tydligt. Men han begärde i varje fall att få avgå i anslutning till den kritik som riktades mot regeringen när det gällde Transportstyrelsen.

Inrikesminister Anders Ygeman är som jag ser det den som kritiseras hårdast av konstitutionsutskottet. Trots att han och hans dåvarande statssekreterare Ann Linde tidigt blev informerade om vad som inträffat på Transportstyrelsen förde de inte informationen vidare till infrastrukturministern, som var ansvarig minister för Transportstyrelsen, eller till statsministern.

Statsminister Löfven berömde sig i mars 2015, i regeringens svar på Riksrevisionens granskning av it-säkerhetsfrågor, för att ha skapat en ny och bättre organisation för informationssäkerhet än den som han tidigare haft inom regeringen. Det gjorde han genom att föra över ansvaret för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och ansvaret för itsäkerheten inom myndigheterna från försvarsministern till inrikesministern. Nu, ett år senare, vet vi hur Ygeman klarade det här eller - som det blev - tyvärr inte klarade att föra vidare uppgiften i den nya organisation som statsministern skapat.

Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Dåvarande infrastrukturministern, Anna Johansson, får kritik för att även hon har brustit i informationen till statsministern. I hennes fall handlar det om att hon inte fick information från sin egen statssekreterare, Erik Bromander, som var mycket väl informerad om och insatt i vad som hände på Transportstyrelsen i fråga om outsourcingen av datauppgifterna.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Transportstyrelsens beslut om att outsourca it-verksamheten togs 2015, när den nuvarande regeringen satt vid makten. Det avspeglas också i att KU riktar enig kritik mot Stefan Löfven och två av hans ministrar.

När det gäller granskningen av den förra regeringens ansvar har det inte framkommit något som visar att den var informerad om eller delaktig i Transportstyrelsens planer på att outsourca sin it-drift. Det är en viktig slutsats som jag ser det.

I denna granskning får dock tidigare it- och energiministern, Anna-Karin Hatt, kritik för det hon inte sa i konstitutionsutskottets utfrågning när det gällde hennes så kallade § 5-förordnande. I det avseendet tycker jag att det är viktigare att konstatera att Anna-Karin Hatt som statsråd aktivt medverkade för att förbättra samhällets informationssäkerhet. Det har vi konstaterat genom hennes medverkan vid bland annat en konferens som anordnades av MSB. Det var viktigare än att hon nästan åtta år efter sitt förordnande inte kom ihåg att ordet informationssäkerhet fanns med i henne förordnande. Men när hon utövade sitt ämbete kom hon ihåg det. Och det tycker jag är mycket viktigare.

En del i att Anna-Karin Hatt inte kom ihåg det var också att hon inte var kallad för att svara på frågor om det. Det skulle handla om anmälningarna om outsourcing, om det användes i den tidigare regeringen. Den hade inte sagt att Transportstyrelsen skulle outsourca den här verksamheten. Den tidigare regeringen var alltså inte inblandad i detta.

Det har konstaterats i betänkandet att Anna-Karin Hatt inte var ansvarig minister när det gäller Transportstyrelsens verksamhet eller denna myndighets informationssäkerhet under den förra regeringen. Hon var inte heller ansvarig för hur arbetet med informationssäkerhet var organiserat i den tidigare regeringen.

Anna-Karin Hatt klargjorde vid utfrågningen att hon hade ett övergripande ansvar inom regeringen för samordning av it-frågor. Men hon nämnde då inte informationssäkerhet. Det borde naturligtvis ha framkommit. Men jag menar att det skriftliga svar som hon lämnade till utskottet efter utfrågningen om att hon hade haft det förordnandet klargjorde den frågan.

Vi i konstitutionsutskottet brukar på goda grunder ge vårt kansli och våra föredragande beröm. Jag vill dock nämna att jag har haft vissa kritiska synpunkter när det gäller den skrivelse som kansliet har upprättat i fråga om Anna-Karin Hatts förordnande. Men visst har kansliet gjort ett fantastiskt stort arbete när det gäller frågan om Transportstyrelsen. Det har varit en jättearbetsinsats som har varit en viktig grund för konstitutionsutskottets arbete.

Andreas Norlén (M)

Anf. 15 Andreas Norlén (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Herr talman! Ärendet som rör regeringens hantering av säkerhetskrisen vid Transportstyrelsen är, som jag nämnde i min inledning, den största granskning som KU har genomfört under den här mandatperioden och en av de större under de senaste årtiondena.

Granskningen inleddes redan i augusti förra året och har inneburit att KU samlat in en stor mängd skriftligt material och hållit utfrågningar med över ett dussin personer. Ett vanligt år håller KU kanske 8-10 utfrågningar totalt. I år blev det närmare 20, eftersom vi även hade utfrågningar i några andra ärenden. KU:s betänkande inklusive bilagor är, som nämnts, rekordtjockt - över 1 800 sidor - varav huvuddelen är material som rör Transportstyrelseärendet.

Säkerhetskrisen var en mycket allvarlig händelse som ledde till att känslig information hanterades i strid med svensk lag, vilket i sin tur kan ha lett till allvarliga skador. Det är dock inte KU:s uppgift att granska Transportstyrelsen eller att bedöma vilka men som kan ha uppstått. KU har granskat hur regeringen har agerat.

Diskussionen när det gäller regeringens roll har alltsedan den första medierapporteringen om skandalen i huvudsak handlat om informationshanteringen inom regeringen och Regeringskansliet. Regeringen styr riket och har ett ansvar för att hantera och för att ha förmåga att hantera kriser av olika slag. För att krishantering ska fungera är en grundläggande förutsättning att nyckelpersoner snabbt får korrekt och relevant information.

KU konstaterar att granskningen i det här fallet väcker frågor om förmedlingen av information inom Regeringskansliet när det gäller frågor av betydelse för rikets säkerhet. Det rör sig dels om kontakter mellan Justitiedepartementet och Näringsdepartementet, dels om dessa departements kontakter med andra delar av Regeringskansliet. Granskningen väcker också frågor om information inom departementen till statsråden samt mellan statsråden inklusive statsministern.

Justitiedepartementet och Näringsdepartementet har inte varit tillräckligt samordnade. Information fanns förhållandevis tidigt vid båda dessa departement. Även om varje information för sig endast gav en begränsad bild fanns det i slutet av 2015 sammantaget information som visade på allvaret i situationen, vari problemen bestod samt behovet av skyndsamma åtgärder vid inte minst Transportstyrelsen. Utskottet konstaterar att Justitiedepartementet och Näringsdepartementet i alltför stor utsträckning agerat var för sig, vilket gått ut över möjligheten att gemensamt skaffa sig en bättre bild av läget och med den som grund överväga vad som ytterligare kunde göras för att hantera situationen.

Först i december 2016 fick Statsrådsberedningen information. Då hade över ett år gått sedan Justitiedepartementet och senare Näringsdepartementet hade fått information om att outsourcingen medförde risker av betydelse för rikets säkerhet. Det tog sedan ytterligare några veckor innan statsministern fick informationen. Utskottet ser allvarligt på att det tog så pass lång tid innan statsministern nåddes av informationen.

En fråga som har diskuterats, herr talman, är om det spelade någon roll i praktiken att samordningen och informationsspridningen inom regeringen brast. Jag kan konstatera att det av granskningen framgår att ingen myndighet efterfrågade någon åtgärd från regeringens sida. KU gör dock ingen bedömning av de praktiska effekterna, det vill säga om något skulle ha blivit annorlunda på fältet, i myndigheternas åtgärder för att hantera situationen, om till exempel samordningen inom regeringen hade varit bättre eller om statsministern hade fått veta ett år tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Min personliga uppfattning är att det är svårt med kontrafaktisk historieskrivning, alltså att försöka att bedöma vad som hade hänt i förgången tid om någon viss förutsättning hade varit annorlunda än den faktiskt var. Man kan fråga sig om Transportstyrelsen snabbare hade kunnat ta hem alla system till Sverige om pressen hade varit hårdare från Regeringskansliet eller regeringen. Man kan fråga sig om någon annan åtgärd hade vidtagits tidigare eller på annat sätt om statsministern fått veta i början av 2016. Detta är frågor som vi aldrig får svar på, och det är mycket svårt att bedöma i efterhand.

KU inskränker sig därför i sitt ställningstagande till frågor om informationsspridningen inom Regeringskansliet. Ur mitt perspektiv är det illa nog att samordningen brast och att informationsöverföringen inte fungerade på det sätt som var tänkt.

I sammanhanget noterar utskottet att den genomlysning som tidigare hade aviserats av statsministern för att få klarhet i händelseförloppet ännu inte har redovisats i samlad form. Det som åsyftas i den korta kommentaren i utskottets betänkande är det som statsministern uttalade i slutet av juli och början av augusti. Det finns ett skriftlig uttalande från statsministern på regeringens hemsida från den 3 augusti 2017. Statsministern säger där: "Så snart genomlysningen är klar kommer regeringen att redogöra för den om vilka åtgärder som behöver vidtas."

För mig är det ganska tydligt att det här uttalandet skapade förväntningar om att det skulle genomföras ett systematiskt arbete och att någon form av rapport skulle presenteras när genomlysningen var färdig.

För att övergå till KU:s bedömning av de olika statsrådens ansvar har KU som utgångspunkt haft ansvarsprincipen, som i regeringsarbetet innebär att varje departement och statsråd ansvarar för sina områden även i händelse av kris. I det här fallet låg ansvaret för Transportstyrelsen hos Näringsdepartementet. Ansvaret för den myndighet som agerade gentemot Transportstyrelsen, alltså Säpo, låg hos Justitiedepartementet och inrikesministern. Det ansvar som ålåg övriga departement och statsråd var därmed i första hand att efter att information förmedlats till dem hantera konsekvenserna inom sina respektive områden.

Dåvarande inrikesminister Anders Ygeman blev förhållandevis tidigt informerad av sitt departement om det inträffade. Men som konstaterats brast Justitiedepartementet, och då inte minst inrikesministerns statssekreterare när det gällde att säkerställa att övriga berörda departement och Statsrådsberedningen fick information. Utskottet noterar också att Anders Ygeman inte under hela den aktuella perioden tog upp händelsen med vare sig statsministern eller infrastrukturministern personligen. Det framstår för utskottet som självklart att händelser av detta allvarliga slag bör tas upp direkt med statsministern och andra berörda statsråd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

När det gäller den dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson fick hon först i januari 2017 information om det inträffade, trots att informationen fanns tidigt i hennes departement. Utskottet uttalar att det är uppseendeväckande att en fråga av detta slag inte tagits upp mellan statsrådet och hennes dåvarande statssekreterare. Ansvaret för den bristfälliga relationen dem emellan åvilar Anna Johansson.

Som statsråd hade Anna Johansson även ansvar för de otillräckliga kontakterna mellan Näringsdepartementet och Justitiedepartementet samt för att Näringsdepartementet inte förmedlade information till Statsrådsberedningen.

Försvarsminister Peter Hultqvist hade att hantera konsekvenserna av det inträffade för Försvarsmakten. Utskottet anser att han agerade på ett rimligt sätt i den uppkomna situationen. Utskottet kan även notera att Peter Hultqvist i samband med att han fick information hade skäl att utgå ifrån att även Statsrådsberedningen hade fått informationen.

Ansvarsprincipen, fortsätter utskottet, får samtidigt inte medföra att all information stannar inom respektive departement. Principen kan enligt utskottets mening inte heller innebära att ett statsråd i varje situation kan utgå från att information överförts inom andra delar av Regeringskansliet på det sätt som är avsett. Om principen inte hade följts så strikt i detta fall hade Statsrådsberedningen kunnat nås av informationen om det inträffade tidigare.

Som regeringschef och chef för Regeringskansliet har statsministern det övergripande ansvaret för regeringens och Regeringskansliets arbete. Detta innebär att han bland annat ansvarar för att det finns rutiner för informationsöverföring och att dessa rutiner fungerar. Utskottet kan konstatera att tillämpningen av rutinerna i detta fall har brustit. Statsminister Stefan Löfven bär det yttersta ansvaret för att rutinerna inte har fungerat.

Min förhoppning, herr talman, är att KU genom sin granskning har bidragit till att besvara ett antal berättigade frågor från svenska folket när det gäller regeringens hantering av säkerhetskrisen som uppstod vid Transportstyrelsen.

Flera anmälningar har också gällt den förra regeringens agerande i samband med Transportstyrelsens it-upphandling. Enligt KU har det inte framkommit något som visar att den förra regeringen var informerad om eller delaktig i Transportstyrelsens planer på att upphandla en extern leverantör av sin it-drift. Regeringen eller Regeringskansliet har inte heller fått någon information om att Transportstyrelsen inte hade genomfört en säkerhetsanalys förrän 2014.

När det gäller informationssäkerhet på ett mer allmänt plan noterar KU däremot att arbetet var eftersatt under den granskade perioden och att den dåvarande regeringen inte gjorde tillräckligt för att brister som påpekats skulle bli åtgärdade.

KU anser också att det finns skäl att ifrågasätta om ansvarsförhållandena för informationssäkerhetsfrågor inom den dåvarande regeringen var tillräckligt klara. Med oklara ansvarsförhållanden fanns det en risk för att problemen inte fick den uppmärksamhet som krävdes i regeringsarbetet och att nödvändiga åtgärder därför uteblev.

Herr talman! Med detta lämnar KU de olika ärenden som uppkom till följd av Transportstyrelsens it-upphandling och jag är, som jag nämnde i min inledning, glad över den breda uppslutningen bakom KU:s bedömningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

(Applåder)

Hans Ekström (S)

Anf. 16 Hans Ekström (S)

Herr talman! Granskningsbetänkandet, som jag håller i händerna, är ett arbete som kostat många miljoner av skattebetalarnas pengar. Då måste man fundera på om det är värt pengarna. Jag skulle vilja säga att det här är väldigt mycket värt. Det handlar om själva legitimiteten för hur regeringsmakten utövas och hur riksdagen sköter sin roll att kontrollera regeringens arbete. I en tid när den liberala demokratin är ifrågasatt är det väldigt viktigt att den granskningen fungerar väldigt väl, så att den inte kan ifrågasättas.

Konstitutionsutskottets största granskning i år hör till de största som någonsin gjorts, nämligen granskningen av Transportstyrelsens outsourcing av it-drift. När skandalen briserade förra sommaren inledde KU omedelbart sin granskning, och den har således pågått nästan hela riksdagsåret.

Själva skandalen är egentligen ganska enkel. En statlig myndighet grundad 2009 har haft en bristande säkerhetskultur och bristande insikter om vilken information med bäring på rikets säkerhet som man sitter på. En generaldirektör har med berått mod fattat beslut om att bryta mot lagen - egentligen någonting väldigt oerhört. Men det är inte KU:s roll att granska själva skandalen. Det är nödvändigt för oss att veta om vad som har hänt för att förstå vår roll, nämligen att granska vilken roll den tidigare regeringen och den nuvarande regeringen har haft i förhistorien till den här skandalen och hanteringen av den.

Björn von Sydow pratade tidigare om det som vi efter 1989 trodde var den eviga freden. Den liberala demokratin gick till synes segrande fram över världen. För varje år blev fler och fler länder demokratiska, och det kändes väldigt stabilt i de gamla demokratiska länderna. Den här känslan ledde till en förslappning av säkerhetsmedvetandet runt om i olika institutioner i samhället. Jag tror att det är viktigt att ha den historiska kontexten för att förstå hur den slapphet med informationssäkerhet som har funnits kunnat uppstå.

Det fanns dock varningssignaler. Till exempel påpekade 2007 och 2011 Riksrevisionen bristerna i säkerhetskulturen i myndigheterna. Man måste ändå säga att den dåvarande regeringen inte tog de signalerna på tillräckligt allvar. Till bristen på säkerhetskultur bidrog också oklara ansvarsförhållanden i den tidigare regeringen. Det är klart att det här har spelat en roll i förhistorien till att en sådan här skandal har kunnat inträffa.

I utredningen av det här har vi också kunnat konstatera att det tidigare statsrådet Anna-Karin Hatts redovisning för KU har skapat förvirring och försvårat KU:s arbete. Det är väldigt allvarligt och kan inte accepteras av konstitutionsutskottet.

Den nuvarande regeringen har haft ansvar för hanteringen av skandalen. Vi har kunnat konstatera att berörda myndigheter, till exempel Säpo och försvaret, inte har krävt eller förväntat sig några åtgärder från regeringen för att begränsa skadorna av det inträffade. De här organisationerna har också själva vidtagit kraftfulla åtgärder för att begränsa skadorna. Däremot har vi kunnat konstatera en väldigt bekymmersam brist i hur informationsspridningen mellan departementen och från de olika departementen till Statsrådsberedningen har skett. I det här fallet har vi inte kunnat konstatera att det har orsakat några skador. Det vet vi som sagt ingenting om. Som Andreas Norlén pratar om ska man inte ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning, eller som min farfar sa: Om om vore sköt bonn haren med en högaffel. Det är svårt att spekulera runt sådant. Men man kan konstatera att det här hade kunnat ha allvarliga effekter i ett annat fall, och det är allvarligt nog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Här bär Anders Ygeman och Anna Johansson ansvar för hanteringen på sina respektive departement. Däremot har vi kunnat konstatera att Peter Hultqvist har hanterat det här på ett rimligt sätt. Det gör också att det misstroendevotum som riktades mot honom från Moderaterna och Kristdemokraterna i efterhand ter sig som lite övermaga.

Vi kan också konstatera att vi inte har kunnat se några egentliga brister i själva rutinerna gällande informationen. Däremot har tillämpningen av rutinerna brustit. Då är det så att den ytterst ansvarige, statsministern, bär ansvar för det, även om han inte själv varit inblandad eller fått information. Systemet fungerar så att statsministern bär det yttersta ansvaret.

Sammanfattningsvis, i några punkter:

En upprörande skandal har skett i en myndighet.

Under en lång tid har det varit bristande säkerhetskultur i statliga myndigheter, och den tidigare regeringen vidtog för lite åtgärder.

Anna-Karin Hatts agerande har försvårat KU:s arbete och skapat förvirring.

Den nuvarande regeringen har haft bristande intern kommunikation, och Anders Ygeman och Anna Johansson har ansvaret för detta. De rutiner som finns har inte tillämpats på riktigt sätt, och då fungerar systemet så att statsministern ytterst bär ansvar för detta.

(Applåder)

Fredrik Eriksson (SD)

Anf. 17 Fredrik Eriksson (SD)

Herr talman! KU har nu levererat sitt i princip eniga ställningstagande kring det vi har haft att granska om it-skandalen hos Transportstyrelsen. Ställningstagandet har kommit fram som en slutprodukt av tio månaders ingående granskning, med otaliga skriftliga underlag, ett dussintal utfrågningar och inte minst många och långa överläggningar inom utskottet. Det skriftliga ställningstagandet är vad vi, till största delen, har kunnat enas om.

Men betyder det att detta är allt som finns att säga om haveriet hos myndigheten och inte minst inom Regeringskansliet? Verkligen inte, herr talman. Låt gå för att det i första hand är andra som har haft att studera bristerna hos själva myndigheten och de skadeverkningar som dessa kan ha medfört. Men även vad gäller regeringens tillkortakommanden finns ett och annat ytterligare att tillföra.

De formuleringar som återfinns i det skriftliga ställningstagandet är alltså en produkt av långa överläggningar där varje ord vägs på guldvåg för att vi ska hitta nyanser i språket som alla kan svälja och ställa sig bakom. Det innebär också att ställningstagandet hade tett sig något annorlunda om jag hade fått fria händer att formulera det helt efter eget huvud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

En av de första skillnaderna hade varit att jag hade omnämnt inte bara statsråden utan även deras statssekreterare vid namn och ytterligare tydliggjort deras del och ansvar i det inträffade. Det är förvisso statsråden som är ansvariga för sina statssekreterare, men att till exempel regeringschefens före detta statssekreterare Emma Lennartsson avgår för att hon inte ställde tillräckligt med uppföljningsfrågor när hon fick vetskap om läckan hos Transportstyrelsen halvtannat år efter att den hade inträffat, medan före detta inrikesministerns dåvarande statssekreterare Ann Linde, som var bland de första som informerades och som inte sa någonting till vare sig sin chef eller någon annan, befordras till EU- och handelsminister, ter sig i mina ögon milt sagt anmärkningsvärt.

Men mest anmärkningsvärt är förstås att den instans som borde vara bland de allra första att informeras om hot mot rikets säkerhet, det vill säga Statsrådsberedningen med regeringschef Stefan Löfven i spetsen, förefaller ha varit bland de i särklass sista att nås av just sådan angelägen information. Utskottet har kunnat konstatera, som också har påtalats här, att det visserligen finns rutiner för hur information ska kanaliseras inom Regeringskansliet men gör ingen bedömning av huruvida dessa är ändamålsenliga och adekvata. I stället stannar man vid att tillämpningen av befintliga rutiner inte har fungerat. Den slutsatsen tror jag nästan att vi hade kunnat komma fram till utan att företa någon närmare granskning över huvud taget.

Visst, det är upp till statsministern att på eget ansvar implementera vilka rutiner han vill på sitt kansli. Men när vi nu blickar tillbaka på vad som kan hända när dessa inte följs hade det möjligen kunnat vara på sin plats om utskottet också kunnat göra några medskick om hur dessa rutiner skulle kunna förbättras. Det blir då lätt att göra rätt för alla inblandade, inte minst när det kommer till så oerhört viktiga saker som rikets säkerhet. Då räcker kanske inte de gamla vanliga stuprören och ansvarsprinciperna till, bara för att de måhända kan vara tillräckliga för andra mer vardagliga ärenden.

Det gäller bara en sådan sak som att tre fyra ministrar kan gå omkring på Rosenbad i över ett år utan att ens fråga varandra: Hur går det med hanteringen av det där spektakulära ärendet som berör tre fyra departement och kan ha avslöjat en massa svenska försvarshemligheter för främmande makt? Så fungerar det inte i någon annan grupp i något annat arbete någon annanstans, tror jag. För det kanske är som Anders Ygeman sa: Detta är inte någonting man pratar om på kafferasten. Men man får samtidigt hoppas att detta inte heller är någonting som blivit så vanligt förekommande att det börjar betraktas som vardagsmat inom Regeringskansliet.

Men visst, herr talman, granskningen har också givit vid handen att såväl innevarande som föregående regering har tagit alldeles för lätt på så allvarliga frågor som informations- och it-säkerhet. Här kan varken de rödgröna eller Alliansen svära sig fria. Man tar sig för pannan när man hör att en nybildad myndighet kan tillåtas bedriva verksamhet i fem år utan att ens upprätta en säkerhetsanalys över vilken skyddsvärd information den har att hantera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Att ett sådant agerande dessutom strider mot regeringens egen säkerhetsskyddsförordning får en att ifrågasätta ledarskapet än mer. Att inte heller den tillsynsmyndighet som regeringen har utsett att övervaka efterlevnaden reagerar är häpnadsväckande. När både den och andra myndigheter väl gör det och uppmärksammar regeringen på, ibland flera gånger, att det föreligger brister i myndigheternas säkerhetsarbete verkar de tala för döva öron.

Tydligen har det varit viktigare för dessa regeringar att statsförvaltningen och deras chefer genomdriver politiska reformer samt erhåller stöd för hur man kan uppnå en jämn könsfördelning på myndigheterna än att de på ett tryggt och ansvarsfullt sätt kan tillvarata så grundläggande intressen som att åtminstone inte utsätta svenska medborgare för onödiga risker genom att sjabbla med deras skyddsvärda information.

Tydligen har det bedömts viktigare, enklare eller kanske mer angeläget att tillhandahålla inhemska, centraliserade supportsystem för administrativ databehandling, såsom till exempel Statens servicecenter för löneutbetalningar, än att få på plats en säker svensk statlig it-miljö för de myndigheter som har att hantera skyddsvärd information.

Det säger en del om denna och den förra regeringens prioriteringar, herr talman, och det bådar verkligen inte gott för framtiden ifall någon av dessa skulle få förtroendet att fortsätta regera. Men snart finns som tur är möjlighet att ändra på det. För även om granskningen är företagen och utförd på strikt juridiska grunder syftar den i slutändan till att utkräva ett politiskt ansvar. Det är väl inga som är bättre lämpade att utkräva just ett sådant politiskt ansvar än just väljarna i kommande val.

(Applåder)

Anf. 18 Agneta Börjesson (MP)

Herr talman! Som flera har varit inne på är det en av de största granskningar som KU har genomfört som vi debatterar just nu. Det är framför allt den mest omfattande under denna mandatperiod. Det handlar om Transportsstyrelsen. Det är flera anmälningar mot både den nya och den gamla regeringen, och det är ett omfattande material som vi i KU har fått ta del av.

Precis som jag sa i mitt inledningsanförande har det väldigt ofta känts som att läsa en pusseldeckare där man kämpar med att hitta tidslinjer, försöker få ihop vem det var och hur informationen borde ha transporterats vidare.

Transportsstyrelsen startade sin verksamhet den 1 januari 2009. Myndigheten ersatte gamla Järnvägsstyrelsen och Luftfartsstyrelsen och tog också över verksamhet från Sjöfartsverket och Vägverket. Det är en myndighet som skulle arbeta med normgivning, utöva tillsyn och ge tillstånd om järnväg, luftfart, sjötrafik och vägtrafik.

Det är viktigt för alla myndigheter att ständigt söka smartare och mer effektiva sätt att organisera sig. Frågan om outsourcing dök upp tidigt, redan i oktober 2011, i myndighetsdialog med Näringsdepartementet. Den 22 februari 2013 anges i årsredovisningen för 2012 att man planerar att kunna spara pengar genom outsourcing.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Redan 2007, det vill säga innan myndigheten startar, kommer Riksrevisionen med sin rapport som pekar på eftersatt säkerhetsskyddsarbete i Myndighetssverige. Från 2012 har Säkerhetspolisen varje år i sin årsbok pekat på outsourcing av it-verksamhet. Man lyfter fram nästan identiska case i flera av årsböckerna som särskilt sårbara. Man ger ut handböcker och talar om hur myndigheterna ska göra.

Staffan Widlert, som var generaldirektör under denna tid, har berättat i vår utfrågning att han haft möte med bland annat Säpo där han fick information om vad som var skyddsvärt. Trots detta gjordes ingen säkerhetsskyddsanalys på Transportsstyrelsen under de första fem år som myndigheten fanns. Det skulle dröja till 2014 innan alla myndigheter fick uppgiften i regleringsbrev.

Så här i efterskott kan jag tycka att det inte borde behövas särskilda uppdrag för att myndigheter ska följa lagen. Regeringen borde kunna förvänta sig detta. Men när regeringen vid flera tillfällen av olika myndigheter, både Riksrevisionen och Säpo, får veta att det inte fungerar borde den ha stramat upp ansvarsförhållandena tidigare. Vi från KU beskriver att ansvaret för säkerhetsskyddsarbetet var otydligt.

Så till själva händelsen där den nya generaldirektören Maria Ågren skrev på för en outsourcing till ett bolag i annat land och sedan också den så kallade avvikelsen att man skulle bryta mot det som står i lagen. Det skulle ta en viss tid innan Säpo fick veta vad som hade hänt. Efteråt kan vi ändå se att en rad rutiner har kickat igång.

Det säkerhetshöjande arbetet drogs igång. Man bokade också möte med generaldirektören för att på djupet pränta in allvaret. Justitiedepartementet, Näringsdepartementet och Statsrådsberedningen fick information. Men informationsvägarna till infrastrukturministern och statsministern var bristande. Det pekar vi också på.

Jag kan inte, precis som flera övriga talare i debatten, låta bli att fundera lite på konsekvenserna. Även om det inte är vad vi har granskat är det ändå intressant och sådant som man som politiker funderar en hel del på.

Frågan om Transportstyrelsen har fått stora konsekvenser. En generaldirektör har fått lämna sitt uppdrag, så också två ministrar och en statssekreterare.

En tredje minister hotades av misstroendeförklaring men frias här av konstitutionsutskottet. Vi beskriver att Peter Hultqvists agerande var rimligt.

Däremot vet vi inte - det har vi heller inte granskat - om det som har hänt har skadat Sveriges säkerhet. Men jag tror att varje myndighet efter att denna katastrof eller detta haveri eller vad vi nu ska betrakta det som, denna händelse, inträffat såg över sitt eget säkerhetsskydd - och det tror i alla fall jag är långsiktigt mycket bra.

(Applåder)

Anf. 19 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Transportstyrelsehaveriet, ja, vad sjutton ska man säga om det? En generaldirektör skriver på ett papper där det anges att myndigheten ska bryta mot lagen. Det är helt osannolikt, men det har hänt. Det är sant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Men det var inte där det började. Den här granskningen visar tydligt att allt inte ska outsourcas. Hantering av särskilt skyddsvärd information bör ligga kvar på myndigheterna själva. Man kan tänka sig att myndigheter samarbetar, men oavsett om informationen finns på papper eller i it-system ska den helt enkelt inte privatiseras.

Detta kan tyckas självklart, men en myndighet som först efter fem år kommer till skott och gör en säkerhetsanalys har nog en del problem med säkerhetskulturen. Myndigheten Transportstyrelsen bildades 2009, men först 2014 gjordes en säkerhetsanalys. Att den myndigheten kommer på att den ska upphandla hela it-driften är kanske inte så konstigt, särskilt inte som det funnits en generell förväntan på myndigheterna att it-verksamheten ska effektiviseras och gärna outsourcas.

Den förra regeringen uttalade bland annat att "det är önskvärt att en större del av myndigheternas IT-behov tillfredsställs med hjälp av outsourcing". Vi har granskat den förra regeringens agerande i samband med det här, och vi har inte hittat något som visar på att den var informerad om eller delaktig i planerna på outsourcing av it-driften hos just Transportstyrelsen. Det är viktigt att komma ihåg. Men själva ingången var att mer ska outsourcas.

Agneta Börjesson har tydligt redogjort för de generella brister i myndigheternas it-hantering som bland annat Säkerhetspolisen har påtalat. Vilket ansvar för det som före detta it- och energiministern Anna-Karin Hatt har haft är fortfarande lite oklart. Oklarheter i ansvarsförhållandena inom regeringen gör, som KU säger, att det finns risk att problem inte får den uppmärksamhet som behövs.

Ibland är det svårt att komma ihåg till exempel exakt vad som står på ett papper. Ibland är det lättare att komma ihåg vad man faktiskt har gjort och vilket ansvar man faktiskt har haft.

På en konferens om informationssäkerhet för offentlig säkerhet som MSB anordnade 2012 sa Ann-Karin Hatt bland annat följande:

"Det här är faktiskt första gången som vi har en IT-minister i Sverige som har ett samlat, horisontellt ansvar för den här typen av frågor, t.ex. när det gäller informationssäkerhet.

Det är ju därför jag står här idag. Det är därför jag kan ge ett uppdrag till FRA, det är därför som jag har tjänstemän på försvarsdepartementet som jobbar åt mig när det gäller informationssäkerhetsfrågorna.

Så även om regeringen inte bestämde sig för att inrätta ett särskilt departement för informationssäkerhet så har ju regeringen valt att inrätta en portfölj som har att hantera de här frågorna."

Man skulle lätt kunna tro att en minister med det ansvaret och med de resurserna är den som agerar när Riksrevisionen lyfter fram problemen med myndigheternas it-säkerhet och att det är den ministern som reagerar när Säkerhetspolisen påtalar problemen. Men i vår utfrågning av före detta statsrådet Hatt kom vi inte fram till hur det förhöll sig med det, för varje gång vi frågade om något som hade med it-säkerhet att göra vidhöll före detta statsrådet att hon inte hade något ansvar för informationssäkerhetsfrågorna. När utskottet sedan skickade följdfrågor till före detta statsrådet angav hon att hon ansvarade för "samordning av . dels frågor om samhällets informationssäkerhet". Det hade varit klädsamt om före detta statsrådet hade sagt detta även vid utfrågningen och tydliggjort vad denna samordning egentligen betydde. Då hade vi kanske fått större klarhet i hur ansvaret för informationssäkerhetsarbetet generellt och övergripande i regeringen faktiskt såg ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Så kommer vi då till beslutet om att bryta mot lagen. En generaldirektör för en stor och viktig statlig myndighet beslutar sommaren 2015 att myndigheten ska bryta mot lagen. Det har tidigare lyfts fram - jag tror att Agneta Börjesson gjorde det i sitt första inlägg - att det var ett mer eller mindre omöjligt val: antingen en it-verksamhet som inte fungerar alls eller att bryta mot lagen. Det spelar egentligen ingen roll, för det är ju ett fullkomligt omöjligt beslut för en generaldirektör att fatta. Så kan man inte göra; det är självklart.

Statssekreteraren på Näringsdepartementet får information i slutet av året. Han informerar alltså inte statsrådet Anna Johansson, som är ansvarig för Transportstyrelsen. Det är helt obegripligt att han inte talar om att Näringsdepartementet har en myndighet hos sig där generaldirektören har bestämt sig för att skriva på ett papper att man struntar i lagen om säkerhetsfrågor. Hur är det ens möjligt? Det är klart att hon har ansvar för den statssekreteraren. Hon är dessutom en av dem som får informationen allra sist i hela den här snurren - helt vansinnigt. Näringsdepartementet informerar inte heller Statsrådsberedningen, som man borde ha gjort.

Inte heller informerar Justitiedepartementets statssekreterare inrikesministern direkt, och inte heller därifrån går information till Statsrådsberedningen med en gång. Det dröjer mer än ett år innan Statsrådsberedningen nås av informationen om vad som hänt.

Som varit uppe tidigare vet vi inte alls hur det hade påverkat om informationen hade kommit tidigare eller vad man eventuellt kunde ha gjort då. Men det är uppenbart att det har funnits brister i informationshanteringen i Regeringskansliet. Vi är eniga i den uppfattningen.

Det är kanske inte så mycket mer att orda om. Jag vill i stället passa på att tacka kansliet för ett fantastiskt arbete. Det blir mycket tackande så här i den sista debatten, så jag slänger in mitt tackande här. Jag tackar kansliet. De underlag som har tagits fram för detta utifrån våra skiftande önskemål har varit fantastiskt bra.

Utifrån ett tidigare uttalande i talarstolen av Per-Ingvar Johnsson skulle man kunna tro att kansliet tar fram skrivelser helt på eget bevåg, men så är det faktiskt inte. Det är vi ledamöter som begär underlag för det vi vill uttala oss om. Det gäller alltså även underlaget för det som rör Anna-Karin Hatt.

Jag vill också tacka resten av utskottet för ett gott samarbete. Tack!

(Applåder)

Anf. 20 Tina Acketoft (L)

Herr talman! Jag skulle till fullo kunna instämma med föregående talare, specifikt i det hon säger om Transportstyrelsen. Vad sjutton finns det mer att säga om det? När man då kommer som näst sista talare finns det ännu mindre kvar att säga.

Det enda i föregående anförande jag inte instämmer i är frågan om outsourcing, det vill säga utkontraktering på svenska. Att outsourcing som sådan är ett problem är ingenting som utskottet har kommit fram till, utan det är ett problem när man inte har rutiner i ordning för vad man ska granska och vad man på så sätt ska kunna utkontraktera. Att saker och ting utkontrakteras är nog en företeelse som vi kommer att få se mycket mer av i framtiden, och så länge det görs rätt är det också rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Herr talman! Vi granskar som sagt brister i regeringens handläggning och statsrådens agerande. Som Hans Ekström helt korrekt sa är det inte Transportstyrelsen som vi granskar. Transportstyrelsens agerande var kanske det som var lättast att, ja, inte hålla med om - tvärtom - men i alla fall begripa turerna i. Därefter blev det betydligt mer komplicerat, som flera talare har varit inne på.

Men vi hade som sagt flera anmälningar som gällde just regeringens agerande i samband med Transportstyrelsens it-upphandling. Upphandlingen gjorde, som vi nu vet, att sekretessbelagd information hanterades på ett olagligt sätt, vilket onekligen är en mycket allvarlig händelse som har fått omfattande konsekvenser. Det handlar inte bara om att statsråd och statssekreterare har fått lämna sina poster, utan också om rikets säkerhet.

Enligt konstitutionsutskottet väcker hanteringen också frågor om förmedlingen av information inom Regeringskansliet. Det är just den delen som har varit den svåraste att få en komplett överblick över och förståelse för.

Uppenbart är att Statsrådsberedningen fick information om de säkerhetsrisker som upphandlingen hade medfört först ett år efter det att Justitiedepartementet hade informerats. Därefter tog det ytterligare veckor innan statsminister Stefan Löfven informerades. Detta är, kan man väl säga, mycket oroande eller rent av alarmerande. När KU tar till sådana brösttoner inser man snabbt att vi är mycket oroliga.

Det framstår som tämligen självklart att händelser av denna karaktär bör tas upp direkt med statsministern, oavsett om statsministern sedan säger att det inte spelar någon roll om han fick veta något eller inte, för han hade ändå inte kunnat göra något. Jag som medborgare, och fler med mig, har helt enkelt kravet att statsministern ska informeras vid allvarliga händelser. Detta är en trygghet för oss andra. Jag finner helt plötsligt att jag har större förtroende för statsministerns agerande än statsministern själv har. Det är ganska märkligt, tycker jag. KU ser alltså allvarligt på att det tog så pass lång tid innan statsministern informerades, och det är kring detta vi hela tiden debatterar.

Granskningen visar också att dåvarande inrikesminister Anders Ygeman förhållandevis tidigt ändå blev informerad av sitt departement. En så pass rutinerad man som Anders Ygeman borde ha varit tillräckligt insatt för att förstå behovet av att följa upp händelserna och utvecklingen och säkerställa just att Statsrådsberedningen blev informerad. Justitiedepartementet och kanske främst ytterligare en rutinerad räv i spelet, inrikesministerns statssekreterare Ann Linde, brast, med KU-språk, i dessa avseenden. Statsrådet bär alltså ansvaret för dessa brister.

Transportstyrelsen sorterar under Näringsdepartementet och ingick i dåvarande infrastrukturminister Anna Johanssons ansvarsområde. Hon fick i ett mycket sent skede information om händelserna, trots att informationen fanns i hennes eget departement. Frågan var alltså om Transportstyrelsen medvetet hade agerat på ett sätt som medfört risker för rikets säkerhet. Ändå togs detta inte upp mellan henne och dåvarande statssekreterare Erik Bromander, trots att vi alla i denna sal är fullständigt medvetna om att en statssekreterare och ett statsråd agerar i symbios med varandra. Detta innebär brister, påpekar vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

KU säger också tydligt att den ansvarsprincip som gäller inom Regeringskansliet, att varje departement och statsråd ansvarar för sina myndigheter, inte får medföra att informationen stannar inom respektive departement. Den kan inte heller medföra att ett statsråd i varje situation - det uttrycker vi tydligt - kan anse att informationsöverföringen därmed fungerar automatiskt. Vi kan lätt konstatera att om man inte så strikt hade hållit på just denna ordning hade informationen förmodligen spridits betydligt tidigare, och åtgärder hade kunnat sättas in - även om statsministern anser att det egentligen inte hade gjort någon skillnad om han hade vetat det hela.

En av mina bästa lärare i skolan, som jag hade förmånen att ha redan på mellanstadiet, sa en gång när jag hade lagt ned avsevärd tid på att räkna ut ett tal och tyckte att jag hade fått fram en fantastisk summa: Det är jättefint uträknat, Tina, men är svaret rimligt?

Just denna rimlighetsbedömning tycker jag att vi behöver lära oss mycket av - att vid varje enskilt tillfälle ställa oss frågan: Är det rimligt att agera på detta vis? Vi hörde tidigare att det kanske bara var en enda som agerade rimligt på Transportstyrelsen, nämligen internrevisorn. Är det något jag tycker att vi ska ta med oss från detta arbete är det just att ställa oss frågorna: Är svaret rimligt? Är agerandet rimligt?

Inom Regeringskansliet finns faktiskt rutiner för att säkerställa informationsöverföringen mellan departementen och mellan departementen och Statsrådsberedningen. Utskottet kan konstatera att tillämpningen av rutinerna i detta fall har brustit. Statsministern bär det yttersta ansvaret för detta.

Jag skulle också vilja efterlysa den genomlysning som statsministern har lovat oss och svenska folket. Vad var det som brast, och vad var det som gjorde att rutinerna brast? Man blir ännu oroligare när man på direkta frågor som utskottet har ställt till de inblandade får svaret: Jag är inte medveten om att jag har fått sådana frågor. Jag ser alltså fram emot en genomlysning, där vi i svart på vitt får se vad statsministern anser har brustit och hur man ska komma till rätta med de problem som blev så uppenbara.

KU har att granska regeringens agerande, och det har vi gjort. Låt oss hoppas att denna granskning gör att alla hädanefter tar informationssäkerhet på mycket större allvar och att man också kommunicerar mer inom Regeringskansliet och dess departement.

(Applåder)

Anf. 21 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Nu talar vi om Transportstyrelsen och outsourcingen av it-driften samt de brott som begicks där av en generaldirektör, följderna av dem och regeringens ansvar. Kristdemokraterna var första parti att KU-anmäla 2017, i juli månad. Vi yrkade också på att man så snart som möjligt skulle ha ett sammanträde i KU, vilket kom till stånd i början av augusti.

Hur har granskningen gått? Har det varit värt allt det arbete som har lagts ned under tio månader? Ja, det har det. Vi har vänt på varje sten. Vi har kontrollerat varje uppgift. Jag tror att man kan säga att vi har fullgjort vårt arbete på ett gott sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Vid granskningen har framkommit att Säkerhetspolisen den 17 september 2015 informerade Justitiedepartementet om att den nåtts av information om att Transportstyrelsen hade för avsikt att outsourca bland annat körkortsregistret till utlandet. Bland dem som fick informationen fanns inrikesminister Anders Ygemans statssekreterare. Därefter informerade Säkerhetspolisen Justitiedepartementet den 20 november 2015 om att man under tillsynen uppmärksammat förhållanden som föranlett Säkerhetspolisen att skicka ett brev till Transportstyrelsen med starka rekommendationer om omedelbara säkerhetshöjande åtgärder.

Det vid det tillfället ansvariga statsrådet vid Justitiedepartementet, inrikesminister Anders Ygeman, blev informerad av sitt departement om problemen kring Transportstyrelsens outsourcing i januari 2016. I samband med ett möte den 12 januari 2016 informerades infrastrukturminister Anna Johanssons dåvarande statssekreterare Ann Linde om situationen.

Men det dröjde till januari 2017 innan statsrådet med ansvar för Transportstyrelsen, infrastrukturminister Anna Johansson, fick information om Transportstyrelsens outsourcing. Hon informerades då av sin nytillträdde statssekreterare om att generaldirektören vid Transportstyrelsen misstänktes för brott.

Granskningen har visat stora brister i förmedlingen av information inom Regeringskansliet när det gäller frågor av betydelse för rikets säkerhet. Detta gäller dels kontakter mellan Justitiedepartementet och Näringsdepartementet, dels dessa departements kontakter med andra delar av Regeringskansliet. Granskningen har också visat stora brister i informationen inom departementen till statsråden och mellan statsråden och, framför allt, till statsministern. Statsministern har till synes varit den siste att få veta, i stället för den förste.

Först i december 2016 fick Statsrådsberedningen information om Transportstyrelsens outsourcing och de problem och säkerhetsrisker som var förknippade med den. Då hade det gått över ett år sedan Justitiedepartementet och senare Näringsdepartementet fått information om att outsourcingen medförde risker av betydelse för rikets säkerhet. Det tog ytterligare några veckor, till den 12 januari 2017, innan statsminister Stefan Löfven fick informationen.

Vi säger att konstitutionsutskottet ser allvarligt på att det tog så pass lång tid innan statsministern nåddes av denna viktiga information. Den genomlysning som statsministern tidigare har aviserat för att få klarhet i händelseförloppet och informationsvägarna har ännu inte redovisats.

I regeringsarbetet ansvarar varje departement och statsråd för sina områden, även i händelse av kris. I det här fallet låg ansvaret för den myndighet där problemen uppkom, alltså Transportstyrelsen, hos Näringsdepartementet och därmed hos infrastrukturministern. Ansvaret för Säkerhetspolisen låg hos Justitiedepartementet och inrikesministern. Dåvarande inrikesminister Anders Ygeman blev av sitt departement förhållandevis tidigt informerad om det inträffade. Han borde då ha varit tillräckligt insatt för att förstå behovet av att följa utvecklingen och säkerställa att de berörda departementen och Statsrådsberedningen blev informerade, men där brast Justitiedepartementet och inte minst inrikesministerns statssekreterare.

Det handlar både om samordningen med Näringsdepartementet och om kommunikationen med Statsrådsberedningen. Ansvaret för dessa brister åvilar Anders Ygeman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Anders Ygeman har under hela den aktuella perioden inte tagit upp händelsen och dess konsekvenser vare sig med statsministern eller med infrastrukturministern, och utskottet säger: "Det framstår för utskottet som självklart att händelser av detta allvarliga slag bör tas upp direkt med statsministern och andra berörda statsråd."

När det gäller den dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson fick hon i ett mycket sent skede information om det inträffade, men informationen fanns tidigt i hennes departement. Det var först i januari 2017 som hon fick kännedom om att en myndighet under hennes ansvarsområde medvetet hade agerat på ett sätt som medfört risker för rikets säkerhet och att en förundersökning om brott hade inletts ett år tidigare. Det är uppseendeväckande att en fråga av detta slag inte togs upp mellan statsrådet och hennes dåvarande statssekreterare. Ansvaret för den bristfälliga relationen dem emellan åvilar Anna Johansson.

Som statsråd hade Anna Johansson även ansvar för de otillräckliga kontakterna mellan Näringsdepartementet och Justitiedepartementet och för att Näringsdepartementet inte informerade Statsrådsberedningen om de risker för rikets säkerhet som hade uppkommit.

Vad gäller försvarsminister Peter Hultqvist säger utskottet gemensamt att man har funnit att han hade skäl att utgå från att även Statsrådsberedningen hade fått informationen. Men den ansvarsprincip som gäller inom regeringen om att varje departement och statsråd ansvarar för sina myndigheter får samtidigt inte medföra att all information stannar inom respektive departement. Det kan heller inte innebära att ett statsråd i varje situation kan utgå från att information överförs inom andra delar av Regeringskansliet på det sätt som är avsett. Om principen om ansvar inte hade följts så strikt i detta fall hade Statsrådsberedningen kunnat nås av information om det inträffade tidigare.

Vad säger då konstitutionsutskottet om statsministern? Som regeringschef och chef för Regeringskansliet har statsministern det övergripande ansvaret för regeringens och Regeringskansliets arbete. Detta innebär att han bland annat ansvarar dels för att Regeringskansliet har rutiner för informationsöverföring, dels för att dessa rutiner faktiskt fungerar. Inom Regeringskansliet finns rutiner för att säkerställa informationsöverföring mellan departementen och mellan departementen och Statsrådsberedningen vid allvarliga situationer, men tillämpningen av rutinerna har i detta fall brustit. Jag skulle vilja säga att de har uteblivit. Statsminister Stefan Löfven bär det yttersta ansvaret för att rutinerna inte har fungerat.

(Applåder)

Laila Naraghi (S)

Anf. 22 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Ärade ledamöter! Jag kommer att tala om punkt 5.1 i KU20, om den förra regeringens agerande i fråga om Transportstyrelsen. Det mesta i debatten har ju hittills handlat om den nuvarande regeringen, men som Hans Ekström och andra har sagt spelade också förhistorien en roll här.

Säkerhetspolisen varnade tidigt Sveriges regering och svenska myndigheter för farorna med outsourcing av it-verksamhet. Exempelvis finns i Säpos årsbok från 2012 ett helt avsnitt med rubriken "Outsourcing - potentiellt hot mot känsliga uppgifter" i stora svarta bokstäver. I det avsnittet går Säpo igenom riskerna med outsourcing när det gäller främmande makts underrättelseinhämtning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

I ett annat avsnitt beskriver Säpo hur man redan då hade sett exempel på att organisationer hade missat att identifiera olika it-system som skyddsvärda och sedan outsourcat systemen med otillräckliga krav på säkerhet. Också i andra rapporter och sammanhang har Säkerhetspolisen varnat för detta.

Detta var alltså ett känt problem - ett känt hot mot rikets säkerhet. Säkerhetspolisen pekar själv i årsböckerna på att denna utveckling till stora delar drevs fram av krav från regeringen på myndigheterna vad gäller effektivitet och ekonomiska hänsyn. Detta är också vad konstitutionsutskottets granskning visar. När Transportstyrelsen bildades av den tidigare regeringen fanns ett tydligt budskap från regeringen om att det skulle göras effektiviseringar.

Herr talman! Det är viktigt att belysa att den förra regeringens agerande fick allvarliga konsekvenser. Det har framkommit att Transportstyrelsen från den dag då den förra regeringen bildade myndigheten år 2009 bröt mot svensk lag vad gäller it-säkerhet.

Fram till år 2014 hade myndigheten inte gjort någon säkerhetsanalys. Därmed bröt man under nära fem år mot den svenska säkerhetsskyddsförordningen, vars hela syfte är att värna rikets säkerhet. Vi kan i dag inte veta vad detta innebar för myndigheten och vilka skador som då skedde, och det har heller inte varit vår uppgift att granska detta.

Utskottets uppgift har varit att ta reda på ansvarsförhållandena i den förra regeringen och bland dess ministrar. Den bild som har framkommit under vår granskning är att arbetet med informationssäkerhetsfrågor i den förra regeringen var eftersatt och att den dåvarande regeringen inte gjorde tillräckligt för att de brister som påpekats skulle bli åtgärdade.

Vissa initiativ togs visserligen, men ett enigt KU konstaterar att konkreta och omedelbara insatser inte synes ha vidtagits i den utsträckning som krävts. Med anledning av detta är det viktigt att regeringen följer myndigheternas verksamhet och vid behov ser till att vidta de åtgärder som är nödvändiga ur ett styrningsperspektiv.

Herr talman! Tidigare regeringars arbete med informationssäkerhet har vid flera tillfällen granskats av Riksrevisionen. Riksrevisionen ansåg vid en granskning 2014 att arbetet med informationssäkerhet inte var ändamålsenligt, sett till de hot och risker som finns. I sin rapport framhöll Riksrevisionen att regelsystemet för informationssäkerhet i huvudsak såg ut som det gjorde 2007 och att de brister som Riksrevisionen då hade påpekat i stora drag kvarstod, vilket innebär brister i den förra regeringens styrning.

Under sju år av den förra regeringens styre vidtogs alltså inte tillräckliga åtgärder, trots tydliga varningssignaler från både Säkerhetspolisen och Riksrevisionen. Vi socialdemokrater i riksdagen tog detta på stort allvar.

Ett exempel är när Riksrevisionens styrelse i en framställan till riksdagen redan 2007 ansåg att regeringen snarast borde genomföra en översyn av regleringen av den statliga förvaltningens informationssäkerhet, något som vi då stödde. Vi motionerade om en översyn, i en följdmotion till Riksrevisionens framställan, men både vi socialdemokrater och Riksrevisionens styrelse blev här i riksdagen nedröstade av Moderaterna, Centerpartiet, KD och Liberalerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Herr talman! För mig som riksdagsledamot framstår det som synnerligen allvarligt när regeringens ledamöter ignorerar varningsklockor när två så viktiga myndigheter som Säkerhetspolisen och Riksrevisionen ringer i dem, särskilt när det gäller något så angeläget som it-säkerhet och rikets säkerhet.

I ljuset av detta framstår den förra regeringens vilseledande information kring statens outsourcing av it-verksamhet som problematisk. Jag kommer i det följande att tala om det, för en stor del av tiden vi ägnat åt detta ärende har tyvärr handlat om den vilseledande information som har getts KU.

Herr talman! Här är exempel ett: I januari 2011 publicerade Riksrevisionen ännu en rapport om it inom statsförvaltningen och om outsourcing. I rapporten uppmärksammades bland annat krav på informationssäkerhet. Riksrevisionen ansåg att myndigheterna i vissa fall antingen brast i sin skyldighet att klassificera informationen eller klassificerade informationen felaktigt. En tänkbar förklaring var att det saknades gemensamma riktlinjer och ställningstaganden för hur informationen skulle klassificeras. Riksrevisionen ansåg att denna avsaknad av råd kan ha inneburit att myndigheterna brast.

Det saknades också en rekommendation för hur myndigheterna skulle ställa krav vad gäller informationssäkerhet vid upphandling.

Den förra regeringen uttalade i sin bedömning av Riksrevisionens rapport, som sändes till riksdagen, att den delade Riksrevisionens bedömning att det var önskvärt att en större del av myndigheternas it-behov tillfredsställdes med hjälp av outsourcing. Ansvarig för skrivelsen var dåvarande it-minister Anna-Karin Hatt. Problemet var bara att denna utsaga var direkt felaktig och vilseledande. Ingenstans skrev Riksrevisionen att det var önskvärt att myndigheternas it-verksamhet outsourcades. Riksrevision påpekar själv att förra regeringens utsaga var fel. Riksrevisionens Anna Maria Böök har till media sagt:

"I rapporten finns en sådan bedömning inte med."

Därutöver har en av Sveriges främsta experter på revision inom statlig förvaltning, Shirin Ahlbäck Öberg, vid Uppsala universitet, uttalat sig med anledning av detta: "Genom att referera någon typ av sakkunskap underbygger man en ideologisk ståndpunkt och får det att se ut som man faktiskt har underlag som pekar i den riktningen, men det har man inte."

Hon har även sagt:

"Jag tycker man mycket väl kan stå för en preferens, en värdering man har: i det här fallet att outsourcing skulle vara bra. Men att försöka klä det i någon form av rationell dräkt genom att åberopa stöd i en källa som faktiskt inte ger stöd, det är inte bra. Det är vilseledande."

Vilseledande var ordet.

Herr talman! Här är exempel två: I KU har vi hållit utfrågningar i ärendena med anledning av Transportstyrelsen. De flesta har varit med representanter från myndigheter eller från den nuvarande regeringen. En utfrågning har varit med en representant från den förra regeringen: den förra itministern Anna-Karin Hatt.

Vid utfrågningen var Anna-Karin Hatt mycket noga med att i sitt inledningsanförande påpeka att hon som minister inte ansvarade för informationssäkerhetsfrågorna. Detta återkom hon också till flera gånger under utfrågningen. Dagens Nyheter räknar det till att hon vid minst sju tillfällen upprepade detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Jag minns det väl. Både jag och andra ledamöter i KU försökte ställa frågor till henne om informationssäkerhet, men hon avvisade dem bestämt. De uppgifter som gavs KU visade sig dock inte stämma.

Anna-Karin Hatt hade ett ansvar för samhällets informationssäkerhet. Det handlade till och med om något så viktigt som att hon hade regeringens samordningsansvar för detta.

I utskottet konstaterar vi att det hon sa var bristfälligt och gav bilden av att frågor om informationssäkerhet inte alls ingick i hennes ansvarsområde. Som tidigare uttalats av utskottet ska uppgifter som lämnas till KU vara korrekta och fullständiga. Och det utskottet tidigare har uttalat i liknande fall är alltså att medvetet vilseledande uppgifter självfallet aldrig kan accepteras. Det står i strid med saklighetskravet i regeringsformen. Den konstitutionella kontroll som utförs av konstitutionsutskottet förutsätter att utskottet kan lita på att uppgifter som lämnas till utskottet är riktiga samt ger en rättvisande bild av det som granskas och att inte väsentliga fakta utelämnas. Kan utskottet inte lita på detta undergrävs den konstitutionella kontrollen av regeringen.

Först efter ett par vändor skriftliga frågor till Anna-Karin Hatt, där vi i utskottet hänvisar till ett Youtubeklipp där hon själv talar om sitt ansvar för informationssäkerhet, tillstod Hatt att hon haft ett ansvar.

Youtubeklippet är från en konferens om informationssäkerhet som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, anordnade 2012. Då sa Anna-Karin Hatt:

"Det här är faktiskt första gången som vi har en IT-minister i Sverige som har ett samlat, horisontellt ansvar för den här typen av frågor, t.ex. när det gäller informationssäkerhet.

Genom den bristfälliga och missvisande information som hon gav vid KU:s utfrågning försvårade hon vårt arbete. Det är mycket allvarligt.

Herr talman! Enligt vår gemensamma mening i KU finns det skäl att ifrågasätta om ansvarsförhållandena inom den förra regeringen när det gäller informationssäkerhetsfrågorna var tillräckligt klara. KU anser att det med sådana oklara ansvarsförhållanden inom regeringen fanns en risk att problemen inte fick den uppmärksamhet som krävdes i regeringsarbetet och att nödvändiga åtgärder därför uteblev. Vi vill understryka vikten av tydliga ansvarsförhållanden, särskilt på områden som informationssäkerhet, där konsekvenserna av uteblivna åtgärder kan bli mycket allvarliga.

Herr talman! Sammanfattningsvis är det så här:

Från att den förra regeringen bildade Transportstyrelsen år 2009 och fram till 2014 hade myndigheten inte gjort någon säkerhetsanalys. Därmed bröt de under nära fem år mot den svenska säkerhetsskyddsförordningen, vars enda syfte är att värna rikets säkerhet.

Den förra regeringen tog inte varningssignalerna om säkerhetsriskerna med outsourcing av it-verksamhet från Säkerhetspolisen, Riksrevisionen och oss socialdemokrater på allvar. Det fick allvarliga konsekvenser.

Tidigare it-minister Anna-Karin Hatt har vid minst två tillfällen gett vilseledande information till riksdagen vad gäller outsourcing och informationssäkerhet.

Gransknings-betänkande Vissa frågor rörande Transportstyrelsens outsourcing m.m. (kapitel 5)

Herr talman! Avslutningsvis ska jag säga något apropå en sak som tidigare har sagts här i talarstolen. Per-Ingvar Johnsson anser att det är mindre väsentligt vad före detta it-ministern sa till KU vid utfrågningen och att vi i KU borde vara nöjda med att hon deltog. Jag delar inte den bedömningen utan vill framhålla KU:s tidigare ställningstagande om betydelsen av att regeringens representanter lämnar korrekt information.

Men visst, om ribban ligger vid att statsråd inte behöver dyka upp - Centerns före detta partiledare, Maud Olofsson, gjorde inte det - kan man möjligen förstå Per-Ingvar Johnssons beundran av Hatts bristfälliga information. Jag delar dock ej denna och upprepar utskottets ställningstagande vad gäller KU:s utfrågning av Anna-Karin Hatt. Det hon sa var bristfälligt.

(Applåder)

Jonas Gunnarsson (S)

Anf. 23 Jonas Gunnarsson (S)

Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka mina kollegor i både utskottet och riksdagen i stort för fina år som jag har haft som ledamot, då detta är min sista debatt i denna kammare. Att få representera medborgarna i riksdagen är kanske det finaste en människa kan få göra. Att förrätta sitt värv som riksdagsledamot i konstitutionsutskottet är något som många av kollegorna i övrigt i riksdagen skyr, men vi som sitter där vet att det är helt fantastiskt.

Vad dessa kollegor inte verkar ha förstått är att man som ledamot i KU ges insikt och påverkansmöjlighet när det gäller statens innersta väsen och också de politiska grundvalar som hela vårt samhälle är byggt på.

Det dubbla ansvar som vårt utskott har - det gäller dels det politiska, likt alla andra utskott, dels det unika uppdraget att granska regeringen - ger ett uppdrag och ett ansvar som är unikt och otroligt spännande.

Herr talman! Av de 424 sidor som utgör del ett i granskningsbetänkandet handlar det här blockets debatt om de knappa 100 sidor som rör vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen. Jag tänker främst uppehålla mig kring de delar i kapitlet som rör regeringens EU-arbete och hur det förankras i riksdagen.

Anmälningar som rör förhållandet mellan regering och riksdag i EU-frågor har under mandatperioden varit många. I år är det dock bara tre stycken. Jag tycker att det ska tolkas på det viset att vi under mandatperioden genom vårt arbete i utskottet, och praxisskapandet som följer av det, på ett reellt sätt skapat större tydlighet kring spelreglerna och därmed också skapat en större trygghet och säkerhet i hur frågorna ska hanteras.

Med årets betänkande fortsätter vi på inslagen väg som konstruktiv granskare i de här frågorna genom tydliga ställningstaganden som i sig kan användas som vägledning för framtiden. Sammanfattningsvis kan sägas att för att EU-arbetet ska fungera på ett tillfredsställande vis måste tydlighet råda framför allt från regeringen, men riksdagen genom sin EU-nämnd och utskott har också ett väsentligt ansvar.

Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Mot bakgrund av det arbete som utförts i den till följd av vår granskning av riksdagen tillsatta parlamentariska EU-kommittén och de den 15 juni presenterade förslagen från riksdagsstyrelsen kring hur riksdagen bör utveckla sitt EU-arbete har också större tydlighet skapats, samtidigt som ännu mer kommer.

Herr talman! Man kan nog tycka att det emellanåt blir väl petigt och gnälligt när det kommer till alla de ärenden vi genom åren hanterat på det här området. Vad en måste komma ihåg är dock att enligt våra grundlagar är det så att det är riksdagen som stiftar lag, vilket gör att samråden mellan riksdag och regering i EU-frågor måste ges en väsentlig tyngd och relevans för att lagstiftandet inte ska föras bort från riksdagen som lagstiftande församling. EU är helt enkelt inte utrikespolitik, och utifrån det faktum att det är regeringen som företräder Sverige i rådet faller ett tungt ansvar på att regeringen, närhelst det kan vara påkallat, ser till att få till stånd kommunikation med riksdagen.

Herr talman! Att relationen mellan riksdag och regering när det kommer till EU-frågor fungerar blir allt viktigare i en orolig omvärld. Det har tidigare nämnts i debatten att det vi trodde om att den eviga freden var kommen inte är sant. Det blev tydligt med Rysslands ockupation av Krim och skapandet av satellitstater på georgiskt territorium. Illiberal demokrati har blivit hippt bland auktoritära typer som Erdogan, Orbán, Putin och Kaczynski, som städar bort mer och mer av det som krävs för att ses som anständiga europeiska demokratier.

Ska vi klara av att stå upp mot sådant måste vi se till att samarbetet funkar som det ska och att det svenska agerandet i EU har en fortsatt stark och tydlig förankring i riksdagen.

Än en gång, herr talman, vill jag tacka mina kollegor. Jag vill tacka för fint samarbete och för uppriktiga diskussioner över bordet. Jag vill tacka för goda skratt och roliga fyndigheter funna i allt från vår konstitutionella historia till vår politiska nutid.

Jag vill även tacka kansli och personal i stort för att ni gör riksdagsarbetet möjligt genom er professionalitet och kompetens, samtidigt som glimten i ögat alltid finns där. Tack, alla! Vi syns på barrikaderna!

(Applåder)

Annicka Engblom (M)

Anf. 24 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Kära kollegor i konstitutionsutskottet! I årets granskningsärende under kapitel 1, Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen, vill jag särskilt fästa uppmärksamheten vid två anmälningar.

Den första gäller det för riksdagsledamöternas kontrollmakt så viktiga interpellationsinstrumentet. Kort beskrivet för dem som lyssnar är det möjligheten för riksdagsledamöter att ställa frågor till olika ministrar i aktuella ämnen, med därpå följande debatt i kammaren.

Anmälaren i fråga lyfter problemet med att det vid flera tillfällen varit så att interpellationen inte har besvarats av den minister som frågeställaren velat vända sig till av olika orsaker, främst förstås för att den ministern har bedömts ha haft bäst kunskap på området för att besvara den.

KU har tidigare tittat på olika aspekter när det gäller besvarandet av interpellationer. Det har då främst handlat om att de inte besvaras i tid. I det sammanhanget har KU uttalat att ett statsråd endast i undantagsfall och om det finns synnerliga skäl bör kunna avstå från att besvara en interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Det är just den aspekten som har blivit aktuell i denna granskning. I den skriftväxling som KU har haft med Miljö- och energidepartementet angående ett av de exempel som anmälaren har tagit upp i sin anmälan svarar departementet så här: I den aktuella situationen, då samma interpellation har ställts vid två tillfällen - dock inte av samma frågeställare, eget notat - under en kortare tidsperiod och svaret hade inneburit en upprepning av redan lämnade svar, bedömdes det finnas synnerliga skäl för att avstå från att besvara interpellationen.

Detta, herr talman, kan inte anses till fyllest utan utgör en alltför vidlyftig tolkning av vad som kan sägas utgöra synnerliga skäl. Enbart den omständigheten att en likalydande eller liknande interpellation redan har besvarats av statsrådet kan enligt utskottets mening inte sägas utgöra synnerliga skäl att avstå från att på nytt besvara en interpellation.

Här uttalar KU en klar brist i regeringens synsätt. I en levande och rörlig demokrati utgör möjligheten att interpellera en väldigt viktig del. Den måste vi värna.

Herr talman! Nästa granskningsärende som jag vill uppmärksamma under samma kapitel gäller en anmälan om information om svenskt deltagande i ett internationellt försvarssamarbete. Det internationella försvarssamarbetet i fråga avser Sveriges deltagande i det brittiskledda samarbetet JEF, Joint Expeditionary Force, där styrkor från bland annat Danmark, Norge och de baltiska länderna ska ingå. Samarbetet omnämns i den försvarspolitiska inriktningspropositionen som ett gott exempel på tänkbara samarbeten. Om detta råder bred politisk enighet, och så långt är väl allt gott och väl.

Vad anmälan och granskningen handlar om är dock huruvida tillräcklig information lämnats av försvarsministern till riksdagen och till försvarsutskottet om den rapport som under 2015 lämnades av den svenska försvarsattachén i London om det brittiska intresset för svenskt deltagande. Om detta gick det nämligen att läsa i en tidningsartikel hösten 2015.

Det restes förstås en del frågetecken om detta från försvarsutskottets ledamöter och en del andra riksdagsledamöter. Men trots återkommande frågor i form av interpellationer och liknande om ett stundande samarbete och om det förelegat någon beredningsprocess har precisa svar i detta lyst med sin frånvaro, och det är givetvis olyckligt.

I försvarsdebatten, herr talman, är vi överens om vikten av att förankra den svenska säkerhetspolitiken både hos den bredare allmänheten och, för långsiktighetens och stabilitetens skull, bland riksdagens samtliga partier.

I KU konstaterade vi under granskningen att den information om svenskt deltagande i det här internationella försvarssamarbetet som försvarsministern och regeringen har lämnat till riksdagen är av en sådan art att vi vill understryka att det är av stor betydelse för Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Det är därför viktigt att informationen är tydlig, fullständig och aktuell. För egen del vill jag även lägga till ordet "löpande".

Herr talman! Utifrån vad som framkommit i granskningsärendet har vi i utskottet inget att anföra mot försvarsministerns och regeringens agerande på formella grunder men noterar att oklarheter hade förebyggts om försvarsministern lämnat information i ett tidigare skede än vad som nu gjordes. Översatt från KU-språk betyder det att en hel del oklarheter, missförstånd och missnöje hade undanröjts och vi hade haft en betydligt klarare och bredare förankringsprocess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Det är ju tyvärr inte första gången som försvarsministern varit föremål för KU:s granskning huruvida man har lämnat tillräckligt med information i tillräckligt god tid. Ska vi lägga vikt vid att det ska vara brett förankrat och att det ska vara ordentliga beredningsprocesser är detta viktigt att beakta.

(Applåder)

Anf. 25 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Jag sa i mitt inledningsanförande att det är glädjande att KU finner nästan helt gemensam grund i årets granskning. Så är det naturligtvis.

När det gäller det ämne vi nu ska diskutera, regeringens förhållande till riksdagen, är vi faktiskt helt eniga. Eftersom föregående talare redan har sagt mycket om det vi nu ska tala om får jag be utskottet och dem som lyssnar om ursäkt för en del upprepningar. Men så blir det, såklart, när vi till stor del är eniga i ett betänkande. Då finns ändå mycket klokt som tål att upprepas.

Jag börjar med, likt Annicka Engblom, att tala om regeringens förhållningssätt till interpellationsinstrumentet. För er som lyssnar och som inte är ledamöter kan det vara värt att känna till att en interpellation är en fråga som en riksdagsledamot kan ställa till ett statsråd eller en minister. Ministern har sedan en viss tid på sig att besvara en interpellation.

KU har i en tidigare granskning yttrat att interpellationer till statsråd är en viktig del av riksdagens kontrollmakt. Det är därvid viktigt att svarstiderna också respekteras så att frågeinstituten kan ha avsedd verkan enligt lag och författning.

KU har konstaterat att svarstiden för interpellationer, trots upprepade påpekanden från utskottet genom åren, åsidosatts i en alltför stor del av fallen. Det är naturligtvis inte bra. I år yttrar KU att det är viktigt att det är det statsråd vars område berörs av interpellationen som också ska besvara den. Ett statsråd bör endast undantagsvis och om synnerliga skäl föreligger kunna avstå från att besvara en interpellation. Den tid som har förflutit sedan en tidigare interpellation besvarats och om det sedan dess tillkommit ytterligare omständigheter av betydelse i sammanhanget är exempel på sådana förhållanden som enligt utskottet måste beaktas vid bedömningen av om synnerliga skäl ska anses föreligga för att avstå från att på nytt besvara en interpellation.

KU konstaterar vidare att ett statsråd inte kan avstå från att besvara en interpellation endast på den grunden att en liknande eller likalydande interpellation redan har ställts och besvarats vid ett tidigare tillfälle.

KU har även behandlat frågan om hur regeringen arbetar med tillkännagivanden, det vill säga hur regeringen behandlar en avsiktsförklaring från riksdagen.

Grunden är att regeringen alltid ska tillgodose ett tillkännagivande. Jag kommer inte att fördjupa mig i alla ärenden, men ett av särskilt intresse är Utrikesdepartementets hantering av ett tillkännagivande om ökat valdeltagande bland utlandssvenskar. Min kollega Fredrik Eriksson kommer att tala mer om UD i ett anförande längre fram, men i nu aktuellt fall har det gått till på följande vis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Riksdagen har gjort ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att öka valdeltagandet bland utlandssvenskar. Grunden till tillkännagivandet var ett betänkande från just KU. UD har sedan i en instruktion till utlandsmyndigheterna skrivit: Konstitutionsutskottet har i betänkande föreslagit ett tillkännagivande om åtgärder för att öka valdeltagandet bland utlandssvenskar.

Men nu är det så att KU inte har rekommenderat detta, utan det är fråga om ett beslut fattat av Sveriges riksdag. Det borde rimligen också ha framkommit av UD:s instruktion. Som vi kommer att höra längre fram är detta inte enda gången som UD inte har hanterat information korrekt. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Herr talman! Slutligen vill jag nämna några ord om EU. KU får i år anledning att påminna om att det är viktigt att regeringen förankrar sina ställningstaganden hos riksdagen i enlighet med regeringsformen, vari det stadgas att regeringen fortlöpande ska informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen.

Detta har varit aktuellt bland annat när Ann Linde agerade inför och vid rådet för allmänna frågor den 16 maj 2017 i frågan om en dialog med Polen. Statsrådet hade lämnat uppgifter om att ministerrådet endast skulle informeras av kommissionen rörande Polen och var därför av uppfattningen att ett samråd med EU-nämnden inte behövdes. Därmed inhämtades i det här fallet aldrig något mandat från EU-nämnden för eventuella svenska ståndpunkter på ministerrådet. Nu blev det i stället en diskussionspunkt där statsrådet själv var drivande. KU har därför mot denna bakgrund framhållit att statsrådet varit oförhindrad att samråda med EU-nämnden antingen vid sammanträdet den 12 maj eller på statsrådets begäran vid ett senare telefonmöte.

Herr talman! Det är viktigt att regeringsföreträdarna inte rundar riksdagens företrädare utan förankrar sina ståndpunkter enligt de regler som vi gemensamt tagit fram. EU är överstatligt nog som det är; att då inte använda de verktyg som trots allt finns för att förankra vårt arbete med Bryssel ger oss ännu sämre förutsättningar att faktiskt påverka.

Min uppfattning är såklart att Sverige bör lämna EU, men tills vi har gjort det borde regeringen åtminstone klara av att informera riksdagen om vad man ämnar hitta på i förhandlingarna med detta överstatliga organ.

Anf. 26 Agneta Börjesson (MP)

Herr talman! Nu är vi i den delen av granskningen som handlar om regeringens förhållande till riksdagen. Precis som jag lyfte upp i mitt inledningsanförande finns där en hel del av spelregelsfrågorna. De är otroligt viktiga för att regeringens och riksdagens arbete ska fungera bra.

Under mandatperioden har det varit frågor om EU-samarbetet, som Jonas Gunnarsson tidigare i debatten förtjänstfullt har lyft upp. Under något år var det så många som tio anmälningar. Sedan tillsatte riksdagen en utredning, och därefter verkar det som att det har blivit färre anmälningar och att det har blivit något bättre klarhet i hur det svåra arbetet med att förankra EU-frågor i riksdagen ska gå till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Riksdagen har genomfört en utredning som klarlägger att regeringschefen bör be ministrar att skriftligt förbinda sig att komma till riksdagen då KU kallar. Detta är principiellt viktigt och klargör hur stark och betydelsefull KU:s roll är.

KU har när det gäller tillkännagivanden tidigare särskilt granskat negativa tillkännagivanden. Men i årets granskning har utskottet, vilket jag finner alldeles särskilt intressant, pekat på att det är viktigt att regeringen får tillräckligt med tid på sig att genomföra det som ska göras och att det också är viktigt att regeringen försöker lyssna på riksdagen och inte onödigt förlänger en process där riksdag och regering ändå är överens. Utskottet kommenterar också i några fall att bättre kommunikation nästan alltid gör att risken för missförstånd minskar.

Ett viktigt och principiellt ärende handlar om ett Natura 2000-område på Gotland, Ojnareskogen, där regeringen 2015 anmälde detta område till Natura 2000-nätverkets lista.

Jag kan nu konstatera, efter att ärendet har varit ända uppe i Högsta förvaltningsdomstolen, som förklarat att regeringens beslut står fast, att också KU menar att regeringen faktiskt har gjort rätt. Efter alla dessa år av strider om detta skyddsvärda område tycker jag att det känns mycket bra.

Flera tidigare talare har varit inne på frågan om frågeinstituten. KU klarlägger nu hur man ska agera när det gäller att lämna över frågor.

Där vill jag invända mot något som Annicka Engblom hävdat från talarstolen, nämligen att vi från KU skulle ha pekat på brister i frågan. Jag kan inte se att utskottet har skrivit så i yttrandet. Det är ett kort ställningstagande där utskottet skriver att enbart omständigheterna att en likalydande eller liknande interpellation redan har besvarats inte kan sägas utgöra synnerliga skäl. Det är väl den starkaste kritiken som finns. Jag anser inte att det är att gå så långt som att kalla det för en brist, och det framgår inte heller i vårt pressmeddelande. Vi konstaterar också att miljöministern faktiskt svarade på frågan i den kommande debatten.

Jag bedömer att alla praxisförtydliganden som KU gör och har gjort under den här mandatperioden hjälper till att tydliggöra spelregler och därför är mycket bra.

(Applåder)

Anf. 27 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Jag vill framföra några synpunkter på ärendet om tillkännagivande om ökat valdeltagande för utlandssvenskar.

I konstitutionsutskottet har jag tillsammans med övriga ledamöter medverkat till ett tillkännagivande som riksdagen lämnade vidare till regeringen våren 2017, som handlade om åtgärder för ett ökat valdeltagande bland utlandssvenskar. Eftersom det sedan i regeringens budgetförslag hösten 2017 inför valåret 2018 inte fanns några förslag till åtgärder lämnades i november 2017 en skriftlig fråga till kulturminister Alice Bah Kuhnke om åtgärder. Frågan besvarades sedan av utrikesminister Margot Wallström i december 2017. Hon utlovade i svaret att det skulle vidtas åtgärder för ett ökat valdeltagande bland utlandssvenskar, bland annat genom ökat öppethållande på våra ambassader utomlands.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

När konstitutionsutskottet i våras besökte Valmyndigheten fick vi dock beskedet att flera generalkonsulat i länder där det finns många utlandssvenskar hade gett beskedet att man inte kommer att kunna ta emot utlandssvenskarnas röster, beroende på att det från och med detta val kommer att krävas dubbelbemanning på ambassader och generalkonsulat för att ta emot deras röster.

KU har ställt frågor till Utrikesdepartementet kring detta och fick svar i mars 2018 om att man arbetar för att lösa de här problemen och att det också finns en plan från oktober 2017 för ett ökat valdeltagande bland utlandssvenskar i höstens val.

KU har inte kritiserat regeringen i det här ärendet. Men jag anser att det är viktigt att vi följer upp att Utrikesdepartementet verkligen lever upp till det som utlovats, att man vidtar åtgärder för ett ökat valdeltagande och att alla generalkonsulat kommer att kunna ha ökat öppethållande, något som Valmyndigheten var oroad över efter vissa signaler som tidigare hade kommit.

Anf. 28 Tina Acketoft (L)

Herr talman! Som vi tidigare har sagt är vi ett helt enigt utskott vad gäller de här frågorna. I stället för att repetera vad mina ärade kollegor har sagt i de två ärenden som jag också hade valt att adressera - det vill säga betydelsen av interpellationsinstrumentet och ett ökat valdeltagande för utlandssvenskar - vill jag säga att jag till fullo står bakom Per-Ingvar Johnssons, Annicka Engbloms och Agneta Börjessons uttalanden.

Jag kan ändå inte låta bli att ta upp ett ärende som också har diskuterats, men det är en fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, för även detta år har KU haft att granska anmälningar om regeringens arbete med EU-frågor och om kontakten med EU-nämnden. Det är ett kärt anmälningsobjekt som jag som varm EU-vän väljer att se som ett bevis på att vi i denna kammare tar Sveriges aktiva arbete med EU-frågorna på allvar både här och i Bryssel.

Det är uppenbart när man är ute i världen och diskuterar EU-frågor att vi som svenska folkvalda får vara delaktiga i EU-arbetet på ett helt annat sätt än många av våra kollegor runt omkring i Europa, det vill säga att vi kan ta del av och kan påverka frågor. Det är en stor möjlighet för oss, men det är då också en skyldighet för regeringen att verkligen fullfölja den informationsplikt och samrådsplikt som den har.

Vad gäller anmälan om handelsministerns agerande vid ett rådsmöte i frågan om rättsstatsprincipen var statsrådet under samrådet med EU-nämnden tydlig med att ministerrådet endast skulle informeras av kommissionen rörande Polen och att frågan egentligen inte krävde något samråd. Därmed inhämtades naturligtvis inte något mandat från EU-nämnden för svenska ståndpunkter i frågan. Men som anmälaren sedan uppmärksammade - vilket jag också gjorde när jag lyssnade på P1 - sa Ann Linde, när hon intervjuades i Sveriges Radio och fick frågor om hur Sverige och EU agerade gentemot Polen, att Sverige deltog aktivt i de diskussioner som hölls på ministerrådets möte och att Sverige var tydligt med vilket agerande Sverige önskade från EU:s sida. EU-ministern gick faktiskt så långt att hon sa: Jag har varit väldigt drivande i den här frågan, och på det senaste mötet var det jag som inledde diskussionen. Då kan man ju diskutera huruvida det skulle ha skett ett samråd eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

I riksdagsordningen föreskrivs att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens råd. Regeringen ska också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför beslut i rådet, och regeringen ska rådgöra med nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet.

Den aktuella punkten på dagordningen för allmänna rådet var en övrig fråga som gällde information från kommissionen om den pågående dialogen mellan kommissionen och Polen. Om ett förfarande enligt artikel 7 i EU-fördraget senare initierades skulle frågan bli föremål för beslut i Europeiska rådet, och samrådsskyldighet skulle då alltså föreligga. Men vid tiden för sammanträdet i EU-nämnden den 12 maj och rådsmötet den 16 maj var det ännu inte avgjort om ett artikel 7-förfarande skulle initieras. Regeringen har därför inte formellt en samrådsskyldighet. Men, och här kommer det, utskottet noterar också att den frågeställning som var aktuell, det vill säga att om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt respektive allvarligt och ihållande åsidosätter rättsstatens principer - som man väl kan diskutera om inte ett antal länder inom Europeiska unionen just nu gör - gällde om unionen skulle ta ställning mot en av sina egna medlemsstater. Frågan är alltså därför av mycket stor vikt och betydelse både för Sverige som stat och för Sverige som medlemsstat i EU.

Av granskningen framgår att Ann Linde har haft en tydlig uppfattning och agerat på ett proaktivt sätt vid rådsmötet. Dessutom kom rådsmötet att omfatta även annat än information från kommissionen. Mot denna bakgrund vill utskottet framhålla - här kommer ett fantastiskt KU-språk igen - att Ann Linde har varit oförhindrad att samråda med EU-nämnden vid sammanträdet den 12 maj eller vid ett senare telefonmöte.

Det går som en röd tråd genom många av de anmälningar och granskningar vi har gjort att kommunikation är nyckeln till allt. Jag skulle i fortsättningen hellre vilja se ett samråd för mycket än ett för lite. Det säger jag på EU-nämndens vägnar och också på konstitutionsutskottets vägnar.

Anf. 29 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Konstitutionsutskottet jobbar sig igenom den här debattdagen och är snart framme vid halvlek.

Vi håller nu på med ett kapitel som handlar om regeringens förhållande till riksdagen. Av ärendena under denna rubrik har jag tydligen gjort samma val som föregående ledamot, att ta upp EU- och handelsministerns agerande vid ett rådsmöte i fråga om rättsstatsprincipen.

I anmälan bad anmälaren KU att granska statsrådet Ann Lindes agerande inför och vid mötet i rådet för allmänna frågor den 16 maj 2017 i fråga om dialogen med Polen inom ramen för rättsstatsramverket.

Enligt anmälaren var statsrådet tydlig med att ministerrådet endast skulle informeras av kommissionen rörande Polen och att frågan inte krävde något samråd med EU-nämnden. Därmed inhämtades inte heller något mandat från EU-nämnden för eventuella svenska ståndpunkter på ministerrådet.

När Ann Linde intervjuades den 27 maj 2017 i Sveriges Radio och fick frågor om hur Sverige och EU agerade gentemot Polen framhöll hon att Sverige deltog aktivt i de diskussioner som hölls på ministerrådets möte den 16 maj och att Sverige var tydligt med vilket agerande Sverige önskade från EU:s sida. Ann Linde sa: Jag har varit väldigt drivande i den här frågan, och på det senaste mötet var det jag som inledde diskussionen.

Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Vad tänker KU om detta? Jo, vi utgår från riksdagsordningens 7 kap. 14 § första stycket, där det står att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens råd.

Har Ann Linde gjort detta? Om ett förfarande enligt artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen senare initierades skulle frågan komma att bli föremål för beslut i Europeiska rådet och samrådsskyldighet föreligga. Vid tiden för sammanträdet i EU-nämnden den 12 maj 2017 och rådsmötet den 16 maj var det emellertid inte avgjort om ett artikel 7-förfarande skulle komma att initieras, och därmed säger vi i utskottet att det formellt inte har förelegat någon samrådsskyldighet.

Härutöver noterar KU att den typ av frågeställning som var aktuell, det vill säga om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt respektive allvarligt och ihållande åsidosätter rättsstatsprincipen, gäller om unionen ska ta ställning mot en av sina egna medlemsstater. Frågan är därför av stor betydelse både för Sverige som stat och för Sverige som medlemsstat i EU.

Av granskningen framgår att Ann Linde har haft en tydlig uppfattning och agerat på ett proaktivt sätt vid det aktuella rådsmötet. Det synes som att det som sedermera kom att äga rum på rådsmötet även omfattade annat än informationen från kommissionen.

Avslutningsvis drar KU slutsatsen: "Utskottet vill mot denna bakgrund framhålla att Ann Linde varit oförhindrad att samråda med EU-nämnden, vid sammanträdet den 12 maj eller på statsrådets begäran vid ett senare telefonmöte."

Veronica Lindholm (S)

Anf. 30 Veronica Lindholm (S)

Handläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Herr talman! Inledningsvis vill jag rikta ett stort tack till hela konstitutionsutskottet för ett konstruktivt och gott samarbete. Ett extra tack vill jag rikta till vår ordförande Andreas Norlén och vår vice ordförande Björn von Sydow för deras genuina ledarskap. Jag vill också rikta ett tack till vårt fantastiskt kompetenta kansli.

Konstitutionsutskottet är ett utskott som strängt håller riktningen för hur praxis för landets bästa vad gäller styrningen i fokus ska prioriteras, framför allt före intern partipolitik. Det är inte bara för detta år utan för en hel mandatperiod, och trots en osäker omvärld har det lett till att utskottet än mer effektivt har fokuserat på sina uppgifter att upprätthålla grundlagar och regeringsform. Stort tack!

Herr talman! Jag vill specifikt för detta block lyfta upp den anmälan som gällde regeringens informationshantering och dåvarande inrikesminister Anders Ygemans uttalanden i samband med flyktingmottagandet under hösten 2015.

KU har i huvudsak granskat regeringens agerande när Migrationsverket informerade och gav signaler till Regeringskansliet om att antalet asylsökande såg ut att bli fler än verket tidigare trott. Utskottet konstaterar att den särskilda utredaren bedömde att regeringen på olika sätt försåg sig med tillräcklig information och att bland annat Migrationsverket, enligt Riksrevisionen, i huvudsak lyckades fullfölja sitt kärnuppdrag under flyktingsituationen.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

KU delar samtidigt bedömningen av den särskilda utredaren, som konstaterat att regeringen och Regeringskansliet inte agerade tillräckligt snabbt på den information som lämnades. För att regeringen ska kunna fullgöra sin styrfunktion i situationer som kräver snabba och kraftfulla åtgärder krävs ett mer proaktivt agerande.

Utöver detta konstaterar KU att dåvarande inrikesministern i riksdagens kammare sagt att den information som lämnades till Regeringskansliet innebar att antalet flyktingar till Europa ökade, inte att antalet asylsökande till Sverige skulle öka. Uttalandet är inte helt förenligt med vad som framkommit i granskningen.

Herr talman! Vi socialdemokrater står för utskottets bedömning i ärendet, men frågan tjänar på att sättas i rätt kontext. Under försommaren och den tidiga hösten 2015 var det mycket svårbedömt hur många människor på flykt som skulle söka sig till Sverige. Under denna tid föll också det europeiska asylsystemet samman.

De signaler regeringen fick av Migrationsverket i början av september var att man bedömde att det kunde komma upp till totalt 90 000 till Sverige det året. Det är en hög siffra, både i förhållande till juliprognosen och till vad som är normalt. Samtidigt är siffran väsentligt lägre än de 163 000 som det till slut landade på. Varken Migrationsverket eller MSB efterfrågade några extraordinära insatser från regeringen med anledning av dessa signaler i september. Detta är viktigt att framhålla.

Regeringen försåg sig på olika sätt med tillräcklig information. Relevanta myndigheter lyckades i huvudsak fullfölja sitt kärnuppdrag under flyktingsituationen. Utifrån septembersignalerna vidtog regeringen åtgärder för att bland annat öka myndigheternas och kommunernas beredskap att ta emot en ökad mängd flyktingar och kunna hantera situationen. Inom Regeringskansliet inrättades också olika funktioner för krishantering, samordning och informationsspridning.

Som helhet måste det konstateras att hela det svenska samhället gjorde en imponerande insats i en mycket krävande och svår situation.

(Applåder)

Dag Klackenberg (M)

Anf. 31 Dag Klackenberg (M)

Herr talman! Jag vill ge en speciell hälsning till alla statsrättsligt intresserade lyssnare, eventuellt dem som i framtiden läser protokollen.

Det är en viktig funktion som vi upprätthåller inom konstitutionsutskottet, och jag vill påminna om att kontrollmakten måste pågå ständigt, även om det inte har inträffat något. Nu har det inträffat rätt mycket under det gångna året, men normalt sett är det viktigt att kontrollmakten i dess olika skepnader - JO-anmälningar, Riksrevisionen, KU, yttrandefriheten och meddelandefriheten - ständigt pågår, 24 timmar om dygnet.

Det behöver inte vara så att en revision ska påkallas. Tänk om det skulle vara så i aktiebolag och företag att det bara blev en revisionsberättelse om en aktieägare begärde att få en sådan. Då hade det varit kaos i ekonomin och naturligtvis även i den offentliga förvaltningen, om inte vi gör vårt viktiga arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Herr talman! Allmänheten och väljarna tror att KU är det politiska käbblet och hoppas gärna på en del ordväxlingar vid utfrågningar, men i själva verket är det så att kvaliteten i KU:s arbete upprätthålls av kansliet, under ledning av de valda ledamöterna i KU. En del tror att det är vi i utskottet som har skrivit alla papper - de 8 kilo som Hans Ekström visade upp. Så är det inte, utan det är ett mycket skickligt kansli. De ska ha ett speciellt tack från medborgarna för att de med oväld och nit ser till att KU kan göra jobbet.

Kontrollmakten finns numera i ett politiskrättsligt ekosystem, som man skulle kunna kalla det. Medierna granskar och uppmärksammar, och yttrande- och meddelarfriheten fungerar. Detta blir grundstenar som vi inte kan vara utan. Därför är det med stor glädje som jag kan konstatera att vi återigen har sett till att den fria pressen har möjlighet att verka framöver. Utan tidningarnas och mediernas insatser kanske det inte skulle bli så mycket uppmärksamhet och därmed inte så många anmälningar från ledamöterna och riksdagen.

Låt mig visa vad jag menar med ett exempel. Det finns i granskningspromemorian något som heter "Utrikesdepartementets hantering av handlingar i samband med säkerhetsrådskampanjen". Handlingar ska registreras och vara åtkomliga. Det är också en given förutsättning för att få vår demokrati att fungera.

I det här fallet tog det över ett år för Utrikesdepartementet att lägga dessa handläggningar till arkivet på rätt sätt. Det är klart att utrikesministern har ett ansvar för detta. Men hon har också tagit på sig detta och har sett till att det har blivit en reform som vi hoppas kommer att fungera. Vi har inte sett resultatet än. Men utrikesministern har tagit till sig detta och har tagit på sig ansvaret för att denna brist uppstod.

Hur gick det då till i verkligheten? Jo, någon utnyttjade sin meddelarfrihet i kontakter med en journalist. Det vet jag; så gick det till.

Dagens Nyheter efterfrågade då handlingarna kring säkerhetsrådskampanjen hos Utrikesdepartementet, vilket de naturligtvis också har rätt att göra i det system som vi har. Handlingarna hade då ännu inte blivit allmänna. De fanns inte på det sätt som vi skulle vilja se dem. DN publicerade då två artiklar där UD anklagas för att vilja dölja fakta kring säkerhetsrådskampanjen. Det är klart att man gärna misstänker det om någon säger: Nej, det tänker jag inte visa för er.

Det är klart att det då finns risk för att det uppstår en känsla av att någonting inte är rätt och att någonting är lurt.

KU har inte att granska innehållet i utrikespolitiken. Vi ska granska om det har gått rätt till. Men icke desto mindre har tjänstemän från KU tittat på hela denna gemensamma arbetsyta och de 900 sidor som finns där. Vad framkom? Det finns inte någon större anledning att kritisera säkerhetsrådskampanjen som sådan, men det finns stor anledning att kritisera sättet att dokumentera den. Jag instämmer helt i vad vice ordföranden i konstitutionsutskottet Björn von Sydow nämnde i kritiken av UD: Låt oss inte hamna i denna situation igen.

Helt i onödan skapades misstankar och misstro kring något så väsentligt som vårt utrikesdepartement.

Vi har granskat statsråden och ingenting annat. Men mellan raderna i betänkandet: Kära före detta kollegor på UD! Utsätt inte nästa utrikesminister för samma plåga och pinsamhet som den nuvarande fick uppleva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

(Applåder)

Fredrik Eriksson (SD)

Anf. 32 Fredrik Eriksson (SD)

Herr talman! I mitt förra anförande talade jag om informationshaveriet hos regeringen när det handlade om it-skandalen på Transportstyrelsen.

Ytterligare ett haveri utspelade sig ungefär samtidigt i anslutning till den uppmärksammade anstormningen av migranter under hösten 2015. Det är inte första gången, och förmodligen inte sista, som vi talar om sommaren och hösten 2015 i denna kammare. Frågan har därtill utretts av såväl KU som Riksrevisionen och en särskild utredare.

Både Riksrevisionen och utredningen kretsade mycket kring huruvida den nu mer eller mindre legendariska juliprognosen från Migrationsverket, som siade om hur många migranter som skulle komma till Sverige, stämde med det verkliga utfallet eller inte. Vi kan konstatera att den inte gjorde det - ganska långt ifrån.

Det har emellertid också framkommit att Justitiedepartementet och Regeringskansliet i vart fall någon gång i början av september fick signaler om att Migrationsverket bedömde att uppemot 90 000 asylsökande kunde komma till Sverige under 2015, det vill säga en inte helt oansenlig ökning i förhållande till vad Migrationsverket hade uppskattat i juli. Hade denna information förts vidare inom Regeringskansliet och till berörda myndigheter kunde troligtvis Sveriges beredskap ha varit bättre. Det hade förstås också varit klädsamt om före detta inrikesministern Anders Ygeman hade uttalat sig på ett sätt som bättre överensstämde med verkligheten.

Förutom Justitiedepartementet, och för all del även Näringsdepartementet, finns det ytterligare ett departement som verkar ha en tendens att haverera mer eller mindre regelbundet, inte minst då det kommer till frågor som berör diarieföring och utlämnande av allmänna handlingar. Jag talar såklart om Utrikesdepartementet under ledning av Margot Wallström.

Jag tänkte sålunda uppehålla mig en liten stund kring ett par kapitel om UD:s hantering av den beryktade säkerhetsrådskampanjen. KU granskade senast förra året Sveriges kampanj för att komma in i säkerhetsrådet. Vi fann och påtalade då bland annat en omfattande eftersläpning i diarieföringen.

Inom nuvarande granskning har vi funnit ytterligare eftersläpning på över ett år vad gäller registrering av en ytterst central handling på nästan 900 sidor när det gäller vilka åtgärder som regeringen vidtog mot övriga länder i FN:s generalförsamling för att få dem att rösta på Sverige som medlem i säkerhetsrådet. Detta är förstås helt i strid med principen om en handlings offentlighet och regelverkets grundläggande syfte om att skyndsamt garantera folket tillgång till allmänna handlingar.

Att det dessutom tog många månader, efter att KU påtalade vikten av detta vid sin förra granskning, innan handlingen slutligen registrerades får förstås UD:s hantering att framstå som än mer anmärkningsvärd.

Utskottet konstaterar att utrikesministern inte kan undgå ansvar för detta, och vi ser fram emot den utredning som ska säkerställa att något liknande inte inträffar igen.

Att UD och Regeringskansliet i övrigt har svårt att hantera information på ett adekvat, genomtänkt och unisont sätt framgår också av granskningsärendena som rör Försvarsberedningens senaste rapport från december 2017. Där anförs bland att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas, vilket av många bedömare har setts som en skärpning gentemot tidigare formulering om att ett väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Margot Wallström har emellertid anfört att hon föredrog den tidigare formuleringen snarare än riksdagspartiernas senaste och lät helt sonika de gamla uttrycken gå ut till utlandsmyndigheterna i deras talepunkter. Än mer förvirrande blir det av att andra ministrar och företrädare, däribland statsministern och försvarsministern, trots krav på gemensamhetsberedning och dylikt inom Regeringskansliet, har gått ut med andra uttalanden som ligger mer i linje med Försvarsberedningens uttryckssätt. Därmed riskerar Regeringskansliet att framstå som helt osynkroniserat i så avgörande frågor som rör rikets säkerhet och landets försvar.

Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja uppehålla mig något vid det ärende där vi har ett särskilt yttrande och som berör en anmälan om ett så kallat Natura 2000-område. Här är det kanske inte själva sakfrågan i sig som är det mest intressanta, då vi alla är överens om att regeringen undkom med blotta förskräckelsen i Högsta förvaltningsdomstolen. Vad vi däremot inte är överens om i denna kammare är den principiellt intressanta frågeställningen, nämligen hur man lämpligast borde ha gått till väga om Högsta förvaltningsdomstolen till slut inte hade gått regeringen till mötes utan kommit fram till en annan dom som skulle ha inneburit att regeringen hade varit tvungen att ändra det tidigare fattade beslutet.

Här verkar regeringen och de övriga partierna vara helt tillfreds med att ett utslag från Sveriges högsta förvaltningsdomstol riskerar att bli fullständigt verkningslöst och att man överlåter åt några tjänstemän på EU-kommissionen i Bryssel att bestämma om vad som ska hända i stället.

I regeringens fall föreföll det dessutom vid utskottets utfrågning som att ansvarigt statsråd, miljöminister Karolina Skog, inte ens visste eller förstod vad som skulle kunna bli konsekvensen av regeringens agerande och än mindre att man hade vidtagit några åtgärder vare sig för att utreda eller förhindra ett sådant scenario.

Jag i min tur vet inte vilket som är värst, herr talman. Är det en aningslös regering, som inte vet vad den gör? Eller är det en regering som är fullt medveten om att man oåterkalleligt omintetgör alla möjligheter för en drabbad aktör att få sin sak prövad i svensk domstol men likväl väljer att med berått mod kringskära hela det svenska rättsväsendet när det passar ens politiska syften?

Här är vår ståndpunkt att beslutsfattare i allmänhet och regeringen i synnerhet gör klokt i att vänta med att avhända sig möjligheten att korrigera fattade beslut tills den som eventuellt upplever sig ha blivit negativt drabbad av dem har kunnat få sin sak prövad i svensk domstol i enlighet med gällande regelverk.

I det aktuella fallet, och kanske inte minst i kommande fall, bör regeringen alltså avvakta med att skicka in sina listor och beslut och överlåta den fortsatta beslutanderätten till kommissionen intill dess att Högsta förvaltningsdomstolen slutligen har kunnat avgöra varje mål om rättsprövning som underställs dem inom en rimlig tidsfrist. Därigenom försätter regeringen inte, som nu, Sverige i en situation där man är utlämnad till utomståendes goda vilja för att kunna efterkomma ett domstolsavgörande, oavsett vilket det är och på vilka grunder. Det ankommer inte på regeringen eller någon annan att föregripa eller överpröva våra domstolars avgöranden. Det hoppas jag att vi i alla fall kan vara överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

(Applåder)

Anf. 33 Agneta Börjesson (MP)

Herr talman! Det är dags för kapitlet som heter "Regeringens ansvar för förvaltningen".

Eftersom flera andra här har varit inne på de här frågorna tänkte jag enbart dyka ned i en fråga som har lett till oerhört mycket debatt under de senaste åren. Den handlar om assistansersättningen.

Anmälan handlar om ifall regeringen har lagt sig i Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen om assistansersättning. Det gäller framför allt en formulering i ett regleringsbrev till Försäkringskassan som av vissa skulle kunna tolkas som att Försäkringskassan har fått i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med gällande rätt.

KU skriver i betänkandet att det nog inte är troligt att detta var avsikten från regeringens sida. Men vi menar samtidigt att det inte går att utesluta att bedömningar i enskilda ärenden skulle kunna påverkas.

Samtidigt noterar vi att Försäkringskassan i sin årsredovisning bedömde att målet för assistansersättningen delvis var uppfyllt bland annat på grund av att kvaliteten i handläggningen hade höjts och att kontrollerna hade förbättrats. Försäkringskassan beskrev också att man genom att göra utbetalningar i efterskott till de assistansberättigade kunde höja kvaliteten och minska antalet återkrav.

I granskningen har det således inte framkommit att målet att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen skulle ha förutsatt åtgärder från Försäkringskassans sida som står i strid med lagstiftningen om assistansersättningen.

Under den tid vi beredde ärendet fanns det en del funderingar från utskottets sida på att parallellt lyfta fram de olika domar från Högsta förvaltningsdomstolen som också skulle ha kunnat påverka enskilda ärenden. Där bedömde vi att vår tid inte räckte till för en djupare granskning. Men jag tror ändå att det förtjänar att lyftas fram i debatten, då även detta kan ha bidragit till några av förändringarna i bedömningarna.

Anf. 34 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Jag tänkte tala om assistansersättningsfrågan, LSS, i nästa ärende.

Jag tänkte nu ta upp lite grann som gäller UD:s handläggning av säkerhetsrådkampanjen - den digitala arbetsytan där det inte skedde löpande diarieföring. Det ledde till att handlingarna blev diarieförda först ett år senare, alltså ett år efter att säkerhetsrådskampanjen hade avslutats och först när Dagens Nyheter hade ställt frågor till UD om handlingarna. Detta visar på upprepade brister från Utrikesdepartementets sida, och därför är den kritik som KU riktar mot utrikesministern och UD ganska skarp i detta avseende.

En annan punkt där utrikesministern och UD kritiseras gäller de talepunkter som UD lämnade efter Försvarsberedningens delrapport och som gick ut till svenska ambassader med synpunkter på den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen hade gjort.

KU pekar på att det som sändes ut till ambassaderna från UD skapade en osäkerhet om hur man skulle tolka linjen. Olika ministrar hade i och för sig sagt olika saker, men just detta att Försvarsberedningens rapport var ett beredningsunderlag kom inte riktigt fram. Här blev det en hel del missförstånd, och detta är något som konstitutionsutskottet därför kritiserar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Jag vill ta upp ett ärende som i sig inte leder till kritik av KU. Det handlar om utnämningen av Thomas Bodström till landshövding. Han utnämndes i augusti 2017 till landshövding i Stockholms län, men utnämningen togs tillbaka beroende på att de oegentligheter som skett i Allras premiepensionsfonder hade blivit mer uppmärksammade efter det att Bodström hade utnämnts.

I oktober 2017 tog regeringen tillbaka utnämningen. KU ställde frågor till Regeringskansliet om detta, och det som får sägas var lite anmärkningsvärt är att Regeringskansliet då svarade att det var samma underlag som låg till grund för återkallandet som det man hade när man fattade beslutet om att tillsätta Bodström. Det låter något anmärkningsvärt, och slutsatsen är att regeringen från början borde ha insett att Bodström inte borde ha utsetts till landshövding i Stockholm.

Anf. 35 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Nu är vi alltså inne på avsnittet om handläggning av vissa regeringsärenden. Jag tänker bara kommentera några få av dessa.

Som jag sa i den allmänna delen handlar mycket om detta om information på olika sätt. Vi har bland annat granskat hur, eller snarare kanske om, regeringen agerade när Migrationsverket hösten 2015 informerade om att antalet asylsökande såg ut att bli fler än vad verket tidigare hade trott. Vi har inte kunnat få fram exakt när det kom tydlig och detaljerad information till regeringen, men det torde ha varit åtminstone i början av september.

KU konstaterar att förvaltningsmyndigheterna förstås har ett ansvar för att ge relevant och uppdaterad information till regeringen när det gäller stora och viktiga händelser och saker som regeringen måste agera på. Men regeringen själv har också ett ansvar för att efterfråga uppdaterad information för att kunna vidta åtgärder. När situationer förändras och när det dyker upp stora saker i omvärlden har regeringen all möjlighet att efterfråga tydligare och mer uppdaterad information för att kunna agera snabbt och ordentligt.

KU kan konstatera, som tidigare utredningar också har gjort, att regeringen inte agerade tillräckligt snabbt för att skaffa sig uppdaterad information i frågan.

I den allmänna delen av debatten i dag lyfte jag kortfattat fram frågan om hanteringen av handlingar inom Utrikesdepartementet. Jag hade tänkt återkomma lite till det under denna del, men jag konstaterar att Dag Klackenberg har beskrivit ärendet på ett alldeles utmärkt sätt. Jag delar helt och hållet hans bedömning i frågan och tänkte därför avstå från ytterligare kommentarer här och nu.

Jag återgår nu till att tala om information. Jag nämnde att jag ibland kan få en känsla av att man lite grann vill missförstå. Så har jag nästan uppfattat läget vad gäller det svenska säkerhetsläget och den svenska försvarspolitiska linjen.

När det gäller uttalanden om detta har KU konstaterat att statsminister Stefan Löfvens, utrikesminister Margot Wallströms och försvarsminister Peter Hultqvists uttalanden delvis skiljer sig åt. De har inte sagt exakt samma saker, men vi har också sett att det ändå är inom de ramar som regeringen tidigare har haft och inom det som riksdagen har uttalat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det måste, enligt KU, finnas utrymme för att anpassa och nyansera uttalanden från olika situationer. Men KU talar också om att det är viktigt att man samordnar sina uttalanden så att man minskar risken för att saker missförstås.

Här tror jag dock faktiskt att vi ibland gärna vill se de små skillnaderna mellan uttalanden - "denna lilla ordändring betyder nog något annat" - eftersom vi vet att det har varit mycket diskussion om orden i detta sammanhang.

Det är då självklart ännu viktigare att regeringen tittar på hur man ska uttala sig. Regeringen vet ju att det är en fråga där de politiska partierna ser olika på det hela och där man kommer att vilja hitta saker som inte riktigt stämmer. Då är det väl alldeles utmärkt om det samordnas ordentligt inom regeringen.

(Applåder)

Anf. 36 Tina Acketoft (L)

Herr talman! Jag tillhör dem som tycker att det är viktigt att vi har en livlig politisk debatt med många partier och många olika åsikter som bryts mot varandra. Men det finns också någonting vackert med detta i KU, att en vänsterpartist går upp och stryker en del av sitt anförande till fördel för vad en moderat har sagt.

Jag kommer att göra detsamma, också med hänvisning till Dag Klackenbergs inlägg och UD:s hantering av dokument. Jag tycker att det, som alltid, var välformulerat och definitivt beskrev den process som vi har haft i utskottet.

Jag har dock två punkter kvar på min lista som jag skulle vilja ta upp, även om inte heller de är några nyheter. Det gäller regeringens informationshantering under flyktingmottagandet hösten 2015 och UD:s talepunkter om Försvarsberedningens rapport.

Vi kan väl summera båda ärendena med att det är viktigt vad regeringen faktiskt gör och lika viktigt hur man kommunicerar vad man gör, vad man tycker och varför.

Det var till exempel viktigt vad dåvarande inrikesminister Anders Ygeman sa under en frågestund i kammaren 2017 om vilken information regeringen haft om det förväntade antalet flyktingar till Sverige.

Både Riksrevisionen och en särskild utredning har granskat regeringens förberedelser inför och agerande under flyktingkrisen under framför allt hösten 2015.

Av Riksrevisionens rapport och den särskilda utredarens betänkande framgår enligt anmälaren att det redan under sensommaren 2015 fanns information i Regeringskansliet om att antalet asylsökande till Sverige skulle komma att bli betydligt större än vad man tidigare hade trott. Om denna information hade förts vidare inom Regeringskansliet eller till andra myndigheter hade Sveriges beredskap för att hantera de stora flyktingströmmarna enligt anmälaren kunnat vara högre.

Anmälaren ifrågasätter också varför uppgifter om att den aktuella informationen fanns i Regeringskansliet inte lämnades till konstitutionsutskottet redan i samband med granskningsärendet våren 2016.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Här kom KU fram till att regeringen inte agerade tillräckligt snabbt och proaktivt, trots att vi har mycket stor förståelse för den något kaotiska situation som vi alla befann oss i under 2015-2016 vad gäller antalet flyktingar och asylansökande som kom till vårt land. Informationen fanns, men den fördes inte vidare. Detta är tydligen ett återkommande problem inom Regeringskansliet.

Att den dåvarande inrikesministern dessutom under frågestunden menade att antalet flyktingar och asylsökande inte skulle öka för Sverige var, som KU säger, inte helt förenligt med vad som framkommit i granskningen. Det kan vi väl alla ställa oss bakom.

Vad gäller granskningarna rörande UD:s talepunkter om Försvarsberedningens rapport och uttalanden om det svenska säkerhetsläget och den svenska försvarspolitiska linjen får vi väl konstatera att utfrågningarna snabbt blev en tävling i semantik, där formuleringarna i uttalandena av utrikesminister Wallström, försvarsministern, statsministern och ordföranden för Försvarsberedningen vägdes mot varandra och på guldvåg.

Visst finns det ibland, som föregående talare sa, en benägenhet att vilja missförstå och läsa in saker, men just därför är det otroligt viktigt att vi alla uttrycker oss helt korrekt och sakligt. Detta gäller speciellt erfarna statsråd, som kan kommunicera på ett sätt som kan leda till förvirring om Sveriges ställningstaganden och ståndpunkter. Särskilt gäller detta i samband med så viktiga saker som utrikes- och försvarsfrågor.

Samtidigt som vi alla naturligtvis förstår att statsråd måste ha möjlighet att nyansera sig och, i viss mån, att vara mänskliga är det av yttersta vikt att en minister inte går ut med uttalanden som kan förvirra debatten.

Vi konstaterar alltså att talepunkternas innehåll har uppfattats som otydligt när det gäller beskrivningen av Försvarsberedningens bedömning i fråga om militära hot mot Sverige. I denna del understryker vi åter vikten av att talepunkter till sitt innehåll är formulerade så att de inte leder till missförstånd eller ger upphov till motstridiga tolkningar.

Anf. 37 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Vi är inne på kapitel 2. Det handlar om handläggning av regeringsärenden, och det finns ett par aspekter här som jag vill lyfta fram. Mycket har redan sagts - Dag Klackenberg har nämnts vid namn, och jag kan ställa mig bakom det.

När det handlar om UD:s hantering av säkerhetsrådskampanjen uttalade KU att den omfattande eftersläpning som förekommit i departementets diarieföring inte var acceptabel; senast sas detta våren 2017. I det aktuella ärendet handlade det om en granskning som skedde den 17 november 2017, det vill säga mer än ett år efter att ärendet hade slutbehandlats hos UD.

Det är en alltför stor tidsutdräkt, både i registrering och i diarieföring, och vi finner i KU att det står i strid med principen om handlingsoffentlighet och regelverkets grundläggande syfte att garantera allmänhetens tillgång till allmänna handlingar. Vi skriver i KU att det är klart att UD:s hantering av den aktuella handlingen inte var förenlig med gällande regelverk för registrering och diarieföring av allmänna handlingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

I ljuset av den tidigare granskningen, som avslutades drygt fem månader innan handlingen registrerades, framstår UD:s hantering som anmärkningsvärd. För detta kan utrikesministern inte undgå ansvar.

Jag vill gå vidare och tala om ord och ords betydelse. Frågan gäller om ett väpnat angrepp mot Sverige är fortsatt osannolikt eller, med Försvarsberedningen ord, om ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Den diskrepans som definitivt finns i ordalydelsen, och även till någon del i själva betydelsen, har utskottet haft anledning att ta ställning till.

I anslutning till att Försvarsberedningens delrapport presenterades den 20 december 2017 tog Utrikesdepartementet fram och översände talepunkter till utlandsmyndigheterna under departementen, alltså ambassader och liknande.

Konstitutionsutskottet konstaterar att det av utredningen framgår att Utrikesdepartementet regelbundet översänder sådana här talepunkter till utlandsmyndigheterna och att dessa talepunkter tjänar som underlag vid frågor i samtal på den aktuella ort där man är stationerad. Utskottet har inga invändningar mot detta förfarande, men vi vill understryka vikten av att innehållet i talepunkterna är korrekt, vederhäftigt, tydligt och väl kontrollerat.

Talepunkternas innehåll har uppfattats som otydligt när det gäller beskrivningen av Försvarsberedningens bedömning i fråga om militära hot mot Sverige. I denna del vill utskottet understryka vikten av att talepunkter till sitt innehåll är formulerade så att de inte leder till missförstånd eller ger upphov till motstridiga tolkningar.

Vi konstaterar att utrikespolitiken i viss mån skiljer sig från andra politikområden. Bland annat måste utrikesministerns uttalande anses ha särskild auktoritet när det gäller regeringens hållning i en utrikespolitisk fråga. Ett uttalande som uppfattas stå i strid med regeringens officiella hållning kan skapa oklarhet och risk för komplikationer. Detta gäller särskilt när det rör förhållandet till en annan stat.

Särskilda krav måste därför, enligt KU, ställas på uttalanden som görs av den minister som ansvarar för utrikespolitiken.

Inom utrikespolitiken förekommer så kallade performativa uttalanden, det vill säga uttalanden som i det att de uttalas skapar en ny verklighet att förhålla sig till och som deklarerar landets ställning eller förhållningssätt till något. Uttalandena rör svensk såväl utrikespolitik som försvars- och säkerhetspolitik, och i det aktuella fallet skiljer de sig delvis åt.

KU skriver att de aktuella uttalandena i debatten uppenbarligen har missförståtts och uppfattats som motsägelsefulla. Mot bakgrund av de särskilda krav som ställs på uttalanden inom det aktuella området vill KU understryka vikten av att företrädarna för regeringen - i det här fallet är det statsministern och utrikesministern - samordnar sina uttalanden för att säkerställa att de formuleringar som används inte leder till missförstånd eller ger upphov till motstridiga tolkningar.

Hans Ekström (S)

Anf. 38 Hans Ekström (S)

Herr talman! Det var snudd på att jag strök mig från debatten. Det jag tänkte tala om är just uttalandena och de olika nyanserna i samband med Försvarsberedningens rapport.

Jag tycker att det är en lite komplicerad fråga, herr talman. Man ska nämligen komma ihåg att Försvarsberedningens rapport inte automatiskt utgör en ny svensk utrikespolitik. Det gäller lite grann att komma ihåg det. Då kan det också vara så att statsråd och Utrikesdepartementet inte omedelbart när en försvarsberedning gör ett ställningstagande kan kommunicera det som landets nya utrikespolitik eller som nya bedömningar av förutsättningarna. Jag tycker att det är rätt viktigt att betona det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Sedan måste man väl också konstatera att uttalandena inte strider mot varandra. Däremot är det så att Försvarsberedningen har avstått från att göra en sannolikhetsbedömning i sina ställningstaganden, vilket på sikt kan leda till att vi kommer att uttrycka en annan politik.

Jag funderade dock på vilken reaktion det hade blivit - eventuellt hade det blivit en KU-anmälan - om Utrikesdepartementet omedelbart, beroende på Försvarsberedningens rapport, hade skickat ut en ny svensk utrikespolitisk linje i bedömningen av säkerhetsläget. Det kanske hade väckt lite uppseende också om en parlamentarisk utredning automatiskt formulerade den svenska politiken på en gång. Lite försiktighet när vi tassar fram i de här markerna tror jag alltså att vi måste ha.

Jag måste också erkänna att detta känns som en lite onödig fråga. Om berörda statsråd hade synkat sina uttalanden med varandra lite mer hade frågan nämligen inte uppkommit. Jag tycker att det finns anledning att påpeka det. Det är en onödig diskussion. När utskottet har försökt ta reda på om detta har påverkat någonting i utrikesrelationer när det gäller var Sverige står och vad Sverige tycker har det inte heller verkat som att frågan har väckt särskilt mycket förvirring i andra länder. Däremot verkar det väldigt påtagligt att detta har blivit ett stort plask i den svenska säkerhetspolitiska ankdammen.

(Applåder)

Annicka Engblom (M)

Anf. 39 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Det var väl en synnerlig tur att Annicka Engblom kommer upp i talarstolen efter Hans Ekström. Hon har nämligen tillbringat två tredjedelar av sitt yrkesliv i denna försvarspolitiska och säkerhetspolitiska ankdamm och har väl kanske en lite annorlunda syn på vikten av dessa frågor.

Herr talman! När det gäller årets granskningsbetänkandes kapitel 2 om handläggningen av vissa regeringsärenden vill jag fästa uppmärksamheten vid två anmälningar som konstitutionsutskottet har valt att hantera sammanfört. Så tänker jag också göra i debatten.

Likt mina kvinnliga företrädare hade jag tänkt inleda med en liten vända vad gäller granskningsärendet om UD:s säkerhetsrådskampanj. Jag hade nämligen ansvaret för det under förra riksmötet, när vi granskade själva innehållet i den och huruvida det hade gått till på rätt sätt eller inte. Min ekvilibristiske kollega har dock så vältaligt beskrivit detta på ett alldeles utmärkt sätt, och jag går därför vidare till det som handlar om Försvarsberedningens rapport och UD:s talepunkter till sina beskickningar respektive det debacle som uppstod, ska jag väl säga, på Folk och Försvars säkerhetskonferens i Sälen i början av året.

Även jag var närvarande och kunde åse vad som skedde och anfördes i denna, som Ekström kallar det, ankdamm. Det handlar alltså om Försvarsberedningens delrapport, som presenterades i höstas, och framför allt om förändringen av motiveringen gällande hotbilden gentemot Sverige. Tidigare hade det uttryckts så här: "Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt." Försvarsberedningen hade landat i en annan formulering, nämligen: "Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det är klart att de förhandlingar och den genomlysning som har gjorts i delrapporten - som, vill jag understryka, är en delrapport och inte en fullständig sådan och, vilket tidigare påpekats, inte förändrar den nuvarande säkerhetspolitiska linjen - definitivt understryker det alltmer allvarliga försvars- och säkerhetspolitiska läget. Detta har tvättats, stötts och blötts av riksdagens åtta partier, varav sju står bakom formuleringen. Ord har vägts på guldvåg, så som görs i sådana här sammanhang. Försvarsberedningen är inte vilken grupp som helst - eller "den där gruppen", som utrikesministern tyvärr lite vanvördigt kallade den under Sälenkonferensen i januari - utan den är av stor vikt. Den följs både internpolitiskt och av externa intressenter i frågorna och är absolut någonting man fäster vikt vid.

Sverige är som bekant militärt alliansfritt, herr talman, men inte neutralt på så sätt. Vi har en hel del olika samarbeten, framför allt med Nato som vi har knutit närmare till oss under den här mandatperioden, vilket är väldigt positivt. Det är klart att det är en ständigt pågående debatt om vart Sverige är på väg. Vi har en geopolitiskt viktig position, och vi har samarbeten med många olika länder inom olika samarbeten. Man har ett stort intresse av vad Sverige knyter upp sig vid på olika sätt.

Det uppfattades som att en skärpning skett och som att det samtidigt, vid ett och samma tillfälle, inte rådde samstämmighet mellan statsministern och utrikesministern - följt av försvarsministern, som jag tror på ett ganska gott sätt försökte rädda situationen. Också Försvarsberedningens ordförande var närvarande och hamnade i kläm. Det är otroligt viktigt att man just i utrikes- och säkerhetspolitiska sammanhang är sammanpratad, och så var det icke i det här fallet.

Herr talman! Begrepp som "ordklyverier" och "semantik" har varit uppe i diskussionen, men jag vill nog göra det lite allvarligare än så. Det handlar inte bara om ordklyverier. Vi har i utskottet tidigare haft uppe detta med vikten av att just inom diplomatin och försvars- och säkerhetspolitiken vakta sina ord, då med hänvisning till uttrycket "performativa uttalanden". Det handlar om saying by doing, det vill säga att det som utrikesminister och statsminister uttalar också kan bli Sveriges politik och att man därför måste vara extra varsam i de här fallen.

Jag tänker inte, som föregående talare Hans Ekström, ägna mig åt det som har blivit ett nytt favorituttryck för mig, nämligen kontrafaktiska historiebeskrivningar, det vill säga vad som hade kunnat vara fallet, utan konstaterar precis det som konstitutionsutskottet konstaterar i sitt ställningstagande. Vi understryker vikten av att talepunkter och uttalanden från regeringsföreträdare i sitt innehåll är så formulerade att de inte leder till missförstånd eller ger upphov till motstridiga tolkningar. Särskilt gäller detta diplomatin och försvars- och säkerhetspolitiken.

Herr talman! Eftersom det här är mitt sista inlägg för det här riksmötet är det nu min tur att rikta ett varmt, innerligt och hjärtligt tack till mina riksdagskollegor i konstitutionsutskottet. Det har varit ett sant nöje, och det har varit en fantastiskt trevlig stämning. Vi har funnit konstruktivitet och producerat vältalighet, skratt och spänstiga diskussioner. Det har varit intellektuellt stimulerande att spendera de här fyra åren tillsammans med er kring de frågor som utgör demokratins fundament. För det vill jag verkligen rikta ett enormt stort tack till utskottet och ett särskilt tack inte bara till ordförande Andreas Norlén och vice ordförande Björn von Sydow utan också till riksdagens vassaste kansli - det är konstitutionsutskottets kansli, banne mig. Utan er hade vi stått oss slätt i arbetet med våra slutsatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Varmt tack och ha en riktigt glad sommar! Vi ses i valrörelsen!

(Applåder)

Ida Drougge (M)

Anf. 40 Ida Drougge (M)

Herr talman! Det har sagts flera saker i den här debatten före mig, och jag tänkte passa på att fördjupa mig lite grann särskilt i ett ärende. Det är granskningsärende 4 som rör regeringens hantering av information under flyktingkrisen och särskilt information under de tidiga månaderna under flyktingkrisen, alltså under sommaren och början av hösten. Granskningen handlar också om ett uttalande som Anders Ygeman har gjort i den här kammaren. Det kommer jag att återkomma till i slutet av mitt anförande.

Konstitutionsutskottet har redan granskat flyktingkrisen som sådan vid ett tillfälle, 2016, men har nu gjort det igen. Framför allt har vi gjort det på grund av att det har tillkommit information sedan dess, särskilt i den granskning som Riksrevisionen har gjort, men det har också tillkommit mycket nödvändig information i en utredning gjord av regeringens särskilda utredare.

Redan 2014 kom betydligt fler asylsökande än normalt till Sverige. Då sökte ca 10 000 personer asyl i Sverige varje månad under hösten. Varje kvartal gör Migrationsverket en prognos över hur många asylsökande som ska komma för att regeringen och myndigheterna ska ha någonting att förhålla sig till, göra beräkningar på, förbereda sig på och kunna vidta nödvändiga åtgärder inför.

Till saken hör att den prognos som Migrationsverket gjorde i juli 2015, i den här granskningen kallad för juliprognosen, för hösten var att mottagandet skulle minska i relation till år 2014. Riktigt så blev det ju inte.

Av Migrationsverkets årsredovisning har KU kunnat konstatera att Migrationsverket själva redan i augusti, bara några få veckor efter att den hade släppts, insåg att prognosen var felaktig. Exakt när regeringen fick den informationen har vi tyvärr inte kunnat fastställa, men vi vet att man åtminstone fick den i början av september.

Det vi också vet är att Migrationsverket varje vecka gör rapporter till regeringen som skickas över via mejl där man både visar på utfallet, alltså hur många som har sökt asyl i Sverige den senaste veckan, och gör en prognos för hur man tror att det kommer att vara de kommande veckorna. I de veckorapporterna avvek utfallet från juliprognosen redan i augusti. I september konstaterade man i veckorapporterna att det kom 24 300 personer i stället för de ca 7 000 personer som man trodde skulle komma.

Den här informationen fick regeringen alltså. Det är bra. Man hade även kontakt med Migrationsverkets generaldirektör flera gånger under september. Migrationsverket informerade om att den här ökningen var större än man hade förväntat sig och att det riskerade att innebära en kapacitetsbrist.

Vi har med detta kunnat konstatera att regeringen fick tillräcklig information. Det är inte det som har varit problemet. De slutsatser som KU har kunnat dra, och som stöds särskilt av granskningen som har gjorts av regeringens särskilda utredare, är att regeringen inte tillräckligt snabbt agerade efter att ha fått den informationen. Man fick informationen, men man reagerade inte tillräckligt snabbt. Man lyckades inte identifiera den förändrade migrationen förrän den var ett faktum. Man kunde inte förutspå detta tillräckligt bra. Informationen om det kraftigt ökande antalet asylsökande fördes heller inte vidare inom Regeringskansliet eller till berörda myndigheter.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Enligt ett enigt KU och också den särskilda utredaren är det på grund av detta inte orimligt att anta att beredskapen skulle ha varit högre i början av hösten om kunskapen hade spritts om att juliprognosen var felaktig. Om man hade varit mer proaktiv i sitt förhållningssätt skulle den sammantagna bilden i början av hösten i varje fall troligtvis inte ha varit att man hade utgått från en minskad migration.

Det här spelar stor roll. Det spelar framför allt stor roll för våra myndigheter och kommuner och deras beredskap för att hantera en svår situation. Det spelar också stor roll för oss vanliga medborgare och för oss i riksdagen när det gäller hur vi ska fatta våra beslut och hur vi oppositionspolitiker ska kunna agera och lägga fram förslag på ett korrekt sätt. Det spelar också stor roll för hur allmänheten överlag ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som sker i Sverige och vad man behöver göra i vår politiska omvärld.

Avslutningsvis vill jag säga att dåvarande inrikesministern Anders Ygeman har stått i den här kammaren och sagt att den information som regeringen fick innebar att antalet asylsökande till Europa ökade, inte att antalet asylsökande till Sverige skulle öka. Utskottet kan konstatera att det uttalandet inte är helt förenligt med vad vi fått information om. Det är helt enkelt inte sant, om man ska tala klarspråk. För regeringen fick ju information. Varför Ygeman sa så vill jag inte spekulera i, men jag lämnar gärna den frågan vidare till er som lyssnar.

(Applåder)

Eva-Lena Gustavsson (S)

Anf. 41 Eva-Lena Gustavsson (S)

Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Herr talman! Ledamöter och åhörare!

Granskningarna av de anmälningar som har lämnats in till konstitutionsutskottet ger upphov till en rad olika infallsvinklar och reflektioner. Det har vi hört i debatten i dag.

I granskningsbetänkandet har vi i kapitel 3 tittat närmare på vissa frågor som rör regeringens ansvar för förvaltningen. Jag vill lyfta fram två av anmälningarna. Den ena handlar om Blekinge tekniska högskola och ministerns hanterande av frågan om dess campus. Den andra handlar om Karolinska institutets filial i Hongkong. Man fick en stor ekonomisk donation som möjliggjorde att en filial etablerades där.

I båda ärendena, som är väldigt olika i sak, blir det tydligt hur viktigt det är med ansvars- och rollfördelningen. Om den blir otydlig på något sätt försvåras styrningen, och ansvarsfrågorna blir otydliga.

Varför kan det vara svårt? Jo, det kan fattas tydliga regelverk i författningar, alltså lagar, förordningar och föreskrifter, i saken. Det kan också finnas så kallade gråzoner eller andra otydligheter, till exempel när en minister uttalar sig generellt i olika frågor. Det kan tolkas på olika sätt, vilket har skett just i frågan om campus vid Blekinge tekniska högskola.

Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Ministern för högre utbildning, Helene Hellmark Knutsson, fick en fråga av en journalist i tidskriften Universitetsläraren. Hon uttalade sig då generellt om att "det ska finnas goda möjligheter att bo och verka i hela landet och där ingår tillgång till högre utbildning av god kvalitet". Många uppfattade att ministern tog ställning i sakfrågan om att campus i Karlshamn inte skulle få samordnas med campus i Karlskrona. Men något regeringsbeslut i just den sakfrågan finns inte.

Vid utfrågningen av ministern när det gäller Karolinska institutets filial i Hongkong var hon tydlig med vikten av att högskolorna själva ansvarar för den verksamhet de bedriver och att det är särskilt viktigt när det gäller just forskningen. Regeringen ska inte lägga sig i hur forskningen bedrivs.

Jag tror att alla här håller med om vikten av forskningens frihet och vikten av internationellt samarbete och samverkan. I de svar vi fick från ministern i den offentliga utfrågningen var det också tydligt att det är rektorn som har det absolut största ansvaret. Men det finns också en styrelse för varje högskola och universitet, och för just Karolinska institutet var Lars Leijonborg styrelseordförande.

Karolinska institutet har ett reglemente för mottagande av donationer. Men det finns ingen bestämmelse som generellt reglerar en myndighets möjlighet att bedriva verksamhet utomlands, vilket också Riksrevisionen har bedömt. Det är inte någon ny företeelse att ta emot donationer, och internationellt samarbete är vanligt i högskole- och universitetsvärlden. Men det saknas ett tydligt nationellt regelverk. Det kan därför uppfattas som en gråzon.

Det som konstitutionsutskottet vill skicka med är att det hade varit bra om vägledning och klarhet hade kunnat skapas i de myndighetsdialoger som ändå har funnits mellan Karolinska institutet och departementet. Det gäller också ärendet om Blekinge tekniska högskola och placeringen av dess campus. Det hade varit bra om de informella kontakterna mellan departementet, rektorn och högskolans styrelse hade varit än mer inriktade på dialog och information.

Jag är ganska ny i konstitutionsutskottet. Jag kan snart inte säga det, men jag har varit inne i några månader. Jag är mycket imponerad av det arbete som vi allihop har gjort i KU och av det sätt på vilket ni andra har tagit emot mig.

Jag var med i höstas när alla anmälningar kom in. Jag tjänstgjorde då som ersättare för Jonas Gunnarsson, som var föräldraledig. Sedan var jag hemma några veckor och blev plötsligt inkallad igen, efter att Berit Högman blivit utnämnd till landshövding.

Ni ledamöter har lotsat mig på ett fantastiskt fint sätt. Det har gjort mig trygg i att vara den ledamot som jag nu har fått vara i utskottet. Det är inte bara ni som har hjälpt mig; jag är också mycket imponerad av det arbete som kansliet gör. Det gäller hela förvaltningen som stöttar oss ledamöter. Ett stort och varmt tack för det!

Om jag skulle råka komma tillbaka till riksdagen efter nästa val tror jag minsann att jag ska önska att få sitta i KU.

(Applåder)

Dag Klackenberg (M)

Anf. 42 Dag Klackenberg (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Herr talman! KU:s granskning ska alltid riktas mot statsråd. Det har vi sagt flera gånger nu. Men under granskningen har vi många gånger hamnat i diskussioner om statssekreterarna och deras roll. Även om vi inte ska lägga riktigt allt ansvar på statssekreterarna är de i alla fall statsrådens närmaste medarbetare. I många ärenden har vi diskuterat om vi ska skriva "statssekreteraren" eller om vi till och med ska namnge statssekreteraren i fråga. I några fall har vi också gjort det.

Statssekreteraren ska bidra till statsrådets framgångar och gör ofta det. Men granskningen har visat att statssekreterarna i några fall också har bidragit till statsrådens misslyckanden. Där är det lätt att se att ett mer handfast och framåt agerande från statssekreterarna hade kunnat rädda statsråden från att hamna i de predikament som de har hamnat i.

En statssekreterare ska vara administrativt skicklig, en bra budgetförhandlare - det gäller inte minst den interna budgeten - och en väldigt bra dialogpartner i den så kallade myndighetsdialogen. Det är tre viktiga uppgifter för en statssekreterare.

Om jag ska uttrycka mig drastiskt kan det beskrivas som att om statsrådet ska vara de vackra möblerna i rummet ska statssekreteraren vara tapeten. Om det inte finns någon tapet ska man alltså upptäcka att det inte finns någon tapet, men om den finns ska man inte tänka på den. Det är en bra statssekreterare.

Statssekreterarens främsta uppgift är att våga stå för att vara det som på engelska kallas the early warning system, det vill säga att ligga lite före, att höra, känna och prata med medarbetare och att dessutom våga gå till statsrådet och meddela om det håller på att gå över styr.

Jag hade förmånen att vara expeditionschef åt Anna Lindh. En gång när vi småpratade om annat berättade hon att hon två gånger under sin politiska karriär hade känt att det fanns risk för avgång - det var några år innan hon mördades. Den ena gången handlade det om tunneln under Hallandsåsen, och den andra gången handlade det om den så kallade Sydafrikaaffären. Vad gjorde hon då som statsråd? Jo, hon insåg att det gällde att handla snabbt. Hon tog initiativet och kommandot över utvecklingen och slapp åtminstone att behöva avgå.

För ett statsråd gäller det helt enkelt att ha en statssekreterare omkring sig som gör det möjligt att skörda politiska framgångar. Emma Lennartsson, Ann Linde, Erik Bromander och Annika Söder har alla det gemensamt att de hade kunnat göra livet mycket lättare för sina statsråd. De hade kunnat se till att statsråden inte skulle hamna i den situation som de nu hamnat i. Det innebär att valet av statssekreterare blir en grannlaga uppgift. Jag kommer att återkomma till det.

När det gäller till exempel ärendet om KI som vill etablera en filial i Hongkong har man uttryckligen bett departementet om vägledning och därtill även uppmanad av Riksrevisionen att göra så. Man har påmint flera gånger, men det är väl inte riktigt statsrådets fel att det inte händer någonting. Men det är hennes ansvar att det inte blir gjort. Ansvaret ligger naturligtvis hos den statssekreterare som skulle ha hållit ordning på ärendediariet. Statssekreteraren borde ha påpekat att ärendet är oavslutat och att man borde göra någonting. Enklare än så kan det nog inte uttryckas.

Det finns ett talesätt om att fan ska vara teaterdirektör. Ett statsråd som inte väljer en skicklig statssekreterare skulle kunna säga att fan ska vara statsråd, om man på departementet inte har en administration som fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Alla tackar alla. Så gjorde vi på det dagis där jag var en trägen hämtare och lämnare. Där skulle alla tacka alla vid den här tiden på året. Ett halvår senare skulle alla tacka alla och alla skulle bli lucia. Men jag vill också tacka alla för tiden i KU. Även om jag inte blev lucia har det varit en fantastisk tid.

Jag satt som student på åhörarläktaren och lyssnade på dechargedebatten - det var inte så många som satt på läktaren, kan jag meddela. Sedan har jag undervisat och examinerat i offentlig rätt och statsrätt. Jag har diskuterat KU:s roll på seminarier. Jag har till och med varit på seminarium i Greifswald och träffat tyska statsrättsstudenter. De litade inte riktigt på att det svenska systemet skulle fungera, för de trodde att det skulle bli partipolitiskt käbbel. Jag tycker att vi har visat att det har funkat.

Sedan har jag varit utfrågad av KU ett antal gånger. Det kan jag tala om för er att det är påfrestande. Man kan fundera på det någon gång. Det är inte så lätt att ha 17 taggade personer mot sig som också nuförtiden skickar lappar i form av mess och får stöd, medan det stackars statsrådet sitter ensam med en skräckslagen expeditionschef bredvid sig.

När vi utfrågade statsministern tänkte jag på att han, stackaren, får sitta långt ned och vi andra sitter högt upp. Jag fick också sitta lägre och alla tittade ned på mig. Jag tycker att det kunde vara en reform att tänka på, att nivån ska vara jämnare. Det är ett medskick.

Men det var i alla fall en väldigt bra upplevelse som gjorde att jag fick respekt för hela systemet. Som ledamot av KU har jag fått vara med om att utforma ett betänkande och därmed göra min sista gärning här. Cirkeln är sluten och för det vill jag tacka, herr talman.

(Applåder)

Anf. 43 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Av regeringsformen följer att regeringen styr riket och att den är ansvarig inför riksdagen. Av regeringsformen följer att under regeringen lyder statliga förvaltningsmyndigheter som inte är myndigheter under riksdagen.

Av bestämmelsen följer att myndigheterna i princip är skyldiga att följa de föreskrifter av allmän natur och de direktiv för särskilda fall som regeringen meddelar.

Det är även stadgat att ingen myndighet får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.

För regeringsbeslut gäller att minst fem statsråd måste vara närvarande. En minister får inte på egen hand beordra en myndighet att fatta ett visst beslut.

Varför denna repetition i förvaltningsrätt? Jo, för att det nu blivit dags att tala om regeringens ansvar för förvaltningen. Jag kommer inte att beröra samtliga av utskottets ärenden, utan jag kommer begränsa mig till ett par stycken.

KU har granskat om statsrådet Helene Hellmark Knutsson har agerat på ett sätt så att hon informellt påverkat beslutsprocessen vid Blekinge tekniska högskola och därigenom kringgått förbudet mot ministerstyre. Rektorn vid högskolan har nämligen aviserat att han ämnar avgå i förtid. Skälet uppges vara en markering mot ministern för att hon hade blandat sig i frågor om campus vid högskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Vid granskningen har det framkommit att ministerns statssekreterare i ett tidigt skede markerat mot de överväganden om campusfrågan som Blekinge tekniska högskola hade inlett.

Vid två samtal per telefon med rektorn i maj har statssekreteraren gett uttryck för att det kan vara svårt respektive omöjligt för högskolan att av politiska skäl fortsätta att driva frågan med hänsyn till den stundande valrörelsen.

Statssekreteraren kan således anses ha gett utryck för att det inte var regeringens vilja att högskolan skulle fortsätta att driva frågan. Detta rör sig således om ett indirekt ministerstyre och är att anse som direkt olämpligt.

Utskottet konstaterar också att statssekreterarens uttalanden kom i ett skede som gjorde att någon analys av frågan om sammanslagning av campus egentligen aldrig kom till stånd. Härigenom fick varken Blekinge tekniska högskola eller regeringen något faktaunderlag för eventuella beslut.

KU noterar att rektorn uppgett att han i samråd med styrelseordföranden den 22 maj beslutade att avskriva frågan om en sammanslagning och att rektorn begärt sitt entledigande.

KU har även funnit att regeringens svar under granskningen inte varit helt fullständiga. Om utskottet inte hade ställt frågor också till högskolan i den aktuella granskningen hade utskottets slutsats med all sannolikhet kunnat bli en helt annan.

Det har också saknats dokumentation från kontakterna mellan statssekreteraren och högskolan, vilket har försvårat för utskottet att skapa klarhet i vad som har förevarit i kontakterna. Så får det så klart inte gå till.

Statsrådet Helene Hellmark Knutsson är även aktuell i ett annat ärende som utskottet har granskat, nämligen det om Karolinska institutet och dess filial i Hongkong.

Kortfattat har det gått till på det viset att Karolinska har fått en donation på 50 miljoner amerikanska dollar för att grunda en forskningsfilial. Ett av villkoren var att KI ska bedriva forskningsverksamhet i Hongkong med lokalt anställd personal och utsänd personal från KI.

För att så att säga krydda ärendet något hade KI anställt sonen till regeringschefen i Hongkong som postdoktor strax före undertecknandet av donationsbrevet.

Enligt uppgifter i medier kommer dessutom donationssumman från en Hongkongkinesisk affärsman som är verksam i ett företag vars tidigare vd, donatorns pappa, är dömd för korruption och penningtvätt. Detta är minst sagt en härva.

Rättsläget när det gäller svenska förvaltningsmyndigheters etablering av verksamhet utomlands är inte glasklart. KU sökte därför ett klargörande från regeringen och beställde också en egen utredning i väntan på att regeringen gjorde sin rättsutredning.

Riksrevisionen, som skrivit en rapport om donationen och inte själv kunde avgöra om KI hade formell rätt att bedriva den verksamhet som man avsåg att etablera i Hongkong, rekommenderade KI att fortsätta sina ansträngningar för att få ett tydligt bemyndigande av regeringen i frågan om att etablera och bedriva verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Regeringens besked kom att dröja, och när beslutet om att regeringen inte avsåg att vidta någon åtgärd fattades i juli 2016 angavs som skäl för beslutet att frågeställningarna i KI:s begäran inte var frågor som regeringen måste pröva utan att det var myndigheten själv som ansvarade för att verksamheten bedrevs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut.

Utskottet vill framhålla att det är regeringens uppgift att styra riket, och den är ansvarig inför riksdagen även när rättsläget för verksamhet som bedrivs inom den statliga förvaltningen upplevs som otydligt.

I regeringens styrande funktion ingår att vägleda och skapa klarhet i frågor som myndigheterna bedömt är av sådant slag att de inte kan klaras ut på myndighetsnivå. I det aktuella fallet bär statsrådet ansvaret för att ett sådant klargörande inte har gjorts.

Jag går från ett fall där ett klargörande saknades till ett fall där det måhända var väl tydligt vad regeringen önskade av sin myndighet.

I regleringsbrevet för 2016 gavs Försäkringskassan följande instruktion: "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen."

Frågan är då om skrivningen kan anses vara så precis och detaljerad rörande myndighetens handläggning att den träder regeringsformens bestämmelser om förvaltningens självständighet förnär.

Myndigheterna lyder under regeringen och är i princip skyldiga att följa de föreskrifter av allmän natur och de direktiv för särskilda fall som regeringen meddelar. Detta följer bland annat av att det är regeringen som har som uppgift att styra riket.

Regeringens rätt att meddela direktiv till myndigheterna begränsas av regeringsformen i två avseenden. För det första är regeringen självklart bunden av gällande rätt och får inte utfärda direktiv till myndigheterna i strid med detta. För det andra får regeringen - som jag öppnade mitt anförande med - inte bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller rör tillämpning av lag.

Regeringen styr sina myndigheter bland annat genom regleringsbrev. Med ett regleringsbrev kan regeringen precisera sin styrning i form av mål och särskilda uppdrag för myndigheterna. Regleringsbreven måste självklart följa gällande rätt.

Formuleringen om att bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar blev föremål för en debatt och tolkades av vissa som att Försäkringskassan fått i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med vad som faktiskt gäller. Även om detta inte är avsikten från regeringens sida - och inte heller är förenligt med grundläggande principer för vad som utgör en rättskälla vid rättstillämpning - går det inte att utesluta att formuleringar av detta slag i förlängningen riskerar att leda till felaktiga bedömningar i enskilda ärenden. Det förefaller dock inte ha skett i det här fallet. Sedan 2017 är formuleringen också bortplockad och omformulerad. Detta har utskottet ansett ha fördelar. Min uppfattning är att den noggrannhet som KU har med hur man formulerar sig är någonting som kan användas även av regeringen i framtiden.

Anf. 44 Per-Ingvar Johnsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Herr talman! Som jag sa i debatten om föregående ärende avser jag att ta upp frågan om Försäkringskassan och beslutet från regeringen om LSS, lagen om särskilt stöd. Det handlar om en anmälan som gjordes till konstitutionsutskottet beroende på att regeringen i två budgetar fattade beslut om att man skulle se till att bryta utvecklingen mot högre kostnader för LSS.

Detta är naturligtvis ett lite knepigt beslut; det är en rättighetslag, vilket gör att det är behoven som ska styra antalet timmar och kostnaderna för LSS. Det är inte ett politiskt beslut. Man kan inte styra genom budgetbeslut på det sätt som regeringen gjort i två budgetar.

Det här ledde till att Försäkringskassan, vilket har framgått i en hel del reportage, gjorde neddragningar av LSS-verksamhet på ett sätt som måste uppfattas kunna stå i strid med rättighetslagstiftningen. Syftet var att budgeten skulle kunna hållas och att kostnaderna skulle sänkas.

Konstitutionsutskottets bedömning är att budgetbeslutet kan ha lett till felaktiga bedömningar i enskilda fall med den skrivning som regeringen beslutat om i två budgetar. Samtidigt konstaterar konstitutionsutskottet att regeringen i den senaste budgeten gjort en ändring som man anser acceptabel i förhållande till de regler som LSS ger som rättighetslag.

Jag vill också säga några ord om Karolinska institutet och dess mottagande av en donation och etablering av en filial i Hongkong. Konstitutionsutskottet höll en utfrågning av statsrådet Helene Hellmark Knutsson om KI:s etablering av den här filialen och mottagande av donationen på 50 miljoner US-dollar från en kinesisk affärsman. Konstitutionsutskottet ställde efter utfrågningen också frågor till tidigare rektor vid Karolinska institutet, Anders Hamsten, om donationen och etableringen av filialen.

Problemet var att Utbildningsdepartementet hade fått en fråga från Karolinska institutet om mottagande av donationen och etablering av den här filialen i Hongkong. Men regeringen gav aldrig något besked utan sa att Karolinska institutet självt fick bestämma både om mottagandet av donationen och om en eventuell etablering av filialen. Att det blev så beror enligt min bedömning på att det efter att man från Utbildningsdepartementet till en början var väldigt positiv till mottagandet av donationen och etableringen av filialen förekom omfattande skriverier om att donationspengarna kom från pengar som tillkommit på grund av korruption. Det ledde, som jag uppfattar det, till att regeringen inte ville ta ställning till donationen eller etableringen.

Konstitutionsutskottet menar att Karolinska institutet borde ha fått ett besked av regeringen om huruvida den här filialen fick inrättas eller ej. KU kritiserar statsrådet för att Karolinska institutet inte fick besked av regeringen om huruvida man fick möjlighet att etablera filialen i Hongkong.

Anf. 45 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! I mitt inledningsanförande under den allmänna delen antydde jag att det ibland är så att regeringen gör fel hur den än gör. Det är alltid någon som blir missnöjd. Man riskerar alltid en anmälan. Jag tänkte själv att det är lite grann som att vara tonårsförälder. Man går upp på morgonen och andas och har redan gjort fel.

I en del ärenden här tänker jag på regeringen som föräldern till tonåringen. Jag tycker att Karolinska institutet är en sådan. Myndigheterna ska klara sig själva. De har direktiv. De har fått med sig en massa saker. De har med sig regleringsbrev, förhållningsorder och så vidare och ska arbeta under detta. Men sedan vet de ibland ändå inte hur de ska göra. Då kommer de hem och frågar, och då är det faktiskt förälderns skyldighet att svara. Vad är det för fasoner att bara lämna dem då? Det är klart att man ska ha ett besked när man kommer från Karolinska institutet och inte riktigt vet hur man ska göra: Här finns det inga ordentliga regler - vi behöver hjälp!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Då är det bra att KU kan komma in och tala om att regeringen faktiskt måste svara ordentligt när myndigheter ber om vägledning. Det är också en del av regeringsuppgiften.

Men ibland lägger regeringen sig i för tidigt. Jag kommer att prata om precis samma ärenden som flera tidigare talare. Vad gäller Blekinge tekniska högskola var kommentarerna och yttrandena från statssekreteraren alltför styrande och långtgående. Sedan kan man beklaga att myndigheten lyssnade väldigt snabbt på dem. Det hade inte varit dåligt om myndigheten ändå hade tittat vidare på frågan och gjort ett utredningsunderlag för att kunna ta ordentlig ställning i frågan. Det hade också varit möjligt. Men statssekreteraren var alldeles för tydlig. Det blev inte bra.

Sedan måste jag kommentera LSS-ärendet. Vi har ju inte sett att regeringens uttalande skulle handla om att man vill att Försäkringskassan ska frångå lagstiftningen - självklart inte! Det är nog inte så det är tänkt. Det är inte det man har avsett. Man skriver: "Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen." Längre fram anger man: "Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande." Detta kan ju tolkas som att det är två olika saker och att den goda kontrollen av överutnyttjande är det som handlar om fusket.

Det andra handlar om någonting annat, att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningar på något sätt. En sådan formulering går att missförstå. Det är bra att den är borttagen.

Om man vill att myndigheten ska jobba mot fusk kanske man ibland ska säga just det. Då kanske det är enklare att förstå, och det kanske är mindre risk att det blir missförstånd.

Det är väl bra att regeringen har gått vidare i det och nu uttrycker sig på ett annat sätt. Vi får hoppas att den gör det även framöver.

Anf. 46 Tina Acketoft (L)

Herr talman! Det är inte utan att det börjar kännas att vi nu har suttit i kammaren ett antal timmar. Jag tror i varje fall att jag är på rätt ärende. Det handlar om Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen.

Under denna rubrik kommer jag att uppehålla mig enbart vid ett ärende. Föga förvånande för kammaren är det granskningen som rör huruvida regeringen har lagt sig i Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen om assistansersättning, LSS, på ett otillbörligt sätt. Det gör jag trots att detta tagits upp föredömligt också av föregående talare.

Under det senaste året såg vi plötsligt hur enskilda och deras familjer, som för att kunna föra ett drägligt liv hade assistanshjälp, plötsligt såg sin assistans bli indragen. Många är de berättelser jag fått ta del av. Det har säkert många av oss fått göra. De gjorde mig alldeles matt över hur vi som välfärdssamhälle, som ska präglas av tanken om allas lika rättigheter och möjligheter, svek dem som behöver oss allra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Vad varje normalt funtad människa skulle betrakta som livsviktiga insatser, som hjälp med mat, hygien och möjlighet till delaktighet i samhället, ansågs plötsligt inte längre vara en samhällelig angelägenhet utan något familjerna oftast fick lösa bäst de kunde.

I regleringsbrevet för 2016 där regeringen preciserade sin styrning av myndigheten angavs att Försäkringskassan skulle bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen och att Försäkringskassan även skulle säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande. Det är väl just i den formuleringen som vi har en del av problematiken.

Formuleringen om att bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar blev också föremål för en häftig debatt. Den har av vissa tolkats som att Försäkringskassan fick i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med gällande rätt. Även om det inte var regeringens avsikt, vilket vi inte heller har kunnat påvisa, går det ändå inte att utesluta att formuleringen öppnade för risken att felaktiga bedömningar gjordes i enskilda ärenden.

Enligt Regeringskansliet var uppdraget inte kopplat till tillämpningen av bestämmelser om rätten till assistansersättning, utan man tog sikte på att Försäkringskassan skulle kunna öka kontrollen av assistansersättning i syfte att förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Försäkringskassan bedömde i sin årsredovisning för 2016 att målet för assistansersättningen delvis var uppfyllt bland annat på grund av att kvaliteten i handläggningen hade ökat och att kontrollerna hade förbättrats. I granskningen har det alltså inte framkommit att målet att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen har förutsatt åtgärder från Försäkringskassans sida som står i strid med lagstiftningen om assistansersättning, LSS.

Vi kan konstatera att regeringen i regleringsbreven för 2017 och 2018 tagit bort just formuleringarna om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. I stället anges att Försäkringskassan ska säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande och brottslighet med ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen.

Syftet med formuleringen är säkert att man vill tydliggöra kopplingen mellan timutvecklingen och vikten av att en god kontroll säkerställs. Utskottet kan därför från de synpunkter som utskottet har att beakta se fördelar med den nya formuleringen, och det är milt uttryckt. Det instämmer jag såklart fullt i.

Låt mig också vara väldigt tydlig med att den rättighetslagstiftning, LSS, som Liberalerna alltid har vurmat särskilt för kommer vi att fortsätta att bevaka och debattera. Fusk ska såklart alltid beivras. Men rätten till delaktighet och förutsättningarna för ett gott liv, oavsett funktionshinder eller ej, är okränkbara.

Lisbeth Sundén Andersson (M)

Anf. 47 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Det här kapitlet handlar om regeringens ansvar för förvaltningen. Jag vill lyfta fram tre av de frågor som finns inom kapitlet.

Den första handlar om campusfrågan vad gäller Blekinge tekniska högskola. Där har vi uppgiften att statssekreteraren vid telefonsamtal med rektorn den 15 och den 18 maj har gett uttryck för att det kan vara svårt för högskolan att av politiska skäl fortsätta att driva frågan respektive omöjligt att driva frågan med hänsyn till att det är valår, det vill säga: Statssekreteraren kan anses ha gett uttryck för att det inte var regeringens vilja att högskolan skulle fortsätta att driva frågan om campus i Blekinge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Mot bakgrund av att regeringen styr sina myndigheter genom kollektivt fattade regeringsbeslut måste agerandet anses olämpligt och vad som populärt kallas för ministerstyre. KU vill också framhålla vikten av att utskottet inom ramen för sin granskning får så fullständiga svar från Regeringskansliet som möjligt på utskottets frågor. Utskottet konstaterar att om utskottet inte hade ställt frågor till högskolan i den aktuella granskningen hade utskottets slutsats med all sannolikhet kunnat bli en helt annan. I det aktuella fallet finns det inte heller någon dokumentation från kontakterna mellan statssekreteraren och högskolan, vilket försvårat utredningen.

Så är det frågan om LSS. Även Kristdemokraterna har ett hjärta i den frågan som flera andra. I regleringsbrevet för 2016 angavs att Försäkringskassan skulle bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Vidare angavs att Försäkringskassan även skulle säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande. Formuleringen om att bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar blev föremål för en debatt och tolkades av vissa som att Försäkringskassan fått i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med gällande rätt. Vi landar i KU i att det inte går att utesluta att formuleringar av detta slag i förlängningen riskerar att leda till felaktiga bedömningar i enskilda ärenden. Det är inte bra.

Vi vill också lyfta fram att regeringen i regleringsbreven för 2017 och 2018 tagit bort formuleringen om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. I stället anges att Försäkringskassan ska säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande och brottsligt nyttjande med ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen. Sedan skriver vi, på KU-språk, att utskottet ser fördelar med den nya formuleringen. Det är väl dagens understatement.

Jag vill också nämna något om den märkliga frågan om en filial för KI i Hongkong. Tidigare talare har åtminstone lite djupare än vad jag avser att göra tagit detaljerna om en donation som har ifrågasatts, om personer med tvivelaktig bakgrund och jäv. Här blir KI väldigt osäker och undrar: Hur är det rättsliga läget? Kan vi ta emot en donation under de förhållandena?

KU konstaterar att rättsläget när det gäller svenska förvaltningsmyndigheters etablering av verksamhet utomlands är otydligt. Det är oklarheter när det gäller på vilka sätt enskilda lärosäten har möjlighet att agera internationellt. Men nu sökte KI under våren 2015 ett klargörande från regeringen. Det uteblev. Det är inte bra.

KI skriver att man av tidsskäl skulle uppskatta om mandat kunde ges så omgående som möjligt. Regeringens besked dröjde. När beslutet om att inte vidta någon åtgärd fattades i juli 2016 angavs som skäl för beslutet att frågeställningarna i KI:s begäran inte var frågor som regeringen måste pröva utan att det var myndigheten själv som ansvarade för att verksamheten bedrevs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut. Men då framhåller KU att det faktiskt är regeringens uppgift att styra riket. Inkommer det en sådan här förfrågan från en myndighet får regeringen se till att leverera. I regeringens styrande funktion ingår att vägleda och skapa klarhet i frågor som myndigheten bedömt är av sådant slag att de inte kan klaras upp på myndighetsnivå. I det aktuella fallet bär alltså statsrådet ett ansvar för att ett sådant klargörande inte har gjorts.

Anf. 48 Lisbeth Sundén Andersson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Herr talman! Då börjar även jag mitt sista anförande här i kammaren. Tack och hej till alla!

Jag kan inte säga det här nog om att jag hamnade i konstitutionsutskottet. Jag har sagt det till min gruppledning också. Det är bara en kort anekdot. Innan vi skulle väljas frågade alla vad jag anmält mig till för utskott. "Jag vill inte sitta i försvar, utbildning eller kultur", sa jag. "Ja, bara du inte hamnar i konstitutionsutskottet!" Sedan hamnade jag i konstitutionsutskottet. "Nämen, hamnade du där!" Men jag är så nöjd. Jag kunde inte ha haft fyra bättre riksdagsår. Det passar mig som hand i handske att sitta i konstitutionsutskottet, och vi har haft så trevligt. Jag deltar naturligtvis också i hyllningskören till kansliet. Vi har haft bra sammanhållning. Vi har haft olika uppfattningar, men vi har ju alltid sytt ihop det.

Här har vi Emilia på besök också. Fantastiskt!

Nu ska jag återgå till ordningen. Jag ska tala om Försäkringskassan och LSS-stödet. Jag kan lägga undan manus, för jag kommer ändå inte att säga någonting av det.

Jag har varit engagerad i funktionshindersrörelsen sedan 1985, och jag är ordförande i en förening för funktionshindrade. Vad jag vill säga med det är att man måste vara aktsam när man skriver regleringsbrev så att det inte blir tolkningsfel. Jag tror inte - och jag tror inte att någon tror - att det fanns ont uppsåt i hur det blev skrivet. Men när det blivit bokstavstolkat har det blivit förfärligt; det kan jag verkligen vittna om från min del i rörelsen.

Någonting vi också ska fundera över är Försäkringskassans förtroendeläkare. De underkänner sina kollegors intyg, friskskriver personer med ett penndrag utan att ens ha träffat dem och slår undan benen för stöd och annat. Det är en fråga som är större än så här, men jag tycker ändå att man ska fundera på det.

Är en person i behov av LSS-stöd är det ju inte bara den personen som är sjuk. Det är hela familjen, hela omgivningen, som blir "sjuk" och drabbad. Det är en enorm påfrestning. Syskon blir inte sedda, för man har inte tid med dem. Anhöriga går på knäna. Vi ser det till exempel hos strokepatienter - män med stroke klarar sig bättre därför att fruarna pushar på dem, men sedan dör fruarna före männen för att de inte orkar mer. Man glömmer det, och jag tycker att det blev en del i konsekvenserna av detta.

Ett medskick till alla kommande regeringar: Tänk efter innan ni skriver någonting, för det kan få sådana konsekvenser att det knappt går att hantera för vissa familjer!

(Applåder)

Ida Drougge (M)

Anf. 49 Ida Drougge (M)

Herr talman! I konstitutionsutskottet har i alla fall jag lärt mig att vare sig man säger något eller avstår sänder det signaler. Nu har samtliga här tackat för de senaste fyra åren. Om jag då inte skulle göra det skulle det sända signaler, så även om jag inte hade tänkt göra det måste jag såklart instämma och önska alla ett trevligt sommarlov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

Det jag tänkte tala om är Blekinge tekniska högskola, BTH. Flera här har sagt bra saker i ärendet, men jag skulle vilja tillägga några saker och understryka några andra.

Den här processen föregicks av en liknande situation, där Högskolan Dalarna ville slå ihop två campus och där regeringen inte ville det. Trots att högskolan själv och studenterna ville slå ihop två campus, Borlänge och Falun, och trots att utredningen förordade det ville inte regeringen det. Man fattade ett beslut, kollektivt i regeringen, att man inte skulle tillåta det utan ha kvar två campus.

Jag tycker att det är en viktig bakgrund att ha i åtanke, särskilt då det tidigare i debatten har antytts här i talarstolen att BTH agerade lite väl snabbt. Det fanns goda skäl till det, skulle jag vilja säga. Man insåg att "okej, vi kan lägga pengar och resurser på den här utredningen, men det kommer ändå inte att bli så. Då kan de pengarna och resurserna lika gärna gå till bättre studiekvalitet. Då behöver vi inte lägga dem på att utreda någonting som vi vet inte kommer att bli av". Jag kan misstänka att det är så man har resonerat.

Men den stora skillnaden mellan Högskolan Dalarnas och Blekinge tekniska högskolas fall är att BTH aldrig fick chansen att göra en utredning eftersom statssekreteraren agerade. Egentligen kan man säga att Helene Hellmark Knutsson agerade genom sin statssekreterare eftersom det är hon, statsrådet, som är ytterst ansvarig för departementet och för statssekreteraren.

Statssekreteraren säger per telefon vid ett tillfälle att det av politiska skäl kan vara svårt för högskolan att fortsätta driva frågan och vid ett annat att det är omöjligt att driva frågan med hänsyn till att det snart är valår. Det är ganska skarpa formuleringar. Självklart ska ett departement och en regering kunna föra en dialog med myndigheter, men den dialogen ska präglas av information och informationsutbyte och inte av styrning. Att man säger att det är omöjligt att driva frågan med hänsyn till att det är valår har vi i ett enigt KU landat i är olämpligt.

Ja, det var statssekreteraren som sa detta. Men det är statsrådet Helene Hellmark Knutsson som är ansvarig för myndighetsdialogen, så när en statssekreterare hör av sig och för en myndighetsdialog sker det under statsrådets ansvar. Därför är det inte konstigt att rektorn för Blekinge tekniska högskola tog detta för att vara regeringens ståndpunkt. Det är så vi måste tolka det.

Slutligen skulle jag vilja säga en annan sak som vi poängterar i det här ärendet. Det är egentligen en sak som jag inte heller hade tänkt ta upp, men med tanke på de ord som sas tidigare i debatten om Transportstyrelsen tycker jag att det är lämpligt. Det var ganska hårda ord då, om hur viktigt det är att få fullständiga svar från tidigare statsråd.

I detta ärende konstaterar vi också att det är otroligt viktigt att vi får fullständiga svar av sittande, arbetande statsråd på departementen och i regeringen. Det fick vi inte inledningsvis i denna granskning. Vi brukar inte ställa frågor direkt till en myndighet, som vi gjorde i detta fall. Men om vi inte gjort det hade vi inte kunnat lägga fram denna kritik.

Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)

När ofullständiga svar ges blir frågan: Om man säger halva sanningen, är det då sanningen? Eller vad är det? Så ja, det är viktigt att alla, framför allt sittande regering, ger fullständiga svar. Annars kan vi inte fullgöra vårt uppdrag i KU.

(Applåder)

Veronica Lindholm (S)

Anf. 50 Veronica Lindholm (S)

Vissa frågor om stats-råds tjänsteutövning m.m. (kapitel 4)

Herr talman! Jag vill specifikt för detta block lyfta fram den anmälan som gäller hur utskottet har granskat hanteringen av vissa uppgifter i samband med utfrågningen av statsministern i konstitutionsutskottet under förra årets granskning av säkerhetsrådskampanjen.

Det gäller en handling med uppgifter om deltagarländer vid en klimatkonferens i Stockholm i augusti 2015, som den 12 april och den 27 april 2016 sekretessprövades i samband med ärenden om utlämnande av allmän handling. I det svar som utskottet fått från tjänstemannasidan angavs att uppgifterna om deltagarländerna omfattades av sekretess enligt 15 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.

Enligt utskottet fanns det inga formella hinder för att statsministern i samband med utfrågningen gjorde en egen bedömning av huruvida de aktuella uppgifterna omfattades av sekretess. Statsministerns nu givna beskrivning av hur han bedömde sekretessen under förra årets utfrågning skiljer sig enligt utskottet från den bedömning han då gav uttryck för inför utskottet. Utskottet förutsätter dock att statsministern gjorde ett aktivt och medvetet ställningstagande när han lämnade de aktuella uppgifterna under utfrågningen förra året.

Sammanfattningsvis fanns det alltså inga hinder för att statsministern i samband med utfrågningen gjorde den egna sekretessbedömningen. Precis som Dag Klackenberg tidigare har nämnt framhåller utskottet också vikten av tydlighet i frågor av detta slag och betonar att det är viktigt att Utrikesdepartementet noggrant överväger behovet av sekretessmarkeringar samt att man strävar efter att göra en noggrann bedömning av om uppgifter omfattas av sekretess eller inte. Detta är en väldigt viktig aspekt som vi vill skicka med i det framåtsyftande arbetet.

Med detta, herr talman, vill jag att skrivelsen läggs till handlingarna.

Avslutningsvis vill även jag passa på att tacka för ett fint samarbete under denna mandatperiod och önska alla - talman, kansli och ledamöter - en fin sommar, då detta är mitt sista anförande här i riksdagen som ledamot för S i Västerbotten.

(Applåder)

Anf. 51 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Då har vi kommit fram till årets sista ämne i granskningsbetänkandet. Jag noterade i morse, när jag satt och sammanställde mitt talmanus, att - oj då! - det var 17 sidor långt, formulerat med kloka ord, tyckte jag. Jag noterade sedan när jag kom till kammaren att jag skrivit upp mig för sex minuters talartid. Som ledamot av konstitutionsutskottet bör man såklart föregå med gott exempel och inte dra över tiden med 100 procent, så jag kommer därför att korta detta anförande med ungefär 80 procent.

Gransknings-betänkande Vissa frågor om stats-råds tjänsteutövning m.m. (kapitel 4)

Vi har som sagt kommit fram till det sista ämnet i granskningsbetänkandet. Jag tycker att Veronica Lindholm gjorde en bra sammanfattning.

Förrförra året omfattade denna punkt, Statsråds tjänsteutövning, tio ärenden. Mandatperiodens första granskning omfattade åtta, och förra årets punkt, som hette Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning med mera, omfattade hela tretton ärenden. I år har vi faktiskt bara fem. Jag vet inte, men kanske vågar man hoppas på att KU:s granskning faktiskt gör skillnad.

Herr talman! Det ämne jag tänkte tala om är att statsrådet Morgan Johansson i ett meningsutbyte på Twitter har påstått att arbetslösheten bland utrikesfödda inte ökat, trots 2015 års stora invandring. Detta har han sedan illustrerat med en bild från Arbetsmarknadsdepartementet över arbetslöshetens utveckling. Det finns måhända inget att säga om bildens förenlighet med sanningen, men lejonparten av de asylsökande som kom 2015 ingick inte bland de arbetslösa som presenterades i diagrammet på bilden, sannolikt eftersom de väntade på beslut om uppehållstillstånd eller deltog i ett etableringsprogram.

I detta fall har det alltså klarlagts att den av Morgan Johansson återpublicerade statistiken inte, mer än i möjligtvis begränsad utsträckning, inbegrep den grupp varom uttalandet handlade. Uttalandet gav därmed en missvisande bild av verkligheten. Eller, ännu enklare uttryckt, statsrådet for med osanning.

Ett statsråd är ju statsråd även när denne uttalar sig i sociala medier som Twitter. Bara för att man trycker på sändknappen upphör inte ministerförordnandet automatiskt och magiskt under den tid det tar för meddelandet att laddas upp på webben. Man omfattas alltså av samma lagar och regler som gäller för ens tjänsteutövning i övrigt.

Konstitutionsutskottet får tyvärr tämligen ofta orsak att granska olika uttalanden av statsråd. Utskottet har landat i den självklara slutsatsen att statsråd, i likhet med alla andra medborgare, har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Ett statsråds uttalanden kan till och med vara tillspetsade och polemiska. Om ett statsråd inte skulle få göra tillspetsade uttalanden är det klart att det skulle vara svårt att delta i den politiska debatten på samma villkor som vi andra. Men en viktig utgångspunkt är att uttalanden måste vara korrekta. I detta fall kan KU konstatera att den tweet som Morgan Johansson publicerade gav en missvisande bild, vilket inte var korrekt.

Anf. 52 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Lite kort om två ärenden. Det ena handlar om statsministerns uttalanden när det gällde brottet vid synagogan i Göteborg förra året. Statsministern uttalade att det är viktigt att de som är skyldiga får rejäla straff. Detta ledde till en anmälan till KU.

Som har sagts i debatten här är det rimligt att man som statsminister eller statsråd får göra denna typ av uttalanden. Han sa inte att det var de som då var anhållna och misstänkta för detta som skulle få rejäla straff, utan de skyldiga. Detta är en väldigt tydlig skillnad. KU anser att man får uttrycka sig som statsministern gjorde i fråga om den värdering han lade i detta gällande brottets straffvärde. Detta ledde alltså inte till någon kritik. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att kommentera även detta positiva uttalande från konstitutionsutskottet i förhållande till statsministerns uttalande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om stats-råds tjänsteutövning m.m. (kapitel 4)

Jag vill dock ta upp ett annat uttalande av statsministern, där KU riktar viss kritik. Det gäller statsministerns uttalande om bristen på poliser. I en frågestund i riksdagen i februari 2017 sa statsministern att det inte var budgetmedel till Polismyndigheten som saknades och orsakade brist på poliser. Han uttalade att det som skapade problem var att det inte gick att rekrytera poliser, alltså att det inte fanns poliser att få tag i.

Några dagar efter debatten besökte jag själv polisen i Kristianstad och talade med kommunpolisen där. Då uppgav man att det fanns ett anställningsstopp för poliser, som var infört av Polisregion syd, vilket gjorde att man inte fick möjlighet att anställa poliser. Det är klart att min reflektion då blev att det faktiskt var just budgetmedel som fattades. Man sa att det fanns poliser som gick att rekrytera, men man fick inte rekrytera dem till polisen i Kristianstad.

Samma svar fick jag några veckor senare, när jag besökte polisen i Karlskrona. Där uppgav man att det fanns poliser som var beredda att jobba där. De ville inte jobba i Malmö, där de skulle kunna få anställning. Men i Karlskrona hade man fått budgetrestriktioner genom anställningsstoppet.

Det är klart att detta påverkade möjligheterna för polisen i sydöstra Sverige att fullgöra sina uppdrag. Från konstitutionsutskottet ställde vi frågor till Regeringskansliet om detta och fick ett icke-svar. Men konstitutionsutskottet gick vidare och frågade Polisregion syd om detta, och där bekräftade man anställningsstoppet och menade att det visst kunde ha varit möjligt att rekrytera en del poliser.

I detta ärende finns en kritik av Regeringskansliet för de missvisande uppgifter som man lämnat till KU om möjligheten att rekrytera poliser. Jag vill lyfta fram detta. Här var det alltså så att statsministerns uttalande kom att bli felaktigt, som jag ser det, men det som KU kritiserar är att Regeringskansliet lämnade felaktiga uppgifter till KU.