ad
Aktuell debatt 22 februari 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenChris Heister (M)
- Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenChris Heister (M)
- Hoppa till i videospelarenLena Olsson (V)
- Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Johansson (C)
- Hoppa till i videospelarenBo Könberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta N Hedström (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSocialminister Lars Engq (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 18
Anf. 1 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Ledamöter! Bästa åhörare och tittare!
Dan Millman säger följande: Om du tappar kontakten
med ditt hjärtas visdom är allting annat förgäves. Om
du känner kärlek, däremot, är ingenting annat nöd-
vändigt.
Vi i Miljöpartiet har önskat debatten i dag av sär-
skilda skäl, men också med hopp om särskilda be-
gränsningar. Vi hoppas nämligen att de folkvalda
ledamöterna här ser och upplever vilket stort gemen-
samt åtagande vi i dag har när det gäller att lägga
grund för en god äldrevård och äldreomsorg som ska
möta kommande generationer.
Vi önskar att betoningen i dag ska ligga på just
omsorgstänkandet och på kvaliteten - inte t.ex. på hur
vi ska ta fram ett nytt pensionssystem, som denna
gång borde utformas långsiktigt och hållbart på rik-
tigt. Inte heller vill vi att vi pratar ädelreform, taxor
eller avgifter, och absolut ingenting skulle jag vilja
höra sägas om driftsformer eller vilken typ av hu-
vudman som är bäst för omsorgen. De positionerna
kan både vi och våra åhörare utantill vid det här laget.
Jag vill helst inte heller höra någonting om fastighets-
skatt, t.ex.
För att perioden i svensk historia då svordomar,
övergrepp, vanvård och misskötsel av våra gamla
aldrig ens ska tillåtas bli en period vill jag veta vad
regeringen och politikerkollegerna har för kreativa
idéer om vad vi tillsammans i riksdagen ska kunna
göra för att komma till rätta med problemen. Vad har
ni att säga om etiken, bemötandet, människosynen,
inlevelsen, självbestämmandet och värdigheten -
ytterst om det samhällsklimat som varje människa har
ansvar för? Aldrig mer ska vi behöva höra bandin-
spelningar på nyheterna som får både oss och änglar-
na att gråta.
Hur mycket närmare kärlek och verklig omsorg
kan vi komma med handfast politik och med det som
är bortanför politiken? Nu är det dags för verklig
omsorg och verklig varsamhet.
Anf. 2 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Fru Ewers är 94 år. Förra året flyttade
hon in i det nya äldreboendet i Landskrona. Du ska
bara veta hur bra jag har fått det - hjälp med allt jag
behöver och kär personal - sade hon när jag besökte
äldreboendet för några dagar sedan. Hon fortsatte:
Men det bästa av allt är min lägenhet. Så visade hon
stolt den personligt och vackert inredda lägenheten
med fönster ut mot trädgården.
Samma stämning mötte jag dagen efter när jag be-
sökte äldreboendet Trevnaden i Malmö. Det var
vårdtagare som berättade om åldrandets bekymmer
och ängslan, men också om vänligt bemötande och
trivsel. En kvinna visade också där stolt sin lägenhet
och pekade på väggen. Tavlan där, sade hon, är
Grindslanten. Jag vill ha den där för att visa hur det
var förr. Då var det de starka som tog för sig.
Jag mötte personal som berättade om det tunga
och svåra uppdraget, men också om hur de numera
själva bestämmer över arbetstiden och för dialog om
hur vården ska förbättras. Jag mötte anhöriga som
berättade om sin ängslan och om behovet av aktiva
kontakter med personalen, men också om att de fak-
tiskt trodde att föräldrarna kände trygghet i det nya
boendet.
Detta är den ljusa sidan av äldreomsorgen. Vi vet
att den gäller för stora delar av vården. En lång rad
kvalitetsmätningar och intervjuundersökningar visar
att de allra flesta vårdtagare och anhöriga är mycket
nöjda. Vi vet att personalen inom äldreomsorgen gör
ett fantastiskt arbete, som alltför sällan uppmärk-
sammas.
Men det finns också en annan, mörkare sida. Den
handlar om äldre som möts med respektlöshet och
inte får den vård de har rätt till. Den handlar om up-
penbara fall av vanvård. Den handlar också om anhö-
riga som oroar sig över vården och som känner att
ingen lyssnar på dem. Den handlar om personal som
känner otrygghet och stress och en rädsla för att tappa
tålamodet.
Med utgångspunkt från principen om nolltolerans
- vi accepterar inte ett enda fall av vanvård - har vi
under de senaste åren byggt upp ett system för kvli-
tetssäkring. Det förutsätter att kommunerna arbetar
med kvalitetsutveckling och förbättrar rutinerna. Det
förutsätter kompetensutveckling, förbättring av ar-
betsförhållandena för personalen och dialog med alla
berörda.
Kvalitetssäkringen bygger numera också på en
skyldighet för all personal att anmäla alla eventuella
missförhållanden. Den kräver en kompetent och om-
fattande tillsyn.
Under de senaste åren har antalet anmälningar
ökat. På ett sätt är det glädjande. Många har befarat
att den nya lagen inte skulle fungera och att anställda,
men också vårdtagare och anhöriga, skulle vara rädda
för att påpeka brister.
Det ökande antalet anmälningar kan i varje fall i
medierna tas till intäkt för att kvaliteten försämras,
men det handlar i själva verket om att alltfler vågar
och vill påpeka bristerna. Även om vi ibland kan
beklaga den något förenklade medierapporteringen
bör vi inse att vi aldrig kan komma till rätta med
problemen genom tystnad. Det är bara med offentlig
debatt och rejäl uppmärksamhet som vi kan skapa
förbättringar.
Ta Polhemsgården i Solna som exempel. Pol-
hemsgården, som drevs av ett privat vårdföretag, blev
något av en symbol för misslyckanden i äldreomsor-
gen. Det var där Sarah Wägnert arbetade när hon
anmälde vanvården. Det var också Sarah som fick ge
namn åt den nya lagen.
Men Polhemsgården kan också bli en symbol för
hur man kan vända utvecklingen och hur man kan se
anmälningar om brister som en utmaning att gemen-
samt skapa något nytt och bättre.
Jag besökte Polhemsgården i höstas. Verksamhe-
ten drivs nu av kommunen. Personalen och ledning-
en, som kommunen samarbetar med ett privat företag
kring, pekar nu på hur man systematiskt arbetar med
förbättrade rutiner, utveckling av personalen, förbätt-
rade kontakter med sjukvården och dialog med anhö-
riga. Så sade de: Nu har vi ett mål. Polhemsgården
ska bli det bästa äldreboendet i Sverige.
Att garantera alla en god äldreomsorg är en av vå-
ra stora politiska utmaningar. Det är ett arbete som
omfattar såväl de äldre själva som personalen och de
anhöriga. Det omfattar de äldre för att de ska ha rätt
till en vård och omsorg i trygghet och värdighet. Det
omfattar personalen för att den ska ha rätt till goda
arbetsförhållanden och utvecklingsmöjligheter i ar-
betet. Det omfattar de anhöriga för att de ska känna
trygghet och veta att deras nära har det bra.
För detta krävs resurser, personal med rätt kun-
skaper, en effektiv tillsyn från samhällets sida och ett
ökat samarbete med brukar- och anhörigorganisatio-
nerna.
För det första är resursfrågan avgörande. Vi ska
gemensamt ta ansvar för tryggheten på äldre dagar.
Äldreomsorgen är en samhällelig angelägenhet och
ska vara ett kommunalt ansvar. Medborgarna måste
kunna förlita sig på att samhället klarar att erbjuda en
god äldreomsorg och att detta ska gälla för alla. Det
är behovet och inte den enskildes ekonomiska villkor
som ska vara avgörande. Detta är grundläggande i
min syn på äldreomsorgen.
Under senare år har stora resurser tillförts äldre-
omsorgen. Det har skett genom ökade generella stats-
bidrag och särskilda satsningar. Genom den natio-
nella handlingsplanen för äldrepolitiken avsattes
resurser till fortbildning av arbetsledare och utveck-
ling av anhörigstöd. Inom ramen för den nationella
handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjuk-
vården tillförs kommunerna under de närmaste åren
2,7 miljarder kronor för att förstärka sjukvårdsinsat-
serna i äldreomsorgen. Regeringen föreslår nu också
att ytterligare nästan 3 miljarder kronor ska gå till
kommunerna för att de ska kunna anställa mer perso-
nal. Det är viktigt om man vill skapa trygghet i äldre-
omsorgen. Men i framtiden kommer det att krävas
ytterligare resurser för att man långsiktigt ska kunna
trygga äldreomsorgen.
För det andra är tillgången till personal en förut-
sättning för att det ska gå att skapa en god äldreom-
sorg. Det gäller att kunna rekrytera personal, att per-
sonalen stannar kvar och att arbete inom äldreomsor-
gen ses som ett attraktivt yrkesval. Det handlar också
om att de anställda inom äldreomsorgen har den ut-
bildning som behövs.
Ofta talas det om att det är kris i äldreomsorgen,
om stora nedskärningar och om personalflykt. Den
bilden är inte riktigt sann. I dag arbetar ca 300 000
människor inom äldreomsorgen. Mellan år 1995 och
2000 ökade antalet anställda, med 29 000 årsarbeten,
inom den kommunala äldreomsorgen. Inom många
kommuner pågår ett ambitiöst arbete med rekryte-
ringsfrågorna. Satsningar görs också på vidareutbild-
ning av personalen. Men personalsituationen är likväl
bekymmersam, och det har att göra med de totala
resurserna. Låga löner för ett krävande arbete gör att
för få ungdomar söker sig till gymnasieskolans vård-
och omsorgsprogram. Oregelbundna arbetstider,
svårigheter att få heltidstjänster och brist på inflytan-
de över sin arbetssituation är andra orsaker till att
många hellre väljer att arbeta inom andra yrken.
Jag ser mycket allvarligt på detta. Därför har jag
bjudit in de fackliga organisationerna för att i nästa
vecka lyssna till deras synpunkter på hur rekryte-
ringsfrågorna ska kunna lösas. Vi ska då särskilt dis-
kutera svårigheterna att anställa utbildad personal.
Jag är medveten om att det i första hand är kommu-
nerna som har arbetsgivaransvaret, men jag tycker att
det är viktigt att vi diskuterar på vilket sätt staten kan
ge ökat stöd till kommunerna.
För det tredje krävs det en effektiv tillsyn för att
man ska kunna garantera kvalitet och trygghet i äld-
reomsorgen. Med den nya socialtjänstlagen har läns-
styrelsernas möjlighet att utöva tillsyn utökats. Läns-
styrelserna har också fått mer resurser. Socialstyrel-
sen arbetar för att utveckla tillsynen. Den kunskap
som kommer fram i länsstyrelsernas tillsynsverksam-
het måste i större utsträckning föras ut och användas i
metodutvecklingen inom verksamheterna. Kunskapen
om lex Sarah behöver spridas.
Utöver den lagstiftning som nu gäller och det ut-
vecklingsarbete inom tillsynen som pågår anser jag
att den enskildes ställning behöver stärkas även på
andra sätt. Att förbättra systemet för hur klagomål
och synpunkter på t.ex. bemötandet hanteras är ett
ytterligare steg för att skapa en god äldreomsorg.
För det fjärde vill jag ta upp de anhörigas berätti-
gade krav på äldreomsorgen. De har all rätt att för-
vänta sig att de som står dem nära får en god om-
vårdnad. Jag har full förståelse för den oro som anhö-
riga känner när de hör talas om missförhållanden. Vi
behöver ta till vara den kunskap och det engagemang
som finns hos anhörigorganisationerna. Jag är glad
över att kunna berätta att regeringen nu har fattat
beslut om att tillsätta en särskild arbetsgrupp som ska
kartlägga förhållandena i samhället för personer med
demenssjukdom och deras anhöriga. Arbetet ska ske i
samverkan med sakkunniga på socialtjänstens område
och på hälso- och sjukvårdsområdet och med repre-
sentanter för de anhöriga. Till arbetsgruppen ska
också knytas forskare på området.
Fru talman! I denna debatt är de borgerliga parti-
erna skyldiga att svara på en enkel fråga. De vill ju
alla sänka skatterna med många miljarder. Längst går
Moderaterna som vill sänka skatten i år med 42 mil-
jarder, nästa år med 63 miljarder och 2004 med 80
miljarder kronor. Den offentliga sektorn, som ska
finansiera framtidens äldrevård, ska alltså få kraftigt
minskade resurser. Den enkla frågan är: Kan vi få
bättre äldreomsorg med färre anställda?
Anf. 3 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag efterlyste i inledningen våra mest
kreativa idéer. Under mina tio minuter vill jag därför
dela med mig av de fem saker som vi gröna tycker är
mest angelägna och verkningsfulla, fler finns förvis-
so.
Det första som måste åtgärdas och som socialmi-
nistern också tog upp gäller hur yrket att vårda gamla
ska bli mer attraktivt och få en högre status. Engage-
manget och motivationen att göra ett bra arbete står i
direkt proportion till om man själv och omvärlden
anser att det man gör är fint och viktigt. Hur kan det
konsekvent få vara så i vårt samhälle att de arbets-
uppgifter som har att göra med teknik, datorer och
maskiner alltid är bättre betalda än människovårdande
yrken? Värdesätter vi maskiner mer än människor?
Då är det vår civilisations största misstag.
Människan är vår värdefullaste resurs, och de
gamla är våra läromästare och våra mentorer, eller
skulle vara det om de fick chansen och om vi insåg
vad de har att ge. "Humankapital" säger man när man
ser varje människa som en resurs även om människan
råkar vara hjälpbehövande i något avseende. Human-
kapitalet värdesätts när man inser att personalen är
den avgörande succéfaktorn i varje verksamhet. At-
tityder och synsätt, enligt detta, påverkar man genom
opinionsbildning och medvetandegörande. Det är ett
ganska tålamodskrävande och långsamt arbete.
Lönesättning är däremot någonting konkret. Nu
vill inte vi lägga oss i löneförhandlingar, så jag ska
bara ta tillfället i akt att peka på vad ett vårdbiträde i
öppen vård tjänar i genomsnitt per månad: 14 800 kr.
Det blir ca 9 000 netto att leva på.
Percy, ni vet, ska klara sig på lika mycket som två
JAS-plan kostar, nära 1 miljard, under sitt stilla pen-
sionärsliv. Jag hoppas att han kan köpa sig bra vård
och få en välbetald och motiverad personal för den
slanten. Annars kunde ju hans pensionsbonus och
JAS-miljarderna ha kunnat användas till just en an-
ständig bemanning i vården och omsorgen. Det är
någonting för nästa regering att tänka på.
Den gamla människa som kanske har fostrat fem
barn och inte har någon ATP har inte Percys valfrihet,
utan hon måste lita på samhällets vård. Frågan om
mer medinflytande på en arbetsplats inom äldreom-
sorgen är också någonting konkret som vi kan ta tag i,
liksom frågan om hur stort engagemang ledningen
och särskilt mellancheferna inom äldreomsorgen har.
Om jag får vara med och styra hur mitt arbete ska
utföras, vilka metoder som ska användas och be-
stämma vilka organisationsmodeller vi ska använda
oss av ökar nämligen min motivation och min självre-
spekt som anställd avsevärt. Då kan jag respektera
andra bättre. Att som anställd inte tas i anspråk fullt
ut är lika förgörande som för en gammal människa att
bli behandlad som ett kolli.
Vårdyrkena blir mer attraktiva om det finns bra
handledning, om det finns ett tydligt medinflytande,
om man arbetar i självstyrande grupper, om schema-
läggningen är en gemensam angelägenhet etc. Led-
ningen och huvudmannen kan uträtta åtskilligt för att
få både unga och äldre att stanna kvar och även att
söka sig till äldrevården. Då kan det bli en arbetsplats
att växa med. Då kan etikdiskussioner och bemötan-
defrågor rymmas på ett självklart sätt. Inte minst kan
offentlighetens arbetsgivare gå före i framsynthet och
prova olika modeller för medinflytande och visa gott
ledarskap. Låt oss ta fram de stora PR-kampanjerna
nu för att rekrytera och marknadsföra vårdyrkena som
attraktiva och utvecklande!
40 % outbildad personal inom äldreomsorgen i
dag är 40 % för mycket. Därför handlar min andra
punkt om kompetenshöjning. I dag finns det ett brett
stöd för att alla vårdanställda ska ha minst underskö-
terskekompetens. Olika ansatser i den riktningen har
redan gjorts. I Miljöpartiets budgetförslag för nästa år
kommer vi att avsätta medel för att det här ska kunna
realiseras med en större effektivitet. Det behövs fler
yngre som söker till omvårdnadsprogrammet. Vidare
bör äldre personer kunna få komplettera med denna
linje eller någonting motsvarande trots att de kanske
redan har en 3-årig gymnasieutbildning, just därför att
behovet nu är så markant. De som redan finns i yrket
bör ges möjlighet att på ett för dem ekonomiskt håll-
bart sätt läsa in motsvarande utbildning.
Vi menar att satsningar som de här tillhör det na-
tionella ansvaret för äldreomsorgen, eftersom upp-
emot 220 000 människor måste rekryteras till äldre-
omsorgen inom loppet av åtta år. Då har vi inte råd att
tappa en enda som kan tänka sig utbildning till äldre-
arbete. Stoltheten i att vara välutbildad och att i sin
utbildning ha fått möta normdiskussioner, kvali-
tetstänkande och bemötandefilosofier gör att man i
sin uppgift inte kommer att nedlåta sig till vilka grepp
eller övergrepp som helst. I basutbildningen lärs yr-
keskoderna ut, och där får ogenomtänkta värderingar
brytas mot erfarenheten.
Vi hoppas också snart få se genomförda individu-
ella kompetenskonton.
För tillfället slutar jag nu med vår tredje punkt,
som är värdet av en allmän arbetstidsförkortning. Den
är bra för de anhöriga, som kan få mer tid att hälsa på
sina kära oftare. Den är bra för arbetstagarna, som
kan göra fullgoda insatser utan att slita på sig. Den är
bra också för alla medborgare, som kan åldras på ett
rimligare sätt utan sjukskrivningar, utbrändhet och
förtidspensionering. Dessutom finns man ju kvar i
s.k. produktiv sysselsättning högre upp i åldrarna,
någonting som kommer att behövas i de tider som
stundar med fler och fler äldre och färre yngre.
Men de som kanske tjänar mest på kortare arbets-
tid är de gamla, som får möta lugnare vårdare med
humöret i behåll.
Slutligen är kortad arbetstid även bra för statskas-
san. Tvärtemot vad som vanligen framhävs kommer
en arbetstidsförkortning, om den genomförs med
minst tre timmar i veckan, att minska på en mängd
belastande samhällskostnader. Ska vi börja korta
arbetstiden ska vi börja inom vården.
Anf. 4 Chris Heister (M)
Fru talman! Låt mig först besvara Lars Engqvists
fråga. Sedan 1994 har Lars Engqvist och hans rege-
ring ökat skatteuttaget realt med över 300 miljarder
kronor. Har den svenska äldreomsorgen blivit bättre
sedan 1994? Nej, det har den inte. Det visar att det
inte räcker med bara mer resurser.
Fru talman! Jag har aldrig gråtit när jag fått mina
cancerbesked. Men när stångats med hemtjänsten har
jag det. Ingen har lyssnat till mig. Ingen har utgått
från mina behov. Hela tiden är det nya människor
som kommit och gått, och sällan vet de vad jag heter.
Så såg vardagen ut för 66-åriga Monica i Lilje-
holmen, som varit i behov av hemtjänst de senaste tre
åren. I dag är det annorlunda. Monica tog till vara
möjligheten att välja hemtjänst när det i höstas blev
möjligt i hennes hemkommun Stockholm - i det här
fallet en hemtjänst som drivs i enskild regi, eftersom
hon tycker att den passar henne bättre. Hemtjänsten
är fortfarande behovsprövad och finansierad av
kommunen, och Monica betalar inte mer än förut.
Skillnaden är att hon nu för första gången kan välja
vem som ska komma hem till henne.
Äntligen får jag bestämma själv vem jag får hjälp
av. För mig är detta som skillnaden mellan demokrati
och diktatur, säger Monica.
Från att tidigare ha varit en passiv mottagare är nu
Monica tillfrågad och involverad i en omsorg som är
avgörande för hennes liv och välbefinnande.
Så utlämnad som Monica kände sig förut känner
sig många äldre och anhöriga i dag. Klagomål på
boendet eller hemtjänsten hålls inte sällan inne av
rädsla för att behandlingen ska bli ännu sämre. Hän-
delser som övergreppen mot en 94-åring i Gislaved
eller den bristande skötseln av en äldre kvinnas ligg-
sår i Landskrona hör förvisso till undantagen. Men
lågt räknat 662 anmälningar om missförhållanden
förra året visar att den senaste tidens uppmärksam-
made fall av vanvård inte längre kan uppfattas som
enstaka fall.
Det behövs en långt mer kraftfull tillsyn av äldre-
omsorgen. Otrivsel och tillkortakommanden måste
upptäckas tidigt innan de hinner utvecklas till miss-
förhållanden och vanvård. Därför vill vi moderater
samla den tillsyn som i dag är uppdelad på flera myn-
digheter, där den ena handen inte vet vad den andra
gör, till en oberoende tillsynsmyndighet. Det borde
vara en självklarhet att alla, också kommuner, måste
ha tillstånd för att starta och driva äldreomsorg. Det
är kvalitetssäkring!
Men enbart tillsyn räcker inte. För att inte bara
undvika missförhållanden utan även kunna välja
omsorg med kvalitet måste var och en i behov av
äldreomsorg kunna välja en vårdgivare de själva har
förtroende för och litar på. Därför vill jag införa en
nationell äldrepeng. Äldrepengens storlek ska variera
med vårdbehovet för att ge alla som är i behov av
äldreomsorg, i hemmet eller i särskilt boende, möj-
lighet att välja.
För mig är det en grundläggande del av respekten
för alla människors värde att ta hänsyn till deras egna
önskemål. Det kan handla om att vilja bo där man är
särskilt bra på att ha hand om just mig och mina pro-
blem eller där man som invandrare kan få hjälp av
personal som talar det egna modersmålet. Att kunna
välja är också ett skydd mot en äldreomsorg som
liknar ren förvaring, liksom mot vanvård och över-
grepp.
Alla som arbetar i äldreomsorgen har en tung och
svår uppgift, fru talman. Många är inte utbildade för
att möta dementa, trilskande eller aggressiva äldre.
Det blir inte bättre av en organisation med bristande
lyhördhet och stelbenta regler. Det behövs ökad
mångfald så att de goda exemplen med kompetent
ledarskap, eget ansvar och inflytande över arbetet blir
fler.
Guldbröllopshemmet är ett exempel på ett kom-
munalt drivet äldreboende där engagemang, tydligt
ledarskap, flexibilitet och kunskaper skapat en god
vårdmiljö. Där prioriteras allas välbefinnande framför
strikta rutiner. Samtidigt visar Kommunals undersök-
ning att personalkooperativa och privat drivna alter-
nativ ger personalen mer tid med patienterna, bättre
arbetsvillkor och tydligare ledarskap. Fler goda ar-
betsplatser är avgörande för att fler ska vilja arbeta
inom äldreomsorgen.
Vi moderater har flera förslag på hur man ska
kunna förbättra den äldreomsorg som i dag inte håller
måttet. Regeringen bromsar och säger nej, trots den
ena larmrapporten efter den andra om övergrepp och
missförhållanden.
Regeringen säger nej till en kraftfull tillsynsmyn-
dighet för sjukvård och äldreomsorg. Därmed riskerar
vi att även fortsättningsvis få information om miss-
förhållanden när människor redan blivit kränkta.
Regeringen bromsar också mångfald genom att
hindra äldreomsorg i enskild regi, trots att den värde-
ras högre av personalen.
Regeringen tycker inte heller att de som är i behov
av äldreomsorg själva ska kunna välja sitt boende. De
tycker att kommunpolitikerna ska bestämma. De vill
inte tillåta någon valfrihet även om boendet inte pas-
sar den äldre, inte heller för att låta henne flytta när-
mare vänner och familj, nej, inte ens när människor
vanvårdas och kränks.
En valmöjlighet återstår för alla dem som tröttnat
på Socialdemokraternas brist på valfrihet. Det är att
rösta bort regeringen i höstens val och rösta för en
regering som inser att det behövs kraftfulla åtgärder
för att komma till rätta med de stora bristerna i da-
gens äldreomsorg.
Anf. 5 Lena Olsson (V)
Fru talman! Ledamöter och åhörare! När vi dis-
kuterar dagens äldreomsorg och har fått vetskap om
vilka brister som finns tycker jag också att man kan
framhålla, vilket Engqvist har gjort här, att det finns
väldigt många bra äldreboenden. Jag var t.ex. i går på
mitt gamla jobb, det jobb jag fortfarande är tjänstle-
dig ifrån, och satt och pratade med Erik och Elsa. Jag
frågade: Hur vill ni att äldreomsorgen ska förbättras?
Det är enkelt, svarade de. Vi tycker att vi behöver ha
mer personal som har tid med oss.
Det är ju ofta så: Kvaliteten i äldreomsorgen upp-
står när personalen har den tid som behövs för att
ägna sig åt de gamla.
Jag frågade också, apropå det här med valmöjlig-
heter: Vad skulle ni välja om ni finge välja hur ni vill
ha det? Jo, det handlade om den tid personalen hade
att ge. De ville också kunna välja när de ville lägga
sig, att kunna komma ut på en promenad, hur länge
de ville sitta och äta osv. Valmöjligheten för alla
dessa äldre som jag har träffat handlar inte alls om
vilken vårdgivare man ska ha. Kvaliteten i äldreom-
sorgen handlar om när personalen har tid att utforma
vården som den äldre vill ha den.
Jag måste fråga Chris Heister och Moderaterna
hur man ska uppnå en så bra och kvalitativ äldreom-
sorg som man talar om med så mycket mindre resur-
ser som man föreslår i sin budget. Vi i Vänsterpartiet
ser inte att kvaliteten skulle förbättras med så mycket
mindre resurser som Moderaterna och andra borgerli-
ga föreslår.
Jag skulle också vilja ställa en fråga när det gäller
personalen, som man har tagit upp här. Personalen är
väldigt viktig i just äldreomsorgen. Vi har också dis-
kuterat att personalen slits ut inom det här tunga och
krävande jobbet. Hur kan man då från borgerligt håll,
moderater och kristdemokrater, föreslå två karensda-
gar i stället för en, som det är i dag?
Det som behövs för att höja statusen både för äld-
reomsorgen och personalen är givetvis en värdemät-
ning från samhällets sida. Det är att ge rätt lön för
jobbet. Det handlar också om arbetsmiljö. Om perso-
nalen trivs gör den givetvis ett bättre jobb som kom-
mer den äldre till godo. Det handlar om inflytande,
både för de äldre och för personalen. Hur ska vi ut-
forma min omsorg? Man behöver få vara delaktig.
Något som också är väldigt viktigt för att förbättra
äldreomsorgen är att det skapas heltidstjänster. Det är
alldeles för mycket deltid. Det finns en stor önskan
inom personalkategorin att man ska få heltidstjänster.
Det grundläggande problemet är faktiskt att man
behöver mer resurser. Vänsterpartiet har tillsammans
med Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillskapat
mer resurser. Men från Vänsterpartiets håll anser vi
att det behövs ännu mer resurser för att vi ska klara
det här. Det senaste förslaget på riksdagens bord är
sysselsättningsstödet till kommuner och landsting på
3 miljarder kronor. Vi i Vänsterpartiet anser att det är
mycket viktigt att detta stöd permanentas.
Så ser det ut i dag.
Personalen är jätteviktig. Höj statusen för alla
dessa kvinnor och även män, så att ungdomar vill
jobba med detta. Vi har ju sagt så många gånger att
de gör ett fenomenalt bra jobb. Upp till bevis! Vi ska
visa att vi värdesätter denna personal och att vi värde-
sätter de äldre.
Det är en samhällelig värdesättning av de äldre
och av personalen om vi höjer personalens löner.
Man ska ha rätt lön. Percy har inte rätt lön. Jag pratar
med många som jobbar inom äldrevården. De förstår
inte hur en människa kan vara värd så mycket pengar.
"Vi är inte värda någonting." Så känner många. Det
tycker jag att vi ska ändra på. Vi ska inte göra det
genom att konkurrensutsätta. Börsnoterade företag
driver äldreomsorg. Man ska tjäna pengar på de äld-
res skröplighet. Det avvisar vi från Vänsterpartiet.
Jag vill också vända mig till ministern. Vinstdri-
vande företag inom akutsjukvården har vi varit över-
ens om att vi inte vill ha. Men vill socialdemokratin
att vi ska tjäna pengar på de gamlas skröplighet? Vi i
Vänsterpartiet tycker inte det. Jag ställer frågan till
Socialdemokraterna, för det kan vara bra att veta
inför kommande år: Ska vi tjäna pengar på detta?
Anf. 6 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Sju av tio svenskar svarar nej när
SIFO frågar om de har förtroende för att samhället
kan ge dem en värdig vård som äldre. Det är ett
misstroende som är värt att lyssna till och ta på
mycket stort allvar. SKAF:s ordförande Ylva Thörn
krävde häromdagen att politikerna nu går från ord till
handling och gör äldreomsorgen till det kommande
valets stora fråga. Det finns anledning att också anta
den utmaningen, och vi kristdemokrater gör det gär-
na.
En värdig vård av våra äldre måste stå i centrum
för den politiska debatten, inte bara för en s.k. sär-
skild debatt i riksdagen utan varje dag. Äldreomsor-
gen är vår viktigaste välfärdsfråga.
För att få balans och trovärdighet i den här debat-
ten vill jag säga att de flesta vårdbehövande får en
god vård i dag. Den stora merparten av vår personal
gör en fantastisk insats under ofta mycket pressande
förhållanden.
Men vart och ett av de 600 anmälda vanvårdsfal-
len under den senaste tiden är ett misslyckande för
mycket. Ökat antal äldre, resursbrist och vårdskan-
daler får sju av tio svenskar att tvivla på samhällets
förmåga att garantera värdigheten.
Jag tycker, fru talman, att Lotta Hedström gav ett
bra anslag i öppningen av den här debatten: Männi-
skan i centrum. Äldreomsorg handlar om så mycket,
men främst om människor, om utsatta människor.
Jag vill uppmärksamma tre aspekter speciellt. Det
gäller tillgången till utbildad personal, det gäller da-
gens brist på vårdplatser och det gäller värdighet i
vården.
För det första, fru talman, är personalförsörjning-
en avgörande för vårdens kvalitet. Rekryteringsbeho-
vet till kommunal vård och omsorg har beräknats till
225 000 personer före 2010. Med enbart ungdomar
som står inför sitt yrkesval kan man inte nå det målet.
Vi måste locka människor som i dag jobbar i andra
sektorer att satsa på vården. Här gäller det att föränd-
ra de ofta negativa attityderna till vårdyrket.
Det är djupt oroande att många kommuner i dag
måste anställa helt outbildad personal på grund av de
akuta behoven. Här handlar det om ekonomi. Mer
pengar till kommunerna ger inte bara fler händer i
vården, som vi ofta säger, utan framför allt hela män-
niskor med empati och bred kompetens. Man måste
få vara stolt över att jobba i vården.
När vi kristdemokrater talar om dagens brister och
morgondagens behov handlar det om alla personal-
kategorier, geriatriker, sjuksköterskor och inte minst
undersköterskor. Nu lovar Socialdemokraterna nya
miljarder och sänkta arbetsgivaravgifter för kommu-
ner och landsting för att lösa krisen. Applåderna har
väl inte blivit alltför överväldigande efter det utspelet.
Låt mig t.ex. få återge ett uttalande av Vårdförbun-
dets ordförande Eva Fernvall: Det är inte bara att
plocka över några som blivit friställda på Flextronics
till vården. Vi behöver människor med rätt utbildning
och pengar till att höja kompetensen och behålla dem
som redan jobbar inom vården. Det är i verkligheten
svårt att hitta någon att anställa.
I onsdagens Aftonbladet har socialministern
kommenterat de många anmälningarna av vanvård:
Genom fler anställda med bättre utbildning får vi en
bättre kvalitet i vården. Vem håller inte med om det?
Men vad gör regeringen för att åstadkomma denna
önskvärda förbättring? De senaste årens s.k. tillskott
till kommunerna är rena illusionsnumret. Nettoeffek-
ten av de miljardbelopp man säger sig skjuta till är
närmast försumbar. Regeringen ger med den ena
handen och tar med den andra. Med den politiken blir
det inte, det kan vi se, fler anställda i vården.
För det andra, fru talman, har vårdplatserna mer
än halverats i Sverige på ett par årtionden, från drygt
80 000 till knappt 40 000. En färsk undersökning
visar att nära 5 000 äldre i landets kommuner saknar
plats i s.k. särskilt boende, trots konstaterat behov.
Om man vet vilket nålsöga det innebär att få ett bi-
ståndsbeslut, vet man också någonting om dessa äld-
res akuta behov.
Socialministern har på ett par direkta frågor i
riksdagen inte kunnat peka på någon konkret åtgärd
från regeringens sida för att lösa den närmast despe-
rata situationen. Regeringen ska följa upp undersök-
ningar och sedan fundera över åtgärder, säger minis-
tern. Det är inte särskilt aktivt.
Vi kristdemokrater har redovisat en plan för nya
vårdplatser i kommuner och landsting, och vi har
anvisat resurser i vår budget. Men detta säger den
socialdemokratiska regeringen nej till. Här talar Lena
Olsson om mer resurser. Hon skryter över att Väns-
terpartiet också har medverkat till mer resurser, men
varför röstar man nej till de kristdemokratiska försla-
gen om mer resurser till kommunerna för att stärka
vården?
Fru talman! För det tredje måste de äldre och de-
ras anhöriga få konkreta garantier för att deras behov
tillgodoses och att det sker med respekt för varje
människas integritet och värdighet. Den senaste ti-
dens vårdskandaler har visat på behovet av en för-
pliktande värdighetsgaranti. Det kristdemokratiska
kravet på en värdighetsgaranti drivs ute i kommuner-
na med en klar inriktning mot den lilla, utsatta männi-
skans trygghet.
Vi behöver mer resurser till vården, säger Lars
Engqvist. Ja, ett exempel är det ständiga hatobjektet
Stockholm, där man har ökat satsningen på vården
och ger mer till äldreomsorg än andra jämförbara s-
styrda kommuner. Jag håller med om att det behövs
mer resurser till vården.
Den socialdemokratiska regeringen saknar lös-
ningar på personalkris och platsbrist. Personalbehovet
inom vården är nu så akut att 5 000 äldre väntar på
sina vårdplatser. Många kommuner tvingas anställa
outbildad personal. Sju av tio svenskars oro för en
vård utan värdighet är därför berättigad. Det behövs
en ny politik i Sverige - för de äldres skull.
Anf. 7 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Åhörare! Äldre människor har tillfört
och tillför mycket till samhällets utveckling, och
deras livserfarenheter är viktiga. De som har varit
med och byggt upp välfärden ska självfallet vara med
och njuta frukterna!
Centerpartiets vägledande begrepp för äldrepoliti-
ken är delaktighet, självförverkligande, oberoende,
trygghet och värdighet. En god äldrevård stavas med
E: E som i etik, E som i empati, E som i egenvärde.
Dessa tre E:n måste vara den självklara utgångs-
punkten för varje debatt om vård och omsorg.
Ekonomisk trygghet ska garanteras med särskild
prioritet för dem med de smalaste marginalerna. De
äldre ska ges möjlighet att delta i politik och sam-
hällsliv. Äldre får inte diskrimineras vare sig i arbets-
livet eller på annat sätt. Verkliga möjligheter måste
ges för den enskilde att påverka sin egen och sina
anhörigas omsorg och hur man vill bo och leva. All
vård och omsorg ska ha hög kvalitet. Vi måste kunna
känna trygghet inför vår egen och våra anhörigas
ålderdom.
Fru talman! Alla är överens om att gamla och sju-
ka människor ska behandlas värdigt, med respekt och
med god omsorg. Ändå inträffar övergrepp. Svaga
människor hotas och förnedras. Vanvård förekom-
mer. Inget gör så ont, inget är mer fel, än när gamla
och sjuka, dementa, far illa. Det är fullständigt oac-
ceptabelt! Varje larmrapport i medierna är en mycket
allvarlig väckarklocka om brister som bara måste
rättas till.
Kommunerna, landstingen och privata vårdgivare
måste se till att det fungerar för gamla och sjuka, att
lämpliga boenden finns, att vårdkedjan och de medi-
cinska insatserna inom äldreomsorgen fungerar, att
personalen är utbildad, att stöd och handledning ges
personalen. Vidare måste arbetsledningen ha kompe-
tens och förutsättningar att se till att vården och om-
sorgen fungerar, och man måste våga slå larm när
verkligheten kräver mer resurser än vad förtroende-
valda anser är tillåtet.
Det gäller att alla som har en röst att ropa med ro-
par för dem som ingen röst har, så att det hörs tydligt
in i de rum där prioriteringarna sker!
Attityd- och bemötandefrågor är mycket viktiga.
Den gamle, den anhörige, ska ges tid att ställa sina
frågor och ska erbjudas en kontaktperson som lär
känna den enskildes bakgrund, önskemål och behov.
Verksamheten måste bättre kvalitetssäkras. Kunska-
perna om lex Sarah, om människors rättigheter, måste
bli bättre. Demensvården behöver utvecklas. Beho-
ven, men också möjligheterna, är stora! Är socialmi-
nistern beredd att ta initiativ till ytterligare utveckling
av demensvården? Arbetsgrupper är bra, men finns
det mer konkreta tankar?
Länsstyrelserna och andra berörda måste bli of-
fensivare i sitt tillsynsansvar. Ökad samverkan är
nödvändig. Vi behöver en effektivare tillsyn. Social-
ministern och regeringen har det yttersta ansvaret för
detta. Är ministern beredd att ta det ansvaret på ett
kraftfullare sätt än i dag?
Det är också, tycker jag, nödvändigt att lyfta fram
de goda exemplen, alla de många goda händer som
bär upp äldreomsorgen och som svarar för utmärkt
omvårdnad utan att de alltid får det erkännande de
förtjänar. Här finns många vardagshjältar. Det finns
tusentals kvinnor, lågavlönade, med mycket tungt
arbete och minst uppmuntrade. Vård- och omsorgsyr-
kena måste uppvärderas. Vad är finare och viktigare
än att vårda, att bota, att trösta och att ge omsorg? Det
yttersta ansvaret för personalförsörjningen åligger
även här regeringen. Är socialministern beredd att ta
sitt ansvar på ett kraftfullare sätt än i dag?
Fru talman! Det finns inget tvivel om att äldreom-
sorgen behöver mer resurser. Centerpartiets politik
förbättrar kommunernas och landstingens ekonomi i
flera avseenden, bl.a. genom de sammanlagt 8 miljar-
derna till vården och omsorgen åren 2002-2004 som
kommer från moderniseringsarbetet av försvaret.
Äldresjukvården i kommunerna är ett prioriterat om-
råde. Ökat stöd till anhöriga, och deras ovärderliga
insatser, är en annan viktig del av de satsningar som
vi står bakom. Självfallet ska satsningarna nå de av-
sedda områdena.
Centerpartiets skattesänkningar riktar sig till låg-
och medelinkomsttagare. Vårt förslag förstärker
kommunernas och landstingens skattebas. Vi ger mer,
ca 1 miljard per år, till kommunerna och landstingen
att använda till bl.a. vård och omsorg. Det var ett svar
till socialministern.
Fru talman! Värdig vård och omsorg måste få
kosta. En nationell samling är här på sin plats!
Anf. 8 Bo Könberg (Fp)
Fru talman! Ingen välfärdsuppgift är viktigare än
att se till att vi har en bra och väl fungerande äldre-
omsorg. Det handlar om en mängd olika saker. Det
allra första är förstås att prioritera äldreomsorgen, att
se till att vi ute i verksamheten runtomkring i kom-
muner och landsting verkligen ser till att vi har en
god verksamhet. Det handlar om sådana saker som vi
i vanliga fall tänker på när vi säger äldreomsorg, t.ex.
en väl fungerande hemtjänst, bra särskilt boende, men
det handlar också om delar av sjukvården som är
extra viktig för de äldre. Det handlar om att se till att
vårdköerna kortas så att människor slipper vänta
länge på angelägna behandlingar. Det handlar om att
ha en fast läkarkontakt. Bägge dessa två senare saker
är viktiga för alla medborgare, men det är de äldre
som har allra störst behov av dem.
När man ska prioritera i äldreomsorgen handlar
det om att använda omsorgspengar till omsorg. För
någon vecka sedan här i kammaren var det en inter-
pellationsdebatt mellan Kerstin Heinemann och soci-
alministern med utgångspunkt i att Socialstyrelsen
har gjort en undersökning i södra delen av landet för
att se om de pengar som anslogs efter 1998 hade
använts till det som de skulle användas till. Det fanns
här och var tecken på förbättringar. Det bör det göra
om man anslår 4 miljarder kronor. Men det var också
klart att man inte hade fått några riktigt stora förbätt-
ringar, att det inte var fråga om att personaltäthet och
annat hade ökat markant.
En av de viktigaste uppgifterna är utbildningen,
att se till att den personal som har dessa viktiga upp-
gifter har en bra utbildning. Det är en fråga som man
måste satsa på ute i kommunerna. I Stockholms stad
har Folkpartiets äldreborgarråd lagt fram en plan för
att se till att inom en treårsperiod nå en avsevärt bätt-
re utbildningsnivå än den man har i dag.
Om vi ska kunna locka människor att ta dessa an-
gelägna arbetsuppgifter handlar det om en förnyelse
av sättet att arbeta. Det visar sig nu på många olika
sätt att den förnyelsen inte har kommit så långt. Ett av
de tecknen är de mycket omfattande sjukskrivningar
som äger rum i vårt land och som framför allt handlar
om personer, oftast kvinnor, som arbetar med de
viktiga omsorgsuppgifterna. Det verkar som om en av
de största bristerna är bristen på inflytande över den
egna arbetssituationen. På några håll i landet prövas
goda metoder. Det prövas nya arbetsscheman, som är
mera tillfredsställande för personalen och som där-
med också återverkar på den omsorg som de gamla
får som vistas på dessa ställen.
Från Folkpartiets sida har vi länge föreslagit nå-
gonting som vi har kallat en omsorgsgaranti, med åtta
nio punkter som skulle kunna bli mer konkreta och
som därmed skulle kunna kontrolleras om de efter-
levs. Några av de punkterna är rätt till medicinsk
kompetens i vården, rätt till värdigt omhändertagan-
de, som vi har försökt specificera, rätt till trygghets-
larm, rätt till eget rum, m.m.
Många äldre och många anhöriga känner att de
har svårt att komma fram i kommunerna, att nå fram
med synpunkter och ibland berättigade klagomål. Vi
har därför föreslagit, och genomfört i flera kommu-
ner, inrättandet av en speciell äldreombudsman, en
person som i och för sig kan vara anställd av kommu-
nen men som måste vara fristående från ledningens
sida för att kunna hantera de klagomål som kan
komma in. Det är inte alltid fråga om klagomål, utan
det kan också handla om att hjälpa folk till rätta.
För att öka de äldres och deras anhörigas valfrihet
behövs det mycket skarpa förslag ute i kommunerna.
Det behövs något av det som vi från vår sida har
kallat en äldrepeng eller äldreomsorgspeng. Den har
införts i Nacka och är på väg att införas i Stockholms
stad. Det betyder inte i första hand att de äldre ska gå
runt och shoppa bland en mängd olika producenter av
äldretjänster, hemtjänst eller särskilt boende, men det
betyder att valfriheten ska finnas.
Det viktigaste, fru talman, är inte vad vi kallar det,
vilket namn det har, utan att instrumentet fungerar
just för att öka valfriheten för de enskilda och också
för att de som ger tjänsten ska veta att de äldre har
valfrihet och att de kan, om de skulle bli missnöjda,
vända sig någonstans. Jag tror att detta är en av de
mer angelägna uppgifterna att genomföra ute i kom-
munerna för att förbättra för de gamla.
Utvecklingen inom äldreomsorgen har lett till att
trycket på de anhöriga har ökat. Många anhöriga och
närstående vill göra en insats för de sina. För dem
som vill göra detta måste samhällets olika instanser
vara beredda att hjälpa till och ställa upp, i form av
avlastning, i form av stöd och i form av förändringar i
socialförsäkringen som gör det lättare för den som
vill ställa upp för den nära anhörige att kunna göra
detta.
Vi har sedan mitten på 90-talet från vår sida före-
slagit ytterligare förbättringar i socialförsäkringsför-
månerna för dem som ställer upp för sjuka anhöriga.
Vi har tyckt att man borde ta krafttag på nationell
nivå, genom att regeringen tillsammans med de båda
kommunförbunden tar fram förslag till en plan på hur
man förbättrar villkoren allmänt för dem som ställer
upp för sina anhöriga.
Fru talman! Socialdemokraterna har nu haft det
nationella ansvaret i vårt land i över sju år. De har
haft det i många av våra landsting och kommuner.
Den fråga som man bör ställa sig och som jag gärna
vill ställa till socialministern är: Är det bättre i dag för
våra gamla? Finns det någon som helst anledning att
tro att det blir bättre med en fortsatt socialdemokra-
tisk regering?
Anf. 9 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Chris Heister påpekade att den soci-
aldemokratiska regeringen har bidragit till att skatter-
na har höjts sedan 1994 och låtsas som om detta inte
har lett till resultat.
Sanningen är att sedan dess har svensk ekonomi
kommit i balans. Det har varit det viktigaste motivet.
Men också på det område vi diskuterar i dag har det
lett till påtagliga resultat. Just sedan 1995, som jag
har redovisat, har antalet årsanställda i den kommu-
nala äldreomsorgen ökat från 1995 till 2000 med
nästan 30 000. Det är en ökning från 270 000 till
300 000. Det senaste året som jag har redovisat,
1999-2000, ökade antalet anställda med mellan 6 000
och 7 000. Vi har anledning att tro att det också har
ökat under de senaste åren, 2000 och 2001. Vi har
alltså gett resurser just för att förbättra resultaten.
Därmed vill jag svara Bo Könberg att jag är
övertygad om att äldreomsorgen i dag är bättre än vad
den var 1994 när vi lämnade över makten. Det som
man pekar på är att vi nu har kommit till rätta med de
problem som skapades under 90-talets ekonomiska
bekymmer. Vi har i dag fler anställda per vårdtagare i
svensk äldreomsorg än vi hade 1990. Då har vi kom-
mit en bra bit på väg, men det behövs ännu mer. Visst
har pengarna använts för att förbättra äldreomsorgen,
även om vi inte har anledning att slå oss för bröstet
och säga att vi är nöjda.
Lena Olsson ställde en fråga om vinstdrivande fö-
retag i äldreomsorgen. Vi har sagt, och håller fast vid
detta, att kommunerna måste ha möjlighet att använda
andra aktörer än den egna verksamheten. Kommu-
nerna ska alltså ha möjlighet att välja. Men det är
naturligtvis viktigt att man ställer mycket höga krav
på de privata vårdgivarna, att man inte inbillar sig att
man kan spara pengar genom att engagera en privat
vårdgivare. Det går inte att ha en bättre vård med
färre anställda. Men vi har inga planer på att förbjuda
kommunerna att anlita andra för uppdraget att driva
äldreomsorg.
Kenneth Johansson vill jag svara mycket enkelt:
Jag är beredd att ta ansvar för att vi förbättrar de-
mensvården. Det är ett av motiven för att vi tillsätter
en arbetsgrupp. Det ska bli spännande att lyssna inte
bara till forskarna utan också framför allt till anhöri-
gorganisationerna.
Vi är också beredda att ta ansvar för att staten gör
vad staten kan göra när det gäller att se till att vi kla-
rar rekryteringsfrågorna, för att förbättra utbildningen
och förbättra och ge stöd också till vidareutbildning-
en.
Till Bo Könberg vill jag säga att idén om en
kommunal äldreombudsman har jag stor sympati för.
Oavsett hur vi väljer att lösa det måste man kunna
vända sig till någon som representerar det offentliga
för ett samtal om den oro och osäkerhet man kan
känna inför verksamheterna. Jag tror att det är viktigt
att vi utvecklar ett system, inte bara för den tillsynen
eller med anledning av uppenbara problem utan också
för dialog mellan medborgarna, vårdtagare, anhöriga
och det offentliga. Jag har alltså stor sympati för den
idén.
Låt mig sedan säga några ord om Chris Heisters
väsentliga budskap, nämligen idén om en äldrepeng.
Vi avvisar förslaget om en nationell äldrepeng av
följande tre skäl.
För det första: Idén om en äldrepeng har sin grund
i en helt annan syn på äldreomsorgen än den som vi
menar har format den generella välfärden. Äldre-
pengen bygger på ett marknadstänkande. Vårdtagaren
ska vara kund på egentligen vilken marknad som
helst. Men varken sjukvård eller äldrevård är en tjänst
som vilken annan som helst. Vi vill att vård och äld-
reomsorg ska vara en rättighet för alla. Integritet,
trygghet och kvalitet ska prägla all vård och omsorg.
Man ska naturligtvis ha möjlighet att välja var man
vill bo, men man ska ha rätt till en trygg miljö oavsett
hur man har valt.
För det andra: De som driver idén om äldrepeng
har ett vidare syfte, nämligen att driva fram mer av
privat vård. Men det finns ingenting som säger att
privata vårdföretag är en garanti för bättre kvalitet.
Tvärtom har man i många rapporter pekat på att den
tyngsta kritiken har riktats mot många vårdföretag.
För det tredje: När man väljer äldreomsorg är det
för många ett val för resten av livet. Man måste kun-
na lita på att det fungerar. För de flesta äldre finns det
inte möjlighet att shoppa runt eller att välja något
annat när man väl har gjort sitt val. Man måste kunna
räkna med att man får den bästa kvaliteten oavsett
vad man har valt.
För det fjärde: Detta är kanske det allvarligaste,
nämligen att äldrepengen riskerar att legitimera dålig
vård. Vårdgivaren kan alltid säga: Du får stå för ditt
val. Ta din peng och gå. Det systemet vill vi definitivt
inte införa i äldreomsorgen.
Anf. 10 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Jag har redan nämnt inflytandefrågor
på arbetsplatsen och kompetenshöjning, och jag slog
ett slag för allmän arbetstidsförkortning. Nu återstår
två punkter på Miljöpartiets prioriteringslista över
angelägna insatser för att man ska få en mänsklig och
hållbar äldreomsorg.
Den femte punkten för oss har att göra med vilken
roll och vilket värde som vi vill tillmäta de anhöriga.
Här finns det en balansgång mellan att både öppna för
och bejaka deras insatser men utan att samhället för
den skull ska behöva vara beroende av att de bränner
ut sig eller förbrukas i en nödtvångssituation.
Vi gröna menar att det ska finnas ett fruktbart
möte mellan civila krafter och offentligheten som bör
vara utformad så att man klarar dessa två aspekter.
Anhörigträffar är i sammanhanget en självklarhet.
Det anhörigstöd som har rullat på ute i kommunerna
under tre år är väl värt att både förlänga och bygga
vidare på under de kommande åren, precis som riks-
dagen har beslutat.
Direkt från socialutskottet kan jag också redovisa
en samfälld önskan till regeringen att den ska åter-
komma med utformningen av hur ett lagstöd i social-
tjänstlagen ska se ut för t.ex. avlösning i en vårdsitu-
ation. Vad har Lars Engqvist att säga om det?
Vi vill i sammanhanget också påpeka hur viktiga
de insatser är som föreningar och organisationer gör
med t.ex. väntjänst och annat för att solidaritet och
kärlek mellan oss människor ska blomstra. Ett sätt att
skapa en form för det civila mellanmänskliga sam-
hällets ansvarstagande är kooperativa sammanslut-
ningar. Just äldreboende i brukarkooperativ drift där
de boende själva formar regler, anställer och bestäm-
mer ekonomin är den form som vi gärna vill se mera
av.
Min sista punkt gäller rättssäkerheten via lagar,
regler och föreskrifter. Sarah Wägnert själv trodde att
det redan fanns en lex Sarah när hon med sitt civilku-
rage ingrep för några år sedan. Nu är det redan dags
att utvärdera lex Sarah. Jag har inga indikationer på
att lex Maria med sin medicinska tillsyn inte skulle
kunna fungera. Men trots dessa båda lagar finns det
ändå en känsla av att rättssäkerheten för äldre kan bli
betydligt bättre. Kanske en förebyggande lex Mag-
dalena, för att fortsätta med detta gammaltestamentli-
ga temat, skulle kunna vara en väg framåt.
Jag menar att äldreomsorgen visserligen också i
fortsättningen bör vara en kommunal angelägenhet
men att statens ansvar för likvärdighet och rättssäker-
het bör tydliggöras. Genom att ansvara för målskriv-
ningar och en förstärkt tillsyn, förutom utbildning och
forskning, ska staten skapa likvärdighet och rätt-
strygghet. Just tillsynsarbetet och uppföljningar av
mål bör på äldreomsorgssidan bli lika utbyggda och
ambitiösa som de är för skolsystemet. Jag har en viss
sympati för Moderaternas förslag i sammanhanget.
Sanktioner mot oansvariga institutioner är ett sätt.
Men det är ännu viktigare att parallellt kunna erbjuda
stöd, råd och utveckling, gärna i form av länsvisa
utvecklingscenter för äldreomsorg, en lex Magdalena
som jag menar skulle betona det ansvar som ligger i
att förebygga och att skapa rutiner snarare än att ställa
till svars i efterhand. Trista äldremiljöer och problem
ska inte behöva uppstå om bra målarbete, utveck-
lingsarbete, god uppföljning och rådgivning finns att
tillgå.
Diskussioner om att sammanföra hälso- och sjuk-
vårdslagen med socialtjänstlagen i det som rör äldre-
omsorgen kan nog bli intressanta.
Detta arbete är i första hand inte en kostnadsfråga
utan en ambitions- och samordningsfråga. Inom en
sådan ram kan för övrigt också patientnämnderna
utvecklas till att behandla både vård- och omsorgsä-
renden. Där skulle fortbildning och tillsyn av gode
män och ställföreträdare kunna ske på ett regelmäs-
sigt sätt.
Anf. 11 Chris Heister (M)
Fru talman! Det är en påtagligt nöjd socialminister
som står här i talarstolen och som egentligen tycker
att det inte är något större problem med äldreomsor-
gen och att det egentligen inte behövs göras så väldigt
mycket. Då får man också en väldigt tafatt socialmi-
nister och en väldigt tafatt regering.
När man lyssnar till vad socialministern tänker
göra för att komma till rätta med alla de missförhål-
landen och problem som finns i äldreomsorgen så
säger han att han ska följa utvecklingen, och han ska
utvärdera lex Sarah. När lex Sarah träder i kraft är det
redan för sent, då har ju missförhållandena och van-
vården redan skett. Han ska prata med facket. Det
gjorde Mona Sahlin för ett år sedan för att försöka
förbättra rekryteringen till äldreomsorgen. Det hände
ingenting då, och jag tror inte att det kommer att
hända någonting den här gången heller genom att
man bara pratar. Man ska tillsätta särskilda arbets-
grupper.
Jag tycker inte att detta duger, socialministern.
Det är inte tillräckligt. Det behövs kraftfulla åtgärder,
och därför behövs det också en annan regering. Det
behövs kraftfulla åtgärder som gör att människor får
ett större inflytande över sin äldreomsorg, får mer att
säga till om. De ska inte vara i händerna på kommu-
nen. Det behövs en mycket mer kraftfull tillsyn. Den
tillsyn som är i dag duger inte. Det har socialminis-
tern inte heller något svar på.
Vi säger att vi vill ha en oberoende tillsynsmyn-
dighet som kan utöva tillsyn över äldreomsorgen och
sjukvården. Och varje äldreboende ska ha tillstånd
innan det startar, både kommunalt och privat, så att
man vet att det finns utbildad personal som klarar av
sin uppgift och så att man vet att det finns en ordent-
lig läkarkontakt. Och Lars Engqvist står tomhänt.
Lars Engqvist säger att vi inte ska ha äldrepeng
med ökad valfrihet för den enskilde. Men Lars
Engqvist begriper inte vad det innebär. Men det gör
Monika, och låt mig säga vad hon har sagt om äldre-
pengen och om möjligheten att få vara med och vara
involverad i sin egen äldre omsorg. Hon säger följan-
de:
Äntligen får jag bestämma själv vem som jag får
hjälp av. För mig är detta som skillnaden mellan
demokrati och diktatur.
Lars Engqvist, titta lite mer på förslagen från Mo-
deraterna och Folkpartiet. Här finns det möjligheter
att komma fram om man bara vågar ta bort sina
skygglappar och se att det finns bra förslag också på
andra håll.
Anf. 12 Lena Olsson (V)
Fru talman! Jag måste börja med att säga att det är
otroligt vad man får höra att Moderaterna skulle kun-
na åstadkomma med så stora skattesänkningar som de
vill göra för att få en förbättrad äldreomsorg. T.ex.
förslaget om äldrepengen avvisar vi från Vänsterpar-
tiet. Vi vill ha en generell välfärd som är till för alla.
Jag vill också kommentera förslaget som innebär
att man ska få välja. Jag har inte hört en enda äldre
person som vill välja vårdgivare. Däremot har jag
hört att de vill välja vad de ska sätta på sig, när de ska
gå upp, hur länge de ska få sitta och äta, när de ska gå
ut på promenad och hur många gånger som de ska
duscha. Det är de signaler som jag får från både per-
sonal och de äldre. Det är framför allt de äldre som
väljer detta. Inte en enda har sagt att det skulle ha
någon betydelse att få välja vårdgivare.
När det gäller Kristdemokraterna och att vi har
avvisat mer pengar till kommunerna vill jag säga att
vi aldrig kan ställa upp på att finansiera det genom
t.ex. en ytterligare karensdag för vårdpersonal som
tjänar väldigt dåligt. De har inte alls kommit upp i sitt
rätta värde. Vi tar inte pengar därifrån. Vi tar inte
pengar med den ena handen och ger med den andra.
Det som behövs, så som vi ha sagt förut, och som
jag vill återkomma till är mer resurser. Det har till-
skapats mer resurser, det kommer mer resurser. Det är
ett grundläggande problem som vi har. Vi behöver
utbildad personal, personal som är rätt avlönad. Vi
behöver också stödja, som det har sagts i debatten, de
anhöriga. De anhöriga kommer att bli väldigt betydel-
sefulla i framtiden i och med att vi kommer att få
mycket fler äldre.
Det finns en stor önskan bland personalen av hel-
tid i stället för deltid. Där har man inte kommit så
långt. Det togs några steg förut, men man har inte
kommit så långt som man vill.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att jag tycker
att Stockholm företräder en stor experimentverkstad,
där man experimenterar med de gamla, på deras be-
kostnad. Det finns t.o.m. de som säger: Nu har jag
varit utauktionerad för tredje gången. Det är ingen
som har frågat mig vad jag tycker om att den eller
den vårdgivaren ska sköta om mig.
Anf. 13 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Nej, Lena Olsson, den ursäkten duger
inte. Titta på helheten i det kristdemokratiska budge-
talternativet. Då återstår frågan: Varför säger Väns-
terpartiet nej till mer resurser till kommunerna och
talar stort och brett om behoven?
Äldreomsorgen är vårt gemensamma ansvar.
Varje samhälle måste värderas utifrån bilden av hur
man behandlar sina äldre. Äldreomsorg är också en
fråga om människor, små, svaga och utsatta männi-
skor. Vi kristdemokrater använder ofta ordet värdig-
het i det här sammanhanget. Det är fråga om männi-
skosyn, att se individen inte som ett vårdobjekt utan
som en unik människa. Och värdigheten handlar just
om att få hjälp utifrån sina behov, att få behoven
sedda och värderade och att också få en adekvat
hjälp. För det behövs, som det har sagts många gång-
er i dag, mer vårdande personal med bättre kompe-
tens, och det behövs i dag fler vårdplatser i Sverige.
Nu talar Socialdemokraterna väldigt mycket om
detta. Lars Engqvist berömmer sig av ökningen av
personal. Det är bra med de 30 000 som har kommit
till. Men låt mig påminna om att behovet är 225 000
nya medarbetare till 2010, och av den perioden har
två år redan gått. I den takten kommer vi att missa
målet grovt. Det räcker det, Lars Engqvist. Här be-
hövs mer krafttag.
Nu har man haft åtta år på sig, och frågan inställer
sig: Varför präglas inte vården i dag av den värdighet
som vi har talat om? Varför finns det inte tillräckligt
med personal? Varför måste många kommuner i dag
anställa helt outbildad personal? Varför saknar 5 000
äldre i landets kommuner plats i särskilt boende, trots
konstaterat behov och i många fall t.o.m. biståndsbe-
slut? Det är Socialdemokraterna som har regerat i åtta
år som är svaret skyldiga.
Anf. 14 Kenneth Johansson (C)
Fru talman! Jag är beredd att ta ansvar, säger so-
cialministern. Ja, fattas bara. Jag ska tillsätta arbets-
grupper, jag ska lyssna, säger han. Det kan vara moti-
verat, men det är inga svar och inget konkret. Ledar-
skap för mig handlar om att lyssna, men det handlar
också om att handla.
Centerpartiets svar på de frågor jag ställde till so-
cialministern är för det första: Vi får inte svika de
demenssjuka. De är många, särskilt utsatta och har
speciella behov. Det behövs kunskap, erfaren perso-
nal, tid för omtanke, lugn och trygg miljö. Stöd och
avlastning för anhöriga är mycket angeläget. Rättssä-
kerheten för demenssjuka behöver förbättras och
förtydligas. Nya mediciner öppnar nya möjligheter.
För det andra: Effektivare tillsyn är nödvändig.
Det krävs initiativ från socialministerns sida.
För det tredje: Den långsiktiga personalförsörj-
ningen måste klaras. Regeringen borde för länge
sedan tillsammans med berörda parter ha tagit fram
ett åtgärdsprogram för en nödvändig uppvärdering av
vård- och omsorgsyrkena. För att unga människor ska
välja dessa yrkesområden krävs rimliga arbetsförhål-
landen.
Jag och Centerpartiet välkomnar debatten om hur
vi på bästa tänkbara sätt tillvaratar de äldre som re-
surs, hur vi ekonomiskt och på annat sätt klarar beho-
vet hos ett ökat antal äldre av god omsorg av hög
kvalitet som utförs med värdighet och respekt för den
enskilda människan, anhörigas behov av ökat stöd
och hur vi tillgodogör oss omvårdnadsutvecklingen
och de medicinska framstegen.
Låt oss vända debatten från E som i elände till E
som i etik, empati och egenvärde. Centerpartiet är
berett att medverka till detta.
Anf. 15 Bo Könberg (Fp)
Fru talman! I mitt förra inlägg tog jag upp ett an-
tal förslag som jag och Folkpartiet tror skulle kunna
leda till förbättringar för de gamla och för dem som
behöver äldreomsorg. Flera av förslagen avvisas,
såvitt jag förstår, från socialministerns sida. Dock var
det ett av förslagen som han talade väl om, så jag
noterar med tillfredsställelse att vi kanske har en
likartad uppfattning om behovet av någon kontakt i
kommunerna som anhöriga och äldre ska kunna ta
upp angelägna frågor med, det vi brukar kalla äldre-
ombudsman.
Jag för min del ska göra så att jag informerar mina
kommunalpolitiker om den diskussion som vi har haft
och vad som har sagts. Jag hoppas att det bidrar till
att man i många kommuner i vårt land försöker
åstadkomma något liknande. Förstås är alla välkomna
till detta. Vi påstår inte att vi vet precis hur det ska se
ut och att det bara finns en lösning, men syftet är att
se till att det finns ökade möjligheter för anhöriga att
komma fram med sina synpunkter.
Jag tog upp frågan om det var bättre i dag efter
dryga sju år av socialdemokratiskt regeringsinnehav.
På några punkter är det lätt att kontrollera. När det
gäller fast läkarkontakt är det ungefär likadant som
1994, om man jämför antalet fasta läkarkontakter i
förhållande till befolkningen. Det är ganska oföränd-
rat. När det gäller vårdköerna är det alldeles uppen-
bart att det är mycket sämre än för sju år sedan. Vad
gäller äldreomsorgen är det förstås svårare att ge ett
definitivt omdöme, men mitt intryck efter många
kontakter med dem som arbetar inom den och med
anhöriga som har sina nära inom ett särskilt boende
och hemtjänsten är inte att det är bättre. Det är möj-
ligt att personalen har ökat med, om jag uppfattade
ministern rätt, med 9-10 %, samtidigt som behoven
under de här sju åtta åren har ökat kraftigt.
Det som ni nu har att stå för innan ni går till val är
ingenting att skryta med. Det finns allt skäl att försö-
ka få till stånd en ny regering här i landet om vi vill
ha en bättre äldreomsorg.
Anf. 16 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! Bo Könberg är inne på egentligen på
samma resonemang som Lotta Hedström, nämligen:
Hur skapar vi en bättre relation mellan medborgarna
och dem som är ansvariga för vården och omsorgen?
Lotta Hedström pekade på kommunernas och lands-
tingens skyldighet att ha särskilda patientnämnder.
Jag tror att de är alltför mycket koncentrerade på det
som bara är sjukvård och i alldeles för liten utsträck-
ning uppmärksammar det som är övrig vård och om-
sorg. Det är möjligt att det ska kunna utvecklas ett
system, möjligen i form av ombudsmän eller någon
annan organisation, för att försäkra sig om att man
har någon att tala med, inte bara när det gäller sjuk-
vården utan också vad gäller äldreomsorgen. Jag
hoppas att kunna återkomma med ett förslag i den
riktningen.
Vi vet vad som saknas i dagens äldreomsorg, och
vi vet vad som behöver göras. Det saknas resurser.
Efter 90-talets allvarliga ekonomiska bekymmer ser
vi nu att kommunerna börjar komma upp till ytan i
ekonomin, och de kan nu börja planera för framtiden.
Det är viktigt att vi ser till att resurserna ökar yt-
terligare. Vi har tillfört avsevärda resurser. Vi kan
mäta detta i form av ett ökat antal anställda som nu
arbetar i äldreomsorgen. Men det behövs ännu mer
personal, och det behövs resurser för att erbjuda ut-
vecklingsprogram för de anställda.
Vi behöver satsa mer på personalen. Det är ett
egendomligt samhälle där en nyutexaminerad 20-
eller 22-årig ung kille som har koncentrerat sig på
datautbildning omedelbart får ett arbete med 23 000-
25 000 kr i lön medan den som utbildat sig på att
vårda och ta ansvar för medmänniskor erbjuds en lön
på 14 000-15 000 kr. Ännu allvarligare är det när
man vet om att möjligheterna att påverka arbetet och
utvecklas i yrket är små. Ibland känns det rätt hopp-
löst.
Vi måste helt enkelt bestämma oss för att erbjuda
dem som arbetar i vården och omsorgen väsentligt
bättre arbetsvillkor. Annars kommer de inte att stan-
na, och än värre: Annars kommer inte unga männi-
skor att söka sig till vårdutbildningarna. De närmaste
åren är det ett viktigt politiskt ansvar för kommunal-
politiker, landstingspolitiker men också för oss att
vända utvecklingen och erbjuda de anställda bättre
möjligheter att utvecklas på jobben och bättre förut-
sättningar för sitt arbete.
Vi behöver också utveckla samverkan med anhö-
rigorganisationerna. Vi ska ha en ständig dialog lo-
kalt, regionalt men också centralt med anhörigorgani-
sationerna för att utveckla verksamheten. Jag vill till
Kenneth Johansson säga att en diskussion med de
anhörigas organisationer är viktig för att just definiera
vad staten kan göra. Väldigt mycket ansvar ligger på
kommunerna. Men staten har också ett ansvar att
lokalisera på vilka områden vi ska kunna gå vidare.
Det gäller t.ex. att utveckla demensvården. Det är
därför viktigt att vi nu sätter i gång arbetsgruppen.
Vi behöver en stärkt tillsyn. Men jag förstår inte
på vilket sätt en ny myndighet med mindre resurser
ska leverera en bättre tillsyn. Vad vi behöver är en
tillsyn i länsstyrelsernas och i socialstjänstens regi
som har resurser nog att följa upp verksamheten. Vad
vi behöver är en fungerande tillsyn, inte ännu en ny
myndighet.
Sedan måste jag trots allt ta upp frågan om resur-
serna. Det går inte att gå ut till svenska folket och
säga att den stora framtida utmaningen är äldreom-
sorgen, där vi behöver mer resurser och mer personal,
och samtidigt säga att det viktigaste politiska budska-
pet i det här valet är att sänka skatter och dränera den
offentliga sektorn från resurser. Man måste bestämma
sig.
Jag menar att vi behöver långsiktigt öka resurser
och anser inte att det är möjligt att gå ut med gigan-
tiska skattesänkningslöften, som Moderaterna står får.
Jag tror att om Kenneth Johansson håller sig på fel
sida i politiken är risken att hans tre E:n kommer att
adderas med ytterligare ett, nämligen egoism. Undvik
det. Kenneth Johansson får se till att han inte följer
Moderaterna för långt när det gäller skattesänkningar.
Anf. 17 Lotta N Hedström (Mp)
Fru talman! Det åtgärder som jag skissade - me-
dinflytande över äldreomsorgsarbetet, kompetenshöj-
ning, allmän arbetstidsförkortning, anhöriginsatser
och ett tydligt statligt ansvar för rådgivning, målsätt-
ning och uppföljning - finns i olika tappning hos
många andra företrädare. Det är med gott hopp och
ett varmt tack för en fin debatt som jag börjar mitt
sista inlägg.
Centern föreslår att vi ska stava äldreomsorg med
E. Jag ser risken att det kan bli en "eländig eldrevård"
av det. Jag tror att det är bättre att lägga till ett antal
K:n efter ordet äldre. Det är kunskap, kvalitet, kärlek,
kontinuitet, kontakt, kommunikation och kanske
kooperativ.
Jag skulle vilja ställa två frågor till ministern om
bokstaven K. Är ministern med på noterna? Den
första frågan handlar om kosten. Nästan ingen av oss
har i debatten berört kostens betydelse. Vad kan rege-
ringen göra för att medverka till en fullvärdig, giftfri,
gärna närproducerad och genmanipulationsfri kost för
äldre människor så att de behåller vitalitet och psy-
kiska funktioner?
Mitt sista K, ministern, handlar om kompetensut-
vecklingskonton. Vill ministern medverka till att vi
får ett fullt genomfört förslag om individuellt kom-
petenssparande?
Jag vill också passa på påminna om de mål vi har
i vår egen nationella handlingsplan. De kan vi alla ha
med oss in i valet. De fyra målen är:
· Äldre människor ska kunna leva ett aktivt liv och
ha inflytande i samhället över sin vardag.
· Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibe-
hållet oberoende.
· Äldre ska bemötas med respekt.
· Äldre ska ha tillgång till god vård och omsorg.
Detta är vi överens om i riksdagen, och det ska vi
ta med oss in i valet. Vi kan kanske också ta med oss
ett litet rart citat: En vis ålderdom har ingen ålder,
bara visdom.
Anf. 18 Socialminister Lars Engq (S)
Fru talman! När jag var fem år var bara var tionde
medborgare i Sverige över 67 år, som då var pen-
sionsåldern. Då var femtionde över 85 år. Nu går vi
mot en utveckling där snart var fjärde, i varje fall var
femte, medborgare är över 65 år och var tionde över
85 år.
Många tror att det är IT-utvecklingen och interna-
tionaliseringen som är den stora samhällsförändring-
en. Jag tror att det är befolkningsförändringen som är
den stora utmanande samhällsförändringen, att vi blir
så många som är äldre. Det kräver nytänkande över
hela samhället. Men det kräver framför allt att vi är
beredda att säga: Vi tar ett gemensamt ansvar för att
alla som blir äldre och behöver vård och omsorg ska
få det.
Det är lätt att göra enkla politiska slagord av detta.
Det är enkelt att när man framför kritik mot missför-
hållanden ta det till intäkt för att det gäller helheten.
Svensk äldreomsorg är i stora delar mycket bra. Men
det finns allvarliga utmaningar och allvarliga pro-
blem. Det är viktigt att de redovisas och blir föremål
för en diskussion här i riksdagen. Annars kan vi ald-
rig förbättra.
Vi vet vad som behövs. Vi måste inrikta arbetet
på att se till att vi fullföljer vårt uppdrag att skapa
resurser för att skapa en god äldreomsorg. Men då
kan vi heller inte lova stora minskningar i samhällets
resurser. Jag tror att detta är viktigt. Ska man lyckas
med det måste man diskutera med inte bara vårdta-
garna själva utan också med de anhöriga och perso-
nalen.
På måndag träffar jag de fackliga organisationerna
på området för att be dem svara på frågan: Vad kan
staten göra för att vi ska få igång en bättre rekrytering
till äldrevården? Det är viktigt att lyssna på deras
synpunkter. De vet om att staten inte är arbetsgivare.
Men de har säkerligen förväntningar på att staten gör
sitt.
Sedan vill jag svara Lotta Hedström att det är vik-
tigt att människor har en fullvärdig kost. Det är na-
turligtvis alldeles orimligt att äldre människor, som
nu har hänt, ska riskera sin hälsa eller t.o.m. sitt liv
genom man inte hanterat kosten rätt i storkök. Varken
Lotta eller jag vet vad som faktiskt hände i det fallet.
Vi får hoppas att ansvariga verkligen tar sitt ansvar.
Däremot är det viktigt att vi diskuterar kosthållning
över huvud taget och ser till att vi erbjuder inte bara
en god omvårdnad, mänsklig kärlek utan också en
nyttig kost.