Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Herr talman! Kampen mot den internationella terrorismen är någonting som angår oss alla. På Daishkontrollerat område pågår systematiserade kränkningar av de mänskliga rättigheterna och ett brutalt våld av sällan skådat slag. Det här berör oss också i Sverige, av moraliska och medmänskliga skäl men också av nationella säkerhetsskäl.

FN:s säkerhetsråd har länge lamslagits av konflikten i Syrien, men efter terroristattentaten i Paris i november kunde rådet ändå samla sig. FN:s resolution 2249 uppmanar alla världssamfundets medlemsstater att vidta alla nödvändiga åtgärder på de territorier i Syrien och Irak som kontrolleras av Daish för att förhindra terroristattacker.

Direkt efter attackerna i Paris begärde Frankrike stöd från Sverige i kampen mot Daish. Även USA har framfört önskemål om ett ökat svenskt bidrag.

Moderaterna kunde konstatera att regeringens svar på Frankrikes begäran om stöd i kampen mot Daish var otillräckligt. Bidraget är så begränsat att det endast i en del kommer att kräva riksdagens godkännande. Men det är lika fullt angeläget att riksdagspartierna får möjlighet att föra en bred debatt och dialog med regeringen kring hur Sverige bäst svarar upp mot världssamfundets uppmaning.

Det finns många frågor som vi vill diskutera här i kammaren med alla riksdagspartier och där vi vill ha svar från regeringen. Det är därför som vi har begärt denna aktuella debatt.

Jag koncentrerar mig inledningsvis på tre frågor.

För det första: Hur ser regeringens analys ut av Daish och andra liknande organisationers hot mot det svenska samhället?

För det andra: Vilka konkreta åtgärder har regeringen vidtagit med anledning av FN-resolutionen?

För det tredje: Hur lever vi upp till vårt ansvar att bekämpa Daish - ett globalt hot mot fred och säkerhet av aldrig tidigare skådat slag?

Herr talman! Ärade ledamöter! Redan när regeringen tillträdde, hösten 2014, började vi undersöka möjligheten om och hur Sverige skulle kunna utöka sina insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter och mot Daesh.

Fram till våren förra året agerade Sverige på tre sätt:

För det första agerade vi politiskt för att nå en långsiktig lösning på de underliggande politiska problemen i regionen som har gett Daesh fotfäste. Vi stöder de politiska processer som på sikt ska eliminera grogrunden för terroristorganisationer som just Daesh.

Två svenskar bistår FN-sändebudet Staffan de Misturas viktiga ansträngningar. För att öka förutsättningarna att samtalen i Genève ska lyckas har vi förberett ett omfattande stöd till de syriska kvinnorna för att öka möjligheten att deras krav ska beaktas, och vi stöder civilsamhällesföreträdares deltagande i Genève.

Här måste jag uttrycka min oro över att om Rysslands bombningar och ifrågasättande av den opposition som har samlats kring förhandlingsspåret tillåts undergräva samtalen i Genève kommer det att ytterligare spä på extremisternas dragningskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Vi arbetar också politiskt genom att verka för ett inkluderande och sammanhållet Irak, som med stärkta demokratiska institutioner möjliggör inflytande för landets många olika grupperingar, både religiösa och etniska.

Framväxten av ett rättssamhälle är nödvändig för att långsiktigt kunna bekämpa terroristerna. Och en långsiktig hållbar lösning i Irak måste vara politisk och bygga på att alla folkgrupper och religiösa minoriteter inkluderas i det politiska livet och respekteras fullt ut.

För det andra agerar vi humanitärt för att lösa den akuta krisen på plats, för att lindra lidande och nöd. Vi har gett och fortsätter att ge ett omfattande humanitärt stöd.

Vi har bidragit med 1,9 miljarder kronor i humanitärt stöd för Syrienkrisen. Vi har bidragit med 345 miljoner kronor genom olika Syrienkrisrelaterade utvecklingsinsatser. Vi ökar vårt stöd med ytterligare 1,7 miljarder kronor över fem år genom den nya Syrienkrisstrategin.

Vi vidtar därtill åtgärder för att förhindra eventuella sympatisörer att resa till regionen i syfte att delta i terroristhandlingar eller terroristträning.

För det tredje har Sverige, som vi alla vet, tagit ett stort ansvar genom ett generöst flyktingmottagande. Sedan 2011 har Sverige tagit emot 120 000 asylsökande från Syrien.

Herr talman och ärade ledamöter! Det är uppenbart att det även krävs militära insatser för att stoppa Daesh. Därför undersökte regeringen redan förra vintern Sveriges möjlighet att delta också i de militära utbildningsinsatserna mot Daesh.

I början av april lämnade vi en proposition till denna riksdag med förslag om att vi skulle delta i den militära utbildningsinsatsen i Irak, något som riksdagen ställde sig bakom. Och vi välkomnade oppositionens stöd för insatsen.

Jag erinrar mig att oppositionen vid det tillfället gav uttryck för i alla fall viss självkritik för att den tidigare regeringen inte hade förmått leverera det som den nya svenska regeringen nu föreslog.

Sedan några månader finns nu en svensk väpnad styrka som omfattar 35 personer på plats. De deltar i den militära utbildningsinsats som genomförs av den internationella koalitionen mot Daesh.

Terroristattacken i november i Paris benämns som det värsta angrepp som drabbat Frankrike på fransk mark sedan andra världskriget. Och Frankrike har som första EU-land någonsin aktiverat EU-fördragets artikel 42.7.

Sverige var bland de första medlemsstaterna att svara Frankrike efter flera samråd med riksdagens partier, och det svenska stödet är bland de mest substantiella. De militära delarna består av strategisk och taktisk lufttransport, bidrag till krishanteringsinsatser, som till exempel i Mali, för att avlasta Frankrike samt materiellt stöd som nu bereds enligt särskild beslutsordning.

Det vi erbjuder är efterfrågat, folkrättsenligt och ändamålsenligt, och vårt bidrag har välkomnats av Frankrike. Men kanske Moderaterna anser sig veta bättre än den franska regeringen och försvarsminister Jean-Yves Le Drian. Han skrev nämligen den 20 januari till den svenska regeringen: ". je tiens, par la présente lettre, à vous exprimer toute ma reconnaissance et celle du gouvernement franc?ais pour cette importante contribution. (.) la Suède confirme une nouvelle fois sa volonté d'assumer ses responsabilités en matière de sécurité européenne."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

På svenska: Jag vill uttrycka min och den franska regeringens tacksamhet för Sveriges viktiga bidrag angående det väsentliga stöd som den svenska regeringen meddelat efter Frankrikes åkallan av artikel 42.7 i Lissabonfördraget. Sverige bekräftar återigen, genom sitt stöd till vår bilaterala relation samt inom ramen för EU- och FN-samarbetet, sitt åtagande och ansvar för Europas säkerhet.

(Applåder)

Herr talman! Som den här kammaren väl känner till utgör terrorismen ett stort hot mot såväl stater som individer och ytterst mot de värderingar som vårt öppna samhälle vilar på. Arbetet med att motverka terrorism måste bedrivas på plats där den uppstår men också mot de medlemmar och sympatisörer som återfinns i andra delar av världen.

Enligt Global Terrorism Index dödades 32 685 människor i terroristattacker under 2014. Antalet terroristbrott i världen ökade under 2014 med 80 procent, och den utvecklingen fortsatte under 2015. Det vi kan se är alltså att det här är någonting som ökar och inte minskar.

Uppskattningsvis har 30 000 personer, förmodligen ännu fler, anslutit sig utifrån till Daish i Irak och Syrien. 21 procent av dessa sägs komma från Europa.

Terrorismen är också en starkt bidragande faktor till de enorma flyktingströmmar vi har sett de senaste åren. Från de länder som har mest terrorism kommer också de största flyktingströmmarna.

Den ökande terrorn och känslan av ett ökat terrorhot förändrar allas vårt sätt att se på världen och på vår säkerhet. Det utmanar vårt öppna samhälle och våra system och ställer nya krav på åtgärder både här hemma och ute i världen.

Frågan om hur vi ska kunna bekämpa Daish är mer aktuell än någonsin. Attentaten i Paris i november innebär av allt att döma att Daishs terror i Europa har gått in i en ny fas där även helt vanliga medborgare betraktas som legitima mål av terroristerna.

Så sent som i går meddelade Europol att Europa lever under det största terrorhotet på över tio år och att Daish åter planerar en storskalig attack i Europa.

Det är hit jag vill komma. Eftersom hotet är så stort måste vi självklart vidta åtgärder i Sverige med nationell lagstiftning och förebyggande insatser. Vi måste också se på vårt ansvar. Det ligger i vårt och EU:s intresse att tillsammans göra allt vi kan för att bekämpa Daish.

Vi ska förutom att skydda oss själva också vara solidariska med andra, precis som det står i Lissabonfördragets artikel 42.7 och som det formulerades i solidaritetsförklaringen från 2009. Efter Parisattentaten har artikel 42.7 prövats för första gången, och vi moderater tycker att det svenska svaret var otillräckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Samtidigt finns en resolution från FN:s säkerhetsråd som är betydelsefull, för här har säkerhetsrådet kunnat samla sig.

Slutsatsen är att vi tillsammans måste samla oss i kraftfulla åtgärder för att kunna bekämpa Daish på plats i Irak och Syrien och vidta effektiva åtgärder för att förhindra nya terrorattentat i andra delar av världen.

Riksdagen fattade före jul ett beslut om en förlängning av den svenska utbildningsinsatsen i Irak. Det är bra men inte tillräckligt. Mer måste göras.

Sverige kan och ska hjälpa till i kampen mot Daish. För att kunna göra det måste vi givetvis först ha en analys på plats, en bedömning av alla faktorer. Hur ser läget ut i regionen? Hur ser läget ut i Sverige? Vilka resurser har vi till vårt förfogande? Kan Sverige prioritera insatserna bättre?

Det är därför jag har ställt frågan hur regeringens analys ser ut efter Parisattentaten och inte minst efter Europols bedömning i går. Hur ser hotet mot Sveriges säkerhet ut?

Vi har redan haft en attack. Den misslyckades lyckligtvis. Det var självmordsbombaren på Drottninggatan för ett par år sedan. Nu är hotet ännu större. Vad är då regeringens helhetsbedömning? Vilket ansvar har Sverige i kampen mot Daish?

Här krävs en mängd insatser. En hel del av det som utrikesministern beskrev i sitt anförande är mycket bra. Det krävs politisk handling och mod, det krävs diplomati och förhandlingar, det krävs bistånd och det krävs självklart stöd till fredsprocessen. Det krävs också militära medel, precis som utrikesministern sa.

Har Sverige gjort tillräckligt? Eller kan vi tillsammans med övriga medlemsstater i EU göra mer? Det handlar om allt från att på lagstiftningsområdet få stopp på finansiella flöden som stöder terroristorganisationer till hur vi bygger säkerhet på bästa sätt. Har regeringen vidtagit några konkreta åtgärder med anledning säkerhetsrådsresolutionen? Har resolutionen haft någon effekt på hur regeringen ser på Sveriges bidrag?

Utrikesministern har sagt att det råder en folkrättslig gråzon när det gäller att bidra i kampen mot Daish. Står utrikesministern fast vid det?

Hur kan Sverige, vilket vi tycker, vara pådrivande i EU-arbetet mot den internationella terrorismen?

(Applåder)

Herr talman! Det är positivt att Moderaterna har kommit till insikt om att något behöver göras. När jag i en interpellationsdebatt 2012 eller 2013 frågade ett moderat statsråd vad de ville göra åt terrorresorna fick jag svaret att Moderaterna och regeringen var nöjda med hur det var. Nu har några år gått och ny insikt kommit, och det är bara att tacka och ta emot.

Vi är här för att debattera Sveriges deltagande i kampen mot Islamiska staten. Det är en kamp som måste föras på flera plan.

Ett militärt försvar brukar ibland liknas vid en hemförsäkring, och de flesta ser det inte som särskilt klokt att sluta betala premien bara för att det inte brinner i huset just för tillfället.

Så ser de flesta på försäkringar, och vi sverigedemokrater gör det definitivt. Vi betalar dessutom försäkringspremien genom en ökning av försvarsbudgeten med 18 miljarder över en fyraårsperiod jämfört med regeringens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Det finns de som konsekvent misslyckas i sin analys av verkligheten, och det är övriga sju partier. Sedan 90-talet har de monterat ned vårt försvar till oigenkännlighet.

Sverigedemokraterna däremot har år ut och år in tjatat om vikten av att ha ett funktionellt, välutrustat försvar just för den situation vi nu står inför. Vi har fått till svar att det inte behövs eftersom det inte finns några militära hot mot Sverige - eller som förre statsministern uttryckte saken: Försvaret är ett särintresse.

Värnplikten avskaffades också av den förra regeringen. Men nu vill man plötsligt ha tillbaka den, eller åtminstone vill delar av den förra regeringen det.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att vår bedömning hela tiden var den rätta, som i så många andra fall.

Hur vi än utformar vårt stöd till Frankrikes insats kommer den absolut mest betydelsefulla faktorn att vara den närmast totala bristen på allt: utrustning, fordon, reservdelar, ammunition och personal.

Sverige har ett vapensystem som är världsledande, JAS, och Frankrike efterfrågade om vi kunde skicka det här systemet för spaningsuppdrag. Men Stefan Löfven sa nej eftersom han och hans företrädare inte brytt sig om att betala försäkringen. Oavsett hur mycket Sverige skulle vilja bidra har samtliga övriga partier i den här kammaren sett till att vi inte har så mycket att bidra med.

Herr talman! Sverigedemokraterna uppmärksammade långt före alla andra behovet av att ta ett samlat grepp om kampen mot IS. För nästan precis ett år sedan, i samband med att riksdagen behandlade den första propositionen om utbildningsinsatsen i irakiska Kurdistan, väckte Sverigedemokraterna en följdmotion med förslag på en samlad IS-strategi. Vi sammanfattade även förslaget i en debattartikel.

Våra yrkanden, som handlade om krafttag mot IS, fick tyvärr inte tas upp till behandling eftersom de ansågs ligga utanför förslagets ram. Ingen var heller intresserad av att publicera artikeln. Men nu står vi här och debatterar precis en sådan strategi.

Samtidigt som vi givetvis är glada för att regeringen äntligen tar hotet från IS på allvar konstaterar vi att man inte har lyckats prestera särskilt mycket här annat än på migrationsområdet. Där har man gått i SD:s ledband, om än för lite och för sent.

Regeringen har lagt fram förslag om terrorresor - till skillnad från förra regeringen, som var nöjd med de dåvarande lagarna - om mottagning av träning och finansiering. Det är välkommet att detta till slut presenterats.

Sverigedemokraterna anser dock att den föreslagna lagstiftningen ska skärpas. Straffsatserna för den här typen av brottslighet måste skärpas och undantaget för ringa fall tas bort när det gäller finansiering av terrorverksamhet.

Vidare ska terrorresor bestraffas även när resan går till gärningsmannens medborgarskapsland, vilket inte kommer att vara fallet med nuvarande lagförslag. Regeringens resonemang i propositionen om att en sådan lag skulle bryta mot regeringsformen eller andra internationella regler om förbud mot landsförvisning är förvirrat och naivt.

Vi vill att Försvarets radioanstalt ska ha möjlighet att bedriva signalspaning även under förundersökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Vi vill att rekryterings- och finansieringsbrott av normalgraden ska innefattas också för tvångsåtgärder och hemlig avläsning.

Vi vill dra in medborgarskapet för terrorister. Även om de bara har svenskt medborgarskap ska de kunna göras statslösa.

Vi vill att det kriminaliserade området avseende terrorpropaganda utökas.

Terrorresor går åt båda hållen - både utåt och inåt. Det såg vi exempel på i Stockholm 2010 och nu senast i Paris. Ingenting tyder på att Sverige har upphört att vara en måltavla för den sortens aktiviteter. Terrorhotet kommer bara att öka, inte minst om vi bidrar till den franskledda insatsen. Bättre verktyg behövs därför för att skydda Sverige och svenskarna från utländska och närodlade terrorister.

Avslutningsvis vill jag säga att man måste slå hårdare mot finansieringen av IS. Regeringen borde sätta sig in i frågan om Islamiska statens finansiering. Time Magazine har rapporterat att IS tjänar hundratals miljoner dollar om året på flyktingsmuggling över Medelhavet. Den understöds av naiva europeiska politiker som välkomnar den illegala handeln och till och med ser till att EU, grannländerna i Medelhavet, Italien och Frontex blir en aktiv del av den flyktingsmugglande verksamheten genom att hjälpa flyktingsmugglarna att transportera hit de illegala invandrarna till Europa. Det måste stoppas omedelbart.

Herr talman, utrikesministern, ärade riksdagsledamöter, ni som sitter på läktaren och ni som ser denna debatt på teve hemma! Tack för att ni lyssnar! Jag vill också tacka Moderaterna för att de har begärt denna viktiga debatt.

Vänner! Det finns något som kallas herd mentality, det vill säga att alla springer åt samma håll, gör samma saker och bidrar med samma saker men missar allt annat som också är viktigt. Därför är det viktigt att ha helikoptern uppe i luften och titta på helheten.

Vi har sett det förr. Se till exempel på Libyen! Då sprang det internationella samfundet åt samma håll. Man skulle skicka stridsplan. Sverige skickade JAS. Men vad hände sedan? Jo, medieljuset slocknade och så även det internationella stödet till befolkningen i Libyen. De som skulle vara med och bygga upp landet fick inte den hjälp de behövde. I stället blev landet en grogrund för terrorism. Det går inte att bomba sig till fred.

Det är här som vi och det internationella samfundet måste se till den breda om än komplexa bilden och ta ansvar för en helhet. Vi skulle kunna likna det vid ett lapptäcke som behöver sys av humanitära, politiska, militära och biståndsrelaterade delar där var och en i solidaritetens tecken bidrar med vissa bitar. Alla kan inte göra samma sak.

Herr talman! Paris, London, Stockholm, Beirut, Istanbul, Bamako, Bagdad - listan kan göras lång. Vi måste stå eniga i kampen mot terrorismen. I den här kontexten välkomnar vi FN:s säkerhetsråds resolution 2249. Resolutionen återspeglar FN:s vädjan till alla medlemsländer att med alla medel som är tillåtna under folkrätten och FN-stadgan bekämpa de hot mot internationell fred och säkerhet som bland andra IS, Daish och terrorattackerna strider för. Resolutionen understryker staternas förpliktelser och ansvar för att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism.

Herr talman! Sveriges bidrag mot terrorism grundar sig på en väl avvägd mix av insatser. En del är det militära, för de flesta har nog insett att det inte går att tala Daish till rätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Här bidrar Sverige sedan tidigare i den militära utbildningsinsats som genomförs av koalitionen mot IS i norra Irak. Sverige bidrar sedan augusti 2015 med 35 personer - ett uppdrag som har förlängts under hela 2016. Sveriges bidrag i norra Irak är att utbilda och ge rådgivning till de irakiska säkerhetsstyrkorna.

Sverige har svarat på Frankrikes begäran om stöd utifrån den förfrågan som kom efter det bestialiska angreppet i Paris mot den moderna världens demokratiska ordning, frihet och kultur. Sverige var snabbt i sin respons, strax efter Tyskland och Storbritannien, och har svarat upp mot de önskemål som Frankrike hade med utgångspunkt från EU:s solidaritetsklausul.

Herr talman! Terrorism har ofta sin grogrund i sönderfallande stater. Vi har sett det tydligt inte minst i Irak och i Syrien. Nu står kanske även Tunisien på tur - landet där den arabiska våren började men där hopplösheten och våldet börjar ta över mer och mer.

Det går inte att komma till rätta med Daish utan att lösa krisen i Syrien. Al-Asads försök att med våld slå ned fredliga och legitima krav på demokratiska reformer förde landet in i vår tids värsta väpnade konflikt och största humanitära katastrof. Det sönderfallna Syrien är en grogrund för Daish att växa.

Vi stödjer Staffan de Misturas ansträngningar att mäkla fred. Vi bidrar även på ett direkt vis med det diplomatiska stöd som Sverige ger fredsprocessen i Syrien genom Birgitta Holst Alani, som på FN:s generalsekreterares förfrågan ska hjälpa FN:s sändebud Staffan de Mistura att mäkla fred.

Med emfas måste också understrykas hur viktigt det är att FN:s resolution 1325 beaktas. En fred kan inte bli hållbar om 50 procent av befolkningen ställs utanför.

(Applåder)

Herr talman, riksdagsledamöter och åhörare! Det här är en viktig debatt och dialog om förutsättningarna i vår omvärld och det hot som vi står inför tillsammans i Sverige men också inom Europasamarbetet och i övriga länder som jobbar för fred och demokratisk utveckling.

Efter terrorattackerna i Paris hösten 2015 vädjade Frankrike om hjälp och stöd från övriga EU-medlemsstater. De avskyvärda terrorattackerna var inte bara en attack på Paris och Frankrike utan på hela vårt öppna samhälle. För Centerpartiet var det självklart att Sverige skulle visa solidaritet med Frankrike och skyndsamt svara positivt på deras framställan om stöd.

I början av december bjöd regeringen in oppositionspartierna för en första diskussion om vad Sveriges svar på Frankrikes framställan skulle kunna bli. Våra ingångsvärden i dessa diskussioner var att Frankrikes uttryckliga behov och Försvarsmaktens bedömning av dessa bör ligga till grund för vilken sorts stöd Sverige ska ge men att stödet skulle vara gediget.

Vi anser även att frågor som rör svenska säkerhetsintressen och svenska medborgares liv och hälsa fordrar bred politisk enighet. Vi hade välkomnat en bred politisk överenskommelse. Vi beklagar därför att regeringen avvisade en bred lösning över blockgränserna då man efter samtal och knappt två veckor valde att avsluta diskussionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Regeringen litade i stället till stöd från Vänsterpartiet, vilket landade i ett rätt tunt solidaritetspaket som varken återspeglade Frankrikes behov eller vår kapacitet. Vi skulle kunna göra mer. Att man inte lyckades etablera en bred politisk enighet i kammaren är beklagligt och ett avsteg från den tidigare ambitionen om samarbete kring denna typ av viktiga frågor.

Hela paketet med strategisk flygtransport om 50-100 timmar, två stabsofficerare och lite till beräknas kosta ungefär 40 miljoner kronor. Det var vi i allianspartierna och i Centerpartiet positiva till. Men vi ville också att regeringen och Sverige skulle erbjuda Frankrike en bredare palett av stöd, till exempel spaningsinsatser med ett JAS-plan under 2016, inom de ramar som folkrätten medger och under en tydlig ledningsstruktur. För Centerpartiet var ett brett erbjudande viktigt, eftersom det handlade om att hörsamma Frankrikes begäran enligt artikel 42.7, liksom den begäran som inkom från USA. Vi var öppna för att diskutera olika sätt att stärka baspaketet och finna lämplig finansiering för detta.

Det regeringen valde att gå vidare med är en minimalistisk solidaritet, där plånboken fick avgöra storleken på bidraget - inte Sveriges kapacitet. Det är inte bara Centerpartiet och allianspartierna som tycker så. Svenska FN-förbundet kritiserade storleken på bidraget och kallade det otillräckligt. Centerpartiet har sagt att vi vill se över hur vi på bästa sätt kan dela med oss av de resurser som vi i Sverige förfogar över inom folkrättens ramar och på ett så effektivt sätt som möjligt bidra till kampen mot Daish. Där hade bland annat spaningsinsatser med JAS kunnat ingå, men även andra åtgärder. Vi kan konstatera att Tyskland ganska snabbt valde att göra mer. De satte in spaningsflyg och utökade sin insats i Mali rejält.

Herr talman! Detta agerande från Sveriges regering väcker en del frågor. En av de viktigaste frågorna är om regeringen utifrån solidaritetsklausulen förväntar sig samma typ av stöd, samma omfattning av stöd från andra länder inom vårt samarbetsområde i händelse av att något liknande skulle drabba Sverige.

Detta är första gången som principen tillämpas. Det kan i sig bli prejudicerande för vilken nivå av stöd och hjälp man kan förvänta sig. Det handlar i grunden om vad vi själva i Sverige är beredda att ge.

Vi sa också ja till att fortsätta insatsen i Irak - det tycker vi är mycket viktigt - och att fortsätta arbeta i hela regionen även med humanitära insatser. Det är grunden. Men vi måste också se på ytterligare möjligheter och redskap i kampen mot terrorismen och det som utförs av bland annat Daish i regionen. Vi kan bekämpa detta bara genom samverkan - bred samverkan - med andra länder.

Ytterst är vårt svar också ett besked till omvärlden. När vi inte lyckas samla en bred och tydlig majoritet säger det något. Det är en signal utrikespolitiskt. Det säger något om var vi i Sverige står när vi ska hantera den här typen av framställningar. Jag hoppas att vi under våren kan förbättra det arbetet tillsammans för att nå längre i kampen mot terrorismen.

Herr talman, ledamöter och åhörare! EU-fördragets artikel 42 innehåller som bekant sju punkter om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Jag citerar från den:

"Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Det hör kanske till saken att Vänsterpartiet var emot Lissabonfördraget - av ganska goda skäl. Inte desto mindre är Sverige som nation naturligtvis bunden av detta fördrag, och det har också vi att förhålla oss till. Med detta sagt skulle jag ändå vilja säga att fördraget för oss egentligen spelar en mindre roll.

Med eller utan fördrag: När Frankrikes begäran kom sa vi vid upprepade tillfällen att det var självklart för Sverige att bistå Frankrike, eftersom det är en självklart för oss att vi ska bistå varje demokrati som utsätts för terrorhandling och som ber om hjälp.

Inledningsvis jag vill ta ytterligare ett citat, kanske hämtat från ett överraskande håll:

"Självförsvarsrätten och hänvisningen till artikel 51 behöver inte nödvändigtvis innebära 'military action' i traditionell mening, solidariteten kan även levereras genom ekonomiskt, administrativt eller logistiskt bistånd som underlättar utövandet av militära försvarsåtgärder. Denna rätt att välja bort renodlade militära åtgärder gäller även inom Nato enligt Washingtonfördragets berömda artikel 5, något som stundom 'glöms bort' i den politiska debatten."

Citatet är hämtat från Försvarspolitiskt samarbete - effektivitet, solidaritet, suveränitet, det vill säga Tomas Bertelmans rapport, och just detta citat är från bil. 2, som är skriven av folkrättsexperten professor Ove Bring.

Det betyder att det folkrättsligt bindande åtagandet i artikel 42.7 inte i sig behöver innebära "military action". Det är ganska viktigt att framhålla och komma ihåg det.

Det har ibland diskuterats om det finns någon rättslig gråzon här. Man kan naturligtvis ifrågasätta om denna klausul om "ett väpnat angrepp på sitt territorium" är tillämplig då en terrororganisation som Daish begår ett attentat i ett land och självförsvarsrätten då tolkas som att den organisationen får angripas i ett land med en helt annan regering som själv befinner sig i väpnad strid med samma organisation.

Det är väl det som gör att man ändå bör vara lite eftertänksam. Det är också det som gör att UD:s folkrättsrådgivare ambassadör Marie Jacobsson påpekar att "FN-stadgans våldsförbud undermineras om varje terroristattack ska anses innebära ett klartecken för åtgärder i individuellt och kollektivt självförsvar under FN-stadgans artikel 51". Det bör man också ha i åtanke. Vad skulle en sådan praxis, om den satte sig, innebära för allehanda regimer? Jo, en ursäkt att slå till mot verkliga eller inbillade motståndare som alltid kallas "terrorister".

Nåväl, Vänsterpartiet har inte motsatt sig den här tolkningen - det vill jag betona - varken tidigare eller nu. Daish är dock en entitet som knappast är förutsedd, vare sig i Lissabonfördraget eller annorstädes. Vänsterpartiet har heller inte motsatt sig de stödåtgärder som hittills har kungjorts, eftersom vi anser att de står på folkrättslig grund enligt vad jag sagt.

Sveriges respons var den tredje av EU:s övriga 27 medlemsstater, och den var av positiv och substantiell natur, vilket Frankrike har intygat. Vi kan alltså inte anse att den var vare sig långsam eller otillräcklig. Just i dag hörde vi att beslutet kanske kom för snabbt. Kritiken har varit lite olika på den punkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Det tråkiga är bara att det, liksom i så gott som alla debatter av den här typen, talas nästan uteslutande om militära medel, trots att det antagligen är det minst effektiva för att bekämpa terrorism.

Jag tycker att det var bra att Pernilla Stålhammar tog upp många av frågorna. Vi får inte glömma humanitärt stöd och utvecklingssamarbete. Det Vänsterpartiet skulle vilja vidareutveckla är inte fler stridsflygplan över Syrien - det finns det redan i dag ganska många av från många länder - utan humanitärt stöd till den enda effektiva motkraften i området: de mycket hårt ansatta kurderna, som bombas av Erdogan i Natolandet Turkiet, slåss emot Daish i Irak och pressas av dem i Syrien, för det är på marken som den här striden kan vinnas.

Samtidigt som det sägs vill jag betona att alla brott mot folkrätten, mot krigets lagar, måste fördömas oavsett vem som begår dem. Amnestyrapporten häromdagen är här ett memento och en påminnelse om hur våld lätt föder mer våld.

Vi förordar alltså det som i FN:s utvecklingsprogram UNDP kallas "mänsklig säkerhet". Det innebär att fler stridsflygplan över Syrien inte kommer att vara lösningen på konflikten.

Karin Enström sa avslutningsvis att vi har haft en terroristattack i Sverige. Nej, vi har haft flera: Trollhättan och mordbränder mot existerande och tänkta flyktingförläggningar. Det är reellt existerande terrorism i dag i Sverige.

Herr talman! Det råder inget tvivel om att Daish är vår tids allra värsta gissel. Av alla de förfärande nyheter om Daishs aktiviteter i Irak och Syrien som jag har hört är uppgiften om önskan att systematiskt ta barn med Downs syndrom av daga den allra värsta nyheten.

Herr talman! Det är på detta sätt som Daish skiljer ut sig, inte bara från andra brutala regimer utan också från andra terrororganisationer. När folk som begår brott mot internationell rätt normalt försöker dölja sina aktiviteter eller åtminstone moraliskt förklara dem gör Daish precis tvärtom. De yvs över detta, och de kan inte få nog av tillfällen att för omvärlden visa upp precis vad de gör i alla dess blodiga detaljer.

Det är på grund av dessa vidrigheter som Daish aldrig kan bli en del av en politisk lösning i denna region. Därför är det utomordentligt att rubriken på denna debatt är just kampen mot Daish.

Det finns en bred koalition, ledd av USA, som under rätt lång tid riktat flygattacker mot IS. Nu menar man att dessa flygattacker uppgår till ett antal av drygt 8 000. Vi kan konstatera att de tycks ge effekt, både när det gäller Daishs ekonomi och när det gäller deras operativa rörlighet. Men samtidigt är det viktigt att understryka att dessa flygattacker så här långt inte har varit avgörande. Det som är avgörande, vilket Stig Henriksson mycket korrekt var inne på i sitt anförande, är naturligtvis kampen på marken - boots on the ground. Detta är ingenting som är nytt, utan det har förhållit sig på liknande sätt i regionala konflikter de senaste decennierna.

Amnesty har riktat anklagelser mot KRG. Alla sådana anklagelser om brott mot internationell rätt ska tas på största allvar. Men jag vill gärna framhålla att överbefälhavare Micael Bydén i förra veckan här i riksdagen på en fråga svarade att såvitt han visste hade inget framkommit som skulle ge misstankar om att de förband som de svenska soldaterna arbetar med skulle ägna sig åt något sådant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Herr talman! Liberalerna ville under hösten gå längre när det gällde stöd till peshmerga. Det är bra med utbildning av soldater och militära förband. Men peshmerga behöver också annat stöd, inte minst på CBRN-området, det vill säga skydd mot massförstörelsevapen. Vi vet att IS har använt kemiska vapen mot peshmerga. Det vore rimligt att vi tillgodosåg de behov av skydd som förbanden har. Detsamma gäller hjälp med logistik och självklart med sjukvårdsmateriel, men även med vapen.

Det är viktigt att framhålla att det nog inte finns någon moralisk skillnad mellan att utbilda peshmergas soldater i väpnad strid å ena sidan och att leverera vapen å den andra. I min värld är dessa saker ungefär jämlika.

Diskussionen om stödet till Frankrike slutade som vanligt med att Sverige överlät på andra länder att göra det som är svårt, det som är dyrt och det som är riskfyllt. Enligt regeringen var en insats med svenska Gripenflygplan efterfrågad. Den var också möjlig, herr talman. Det fanns en snabbinsatsberedskap igång på F 21 i Luleå från och med den 1 januari. Men vi sa till slut nej.

Herr talman! Då undrar jag följande. Om regeringen från början hade bestämt sig för att detta inte skulle bli ett svenskt bidrag, varför spelades det då så tydligt in vid våra första förhandlingar? Varför framhöll man att detta var efterfrågat av Frankrike och fullt möjligt, givet vår egen beredskap?

Utrikesministern hänvisar, som en del i det mångfasetterade stöd som Sverige ger, till det generösa flyktingmottagandet som åtminstone präglade stora delar av hösten 2015.

Det är viktigt att vi som sitter i denna kammare inte glömmer vårt ansvar här hemma. Det handlar om bostäder, det handlar om skola och det handlar om jobb. Om unga människor som just kommit till Sverige inte kan se sig själva i framtiden med jobb, med bostad och med familj har vi, herr talman, skapat bästa tänkbara jordmån för extremism även i vårt land.

Herr talman! I spåren av den arabiska våren uppstod utrymme för terrorsekten Daish. Daish är den genom tiderna värsta och tyvärr även rikaste terrororganisation som världen sett. Daishs systematiska massmord av kristna och yazidier är inget annat än ett folkmord. Terrorsektens grundläggande motiv finns tydligt uttalat och syftar till en etnisk och religiös rensning av allt det som inte passar in i den egna snäva definitionen av salifistisk sunniislam. Morden, våldtäkterna, kidnappningarna, utplånandet av kulturell och religiös historia samt kraven på underkastelse är ägnade att förinta eller fördriva kristenheten.

I praktiken handlar det om alla de människor som utgör den kaldeiska, syriska och syrianska minoriteten i Irak och Syrien. Antalet kristna i Irak har minskat från 1,5 miljoner människor till 500 000 under de senaste tio åren. Resten har dödats eller tvingats fly utomlands. Situationen i Syrien påminner om den i Irak. Minst en tredjedel av landets 600 000 kristna har tvingats fly.

Som har sagts förut gör man inte bara detta, utan man pumpar också ut nyheten så mycket man kan. Man kan inte få nog av det.

Herr talman! Fredagen den 13 november förra året minns jag mycket väl, och det tror jag att jag delar med de flesta svenskar i vårt land. När det gäller mig själv skulle min lilla treåriga dotter sövas då det ena sms:et mer förfärligt än det andra trillade in. Vad var det då som hände i Paris?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Frankrike mötte Tyskland i en vänskapsmatch. Mitt under matchen kl. 21.20 hörs den första explosionen utanför arenan som efterföljs av ytterligare två explosioner. En människa dödas. Men vi vet att de hade tänkt göra något mycket mer förfärligt. Med automatvapen i hand öppnar två män eld 21.25 mot en bar på rue Bichat. Skottlossningen fortsätter mot restaurangen på andra sidan gatan. Där fick 15 människor sätta livet till. Någon minut senare dödas ytterligare fem människor på en restaurang en bit därifrån. Fem minuter senare sker en ny skottlossning på en bar och 19 människor dödas. Kl. 21.49 börjar massakern i konserthallen. Terroristerna skjuter rätt in i publiken. Ett hundratal människor tas som gisslan, och 89 personer mördas. Totalt dödades 130 personer och 350 skadades vid detta terrorattentat.

Herr talman! Utifrån denna vedervärdiga attack valde Frankrike den 17 november, för första gången i Europeiska unionens historia, att åberopa EU:s solidaritetsartikel 42.7 i kampen mot Daish. Där står följande: Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium är de övriga medlemsländerna skyldiga att ge denna medlemsstat stöd och bistånd med alla till buds stående medel.

Försvarsministern gick snabbt ut och lovade ett substantiellt militärt stöd. Vi kristdemokrater tyckte, då som nu, att vi skulle ha hörsammat den uppmaning om spaningshjälp som kom från Frankrike och även från USA om hjälp av JAS 39 Gripen.

Det lyssnade dock inte regeringen på. I stället blev det, som vi alla vet, ett mycket begränsat stöd. Det blev 50-100 SAC-timmar med transportflyg, det vill säga fem eller sex transportflyg med C-17. Det blev en liten förstärkning med några stabsofficerare i Mali och ett - jag säger ett - Herculesplan i Mali, som inte kommer i vår eller i höst utan 2017.

Detta är ett bidrag som många anser gränsar till ett hån mot den europeiska solidaritetstanken. Frågan inom regeringen tycks ha varit: Vad är det minsta vi kan ge utan att tydligt uttala att detta med att ge stöd enligt artikel 42.7 i EU-fördraget bara gäller andra, inte oss?

Herr talman och ärade ledamöter! Det här är en så viktig fråga att man verkligen skulle önska att vi fick diskutera om oppositionspartierna har fler förslag för att bekämpa Daesh. Har de en annan analys än vad regeringen har?

Jag har försökt beskriva hur vi från början har följt de tre spåren. När det gäller det politiska spåret är vårt arbete mycket uppskattat - vi är ett av få länder som faktiskt även tar sådana initiativ som att se till att kvinnorna får en röst i fredsförhandlingarna. Vi bidrar hela tiden med stöd till Staffan de Misturas arbete och så vidare. Jag tror att vi är en uppskattad och tydlig röst i allt det arbetet.

När det gäller det humanitära spåret är det ingen som kan ifrågasätta oss. Om någon tycker att vi borde göra mer och har fler förslag vill jag säga att jag inte har hört fler förslag från oppositionen om vad vi i så fall borde göra politiskt för att stärka detta. Vi för en bra diskussion om flyktingmottagandet, förstås, och den diskussionen kommer att fortsätta. Det är gott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Jag tycker att Allan Widman har gjort ett intellektuellt hederligt inlägg här. Han säger ändå att oppositionen vad han förstår inte motsatte sig några av de insatser regeringen föreslog, utan den har hela tiden försökt säga att det var för sent. I själva verket var det en av de första insatserna. Vi var det tredje landet, av 28, som gick ut och sa vad vi avsåg att jobba med och vilka förslag som fanns på bordet.

Ni har inte motsatt er det, men ni har sagt att det ska vara ett JAS-plan. Annars är det som att det inte räknas. Allan Widman påpekar att man å andra sidan kan säga att det heller inte verkar hjälpa fullt ut när det gäller att bekämpa Daesh, utan det handlar om boots on the ground. Föreslår ni då kanske att vi ska skicka dit soldater som blir boots on the ground, eller vad är det som ska till? Är det bara ett JAS-plan som är hela skillnaden i synen på vad vi ska göra för att bekämpa Daesh?

Som jag gärna återkommer till tittar vi även på vilken lagstiftning vi behöver ha. Jag hör inga ordentliga, sakliga förslag, utan ni försöker hela tiden köra med detta att det har varit för sent och för lite. Det är inte så. Jämfört med vad alla andra länder bidrar med är detta ett substantiellt bidrag, och det är väl ändå Frankrike som ska avgöra vad landet tycker. Vi har inte fått annat än tack och beröm, både för att vi var snabbt ute och för det sätt på vilket vi hela tiden har fört en dialog med Frankrike.

Det är ju så att vi diskuterar vad vi är bäst på. Vad är det vi kan bidra med omedelbart? Det första Frankrike bad om när det gäller stöd var backfillers och att man ersatte landets insatser i Afrika - i Mali - och i Irak, liksom på andra håll. Det var det första Frankrike bad om, och det är också det vi svarar mot.

Jag tycker därför att den här debatten blir sorglig. Vi har en så viktig uppgift gemensamt, nämligen att formulera en politik som håller samman. Vi borde kanske kunna göra den lite mer substantiell i så fall. Kan man kanske få höra förslag? Vad är det ni tycker borde läggas till? Allan Widman har faktiskt formulerat några, som jag tycker, intressanta förslag vi kan resonera kring. I övrigt klagar ni dock bara på sådant som inte ens är korrekt.

Till sist, herr talman, vill jag säga att Sverige liksom andra länder hädanefter kommer att använda namnet Daesh för den här terroristorganisationen. Som president Obama har sagt: "ISIL is not 'Islamic.' - - - And ISIL is certainly not a state." Det är faktiskt en organisation som bara jobbar med hat, hot, våld och terrorism.

(Applåder)

Herr talman! Vi begärde den här debatten inte för att i första hand peka finger eller hitta fel utan för att tillsammans och i lugn och ro - så mycket lugn och ro det nu kan bli i en kammardebatt - se vad det senaste halvårets och årets utveckling och det ökande hotet från särskilt Daish har för inverkan på Sverige, på EU och självklart på regionen. Vi begärde debatten för att kunna diskutera vägar framåt.

Därför har jag valt att inte fokusera på det stöd regeringen till slut bestämde sig för skulle bli svaret på Frankrikes begäran. Det har diskuterats, och jag har konstaterat att vi tyckte att det skulle kunna ha gjorts mer. Men vi lägger det lite åt sidan ett tag, för det handlar faktiskt om mer än bara vad Frankrike bad om hjälp med från övriga medlemsländer. Vi behöver också få diskutera vad detta innebär för Sverige och vår säkerhet. Vad är det mer vi kan göra? Vad kan vi fylla på med?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Det politiska spåret är självklart ett av spåren, och det är det humanitära spåret också. Här kan man inte nog understryka vikten av att stödja FN-processen och nu hoppas på att den syriska oppositionen kan starta samtalen, även om det ser mörkt ut. Samma sak gäller det humanitära, där regeringen nu har fastställt en Syrienkrisstrategi. Det kommer att vara mycket svårt att nå fram till de grupper man vill nå, men det innebär inte att man inte ska försöka.

Samtidigt måste vi se om det finns någonting mer vi kan göra. För Sverige är EU den närmaste arenan när det gäller att försöka möta gemensamma hot. Det här är verkligen ett gemensamt hot, och då måste vi också hitta gemensamma lösningar. Det handlar om att hitta alltifrån om det finns mer på den militära sidan till om det finns mer vi kan göra nationellt respektive från EU:s och FN:s sida när det gäller att komma åt finansiella flöden. Det är häpnadsväckande att en organisation som Daish kan sälja olja, bomull och andra typer av råvaror i världen i dag, när alla vet vilket hot det innebär. Finansiering är ju en grund för Daish att fortsätta sin verksamhet.

Huvudsyftet för oss i den här debatten är alltså att just få höra hur regeringen - för det är regeringen som har huvudansvaret - ser på vad Sverige har för ansvar i den samlade kampen. Vad kan Sverige göra nationellt? Här har vi i andra debatter, inte framför allt utrikespolitiskt, diskuterat alltifrån strängare straff och ny lagstiftning till förebyggande arbete, som ju är jätteviktigt.

Sedan har vi dock nästa del, nämligen vad vi driver i EU. Det gäller alltifrån att som sagt jaga finansiering och finansiella flöden till att se om Europa och EU kan göra mer när det gäller andra typer av stöd, utöver bistånd och den politiska processen. Jag tycker inte att jag har fått svar på detta.

Jag tycker inte heller att utrikesministern har svarat på frågan vilken bedömning och analys regeringen har gjort av vad FN-resolution 2249, som antogs precis före jul, innebär. I den uppmanas ju faktiskt varje nation att se över detta - det står att man "calls upon Member States" att göra vad de kan för att stoppa hotet. Det är för vår egen skull och för Europas skull men självklart även för de människors skull som är mest drabbade, nämligen de som bor i Irak och Syrien.

(Applåder)

Herr talman! Ibland kan benämningen på saker och ting vara viktig. Folk brukar kalla det för Daish i stället för IS och är stolta över att de kallar det för en stat eller Islamia, som utrikesministern sa. Men jag vet inte om utrikesministern har sett efter vad Daish egentligen står för. Pa arabiska betyder det al-Dawla al-Islamiya fi al-Iraq wa al-Sham, alltså Islamiska staten i Irak och Syrien. Ni säger Daish och känner er stolta, fina och gulliga över att ni använder en annan beteckning, men ni säger exakt samma sak som Islamiska staten står för fast ni säger det på arabiska. Jag vet inte hur mycket det kommer att hjälpa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

IS och Syrien är inte synonymt med varandra. Vid sprängdådet på Drottninggatan i Stockholm 2010 refererade terroristen till IS, och detta var alltså innan kriget i Syrien. Det kan också tilläggas att personen i fråga var sjukgymnast. Man önskar att han hade kunnat få jobb i Sverige.

Ibland när man pratar om terrorism anser vissa att det inträffar när stater faller samman eller att viljan att utföra terroristattentat har att göra med fattigdom eller något liknande. Men det stämmer inte heller. Det behöver inte vara några sammanfallande stater för att terrorism ska stå på agendan. Iran och Saudiarabien är två talande exempel på att den kopplingen inte nödvändigtvis behöver vara stark.

När det gäller terrorism i relation till fattigdom finns det många fattiga länder i världen. Det finns vissa länder som utmärker sig i förmågan att producera terrorister eller att stödja terrorism. Här finns det en ideologisk koppling. Som exempel kan nämnas elfte-september-terroristerna. De var högutbildade individer. Londonattackerna 2005 utfördes av personer från medelklassen varav en av dem var läkare. Yasir Arafat var en terrorist av rang. Han hade en lång karriär av terrorism, och han var utbildad i London.

The Journal of Economic Perspectives visade 2003 att terrorister ofta är mer välbeställda, och att de mer välbeställda är mer positiva till terroristhandlingar. Detsamma gäller om man beaktar utbildning. Man visade också att Hizbollahterroristerna generellt sett har en högre utbildning än befolkningen i stort. Sannolikheten för att fattiga skulle begå terroristhandlingar var mindre.

Sverigedemokraterna har i flera år i rad i sin budget ökat det humanitära biståndet till områden där Sverige kan göra störst insats, alltså situationen för de människor som lider av det som händer i Syrien och Irak. Vi satsar 9 miljarder mer än regeringen, och en andel av dessa medel skulle gå till konfliktområdet där nere.

Margot Wallström talade om flyktingmottande som en kamp mot IS. Men flyktingmottagandet är en katastrof för Sverige. Det är också en grogrund för IS i Sverige, som på något sätt har blivit en fristad för terrorister.

En viktig skillnad handlar nog bara om finansiering. Man bör se till att EU arbetar med "pushbacks" i Medelhavet så att båtinvandrarna skickas tillbaka till Afrika. Därmed skulle den vinstindustrin upphöra för bland annat IS.

JAS-planen skulle kunna komma till användning. De kunde användas i spaningssyfte för att till exempel slå ut tankbilarna som innehåller olja och som IS tjänar stora pengar på. Det har vi inte heller gjort.

Detta med ett gränsfritt Europa, massinvandring, när Sverige stödde Gaddafi, och Libyen som föll blev en fristad för terrorism och för pengamaskinen när man skickar invandrare kors och tvärs över Europa. Det är där som vi ska göra våra insatser, och då skulle vi kunna slå mot IS finansiering.

Herr talman! Detta är en oerhört viktig debatt och viktiga utmaningar som vi har framför oss. Visst, jag håller med om att breda politiska lösningar är det allra bästa. Men på något vis tycks det som att Alliansen har hakat upp sig på JAS. JAS, JAS och JAS var lösningen på allt i stället för att se på den breda bilden. Jag ställer mig väldigt frågande till det och skulle vilja höra något slags analys från alliansföreträdarna om varför man har hakat upp sig så till den grad enbart på JAS-plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Det är ganska befriande att höra Karin Enström prata mer om den breda bilden. Vi har fått höra Allan Widman ta upp andra aspekter. Jag instämmer i det som utrikesministern sa om att vi måste titta på den breda bilden. Sverige var snabbt med sin respons. Vi svarade också upp mot det som Frankrike frågade efter.

Om Sverige skulle behöva hjälp skulle vi inte få någon hjälp därför att vi inte skickade några JAS-plan. Jag förstår inte det här. Jag kan tänka mig att vi inte bara skulle vilja ha stridsflygplan till hjälp om vi behövde åberopa solidaritetsförklaringen i framtiden. Jag tror att vi skulle vilja ha den breda bilden, det lapptäcke som jag pratade om i mitt tidigare anförande.

Därför vill jag ägna en liten stund åt att gå vidare med vad Sverige faktiskt gör i förhållande till Daish och konflikterna i Mellanöstern.

Det är enormt många människor som befinner sig på flykt i världen i dag. Många flyr just från Daishs terrorvälde. Det är bara ett fåtal som tar sig till Europa, men det är många fler som tar sig till länderna runt omkring. Då spelar det roll att Sverige är det land i Europa som tar emot flest asylsökande. Det spelar också en roll att vi samtidigt värnar biståndet och fortsätter att vara den största givaren per capita. Det är också viktigt att regeringen skjuter till pengar till det humanitära biståndet i en tid då människors, inte minst kvinnors och flickors, liv står på spel i underfinansierade flyktingläger.

På Folk och Försvar i Sälen var det någon som sa att tidigare kunde man räkna med att få en matsändning i jordanska flyktingläger en gång i månaden. Numera kommer matsändningarna en gång varannan månad.

Lika viktigt som att stödja arbetet med att mota undan Daish är arbetet med att stabilisera de områden som har befriats. Där är behoven stora av snabba insatser för att få igång det grundläggande stöd som civilbefolkningen behöver och stödet till de personer som faktiskt vågar återvända.

För att bekämpa Daish måste vi också ingjuta framtidstro hos dem som ska bygga upp regionen efter kriget och hos dem som söker sin tillflykt till Daish därför att de inte ser någon annan framtid.

Genom den nyligen antagna strategin för Syrien satsar Sverige 1,5 miljarder på bistånd till Syrienkrisen. På ett nytt sätt gifter vi nu samman det humanitära biståndet med det långsiktiga biståndet. Det är ett bistånd som kommer såväl Syrien som de kringliggande länderna till del. Detta är oerhört viktigt.

Olika FN-organ kommer att hantera biståndet. Behoven i Syrien är enorma, och läget är jättesvårt. Vi och många andra givare anser att vi ändå måste försöka att möta dessa svårigheter. Det är i dag 2 miljoner barn i Syrien som inte går i skolan. Det är mycket svårt för människor att över huvud taget kunna försörja sig utanför krigsekonomin.

Sverige ska därför bidra till att tillhandahålla sådana grundläggande samhällstjänster som utbildning och försörjningsmöjligheter inne i Syrien där så är möjligt. Genom strategin ökar vi vårt stöd till det civila samhället samt stödet till de demokratiska krafter som är avgörande för att förbereda för en hållbar fred och verka för en framtida demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

(Applåder)

Herr talman! Det är många viktiga punkter som aktualiseras i den här debatten. Det grundläggande är att vi för dialogen här hemma om vad som kommer att behövas och vad som behövs i närtid och på längre sikt.

Förra året hade vi förhandlingar om den försvarspolitiska inriktningen under de närmaste fem åren. Vid det tillfället föreslogs det att vi skulle minska de internationella insatserna och öka fokus på vårt geografiska närområde i Sverige och i Östersjöområdet. Så blev det, men med en viss justering. Vi satsade ytterligare pengar, men trots det är det för den här perioden ett mindre belopp för internationella insatser än vad det har varit tidigare.

Det är också därför som det ekonomiska utrymmet är väldigt begränsat. Därför blev också ramen 40 miljoner i ambitionsnivå som regeringen i det här steget väljer att ge som stöd - detta för att kunna fortsätta arbetet efter det som hände i Frankrike.

En fråga jag vill ställa till regeringens representanter är hur regeringen under innevarande år kommer att jobba för att det ska finnas utrymme för ytterligare eventuella internationella insatser med ekonomiska medel. Helt klart är det så att vi behöver ha fokus på vårt närområde utifrån det beslut som ligger, så att Försvarsmakten kan fortsätta att arbeta här hemma, i Östersjöområdet och i andra områden där vi samverkar för att bidra till säkerhet. Men vi behöver också fortsätta att jobba för att kunna vara operativa i internationella insatser, och det kräver pengar. Det är en väldigt viktig fråga här och nu att ha med sig inför fortsatta samtal. Hur får vi loss mer finansiering, och hur tänker regeringen hantera den frågan?

Sedan är det mycket vällovligt och bra arbete som görs utifrån det som ministern har presenterat kring humanitära insatser. Det är stora insatser. Det är jättemycket som når många behövande. Rapporterna som kommer fram visar att det är många som här och nu har stora behov på både mat- och klädfronten. Det är en utsatt situation i flyktingläger och i områden både inom Syrien och i Irak. Det kom nyligen en rapport från Amnesty International som presenterar hur det ser ut i områden som tidigare varit under Daishs styre men där sedan peshmergastyrkor gått in i stället - vad som har hänt med befolkningen och vad som har hänt i enskilda städer. Den brutalitet som förekommer handlar inte bara om en sida utan om flera sidor och på flera sätt.

Det är oerhört viktigt att säkerställa att de medel som Sverige bidrar med i humanitärt stöd hanteras på ett varsamt och riktigt sätt när de kommer fram, med tanke på att det är så många intressen som håller på och fajtas. Det finns en osäkerhet om hur man ska kunna förvalta detta på bästa sätt hela vägen. Vi måste kunna försäkra oss om att den hjälp vi ger inte på något sätt gagnar fel syften och underblåser övergrepp av den typ som rapporteras från Amnesty International.

Sedan vill jag också prata lite om det långsiktiga perspektivet. Vi behöver bidra. Det var också därför frågan om spaningsflyg kom. Den diskussionen förs för att det var en framställan. Men jag tror också att vi behöver rikta fokus på vad det är som får bestående effekt när det handlar om människors inställning till varandra, deras medvetande och förhållningssätt. Hur ska vi arbeta för att kunna nå in i den grundläggande problematiken bakom sådana här fruktansvärda konflikter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

(Applåder)

Herr talman! Vi behöver utveckla vårt stöd till de demokratiska grupper som ändå finns i det här området och som kämpar i hård motvind. Det är bra att utrikesministern tar upp det politiska stödet, det humanitära stödet och även det militära stöd vi faktiskt redan i dag ger genom att utbilda peshmergor.

Som sagt tror jag inte att stridsflygplan är lösningen. Karin Enström kopplade ihop det hela på ett klokt sätt när hon talade om terrorismen som skapar flyktingströmmarna. Men vi ska backa bandet ett steg till, tycker jag. Vad är det som har skapat bägge de här företeelserna? Jo, det är de på alla sätt oerhört misslyckade och kostsamma krigen i Afghanistan, Irak och Libyen. De har skapat enorma flyktingströmmar och har också varit grogrund för terrorism. Det måste vi lära oss någonting av.

Det har talats lite grann om pengar. Det finns ett budgetproblem i det här stödet. Då kan man erinra om att vi hade haft sisådär 50 miljoner ytterligare att göra insatser för om vi inte hade tagit det olycksaliga beslutet att fortsätta misslyckandet i Afghanistan.

På tal om pengar är det fascinerande att se hur det ganska samfällt tigs om Turkiets mycket märkliga roll. De är de facto finansiärer av Daish.

Att Daish är en mycket bättre benämning än Islamiska staten har inte att göra med att man ska visa sig duktig, som kanske någon tror, utan det har att göra med att Daish låter likadant som ett ord på arabiska som betyder trampa eller krossa. Anhängarna till Daish vill absolut inte att det ordet används. Det kan vara skäl nog, om än förvisso en detalj i sammanhanget.

Men åter till Turkiets roll! Det är ett Natoland som främst bombar sin egen befolkning men även gör räder in i Syrien och skapar ytterligare kaos i luftrummet där. Men framför allt finns det goda skäl att misstänka att till och med Erdogans familj är inblandad i oljesmugglingen från Daishkontrollerade områden och på så sätt finansierar terrorism. Det finns alltså få goda krafter, men många som har väldigt dubiösa agendor.

Jag skulle vilja säga någonting om terroristhandlingar i Sverige. Jag kan inte annat än säga att jag tycker att det är en skam att det i Sveriges riksdag finns ett parti vars företrädare på olika sätt hejar på, bejakar och försöker underlätta terroristhandlingar i Sverige riktade mot tänkta eller existerande flyktingförläggningar. Detta tycker jag att alla politiska krafter borde ta starkt avstånd från.

Sammanfattningsvis: Vänsterpartiet har inte motsatt sig Frankrikes begäran eller regeringens svar på denna begäran. Vi kommer att pröva varje ytterligare steg som föreslås utifrån principen om folkrätt, effektiviteten i terroristbekämpningen och säkerheten för svenska soldater och Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är utmärkt att Stig Henriksson påminner oss om att terrorismen har många olika ansikten. Självklart är det värdefullt att alla partier tar avstånd från det som inträffat i Trollhättan och på våra flyktingboenden runt om i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Herr talman! Alldeles oavsett vad Sverige hade erbjudit i form av hjälp till Frankrike är det min övertygelse att den franska regeringen hade uttryckt sin tacksamhet till oss. Så fungerar det internationella umgänget, och det tror jag att många av oss ändå inser.

Visst är det korrekt att fyra eller sex svenska spaningsplan inte hade gjort någon avgörande skillnad i den här operationen. Men det hade varit synligt och tydligt. Som jag sa i mitt första anförande hade det varit förenat med risker, inte bara risker för den militära personal som skulle ha utfört spaningsuppdrag i regionen, utan säkerligen också ökade risker för svenskt vidkommande. Och det är detta som är kärnan i solidariteten - att inte behöva stå ensam, utan veta att det finns andra som delar det som är kostsamt och riskfyllt.

Därför tror jag, herr talman, att JAS-flygplanen hade haft stor betydelse på ett annat plan, på ett mer politiskt och moraliskt plan, om än inte inom ramen för den militära operationen. Som Daniel Bäckström var inne på i sitt första anförande är det viktigt att komma ihåg att prövningen av 42.7, försvarsklausulen, kommer att få en stark prejudicerande verkan, oavsett vem som råkar illa ut.

Jag ställde en fråga till utrikesministern i mitt första anförande, men jag kände inte riktigt att den blev besvarad, så jag måste ställa den igen. I förhandlingarna höll regeringen fram svenska spaningsplan som en mycket efterfrågad insats från svensk sida och dessutom en mycket möjlig insats med hänsyn till vår snabbinsatsberedskap. Varför gjorde man det om man ändå till syvende och sist skulle tacka nej?

Stig Henriksson var inne på en folkrättslig diskussion i sitt första anförande. Han kunde konstatera att försvar och säkerhet inte är ett område där EU fungerar överstatligt. Det är alldeles korrekt. Man kan inte med bindande verkan tvinga enskilda medlemsländer att utföra det ena eller andra på det här området. Men Stig Henriksson missar att det finns en moralisk skyldighet och att det är den som i detta sammanhang är det allra viktigaste. I tillägg till det, herr talman, kan man säga att Sverige som medlem av FN faktiskt binds ganska hårt folkrättsligt av en resolution som handlar om att med alla till buds stående medel ingripa i kampen mot Daish.

Herr talman! Oppositionen fick kritik för att vi inte pekade på konkreta alternativ där Sverige hade kunnat göra mer. Jag pekade på flera sådana som handlade om sjukvårdsmateriel, CBRN-utrustning och vapen till peshmerga.

Jag är också ledsen över att när vi prövade utbildningsinsatsen i Irak senast här i kammaren kunde regeringen inte förmå sig till att säga att den var långsiktig och att Sveriges engagemang där nere var långsiktigt. Jag undrar: Står den uppfattningen fortfarande kvar?

(Applåder)

Herr talman! Det är uppenbart att den i EU-fördraget inskrivna solidaritetsklausulen, artikel 42.7, väger lätt i de svenska övervägandena. Frågan kommer säkert upp i såväl de nordiska som baltiska huvudstäderna i vad mån det finns skäl att fördjupa det militära samarbetet med Sverige, ett land som tycks ta så lätt på sina utfästelser.

Det rimmar också illa med den bild regeringen vill måla upp av Sverige som en seriös samarbetspartner med USA som det är värt att ha ett djupare samarbete med. Då Sverige tyvärr inte är medlem i Nato i dagsläget bygger vår utrikespolitik på nämnda solidaritetsförklaring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Det är då av yttersta vikt att Sverige också agerar solidariskt mot de länder som hamnar i kris, oavsett om det handlar om en väpnad attack från främmande makt, terrorism eller en miljökatastrof. Att inte agera solidariskt underminerar kraftigt svensk utrikespolitik och våra möjligheter att få hjälp i framtiden.

Tror inte utrikesministern att detta får följder för Sveriges ställning internationellt? Det regeringen nu gjort är att sända en mycket tydlig signal som får betydelse för vilken typ av hjälp vi kan räkna med att få vid en väpnad kris riktad mot Sverige.

Herr talman! Att som regeringen gör å ena sidan prata om ett närmande till USA, å andra sidan avvisa de önskemål om tämligen specifik hjälp som inkommit är en dålig taktik att bygga ett samarbete med USA på.

Herr talman! Det har sagts att vi ska låna ut materiel. I Svenska Dagbladet den 12 januari säger ÖB att det svenska försvaret har tillgång till moderna precisionsbomber mot markmål som Frankrike har bett att få låna från svenska förråd som en del av det militära stödpaketet.

Det verkar alltså som om vi ska låna ut bomber till andra länder som ska bekämpa IS. Men själva ställer vi inte ens upp med den spaning som Frankrike och USA efterfrågat. Budskapet som vi sänder ut är detta: Vi överlåter åt andra att utföra det tuffa jobbet, det som måste göras om Daish ska kunna stoppas. Att låta andra länders söner och döttrar riskera livet därför att vi är för fina att ställa upp i kampen mot Daish är i mångas ögon inget annat än hyckleri.

Till sist vill jag instämma i Allan Widmans förslag, som också Kristdemokraterna instämde i. Vi måste kraftigt utöka vårt stöd till peshmerga. Det handlar om sjukvårdsutrustning och skyddsutrustning mot kemiska vapen - vi vet att de till exempel har använt senapsgaser - och vapen.

Detta är ett långsiktigt arbete som måste göras. Den förre utrikesministern Carl Bildt uttalade för en tid sedan att vi i värsta fall står inför 30-åriga kriget. Då vill det till att vi i Sverige gör vad vi kan och ställer upp när vi efterfrågas.

(Applåder)

Herr talman! Ärade ledamöter! Jag kanske var lite för snabb med att berömma dig, bäste Allan Widman. Detta låter ärligt talat inte riktigt klokt. Sverige skulle bidra med någonting som du hävdar inte skulle ha någon militär betydelse, medföra ökad risk för dem som ingår i insatsen, till exempel piloterna, öka risken för Sverige och vara mycket dyrt, och vi skulle göra det för syns skull. Vous avez sous-estimé les Français. Du har underskattat fransmännen. De är klokare än så.

De diskussioner och dialoger vi har haft med Frankrike har handlat om: Vad är Sverige bäst på? Vad är det ni kan bidra med som hjälper Frankrike bäst? Jag tror inte att de skulle kunna klara av att skriva ett brev till oss där de säger till exempel att de tackar för le soutien très substantiel eller le soutien significatif, det vill säga ett signifikativt, betydande och substantiellt stöd, och inte ens med den bästa av diplomati skulle använda det språkbruket om de inte menade det. De har inte gjort kravlistor. De har sagt att detta är exempel som länder kan bidra med. Vi har haft en mycket bra diskussion med Frankrike. Detta låter inte riktigt vettigt, ärligt talat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Sverige ingår i koalitionen mot Daesh. Vi är medlemmar i koalitionens kärngrupp som samlar ett tjugotal av de större bidragsgivarna för att diskutera insatserna och säkerställa att vi når målen. Där kan vi diskutera: Hur utvecklas insatserna när det gäller att bekämpa Daesh? Vad är det vi bäst kan bidra med? Det blir lite ensidigt.

Det är klart, Karin Enström, att vi gör analysen. Den gör vi ständigt. Därifrån har också vår Syrienstrategi sprungit, som är en omfattande femårig strategi. Självklart gör vi allt detta som ni har frågat efter. Vi hoppas att vi ska kunna göra det i större politisk enighet. Men då måste vi också vara lite sansade i vad vi föreslår.

(Applåder)

Herr talman! Det var väldigt bra att utrikesministern nämnde koalitionen. Det var den jag tänkte ta upp. Den har inte varit uppe till diskussion. Sverige är med i koalitionen mot Daish. Men vi hör egentligen väldigt lite om vad det är för arbete som sker där.

Hur koordineras arbetet, och vad är Sveriges roll? Det efterlyser jag mer både information och diskussion om. Finns det skäl att omvärdera vår roll i koalitionen? Finns det skäl att, som utrikesministern öppnade för här, titta på om det är fler saker som koalitionen kan göra och fler saker som Sverige kan bidra med utöver det vi nu gör?

Utifrån en förhoppningsvis klok analys bör man komma fram till att vi måste kunna göra mer. Hotet minskar inte, utan det ökar. Då är vår bestämda uppfattning att Sverige måste vara berett att använda ytterligare militära medel. Därför bör man inledningsvis se över: Vad finns det för militära insatser som vi skulle kunna bistå med ytterligare i kampen mot Daish? Det var tydligt i förfrågan från både USA och Frankrike att det var en viss typ av stöd som man efterfrågade.

Oavsett det: Nu är det förbi. Nu handlar det som hur vi gemensamt inte bara hjälper Frankrike utan oss själva, EU och resten av världen att bekämpa denna organisation. Daishs varumärke är byggt på framgång. Allt som man kan göra för att försvaga organisationen är betydelsefullt. Därför måste vi också kunna överväga militära medel.

Jag har ställt en fråga som handlar om just FN:s säkerhetsrådsresolution, som är så bred. Vad kan vi ytterligare göra? Har regeringen vidtagit några åtgärder eller gjort någon analys av vad uppmaningen till alla medlemsstater innebär? Det har jag inte fått svar på. Vi kan göra mer, och vi ska göra mer.

(Applåder)

Herr talman! Det låter bra när människor går upp och talar sig varma för att bekämpa terrorism på olika sätt. Det blir lite ihåligt när vi har ganska många partier i denna kammare som aktivt och direkt, och dessutom förmodligen medvetet, stöder terrorism och terroristorganisationer.

Vi har en regering som har chockhöjt biståndet till palestinska myndigheten, som betalar ut löner till terrorister. Det är en myndighet som propagerar öppet och ivrigt för att begå terroristbrott och döda så många judar som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Vi har samma partier som i Stockholms stad beslutar att ge terrorister förtur i bostadskön, vilket kanske inte är världens bästa sätt att bekämpa terrorism på. Vi har en invandring, en massiv invandring, till det här landet som skapar grogrund för just terrorism när vi samtidigt har ett gäng partier som i samma anda uppmanar och stöder de strukturer som göder terrorism. De stöder segregeringen bland annat med skapandet av muslimska friskolor och moskéer som poppar upp som svampar ur marken.

Återigen: När folk talar om vad Sverige kan göra för att hjälpa till handlar diskussionen ofta mycket om Sveriges försvar. Den enkla sanningen är att vartenda parti förutom Sverigedemokraterna konsekvent har monterat ned Sveriges försvar till en löjeväckande nivå. Det verkar inte finnas någon direkt självinsikt. Det finns ingen som säger förlåt eller som erkänner att de hade fel. Ingen säger: Vi hade fel. Värnplikten kanske inte skulle ha avskaffats, som folk var ivriga att göra. Vi kanske inte skulle ha gjort det vi gjorde med försvaret under så lång tid.

Det finns över huvud taget ingen insikt om att man har gjort fel under decennier. Om man inte har denna insikt lär inte problemen kunna lösas över huvud taget. Väljarna borde inte heller ge de partier som har stått för denna politik i decennier något vidare förtroende, för detta tyder på att deras analys av verkligheten är gravt bristfällig. Då borde väljarna söka sig till nya alternativ.

Herr talman! I de flesta krig har motståndarna åtminstone en sak gemensamt: Ingen vill egentligen dö. Men hur bekämpar man en fiende som i stället vill dö och som har uppfattningen att man genom att ta med sig flera andra in i döden når till paradiset?

Den frågan måste följa oss, och svaret måste vara att vi aldrig får glömma bort den utstötta människans ensamhet - människans eviga sökande. Vi behöver göra allt som står i vår makt för att fånga dem som är på väg in i radikaliseringens garn. Vi behöver motverka terrorismens fula grogrund och erbjuda dem ett annat alternativ i de odelbara mänskliga rättigheternas namn här hemma och ute i världen.

Tack för debatten!

(Applåder)

Herr talman! När andra EU-länder attackeras och ber om vår hjälp är det självklart att vi ska bistå på bästa sätt och utifrån de förutsättningar vi har men också de som vi kan tillskapa oss.

Med erfarenhet av de senaste månadernas arbete finns det mer att önska inför det kommande. De insatser som nu görs och ska göras kommer att utvärderas enligt regeringens plan. Det är då viktigt att under denna utvärdering också komma fram till vad som kommer att krävas i nästa steg.

Samtidigt vet vi inte vad vi kommer att möta den här våren. De händelser som har utspelat sig under det senaste halvåret visar på överraskningarna och det oförutsägbara. Med denna erfarenhet är det oerhört viktigt att tänka framåt och att ha beredskap för att det kan hända saker både i vårt närområde, här hemma, och i Europas övriga länder. Det behöver vi alltså ha en beredskap för, och vi behöver arbeta förebyggande för att förhindra den typen av oförutsedda händelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Den praktiska handlingen säger dock mer än många uttalade ord. Den praktiska handlingen visar vår egentliga vilja, vår förmåga och vår hållning. Den kan också förklara en del av vår förståelse, vårt engagemang och vår inställning. Det påverkar i hög grad bilden av Sverige vad vi i praktisk handling kan göra för att hjälpa människor i utsatta situationer. Det är människor som får utstå fruktansvärda övergrepp.

Vi måste göra allt vi kan det här året för att bidra till stabilitet och ge tydliga signaler - signaler som ökar säkerheten här hemma, inom Europas gränser, i våra närområden och inte minst i Mellanöstern.

Tack för en mycket viktig debatt, herr talman!

(Applåder)

Herr talman! Allan Widman och jag är oense om en hel del saker. Vi är oense om JAS-planen och om att skicka vapen till peshmerga. Man kan säga att vi har en vapenexportlagstiftning som behöver beaktas i sammanhanget, för att uttrycka sig diplomatiskt.

Däremot tycker jag inte att det folkrättsliga stödet har varit något större problem i de insatser som har föreslagits. Allan Widman säger att jag har glömt den moraliska skyldigheten, men jag vill upprepa det jag sa i inledningen: Med eller utan fördrag - när Frankrikes begäran kom sa Vänsterpartiet vid upprepade tillfällen att det var självklart för oss att Sverige skulle bistå Frankrike eftersom det var en demokrati som utsattes för terrorhandling och som ber om hjälp. Det tycker jag är en moralisk ståndpunkt.

Jag tycker också att Allan Widman i sitt inledningsanförande på ett förtjänstfullt sätt också han breddade debatten till att även handla om det vi kan, bör och måste göra i Sverige för att dränera underlaget för terroristaktiviteter som kommer från Sverige.

Till slut: Kent Ekeroth fördömde partier som stöder terrorn och terrorismen. Jag trodde för ett ögonblick att det var självkritik. Men jag hade fel, åtminstone på den punkten. Jag vill också bara erinra om att värnplikten lades vilande före min tid här i kammaren. Men som jag har förstått det var det med några få rösters övervikt, så alla var inte så överens i de andra partierna heller.

Tack för en intressant debatt! Vi lär få anledning att återkomma, som de numera alltid säger i tv-nyheterna. Jag vill bara påpeka att Sverige kom trea av 28 länder. Om det går lika bra i handbolls-EM, som pågår nu, kan vi vara stolta.

(Applåder)

Herr talman! Jag har under många år haft förmånen att få besöka såväl svensk trupp utomlands som en lång rad länder och företrädare för både militärt och civilt försvar. Det har aldrig vid något av dessa tillfällen saknats komplimanger för vad Sverige gör och vad vi står för. Jag tror att det är en del av det internationella umgänget att visa artighet och tacksamhet.

Däremot är jag inte beredd att sätta så stor tilltro till det som utrikesministern påstår: att det enkom är innehållet i hjälpen som har betydelse. Det är alltså inte uppoffringarna, och det är inte riskerna. För mig är det fullständigt självklart att när man utsätter sig för risker och lider förluster tillsammans med andra är det detta som är säkerhetspolitikens kärna. Det är det som gör att stora länder med mycket resurser som USA, Tyskland och Storbritannien snabbt och mycket resolut ägnar sig åt att stödja med de allra tyngsta, de allra mest kostsamma och de allra mest riskfyllda insatserna när Frankrike så begär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Herr talman! Också jag vill tacka för debatten och till slut konstatera att jag fortfarande inte har fått svar från utrikesministern på min fråga. Om regeringen ändå till sist skulle säga nej och Sverige inte skickar några stridsflygplan eller spaningsflygplan - det är ju samma plattform - varför hölls då detta alternativ så tydligt upp? Varför var försvarsministern ute gång efter annan och efterlyste just åtgärder med substantiellt militärt innehåll?

(Applåder)

Herr talman! Solidaritet är från början ett franskt ord. Kort summerat kan man förklara det så här: En för alla, alla för en. Är det inte just detta som solidaritetsklausulen som Frankrike nu åberopar bygger på? En för alla, alla för en. Om inte Sverige vill stå upp för frihet och säkerhet med de kompetenser vi har och som efterfrågas i en så tung kris som Frankrike nu befinner sig i, vilka signaler skickar vi då? När ska vi då stå upp för en nation som vi har lovat vår solidaritet och när vi förväntar oss att andra ska ställa upp för oss?

Det är inte omöjligt att det redan på kort sikt kan påverka möjligheterna till ett fördjupat säkerhetspolitiskt och militärt samarbete med såväl våra grannar i Norden och Baltikum som USA.

Regeringens beslut att knappt ge ens symboliskt stöd till Frankrike svarar inte upp mot solidaritetsförklaringen, och det sätter Sveriges trovärdighet och säkerhet på spel. Utrikesministern säger att man från Frankrikes sida är nöjd med det svar som har getts. Jag vill instämma i det som Allan Widman sa förut om att utrikesministern borde vara väl medveten om det diplomatiska språket. Det kan vara någonting att komma ihåg för framtiden att man inte förolämpar ett land.

(Applåder)

Herr talman! Ärade ledamöter! Tack för den här debatten! Jag vill gärna svara på den konkreta frågan från Karin Enström om hur vi hanterar koalitionen och vad vi gör i den här kärngruppen som vi ingår i. Jag tror att två frågor behöver komma upp, och jag tror att den ena är finansieringen, som flera av er har nämnt. Hur ska vi komma åt det faktum att Daesh finansieras genom att handla med olja och inte minst slavar? Det här måste vi göra mer för att hantera.

Den andra frågan som jag tror behöver komma upp handlar om någonting lite mer långsiktigt, djupare och svårare, och det är en interreligiös och interkulturell dialog som på sikt också påverkar vår förståelse för varandra. Det är en mycket svårare och mer djupgående fråga, men jag tror ändå att den så småningom kommer att behöva hanteras. Kan vi skapa institutioner och plattformar för detta?

Vi har naturligtvis analyserat säkerhetsrådsresolutionen, som ju inte förespråkar våldsanvändning. Man ska komma ihåg det. Det finns inte uttryckligt ett sådant mandat, men vi har alltid varit noga med att det måste finnas en sådan folkrättslig grund, och det gör det på annat sätt, när det gäller våra insatser både i Irak och i Syrien. Men ändå ska vi vara försiktiga i hur det används, särskilt när vi vill ingripa på ett annat lands territorium.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om Sveriges deltagande i kampen mot Daish

Jag delar engagemanget som har visats i kammaren för att bekämpa Daesh, och jag tror att ni kommer att få rätta till er bild av att vi skulle vara sena och göra för lite. Den stämmer inte på något sätt.

Vi behöver få ett stopp på de här skoningslösa härjningarna som Daesh står för - våldtäkterna, slaveriet och kvinnohatet som syns i det här. Där behöver vi hjälpas åt. När vi kan lämna det här med att anklaga varandra bakom oss kan vi också samlas kring åtgärder som är framåtsyftande. Det är en av de viktigaste uppgifter vi har.

Vi är också glada för att vi kunde få en ny nationell strategi mot terrorism, och där blev det ju en överenskommelse med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Det är vi glada för. Låt oss hoppas att vi kan skapa en ny dialog kring detta.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.