Allmänpolitisk debatt

Herr talman! Det blir lätt ytligt i en sådan här debatt. Allt regeringen gör ska kritiseras av oppositionen. Regeringen slår sig ofta och gärna för bröstet i framhållandet av sin egen förträfflighet. Därför tänkte jag i stället börja med att lyfta fram några positiva drag i regeringens miljöpolitik. Det är positivt att regeringen avsätter ¼ miljard kronor till havsmiljön. Det är synd att pengarna tas från den biologiska mångfalden, men det är positivt att satsa på havsmiljön. Det är positivt att regeringen till slut har accepterat EU:s energi- och klimatpaket, även om Sveriges stämma hade hörts starkare om vi inte först hade försökt bekämpa höga ambitioner för Sveriges klimatåtaganden. Det är positivt att regeringen nu till slut tar fram en del av de pengar till forskning och investeringar som oppositionen länge haft i sina budgetar, även om det är synd att det är så mycket mindre än vad oppositionen satsar. Herr talman! Det har nu gått två år av regeringens fyraåriga mandatperiod. Det är halvvägs. Det är dags att utvärdera regeringen, inte efter ord och utfästelser utan efter handling och resultat. Den kanske tydligaste och mest långtgående genomgången av regeringens resultat och handlingskraft har regeringens eget miljömålsråd stått för. Miljömålen är fastslagna i politisk enighet här i riksdagen från höger till vänster. Miljömålsrådets styrelse utses av regeringen själv och består av generaldirektör för våra största myndigheter. Sverige har 16 miljömål och 72 delmål. I den fördjupade utvärderingen som rådet lämnat till regeringen är det rådets bedömning att endast 1 av 16 mål kommer att nås. De övriga 15 kommer att bli svåra eller omöjliga att nå. Rådet ser så allvarligt på situationen att man har döpt hela den här 400-sidiga luntan till Det är bråttom nu . Vad gör då regeringen när deras eget råd säger att miljömålen inte kommer att nås och att det behövs konkreta åtgärder samt föreslår strategier och hundratals åtgärder? Det är bråttom. Vad gör regeringen? Jo, regeringen bestämmer sig för att dra tillbaka den tidigare aviserade propositionen. De miljömål som hela riksdagen i enighet beslutat om ska nu utredas. Det är ett beslut som fattades utan diskussion med oppositionen. Alla konkreta förslag på åtgärder som rådet föreslår läggs i malpåse. Det blir utredning i stället för handling och passivitet i stället för åtgärder. Detta kanske blir extra tydligt på området för biologisk mångfald. Här drar regeringens egen myndighet Skogsvårdsstyrelsen slutsatsen att målet inte kommer att nås. Miljömålsrådet kommer fram till samma slutsats. Vad gör regeringen då? Jo, man sparkar generaldirektören, skär ned anslagen och skriver en DN Debatt-artikel om att målen visst kommer att nås i strid med expertmyndigheten och i strid med regeringens eget miljömålsråd. Det är bråttom nu, men det som kanske hastar allra mest är att byta regering. Herr talman! Om man inte vet vad man vill kan man inte vara säker på var man hamnar. Det kan tyckas naturligt att alla våra idrottsmän sätter upp mål, kortsiktiga såväl som långsiktiga. Få tror väl att Stefan Holm hade klarat att hoppa över 2,40 utan ribba. Det är något som inte minst utbildningsminister Jan Björklund brukar framhålla. Samma sak gäller naturligtvis nationer. Vill vi fortsätta att vara framgångsrika krävs det ambitiösa nationella och internationella målsättningar. Vi har sträckt ut en hand till regeringen och sagt oss vara beredda att komma överens om ett ambitiöst klimatmål. Vi deltog konstruktivt i regeringens klimatberedning. Tyvärr var inte regeringssidan lika konstruktiv utan använde den mesta av tiden åt att i stället gräla med varandra. I Klimatberedningen reserverade sig Folkpartiet. I stället för beredningsmöten har man krismöten på miljöministerns rum. De borgerliga orkar inte kompromissa med oppositionen utan lämnar ett helt eget förslag. När det här förslaget väl kommer går den ena ministern efter den andra ut och kritiserar de mål och åtgärder som de borgerliga påstod sig vara överens om i beredningen. Man måste ställa frågan: Hur kan ni ena Europa när ni inte ens kan ena den egna alliansen? Ska vi klara klimatkrisen krävs att vi minskar våra utsläpp med 40 procent till 2020 och att vi sedan fortsätter att minska våra utsläpp med 75-90 procent fram till 2050. Två år in i mandatperioden har Sverige fortfarande inget nationellt klimatmål. I Klimatberedningen var den moderatledda sidan överens om att minska utsläppen i Sverige med 30 procent. Det tyckte miljöministern var lite för tufft, så i en tidningsintervju prutade han ned målet till 27, ja, kanske till och med till 25 procent. Det tyckte i sin tur statsministern var lite för tufft och ifrågasatte om vi verkligen behövde något mål över huvud taget. Det är lite pinsamt att regeringen i denna ödesfråga inte ens har kunnat samla sig till ett mål för klimatpolitiken. Carlgren och Reinfeldt vill leda världen och EU men klarar inte ens att samla sig för att leda Sverige. Halva mandatperioden har gått, och regeringen klarar inte ens av att ställa upp ett mål. I andra länder ser det annorlunda ut. London vill minska sina utsläpp med 65 procent och Norge med 50 procent. I Merkels Tyskland vill man minska dem med 40 procent. Hur mycket sämre ska Sverige vara? (Applåder)

Herr talman! Jag blev väldigt glad när Anders Ygeman annonserade att han skulle vara positiv, men det var snabbt avverkat kan man säga. Tog det tio sekunder? Sedan sätter han i gång och viftar och fäktar som en smärre vindkraftspark. Jag tror att miljöministern kommer att erbjuda honom ett hedersmedlemskap i Nätverket för vindbruk efter det här anförandet. När det gäller miljömålsarbetet vet Anders Ygeman att det regeringen gör nu inte är att fila på nya formuleringar i första hand, utan det är att lägga fram propositioner på för miljömålen avgörande områden som klimat, hav, skogsskydd, bebyggd miljö, levande sjöar och vattendrag samt ett rikt djurliv. Här kommer konkreta förslag som går i riktning mot att nå miljömålen. Är inte det en bra ordning i stället för att bara fortsätta och låta allt rulla på, som ni gjorde under de tio år som miljömålen var i funktion?

Herr talman! Nej, Sven Gunnar Persson, jag må fäkta och vad du nu sade att jag gjorde, men det var så här att man i regeringens egen propositionsförteckning hade skrivit att man skulle ta hand om förslagen, de förslag som regeringens egen myndighet kommer med. I stället för handling väljer nu regeringen att inte handla. Det stämmer att det finns några randpropositioner i propositionsförteckningen, precis som Sven Gunnar Persson säger, men ingen av dem har ju presenterats för riksdagen än. Det enda som har hänt är ju att propositioner som har funnits på riksdagens propositionsförteckning i stället har dragits tillbaka. Det är ju verkligheten här i riksdagen. Vi fick 440 sidor med förslag och åtgärder, Det är bråttom nu , och resultatet är att propositionen dras in. Allt hamnar i en utredning.

Herr talman! Det är naturligtvis så att det inte finns någon proposition som har dragits tillbaka. Tidsplanen har förskjutits något. Det kommer att läggas fram en samlad miljömålsproposition när underlaget är tillräckligt bra för att man ska kunna göra det. Under tiden lägger regeringen fram konkreta och tydliga förslag på en rad områden som har avgörande betydelse för att uppfylla miljömålen. Det gäller klimat och hav, biologisk mångfald och så vidare, där vi, efter att den förra regeringen har tövat med till exempel att nå målen för avsättning för biologisk mångfald, nu signalerar genom de åtgärder och överenskommelser som har gjorts att vi ser ut att faktiskt nå det mål som har varit så svårt att nå. Jag tycker, Anders Ygeman, att det är en bra ordning att man bearbetar miljömålen på ett sådant sätt att de blir riktigt bra och håller för en proposition och att man under tiden vidtar viktiga åtgärder som för oss närmare uppfyllandet av målen.

Herr talman! Det här är ett replikskifte som kan gå till historien. Det finns ingen proposition som har dragits tillbaka, säger Sven Gunnar Persson. Det är ett uttalande som Bagdad Bob hade varit stolt över. Den finns på propositionslistan. Den kommer inte att läggas fram till riksdagen under innevarande riksdagsår. Det kan vara så att propositionsförteckningen är felaktig, att det var ett korrekturfel att det skulle komma en miljömålsproposition och att den 400-sidiga fördjupade utvärderingen aldrig har funnits. Men jag tror att det är osannolikt. Sven Gunnar Persson säger att det kommer konkreta förslag från regeringen om biologisk mångfald. Ja, regeringens förslag är superkonkreta. Man sparkar generaldirektören, man struntar i den fördjupade utvärderingen och man skär ned anslagen med ¼ miljard kronor. Det är konkret, men det kommer inte att leda till att miljömålen uppnås.

Herr talman! Du är ändå ganska skön, Anders Ygeman! Du började med att säga att du ska vara nyanserad, och nu har vi hunnit till Bagdad Bob. Jag bara undrar vart vi hinner innan det här slutar! Sven Gunnar Persson tyckte att du såg ut som en hel vindkraftspark, men kom ihåg att propellrar snurrar väldigt snabbt, men på samma ställe. Jag tror inte att detta blir historiskt. Jag har dock en fråga. Du säger att du vill samarbeta med regeringen om 40 procent. Jag välkomnar ett mycket högt mål och en hög ambition, men berätta nu hur du summerar ihop åtgärderna till de utsläppsminskningar du lovar! Vi lyssnade i Klimatberedningen. Ska jag vara ärlig - det vet du också - hade ni väldigt många förslag, men det gick inte att summera dem. Nu har ni presenterat 127 punkter. Ni har inte summerat dem. Ni har inte berättat hur ni ska täcka målen. Vi samarbetar gärna om höga ambitioner. Berätta hur ni ska täcka 40 procent! Där är jag fortfarande mycket nyfiken och undrande.

Herr talman! Jag ska tacka miljöministern för en konstruktiv ansats. De förslag som vi lade fram i Klimatberedningen tillsammans med de förslag som vi har i vår budget och tillsammans med de förslag vi har lagt fram i vår klimatplattform, som ministern uppenbarligen har tagit del av, menar jag summerar till en bit över 40 procent. Vi hade en diskussion inför Klimatberedningen, du och jag på ditt rum, och då gjorde vi så att vi säkrade detta tillsammans med kansliet i Klimatberedningen. Jag känner mig väldigt trygg i att vi kan presentera de åtgärder som krävs och också kvantifiera dem i minskning av koldioxidutsläpp som krävs för att nå 40-procentsmålet. Vill du vara med och diskutera dem gör jag gärna det igen. Vi har inte släppt ambitionen att komma överens med regeringen. Jag kan gärna sätta mig ned med tabeller och kvantifierbara uppgifter, ton för ton.

Herr talman! Jag hör hur du anstränger dig, Anders Ygeman. Det är vällovligt. Jag hör också hur du talar om de där tonnen. Men jag är ledsen: Hittills har vi faktiskt inte sett dem. Vi har inte sett dem i Klimatberedningen - definitivt inte. Det var tvärtom så att det där fortfarande fanns ett mycket tydligt gap. Och vi har inte heller sett dem i det ni har presenterat. Jag vet att några bad riksdagens utredningstjänst titta på er rapport, och jag har det med mig här. Man konstaterar om de 127 punkterna, jag läser högt vad de skrev, "är egentligen bara löst formulerade idéer om vad man kan göra i dessa frågor och specificerar inte i vilken utsträckning de ska göras och vilka konsekvenser de skulle få och hur det i sin tur hänger ihop med utsläpp". Jag vet att man har försökt att få en kvantifiering. Hittills har de som har tittat på det inte kunnat göra det. Du säger att du har kvantifieringarna, men går de att visa så att vi kan se dem, vi och allmänheten?

Herr talman! Ja, självklart! Och vi lär väl kvantifiera dem innan regeringen väljer att komma med sin klimatproposition. Vi gjorde det där kvantifieringsarbetet innan vi satte upp vårt 40-procentsmål, inte efter, för vi ville vara trygga i att vi ska nå det. Men vi kan prata kvantifieringar och vara lite seriösa. Vi föreslår en ganska kraftig satsning på järnvägsutbyggnad i vår närtidssatsning i vår budget medan regeringen föreslår att 74 procent av våra trafikanslag ska läggas på vägar. Då innebär regeringens förslag att vi flyttar över trafik från järnväg till väg. Vår politik innebär att man flyttar över trafik från väg till järnväg. Vi ska naturligtvis räkna på båda effekterna, och båda ska kvantifieras, men vill man göra den kraftiga överflyttning från järnväg till väg som regeringen vill göra måste man ta det på minuskontot. Jag är beredd att med konstruktivt och öppet sinnelag sätta mig ned med regeringen och komma fram till en ambition för både åtgärder och ambitiösa mål. Den handen är helt öppen.

Herr talman! Först av allt, Ygeman, tycker jag inte att man ska blanda in personer i en sådan här viktig debatt om miljöpolitiken. Generaldirektörer har ju ett eget fack, så att säga. Jag vill hålla mig till miljömålet Levande skogar. Jag jobbade väldigt mycket med det under 2005 och 2006. Jag fick ett besked i augusti 2006 beträffande anslagsutformningen då att i varje fall i de fyra nordligaste länen skulle det dröja till 2017-2018 innan man skulle nå de målen. Det har hänt en hel del under de senaste två åren, och jag är alldeles övertygad om att vi kommer att nå betydligt längre. Inte minst genom den framgångsrika förhandling som har skett med statliga Sveaskog kommer det att bli betydligt bättre. Så de här rundpallarna och svepande formuleringarna gäller faktiskt inte området Levande skogar, där jag tycker att det ser förhoppningsfullt ut.

Herr talman! Jag önskar att jag kunde vara lika positiv som Åke Sandström. Låt oss ändå börja med det positiva. Regeringens uppgörelse med Sveaskog är bra, den är produktiv, och från mitt parti välkomnar vi den. Det är ett bra arbete. Det inleddes under vår tid i regeringsställning, men vi hann inte ända fram. Jag är väldigt glad att miljöministern kunde föra det arbetet i hamn. Det har han all heder av. Det förtar emellertid inte det faktum att både Miljömålsrådet och Skogsstyrelsen gör bedömningen att man inte kommer att uppnå målet. Det krävs nya åtgärder. Det förtar inte det faktum att man skär ned anslagen med ¼ miljard i budgeten, och det förtar heller inte det faktum att vi har fler åtgärder och mer pengar i vårt budgetalternativ.

Herr talman! Arbetet går vidare. Vi måste också, i vid mening, ha folket med oss för att kunna genomföra det. Det finns, som bekant, stora problem. Det pågår ytterligare överläggningar med stora markägargrupper, och där spelar staten genom Fastighetsverket en viktig roll. De besked jag fick 2006 var att det skulle ta till 2018. Jag tror att vi kommer att nå betydligt längre än den utveckling av anslagen som fanns under den perioden. Jag ser med förhoppning på att just detta mål ska nå framgång.

Herr talman! Jag önskar, som sagt, att jag kunde vara lika positiv som Åke Sandström och Andreas Carlgren. Problemet är att om man vill ha uppslutning från skogsägarnas sida är det inte säkert att man får en större uppslutning i det arbetet om man har ¼ miljard mindre att jobba med, eller 50 miljoner mindre att jobba med, än det förslag som oppositionen har. Om man inte har alla statliga skogsägare med sig vad gäller möjligheten att byta mark är det heller inte säkert att man når större framgång. Jag skulle vilja säga att regeringen har kommit en liten bit på väg genom uppgörelsen med Sveaskog, vilket är positivt, men det räcker inte för att klara målet. Det krävs mer åtgärder, och det krävs mer pengar. Om man vill veta vilka åtgärderna är finns de att läsa i det socialdemokratiska budgetalternativet.

Herr talman! Jag ska också anstränga mig och börja med att vara lite positiv. Vi får se om jag klarar det längre än tio sekunder, vilket Anders Ygeman enligt miljöministern klarade. Det gäller de satsningar på havet som regeringen kommer med. Där ser jag att ett flertal av våra förslag är med, och det känns mycket bra. Även uppgörelsen med Sveaskog, som också vi haft på förslag, är bra. Det finns alltså en del bra satsningar. I världen finns ett antal kriser, och alla kriser kan vi kanske inte lasta regeringen för. Vi har finanskris, Volvokris, jobbkris som i mångt och mycket ersatt klimathotet som det allt överskuggande problemet i debatten. Självklart står vi inför enorma problem, inte minst i Västsverige där Volvoarbetare, underleverantörer och andra som lever av bilindustrin som huvudnäring nu riskerar att bli av med jobben och ska överleva på sänkt a-kassa, en a-kassa som gör att pengarna i plånboken minskar till hälften. Det är förstås mycket illa. Det är också mycket illa om vi inte kan ha flera bollar i luften samtidigt. Det är mycket illa om vi förtränger de hot som klimatförändringarna utgör. Klimatförändringarna måste vi ta itu med oavsett andra kriser, vilket vi säkert är överens om. Vi måste göra det här hemma men också, förstås, ta ansvar för de klimatförändringar som vi varit med om att skapa i andra länder. Herr talman! Den borgerliga regeringen säger sig vilja storsatsa på klimatbistånd. Det kan tyckas positivt, men tyvärr finns det inga nya pengar i den satsningen. I stället handlar det om en omfördelning av redan utlovat bistånd inom den vanliga biståndsramen. 4 miljarder ska under de kommande åren flyttas från biståndsbudgeten till klimatåtgärder i syd. Det kommer alldeles tydligt att begränsa Sveriges arbete för att minska fattigdom och svält, få fler barn i skolan och till exempel kunna hejda spridningen av hiv/aids. Först ska världens fattiga alltså betala det högsta priset för de klimatförändringar som vi i den rika världen bär huvudansvaret för, och sedan ska de stå för kostnaderna genom att redan utlovat bistånd går till klimatåtgärder i stället för till fattigdomsbekämpning. Vi har sagt det förut, och vi säger det igen: Vi kan inte se det som en satsning. Det är att bestraffa världens fattiga, och det dubbelt upp. Vänsterpartiet har länge sett behoven i fattigare länder, och vi föreslog för ett år sedan att 3 miljarder kronor satsas under tre år på klimatbistånd utöver den föreslagna biståndsramen. Det är bra att regeringen inser behoven, men det är orimligt att det är de fattiga själva som ska betala för dem. Det kan vi inte acceptera. Jag vill därför, herr talman, fråga miljöministern om han tycker att det är rimligt att de fattiga ska betala för våra utsläpp genom uteblivet bistånd. Sedan har jag några efterlysningar. Jag efterlyser ett lokalt investeringsprogram. Ett sådant klimatinvesteringsprogram har funnits under fem år, det lokala klimatinvesteringsprogrammet Klimp, men i maj i år fördelades de sista pengarna. Staten har spenderat sammanlagt 2 miljarder kronor, och för det har vi fått minskade utsläpp med drygt ett ton per år. Det motsvarar nästan 2 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Det är alltså en betydande del. Det är ingen försumbar historia. Nu är klimatinvesteringsprogrammet nedlagt och därför efterlyser jag en verklig, säger verklig, efterföljare till det. Vi är de första att säga att man naturligtvis skulle kunnat utveckla det programmet, och vi tycker att det är oerhört trist att det i stället är avvecklat. Jag finner ingen efterföljare till det och undrar om miljöministern har med sig ett äss i rockärmen vad gäller detta. Herr talman! Jag efterlyser också de energisamtal som den borgerliga regeringen talat om och som Maud Olofsson redan för två år sedan sade att hon skulle bjuda in till. Vidare efterlyser vi ett svenskt klimatmål för hur mycket Sverige ska minska utsläppen på medellång sikt, fram till 2020. Vi efterlyser resultatet av Klimatberedningens arbete, ett arbete som Anders Ygeman berörde och som nu mest verkar förvaras i någon förvaringsbox. Jag hoppas att miljöministern i alla fall har nyckeln till den. Nyckeln till klimatpropositionen, som vi alla väntar på, verkar nämligen näringsministern ha lagt rabarber på. Det är väl den nyckeln som ska låsa upp energisamtalen. Såvitt jag vet har ingenting hänt när det gäller dessa. Jag vill därför fråga miljöministern om sådana samtal förs och i så fall hur, var, av vilka, när de ska vara klara och om de kommer att leda fram till en klimat- och energiproposition i år. Vi väntar med spänning. Vänsterpartiet har som mål att satsa 1 procent av bruttonationalprodukten på klimatåtgärder. Har regeringen ett liknande mål?

Herr talman! Wiwi-Anne Johansson tog upp frågan om klimatinsatser i biståndet. Wiwi-Anne Johansson vet att hela biståndsramen ökar genom att det finns ett enprocentsmål och tillväxten varit god. Därför är det rejält med mer pengar som kommer biståndet till del. De klimatinsatser som görs i form av anpassning och tekniköverföring är starkt fattigdomsrelaterade. De försvagar alltså inte utan tvärtom förstärker fattigdomsbekämpningen i de länder som berörs. Med det internationella engagemang som Wiwi-Anne Johansson visar och den kritik hon framför är det konstigt att hon samtidigt står bakom det som sägs i Vänsterpartiets motion om att dra ned på insatser för internationella klimatinvesteringar. Vänsterpartiet säger också nej till miljöbilspremien och delar av det som ersätter och ska fortsätta arbetet i Klimps anda, nämligen hållbara städer.

Herr talman! För att börja med biståndet var det länge sedan vi förfäktade idén om att biståndet skulle upp till 1 procent av vår bruttonationalprodukt. Då talar vi om det vanliga, generella biståndet. Vi menar att vi på grund av det som vi i de rika länderna ställt till med behöver utöka ramen med de 3 miljarder kronor jag nämnde. Vi är säkert överens om att vi ska ha ett så kallat klimatbistånd. Däremot tycker vi inte att det är de fattiga länderna själva som ska behöva använda pengar som redan tidigare intecknats i hur man ser på och använder bistånd. När det gäller pengar till exempelvis CDM i andra länder är det helt riktigt att vi har lagt mindre än regeringen. Det har vi gjort av det enkla skälet att det inte har visat sig vara en sådan framgångssaga som vi skulle önska. Det är inte så att bara vi satsar i andra länder renar vi där och slipper göra det här hemma. Vi tycker att vi ska satsa på att göra det här hemma.

Herr talman! CDM-projekten är en ganska ny företeelse som är på väg att utvecklas. Kvaliteten höjs hela tiden. Granskningen och skärpningen av kraven pågår också, så att de verkligen ska ge det som de syftar till, nämligen tekniköverföring och möjligheter till fattiga länder att utvecklas utan att det medför de mycket negativa konsekvenser för klimatet som västvärldens utveckling har lett till. Därför tycker jag att det är synd och tråkigt att Vänsterpartiet säger nej till ytterligare satsningar på internationella klimatinvesteringar, inte minst i de fattiga länderna. Jag vill som svar på den synpunkt Wiwi-Anne Johansson gav upprepa att biståndsramen ökar med miljarder kronor. En del av de pengarna intecknas för att i fattigdomsbekämpande syfte göra klimatinsatser.

Herr talman! Eftersom man avsätter 1 procent av bnp ökar naturligtvis biståndet så länge vi har tillväxt. Jag är medveten om det. Men det är också så att behoven ökar, och vi är med och bygger på de behoven. FN-organet FAO manar till politisk och finansiell kraftansträngning för att utrota hungern. Vi har inte mindre att göra för att hjälpa fattiga länder i klimatkrisens spår. Där satsar vi en försvarlig del, utan att begära någonting i utbyte. Vi har en plikt och en skyldighet att hjälpa till där vi har ställt till det. Beträffande miljöbilspremien, som jag tidigare inte hann säga något om, tycker vi att man kanske skulle satsa de pengarna på att konvertera gamla bilar som kommer att rulla runt här i Sverige i åratal till, så att de blir något mer miljövänliga - även om jag egentligen inte vill ta det ordet i min mun när det gäller bilar, för de kan aldrig vara miljövänliga.

Herr talman! Just nu deltar de flesta som är verksamma i det här huset i en stor folkhälsokampanj. Vi promenerar virtuellt till Berlin tillsammans och tävlar lite skämtsamt om vem som ska komma först genom att dagligen rapportera in hur många steg vi lyckas samla in på våra stegräknare. Det faktum att vi arrangerar en sådan här aktivitet betyder att vi är måna om vår egen hälsa. Eller hur, herr talman? Hälsan är viktig för oss alla. Vi månar om vår egen hälsa och om våra näras och käras hälsa. Och vem önskar inte även arbetskamrater och vänner det allra bästa, nämligen en god hälsa? Denna debatt har miljö och klimat som tema. Det är två av de viktigaste förutsättningarna för en god hälsa. Utan ren miljö och ett bra klimat blir det för de flesta problem med hälsan. Utifrån denna inledning skulle jag kunna prata om väldigt många olika sakfrågor. Men jag ska prata om en fråga som politiken verkar ha glömt bort, nämligen den ohälsa som har sin grund i en undermåligt byggd miljö. Ca 300 000 bostäder i landet byggda med krypgrund är fuktskadade. I hela vår byggda miljö, den vara som de flesta av oss vistas i, är närmare 20 procent av alla byggnader drabbade av fuktskador i så pass stor omfattning att det har en negativ hälsopåverkan. Det handlar inte bara om bostäder. Det finns mängder av arbetsplatser och inte minst många skolor som är allvarligt drabbade. Vi har även byggt in många komplicerade material i husen som innehåller kemikalier som inte är testade för den svåra miljö som en fuktskadad byggnad utgör. Till det kommer att vi inte anpassar ventilationen när byggnaderna och deras användning förändras. En lägenhet som byggdes för fyra personer bebos kanske i dag av åtta, men ventilationen är fortfarande avsedd för fyra personer. Ett badrum byggt på 1970-talet dimensionerades för bad och någon enstaka dusch. I dag kanske duschningen pågår flera timmar per dygn med allt vad det innebär av fukt som ska transporteras bort. Många byggnadsmaterial påverkas kraftigt av fukt. Lim, betong, spackel, skivmaterial, lacker, mattor och så vidare som var för sig under torra och ideala förhållanden emitterar ganska harmlösa mängder kemikalier kan när de utsätts för fukt börja interagera med varandra och då helt plötsligt pumpa ut toxiner och till och med bilda helt nya kemiska föreningar. Inomhusluften i en sådan byggnad kan vara väldigt skadlig för hud, ögon, slemhinnor, lungor och andra organ. Så fort det kommer in fukt i en byggnad får man påväxt av mögel i byggmaterialet. Det behöver inte vara farligt, men vissa sorters mögel kan under ogynnsamma förhållanden producera mycket farliga gifter. Stachybotrys är ett exempel på ett mycket farligt mögel som tyvärr ofta förekommer i de här husen. Så länge byggnaden är fuktig trivs möglet rätt bra. Då bidrar det inte i så stor utsträckning till den ohälsosamma inomhusmiljön, utan då överväger effekten från de kemiska emissionerna i byggmaterialen. Men när fuktskadan sedan är åtgärdad och byggnaden är uttorkad börjar möglet vantrivas. Då utbryter en kamp mellan de olika mögelkolonier i byggmaterialet som tyvärr är kvar. Ofta sanerar man alldeles för dåligt, så att det finns sådant material kvar. De olika möglen kämpar mot varandra genom toxiner. De bildar mer gifter och blir ungefär ett par tusen gånger giftigare än de var innan. När möglet så småningom har torkat ut helt och hållet förvandlas det till stoft, damm som flyger omkring i byggnaden under lång tid och kan tränga långt ned i våra lungor och då är extremt toxiskt. Trötthet, svårigheter att koncentrera sig, kliande ögon, rinnande näsor, allmän irritation och så vidare bland skolbarn kan till viss del ha sin förklaring i den usla inomhusmiljö som många skolor har. Allt fler forskare kopplar irritation i slemhinnor, hudutslag och illamående till dålig inomhusmiljö. Enligt expertisen kan de toxiska ämnena från fuktskadade byggmaterial och från mögel även ge ett nedsatt immunförsvar och både akuta och kroniska leverskador. De kan skada nervsystemet och ge hormonrubbningar. Det finns till och med forskning som visar ett samband med cancer. Vad avser regeringen att vidta för åtgärder med anledning av dessa omfattande hälsoproblem? Är regeringen beredd att lagstifta om en minst tioårig hälsogaranti vid nybyggnation? Det vore väl rimligt. Kommer regeringen att inrätta någon form av "sjuka-hus-akut"? Kommer regeringen att införa en haverikommission eller något liknande för den skadliga inomhusmiljö som redan finns? Kommer regeringen att se till att alla de som har drabbats får någon form av upprättelse, någon form av rimligt stöd för att kunna gå vidare i livet? Det är inte bara hälsan som är skadad. För dem som ägt eller äger sin bostad är ofta privatekonomin också raserad. Eller kommer regeringen att fortsätta som den förra regeringen och blunda för de hundratusentals människor som fått sin hälsa och ekonomi förstörd på grund av att vi har undermåliga bostäder, arbetsplatser och skolor?

Herr talman! Jag har en fråga om skogen. Dagens skogsproduktion med god hänsyn utvecklar skogens betydelse som kolsänka. Det finns tydliga forskarbesked, från SLU bland annat, om att en ökad produktion och en ökad tillväxt i skogen är bra för miljön. Jag konstaterar dock att Miljöpartiet i princip säger nej till alla produktionshöjande åtgärder i skogsbruket. Hur går det här ihop? Är inte klimatmålet viktigt att jobba mot utifrån alla olika aspekter och möjligheter? Är det inte viktigt att bidra till klimatmålets uppfyllelse?

Herr talman! Åke Sandströms fråga ger mig möjlighet att fortsätta något på mitt ämne. När det gäller skogen som råvara i byggindustrin bidrar det sätt som vi producerar skog på i dag till en försämrad inomhusmiljö. Vi använder i väldigt stor utsträckning skogsråvara i vår byggda miljö. Den med konstgödsel framdrivna ganska höga produktionstakten av skogsråvara i våra skogar, och det sätt vi sågar och hastigt torkar vår skog till byggnadsmaterial och bräder, innebär att väldigt stor del av kolet i träet omvandlas till socker. Det är därför ett modernt framtaget trä i vår skog på det sätt vi producerar det i dag utgör en gräddbakelse för de bakterier och det mögel som hamnar i byggnaderna och som snabbt växer till när det blir fuktskadat.

Herr talman! Det var kanske inte riktigt samma avdelning som de svarade på. Det är otvetydigt så att en ökad produktion i skogen är bra för miljön. Det finns också en lång rad andra möjligheter att öka produktionen än med konstgödsel. Där delar jag din uppfattning. Det nationella träbyggnadsprogrammet har varit framgångsrikt. Tydliga forskarrapporter har också givit för handen att där man kan utöka det industriella träbyggandet på rätt sätt är det också bra för miljön. Där får vi nog förlita oss till forskarna.

Herr talman! Jag tycker absolut att vi ska förlita oss till forskarna. Men inomhusmiljön är inte oväsentlig när vi väljer byggmaterial. Att öka skogsproduktion på ett sådant sätt att vi skapar dåliga förutsättningar för inomhusmiljö är inte hållbart. Det finns många forskningsaspekter på problematiken med ökad skogsproduktion. Ska vi bara producera skog för kolsänkor spelar det naturligtvis ingen roll vilket innehåll du har i träet. Men om du ska producera skog för att använda skogsråvaran till exempel inom industrin för sågade virkesvaror är det viktigt hur vi producerar skogen för att träet ska fungera i den miljö vi bygger in det i.

Herr talman! Det Jan Lindholm tar upp är väldigt angelägna frågor. Även om det inte byggs lika mycket nu som tiden före 2006 måste vi lära oss mer om hur vi bygger och vad vi bygger. Jag är själv mögelallergiker, så jag vet hur besvärligt det kan vara. Jan Lindholm ställde en fråga till regeringen: Vad gör man åt den här frågan? Jag vill fråga Jan Lindholm: Har du frågat tidigare utan att få några svar från regeringen? Här sitter ändå vår miljöminister tyst.

Herr talman! Jag har tagit upp frågan. Jag har försökt intressera politiker här i riksdagen. Jag har till exempel arrangerat ett seminarium med forskare från flera länder här i riksdagen. Men tyvärr behagade inte någon representant från regeringssidan närvara. Jag har upplevt att man är väldigt ointresserad av den här frågan. Det är därför som jag inledde med att säga att jag tänkte ta upp en fråga som jag tycker att politiken verkar vilja glömma bort. Det gäller trots att jag vet att den berör väldigt många människor. Det är ett oerhört stort mörkertal i detta. Det är mycket på grund av att det handlar om privatekonomin. Man vill helst inte att någon ska få reda på hur illa det är ställt, speciellt i bostadsrättsföreningar. Där drabbar det inte bara en själv utan också alla andra.

Herr talman! Jag delar Jan Lindholms uppfattning att det måste vara någonting som man tar tag i med kraft. Jag hoppas att miljöministern när han nu får hålla sitt anförande, och har fyra minuter längre talartid än Jan Lindholm, tar chansen att använda åtminstone en minut till den här viktiga frågan. Håller inte Jan Lindholm med mig om det?

Herr talman! Jo, tack, jag håller med om det. Jag inväntar nästa anförande, så får vi se.

Herr talman! Vi är många som med nyfikenhet de senaste dagarna har följt det framväxande samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nu förstår vi vad det handlar om. Jag har fört många och långa interpellationsdebatter med Jan här i riksdagen. Jag välkomnar dem, och jag är övertygad om att vi också kommer att ha fler. Just nu finns en stor finansiell oro ute i världen. Vi ser krisrubrikerna runt om oss. Många ställer också frågan: Kommer nu klimatåtgärderna att få vänta? Svaret är att klimatkrisen är verklig. Den sitter inte i väntrummet och väntar på sin tur, och den kan inte argumenteras bort på Wall Street. Det gör också att svaren på klimatkrisen måste ges här och nu. Vi vet att det inte finns några långsiktiga lösningar på den ekonomiska krisen om vi inte också löser klimatkrisen. Därför är det investeringar i lågutsläppsekonomi, nya jobb med nya gröna företag som växer fram och nya marknader som erövras som ger svaret. Sverige ska vara förebilden i den omställningen. När det ska utvärderas vad vi har gjort sägs det ofta att det händer så lite. Men kom ut en stund i den svenska verkligheten och andas frisk luft bortom politikerretoriken. Det vore inte så dumt. Ta er till exempel ut i Vindkrafts-Sverige. Där planeras i skogslänen Västernorrland och Jämtland 400 vindkraftverk i sju vindkraftsparker. I markbygden utanför Piteå i Norrbotten planeras att 1 100 vindkraftverk ska växa fram. Två stora vindkraftsparker byggs upp i Vindpark Vänern. Regeringen gav nyligen tillstånd till världens största vindkraftspark till havs vid Stora Middelgrund utanför Halmstad. Vi förbereder nu nästa steg efter de gröna elcertifikaten med att också ta bort regelkrångel och dubbelprövningar för att få fram besluten ännu snabbare. Förra året ökade vindkraftens kapacitet fyra gånger snabbare än normalt. Under första året med alliansregeringen har vi ökat antalet vindkraftverk med nästan lika mycket som skedde under förra mandatperioden. Under alliansregeringen ökar vindkraften mer än någonsin i Sverige. Kom med ut i Miljötekniks-Sverige, där nu mängder av nya lösningar växer fram. Nu tas stegen för att utveckla nästa generation energi- och klimatlösningar. Regeringen bidrar genom att satsa ytterligare 875 miljoner kronor just till att hjälpa att ta steget från utveckling på ritbord till det som är kommersiell försäljning. Vi satsar på att få fram användning av energitekniker som ännu inte bär sig på marknaden. Det gäller till exempel solceller och biogas med 339 miljoner kronor. Det gäller också hållbart byggande där vi kombinerar de olika spjutspetslösningarna för miljötekniken i hela system för stadsbyggande med 340 miljoner kronor. Följ med ut i Miljöbils-Sverige, där etanolförsäljningen förra året ökade med 70 procent. Vi kommer inom kort att kunna tanka biogas i mer än dubbelt så många tankar på dubbelt så många ställen som förut. Vi är på väg att täcka området nere från landets södra spets upp till de norra delarna. Vi presenterade förra året det mest miljöstyrkande klimatskattepaketet hittills. Vi lägger nu varje år 450 miljoner kronor på fordonsindustrin för att få fram de nya modeller som ska lägga oss i framkant. Var tredje ny bil som säljs från en bilförsäljare är en miljöbil. Vi leder miljöbilsligan i Europa, och världens bilindustri vill presentera sina modeller här i Sverige. Vi ärvde Europas största och törstigaste bilpark. Under alliansregeringen minskar nu de svenska utsläppen från nya bilar mest i hela Europa. Ta oss ut i Järnvägs-Sverige. Vi presenterade i budgeten den enskilt största satsningen på infrastruktur som någonsin har gjorts i en budgetproposition. Perronger förlängs, dubbelspår byggs, växlar justeras och tider anpassas för att mer gods ska kunna köras på järnvägarna. Fakta är att under alliansregeringen ökar godstransporterna på järnväg och är nu större än någonsin, och under alliansregeringen byggs järnvägarna ut för fullt. Vi har Botniabanan, där en ny sträckning invigs just i dag uppe i norr, Ådalsbanan och Haparandabanan. Nere i söder lägger vi nu pengar till Emmaboda och Karlskronasträckan som ger kraftigt ökad tågkapacitet i sydöstra Sverige. Vi kan också ta oss bort till västra Sverige. Där rustar vi sträckan Nykroppa-Kristinehamn så att vi kan frakta gods och personer från Dalarna och Bergslagen. Alla de tre storstadsområdena har stora satsningar för att kollektivtrafiken ska kunna ta fler pendlare och passa tiderna bättre. Titta bara på Stockholm! Genom Citybanan fördubblas järnvägskapaciteten i Stockholm. Dessutom rustas Nynäsbanan. Årstabron förstärks. Tvärbanor byggs på ett annat sätt än tidigare. 80 procent av kollektivtrafiken går på väg. När vi fyller igen hålen efter det dåliga vägunderhåll som den förra majoriteten lämnade efter sig är det en stor satsning på kollektivtrafik. Under alliansregeringen ökar resandet med kollektivtrafiken. Statistiken visar att aldrig tidigare har så många valt att använda tåg och buss. Eller kom med ut till havets och kusternas Sverige! Titta på allt det vi nu måste göra för att rädda Östersjöns miljö! Barn måste kunna bada vid Östersjöns stränder utan att behöva kliva ned i frätande grön sörja, som man brukar tvingas till vid Gotland. Vi ska kunna lämna över levande bottnar och rena stränder kring Östersjön till nästa generation av barn och barnbarn. Det kommer att ta tid. Jag var förvånad när jag kom till Miljödepartementet och såg hur lite pengar som gick att spåra i budgeten. Därför lade vi direkt på ½ miljard. Nu lägger vi på ytterligare lika mycket så att det blir en havsmiljömiljard som förverkligas under alliansregeringen. Det leder till stora satsningar på rening genom nya våtmarker, som är naturens egna reningsverk, fånggrödor och skyddszoner. Vi vill se snabba resultat, och vi prövar även projekt för att syresätta bottnar eller fiska ut skarpsill. Vi ska visa på ledarskap för att hindra fortsatt övergödning. Som exempel kan man också titta på de mängder av tvättmedel med fosfater i som har sålts under årens lopp i Sverige. Den 1 mars förbjöds de. Titta i butikshyllorna i dag; ni hittar inte de tvättmedlen längre! Om övriga länder runt Östersjön skulle följa oss skulle utsläppen av fosfater minska med en femtedel. Dessutom har vi antagit en aktionsplan för Östersjön tillsammans med Östersjöstaterna som går längre än någon gång tidigare. Kom ut i Miljöskogs-Sverige! Riksdagen här har beslutat att skydda 400 000 hektar skog från statens sida till 2010. När vi tog över regeringsmakten talade myndigheterna om för oss att det var omöjligt att nå det målet med det som hittills hade gjorts. Då omprövade vi politiken. Sveaskogs avsättning innebär bara den 70 000 hektar, och det innebär i sin tur att Naturvårdsverket slipper sätta av 200 miljoner kronor varje år, som de hade planerat göra för att köpa in den marken. Förra mandatperioden skyddade staten totalt 67 000 hektar. Under den här perioden har vi redan efter halva tiden skyddat 107 000 hektar. På halva mandatperioden har vi alltså skyddat en och halv gång så mycket som vänstermajoriteten klarade under förra mandatperioden. Det visar statistiken. Under alliansregeringen skyddas mer skog än någonsin. Anders Ygeman tog upp Miljömålsrådet. De har utvärderat resultaten. Det presenterades i början av 2007. Det är era resultat som har utvärderats. Dessutom är ingen proposition tillbakadragen, som nu har klargjorts. Men det finns en propositionslista som redovisar havsproposition, klimatproposition och en proposition för att nå målet Levande skogar. Alla dessa kommer dessutom att komma i förtid och med förtur. Vi skickar fram förslagen snabbare än vad som var tänkt enligt den ursprungliga tidtabellen. Ta er också ut i Europa! Jag har en fråga till er som aldrig talar om Europa. Vilket ledarskap ska ni kunna visa där, i det som är vår viktigaste miljöplattform för framtiden? (Applåder)

Herr talman! Andreas Carlgren låter som om han själv har stått bakom de här förslagen. En del av det som har räknats upp har handlat om långsiktighet, så det var beslut som fattades innan den här regeringen tillträdde. Det som han inte berättade om är det som var aviserat och som man nu kommer att lägga ned. Hörde jag till exempel miljöministern nämna gröna jobb? Det var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som var väldigt lyckosam. Jag hörde också att miljöministern talade om Västsverige. Åk då ut i Miljö-Sverige och prata med länsarbetsnämnden där och även Skogsstyrelsen och hör efter hur många som kom i riktiga jobb efter åtgärderna! Det är otroligt viktiga insatser för både miljö- och kulturvärde som i stor utsträckning ledde till jobb och utbildning.

Herr talman! Jag tycker att det är lätt att säga att flera bra saker gjordes under den förra regeringen. Visst är det så! Vi har till exempel pekat på de gröna certifikaten, där Centern var pådrivande men där vi fick ett beslut. Nu fullföljer alliansregeringen det. Det är ett sätt att skapa långsiktighet. Men jag tror att ni skulle vinna i trovärdighet om ni lite oftare kunde erkänna att allt inte började med socialdemokratin. Det var trots allt inte ni som vaknade upp för miljöfrågorna i Sverige. Det vore klädsamt att någon gång erkänna hur sent omvändelsen kom. Däremot säger jag gärna att gröna jobb är viktiga. Men det illustrerar också en del av hela skillnaden mellan de två alternativen i svensk politik - vänstersidan och alliansregeringen. Vi vill inte se gröna jobb som en arbetsmarknadsåtgärd. Vi vill se det som någonting som växer fram i starka växande företag, miljöteknikmarknader som växer och ny teknik där Sverige erövrar nya möjligheter. Det är därför vi flyttar pengarna från gamla bidragssystem till de åtgärderna.

Herr talman! Jag ser att samhället också måste ta ett ansvar där man ser till exempel arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De riktade sig här särskilt till dem som står långt från arbetsmarknaden och var långtidssjukskrivna. Men genom att de fick vara ute i skogen och så vidare kom de mycket snabbare in i utbildning och jobb. Åk gärna ut i Miljö-Sverige och ta del av de resultaten! Ni ger dubbla signaler. Miljöministern säger att det är viktigt med långsiktighet. Med den utredning som nu är tillsatt för miljömålen är det många ute i Miljö-Sverige som känner sig oroade. En sådan omställning som vi har gjort med miljöbalk och miljömål är inte gjord i en handvändning, utan den måste sträcka sig över mandatperioder. Det finns många som har gjort grundliga jobb i regioner och i kommuner som känner sig oroade. Hur går vi vidare? Det skulle vara bra att få ett svar på det. Ska vi ha miljömål med den här strukturen eller ska hela strukturen göras om?

Herr talman! Carina Ohlsson illustrerar verkligen den stora skillnaden mellan oss. Vi tror inte att det är arbetsmarknadspolitik som är lösningen vare sig för nya jobb i Sverige eller för miljöpolitiken. Det är en tillfällig åtgärd bara för att vi ska klara det hela tillfälligt. Poängen är att vi nu ska bygga upp en ekonomi som i stället bygger på miljölösningarna, där vi investerar i det som är lönsamt och där miljön blir mer och mer lönsam. Men precis som du säger ska staten ta ansvar för att se till att det kommer fram. Det är det vi nu gör, och i mycket högre grad än tidigare. Dessutom lägger jag märke till att du inte alls försöker rubba den bild jag gav av allt som går framåt. När det gäller Miljömålsrådet och utvärderingen kan jag lugna alla på den punkten. Det är alldeles uppenbart att de direktiv vi har gett till utredaren, som ju är en tidigare medarbetare till Margot Wallström, bygger just på det som Miljömålsrådet själv har framfört. Jag skulle vilja påstå att direktiven till kanske tre fjärdedelar innehåller det som Miljömålsrådet själv har pekat på.

Herr talman! Det är verkligen intressant att höra miljöministern, en företrädare för en moderatledd regering, stå här i kammaren och berömma investeringen i Botniabanan. Det om något kommer att gå till historien. Men jag reagerade faktiskt när ministern orerade om den oerhörda satsningen på 417 miljarder i propositionen rörande transporter för framtiden. Det är väl ändå så att de här 417 miljarderna inte ens täcker uppräkningen av lönekostnader och inflation på det beslut som vi tog här i kammaren under riksdagsåret 2001/02. Egentligen är det inte mer pengar, men det är en annan tid.

Herr talman! Det är fascinerande att höra detta försök att hela tiden misstänkliggöra det vi gör. Ni kan visserligen inte kritisera att vi nu fullföljer Botniabanan - men ni vill ändå misstänkliggöra oss för att vi egentligen inte ville det. Ursäkta mig! Jag vet ju vilka partier som har varit med hela vägen och stött detta program, redan på 90-talet. Nu genomförs politiken konsekvent under alliansregeringen. Är det inte någon gång dags att ställa sig upp och säga: Detta är bra! Det är precis långsiktighet som miljön i Sverige behöver. Ska det vara så att allt bara rycks undan, mattan försvinner varje gång vi byter regering? Skulle det vara bra? Nu genomförs ju projekten ett efter ett. Jag hörde att du inte dementerade ett enda av de projekt jag nämnde. Det är det som också ger resultat i det ökade kollektivresandet. Jag hörde att du inte sade emot på den punkten. Det enda som togs upp var prisuppräkningen. Men vi vet ju att vi också har betalat de skulder ni lämnade efter er, de tomma hål ni lämnade i infrastrukturen.

Herr talman! Vi kan stå här och diskutera tomma hål eller vi kan diskutera tomma löften. Vi kan också diskutera andra saker som har sagts tidigare här i kammaren om just satsningen på Botniabanan och andra infrastruktursatsningar. Tala om för mig: Vad är det för miljötänk med att man satsar så mycket pengar på vägar i stället för på järnvägar? Varför pratar inte miljöministern om att öka transporterna på sjön, vilket faktiskt skulle ge många miljöfördelar?

Herr talman! Jag skulle vara den första att välkomna att också sjötransporterna ökade än mer. Det är därför som det också är en del av regeringens samlade politik för alla de olika transportdelarna. När det sedan gäller järnvägarna görs nu de stora satsningarna. Jag tycker att det framgick väl av det jag sade att fyra femtedelar av kollektivtrafikresandet går på väg. Det är också viktigt att vägar som det ska köras på faktiskt fungerar. Kom ut i Sverige och se hur verkligheten ser ut på tjälskadade vägar, se vad det innebär för skogsindustrin när man inte har tillräcklig möjlighet att leverera! Det slår till sist också mot miljöpolitiken därför att en bra miljö också vinner på en bra ekonomi. De två kommer att och ska stå i samklang med varandra. Det är precis den politiken vi för.

Herr talman! 75 procent av regeringens direktiv till utvärdering av miljömålen kommer från Miljömålsrådet. Allvarligt talat, utvärderingen heter Miljömålen - nu är det bråttom! Tolkade miljöministern det som ett skäl till att skjuta upp hela miljömålspropositionen i ett år? Man föreslår över hundra åtgärder. Inga av dem kommer i den propositionen. Var det så det skulle tolkas? Statsrådet kräver att oppositionen ska kvantifiera varje åtgärd i ton koldioxid. Trots tio minuters talartid klarade inte Andreas Carlgren att kvantifiera regeringens mål för klimatpolitiken. Vart vill ni nå? Ni vill leda Europa till minskningar, vad är ert mål för Sverige? Slutligen satsar ni 74 procent av närtidssatsningen på att bygga nya vägar, hur stor omflyttning tror statsrådet att det kommer att ge till kollektivtrafik?

Herr talman! När det gäller miljömålen är det tvärtom så, Anders, som framgick av det jag sade, att vi kommer att ta fram propositioner med förtur som gäller några av de absolut största miljömålen. De täcker ännu större procentsatser än de vi har talat om när det gäller miljömålen för bland annat klimatet, havet och skogen. Dessutom talar jag om att Miljömålsrådet pekar på en rad frågor som måste besvaras av en utredning. Det är precis det som sker. Jag noterar att den som kritiserade det var det tidigare socialdemokratiska statsrådet som vi hade som ordförande. Jag tror att vi alla tjänar på att de ordförande som vi utser tvärs över blockgränserna inte agerar partipolitiskt. Jag vet hur du har uttryckt dig när det gäller miljöbilarna, till exempel när du bara sade: Jag tycker att miljöbilspremien är en dålig idé. När vi nu ser resultatet av vad den åstadkom kan du inte ställa dig upp och upprepa det uttalandet, Anders.

Herr talman! Jag noterar att statsrådet inte svarade på några av mina frågor. Vad är regeringens miljömål? Hur stor blir omflyttningen från vägar till kollektivtrafik när man satsar 74 procent av åtgärderna på att bygga nya vägar? Det vore kanske klädsamt att försöka samla sig till ett svar på de frågorna. Jag tror inte att andemeningen i att "nu är det bråttom" var att propositionen skulle skjutas ett år på framtiden. När det gäller miljöbilspremien verkar statsrådet och jag ha samma uppfattning, för statsrådet lägger nu fram en budgetproposition där miljöbilspremien avskaffas.

Herr talman! Jag konstaterar att när det gäller klimatmålen har vi olika sätt att arbeta med frågor. Jag ser till att jag har täckning för de mål jag presenterar. Den dag vi presenterar också vad den nationella siffran ska vara ska jag se till att vi har täckning för den siffran. Vi kommer inte att göra som ni hittills har gjort. Ni klubbar till en siffra - den här yxades ju till förra hösten - innan ni har något som helst att presentera som förslag. Hittills har ni inte presenterat det som täcker målen. Jag väntar fortfarande med stor nyfikenhet på den redovisning som jag och naturligtvis också allmänheten ska få. Innan ni har gjort det tycker jag att det skulle vara klädsamt, för att använda ditt uttryck, att ligga lite lägre. Vem bryr sig om höga procentsatser där det inte finns täckning? Jag tycker att just så höga klimatambitioner är bra. Det enda som ifrågasätts är om det går så snabbt. Där är du fortfarande svaret skyldig.

Herr talman! Till att börja med har jag en kommentar till vem som var först och vem som gjorde vad när det gäller Botniabanan. År 1965 lade Gunnar Hedlund fram en motion, inte i denna kammare men i riksdagen, om en väg utefter Norrlandskusten. Jag vill flytta fokus till en fråga om Volvo och det utomordentligt allvarliga som händer där och i Västra Götaland. Det gäller Volvos teknikutveckling där jag ser ett besked via TT om att gasbilar ska lyfta Volvo ur krisen. Delar miljöministern den synen? Rimligen måste vi vara överens om att bygga ut systemet med mackar. Det behövs möjligen en översyn av pumplagen och ett forskningsprogram så att vi kan vara mer flexibla i användningen av alla de råvaror som borde få ingå i en produktion av biogas för bilindustrin.

Herr talman! När det gäller Åke Sandströms fråga vill jag säga att regeringen för närvarande bereder förslag om biogasproduktion. Det gäller både det vi i propositionen har presenterat när det gäller de 339 miljoner kronor som också kommer att finnas tillgängliga för att utveckla bland annat biogas och det uppdrag Jordbruksverket har haft att ta fram möjligheter också till gödselproducerad biogas. Det gäller självklart också stödet för infrastruktur, där fortfarande mycket pengar finns att söka så att långt fler biogastankställen kan etableras. Jag välkomnar de tankar från Volvos sida som också beskrivs. Regeringen har för närvarande överläggningar med Volvo när det gäller fordonsindustrin och de villkor som kommer att vara viktiga både för att skapa miljöutveckling och för att lösa problemen för Volvo.

Herr talman! Tack för svaret. Finns någon preliminär tidsplan för när förslagen kan vara färdiga?

Herr talman! Nu arbetas det med mycket högt tempo. Det beror på hur situationen ser ut både i företaget och för regeringen. Men jag vill vara tydlig med att vår hållning har varit att det i huvudsak är företagets - ägarens - ansvar att lösa de problem som finns. Vi välkomnar om man igen vill satsa på biogasdrivna bilar. Men staten ska stå mycket tydligt för det som är statens roll. Den har vi markerat med de konkreta förslag och den hållning vi har valt att beskriva i budgeten och där beredningsarbete pågår liksom överläggningar med Volvo.

Herr talman! Miljöministern sade inledningsvis att världen är större än Sverige. Han tycker att vi ska se ut i Europa. Jag upprepar att jag tycker att världen är större än Europa. Jag vill ha svar på min fråga om klimatbiståndet. Tycker miljöministern att det är rimligt att det är den ordinarie biståndsbudgeten och de fattiga människorna som ska betala för de klimatförändringar som vi har ställt till med? Vad har hänt med det framgångsrika klimatinvesteringsprogrammet? Är det verkligen frågan om hållbara städer som ska ersätta programmet? När kan regeringen tänka sig att bli överens om ett svenskt klimatmål? Det ser vi fram emot. Blir det några samtal, och kommer det en klimat- och energiproposition?

Herr talman! Låt mig först säga något om biståndet. Det är ett populistiskt sätt att beskriva det som nu görs. Sanningen är att jämfört med länderna i världen ger Sverige ojämförligt högre bistånd. När jag reser runt i världen är vi ett av fem länder i världen som uppfyller FN:s 0,7-procentsmål. Därutöver ger vi upp till 1 procent av bni. Precis som Sven Gunnar Persson har sagt fylls det på med mycket pengar varje år. Det är sannerligen fel att beskriva det som att det är de fattiga som får betala för de insatser vi gör för klimatet. Jag vill tydligt och klart säga när det gäller klimatet att vi redan har sagt att vi ska sikta på att genomföra det högsta mål som EU har satt, som i sin tur är det högsta mål som har satts av någon ländergrupp i världen. Vi kommer att ha de lägsta utsläppen per capita i Europa redan 2020. Tidtabellen är mycket beroende av hur snabbt klimat- och energipaketet antas i EU.

Herr talman! Jag förstår inte indignationen när det gäller klimatbiståndet. Jag vet också att om bnp går upp ökar biståndet till 1 procent av bruttonationalprodukten i kronor och ören räknat och att vi betalar mer än de flesta andra länder i det vanliga biståndet. Finns det diskussioner om att vi ska börja urholka och sänka vårt enprocentsmål? Det är vad vi håller på med om vi börjar använda biståndet till alla möjliga olika andra insatser än vad det vanligtvis har varit avsatt för. Finns det en sådan diskussion inom regeringen?

Herr talman! Det finns självfallet inga planer på att urholka biståndet. Än en gång; det är bara ett populistiskt sätt att beskriva det. När jag reser i världen skiljer Sverige ut sig fullständigt i de satsningar som görs. Jag träffade världens miljöministrar i Warszawa i går och i förrgår. Det stora temat var hur vi ska förbereda miljö- och klimatkonferensen i FN:s regi i december. Sverige nämndes gång på gång som det stora exemplet på dem som gör de stora insatserna. Vi fyller på för det anpassningsarbete som behövs, och det skiljer ut sig totalt jämfört med övriga världen. Ni sitter med en helt felaktig bild här hemma i Sverige. Vad gäller klimatmålet är det väl ingen hemlighet att det just nu är svårt att få igenom EU:s klimat- och energipaket. Tyvärr har inte alla länder samma höga ambition som Sverige. Det är ändå en mycket viktig förutsättning för den proposition jag kommer att lägga fram så fort möjligheterna har skapats i EU-arbetet.

Herr talman! Jag tänkte anknyta till det senaste miljöministern sade. Tack för ett bra, inspirerande och innehållsrikt anförande. Vi har hört att det kärvar i klimatförhandlingarna. Det sade miljöministern i sitt anförande. Vad gör Sverige för att överenskommelsen som tidigare har nåtts inte ska urholkas i ljuset av finanskrisen? Miljöministern påpekar mycket riktigt att vi med stor sannolikhet kommer att nå arealmålen när det gäller avsättningar av skyddsvärd skog om vi får till stånd ytterligare åtgärder. Överenskommelsen med Sveaskog är ett viktigt steg. Hur går vi vidare? Vilket arbete pågår med andra myndigheter och skogsbolag på området?

Herr talman! När det gäller klimat- och energipaketet har alla berörda ambassader fått instruktioner om att hålla kontakt med respektive land. I alla våra ministerkontakter tar vi upp denna fråga. Sverige är mycket drivande för att EU självklart ska behålla sina höga ambitioner på klimatområdet. Det är det ledarskap vi ska utöva i världen. EU:s trovärdighet hänger mycket på detta. Jag är också övertygad om att när väl det som nu är kärvt har klarats av har vi också antagit paketet. Jag räknar med att det sker före årsskiftet. När det gäller skogsmålen kommer vi att lägga fram en proposition nästa vår. Den kommer att innehålla både ökade möjligheter för enskilda skogsägare att göra ökade insatser och en tydlig uppmaning till bolagen att engagera sig mer för den del de ska bidra med. Vi kommer också att ytterligare titta på möjligheterna för det som staten själv kan göra med sin egen mark.

Herr talman! Det var trevligt att höra att ministern har så mycket tid att vistas ute i den friska härliga miljön - den friska luften. Det är tyvärr inte verkligheten för de flesta människorna i vårt samhälle att ha tid för skog, vindkraftverk eller sjöar på det sätt ministern berättade om. Om ministern inte känner till det är den verklighet de flesta människor vistas i den byggda miljön. Den genomsnittlige medborgaren i det här landet tillbringar 90 procent av dygnet inomhus. Det finns många skäl till att det har blivit mer och mer så. Vi planerar och bygger våra samhällen med alla möjliga nya inomhusfunktioner. Min fråga handlar om den miljö som jag inte får diskutera med bostadsministern utan måste diskutera med miljöministern. Jag antar att regeringen gör den prioriteringen. Är regeringen beredd - oavsett vilken minister som är ansvarig - att göra någonting åt den inomhusmiljö som faktiskt de allra flesta människor i det här landet i huvudsak vistas i?

Herr talman! På Jan Lindholms fråga om vi är beredda att göra något är svaret självklart ja. Det finns tydliga uppdrag till de ansvariga myndigheterna att bevaka det som ligger inom miljömålen. De föreslår också de åtgärder som behöver vidtas på området. Vi följer detta hela tiden. Dessutom har vi lagt stora pengar på att forska fram de nya material som är en del av förutsättningen för att lösa problemen. Däremot om Jan Lindholm menar att vi ska genomföra den form av akuta åtgärder och garanti som han föreslog är svaret nej. Jag konstaterar att alliansregeringen ökar användandet av vindkraften mer än någonsin. Det är bra. Järnvägen byggs ut för fullt. Utsläppen från nya bilar minskar mest i hela Europa här i Sverige under vår ledning. Godstransporterna ökar under alliansregeringen. Kollektivtrafikresandet ökar under alliansregeringen. Vi förverkligar havsmiljömiljarden. Det är mycket stora miljöframgångar. Möjligen skulle det vara bra för ett miljöparti att också någon gång berömma detta.

Herr talman! På Jan Lindholms fråga om vi är beredda att göra något är svaret självklart ja. Det finns tydliga uppdrag till de ansvariga myndigheterna att bevaka det som ligger inom miljömålen. De föreslår också de åtgärder som behöver vidtas på området. Vi följer detta hela tiden. Dessutom har vi lagt stora pengar på att forska fram de nya material som är en del av förutsättningen för att lösa problemen. Däremot om Jan Lindholm menar att vi ska genomföra den form av akuta åtgärder och garanti som han föreslog är svaret nej. Jag konstaterar att alliansregeringen ökar användandet av vindkraften mer än någonsin. Det är bra. Järnvägen byggs ut för fullt. Utsläppen från nya bilar minskar mest i hela Europa här i Sverige under vår ledning. Godstransporterna ökar under alliansregeringen. Kollektivtrafikresandet ökar under alliansregeringen. Vi förverkligar havsmiljömiljarden. Det är mycket stora miljöframgångar. Möjligen skulle det vara bra för ett miljöparti att också någon gång berömma detta.

Herr talman! Vi har så lite tid att beröra dessa saker utan jag får i stället ställa frågor. Jag tackar för de tydliga svaren, och jag tar med mig dem. Under anförandet räknade ministern upp ett antal olika projekt när det gäller infrastruktur som han vill satsa på. Motivet är att vi ser att Sverige mer och mer blir ett råvaruproducerande land. Vi har stora fyndigheter, nya fyndigheter som eventuellt ska exploateras eller som är på väg att exploateras, och ska vi klara det krävs naturligtvis att en ökad del av godset lastas över på järnväg och att vi inte fortsätter att transportera det på landsväg i den utsträckning vi gör. I det systemet finns flaskhalsar. Ministern kanske känner till att jag kommer från Dalarna. Den högst belastade delsträckan i det svenska järnvägsnätet finns mellan Falun och Borlänge. Jag hörde inte frågan om något dubbelspår där. Kan ministern lova mig ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge? Där kör man, enligt de ansvariga, i dag fler tåg än man teoretiskt klarar av.

Herr talman! Det är infrastrukturminister Åsa Torstenssons ansvar att svara på den sista frågan, och svar kommer också att ges när vi har arbetat med regionerna för att ta fram förslag utifrån vad de önskar. Jag konstaterar bara att just med den produktion vi båda vill se, i det som för Miljö-Sverige framåt, tror jag inte att det är en framkomlig väg att vi ska arbeta mindre, vilket är Miljöpartiets själva idé. Detta är en del av själva kärnan i er politik: Vi ska arbeta mindre, vi ska gå hem tidigare från jobbet, vi ska helst ta ledigt något år under livet också. Jag tror tvärtom att Sverige ska arbeta, ha lönsamma företag som driver utvecklingen, vinner nya marknader, vinner mer export för miljöteknik, säljer mer miljöteknik, uppfinner ny miljöteknik - detta tror jag är en del av det som kommer att ge oss fortsatta stora framgångar på miljöområdet.

Herr talman! I Aftonbladet måndagen den 6 oktober var det en ganska intressant debattartikel med rubriken "Östersjöavtal hotar svenska jordbruket". Jag citerar: "Miljöministern skrev i november 2007 på ett 'avtal för att rädda Östersjön' - uppenbarligen utan att kostnaderna för Sverige, konsekvenserna för jordbruket, osäkerheten i underlaget och alternativa strategier utretts." - - - "Alltså: Östersjön står inte på randen till en kollaps och det finns ingen anledning till dyra, förhastade och dåligt underbyggda åtgärder." Min fråga är: Delar miljöministern denna uppfattning?

Herr talman! Jag menar tvärtom att miljösituationen i Östersjön är fullständigt alarmerande krisartad. Jag vet att jordbrukare i Sverige vill vara med och rädda Östersjön. Det är till exempel därför man gör så mycket inom projektet Greppa näringen, ett projekt där man minskar utsläppen på sin egen gård, men där det samtidigt finns en kunskap som vi också vill kunna exportera till andra sidan Östersjön, där man gör väldigt mycket mindre. Det är därför vi också satsar så mycket på våtmarker - naturens egna reningsverk, som jag sade. Vi satsar på fånggrödor och skyddszoner som samlar och lagrar och renar vattnet innan det rinner ut i sjöar och hav. Vi vill se snabba resultat. Det är därför vi också har överläggningar med jordbrukssektorn liksom med de andra delarna av samhället. Vi ska ha levande jordbruk och levande hav. Vi ska också ha de bidrag som krävs från reningsverk och industrier och andra som släpper ut i det svenska samhället.

Herr talman! Jag försöker också vara lite positiv. Jag tycker också att Greppa näringen är bra, både för Sverige och för andra länder. Det är bra att vi delar med oss av vår erfarenhet av det vi är duktiga på. Jag skulle bara vilja se lite mer ledarhatt, som miljöministern säger. Jag har inte sett så mycket av den, men jag skulle gärna vilja se den. Jag vill ändå ställa en fråga: Var ska åtgärderna göras? Är det viktigare att man gör det någon annanstans, eller har Sverige också ett ansvar enligt den plan som Helcom har antagit, att vi faktiskt har en ansvarsfördelning? Jag har ibland lite svårt att hitta vad ministern tycker, fast jag har roat mig med att läsa miljöministerns artiklar och alla tal. Ska vi ta vårt ansvar, eller ska vi låta andra göra vårt jobb?

Herr talman! Jag uppskattar frågan, även om jag får säga att den är lite förvånande med tanke på att det ju i dag görs skyhögt större insatser - pengamässigt, med åtgärder, med det som faktiskt sker i resultat - än vad som har skett under tidigare regeringar på just havsmiljöområdet här hemma i Sverige. Det är en storleksordning och en satsning av ett helt annat slag än det vi hittills har sett. Självklart gör vi det för att vi har ett ansvar, men vi ska samtidigt utöva ledarskap. Det är orimligt att mycket större utsläppsländer med mycket större utsläpp på andra sidan Östersjön inte ska göra sina åtgärder, och det är därför vi har gjort aktionsplanen tillsammans. Den innebär att utsläppen i Östersjön ska ned till den nivå som havet tål. Där ska varje land vara med och ta sin del av ansvaret. Sverige tar sitt ansvar, men vi kräver också att de andra tar sin del av ansvaret.

Herr talman! Jag tyckte att miljöministern sade att vi i oppositionen är ointresserade av EU som en arena för miljöpolitiken. Då vill jag informera miljöministern om att Vänsterpartiet har lagt fram en motion om svensk miljöpolitik i EU som innehåller ett femtiotal hemställanspunkter. Jag vill dock ta upp en specifik fråga som är väldigt aktuell i förhandlingarna om EU:s klimat- och energipaket, nämligen frågan om koldioxidläckage. Jag uppfattar det så att det franska ordförandeskapet har föreslagit att tung energiintensiv industri ska få frisedel och inte behöva betala någonting för sina växthusgasutsläpp. Det är oklart i vilken omfattning detta gäller, och min fråga till miljöministern är: Vad är din ståndpunkt i den frågan?

Herr talman! Först vill jag välkomna Jacob Johnsons fråga om EU. Jag tycker att det är slående när oppositionen ställer frågor. Här har vi EU, Europa, som vår absolut viktigaste plattform för miljöarbete, och ingen av er är egentligen upptagen med frågan om hur vi ska använda den plattformen. Ingen av er ställer frågor om vad vi mer kan göra för att använda den plattformen. Jag får aldrig någon kritik för att vi borde göra mer för att använda den plattformen, utan tvärtom handlar det hela tiden bara om det egna, det nationella. Det är en klimatnationalism som ibland är häpnadsväckande. Däremot ska jag, när jag pratar med Jacob Johnson, erkänna att ni har skrivit en mycket ambitiös motion. Jag har sett vilken kvalitet det finns i era tankar i förslagen. Det välkomnar jag också, även om jag får säga att det är synd att ni sedan drar slutsatsen att vi därför ska lämna EU. Det gör ju trots allt att ni liksom aldrig ens kommer förbi farstun och in i diskussionen. Men ni gör ett gott jobb.

Herr talman! Nu hann miljöministern inte svara på min fråga om koldioxidläckaget och den svenska regeringens ståndpunkt, men det hinner han kanske göra i sin andra replik. Jag kan utveckla detta lite grann, eftersom jag får en andra chans. Jag anser att även den tunga industrin måste vara med och ta sitt ansvar. Alternativ teknik är ju att företag som ska exportera till EU och som inte följer de här kraven beläggs med koldioxidtullar eller alternativt måste köpa utsläppsrätter för EU för att kunna få exportera till EU och till Sverige så att vi får neutrala villkor. Men industrin kan inte komma undan, utan samma krav som vi ställer på den icke handlande sektorn bör också ställas på den handlande sektorn.

Herr talman! Självklart ska också den tunga industrin ta sitt ansvar. Då ska vi också lägga märke till att vi till exempel har kanske världens mest koldioxideffektiva stålindustri. Det vore orimligt om vi ställde upp sådana regler i Sverige och EU att den produktionen tvingades lägga ned och i stället ersattes av produktion av stål i andra delar av världen, utanför EU, där utsläppen är oerhört mycket större. Vi ska ha ett mycket ambitiöst satt tak för utsläppen. Det taket ska sänkas stegvis hela vägen fram till 2020 så att vi når de mål som EU har satt upp. Vi kommer också att auktionera ut en allt större andel. För elindustrin vill vi se det som 100 procent direkt. För elproduktionen, energisektorn och för de tunga industrierna kommer den introduktion som sker att ske gradvis. Vi kan också tänka oss branschvisa och sektorsvisa lösningar för den tunga industrin. Men kravet och ansvaret ska finnas där.

Herr talman! Nu har vi äntligen kommit i gång i den allmänpolitiska debatten. Först verkade det misstänkt likt en budgetdebatt, sedan tog vi ett mögelspår, och sedan har vi gjort en rejäl genomkörare av miljöpolitiken just nu och de goda effekterna av alliansens politik. Vi behöver ju inte köra allt detta en gång till. I stället tänkte jag att vi skulle lyfta blicken lite och prata om det som påverkar oss som miljöpolitiker. Det är viktigt att vi är ödmjuka inför det som händer i omvärlden. Jag ska prata lite om de viktigaste trenderna i miljöpolitiken. Jag menar att själva miljöintresset i sig inte är någon trend. Det är en grundläggande värdering. Men inuti det finns det flera olika trender. Det första är att miljöfrågorna demokratiseras. Förr i tiden, under den förra regeringen, var det bara några som var med i miljödebatten. Det var en debatt för experter. Det var en exkluderande debatt. Det var en debatt för renläriga företrädare för olika intressen. Numera är flera inne, och det tycker jag är en positiv utveckling. De här frågorna har verkligen demokratiserats. Alla politiska partier är med. Det som skiljer oss i den här debatten är hur vi vill lösa de olika miljöproblemen. Företagen är med på banan. Klimatpakten i Stockholm är ett bra exempel, men även enskilda företag gör saker. Till och med bensinbolag som Shell och Preem pratar om klimatfrågorna, och det är bra. Jag tror att de stora förändringarna kommer att ske i de mest utskällda branscherna. Herr talman! Med all respekt för kammaren - ibland kan man få intrycket att det är här det händer, och ibland får man intrycket att om något ska förändras krävs det politiska beslut och politisk styrning. Det är en väldigt vänsterinriktad problemformulering. Jag tror att det är viktigt att vi rör oss ifrån den ganska rejält. Vi i alliansen har en annan människosyn. Vi tror på människor och på det civila samhällets kraft. Det ska synas i vår politik, och det ska synas på politikens roll. Det leder in till den andra trenden, nämligen att miljöfrågorna globaliseras och internationaliseras. Vi har pratat om att vi kommer att ha svårt att nå alla våra miljömål, för vad andra gör påverkar oss. Jag tycker att det är viktigt att vi utvärderar miljömålen så att vi kan lyfta blicken och se till att både vår organisation och våra åtgärder stämmer in med den nya internationella arena som vi rör oss på. Globalisering handlar inte bara om Köpenhamnsmötet eller om Klimatkommissionen, som leds av biståndsminister Gunilla Carlsson. Det handlar inte heller om alla förkortningarna: FN, FAO, Helcom, BSAP, EEU, WTO, WHO och alla andra. Det handlar om människor som jobbar tillsammans för att lösa problem. Vi kan titta på EU. I dag är ju Fredrik på toppmöte. I går kväll pratade de om klimatet. Det ställs helt nya krav på miljöpolitiker. Det är lätt att prata på ett övergripande plan, men att sedan ta ledningen och driva igenom frågorna är ganska tufft. Det jag är glad för är att Fredrik har stöd av hela riksdagen, i alla fall av majoriteten och kanske av fler. Vi vet inte riktigt var Miljöpartiet landar. Som pessimist - det finns ju några sådana i salen - kan man måla upp en mörk bild av det internationella samarbetet. Men det finns hopp. Lars-Erik Liljelund, som är känd från Naturvårdsverket och vår klimatambassadör, sade något bra i en debatt där vi möttes: EU har en lustig förmåga att gå i mål. Det tycker jag är positivt, och det ger faktiskt hopp. Den tredje trenden är att miljö är över allt och att det går att tjäna pengar på det. Det tycker jag som moderat är väldigt bra. Trenden är tydlig. Vi ser mindre alarmism och mer av lösningar. Jag tror också att det är viktigt att få fram att miljöfrågor inte är något för amatörer. Här handlar det om framgångsrika företag som tar till sig miljöfrågan och utvecklar den och driver på. Man kan titta på Telia, som säljer apparater. Vänsterpartiets företrädare skakar på huvudet. Jag skulle gärna vilja få det taget till protokollet. Det känns viktigt för mig. Telia säljer apparater som gör att man kan mötas utan att resa. Skype är ett bra exempel, men det är branschglidning också. Ikea köper solceller. Jag tror att det är viktigt att vi som politiker stöttar den utvecklingen. Det är det krav som ställs på oss i den nya världen. Inga utmaningar som vi har mött har vi lyckats spara oss ur. Det handlar om att förändras eller dö, som vår partiledare sade. Jag har naturligtvis ett exempel som visar att alla dessa tre trender är uppfyllda, nämligen livsmedelsfrågorna. Vi kan testa: Är de demokratiserade? Ja, det gäller alla aktörer som är med från jord till bord. Jag skrev upp några: LRF, Eldrimner, Föreningen Krav, Ica, Axfood, Coop, Bert Karlsson, kocken Melker Andersson och Max hamburgerrestauranger. Alla är med. Är de globaliserade? Ja. Titta bara på överenskommelserna inom EU: fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken, som båda funkar så där. Genomsyrar miljötänket allt som rör livsmedel? Jajamän! Det handlar om alla aspekter av livsmedel. Det handlar om kassarna vi bär hem dem i. Det handlar om vattenfrågorna. Det handlar om att finkrogarna serverar kossor som man nästan vet namnet på, och griskinder när det är säsong. Allt detta sker utan att vi har lagstiftat fram det. Det är något som vi ska vara väldigt ödmjuka och glada för. Jag tror att vi måste fundera på hur vi ska driva en politik för att få fram mer miljönytta. Det handlar om varje människas egen kraft och vilja att göra rätt, och det handlar om sunt förnuft. (Applåder)

Herr talman! Jag vill citera Sofia Arkelsten själv: "Ibland kan man få intrycket att det är här det händer". Jag kan hålla med Sofia Arkelsten: Det var ungefär två år sedan det hände något här. Jag har två konkreta frågor till Sofia Arkelsten. Hon satt ju med i Klimatberedningen och kom där fram att man som mål till 2020 skulle sätta upp att ha 95 gram CO2 som snitt. Sedan har Moderaternas egen arbetsgrupp varit lite radikalare än Sofia och kommit fram till att man ska ha 95 gram som tak. Jag undrar bara försiktigt vilket av detta som Sofia nu tycker ska vara rådande för 2020. Jag ska också passa på att ställa den fråga som jag inte fick svar på av miljöministern. När den moderatledda regeringen nu satsar 74 procent av anslagen på vägar och 26 procent på järnvägar, hur stor omflyttning från väg till järnväg tror Sofia Arkelsten att det då blir?

Herr talman! Det här är fantastiskt. Det är lite som ett torgmöte när man får sådana här frågor. Det är liksom upplagt för att jag ska få komma med mina bra budskap. Jag ska börja med att säga varför jag inte begärde replik på Anders Ygemans anförande. Socialdemokraterna har ju abdikerat från miljöpolitiken. Det enda vi hör är ganska hård retorik. Ni har outsourcat det till Miljöpartiet, vilket jag som liberal kan tycka är rätt imponerande men ändå sorgligt på något sätt. När det gäller nivån 95 gram tror jag att det är viktigt att man fortsätter att utveckla sig. 95 gram som tak är ett förslag från en av våra miljöarbetsgrupper. Jag tror att det är viktigt. När vi diskuterade detta i Klimatberedningen var vi tydliga om att vi inte ville landa i exakta kurvor som man skulle lägga sig på, för det var fortfarande en öppen debatt i EU-parlamentet. Även där var Socialdemokraterna väldigt intresserade av att det vi skulle komma fram till skulle vara öppet. Beslutet där togs i full konsensus. Man ska vara medveten om att Klimatberedningen är minsta gemensamma nämnare. Jag tycker att det är positivt att man kan gå längre.

Herr talman! Jag får väl säga som Sveriges statsminister: Den som förstod något av det där kan väl ringa en kompis. Jag förstod faktiskt inte om Sofia Arkelsten är för 95 gram som tak eller om hon är för 95 gram som snitt. Och hur stor andel av transporterna tror hon flyttas över från väg till järnväg när man nu väljer att lägga 74 procent av pengarna på att bygga nya vägar? Man satsar tre skattekronor på vägar och en krona på järnväg och kollektivtrafik. Hur stor omflyttning från väg till järnväg tror Sofia Arkelsten att det leder till?

Herr talman! Jag kan förklara ännu tydligare, för jag uppfattade det som att Anders hade svårt att hänga med. Jag är mycket mån om att alla förstår. Klimatberedningen är grunden. Moderaternas miljöarbetsgrupp har sagt att 95 gram är tak. Det tycker jag är bra, och det stöder jag. Detta med vägar och järnvägar är det modigt av Anders Ygeman att ta upp. Socialdemokraternas budget saknade ju väldigt mycket pengar. Det var påhittade pengar som inte fanns. Jag vet också varför anslaget till järnvägar ökade. Det var för att man hade gjort en omstrukturering för att flytta underskottet från trängselskatten. Det tycker jag är viktigt att man lyfter fram här. Vi satsar mer på både vägar och järnvägar än ni gjorde. Vi har dessutom finanser för att göra det. Det är mycket lätt att vifta med påhittade pengar. Det är svårare att leverera riktiga vägar, men det är faktiskt det som vi gör i alliansen.

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad man ska säga om de trender som Sofia Arkelsten tog upp, men man kan förstås se det som positivt att Moderaterna hakar på dessa trender, ser miljöfrågorna och diskuterar dem. Jag antar att det var statsministern som Sofia pratade om när hon nämnde Fredrik. Men för två år sedan lyfte inte han direkt upp miljöfrågorna, utan han sade att de inte var så viktiga, exempelvis i Almedalen. Jag vill hävda att politik har betydelse, och Socialdemokraterna har varit trovärdiga i de här frågorna när det gäller hållbar utveckling och globalisering. Jag vill upplysa om några namn: Gro Harlem Brundtland, Margot Wallström, Olof Palme. Det finns ganska många på den internationella arenan. Men jag skulle vilja ha reda på hur Sofia ser på vad en trend är. För jag tycker inte att trend är detsamma som hållbarhet och långsiktighet. Jag undrar över definitionen av trend i förhållande till hållbarhet.

Herr talman! Jag kan börja med att säga: Ja, statsministern heter Fredrik - Fredrik Reinfeldt. När det gäller förgrundsfigurerna inom den socialdemokratiska miljöpolitiken är de nog ganska få. Vi är rätt många inom Moderaterna, och jag är väldigt stolt över att bära vidare det idéarv som mitt parti har. Det handlar om äganderätten. Det handlar om marknadsekonomiska lösningar. Det handlar om förvaltarskapstanken, som är en av de grundtankar som vi har. Jag är väldigt stolt över att kunna kasta fram sådana som Gösta Bohman, till exempel, och alla de människor som sitter och arbetar i de olika kommunerna med svåra politiska frågor som handlar om miljöpolitik. Definitionen av en trend är en förändring, skulle jag kunna säga. Vi brukar prata om trendkurvor, herr talman. Jag tror att det är viktigt att man faktiskt ser en trend som en förändring av bland annat värdegrunder. Men det är också så att miljöfrågan inte längre är en trend. Miljöfrågan är en värdering. Den har faktiskt stärkts till det.

Herr talman! Jag kan börja med att säga: Ja, statsministern heter Fredrik - Fredrik Reinfeldt. När det gäller förgrundsfigurerna inom den socialdemokratiska miljöpolitiken är de nog ganska få. Vi är rätt många inom Moderaterna, och jag är väldigt stolt över att bära vidare det idéarv som mitt parti har. Det handlar om äganderätten. Det handlar om marknadsekonomiska lösningar. Det handlar om förvaltarskapstanken, som är en av de grundtankar som vi har. Jag är väldigt stolt över att kunna kasta fram sådana som Gösta Bohman, till exempel, och alla de människor som sitter och arbetar i de olika kommunerna med svåra politiska frågor som handlar om miljöpolitik. Definitionen av en trend är en förändring, skulle jag kunna säga. Vi brukar prata om trendkurvor, herr talman. Jag tror att det är viktigt att man faktiskt ser en trend som en förändring av bland annat värdegrunder. Men det är också så att miljöfrågan inte längre är en trend. Miljöfrågan är en värdering. Den har faktiskt stärkts till det.

Herr talman! Då hoppas jag att den värderingen är beständig, så att vi kan se en långsiktig och hållbar miljöpolitik. Jag kan väl gå in på den tråd som miljöministern tog upp, om att åka runt i Miljö-Sverige. Det kan jag rekommendera Sofia Arkelsten att göra. Majoriteten säger nu ofta att man ska ha andra utvärderare för att det ska vara trovärdigt. Det ska inte vara myndigheten själv. Naturskyddsföreningen har gjort en väldigt bra rankningslista och verkligen gått på djupet när det gäller klimatfrågorna. Det är fem socialdemokratiska kommuner som toppar. Statsministerns egen kommun kommer näst sist på listan. Välkommen i gänget! Oavsett om du kallar det trend eller långsiktighet behöver ni nog jobba på lite. Man kan ju åka runt och titta i det Sverige som Andreas Carlgren, miljöministern, här beskrev. Det är faktiskt skillnad, precis som Sofia Arkelsten tidigare också sade, på värderingar och trender.

Herr talman! Det är fantastiskt underhållande att höra denna fråga. Carina Ohlsson! Du och jag kan åka ut och resa, om du vill. Vi kan åka till Stockholm, där du faktiskt är just nu. Jag hoppas att du lämnar Riksdagshuset någon gång, för här händer det oerhört mycket. Stockholms kommun är fantastiskt duktig på klimatarbetet. Vi har bland de absolut lägsta per capita-utsläppen i hela landet - hallå, Carina Ohlsson, vill du lyssna? Vi kan också åka till Växjö som är en väldigt duktig kommun och som vinner internationella priser för det. Den är också moderatstyrd. När det gäller vår statsminister Fredrik Reinfeldt och Naturskyddsföreningen ska ni också veta att Mikael Karlsson har kallat Fredrik Reinfeldt för den mest progressiva miljöpolitikern i hela Europa. Det tycker jag är ett väldigt bra betyg. Jag är stolt över det också.

Herr talman! Det gäller lite grann i Sofia Arkelstens anförande. Det blir lite gott och blandat som vi pratar om här. Men jag hakar på trendsnacket. Sofia och jag har faktiskt varit på resa. Vi var på ett OECD-möte i Paris för inte så länge sedan. En trend som jag ser är väldigt tydlig, och den finns också här hemma. Det är att kärnkraften ska vara den energiform som löser klimatfrågan. Då undrar jag om Sofia Arkelsten kan berätta för mig vad det är som gör att energisamtal och alla sådana saker som ska leda fram till en klimat- och energiproposition fallerar? Var har ni era problem? Är det det faktum att ni inte är överens som gör att vi inte kommer att få behandla någon proposition i ärendet?

Herr talman! Vår miljöminister, Andreas, har varit väldigt tydlig med att det här är ett pågående arbete och en process. Vi har inga problem. Vi jobbar väldigt bra i alliansen. Jag tycker att det är väldigt modigt av just Vänsterpartiet, som företräder en väldigt splittrad opposition, att försöka antyda att vi har svårigheter. Vi har ju sett inför öppen ridå på ett ganska, ja, pinsamt sätt hur ni inte kan samarbeta i den extremt splittrade oppositionen. Sedan gäller det min egen inställning till kärnkraft - jag gissar att det blir följdfrågan. Jag kan då förekomma dig lite - Wiwi-Anne nickar. Jag ska säga att vi moderater är väldigt teknikneutrala, och där har jag ett tydligt mandat från min stämma att luta mig mot.

Herr talman! Jag tror att man kan vara oense i de flesta familjer och ändå på något sätt hålla ihop. Men Sofia Arkelsten svarar inte på min fråga, för det var egentligen inte Sofia Arkelstens privata uppfattning som jag var ute efter, utan det gällde hur den moderatledda regeringen ser på kärnkraften som en stor del av vår framtida energiförsörjning. I min fråga ligger då att jag inte är så förtjust i den tanken. Jag vill veta hur de diskussionerna går i den moderatledda regeringen.

Herr talman! Det märks att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna fortfarande samarbetar lite grann, för ni har samma budskapsplattform. Men i alliansregeringen fortsätter vi våra samtal och den här processen och diskussionerna. När det gäller Moderaterna, som parti, har vi ett väldigt tydligt mandat från vår partistämma.

Herr talman! I dag är det den 16 oktober 2008. Det är en dag som kallas för Världshungerdagen. FAO rapporterar att 923 miljoner människor i världen är kroniskt undernärda. Samtidigt har samma organisation rapporterat om att den livsmedelsproduktion som finns på jorden skulle kunna räcka till alla världens människor, om inte "om" fanns. Vi vet också att det är oerhört viktigt för att man ska klara den här fortsatta livsmedelsproduktionen att vi har solida ekosystem, och för att man ska kunna ha de här solida ekosystemen är den biologiska mångfalden avgörande. Vi i den rika världen bör ha råd att satsa på den biologiska mångfalden. Regeringen har ju bestämt sig för att skjuta upp miljömålsarbetet. Man har lagt fram en skogsproposition som inriktar sig mer på produktion än miljö, och man drar ned på pengar till biologisk mångfald. Vad säger Sofia Arkelsten om det?

Herr talman! Biologisk mångfald är prioriterat av regeringen. Vi lägger väldigt mycket pengar på det anslaget. Det vi också gör är att försöka finna nya sätt att arbeta. Det tror jag är helt avgörande för att vi ska komma upp till de här målen. En väldigt bra och positiv sak tycker vi är det som Sveaskog gjorde när man valde att gå in med en avsättning. Jag har tidigare i mitt anförande talat om det civila samhällets kraft. Jag och min kollega, Hans Wallmark, har också kommit med ett förslag. Vi tycker att Svenska kyrkan, till exempel, borde avsätta ett tionde av sitt skogsinnehav. De äger en halv miljon hektar. Det vore fantastiskt om de, som är en oerhört engagerad organisation i miljöfrågor, också skulle vilja dra sitt strå till stacken. Vi har ännu inte fått svar, men jag hoppas att det här kan landa på ett bra sätt. Jag tror att det är så man måste göra. Jag ser också att det finns stora utvecklingsmöjligheter när det gäller hur vi kommunicerar. Då kommer vi in på den finska Metsomodellen, som vi har talat om så många gånger förr.

Herr talman! Ja, alla fiffiga förslag är naturligtvis bra, men samtidigt kan man inte bara nämna dem, utan man måste också visa på dem. Regeringen säger att den biologiska mångfalden är en hörnsten i politiken. Men samtidigt drar man ned på pengar till den biologiska mångfalden. Då rasar den här hörnstenen ganska fort. Om man nu tror på människors inneboende kraft måste man ge människor möjligheter. Vad andra gör påverkar oss, säger Sofia. Det tror jag också. Men vad vi gör påverkar också andra väldigt mycket. Man utarmar strandskyddet, drar ned på pengar till biologisk mångfald, satsar jättemycket på produktion i skogspolitiken och ändrar målen där och skjuter upp miljömålsarbetet. Är det fortfarande att satsa på den biologiska mångfalden?

Herr talman! Det gör mig lite ledsen att Tina Ehn är så negativt inställd till alliansregeringen och de förslag vi har och den politik vi genomför. Vi gör faktiskt mer nu, sådant som ger bättre effekter för miljön, än vad Miljöpartiet, som stödparti till den gamla socialdemokratiska regeringen, fick igenom under förra mandatperioden. Jag delar inte din uppfattning. Jag köper inte din verklighetsbeskrivning. Vi har en offensiv och effektiv miljöpolitik. Jag tror det är så oerhört viktigt att vi egentligen skulle kunna samarbeta, för vi vill allihop samma sak. Vi vill ju rädda världen. Vi tror att vårt sätt är bättre. Ibland i andra frågor tycker ni att marknadsekonomi är bra. Vi hittar sätt att förhålla oss till Miljöpartiet, och vi samregerar i massor av kommuner. Det är tråkigt att du har valt att liera dig med vänstergänget. En annan viktig sak som du tog upp i ditt första inlägg var bristen på mat, svälten. Vi vet att det inte är bristen på mat som är problemet. Det är bristen på pengar. Där hoppas jag att vi kan jobba mer med frihandel och biståndsfrågorna.

Herr talman! Sofia Arkelsten pratade om klimatfrågor och demokrati bland annat. Sofia har hänvisat till sin kompis Fredrik som också väldigt starkt, precis som ministern här i dag, har påpekat att det är andra som ska ta sitt ansvar i klimatfrågan. Det har ni varit väldigt tydliga med. Fredrik upprepar gång på gång att det är andra som ska ta sitt ansvar. Därför tycker jag att demokratidimensionen vore intressant. Jag har också träffat ledare runt om i världen. Jag har fått resa väldigt mycket. Jag träffar många ledare i den tredje världen som säger tydligt: Vi har rätt att använda den billigaste tekniken som finns tillgänglig för att nå samma levnadsstandard som er. De problem som vi ser i världen i dag får ni ta hand om. Gäller inte den demokratiska rättigheten för dessa länder?

Herr talman! Vi kan börja med att göra detta väldigt tydligt. Vi pratar aldrig om att andra ska ta sitt ansvar. Vi pratar om att alla ska ta sitt ansvar. Det är en väldigt stor skillnad på det. Vi ska göra vad vi kan i Sverige, men vi kommer inte att rädda världens klimat i Sverige. Det är ganska tydligt. När det gäller demokratiaspekten och utvecklingsländerna är Jan Lindholm något viktigt på spåren. Det här är kanske vår möjlighet. Vi kan både lösa klimatfrågorna och häva människor ur fattigdom. Jag tror att det kan bli vår generations största framgång om vi får det här att fungera. Men då gäller det också att man säger ja till CDM, att man säger ja till teknikutbyte och att man är positivt inställd till miljöteknik och frihandel. Annars kommer vi inte långt alls. Det är ett stort ansvar. Jag hoppas att Miljöpartiet tar det.

Herr talman! Ja till CDM, men vi får inte tillgodoräkna oss de minskade utsläppsrätterna då. Det är en förutsättning. Annars leder det ingenstans. Sofia Arkelsten nämnde också mögelspåret som hade varit innan. Jag tänkte passa på att fråga om det. Eftersom vi hörde miljöministern här i princip vara helt ointresserad av den frågan undrar jag hur det står till med Moderaterna. Är ni intresserade av att arbeta med den miljö som de flesta människor vistas i under i stort sett hela sitt liv, 90 procent av sin tid? Är det en fråga som är viktig för er? När det gäller demokratiaspekten fick jag inget riktigt svar. Min fråga är: Gäller den demokratiska rättigheten för andra länder att nå vår levnadsstandard? Nu tycktes det som att det var ett delat ansvar, men jag hörde alldeles nyss när ministern svarade att man kräver att andra ska ta sitt ansvar. Vad betyder det att andra ska ta sitt ansvar i det här perspektivet? Har de den demokratiska rätten att nå vår levnadsstandard?

Herr talman! Det är en väldigt intressant användning som Jan Lindholm gör av demokratisk rättighet. Har man en demokratisk rättighet att förstöra naturen och miljön hur som helst? Jag är inte beredd att säga att det är en demokratisk rättighet, särskilt inte om man tror på ekosystemansatsen som Tina Ehn gav uttryck för och som Moderaterna faktiskt delar. Jag tror att det är viktigt att alla inte behöver göra samma misstag när de genomgår sin utveckling. Nu nickar Jan Lindholm, så nu är det också i protokollet. Jag är väldigt glad att du säger ja till CDM, men jag är ledsen att du inte vill att det ska tillgodoräknas. Jag tror att det är viktigt att vi kan tillgodoräkna oss alla sätt vi kan och att vi kan utveckla investeringar i andra länder. Det är helt avgörande för att vi ska kunna lösa det här, och det är helt avgörande för att vi ska få till stånd ett globalt avtal i Köpenhamn.

Herr talman! Vi lever i en turbulent tid minst sagt. Under de senaste veckorna har finanskrisen dominerat nyhetssändningarna. Insikten av behovet av att finna globala lösningar men också en gemensam EU-plattform har vuxit sig allt starkare. Vi är i hög grad beroende av varandra. Sedan en längre tid tillbaka lever vi också i en ekologiskt turbulent tid, där också insikten har infunnit sig att vi måste hitta globala lösningar och en gemensam EU-plattform. Därför är jag väldigt glad att kunna säga att Sverige är pådrivande i detta stycke. Just nu pågår stora förberedelser inför klimatmötet i Köpenhamn. Det har vi hört talas om. En förutsättning för att få en framgång där är att EU:s samtliga länder ställer sig bakom ansvarsfördelningen. Visst är det oroande att flera länder nu de senaste dagarna på grund av finansoron har aviserat att de kan känna en tveksamhet - det handlar om Polen och Italien. Därför hänger det nu så kolossalt mycket på Sverige som pådrivande i det här arbetet men också givetvis på EU:s ordförandeskap Frankrike. Herr talman! Miljöpåverkan och klimatförändring hänger ihop. Därför är det så viktigt att vi på olika sätt arbetar för att säkerställa den biologiska mångfalden. Det kan inte nog upprepas. Det arbetet måste ske nationellt och internationellt. Biologisk mångfald är en hörnsten i regeringens politik, och det är också den enskilt största anslagsposten på miljösidan i vår budget. Vi har talat om och tagit del av information om resor runt om i vårt land och runt omkring. Förra veckan var jag i Härnösandstrakten. Jag vandrade under en dag i en fantastisk gammal skog. Men jag fick också möjlighet att åka upp och gå runt i Mellanbergsmyrarna där det är ett kalhygge som återstår av en tidigare skyddsvärd skog med många rödlistade arter. Ett bolag hade begått ett stort misstag. Därför är det så angeläget att vi intensifierar den möjlighet som regeringen redan har gett till Naturvårdsverket och länsstyrelserna att teckna tillfälliga avtalslösningar med markägare för att snabbt kunna skydda den skyddsvärda skogen. Jag vet att miljöministern är medveten om den här problematiken. Jag vill bara understryka vikten av att vi handlar vidare och kör på det här spåret. Precis som tidigare talare ansluter jag mig till och är otroligt nöjd med Sveaskogslösningen. Ingen tidigare regering har lyckats med det avtal som nu har knutits att också bolag och kyrkoägd skog ska kunna användas när Sveaskog används som utbytesskog. Det betyder kolossalt mycket att man snabbt kan få lösningar, både tvåparts- och trepartslösningar. Självklart betyder det också mycket ekonomiskt sett för statskassan. Just nu pågår ett fiskeseminarium inriktat på Östersjön som Folkpartiet tillsammans med Baltic Sea 2020 arrangerar. Därför, herr talman, har jag tyvärr inte haft möjlighet att vara med under hela denna debatt så jag har missat en del, vilket jag beklagar. Men jag har tagit del av den beskrivning som Brian Tobin, före detta premiärminister i Newfoundland, har gett oss. Det är en kuslig ekologisk tragik. Vi känner till att fisken där försvann. Man tog inte vara på varningssignalerna i tid. Det leder förstås till eftertanke. Det krävs radikala åtgärder för att detta inte ska ske i våra vatten. Den stora budgetsatsningen på klimat och hav som nu sker såväl i Östersjön som i Västerhavet för att få en god ekologisk balans är välkommen och livsnödvändig, skulle jag vilja säga. Östersjön är otroligt utsatt, av många orsaker. Det är många omkringliggande länder. Vi vet att det är mycket utsläpp från marker och avlopp. Det är under perioder ett hårt utfiskat hav. Det pågår också ett gigantiskt antal oljetransporter - oljetransporter som för med sig incidenter, och dess värre är det mer regel än undantag. Jag vill ändå säga, herr talman, att aldrig tidigare har en regering satsat så mycket på miljön som alliansregeringen. Aldrig tidigare har någon regering varit så angelägen om att driva på internationella lösningar och samverkansavtal som vår regering. Det ger hopp, herr talman, när problemen hopar sig.

Herr talman! Det är inte bara storleken på satsningarna som är väsentlig, utan det är också vad man använder pengarna till. Nu har vi hört i den här debatten att Centerpartiet inte har något stort intresse av att satsa resurser på att åtgärda den byggda miljön, där de flesta människor vistas största delen av sitt liv. Vi har hört att Moderaterna helt negligerar den frågan. Då undrar jag hur det står till med Folkpartiet. Är man från Folkpartiets sida intresserad av det faktum att närmare 20 procent av den byggda miljön i dag är ohälsosam att vistas i, att den är så fuktskadad att toxiner från fuktskadat byggmaterial och mögel som växer i den miljön gör att människor blir sjuka, att många av våra skolor är i dåligt skick? Är det en fråga som har någon prioritet hos Folkpartiet?

Fru talman! Jag tycker att det som Jan Lindholm tar upp hänger mycket väl ihop. Klimat och hälsa, hur vi ser till att planera vårt boende, hänger ihop med hur vi mår som människor. Under den senaste tiden är vi ganska många som har uppmärksammat - regeringen har också uppmärksammat det - den nya typen av byggnation, bland annat från energieffektiviseringssynpunkt. Jag tänker mycket på passivhusbyggnation. Det är inte den enda lösningen, men det är en av de framtida lösningarna. Men vi måste också komma till rätta med det som Jan Lindholm är inne på. Mögelproblematiken är självfallet oerhört viktig. Människor ska också beredas möjlighet att i sina boenden och på sina bostadsorter komma ut i naturen på ett nära sätt. Den stadsnära skogen är viktig, liksom hur vi planerar vårt framtida samhälle. Därför är hållbara städer en så viktig satsning.

Fru talman! Jag hoppas att vi får hjälp med den här frågan när det gäller det kommande arbetet med plan- och bygglagen, så att vi verkligen får en förändring av lagstiftningen och i framtiden kan bygga ett samhälle där människor får ökade möjligheter att ha nära kontakt med naturen, så att vi får resurser på den kommunala nivån från lagstiftningen, att vi får möjlighet att se till att i mindre utsträckning bygga in bilismen i städerna, att i mindre utsträckning bygga in bilismen i bostadsområdena. Det är några av de exempel som Anita Brodén tar upp när det gäller just åtgärder som man kan vidta för att förbättra miljön. Men vi har också byggnaderna i sig. Där behövs det alltså mycket mer kunskap. I dag saknar vi i stort sett kunskap om hur sambandet ser ut mellan alla de toxiner som finns i byggnaderna och den hälsa som är ett resultat av det. Där behövs det också resurser.

Fru talman! Jag hoppas att vi får hjälp med den här frågan när det gäller det kommande arbetet med plan- och bygglagen, så att vi verkligen får en förändring av lagstiftningen och i framtiden kan bygga ett samhälle där människor får ökade möjligheter att ha nära kontakt med naturen, så att vi får resurser på den kommunala nivån från lagstiftningen, att vi får möjlighet att se till att i mindre utsträckning bygga in bilismen i städerna, att i mindre utsträckning bygga in bilismen i bostadsområdena. Det är några av de exempel som Anita Brodén tar upp när det gäller just åtgärder som man kan vidta för att förbättra miljön. Men vi har också byggnaderna i sig. Där behövs det alltså mycket mer kunskap. I dag saknar vi i stort sett kunskap om hur sambandet ser ut mellan alla de toxiner som finns i byggnaderna och den hälsa som är ett resultat av det. Där behövs det också resurser.

Fru talman! Jag är övertygad om att kunskap är början till allting. Det handlar om att vi också använder en ny kunskap när vi bygger den nya typen av hus och hem framöver, så att vi inte bygger in nya problem. Det är ny teknik som krävs, och det krävs ny kunskap. Vad gäller hållbara städer har regeringen nu utsett Peter Örn till att leda det arbetet under ett par års tid. Det kommer, Jan Lindholm, att innebära stora möjligheter att ta in precis de här sakerna som du för fram: hur infrastrukturen är, hur vi skapar de framtida städerna, byarna och olika samhällen. Det är viktigt. Och då kan många av Jan Lindholms goda idéer komma in i det arbetet. Varsågod och bidra med goda idéer! Det är vi öppna för.

Fru talman! För ett par helger sedan hade vi förmånen att tillbringa inte mindre än tre dagar med barnbarnet Albin. Vi tillbringade en tid i skogen, där hustrun plockade svamp och jag och Albin åt blåbär. Han idkade också en god portion skogsvård genom att med sin trimmer, i form av en pinne, trimma stora delar av skogen. Förra helgen fick vi tillbringa ett dygn tillsammans med barnbarnet Ida. Båda är drygt två år. Vi stod på bryggan nere vid Östersjön och tittade på svanarna, snatteränderna, ejderparet och tyvärr också en hop skarvar som satt ute på stenarna och torkade sina vingar. Det är klart att man tänker och funderar: Vilken framtid ger vi våra barn och barnbarn? Engagemanget för att kämpa för en bättre miljö förstärks naturligtvis hos alla i sådana här situationer. I Sverige har vi tidigt sett de utmaningar som ligger framför oss. Miljöpolitiken har varit offensiv, och vi har varit ledande i Europa och i världen, både under den socialdemokratiska regeringstiden och under den tid som alliansregeringen har arbetat. Vi har vidareutvecklat, gått vidare och lagt ännu mer resurser på miljöpolitiken, förbättrat och utvecklat. Vi har viktiga instrument. Vi har budgetarbetet, lagstiftning, övervakning och internationella förhandlingar i olika avseenden. Det är absolut nödvändiga och jätteviktiga saker, men väldigt mycket handlar om att åtgärda misslyckanden, att reparera. Den bistra sanningen är den att vi i västvärlden fortsätter i huvudsak som tidigare, med vissa ljuspunkter och med vissa undantag. Avfallsproblematiken är stor och ökande. Rovdriften på naturresurser runt om i världen fortsätter. Kemikaliesamhället har vi inte mycket koll på, tyvärr. Jag tror att vi måste arbeta mer framtidsinriktat och välja nya vägar för konsumtion och produktion. I dessa dagar sitter statsmän på rad med bekymrade miner och rynkade pannor. Man ska rädda de finansiella systemen. Men vår och samhällets uppgift måste vara att rädda de ekologiska systemen, som är starkt hotade. Om vi inte klarar det är de värdepapper som man nu vill klara värdet av inte mer värda än att vi kan tända lägereldarna med dem eller något sådant. Därför måste vi lägga fokus på de förebyggande och proaktiva insatserna. Forskning och utveckling av ny, smart teknik. Det designarbete som pågår inom EU måste ges full kraft och stöd. Det måste finnas miljömärkning så att vi som konsumenter kan göra de riktigt klimatsmarta valen. Det måste finnas styrmedel som hjälper oss att välja rätt. Jag vill lyfta fram två andra saker som jag har motionerat om i enskilda motioner under allmänna motionstiden, och det är på utbildningsområdet. Det gäller grund- och gymnasieskolan. Här måste det ges uppdrag som förstärker skolans arbete med hållbarhetsfrågorna så att de kommer mer i centrum för skolans arbete. På universitet och högskolor måste specialiseringen och åtskillnaden upphöra, inte minst när det gäller de ekonomiska vetenskaperna och samhällsvetenskaperna. Helhetssynen vad gäller hållbarhet i hela utbildningsvärlden, inte minst i den högre utbildningen, måste stärkas och fokuseras. Den andra delen som jag vill lyfta fram är att ekosystemen och ekosystemtjänsterna måste ges sitt rätta värde. De måste in i de ekonomiska modellerna. Vi måste ha förebyggande utbildning och värdering av ekosystemen och ekosystemtjänsterna i de ekonomiska modellerna, annars kommer vi bara att fortsätta som tidigare. När handlare och andra sitter och pillar på sina tangentbord måste de samtidigt reflektera över vilka konsekvenser agerandet får för ekosystemen. När vi avslutat våra nog så viktiga diskussioner om några miljoner hit eller dit hoppas jag att vi får tid, kraft och möjlighet att sitta ned tillsammans och dra upp riktlinjer som ger Albin, Ida och världens barn, var de än befinner sig, en framtid och ett hopp.

Fru talman! Det var ett bra anförande, Sven Gunnar Persson. Jag uppskattar att du som statsman, eller åtminstone riksdagsledamot, tog upp barnperspektivet. Du sade att statsmännen som sitter på rad antagligen inte gör det. Det borde fler göra. Därför är det viktigt att vi som politiker tar ansvar, lägger fram förslag och gör så mycket som möjligt för att Albin och Ida ska få det bra. Jag tänker kanske ännu mer på det nu eftersom jag själv snart ska få ett barnbarn. När det närmar sig jul ska man köpa leksaker och kläder till barnbarnen. Den ena rapporten efter den andra visar att här finns långlivade gifter som skadar både hälsa och miljö. Blir det några förslag om detta nu när inte miljömålspropositionen om giftfri miljö kommer, Sven Gunnar Persson?

Fru talman! Jag tackar Carina för de fina orden om statsmannaskap och mitt anförande. Grattis till att du ska bli farmor! Det är fantastiskt. Du tar upp en viktig fråga, Carina. Jag vet inte om det kommer att stå exakt om detta i miljömålspropositionen. Jag förutsätter att det kommer att göra det och att man kommer att jobba aktivt med miljömålet Giftfri miljö. Många av de regler som styr vilka kemikalier som ska vara tillåtna beslutas det om på EU-nivå. Jag har ofta påpekat för Miljödepartementet och i olika sammanhang där jag har en röst att här måste vi vara mycket aktiva och våga gå före och förbjuda kemikalier som vi vet är skadliga för människans hälsa och för miljön.

Fru talman! Därom är vi helt eniga. Därför vore det bra att det kom ett förslag nu. Man kan inte vänta ett par år med att lägga fram förslag. Det är nu larmrapporterna kommer och med bara ett par månaders mellanrum. Bara man går ut och tittar hittar man gifterna. Ett sätt skulle kunna vara att Sven Gunnar Persson, precis som vi, säger att miljömärkning ska vara ett måste och inte frivillig. Det skulle man kunna driva både inom EU och här på hemmaplan. Alla har kanske inte, som vi hörde tidigare, hakat på trenden att ta miljöansvar. Det behövs mer styrning. Frivillighet räcker inte eftersom man inte tycks ta detta på tillräckligt stort allvar. Det vore intressant att höra om Sven Gunnar Persson kan haka på det.

Fru talman! Det är ett bra förslag, och jag stöder gärna ett förslag om miljömärkning. Jag ska också göra allt vad jag kan för att regeringen ska ligga på, kräva undantag och fatta egna självständiga beslut om de farligaste ämnena som ännu inte är förbjudna på EU-nivå. Vi kan gå före där. Vi ska vara radikala när det gäller kemikaliesamhället. Det är förfärande när man läser undersökningar om vad som skvalpar runt i vårt blod.

Fru talman! Jag tackar Sven Gunnar Persson. Man lär sig mycket av sina barnbarn. Det har jag också gjort. Jag har numera fem stycken. De har dock hunnit bli lite större och har börjat gå ut. Några av dem bor här i Stockholm. För några år sedan hade vi långt framskridna planer på att ha små smileys på krogar och annat här i stan. Tyvärr försvann idén. Nu är det helt tyst om att ha ett system med märkning av restauranger för hur pass miljövänliga de är. Man skulle också kunna ha en extra smiley om de har exempelvis kollektivavtal. Jag skulle vilja höra om Sven Gunnar Persson är för en sådan idé.

Fru talman! Det är viktigt att konsumenten kan göra aktiva val. Det är viktigt att restauranger har möjlighet att marknadsföra sig genom att lyfta fram de värden i varumärke och verksamhet som man tror gör skillnad. Det finns inget som hindrar att en restaurang lyfter fram de värden som Christina Axelsson nämner. Huruvida det ska organiseras i någon form av obligatorisk eller frivillig märkning vet jag inte. Jag var dock för smileysidén när den kom. Hemma i Kumla har jag sett restauranger som har olika intyg från miljö- och hälsokontoret i skyltfönstret för att visa att de är på rätt sida och har goda vitsord.

Fru talman! Jag tackar för svaret, Sven Gunnar Persson. Vi är flera i kammaren som kommer att fortsätta att slåss för att det blir en ordentlig märkning. Vi talade tidigare om trender. Det här är en så pass stark trend att en av våra större morgontidningar i dag har med en hel bilaga där det står mycket om miljövänlighet och att konsumenterna i Stockholm vill köpa mer miljövänligt. Då måste vi få till en ordentlig märkning. Jag vill fråga Sven Gunnar Persson: Är du beredd att inom den borgerliga regeringen slåss för att vi får en märkning av både restauranger och varor - som kläder och annat som Carina Ohlsson tog upp tidigare - så att vi som konsumenter kan välja det absolut mest miljövänliga?

Fru talman! Jag har förmånen att tillsammans med Christina Axelssons man sitta i bolagsstyrelsen för svanmärkningen, SIS Miljömärkning AB. Svanen är omtalad som ett världsledande varumärke när det gäller miljömärkning. Vi arbetar hårt för att få in fler produkter och marknadsföra Svanen. Det är en alldeles utmärkt märkning som konsumenterna kan välja miljövänligt utifrån. Det finns andra miljömärkningar också. Man måste se nya miljömärkningar i ljuset av dem som redan finns så att det inte blir en alltför diversifierad marknad som skapar förvirring. Det ska vara enkelt. Man ska veta vad man väljer när man väljer en vara med miljömärkning. Vi får titta ännu mer på det och komma fram till bra förslag.

Fru talman! Jag tyckte i likhet med Carina Ohlsson att det var ett väldigt intressant och spännande anförande som Sven Gunnar Persson bjöd oss på. Det gäller särskilt delarna i början som handlade om att vi fortsätter i samma spår som tidigare och på det sättet gröper ur möjligheterna för att upprätthålla en sund miljö. Sven Gunnar Persson sade att vi måste ha nya vägar för produktion och konsumtion. Jag tyckte att det lät väldigt grönt och miljöpartistiskt. Jag undrar hur Sven Gunnar Persson ser på det faktum att många av de ändliga resurser som vi använder för att upprätthålla produktionen är på väg att närma sig sitt slut. Vi känner till att när det gäller oljan har man nått peak oil . Vi vet att vi kanske har 60 år kvar när det gäller fosfor, kanske 40 år kvar när det gäller koppar och så vidare. Det finns mängder av sådana saker. Är det intressant med någon form av styrmedel för att förändra dessa förhållanden?

Fru talman! Det behöver inte alltid vara så att det låter miljöpartistiskt bara för att man är engagerad i miljöfrågor. Det kan låta till exempel kristdemokratiskt också eftersom vi har förvaltarskapet som en av våra hörnpelare i det politiska arbetet. Behövs det särskilda styrmedel när det gäller de ändliga resurserna? Det är möjligt att det behövs särskilda restriktioner, men marknaden brukar sköta detta. När tillgången begränsas starkt går priserna upp, och därmed begränsas konsumtionen av de aktuella produkterna. Men det kan, som sagt, finnas anledning att på global nivå inom FN-systemet se till att bevara vissa naturvärden och naturresurser på ett särskilt sätt, och det görs genom olika konventioner.

Fru talman! Sven Gunnar Persson talade i sitt anförande ganska mycket om olika märkningssystem för konsumenterna. Vi fick också reda på att han sitter i styrelsen för Svanen. Jag ska försöka hinna med att ställa två frågor till Sven Gunnar Persson. Hur ser du på Blomman, EU-märkningen? Du talade om att det inte får bli en för stor flora. Det skulle vara intressant att få höra en kommentar om Blommans framtid. Du nämnde kemikalier och förfäras över hur mycket kemikalier som det finns i vår miljö. De flesta kemikalierna är så att säga inbyggda i de produkter som vi skaffar oss. Vi har ganska hårda krav när det gäller kemikalier i leksaker eftersom vi kanske är mer rädda om våra barn som stoppar saker i munnen och så vidare. Men vi bor också i en kemikalieburk. Du har suttit här under debatten och vet vad jag syftar på, nämligen inomhusmiljön och hälsan. Hur ser ni från Kristdemokraterna på inomhusmiljö och ohälsa?

Fru talman! Blomman lever ett ganska undanskymt liv i relation till exempelvis Svanen och även Bra Miljöval. Nu pågår ett arbete inom EU för att stärka Blomman, i alla fall i en bemärkelse, inte säkert när det gäller kontrollen av kriterierna och så vidare. Om man ska satsa på att utveckla blomman måste det ske på ett sådant sätt att inte innehållet, kriterierna, försvagas. Det får inte heller ske på bekostnad av så starka miljömärken som exempelvis Svanen. Annars är det bra att fler produkter blir miljömärkta även om det blir med Blomman. Inomhusmiljön är oerhört viktig. Eftersom min talartid är slut får vi återkomma till inomhusmiljön när det gäller forskning och utveckling och vad marknaden kan göra när det gäller försäkringslösningar för att sanera den dåliga miljön.

Fru talman! Jag lyssnade med glädje till Sven Gunnar Perssons tal om att vi skulle få in mer miljötänk i ekonomutbildningar och ekonomiska modeller. Jag har själv haft förmånen att få läsa nationalekonomi med miljöinriktning. Men även vi har fått ta del av mer standardiserade ekonomiska modeller där alla antydningar om att vårt ekonomiska system är en del av ett ekologiskt system behändigt har tagits bort. Det som jag tyckte var mest spännande var talet om att vi skulle få in mer konsekvenser för ekosystemen i ekonomiska analyser. Jag tänker särskilt på de infrastrukturinvesteringar som regeringen nu föreslår. Hur många av dem skulle klara den samhällsekonomiska prövningen om konsekvenserna för ekosystemen till fullo beaktades?

Fru talman! Det kan jag naturligtvis inte svara på. Det är en väldigt svår fråga därför att det är många aspekter som då ska vägas in. Exempelvis kan man kritisera vägsatsningarna å ena sidan för att de gynnar bilismen, men å andra sidan vet vi att ungefär 70 procent av kollektivtrafiken sker med buss, och bussar behöver också framkomlighet och bra vägar. Det är mer komplext än att säga att det finns ett slags infrastrukturinvesteringar som klarar miljökonsekvensanalyser bra och att alla andra inte gör det. Men som svar på din fråga måste jag säga att jag inte vet det.

Fru talman! Det är annars ganska bra när man ska göra stora infrastrukturinvesteringar som vi får leva med väldigt länge att man har bra koll på vilka konsekvenser de får på ekosystemen. Nu går mycket av kollektivtrafiken på vägar, precis som du säger. Och inte lär det blir mindre som går på väg om det är vägar som man satsar på. Om man däremot vill att järnvägen ska ta andelar kan det vara bra att satsa mer på järnvägar än på vägar.

Fru talman! Det är annars ganska bra när man ska göra stora infrastrukturinvesteringar som vi får leva med väldigt länge att man har bra koll på vilka konsekvenser de får på ekosystemen. Nu går mycket av kollektivtrafiken på vägar, precis som du säger. Och inte lär det blir mindre som går på väg om det är vägar som man satsar på. Om man däremot vill att järnvägen ska ta andelar kan det vara bra att satsa mer på järnvägar än på vägar.

Fru talman! Regeringen gör stora satsningar på järnvägen. Till skillnad från tidigare är de också finansierade, och pengar finns för att de ska genomföras. Jag hoppas att det ska bli ännu mer satsningar på järnvägen i fortsättningen för att man ska komma till rätta med de flaskhalsar som finns för godstrafiken. Dessa satsningar är redan på väg och så att säga på banan. Målet måste vara att föra över mer av tung trafik från väg till järnväg. Då krävs det att effektiva och snabba transportvägar, inte minst mot Mellaneuropa och Sydeuropa, kommer till stånd på järnvägssidan. Sådana satsningar hoppas jag liksom Helena Leander på.

Fru talman! Jag har kallat mitt anförande Stockholms län - en hållbar storstadsregion. Att man talar varmt om miljön i dag, även från den borgerliga kanten, visar att miljöfrågorna har fått ordentligt genomslag. Bakgrunden är naturligtvis de klimateffekter som vi kan se genom den globala uppvärmningen. Alla verkar också rörande överens om att om vi ska klara de målsättningar som vi har satt upp här i landet och inom ramen vårt EU-samarbete måste vi börja nu. Om vi tänker efter före bör klimat- och miljöfrågorna vara en drivkraft framåt, och kanske särskilt i Stockholmsregionen. Någon lär ha sagt att stockholmarna är smartare. Jag håller inte med om det. Vi är som folk är mest. Men att bo i en storstad kan vara klimatsmart. Vi bor tätt, vilket ger fördelar för en effektiv kollektivtrafik och billigare sätt att värma husen. När man är många är det både lättare och mer verkningsfullt att hitta smarta lösningar som minskar miljöbelastningen. Men till det behövs forskning och nya innovationer om vi ska klara av att både bygga hållbara bostäder till rimliga kostnader och finna nya sätt att resa utan att samtidigt påverka miljön negativt. Om vi ligger i framkant kan vi vända utmaningen till en fördel för den teknikintensiva och kunskapsintensiva Stockholmsregionen. Vi kan bli en modell för andra storstäder genom att ställa om till framtidens tekniker och stimulera nya sätt att leva. Fru talman! Utmaningarna är många och stora. Det kräver både politisk vilja och engagemang. Många offentliga upphandlingar sker i Stockholm. Där är det viktigt att ställa skarpa miljökrav men också att göra tekniska funktionsupphandlingar för att hitta nya lösningar. Stockholms län består av 26 kommuner som samordnat skulle kunna erbjuda alla länets snart två miljoner invånare tjänster - klimatcoacher och annan miljöteknisk rådgivning. Här finns också många miljömedvetna konsumenter. Det måste ses som en utmaning för näringslivet att marknadsföra och erbjuda varor och tjänster som inte tär på våra gemensamma resurser. Det borde vara ett informationsansvar för kommunernas konsumentvägledare. Ja, men dessa håller, tyvärr, på att försvinna. I borgarnas iver att spara pengar för att sänka skatten är denna resurs något som det prutas på. Fru talman! Jag tror att alla som sitter här i kammaren just nu håller med om kollektivtrafikens miljöfördel. Men på andra sidan vattnet sitter en regering som inte riktigt hänger med på det. I propositionen om infrastruktur, Framtidens resor och transporter - infrastruktur för hållbar tillväxt , tar de bort det stöd som vi hittills haft för spårbunden kollektivtrafik. Det är en mycket konstig prioritering med tanke på propositionens namn. Att regeringen också totalt ignorerar träffade överenskommelser när de tar bort detta stöd visar bara att regeringens miljöpolitik mer handlar om retorik än om praktisk handling. Man kan undra, så svara mig på följande fråga: Vad är det för framtid och hållbar tillväxtsatsning att ta bort bidrag för regional spårtrafik? Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen vill i stället investera i en bättre kollektivtrafik. Kollektivtrafiken här har en stor andel resenärer, men om vi ska klara klimatmålen måste den bli ännu större. Att investera i kollektivtrafik är därför en av de viktigaste nycklarna för att nå målet om hållbara transporter. Fru talman! Det finns, som sagt, många fördelar med täthet. Men täthet är också någonting sårbart. Det viktigaste och vackraste vi har här i Stockholm är vårt läge vid vatten. Men här kan klimatförändringarna verkligen ställa till det. Alla minns vi Mälarens översvämningar 2000 och 2001, något som visar hur sårbart Stockholm är. Då var det bara några centimeter från att Gamla stan vattenfylldes. Den globala uppvärmningen kan också medföra att vi blir tvungna att höja vattennivån i Mälaren för att klara vårt sötvattenbehov. Vi behöver tänka efter före när vi planerar. Fru talman! Våra kunskaper om de kommande förändringarna, väderförhållandena, ställer krav på en god planering men även på sårbarhetsanalyser i en helt annan utsträckning än tidigare. Även om alla nu talar om att de anstränger sig är jag rädd att det blir mycket prat och lite verkstad. Det krävs investeringar, forskning och praktiska åtgärder för att klimatsäkra Stockholm så att vi kan fortsätta att leva klimatsmart och bli ett föredöme för andra storstäder.

Fru talman! Ja, ett klimatsmart Stockholm är ett jättebra tema. Jag har ju frågat de fyra företrädarna för regeringspartierna om hur de ser på inomhusmiljön och kan naturligtvis inte låta bli att utnyttja möjligheten att ställa en fråga i ämnet också till en socialdemokrat. De allra flesta människor i det här landet lever större delen av sin tid i byggd miljö. Väldigt få bor numera på landet. En allt längre del av dygnet vistas vi inomhus; det finns många skäl till det. Vi bygger om vårt samhälle med stormarknader. Vi bygger in arbetsplatser som tidigare var utomhus och så vidare. Det finns saker att göra i sammanhanget. Man kan ställa hårdare krav på byggherrarna. Jag är väldigt nyfiken på om Socialdemokraterna skulle kunna tänka sig att göra en översyn för att se om vi inte kan ändra lagstiftningen så att större krav ställs för att redan från början ha minst en tioårig garanti på hälsosäkerhet i nybyggnation.

Fru talman! Jag skulle önska att det var så enkelt att vi i denna kammare kunde stifta en lag om att det vi bygger i dag är hälsosäkert tio år framåt. Vi pratade tidigare här om barnbarnen. Jag vill verkligen att de ska bo i hus som de mår bra av, och det tror jag att vi alla vill. Men så enkelt är det inte i verkligheten. Det som vi tror är bra i dag är kanske inte bra om fem år då forskningen har kommit längre. Vad jag tror är viktigt är att satsa på investeringar i det som redan är byggt för att det ska bli bättre. Vi har sagt att vi vill satsa mycket på investeringar i miljonprogramsområdena. Jag tror att vi också måste satsa betydligt mer på forskning exempelvis just för att bygga både klimatsmart och hälsosäkert.

Fru talman! Jag vill tacka Christina Axelsson för ett engagerat anförande, framför allt med tanke på Stockholm och energieffektiviteten. Det är tyvärr så att de partier, framför allt Centerpartiet i Stockholm, som förordat att staden ska förtätas och att skyskrapor ska tillåtas har motarbetats av dina partikamrater. Men vi vet att ett energieffektivt och klimatsäkert sätt att bygga är just att låta städerna växa på höjden. Det gör att Stockholms kommun ligger i täten när det gäller att vara en klimatsmart kommun i Sverige. Jag undrar om Christina Axelsson kommer att uppmuntra sina partikamrater i Stadshuset och se till att vi kan förtäta och bygga staden också på höjden. Vidare handlar det om ordning och reda i finanserna, vilket Socialdemokraterna ofta säger sig vara företrädare för. Men när alliansregeringen tog över blev nog infrastrukturminister Åsa Torstensson oerhört förvånad när hon upptäckte att det i er budget fattades nästan 100 miljarder på infrastrukturområdet. Trots utmaningen att täppa till ett hål på 100 miljarder kronor lyckas alliansregeringen satsa mer pengar på både vägar och järnvägar än ni klarat av.

Fru talman! Eftersom jag bor i länet ber jag att få ta det sistnämnda först, det om Åsa Torstensson och de hål i budgeten som hon tyckt sig ha funnit. När hon säger att det fattas 100 miljarder är det märkligt att då komma med en satsning på ungefär 20 miljarder i förhållande till vad vi tidigare hade. Om man räknar på hur mycket den oerhörda satsning innebär som Åsa Torstensson berömmer sig av ser man - det ska du, Fredrick Federley, veta - att det inte ens täcker den inflation som har varit sedan 2001-2002 då vi fattade beslut om den infrastrukturpropositionen. Åsa Torstenssons retorik är faktiskt bara prat. Vi däremot vill så att säga göra verkstad. Därför lägger vi ännu mer pengar i vår motion till följd av er proposition.

Fru talman! Eftersom jag bor i länet ber jag att få ta det sistnämnda först, det om Åsa Torstensson och de hål i budgeten som hon tyckt sig ha funnit. När hon säger att det fattas 100 miljarder är det märkligt att då komma med en satsning på ungefär 20 miljarder i förhållande till vad vi tidigare hade. Om man räknar på hur mycket den oerhörda satsning innebär som Åsa Torstensson berömmer sig av ser man - det ska du, Fredrick Federley, veta - att det inte ens täcker den inflation som har varit sedan 2001-2002 då vi fattade beslut om den infrastrukturpropositionen. Åsa Torstenssons retorik är faktiskt bara prat. Vi däremot vill så att säga göra verkstad. Därför lägger vi ännu mer pengar i vår motion till följd av er proposition.

Fru talman! Jag vore tacksam för ett svar om Christina Axelssons syn också på detta med att bygga högre och att möjliggöra för skyskrapor i Stockholms stad. Det är klart att det är lätt att bygga upp budgetar när man inte behöver ta något ansvar över huvud taget. Det som ni under flera mandatperioder byggde hela er infrastrukturpolitik på var att inte upprätthålla ett bra järnvägsnät i Sverige och att inte underhålla vägnätet. Därmed skapades stora luckor. Allt handlar inte bara om de satsningar som ni vill göra. Underhåll och goda kommunikationsmöjligheter kostar också pengar. Där har ni framöver en stor skuld att hantera. Det var vad denna regering fick i sitt knä för att hantera, något som Åsa Torstensson har klarat med den äran och dessutom klarat att tillsammans med allianspartierna satsa på ett oerhört offensivt program för framtiden. Det är väl så att skuld bör läggas där skuld ska ligga. Den förra regeringen har en stor skuld i detta. Den nuvarande regeringen tar ett stort ansvar och vågar satsa för framtiden mer än ni klarade av när ni regerade.

Fru talman! Tack för det, Fredrick Federley, men jag tror inte att någon av pendlarna i dag är särskilt imponerade av ert sätt att sköta trafiken. Vi satsade faktiskt väldigt mycket pengar under den tid vi var i regeringsställning. Men mot oss har vi, vilket ni också har, den kostnadsökning som finns i sektorn. Det är alltså ett gemensamt problem. Vi behöver också finna bättre sätt att planera, inte minst när man ska bygga här i staden. Du frågade om byggandet av höghus. Innan en sådan byggnad blivit tillräckligt överprövad är det nog våra barnbarn som sitter i denna kammare och fattar framtida beslut. Där har vi räckt ut en hand till Åsa Torstensson: Var med oss, vi kan hjälpa till med att hitta bättre sätt att gå fram med det vi vill göra, på vilken sida man än är, men det har hon inte ens svarat på.

Fru talman! Först vill jag återknyta lite grann till Sven Gunnar Perssons inlägg och säga att det var många intressanta saker i det, ända tills han sade att marknaden brukar lösa det här. Det tycker jag är en alltför enkel syn. Sedan tar Sven Gunnar Persson upp att vi behöver se över de ekonomiska modellerna och beakta de ekologiska aspekterna. Jag har väckt en sådan motion i riksdagen. Varför inte nästa gång väcka en tvärpolitisk motion i den frågan, för det är en väldigt viktig fråga? Fru talman! Om ett år är Sverige ordförande för EU, och Sverige prioriterar en bred politisk enighet i klimatfrågan. Vänsterpartiet har i en motion till riksdagen föreslagit att Sverige under denna punkt ska lyfta fram frågan om köttkonsumtionens påverkan på klimatet. Enligt FAO-rapporten Livestock's long shadow står boskapssektorn för hela 18 procent av de globala klimatpåverkande utsläppen. Konsumtionen av djurprodukter som livsmedel ökar explosionsartat i världen. Jämfört med 1950 års nivåer har köttkonsumtionen femfaldigats. Det finns anledning att sätta fokus på djurindustrin som ett globalt miljö- och resursproblem. EU understöder kött- och mejeriindustrin med för närvarande ungefär 30 miljarder kronor per år i form av interventioner och direktstöd. Dessutom ger EU 400 miljoner kronor i stöd till marknadsföring av olika djurprodukter, så att försäljningen av dem därmed ska öka. Det måste vi få en ändring på. Det här har FN:s klimatpanels ordförande Rajendra Pachauri nyligen talat om vid ett anförande i belgiska Gent under rubriken Less Meat - Less Heat . Han ställde sig där bakom förslag från en belgisk vegetarisk organisation om att göra alla torsdagar till en vegetarisk dag i Flandern, Donderdag Veggidag , som det heter på flamländska. Enbart genom att göra detta skulle Flandern nå halvvägs till sina Kyotoåtaganden. Vi måste börja äta på ett nytt sätt. I rapporten Att äta för en bättre miljö slog Naturvårdsverket redan år 1997 fast att svenskarna i framtiden endast kan äta fjärdedelen av all den mat av kött, fågel och korv som i dag konsumeras. Även konsumtionen av mjölkprodukter måste minska, med ungefär en fjärdedel. Denna rapport tillsammans med annan kunskap borde ligga till grund för en landsomfattande folkbildningskampanj om vegetariska livsmedels miljö- och klimatvinster. Livsmedelsproduktionen måste bli mer klimatmedveten för att kunna utgöra en av grundpelarna i det hållbara samhället och för att människor ska kunna få ett bra underlag för att fatta sina beslut och få en bättre förståelse mellan sambanden mat, hälsa och miljö. Jag har tidigare i kammaren föreslagit som ett etappmål att köttkonsumtionen i Sverige ska minska med 25 procent per capita. Det skulle innebära att vi gick tillbaka till den nivå som var vid EU-inträdet 1995. Vi anser också att det ska Sverige driva i EU som ett EU-mål. Det är positivt att kunna notera att Livsmedelsverket nu diskuterar kostråd med just innebörden att sänka köttkonsumtionen med 20-25 procent. Vad skulle då konsekvenserna bli om vi minskade köttkonsumtionen? Ja, vi skulle kanske äta mindre kött men också av bättre kvalitet, till exempel sådan kvalitet som kommer från det småskaliga mathantverket. I går var jag på ett seminarium som anordnades av Eldrimner, som är ett nationellt centrum för småskaligt mathantverk och som är beläget i Jämtland. Där uppmuntrar man småföretagare och små lantbruk att utveckla sådan kunskap. Tyvärr är det ekonomiska stödet till Eldrimner osäkert, med en osäker finansiering. Det tycker jag att riksdagen bör säkerställa. Vi kan stödja en sådan här utveckling också på ett annat sätt, nämligen genom att förenkla och göra livsmedelskontrollen bättre. I dag finns det inte tillräcklig kompetens ute i kommunerna att klara av den här ganska speciella livsmedelskontrollen. Jag anser att man bör överväga att förstatliga denna livsmedelskontroll. Fru talman! Låt mig avslutningsvis ta upp en fråga kopplad till biologisk mångfald. Vi vet att den hotas, och vi vet också att regeringen minskar anslagen till biologisk mångfald, även om det är positivt att regeringen nu har genomfört förslaget att Sveaskog ska överföra områden till Naturvårdsverket. Jag vill till slut framföra min kritik mot att regeringen avskedade generaldirektören för Skogsstyrelsen på grund av kritik från Riksrevisionen. Jag anser att det var ett osakligt agerande. Det var regeringen själv som hade ändrat förutsättningarna för Skogsstyrelsen. Det var ett osnyggt beteende från regeringens sida att avskeda en av sina generaldirektörer.

Fru talman! Tack, Jacob, för ett intressant anförande! Det är viktiga frågor du tar upp, inte minst de om matkvaliteten, det vi äter, men också om dem vi äter. Där tycker jag att du använder ganska svepande ordalag när du fördömer köttkonsumtionen. För det första är det framför allt idisslarna som orsakar den eventuella klimatpåverkan. För det andra härrör en hel del av den köttkonsumtion som vi har i vårt land från naturbetesdjur, am- och dikor, som håller uppe strandängar och håller landskapet öppet i våra hagar och ängar. Hur vill du styra detta så att vi minskar köttkonsumtionen, och hur ser du på möjligheterna att ha naturbetesdrift även fortsättningsvis för köttproduktion?

Fru talman! Jämfört med situationen 1995 har vi ökat köttkonsumtionen med ca 25 procent. Samtidigt har importen av kött till Sverige ökat kraftigt. Ett sätt är att verka för att importen av köttprodukter från framför allt idisslare minskar. Det kan man verka för genom att ta upp frågan på EU-nivå. På global nivå har det väldigt stor betydelse. Vi bör konsumera produkter med råvaror närmare ursprunget än via köttet.

Fru talman! Jämfört med situationen 1995 har vi ökat köttkonsumtionen med ca 25 procent. Samtidigt har importen av kött till Sverige ökat kraftigt. Ett sätt är att verka för att importen av köttprodukter från framför allt idisslare minskar. Det kan man verka för genom att ta upp frågan på EU-nivå. På global nivå har det väldigt stor betydelse. Vi bör konsumera produkter med råvaror närmare ursprunget än via köttet.

Fru talman! Jämfört med situationen 1995 har vi ökat köttkonsumtionen med ca 25 procent. Samtidigt har importen av kött till Sverige ökat kraftigt. Ett sätt är att verka för att importen av köttprodukter från framför allt idisslare minskar. Det kan man verka för genom att ta upp frågan på EU-nivå. På global nivå har det väldigt stor betydelse. Vi bör konsumera produkter med råvaror närmare ursprunget än via köttet.

Fru talman! Jag undrar om jag uppfattade Jacob Johnson rätt när det gäller viljan att styra människors beteende och konsumtion. Hur har du tänkt dig att via EU minska köttkonsumtionen? Ska vi ha något slags tullar, straffbeskattning, eller hur ska det gå till? Hur vill du ha det med den svenska naturbetesdriften? Det är ganska avsevärda mängder köttdjur som betar ängar, hagmarker och håller dem öppna.

Fru talman! Jag sade inledningsvis att jag anser att Sverige under ordförandeskapet ska lyfta fram den här frågan för diskussion. Exakt vilka åtgärder och hur man ska styra det kan diskuteras. Men det finns möjligheter redan i dag att ha differentierad moms på olika typer av livsmedel. Det är en sak som jag tycker att man kan pröva och på det sättet premiera andra typer av livsmedel. Sedan är det klart att det är viktigt med hagmark och så vidare för den biologiska mångfalden, men det finns också andra aspekter på betande djur, till exempel nära kuster, som gör att man kanske måste tänka på var någonstans i landet man har denna. Alltså: mindre volym, bättre kvalitet och mer genomtänkt lokalisering.

Fru talman! Jacob Johnson har just gjort det mycket lätt för mig genom att gå igenom mycket av det som jag ville säga om just köttkonsumtionens miljöpåverkan. Jag tackar för det. Det innebär att jag inte behöver prata fullt så fort för att hinna med allt annat som jag vill säga. Nåväl, det är fantastiskt att se hur klimatfrågan verkligen har lyfts de senaste åren. När man lyssnade på miljöministern tidigare i dag fick man nästan intrycket att det bara är regeringens förtjänst. Och kanske är det så att det faktiskt är Andreas Carlgren som har skrivit både IPCC-rapporten och Sternrapporten plus skickat ut Al Gore för att upplysa mänskligheten om klimatförändringarna vi står inför - vad vet jag? Det viktiga är i alla fall att det händer saker, och det gör det nu. Sofia Arkelsten var ödmjuk nog att erkänna att det faktiskt sker en del saker också utanför det här huset, och det tycker jag att vi ska vara väldigt glada för. Men trots allt behövs det ganska mycket action framöver om vi ska få ordning på klimatet. Vi måste minska våra växthusgasutsläpp med åtminstone 75-90 procent fram till 2050, och det kräver en del förändringar, både politiska och i vårt sätt att leva. Att träta om vad som är viktigast - livsstilsförändringar eller politiska förändringar, insatser här i Sverige eller utomlands - är ganska meningslöst, för vi behöver insatser på bred front. Var och en av oss måste ta sitt ansvar, men vi som politiker har ett extra ansvar att se till att detta ansvar blir möjligt att ta. Vi måste ge förutsättningar att göra klimatsmarta val i vardagen. Det är svårt att välja tåget om det inte går något tåg. Det är enklare att ta bilen om samhället är uppbyggt utifrån bilisternas behov. Det kräver väldigt engagerade konsumenter för att välja det miljövänliga alternativet om det miljöfarliga är billigare. Men vi politiker kan göra det möjligt - och lönsamt - att vara miljöhjälte. Den infrastruktur vi bygger är förstås en nyckelfaktor. Det borde inte vara så svårt att inse att bygger vi fler vägar så åker folk mer bil och bygger vi fler järnvägar så åker folk mer tåg. Men eftersom det är lite kontroversiellt i vissa kretsar ska jag understryka att vi i Miljöpartiet inte har hittat på det alldeles själva. Då blir det väldigt olyckligt när regeringen satsar så mycket mer på vägar än på järnvägar. Visst, gärna trafiksäkerhetsåtgärder som mitträcken, men hellre fler spår än fler vägar. Sedan är det ju så krasst att plånboken spelar in. Men genom ekonomiska styrmedel kan vi göra det långsiktigt hållbara också kortsiktigt lönsamt. Och det ska vi göra också! Det kanske framstår som mer sympatiskt att ge en bonus till den som gör någonting sjyst för miljön i stället för att lägga en skatt på det som är dåligt för miljön, typ regeringens miljöbilspremie. Och visst kan det finnas skäl för det under en övergångsperiod för att få in ny teknik på marknaden. Men det funkar liksom inte att basera hela miljöpolitiken på det, för om den som köper en miljöbil får en bonus vill ju också den som åker kollektivt, den som cyklar, den som samåker, den som distansarbetar och alla andra som inte kör bil få det. Då börjar det kosta pengar, och de pengarna ska vi få in via någon annan skatt. Då kunde vi lika gärna ha höjt miljöskatterna från början. Det hade varit mer träffsäkert. Det fina med att höja skatten på det man vill ha bort direkt, som koldioxidutsläpp i det här fallet, är att vi politiker inte behöver fundera över exakt vilka alternativ som är de bästa, med risk att vi satsar på fel häst. För handen på hjärtat är det kanske inte alltid vi som har de bästa idéerna om vad som har störst potential för att fasa ut de fossila bränslena. Det behöver vi inte heller om vi ser till att det kostar att släppa ut koldioxid, för då blir det upp till förorenaren att själv fundera på: Hur ska jag komma undan den där jobbiga skatten? Kan jag minska mina utsläpp så eller kanske så? Då väljer man det som är bäst utifrån sina egna förutsättningar. Och den som kommer på en ny teknik som minskar utsläppen har stora pengar att tjäna på det. På så sätt frigör vi människors kreativitet i någonting som vi kan kalla en positiv form av skatteplanering. Syftet med miljöskatter är trots allt inte i första hand att få in pengar till statskassan. Sedan är det onekligen så att koldioxidutsläppen knappast kommer att försvinna över en natt, så visst kommer vi att få in skatteintäkter genom koldioxidskatterna. De kan vi också använda för att sänka andra skatter eller för att investera i alternativ som järnvägar eller både-och. Jag har redan antytt att jag ser koldioxidskatten som bland de absolut mest effektiva styrmedlen, för all del tillsammans med utsläppshandeln som i alla fall teoretiskt fyller samma funktion, även om den utformning den fått i praktiken kan ifrågasättas. Det kan också behövas kompletterande styrmedel. Till exempel kan konkurrensmotiverade nedsättningar av skatter behöva andra styrmedel. Dessutom har vi andra skatteregler som egentligen inte handlar om miljön men som ändå får oönskade miljökonsekvenser, till exempel reglerna för förmånsbilar och reseavdrag som vi kan behöva se över ur ett miljöperspektiv. Det som jag oroar mig för, förutom koldioxidutsläppen, är de växthusgaser som inte är koldioxid. Jacob Johnson var inne på att 18 procent av mänsklighetens klimatpåverkan kommer från uppfödningen av djur inom jordbruket. Där är visserligen koldioxid en del, men de stora är metan och dikväveoxid som bland annat kommer från idisslarmagar respektive gödselstackar. Där hjälper det inte med en koldioxidskatt, utan där måste vi ha andra verktyg. Tyvärr är det inte lika lätt och praktiskt som med koldioxidutsläpp, för där vet man hur mycket koldioxidutsläpp en viss mängd bränsle ger och kan fastställa en skatt utifrån det. Här måste vi verkligen fundera om det går att skatta direkt vid källan eller om vi måste ta till med schabloniserade styrmedel som styr mot minskad konsumtion av det som ger höga utsläpp, till exempel kött. Det återstår att utreda. En sak är i alla fall säker: Klimatförändringarna kommer att kräva stora förändringar av oss, och då kan vi inte blunda för stora utsläppskällor. I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp).

Fru talman! Tack, Helena Leander, för ett engagerat och intressant anförande. Jag vill bara höra hur Helena Leander ser på möjligheterna att bo och verka på landsbygd där det inte finns något alternativ till bilen under de närmaste åren, där det inte finns tillräckligt med infrastruktur för alternativa bränslen eller där andrahandsmarknaden för miljöbilar inte ännu har gjort det möjligt för den något mindre bemedlade att köpa en ny miljöbil. Hur ska det med den politik som ni förfäktar när det gäller koldioxidskatt på drivmedel vara möjligt att bo och verka på landsbygden, där man är utan kollektivtrafik och totalt beroende av en eller två bilar?

Fru talman! Till att börja med vill jag berätta att den gröna skatteväxling som genomfördes under den förra mandatperioden var just en skatteväxling. Miljöskatter höjdes. Inkomstskatter sänktes. Utvärderingen har visat att de stora vinnarna faktiskt inte finns här i Stockholm eller ens i Stockholms förorter, utan de finns ute på landet i de små kommunerna. Okej de har fått högre miljöskatter, men de har också fått så pass mycket lägre inkomstskatt. Vi styrde den så att den framför allt skulle gå till låg- och medelinkomsttagare, så det har varit en ren vinst. Men visst är det så, som Sven Gunnar Persson säger, att på landet är inte kollektivtrafik ett alternativ vare sig ekonomiskt eller miljömässigt. Där är det inte rimligt att ha en buss som går runt till varje buske, utan där behövs det faktiskt bilar. Därför tror jag att det är viktigt att vi inte bara har beskattning på bränslet generellt, utan att vi också ser till att det finns större möjligheter i städerna att välja bort bilen. Det är där det behövs extra insatser, till exempel i form av trängselskatter. De styr på de ställen där det är lättare att välja bort bilen och där bilen dessutom ger större miljöproblem. Vi får alltså olika ansvar.

Fru talman! Helena tog sig snabbt in från landsbygden till storstaden och trängselskatterna. Men min fråga gällde hur det ska bli möjligt för människor att även fortsättningsvis bo och verka, driva företag och ägna sig åt fritidsverksamheter på landsbygden när man som Miljöpartiet vill höja koldioxidskatten så rejält att bensinpriset går upp med 2, 5 eller 10 kronor åren framöver.

Fru talman! Helena tog sig snabbt in från landsbygden till storstaden och trängselskatterna. Men min fråga gällde hur det ska bli möjligt för människor att även fortsättningsvis bo och verka, driva företag och ägna sig åt fritidsverksamheter på landsbygden när man som Miljöpartiet vill höja koldioxidskatten så rejält att bensinpriset går upp med 2, 5 eller 10 kronor åren framöver.

Fru talman! Vi har för de närmaste åren föreslagit en höjning med 2 kronor. Det är inte helt orimligt att blanda in storstaden, för om landsbygden skulle bära hela ansvaret för klimatförändringarna skulle den ju avfolkas. Det fattar jag också. Det är därför jag menar att vi måste lägga ett större ansvar i storstäderna, till exempel genom trängselskatt som inte drabbar landsbygden. Sedan måste även landsbygden dra sitt strå till stacken. Där finns det färre alternativ, men även på landsbygden kan man till exempel när man byter bil byta till en mer bränslesnål bil. Nu när vi utökar tillgången till förnybart bränsle runt om i landet kanske man kan ha en bil som drivs med annat bränsle. Även på landsbygden kan man köra mjukare, så kallad eco driving , ibland samåka och cykla kortare sträckor. Jag menar att det finns möjligheter även om de är färre, så jag tror inte att landsbygden ska blunda helt för sitt ansvar. Men det är viktigt att vi är tydliga med att det är storstaden som ska bära det tyngsta ansvaret.

Fru talman! När jag växte upp på 70-talet fanns det en stor kampanj som hette Håll naturen ren! Den utmynnade så småningom i stiftelsen Håll Sverige rent! Det var en stor debatt då om att vi skulle hålla rent efter oss. Nästa stora våg av debatt om hur vi skulle hålla nere sopberget kom i början av 90-talet, som ni kanske minns. Då kom återvinningen i fokus och fick också sin form. Vem skulle bära ansvaret för konsumentförpackningarna? Man kunde till exempel lämna ifrån sig förpackningen runt tandkrämstuben i affären och slippa släpa med sig den hem. Det var egentligen en bra idé, som har försvunnit längs vägen. Trots den miljömedvetenhet som svenska folket har - man återvinner så mycket man bara orkar - upplever jag att det finns mer förpackningar än någonsin. Den åsikten delas av många. Antingen här i kammaren eller uppe på läktaren kanske det finns någon som liksom jag har småtjejer hemma och som har köpt en Bratz- eller Kidzdocka åt dem. Då får man erfara de närmast ointagliga emballagen fulla av små snoddar, ståltrådar och plastbitar. Mängden skräp efter ett födelsedagskalas får en verkligen att fundera. När vi handlar mat till familjen försöker vi handla ekologiskt. Men det hjälper ju inte om avokadon är Kravmärkt om den är förpackad i en hårdplastförpackning som dessutom har mjukplast runt omkring. Vänder man på förpackningen står det Made in China . Låt oss ta avokadon som exempel. Var odlas den? De flesta avokador importeras från Chile. Den här stackars avokadon har åkt från Chile över till Kina för att förpackas för att sedan komma till Sverige. Fabriken som förmodligen har framställt förpackningen i Kina har med största sannolikhet inte gjort det på något särskilt miljömässigt sätt. Vi som konsumenter ställs ofta när vi kommer till affären inför situationen att vi inte har några alternativ. Paprikorna plastas in var för sig. Det finns inga andra alternativ om man vill köpa paprikor exempelvis. Man borde kunna plocka några som inte är inplastade. Här vilar ett tungt ansvar både på oss som konsumenter och på dem som köper in, det vill säga livsmedelshandlarna. Fru talman! Är min avsikt här i dag att bekämpa förpackningsindustrierna? Nej, det är det inte alls. Det handlar om att lyfta fram att vi behöver tänka över hela produktkedjan miljömässigt. Jag tänkte lyfta fram ett gott exempel. Det är nästan som om den tidigare talaren Sofia Arkelsten och jag skulle ha pratat med varandra. Vi säger båda att det sker stora förändringar i de mest utskällda branscherna, och det utan politisk styrning. Jag har under en tid följt det målmedvetna miljöarbete som bedrivs på Cascades Djupafors i Ronneby. Det är ett pappersbruk som inriktar sig på kartongtillverkning. Pappersmassaindustri räknas precis som stålindustri till den smutsiga och energislukande industriella sektorn. Men med stort miljöengagemang där man jobbar efter devisen "vi kan också bidra" har företaget tecknat avtal med Vattenfall om miljövarudeklarerad el. Företaget är också i full färd med att se över ett femårigt program för att förbättra energieffektiviteten. Men man har inte nöjt sig med det, utan man har också tagit reda på hur mycket koldioxid den produkt man tillverkar släpper ut. Sedan har man tagit fram en lång lista på alla inköp man gör, analyserat detta och beräknat i vilken grad till exempel de kemikalier som används vid en pappersmassaindustri påverkar miljön. Man har tittat över sina transporter och fått fram en siffra på koldioxidutsläpp per producerad kartong. Det har lett till att företaget är världens enda klimatcertifierade pappersbruk i dag. Stora användare som Nestlé och Familjen Dafgård börjar gå över till att använda företagets produkter. Problemet är dock: Hur ska vi veta det? Man fann ingen gemensam internationell miljömärkning, så man hittade faktiskt på en själv som nu får lite spridning. Här är min poäng, fru talman. Förutom att vi behöver se över vårt konsumtionsmönster och använda färre förpackningar behöver vi ta hänsyn till att de förpackningar vi ändå måste använda är producerade på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Vi ska alltså inte bara ta hänsyn till att majsen som blir flingor i flingpaketet odlas ekologiskt utan att flingorna dessutom är förpackade i en miljömässigt sjyst förpackning. Vi har talat om ämnet miljömärkning här tidigare också. Vi kanske inte behöver ännu en märkning med en svan, en pilgrimsfalk eller en EU-blomma. Men vi behöver en samlad miljömärkning och en trovärdig klimatmärkning av olika produkter som gör att vi som konsumenter enkelt kan göra de miljömässiga val vi vill. Man ska tänka på hela kedjan från ax till limpa. Vi här ska kunna ge en politisk stöttning till de företag som faktiskt tar initiativ själva. I detta anförande instämde Sven Gunnar Persson (kd).

Fru talman! Jag tycker att Annicka Engblom tog upp ett bra perspektiv för vad man kan göra på olika fronter. Det finns företag som är företagsamma på flera olika sätt. De går före när det gäller miljön och de ser att det faktiskt främjar tillväxten för företagen. Det var också roligt att det är ett företag från mina trakter som köper de här produkterna, nämligen Familjen Dafgård. Det förtar ju inte nöjet med att ta upp den här viktiga frågan. Vi politiker har också ett ansvar. Alla företag ser inte på detta på det sätt som Annicka Engblom har tagit upp. Det handlar om klimatmärkning. Jag undrar om Annicka Engblom tror att företagen kommer att göra det här frivilligt eller om vi som politiker måste trycka på och säga att vi nu behöver ha den här märkningen. Vi kanske behöver vara tydligare än att bara säga att det kommer att lösa sig på frivillig basis.

Fru talman! Tack för frågan, Carina Ohlsson! Jag tror att det här är ett joint venture. Vi talade tidigare här om Jacob Johnson som inte tyckte att marknaden skulle kunna ta hand om det här på egen hand utan att det måste vara politiker som tar hand om det. Jag tror att intresset måste komma från båda håll. Vi har pratat här tidigare i kammaren om trender. Det ligger förstås pengar i det här också. Det ligger pengar i att vi som konsumenter blir alltmer miljömedvetna och vill göra bra val. Det är så klart någonting som industrin, som till exempel tillverkar förpackningar som i det här fallet, hakar på. Det blir ju också ett intresse för dem att kunna erbjuda det. Från politiskt håll ska vi också tillsammans göra trovärdiga klimatmärkningar så att vi gör det hela enklare.

Fru talman! Det sista om en trovärdig klimatmärkning hakar jag gärna på. Det tycker jag också är jätteviktigt. Jag tycker att det är bra att företag som går före också ska kunna tjäna på det. Men man kan inte som konsument vänta hur länge som helst. Man ska inte behöva vänta in att alla gör detta frivilligt utan säga: Nu vill vi ha fram det här! Jag har inga små barn, men jag har syskonbarn som är små. De heter Johanna och Oskar och är sex och åtta år. När man går och handlar med dem vill man också kunna ta del av det här på ett enkelt sätt och hitta bra symboler som till och med barn kan se. Barn är ju bra på att ta till sig nya saker. Det kan man ha med i det förebyggande arbetet för en bra miljö. När jag har lyssnat på Annicka Engblom tror jag att det finns ett stöd. Förut har jag hört Sven Gunnar Persson, och nu har jag alltså hört Annicka Engblom från Moderaterna säga att det nog inte räcker med frivillighet utan att vi behöver ha den svenska modellen där man går ihop - både marknad och lagstiftning.

Fru talman! Barnaspekten är rolig. Liksom jag skällde på mina föräldrar när de råkade kasta papperslappen bredvid papperskorgen får jag också skäll av mina barn när jag råkar lägga hårdplatsförpackningen i fel återvinningsbehållare. Kommande generationer är väldigt viktiga budbärare beträffande utvecklingen av den miljöpolitik vi har i dag liksom av miljömässigheten och miljömedvetenheten. Vad gäller miljömärkning känner ju miljön inga politiska gränser, bara lösningarna runt omkring. Miljömärkningen är någonting vi diskuterar på alla håll och kanter. Precis som Sven Gunnar Persson visade tidigare är det någonting som både ni och vi kan fundera på så kanske vi kan fundera på det tillsammans. Men i valet mellan att trycka ned detta i halsen på industrin eller jobba med det tillsammans med den förordar jag det senare.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Annicka Engblom för ett inspirerande anförande. Det är viktigt att vi konsumenter också inser att vi kan göra något. Alla kan göra något, brukar jag säga. Då måste man också se över vilka möjligheter konsumenterna har att ta till sig det som händer, precis som Annicka Engblom sade. Då har vi våra konsumentorganisationer. Men konsumentorganisationerna i Sverige, med en moderatledd regering, lider tyvärr en tynande tillvaro. Det handlar om att konsumentorganisationer också måste få lite hjälp och lite resurser så att de kan vara med när det händer viktiga saker till exempel i EU-sammanhang. Man kan kanske få resan betald, få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och så vidare. Tycker inte Annicka Engblom då att det vore viktigt att vi från riksdagen samfällt skulle kunna stötta de konsumentorganisationer vi har?

Fru talman! Tack för de uppmuntrande orden, Christina Axelsson, om mitt anförande! Visst är det väl viktigt, och visst har vi det gemensamt, att vi på alla sätt underlättar för att vi ska kunna göra bra miljöval. Jag måste nog säga att svensken i gemen har en strävan och en god inneboende känsla av att man vill göra gott ifrån sig, och det ska vi definitivt underlätta tillsammans. Vad gäller konsumentorganisationerna finns det ju olika forum för var de här frågorna kan drivas. Som jag har berättat här finns det även privata initiativ som egentligen inte behöver någon politisk styrning men politisk stöttning. Det företag som jag har pratat kan vi till exempel hjälpa med en miljömärkning. Det finns ju ett genuint miljöintresse hos det här företaget och inte bara kommersiella intressen.

Fru talman! Tack, Annicka Engblom, men du svarade inte riktigt på min fråga. Vad jag undrade är: Vill du slå ett slag för att konsumentorganisationerna, vi konsumenter tillsammans, ska kunna informera varandra och driva på så att det blir fler företag som arbetar med bättre förpackningar och annat? Vi har ju gjort det tidigare när vi till exempel tvingade fram icke klorblekt toapapper. Vi kan fortsätta det arbetet, men då handlar det också om att vi behöver stötta de konsumentorganisationer som finns. Därför frågar jag Annicka Engblom: Är du beredd, inom ramen för ert regeringssamarbete med övriga borgerliga partier, att arbeta för att konsumentorganisationerna ska få lite starkare muskler?

Fru talman! Ja, det är en väldigt bra fråga. Jag är inte insatt i detta, om jag nu ska försöka svepa förbi det. Jag tror att alla goda krafter behövs: att konsumentorganisationer tillsammans med oss politiker pratar om det, att vi pratar om det ute i samhället och att också näringslivet är med på tåget. I vilken utsträckning vem ska ta olika delar av ansvaret har jag inte funderat över här i dag, men låt oss fundera på det tillsammans!

Fru talman! Jag får tacka Annicka Engblom för att du lyfter fram väldigt intressanta delar på miljöområdet, nämligen vårt konsumtionsmönster. Det är helt avgörande hur vårt konsumtionsmönster ser ut, framför allt beträffande förpackningsindustrin. Men sedan tycker jag att du gör lite reträtt i ditt anförande genom att du säger att alla måste vara delaktiga och vara med. Det är naturligtvis riktigt, men du sätter oss politiker lite grann på läktaren. Min fråga är: Är du beredd att driva på för att ni moderater och regeringen ska använda de verktyg som vi politiker ändå har för att styra konsumtionsmönstret åt rätt håll?

Fru talman! Du får gärna, Peter Rådberg, utveckla vad det är du specifikt menar i det här fallet. Det finns ju en mängd olika styrmedel. En sådan sak har vi pratat om här, nämligen att vi från politiskt håll skulle kunna hjälpa till i processen med en trovärdig miljömärkning så att vi konsumenter kan göra riktigt bra val. Man kan också, som Helena Leander tog fram i sitt anförande och som också regeringen gör, använda skattesystemet på olika sätt för att ändra beteendemönster, exempelvis med koldioxidskatt. Man kan också ge både pisk och morötter. Miljöbilspremien har ju också ändrat konsumtionsmönstret vad gäller valet mellan miljö- eller icke miljöbil. Så visst finns det många olika instrument som vi politiker kan använda oss av, men jag tror att det allra viktigaste är att vi får med oss konsumenterna själva och deras egna inneboende drivkraft.

Fru talman! Den mest kända miljödebattören just nu, professor Christian Azar, säger ungefär följande: Ska man ändra vårt beteende så att vi går åt rätt håll när det gäller miljön är det de stora dragen som gäller. Då måste man bygga ut till exempel järnvägsnätet. Då måste man som politiker styra. Vi kan gärna källsortera och allt det här. Det tycker jag naturligtvis är jättebra. Jag kör själv ingen bil och så. Men om vi ska få någon förändring i samhället måste de som har makten, bland annat vi politiker här i riksdagen, faktiskt styra med de verktyg vi har. Du nämner själv några stycken här på skattesidan och vad det nu kan vara för någonting. Men om man inte gör detta utan pratar om att alla ska vara med och att alla ska ta sitt ansvar, ja, då står man ju där som konsument och har väldigt svårt att välja. Det är kanske framför allt priset som avgör. Då är återigen min fråga om man ska lita på professionen. Professor Christian Azar säger att om man ska vrida klockan åt rätt håll måste de som har makten också fatta rätt beslut. Därför frågar jag igen: Är du beredd att driva den frågan och använda de verktyg du har?

Fru talman! Här finns kanske den stora skillnaden mellan dig, Peter, och mig. Jag har som moderat en väldigt stor tilltro till människornas egna drivkrafter, inte bara att politiken ska trycka ned. Vi måste få en acceptans för de förslag och de lagändringar som ska syfta till att ändra beteendemönstret och som ska vara väl avvägda mot alla andra behov här i samhället också. Rätt beslut - vad är rätt beslut? Är det rätt beslut att till exempel inte satsa på vägar utan bara satsa på järnvägar? Är det ett bra politiskt beslut? Det är ju stora drag, om man säger så. Nej, det fungerar inte därför att människor som bor i vårt avlånga land skulle inte klara sig i vardagen om vi bara gjorde på det viset. Det var en väldigt ospecifik fråga. Vad jag menar är att vi från politikernas sida måste underlätta för de goda drivkrafter som jag upplever finns hos svenska folket i miljöfrågan.

Fru talman! Som rubrik för mitt anförande har jag valt Behov av bred klimatforskning. Alltsedan den rekordmilda hösten 2006 och FN:s klimatpanels rapporter 2007 har klimatfrågan och befarade klimatförändringar varit i fokus på ett ibland nästan hysteriskt sätt både bland politiker och andra debattörer. Domedagsprofetior har avlöst varandra i medier. Aningslösa journalister och politiker påstår ej sällan, när någon spektakulär väderhändelse ägt rum, att vi redan ser resultatet av klimatförändringarna, trots att statistiken visar att likadant väder har ägt rum förr. Enligt SMHI är klimat det genomsnittliga vädret under en 30-årsperiod. Det dagliga vädret bevisar därför ingenting om eventuella klimatförändringar. För övrigt är klimatförändringar i sig inget att hetsa upp sig för, eftersom de alltid har ägt rum så länge jorden funnits till. Vad som i det här fallet är intressant är om vi kan befara en rent antropogen klimatförändring, alltså förorsakad av människan själv. Tvivelsutan har vi haft en global uppvärmning under senare årtionden. Den så gott som allmänt förhärskande teorin är att detta beror på att våra ökande koldioxidutsläpp utgör en förstärkt växthuseffekt som därmed verkar uppvärmande på jorden. I debatten hörs ofta att koldioxidhalten i atmosfären ökat med 30 procent, vilket givetvis är ett anmärkningsvärt värde. Dock är andelen koldioxid i atmosfären mycket låg. Länge har den legat på 0,3 promille. Nu är den efter nämnda ökning snart uppe i 0,4 promille. Andelen koldioxid i atmosfären har alltså gått upp en tiondels promille. Det ter sig svårförklarligt att denna tiondels promille skulle vara orsak till nutidens alla klimatlarm såsom tinande tundra, smältande glaciärer, utrotningshotade isbjörnar etcetera. Vidare är det svårt att tro att koldioxiden i sig skulle vara speciellt värmehöjande, särskilt om man beaktar det faktum att på planeten Mars är det 20 gånger mer koldioxid per kubikmeter atmosfär än på jorden, och där ligger temperaturen på 50 minusgrader. Sveriges Radio belyste klimatfrågan i en serie vetenskapsprogram i somras. Där framkom det att den globala uppvärmningen nu faktiskt avstannat, och sedan 2005 sker en avkylning. Detta är det dock tyst om i klimatdebatten, eftersom det inte riktigt stämmer med koldioxidteorin. Jordens invånare har aldrig släppt ut så mycket koldioxid som nu, och så blir det plötsligt kallare. Under de senaste tio åren har den globala medeltemperaturen inte ökat. Om trenden för årets första månader håller i sig kommer den globala medeltemperaturen för 2008 att hamna ungefär 0,2 grader lägre än för 2007 och 2008 bli det kallaste året sedan 1996. Mot bakgrund av nuvarande avkylning är det intressant att satellitmätningar visar att det inte i första hand är en av människan förstärkt växthuseffekt som ökat på energimängden i jordens klimatsystem under de senaste årtiondena. Det är i stället en kraftig ökning av solinstrålning, vilket inte finns med i klimatmodellerna, uppgavs det i ett av radioprogrammen. Modellerna säger att växthusgaserna mer eller mindre ensamma stått för temperaturökningen när gaserna i själva verket fått hjälp av ökad instrålning. Koldioxidens temperaturhöjande effekt övervärderas i klimatmodellerna, vilka ger en alltför förenklad bild av solen och dess inverkan. Detta finns redovisat i FN:s klimatpanels senaste rapport. Däremot nämns det inte i rapportens sammanfattning, som presenterades för beslutsfattare och medier. Förklaringen till det, uppgavs det i radioprogrammet, var att i sammanfattningen bör det bara stå sådant som vi kan förstå och förklara, och vi vet ju inte varför instrålningen ökat eller hur länge ökningen varar, uppgavs det. De senaste 25 åren har koldioxiden varit den förhärskande teorin för att förklara all klimatvariation. Men historiskt sett råder det inga tvivel om solens betydelse. När solen är mer aktiv blir det varmare på jorden och tvärtom. För mer än 300 år sedan var solen till exempel inte så aktiv. Då hade vi vad som populärt brukar kallas lilla istiden, och det var kallt på många platser. För tusen år sedan, däremot, var solen lika aktiv som i dag, och då var det varmt. Vikingarna kunde då kartlägga Grönland, för stränderna i norr var inte istäckta. Solens aktivitet har fördubblats under de senaste hundra åren, och det är det som i huvudsak har lett till 1900-talets uppvärmning. Det finns således många frågetecken när det gäller den allmänt erkända koldioxidteorin som praktiskt taget enda förklaring till den globala uppvärmningen. Det finns åtskilliga seriösa klimatforskare som är av annan åsikt, men eftersom deras uppfattningar inte är medialt eller politiskt korrekta har de svårt att kunna bedriva forskning och presentera resultat. Fru talman! Vi behöver få en bred klimatforskning som tar till vara nya infallsvinklar i förståelsen av vårt klimat och dess förändringar. Det är inte acceptabelt att en forskare, för att få resurser till sin forskning, bör bekänna sig till en viss skola. Sådant för aldrig forskning i vidare bemärkelse framåt. Stora och viktiga beslut i klimatfrågor måste bygga på relevanta fakta. Därför är det nödvändigt för beslutsfattare att se till att även forskare med lite annorlunda teorier får möjlighet att bedriva forskning.

Fru talman! Ingemar Vänerlöv och jag sitter i samma utskott, trafikutskottet. Jag är tacksam över att han tagit chansen att tala under rubriken Miljö. Tyvärr var Ingemar Vänerlöv inte närvarande när jag höll mitt anförande. Med tanke på temat i hans anförande tänkte jag ändå fråga om det finns forskningsresultat som visar att det är bättre för klimatet att satsa mer på vägar än på järnvägar, såsom nu sker i den infrastrukturproposition som Ingemar Vänerlövs parti står bakom. Är det på grund av forskningsresultat som man drar in anslaget till rullande materiel vid regional spårtrafik?

Fru talman! Nu förstod jag kanske inte riktigt vad det hade med mitt anförande att göra. Jag hann inte säga att jag naturligtvis menar att vi ska göra allt vi kan för att minska utsläppen. Det måste vi göra. Samtidigt är jag långt ifrån säker på att det är koldioxidteorin som är den allenarådande förklaringen till att vi fått en global uppvärmning. Jag anser det vara ökad solinstrålning som ger den största effekten. Kan Christina Axelsson ta frågan en gång till så att jag kopplar rätt?

Fru talman! Att minska utsläppen är det vi diskuterar när vi vill ha mer persontrafik och mer godstrafik på spår. Men det fungerar inte om man i stället satsar mer pengar på att bygga vägar. Jag har aldrig hört någon forskare säga att utsläppen därigenom skulle minska. Med tanke på Ingemar Vänerlövs engagemang för forskning undrar jag hur man kan lägga fram en sådan proposition som man nu lagt fram. Och vad är det för forskning som säger att om man drar in anslaget till rullande materiel vid regional spårtrafik får man mindre utsläpp? Jag bara undrar.

Fru talman! Nu hade ju regeringen en väldig börda att ta hand om eftersom den tidigare regeringen satsat alldeles för lite på underhåll av vägar och järnvägar. Jag hörde en del av Christina Axelssons anförande på intern-tv. Hon tog upp sjöfarten. Om vi ska minska utsläppen är sjöfartstransporter det viktigaste. Därefter kommer järnvägar och vägar. Vi måste ha vägar. Vi måste bygga ut vägarna. Problemet i dag är bilarnas bränsle. Jag tror inte att någon är motståndare till bilar. Däremot är bränslet ett problem. Så småningom kommer vi att ställa om mer och mer till alternativa bränslen för all trafik. Då kommer det hela att hamna i ett annat läge.

Fru talman! Ingemar Vänerlöv började med att säga att han tyckte att det inte kan vara rimligt att en höjning med 1 promille av koldioxidhalten i atmosfären skulle ha så stor betydelse. En sänkning med 1 promille innebär istid. Vid istiderna har atmosfären 180 ppm, vilket upprepats sex gånger geologiskt, alltså de senaste sex istiderna. I mellanistiden - den som vi lever i nu - har man normalt 280. I dag är den siffran 387. Nu har vi alltså en större skillnad åt andra hållet än den som råder mellan mellanistider och istider. Att säga att det väl inte kan ha så stor betydelse visar att Ingemar Vänerlöv inte riktigt tänkt igenom frågan. Höjningen har naturligtvis en enorm betydelse för klimatet.

Fru talman! Jag vet inte om du hörde exakt vad jag sade. Det handlar om en tiondels promille, en ökning från 0,3 promille till 0,4 promille. En ökning från 300 ppm till 400 ppm är detsamma som från 0,3 promille till 0,4 promille. Jag är lite tveksam till att just en tiondels promilles höjning skulle kunna vara anledningen till alla dessa klimatlarm vi har hört nu med smältande isar, tinande tundra, utrotningshotade isbjörnar och så vidare. Jag har svårt att tro det. Jag tror att det är kraftigt ökad solinstrålning under de senaste årtiondena som är den största anledningen.

Fru talman! Det kanske är dumt att vi bråkar om siffrorna, men vi tar det i ppm i stället: 180 ppm - istid, 280 ppm - mellanistid, 387 ppm nu. Skillnaden mellan istid och mellanistid är mindre än skillnaden mellan mellanistid och dagens läge. Oavsett om det är 0,1 eller 1 eller vad det är så är skillnaden större mellan mellanistiden och läget vi i dag befinner oss i. Att temperaturskillnaden inte har blivit så stor beror på att det tar tid för temperaturen att förändra sig. Vi har förändrat atmosfären med en blinkning, oerhört snabbt. Det har normalt tagit 1 000 år mellan de tidigare perioderna när det här har skett. Det har nu skett på mindre än 100 år. Men vi lämnar detta nu. Jag undrar, eftersom du i ditt anförande pratade om forskning, om du menar att du vill att forskning ska vara politiskt styrd. Om forskning får vara vetenskapligt styrd sker den enligt IPCC:s prognoser.

Fru talman! Självfallet ska forskning vara vetenskapligt styrd, absolut. Det är ingen tvekan om det. Okej, vi befinner oss mellan två istider och så vidare. Det har varit enighet bland forskarna i väldigt många år om att istider kommer och går. Trots ökade koldioxidutsläpp sker faktiskt just nu en avkylning av vårt jordklot. Under 2000-talet har temperaturen inte ökat speciellt.

Fru talman! Jag tror att jag vänder mig till Sven Gunnar Persson, som är utskottets talesman för regeringen här. Jag skulle vilja be att få tacka Sven Gunnar Persson för ödmjukhet i miljöfrågorna när han säger att det finns en långsiktighet, speciellt som jag pratar om Östersjön. Vi bär också en gemensam skuld, och jag tror att man måste vara långsiktig i den här frågan om vår generation ska klara av att betala den skuld som vi har skapat i Östersjön. Jag förstår naturligtvis att regeringen är stolt över sin miljöpolitik. Annars vore det konstigt. Men man kanske också skulle vara lite ödmjuk när man tittar på de barometrar som kommer från till exempel Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen. Där ligger man inte så bra till. Det är naturligtvis inte bara denna regerings fel, utan det är de gamla skulderna som vi har. Vi har inte regeringens kunskap om hur bra den egentligen är. Vi väntar på alla propositioner. Jag har roat mig med att läsa de tal och artiklar som miljöministern har skrivit och försökt hitta miljöpolitiken där. Men den är lite svår att hitta den vägen. Eftersom vi vet vad vi ska göra är det som jag kanske är mest oroad över var regeringen har tänkt göra det. Jag vet inte riktigt. Är det hemma i Sverige? Är det någon annanstans? Eller är det kanske, som någon sade, marknadskrafterna som klarar av det här? De utvärderingar som görs runt Östersjön av miljöarbetet visar att Sverige och Tyskland fortfarande är de länder som har mest utsläpp av kväve från till exempel jordbruket. Det kanske inte bara räcker, som miljöministern har skrivit, att regeringen och LRF ska rädda Östersjön. Jag tror inte att de åtgärderna räcker. Jag är lite oroad över trenden att göra om alla miljömålen. Vi vet vad vi behöver göra, och det är ett väldigt bra instrument för politikerna att följa: De beslut som vi har tagit, är de rätt eller fel? Vad jag också saknar i Östersjösamarbetet är ledarskap. Vi har Östersjörådet, där statsministrarna sitter, och jag skulle gärna se att någon statsminister, gärna Sveriges, skulle vara den som ledde arbetet vidare. Det som är intressant när man pratar om Östersjön är oftast själva havet. Men Sidas Östersjöenhet har gjort en ganska rolig bok som heter En Östersjö - tre framtider . Det är tre tänkbara framtidsbilder för Östersjöområdet år 2048. Det som vi beslutar i år ska vi få resultatet av om 40 år. I det gröna alternativet, naturligtvis den bästa av världar, står det: "Det var sista chansen att rädda Östersjön" - alltså i år. "Och länderna tog den. Alternativet hade varit ett dött, slemmigt innanhav. Idag talar omvärlden om den särskilda Östersjöanda 'The Baltic Spirit', som blivit områdets signum." Dit vill alla. Men frågan är om vi klarar av det med de åtgärder som finns framme i dag. Jag har också ställt en fråga till regeringen, och jag har motionerat. Jag skulle här i kammaren vilja se en skrivelse om Östersjösamarbetet, eftersom det inte enbart handlar om miljöfrågor utan om mycket annat också. Men jag har fått ett negativt svar. Det är lite tråkigt, eftersom alla andra nordiska länder har en speciell Östersjöskrivelse och det debatteras, till och med i Norge, som inte är en Östersjöstat. Jag hoppas att regeringen kommer att läsa lite mer noga vad jag menar med det här. Vi skulle kunna ha en debatt i kammaren som, liksom Sidas Östersjöenhet, tog upp olika frågor: Ryssland, energi, miljö, demografi, utbildning, innovation och till och med Nordostpassagen. Eftersom jag skulle vilja ha en rejäl debatt om hela Östersjöområdet ska jag avsluta med ett avsnitt från den här fina skriften, eftersom vi är på väg över till en försvars- och säkerhetspolitisk diskussion. Man pratar om fredens hav, som om 40 år inte längre är fredens hav. Det är en kamp om resurser, om vatten, om mat, om mineraler och om energi. "Att säkra sina gränser kostar på. Det har inte gått att genomföra de storslagna planerna på nya effektiva transportstråk där flera länder samarbetar, eftersom länderna prioriterar försörjning och försvar. Klimatförändringarna har visserligen öppnat Nordostpassagen, farleden genom Norra ishavet som tidigare har varit blockerad av packis. Nu är det istället säkerhetspolitiska skäl som stänger porten." Fru talman! Med det lämnar jag över till försvars- och säkerhetspolitiken. (Applåder)

Fru talman! Om jag inte visste det hörs det på brytningen att Sinikka Bohlin har finskt påbrå. Jag tror mig veta att halva ditt hjärta klappar för andra sidan Östersjön. Jag vet att Finland ligger långt före oss när det gäller utsläpp från privata småbåtar och båtar i vatten över huvud taget och att man där har byggt upp infrastruktur i hamnar för att kunna ta hand om avfall från småbåtar. Man har väldigt stränga bestämmelser för det. Vad jag har kunnat se har inte den svenska regeringen hakat på och arbetat för samma krav i Sverige. Min enkla fråga till Sinikka är: Kommer vi att få se någon ordning, så att vi får finska regler i Sverige för småbåtar efter nästa val?

Fru talman! Jag tror att både Åland och Finland - ja, Åland är ju en del av Finland - har varit före oss i många frågor vad gäller trafiken på sjön, eftersom man är väldigt beroende av ett rent hav, till exempel i Ålands skärgård. Det handlar om småbåtar, men också mindre avlopp. Man är väldigt rädd om det vatten man har. Vi har diskuterat detta i Östersjösammanhanget, och vi hoppas att Sverige kan fatta beslutet att följa Finlands exempel. Allt som släpps ut i havet bidrar till att havet blir smutsigare.

Fru talman! Tack för ditt inlägg, Sinikka. Jag saknar dig i miljö- och jordbruksutskottet. Vi hade många trevliga diskussioner och debatter och även ett bra kamratskap. Du behövde lite vägledning för att hitta regeringens havsmiljöpolitik. Jag kan kanske ge några läsanvisningar. I den budget som nu läggs fram finns tillsammans med tidigare budget över 1 miljard till havsmiljösatsningarna. Det ställer ni er bakom i er motion. Det går bra att ta del av dem där. Där står till exempel om vikten av att implementera Baltic Sea Action Plan. Det handlar om inrättande av ett havsmiljöinstitut och sektorsövergripande ansatser. Det finns en statssekreterargrupp som leder arbetet för att ta ett gemensamt grepp om havsmiljö. Mer måste naturligtvis göras i frågan. Jag är väldigt ödmjuk i frågan. Vi måste hjälpas åt och göra rejäla satsningar på havsmiljön. Jag håller med om det.

Fru talman! Jag saknar i första hand en helhetspolitik. Vi pratar väldigt mycket om havsmiljön. Det är naturligtvis viktigt. Det är vad som binder ihop våra länder. Men det finns något som oroar mig lite. Vi som arbetar med Östersjöparlamentariska konferensen har observatörer i Helcom som hela tiden följer implementeringsgruppen. Det som oroar oss väldigt mycket är att vi får signaler att man redan nu håller på att tolka beslutet från Krakow. Vi tycker alla att det är ett steg, men det är inte tillräckligt mycket. Vad gör vi om det redan håller på att krackelerar på hanteringsstadiet? Min fråga är: Finns det en plan B? Vad gör vi om det inte blir någonting av implementeringen av Krakowbeslutet?

Fru talman! Jag saknar i första hand en helhetspolitik. Vi pratar väldigt mycket om havsmiljön. Det är naturligtvis viktigt. Det är vad som binder ihop våra länder. Men det finns något som oroar mig lite. Vi som arbetar med Östersjöparlamentariska konferensen har observatörer i Helcom som hela tiden följer implementeringsgruppen. Det som oroar oss väldigt mycket är att vi får signaler att man redan nu håller på att tolka beslutet från Krakow. Vi tycker alla att det är ett steg, men det är inte tillräckligt mycket. Vad gör vi om det redan håller på att krackelerar på hanteringsstadiet? Min fråga är: Finns det en plan B? Vad gör vi om det inte blir någonting av implementeringen av Krakowbeslutet?

Fru talman! Jag håller naturligtvis med Sinikka om att det är jätteviktigt att implementeringen verkligen genomförs. Vi ska lägga all kraft på att så ska ske. När det gäller Östersjöarbetet och havsmiljöarbetet kommer det en havsmiljöproposition. Jag hoppas att du ska bli glad och nöjd över innehållet. Inför EU-ordförandeskapet driver Sverige också frågan om Östersjöstrategin. De svenska ståndpunkterna och positionerna i arbetet ska i det perspektivet göras över blockgränserna. EU-ordförandeskapet är inte bara något för den sittande regeringen utan ett gemensamt ansvarstagande. Jag hoppas verkligen att du och andra mycket kunniga på området kan vara med och ge bra input.

Fru talman! EU:s Östersjöstrategi handlar om mycket mer än miljö. Det ska egentligen bara vara 15 sidor. Jag är rädd för att man tror att EU:s Östersjöstrategi ska rädda Östersjön. Det är mycket mer än miljö. Om vi ser att vi inte klarar av implementeringen av Krakowbeslutet är det väldigt bra att EU öppnar ögonen och ett fönster mot Östersjön. Vi ska noga följa den diskussionen. Men det kommer aldrig att ersätta det jobb som vi själva måste göra. Jag hoppas att ingen tror att det till exempel ska ersätta Helcoms planering för Östersjön.

Fru talman! Kriget i Georgien, IT-attacken mot Estland, utvecklingen av krigen i Afghanistan och Irak är alla händelser som präglar oss och måste återspeglas i den svenska försvarsplaneringen. Oavsett om framtida hot mot Sverige eller vårt närområde sker elektroniskt eller militärt är det just ett robust samhälle som klarar alla tänkbara former av kriser. Den breda synen på säkerhet ska därför även fortsättningsvis genomsyra vårt arbete. Samtidigt måste vi fortsätta att bli bättre på att hantera och åtgärda de kriser som trots allt uppstår. Det är en politik för säkerhet som berör många fler politikområden än försvars- och utrikespolitiken, som traditionellt sett varit ensamt dominerande. Nu omfattas till exempel även bistånds-, kriminal-, miljö-, social- och näringspolitiken i en modern politik för säkerhet. Detta breda synsätt bör vila på en säkerhetsbalk som liksom miljöbalken skapar en sammanhållen lagstiftning för att täppa till hål, klargöra ansvar, förhindra dubbelarbete och tvinga fram samarbete mellan stuprören. Fru talman! Sverige är militärt alliansfritt. Det hindrar oss inte att vara en aktiv internationell part. Vi socialdemokrater ser gärna ett fördjupat nordiskt försvarsarbete. Där det ger oss ett mervärde bör vi utveckla ett närmare samarbete. När vi deltar i internationella insatser bidrar vi inte bara till andras säkerhet och utveckling utan ökar även vår egen säkerhet genom att vi förhindrar att konflikter sprids. Samtidigt får Försvarsmakten ovärderlig praktisk erfarenhet. Mot bakgrund av den ansträngda ekonomiska situationen för Försvarsmakten anser vi socialdemokrater att det är rimligt att Sverige långsiktigt bibehåller dagens ambitionsnivå för internationella insatser. Sverige bör bidra med färre men längre internationella insatser. Det ökar vår möjlighet att göra en verklig skillnad. Vidare underlättar det för Försvarsmaktens planering. Vi ifrågasätter det hållbara i regeringens ambitionsökning på det fredsfrämjande området. Det ställer orimliga krav på Försvarsmakten som i dag ska spara kraftfullt på materiel. För att skapa utrymme för den viktiga omställningsprocessen och komma till rätta med det ekonomiska underskottet menar vi att det är motiverat att tillfälligt minska den internationella närvaron. Vi vill inte att Sverige ställer upp som ramnation för den nordiska stridsgruppen 2011, och vi vill avsluta det militära engagemanget i Kosovo men fortsätta vårt civila engagemang. Vi socialdemokrater vill fortsätta det omställningsarbete som angavs i försvarsbeslutet 2004 från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett användbart, snabbt och rörligt militärt försvar. På sikt menar vi att omställningen medger en anslagsbesparing. Men för att komma dit krävs samtidigt satsningar. Förvarsmaktens förmågor måste ständigt förnyas och utvecklas. Fungerande helikopterresurser, kvalificerad sjukvårdskedja och lättare amfibisk förmåga i hamn- och storstadsmiljö är några viktiga exempel på detta. Att fortsätta utvecklingen av dessa förmågor är särskilt viktigt för att Försvarsmakten bättre ska kunna möta en mer mångfasetterad hotbild. Fru talman! Vi socialdemokrater vägleds av tre saker i vår syn på Försvarsmakten. Vi ska ha en modern försvarsmakt. Den ska vara effektiv, och den ska vara folkligt förankrad. Låt mig utveckla detta kort. Det moderna försvaret syftar på den fortsatta omställningen till ett gripbart insatsförsvar. Det kräver ett bra utbildningssystem där värnpliktiga känner att de får en meningsfull utbildning och rätt övning. Ett modernt försvar innebär att vi bidrar till internationell fred och säkerhet. Internationell solidaritet har alltid varit viktig för Socialdemokraterna. Det kan ske med militära resurser för att skapa stabilitet och säkerhet. Men lika viktigt, och när situationen stabiliserats ännu viktigare, är civilt stöd till exempelvis polis, domstolsväsende och inte minst utbildningsväsende. Flexibel och funktionella försvarsmateriel är en grundbult i ett modernt försvar. Vi menar dessutom att en inhemsk försvarsindustri både bidrar till Sveriges oberoende och gagnar Sverige som industrination. Vi socialdemokrater vill ha ett effektivt försvar och är övertygade om att det går att minska försvarsbyråkratin. Genom rationaliseringar och effektiviseringar kan vi frigöra medel för att bygga det nya, moderna försvaret. Vi vill bland annat se en mer samordnad logistikprocess där industrin kan vara med och ta ett ökat ansvar. Vi vill se en rationellare statlig fastighetshantering. Vi tror också att vissa civila uppgifter kan överföras till civila myndigheter så att Försvarsmakten kan koncentrera sig på det man är bäst på. Vi socialdemokrater är övertygade om att ett folkligt förankrat försvar är grunden för långsiktighet. Vi tror inte på en yrkesarmé och inte heller på en försvarsmakt vars huvuduppgift är att vara en expeditionsstyrka. Vi vill ha någon form pliktlag kvar. Vi ser större värnpliktskullar än i dag framför oss. Det handlar då om en kortare värnplikt, tre fyra månader, och därefter följer vidare utbildning för insatsförbanden och rekrytering till hemvärnet och de framtida nationella styrkorna. En sådan modell förstärker försvarets folkförankring, ökar flexibiliteten, breddar kompetensbasen inom Försvarsmakten samt ökar möjligheten att upprätthålla förmågor och nå uthållighet i insatserna. Vi socialdemokrater vill se ett modernt, effektivt och folkligt förankrat försvar. Fru talman! Till sist kan vi konstatera att den borgerliga regeringen brutit den historiska traditionen med blocköverskridande lösningar på försvarsområdet. Det beklagar vi. Försvarsmakten kommer även fortsättningsvis att hamna i ekonomiska och organisatoriska problem så länge Försvarsdepartementet sätter dagordningen varje morgon. Vi är övertygade om att Sverige, i enlighet med den svenska tradition som gällt tidigare, tjänar på långsiktiga försvarspolitiska lösningar med blocköverskridande överenskommelser. I detta anförande instämde Inger Jarl Beck (s).

Fru talman! Det var med stort intresse som jag följde Anders Karlssons resonemang om det svenska försvarets insatser internationellt, det breda samarbetet och ett närmande till våra nordiska grannländer. För mig som enskild ledamot kommer frågan om ett Natomedlemskap upp. I sitt anförande pratade Anders Karlsson sig varm för ett upprätthållande av den så kallade alliansfriheten, om den nu verkligen finns eller någonsin har funnits. Hur ska Anders Karlsson och Socialdemokraterna kunna samarbeta med Finland, som för en pågående diskussion om ett Natomedlemskap, Danmark som har ett Natomedlemskap som är viktigt för deras försvarsinsatser, och Norge? Dessutom pratar man om ett allt större samarbete i Europa där Natosamarbetet kommer allt närmare. Ovanpå detta kommer också internationella insatser där jag, precis som Anders Karlsson, tycker att Sverige bör vara oerhört aktivt. Hur ska vi kunna göra detta fullt ut utan ett medlemskap i Nato? I de internationella insatserna lyder vi ofta Natobefäl eftersom det är den mest effektiva organisationen. Varför ska vi inte också ha inflytande i den organisationen?

Fru talman! Det finns egentligen bara ett parti i Sveriges riksdag som tycker att vi ska ha ett Natomedlemskap, Fredrick Federley. Det andra blir faktiskt Fredrick Federleys om han nu tycker att vi ska vara medlemmar i Nato. Det är egentligen bara Folkpartiet som har sagt det. Ingen annan tycker det. Vi tycker inte heller det. Men därmed inte sagt att man för den sakens skull inte kan utveckla samarbetet på försvarsområdet mellan de nordiska länderna. Det kan vara i form av plattformar till olika vapensystem till exempel. Det är inte samma sak som att gå in i en allians med olika länder i ett försvarssamarbete. Det handlar om att kunna utveckla och utöka den kompetens som finns inte minst på försvarsindustriområdet. Det handlar också om att vi kan ha gemensamma plattformar för de olika system som de olika försvarsgrupperna har. Vi säger klart nej till ett Natomedlemskap.

Fru talman! Tidigare i debatter om alliansfrihet har man hävdat att det har funnits två block som stått mot varandra, och Sverige ville hålla sig neutralt mellan dem. I dag ser verkligheten annorlunda ut. I dag finns det en diskussion om demokratier ska hjälpa och stödja varandra eller om vi ska hålla oss neutrala mellan demokratier och diktaturer. För mig som enskild ledamot finns det inget som säger att vi ska hålla oss neutrala eller vända oss från våra vänner i Europa eller i den nordatlantiska försvarsunionen. Anders Karlsson och Socialdemokraterna försöker lägga ut dimridåer för medborgarna och väljarna genom att i alla lägen ligga med Nato men inte vilja ta det fulla ansvaret och bära politiskt inflytande i organisationen eller gifta sig fullt ut. Man är beredd att utveckla försvarssamarbetet i alla delar, det internationella samarbetet och samarbetet med andra Natomedlemsländers försvar, men man vill inte ha ett politiskt inflytande. Är inte detta oerhört märkligt?

Fru talman! Nej, det är inte alls märkligt. Vi deltar i gemensamma FN-ledda operationer där det kan vara ett Natoland som är ansvarigt för styrkan som är där. Det kan också vara ett nordiskt land som är ansvarigt. Vi ansvarade för NBG-styrkan 2007 eller 2008 för att göra en snabbinsats där andra länder deltog. Om vi är med i en utlandsledd mission kan det på samma sätt vara en Natoledd mission, men det är på ett FN-mandat där vi deltar som svensk nation för att skapa solidaritet och säkerhet i de områden där vi befinner oss. Det är långt ifrån ett medlemskap i Nato som är en militär allians. Det är ett jättestort steg mellan det och att delta för att skapa fred och säkerhet i världen.

Fru talman! Det var många fina ord i Anders Karlssons anförande. Det skulle vara en modern, effektiv och folkligt förankrad försvarsmakt. Jag undrar vad Anders Karlsson tycker om den försvarsmakt som Socialdemokraterna lämnade över till alliansregeringen när man blev bortröstad från majoriteten. Jag skulle också vilja höra om Anders Karlsson, med den säkerhetspolitiska inriktning som han framför, kan utveckla vilken ekonomisk nivå som krävs för att man ska ha en allsidig, självständig försvarsförmåga som gör att man trovärdigt kan hålla fast vid den säkerhetspolitik som Anders Karlsson ganska bestämt hävdar ska vara, vad jag tolkar, för evigt.

Fru talman! Tack, Göran Pettersson, för att du berömde mitt anförande. Det är socialdemokratisk politik, och har varit det. I försvars- och säkerhetspolitik är det viktigt att skapa så breda lösningar som möjligt, helst blocköverskridande. Dem har den socialdemokratiska regeringen försökt att hitta under i stort sett hela sin regeringsperiod efter kriget. Nu väljer den borgerliga regeringen en annan väg. Det må vara deras val, men vi skulle önska att det var bredare. Under hela den tiden har det funnits en bred samstämmighet om ungefär var nivån på försvaret ska ligga i ekonomiska termer. Det ligger ungefär på samma nivå i dag. Vi har ungefär samma budgetalternativ från oppositionen som den regeringen lägger fram. Vi har valt att lägga det på lite olika saker. Vi har ungefär samma nivå. När man ska svara på din fråga om hur det ska se ut i framtiden behöver man en riktigt bred analys av detta. Den har vi efterlyst länge. Den har den borgerliga regeringen inte tagit fram.

Fru talman! Det blir tydligen budgetöverdrag för Anders Karlsson även på talartiden. Den breda förankringen i parlamentet är väldigt viktig. Det trycker vi moderater på när det gäller säkerhetspolitiken. Vi säger att ett svenskt medlemskap i Nato är det naturliga steget. Men sedan ger vi det förbehållet att det då ska finnas en bred parlamentarisk majoritet för detta, en folklig förankring och samordning med Finland. För att uppnå en folklig förankring och en bred parlamentarisk majoritet krävs det att vi politiker tar vårt ansvar och folkbildar och opinionsbildar. Jag skulle vilja fråga Anders Karlsson hur han ställer sig till detta. Om Finland ansökte om medlemskap i Nato, skulle Anders Karlsson då fortsätta att hävda samma linje som Mona Sahlin, det vill säga att Sverige aldrig ska vara medlem i Nato?

Fru talman! Göran Pettersson har själv svarat vad jag skulle svara. Tror Göran Pettersson att jag skulle hävda något annat från talarstolen än vad min partiledare gör? Nej, säger Fredrick Federley. Inte ens Fredrick Federley skulle göra det även om han ibland vill springa sina egna vägar. Varje nation får ta ansvar för sitt land. Vi tar ansvar för vårt om vi kommer i majoritet, vilket jag hoppas att vi gör 2010. Det ser ju ganska bra ut, Göran Pettersson, för att vi ska kunna ta över det här landet och förhoppningsvis kunna hitta de breda lösningarna på försvarspolitiken och säkerhetspolitiken som vi eftersträvar. Den regering som du tillhör vill ju inte hitta de breda lösningarna.

Fru talman! Det ska verkligen vara självsäkra partier, partiledare och ordförande i försvarsutskottet som ger eviga besked att Sverige aldrig ska göra någonting. Jag noterar detta för att få det fört till riksdagens protokoll. Det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar för fred och säkerhet i världen. Där är vi överens. Sverige har ett viktigt och långvarigt engagemang i Kosovo och gör viktiga insatser i EU:s battle groups . Det bekymrar mig att Socialdemokraterna så kraftigt nu tillfälligt vill minska de här viktiga internationella insatserna med miljardbelopp. Sverige är militärt alliansfritt, och trovärdigheten i detta kräver att vi tar ansvar för vår egen och för andras fred och säkerhet i världen. Den här väsentligt lägre ambitionsnivån från Sveriges största parti bekymrar mig. Och vad är tillfälligt? Det är ett otydligare besked än detta eviga "aldrig" som gäller Sveriges allianser. Det är min fråga.

Herr talman! Jag hoppas att "tillfälligt" är längre än ditt FRA-beslut. Vi har för avsikt att spara därför att försvaret befinner sig i en ekonomiskt problematisk situation. Så är det. Det vill vi rätta till. Vi gör en tillfällig neddragning av utlandsstyrkorna för att rätta till försvarets ekonomi. Då kan vi säga att vi plockar hem Kosovostyrkorna. Det gör vi av det skälet att vi tycker att det nu är tid att starkare civila insatser kan göras där. Vi säger också att vi inte behöver vara ledande nation i en ny NBG-styrka som kostar oerhört mycket pengar. Vi kan delta med en mindre del, som det land som ni har framhävt här flera gånger, Finland, har gjort. Vi behöver inte vara ledande nation. Då sparar vi pengarna tillfälligt för det här. Sedan kanske vi kan bli ledande igen om ett antal år, när vi har fått ordning och reda. Men som jag har sagt många gånger i de här debatterna: Analysen först och sedan beslutet, inte som det alltför länge har varit, åt andra hållet.

Herr talman! Jag tycker att det är bekymmersamt i alla fall. Det enklaste sättet att få trygghet i ett starkt försvar och en bred uppslutning i riksdagen är att ansluta sig till regeringens proposition, där försvarets ekonomi är i balans och vi fortsätter att ta vårt internationella ansvar. Det som bekymrar mig är att när vi hade en diskussion om det här med Socialdemokraterna 2004, när varken jag eller Anders Karlsson var med, skilde det 400 miljoner mellan våra alternativ. Nu skiljer det 1 miljard, och ni har väldigt starkt närmat er Vänsterpartiets linje i frågan som ligger på 1,3 miljarder. Det oroar mig. Jag vill ha en bred samsyn i politiken. Vi har haft det av hävd. Socialdemokraterna, Centern och alliansen har kunnat hitta varandra. Nu ligger ni väldigt nära Vänsterpartiet och långt ifrån alliansen. Det tycker jag är ett bekymmer.

Herr talman! Vi gör en besparing där vi reellt kan säga vad det är vi sparar på. Vi sätter av mer pengar till materiel än vad regeringen gör. Vi pekar exakt på det som ska göras, och därmed sparar vi de här pengarna. Det är de internationella styrkorna som vi tillfälligt kan dra ned på. Vi kan kalla hem Kosovostyrkorna. Det har blivit en självständig stat, och läget är nu sådant att vi borde kunna ta hem dem. Sedan kan de civila insatserna fortsätta och kanske till och med utökas lite. Det säger vi. Vi pekar klart på var vi vill göra förändringar. Det gör inte regeringen. Man har gjort upp en lista i hemlighet över vad man kan göra. Vilken analys ligger bakom den? Vi vet inte det. Jag vet inte om Staffan Danielsson vet det. Det tycker jag är bekymmersamt. Vi pekar exakt på vilka besparingar vi kan göra, och vi tar ansvar för den budget som vi har presenterat. Vi kommer att ta ansvar för en sådan budget den dag vi tar över regeringsmakten.

Herr talman! Ärade publik! Georgienkrisen i september fick försvarsministern att skjuta upp det viktiga inriktningsbeslutet till våren, och Folkpartiet började vifta med Natoflaggan med anledning av händelsen i Kaukasus. I debatten har det ibland framstått som om Georgienkonflikten i sig kräver helt nya svenska prioriteringar. Det är inte Miljöpartiets uppfattning. Naturligtvis ska konflikten analyseras, både vad gäller det ryska och det georgiska agerandet samt hur det internationella systemet har hanterat krisen. Vad det svenska försvaret behöver är att bli ett mer flexibelt och användbart försvar, alldeles oavsett Georgienkonflikten. Vad den säkerhetspolitiska diskussionen bör handla om är hur konflikten i Kaukasus inte ska trappas upp och hur alla tendenser till ytterligare polarisering mellan Ryssland och Nato motverkas, inte hur man löser konflikter med ökade militära resurser. Svensk försvarspolitik måste i dag och i framtiden vila på en realistisk hotbild, och förhastade åtgärder som kan motverka sitt syfte ska inte vidtas. Mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget ser vi medverkan i internationellt fredsfrämjande arbete som den främsta uppgiften för det militära försvaret under överblickbar framtid. Det internationella fredsfrämjande arbetet, under FN-mandat, ska vara huvuduppgiften för Försvarsmakten. Det är också viktigt att identifiera vilken typ av resurser som kan förväntas bli mest efterfrågad i framtida fredsfrämjande operationer. Miljöpartiet förordar huvudsakligen arméstridskrafter för internationella insatser. Denna kompetens är efterfrågad, och Sverige har både en lång tradition och ett mycket gott renommé inom det här området. För att försvaret effektivt ska kunna uppfylla sina nya åtaganden är det viktigt att Försvarsmakten får ett tydligt och renodlat uppdrag att uppfylla dessa på ett kostnadseffektivt sätt. Försvarets organisation och lokalisering måste i framtiden framför allt bestämmas utifrån vad som är effektivt från militär synpunkt. I många fall bör det leda till en koncentration av verksamheten med färre lokaliseringar än i dag. Miljöpartiet är därför mycket kritiskt till att regeringen nu gör halt för den nödvändiga rationaliseringen av Försvarsmakten. Regeringspartierna har stött på patrull hos de traditionalister inom respektive parti som inte vågar eller orkar genomföra denna nödvändiga förändring. I sin iver att försöka plocka opinionsmässiga poäng genom att stoppa den fortsatta förändringsprocessen riskerar regeringen i stället att befästa de ekonomiska problem som Försvarsmakten dragits med de senaste åren. Resultatet kommer med största sannolikhet att leda till att försvarets operativa förmåga hämmas, med inställda övningar och minskad flygtid för flygvapnet som följd. Denna oförmåga att åstadkomma nödvändiga förändringar kan visa sig mycket dyrbar för försvaret och för svenska skattebetalare. Finlands försvar kostar drygt hälften av Sveriges, trots att länderna har ungefär lika många soldater i internationell tjänst. Orsaken till att Finland kan ha lika många soldater i internationell tjänst, trots hälften av den svenska budgeten, är att deras materielkostnader är betydligt lägre. Det är inte rimligt att Sverige upprätthåller en överdimensionerad militär verksamhet bara för att kunna förse en del av vår försvarsindustri med order. Försvarets materielbeställningar ska främst dimensioneras utifrån vad som behövs för att klara de operativa, främst internationella, uppgifterna och för att upprätthålla en grundläggande kompetens inom vissa snävt definierade områden av särskild betydelse om det strategiska läget allvarligt skulle försämras i framtiden. Sedd mot denna bakgrund är den svenska försvarsindustrin i dag överdimensionerad. De delar av industrin som vill överleva måste göra det på egna meriter. Jag ska ta några exempel, herr talman. Vi har i dag 137 stridsflygplan. Det är nästan lika många stridsplan som våra grannländer har tillsammans. Dagens ubåtar håller i 10-15 år till. Trots detta vill regeringen beställa en ny generation ubåtar, A 26, till en kostnad på 3 miljarder styck. Vi har också tillsammans med Storbritannien utvecklat en ny jaktrobot med lång räckvidd till JAS Gripen som heter Meteor. Den ska kunna skjuta ned luftfarkoster utom synhåll - som ett flygplan på tio mils avstånd. Skattebetalarna har hittills investerat minst 2 miljarder kronor i utvecklingen av Meteor. I vilken situation behöver svenska flygplan skjuta ned andra plan på tio mils avstånd? Svaret på frågan om varför vi har en överkapacitet på så många försvarsanslag stavas Saab. Herr talman! När ska Sverige börja producera krigsmateriel efter de behov som försvaret har och sluta producera krigsmateriel för Saabs exportbehov? Regeringen hade chansen att i budgeten renodla försvarets uppgifter och uppfylla dessa på ett kostnadseffektivt sätt. Tyvärr tog man inte den chansen.

Herr talman! Peter Rådberg och Miljöpartiet är varma anhängare av fredsfrämjande internationella insatser. Det är bra. Det är en bra del i Miljöpartiets försvarspolitik. Det finns andra delar som jag inte tycker är lika bra, men jag tänkte lämna dem åt sidan. Hur ser Peter Rådberg på att gå in i något slags fördjupat samarbete med Anders Karlssons socialdemokrater? Jag har lyssnat på er båda när ni har kommit efter varandra. Ni verkar vara de två som står längst från varandra i försvarsfrågan. Där Anders Karlsson lyfter upp att det är viktigare att satsa på materiel, en nationell inriktning och att dra ned på de internationella insatserna talar Peter Rådberg sig varm för precis motsatsen. Hur går det ihop? Är det lite förhandlingsarbete kvar att göra?

Herr talman! Anders Karlsson sade själv att han vill dra ned på Nordic Battlegroup. Vi är helt överens på den punkten. Att Socialdemokraterna vill lägga till lite extra på materielkostnaden var tillfälligt. Jag är övertygad om att om vi 2010 får möjlighet att regera landet kommer vi att komma överens även på det området. Jag kan mellan raderna av det Anders Karlsson säger skönja att vi inte står så långt från varandra som Göran Pettersson vill göra gällande. Jag tror att vi kommer att hitta varandra. Nordic Battlegroup är en jättekostnad för det svenska försvaret. Den kostnaden vill Anders Karlsson och Socialdemokraterna dra ned till ett minimum. Jag delar den uppfattningen till hundra procent.

Herr talman! Jag tror att de som lyssnar på den här debatten kommer till en annan slutsats än vad Peter Rådberg gör. Men när maktens hunger ligger där kanske man ger upp sina principer. Det vore tråkigt om Miljöpartiet vek ned sig när det gäller internationaliseringen av Försvarsmakten och satsandet på de fredsfrämjande insatserna.

Herr talman! Jag kan lugna Göran Pettersson med att vi inte kommer att göra det. Det finns naturligtvis skillnader. Men jag tror att jag kan hitta lika många skillnader mellan de fyra borgerliga partierna. Det är inte problemet. Frågan är om vi vill regera tillsammans och om vi har ambitionen att komma överens. Jag är helt övertygad om att Anders Karlsson och jag har ambitionen att komma överens - även om det naturligtvis finns skiljelinjer. Det finns väl mellan alla partier. Konstigt vore det annars. De är till för att lösas. Jag tror också att vi kommer att lösa dem när den tiden kommer.

Herr talman! Peter Rådberg talade om säkerhetspolitisk analys utifrån Georgienkonflikten. Nu sveper en finanskris över världen, och den håller på att bli en säkerhetspolitisk kris, inte minst på Island. Man genomför där nu förhandlingar med Ryssland om att överta det ekonomiska ansvaret. Island har inget eget försvar, och Island har inte heller närvaro av USA- eller Natostödda trupper på till exempel Keflavíkbasen. Min fråga till Peter Rådberg och Miljöpartiet är: Vilken säkerhetspolitisk analys gör ni av detta problem där Ryssland nu skapar sig ekonomisk makt över Island i en sådan här förhandling?

Herr talman! Jag tror inte att svaret på den frågan, Finn Bengtsson, är att vi ska rusta upp vårt försvar. Sveriges uppgift i krissituationer är att vi ska föra en dialog. Vi ska vara mycket aktiva. Vad gäller Georgienkonflikten försökte jag säga att på grund av femdagarskriget i Kaukasus hotade regeringen med att rusta upp. Det är helt fel väg att gå. Vi ska föra en dialog, och vi ska analysera. En situation som den i Kaukasus har pågått i flera hundra år. Det senaste kriget inträffade 1993. Att det här inträffade just nu var väl ingen överraskning för dem som har följt utvecklingen. Men att på grund av den nuvarande krisen dra slutsatsen att försvaret ska rustas upp ger helt fel signaler.

Herr talman! Tack, Peter Rådberg, för svaret, som egentligen inte var något svar. Jag frågade efter vilken säkerhetspolitisk analys ni gör av ett akut läge. Jag talade inte om upprustning och så vidare, utan jag undrade vad Peter Rådberg och Miljöpartiet gör för analys. Är det ett problem eller är det ett icke-problem?

Herr talman! Det är klart att den ekonomiska krisen är ett problem för hela världen. Det framgår för alla. Frågan är vad man ska dra för slutsats av detta. Det här är en försvarspolitisk debatt. Miljöpartiet har dragit sitt strå till stacken - som alla andra partier har gjort. Vi tycker att regeringen hanterar den här ekonomiska krisen på ett bra sätt. Det har vi inga andra uppfattningar om. Frågan om säkerhetspolitiska slutsatser av krisen svarade jag på i mitt förra inlägg. Jag tror att det är livsfarligt att börja rusta upp. Regeringen skickade den signalen när Georgienkrisen pågick. Då reagerade Miljöpartiet direkt och sade att det inte är där vi ska sätta in vår kraft. Vår kraft ska sättas in i att analysera varför konflikten uppstod och därefter agera på ett konstruktivt sätt.

Herr talman! Det svenska försvaret har minskats kraftigt sedan 2004 och finns på bara ett begränsat antal orter i landet. Detta är ett bekymmer för Peter Rådberg, som är djupt oroad över att det är så många orter att försvarets ekonomi får bekymmer. Det låter vackert. Jag tror att det är bra att vi har ett försvar som finns över landet. Samtidigt lägger Miljöpartiet fram förslag och säger att vi bör minska försvaret i Sverige med 10 miljarder kronor på sikt, det vill säga ta bort en tredjedel - slakta delar av försvaret. Vi kommer att få en bottennivå i Europa. Det blir ett säkerhetspolitiskt vakuum i Norden. I en av era motioner står det att hoten mot det svenska samhällets säkerhet inte kan mötas med militära medel utan måste motverkas på en lång rad andra sätt. Den meningen är entydig. Det finns inga hot som bör mötas med militära medel. Finns det inget behov av detta för Sverige? Om det ändå skulle bli problem, ska andra ta ansvar för Sveriges säkerhet om Miljöpartiet skulle ha fel i denna för vår nations säkerhet så viktiga fråga?

Herr talman! Staffan Danielsson hörde att jag jämförde med Finland. Finland har motsvarande halva Sveriges budget men ändå lika många soldater i internationell tjänst. Varför lyckas de med det? Svaret är att de har en annan typ av materielkostnader. Låt oss se på beslutet från 2004 i kammaren, nämligen att satsa på ett insatsförsvar. Då ska vi göra det. Miljöpartiet är det enda partiet som fullt ut driver denna fråga och lägger fram en budget för dessa internationella uppgifter. Det gör inte Centerpartiet och de övriga borgerliga. De behåller samma struktur sedan kalla kriget, och sedan osthyvlar de så mycket de orkar. Är det lösningen, Staffan Danielsson, på problemet? Jag tror att vi är överens, och militären är överens, om att vi har för många anläggningar i Sverige. Om vi ska få något effektivt måste vi skära ned. Miljöpartiets förslag är att skära ned från elva till sex anläggningar, men det orkar inte regeringen göra i den här budgeten på grund av Georgienkonflikten.

Herr talman! Det har gått knappt fyra år sedan det genomgripande försvarsbeslutet 2004 när vi avvecklade en stor del av regementena. Försvaret minskades kraftigt. Det börjar sätta sig nu efter ett imponerande arbete av försvaret, men Miljöpartiet vill kraftigt rasera det som finns nu. Det är oklokt. Finland och Sverige satsar i dag ungefär lika mycket på sina försvar i förhållande till våra länders storlekar och ekonomiska styrkor - 1,3 procent av bnp. Miljöpartiet i Sverige vill av Sveriges 40 miljarder ta bort 10 av dessa, vilket är dramatiskt mycket. Det är lite oroande att Peter nuförtiden är bästis med Anders Karlsson och hoppas att om några år styra Sverige. Den förhandlingen känns oroväckande. Jag hoppas att Socialdemokraterna väljer en annan väg i det här samarbetet, och jag hoppas att Miljöpartiet tänker om vad gäller den dramatiska bantningen av det svenska försvaret.

Herr talman! Materielkostnaderna är 33 procent av vår totala försvarsbudget på 41 miljarder. Vi leder hela Europaligan med detta. Där ligger kostnaden. Vi har ett materielinköp som inte motsvarar det uppdrag som vi har i internationell tjänst. De 10 miljarder vi pratar om kan minskas på fem till sju års sikt, skriver vi i motionen. Vi klipper inte det direkt. Vi har en budget som helt är riktad mot 2004 års beslut här i riksdagen. Problemet är att ni i de andra partierna inte gör detta. Ni behåller ju samma struktur och osthyvlar så mycket ni kan. Och det fattas 1 ½ miljard. Man plockar inte bort. Vad är vårt uppdrag? Vi vill renodla det militära uppdraget. Och Staffan Danielsson! Militären och vi är helt överens när det gäller lokaliseringarna. Det går att minska med ungefär hälften. Problemet är att politikerna inte vågar följa professionen. Det är det Miljöpartiet gör.

Herr talman! Alliansregeringen har presenterat en färdplan för en försvarsekonomi i balans 2010. Det är centralt för det arbete som pågår i departementet med inriktningspropositionen om försvarets framtid. Utan balans i ekonomin skulle varje beslut om framtida inriktning och dimensionering omedelbart undergrävas. Regeringen har visat ansvar och handlingskraft. Vi utökar satsningen på förbandsverksamhet och internationella insatser. Vi fortsätter att stärka försvarets förmåga att värna Sverige nationellt och internationellt. I början på året redovisade Försvarsmakten ett underskott på förbandsverksamheten på 1 ½ miljard, detta utan att besparingar gjorts eller nya, ofinansierade uppgifter tillförts. Tillsammans med Försvarsmakten utarbetade vi därför en plan för ekonomisk balans. Den innefattade försvarsmaktsinterna besparingar och överföringar från materiel- till förbandsverksamheten. Dessutom omfattar den en betydande förstärkning av Försvarsmaktens ekonomistyrning. Ekonomistyrningsverket har granskat Försvarsmakten och lämnat tydliga rekommendationer. Utan detta hade ingen överföring kunnat ge önskat resultat. Genomförandegruppen har lämnat förslag till effektiviseringar av materielförsörjningen. Det har frigjort resurser för att stegvis förstärka förbandsverksamheten och internationella insatser till en nivå som 2011 kommer att vara 2,2 miljarder högre än 2006. I fjol vid den här tiden handlade debatten om om det gick att effektivisera materielförsörjningen. Nu har vi visat hur det går, och vi har dessutom visat vad pengarna ska användas till. De stannar i försvaret. Försvarsmakten har fått en ny generaldirektör för att stärka ekonomistyrningen, och vi har inlett en utredning av hur kringmyndigheter och stödfunktioner ska effektiviseras. Under året har SAC-samarbetet kommit på plats, ett tvåbefälssystem införts liksom aspirantskolor. Insatsen i Afghanistan utökas, och insatsen i Tchad pågår. En ny myndighet för samhällsskydd och beredskap är beslutad. En strategi för internationella insatser har lagts fast. Den nordiska stridsgruppen har fullgjort sitt uppdrag. Det nordiska samarbetet fördjupas. Försvarsberedningen har lämnat två eniga rapporter som bekräftar regeringens förnyelselinje. Detta bekräftar inte bara regeringens vilja utan också förmåga till en bred lösning - där är sju partier överens. Det enda sättet att inte ha en bred överenskommelse om försvarspolitiken är att Socialdemokraterna under Anders Karlsson i utskottet frångår sin egen ledamot i Försvarsberedningen eller inte förmår finansiera den linje som Försvarsberedningen legitimerat. I båda fallen finns frågetecken. Vi uppdaterar och fördjupar nu den säkerhetspolitiska analysen inför propositionen, men klart står redan nu att ökad tillgänglighet och användbarhet är centralt i en tid då hela krig utspelar sig på enstaka dagar. Mot detta står en oerhört splittrad vänsterkartell. Det enda gemensamma är att man står för mycket betydande besparingar på försvaret. Socialdemokraterna vill skära ned försvarsbudgeten med 5 miljarder kronor över tre år. Vänsterpartiet vill skära 4 miljarder och Miljöpartiet bortåt 8 miljarder. "Ungefär samma nivå" hörde vi tidigare Anders Karlsson prata om. Det är knappast ungefär samma nivå - det är minus 5 miljarder på tre år. Vi ska ha en analys först, sade Anders Karlsson. Det är knappast vad oppositionen gör. Man skär ned först. Det är faktiskt så att Vänsterpartiet nu lägger mer pengar på försvaret än Socialdemokraterna. Detta är en historisk förändring i svensk politik! Anders Karlsson talar om att man ska ställa om försvaret först, och det medger en besparing. Men det är nu man skär, inte sedan. Det är nu, dessutom mer än Vänstern. Förbandsverksamheten vill Vänsterpartiet öka, men s och mp vill minska. S och v minskar anslagen till internationella fredsinsatser, samtidigt som mp vill öka. S vill minska anslaget för internationella fredsinsatser med 4 miljarder kronor de kommande åren. Detta markerar ett avsteg från en mycket lång och djup svensk tradition av ambitiöst deltagande i att sprida fred och säkerhet, grundat i internationell solidaritet och en insikt om att deltagande gagnar också vår egen säkerhet. Försvaret ska ha förmåga att både värna Sverige och göra internationella insatser, för att tillsammans med andra exportera fred och säkerhet. Världen saknar inte utmaningar. Trycket på det internationella samfundet ökar. FN har gått från 50 000 till bortåt 140 000 man i internationella insatser på några få år, samtidigt som Europas länder framför allt genomför ESDP- och Natoinsatser. I detta läge väljer Socialdemokraterna att dra ned Sveriges solidariska ansvarstagande. Det sker i bjärt kontrast till en enig sjupartiöverenskommelse i Försvarsberedningen, som liksom regeringen ville dubbla förmågan till internationella fredsinsatser. S vill direktavsluta Sveriges militära insats i Kosovo, något som varken v eller mp föreslår. Man sparar 4 miljarder på fredsinsatser, och man satsar en tiondel av detta på materiel, därför att försvarsutskottets ordförande har rest land och rike runt och försökt värna varje materielprojekt med 7 miljarder mindre i sin tidigare budget. Det är inte en seriös hantering. S tillgodoräknar sig omedelbara ekonomiska effekter av en insats som, om man så skulle vilja, tar tid att avveckla och ersätta med en civil. Om bidraget till Kosovo avslutas i dag skulle det finnas kostnader för arrangemanget både under 2009 och förmodligen också under 2010. Att detta sedan skickar väldigt konstiga signaler till omvärlden, att Sverige inte riktigt går att lita på och är uthålligt, är en annan femma. Att pang bom avsluta det militära engagemanget i Kosovo har ett politiskt pris och skulle påverka relationen till andra. Det senaste året har s, som sagt, rest land och rike runt och ställt i utsikt att man ska rädda både varje materielprojekt och förband - samtidigt som man har haft en budget med 7 miljarder mindre på tre år. Nu är man nere på 5 miljarder mindre. Men det är knappast stärkta förutsättningar att uppfylla utställda löften. Nu godtar s, trots högljudd kritik på vägen, i stället regeringens förslag till materieleffektiviseringar. Men man tar inte avstånd från tidigare förslag om att lyfta bort pengarna för att vidmakthålla och utveckla Gripensystemet, och man är inte heller i ord för att effektivisera materielförsörjningen genom köp av materiel som produceras av andra. Vad gäller frågan om SAC för strategisk flygtransport duckar s. Vänsterpartiet vill avsluta samarbetet. Nu är det dags att Socialdemokraterna ger besked. Ni röstade nej i riksdagen, ni sade ja i Försvarsberedningen - och nu säger ni ingenting. Det finns inget regeringsalternativ i försvarspolitiken. Det räcker med att lyssna på Rådberg och Karlsson i kombination så förstår man det. Det behövs egentligen inte att någon annan säger någonting. Men Miljöpartiets försvarsexpert Annika Nordgren skriver på följande sätt på sin blogg: "Man kan konstatera att det spretar ganska kraftfullt mellan (s), (v) och (mp). Om man vill vara positiv kan man tänka att (s) och (v) lär vara möjliga att inspirera eftersom de verkar sakna idéer och förslag om hur det svenska militära försvaret ska vara utformat. En mer negativ tolkning torde vara att oppositionen står inför stora utmaningar när det gäller att samla sig inom försvarspolitiken inför 2010. Arbetet måste börja nu, om det inte ska bli en fallgrop under regeringsförhandlingarna." Vänsterkartellens kraftiga nedskärningar i försvaret talar sitt tydliga språk. Alliansregeringen kommer alltid att vara mer försvarsvänlig än varje vänsteralternativ. Vi effektiviserar materielförsörjningen, stärker förbandsverksamheten och förmågan till internationella insatser och tar internationell solidaritet på allvar. Detta var tidigare ett socialdemokratiskt kärnvärde, men det är nu bortblåst. Samtidigt följer vi upp Försvarsberedningen, där det fanns sjupartienighet om inriktningen - den uppgörelse som finns och som nu Anders Karlsson har att värna i sitt parti. Och vi lägger grunden till ökad tillgänglighet och användbarhet för försvaret. Den fråga som inställer sig för dem som är närvarande i kammaren är: När kommer en gemensam försvarsbudget från Vänstern, mp och Socialdemokraterna? Om det inte är nu, när? Vad ska den innehålla, hur stor ska den vara, och vad ska inriktningen beskriva? En poäng från regeringens sida är det faktum att Sverige i dag kan ha ca 10 000 man tillgängliga inom ett år. Övriga förband representerar ca 20 000 av de sammanlagt 30 000 i insatsorganisationen. Det finns inga krav på dessa övriga förband att de ska kunna sättas in samtidigt som insatsförbanden. Det finns inte heller krav på hur de ska göra, utan de är grund för produktionen av insatsförband. Detta är för sent! I en tid då vi ser att hela krig utspelar sig på en vecka måste tillgängligheten och användbarheten i svenskt försvar prioriteras för både hemma- och bortaplan.

Herr talman! Sten Tolgfors försöker dölja regeringens oförmåga att regera genom vilda slängar mot oppositionen, som vanligt. Återigen, Tolgfors: Det är faktiskt du och den borgerliga regeringen som styr landet. Det är inte socialdemokratin. Försvarsministern ägnar fem minuter av sitt anförande åt att hoppa på oppositionen i stället för att tala om vad man ska göra. Var blev den försvarspolitiska propositionen av? Det är den första frågan. Den skulle ha varit levererad. Hur är det med genomförandegruppen och strategin för den? Vilka konsekvenser får det för försvarsindustrin? De frågorna tycker jag att försvarsministern skulle svara på i stället för att ägna mer än halva tiden av sitt anförande åt att slå på oppositionen. Det är Sten Tolgfors som har ansvar för försvarspolitiken, och det är Fredrik Reinfeldt och den borgerliga regeringen som har ansvar för Sveriges säkerhet. Det är inte vi. Ägna tiden åt att leverera en proposition så att riksdagen kan ta ställning!

Herr talman! Jag har full förståelse för Anders Karlssons instinkt att inte vilja prata om sin egen politik. Han tycker att det är jobbigt att bli granskad. Vi har levererat. Vi har levererat två gånger i Försvarsberedningen. Vi har sjupartienighet. Det är mycket oklart var Socialdemokraterna står där. I allt det konkreta man pratar om frångår man den sjupartiuppgörelse som finns. Samtidigt är huvudbudskapet från Mona Sahlin och Anders Karlsson att det ska ske partiledaröverläggningar för att nå en annan bred överenskommelse. Socialdemokraterna sparar nu 1,9 miljarder på NBG. Det skulle vara väldigt intressant att höra Anders Karlsson hur man har beräknat detta. Man sparar 1,3 miljarder på att minska de internationella insatserna. Man sparar direkt på den internationella solidariteten. Man skarar 750 miljoner på Kfor. Man ska skära ned 1,2 miljarder på stödmyndigheterna, utan utredning. Det ska bli väldigt intressant att höra hur man har beräknat detta. Hur ser socialdemokratisk försvarspolitik egentligen ut? Hjälp oss, Anders Karlsson. Jag tror inte att någon i kammaren kan beskriva den.

Herr talman! Jag vet inte om det bara är Tolgfors som hade bomull i öronen när jag pratade. Jag höll ett anförande på sex minuter - jag överskred till och med tiden - där jag talade om socialdemokratisk försvarspolitik. Tolgfors har ägnat halva sitt anförande och hela repliken åt att angripa oss, inte åt att svara på frågorna. När kommer försvarspropositionen, Tolgfors? När kan ni redovisa försvarsindustrin? När gör ni detta? I stället angriper ni oss. Vi lovar att ta ansvar för Sverige och för rikets säkerhet 2010, när vi har vunnit valet. Men tala om vad ni gör! När kommer försvarspropositionen? Nu har jag ställt denna fråga tre gånger. Jag hoppas att jag får ett svar.

Herr talman! Jag vet att Anders Karlsson läser tidningar och därför har svaret på de här frågorna. Försvarspropositionen kommer under vårvintern. Det hade varit oansvarigt att inte nu uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska beskrivningen. Försvarsberedningens rapport lades fram i juni, och kriget i Georgien kom i augusti. Utredningar tar fram underlag och regeringen skriver propositioner. Propositionen kommer i vårvinter. Detta är offentligt deklarerat. Materielprojekten hanteras i budgeten. Den ligger nu i utskottet för behandling. Även detta vet Anders Karlsson. Låt mig konstatera att Socialdemokraterna lade ned 60 förband och verksamhetsställen mellan år 1994 och regeringsskiftet. Nu säger Mona Sahlin att inga fler ska läggas ned. Men man drar ju ned 5 miljarder på försvarsutgifterna, och man säger nej till en effektivisering av materielförsörjningen. Därmed kommer s-besparingarna att slå rakt in i den förbandsverksamhet som s säger sig vilja värna om. Börja ta ansvar för din egen politik, och bli inte ledsen när den blir granskad! Den behöver bli granskad, men den tål det inte.

Herr talman! Jag håller med Anders Karlsson om att det är intressant att höra hur försvarsministern gång på gång försöker attackera oss i klump. Det välkomnar jag. Det är ett bevis på att regeringen kanske börjar bli lite nervös inför det som ska komma. Jag har faktiskt konkreta frågor till försvarsministern. Försvarsberedningen var överens om att minska JAS-flottan väsentligt. Försvarsberedningen var överens om att färre lokaliseringar skulle ske än i dag. Försvarsministern kör fullständigt över en enig försvarsberedning på dessa två viktiga punkter, och jag skulle vilja ha en förklaring till varför. När det gäller materielanslagen räknade försvarsministern upp ett antal försvarsmateriel. Men i mitt anförande försökte jag säga att vi väl ska ha materiel som motsvarar försvarets behov. Vi har ju en överkapacitet om 33 procent. Vi leder alltså Europaligan när det gäller detta. Titta på Finland! Där har man halva materielkostnaden och lika mycket folk i internationell tjänst.

Herr talman! Nej, jag försöker inte attackera oppositionen i klump. Ni utgör nämligen inte en enhet. Ni tycker inte likadant om någonting. Ett av de exempel som Rådberg tar upp visar detta. I direkt motsats till Anders Karlsson menar han att man ska dra ned på materiel och industri. Det är ju det enda Socialdemokraterna satsar på, resten skär de ned med miljardbelopp. Men på det här lägger de ett par hundra miljoner extra. Det Miljöpartiet och vi vill värna om - internationella insatser, bland annat - är däremot det som Socialdemokraterna skär ned mest på. Jag behandlar er inte i klump. Jag säger att ni inte utgör en klump. Ni har inte tillstymmelse till enighet. Då blir min motfråga till Rådberg, som tidigare sade att ambitionen är att komma överens: När då? När ska oppositionen komma överens och om vad? Allt ni nu presterar pekar åt olika håll. Hur stora pengar ska gå till försvaret? Ska det bli 4 miljarder i nedskärning som Vänstern vill, är det 5 miljarder som Socialdemokraterna vill, eller är det 8 miljarder som Miljöpartiet vill? När kommer er gemensamma budget?

Herr talman! Det var inte de två frågorna som jag ställde till försvarsministern. Det är ju ganska vanligt att han inte svarar på frågor, men vi gör ett försök till här, så får vi se hur det går. I Försvarsberedningen var sju partier helt överens om att minska JAS-flottan. Försvarsberedningens sju partier var helt överens om att minska lokaliseringarna, alltså försvarsanläggningarna ute i landet. Det är precis det som militären vill. Detta kör Sten Tolgfors fullständigt över. Miljöpartiets materielminskning, att vi vill ta bort materiel, bygger på det behov och de uppgifter som försvaret har. Problemet är att man nu har materiel som vida överträffar det uppdrag man har internationellt. Naturligtvis kan ni skälla på oss och säga att vi vill dra ned för mycket. Vi drar ned utifrån 2004 års riksdagsbeslut, där man satsar på ett insatsförsvar. Det är det vi gör. Vi gör vår läxa. Problemet är att försvarsministern håller kvar vid gamla strukturer. Därför går också försvaret med underskott år efter år.

Herr talman! Jag för den diskussionen med Anders Karlsson, som vill lägga mer pengar på att värna industriprojekt - mycket mer än vad ni gör, Peter Rådberg. Jag tror inte att Peter Rådberg har klart för sig hur man tar om hand Försvarsberedningen. Beredningen tar fram underlag för inriktningspropositionen som kommer nästa vårvinter. De har inte tagit fram underlag för höstens budget över huvud taget. De har jobbat med den långsiktiga utvecklingen i försvaret. Vi kommer att leverera en proposition som handlar om utvecklingen 2010-2014. Den kommer att baseras på en omvärldsanalys. Utifrån den tar man fram en inriktning för försvaret. Därefter går man på en dimensionering av försvaret, och därefter kommer frågan hur man ska producera denna militära förmåga, det vill säga frågan om grundorganisation. Försvarsberedningen kommer att hanteras i inriktningspropositionen. Den har Rådberg inte sett. Men det är en intressant fråga även till honom: Kommer han att värna om Försvarsberedningens och ledamoten Annika Nordgren Christensens ståndpunkter när propositionen väl kommer till riksdagen?

Herr talman! Jag vill börja med att berömma försvarsministern för ett otroligt engagerat och framtidsinriktat tal. Det är nästan så att man tycker lite synd om den bräckliga oppositionen som verkar befinna sig i ett stormigt pepparkakshus. Det känns tryggt att tillhöra alliansen och veta att det är alliansen som sköter svensk försvarspolitik. Min fråga berör inte direkt det anförande som försvarsministern hade, utan den berör den fråga om integritet och FRA som vi har haft uppe under ganska lång tid i Sverige, med intensitet under sommaren. Det har förekommit en del uppgifter, sanna eller osanna anklagelser, om att FRA historiskt har agerat på ett felaktigt sätt. I kammardebatten som vi hade precis före avslutningen i våras framförde jag ett önskemål till regeringen om en översyn av vad FRA har gjort historiskt. Jag undrar om regeringen avser att tillsätta en utredning eller en översyn på något sätt.

Herr talman! Det är inte aktuellt, vill jag svara rakt till Fredrick Federley. Det vi nu jobbar med är att förverkliga riksdagens beställning från mitten av juni när man antog lagen. Där har inte minst Fredrick Federley medverkat till att utarbeta ett antal kompletterande punkter. Det andra vi gör är att arbeta med att förverkliga den alliansöverenskommelse om 15 punkter som ligger till grund för kompletteringspropositionen. Vi har nu också sett till att vi kommer att få en bra beredningsprocess när det gäller detta, med en utförlig remissomgång innan förslagen läggs fram för riksdagen i formell mening. Dessutom kan jag konstatera att Datainspektionen nyligen har granskat de uppgifter som förekom under FRA-debattens mest stormiga dagar, det vill säga att man på ett felaktigt sätt skulle ha lagrat information om 103 svenskar som haft kontakt med Ryssland. Man har där funnit att hanteringen var i enlighet med den dåvarande lagstiftningen. Så i alla fall på den punkten har ytterligare klarhet kunnat vinnas.

Herr talman! Jag känner mig nöjd med den politiska överenskommelse som vi har kunnat komma fram till vad gäller FRA. Jag är särskilt tacksam över att man bereder detta i lugn och ordning, så som sig bör. Jag är också glad över den översyn som Datainspektionen har gjort. Men när det gäller samhällets trovärdighet i fråga om statens övervakningsmöjligheter och också skyldighet att faktiskt kunna säkerställa trygghet och säkerhet i landet tror jag att det skulle vara bra, för att stilla en del oroliga sinnen, om man tittade på detta i framtiden.

Herr talman! Det är alldeles korrekt, som Fredrick Federley säger, att många har bidragit till att den här frågan har fått en bra lösning. Här finns balanspunkter. Vi ska värna en effektiv svensk underrättelseinhämtning. Samtidigt vill vi också stärka den personliga integriteten. En annan avvägning som är viktig handlar om att när vi går ur den här debatten ska de som inte vill Sverige väl inte veta för mycket om vad vi kan, vad vi förmår, vad vi intresserar oss för. Det är en balanspunkt, för jag vill gärna som försvarsminister berätta mycket om verksamheten för svenska folket. Men ansvaret i detta ligger i att värna effektiviteten för att värna landets säkerhet.

Herr talman! Jag trodde möjligen när jag för några år sedan fick ansvar i Centerpartiet för försvarsfrågorna att det mesta var bantat och klart och att dessa så viktiga frågor levde ett harmoniskt och stabilt liv i en allt fredligare värld. Så enkel var och är dock varken världen eller försvarspolitiken. År 2004 togs det förra försvarsbeslutet. Tonläget var då högt kring de 400 miljoner kronor som skilde regering och opposition. Om grunddragen i den omvälvande bantning som har genomförts och i ominriktningen rådde det dock en stor samsyn. Det är bra. Försvars- och säkerhetspolitiken handlar om för vårt land utomordentligt viktiga frågor, och det har ett stort värde med en bred samsyn som ger stabilitet över riksdagsvalen. Vad gäller omvärldsanalysen och försvarets inriktning har Försvarsberedningen i bred samstämmighet redovisat sina bedömningar, och en proposition om försvarets inriktning kommer nästa år. Tyvärr är de tre oppositionspartierna lika splittrade på försvarsområdet som de är i den ekonomiska politiken. Det är ingen styrka för oppositionen, och det är faktiskt inte bra för Sverige heller. Regeringen har lagt fram en stark försvarsbudget med vissa besparingar på försvarsmateriel, med en kraftig ökning av förbandsanslaget och med ett ökat internationellt åtagande i de fredsfrämjande internationella insatserna. Försvarets ekonomi kommer i balans, och de olika kalkyler som har gjorts för nedläggningar av olika garnisoner behöver inte aktualiseras. Det tycker vi från Centerpartiet är bra. Det ger försvaret arbetsro efter den väldiga omställning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter som man har framför sig. Utvecklingen i vårt östra grannland, det väldiga Ryssland, inger oro i olika avseenden. Deras inträngande i Georgien var mycket allvarligt. Det lackmustest som Försvarsberedningen ansåg att Rysslands kommande agerande i Kaukasus skulle utgöra utföll blodrött och måste analyseras med stor eftertanke. I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Det är viktigt för Sverige som ett militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och fredsinsatser på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt. Jag bedömer att vi gör detta i dag, men det är värdefullt att sätta in våra ansträngningar i ett internationellt sammanhang och analysera hur vi ligger till. I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att studera hur stor andel av Sveriges bruttonationalprodukt, bnp, som vårt försvar tar i anspråk i dag och i en bedömd framtid. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter. Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2 procent av bnp, medan EU-ländernas genomsnitt lär vara ca 1,75 procent. USA och Ryssland ligger på nivån 4 procent medan länderna i vårt närområde i övrigt ligger lägre. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av deras bnp, liksom Nederländernas, medan Sverige ligger i häradet 1,3 procent tillsammans med Tyskland, Finland och Danmark. Sverige närmar sig dock 1,2 procent. Även därför är det bra att regeringens besparingar på försvarsmateriel närmast ograverat förs över till förbandsverksamheten. Men hur tänker oppositionen? Hur tänker framför allt det mångåriga regeringspartiet Socialdemokraterna? Ni vill lämna Sveriges åtaganden i Kosovo och minska Sveriges deltagande i EU:s stridsgrupper, sammantaget med miljardbelopp. Samtidigt slår ni vakt om vår urgamla militära alliansfrihet - och det är bra. Er partiledare har till och med sagt: "Sverige ska aldrig gå med i Nato." Hur en ledande politiker vågar utfästa sådana eviga garantier förstår jag faktiskt inte. Inser ni inte att er lägre ambitionsnivå på sikt kan undergräva trovärdigheten i vår alliansfrihet? Miljöpartiet - Socialdemokraternas nya bästis - vill närmast slakta försvaret med, på sikt, en tiomiljardersminskning, 10 000 miljoner kronor. Sveriges försvarskostnader skulle hamna långt under 1 procent av vår bnp. Det skulle bli något av ett säkerhetspolitiskt vakuum i Norden, och våra soldater skulle i hög grad vara utomlands. Litar Miljöpartiet på att andra ska försvara Sverige om det skulle behövas, eller är analysen så enkel som att det aldrig kommer att bli några fler konflikter som berör oss? Det känns tryggt för Sverige med regeringens politik vad gäller sysselsättning och ekonomi. Det känns lika tryggt, tycker jag, med regeringens försvarspolitik. Det känns däremot, tyvärr, inte tryggt med de andra alternativ här i riksdagen som erbjuds folket.

Herr talman! Jag kan säga att Miljöpartiet är positivt till att förbandsverksamheten får mer pengar, rent generellt. Det skriver vi också. Men det blir ett problem när man sedan inte rationaliserar, som jag försökte säga i talarstolen. Man ger med ena handen, och så stoppar man den andra handen i byxfickan. Det blir liksom ingenting. Tycker Staffan Danielsson att det är okej att man gör halt inför de nödvändiga rationaliseringarna? Vi har ungefär elva stora förband i dag ute i landet. Vi tycker att de bör ligga på fem sex stycken. Vi har alltså professionen - militären - med oss. För att vi ska få någon effektivitet måste vi göra något. Men regeringen sade nej till det, och Staffan Danielsson tycker att det är jättebra. Det ska vara ett förband i varje skrubb eller by eller vad du sade i ditt anförande. Jag blir oerhört rädd för detta. Effektiviseringen är lika med noll med Centerpartiets förslag. Återigen, när det gäller materielanslagen har vi ett materielanslag efter det behov som Sverige har. Ni har ett materielanslag som är en överdimensionering av detta.

Herr talman! Det har skett enormt stora rationaliseringar av försvaret sedan 2004, efter det historiska beslutet när vi ändrade från invasionsförsvar till insatsförsvar och lade ned ett mycket stort antal garnisoner. Det har satt sig, och nu behöver försvaret arbetsro inför framtiden. Det har varit oro. Det har funnits kalkyler och så vidare. Det är bra med beskedet att just nu har vi en bra organisation för det försvar som vi ska ha. Jag tycker att det är bra att vi har ett försvar som finns över landet och inte är koncentrerat till storstadsområdena. Att Miljöpartiet vill halvera dagens förband är ett mycket radikalt besked som borde väcka oro på många håll i Sverige. När det gäller materielanslagen säger Peter Rådberg som en sanning att ni vill ha den sanna nivån och att vi vill ha en för hög nivå. Jag menar att det är tvärtom. Vi har ett försvarsmaterielanslag som är rimligt, och ni ligger för lågt.

Herr talman! Regeringen var innan Georgienkrisen överens om att förbandsverksamheten ska krympas. Sedan kom femdagarskriget, och man vågar inte gå. Vi är i grund och botten överens, men Staffan Danielsson säger att det är bra att man har ett förband lite var som helst. Detta är ineffektivt. Så är det. Det vet var och en. När det gäller vårt materielanslag har vi 33 procent som är materielkostnad. Vi är bäst i hela Europa på detta. Finland har hälften av försvarskostnaden men klarar sina uppgifter lika bra i alla fall. Kan inte Staffan Danielsson och Centerpartiet förstå att det är en överdimensionering av materielanslagen i förhållande till de uppgifter som vi har? Jag gav exempel på en massa vapen som vi gör som vi egentligen inte har någon nytta av och som kostar miljarder. Det är dem som vi tar bort och får ett effektivt försvar.

Herr talman! Vi har olika verklighetsbilder, Miljöpartiet, Peter Rådberg och jag. Jag menar att vi har ett väl dimensionerat försvar att möta framtiden med med den budget som nu är framlagd. Det har varit bekymmer med ekonomin. Det är riktigt. Det är upprätat nu med den starka försvarsbudgeten som vi lägger fram. Vi kan tala om att vi har en stabil sits. Vi har en bra grundorganisation. Nu tittar vi framåt. När det gäller försvarsmateriel är det samma sak. Det är ingen sanning. Vad det gäller flygvapnet har vi haft ett större flygvapen. Vi har haft 200 plan, vi har haft 137 plan, vi har 100 plan. Vi ska minska ytterligare. Det är radikala förändringar som har skett med vårt flygvapen. Men Miljöpartiet är inte nöjt. Ni slutar inte förrän vi knappt har någonting kvar. Det är det som är bekymret, tycker jag.

Herr talman! Alliansen vill ha ett starkt, tillgängligt och användbart försvar. Försvaret ska ha förmåga att både värna Sverige och göra internationella insatser för att tillsammans med andra kunna sprida fred och säkerhet i vår värld. Ett snabbt tillgängligt insatsförsvar har bättre förmåga att möta den nya tidens säkerhetspolitiska utmaningar och hot. Förnyelsen måste därför fortsätta. Försvaret och dess budget är en mycket viktig fråga. Försvaret av nationen mot yttre hot är statens grunduppgift. Därför är anslaget till försvaret ett av de viktigaste och bör således vara ett av de mest prioriterade områdena, menar jag. För mig är trygghet och säkerhet centralt, inte bara i de små gemenskaperna som i familjen och trygghet på gator och torg. Säkerhet är också trygghet från att bli attackerad av fientligt inställda makter eller organisationer som av en eller annan anledning vill attackera Sverige. I takt med globaliseringen byggs svensk säkerhet i allt högre grad bakom våra gränser. Därför är det glädjande att Sverige under alliansregeringen utökar sitt deltagande i internationella insatser för fred och säkerhet. När jag nu har läst motionerna från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ser jag att man vill minska de internationella ambitionerna. Det gör mig besviken. Den samsyn som vi har haft över blockgränserna när det gäller långsiktighet i insatser för att bidra till fred i världen är nu helt plötsligt ifrågasatt. Herr talman! Utan säkerhet ingen utveckling, och ingen utveckling utan säkerhet. Det försvar som vi skapar i dag ska hantera omvärlden med dess osäkerheter för lång tid framöver. Därför behövs ett långsiktigt perspektiv i all säkerhets- och försvarspolitisk verksamhet och i beslutsfattande. Okloka nedskärningar i dag blir något som våra barn får betala för i morgon. Herr talman! Världen förändras snabbt. Vi måste ständigt kunna omvärdera vår säkerhetsanalys. Vi kan inte frångå att Rysslands invasion av Georgien har fått konsekvenser och kan få konsekvenser även för Sverige. Dagens hot känner inte gränser på samma sätt som tidigare och påverkar många länder samtidigt. Konflikter och händelser långt borta påverkar oss här hemma. Rysslands ökade militärutgifter, ökade ambitionsnivå och stationering av strategiska styrkor visar på Rysslands intressen, och det måste vi följa. Därför måste förnyelsen av det svenska försvaret fortsätta. Ett modernt insatsförsvar har bättre förmåga att möta den nya tidens säkerhetspolitiska utmaningar, då den nya tidens hot måste mötas med snabbt tillgängliga förband. Men det är viktigt att påminna om att Sveriges försvarsförmåga inte styrs av antalet stridsvagnar, kaserner eller värnpliktiga utan av den effekt som vi får ut av dem. Jag önskar också påminna om att försvarets operativa förmåga i Sverige har ökat något de senaste åren, enligt Försvarsmaktens egen värdering, byggd på internationella standarder. Herr talman! Det är bristen på kontroll över den egna ekonomin som nu är en av Försvarsmaktens stora utmaningar. Lösningen på försvarets ekonomiska problem ligger inte i att lägga ned förband, halvera hemvärn eller minska JAS-piloternas flygtid. Då skjuter man bara problemen framför sig samtidigt som man i strid med alliansens intentioner minskar Sveriges militära förmåga. Därför förstärker alliansen förbandsverksamheten och vidtar åtgärder för en bättre ekonomistyrning. Herr talman! Det är dock med glädje som jag noterar att oppositionen i sina motioner har visat på att hemvärnet spelar en mycket viktig roll. Jag utgår från att vi här kan få en mycket bred överenskommelse. Kristdemokraterna har alltid värnat frivilliga gemenskaper och känner således extra varmt för hemvärnets och frivilligverksamhetens uppdrag. Hemvärnet är en betydelsefull plantskola som skyddar samhällsviktig infrastruktur i fred och kristid. Vi ser gång på gång hur hemvärnet omedelbart ingriper för att stödja samhällsfunktioner vid extraordinära händelser. Hemvärnets och dess nationella skyddsstyrkors viktigaste uppgifter är att bevaka, skydda och ytbevaka samt stödja det civila samhället. Alla hemvärnsförband utbildas därför för att kunna lösa dessa uppgifter. Det är av stor vikt att hemvärnet finns representerat i hela landet. Utöver dessa tillkommer ett antal tilläggsförmågor som bara vissa förband behöver ha. Enheter som har andra och kanske svårare uppgifter än huvuddelen måste årligen utbildas och öva fler timmar. De har ett nationellt perspektiv, och de bidrar till allmänhetens delaktighet i försvaret. Hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna bör i högre grad utvecklas till en krishanteringsorganisation. Hemvärnet och frivilligorganisationer måste i takt med det övriga försvaret anpassa sin verksamhet till ett modernt och flexibelt försvar.

Herr talman! Tack för anförandet, Else-Marie Lindgren! Till skillnad från försvarsministern ägnade Else-Marie Lindgren sig åt att presentera sin politik och inte angripa oppositionen. Det var intressant, men jag vill säga till Else-Marie Lindgren och Kristdemokraterna: Vårt internationella engagemang kommer att fortsätta. Vi har haft ca 100 000 soldater utomlands sedan 50-talet, under i stort sett bara socialdemokratiskt ledda regeringar. Vi kommer att fortsätta det arbetet. Men vi är realister och ser att vi måste komma till rätta med försvarets ekonomi. Det vi ser är att Kosovo har blivit en egen stat. Vi tror att vi kan plocka hem trupperna. Vi tycker heller inte att vi behöver vara ledande nation i NBG 2011. Det är det vi har sagt. Men hur ska den borgerliga regeringen klara ökade ambitioner när det gäller internationella styrkor och ökade ambitioner i Afghanistan och så vidare? Det är vad försvarsministern står här i talarstolen och säger i dag; propositionen har inte kommit ännu, så jag vet inte. Hur ska man kunna klara det samtidigt som man ska behålla allting?

Herr talman! Det var glädjande att höra att Anders Karlsson säger att det bara är en paus när det gäller det internationella engagemanget, om jag förstod det rätt. Det får framtiden utvisa. Hur som helst tror jag inte att ta hem just styrkorna från Kosovo ger den besparing som ni har tänkt er, för det för med sig konsekvenser under flera år framöver med åtaganden som vi ändå har för soldater som är ute, deras ersättningar och annat. Det är den delen jag vill svara på när det gäller Kosovo. Jag tror alltså inte att ni kommer att tjäna några pengar på att ta hem styrkorna från Kosovo. Dessutom ger det ett dåligt anseende i världen för övrigt. Jag ser det som naturligt att vi har en ansvarsfull budget, och vi har redan tagit in medel för att kunna öka förbandsanslagen genom att göra vissa nedskärningar i materielanslagen. Med de pengarna ska vi också kunna förstärka den internationella delen.