Allmänna helgdagar, m.m.

Herr talman! Det är lite märkligt att tänka sig att jag i ett anförande om högst fyra minuter ska kunna ha synpunkter på det som har varit en bas i uppbyggnaden av hela vår mänskliga kultur och civilisation, nämligen tideräkningen. Tideräkningen har ju byggts upp av en viss kultur, och den kulturens värden har färgat almanackan. Almanackan har sedan format vår vardag. Det finns alltså ett stort historiskt sammanhang. Förändringar i almanackan och förändringar i tideräkningen har hängt samman med stora samhälleliga omsvängningar, paradigmskiften eller andra stora kulturella förändringar. När vi en gång i tiden började odla fick solen och tideräkningen en synnerligen stor betydelse. Det formade de första almanackorna och reste de första obeliskerna. Sådana här kulturella sidoblickar kan kanske vara lite roliga, men nu kommer jag till det som är allvarligt. Kopplingen mellan vardagens almanacka och tideräkning är starkt kulturbärande. Så var det redan med jordbrukssamhällets uppfinning av almanackan. Den tideräkning vi använder i samhället i dag har, frånsett några smärre justeringar, varit oförändrad sedan den infördes när de första munkarna kom hit. De hade dessutom med sig ett nytt rättssystem, den romerska rätten. Allt detta betydde en väldig förändring av samhället. Senare gjordes en justering om elva dagar då vi övergick från den julianska kalendern till den gregorianska. Men det är en liten detalj. Det finns i dag två tideräkningar i Sverige. En del använder den islamiska tideräkningen i sin kulturella vardag. Dessutom finns den kristna tideräkningen, som vi har använt under mycket lång tid. I ett pluralistiskt samhälle är det av vikt att man har en viss frihet när det gäller hur man hanterar sin vardagsalmanacka. Därför har vi lagt fram ett förslag om dispositiva helgdagar, för att vi ska kunna tillgodose andra kulturers vardagskultur och tideräkningar. Därför vill jag nu yrka bifall till reservation 1. Jag tror att dispositiva helgdagar skulle ha stor betydelse för olika religiösa grupper men också för dem som är helt sekulariserade. Jag menar att de gamla, uråldriga tideräkningshelgerna som har att göra med midvinter - jul - midsommar och höst- och vårdagjämningarna skulle vara rent sekulariserade helgdagar som skulle ligga fast. I övrigt skulle man ha möjlighet att disponera sina helgdagar utifrån den kultur man själv vill bekänna sig till. I detta anförande instämde Gustav Fridolin (mp).

Herr talman! Leif Björnlod gav oss en snabb exposé. Utskottet hade denna gång inte förutsett att vi skulle debattera detta betänkande. För oss är detta väl kända ståndpunkter, och det gäller också Miljöpartiets synpunkter i den här frågan. Vi har debatterat detta här i kammaren vid tidigare tillfällen. Man kan kanske tycka att konstitutionsutskottet har gjort det lite enkelt för sig. Den här gången hänvisar vi till vad arbetsmarknadsutskottet säger. Men det är korrekt att göra så, för naturligtvis är det centralt hur arbetsmarknadens parter ställer sig i den här frågan. Det har vi också framhållit vid tidigare debatter i den här frågan. I utskottet har vi i den historiska tid som vi lever i haft erfarenhet av att förändra helgdagarna. För ett år sedan fattade vi ju beslut om att göra 6 juni, nationaldagen, till helgdag. Det var en lång, komplicerad och svår process med många att ta hänsyn till, inte minst arbetsmarknadens parter. Nu har frågan och tanken väckts. Det finns ingen bred eller djup samhällsdebatt i denna fråga eller något tryck från de djupa folklagren. Om utvecklingen ska gå i Miljöpartiets riktning lär det nog få processas en bra tid. Det är också vad arbetsmarknadsutskottet säger. En del av det Leif Björnlod säger kan jag instämma i. Vi lever i ett mångkulturellt land, och det är vi stolta och glada över. Men inte desto mindre är vår tradition och kultur byggd på fundamentet av den kristna tron och den kristna utvecklingen. Det ska vi inte förneka eller bortse från. Redan i dag har jag hört om skolor och arbetsplatser som, utan att göra något problem av saken, möter och accepterar behovet av ett flexibelt uttag av ledighet för att människor ska få fira sina högtidsdagar. Jag tycker att det är en utmärkt början på en utveckling som vi ännu inte vet hur långt den leder eller hur den ska äga rum. Jag är helt tillfreds med utskottets ställningstagande, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag delar din uppfattning att det är viktigt att det här är en process och att den går lite långsamt fram. Jag har läst om den franska revolutionen. Efter revolutionen försökte man ändra almanackan och skapa helt nya helgdagar. Det gick inte. Det höll ett litet tag. Sedan föll detta sönder. Jag tror att det rätta sättet är att det organiskt växer fram. Och jag tycker att det är viktigt att i den här processen lyfta fram frågan, även i form av små debatter i kammaren. Jag ska förklara en av mina ursprungstankar i den här frågan. Det handlar om när man gick i skolan på lördagarna. Herbert, min skolkamrat, slapp alltid att vara med på lördagarna, för han tillhörde den judiska församlingen och hade sabbat på lördag. Vi andra var väldigt avundsjuka på honom. Men det här visar ju att det är en process som har pågått länge och att man har löst det efterhand. Jag tror att vi är på väg att så småningom lösa detta. Men då kommer arbetsmarknadsprinciperna in, och det blir svårt. Det är därför som jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram den frågan. Jag skulle vilja höra lite grann med dig: Känner du till hur man arbetar vidare med den här frågan?

Herr talman! Till Leif Björnlod måste jag säga att jag inte känner till om man från arbetsmarknadsutskottet arbetar vidare i någon dialog med arbetsmarknadens parter. Det har jag ingen som helst kunskap eller vetskap omkring. Jag tror inte heller att man har kommit så långt, men jag vet att det förekommer diskussioner på arbetsplatser. Och det är gott så, att man försöker lösa det flexibelt när frågan uppstår för enskilda personer. Det ger en väldig massa erfarenheter. Om och när det blir dags att samla ihop dem kan det vara ett bra underlag.

Herr talman! Jag ska bara tacka för det.