Anf. 33 Johan Pehrson (FP)
Herr talman! Det är glädjande att det råder ganska bred enighet om att utöka möjligheterna till förundersökningsbegränsning och se till att också polisen får vara mer aktiv som förundersökningsledare - då gällande ungdomar som är misstänkta för brottslighet. Detta är väldigt viktigt.
För att anknyta till den förra talaren här kan jag säga att det väl är ett understatement att vi har all anledning att följa hur polisen arbetar. I det avseendet måste det stramas upp rejält, kan man säga.
Det är helt oacceptabelt att behöva se hur lite i kraft vi får ut av det vi stoppar in i svensk polis - det vi stoppar in i form av ekonomiska resurser, människors skattepengar, för att få trygghet och ordning på gatorna och det vi stoppar in i form av regelverk. På senare år har vi givit en hel del viktiga verktyg för att det ska gå att tidigt komma in och stoppa brottslighet och för att kunna bekämpa grov brottslighet.
Ändå lyckas man inte bättre, så det finns nog all anledning att se till att tumskruvarna dras åt lite grann när det gäller svensk polis så att saker händer. Jag kommenterar inte hela rättskedjan, men en hel del hamnar trots allt på polisen och behovet av svaromål, tycker jag.
Jag är dock glad att vi gör väldigt mycket när det gäller svensk polis. Det som organisationsutredningen kommer att leverera under våren, under den här delen av halvåret, tror jag blir ett svar på mycket av det vi behöver se.
Men för att återkomma till ämnet i detta betänkande, herr talman, vill jag säga att det för Folkpartiet inte är helt självklart att det som här föreslås också ska genomföras. Vi i Folkpartiet tycker att polisen ska utreda brott, inte avskriva brott. En väldigt viktig sak att slå fast är detta med polisens avskrivning av vissa brott. Man sitter med en utredning och ser att en och samma person har begått 418 brott mot tobakslagen och 718 brott mot alkoholförsäljningslagen och dessutom 12 bilstölder och så vidare. Lägg därtill några inbrott.
Betänk vad sådana här personer kan ha åsamkat människor på andra sidan - ofta brottsoffer! Dessa personer lider en rättsförlust genom att det kanske inte utreds och inte klarläggs vem det var som slog sönder ett fönster och klev in hemma hos dem och skapade den otrygghet som det gav och som mer eller mindre förstört tillvaron för dem.
Om vi har en lagstiftning som är sådan att människor inte får den påföljd som är mer relevant ju mer brott som begås ska vi självklart angripa detta. Det vill jag här föra fram från Folkpartiets sida. Jag tror att också mina utskottskolleger från andra partier delar synpunkten att vi har ett lite skevt rabattsystem.
Min enkla utgångspunkt är att människor som talar sanning i domstol kanske kan få lite rabatt på straffet. Men om många brott begås är det inget självklart incitament för att få mängdrabatt på straffet. Snarare borde det vara tvärtom, att man av det skälet borde vara extra länge inlåst. Hade man ett sådant tydligare system skulle det innebära att färre förundersökningsbegränsningar skulle komma till. Vi utvidgar ju nu detta till att omfatta lite allvarligare brott med lite längre tid för påföljd, straff och för den delen också böter.
Frågan om rabattsystemet i svensk straffrätt har vi all anledning att återkomma till. Detta är också föremål för en just nu arbetande utredning.
Jag tycker att kärnan i detta ligger väldigt nära detta med unga människor som riskerar att få sina liv för evigt förstörda därför att vi gör så otroligt lite när saker händer. Många unga människor lever i dag i en tillvaro där det förekommer hot, trakasserier, våld, rån och misshandel samt brott mot alla möjliga lagar - mot alkohollagar, tobakslagar, knivlagar och narkotikalagar. Det handlar alltså om en ganska obehaglig miljö med väldigt lite av konsekvenser. När polisen griper in efter att sociala myndigheter - inte sällan - varit inkopplade och någonting händer känns det ofta som att det blir väldigt lite av konsekvenser.
Därför är det vi i dag gör ganska viktigt - det vill säga att se till att polisen kan få driva fler utredningar till botten och snabbare kan agera utan åklagare, som också har en tuff agenda men som kanske inte alltid har samma arbetsbelastning som polisen. På detta sätt kan polisen i slutändan snabbare komma till domstol med dem som illegalt säljer tobak och alkohol till ungdomar eller som ägnar sig åt diverse former av narkotikabrottslighet. Nämnda saker hänger mycket ihop med vilken brottslighet ungdomar hamnar i.
Generellt sett drabbas väldigt få ungdomar - som offer eller som gärningsmän - av brott om de är nyktra, opåverkade av alkohol eller droger. De här sakerna hänger alltså väldigt intimt ihop. Det är ett exempel på vad som kan gå snabbare att utreda.
Folkpartiet yrkar naturligtvis bifall till detta, men vi avser att noga följa utvecklingen. Det är ändå så att detta måste leda inte minst till att ungdomsmålen snabbas upp, och det måste också leda till att vi kommer tillbaka med en reaktion på det faktum att människor ska och bör förvänta sig att polisen faktiskt utreder brott och inte ägnar sig åt att avskriva brott.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, herr talman.
(Applåder)