Ändringar i djurskyddslagen, m.m.
Debatt om förslag 22 maj 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenIngvar Eriksson (M)
- Hoppa till i videospelarenWilly Söderdahl (V)
- Hoppa till i videospelarenCaroline Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenCaroline Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenCaroline Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Eriksson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Eriksson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMaria Wetterstrand (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenChrister Skoog (S)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Kristine Johansson (S)
- Hoppa till i videospelarenMarietta de Pourbaix-Lun (M)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenChrister Skoog (S)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenChrister Skoog (S)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenTasso Stafilidis (V)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenGudrun Lindvall (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenChrister Skoog (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenChrister Skoog (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenWilly Söderdahl (V)
- Hoppa till i videospelarenJohnny Gylling (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 64
Anf. 51 Ingvar Eriksson (M)
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 20 behandlas regeringens proposition om
ändringar i djurskyddslagen syftande till ett förbättrat
djurskydd m.m.
Vi moderater har i en följdmotion liksom i ett an-
tal andra motioner tagit upp förslag och synpunkter
som är av stor betydelse för djurskyddet och djurhåll-
ningen i vårt land men också en viktig faktor inom
det europeiska samarbetet.
Vi har dock på flera punkter andra goda förslag
som trots detta inte funnit majoritetens gillande. I
dessa fall har vi moderater i utskottet antingen en-
samma eller tillsammans med några eller något av de
övriga oppositionspartierna markerat i reservationer
eller särskilda yttranden fogade till betänkandet. Jag
återkommer till dessa.
Djurskyddet gäller förhållandet mellan människor
och de djur som har i sin vård. Sedan urminnes tider
har människan varit beroende av att hålla husdjur av
skilda slag för olika ändamål. Medvetenheten om att
dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gam-
mal som husdjursskötseln i sig.
Djurskyddsfrågor intresserar också människor i
hög grad, och ett stort engagemang kommer ofta till
uttryck såväl när det gäller djurskyddet i allmänhet
som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Detta är bra.
Dagens lantbrukare, liksom gångna tiders, ägnar
stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap
om djuren, dess skötsel och välbefinnande.
Det finns alltså en tradition för god djurhållning
bland Sveriges djurhållare. Det borde också vara helt
uppenbart att en god djurhållning är en förutsättning
om verksamheten över huvud taget ekonomiskt ska
gå runt och lön för arbetet ska kunna erhållas. Detta
borde i sig vara en garanti för god djurskötsel.
De skräckbilder som vi genom medierna ibland
får ta del av då det gäller helt förkastliga och dåliga
djurtransporter samt helt undermålig vård av djur kan
helt enkelt inte ge något annat än avsky och ekono-
miska förluster för dem som sysslar med detta varför
det rimligen snabbt borde komma att upphöra även
inom EU.
Bakom fall av djurplågeri och vanvård av djur,
som tyvärr ibland ändå inträffar också i vårt land,
ligger nästan alltid personliga sociala problem. Dessa
leder till oförmåga att handha djuren, vilket leder till
tragedier. Det är viktigt att försöka förebygga detta
och att ingripa snabbt om det håller på att gå snett.
Regeringen har aviserat förslag om en ny djur-
skyddsmyndighet för andra djur än jordbrukets pro-
duktionsdjur. Vi moderater tillsammans med många
andra tror inte att en ny myndighet är lösningen när
det gäller att komma till rätta med problem som efter-
satt eller dålig djurhållning. Man ska då hellre skapa
förutsättningar inom Jordbruksverket, som i dag utgör
myndighet på området, att på ett bättre sätt än hittills
klara av dessa frågor framöver.
Glädjande nog fungerar djurtillsynen mycket väl i
de flesta kommuner, men i de kommuner där det
brister i tillsynen måste åtgärder vidtas. Då det gäller
små kommuner måste tillsynen kunna samordnas,
vilket nu blir möjligt efter riksdagens beslut.
Men allra viktigast är självklart att tillsynsperso-
nerna har hög kompetens såväl vad gäller teknik som
djurskötsel men även på det sociala området. Vi tyck-
er att man bör kunna samordna djurtillsyn med miljö-
tillsyn för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå.
Mycket talar för att tillsynen, som också ska
kunna innefatta rådgivning, måste ligga så nära be-
rörda människor som möjligt för att man ska lyckas
med att förebygga misslyckanden och klara ett bra
framtida djurskydd.
Dessa frågor tas upp i reservation nr 9 som vi mo-
derater har tillsammans med Centerpartiet.
I reservation nr 2 under rubriken "Förbud mot viss
djurhållning" går vi moderater mot regeringens och
majoritetens förslag om att ändra 4 § andra stycket
djurskyddslagen. Regeringen vill bemyndiga Jord-
bruksverket att meddela föreskrifter om, villkor för
eller förbud mot viss djurhållning.
Vi anser att varken regeringen eller Jordbruksver-
ket bör få rätt att besluta om förbud mot viss djurhåll-
ning eller näringsverksamhet. Regeringen kan där-
emot lägga fram lagförslag. Men riksdagen, som har
den lagstiftande makten, ska alltid besluta i dessa
ärenden.
Den nu föreslagna lagändringen innebär också en
risk för att den enskildes rättssäkerhet urholkas. Vi
menar därför i reservation nr 2 att riksdagen ska avslå
förslaget. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
I reservation nr 5 tar vi upp vikten av egenkontroll
vid djurhållningen. Djurägarens ansvar bör anges
tydligare, bl.a. genom att krav på egenkontroll införs i
djurskyddslagen på liknande sätt som gäller enligt
miljöbalken.
Fru talman! Enligt vår mening är det av yttersta
vikt att omhändertagande av djur, när så måste ske,
sker med stort ansvar och av kompetent personal. Det
är t.ex. inte acceptabelt att högdräktiga djur eller
andra djur i god kondition slaktas innan alternativa
lösningar prövats. Frågan tas upp i reservation nr 6.
I reservation nr 7 stöder vi moderater tillsammans
med Kristdemokraterna och Centern tanken på infö-
randet av ett godmanssystem för djurägare. Man
skulle, då konstaterade fall av undermålig skötsel
eller vanvård av djur som kan härledas till sjukdom
eller sociala problem, kunna bistå djurägaren eller
djurhållaren. Ofta är det så att tidigare dugliga och
framgångsrika personer har drabbats av personliga
motgångar, sjukdomar eller andra problem. En s.k.
god man skulle kunna utgöra en länk mellan den
drabbade och myndigheten och därvid hjälpa till med
att snabbt lösa de problem som uppstått för både
människor och djur.
Djurtransporterna inom EU tas upp i en gemen-
sam borgerlig reservation, reservation nr 13. Vi kon-
staterar att EU:s transportdirektiv inte följs och att det
är av stor vikt att Sverige fortsatt är starkt pådrivande
när det gäller att få stopp på transporter där djur lider.
Fru talman! I särskilda yttranden tillsammans med
Kristdemokraterna och Centern tar vi upp frågan om
en ändring i epizootilagen och frågan om uppfödning
av pälsdjur.
Vi vidhåller att det är fel att tala om full ersättning
vid misstanke om utbrott av allvarliga epizootiska
sjukdomar när det i dag i realiteten rör sig om 30 %.
Vi anser att full ersättning ska utgå.
Jordbruksministern och regeringen arbetar uppen-
barligen för en avveckling av pälsdjursnäringen i
Sverige. De tankar och förslag som hittills framkom-
mit i rapporter och uttalanden om åtgärder utgör
tveklöst ett dödshot mot den svenska pälsdjursnäring-
en. Vi kan konstatera att uppfödningen har stor bety-
delse för näringslivet och för utkomsten i de bygder
där verksamheten bedrivs. Självklart lägger vi stor
vikt vid att produktionen sker på ett från djurskydds-
synpunkt etiskt riktigt sätt och på grundval av senaste
forskningsrön.
Det kan inte vara rimligt att införa ett näringsför-
bud, att skåpa ut ca 800 arbetstillfällen, att missa
svenska exportintäkter och att öka problemen när det
gäller att ta hand om avfall av slaktrester och fiskrens
som i dag inom näringen omhändertas på ett mycket
positivt sätt. Frågan måste ställas till jordbruksminis-
tern och till Ann-Kristine Johansson, som i dag är
talesman för regeringen, om man är beredd att även-
tyra denna näringsgren.
Sedan har vi också en aktuell fråga, nämligen den
om äggproduktionen. Eftersom Ann-Kristine Johans-
son har varit engagerad i det sammanhanget vill jag
också uppmärksamma den frågan. Det är nämligen så
att vi för ca fem år sedan i denna kammare var över-
ens mellan blocken - det gällde de flesta partierna -
om att omställningen av äggproduktionen i Sverige
skulle ske i sådan takt att man inte äventyrade möj-
ligheten för svenska konsumenter att få tillgång till
svenskproducerade högkvalitativa ägg. Jag vill alltså
till sist också aktualisera den frågan, Ann-Kristine
Johansson!
Anf. 52 Willy Söderdahl (V)
Fru talman! Vi är alla en del i planeten Jordens
näringsväv, och då kan man fråga sig vem som är
överordnad vem. Är människan skapelsens herre? Är
övriga djur och växter till för människan? Ofta beter
vi oss som om det vore så.
Jag menar att det är en felsyn, för då har vi inte
förstått vår plats i det ekologiska systemet. Vi måste
inse att vi är en del av detta och bete oss därefter.
Olika kulturer har visat prov på att de klarar det.
Andra har visat prov på motsatsen. Detta slår obön-
hörligen tillbaka.
Det är här som djurskyddet kommer in. Grundsy-
nen måste vara att vi och djuren tillhör samma ekolo-
giska väv. Utifrån detta synsätt ska djurskyddet ska-
pas.
Vänsterpartiet tycker därför att det är bra att por-
talparagrafen i djurskyddslagen fortsättningsvis ska
gälla alla djur i bestämmelserna och att en del straff-
bestämmelser skärps. Vi ser också fram emot att den
nya djurskyddsmyndighet som är under bildande
ytterligare ska stärka djurskyddet.
Få lagar är så bra att de inte kan göras bättre. Där-
för har vi några förslag som vi menar skulle förbättra
lagen.
Vänsterpartiet har tre olika reservationer. Jag ska i
mitt anförande tala om två av dessa reservationer.
Den tredje reservationen, som jag inte själv står bak-
om, kommer Tasso Stafilidis senare i debatten här att
ta upp.
Den första reservationen handlar om hållande av
burhöns. Det har vidtagits åtgärder för en förbättring
av förhållandena för burhönsen, men det har inte gått
särskilt fort. Nu säger såväl jordbruksministern som
Jordbruksverket att de inte ska bevilja fler dispenser.
Vänsterpartiet stöder det ställningstagandet.
Den modifierade hönsbur som saluförs på den
svenska marknaden har fortfarande brister. Vi menar
att den inte uppfyller alla de krav som bör kunna
ställas från djurskyddssynpunkt.
Givna dispenser missgynnar också de äggprodu-
center som redan har ställt om till golvhönshållning
och möjlighet till utevistelse. De som har ställt om
måste få ökade möjligheter att utvecklas och sälja
sina produkter. Därför måste de skärpta kraven gå
hand i hand med ett tydligt märkningssystem så att
konsumenten kan vara säker på vilka ägg som har
producerats på ett mer djurvänligt sätt.
Den andra reservationen gäller djurtransporter
inom EU. Inom EU är den inre marknadens regler om
fri rörlighet för varor och tjänster överordnade det
mesta. De reglerna gäller framför folkhälsa och djur-
skydd. Djur är på den inre marknaden en vara som
ungefär vilken vara som helst. Den ska produceras
där det är billigast, förädlas där det är billigast och
säljas där man får ut mesta möjliga av den.
Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt att be-
handla djur som en vara vilken som helst och menar
att djur måste undantas från regeln om varors fria
rörlighet. Nu finns det en del speciella regler för djur,
men grundsynen inom EU är ändå att djur är en vara.
Vi menar också att man måste se livsmedelsfram-
ställning i allmänhet och köttproduktion i synnerhet
som en helhet. Är det rimligt att en kalv föds i Sveri-
ge, uppföds till slaktdjur i Belgien, slaktas i Spanien
för att sedan säljas i Sverige? Detta visar att det inte
finns en helhetssyn. Skulle så att säga djurtranspor-
terna tvingas ta ansvar för sina totala samhällskostna-
der skulle det inte vara ekonomiskt lönsamt att trans-
portera djur alltför långa sträckor.
Till detta kommer också en ökad hälsorisk och
smittspridning av fruktade sjukdomar. Vi har ju för
inte så länge sedan sett frukterna av detta i Europa.
Jag yrkar bifall till reservation nr 14.
Fru talman! I frågan om pälsdjursnäringen kom-
mer Tasso Stafilidis att tala för Vänsterpartiet. Jag har
där en avvikande uppfattning gentemot majoriteten i
mitt parti och väljer därför att inte beröra den frågan i
detta anförande. I stället kommer jag i slutet av de-
batten att ge min syn på pälsdjursnäringens framtid.
Anf. 53 Caroline Hagström (Kd)
Fru talman! Visst har det funnits tillfällen då man
har stått här i talarstolen och undrat till vilken nytta
man gjort det. Så är det speciellt när man befinner sig
i opposition. Det är väldigt svårt att påverka och få
igenom sina förslag.
Men det är med stor förvåning som jag noterar att
Socialdemokraterna tillsammans med sina två stöd-
partier, som ju faktiskt har majoritet i denna kammare
och som också har möjlighet att driva igenom sina
förslag, nu är villiga att avhända sig sitt och väljarnas
inflytande över beslut i viktiga frågor här i Sveriges
riksdag.
I det betänkande som vi i dag debatterar finns ett
förslag från majoriteten som innebär att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksver-
ket ska få meddela föreskrifter om villkor för eller
förbud mot viss djurhållning.
Liksom remissinstansen Länsstyrelsen i Skåne an-
ser vi kristdemokrater att denna lagändring kan med-
föra risk för den enskildes rättssäkerhet. Förbud mot
viss djurhållning bör meddelas i lag antagen av Sve-
riges riksdag. I annat fall kan tillfälliga opinionsvin-
dar leda till godtycke och beslut om förbud, vilket
kan strida mot grundlagen och den enskildes rätt. Om
den föreslagna lagändringen går igenom ger det oa-
nade möjligheter för en regering att förbjuda vilken
djurhållning som helst och på så sätt komma undan
en demokratisk process med öppen debatt. Det är ett
skrämmande perspektiv.
Det är i Sveriges riksdag som lagstiftningen ska
beslutas. Att avhända sig denna typ av lagstiftning,
som kan slå mot såväl enskilda som hela näringar, är
att underkänna riksdagens ställning. Om regeringen
anser det nödvändigt med förbud ska man också fort-
sättningsvis gå till riksdagen för att stifta sådan lag.
Regeringens förslag bör, i denna del, därför avslås.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3
och vill i detta sammanhang rikta min första fråga till
Ann-Kristine Johansson och er andra som stöder
regeringens förslag: Anser ni att detta förslag är de-
mokratiskt? Är ni som folkvalda beredda att släppa
all makt till regeringen, helt och hållet, i den här ty-
pen av frågor? Det skulle jag vilja ha ett svar på.
Jag vill i detta sammanhang även ta upp en fråga
som jag ser som ytterligare ett hot mot den demokra-
tiska beslutsordningen. För över ett år sedan besluta-
de en majoritet av riksdagens ledamöter här i kamma-
ren om en lagändring för förordnande av veterinär vid
hästtävlingar. Regeringen gav då Jordbruksverket i
uppdrag att se över hur man skulle kunna förenkla
förfarandet vid tillsättande av tävlingsveterinärer. Så
långt är allt i sin ordning. Men nu meddelar Jord-
bruksverket i senaste numret av sin tidning Djuridi-
ken att man inte kan förändra förfarandet innan man
gjort en ändring i djurskyddslagen och konstaterar att
ett sådant förslag saknas i den proposition som vi
debatterar här i dag. Då blir naturligtvis min följdfrå-
ga till regeringen och Ann-Kristine Johansson: Varför
har ni inte tagit med ett förslag om ändring i djur-
skyddslagen i denna del när ni visste att detta krävdes
för att kunna verkställa majoritetens beslut? Är det
demokratiskt att på detta sätt förhala ett beslut taget i
Sveriges riksdag? Hur avser ni att reparera skadan så
att en ändring i enlighet med riksdagens beslut kan
verkställas?
I propositionen föreslår regeringen att bestämmel-
ser om att djur ska hållas och skötas i en god djur-
miljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa
och ger dem möjlighet att bete sig naturligt ska gälla,
inte enbart lantbrukets djur, försöksdjur och tävlings-
djur, utan alla djur. Vi kristdemokrater har i princip
inget att invända mot förslaget, men vi anser att ut-
skottet kunde ha gått oss till mötes i vårt förslag om
undantagsmöjligheter som gäller specifika situationer
där djurens naturliga beteende kan vara till skada för
dem själva.
Vi kan också se att det i vissa fall är motiverat
med ett krav på tillstånd för djurhållning i större om-
fattning även då den inte är av yrkesmässig karaktär,
t.ex. när mängden djur riskerar att bli en sanitär olä-
genhet. Men vi har i vår motion pekat på de gräns-
dragningsproblem som kan uppstå i samband med
bedömningen av vad som är "större omfattning". Vi
anser det t.ex. inte rimligt att en hästägare med fyra
tävlingsston, i likhet med kravet på tillstånd för hun-
dar som gäller vid fyra avelstikar, ska behöva ha
tillstånd för hållande av dessa. Vi förutsätter att Jord-
bruksverket vid utfärdande av föreskrifter om undan-
tag från kravet på tillstånd beaktar situationer som här
beskrivits. Vi kommer att följa frågan noga och åter-
kommer om det skulle visa sig att våra farhågor be-
sannas i denna del.
Till sist, fru talman, skulle jag vilja ta upp en frå-
ga som vi har tagit upp i vår motion som rör straff-
sanktioner. Det är i dag inte förenat med någon straff-
sanktion för en djurägare att hindra och motsätta sig
en inspektion av en tillsynsmyndighet. Detta kan få
till följd att er djurhållare utan risk för straff kan mot-
sätta sig inspektion för att med denna åtgärd t.ex.
vinna tid och undanröja bevis. Detta är en brist i lag-
stiftningen som vi anser måste rättas till.
Fru talman! Jag ser att jag har ganska gott om tid
kvar av min anmälda talartid, så jag ska ta upp en sak
till som behandlas i detta betänkande, och det är vår
motion om s.k. kamphundar. Ann-Kristine och jag
har debatterat det ämnet många gånger. Senast i förr-
går läste jag en artikel i Dagens Nyheter om en kvin-
na som hade blivit attackerad. Sådant har vi fått läsa
om återkommande de senaste månaderna och det
senaste året. Vi är väldigt duktiga här i Sveriges riks-
dag på att hitta bra djurskyddslagar och skydda våra
djur. Men, Ann-Kristine Johansson, vore det inte på
tiden att vi också försöker skydda människor mot de
djur som har fel ägare? Hur ser Ann-Kristine Johans-
son på detta problem, som bara fortgår? Man tillsätter
utredning efter utredning för att titta på vad man ska
göra åt detta problem. Vi har ett färdigt lagförslag
som man åtminstone skulle kunna börja med tills ni
är färdiga med någonting som ni anser är bättre.
Anf. 54 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag tänkte i den här debatten ta upp i
huvudsak två saker: dels Sveriges ansvar på det inter-
nationella planet i de här frågorna, dels ett par in-
hemska problem.
För att börja på det internationella planet kan vi
med lätthet konstatera att på de allra flesta områden
är de svenska djurskyddsbestämmelserna mer långt-
gående än vad de är i många andra länder, även i de
länder som är medlemmar i den europeiska unionen.
Detta leder till höga kostnader för det svenska lant-
bruket, bl.a. fordras det i Sverige för det mesta större
utrymme för att få hålla djur i djurstallar än i många
andra länder.
Enligt min mening är emellertid dessa kostnader
som de svenska bönderna får ta motiverade av djur-
skyddsskäl. God djuromsorg är en viktig del, inte
bara ur etisk och moralisk synvinkel, utan också i
förhållande till konsumentperspektiv. Jag tycker att
det är viktigt att regeringen fortsätter, som man säger
sig göra, att arbeta för att implementera de svenska
jordbruksbestämmelserna även i andra delar av t.ex.
den europeiska unionen.
Hur är det, fru talman, med den här saken? Jo, jag
tycker att regeringen och dess företrädare talar myck-
et i det här avseendet men handlar lite. Ett stort ar-
gument för Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen var ju att vi skulle kunna påverka på ett annat
sätt än vad vi kunde göra som icke-medlemmar.
Men hur har det blivit, Ann-Kristine Johansson?
Jo, regeringen och dess företrädare pratar mycket om
hur man ska förändra dessa saker på den europeiska
kontinenten, men vad har man i praktiken uppnått?
Intet. Man bara fortsätter att prata. Vad ämnar Ann-
Kristine Johansson och det parti som hon företräder
att göra i det här avseendet?
En sak som är intimt förknippad med den proble-
matik som jag nu har tagit upp är transporterna av
levande djur. Människor upprörs av tranpsporthyste-
rin på den europeiska kontinenten, och det är helt
berättigat, tycker jag. Djuren behandlas illa under de
mycket långa, plågsamma och grymma djurtranspor-
terna. Det är enligt min mening djupt beklagligt att
EU:s transportdirektiv inte följs, särskilt med tanke på
att reglerna enligt mitt förmenande inte är särskilt
långtgående, snarare tvärtom.
Vi har i en följdmotion till den proposition som i
dag behandlas tagit upp denna problematik. Vi vill att
Sverige ska påverka i detta avseende, vilket Sverige
nu skulle kunna göra eftersom man är medlem i en
union som har att sköta dessa saker. Men, som sagt, i
det avseendet väljer Sveriges företrädare, nämligen
regeringen, att inte göra någonting, utan man bara
talar. Handla nu, Ann-Kristine Johansson!
Så till ett par tre svenska inhemska problem. Den
lokala djurskyddstillsynen är av största vikt därför att
kännedom om de lokala yrkesutövarna finns just i
närområdet. Det gäller såväl miljö- och hälsoskydd
som livsmedelsskydd och djurskydd. Den lokala
tillsynen innebär stora fördelar. Enligt mitt förme-
nande vore det helt fel att förstatliga den djurskydds-
tillsyn som vi har haft sedan lång tid tillbaka i vårt
land.
Det mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänster-
partiet överenskomna inrättandet av den nya djur-
skyddsmyndigheten kommer att kräva stora resurser.
Dessa resurser borde i stället tilldelas den kommunala
tillsynen så att den kunde förbättras och effektivise-
ras, bl.a. genom samordning och bättre förebyggande
arbete.
De resurser som den nya myndigheten kräver
skulle kunna användas för att utveckla den vägledan-
de uppgift som länsstyrelserna har och det stöd som
länsstyrelsen har att ge kommunerna och deras före-
trädare. Men i stället väljer regeringen och dess stöd-
partier att lyfta fram denna problematik på ett sätt
som gör att de som ska övervaka verksamheten
kommer längre ifrån verkligheten. Jag kan, fru tal-
man, inte acceptera en sådan utveckling.
Därtill några ord om att tillåta samverkan mellan
kommuner. Antalet anmälda brott mot djurskyddsla-
gen har ökat markant under senare år. Det kan till stor
del bero på att djurskyddsfrågor har blivit mer upp-
märksammade. Dessutom har vi fått en mer intensifi-
erad djurskyddstillsyn, och det är bra.
Det finns dock vissa problem med djurskyddstill-
synen i ett stort antal kommuner i vårt land. Det beror
på kommunernas litenhet och på den lilla djurhållning
som finns i dessa kommuner. Ofta finns det bara en
eller ett par inspektörer som ska sköta en mängd
ärenden inom miljö-, livsmedels- och djurskyddsom-
rådena. Livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen
tillåts inte att samverka kommunerna emellan. Det
tycker jag är synd och tråkigt.
Vi har i såväl motion som reservation tagit upp
denna problematik. Vi kan inte förstå varför regering-
en inte ämnar och inte kan tillåta att kommuner sam-
verkar på det här området.
Fru talman! Avslutningsvis: Den mindre skara
vårdslösa och omdömeslösa djurhållare som tyvärr
finns i vårt land ska inte och får inte överskugga den
stora skaran kompetenta djurhållare som värnar om
sina djur. Låt i stället de uppmärksammade fallen
bidra till att vi på allvar tar tag i de brister och pro-
blem som finns på det här området. Låt oss se till att
vi tillsammans åtgärdar bristerna i den nuvarande
lagstiftningen och i andra regelverk.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.
Anf. 55 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Ett samhälle som inte värnar om dju-
rens välbefinnande riskerar också att bli ett samhälle
där utsatta människors värde förtrampas.
Det har under senare år vuxit fram ett ökat intres-
se och ett ökat engagemang för djurhållningsfrågor.
Vi socialliberaler är glada över den utvecklingen, en
utveckling som bidrar till att människor som konsu-
menter blir medvetna om djurhållningsfrågor. Med-
vetna och upplysta konsumenter har goda möjligheter
att utöva påtryckningar genom att köpa varor som
säljs av producenter som har en god djurhållning.
Andra styrmedel för ett bättre djurskydd är lagar
och förordningar. Visst behöver vi lagar och regler,
men huvudproblemet i dag är inte att existerande
regler inte skyddar djuren, utan det är att reglerna inte
efterföljs. Efterlevnaden av djurskyddslagen och
lagen om djurplågeri måste skärpas. Länsstyrelserna
och andra berörda tillsynsmyndigheter måste få ökade
resurser så att de kan kontrollera att de bestämmelser
som finns också följs i praktiken.
Djurhållningen måste garantera djuren ett värdigt
liv och också en anständig död. I samband med slakt
måste krav på god djuromsorg iakttas. En dålig djur-
hållning är ju inte bara etiskt oförsvarbart, utan det
innebär också en hälsorisk för konsumenterna.
De två viktigaste frågorna för Sverige att driva är
att minska tiden för slakttransporter och att arbeta för
att slakt sker nära djurens uppfödningsplatser. Vi
socialliberaler anser att Sverige inom EU måste verka
för ett borttagande av exportbidrag för transport av
levande djur.
Vi medger att i viss forskning är djurförsök fortfa-
rande nödvändiga för att göra viktig vetenskaplig
verksamhet möjlig. Det handlar t.ex. om forskning
som syftar till att få fram botemedel mot mycket
allvarliga sjukdomar. Forskningsgenombrott på dessa
områden kan leda till att lidandet för många männi-
skor kan minimeras eller kanske helt undanröjas. Men
alla djurförsök måste ske under mycket stränga etiska
regler.
Vi tycker också att det är viktigt att alternativ till
djurförsök inte bara prövas utan också att man skyn-
dar på utvecklingen för att ersätta djurförsök med
andra typer av försök.
Det är viktigt att i det här sammanhanget påpeka
att djurhållningen i Sverige är bättre än i de flesta
andra EU-länder. Visst finns det en hel del att åtgärda
för att förbättra djurhållningen.
Vi socialliberaler har drivit och driver t.ex. hårt
frågan om förbud mot kadavermjöl i djurfoder, för-
bud mot långa djurtransporter, tester mot galna ko-
sjukan. Vi driver frågan om ett federalt kontrollorgan
med maktmedel och med resurser, att man ska till-
sätta ett matens och djurens FBI. Vidare driver vi
förbud mot att använda kadaverfett i mat.
När det gäller tillsynen av djurskyddet menar vi
att det i dag kan ifrågasättas om nuvarande ordning är
tillfredsställande. Kommunerna har i dag det fulla
ansvaret. Men har vi i dag en effektiv och kvalitets-
mässigt godtagbar fördelning av ansvaret mellan stat
och kommun?
Om de internationella problemen med epizootier,
långväga internationella transporter av djur och oac-
ceptabel behandling av djur fortsätter, måste djur-
skyddet stärkas. Genom att inrätta en stark och en-
hetlig statlig myndighet på djurskyddsområdet skulle,
menar vi, djurskyddet tillföras en betydelsefull resurs.
Jag har i en motion också tagit upp frågan om var
man bör placera en myndighet med dessa uppgifter.
Jag kommer inte att yrka bifall till reservation 11. Jag
vill dock peka på vad jag har sagt i reservationen, att
Uppsala ändå måste ses som den mest idealiska plat-
sen för placering av en sådan myndighet. Inte heller
detta bör vi se som lokaliseringspolitik. Gör vi inte
det utan ser till var myndigheten lämpligen bör ligga,
bör valet falla på Uppsala. Där finns anknytning till
Statens veterinärmedicinska anstalt, juridiska fakul-
teten vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuni-
versitet osv. Argumenten är många och starka.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 10.
Anf. 56 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Vi diskuterar nu propositionen om
ändringar i djurskyddslagen och en del motioner som
har hanterats av utskottet i samband med denna. Det
här är en proposition som har gjorts upp i ett samar-
bete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regering-
en.
Många av de frågor som kommer upp här är frå-
gor som har engagerat Miljöpartiet under en väldigt
lång tid. Bl.a. att alla djur ska omfattas av § 4 i djur-
skyddslagen, så att de även omfattas av kravet på ett
naturligt beteende, är något som vi har jobbat för
under lång tid. Det är fullt rimligt att sällskapsdjur
och övriga djur, t.ex. ridhästar, ska ingå i den här
paragrafen, och det har vi hävdat länge. Det borde
vara självklart att man kan utfärda föreskrifter om
hållning av dessa djur. Vi är väldigt glada för att det
nu föreslås.
Vi har också kämpat länge för att man ska skärpa
straffen för brott mot djurskyddslagen och att fler
lagöverträdelser ska straffbeläggas. Vi tycker att det
är orimligt att även upprepade fall av djurplågeri,
t.ex. vid transporter, tidigare har kunnat ge högst ett
års fängelse. Vi är nu glada över att de här straffen
skärps. Vi tycker också att det är väldigt bra att man
utvidgar straffbestämmelserna så att man straffbeläg-
ger t.ex. brott mot bestämmelserna om hantering av
slaktdjur vid slakt. Det här är något som har engage-
rat många människor det senaste året. Vi har lyckats
få igenom de här förslagen i förhandlingarna. Vi har
stor förståelse för de människor som under lång tid
har varit väldigt frustrerade av att straffen för den här
typen av brott har varit så milda. Nu är förslagen här.
Vi tycker naturligtvis att det kunde ha gått fortare,
men vi får ändå vara glada att förslagen nu föreligger.
I propositionen finns det också förslag om utvid-
gade krav på tillstånd för att i större omfattning hålla
djur, också något som Miljöpartiet har arbetat för. Det
gäller exempelvis att hålla draghundar eller vakthun-
dar för uthyrning, som tidigare inte har krävt tillstånd,
eller att hålla hästar, inte bara för ridskolor utan även
för utfordringsstallar exempelvis. Detta ska nu kräva
tillstånd, vilket inte har gjorts tidigare. Här finns vissa
problem med att detta måste anmälas till EU, varför
det kan ta viss tid att genomföra det i praktiken. Men
vi är i alla fall väldigt positiva till att det här förslaget
finns med och det är något som vi har arbetat för
länge.
Vi tycker också att det är viktigt att de här försla-
gen ses i samma sammanhang som en hel del andra
saker som händer på djurskyddsområdet för till fället,
t.ex. inrättandet av den nya djurskyddsmyndigheten
där man bl.a. ska arbeta med att ge ett förbättrat stöd
till den lokala tillsynen. Här vill jag säga till Eskil
Erlandsson att det inte finns någon diskussion om att
man ska centralisera tillsynen till staten. Det är inte
aktuellt. Djurskyddsmyndigheten behandlas i en an-
nan proposition än den här. Syftet är just att man ska
stärka den lokala tillsynen, inte att man ska centrali-
sera tillsynen till staten, vilket inte heller vi i Miljö-
partiet tycker är någon bra idé. Det är tråkigt att
Centerpartiet försöker ge sken av att ett sådant arbete
försiggår fast det inte är på det sättet.
Jag vill också ta upp en reservation som vi har.
Det behandlas också en del motioner i det här betän-
kandet. Ur djurskyddssynpunkt är frågan om § 4 och
kravet på naturligt beteende betydligt större än bara
frågan om att den ska omfatta alla djur. Det gäller
framför allt definitionen av naturligt beteende såsom
den uttrycks i de föreskrifter och förordningar som
finns kopplade till lagen. Vi anser att det finns anled-
ning att vara bekymrad över vissa djurs situation i
Sverige trots § 4 i djurskyddslagen.
Vi har en reservation om pälsdjur bl.a. Socialde-
mokraterna har numera kongressbeslut på att päls-
farmarna ska avvecklas, och jordbruksministern har
flera gånger uttalat ambitionen att pälsfarmarna ska
avvecklas.
I budgetpropositionen för år 2000 står det att re-
geringen avser att återkomma med förslag om förbätt-
ringar för minken under mandatperioden, eftersom
man är bekymrad över minkarnas möjligheter till
naturligt beteende. Så har inte skett. Man har lämnat
ett utredningsuppdrag till Jordbruksverket. Deras
rapport blev kraftigt försenad. Nu ska ytterligare en
särskild utredare titta vidare på frågan, och inget
förslag tycks vara i sikte. Det är svårt, tycker jag, att
tolka det på något annat sätt än att man försöker för-
hala ett lite jobbigt beslut. Branschen bedriver ganska
starka påtryckningar för att få fortsätta den här verk-
samheten ostörd.
Under tiden sitter minkarna kvar i sina burar. De
har inte möjlighet att röra sig fritt, trots att det torde
vara en uppbar komponent i möjligheten att bete sig
naturligt för ett djur som i vilt tillstånd rör sig över så
stora ytor som en mink gör. Minken är mycket aktiv
och har dessutom behov av fri tillgång till vatten att
simma i.
T.o.m. Jordbruksverket har nu erkänt att det finns
vissa brister i hållningen av mink utifrån § 4 om rät-
ten till naturligt beteende, men de förändringar som
man föreslår är tyvärr marginella när det gäller just
möjligheten att röra sig fritt.
Att hålla djur i bur för att producera pälsar, när vi
har alla möjligheter i världen att värma våra kroppar
på andra sätt, känns fel för oss i Miljöpartiet, även ur
etisk synvinkel. När vi dessutom konstaterar att dju-
ren så uppenbart inte får utlopp för sitt naturliga bete-
ende blir det än mer förkastligt.
Socialdemokraterna pratar och pratar, men det
händer ingenting i den här frågan. Vi och många med
oss är mycket besvikna på att man inte har fått fram
något förslag under den här mandatperioden. Det
påverkar naturligtvis också förtroendet för regeringen
i djurskyddsfrågor.
Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 18.
Tyvärr är det inte bara när det gäller hållning av
minkar som vi anser att det finns vissa brister i hur
§ 4 och den del som handlar om naturligt beteende
kommer till uttryck i de föreskrifter som finns. Det
gäller även t.ex. höns, som vi också har en reservation
om. Men jag väljer här att yrka bifall endast till reser-
vation 18.
Anf. 57 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det finns två saker som jag vill ta
upp, Maria Wetterstrand. Det vi och jag vänder oss
mot är att ni tillsammans har valt att inrätta en ny
myndighet och t.o.m. för innevarande år väljer att
lägga, om inte minnet sviker mig, inte mindre än
35 miljoner kronor på denna nya myndighet. De
pengarna borde, som jag sade i mitt anförande, på ett
bättre sätt kunna användas till att stödja kommunerna
i deras strävanden att upprätthålla ett bra djurskydd.
Jag tycker inte, och tror inte, att djurskyddet blir
bättre genom att vi inrättar en ny myndighet. Djur-
skyddet blir bättre om vi tillför kommunerna resurser
så att de kan värna djuren.
Det andra jag skulle vilja fråga Maria Wetter-
strand är: Varför väljer ni inte, om ni nu har samver-
kat i den här propositionen, att tillåta samverkan
kommuner emellan redan i den här propositionen så
att även mindre kommuner med liten djurhållning på
så sätt skulle kunna höja nivån på det djurskyddsar-
bete som man vill bedriva även i dessa kommuner?
Anf. 58 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Det är ju precis det som Eskil Er-
landsson är ute efter som bl.a. den nya djurskydds-
myndigheten ska syssla med, nämligen att ge stöd för
att kunna stärka arbetet med den lokala tillsynen så
att den kan bedrivas på ett mer enhetligt sätt och på
ett bättre sätt i alla kommuner.
Jag kan inte riktigt förstå att Eskil Erlandsson sä-
ger att en djurskyddsmyndighet inte skulle kunna
stärka djurskyddet. Nu har i och för sig ingen av oss
sett det konkreta resultatet, men det finns en stor
enighet inom exempelvis djurskyddsrörelsen om att
man behöver en ny djurskyddsmyndighet för att just
stärka djurskyddet. Den uppfattningen delar vi i Mil-
jöpartiet, och även våra samarbetspartner i den här
frågan. De här frågorna behandlas i en annan propo-
sition vid ett senare tillfälle. Vi kommer säkert att få
tillfälle att diskutera dem igen.
När det gäller möjligheterna att samverka kom-
muner emellan i fråga om tillsynen står det i utskotts-
betänkandet att man har ambitionen att lägga fram
just ett sådant förslag. Det kommer i samband med att
man lägger fram ytterligare förslag som handlar om
tillsynen och hur den ska förändras i detalj. Jag tycker
att det vore olyckligt att slita loss en del och ta de
andra delarna senare. Vi gör alltså det här så fort som
möjligt.
Anf. 59 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag vill ta den andra delen först,
nämligen detta med samverkan kommuner emellan.
Jag tycker fortfarande att det nu när man lägger fram
en helt ny lag hade varit på sin plats att i denna lag
behandla frågan om möjligheter för kommuner att
samverka. Jag kan inte förstå varför man väntar med
att ta upp en känd problematik nu när man hade chan-
sen.
Kring den första problematiken skulle jag vilja
säga att där har vi ju redan i dag ett samverkansorgan
inom länen. Länsstyrelserna har redan i dag en skyl-
dighet att stödja, bistå och hjälpa kommuner i det här
avseendet. Varför väljer ni inte att utveckla den verk-
samheten i stället för att skapa ytterligare en myndig-
het? Denna myndighet kommer ju, precis som alla
andra myndigheter som skapas, att få inkörningspro-
blematik. Den kommer också att få gränsdragnings-
problematik gentemot redan existerande myndigheter
osv. Det arbete som vi tillsammans vill göra kommer
ju på detta sätt bara att fördröjas.
Anf. 60 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Vi är ju av den bestämda uppfattning-
en att det behövs just en central myndighet som får ett
övergripande ansvar för djurskyddsfrågor, inte minst
när det gäller tillsynen och att stödja de lokala till-
synsorganisationerna. Vi har för avsikt att ge den här
myndigheten möjligheter att utfärda föreskrifter på
tillsynsområdet, vilket också kan vara av väldigt stor
betydelse för att den lokala tillsynen ska fungera.
När det gäller frågan om möjligheterna för kom-
munerna att samverka vill jag säga ytterligare en gång
att jag tycker att det vore olyckligt, om det ska läggas
fram flera förslag som handlar om att förändra på
tillsynsområdet, att slita loss en del och komma med
den nu och sedan om ett par månader komma med
ytterligare förslag. Det är bättre att ta det här samlat
så att man kan göra en samlad bedömning. Därför har
vi också valt att göra på det sättet.
Anf. 61 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågor ökar i
samhället. Ungdomars intresse för dessa frågor är
stort. Det märktes när Ungt Val drog i gång. Djur-
skyddsfrågorna låg på tio-i-topp-listan för de vikti-
gaste frågorna. Det handlar om etik. Det handlar om
hur vi behandlar våra djur, allt från sällskapsdjuren
till de livsmedelsproducerande djuren.
Att vi ska ta hänsyn till de djur som vi har i vår
tjänst är vi alla överens om. Djurens välfärd är i första
hand beroende av de människor som regelbundet
kommer i kontakt med djuren, men det är också ett
stort ansvar för oss politiker och för hela samhället.
Vi ska se till att vi har en bra, skarp djurskyddslag
som ses över med jämna mellanrum och förändras
efter tidens gång och när forskning och ny kunskap
ger oss nya fakta.
Djurskyddet är naturligtvis i första hand viktigt ur
djurens perspektiv. Djur har en legal rätt att behand-
las väl. Oavsett om det gäller avel, djurhållning,
transporter eller slakt måste djurskyddet vara en na-
turlig och integrerad aspekt.
När det gäller brott mot djurskyddslagen skärps
straffbestämmelserna ytterligare. Det blir höjt maxi-
mistraff till fängelse i två år, och i straffskalan för de
allvarligaste brotten finns endast fängelse. Detta gäll-
er också hanteringen av slaktdjur, eftersom djurskyd-
det måste skärpas inför och vid slakt.
I dag säger lagen att länsstyrelsen under vissa för-
utsättningar meddelar förbud mot att ta hand om djur
eller visst slag av djur. Med det nya förslaget blir det
obligatoriskt myndighetsingripande till skydd för
djuren. Det innebär att har man blivit dömd för djur-
plågeri eller varit föremål för beslut om föreläggande
vid upprepade tillfällen ska man i fortsättningen inte
tillåtas ha djur.
När det gäller omhändertagande av djur ska myn-
digheten ha skyldighet att omhänderta djur i situatio-
ner då det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt: vid
djurplågeri eller hos dem som vid upprepade tillfällen
varit föremål för föreläggande. Självklart ska det här
ske efter noggrann prövning av vad som är bäst för
djuren, och det ska utföras av kompetent personal.
Det är också viktigt att det sker så tidigt som möjligt
och, om det behövs, i samarbete med de sociala myn-
digheterna och de organisationer som finns. Det kan
ligga mycket bakom ett fall med ett vanvårdat djur, så
det behövs att alla samarbetar.
En annan sak, en viktig förändring som vi är glada
över att få lägga fram förslag om, är att bestämmelsen
om att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att de kan bete sig naturligt ska gälla alla
djur, inte bara djur inom husdjursskötseln och djur
som används till tävling och försöksdjur utan alla
djur.
Fru talman! En annan viktig fråga handlar om rätt
att ge injektioner till djur. I dag finns det inget förbud
mot att injektioner ges till djur utan att det är befogat
av veterinärmedicinskt skäl, och det är inte heller så
att veterinär ska anlitas i dessa fall. Det förekommer
att djur ges injektioner under vissa alternativmedi-
cinska behandlingar som kan vara tveksamma ur
djurskyddssynpunkt. Därför behöver det införas i lag
att injektioner endast får ges av veterinär eller efter
ordination och instruktion av veterinär och endast då
det är veterinärmedicinskt motiverat.
Vi har försökt att klargöra så tydligt som möjligt
vad det är som gäller. Regeringen eller Jordbruksver-
ket får utfärda föreskrifter om undantag från kravet
rörande veterinärmedicinsk grund. Med dessa möjlig-
heter till undantag anser utskottet att det även fort-
sättningsvis är möjligt för en lantbrukare att t.ex. ge
järn till smågrisar, spårämnen, mineraler och att be-
kämpa parasiter m.m.
Under våren samlade regeringen ett antal myn-
digheter och kommuner till ett möte om framtida
livsmedel och djurskyddstillsyn. Slutsatserna från
detta blev att huvudmannaskapet ska vara kvar på
kommunerna, alltså på lokal nivå. Det finns en mängd
frågor som behöver diskuteras vidare innan förslaget
kommer. Det är ju bra, Eskil Erlandsson, att det här är
genomarbetat, för en aktiv och fungerande djur-
skyddstillsyn är A och O så att vi vet att våra djur
behandlas och sköts väl, att efterlevnaden av vår lag
fungerar och att tillsynen fungerar bra där.
Det finns goda exempel på hur man kan samar-
beta och hjälpas åt från myndigheter och näringen,
t.ex. i Katrineholmsprojektet. Där samordnas tillsy-
nen mellan miljöbalken och djurskyddslagen. Tillsy-
nen sker dels genom egenkontroll av lantbrukaren
själv, dels genom andrapartskontroll, alltså av de
föreningsföretag som lantbrukaren levererar till, och
dels genom ett oberoende kontrollorgan. Men myn-
dighetsutövningen är kvar hos kommunen. Det är ett
spännande försök att utveckla tillsynen och samarbe-
tet mellan myndigheter och näringar.
Fru talman! Sveriges roll i EU är en viktig del i
djurskyddet. Under vårt ordförandeskap lyfte reger-
ingen fram frågan. Bl.a. genomfördes en stor etik-
och djurskyddskonferens här i Stockholm. Det
genomfördes också rundabordsdiskussioner med
företrädare för djurskyddsorganisationerna inom EU.
Det är viktigt att frågorna har lyfts upp på olika nivå-
er, inte minst på ministernivå.
I sitt anförande sade Eskil Erlandsson att vi bara
pratar och pratar. Regeringen pratar, men vi ser ingen
handling. Jag säger att det vi har gjort under vårt
ordförandeskap och de frågor som regeringen driver
nu är steg på väg. Jag tror att vi alla kan inse att det
tar tid att förändra.
Självklart är det viktigt som tas upp i flera motio-
ner i betänkandet att vi ska flytta fram positionerna
och inte ge upp kampen för ett gott djurskydd för alla
de djur som människan håller. Här finns ingen oenig-
het. Vi anser alla att Sverige ska vara starkt pådrivan-
de. Det gäller i allra högsta grad djurtransporterna,
och inte minst de djurmarknader som finns inom EU.
Det finns en mängd att göra, och vi ska vara starkt
pådrivande i de frågorna.
Fru talman! Vårt betänkande handlar också om
många olika andra saker, bl.a. de dispenser som finns
för hönshållningen, minknäringens framtid, ektopara-
siter, slaktkycklingar m.m. Jag tänker bara kort kom-
mentera två ytterligare saker, och det är hönshåll-
ningen och pälsdjursnäringen.
Vi närmar oss slutdatumen för dispenserna för att
ha höns i de gamla, traditionella burarna. Enligt Jord-
bruksverket och näringen själv går omställningen nu
snabbt. Det som kan dra ned på takten är produktio-
nen och framtagandet av de nya systemen. Man hin-
ner inte i den utsträckning som behövs ta fram de
inredda burar som många vill ha.
Jag tycker att det är positivt att omställningen går
snabbt och att näringen är med i det hela och har tagit
ansvar och lyssnat på konsumenternas krav. Sedan är
det också viktigt att äggen blir märkta, så att vi som
konsumenter kan välja och visa vad det är vi vill ha i
affärerna.
Minknäringen är en annan viktig fråga. Jag är
övertygad om att den kommer tillbaka till den här
kammaren för att diskuteras än en gång, kanske inte
under det här riksmötet, men under nästa. Jordbruks-
verket har lagt fram sin rapport och konstaterar att det
finns brister i minkarnas miljö och föreslår en rad
förbättringar. Samtidigt sägs det att det behövs ytter-
ligare forskning om hur nya system kan uppfylla
minkens grundläggande behov osv. En utredare är
tillsatt för att se över och analysera dels konsekven-
serna av en förändring av näringen efter det förslag
som Jordbruksverket har lagt fram, dels konsekven-
serna av en avveckling av näringen.
Djurskyddsfrågan är ständigt aktuell, och många
är engagerade. Det handlar om att hålla den etiska
diskussionen vid liv, och att ständigt reflektera över
etiska aspekter i det dagliga arbetet med djur. Kun-
skap är det viktigaste redskapet för djurskydd. Det är
viktigt att ny kunskap utvecklas, sprids och får ge-
nomslag både i det praktiska arbetet, i politiken och i
lagstiftningen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 62 Caroline Hagström (Kd)
Fru talman! Ja, Ann-Kristine Johansson, visst är
det många frågor vi är överens om och har en samsyn
i när det gäller djurskydd. Det är väl bra, det. Där-
emot konstaterar jag att inget av de partier som jag
vände mig till - jag ställde ju i mitt anförande ett
antal frågor till majoriteten - på något sätt har berört
det jag frågade om.
Jag skulle vilja fråga Ann-Kristine Johansson om
hon som folkvald tycker att det är demokratiskt att på
detta vis faktiskt göra avsteg från beslutandeordning-
en här i riksdagen. Den här typen av frågor kan fak-
tiskt drabba näringar. Det kan innebära att regeringen
eller Jordbruksverket ska få meddela om förbud för
viss djurhållning, vilket indirekt kan drabba vissa
näringar. Det kan ju inte vara någon nyhet precis. Är
det inte så, Ann-Kristine Johansson, att denna typ av
frågor även fortsättningsvis bör beslutas demokratiskt
av de folkvalda?
Anf. 63 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Jag räknade med att Caroline Hag-
ström skulle ta upp detta i replikskiftet, så därför
avvaktade jag med det.
Jag tycker att det är ett ologiskt resonemang som
förs av bl.a. Kristdemokraterna och Centern när det
gäller detta. De anser att detta skulle regleras i djur-
skyddslagen.
Vi har djurskyddslagen som grund, och däri regle-
rar vi vissa saker. Sedan uppdrar vi till regering och
myndigheter att gå vidare och se om det t.ex. är vissa
djurslag som kommer in i landet som är farliga och
om man i så fall behöver lägga in ett förbud mot det.
Det gäller också möjligheten att reglera vissa former
av verksamhet, t.ex. eldressyr av hundar. Allt detta
kan vi inte reglera i lag, för då skulle det bli en väl-
digt stor lagstiftning. Djurskyddslagen är grunden,
och sedan är det upp till Jordbruksverket eller reger-
ingen att reglera vidare.
Jag ser inte detta som ett demokratiskt problem.
Jag tycker att Caroline Hagström tar till stora bröstto-
ner när hon talar om att opinionsvindar ska påverka
regeringen att förbjuda viss typ av djurhållning osv.
Vi är överens om att man här i Sverige har utredning-
ar som går igenom frågan grundligt och sedan lägger
fram förslag. Jag ser inga hinder i det vi fattar beslut
om nu.
Anf. 64 Caroline Hagström (Kd)
Fru talman! Man kan tycka vad man vill om
minknäring, men det kan väl ändå inte vara så att
Ann-Kristine Johansson inte inser att det här försla-
get, som jag förstår att både Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet har varit med och påverkat, faktiskt kan
innebära att man smygvägen nu håller på att hitta ett
sätt att utan en demokratisk process förbjuda en hel
näringsgren i detta rike? Att Ann-Kristine Johansson
står och försvarar det som demokratiskt är ett skräm-
mande perspektiv, tycker jag.
Jag ställde även en fråga med anledning av ett
riksdagsbeslut för ett år sedan. Det skulle bli lättare
för landets ridskolor att själva anlita tävlingsveterinär.
Det var också ett demokratiskt beslut som på intet vis
har infriats. Vad tänker Ann-Kristine Johansson som
folkvald göra för att se till att den demokratiska pro-
cessen får ett riktigt förlopp?
Anf. 65 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Vi har en stark djurskyddslag som
lägger fast grunden - att djur ska hållas och skötas väl
och kunna bete sig naturligt. Utifrån det ger vi upp-
drag till regeringen och dess myndigheter att verk-
ställa det. Det ser jag inte som något stort problem.
Det demokratiska är ju att vi är med och påverkar
lagstiftningen.
Det som Caroline Hagström tar upp gäller veteri-
närer vid tävlingsverksamhet med hästar. Det finns
även andra saker som behöver läggas till och föränd-
ras i djurskyddslagen. Det hadlar t.ex. också om be-
siktningsveterinärer vid slakterier. Detta bereds, tas
upp och diskuteras på departementet, och vi är inte
färdiga med lagen än. Den ligger inte fast, och vi ska
inte tro att den kommer att se ut så här i många år
framöver, utan den förändras successivt hela tiden
efter vunna erfarenheter.
Jag ser fram emot att det kommer nya förslag att
diskutera och fatta beslut om här i Sveriges riksdag
när det gäller att förändra djurskyddslagen.
Anf. 66 Ingvar Eriksson (M)
Fru talman! Ann-Kristine Johansson säger att
kunskap är det viktigaste redskapet för ett gott djur-
skydd. Det är jag beredd att hålla med om. Det gäller
för oss att gemensamt försöka sprida kunskap om
djurhållning och djurskötsel. Jag uppfattar att Ann-
Kristine Johansson själv är väl hemma på det områ-
det. Men svar på frågorna fick jag inte.
Ann-Kristine Johansson tar upp detta med hönsen
och omställningen. Det är riktigt att näringen nu är
beredd att omställa. Problemen i dag ligger i tids-
aspekten. Man hinner inte snabbt nog genomföra
omställningen praktiskt innan dispensen går ut på
grund av tillgången på s.k. trivselburar eller andra
alternativ. Jag ställde då frågan om Socialdemokra-
terna är beredda att släppa det krav vi är överens om,
dvs. att omställningen ska ske i den takt att vi trots
den kan försörja svenska konsumenter med svensk-
producerade högkvalitativa ägg.
Sedan var det frågan om pälsdjursnäringen. Jag
vet inte om Ann-Kristine Johansson var med på kon-
gressbeslutet, men jag utgår från det på grund av
hennes kunskap. Det är ändå alarmerande när en
kongress fattar ett beslut och jordbruksministern, som
har ett stort ansvar för djurhållningen i landet, direkt
säger att hon ska arbeta för att näringen ska förbjudas.
Det är ett skrämmande perspektiv. Jag delar till fullo
Caroline Hagströms uppfattning i den frågan.
När det gäller förbud mot viss djurhållning har vi
samma uppfattning, nämligen att det är alarmerande
att fatta ett sådant beslut. Jag är inte övertygad om att
Ann-Kristine Johansson har riktigt klart för sig vad
det kan komma att leda till i den praktiska verksam-
heten.
Anf. 67 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! När det gäller omställningen av bur-
hållning av höns fattade Sveriges riksdag beslut för
ett antal år sedan. Ingvar Eriksson och jag debatterade
säkert den frågan då också. Beslutet innebar att vi ska
vara självförsörjande på svenska ägg och att näringen
ska vara kvar. Takten i omställningen visar att när-
ingen själv inser vikten av att gå från traditionella
burar till inredda burar eller system med frigående
höns.
Problemet är, och som Ingvar Eriksson har pratat
om, att produktionen av t.ex. inredda burar inte är
tillräcklig. Det har stoppat utvecklingen. Dispenserna
ligger fast, och jag förutsätter att när den sista dis-
penstiden går ut den 1 januari 2004 har omställningen
skett. De som vill ha inredda burar ska ha sådana, och
systemen för frigående höns ska vara klara. Vi kan
inte rucka på dispenserna. Det är viktigt att de ligger
fast.
Sedan har vi minkarnas och pälsdjurens framtid.
Jordbruksverkets rapport har lagts fram. Där konsta-
teras att vissa förändringar bör göras för att minkarna
ska kunna bete sig naturligt i enlighet med § 4. Re-
geringen har tillsatt en utredning som ska analysera
konsekvenserna av detta, dels förbud mot
minknäring, dels de förslag som Jordbruksverket har
lagt fram. Jag vill inte i dag ta ställning, och jag säger
varken ja eller nej. Jag avvaktar förslaget om pälsdju-
rens framtid, som jag förutsätter kommer under nästa
riksmöte.
Anf. 68 Ingvar Eriksson (M)
Fru talman! Det är bra att jag fick beskedet om
hönsen. Det var ett visst klarläggande, även om ni
håller fast vid att när dispensen går ut är det inget mer
- oavsett hur situationen ser ut. Jag ser framför mig
en risk att vi importerar ägg utifrån, och det var inte
det vi var överens om. Om den situationen uppstår,
går det inte att rucka på dispensen? Jag delar annars
uppfattningen att omställningen bör fullföljas.
När det gäller pälsdjursnäringen är det fråga om
farmade djur. Jag har svårt att förstå att de djuren far
så illa som Ann-Kristine Johansson säger med tanke
på kvaliteten på produktionen och försäljningen av
produkterna.
Här är det fråga om att äventyra eller omintetgöra
en näring i Sverige. Det är fundamentalt oroande att
man är beredd att göra så. Jag utgår från att Ann-
Kristine Johansson tar reda på mer om detta och dri-
ver frågan så att inte sysselsättningen i Sverige även-
tyras. Det är lätt hänt att gå vidare på andra områden.
Det vi behöver mer än något annat i Sverige är ar-
betstillfällen, utkomstmöjligheter, exportmöjligheter
osv. Socialdemokraterna går tydligen in i detta att
förbjuda en hel näring med öppna ögonen. Det går att
tänka sig in i vad följden kan bli av detta. Det är defi-
nitivt inte bra för Sverige.
Anf. 69 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Jag tar frågan om hönsnäringen igen.
Dispenserna löper. Problemet är att få fram de nya
systemen. För den som har tecknat sig för ett nytt
system som ska levereras ett halvår eller ett år framåt
i tiden fortsätter dispensen att löpa under denna tid.
Men vi ska inte ge allmänna dispenser efter den 1
januari 2004. Det datumet ligger fast.
Vi är alla överens om att vi vill ha svenska ägg i
våra butiker. Vi ska där kunna välja att köpa ägg från
höns i inredda burar, ägg från frigående höns eller
Kravägg. Det ska vara en tydlig märkning för konsu-
menterna. Jag tror att vi är överens om - och det
ligger fortfarande fast - att vi ska ha en svensk ägg-
näring i Sverige.
Än en gång är det minkarna. Vi måste ta en dis-
kussion framöver om etiken. Utredningen ska titta på
konsekvenserna av ett förbud med utgångspunkt i
andra aspekter än just djurskyddsaspekter. Hur vägs
etik in? Ska man säga att någon får eller inte får gå i
päls? De frågorna måste vi grundligt diskutera fram-
över.
För mig är grunden § 4 djurskyddslagen, dvs. att
djur ska kunna bete sig naturligt. Jordbruksverket har
i sin rapport lagt fram förslag till förändringar i upp-
följningen av § 4. Jag vill avvakta utredningen, och
jag vill avvakta förslaget. Jag förutsätter att det läggs
fram under nästa riksmöte.
Anf. 70 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! För det första vill jag till en större del
instämma i den kritik som har framförts från Caroline
Hagström och Ingvar Eriksson vad gäller regeringens
agerande i pälsdjursfrågan.
För det andra konstaterar jag att det är skönt att vi
i stort är överens i många av de frågor vi diskuterar i
dag. Det finns en samsyn, bl.a. en tydlig skrivning om
injektioner. Det finns en samsyn vad gäller hur erfa-
renheterna från Katrineholmsprojektet ska användas
och värderingen av den insats som näringen gör på
området, t.ex. LRF:s miljöhusesyn och andra pro-
gram.
Ge mig ett svar på min fråga, Ann-Kristine Jo-
hansson. Kan Ann-Kristine Johansson ge några kon-
kreta exempel på insatser som Sverige har gjort på
det europeiska planet som har blivit handling, verk-
lighet, efter det myckna talandet under sju år - den tid
vi har varit medlemmar i Europeiska unionen? Det
skulle vara intressant för många att få reda på något
konkret som regeringen har fått igenom på det euro-
peiska planet.
Anf. 71 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Det är roligt att höra att Eskil Er-
landsson anser att vi är överens om mycket. Det är
bra. Det stärker djurskyddet att vi i stort över alla
partier kan vara överens.
Eskil Erlandsson kritiserar att regeringen bara
pratar och pratar och att ingenting händer. Samtidigt
sade jag i mitt anförande att vi har genomfört ett antal
konferenser. Men där anser man att det är mycket
prat.
Vi har lyft upp frågorna om djurskydd, etik, inom
EU. Synen på djur håller på att förändras. Det håller
på att bli ett större konsumenttryck från människor
inom EU där man inte accepterar djurmarknaderna
och transporterna. Transportdirektivet håller på att
genomföras. Vi måste se till att det genomförs i varje
land. Sverige ska vara mycket pådrivande i den frå-
gan.
Vi vet alla att det tar tid att förändra, särskilt inom
EU där så många ska vara överens. Det tar tid. Men
jag känner att Sverige är starkt pådrivande i frågan.
Anf. 72 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag påpekade i min första replik att vi
har varit medlemmar i Europeiska unionen i sju år. Vi
har under den tiden omarbetat den agenda utefter
vilken jordbrukspolitiken styrs. Vi håller just nu på
att genomföra midterm review, dvs.
"medelöversynen".
Varför agerade inte regeringen när man hade
chansen? Varför tog man inte bort exportbidragen för
levande djur? Varför såg man inte till att få in trans-
portdirektivet i agendan och att det skulle följas inom
alla EU-länder? Varför talar man bara om de här
sakerna? Varför ställer man bara upp på manifesta-
tioner och demonstrationer och handlar så lite?
Anf. 73 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Låt mig än en gång säga att det tar tid
att få med alla länder på detta. Under ordförandehalv-
året lyfte regeringen fram den här frågan och fick till
stånd väldigt stora diskussioner, inte minst diskussio-
nen om exportbidraget för levande djur. Detta är ju en
större fråga. Även frihandelsavtalet måste ses över,
och det måste diskuteras hur man kan lösa de här
frågorna. Det pågår diskussioner. Jag vet att Sveriges
regering är starkt pådrivande när det gäller transporter
och alla de frågor som Eskil Erlandsson tar upp. Det
finns ingen oenighet här. Från oppositionens sida kan
man naturligtvis tycka att det bara pratas, men det tar
tid. Vi har drivit på frågorna. Det är på väg att hända
saker. Rent konkret finns det kanske inte så mycket
just nu som man kan lyfta upp, men väldigt mycket är
på gång.
Anf. 74 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Jag blir lite bekymrad när jag hör att
Ann-Kristine Johansson ger vissa indikationer på att
dispenserna för hönsburar kan fortsätta att gälla även
efter den 1 januari 2004. Det är ju inte så att man har
haft lite tid på sig att ställa om sedan riksdagen fatta-
de beslut om att fasa ut burhönsen. Vi i Miljöpartiet
anser dessutom att de nya modifierade burarna läm-
nar mycket övrigt att önska ur hönsens synvinkel när
det gäller möjligheterna till naturligt beteende. Därför
blir vi naturligtvis än mer bekymrad över att det läm-
nas en liten öppning för att man ska kunna få dispen-
ser även efter den 1 januari 2004 om man väntat in i
den sista sekunden med att beställa dessa system och
kan visa ett papper på att man har gjort det. Då skulle
man alltså få ha kvar dessa ännu längre. Det innebär
naturligtvis minskade konkurrensmöjligheter för dem
som har tagit det här beslutet på allvar och antingen
skaffat nya burar eller byggt system för frigående
höns med möjlighet för dem att gå utomhus osv. Jag
anser att det inte är acceptabelt. Jag skulle gärna vilja
att Ann-Kristine Johansson kommenterade den frå-
gan.
Anf. 75 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Än en gång kommer hönsen och dis-
penserna upp. Dispenserna upphör den 1 januari
2004. Det ligger fast. Jag kan hålla med om att om-
ställningen har tagit tid. Det är nu på slutet som om-
ställningen har satt fart. De beslut som vi har fattat i
Sveriges riksdag har kanske inneburit att vi härifrån
har gett uppdraget att se på andra system än bara
sådana för frigående höns för sent. Jag vet att Miljö-
partiet inte tycker om inredda burar. Egentligen gav
vi möjligheten till Jordbruksverket att göra en ny
teknikprovning för sent för att det skulle hinna kom-
ma fram tillräckligt många nya system nu. Därför tar
det tid att få fram de här systemen.
Jordbruksverket har ju också uppmärksammats på
att det finns äggproducenter som inte följer bestäm-
melserna utan sätter in nya burar. Kommunerna har
fått i uppdrag att se över hur det ser ut inom höns-
näringen i respektive kommun. Finns det problem
med dispenser eller uppfylls kraven? Det blir ingen
förändring när det gäller dispenserna. Det ligger fast.
Anf. 76 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Jag är glad att höra att Ann-Kristine
Johansson har en viss självkritik när det gäller snabb-
heten i att genomföra det här beslutet. Med tanke på
hur man har velat fram och tillbaka huruvida burar
ska bort helt och hållet eller inte och att man ger
dispenser hit och dit så fort det upplevs vara lite pro-
blem med detta, är kanske inte så konstigt att det
också finns en viss tro hos hönsägarna att de ska
kunna komma undan med en del andra saker och
därför bryter mot de här bestämmelserna. Jag är na-
turligtvis glad att man vill försöka göra någonting åt
det.
Jag vill också ställa frågan: När kan vi vänta oss
att det kommer ett förslag om avveckling av pälsfar-
mar?
Anf. 77 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! När det gäller dispenserna vill jag än
en gång säga att detta ligger fast. Det handlar också
mycket om hur vi konsumenter styr vårt köpbeteende
när vi går och handlar i affärerna. Därför är det vik-
tigt med märkningen.
Vi får se vad som händer med pälsdjuren fram-
över. Utredningen jobbar vidare med de här två kon-
sekvensanalyserna, som jag sade. Sedan får vi se
vilka förslag som den lägger fram. Vi får återkomma
till den diskussionen här i Sveriges riksdag när det är
på gång.
Anf. 78 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Det är mycket glädjande att nu kunna
vara med om att lägga fram den här propositionen om
ändringar i djurskyddslagen. Den och den väntande
propositionen, som inte kommer att kunna hanteras
under våren men ändå kommer att läggas fram under
detta riksmöte, om en ny djurskyddsmyndighet visar
att Miljöpartiets kamp för att få en bättre djurhållning
i Sverige börjar ge frukt.
I den här propositionen finns mycket av det som
vi har drivit under lång tid, t.ex. att alla djur ska om-
fattas av 4 § djurskyddslagen. Det är ganska intres-
sant att lyssna på den här debatten. Alla tycker att det
är bra att det står där, men så fort det börjar märkas i
verkligheten, dvs. så fort man ska kunna införa ett
förbud mot viss djurhållning som inte följer § 4, dar-
rar man på manschetten. Det är precis så det brukar
vara. Intresset finns i ord, men när det ska omsättas i
handling vill man inte vara med längre.
Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket bra att
det står här. Viss djurhållning som finns i dag följer
inte § 4. Den säger att djur ska hållas och skötas i en
god djurmiljö på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Det är bra att detta nu omfattar alla djur. Vi har en
del rättsfall som visar att man tidigare har tolkat detta
snävt till att bara omfatta tävlingsdjur, lantbrukets
djur och försöksdjur. Det finns många djur som har
farit mycket illa just därför att § 4 tidigare inte ansetts
gälla alla djur.
Det är också mycket viktigt att den förändring
som föreslås i § 16 går igenom. Där vidgar man kra-
vet på tillstånd för verksamhet. Det är viktigt att Sve-
rige agerar snabbt för att få EU att acceptera detta.
Det bedrivs mycket djurhållning i dag som borde
behöva ha tillstånd. Jag tänker t.ex. på hästhandel.
Där dyker det upp alltfler aktörer, och där finns det
alltmer att göra.
Jag har många motioner som behandlats i detta
betänkande, t.ex. om eldressyr på hund, vilket hante-
ras i propositionen. Där säger regeringen att eldressyr
inte är acceptabelt, vilket Miljöpartiet tycker är bra
och har drivit på. Det har tagit lång tid. Det kom en
utredning om det för sex år sedan, tror jag. Jag fick en
gång ett svar från förra jordbruksministern Annika
Åhnberg att den som väntar på något gott väntar
aldrig för länge. Som tur är tycks det vara slut på den
här väntan i alla fall.
Jag har också en motion om att kalvar ska dia,
vilket borde vara naturligt nu om även de ska infattas
i § 4. Att kalvarna dessutom mår bättre gör ju inte
saken sämre.
I det sammanhanget, och även när det gäller
mycket annat, är det intressant att höra att Centerpar-
tiet tycker att det är bra med ett djurskydd men häv-
dar att det ger högre kostnader. Jag vet inte hur
många gånger man måste visa i Sverige att ett gott
djurskydd möjligen ger högre kostnader initialt, men
det ger bättre förtjänster. När djur är friska producerar
de bättre, håller längre, lever längre och kostar i läng-
den mindre. Ett gott djurskydd är lönsamt. Det är
mycket svårt att avliva den myten, men man får väl
försöka.
Jag har också motioner om chinchilla och mink
och om förbud mot vissa slakthönsraser. Jag tror att
uppfödning av slaktkycklingar kommer att diskuteras
mycket i framtiden, för den är förskräcklig. Där far
djur illa.
Vi måste också diskutera strutsfarmning mycket
noggrant. Ska vi verkligen ha struts i Sverige? Det
har inte bara visat sig svårt att hålla dem, det har
också visat sig hemskt svårt att ha en human slakt av
dem, om man kan säga så.
Vi i Miljöpartiet är mycket angelägna om att till-
synen ska ligga kvar på kommunerna. Den proposi-
tion som kommer om djurskyddsmyndigheten kom-
mer klart att ta ställning i den frågan, dvs. att tillsynen
ska ligga kvar på kommunen. Vi tycker att det är det
enda rimliga. Tanken när vi gjorde miljöbalken var,
precis som anförs här, att det ska finnas en möjlighet
att koppla ihop djurskyddslagen, gamla miljölagen
och den lag som handlar gödselanläggningar som
tidigare låg på länsstyrelsen, för att kunna ha en
samlad tillsyn över lantbruket. Allt ska ligga under
samma tillsynsmyndighet. Många kommuner jobbar
så, vilket är mycket bra.
Jag tar också upp en hel del andra frågor i mina
motioner. Det gäller t.ex. modifierade burar. Tysk-
land har fattat beslut om att inte acceptera det som
felaktigt kallas trivselburar. En cell kan naturligtvis
kallas för en trivselcell, men det är likt förbaskat en
cell. En bur är en bur. Tyskland anser att modifierade
burar inte fungerar, och därför har man sagt nej till
sådana.
Man räknar med att Belgien och Holland kommer
att följa det exemplet. Sverige kommer att vara en
nation som tyvärr gick in i en återvändsgränd.
Man har från svensk sida försökt att få till stånd
en förändring, så att äggen inte skulle behöva kallas
burägg när märkning så småningom blir obligatoriskt.
Men de äggen kommer att stämplas som burägg. Jag
måste säga att jag beklagar de äggproducenter som
gick i denna fälla, för det kan bara ses som en fälla.
Tyvärr tror jag att de kommer att ha svårt att få av-
sättning för sina ägg i framtiden. Framför allt kom-
mer det inte att finnas någon exportmarknad. En stor
tysk exportmarknad är intressant för svenska äggpro-
ducenter.
Jag tänkte säga någonting om det jag håller på
med förutom riksdagsarbetet. Jag utreder nämligen
långväga djurtransporter inom EU. Jag är förvånad
över att regeringens företrädare inte har framhållit att
det är det vi gör just nu.
När jag började med utredningen, som ska vara
färdig den 1 oktober, trodde jag att man visste ganska
mycket om djurtransporterna i andra länder i EU,
men det vet man inte. Ingen har ens sammanställt
statistiken. Det finns ett enormt intresse i många
länder för vad vi gör i utredningen. Vi har lovat att
översätta den till i alla fall engelska, men det finns
tryck på att vi ska översätta den till flera språk. Man
vet ganska lite.
Många länder har inte implementerat transportdi-
rektivet. Det förs också en diskussion inom WTO om
vi ska få tillämpa transportdirektiv på djur som kom-
mer från Östeuropa, t.ex. Vad gäller för djur från
länder som i dag inte är medlemmar i EU? Får man
räkna den tid som djuren transporteras i t.ex. Rumä-
nien eller Polen, innan de kommer in i EU-länder?
Det finns många som har synpunkter på det.
Sverige har ett bättre djurskydd, men vi är för den
skull inte helt förskonade från hemska transporter.
EU:s transportdirektiv gäller både slaktdjur och livd-
jur. När det gäller slaktdjur har vi fått ett undantag. Vi
har en bestämmelse i Sverige som säger att slaktdjur
får transporteras i max åtta timmar. När det gäller
livdjur är det EU:s tider som gäller, och reglerna
tillåter hemskt långa transporter. Det sker en del
långa livdjurstransporter i Sverige.
Det som kanske är mest allvarligt är att det i dag
finns en mängd hästhandlare i Sverige som bidrar till
att hästar transporteras ända ned till Italien. Vi har
förstått att transporten oftast går till så att man först
säljer till hästhandlare i Danmark. Det finns doku-
menterat på film hur transporterna går till. Det har
gått ett danskt TV-program om det. Hästarna trans-
porteras under flera dygn. Hästarna får varken mat
eller foder under den tiden. Precis som vi kunnat se
på bilder av hästar som kommer österifrån - från
Baltikum och Polen - kollapsar hästar på vägen.
Det är en fruktansvärd hantering. Jag vill påstå att
många svenska hästar lämnar landet den vägen. Det
går många svenska hästar till slakterier i Italien i dag.
Tittar vi på statistiken kan vi se att det kan röra sig
om så mycket som över 5 000 hästar om året.
Jag är förfärad över att så många människor ned-
låter sig till denna typ av djurhantering. De säljer på
detta sätt för att de tjänar en krona extra. Jag är också
förvånad över att människor som anser sig vara seriö-
sa när det gäller hästar säger att de måste tjäna en
krona extra och med öppna ögon säljer till hästhand-
lare som de vet kommer att sälja hästen vidare till
slakt och som kommer att utsätta hästen för en lång
transport.
Det är lätt att tro att vi är väldigt bra, men det är vi
inte. Man måste hela tiden vara medveten om att det
när det finns pengar att tjäna finns en hel del männi-
skor som inte drar sig för sådant här, även om djur
lider på grund av detta.
När det gäller kamphundsförbudet förvånar det
mig att Kristdemokraterna fortfarande kräver en
dangerous dogs act, som finns i England men som
man håller på att gå ifrån där på grund av att det inte
fungerar. Det är intressant att se vad kommunerna
säger i dag. För några år sedan var det mycket vanligt
med kamphundar. Det är inte så vanligt längre.
Många av dem som hade kamphundar tröttnade, för
det är besvärliga hundar.
I dag är problemet lika mycket hundar av stora
blandraser. För närvarande är det inne att ha rottwei-
lerkorsningar bland dessa människor. Det ska vara en
hund som är större än en kamphund just nu. Detta
visar att en dangerous dogs act, som utgår från en ras,
inte fungerar.
Man måste titta på vilka det är som har hundarna.
Vilka hundar det gäller varierar. Det kan vara schäfer,
rottweiler eller dobbermann. Det finns många kors-
ningar och många andra stora och tunga raser. Ibland
kan det vara amstaff- eller pitbullterrier, men många
gånger är det andra blandraser.
I dag kostar american staffordshire bullterrierval-
par och pitbullterriervalpar pengar. Man tar mellan
7 000 och 8 000 för en valp. Många av de människor
som kanske inte skulle ha hund skaffar hellre en
blandrasvalp som de får betala 500 eller 1 000 kr för.
Därför kommer det alltfler blandrashundar.
Från Miljöpartiets sida känner vi en oerhörd
glädje över att denna proposition läggs fram och över
att vi nu närmar oss ett förslag om en djurskydds-
myndighet. Det kommer att bli nästa diskussion. Då
är inte jag med, för jag gör nu min sista riksdagsperi-
od. Men det är glädjande att höra att det finns en
samsyn.
Jag är också glad för att man inte nöjer sig med
ord i propositionen, utan att man visar att man vill
något i handling.
Anf. 79 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Det är på en punkt jag tycker att det
återstår en oklarhet. Det gäller § 4 i djurskyddslagen.
Från de tre borgerliga partierna till höger om mig
finns reservationer där man säger att man vill ha bort
andra delen av paragrafen, nämligen den som handlar
om tillämpningen. Man vill ha kvar första delen. Det
skulle innebära att man menar att riksdagen ska lag-
stifta på det sätt som anges, nämligen så att djur hålls
på ett riktigt sätt. Dessutom vill man att vi ska ta
ställning i varje enskilt fall. För mig är detta ologiskt.
Uppfattar jag Gudrun Lindvall rätt när jag tror att
det är Miljöpartiets uppfattning att man helt bör stry-
ka § 4 om man tar bort den andra delen av paragrafen,
som handlar om tillämpningen?
Anf. 80 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att
Harald Nordlund tar upp detta. Har man bara kvar
första delen av § 4 blir den ett plakat, och möjligheten
att göra någonting försvinner. Då kan man lika gärna
ta bort den.
Förutsättningen för att bestämmelsen ska fungera
är att det finns en fortsättning på paragrafen om vill-
kor för eller förbud mot viss djurhållning. Det är det
som gör att paragrafen kan omsättas i verkligheten.
Det är givet att detta inte kommer att innebära att
vi helt plötsligt kommer att förbjuda stora verksam-
heter.
Egentligen hade regeringen möjlighet att fatta be-
slut när det gäller hönsburar utan att gå till riksdagen,
men man inser att man inte gör en så stor förändring
utan att gå till riksdagen. Man hade inte behövt ta upp
hönsfrågan i riksdagen, men det gör man självklart.
Vi tittade t.o.m. på föreskrifter. Regeringen tog
upp ett förslag till förändringar i föreskrifterna i riks-
dagen, trots att man inte alls hade behövt det.
Jag är övertygad om att man även i fortsättningen
kommer att gå till riksdagen om det gäller stora för-
ändringar. Gäller det mindre förändringar finns möj-
ligheten att agera på ett enklare sätt.
Jag tycker att det är mycket bra att det står att re-
geringen eller efter regeringens bemyndigande Jord-
bruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om
villkor för eller förbud mot viss djurhållning. Även
denna paragraf kommer kanske att förändras när vi
får en djurskyddsmyndighet. Flera myndigheter kan
få gå in.
Jag delar uppfattningen att paragrafens andra del
måste finnas med, för annars betyder bestämmelsen
ingenting i verkligheten.
Anf. 81 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Detta måste rimligen gälla t.ex.
minkhållning. Det finns för närvarande inga alternativ
till nuvarande sätt att ta hand om minkar på. Friheten
är för de djuren egentligen inget alternativ, eftersom
de inte kan klara sig i frihet. De är inte naturliga i vår
miljö, och därför är det inget alternativ. Det innebär
att man bör diskutera och fatta beslut om alternativen
till burhållning i Sveriges riksdag.
Anf. 82 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Jag förutsätter att regeringen kommer
att hantera frågan om minkarna på samma sätt som
man hanterade frågan om hönsen, dvs. att man inte
kommer att fatta stora beslut över huvudet på riksda-
gen. Man kommer att låta riksdagen vara med och
diskutera frågan.
Men det finns ett annat exempel som man nu
börjar se. Det finns en del tidigare buräggsproducen-
ter som stoppar in kaniner i sina gamla hönsburar.
Hör och häpna - det finns folk som stoppar in kaniner
i hönsburar! Ni anar inte vad folk kan göra med djur i
Sverige. Skulle ni se många av dessa avarter skulle ni
skämmas över att stå här och säga att vi har en bra
djurskyddslag.
Det finns så fruktansvärt mycket avarter i djur-
hållningen i Sverige att man blir alldeles illamående.
Det finns folk som har kaniner i hönsburar. Det finns
inga föreskrifter för det, men man kan mycket väl
tänka sig att regeringen med användning av § 4 direkt
förbjuder den typen av djurhållning.
Man gör detta för att föda upp kaniner som slakt-
djur. Det är ett typexempel på en verksamhet som än
så länge inte är av en större omfattning och där re-
geringen definitivt själv borde kunna använda § 4, för
det är alldeles uppenbart att kaniner inte mår bra av
att sitta i så små burar. När det gäller en stor del av
djurhållningen finns det skäl att låta regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer fatta beslut när
man anser att det helt strider mot § 4.
Jag kan nämna ett annat exempel. Det finns häst-
handlare som föder upp hästar på gammalt bröd. Det
finns hästhandlare som föder upp hästar på kasserat
Malacogodis och drank från spritfabriken. Det finns
hästar som aldrig ser dagens ljus. Det är faktiskt
ganska vanligt i Sverige att det här förekommer. Det
finns hästar som knappt kan ta sig fram. Man håller
dem för att man väntar på att priset ska bli det rätta
för att sälja dem till slakt. Ni anar inte vilka djurhåll-
ningar man ser när man börjar titta på bakgårdarna.
Det finns många skäl att använda § 4 utan att behöva
gå till riksdagen.
Anf. 83 Christer Skoog (S)
Fru talman! I en motion som inlämnades under
den allmänna motionstiden har Jan Björkman och
undertecknad pekat på pälsdjursnäringens, minkupp-
födningens, stora regionala och lokala betydelse.
Framför allt i min hemkommun, Sölvesborg på Lis-
terlandet, finns det goda förutsättningar för att bedri-
va en seriös minkfarmning. Det finns en koppling
mellan pälsdjursuppfödningen, minkfarmningen, till
det lokala näringslivet i form av fisket, slakterier och
broileruppfödning. Kretsloppet kan fungera genom att
slakteriavfallet, som annars kanske skulle ha blivit ett
problem, nu kan omvandlas till minkföda och till föda
för pälsdjur.
Det har i dessa trakter varit en tradition med
farmning av pälsdjur ända sedan 30-talet, när den
första minken farmades på Listerlandet av en August
Sellberg, som förde in den. Minken är alltså, enligt
mångas och min uppfattning, ett djur som är fram-
farmat och inget vilt djur i den meningen.
Det som har skett på detta område i form av ut-
veckling för att göra den här verksamheten ännu
bättre har skett på saklig och vetenskaplig grund. Det
har varit grundat på den forskning som finns och som
ska ligga till grund för förändringar. Det som är vik-
tigt att framföra i de här sammanhangen, och som vi
har framfört i vår motion, är att det ska finnas en
långsiktighet. Långsiktigheten är viktig, inte minst för
djuren men även för arbetstillfällena. Detta innebär
också stora exportinkomster till vårt land. Det bör
poängteras att över 90 % av det totala värdet av päls-
djursuppfödningen, minkuppfödningen, handlar om
export. Det ger oss möjlighet att använda pengarna
till andra viktiga verksamheter i vårt land.
Sveriges del av världsproduktionen av pälsdjur,
mink, är ca 10 %. 90 % produceras alltså utanför
landets gränser.
Utskottet har behandlat vår motion och avstyrkt
densamma. Jag tolkar i mitt anförande in vad utskot-
tet har sagt, att man ska avvakta framför allt den
utvärdering och den utredning som finns. Vi motionä-
rer hälsar med tillfredsställelse att en särskild utredare
har tillsatts för att belysa konsekvenserna av en av-
veckling av pälsdjursnäringen, om nu olyckan skulle
vara framme och det skulle komma ett förslag om en
avveckling. Det handlar om vilka konsekvenser det
får för verksamheten ute i de här bygderna där detta
av tradition har funnits så länge.
Vi accepterar det som utskottet har sagt och har
inget annat förslag. Däremot ska jag nu med spänt
intresse lyssna på den fortsatta debatten. Framför allt
ska det bli intressant för mig att få höra vad kollegan
från Listerlandet, Jeppe Johnsson, säger och hur han
kommer att kommentera det förslag som ligger på
riksdagens bord från en moderat ledamot om att av-
veckla pälsdjursnäringen.
Anf. 84 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Det har förmodligen inte undgått nå-
gon i miljö- och jordbruksutskottet att jag är en stor
djurvän. Alltsedan jag kom in i riksdagen har jag
skrivit ett stort antal motioner om djurskydd och om
hur jag tycker att vi som människor ska behandla
djur.
I det här betänkandet behandlas åtta av mina mo-
tioner, och jag måste säga att jag är imponerad över
det systematiska sätt som utskottet har behandlat
mina 19 yrkanden på. Jag vill tacka utskottet för det-
ta, men jag är inte lika övertygad som utskottet är om
att många av mina motionsyrkanden är tillgodosedda
i och med de ändringar i djurskyddslagen som vi i
dag fattar beslut om. Jag kommer noga att följa hur
lagen tillämpas i verkligheten.
Jag vill ta upp ett exempel från verkligheten där
jag inte tror att lagen, som den är i dag, är tillräcklig
utan att den fortfarande är otydlig. Det gäller när man
omhändertar ett moderdjur som är dräktigt. Då vet vi
att djurets avkomma inte omfattas av djurskyddsla-
gen. Det kan t.ex. födas en kalv eller valpar, och då
kan de här valparna och den här kalven lämnas tillba-
ka till den som har misskött moderdjuret. Det tycker
jag är väldigt konstigt.
Utskottet skriver att man inte har ansett det nöd-
vändigt att ändra i lagtexten. Så står det i propositio-
nen också, men jag kan inte hitta någonting om varför
man inte har ansett att det behövs en förändring eller
ett förtydligande som gör att också ett djurs avkomma
omfattas av ett omhändertagande.
I november 1999 hade jag en interpellationsdebatt
med jordbruksminister Margareta Winberg om just
det här, och vi var väldigt överens. Hon sade så här:
Vi verkar vara överens om hur vi skulle vilja att lagen
tillämpades. Jag har tagit del av fall där den inte har
tillämpats på detta sätt - det handlar alltså om fall då
djurets avkomma har lämnats tillbaka. Sedan fortsatte
hon med att säga: Det tyder på att lagen är oklar,
eftersom den tolkas på ett annat sätt än vad i varje fall
den nuvarande regeringens och bådas våra intentioner
är. Sedan sade hon också att hon skulle göra någon-
ting åt det. Hon sade: Vilka paragrafer som ska änd-
ras är jag inte nu beredd att säga, men vi ska ändra på
ett sådant sätt att det blir en annan tillämpning som är
i överensstämmande med vad vi tycker. Hon sade
också att den här propositionen skulle ha kommit år
2000. Den kom 2002.
Min fråga är då till Ann-Kristine Johansson: Var-
för behövs det inget tillägg och inget förtydligande
när det gäller djurs avkomma och att den också ska
omfattas av ett omhändertagande? Jag skulle vara
väldigt tacksam om jag kunde få ett svar på denna
fråga.
Anf. 85 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Det är ett mycket viktigt problem som
Marietta de Pourbaix-Lundin tar upp och som vi hade
uppe. Från Miljöpartiets sida tog vi upp den här pro-
blematiken när vi förhandlade om den här propositio-
nen. Det handlade om att titta på var någonstans för-
ändringen skulle ske.
Vi diskuterade mycket med de jurister som fanns
på departementet om hur det skulle skrivas och hur
det skulle vara och konstaterade att detta inte skulle
stå i lagtext utan på förordningsnivå. Dessutom ansåg
man från juridisk sida att det egentligen var en fel-
tolkning av lagen i de fall som man hade haft som var
väldigt märkliga - vi har också haft fall som har varit
precis tvärtom.
Man menar att det inte skulle stå i lagtexten. Vi
diskuterade det väldigt mycket. Vi blev övertygade
om att de hade rätt och vi försäkrade oss om att detta
kommer att förändras på sådant sätt att misstolkning
inte kan ske. I propositionen som kommer att handla
om den nya djurskyddsmyndigheten ges den myndig-
heten möjlighet att komma med föreskrifter för tillsy-
nen. Där borde man också kunna ta in det.
Jag känner till ett fall med en bekant till mig - jag
har fött upp hundar - där man omhändertog en dräk-
tig tik. Hon fick inte tillbaka valparna. Det har funnits
några enskilda fall där det har tolkats och där jurister-
na på departementet i dag anser att tolkningen varit
felaktig. Vi var överens om att detta skulle skärpas på
förordningsnivå.
Anf. 86 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Det finns flera exempel på att man
inte har använt nuvarande lag på det sätt som Gudrun
Lindvall antyder att man borde ha gjort. Det finns
exempel både när det gäller hundvalpar och när det
gäller föl som blivit tillbakalämnade till någon som
misskött eller utfört djurplågeri mot moderdjuret. Jag
vet inte om jag låter mig nöja med att det inte behö-
ver göras någon ändring i djurskyddslagen.
Jag tänker inte yrka någonting. Jag får naturligtvis
avvakta och se hur det blir. Jag hoppas att Gudrun
Lindvall har rätt, att sådana här fall inte kommer att
upprepas. Det blir ett hån mot lagen om man först
omhändertar moderdjuret och sedan lämnar tillbaka
avkomman till den som har misskött djuren. Det blir
ett hån mot lagen. Det kan inte ha varit avsikten, men
så har den tillämpats.
Jag kommer att följa detta väldigt noga och se om
verkligheten kommer att visa att det blir som Gudrun
Lindvall säger så man inte behöver göra en ändring.
Men jag tycker inte att det framgår någonstans av
betänkandet eller propositionen. Där står det bara att
det inte ansetts nödvändigt. Det är synd att man inte
har varit lite tydligare med att förklara hur man har
tänkt att detta ska kunna förverkligas.
Anf. 87 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Vi hade
faktiskt en text. Det förvånar mig att den inte finns
med. Jag tror att det är en fadäs från departementets
sida. Vi tog upp detta. Det skulle finnas en förklaring
till varför vi ansåg att det inte skulle behövas en änd-
ring i lagen.
Jag delar uppfattningen att det inte får hanteras så.
Det blir en fars om man tar hand om ett moderdjur
och sedan lämnar tillbaka avkomman. Det är natur-
ligtvis helt vansinnigt. Jag hoppas att Marietta trycker
på i det här fallet så att det aldrig ska behöva ske mer
i Sverige.
Anf. 88 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Som jag sade kommer jag att följa
frågan noga, eftersom jag har fått mig tillskickat ett
antal exempel på att lagen inte har följts rätt tidigare.
Jag kommer att fortsätta att bevaka detta.
Anf. 89 Ann-Kristine Johansson (S)
Fru talman! Gudrun Lindvall svarade bra i replik-
skiftet. När vi diskuterade det här i utskott och de-
partement sade man till mig också att lagen ska tolkas
på det viset att om moderdjuret omhändertas ska inte
avkomman lämnas tillbaka till den som djuret har
tagits ifrån. Det skulle inte stå i en lagtext men i en
förordning.
Jag tycker det är bra att den här diskussionen
kommer upp. Vi får följa frågan och se till att lagen
inte misstolkas. Förhoppningsvis kan man genom den
nya djurskyddsmyndigheten ta vidare tag i den här
frågan.
Anf. 90 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Nu har jag fått svart på vitt av två le-
damöter i miljö- och jordbruksutskottet att man nu
inte ska tolka lagen som man tyvärr har gjort några
gånger tidigare. Den ska tolkas på ett annat sätt. Jag
för låta nöja mig med detta för tillfället. Jag ska också
noga följa att lagen tillämpas på det korrekta sättet.
Anf. 91 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag har till min uppgift i debatten i
dag att klargöra Vänsterpartiets ställning i frågan om
uppfödning av pälsdjur.
Fru talman! Varje år dödas 1,2 miljoner minkar
och ett okänt antal chinchillor i svenska pälsfarmar
för sina pälsars skull. Pälsdjursfarmning tillhör en av
de vidrigaste formerna av djurförtryck. Den är enligt
Vänsterpartiets menande även totalt onödig, eftersom
vi inte behöver produktionen.
Alltfler länders regeringar tycks inse detta och
fattar beslut som gör det omöjligt att farma pälsdjur. I
Storbritannien har man fattat beslut om en päls-
farmslag som förbjuder uppfödning av djur för att de
ska bli päls. Vi i Vänsterpartiet, fru talman, vill se
samma utveckling i Sverige.
Till skillnad från Christer Skoog blev jag väldigt
glad när jag hörde att Socialdemokraterna vid sin
kongress beslutade helt i enlighet med det som
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har drivit i riksdagen
tidigare, nämligen att man ska förbjuda pälsdjurs-
farmning.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det
finns någon anledning att vänta tills man har gjort en
utredning. Vi tycker att det ska till ett förbud redan
här och nu.
Christer Skoog tog tidigare upp att man på Lis-
terlandet bedriver en seriös minkfarmning. Vänster-
partiets svar på frågan om seriositeten i att farma djur
är att det faktiskt inte är en seriös hantering av djur
över huvud taget. Jag har väldigt svårt att förstå ar-
gument som att minken är framfarmad och därför inte
behöver vara i frihet, att man genom att minkar är
uppfödda i burhållning inte behöver ta ställning till
om de ska vara fria. Jag har svårt att förstå den in-
ställningen till livs levande djur. De produceras en-
dast för att man ska använda deras päls.
För ett antal år sedan, när jag var på Listerlandet
på studiebesök, fick jag se hur de farmade minkarna
blev omhändertagna. Jag fick även se hur man be-
handlade minkarna efter att de blivit flådda. Man
matade de nya minkarna med de nermalda kvarlevor-
na av det flådda djuret. Jag tycker det är fruktansvärt,
fru talman.
Jag tänker inte förlänga debatten vidare, men jag
tyckte att det var väldigt viktigt att klargöra Vänster-
partiets ståndpunkt i frågan om minkfarmning. Jag
vill precis som Maria Wetterstrand gjorde tidigare
även yrka bifall till reservation nr 18.
Anf. 92 Christer Skoog (S)
Fru talman! Jag påstod i mitt anförande att päls-
djursfarmningen i Sverige bedrivs på ett seriöst sätt.
Jag sade det utifrån den vetskap jag har om den lag-
stiftning som finns och om den tillsyn som bedrivs
för att se till att lagstiftningen efterföljs.
Tasso Stafilidis säger att pälsdjursfarmningen inte
bedrivs seriöst på Listerlandet. Det är ett påstående
som är ganska djärvt och vågat. Vilka bevis har Tasso
Stafilidis för att den inte bedrivs seriöst? Det skulle
jag vara intresserad av att få höra.
Framför allt tror jag att alla de som är berörda av
pälsdjursnäringen på Listerlandet skulle vara intresse-
rade av att få höra det. Jag vet att branschorganisatio-
ner för pälsdjuren är väldigt noga med att följa och
efterleva den lagstiftning som det har fattats beslut
om i Sveriges riksdag. Näringen kommer att se till att
de medlemmar som eventuellt inte följer lagen sköter
sig. Det är en förutsättning för en seriös verksamhet.
Anf. 93 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag har inte på något sätt ifrågasatt att
pälsdjursfarmningen efterlever den lagstiftning vi har.
Jag tar i mitt anförande upp att Vänsterpartiet över
huvud taget är emot att man bedriver pälsfarmning.
Utifrån det synsättet kan vi inte se pälsfarmning som
någon seriös näring.
Det handlar inte om att jag ifrågasätter att man i
pälsdjurshållningen efterlever den svenska djur-
skyddslagen. Vi vill ändra den svenska djurskyddsla-
gen så att man får ett klart och tydligt förbud mot att
hålla pälsdjur för produktion av pälsar.
Anf. 94 Christer Skoog (S)
Fru talman! Jag tycker att det var bra att Tasso
Stafilidis tog tillbaka det han sade om att det inte
bedrevs på ett seriöst sätt. Det är bra att vi är överens
om att den lagstiftning som gäller i dag efterlevs. Det
tycker jag är en självklarhet.
Sedan förstår jag att Tasso i sitt anförande menade
att seriositet kan mätas i om man tycker som Väns-
terpartiet eller inte. Då finns det kanske ett och annat
ytterligare område där man inte kan vara seriös, men
det är mer en politisk bedömning. Jag delar inte den
uppfattningen.
Anf. 95 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet sätter ett värde i
djurhållningen på det sättet att vi inte vill att djuren
ska utnyttjas enbart på grund av sin päls. Vi tycker att
det är bra med det förbud mot pälsdjurshållning och
pälsproduktion som man faktiskt har i många länder.
Vi tycker att vi ska införa en liknande lag här i Sveri-
ge.
Anf. 96 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Det är en väldigt viktig fråga som
Tasso Stafilidis tar upp. Det handlar inte bara om
djurskyddslagen utan också om tolkningen av djur-
skyddslagen. Man kan fundera på varför det befanns
fullkomligt omöjligt att ha pälsrävar i bur därför att
de inte kunde bete sig naturligt medan det fortfarande
tycks vara acceptabelt att ha minkar i bur trots att de
inte kan bete sig naturligt. Man kan också diskutera
vad de här naturliga beteendena är. Det är dock all-
deles givet att en mink har ett stort rörelsebehov,
vilket är ganska typiskt för rovdjur. Det är en förut-
sättning för att de ska kunna överleva.
Jag delar alltså den uppfattning som Tasso här ger
uttryck för. Menar vi allvar med 4 § går det inte att ha
pälsdjur i bur.
Jag har en fråga till Tasso Stafilidis. I dag kan vi
se att man börjar hålla även andra djur på ett sätt som
kan diskuteras. Chinchilla är ett exempel, och kanin i
bur är ett annat. Delar Tasso Stafilidis vår uppfattning
att den typen av djurhållning måste förbjudas ganska
snabbt? Jag skulle också vilja höra Tasso Stafilidis
uppfattning när det gäller struts.
Anf. 97 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Vad gäller chinchilla och kanin delar
jag den uppfattning som Gudrun Lindvall gav uttryck
för i sitt anförande i talarstolen och i sitt replikskifte.
Frågan om struts är jag dessvärre inte insatt i. Jag
har dock ingen anledning att betvivla de uppgifter
som Gudrun Lindvall har fört fram i sina motioner.
Jag har förtroende för Gudrun Lindvalls djurskydds-
arbete. De synpunkter som har förts fram vad gäller
strutsen tänker jag sätta mig in i, och jag kommer att
klart och tydligt ta ställning när jag har gjort det.
Anf. 98 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det känns bra. Det finns
mycket djurhållning som man verkligen måste ifråga-
sätta. Det går inte att undanta just struts.
Jag tänkte fråga Tasso Stafilidis lite grann om vad
som komma skall. Vi sitter nu och diskuterar en
gemensam proposition om en djurskyddsmyndighet
för att stärka skyddet för många djur, vilket kommer
att innebära en revolution i Sverige. Vi har här i flera
inlägg fått höra att Sverige inte aktivt driver djur-
skyddet i EU. Jag måste säga att jag inte riktigt delar
den uppfattningen. Jag tycker att den svenska reger-
ingen faktiskt försöker, även om det naturligtvis är
svårt att ändra på detta.
Men det som känns lite oroande är att EU nu bör-
jar diskutera en gemensam djurskyddslag för alla
länder inom EU, vilket riskerar det svenska arbetet
ganska rejält. Jag tänkte höra om Tasso Stafilidis har
någon uppfattning om det här. Anser Vänsterpartiet
att det är bra att vi stärker en del djurs skydd i EU
genom att ha en gemensam djurskyddslag i EU, eller
delar Tasso Stafilidis Miljöpartiets uppfattning att
varje land på det här området måste kunna gå före?
Anf. 99 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! När det gäller EU-frågorna har
Vänsterpartiet väldigt tydligt talat om att vi vill ha
minimiharmonisering. Det innebär att vi precis som
Miljöpartiet vill ha en harmonisering av lagstiftning-
en där länderna kan gå före när det t.ex. gäller att ha
strängare och tydligare lagstiftning i fråga om djur-
hållning.
Djurfrågorna har engagerat mig väldigt mycket,
precis som flera andra ledamöter i den här kammaren.
Det är viktigt att i framtiden lyfta fram det här. Jag
håller med Gudrun Lindvall om att det är en revolu-
tion för Sverige att vi äntligen kommer att få en djur-
skyddsmyndighet. Det kommer i första ledet att inne-
bära en förbättring för djuren. Vi får, både som lag-
stiftare och som invånare i Sverige, äntligen ge djuren
det värde de alltid har haft rätt till och kan på ett tyd-
ligt sätt lyfta upp djurvärdet dit där det ska befinna
sig, nämligen på topp. Vi ska aldrig acceptera att djur
kränks eller behandlas illa.
Precis som många andra talare har tagit upp tidi-
gare under den här debatten händer det faktiskt väl-
digt mycket. Unga människor i Sverige, våra barn och
barnbarn som kommer att ta över efter oss, har en
mycket tydligare hållning till djurrättsfrågor. Det
accepteras inte i dag att man använder djur på samma
sätt som man har gjort under väldigt många år. Tidi-
gare togs det upp att den första minken kom till Lis-
terlandet på 30-talet. I dag tror jag aldrig att man hade
accepterat det. I dag börjar unga människor också
diskutera och ifrågasätta hela köttproduktionen. Jag
tror att det är ett steg i rätt riktning.
Anf. 100 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Sällan har så många haft bestämda
uppfattningar om hur minken mår och har det utan att
själva ha satt sin fot i en minkfarm.
Fru talman! Jag är född och uppvuxen på Lister-
landet, det distrikt där det föds upp mest minkar i
Sverige. Jag har bott där i hela mitt liv och bor där nu
också. Min far hade mink, min svärfar hade mink och
jag har själv jobbat i minkfarm. Jag anser mig alltså
kunna tala utifrån ett perspektiv av att ha följt den här
näringen genom åren.
Jag hävdar att minken mår bra. Jag fick också lite
stöd i mitt argument av Gudrun Lindvall när hon sade
att gott djurskydd är lönsamt. Det är nämligen så att
minken på Listerlandet är den kvalitetsmässigt bästa
och den bäst betalda. Den ligger i världstopp. Det
finns alltså en möjlighet att påstå att minken mår bra
eftersom den producerar så fin päls.
Sedan måste man, fru talman, skilja på farmade
och vilda minkar, precis som vi skiljer andra djur som
vi håller som husdjur eller som sällskapsdjur från
vilda. Så måste man göra här också. Man kan inte
som många djurrättsaktivister försöka sätta sig i min-
kens ställe och känna att man sitter inlåst i en bur. Det
handlar faktiskt inte om det.
Genom att jag ofta besöker minkfarmar kan jag se
att minkens beteende har förbättrats mycket sedan jag
var liten grabb på 50-talet. De stereotyper om att
minken far fram och tillbaka som man förut talade
om förekommer i stort sett inte alls. Jag uppmanar er
som tror något annat att faktiskt göra ett besök.
Det talas mycket om det stora rörelsebehovet. Det
finns forskning som visar att det inte alls är så stort
utan att rörelsen ingår i minkens beteende i jakten på
föda. En annan av de många missuppfattningar som
har tagits upp här i kammaren handlar om minkens
behov av vatten och minkens simhud mellan tårna.
Jag uppmanar dem som fortfarande talar om detta att
någon gång titta på en mink och se hur simhuden
mellan tårna ser ut.
Däremot finns det många, bl.a. agronomen vid
Statens veterinärmedicinska anstalt Eva Aldén, som
anser att minken inte alls är avsedd för rörelse i vat-
ten. Jag bor själv mycket nära vatten och ser minken
ute i vattnet. Minken går till vatten därför att den där
och vid vattenbrynet kan få lättfångad föda.
Fru talman! Christer Skoog tar upp vad jag skulle
tycka och tänka om att en av mina kolleger här i
kammaren, Marietta, har motionerat om att man bör
förbjuda pälsdjur. Först vill jag säga att det faktiskt är
så, Christer Skoog, att vi i vårt parti i alla fall har så
högt i tak att vi tillåter enskilda ledamöter att ha an-
norlunda åsikter.
Sedan säger Christer Skoog: Om olyckan skulle
vara framme så att regeringen kommer med ett för-
bud. Nu hoppas jag på ett maktskifte i september så
att vi i alla fall kan slippa en sådan regering. Om
olyckan skulle vara framme - olyckan för Christer
Skoog är alltså kongressbeslutet.
Jag blir lite rörd av Christer Skoogs bekymmer.
Jag känner Christer Skoog som en mycket god kock.
Men han lyckas icke koka soppa på en spik. Det är
precis vad han försöker göra här. Han borde känna
mycket större oro för vad en partistyrelse har sagt,
vad en s-kongress har sagt och vad en jordbruksmi-
nister har sagt, att man ska förbjuda minken.
Sedan börjar det i elfte timmen pratas om utred-
ningar. Enligt traditionen i ert parti, Christer Skoog,
har utredningar alltid förekommit före beslut. Jag
uppfattar de nämnda utredningarna som ett sätt att
avveckla på ett någorlunda snyggt sätt. Avveckla vill
man!
Anf. 101 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jeppe Johnsson talade om att Lister-
landsminken tillhör den dyraste. Man får alltså mest
pengar för den pälsen. Det tycker jag är ett väldigt
tydligt exempel på det vidriga i den här farmningen.
Hela farmningen går alltså ut på ett ekonomiskt
vinstintresse. Man har ett ekonomiskt vinstintresse av
att föda upp djur, hålla dem i bur, enbart på grund av
att man vill åt deras päls för att sälja den och tjäna
pengar. Det är det, Jeppe Johnsson, som vi från
Vänsterpartiet tycker är ohållbart. Det är det som vi
tycker är omoraliskt. Det är därför vi inte vill ha den
här djurhållningen.
Jag skulle vilja fråga Jeppe Johnsson om han
skulle försvara minknäringen på samma sätt som han
gör i dag om den t.ex. inte gav någon ekonomisk
vinst, om Listerlandspälsen i stället tillhörde den
billigaste och inte gav så stor ekonomisk vinst.
Anf. 102 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Eftersom jag är anhängare av mark-
nadsekonomi anser jag att om pälsdjursnäringen inte
kan försörja sig på sina egna meriter utan bara kan
överleva med hjälp av bidrag ska den försvinna. Och
det gör den.
Tasso Stafilidis säger också att de har bra päls.
Det betyder då att vi cyniskt utnyttjar djuren. Jag
hävdar tvärtom att den goda pälsen är ett resultat av
den goda omvårdnaden och den fina skötseln.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Tasso Stafilidis:
Anser Tasso Stafilidis att vi också ska förbjuda män-
niskor i Sverige att bära päls? Det ligger ju i konse-
kvensen av Tassos resonemang.
Anf. 103 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! God omvårdnad, ja, vi har tydligen
delade meningar om vad god omvårdnad är. På vilket
sätt vårdar man ett djur när man föder upp det och
sedan dödar det? Där tar ju omvårdnaden slut helt
plötsligt. Det är klart att djuret består genom att en
person sedan bär den päls som har tillhört det här
döda djuret. För mig är det inte god omvårdnad i den
bemärkelsen. Det är icke moraliskt försvarbart att ha
pälsfarmning.
Vad gäller att bära päls vill jag säga att jag absolut
inte tycker att Sverige ska stifta en lag som förbjuder
människor att gå klädda som de vill. Det tycker jag
handlar om en helt annan fråga än den vi diskuterar.
Att bära päls är inte samma sak som att föda upp
minkar.
Personligen kan jag ha uppfattningen att man inte
ska bära päls. Jag tycker att alla ska bojkotta päls, att
folk inte ska köpa päls. Men det är min personliga
övertygelse. Jag vet också att väldigt många av de
unga människor som jag talar med helt och hållet
håller med mig. Men det är inte samma sak som att
t.ex. här i riksdagen fatta beslut om att vi skulle för-
bjuda människor att gå klädda som de skulle vilja.
Jag tycker ändå att det är intressant när Jeppe
Johnsson tar upp god omvårdnad. Är det verkligen
god omvårdnad, Jeppe Johnsson, att vårda någonting
och sedan ta livet av det? Är det god omvårdnad?
God omvårdnad måste ju handla om att man re-
spekterar djuret så länge djuret lever. Men djuret får
inte bestämma självt hur länge det ska leva utan det
blir slaktat efter en viss tid, när pälsen är som bäst.
Anf. 104 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Ja, det är god omvårdnad. Tydligen
vill Tasso Stafilidis också förbjuda uppfödning av
djur för föda, därför att det är samma sak. Man ser till
att de har det bra så länge de lever, och sedan slaktar
man dem och äter upp dem.
När det gäller förbud mot att bära päls tycker jag
att Tasso också, precis som statsrådet Thalén i svaret
på en muntlig fråga till mig, har gett hyckleriet ett
ansikte. Man får gärna bära päls i Sverige bara den är
producerad någon annanstans.
Våra uppfattningar skiljer sig åt. Jag tycker att det
är bra att kammaren och mina kamrater hemma på
Listerlandet får klart för sig våra olika ställningsta-
ganden. Det var klart och tydligt från Tasso. Det
uppskattar jag. Hoppas att han uppskattar min upp-
riktighet också.
Anf. 105 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Från Miljöpartiets synvinkel är det
inte lika fult att tjäna pengar. Det är alldeles uppen-
bart att den dagen ingen efterfrågar päls försvinner
pälsdjursfarmerna. Det är klart att det är på grund av
efterfrågan de finns.
Det jag vänder mig emot är att man liksom anty-
der att de som är emot pälsdjursfarmer inte har varit
och tittat på en pälsdjursfarm. Man kan faktiskt titta
på detta och komma till olika slutsatser. Det är fullt
möjligt.
Jag har naturligtvis varit på pälsdjursfarmer. Hela
miljö- och jordbruksutskottet gjorde ett sådant besök
ett år. Det intressanta var att vi som var intresserade
av djur, fast vi var emot pälsdjursfarmer, sprang och
tittade i varenda bur, medan de som inte var så intres-
serade stod en bit ifrån och höll för näsan. De tyckte
att det luktade illa. Jag kan förstå att man t.o.m. kan
tycka att det luktar lite gott.
Men det är intressant att titta på de här djuren. Det
är utan tvekan så att samma resonemang som gäller
höns gäller mink. Lever man sitt liv i ett litet trångt
utrymme som en bur är finns det vissa beteenden man
inte kan få utlopp för. Det kan vi väl vara överens
om. Jeppe Johnsson anser att det är acceptabelt och
jag anser inte det. Där borde vi också kunna respekte-
ra varandras uppfattning.
För Miljöpartiets del handlar det här inte om att
man slaktar dem. I alla fall jag anser att det är full-
komligt acceptabelt att äta både grisar och andra djur
om de hålls på ett vettigt sätt. Det vi diskuterar är på
vilket sätt det är vettigt att hålla mink. Därför skulle
jag vilja fråga Jeppe Johnsson: Anser Jeppe Johnsson
att det skulle vara möjligt att hålla minkar för farm-
ning på ett sätt som gjorde att vi kom ifrån de små
burarna?
Anf. 106 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Först vill jag uttrycka min glädje över
att Gudrun Lindvall nu har besökt en minkfarm. Vid
tidigare debatter som bl.a. jag och Gudrun har fört här
i kammaren har hon sagt att hon inte har gjort det.
Detta uppskattar jag verkligen.
Sedan förstår jag också att man kan komma till
skilda uppfattningar när man kommer till en mink-
farm. Jag är inte motståndare till att man gör förbätt-
ringar för minken. Jag är inte motståndare till att man
gör förbättringar för några djur. Jag är själv, som sagt
var, uppfödd med mink men även med ett litet, litet
jordbruk. Jag har fått i mig med modersmjölken hur
viktigt det är att man behandlar djur rätt och bra.
Däremot kan man kanske inte uppfylla alla de
möjliga och omöjliga behov som man kanske kan
komma på. Det kan man inte ens göra om man låter
höns gå fria, hästar komma ut i dagsljus eller rättar
till allt elände som finns. Man måste skilja mellan
djur som är vilda och djur som är farmade. Vetenska-
pen anser att en mink är domesticerad, alltså tillvand
till fångenskap, på 10-15 generationer. I Sverige har
vi minst 60 generationer. Totalt har vi ungefär 150
generationer farmade minkar.
Anf. 107 Gudrun Lindvall (Mp)
Fru talman! Nu måste jag vända mig emot Jeppe
Johnssons resonemang. Domesticerade, dvs. tama,
blir djur om man avlar på just de egenskaperna. Men
när det gäller mink har man bara avlat på en enda
egenskap, nämligen bättre päls. Man har aldrig avlat
på egenskapen mer tam, eller hur?
Det här innebär att minkarna i dag har fler färger
än de har i naturen. De har tätare päls och sätter päls
fortare, därför att man enbart har avlat på den egen-
skapen. Man har aldrig avlat på något annat, vilket
innebär att de flesta minskar i dag om man släpper ut
dem har kvar alla sina andra beteenden, eftersom man
aldrig har drivit något avelsarbete på det, och klarar
sig utmärkt i naturen. Det är därför vi har problem
med mink i den svenska naturen. Farmade exemplar
har kommit loss, och eftersom de har hela det vilda
beteendemönstret kvar klarar de sig faktiskt utmärkt.
Det gäller fortfarande. Domesticeringen måste avlas
fram på egenskaper, vilket aldrig gjorts förutom för
färgningen.
Miljöpartiet delar uppfattningen att det blir svårt
att ha minkar på ett annat sätt än i burar. Jag delar den
uppfattning som Jeppe Johnsson har. Det är svårt att
tänka sig minkhållning på ett annat sätt. Från Miljö-
partiets sida är därför slutsatsen att vi inte ska ha
hållning av mink. Hållning av rävar har försvunnit
därför att man ställde större krav på deras hållning.
Men vi kan heller inte ha minkar kvar i burarna. Där-
för anser vi från Miljöpartiet att den typen av djur-
hållning bör förbjudas.
Anf. 108 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Det är inget märkligt att vi skiljer oss
i den frågan. Jag anser att vi kan ha minkhållning och
att vi ska ha det. Det vore oerhört dumt om vi i Sveri-
ge lade ned vår minhållning.
Minken är ett led i den naturliga kedjan. Ingvar
Eriksson har här innan tagit upp att mycket av det
avfall som minken omvandlar till högkvalitativ päls,
som till nästan 100 % går på export, hade fått destrue-
ras.
När det gäller avlingen och domesticeringen häv-
dar Gudrun Lindvall här att man bara har avlat på en
färg i en päls. Det har naturligtvis varit det viktigaste.
Men precis som Gudrun Lindvall sade innan blir det
fin päls om ett djur mår bra. Alltså har man också
avlat på att djuret ska må bra.
Jag kan av egen erfarenhet och egna besök i mink-
farm årligen under hela mitt liv konstatera att minken
har mått allt bättre.
Anf. 109 Christer Skoog (S)
Fru talman! Det är nästan så att man blir till tårar
rörd av Jeppe Johnssons energi och intresse att tolka
den socialdemokratiska partikongressens beslut. Jag
hade hoppats att detta intresse och den energin också
skulle röra andra områden som arbetsrätt. Det är
kanske inte lika intressant för Jeppe Johnsson att lyfta
fram. Men det var inte min poäng.
Min poäng var att det såvitt jag har kunnat kon-
statera inte finns något förslag från en socialdemokrat
i den här kammaren om att avveckla pälsdjursnäring-
en. Däremot finns det ett förslag från en moderat
ledamot. Jag kan förstå att Jeppe Johnsson tycker att
det är mycket besvärande.
Sedan visste jag innan att varje ledamot har rätt att
skriva en motion, och det har jag respekt för. Men
moderaterna, som talar om att de står upp för det fria
näringslivet, har inte en helhetssyn på detta. Det finns
sprickor även i den fasaden.
Anf. 110 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Om Christer blir rörd till tårar blir jag
nästan rörd till gråt. Vi i vårt parti, Christer, tillåter
folk att ha en egen åsikt. Jag vet inte hur det är i ert
parti. Visserligen har Christer Skoog och Jan Björk-
man skrivit en motion i ärendet. Men jag kan bara
konstatera vad som står i utskottsmajoritetens text.
Den jordbruksminister som Christer Skoog står
bakom säger så här i ett frågesvar den 14 januari
2002. Där framgår följande. Nej, det var fel. Det var i
ett frågesvar den 6 december som jordbruksministern
uttalade sin avsikt att arbeta för en successiv avveck-
ling av pälsdjursuppfödningen i Sverige. Det säger
jordbruksministern.
Fru talman! Så länge Socialdemokraternas högsta
beslutande organ, kongressen, har beslutat att succes-
sivt avveckla pälsdjursnäringen lugnar det inte mig
att man tillsätter utredningar för att göra det på ett
skonsamt sätt.
För mig handlar det inte om en skonsam avveck-
ling. För mig handlar det om satsning och utveckling
av en näring som vi behöver i stora delar av Sveriges
glesbygder, inte minst hemma i västra Blekinge.
Anf. 111 Christer Skoog (S)
Fru talman! Jag är glad över att Jeppe Johnsson
visar den socialdemokratiska kongressen ett så stort
intresse som han gör. Det är en väldigt betydelsefull
och viktig kongress. Trots det är det enligt författ-
ningen i vårt land här i riksdagen vi fattar beslut. Det
vet Jeppe Johnsson.
Mig veterligt finns det inget förslag i riksdagen
från socialdemokraterna att avveckla pälsdjursnäring-
en. Men det finns ett förslag från en moderat. Jag
förstår att det är besvärande för Jeppe Johnsson. Nu
vet jag att Jeppe tycker annorlunda, och det har jag
respekt för.
Jag har respekt för alla som tycker annorlunda.
Jag har stor respekt för det jordbruksministern för
fram. Men jordbruksministern har ingen rösträtt i
Sveriges riksdag. Det har vi ledamöter. Det finns
inget förslag att ta ställning till här i riksdagen från s
men det finns från m.
Anf. 112 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Nej, jag vet att det inte har kommit
något förslag till riksdagen. Det beklagade också
jordbruksministern i en sändning i Radio Blekinge att
hon inte hann.
Jag, Ingvar Eriksson och hela min grupp, frånsett
möjligtvis Marietta, kommer att jobba stenhårt - och
det kommer även Marietta att göra - för att det blir en
annan regering efter september. Då hoppas jag att vi
slipper sådana här förbud.
Om en av 82 råkar ha en annan uppfattning är det
ingenting jag är bekymrad för. Jag är snarare glad för
att vara med i ett parti där man tillåter folk att ha
andra uppfattningar. Jag respekterar Tassos uppfatt-
ning, Gudruns uppfattning och också Mariettas, och
t.o.m. Christers.
Anf. 113 Willy Söderdahl (V)
Fru talman! Jag har väckt en egen motion angåen-
de pälsdjursnäringen. Hemställanspunkten kräver
klara regler för pälsdjursnäringen och en konsekvens-
analys av ändrade förutsättningar för näringen. Sedan
motionen väcktes har motionens krav tillgodosetts.
En utredning har gjorts, och en del pågår fortfarande.
Jag behöver därför inte yrka bifall till min motion.
I betänkandet förutsätts en avveckling av päls-
djursnäringen av etiska skäl och inte av djurskydds-
skäl. Jag respekterar och har förståelse för denna
ståndpunkt, men jag delar den inte och kan inte rösta
för förslaget i betänkandet på denna punkt.
Jag tycker att det är en sämre metod och helt
omöjligt för näringarna om vi av etiska skäl förbjuder
djurhållning och pälsproduktion i år. Är det burfåglar,
strutsfarmning, slaktkyckling, kassodling av lax eller
kaniner eller marsvin som husdjur som vi av etiska
skäl ska förbjuda kommande år?
Jag ser hellre att vi har en stark djurskyddslag som
gäller generellt för alla djur oavsett avsikten med
djurhållning. Det menar jag är en mer logisk hållning.
Min motion är tillgodosedd, men betänkandets text
ger inte uttryck för en djurskyddslag lika för alla. Jag
måste därför avstå i den kommande omröstningen.
Anf. 114 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! Också jag kommer att koncentrera
mitt anförande till pälsdjursnäringen. Jag har till-
sammans med Jeppe Johnsson inlämnat motion 246
som här i betänkandet lämnas utan åtgärd med hän-
visning till den utredning som pågår om pälsdjurs-
näringens framtid.
Vårt krav att ge företagarna långsiktighet är vik-
tigt att framhålla. Jag tycker att det är en skamlig
behandling av hederliga näringsidkare att uttala ett
förbud mot en näring som pågått i över 70 år i Sveri-
ge och som följt gällande lagstiftning och regler.
Dessutom är uttalanden från regeringens sida väl-
digt tvetydiga. Ibland ska man förbjuda. Ibland ska
man förbjuda, men inte nu utan senare. Ibland heter
det så fort som möjligt. Hur kan man driva företag
under sådana förhållanden?
Om en minkfarmare vill förbättra miljön för sina
djur och går till en bank för att låna låt oss säga 1
miljon kronor, vad tror Socialdemokraterna att ban-
ken säger då? Inte vill väl den låna ut pengar till ett
företag som snart ska förbjudas?
Fru talman! Det har här sagts att det inte finns nå-
got förslag i detta betänkande från regeringspartiets
sida att förbjuda pälsnäringen. Men enligt min me-
ning finns det smygvägen ett förslag att göra detta.
Det gäller den ändring i djurskyddslagens fjärde
paragraf där man vill föreslå att man ska slippa kom-
ma tillbaka till riksdagen med frågor som rör närings-
förbud. Regeringen ska alltså själv kunna fatta beslut
om att förbjuda en viss näring, t.ex. minknäringen.
T.o.m. Jordbruksverket ska kunna fatta ett sådant
beslut! Då blir det ju bekvämt för ett regeringsparti;
då slipper man ta diskussionen här i riksdagen eller
någon annanstans, för då har någon annan bestämt
om en avveckling. Det tycker jag är att införa ett
förbud smygvägen. Underförstått kan man se att det
är minknäringen och pälsdjursnäringen som man
riktar in sig på. Därför stöder jag definitivt Kristde-
mokraternas reservation nr 3, som Caroline Hagström
redan tidigare har argumenterat för.
Fru talman! Vilka skäl har regeringen och stöd-
partierna angett för att förbjuda pälsdjursnäringen?
Om det ändå vore så att det verkligen var djurens väl
som man var ute efter och om det är så att det är djur-
plågeri att föda upp minkar i bur så skulle jag också
ställa mig på den sidan och kräva ett förbud. Men så
länge vi inte kan säga att det är djurplågeri - vare sig
enligt lagstiftningen eller några andra regler - så
tycker jag att företagen ska få jobba vidare med sin
verksamhet.
Ett exempel på hur dåligt underbyggt detta är är
att den person som mest har drivit den här frågan
politiskt, nämligen TV-kändisen Robinson-Janne, har
fått igenom förbudet på Socialdemokraternas kon-
gress utan att själv ha besökt en minkfarm. Det gjorde
han för första gången den 8 maj i Blekinge. Man
bygger alltså sitt beslut på tyckande om att det är
oetiskt att bära päls.
Fru talman! Det finns tyvärr inget annat ord för
detta än populism.
Dokument
Beslut
Djurskyddslagen ska gälla alla djur (MJU20)
Djurskyddet förbättras fr.o.m. den 1 januari 2003. Alla djur ska omfattas av djurskyddslagens bestämmelse att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Bestämmelsen gäller i dag bara för djur inom husdjursskötseln och djur som används för tävling eller för försöksändamål. Bestämmelserna om förbud att hålla djur och om omhändertagande av djur liksom straffbestämmelserna skärps.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag