Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Herr talman! När riksdagen i dag ska debattera integrations- och migrationspolitiken vill jag inleda med några betraktelser. Jag hade tänkt hälsa statsrådet Barbro Holmberg välkommen hit, men hon har ännu inte intagit sin plats. Vi får hoppas att hon kommer. Hon var i varje fall anmäld till debatten här i dag. Oavsett vem som kommer att närvara från regeringen kommer det att bli en märklig debatt eftersom halva betänkandet upptas av frågor kring integration, som ju är ett område som statsrådet inte har ansvar för utan som hanteras av integrationsministern. Han står i varje fall inte på någon lista över närvarande här i dag. Därmed menar vi att det finns en risk att diskussionen blir något rumphuggen. Herr talman! Detta i sig är ett tecken på den problematik som ligger i hela den politik som förs på detta område av regeringen och stödpartierna. Det är för många olika myndigheter och för många olika viljor som strider om inflytandet. Slutsatsen bör bli att det nog finns få politiska områden i Sverige som är i ett så desperat behov av en tydlig reformagenda som just integrationspolitiken. Men med nuvarande politiska majoritet vid spakarna lär detta inte inträffa. I dag meddelade regeringen att man via Myndigheten för skolutveckling ska fördela 225 miljoner kronor till landets kommuner - ca ½ miljon kronor per skola det första året och sedan en uppföljning med 1 ½ miljon kronor. Detta är en tillfällig satsning präglad av kortsiktighet och tillkommen för att ge ett intryck av handlingskraft. När satsningen är slut är naturligtvis också regeringens idéer slut. Eleverna lämnas kvar med samma bekymmer och samma nedåtgående trender i kunskapsnivåerna som tidigare. För framtidstro behövs det hopp och möjligheter, och för att skapa dessa räcker det inte med bara modersmålsundervisning. Invandrarkillarna behöver faktiskt se att det lönar sig att plugga och att det finns kvalificerat arbete för dem i Sverige även om de heter Ali eller Mustafa. Statens ansvar tar inte slut vid ett positivt beslut om uppehållstillstånd. För många som i dag växer upp i utsatta områden saknas det hoppingivande förebilder i vuxengenerationen. Den socialdemokratiska bidragslinjen har gjort att invandrargrupperna är hårt knutna till bidragsberoendet. Det är många som i dag växer upp med arbetslöshet och bidrag som normalitet. Redan detta med att ha ett jobb är i vissa fall direkt avvikande. Många växer i dag upp utan att ens ha en enda person i sin närhet som lever på en normal lön. Förslaget från Myndigheten för skolutveckling blir tyvärr bara en droppe i havet. Trots generaldirektörens vackra ord om långsiktiga förutsättningar handlar det ju bara om en tvåårig satsning, om något som sedan försvinner. Generaldirektör Pia Enochsson har rätt i att detta viktiga arbete inte kan eller får bedrivas på kortsiktig bas och att det handlar om mer än bara skolfrågor för att lösa problemen. Därför verkar Moderaterna för en långsiktigt hållbar skolpolitik där vi förstärker resurserna till lärarfortbildning, och då inte ett år i taget utan långsiktigt. Med den miljard extra varje år som vi skjuter till finns det goda förutsättningar att öka kompetensen och behålla denna på en högre nivå. Herr talman! Min hemstad och min valkrets Malmö är ett av de mest tydliga exemplen på det misslyckande som regeringens integrationspolitik utgör. Med en förvärvsfrekvens på 63 % hotas hela fundamentet för välfärden. Att öka antalet som arbetar i stället för att leva på bidrag är därför den prioriterade frågan för oss i alliansen. Ett problem med introduktionen på arbetsmarknaden är att det tar tid att skaffa sig de kunskaper som krävs för att fungera väl på en ny arbetsmarknad. Det kan också vara mer komplicerat för arbetsgivare att bedöma produktiviteten hos en nyanländ invandrare. Båda dessa faktorer gör naturligtvis att det kan vara svårt att finna ett arbete. Detta betyder inte att diskriminering inte förekommer, men det är inte grundorsaken till utanförskapet. Vad debatten i stället borde handla om är att minska trösklar på arbetsmarknaden. Det är olyckligt att den svenska välfärdsmodellen bidrar till extra höga marginaleffekter för just de grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden, exempelvis invandrare. Dessa grupper får i dag i större utsträckning inkomststöd via socialbidrag som trappas av krona för krona vid stigande inkomster och som därför gett hundraprocentiga marginaleffekter. Det lönar sig helt enkelt inte att arbeta jämfört att leva på bidrag. Detta måste få ett slut. Det kan bara ske genom att angripa grunden för den hittills förda, felaktiga politiken. Därför föreslår vi moderater att arbetsgivare som anställer en nyanländ flykting eller anhöriginvandrare som deltar i undervisning i svenska för invandrare på minst halvfart under arbetstid får en lönesubvention om 75 % av lönen så länge undervisningen pågår, dock högst i tre år. Lönesubventionen trappar vi sedan ned till 25 % om deltagandet i sfi-undervisningen avslutas innan treårsperiodens slut. Då kan personen alltså gå upp på heltid, vilket är en morot för arbetsgivaren för att stödja personen i ansträngningarna att behärska svenskan, den svenska som är förutsättningen för att kunna bli integrerad i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden. Lönen bör utgå i enlighet med gällande kollektivavtal. Lärlingsintroduktion innebär att infasningen på arbetsmarknaden inleds omgående genom att träningen i svenska kombineras med något slags förvärvsarbete redan under första vistelseåret i Sverige. Eftersom introduktionen bygger på att arbete och studier blandas och att studierna ska ske integrerat på arbetsplatsen påminner introduktionen om ett lärlingssystem. Vi anser att detta bör ske under tillräckligt lång tid så att invandraren vid avslutningen har förvärvat vad man kan kalla för företagsspecifik kompetens. Allianspartierna har också i sina respektive budgetar lagt fram förslag om att arbetsgivaravgiften ska slopas för privata arbetsgivare som anställer personer som har befunnit sig långt ifrån arbetsmarknaden under en längre tid. Denna föreslagna rättighet, som vi kallar för nystartsjobb, har omfattat långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade och långvarigt socialbidragsberoende utan arbete. I en debattartikel i DN Debatt i våras från den 11 maj föreslog de borgerliga partiledarna att nystartsjobben även ska omfatta nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare under de tre första åren efter det att man har beviljats uppehållstillstånd. Vi moderater föreslår nu i vår budget för 2006 att nystartsjobben även ska omfatta nyanlända flyktingar som lyckas få ett arbete under asylprocessen och innan uppehållstillstånd har beviljats. Med lärlingsintroduktion och nystartsjobb får vi en introduktionsperiod på tre år, vilket också är under den period då förvärvsfrekvensen bland nyanlända stiger snabbast. Både nystartsjobben och lärlingsintroduktionen innebär att kommunernas kostnader för introduktionen av invandrare minskar dramatiskt. Herr talman! Riksdagen kan inte lagstifta bort människors fördomar. Men vi utesluter trots detta inte att det behövs en viss skärpning i delar av diskrimineringslagstiftningen och insatserna för att bekämpa diskriminering. Därför vill vi att skadeståndsbeloppen vid arbetsmarknadsrelaterad och annan diskriminering i offentliga eller privata verksamheter såsom restaurangnäringen och bostadsföretagen ska skärpas. Vi vill också göra förändringar så att det blir lättare för enskilda att driva diskrimineringsfall i domstol. Däremot är det inte rimligt att blanda ihop myndighetsutövning, opinionsbildning och ideell verksamhet till en gröt där det är svårt att se vad som är vad. Ett sorgligt exempel på detta är organisationen Centrum mot rasism som under denna mandatperiod har beviljats åtskilliga miljoner, närmare bestämt 16,5 miljoner av statliga skattemedel, för att bedriva verksamhet mot främlingsfientlighet. Denna organisation har ju främst gjort sig känd för att angripa glassbolagets produkter och för att få sin bokföring ifrågasatt. Den har en revisor som tillhör den lilla men illa beryktade skara socialdemokrater som har blivit dömda för valfusk. Organisationen har också fått anklagelser om sextrakasserier i sin styrelse riktade mot sig. Denna digra meritlista kommenteras över huvud taget inte av utskottet i betänkandet, utan i stället fortsätter man att genom dagens beslut bevilja medel till Centrum mot rasism. Från moderat sida gör vi tvärtom. Vi ger inte pengar till organisationer som agerar kontraproduktivt mot det uppdrag som de har fått sig förelagt. Avslutningsvis ska jag säga några ord om arbetskraftsinvandring. Det är helt uppenbart att grundproblematiken med integrations- och migrationspolitiken i Sverige handlar om att vi behöver en annan ordning för att öppna alternativa vägar för att komma till Sverige för dem som vill arbeta och göra rätt för sig. Moderaternas hållning är att de människor som söker skydd ska få lov att stanna. De som har sökt sig till Sverige av andra skäl än skyddsbehov ska beredas möjlighet att få komma hit genom ökad arbetskraftsinvandring. Principerna för detta åvilar det givetvis regeringen - den nuvarande eller den kommande efter nästa val - att ta fram. Det finns nu en kommitté tillsatt för detta ändamål, men dess slutbetänkande kommer naturligtvis att bli föremål för mycket intensiva diskussioner. Det ser vi moderater fram emot. Vi ser fram emot en kommande debatt i dessa frågor.

Herr talman! Integrationspolitik och asylpolitik hänger ihop. Båda behandlas i det betänkande som vi diskuterar i dag. Jag återkommer till integrationen, och börjar med asylpolitiken. Herr talman! Denna debatt är den tredje på kort tid som handlar om asylpolitiken. Efter den här debatten kommer ytterligare en i dag. Jag tror inte att det finns något område som debatteras så flitigt i riksdagen. Det kanske beror på att det handlar så direkt om mänskligt liv och mänskligt lidande. Asyl- och flyktingpolitiken har uppfattats av många som inhuman och rättsosäker. Det har framför allt påskuppropet med över 150 000 namnunderskrifter och manifestationer över hela landet visat. Jag och Folkpartiet håller med om att asylpolitiken har varit inhuman och rättsosäker. Herr talman! Vi har tidigare i höst fattat beslut om nedläggning av Utlänningsnämnden. För knappt en månad sedan fattade riksdagen beslut om att vissa grupper av asylsökande ska få en ny prövning. Även om Folkpartiet i vissa delar har haft synpunkter på besluten är de ändå ett steg i rätt riktning. Tyvärr finns det mycket kvar att åtgärda innan vi helt och hållet har en asyl- och flyktingpolitik som kan kallas för human och rättssäker. Man brukar säga att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. I propositionen om den nya instansordningen står det att tyngdpunkten av prövningen av utlänningsärenden ligger i första instans, det vill säga Migrationsverket. Herr talman! Detta förpliktigar. I dag debatterar vi också Riksrevisionens rapport om Migrationsverket som finns med i betänkandet. Dess kritik var svidande. En del av det som kritiken gällde har åtgärdats, och självfallet förstår jag att det måste vara svårt för en myndighet att planera verksamhet med så osäkra förutsättningar som det är i asylpolitiken. Men, herr talman, det är oerhört viktigt att vi får rättssäkerhet och kvalitet i hela asylprocessen. Alla de opinionsyttringar som har visat sig det senaste året hänger ihop med att varken asylsökande eller andra människor som är engagerade i flyktingpolitiken har upplevt att alla har fått sin sak prövad på ett rättssäkert sätt. I debatten har det pratats väldigt lite om alla misstag som har begåtts i asylprocessen. Det har gjort att människor som är rädda för att återvända till sina hemländer har gömt sig och stannat i Sverige. Om inte något görs för att stärka rättssäkerheten och kvaliteten så kommer vi om några år att ha ett antal gömda flyktingar igen. Visst är det så att inte alla som kommer hit har asylskäl. Men trots det ska deras skäl utredas på ett rättssäkert sätt. Jag tror att väl motiverade beslut där det framgår att hänsyn har tagits till alla relevanta fakta bidrar till att både asylsökande och människor runtomkring dem ändå inser att de måste återvända hem. Jag kan instämma i det som Tobias Billström sade förut om att det är viktigt att också se på andra vägar att komma in i Sverige, som genom arbetskraftsinvandring. Herr talman! Jag vill ta upp några punkter där jag och Folkpartiet upplever att det finns brister hos Migrationsverket som måste åtgärdas. Det finns punkter i Riksrevisionens rapport som inte ens har påtalats i betänkandet. Detta gäller kopplingen mellan personalsvängningar och kompetens. Inte heller kan jag återfinna något om uppföljning av avvisade i utskottsmajoritetens text. Riksrevisionen har ju framfört att det är viktigt att man följer upp dem som återvänder. Särskilt i ärenden som är tveksamma kan man tycka att Migrationsverket borde följa upp vad som händer. I dag dumpas människor på olika flygplatser i sina respektive hemländer utan att ha någonstans att ta vägen. Vi har via tv sett fall där människor får sova i parker och under bilar. Migrationsministern har själv uppmanat pojken i en familj från Makedonien att kontakta Migrationsverket. Det är på sin plats att migrationsministern förklarar varför hon ställde sin fråga. Hon borde veta att det inte har någon betydelse; Migrationsverket har i dag ingen möjlighet att följa upp vad som händer asylsökande som har avvisats. Vid andra tillfällen har migrationsministern i debatter och frågesvar sagt att de svårt sjuka barnen ska följas upp. Kan jag få ett riktigt svar här i dag från ministern på hur hon ser på detta med uppföljning? Herr talman! Det pratas om kontakter med frivilligorganisationer och andra i hemländerna. Men sanningen är en annan. Jag har själv varit i Bosnien och där bland andra träffat både Röda Korset och UNHCR. Röda Korset har inga resurser att ta emot och hjälpa fler. Inom UNHCR var man förargad över att man inte fick någon information om när personer återvänder. Herr talman! Det är också viktigt att poängtera att uppföljning är värdefull för att inhämta kunskap om ett visst land eller en del av ett land. Herr talman! Det finns andra tvivelaktigheter i samband med asylutredningar. En sådan är de åldersbedömningar som görs av ensamkommande barn som söker asyl. Där följs inte Socialstyrelsens rekommendationer. Den viktigaste delen för att utreda barnens ålder genomförs inte, det vill säga en undersökning av en barnläkare. Ett märkligt fall är där en flicka bedöms ha en ålder över 18 år efter bara en tandröntgen, som ju ska vara ett komplement till en läkarundersökning, trots att hon själv har angivit att hon är 16 år. Däremot accepterar Migrationsverket en utresehandling som flickan fått från sitt konsulat och där det är den ålder som hon själv har angett. Jag får det inte att gå ihop. I det ena fallet accepterar man inte åldern men i det andra accepterar man åldern. Herr talman! Ibland används också språkanalyser som många gånger har utdömts av experter. Ett beslut får inte fattas enbart på grundval av en språkanalys. Det har migrationsministern själv sagt, men det görs. Vad tänker ministern göra åt det? Herr talman! Det är många som säger: Om alla hade riktiga ID-handlingar skulle detta inte behövas. Ja visst, det vore det allra bästa, men av olika skäl har inte alla det. Men de ska ändå få en möjlighet till en riktig prövning och utredning som ska göras vetenskapligt. Resultaten ska vara ordentligt motiverade och dokumenterade. Det är människors liv det handlar om. Herr talman! Som jag påpekade i början av mitt anförande rymmer det här betänkandet också integrationspolitiken, eller jag kanske hellre ska säga, delar av den. Integration är så mycket mer än anslag till Integrationsverket och storstadssatsningar. Folkpartiet har i sina motioner föreslagit en rad åtgärder för att de människor vi tar emot i landet också ska få ett värdigt liv i delaktighet i det svenska samhället. I dag lever många utlandsfödda i utanförskap i en förort till storstäder, och många barn känner ingen som har ett riktigt arbete. Det allra viktigaste är att ha ett arbete att gå till så att man kan försörja sig själv och sin familj. En bra företagspolitik som stimulerar företag att växa och att entreprenörer vågar starta nya företag är en förutsättning för att fler ska kunna få ett riktigt arbete. Herr talman! När nu så inte är fallet behövs andra åtgärder. Den som har varit arbetslös en lång tid har ofta svårare att komma in på arbetsmarknaden. Därför har Folkpartiet föreslagit en jobb- och utvecklingsgaranti som innebär att den som får socialbidrag och som är arbetsför ska utföra samhällsnyttigt arbete kombinerat med utvecklande aktiviteter. Målet med utvecklingsinsatserna ska självklart vara ett riktigt arbete. Människor måste också kunna känna sig trygga där de bor. Därför vill Folkpartiet ha fler närpoliser i utsatta områden. Det måste vara bättre att förebygga våld och kriminalitet än att behöva göra insatser med kravallpoliser. Jag tror att en närvarande polis som känner människorna som bor i området är mycket bättre än tio piketpoliser som kommer vid enstaka tillfällen. Herr talman! Folkpartiet är positivt till mångfald. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer vi att ha behov av arbetskraft från andra länder. Människor som söker skydd från förföljelse ska få sin sak prövad i en rättssäker och human asylprocess. Men det är viktigt att de människor som söker sig till vårt land ska kunna leva ett bra och värdigt liv där det ska vara möjligt att försörja sig själv och sin familj och där delaktighet ska vara det som gäller, inte utanförskap. Herr talman! Till sist yrkar jag bifall till reservation 5 men står givetvis bakom alla Folkpartiets reservationer.

Herr talman! Det betänkande som vi i dag debatterar handlar alltså om utgiftsområde 8. Det är totalt ca 7 miljarder kronor. Det är utskottets absolut minsta utgiftsområde och knappast 1 % av statsbudgetens utgifter. Den stora debatten står inte om pengarna utan om politikens innehåll. Det är få politikområden som är så känsloladdade som just det här. Vi som med jämna mellanrum deltar i de här debatterna är vana vid skiftande reaktioner från både lyssnare och tittare. Det är bra att det finns ett engagemang kring asylpolitiken. Vi har sett det manifesteras på olika sätt, till exempel i form av påskuppropet, en historisk uppslutning från många människor. Det finns oroande tecken och ett och annat uttryck för främlingsfientlighet även i det svenska trygga folkhemmet. Men i grunden, herr talman, finns det ett brett stöd för en human och generös asylpolitik, och den folkliga kritiken riktar sig oftast emot politikens brister. Den socialdemokratiska regeringens stora misslyckande gäller integrationen av nya svenskar i samhällslivet, i arbetslivet och i vardagslivet. Vi kristdemokrater vill bygga ett samhälle där alla behövs. Alltför många har i dag resignerat till ett slags tillstånd av utanförskap. Jag minns en bosnisk vän hemma i Norrköping som på knagglig svenska sade till mig ungefär så här för några år sedan: Sven, varför ska jag lära mig svenska? Jag har inga svenska vänner. Jag kommer aldrig att få något jobb i Sverige. Varför ska jag lära mig svenska? Uppgivet, kan man tycka, men det fanns en grund för hans känsla efter ett antal år i det nya hemlandet. Han sade till mig: Jag har aldrig varit innanför dörren till ett svenskt hem, jag har inga svenska vänner, inga relationer alls, jag befinner mig utanför. Han befann sig utanför både samhällslivet och arbetslivet och faktiskt också vardagslivet. För att jag ska känna mig delaktig krävs det att jag har makt över min vardag och att jag har möjlighet att påverka, inte bara mitt eget liv utan också samhället omkring mig. Utanförskap och fattigdom skapas när människors initiativ bromsas. Viljan och förmågan till egen försörjning finns faktiskt hos alla, eller i varje fall hos de allra flesta. Därför krävs en politik som främjar goda förutsättningar för arbete och företagande. Integrationspolitiken är ett stort misslyckande. Alltför många befinner sig i samma slags utanförskap som min bosniske vän i Norrköping. Det integrationsverk som har tillskapats bemannas alldeles säkert av hängivna och kunniga personer - ingen skugga över dessa. Men uppdraget måste utgå från en annan politik för att man ska lyckas. Vi kristdemokrater föreslår att Integrationsverket läggs ned. Vi tycker att jämställdhet är viktigt, men det krävs inget jämställdhetsverk för det. Vi tycker att tillgänglighet är viktigt, men det krävs inget tillgänglighetsverk för det. Integration är viktigt, men det krävs inget integrationsverk, utan de här frågorna ska genomsyra all politik på alla politikområden. Herr talman! Vi kristdemokrater har i en reservation uppmärksammat det så kallade hedersrelaterade våldet. Den senaste tiden har vi sett ännu ett tragiskt exempel på hur en ung människa mördats och andras liv slagits i spillror. Allt sådant som händer är naturligtvis oacceptabelt utifrån uppfattningen om ett okränkbart människovärde. Det behövs resurser för skyddat boende och ett annat tänkande kring den så kallade hederskulturen. Men också här måste en misslyckad integrationspolitik ställas till ansvar och pekas ut som en bakgrund till att sådant här händer. Om man bereds plats i arbetslivet och i samhällslivet innebär det att man finns i ett sammanhang där man tar till sig normer och värderingar, sådana normer och värderingar som utesluter våld och övergrepp. Herr talman! Det finns knappast något som upprör oss så starkt som när barn far illa i vårt samhälle. Dessvärre är det ofta en följd av vuxnas beteende och på grund av samhällets beslut eller i vissa fall brist på beslut. Vi ser tragiska exempel på hur barn drabbas i asylprocessen. Vi har nyligen fått ett förslag från regeringen om hur ansvarsfrågan när det gäller ensamkommande barn ska lösas. Det är ett välkommet förslag efter en orimligt lång väntan, och vi får anledning att återkomma till detaljerna i en senare debatt. Vi kristdemokrater har i dagens betänkande återigen pekat på handläggningstiderna för de här barnens ärenden. Det kommer ungefär 500 ensamma barn till Sverige varje år. De barnen befinner sig i en minst sagt utsatt situation. Vi har fått en skrämmande inblick i den förfärliga handel med barn som förekommer i vår värld. Självklart måste vi i Sverige göra allt vi kan för att skydda dessa barn. En åtgärd är naturligtvis att försäkra barnen en rättssäker och snabb asylprövning. I Migrationsverkets regleringsbrev sägs det att de här barnen ska garanteras tre månaders handläggningstid. Det är viktigt att det här inte bara blir ett mål på papperet utan att verket också får resurser att leva upp till det målet. Herr talman! Det finns i det trygga välfärdslandet Sverige i dag omkring 200 barn som svävar i uppenbar livsfara. Regeringens okänslighet och oförmåga att hantera den här situationen skrämmer oss. Det figurerar flera bilder och påståenden kring de här barnen. Det som nu har hänt är att Migrationsverket vill ha prövat ett antal ärenden där man kan misstänka att föräldrar eller andra tvingat, drogat eller manipulerat barnen till apati. Enligt uppgifter i medierna lär det också förekomma en kommersiell verksamhet där det säljs resor till Sverige inklusive droger till barnen och något slags försäkran om att det här ska leda fram till ett uppehållstillstånd i Sverige. Det är en alldeles förfärlig verksamhet om det verkligen är så att den förekommer. Det kan man tycka på mycket goda grunder. Sedan kan man naturligtvis undra om de som eventuellt nappar på de här erbjudandena gör det av ondska eller av desperation. Regeringen ser uppenbarligen de här anmälningarna som en bekräftelse på de teser man har kring de apatiska barnen. Statsrådet Morgan Johanssons uttalande häromdagen tyder på det. Man har redan från början önskat måla upp bilden av manipulation. Den särskilda samordnaren var ju alldeles i början av sitt uppdrag, innan hon knappt hade börjat, färdig med sina slutsatser att det här var ett fenomen som bara förekommer i Sverige och så vidare. De bilder hon målade upp då, och som regeringen vill förstärka, har ifrågasatts av olika experter både inom och utom landet. Herr talman! Det finns i och för sig inga skäl att motsätta sig en undersökning av de aktuella fallen. Man kan aldrig någonsin i något fall utesluta att föräldrar kan tänkas utnyttja sina barn. Det förekommer till och med att föräldrar skadar sina barn. I den bästa av världar förekommer ondskan som en företeelse. Men om det nu skulle vara så att någon enda förälder förgriper sig på sitt barn undrar jag vilken slutsats det leder till. Det drabbade barnet kan ju inte ses som mindre skyddsvärt i det läget, snarare som mer skyddsvärt. Vi vet inte vad som framkommer efter anmälningarna. Varje ärende ska naturligtvis prövas individuellt. I yttersta fall kan det ju leda till att barnet självt har skyddsskäl och på grund av det som hänt i närtid kanske skulle må bäst av att skiljas från sina föräldrar. Jag tror att vi ska vara försiktiga med att dra förhastade slutsatser, som regeringen har valt att göra. Herr talman! Den stora katastrofen är inte om något barn eller någon familj för mycket skulle få stanna i Sverige. Det allvarliga är om vi i Sverige, tvärtemot barnkonventionen och den människosyn som vi bekänner oss till, medverkar till att kasta ut svårt sjuka barn och desperata föräldrar ur vårt land. Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet.

Herr talman! Ibland är de politiska motsättningarna knivskarpa. I synen på integration, kampen mot etnisk diskriminering och utanförskap är det så. Här står en höger som i stora stycken gör de människor som är ställda utanför till bärare av skulden. I sina grövsta uttryck brukar det talas om att man måste ställa krav på dessa människor för att de ska vilja integrera sig i det fina svenska Sverige som vi lever i. Det kan handla om språktest som krav för medborgarskap. Det kan handla om att man måste ha löner som understiger kollektivavtalsnivåer men ligger strax över socialbidragsnormen för att man ska förmå människor att vilja ta sig ur sin marginalisering. Men från vår utgångspunkt är det strukturer av diskriminering och strukturell rasism som måste bekämpas. Man kan tro att vi i dag diskuterar både migrations- och integrationspolitik. I en mening är det riktigt. Det är det utgiftsområdet i statsbudgeten som vi diskuterar. Men insatserna för att människor ska vara välkomna, få en mänsklig värdighet och chansen att tillhöra detta land utövas förstås inom en mängd andra politiska områden. Det handlar om rätten till arbete, rätten till utbildning, rätten till en bostad som man har råd att betala, rätten till ett eget kulturliv och en fritidssysselsättning. Detta är grundläggande faktorer för alla människor, invandrade eller infödda. Från den utgångspunkten, att generella insatser kombinerat med kamp mot etnisk diskriminering måste vara vägen framåt för att skapa integration, vill Vänsterpartiet verka. Vi förfaller inte till någon skönmålning. Vi påstår inte att allting är ganska bra. Vi är ju som bekant inte socialdemokrater. Vi kommer aldrig att acceptera en världsbild där den som är ställd utanför själv bär skulden till detta när det egentligen är strukturer som bygger upp utanförskapet. I ett annat avseende när det gäller den svenska flyktingpolitiken är visserligen motsättningarna emellanåt knivskarpa men helt andra. Här har under lång tid i denna kammare formats majoriteter, av moderater och socialdemokrater märkligt nog, för att upprätthålla en mycket restriktiv och inhuman flyktingpolitik. Det handlar om att bidra till att bygga murarna runt "Fästning Europa" högre. Det handlar om att misstro människor när de kommer med sina berättelser om förföljelse och tortyr. Den här alliansen har i stora stycken bestått länge, och består i många avseenden fortfarande. Fortfarande avvisar man det självklara kravet på en flyktingamnesti, att i efterhand rätta till de fel som den gamla ordningen åstadkom när det gällde att misstro människor. Vi lägger ju ned Utlänningsnämnden. Socialdemokraterna, och även Moderaterna, anslöt sig till slut till den uppfattningen och vi skapade en majoritet. Men det gör vi därför att den inte har fungerat rättssäkert. Därför borde amnesti vara en självklarhet, vilket vi nämner tillsammans med några borgerliga partier och Miljöpartiet i dag. Men man ska också se de framsteg som görs. Man måste se att en framgång är möjlig och att det går att förändra. Det gör det om man är många som sluter sig samman. Den nedläggning av Utlänningsnämnden jag nyss nämnde är ett sådant exempel. Den nya lag som i det här budgetbetänkandet nu ges ekonomiska resurser för att kunna genomföras och skapa ett värdigt mottagande av de människor som får chansen att stanna är ett annat sådant exempel. Vi ser också hur sjukvården och psykiatrin får ökade resurser. Vi ser hur ensamkommande barns och gömda barns skolgång nu får tilldelning av ekonomiska resurser för att göra verkligheten lite mindre inhuman för dessa. Vi ser hur man satsar ytterligare ett år på skyddat boende för dem som riskerar så kallat hedersrelaterat våld. Det här är framsteg. Det är viktiga saker. Det visar också att när folklig mobilisering äger rum är förändring också möjlig. Det är nödvändigt att fortsätta att driva på för förändring. Det visar inte minst den rapport som heter Gömda i Sverige - Utestängda från hälso- och sjukvård som är resultatet av en studie som Läkare Utan Gränser i dag har presenterat. Den här studien visar att fyra av fem som lever gömda i dag har varit hindrade att få den vård de borde ha rätt till. Då är läget anmärkningsvärt. Vi är inte framme. Vi har mycket kvar att åstadkomma. Jag ser också några oroväckande tendenser. Sven Brus från Kristdemokraterna nämnde alldeles nyss de uttalanden från socialministern som handlade om hur man misstänkliggör föräldrar till de apatiska flyktingbarnen. Det är oroväckande att en minister i förväg kan tycka sig ha åsikter om vad som är anmälningar för medveten vanvård. Det är klart att vi hoppas på en ursäkt från statsrådet Holmberg i dag för de uttalanden som regeringsföreträdare har gjort i det avseendet. Men det finns också en annan oroväckande utveckling som vi uppenbarligen är ensamma i utskottet om att uppmärksamma. Det handlar om att man just nu bygger murar runt "Fästning Europa". Så långt följer många med. Men man har också för avsikt att i framtiden etablera läger för flyktingar utanför EU:s yttre gräns och bland dessa handplocka de personer som förväntas ha rätten att få stanna i Sverige. Det är en utveckling där man förvägrar människor rätten att komma till Sverige och söka asyl, i alla fall i praktiken, och i stället genom kvotflyktingsystemet ska plocka ut dem som kan betraktas som riktiga flyktingar. Vi motsätter oss detta. Vi säger att den utvecklingen riskerar att kortsluta Genèvekonventionen. Av den anledningen reserverar vi oss i dag mot att man utökar flyktingkvoten inom ramen för de medel som är avsatta för migrationspolitiken. Vi är inte mot att man utökar flyktingkvoten i sig. Men vad är det man säger, när man samtidigt säger att man ska ta dessa pengar från flyktingmottagandet, från de människor som söker sig till vårt land för att få asyl? Det är det som tillkännagivandet faktiskt handlar om. Jo, då säger man att vi ska göra en förändring. Färre av dem som kommer hit ska få stanna. Fler av dem vi handplockar ska få stanna i stället. Jag yrkar därför bifall till reservation 10 under punkt 11. Herr talman! Såväl när det gäller människor som är här som människor som av olika anledningar behöver komma hit, så är det en dragkamp, en dragkamp som ytterst handlar om människovärde, om att betrakta människor som människor - inte som problem som själva måste se till att ställas krav på för att de ska kunna få vara med i samhället, och inte som migrationspolitiska problem som vi helst skulle vilja stoppa vid gränsen och inte se komma hit alls - och som resurser, som möjligheter, som en utmaning för vårt land att ta hand om och se till att skapa ett värdigt förhållande för. Ska det bli möjligt är det helt klart att det krävs en förändrad flyktingpolitik. Då krävs det en annan integrationspolitik än den vi har sett, en kamp för generell välfärd och rättigheter åt alla.

Herr talman! Folkpartiet har aldrig sagt att den som står utanför är den som bär skulden. Men det är väl så att Vänsterpartiet gärna vill lägga in den tolkningen i att vi vågar lyfta fram att det finns ett problem. Problemet är inte de människor som har kommit hit, utan problemet är det som Kalle Larsson talar om när det gäller strukturer men också det att många tvingas leva i utanförskap på grund av att man inte kan få ett riktigt jobb. Jag kan inte se varför det skulle vara fel att ha någon form av det vi kallar för jobb- och utvecklingsgaranti, där vi kan låta de människor som har som alternativ att vara hemma och inte göra någonting få en möjlighet att komma ut och träffa andra människor och få en möjlighet att utvecklas. Det heter ju faktiskt utvecklingsgaranti. I det sammanhanget bör man också få något mer än ett bidrag för att man ska komma ut. Man ska känna att man gör någonting. Jag skulle vilja veta av Kalle Larsson varför man väljer att tolka det vi går ut och säger så att vi skulle skylla på de människor som står utanför. Det är inte människorna som är problemet. Folkpartiet värnar om att människor som kommer hit och söker skydd ska få komma hit, att man ska få komma hit och arbeta och att mångfald är värdefullt för landet. Vi ser alltså inte människorna som problem. Men varför säger Kalle Larsson att vi gör det? Han måste ha misstolkat vårt förslag rejält.

Herr talman! Jag läste en insändare för några veckor sedan. Den handlade om att Lars Ohly hade slutat kalla sig kommunist. I insändaren stod det: Lars Ohly har slutat kalla sig kommunist men står för samma ideal. Men Lars Leijonborg kallar sig fortfarande liberal men har glömt bort vad det betyder. Tyvärr är det lite för kännetecknande för Folkpartiets politik i dag. Jag ska förklara vad jag menar. När man säger att det borde införas språktest som krav för medborgarskap, vilket var huvudnumret för Folkpartiet - det kan ingen förneka - i förra valrörelsen, säger man då att det är den enskildes fel att man inte vill lära sig svenska? Ja, vad säger man annars? Vad är det annars för signal man vill sända med ett sådant krav? Hade det varit svenskundervisningen som var för dålig hade man ju kunnat ställa krav på att sfi-undervisningen skulle förbättras, som Vänsterpartiet gjorde. Nu säger man att det är fler poliser som är lösningen, kanske inte piketpoliser - där var Anne-Marie Ekström väldigt noga - utan det ska vara närpoliser i stället. Det är det som är lösningen. Det är så det faktiskt har formulerats. Det är det enda nya krav som Folkpartiet har kommit med på senare tid i det här avseendet. Det är lösningen på integrationsproblematiken och på att det inte ska bli en fransk situation i Sverige, som man har talat i varnande ordalag om. Är det inte så att man skapar en bild av att det just är människorna i förortsområdena, de med invandrarbakgrund, som utgör problemen, som samhället måste skydda sig ifrån? Anne-Marie Ekström säger att Folkpartiet aldrig har sagt det här. Ja, men då har du chansen nu! Ta avstånd från kraven om språktest! Berätta för mig att ni inte anser att det är poliser som löser problemen i förorterna! Och, om du vill vara riktigt socialliberalt radikal, säg att också offentliga anställningar skulle kunna vara en väg framåt! Varför inte satsa på riktiga jobb i offentlig sektor i stället för jobb- och utvecklingsgaranti med löner under kollektivavtalsnivå? Ställ dig i bräschen för det Folkpartiet skulle kunna vara: ett parti som trots allt står upp för att den offentliga sektorn är viktig och att man kan anställa människor där för att ge människor chansen att få tillträde till arbetslivet.

Herr talman! I vissa frågor brukar Kalle Larsson och jag kunna vara överens när det gäller asylpolitiken, men i det här fallet måste jag tyvärr göra Kalle Larsson ledsen och säga att jag inte håller med. Jag håller med om att det är bra med språktest för att bli svensk medborgare. Vi har aldrig gått ut och sagt att man måste ha språkkunskaper för att kunna ta ett jobb och så vidare, men för att bli svensk medborgare har vi sagt att det är viktigt att man ska kunna svenska språket. Jag har två skäl som jag kan nämna. Bland annat tror jag att det lättare kan sätta press på män som inte vill låta sina kvinnor få studera. Det är ett skäl. Ett annat skäl är faktiskt att den som är svensk medborgare får välja personer till den här kammaren, och jag tycker att det är viktigt att de som väljer personer till den här kammaren vet vad de personerna står för. Kan man inte svenska ordentligt kanske man heller inte förstår vad budskapet är. Det tycker jag är ett skäl. När det gäller närpoliser kan jag säga att jag själv bor i utkanten av ett utsatt område. Där fanns det till för några år sedan en närpolis som kände alla som bodde i området och kunde stävja alla små bus från ungar och alla situationer då det riskerade att bli bråk eller någon var på väg att råka illa ut i samhället. Nu finns det ingen närpolis, och då riskerar man att det blir mycket våldsammare och mycket besvärligare av det skälet.

Herr talman! Vänsterpartiet motsätter sig inte närpoliser. Vi har varit med om att utöka polisutbildningen så att fler poliser utbildas i dag än tidigare. Det är ingen vänsterpolitik att det ska finnas så få poliser som möjligt - det har det aldrig varit. Men jag ställde ju frågan mycket mera exakt än så. Jag gav Anne-Marie Ekström en chans att säga att poliser inte är lösningen på integrationsproblematiken. Anne-Marie Ekström väljer att fortsätta försvara poliser och säger inte alls att det finns andra lösningar. Det kan vara en lapsus i replikskiftet. Låt oss hoppas på det. Sedan avslöjar trots allt Anne-Marie Ekström sin människouppfattning lite grann när hon talar om språktest som en förutsättning för att man ska lära sig svenska. Jag hade ju kunnat säga att språkkunskaper är viktiga. Där skulle vi kunna vara helt överens. Språkkunskaper får man genom att man tar den vilja människor har att lära sig, uppmuntrar den pedagogiskt med god kvalitet i sfi-undervisningen och svenska 2-undervisningen - utbildningen över huvud taget. Då tar man vara på den gnista som människor har att vilja lära sig och att vilja tillhöra. Språktest som krav för medborgarskap är något helt annat. Det är ju att säga: För att du ska vilja lära dig svenska så måste jag kräva det av dig - inte uppmuntra och inte välkomna. Det är ett krav. Språktestet är ett krav för medborgarskap. Jag vet inte hur långt vi ska leda det resonemang som vi just fick höra om att det är bra om människor som röstar och kan väljas in i riksdagen kan svenska. Är det någon som ifrågasatt det? Den kritik som ni fått utstå, med all rätt förstår jag nu, gäller att ni i stället gör människor skyldiga till deras eget utanförskap, till deras egen marginalisering - och de är inte beredda att komma in i värmen hos oss fina svenskar om vi inte ställer krav på dem. Det är bara att konstatera: Det folkparti som egentligen behövs i svensk debatt och politik finns inte för tillfället.

Herr talman! Centerpartiets vision inom utgiftsområde 8, Invandrare och flyktingar, som vi nu debatterar, är att vi ska ha en ökad öppenhet för att människor i större utsträckning ska kunna flytta över olika länders gränser. Det ska finnas en större möjlighet för fler personer att kunna välja att bosätta sig i vilket land de själva vill. Centerpartiet vill ha en öppen, generös och human flyktingpolitik. Personer som flyr på grund av förföljelse, eller av andra skäl som gör att de inte kan leva kvar i sitt hemland och söker sig hit, ska kunna erbjudas skydd i vårt land. Många av de personer som klarar av att ta sig till vårt land är starka personer som på olika sätt skulle kunna bidra i vårt samhälle om de fick chansen. Många som flyr från sitt hemland och kommer hit har tidigare varit företagare, arbetat med olika hantverk eller har en gedigen utbildning som de inte får chansen att använda sig av här. Dessa personer, både de som varit företagare och de som arbetat som anställda, skulle kunna vara en resurs i vårt samhälle. Men här är det få som får visa vad de går för och vad de kan. När de kommer hit och lämnar in sin asylansökan hänvisas de ofta till boende i någon av Migrationsverkets förläggningar. Sedan börjar för de flesta en lång och oftast passiv väntan. Här börjar den nedbrytningsprocess som det sedan är mycket svårt att ta sig ur. De asylsökande lämnas mer eller mindre åt sitt öde. De får i stor utsträckning klara sig själva och har få kontakter utanför Migrationsverket. Det de skulle behöva är kontakt med svenskar för att få en chans att lära känna och inlemmas i vårt samhälle. Att bygga upp ett system med fadderfamiljer eller värdfamiljer skulle kunna vara ett bra sätt att ge dessa personer en bättre start i vårt land och en grogrund för en fungerande integration. Redan i dag tar frivilligorganisationer som Röda Korset, Amnesty International, olika kyrkor och andra organisationer ett stort ansvar genom att ge stöd åt asylsökande på många platser i vårt land, men här finns mycket mer att göra. Herr talman! Vår förhoppning i Centerpartiet är att vår vision inom detta politikområde ska få genomslag i den svenska migrationspolitiken. Vi vill att de som av olika anledningar flytt till Sverige ska få en hälsoundersökning för att kontrollera om de är i behov av hjälp av något slag - detta för att ge möjlighet för de människor som kommer hit i dålig kondition att få hjälp redan från början. I samband med att de sedan får samhällsinformation och börjar lära sig svenska språket ska de också få möjlighet att praktisera på en arbetsplats. De flesta personer som kommer hit har ju kommit för att de vill starta ett nytt liv i vårt land, eftersom de tror att det är ett bra land att leva i. De allra flestas ambition är att skaffa sig ett arbete för att bli självförsörjande och klara sig själva. Herr talman! Vi i Centerpartiet anser att flyktingmottagandet ska spridas över hela landet. Det skulle minska köerna och de långa väntetiderna. Samtidigt skulle möjligheterna öka för de asylsökande att få en drägligare och meningsfullare väntetid under asylprocessen. Flyktingmottagandet sker i dagsläget endast på ett fåtal av Migrationsverkets enheter. De ligger dessutom i närheten av storstäderna i södra Sverige, vilket gör att belastningen i dessa kommuner är väldigt hög. Med ett decentraliserat flyktingmottagande skulle alla kommuner som kan erbjuda god kvalitet på mottagandet också ges möjlighet att göra detta. Med ett mottagande jämnt fördelat över Sverige kan dessutom fördomarna och segregationen minska. Det kan även leda till att asylsökande väljer att bosätta sig permanent på mindre orter ute i landet. I dag finns det stora brister i informationen till asylsökande om var det finns bostäder och arbete, samtidigt som många asylsökande slussas in i ett passivt bidragsberoende och arbetslöshet. Det är viktigt att underlätta för asylsökande att arbeta, och de som fått ett arbete ska även efter ett avslag på asylansökan få fortsätta att arbeta fram tills utvisning sker. Att få jobba under tiden man väntar på besked om uppehållstillstånd är oerhört viktigt för oss i Centerpartiet. Kommuner som har lediga arbeten och bostäder måste bli bättre på att göra reklam för sin kommun så att människor väljer att flytta dit. Ett bra exempel på detta är Ragunda kommun i Jämtland som i några av Göteborgs förorter informerat om de möjligheter som finns i Ragunda kommun. Det har gjort att några människor valt att bosätta sig i Ragunda där det finns lediga jobb, bostäder och erbjudanden om olika utbildningar. Ragundas modell har spridit sig till flera andra kommuner. Det är positivt, inte minst ur ett integrationsperspektiv. Kommuner, företag och organisationer måste tillåtas att ta ett större ansvar för att få fram arbete och praktikplatser till asylsökande. Som en del i flyktingmottagandet bör regelbundna träffar ordnas där det lokala näringslivet, organisationer och offentliga arbetsgivare informerar de asylsökande om möjligheter till arbete och praktikplatser. Det är viktigt att asylsökande får en meningsfull tid under den period de väntar på besked om uppehållstillstånd, och där skulle ökade möjligheter till arbete, språkskola och praktik, i kombination med värdfamiljer eller värdpersoner, spela en stor roll. Herr talman! Personer som söker asyl ska inte behöva vänta på uppehållstillstånd i flera år. Handläggningstiderna är i dag orimligt långa. Asylsökande som får vänta mer än tolv månader ska därför garanteras uppehållstillstånd. När det gäller barnfamiljer vill vi i Centerpartiet att uppehållstillstånd garanteras efter sex månaders handläggningstid. En sådan ordning ställer höga krav på asylutredningen. Det krävs välutbildad personal på Migrationsverket, kvalificerade och auktoriserade tolkar, god psykologisk expertis och duktiga offentliga biträden samt att det ställs höga krav på länderkunskap hos alla instanser i processen. Det är viktigt med en rättssäker asylutredning som bland annat bygger på en gedigen landinformation där alla fakta kommer fram och där den asylsökande i ett tidigt skede lägger fram alla sina grunder för asylansökan för Migrationsverket. För att uppfylla kraven på en snabbare och mer effektiv handläggning av asylärenden, som riksdagen beslutat om gällande den nya instans- och processordningen, är det mycket viktigt att den asylsökande lägger fram sina grunder för asylansökan för Migrationsverket. Men vi måste vara medvetna om att det i vissa fall rör sig om svårt traumatiserade människor som av olika anledningar inte är kapabla att tala om de övergrepp som de utsatts för. Samtidigt är det inte önskvärt med ett system där man kan överklaga ett beslut hur många gånger som helst. Det är därför viktigt att asylprocessen anpassas efter den asylsökandes behov så att en grundläggande utredning i första instans alltid säkerställs. Det ställer höga krav på både utredare och beslutsfattare. Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 8.

Herr talman! Flyktingfartyg sjönk utanför Kanarieöarna. Det tropiska ovädret Delta krävde på måndagen minst sex dödsoffer utanför Kanarieöarna enligt den spanska nyhetsbyrån EFE. Ett fartyg med 50 flyktingar från Afrika sjönk omkring 40 mil söder om Gran Canaria. Så såg ett TT-meddelande ut i veckan. Vi får rapporter om människor som försöker ta sig till Europa med hjälp av människosmugglare, och de kommer ofta i båtar som inte är sjösäkra. Miljöpartiet anser att om gränserna vore öppnare och det fanns sätt att lagligt komma till Europa skulle människor slippa riskera sina liv. Det kan också handla om bättre villkor för dem som söker asyl och är gifta med svenskar. Vi anser också att Migrationsverkets arbete måste vara så rättssäkert och humant som möjligt. I dag kan människor få vänta i flera år på besked om uppehållstillstånd. Miljöpartiet anser inte att det är rimligt och vill i samband med införandet av den nya instans- och processordningen införa en bortre tidsgräns för handläggningen i asylärenden. Vi anser att en asylsökande ska få besked från första instans inom sex månader, och efter väntan i tolv månader ska man automatiskt få uppehållstillstånd. Viktigt är också att barn som kommer ensamma till Sverige får sina besked så snabbt som möjligt. Migrationsverkets mål är tre månader, men det har man ännu inte klarat fullt ut. När Utlänningsnämnden läggs ned den 1 april nästa år och den nya organisationen med migrationsdomstolar börjar gälla är det viktigt att informationen om de olika länderna, den som Migrationsverket använder sig av vid bedömningen av asyl, blir tillgänglig så att de som söker asyl, de som ska döma och allmänheten vet vad man grundar besluten på. Vi välkomnar att den så kallade landinformationen kommer att vara tillgänglig på Migrationsverkets hemsida på Internet. Vi välkomnar också att det blir ytterligare 10 miljoner till anslaget för offentligt biträde. Det möjliggör en mer rättssäker asylprocess. Den nya tillfälliga lagen från den 15 november om en generösare bedömning för bland annat barnfamiljer som varit här under lång tid och inte kunnat återvända till hemlandet gör att det behövs mera pengar till de kommuner som tar emot de personer som har fått positiva besked. Vi har i betänkandet gett en ökning av medel med 1 miljard till Integrationsverket. Dessa pengar ska användas dels till kommunersättningar, dels till de frivilligorganisationer som jobbar med asylsökande och hjälper till i kommunmottagandet. Det är också viktigt med tillgången och kvaliteten på tolktjänster - det gäller både språktolkar och teckentolkar. Det är viktigt för att garantera rättssäkerheten och för att främja integrationen. Kvaliteten på tolktjänsterna åsidosätts ibland till förmån för lägsta pris vid upphandling. Det finns också brist på kvalificerade tolkar, men vi hoppas att fler nu ska kunna genomgå en utbildning. Vi anser också att tillsynen av tolkförmedlingarna behöver förstärkas Herr talman! Diskriminering, och då speciellt strukturell diskriminering, är ett stort problem i Sverige. Vi vill gärna slå oss för bröstet och tro att vi är väldigt toleranta, men flera rapporter har pekat i annan riktning. Det är fortfarande väldigt svårt för personer med utländska namn att få ett arbete. Det spelar ingen roll om man talar flytande svenska, är född i Sverige eller har hög utbildning. Är du dessutom kvinna, homosexuell eller funktionshindrad och har ett utländskt klingande namn blir du dubbelt bestraffad. Vi menar att arbetslivet måste spegla befolkningens sammansättning, och människor från alla världens hörn behövs för bra kommunikation, kontakter och erfarenheter exempelvis inom vård och handel. Diskrimineringen i samhället kostar många miljoner varje år förutom det slöseri det är att inte använda den kompetens vi sammanlagt har här i Sverige. Ny lagstiftning och ökad kännedom om att diskrimineringen är så utbredd har visat på ökade krav på Diskrimineringsombudsmannen. Man behöver därför få bättre möjligheter att snabbt utreda anmälningar och driva mål i domstolar. Därför har vi i samarbetspartierna tillfört Diskrimineringsombudsmannen 3,5 miljoner per år och ytterligare 3 miljoner för 2006. Häromdagen kunde vi läsa om ett mord på en 20-årig man i södra Sverige. Man misstänker att det kan röra sig om ett så kallat hedersrelaterat våld. De flesta utsatta är flickor, och de behöver skyddas. I betänkandet finns avsatt ytterligare pengar under 2006 till skyddat boende, jourverksamhet och förebyggande arbete. Det är länsstyrelserna som ansvarar för de projektpengar som finns att söka för det förebyggande arbetet, och det är främst just det förebyggande arbetet som kommande pengar ska gå till. Jag hade tillfälle att få träffa några representanter från olika länsstyrelser häromdagen och fick ta del av många intressanta projekt som pågår i landet. I morse kunde vi på P1-morgon höra om hur gömda flyktingar riskerar att inte söka akut sjukvård på grund av risken att bli anmälda. Sverige är ett av de mer restriktiva länderna inom EU när det gäller tillgången till sjukvård för gömda flyktingar, enligt Läkare Utan Gränser. I länder som Spanien, Frankrike och Italien får den här gruppen akut sjukvård gratis. Jag måste säga att jag beundrar alla de sjukvårdskunniga som arbetar och ställer upp frivilligt och mänskligt för utsatta människor, exempelvis Rosengrenska stiftelsen, Läkare Utan Gränser och Ersta Sjukhus. Samtidigt skäms jag över hur Sverige behandlar de här utsatta människorna. Till sist, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 9 under punkt 10 och reservation 4 under punkt 7. Och jag vill påpeka att vi har ett särskilt yttrande om vår inställning till det så kallade nollställningsbeslutet, som vi anser ska stå kvar.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. När det är gjort vill jag göra en allmän betraktelse av politiken. Sedan jag började engagera mig politiskt för ca 20 år sedan har jag nämligen reviderat några av de föreställningar jag hade tidigare om politiskt beslutsfattande. Jag har lärt mig att acceptera att politik måste få ta tid samtidigt som jag har blivit glatt överraskad de gånger när processen fram till beslut har varit mindre långdragen än vad man hade kunnat vänta sig. Det senare präglar min känsla när jag står här i dag. Sedan förra året när kammaren debatterade dessa frågor har det hunnit hända väldigt mycket på migrationsområdet. Hit hör att vi den 14 september beslutade att Utlänningsnämnden ska läggas ned och ersättas av migrationsdomstolar den 31 mars nästa år. Vi får också en utlänningslag där gränserna mellan de olika grunderna för uppehållstillstånd blir tydligare och skyddsgrunderna får en starkare roll. Barns egna asylskäl ska utredas och bedömas individuellt. Även för barn är det skyddsbehovet som är i fokus. Vi har stärkt skyddet för ensamkommande barn. Den 1 juli 2005 utvidgades den gode mannens möjlighet att ta till vara ensamkommande barns intressen, inte bara för det materiella utan också i förhållande till myndigheterna. Dessa med flera förändringar utgör sammantaget en viktig milstolpe i svensk flyktingpolitiks historia. Vi får en öppnare asylprocess som kommer att leda till att tilltron till de beslut som fattas ökar. Flyktingpolitiken blir tydligare. För mig som socialdemokrat känns det därför bra att kunna säga att vi fortsätter att följa vår övertygelse om rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens rättigheter i flyktingpolitiken. Herr talman! Turerna har varit många och debatten livaktig, men nu är dessa beslut fattade. Det var ett enigt socialförsäkringsutskott som godkände regeringens förslag till ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden. Men eniga var vi inte i alla avseenden. En utskottsmajoritet sade nej till den fempartimotion där man yrkade på att en allmän amnesti skulle utfärdas. Vår utgångspunkt är och har hela tiden varit att den individuella prövningen måste vara grunden i vår flyktingpolitik. Därför sade också vi socialdemokrater nej till kravet på en allmän amnesti. Helt grundläggande för en rättssäker prövning är nämligen att lika fall ska behandlas lika. I stället har vi tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet beslutat om en tillfällig lag som ska gälla fram till den 31 mars nästa år. Den nya lagen innebär att människor som varit kvar länge i Sverige efter ett avvisningsbeslut får rätt till en ny prövning. Varje ärende prövas utifrån sina speciella omständigheter. Vi har sagt att särskild hänsyn ska tas till barn och barnfamiljer som varit länge i Sverige. Även människor som av andra skäl inte kunnat återvända kommer att få en ny prövning. Innehållet i beslutet har även fått bred acceptans hos riksdagens andra partier. Nu gäller det att ta gemensamt ansvar för de beslut som fattas. Det är ett ansvar som sträcker sig utanför Riksdagshusets byggnad. Det är ett ansvar som också måste bäras av kommunerna, inte bara vissa kommuner utan alla. Utskottet konstaterar också att den tillfälliga ordningen med vidgade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd ställer ökade krav på Integrationsverket att träffa avtal med kommuner om mottagande av flyktingar. Man brukar ibland säga att man ska börja gräva där man står. Det handlar det här om. Om vi vill, vilket vi gör, att andra länder ska vara solidariska och ta sitt ansvar för flyktingpolitiken måste vi också inom Sverige tillsammans bära upp de beslut som fattas av Sveriges riksdag. Jag vill därför även rikta en uppmaning till dem som stod bakom påskuppropet och kravet på en allmän amnesti att nu vara med i det fortsatta arbetet. Vi har erfarenhet av frivilligorganisationer gör en betydande insats i mottagandeprocessen. Herr talman! De borgerliga reservationerna tar upp handläggningstiderna. Vi vet alla att det under en längre tid varit svårigheter att fastställa asylsökandes identitet. En positiv utveckling är att handläggningstiderna redan har minskat. Fortfarande är det svårt att verkställa beslut om avvisning och utvisning. Därför är det viktigt att utveckla samarbetet mellan Migrationsverket och polisen. Migrationsverket har också fått ökade resurser för att minska handläggningstiderna. Därutöver har asylprocessen förändrats genom att ge juridiskt ombud förutsättningar för tidigt inträde i handläggningen. Alla dessa åtgärder bidrar till ökad rättssäkerhet i asylprocessen. Herr talman! Jag är glad att det var en bred uppslutning i utskottet bakom beslutet att öka flyktingkvoten. En viktig del av migrationspolitiken är att vi har en god beredskap att ta emot flyktingar för vidare bosättning i vårt land. Att vi i Sverige är beredda att ta emot människor som UNHCR pekar ut som flyktinggrupper i behov av skydd är också en signal vi skickar till andra länder i Europa. Vi tar vårt ansvar. Låt oss också göra det tillsammans. Det handlar om att kunna hjälpa extremt utsatta människor och att lösa situationen för flyktingar som exempelvis befunnit sig i läger i fattiga länder i åratal. Med den ökade flyktingkvoten ger vi regeringen möjlighet att genom ett särskilt beslut använda de ekonomiska ramar man har på ett flexiblare sätt. Sammanfattningsvis handlar det totala anslaget för hela utgiftsområdet om drygt 8 miljarder kronor. Det innebär också ett ansvarstagande. Sverige tar ett stort ansvar i flyktingpolitiken. För att klara det måste alla aktörer ta sitt ansvar. Herr talman! Det är viktigt att kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det gäller naturligtvis alla områden. Men i det här fallet tänker jag på när kravallerna i Paris jämfördes med händelserna i Ronna i min hemkommun. Bilden som målats upp i medierna är långt ifrån den vardag som den stora merparten av Södertäljeborna lever i. I Ronna handlar det om att några kriminella bär ansvar för händelserna. Brott ska inte accepteras, och förstås inte heller i det här fallet. Men att anklaga en hel grupp av människor leder inte bara tankarna fel. Det leder också medierna och politiken i fel riktning. Att göra som Folkpartiet gjorde i och med sitt populistiska utspel är att verkligen förenkla och börja i fel ände. Att tro att fler poliser skulle lösa alla problem leder bara till att öka spänningarna i samhället. Det spär på föraktet och riskerar att spela de främlingsfientliga krafterna rakt i händerna. Ingen tjänar på det. Poliser kommer alltid att behövas i alla samhällen. Men vi måste också arbeta med orsakerna till brotten och angripa dessa orsaker. Herr talman! Vi måste också se mångfalden som den tillgång den är. Låt oss vända på fokus och i stället börja reflektera över de goda exemplen. I mitt Södertälje ser jag en mångfald som berikar och tillför något. Assyriska är inte längre ett invandrarlag som bara en viss grupp identifierar sig med. Assyriska har blivit ett fotbollslag som många fler i Södertälje vill heja på och känner samhörighet med. På samma sätt är Fredrik Ljungberg, Henke Larsson och Zlatan Ibrahimovic fotbollshjältar och ambassadörer för Sverige alldeles oavsett deras härkomst eller stavning på efternamnet. Tänk om det hade varit så enkelt att det räckte med mångfald i fotbollen för att klara integrationen. Det gör det inte. En meningsfull fritid och goda förebilder är absolut inte att underskatta. Tvärtom är det en viktig del för att känna gemenskap och samhörighet i det land man bor i. Men det är inte allt. En lyckad integrationspolitik måste börja och sluta med jobben. Det handlar om att ge alla rätten till arbete. Så länge det finns arbetslöshet finns det också utanförskap, segregation och ohälsa. Så länge människor diskrimineras kan vi inte vara nöjda. Kampen mot diskriminering går därför vidare. Regeringen vill förstärka arbetet med lokal verksamhet med 3 miljoner kronor per år. Det betyder att Integrationsverket kan fördela totalt 14 miljoner kronor till lokal verksamhet mot diskriminering. Det är välkomna pengar. Herr talman! De borgerliga partierna anser att Integrationsverket bör avvecklas. Jag ställer gärna upp på att föra en diskussion om våra verk och myndigheters existensberättigande. Men låt oss i så fall vara konstruktiva. Vad vill ni ersätta det med? Vem tar över ansvaret för att samla in kunskap och driva opinion på det många gånger framgångsrika sätt som verket har kunnat göra? Vem ska förhandla med kommunerna om flyktingmottagandet? Jag vill också påminna om att en parlamentarisk kommitté tillsattes den 1 september 2005 just för att se över hur genomförandet av integrationspolitiken kan bli tydligare på både nationell och regional nivå och även för att analysera verkets roll och uppgift. Bland andra reservationer återfinns att Moderaterna kraftigt vill minska på anslaget till integrationsåtgärder. Det visar återigen vilken kortsiktig syn det största borgerliga partiet i Sverige har på politik. Förebyggande arbete ska på det här området liksom på andra politikområden inte finnas. Det är moderat politik i ett nötskal. På den punkten har de inte ändrat sig alls, alldeles oavsett hur många ansiktslyftningar en del tycker att Moderaterna genomgått de senaste två åren. Låt var och en sköta sitt. Samhället bryr sig inom om någon råkar ut för ohälsa. Samhället ska inte bidra till att verka för integration och ökad mångfald. Det får var och en helt ta ansvar för själv. Det är vad Moderaterna säger. Den synen på människan och politiken kan jag som socialdemokrat aldrig ställa upp på. För mig handlar politik om att verka för mer solidaritet i samhället, inte mera egoism. Trygga människor vågar. Alla människor behöver stöd någon gång i livet för att komma vidare.

Herr talman! Yilmaz Kerimo och jag är överens om en hel del saker. Socialdemokraterna är också numera för en ny instans- och processordning. Man välkomnar numera den nya flyktinglag vi har lyckats få fram. På många andra punkter kan vi också se en samsyn. Det är välkommet. Jag noterade at Yilmaz Kerimo nu talade om allas rätt till arbete. Den socialdemokratiska partikongressen som ägde rum för inte så länge sedan gjorde också full sysselsättning till det övergripande målet enligt partiet för den ekonomiska politiken. Det är en integrationsfråga av rang att människor får rätten till arbete. Är Yilmaz Kerimo beredd att resonera en del om det förslag som Vänsterpartiet har lyft fram om 200 000 jobb i offentlig sektor? Tycker Yilmaz Kerimo att det är ett bra krav? Självfallet behövs det jobb också inom den privata sektorn. Det ska inte finnas några missförstånd där. Men kan inte det vara ett sätt att ta åtminstone något steg i riktning mot det som den socialdemokratiska partikongressen liksom Vänsterpartiet under lång tid har krävt, nämligen att full sysselsättning ska vara rådande? Min andra fråga gäller flyktingkvoten. Vi är oroliga från Vänsterpartiets sida för att det pågår ett uppbyggande av fästningsmurar runt Europa. Det finns planer på att etablera medvetet upprättade flyktingläger utanför EU:s yttre gräns där man ska göra den första asylprövningen. Därifrån ska UNHCR och de medlemsstater som finns inom EU sedan kunna handplocka de flyktingar man tycker har de bästa skälen. Vi är inte motståndare till att man har kvotflyktingssystem. Inte heller där har vi några motsättningar. Men finns det risker med att man gör på det sättet? Man låter fler människor tas ut på flyktingkvoten. Samtidigt begränsar man möjligheterna för den som söker sig till EU:s medlemsstater, inklusive Sverige, att kunna åtnjuta rätten till asyl.

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan som Kalle Larsson tar upp om kvotflyktingarna. Jag blev förvånad att Vänsterpartiet är så tveksamt till att öka antalet kvotflyktingar. Det handlar om solidaritet. Vi skickar en signal till andra länder i Europa att också ta sitt ansvar genom att öka antalet flyktingar man tar emot enligt FN:s och UNHCR:s kvot. Vi har tagit vårt ansvar genom att vara solidariska, men det finns andra länder som inte har gjort det. Med detta visar vi andra länder att de ska ta sitt ansvar genom att vara solidariska. FN och UNHCR berömmer Sverige för de insatser som vi har gjort inom detta område. Vad gäller den andra frågan, arbete och flyktingar, säger jag som jag sade i mitt anförande, arbete är en av grundpelarna för att integrationen ska lyckas. Vi har satsat mycket och vi kommer att göra ännu mer för att alla ska ha rätt till arbete.

Herr talman! Jag har respekt för att man inte alltid är förberedd på de frågor som kommer. Då kan man behöva fundera lite för att veta svaret. Men nu har Yilmaz Kerimo en andra chans att säga något om det jag faktiskt frågade om, om full sysselsättning innebär att man behöver anställa människor så att de får arbete. Det kan vi säkerligen vara överens om. Är Yilmaz Kerimo positivt eller negativt inställd till de krav som Vänsterpartiet reser om 200 000 nya jobb i offentlig sektor, återigen plus de arbeten som måste skapas i den privata sektorn? Är det ett bra förslag eller är det ett dåligt förslag? Är det rätt riktning eller är det fel riktning? Här har Yilmaz Kerimo möjlighet att agera för vad den egna partikongressen har sagt, nämligen att full sysselsättning ska vara målet för den ekonomiska politiken. Till den andra frågan. Yilmaz Kerimo är förvånad över att Vänsterpartiet inte vill utöka flyktingkvoten. Jag hade också varit förvånad om det varit på det viset. Men det är inte det Vänsterpartiet säger. Vänsterpartiet välkomnar att man avsätter medel för ett utökande av flyktingkvoten. Men det utskottet i dag föreslår att vi ska besluta är inte att man ger mer pengar för att utöka flyktingkvoten. Hade det varit det hade vi inte haft någon vänsterpartistisk reservation. Det som står är ju att det finns skäl att öka möjligheten till "vidarebosättning i Sverige genom en annan fördelning av tillgängliga resurser för migrationspolitiken". Inom ramarna föreslås nu att man använder en del av de pengar som går till den vanliga asylprövningen, antar jag, för att i stället öka kvotflyktingmottagandet. Det är klart att larmklockan går i ett läge där det föreslås att man inom ramen för det befintliga ekonomiska utrymmet ska använda pengarna annorlunda. Därför lyder min fråga till Yilmaz Kerimo förstås: Vad är det pengarna ska tas ifrån? Vem är det som inte ska få rätten till asylprövning för att kvotflyktingmottagandet ska öka? Det är där motsättningen finns. Det är där du är svaret skyldig.

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan igen. Jag är fortfarande förvånad över Vänsterpartiets agerande vad gäller kvotflyktingarna. Det finns många människor, svaga människor, som sitter i olika läger i de fattigaste länderna och inte har resurser att ta sig till andra länder för att fly från tortyr och allt annat elände. Det är dessa vi bör hjälpa till med. Där är flexibiliteten jätteviktig. Vissa år kan det bli fler beroende på hur läget är i omvärlden. Vissa år kan det bli ett mycket lägre antal. Därför är det bra att vi har ett flexibelt system, att man kan öka ibland, vid behov, eller också kan det vara så att man inte behöver ta emot fler flyktingar. Då gör vi inte det. Men att fatta flexibla beslut är jätteviktigt. När det gäller den andra frågan, om full sysselsättning, har vi sagt att vi ska ha full sysselsättning. Det är inget mer jag vill kommentera när det gäller den frågan. Vi har kämpat för full sysselsättning och det kommer vi att kämpa för igen.

Herr talman! Först och främst hävdar Yilmaz Kerimo att Moderaterna skulle stå för en kortsiktig politik när vi avvisar de resursfördelningsmodeller som ni framför i betänkandet. För det första är det viktigt att slå fast att vi har en helt alternativ ekonomisk politik. Den är redovisad på s. 48 i det här betänkandet. Det går bra för Yilmaz Kerimo att sätta sig ned och läsa igenom vad vi tycker och tänker. För det andra tycker jag att det är viktigt att de som lyssnar på debatten får klart för sig att Yilmaz Kerimo och hans parti har styrt det här landet i elva års tid. Vi tror inte, efter all den massiva kritik som har framförts mot storstadssatsningen och liknande projekt, satsningar som hela tiden har varit av kortsiktig karaktär, att det är särskilt rimligt att fortsätta på den inslagna vägen. Precis som vi har underkänt den politiken har vi också underkänt den asylpolitik som regeringen hittills har fört och naturligtvis varit aktiva i arbetet med att driva fram den nya instans- och processordning som Yilmaz Kerimo pratar om. Men jag har också en fråga, eftersom Yilmaz Kerimo själv nämnde Ronna: Instämmer du i bedömningen som jag och Moderaterna vid upprepade tillfällen har framfört här i kammaren att det faktiskt inte är utan betydelse att människor känner igen sig i den poliskår som vi har, att det är viktigt att satsa på insatser för att öka identifikationen och legitimiteten? Om du gör det har vi ytterligare ett exempel på det som jag nämnde i mitt huvudanförande, nämligen att det finns skarpa konflikter mellan det ni säger i den här typen av betänkanden som handlar om integrationspolitik och hur ni sedan agerar i till exempel justitieutskottet eller andra utskott här i riksdagen. Det finns uppenbara svagheter i den socialdemokratiska integrationspolitiken och den största är att den inte präglas av någon helhet.

Herr talman! När jag lyssnade på Tobias Billströms anförande blev jag mycket förvånad över att han inte nämnde något om flyktingar och inte heller om integration. Han bara pratar om arbetskraftsinvandring. Man ska bara hämta dem som har möjlighet att arbeta. Men hur ska man integrera dem som söker asyl? Hur ska man hjälpa dem i vårt samhälle? Det sade han inte ett enda ord om. Allt det ni skyller för att vara så kallade riktiga arbeten gör att jag undrar: Vad är riktiga arbeten för er, Tobias? Är det praktik, eller hur ska ni hjälpa dessa människor att komma in i samhället?

Herr talman! Det verkar nog som om Yilmaz Kerimo ägnade sig åt någonting annat när jag var uppe i talarstolen och pratade, för jag ägnade inte mindre än 75 % noga räknat av antalet sidor i mitt manus åt att just prata om integrationspolitiken och hur man ska få in människor i samhället. Däremot ägnade jag 30 sekunder på slutet åt att prata om arbetskraftsinvandring. Det var ungefär proportionerna Jag har fortfarande inte fått något svar, Yilmaz Kerimo. Är det inte så att underkännandet av storstadssatsningen ligger bakom den kritik som har riktats mot det här sättet att hantera integrationspolitiken, att det faktiskt är så att de kortsiktiga projektlösningarna har präglat det som ni har sysslat med i elva års tid? Är det inte så, Yilmaz Kerimo, när vi tittar ut över det här landet, att Stockholm, Göteborg och Malmö har fått betala ett mycket högt pris för era tillkortakommanden på det här området? Slutligen fick jag inte heller något svar på frågan om poliskåren. Är det inte så att det finns en viss poäng, milt uttryckt, med att försöka skapa en högre legitimitet för landets poliskår genom att öka bredden i rekryteringen? Det är någonting som vi har varit pådrivande för i justitieutskottet?

Herr talman! Vad gäller storstadssatsningen har avsikten varit att man ska börja med olika projekt i vissa utsatta områden. Därefter ska kommunerna permanenta dessa aktiviteter i sina respektive budgetar. Så var tanken. Så har man jobbat med projekten i några år. Nu har kommunerna antingen tagit in detta som permanent aktivitet i sina budgetar eller också har de inte gjort det. Det var avsikten. De flesta har lyckats mycket väl. Genom dessa pengar har man öppnat olika dörrar. Det ska självklart finnas poliser när det behövs. Men det viktiga är inte, som jag sade i mitt anförande, att ha en polisstat. Viktigast är att förebygga brott och bekämpa orsakerna till brott. Det ska inte bara finnas massor av poliser att skicka. Jag var i New York för två år sedan med mitt förra utskott. New York är ungefär lika stort som Sverige befolkningsmässigt. Men antalet poliser var dubbelt så högt. Här har vi 16 000 poliser, i New York var det 35 000 poliser. Men antalet brott var ändå inte färre där. Detta visar att de förebyggande insatserna och en hel välfärdspolitik är avgörande på detta område.

Herr talman! Som liberal tror jag på att människor i största möjliga mån kan klara sig själva. Men det är många som inte kan det, och de ska naturligtvis ha stöttning. Det gäller också inom integrationsområdet. Där har Folkpartiet förslag på många arenor. Om Yilmaz Kerimo hade läst vår reservation, nr 2, skulle han ha sett att vi vill satsa på till exempel lokala föreningar. Alla våra förslag finns inte med i det här betänkandet utan de finns på många andra håll. Vi vill bland annat satsa på skolor i utsatta områden. Som vi alla har sagt tidigare i dag är det självklart viktigt med ett arbete. Jag kan inte se någon motsats till att människor ska känna sig trygga där de bor. Nyss sade Yilmaz Kerimo att han vill förebygga brott. Jag kan inte se någon motsättning till vårt förslag om att vi vill ha fler närpoliser i utsatta områden. Finns det någon motsättning?

Herr talman! För att lyckas med integrationsarbetet måste de som söker asyl mottas på ett värdigt sätt. Alla kommuner måste ställa upp och teckna avtal med Integrationsverket för att ta emot dem och hjälpa dem att komma i gång. Jag har ett papper i min hand från Regeringskansliet där vi kan se att de socialdemokratiskt styrda kommunerna förra året tog emot 1 154 flyktingar. De borgerligt styrda kommunerna, där även Folkpartiet ingår, tog emot 176 personer. Hur ska vi lyckas med integrationen om kommunerna inte är med och hjälper till att göra sitt bästa så att dessa människor kommer i gång på ett bra sätt? Poliser ska finnas när ett brott har begåtts. Men innan dess måste vi göra mycket mer för att förhindra brotten, det vill säga förebyggande insatser. Där kommer vår välfärdspolitik in, det vill säga att hjälpa människor i tidig ålder, redan i dagisåldern, så att de blir trygga och begår färre brott. De förebyggande insatserna ingår i välfärdspolitiken.

Herr talman! Som liberal tror jag på att människor i största möjliga mån kan klara sig själva. Men det är många som inte kan det, och de ska naturligtvis ha stöttning. Det gäller också inom integrationsområdet. Där har Folkpartiet förslag på många arenor. Om Yilmaz Kerimo hade läst vår reservation, nr 2, skulle han ha sett att vi vill satsa på till exempel lokala föreningar. Alla våra förslag finns inte med i det här betänkandet utan de finns på många andra håll. Vi vill bland annat satsa på skolor i utsatta områden. Som vi alla har sagt tidigare i dag är det självklart viktigt med ett arbete. Jag kan inte se någon motsats till att människor ska känna sig trygga där de bor. Nyss sade Yilmaz Kerimo att han vill förebygga brott. Jag kan inte se någon motsättning till vårt förslag om att vi vill ha fler närpoliser i utsatta områden. Finns det någon motsättning?

Herr talman! Jag har inte direkta siffror, men jag vet att min egen hemkommun Borås tar emot många flyktingar och har gjort det i alla år. Kommunen är borgerligt styrd, och en folkpartist har hand om de frågorna. Vi gör vad vi kan. Jag fick inte riktigt svar på om det var någon motsättning mellan närpoliser och det som Yilmaz Kerimo sade förut. Jag håller med om att det är viktigt att förebygga redan från det barnen är små. Där kan jag inte säga emot. Det är kanske så att vår välfärdspolitik ser lite olika ut, men det skulle ta alldeles för lång tid att diskutera det i kammaren nu. Men det är viktigt att satsa redan från det barnen är små i skolan, när de sedan blir ungdomar på fritidsgårdar och lokalt i föreningslivet. Det håller jag med om.

Herr talman! Vi är överens om de förebyggande insatserna i en tidig ålder. Jag kan nämna några siffror till så att det står klart för den borgerliga alliansen. Låt mig ge några exempel på hur viktig integrationen är. En kommun som Botkyrka tog år 2004 emot 84 personer medan Danderyd tog emot 1 person. Södertälje tog emot 98 medan borgerliga Nykvarn tog emot 0. Huddinge tog emot 67 medan Vaxholm tog emot bara 1. Detta visar solidariteten att hjälpa de människor som kommer hit. Beslut fattas i riksdagen, och våra partier i kommunerna måste göra sitt bästa att hjälpa dessa människor att integreras på ett bra sätt.

Herr talman! Yilmaz Kerimo gjorde en översikt över alla de reformer på asylpolitikens område som nyligen har genomförts eller håller på att genomföras. Det var en ganska lång lista. Det handlar om att Utlänningsnämndens arbete nu ersätts av domstolsprövning. Vi får en ny utlänningslag. Vi utvidgar flyktingbegreppet, och vi stärker skyddet för såväl barn i familj som barn som kommer ensamma till Sverige. Vi får också en tydligare asylprocess. Vi får en asylprocess som har ett slut. Möjligheten att lämna in hur många nya ansökningar som helst tas bort. Den utveckling vi har sett de senaste åren där människor har blivit kvar i Sverige under lång tid efter ett avslagsbeslut har varit väldigt destruktiv, framför allt för enskilda individer men också för samhället. Den har invaggat människor i falska förhoppningar om att de så småningom kanske får stanna. Det har lett till att många, inte minst barn, har farit illa i asylprocessen. En konsekvens av den politiken är att vi nu har infört en tillfällig lag som trädde i kraft för ganska exakt två veckor sedan. Människor som har blivit kvar i systemet under lång tid får nu en ny prövning av om det finns hinder för att återvända. Vi vill inte ha ett samhälle där människor lever både i samhället och samtidigt utanför samhället. Vi har också sagt att vi ska ta särskild hänsyn till barn och barnfamiljer i den prövningen. Med dagens betänkande fortsätter arbetet med att förbättra asylprocessen och asylmottagandet i Sverige. I den här budgeten finns det nu tillräckliga resurser för att den nya ordning som träder i kraft den 31 mars nu kan få en bra start. Det handlar om pengar både till den nya domstolsorganisationen men också till Migrationsverket för att förbättra utredningarna och så att Migrationsverket kan axla den nya roll man får i asylprocessen. Utöver det har vi också avsatt resurser för att förbättra mottagandet av asylsökande i Sverige. Jag ska nämna några. Asylsökande barn har, som alla vet, samma rätt till skolgång som barn bosatta i Sverige. Men när man får ett avslagsbeslut upphör den rättigheten som det ser ut i dag. Det ska ändras så att barn som har sökt asyl och fått avslag ska få rätt att gå kvar i skolan fram till den dag man lämnar Sverige och återvänder till sitt hemland. Vi avsätter nu 50 miljoner kronor per år för ersättning till kommunerna, som alltså ska ge en plats i skolan för de barnen. Vi tillsätter också en utredning som ska se över om lagar eller förordningar behöver förändras. Vi ökar också stödet till kommunerna för förebyggande stödinsatser till asylsökande familjer med barn och barn som kommer ensamma till Sverige. Kommunerna kommer att ta över boendet för barn som kommer ensamma till Sverige och söker asyl. Det avsätts därför 5 miljoner kronor till kommunerna för att förbättra kvaliteten i boendet. Vi höjer anslaget till hälso- och sjukvården med 75 miljoner kronor. För att höja kvaliteten i mottagningsverksamheten generellt höjs Migrationsverkets anslag med 43 miljoner kronor under 2006. Herr talman! Flyktingpolitiken är ju inte en gång för alla given. Det är ett område, som Sven Brus sade, som diskuteras mycket. Det är ett område som måste diskuteras, utvecklas och ständigt förändras. Vi har genomfört stora reformer, och jag tror att vi kommer att genomföra större och mindre reformer i framtiden. Det är också viktigt att se att migrationspolitik inte bara är flyktingpolitik. Migrationspolitik handlar också om människor som vill förenas med sina nära och kära i Sverige. Det handlar om människor som vill komma hit och bilda familj. Vi måste ägna mer tid och mer kraft åt att förbättra processen också för dem. Regeringen avser i morgon att fatta beslut om en lagrådsremiss som förenklar reglerna för familjer som vill återförenas och för dem som avser att bilda familj. För det första vill vi ta bort seriositetsprövningen för make, maka och sambo som vill återförenas här. Är man gift så är man och är man sambo så är man, så att säga, och då bör man ha en rätt att få återförenas med sin make eller maka som bor i Sverige. Däremot ska seriositetsprövningen fortfarande behållas för dem som avser att bilda familj i Sverige. För det andra kommer vi att förenkla handläggningen när det gäller nya förhållanden. Det är en förändring som är ganska teknisk men som kommer att få väldigt stor betydelse för väldigt många människor. I dag är det så att om en person träffar en person i ett annat land som vill flytta hit och gifta sig eller flytta ihop så bör det alltid göras muntliga utredningar, både av den person som finns i Sverige och av den person som finns i det andra landet. Detta har lett till orimligt långa handläggningstider. Det finns exempel på människor som har fått vänta i ett år, kanske till och med ett och ett halvt år, på att dessa ärenden ska avgöras. Vad vi nu gör är att vi säger att myndigheten själv får avgöra i vilka fall man ska ha muntlig handläggning. Det betyder att väldigt många fall kommer att kunna avgöras mycket snabbare än vad som sker i dag. En annan förändring som också kommer att föreslås handlar om att vi behöver ett bättre beslutsunderlag när någon som har fått ett uppehållstillstånd i Sverige sedan vill ta hit sin familj. Detta vill vi åstadkomma genom att Migrationsverket får en möjlighet att erbjuda DNA-test vid familjeåterförening. I vissa länder är det väldigt svårt att fastställa släktskap. Man kan ha en dålig folkbokföring, ID-handlingarna kanske inte är tillförlitliga, det finns kanske inga födelseattester och så vidare. Då får man ett väldigt dåligt beslutsunderlag. För att inte familjeåterförening ska bli omöjlig i dessa fall har det de facto blivit så att man har sänkt beviskraven. Det vi nu ser, som ett resultat av detta, är att det inte är helt ovanligt att barn kommer till Sverige som kanske inte är barn till dem som uppger sig vara föräldrar. Detta har naturligtvis lett till oerhörda svårigheter för dessa barn, som ibland far väldigt illa. Socialtjänsten måste omhänderta barn därför att barnen har blivit övergivna. Det har också hänt att föräldrarna, som alltså inte är barnens föräldrar, har skickat barnen tillbaka till hemlandet trots att det kanske är barn som vuxit upp här och som är svenska medborgare. Det är naturligtvis barn som också far väldigt illa. I den här situationen finns det egentligen två vägar att gå för att förhindra att barn hamnar i de här svåra situationerna. Den ena är naturligtvis att höja beviskraven, vilket kan leda till att människor kanske inte kan återförenas. Den andra vägen är att kunna erbjuda DNA-test som gör det möjligt att visa att de barn som man uppger är ens egna barn faktiskt är det. Självklart ska DNA-test inte användas rutinmässigt, utan i första hand är det naturligtvis all annan utredning som ska ligga till grund för besluten. Men i de fall där man inte får fram tillförlitliga handlingar, och där man kanske står i begrepp att avslå en ansökan av det skälet, bör DNA-test på statens bekostnad kunna erbjudas. Herr talman! Nu är min talartid nästan slut. Jag vill bara säga att jag tror att det är viktigt att fortsätta att diskutera förbättringar av flyktingpolitiken. Men jag tror också, som sagt, att vi även måste diskutera de andra typerna av processer, besök och bosättning. Jag tror också att vi måste diskutera migrationspolitiken i hela dess bredd. Vi har i dag en situation där rörligheten i världen ökar oerhört mycket. 200 miljoner människor lever i ett annat land än där de föddes, och det är dubbelt så många som för 25 år sedan. Det handlar om människor som rör sig av olika skäl. Vi måste på ett eller annat sätt hitta flexibla system - i Sverige och i EU men också globalt - för att få migrationsordningar som fungerar bra för enskilda individer men också för samhället.

Herr talman! Migrationsminister Barbro Holmberg pratade väldigt vackert om att det är fruktansvärt när barn far illa, och det kan jag verkligen hålla med om. Men det som kanske känns allra värst är att vi även i vårt land behandlar människor så att barn far illa. Då tänker jag kanske framför allt på de gömda flyktingbarnen. När nu en ny lag antogs här i riksdagen för några veckor sedan om att de skulle få en ny prövning såg de ett ljus i tunneln: Nu skulle de kanske få stanna, de som hade väntat här länge och levt gömda under lång tid. Vad ser vi då när nu ett antal familjer har prövats? Jo, att alldeles för många av dem som var övertygade om att de skäl de angav och de vistelser de haft i vårt land skulle ge dem möjlighet att få stanna och bygga upp ett nytt liv här trots detta blir utvisade. Då frågar jag: Finns det ingen möjlighet att ta större hänsyn till barn i den här asylprocessen i vårt land och visa att vi verkligen menar någonting när vi pratar om en generös och human flyktingpolitik? Om vi vill vara stolta över vår politik måste vi ta större hänsyn till barnen. Vad kommer migrationsministern att göra för att man ska ta större hänsyn till barns skäl i den här processen när nu den nya prövningen sker?

Herr talman! Vi har ju nu infört en lagstiftning, som trädde i kraft för två veckor sedan, som framför allt riktar sig till just barn och barnfamiljer som har varit här under väldigt lång tid och som inte kan återvända. Det vi har sagt är att man ska ta väldigt stor hänsyn till barnets situation - barnets hälsosituation, barnets sociala situation, hur länge barnet har varit här och hur barnets anknytning till Sverige ser ut. Det är så lagstiftningen ser ut. Nu har Migrationsverket tagit ett antal vägledande beslut där man sagt att det är viktigt att de här familjerna också kan bekräfta sin identitet. Även där måste man ställa kravet på barn och barnfamiljer att de medverkar till att fastställa sin identitet. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi ställer de kraven. Jag skulle egentligen vilja fråga Birgitta Carlsson: Vad är det vi ska göra för att förmå människor att medverka till att fastställa sin identitet? Jag tror att det är viktigt att människor kan ställa krav på svenska myndigheter. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi nu ser till att lösa dessa barns situation. Men vi måste också kunna ställa krav på människor att medverka till att fastställa sin identitet. Det tror jag är viktigt. Migrationsverket har också i ett fall - jag har bara läst det väldigt ytligt - sagt att den här familjen får ett tillfälligt uppehållstillstånd tills man hjälper till att se till att vi får en fastställd identitet.

Herr talman! Just denna möjlighet att få ett tillfälligt uppehållstillstånd om man inte kan få fram sina handlingar på en gång är bra. Vi är ju väl medvetna om att många som har flytt sina länder inte hade en chans i världen att få fram handlingar som vi godtar här i Sverige. Flera har också berättat att vi ställer mycket högre krav än andra länder på att handlingar ska ha en viss utformning för att vi ska godkänna dem. Sedan kan jag inte låta bli att ta upp en fråga till. Förra gången Barbro Holmberg var med i en debatt här lyfte jag upp frågan, efter att ha sett ett program i tv, om hur man behandlade en familj med ett apatiskt barn som hade skickats hem härifrån och som nu alltså fanns utomlands. Då sade migrationsministern att det skulle vi inte bry oss om. Hon trodde inte på det när man visade detta. Nu har det kommit rykten om att familjer manipulerar sina barn så att de uppträder apatiskt, att detta skulle vara en påverkan av föräldrarna. På ett sådant rykte tror migrationsministern direkt. Det är märkligt, tycker jag. Många barnläkare har ju uttalat att det inte är möjligt att frammana ett apatiskt tillstånd. Och om det skulle vara möjligt att göra det, varför blir de då inte friska? När vi var nere på Balkan med utskottet träffade vi företrädare som kände till flera fall av familjer med apatiska barn som hade utvisats härifrån. De hade inte alls tillfrisknat när de kom dit ned. Om de hade varit manipulerade av föräldrarna, varför blir de då inte friska när de kommer tillbaka till sitt hemland?

Herr talman! Jag förstår uppriktigt sagt inte vad Birgitta Carlsson pratar om. Jag följer inte med all ryktesspridning på samma sätt som Birgitta Carlsson lär göra, men om det handlar om de anmälningar som nu har gjorts så har Migrationsverket varit oroligt för ett antal barn, för att barnen far illa. Då gör man ett antal anmälningar till socialtjänsten och till polisen. Därmed uppfyller Migrationsverket sin anmälningsplikt. Det är så i Sverige i dag att offentligt anställd personal har en skyldighet att göra en anmälan om man är orolig för att ett barn far illa. Det är oerhört viktigt att den anmälningsplikten också används. Man får inte se mellan fingrarna när barn far illa, oavsett om det är barn som har bott i Sverige i alla tider eller om det är asylsökande barn. Asylsökande barn har samma rättsskydd som alla andra barn. Det är väldigt viktigt.

Herr talman! Jag ska inleda med att säga att jag är lite förbryllad över statsrådets sätt att lägga fram saker och ting här i dag. Det här är ingen remissdebatt, om statsrådet trodde det, kring ett förslag från regeringen, utan det här är en debatt kring ett betänkande som socialförsäkringsutskottet har kring anslagen för kommande år. Kammaren har inte någon som helst möjlighet att i dag föra en seriös diskussion kring något av de förslag som statsrådet presenterade. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att statsrådet kommer hit och uppträder som om det vore en privat presskonferens. Vi har ingen möjlighet att diskutera det som har lagts fram. Och detta sker, som sagt, i en debatt som är tänkt att ägna sig åt någonting helt annat. Jag däremot tänker ägna mig åt anslagsbetänkandet och inte ställa frågor på det andra. I anslagsbetänkandet saknas det en väldigt väsentlig punkt vilket jag är mycket förvånad över eftersom vi har haft den uppe på tapeten ett antal gånger. Det är nämligen nämndemännens roll i de kommande migrationsdomstolarna som införs från och med den 31 mars nästa år. Vi har fortfarande, trots att det har gått ett antal månader sedan NIPU:n för första gången lades på riksdagens bord, inte sett några som helst riktade förslag från regeringens sida gentemot de personer som har att tjänstgöra som nämndemän i de kommande domstolarna. Det finns ingenting sagt om arvodesregler, det finns ingenting sagt vad gäller utbildning, det finns ingenting sagt vad gäller praxis och överförande av praxis från den nuvarande ordningen till den kommande. Det tycker jag är mycket allvarligt. Eftersom det definitivt hör hemma i ett anslagsbetänkande, då detta handlar om kostnader, vill jag veta vad statsrådet och regeringen tänker göra åt nämndemännens roll i de kommande migrationsdomstolarna.

Herr talman! Det här har Tobias Billström och jag talat om tidigare. Vi har en utredning som just ser över nämndemannaorganisationen. Vi behöver bredda rekryteringen av nämndemän vad gäller ålder, etnisk bakgrund och så vidare, och det är något som man just nu håller på att se över. I den utredningen håller man också på att se över ersättningarna. Det är något som regeringen följer väldigt noga, och vi kommer att återkomma till riksdagen när vi har fått ett ordentligt förslag att diskutera. Jag kan försäkra Tobias Billström att det här är något som jag kommer att återkomma till riksdagen om så snart som det är möjligt.

Herr talman! Kommer detta att ske innan den 31 mars nästa år? Det är ganska så betydelsefullt eftersom det slutligen åvilar de politiska partierna, de som är representerade i den här kammaren och utanför, att se till att rekrytera till de här domstolarna. Alltså bör man få rimliga ingångsvärden. Om regeringen väntar för länge kommer det naturligtvis att få konsekvenser, så jag vill gärna veta om vi kommer att få ett besked till kammaren innan den 31 mars. Det bör helst vara i god tid, väldigt kort efter det kommande årsskiftet.

Herr talman! Det är inte så att vi inte har någon nämndemannaorganisation eller ersättning till nämndemän över huvud taget. Vi börjar inte från noll, utan vi har en nämndemannaorganisation. Det är vi, de politiska partierna, som nu måste se till att fylla den här organisationen med nämndemän. Jag utgår från att det också ska kunna fungera. Det är helt klart att vi behöver många fler. Vi behöver ca 1 000-1 200 nya nämndemän, så det ställs ganska stora krav på oss alla för att vi ska kunna fylla detta. Vi ska se över organisationen. Vi ska också se över ersättningarna. Men det är inte så att de inte får någonting i dag. Vi startar inte från noll. Men vi kommer att återkomma så snart som det är möjligt.

Herr talman! Det är mycket som är viktigt i den här debatten, både smått och stort. Jag skulle vilja uppehålla mig vid det som jag tycker är det viktigaste, nämligen barnens situation. Jag noterar att statsrådet säger i sitt anförande att särskild hänsyn ska tas till barnen. Det är då med tanke på den tillfälliga lagstiftningen. Vi kristdemokrater välkomnar också den här tillfälliga lagen. Vi hade i och för sig velat ha en ännu bättre och radikalare lösning, men när inte den var möjlig är det här ändå ett steg i rätt riktning. Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet. Jag förmodar att när olika statsråd gör uttalanden i frågor har de ändå på något sätt förankrat det hos varandra och hos den som är ansvarig för frågorna. Den biträdande socialministern går ut och gör ganska långtgående uttalanden kring de anmälningar som Migrationsverket nu har gjort kring en del familjer och en del företeelser. På vilket sätt är de ganska kategoriska uttalandena förenliga med det som Barbro Holmberg alldeles nyss har sagt om särskild hänsyn till barnen? Hur är de förenliga med de intentioner som finns i den tillfälliga lagstiftningen om att ta en alldeles speciell hänsyn till barnen?

Herr talman! Jag utgår från att Sven Brus lyssnade på mitt svar till Birgitta Carlsson. Det är oerhört viktigt att asylsökande barn har samma rättsskydd som alla andra barn. Det är oerhört viktigt att myndigheter fullföljer sin anmälningsplikt. Jag skulle vilja ställa en fråga till Sven Brus som också är ledamot i Migrationsverkets styrelse. Jag tror att det är oerhört viktigt för Migrationsverket att få höra det från Sven Brus. Gjorde Migrationsverkets tjänstemän rätt eller gjorde de fel när de anmälde i fall där de faktiskt befarar att barn far illa? Det är oerhört viktigt, tycker jag, att Sven Brus svarar på den frågan. Sven Brus tar upp en annan fråga. Sven Brus har förordat en bättre och mer radikal lösning än en tillfällig lagstiftning. Sven Brus var en av dem som förordade en allmän amnesti, det vill säga att man fattar ett kollektivt beslut och låter alla människor stanna. Samtidigt befinner sig Sven Brus i en borgerlig allians. Man ser att det är en oerhört stor skillnad mellan de borgerliga kommunerna och de socialdemokratiskt styrda kommunerna när det gäller att ta emot flyktingar. Jag vill veta hur Kristdemokraterna arbetar för att få ett bättre solidariskt flyktingmottagande i borgerligt styrda kommuner.

Herr talman! Jag vill påminna statsrådet om att min repliktid är två minuter. Mitt korta svar då det gäller Migrationsverket är att det naturligtvis är alldeles korrekt att göra de här anmälningarna. Jag har inga invändningar emot det. Jag ifrågasätter inte anmälningarna, men det är oerhört viktigt att inte föregripa resultatet av dem. Det menar jag att en regeringskollega till statsrådet har gjort genom sina ganska famösa uttalanden. Om det skulle vara så att man konstaterar att ett antal barn har manipulerats eller utsatts för åtgärder, till och med från sina föräldrar som är förgripliga, på vilket sätt är de här barnen mindre skyddsvärda? Borde det inte leda till slutsatsen att de här barnen i sin utsatta situation är mer skyddsvärda och särskilt skyddsvärda? Det borde man ta hänsyn till i den fortsatta hanteringen av de här barnärendena. Jag ifrågasätter alltså inte anmälningarna, men jag vill inte föregripa resultatet av dem på det sätt som regeringen har gjort.

Herr talman! Jag tackar för uttalandet från Sven Brus. Jag tror att det kan vara viktigt att stödja tjänstemännen. Det här är inte särskilt lätt. Sven Brus, jag håller helt med om att man inte ska föregripa resultaten. Men så gör Sven Brus redan det: Om det skulle vara så att ., ställer Sven Brus frågan. Jag menar att vi inte ska föregripa resultaten. Det pågår nu utredningar både hos socialtjänsten och hos polisen. Min, regeringens och Morgan Johanssons kommentar är att det pågår sådana utredningar. Vi avvaktar och ser vad de leder fram till. Om de leder fram till att myndigheter har gjort fel på något sätt måste vi naturligtvis åtgärda det. Än så länge vet vi inte vad som har hänt.

Herr talman! Jag kan spara kammarens tid något eftersom jag instämmer i mycket av det replikskifte som Sven Brus och statsrådet just har haft. Jag vill dock fortsätta det något. Jag uppfattar det som att statsrådet nu backar något från tidigare uttalanden, eller snarare försöker få en annan minister att backa från sina uttalanden om att inte föregripa. Socialministern har sagt att just att det skulle ha kunnat förekomma vanvård ger regeringen rätt i att det var rätt att inte ge de här barnen uppehållstillstånd i våras. Man anser att ministern har föregripit resultatet, och det är det som har väckt så starka känslor. För vår del liksom för, tror jag, samtliga som har uttalat sig i dessa frågor är det självklart att man ska anmäla om man tror att det försiggår vanvård eller något annat oegentligt. Självfallet är det så. Ingen har varit otydlig på den punkten. Nu är det en välkommen möjlighet att klargöra en gång för alla att ministrar inte ska ägna sig åt att föregripa. Utskottet verkar vilja bifalla en motion om att vi ska utöka kvotflyktingmottagandet på bekostnad av andra insatser inom migrationsområdet. Nu vill jag ge statsrådet chansen att svara på frågan: Om du får ett sådant tillkännagivande, vad anser du att man bör dra in på för att kunna utöka flyktingmottagandet på kvoten?

Herr talman! Jag tycker att jag har svarat på det, men jag kan svara ytterligare en gång. Det pågår utredningar. Socialtjänsten gör sina utredningar, polisen gör sina utredningar. Vi vet ännu inte vad som har hänt. Vi kommer att avvakta de utredningarnas resultat för att se om regeringen över huvud taget behöver vidta åtgärder. Om det visar sig att myndigheter på något sätt har gjort fel i handläggningen ska regeringen naturligtvis vidta åtgärder. Det är regeringens hållning i den här frågan. Jag tycker att det är svårt att följa med i Kalle Larssons argumentation när det gäller kvoten. Jag tycker att det är en nationalistisk syn på flyktingpolitiken. Det är som om flyktingpolitiken bara finns här. Situationen är ju sådan att det finns ungefär 10 miljoner flyktingar i världen. Glädjande nog har antalet flyktingar minskat de senaste åren, men det är ungefär 10 miljoner flyktingar. Majoriteten av de flyktingarna kommer ju inte hit. Majoriteten av de flyktingarna finns ute i flyktingläger. Jag har själv besökt flyktingläger. Där kan vi verkligen tala om barn som far illa. Det är barn med uppsvällda magar som inte får tillräckligt mycket mat. Kvoten är ett instrument för att lösa upp flyktingsituationen i världen. FN:s flyktingkommissarie vill att vi ska öka kvoten. FN:s flyktingskommissarie vill att fler länder ska använda sig av kvotuttagningar. Kalle Larsson säger att vi inte ska utöka kvoten eftersom det kan gå ut över dem som kommer hit. Jag förstår inte argumentationen.

Herr talman! Migrationsministern tar nog i lite i överkant; så svårt är det inte att begripa. Om vi har en ram för vad migrationsområdet får kosta och säger att inom den ramen ska kvotmottagandet få kosta mer, är det enligt all logik så att någonting annat får kosta mindre. Vi måste vara medvetna om att intäkter och utgifter trots allt måste matcha varandra. Om ett visst antal kronor är avsatta och man säger att det får kosta mer att ta hit kvotflyktingar, måste väl någonting annat kosta mindre. Om migrationsministern inte begriper den logiken gör nog migrationsministern rätt i att tänka en gång till. Min fråga kvarstår alltså: Vad är det som ska få kosta mindre? Vår farhåga är ganska grundläggande. Vi har hört rykten och uppfattningar om att de som kommer till Sverige numer är en annan typ av flyktingar. Det har vi hört också från migrationsministern. Det är färre människor som har skäl att få stanna. Det har bland annat varit en förklaring i tidigare debatter till varför antalet bifall har sjunkit från nästan hälften till under 10 % på bara fyra fem år. Det är en annan typ av flyktingar som kommer. Den logiska följden av ett sådant resonemang skulle kunna vara att man i stället måste låta människor från andra delar av världen, där man kan plocka ut flyktingarna, få komma i stället. Vi är oroade över en sådan utveckling. Det är inte nationalistiskt. Det är ett billigt retoriskt knep att ta till ett sådant ord. Det handlar om att värna Genèvekonventionen. Det är en av de grundläggande konventioner som Sverige har skrivit under för att värna rätten till asyl. Jag noterar avslutningsvis att migrationsministern ganska tydligt, om än inte uttalat, tar avstånd från de uttalanden som socialministern tidigare har gjort som har föregripit den prövning som nu har inletts på föranledd anledning när det gäller anmälningar från Migrationsverket.

Herr talman! Jag har inte tagit avstånd från någon ministers uttalande. Jag har redogjort för hur regeringens hållning är i den här frågan. Du säger att det är rykten om att det skulle vara en annan typ av flyktingar. Vi ser ju ganska tydligt att vi har en situation där många av de människor som kommer till Sverige får avslag på sin asylansökan. Så är det helt klart. Det är ett faktum. Vi vet att majoriteten av alla flyktingar finns i flyktingläger. Vi hör UNHCR:s begäran och bön om att vi ska ställa upp med utökade kvotplatser. Det finns bara tre sätt för UNHCR att stödja människor i flyktingläger. Det ena är att se till att människor integreras i det land där flyktinglägret är beläget. Det är inte alltid särskilt lätt. Det andra är att hjälpa till vid återvändande till hemlandet, vilket inte heller är särskilt lätt. Det tredje är att plocka ut människor på kvot, alltså lyfta ut människor från flyktinglägren. Sverige är ett av sex eller sju länder i EU som över huvud taget har en kvot. Om vi skulle få en stor kvantitet skulle vi kunna göra en mycket stor insats i många av de flyktingläger där flyktingar finns.

Herr talman! Som migrationsministern har sagt är en hel del bra saker på gång. Som jag sade i mitt anförande är ju ingen kedja starkare än sin svagaste länk. I den nya asylprocessen kommer Migrationsverket att ha en mycket viktig roll. Det är då viktigt att verksamheten där fungerar på alla sätt. Jag ställde några frågor till migrationsministern i mitt anförande angående hur man jobbar med att få en riktig och säker åldersbedömning när man ibland måste ta till den, hur man använder språkanalyser och hur man använder uppföljning för att säkerställa landkunskapen. Att göra uppföljningar är ju viktigt för att man ska få veta vad som händer med asylsökande. Jag vill också ha en kommentar till migrationsministerns upplysning till den lille pojken i Makedonien att han skulle ringa till Migrationsverket.

Herr talman! Många av de frågor som Anne-Marie Ekström ställer är ju på detaljnivå, så jag tror att Anne-Marie Ekström egentligen får mycket bättre svar om hon vänder sig till Migrationsverket direkt. När det gäller åldersbedömning arbetar Migrationsverket utifrån de riktlinjer som finns och som Socialstyrelsen har gett ut. Språkanalyser behöver man ibland för att kunna avgöra från vilken världsdel och från vilket land en människa kommer. Det handlar om människor där man inte kan fastställa identiteten. Språkanalyser får aldrig någonsin vara det enda redskapet, men det kan vara ett komplement till all annan utredning. När det gäller landkunskap måste det vara så - det har jag drivit ända sedan jag blev minister - att all den landkunskap som Migrationsverket använder sig av och bygger sina beslut på är offentlig. Det är precis det vi arbetar med nu, att man ska kunna gå in i Migrationsverkets databas och se vad det är för material som används. När det sedan gäller uppföljningar har Migrationsverket inget uppdrag att följa upp sina beslut. Vi har sett till att vi har en process som innebär att den som söker asyl får sin sak prövad i två instanser. Sedan har man en möjlighet till ny ansökan. Skulle det uppstå skäl som gör att man inte kan återvända kan man lämna in en ny ansökan. Vi har ett system som ska garantera att människor inte skickas tillbaka till ett land där de förföljdes. Men en del skickas tillbaka till en situation som kanske inte är så som den de skulle ha haft i Sverige. Ibland uppmanar Migrationsverkets tjänstemän den enskilde att ta kontakt och hålla kontakt, och då håller man telefonkontakt och så vidare.

Herr talman! Jag kan hålla med om att det är på detaljnivå, men samtidigt har migrationsministern ett ansvar för att asylprocessen fungerar i landet. När det gäller åldersbestämning fungerar det inte så. Det finns många bevis på det. Bland annat gjorde Ekot i Sveriges Radio i somras en undersökning av ett antal fall, och det visade sig att bara i ett enda fall hade man följt Socialstyrelsens bestämmelser. Likaså finns det när det gäller språkanalyser ett exempel där man använde språkanalys i ett enda fall. Därför skulle jag välkomna om migrationsministern kunde begära en uppföljning från Migrationsverket av hur man använder språkanalyser och hur man använder åldersbedömning.

Herr talman! Jag tror att Anne-Marie Ekström och jag är helt överens om att det är oerhört viktigt att man på Migrationsverket håller en väldigt bra kvalitet. Därför är det också viktigt att vi har en kvalitetssäkring. Jag tror att det nya system som vi nu ska införa, med en domstolsprövning, kommer att leda till att vi får en väldigt bra kvalitetssäkring. Det kommer att innebära att Migrationsverket måste motivera sina beslut muntligt. Det kommer i sig att ställa väldigt stora krav både på beslutsunderlag och på annat. Det kommer också att ställa krav på ombuden för de asylsökande. Jag tror att det nya systemet med domstolar och muntlig förhandling, tvåpartsförfarandet, i sig kommer att få ett genomslag i hela processen.

Herr talman! Barbro Holmberg talar ofta om barnets bästa. Enligt barnkonventionen är man barn upp till 18 år. Migrationsverket har gruppboenden för ensamkommande barn, och till dem kommer ibland syskon. Under tiden de vistas på dessa gruppboenden fyller kanske det ena syskonet 18 år, och jag vet att det har förekommit att man då har skilt syskon åt. Jag skulle vilja höra en kommentar om det.

Herr talman! Jag känner inte till det, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag tror att Mona Jönsson kanske ska vända sig till Migrationsverket för att få bättre information om just sådana här enskilda ärenden. När det gäller ensamkommande barn har vi nu genomfört en rad olika reformer på det området. Kommunerna kommer att ta över själva ansvaret för boendet för ensamkommande barn, vilket jag tror kommer att innebära en höjd kvalitet på boendet. Vi har också infört detta med god man för ensamkommande barn, vilket också är en av de viktigaste reformerna på det här området. Man får alltså någon som kan träda in i föräldrarnas ställe. Det här är ju barn som inte har några föräldrar som kommer till Sverige, och där tror jag att den gode mannens funktion kommer att betyda väldigt mycket.

Herr talman! Jag har pratat med Migrationsverket, och de säger att man inte ska dela på syskon. Men likafullt sker det. Man delar till och med så att syskonen får bo i olika kommuner. Man placerar dem som har fyllt 18 år i enskilt boende, alltså i egna lägenheter, och de andra är kvar på förläggningen. Jag tror att man verkligen behöver titta på det.