Arbetsmiljöfrågor

Herr talman! Jag ska inleda denna debatt om arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 7 som handlar om arbetsmiljöfrågor. I betänkandet behandlar arbetsmarknadsutskottet omkring 50 motionsyrkanden om arbetsmiljöfrågor från allmänna motionstiden 2006. I motioner har lämnats förslag till åtgärder avseende bland annat arbetsmiljölagstiftning, Arbetsmiljöverkets uppdrag, skyddsombudsverksamhet, företagshälsovård, ensamarbete, gränsvärden för inomhustemperaturer, insatser mot kränkande särbehandling och mobbning i arbetslivet, arbetstidsförkortning och arbetstid. Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag. Reservationer och särskilda yttranden har lämnats av företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Fyra av reservationerna är gemensamma. Därmed är det dags för debatt.

Herr talman! Det är ett brett spektrum av frågor som berörs i det här aktuella betänkandet. Man kan nämna Arbetsmiljöverkets uppdrag, hur skyddsombudet Eva kan agera och fortsätta att agera på ett bra sätt ute på sin arbetsplats, hur företagaren Adam ska kunna få de anställda att må bra och inte drabbas av ohälsa, företagshälsovården, inflytandet över arbetstidsfrågorna, friskvården och mycket mer av det dagliga långsiktiga arbetsmiljöarbetet. Det är inte så konstigt att det är så många socialdemokratiska motioner vi har att behandla, då arbetsmiljöfrågorna ligger oss socialdemokrater varmt om hjärtat. En bra arbetsmiljö underlättar arbetet med att få människor i jobb. En bra arbetsmiljö förlänger arbetslivet och minskar riskerna för ohälsa och sjukskrivningar. Den neddragning med 157,2 miljoner kronor i budgeten som innebär att Arbetsmiljöverket tvingas dra ned verksamheten med över 200 personer visar knappast att dessa frågor är viktiga för den moderatstyrda alliansen. Det kommer att påverka omfattningen av till exempel tillsynsarbetet, skyddsombudens möjligheter och inte minst inspektionen av det systematiska arbetsmiljöarbetet, hur det följs. Det får naturligtvis ödesdigra konsekvenser. Kom inte och påstå att vi inte nu längre behöver något aktivt arbetsmiljöarbete i vårt land, att vi har fått det så bra, för det är fel. Det behövs. Vi har i många fall fått förändrade arbetsuppgifter, varför det är viktigt att också hänga med i utvecklingen och då inte minst i forskningen. Vi kan till exempel konstatera att faktorer som stress, enformiga arbeten, förslitningsskador, stillasittande framför datorer och konsekvenser därav har ökat i omfattning. Krav på effektivitet och flexibilitet i verksamheten måste kunna förenas med en god arbetsmiljö. Till exempel inflytande på arbetstiden kan ge såväl ökad hälsa som ett mer jämställt samhälle. Herr talman! Målet ska vara att vi ska ha en bra och utvecklande arbetsmiljö. Med de nedskärningar som den borgerliga regeringen drivit igenom är det ingen tvekan om att arbetsmiljöarbetet nu kommer att försvagas. Det protesterar vi socialdemokrater kraftfullt emot. Till det nu aktuella betänkandet är fogat en rad reservationer och särskilda yttranden. Jag kommer för tids vinnande inte att yrka bifall till samtliga reservationer, utan jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna nr 3 om skyddsombudens verksamhet, nr 5 om företagshälsovården, nr 6 om ensamarbetet och nr 12 om inflytandet över arbetstidsförläggningen. Självklart står jag bakom de övriga reservationerna från oss. Vår allmänna uppfattning är att Arbetsmiljöverkets tillsynsresurser snarare behöver förstärkas än dras ned på som man nu tvingas till, vilket vi naturligtvis vidareutvecklar, inte minst i våra särskilda yttranden och reservationer. Ett exempel när det gäller våra särskilda yttranden är när man pratar om de äldre i arbetslivet. Då hänvisar utskottsmajoriteten till nystartsjobben som regeringen införde från årsskiftet. Man säger att nystartsjobben är en del av regeringens samlade politik för att få de äldre tillbaka i arbetslivet. Det, herr talman, ska jämföras med plusjobben som regeringen avskaffade. Personer som var över 60 år gavs möjlighet att behålla sitt plusjobb fram till 65 års ålder. Ett annat exempel är när man pratar om friskvården. Där säger utskottsmajoriteten: Utskottet konstaterar att förutsättningarna att erbjuda friskvård är goda men menar att omfattningen bör avgöras av respektive arbetsgivare. Inte ett ord om samarbete mellan parterna här inte! Herr talman! Vart tog de inledande orden vägen? Där skriver man: Ett bra arbetsmiljöarbete bygger på samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är svårt att inte bli upprörd när ord och handling inte stämmer överens. Tyvärr finns det en hel rad exempel i detta betänkande på att så är fallet, att ord och handling inte stämmer överens. Vi socialdemokrater värnar om skyddsombudsverksamheten, såväl den lokala som den regionala. Det är ett oerhört svårt förtroendeuppdrag att vara skyddsombud. När vi uttrycker att det är viktigt att få en samlad kunskap om respektive skyddsombuds utbildning och då inte bara ett adressregister svarar utskottsmajoriteten: Detta är en fråga av både ekonomisk, juridisk och praktisk karaktär. Om det skulle visa sig relevant, praktiskt möjligt, ekonomiskt försvarbart och utan juridiska hinder att föra in sådana uppgifter i registret har utskottet i sig inte några principiella invändningar mot detta. Något uttalande därutöver kan inte anses påkallat. Då blir mitt svar: God dag, yxskaft. Inte ett ord, ingenting för att utveckla statusen och följa upp utbildningen för uppdraget som vi säger i ord är så viktigt. Jag tycker att svaret andas såväl ovilja som kanske framför allt ointresse. Det skrämmer mig. På punkt efter punkt ser vi skillnader mellan en socialdemokratisk arbetsmiljöpolitik och en moderatstyrd sådan. Herr talman! Samhället måste ge resurser så att viktiga insatser kan ges för att förebygga arbetsskador och ohälsa. Arbetsmiljöverket är ett medel som borde ges sådana resurser. Det är inte enbart en fråga för arbetstagarkollektivet. Det är minst lika viktigt för arbetsgivarsidan och då inte minst de små företagen. De har generellt sett sämre kunskap än de stora företagen och har därmed nytta av att arbetsmiljöarbetet med bland annat inspektörsverksamheten kan fortsätta och utvecklas. Herr talman! Resurserna dras ned. Arbetslivsinstitutets avveckling har vi debatterat vid ett flertal tillfällen i kammaren och nu Arbetsmiljöverket och att det försvagas som naturligtvis får ytterligare konsekvenser och negativa följder. Det nya arbetarpartiet som Moderaterna gärna vill kalla sig värnar knappast om att förebygga arbetsskador och ohälsa. Det är mer jobb men mindre resurser för att bekämpa ohälsa. Det handlar inte om att slå vakt och värna om arbetstillfällena inom till exempel det förebyggande arbetsmiljöområdet. Man hänvisar till att det är byråkrati. Där ska man skära ned. Herr talman! Det är med den vetskapen i bagaget inte svårt att känna oro för att de jobb som det nya arbetarpartiet ska skapa är arbeten med så lite inflytande som möjligt i stenhård konkurrens och där risken för lönedumpning är stor. Det är en syn på arbetskraften och en utveckling av densamma som vi i välfärdsstaten Sverige borde hålla oss för goda för. I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg och Lars Lilja (båda s) samt Torbjörn Björlund (v).

Herr talman! Vi behandlar nu arbetsmarknadsutskottets betänkande om arbetsmiljöfrågor. Det är ett område som har varit nästan lika mycket i fokus som a-kassan var och fortfarande är. Framför allt har neddragningen på Arbetsmiljöverket och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, som kommer att få stora konsekvenser, varit föremål för kritik. Jag kommer att ta upp några av de områden som fortsatt behöver bevakas och också peka på vilka konsekvenser som regeringens och riksdagsmajoritetens politik kommer att få framöver. För att jag inte ska glömma det börjar jag med att yrka bifall till reservation 8 om HBT-personer och reservation 13 om övertid från Vänsterpartiet. Jag yrkar också bifall till de reservationer som är gemensamma för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och som Sylvia Lindgren var inne på - 3, 5, 6 och 12. Jag står bakom alla reservationer från Vänsterpartiet, men jag tänker bara begära votering i fråga om de reservationer som jag nu nämnde. Under budgetdebatten före jul och även i interpellationer tidigare har det påpekats att regeringen saknar svar på frågorna var arbetsmiljöfrågorna ska hanteras i framtiden. Få alternativ till hur neddragningarna på Arbetsmiljöverket och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet ska kompenseras har hittills kommit från högerregeringens sida. Företrädarna i både Regeringskansliet och riksdagen är väldigt tysta. Det som till att börja med behöver göras är att se över Arbetsmiljöverkets uppdrag och samtidigt göra en översyn av lagar och föreskrifter på arbetsmiljöområdet som gäller i dag. Nya förutsättningar kommer att kräva det. Det gäller såväl organisation som bemanning, utbildning, företagshälsovård, psykosociala frågor och mobbning på arbetsplatserna. En av de viktigaste frågorna rör skyddsombudsverksamheten. I och med neddragningarna kommer både utbildning, förebyggande arbete och tillsyn att hotas. Vi menar att det behövs utökade befogenheter för skyddsombuden för att antalet olyckor och skador inte ska öka. Nu senast framförde Byggnadsarbetareförbundet farhågor för att antalet olyckor ska öka i och med att resurserna för Arbetsmiljöverket minskar. Det är viktigt att till exempel ge skyddsombud möjlighet att i vissa situationer få tillträde även till arbetsplatser utan fackliga medlemmar. Människor på dessa arbetsplatser är ofta särskilt utsatta. Att ta strid mot arbetsgivare och slå larm om dålig och farlig arbetsmiljö är sådant som kräver mod, kunskap och stöd. Därför är vi i Vänsterpartiet också allvarligt oroade över den utveckling som kan komma när resurserna visar sig inte räcka till framöver. Fler kommer att drabbas av ohälsa och olyckor. Och det märkliga är att högerregeringen är så tyst i denna fråga. Jag vet att de skyddsombud från Norrbotten som före jul uppvaktade arbetsmarknadsministern och arbetsmarknadsutskottets majoritet, framför allt ordföranden, har bjudit in till en konferens, ett seminarium, i mars men fortfarande inte har fått något svar. I förra veckan hade de skickat en tredje påminnelse om detta men fortfarande inte fått något svar om det kommer någon upp till Norrbotten. Vi har ett generöst erbjudande från Vänsterpartiet till framför allt utskottets ordförande Catharina Elmsäter-Svärd. Jag hoppas att någon av er som sitter här framför till henne att vi i Vänsterpartiet är beredda att betala en tågbiljett. Om hon bara sätter sig på tåget och åker upp till Norrbotten så betalar vi tågbiljetten. Varsågod! På samma sätt är det viktigt att satsa på företagshälsovård. Företagshälsovård är ett effektivt verktyg i kampen mot ohälsan om den håller en hög generell standard. Då bör man också behålla arbetsgivarnas skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar, vilket är viktigt. Likaså bör företagshälsovården etablera ett bra samarbete med sjukvården. Till det behövs särskilda medel för att ett sådant samarbete ska kunna fungera. Ett av de i dag mest uppmärksammade problemen när det gäller arbetsmiljön är ensamarbete. Det kan ofta innebära en stark psykisk påfrestning, speciellt om det är förenat med risk för att utsättas för våld och hot. Vi vet att det i dag finns planer på att införa banktjänster och kontantuttagsautomater i servicebutiker som tillhör Pressbyrån och 7-Eleven. Detta är något som framför allt Handelsanställdas förbund ställer sig starkt kritiska till. Flera av dessa butiker är nattöppna. Att arbeta ensam i en sådan butik är förenat med stora risker även utan dessa nymodigheter. Överfall och rån förekommer ofta, och risken att utsättas för våld på arbetet är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för dessa anställda. Det är knappast förvånande att antalet rån har ökat i servicebutiker med ensamarbetande sedan 1980-talet. Förra året minskade glädjande nog detta antal. Men om man tillåter dessa nymodigheter kommer naturligtvis risken att öka. Det är vi övertygade om. Detta visar att man kanske inte tar dessa risker på allvar om man över huvud taget tänker på detta, vilket är allvarligt i sig. Vi vill att regeringen utreder om det är möjligt att lagstiftningsvägen förbättra situationen för ensamarbetare, framför allt kanske att förbjuda ensamarbete i nattöppna butiker. Det är ett konkret förslag. En annan grupp som många gånger upplever problem på arbetsplatsen är HBT-personer, alltså homosexuella, bisexuella och transpersoner. Mobbning och kränkande behandling förekommer ofta trots lagstiftning mot diskriminering. Det gör att detta också är en arbetsmiljöfråga. Vi anser att dessa frågor rörande den psykosociala arbetsmiljön bör omfattas av Arbetsmiljöverkets uppdrag. De bör utveckla sina föreskrifter i fråga om HBT-personers psykosociala arbetsmiljö. Utbildningsinsatser som bedrivs i olika projekt kan spela en viktig roll för att förändra attityder på arbetsplatser. Arbetslivsinstitutets nedläggning kommer att skapa problem med att få fram beslutsunderlag bland annat när det gäller olika gränsvärden och hur de ska fastställas. Det innebär att vi måste säkra tillgången på relevant forskning om detta när Arbetslivsinstitutet försvinner. Regeringen tänker överföra uppdraget med kriterieverksamhet för gifter till Arbetsmiljöverket. Trots att man drar ned på Arbetsmiljöverkets resurser ska man föra över nya uppgifter dit. Vi i Vänsterpartiet vill att en arbetsgrupp ska tillsättas för att långsiktigt säkra tillgången på beslutsunderlag, att man ska se till att man får till något för att vara säker på att detta underlag är bra. Vilka övriga problem som nedläggningen av Arbetslivsinstitutet kommer att skapa återstår att se. Det vet vi inte riktigt än. Vi väntar också på alliansens eller högerregeringens svar på hur man ska åtgärda de problem som dyker upp när man lägger ned Arbetslivsinstitutet. Därför vill vi i Vänsterpartiet lyfta fram frågan om det inte är dags att återinföra de arbetslivsfonder som fanns för 17-18 år sedan, i början av 90-talet, så att man kan förmå arbetsmarknadens parter att ta ett större ansvar för dessa arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Det är en idé. Till sist: Ett område som också behöver ses över handlar om övertid och nattarbete. Samtidigt som många står utanför arbetsmarknaden så arbetar många människor mer än sin ordinarie arbetstid. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning skiljer sig fördelningen av antalet arbetade timmar stort mellan olika grupper. Nästan 900 000 personer har en veckoarbetstid på över 40 timmar. Många, framför allt kvinnor, arbetar däremot halv- eller deltid trots att de vill arbeta heltid. Bestämmelsen om mertid i arbetstidslagen stimulerar inrättandet av just deltidsanställningar i stället för heltidsanställningar. Detta vill vi från Vänsterpartiets sida försöka förhindra. Ett enda och entydigt begrepp för vad övertid är bör finnas. Det är alltså sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid i anställningsavtalet, varken mer eller mindre. Vi tycker också att övertidstaket bör sänkas från 200 till 150 timmar. Det kan också skapa vissa förutsättningar för fler jobb. Nattarbete och skiftarbete sliter hårt på människor. Dagens huvudregel om nattarbetsförbud mellan midnatt och klockan fem bör alltså utvidgas till att omfatta tiden mellan kl. 22 och 06. Det är en åtgärd som är lätt att vidta. Anledningen är att det är viktigt att förbättra skyddet för personer i sektorer som bedriver verksamhet dygnet runt och som påverkas av ökade krav på tillgänglighet. Det finns mer att säga om arbetsmiljöfrågor. Vi kommer säkerligen att återkomma till dem. Men utvecklingen och resultatet av de förändringar som regeringen och alliansen har beslutat om, framför allt när det gäller Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet, kommer att avgöra när detta sker, när och om regeringen återkommer med vad som ska hända. Vi kommer i alla fall inte att släppa detta från Vänsterpartiets sida. För oss är dessa frågor väldigt viktiga.

Herr talman! Alliansen har sagt att jobb, jobb, jobb är det viktiga. Det kan jag i stora delar mycket väl hålla med om. Men det som alliansen tycks glömma är att man ska ha ett jobb att gå till, att man ska trivas på jobbet, att man inte ska bli skadad, att man inte ska bli mobbad etcetera. Där har alliansen ingen politik. Det är beklagligt. Jag trodde att vi skulle kunna vara överens om att det ska vara skojigt att gå till jobbet, att man ska få stimulans och att man ska kunna utvecklas. Man ska inte slita ut sig, och man ska kunna vara nöjd när man går hem. Man ska alltså ha fått stimulans, och man ska kunna ha bidragit med något. Den verkligheten tycks alliansen liksom inte förstå. Men här i debatten har alliansen börjat förstå. Plötsligt har man börjat stryka sig på talarlistan, så nu finns det bara en person från alliansen som ska gå upp och svara på alla frågor. Det är inte ministern, utan det är Désirée Pethrus Engström. Det är bra gjort av henne. Men det visar på en stor brist i alliansens politik när man inte ens vill gå upp och ta debatten. Många av frågorna ingår även i budgeten. Jag ska inte upprepa de många förslagen i vår budgetmotion i höstas. Det gäller då till exempel Arbetsmiljöverket och de nedskärningar som alliansen där gör. I stället ska jag ta upp några nya punkter som vi inte berörde i budgetdebatten i december. Även om man utgår från att det ska vara roligt på jobbet och att folk inte ska skada sig etcetera kan saker hända. Då måste det finnas någon som kan vara skyddsombud, som kan ha tid och möjligheter att kontrollera att arbetsmiljön på arbetsplatsen är bra. Därför måste vi ge både regionala skyddsombud och lokala skyddsombud förutsättningar att verka. Det gäller också att skyddsombud kan få tillträde till arbetsplatser där det till exempel inte finns någon facklig organisation. De arbetsplatserna är lika viktiga. Vi ska utgå från att arbetsgivaren är god och vill väl. Men det är, tyvärr, inte så på alla arbetsplatser. Därför måste vi ha en skyddsmekanik för detta. Då är det väldigt viktigt att vi satsar på lokala och regionala skyddsombud. På samma sätt är det med företagshälsovården som också är en väldigt viktig fråga som man inte får glömma. Förra mandatperioden gjorde s, v och mp rätt stora satsningar på företagshälsovården. Vi lade mycket pengar framför allt på företagshälsovårdsutbildningen. Det borde också ligga i arbetsgivarens intresse att se till att människor inte blir sjuka på arbetsplatsen. Det måste vara en mardröm för varje arbetsgivare att se att personal blir sjuk men inte på grund av brutet ben under en semestervecka i Åre utan faktiskt på arbetsplatsen. För varje arbetsgivare måste det, som sagt, vara en mardröm. Därför måste man också satsa på det förebyggande och på en bra företagshälsovård som på ett tidigt stadium upptäcker förslitningsskador och stressymtom så att arbetsgivaren har en chans att rätta till innan problem inträffar. Var finns alliansens politik på detta område? Vem ska göra detta? Ingen! Detta lämnar alliansen åt sitt öde. Man bryr sig helt enkelt inte. Sedan har vi ensamarbetet. Jag är lite av ensamvarg och tycker att det är rätt roligt att jobba ensam. Men det är det lätt att säga när man sitter vid ett skrivbord och skriver på datorn, för risken att datorn attackerar en är inte så stor. Däremot finns det ganska många arbetsplatser i Sverige där man är utsatt. Det kan gälla 7-Eleven, vägkrogar, kvällsöppna bemannade bensinstationer etcetera. Det kan också gälla poliser, väktare och andra yrkesgrupper. Dessa är utsatta i jobbet. Det förekommer både hot och väpnade rån. Vid lunchtid i dag var det ett väpnat rån mot en juvelerarbutik i Göteborg. Den personal som jobbar på sådana ställen är väldigt utsatt. Därför är det viktigt att vi försöker begränsa ensamarbetet. Till exempel måste det vara två på arbetsplatsen så att man kan hjälpas åt. Det kommer naturligtvis att kosta för arbetsgivaren. Men det är det kanske värt om man slipper få personal som känner sig stressad och inte orkar med och som sedan blir sjuk. I värsta fall blir man kanske till och med rånad på arbetstid. Var finns alliansens politik på detta område? Den lyser verkligen med sin frånvaro. Vi i Miljöpartiet menar att det kan vara nödvändigt att lagstiftningsvägen göra något åt det här problemet. Jag hoppas att alliansens företrädare har något svar när det gäller dessa frågor. Vi i Miljöpartiet vill också lyfta fram arbetstidsfrågan. Visst är det viktigt att ha ett arbete att gå till. Men för många människor är det också en plåga att behöva vara på arbetsplatsen så pass länge som det kan vara fråga om. Man orkar inte med det. Eller också har man kanske andra prioriteringar i livet och vill få livspusslet att gå ihop. Möjligheten att ha kortare arbetstid borde vara självklar. Det gäller också rätten till heltid lagstiftningsvägen men också möjligheten för den enskilde att ha kortare arbetstid än den lagstiftade. Vidare tror vi att det kan vara nödvändigt att sänka normalarbetstiden till sex timmar i stället för att ha åtta timmar. Vi tror att utrymmet i Sverige är så pass stort att vi kan jobba mindre och i stället göra andra saker - framför allt för att hälsan förbättras och för att sjukdomarna minskar. Det finns väldigt många i Sverige som jobbar så pass mycket att de blir sjuka. Det kan inte vara en riktig politik att gå på den linjen. En generell arbetstidsförkortning är en möjlighet i framtiden som man måste se. Vi i Miljöpartiet vill naturligtvis genomföra det redan i morgon. Men vi har inte majoritet här i riksdagen så vi får fortsätta att slåss för den politiska reformen ett tag till, skulle jag tro. Något som man kanske hade hoppats på att vi skulle kunna få en majoritet för är inflytande över arbetstidens förläggning, det vill säga att man i större utsträckning ska kunna välja när man vill arbeta. Det är inte minst viktigt för småbarnsföräldrar som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Där är det väldigt viktigt att ha möjlighet att flexa lite grann och att lägga arbetstiden så som man behöver kunna göra. En modell kan vara den modell som under senare år har utvecklats väldigt mycket, 3:3-modellen som prövats på flera ställen. Man jobbar intensivt några dagar. Sedan är man ledig några dagar. Man jobbar lite annorlunda jämfört med gängse arbetstid från kl. 7 till kl. 16 måndag till fredag. Det här borde många arbetsgivare tycka är intressant att lyfta fram. Till exempel utnyttjas maskinutrustningen i en fabrik på ett annat sätt om maskinerna är i gång även under helger och inte allting behöver stängas ned. Vi i Miljöpartiet tycker att arbetsmiljöfrågorna är mycket viktiga och har många motioner om dessa. Men för tids vinnande yrkar jag, herr talman, bifall bara till de fyra reservationer som vi har tillsammans med s och v. Det gäller då reservationerna 3, 5, 6 och 12. Övriga instämmer vi givetvis i, men för tids vinnande nöjer vi oss, som sagt, med detta.

Herr talman! För alliansens räkning ska jag försöka ge svar när det gäller de olika motionsområden som behandlas i betänkandet. Jag tycker att Sylvia Lindgren lite grann har läst betänkandet med socialdemokratiska glasögon som hon nog behöver putsa lite grann. Flera av Sylvia Lindgrens angrepp på majoriteten och på texten i betänkandet är helt enkelt felaktiga. Sylvia, du utelämnar viktiga punkter där vi har gett svar när det gäller de olika motionerna. Alliansen gick till val på att bryta utanförskap, vilket innebär att fler ska komma in i arbetsgemenskap med andra. Vi ska självklart ha en god arbetsplats som ger utveckling och stimulans för de olika individerna. Därför är arbetsmiljöarbetet av stor vikt, också för att minska ohälsan i samhället. Under början av 1900-talet handlade arbetsmiljöfrågorna oftast mer om arbetarskydd, att skydda arbetstagarna från fysiska skador. I dag har vi kompletterat den här bilden. Arbetsmiljölagen har förändrats, och vi pratar mer om den psykosociala arbetsmiljön, vilket innebär att arbetsmiljön också ska ge den enskilda arbetstagaren personlig utveckling. Det vida arbetsmiljöbegreppet innefattar således psykiska, fysiska och medicinska förhållanden. I arbetsmiljöarbetet har det förebyggande arbetet för att minska ohälsa och olycksfall blivit alltmer viktigt. Därför har företagshälsovården fått en alltmer betydande roll. Arbetsgivaren har också under 90-talet fått ett utökat ansvar för arbetsmiljön och ansvar för att utbilda personal i arbetsmiljöfrågor. När arbetsmiljöbegreppet vidgats har namnet på tillsynsmyndigheten bytt namn från Arbetarskyddsstyrelsen till Arbetsmiljöverket. År 2001 antogs en föreskrift om det systematiska arbetsmiljöarbetet, vilket innebär stora krav på arbetsgivaren att arbeta förebyggande på alla arbetsmiljöområden. Det ska ske genom ett cykliskt arbete med planering, genomförande och uppföljning av arbetsmiljön ute på arbetsplatserna. I det arbetet, står det i föreskrifterna, ska både skyddsombud och arbetstagare ingå. Det är starkt reglerat vad arbetsgivarna måste uppfylla. Skyddsombuden har en viktig uppgift och kan vid vissa tillfällen till och med stoppa verksamheten på en arbetsplats om det oundgängligen är nödvändigt för arbetstagarens hälsa. Den så kallade stopplikten är ett viktigt instrument i det lokala arbetet med att övervaka miljön. Skyddsombuden är också registrerade hos Arbetsmiljöverket och kan alltid få stöd och vägledning eller anmäla missförhållanden på arbetsplatsen. Men i första hand ska det lokala arbetsmiljöarbetet ske, det skulle jag vilja betona, i samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare genom så kallade arbetsplatsträffar. Det ska först ske på väldigt lokal nivå. Därutöver ska det på arbetsplatser med fler än 50 arbetstagare finnas en skyddskommitté, där viktiga frågor kring förändringar i arbetsmiljön ska tas upp liksom anmälningar av arbetsskador. För arbetet med att följa arbetsmiljöarbetet och göra skyddsronder finns det olika checklistor, som nämns i olika motioner. Det finns olika checklistor att tillgå hos Arbetsmiljöverket och via nätet. Många använder dessutom företagshälsovården för att göra olika enkäter och arbetsmiljöundersökningar för att följa upp arbetsmiljön. Den förra regeringen tillsatte år 2004 en utredning som skulle se över delar av arbetsmiljölagen. För övrigt har den förra regeringen tillsatt väldigt många olika utredningar om ohälsa, arbetsmiljö, företagshälsovård. Men väldigt lite konkret har egentligen skett. Det är sanningen om den förra regeringen. Hur som helst har syftet med utredningen, som tillsattes 2004, varit att se om parterna genom kollektivavtalet kan reglera vissa delar av lagstiftningen om systematiskt arbetsmiljöarbete och rehabilitering. Utredningen ska också se över samverkansbestämmelserna och överväga effekterna av att stärka möjligheterna för skyddsombud att agera till förmån för anställda i exempelvis bemanningsföretag - de har ju ökat under den senaste tiden. Slutbetänkandet på det området kommer att lämnas den 15 juni i år, så vi avvaktar det. Arbetsmiljöverket har regeringens och riksdagens uppdrag att bland annat se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen följs. De ska också mer i detalj reglera vad som ska gälla på arbetsmiljöområdet. De för statistik över arbetsskador, utför inspektioner och så vidare. Arbetsmiljöverket har visserligen i det här årets budget fått minskade anslag, men det beror delvis på att det tidigare var stora kraftigt ökade anslag under 2000-talet. Det kom 160 miljoner kronor under en treårsperiod. Frågan är om man kunde utnyttja alla de resurserna med en så snabb ökning. Med de 638 miljoner kronor som vi i alliansen lägger på Arbetsmiljöverket är vi övertygade om att vi kan få en god tillsyn av arbetsmiljön. Uppdraget är att tillsynen ska inriktas mot de arbetsställen som har störst risk för ohälsa och olycksfall. Herr talman! Flera av motionsyrkandena berör de områden som redan är reglerade i lagar och förordningar och där regeringen nu gör en översyn. Därför finns det inte anledning att tillstyrka de motioner som föreligger i betänkandet. Jag skulle också vilja nämna något om företagshälsovården. Den har utretts otaliga gånger under den förra majoriteten. Enligt arbetsmiljölagen ska en arbetsgivare svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå. Det ska vara en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering, således inte en sjukvårdande insats, vilken sköts av den ordinarie hälso- och sjukvården. I dag finns en företagshälsovård i konkurrens. De samverkar med både arbetsgivare och sjukvården. Arbetsgivaren får alltså betala för varje besök på företagshälsovården, varför det ska vara arbetsrelaterade insatser. Det kan handla om förebyggande insatser men också om insatser för att få arbetstagare åter i arbete genom en rehabiliteringsinsats. Många arbetsgivare tillhandahåller regelbundna hälsokontroller via företagshälsovården men också olika former av friskvårdsinsatser. Majoriteten av Sveriges arbetstagare har tillgång till företagshälsovård. 25 procent av alla sysselsatta kvinnor och 30 procent av alla sysselsatta män har under det senaste året fått del av någon insats från företagshälsovården. Företagshälsovården har en viktig roll, och regeringen har enligt budgetpropositionen för 2007 uttalat att man avser att återkomma med åtgärder för att stärka och utveckla företagshälsovården. Majoriteten i utskottet vill därför avvakta innan eventuella förändringar föreslås. I betänkandet tas en del motionsyrkanden avseende ensamarbete upp. Med ensamarbete avses vanligtvis arbete som arbetstagare utför i fysisk eller social isolering från andra människor. Ett motionsyrkande från oppositionen tar upp frågan om nattarbete och brottsförebyggande arbete. Det är onekligen så att nattarbete kan innebära risker för arbetstagaren. Det här är dock avvägt i den skyddslagstiftning som redan finns. Arbetsmiljöverkets föreskrifter och anvisningar om ensamarbete och den lagstiftning som finns vad gäller hot och våld i arbetslivet ska följas. Vi anser därför inte att det behövs några förändringar i dag på det området. Herr talman! Betänkandet tar också upp flera olika frågor som rör mobbning och diskriminering i arbetslivet. Vi kan konstatera att i den arbetsrättsliga lagstiftningen finns tydligt uttalat vad som gäller för kränkande särbehandling; likaså gäller diskrimineringslagstiftningen som ska motverka diskriminering på grund av ålder, kön, religion, funktionshinder, etnicitet och sexuell läggning. De olika diskrimineringslagarna ska nu samordnas till en gemensam lagstiftning, och de olika ombudsmännen ska slås samman till en myndighet. Vi inväntar där en proposition som kommer under 2007. Regeringen har också tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att se över vilka åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning som kan behövas under mandatperioden. När det gäller äldre i arbetslivet finns i dag utökade möjligheter att delta i arbetslivet högre upp i åldern än tidigare. För att många ska klara det krävs flexibilitet vad gäller arbetstider. Detta kan arbetsmarknadens parter reglera i kollektivavtal. Alliansen har också tagit fram stöd till personer som är arbetslösa och över 55 år. En arbetsgivare som anställer en person som är 55-plus och som har varit arbetslös i ett år till exempel slipper i två år betala arbetsgivaravgifter, vilket uppmuntrar äldre till att fortsätta sin anställning under en längre period. Vi anser att den diskrimineringslagstiftning som finns på området och de förändringar som görs när det gäller olika åtgärder på det här området är tillräckliga. Därför avstyrker vi motionerna på det området. Herr talman! Avslutningsvis tar flera motioner i betänkandet upp arbetstidsfrågor. Arbetstidsfrågan har - det kan man läsa i betänkandet - utretts många gånger under den förra regeringen. I betänkandet konstaterar vi att det inte har lett till några lagstiftningsåtgärder. På stora delar av arbetsmarknaden regleras arbetstidsfrågorna i centrala kollektivavtal. Undantag och avvikelser får göras endast under förutsättning att det inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av arbetstidsdirektivet. Vid sidan av själva arbetstidslagen om 40 timmars arbetsvecka finns den lagstadgade semestern på fem veckor och rätten till föräldraledighet. Ytterligare arbetstidsförkortning har därefter genomförts genom överenskommelser i kollektivavtal för betydande delar av arbetsmarknaden. Det som i dag diskuteras är hur vi ska kunna öka flexibiliteten i arbetet och att arbetstagare ska kunna få större inflytande över sin arbetstid. Där det är möjligt ska det naturligtvis uppmuntras, liksom möjligheten att gå ned i arbetstid när man så önskar. Men det betyder inte att vi vill minska den totala arbetade tiden. Snarare behöver vi med tanke på den demografiska utvecklingen arbeta fler timmar framöver för att kunna klara framtidens krav och behov. Inom EU diskuteras i Lissabonprocessen hur andelen arbetade timmar ska kunna öka. Slutligen finns det enligt Arbetslivsinstitutet inget stöd i forskningen för att den medicinska hälsan förbättrats genom de arbetstidsförkortningsförsök som gjorts hittills. Vi anser att det rådande förhållandet mellan lag och kollektivavtal ska behållas på arbetstidsområdet. Vi noterar också att arbetstidsfrågan ingår som en del i den pågående avtalsrörelsen på arbetsmarknaden. Herr talman! Vi har ett stort antal motioner som har behandlats i betänkandet. Vi har till stora delar en bra lagstiftning på arbetsmiljöområdet och vi har antidiskrimineringslagstiftningen. Detta svarar redan mot det motionerna föreslår. Jag har här försökt att svara på hur vi i alliansen ser på dessa olika frågor. Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet. I detta anförande instämde Annika Qarlsson (c) och Tomas Tobé (m).

Herr talman! Désirée inledde med att kritisera mina glasögon. Jag har läst betänkandet. Det som jag åberopade var det som majoriteten har skrivit i texten och som jag hoppar högt av för att jag ser att det inte finns någon framförhållning och vidareutveckling. Man har ingen vilja när det gäller arbetsmiljön och det fortsatta arbetet för företagshälsan. Det gör mig djupt upprörd och oroad. Désirée började med att återge mycket text från betänkandet. Det behöver inte vara något fel i det sammanhanget. Men man har gått igenom historien och säger att man har kommit långt. Men vill man inget ytterligare? Nej, tydligen inte, eftersom man tar bort resurserna. Man tar bort resurserna för Arbetsmiljöverket eftersom man drastiskt drar ned dem i budgeten. Därmed försämrar man möjligheten för skyddsombuden att driva på lokalt och regionalt skyddsarbete, vilket får genomslag på en rad olika håll. Det gör naturligtvis att jag blir upprörd. När arbetsmiljöinspektörerna blir färre, vilket blir effekten när man drar ned resurserna, påverkar det förhållandena inte minst ute på de små arbetsplatserna. Det här går inte riktigt ihop. Det blir moment 22, Désirée. Det är bra att det blir fler jobb. Det visar Ams i dag, och det gläder jag mig åt. Men att i ett läge med en högkonjunktur dra ned resurserna för arbetsmiljöarbete och förebyggande hälsovård hänger inte ihop. Jag kan inte se det annorlunda än att det är ett ointresse för dessa frågor. Désirée måste förklara för mig om jag inte gör rätt tolkning.

Herr talman! Det som är en förändring är att Arbetsmiljöverket får 50 miljoner mindre i budgeten för i år. Det beror på att det har varit en så enormt stor ökning av tilldelningen de senaste åren. Vi tycker att det har varit en lite för snabb utveckling. Som jag sade är det 638 miljoner kronor till tillsyn av arbetsmiljön. Frågan är var gränsen går enligt Sylvia Lindgren för hur mycket pengar vi behöver lägga för att kunna få en effektiv tillsyn. Jag tror att vi kan göra förändringar, och Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att återkomma med förslag. I övrigt är det inga större nedskärningar. Arbetslivsinstitutets arbete kommer att ligga på andra budgetposter när det gäller forskningsmedel, så det finns inga andra nedskärningar. Därför skulle det vara intressant att höra vad det är för stora nedskärningar som görs på arbetsmiljöområdet. Samtidigt är det lite konstigt att höra Sylvia Lindgren säga att majoriteten inte har några nya funderingar. Det har varit otroligt många utredningar under de senaste åren som i princip inte har lett till någonting. Vi tänker försöka följa upp de utredningar som finns. Det finns några som är pågående. Vi får se vilka förslag de kommer fram till. Anna Hedborg har också gjort flera olika utredningar som handlar om ohälsan. Låt oss nu invänta att flera av utredningarna blir klara och att vi kan forma en ny politik. Men jag ser inte i dag att det är något större fel på lagstiftningen. Vi har en bra lagstiftning på arbetsmiljöområdet. Det som kanske behövs är mer att parterna tillsammans diskuterar hur arbetet ska förbättras, för där finns det mer att göra. Den nya arbetsmarknaden med bemanningsföretag är en annan del som vi har fört in i det här arbetet.

Herr talman! Det låter som ett tal, men tyvärr ett fagert tal, när man pratar om parterna och hur viktiga de är. Det står också i vissa delar av betänkandet. Och jag tycker att arbetsmarknadens parter är viktiga. Jag citerar ur betänkandet: "Utskottet konstaterar att förutsättningarna att erbjuda friskvård är goda men menar att omfattningen bör avgöras av respektive arbetsgivare." Det står inte ett ord om samarbete mellan parterna. Det är klart att man då reagerar. Onaturligt vore det väl annars. Nu säger man att det har getts så mycket pengar tidigare att nu behöver man inte göra någonting, att nu kan man skära ned. Man avvaktar med saker och lägger in dem i utredningar. Då hamnar vi där igen. Först drar man in en massa pengar som får effekter på verksamheterna. Sedan ska man se vad man vill göra av det. Vi kan titta på hur intresset för dessa frågor är i betänkandet. Det finns 19 motioner och flera yrkanden från Socialdemokraterna, Moderaterna har en, Centerpartiet har ingen. Det går att läsa i förteckningen i betänkandet. Dessa frågor är hjärtefrågor för oss socialdemokrater. Det är för att frågorna om jobb och arbetsmiljö hänger samman. Därför är det så viktigt att driva dem i ett sammanhang. Jag kan inte låta bli att kommentera plusjobben i förhållande till nystartsjobben. Det var en artikel i Aftonbladet i går om en kvinna, 60 år, som hade fått papper på att hon hade jobb fram till pensioneringen vid 65 år, men det drog man bort med ett penndrag, så avtal tycks inte gälla för den moderata regeringen.

Herr talman! Vi är en alliansregering och inte en moderatregering. Det var intressant att notera att Sylvia Lindgren i sitt svar inte kunde komma på några andra stora nedskärningar som vi gör på arbetsmiljöområdet. När det gäller plusjobb eller nystartsjobb tycker vi helt enkelt att plusjobb är en åtgärd, inte ett riktigt jobb. Man får ingen LAS-tid och inget anställningsskydd om man har ett plusjobb. Vi vill att det ska vara riktiga jobb. Vi vill inte ha plusjobb i första hand. Med ett nystartsjobb kommer du in i ett riktigt jobb med LAS och alltihop - du får en anställning. Ett plusjobb är en åtgärd. Ett nystartsjobb är en anställning. Jag vet inte om Sylvia Lindgren riktigt har förstått vad friskvård innebär. Det är redan reglerat att friskvårdskostnader måste utgå från de ekonomiska resurser som arbetsgivaren har. Det handlar om alla insatser. Friskvård kan vara motionskort, fruktkorgar och så vidare. Det måste naturligtvis hänföras till hur mycket pengar det finns i företagen. Rehabiliteringsarbete och hur man tillsammans ska jobba för att anställda och arbetstagare ska kunna få en bra arbetsmiljö är en annan sak. Där ska vi jobba i samverkan. Men hur mycket man kan lägga på kostnaden för friskvård kan inte någon annan än arbetsgivaren, som har budgeten, svara för.

Herr talman! Désirée Pethrus Engström läser i sitt anförande upp många av de regler, föreskrifter och uppdrag som ligger på Arbetsmiljöverket och tycker att de ska skötas på något sätt. Du tittar på pengarna, på hur mycket man har tagit bort och hur mycket som fanns förut. Du säger att man hade för mycket pengar förut. Nu ska det räcka med detta minus 50 miljoner. Tror du att skyddsombuden i Norrbotten håller med om detta? De har inblick i arbetet och vet vad som gäller. Tror du att de tycker att Arbetsmiljöverket har haft för mycket pengar? Du kan fråga dem när du åker upp dit. En annan fråga som är viktig gäller Arbetslivsinstitutet. Ni flyttar över en del uppgifter till Arbetsmiljöverket från Arbetslivsinstitutet, men flyttar inte med några pengar. Du säger att det finns pengar till detta i andra poster. Jag skulle vilja veta vilka poster det är. Jag har inte sett några. Vi har diskuterat om universitet ska ta över och så vidare. Jag vill veta om det finns konkreta beslut eller om det blir det vanliga svaret: Det här återkommer vi till. Vi kommer att utreda. Vi kommer att se vad som händer. Om vi ska ha en bra forskning som kan underlätta ett arbetsmiljöarbete där det finns pengar att göra saker för måste det finnas något slags lösning från er sida när det gäller var pengarna ska läggas och var de ska tas.

Herr talman! Jag har inte fått svar på vad som är den perfekta summan för att ha en bra arbetsmiljötillsyn. Jag tror att man kan jobba smartare och mer effektivt på arbetsmiljöområdet. En person som är anställd tycker självklart inte att det är bra att bli uppsagd. Alla människor gör säkert en bra insats. Det är inte det jag säger. Men jag tycker att 638 miljoner kronor för tillsyn i Arbetsmiljöverket är tillräckligt. 150 miljoner på tre år är ganska svårt att omsätta och göra effektivt arbete av. Låt oss titta på hur det ska se ut i framtiden och vilka förslag som Arbetsmiljöverket kommer med om hur man ska effektivisera sin verksamhet. Arbetslivsinstitutet bedriver ju forskning. Vi vet lika mycket du och jag. Jag vet inte exakt hur utformningen kommer att se ut när det gäller Arbetslivsinstitutet. Målsättningen är att den forskning som bedrivs på Arbetslivsinstitutet ska bedrivas, men på annat sätt. Den ska också utsättas för konkurrens. Vi ska inte skicka en viss summa pengar till Arbetslivsinstitutet och låta dem forska för den. De får söka sina forskningsanslag utifrån bra bedömd forskning på det sätt som annan forskning bedöms. Det är det tankeskifte som vi gör. Hur det slutligen kommer att utformas kan jag inte svara på ännu. Det håller på att utredas på departementet. Jag vet att det pågår ett aktivt arbete med det.

Herr talman! Det är bara att konstatera att det är löst i kanterna. Det är alltså för mycket pengar. Det har varit för mycket pengar i omlopp i Arbetsmiljöverkets verksamhet. Jag tycker fortfarande att man bör fråga dem som jobbar med det. Tror du att de skyddsombuden tycker att det är tillräckligt? De protesterar, de bjuder in, de påminner tre gånger om att ni måste komma och prata med dem för att det inte är bra. Ni återkommer inte. Ni har inte ens svarat på påminnelsen. Det är nonchalant. Dessutom kanske man inte inser att pengarna behövs. Det finns i dag faror. Arbetsmiljön är inte så bra att man kan ta bort de här 50 miljonerna. De måste finnas. Det är vår inställning i Vänsterpartiet. Ni borde också ha den inställningen eftersom det inte går att kompensera på det här sättet. Om man drar ned och ger skyddsombuden sämre möjligheter får man naturligtvis också en sämre arbetsmiljö. Jag har en annan fråga. Du var inte inne på frågan om ensamarbete och tog inte ställning till de ändrade förutsättningarna. Det finns i dag planer på att lägga in till exempel banktjänster och kontantuttagsautomater i framför allt Pressbyrån och 7-Eleven. Det skapar naturligtvis nya förutsättningar för dem som är ensamarbetare i de nattöppna servicebutikerna. Vad tänker ni göra åt de nya förutsättningarna? Kan ni tänka er att åtminstone utreda möjligheten att lagstifta mot att specifika arbetsuppgifter får utföras av ensamma så att man måste ha sällskap? Det är viktigt att veta. Jag har haft kontakt med Handelsanställdas förbund där man är orolig för detta. De är väldigt utsatta. Det gäller även andra yrkesgrupper, men just de här ändrade förutsättningarna måste man ta ställning till. Vad tänker ni göra åt det?

Herr talman! Jag kan inte säga mer om detta än vad du, Torbjörn Björlund, kan när det gäller vad som är den perfekta nivån för de bidrag Arbetsmiljöverket ska få. De 638 miljoner som vi har nu är vad ni hade i den gamla regeringen för några år sedan. Var det en dålig nivå då? Hur mycket ska vi lägga för att det ska bli perfekt? Jag vet inte. Jag tycker att man borde kunna göra ett bra jobb med 638 miljoner. Det finns regler och föreskrifter när det gäller ensamarbete. Arbetsgivaren måste ta hänsyn till de förutsättningar som den enskilde har när det gäller att förebygga ohälsa, olyckor och sjukdom. Det finns så otroligt mycket lagstiftning som reglerar vad arbetsgivare måste göra för att skydda sina arbetstagare. Jag kan inte i dag se att det finns behov av att lagstifta ytterligare på det området.

Herr talman! Man blir lite chockad när företrädare för regeringen säger att vi har en bra arbetsmiljölagstiftning i dag. Är det beskedet till alla dem som blir mobbade på arbetsplatsen och till dem som slits ut i arbetslivet av ohälsa och stress? Har vi en bra lagstiftning i dag? Nej, det har vi inte. Vi måste ständigt förbättra lagstiftningen för att minska de problem som jag just nämnde. Det är syftet med detta. Alliansföreträdare ondgör sig över de utredningar som den förra regeringen tillsatte med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det kanske var många utredningar, men det finns också ett behov av att ta reda på saker innan man inför en ny lagstiftning. Vi inser att arbetslivet är i förändring. Det kan också betyda att lagstiftningen måste ändras därefter. Inser inte Désirée Pethrus Engström detta? Ännu mer intressant är det när man avfärdar detta med att det ska göras en ny översyn och att det bereds. Det är ju ungefär detsamma som en utredning. Det är ju samma sak, ni ska bara börja om igen. Frågan är: Inser inte allianspartierna att arbetsmiljölagstiftningen ständigt måste förbättras beroende på att människor i arbetslivet drabbas av dålig skyddslagstiftning?

Herr talman! Jaha. Désirée Pethrus Engström konstaterar att arbetsmiljölagstiftningen är bra och att det nu gäller tillämpningen och översynen. Är det då rätt strategi att dra ned anslagen för den myndighet som ansvarar för detta, nämligen Arbetsmiljöverket? Man drar ned anslagen med 25 procent. Är det den logiska slutsatsen av det som alliansen för fram? Vi i Miljöpartiet menar att arbetslivet är i förändring. Arbetsmiljölagstiftningen måste hela tiden ses över och förbättras beroende på olika faktorer. Där måste vi också ha skyddsombud. Vi måste ha ett arbetsmiljöverk som har resurser och möjlighet att kunna ingripa och hjälpa till på arbetsplatser när det inte fungerar. Det räcker inte med att ställa den retoriska frågan: Vilken nivå anser ni vara den riktiga? Ja, det är ju plus 50 miljoner per år. Det fanns ju en anledning till att vi under förra mandatperioden höjde anslagen. Till exempel var ohälsoproblematiken mycket stor under många år. Då måste vi få resurser för att komma till rätta med detta. Där spelar också Arbetslivsinstitutet en stor roll. Vi måste veta vad orsakerna är. Vi måste ha forskning om det. Men ni drar ned på dessa verksamheter nu, och det är djupt beklagansvärt.

Herr talman! Det låter väldigt mycket när Ulf Holm drar i gång diskussionen. Jag vet inte var han får siffran 25 procent ifrån. Det är 50 miljoner som har dragits bort, och det är 638 miljoner kvar. Det är ändå ingen oansenlig summa som avsätts för tillsynen. I övrigt finns det inga stora neddragningar på arbetsmiljöarbetet. Jag tycker att Ulf Holm tar till överord när det gäller förändringarna i politiken på arbetsmiljöområdet. Vi tycker att det finns saker som vi behöver förtydliga. Det vi kan förbättra ska vi självklart förbättra, men i det stora hela finns det bra grejer som görs. Jag tror säkert också att arbetsmarknadsministern har talat om att han ska återkomma med ytterligare förslag på arbetsmiljöområdet, så jag väntar mig att det kommer fler förslag under mandatperioden som vi förhoppningsvis kan bli överens om.