Associationsrättsliga frågor, m.m.

Fru talman! Vi ska nu få ta del av lagutskottets betänkande nr 12 som handlar om associationsrättliga frågor med mera. Innan jag lämnar över ordet till debattörerna tänker jag först berätta lite grann vad ärendet innehåller. I betänkandet finns elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden förra året 2004 på det associationsrättsliga området. Motionsyrkandena gäller aktiebolag utan vinstintresse, redovisningsfrågor, könsfördelningen i bolagsstyrelser, förvärv av egna aktier, skydd för företagshemligheter, avtalsvillkor mellan näringsidkare och frågor om stiftelser. Därutöver behandlas ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden år 2003 om lagstiftningsprocessen på IT-området. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden i huvudsak med hänvisning till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida och pågående arbete. I betänkandet finns sex reservationer och ett särskilt yttrande. Mot den bakgrunden lämnar jag nu över ordet till debattörerna.

Fru talman! Det betänkande som vi nu ska diskutera innehåller ett brett spektrum av associationsrättsliga frågor. Jag tänker enbart koncentrera mig på några få. Jag börjar med aktiebolag utan vinstintresse. Den förkärlek som partierna inom vänsterkartellen visar för bolag utan vinstintresse är ett utslag av bristen på förståelse för företagandets villkor. Ett gott resultat, vinsten, är det bästa kvittot på att verksamheten drivits på ett bra sätt. Inom nuvarande lagstiftning finns det inga hinder att driva företag utan eller delvis utan vinstintressen. Ett aktiebolag är i hög grad en privaträttslig företeelse där aktieägarna har stor frihet att inom ramen för aktiebolagslagen driva verksamheten efter eget huvud. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att man genom en särlagstiftning om bolag utan eller med begränsat vinstintresse menar att de bolagen ska få favörer i framtiden. Vi moderater anser att lagstiftningen är onödig. Vi uppmanar Justitiedepartementet att låta frågan bero och i stället ta tag i en rad andra problem som man tydligen inte hinner med. I går debatterade vi nya regler om dödförklaring som hade beretts i närmare sju år i departementen. Om vi inte hade drabbats av katastrofen i Sydostasien hade vi fått vänta än. Fru talman! I går lyssnade jag på en debatt om regelförenkling för företagen. Alla var överens om att regelförenkling för företagen var en viktig fråga. Men diskussionen gällde mest om regeringen hade gjort någonting över huvud taget. Genom att stödja förslagen att begränsa skyldigheten att i årsredovisningen lämna uppgifter dels om sjukfrånvaro, dels om könsfördelningen i bolagsstyrelserna till publika företag tar vi ett konkret steg mot ett bättre näringslivsklimat. Jag anser emellertid att vi inte bör stanna vid uppgifterna om sjukfrånvaron och könsfördelning i bolagsstyrelserna utan låta skillnaden mellan publika och privata bolag bli större. Jag antar att vi får återkomma till frågan när vi inom någon tid kommer att debattera den nya aktiebolagslagen. Slutligen tänkte jag kommentera frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare. I den politiska debatten finns en tendens att vi vill angripa varje problem för sig utan att närmare analysera vad som är grundproblemet. Jag ska ta ett exempel. När vi ser att småföretagare inte kan försäkra sin rörelse på grund av att de har blivit utsatta för så många brott kommer genast krav på att försäkringsbolagen ska tvingas försäkra alla när det verkliga problemet är att vänsterkartellen och regeringen misslyckats med att hävda rättssamhället. Förhållandet är lika när vi ser att franchisetagare drabbas av i vårt tycke oskäliga avtalsvillkor. Genast förs det fram krav från olika håll att vi nu måste ha en särskild lag för franchising när det i själva verket är ett problem som delas av många småföretagare. Problemet är att vi har en föråldrad avtalslag och kanske felaktiga regler om fördelning av rättegångskostnaderna i 18 kap. rättegångsbalken. Vi stöder därför reservationen där riksdagen ger regeringen till känna att en översyn bör göras av avtalslagen. Regeringen kan med fördel informera sig om den europeiska avtalslagen som nyligen har lagts fram av en imponerande grupp europeiska akademiker och som lagutskottet fick höra om i tisdags på riksdagens framtidsdagar. Jobbet är kanske redan gjort till stora delar. Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 1 under punkt 1.

Fru talman! Det finns möjligheter att uttrycka sig ganska kortfattat i debatten i det här sammanhanget. De här frågorna är välkända hos oss i lagutskottet. I stort sett samtliga frågor har återkommit i flera år. Jag ska lite kort uppehålla mig vid några saker, och egentligen göra som Bertil Kjellberg. Här är frågor om regelförenklingar. Det har funnits alldeles utmärka möjligheter för regeringen och stödpartierna att visa att man menar allvar när man vill minska regelbördan. Man kunde börja med att skrota förslaget om att införa aktiebolag utan vinstintresse eller aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Det kan man göra därför att man enligt den befintliga aktiebolagslagen kan föreskriva i bolagsordningarna att vinst inte ska utdelas, eller göra någon liknande föreskrift. Om det är vad man vill ha som bakgrund till att göra upphandlingar från den offentliga sidan går det alldeles utmärkt att göra det. Vi behöver alltså inte fler typer av aktiebolag. Det finns ytterligare regelförenklingar, som vi har påtalat tidigare. Det är att man håller sig till två typer av aktiebolag, nämligen de publika aktiebolagen och de privata aktiebolagen, i stället för att laborera med till exempel tio anställda, såsom man gör i frågorna om könsfördelning hos företagsledningen eller för redovisning av sjukskrivna. Det handlar egentligen bara om att man skapar arbete och kostnader för mindre företag. En ny fråga för det här året är - om jag har förstått det rätt - skyddet för företagshemligheter. Till skillnad från övriga frågor är vi faktiskt överens om i utskottet att man här behöver göra en översyn och se om lagstiftningen behöver moderniseras och förändras. Skillnaden oss emellan är enbart att utskottet nöjer sig med att skriva att man vill ha en sådan översyn medan vi tycker att det är så angeläget att vi vill markera detta med ett tillkännagivande. Ytterligare en del som jag tänkte uppehålla mig kort vid är möjligheten att jämka avtalsvillkor. Det är helt enkelt en förändring av 36 § avtalslagen så att den kan bli direkt tillämplig för frågor mellan små företag på ena sidan och stora företag på andra sidan. I den delen kan jag helt ansluta mig till vad Bertil Kjellberg nyss angav härifrån talarstolen. Jag står givetvis bakom de reservationer som Folkpartiet har gjort i betänkandet, men jag yrkar bifall enbart till reservation nr 5.

Fru talman! Det här betänkandet behandlar, som vi hörde inledningsvis, några motionsyrkanden på det associationsrättsliga området. Motionerna härrör från den allmänna motionstiden i höstas. Kristdemokraterna finns med på fem av de sex reservationerna, och jag tänker kort beröra några av dem här. För oss kristdemokrater är det särskilt glädjande att det har blivit majoritet i utskottet för en av våra motioner, Avtalsvillkor mellan näringsidkare . Det är en motion som direkt tar sikte på att stärka småföretagaren. Som bekant skyddar lagstiftning genom tvingande lagar konsumenten som den svagare parten i ett avtalsförhållande. Men motsvarande skydd finns inte för småföretagare. Dessa kan ofta befinna sig i en underlägsen position i ett mellanhavande med ett större företag eller en koncern. För småföretagaren är en kostsam juridisk process ett avsevärt större problem än för den stora koncernen, med helt andra ekonomiska förutsättningar. Det leder många gånger till att småföretagaren tvingas avstå från att processa om ett berättigat krav. Där konsumenter får stöd av den tvingande konsumentköplagen får småföretagaren luta sig mot den mer allmänna köplagen. Den tillåter exempelvis parterna att förhandla bort att tvister ska avgöras i domstol till förmån för att låta skiljemän avgöra tvisten - ett förhållande kallat skiljedomsklausul. Det är vanligt med dylika klausuler i avtal mellan näringsidkare. Fördelarna med skiljedom är att det ofta går snabbare att avgöra tvisten än det gör genom ett domstolsförfarande. Vidare är skiljeförfarandet inte offentligt, vilket ibland kan var en fördel. Till nackdelarna hör att skiljedomsförfarandet är en dyr process, vilket slår hårt mot småföretagaren. En skiljedom går inte att överklaga. Det finns i och för sig en paragraf i köplagen, § 36, som medger att domstolar kan jämka avtal också mellan företag om de vid avtalets ingående inte var jämbördiga. Detta hör dock till ovanligheterna. Kristdemokraterna anser att domstolarna ska ges möjlighet att i flera fall än i dag jämka skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare. Sammantaget får det här beskrivna till konsekvens att den mindre företagaren kan bli i det närmaste rättslös i en tvist med en stor koncern. Det är ett förhållande som har bidragit till många mindre företags död. Problemen med skiljedomsklausuler för småföretagaren och det faktum att domstolarna inte jämkar oskäliga avtal i någon större omfattning visar att spelreglerna mellan större och mindre företag inte fungerar. Det är därför viktigt att en utredning görs om varför möjligheterna inte nyttjas och om vilka åtgärder som krävs för att stärka mindre företag vid tvister, exempelvis genom förbättrade rättshjälpsmöjligheter eller en förändrad försäkringsrätt. Fru talman! Nu liksom tidigare uttrycker Socialdemokraterna att man har en viss förståelse för synpunkterna i motionen. Insikten är dock inte djupare än att man oförstående fortsätter att yrka avslag. Detta motionsyrkande avslog majoriteten för ett år sedan. Då var det bara vi och Vänsterpartiet som reserverade oss. Intressant är att förståelse nu har djupnat hos övriga partier, med undantag för de oförstående Socialdemokraterna, varför det nu äntligen kan bli ett riksdagsbeslut om att regeringen måste åtgärda de här nämnda problemen. När det gäller punkten om aktiebolag utan vinstintresse ställer vi inte upp på regeringens linje, som tydligen hämtar sin inspiration från en utrednings betänkande som är rubricerat Aktiebolag med begränsad vinstutdelning . Denna utredning förespråkar en ny aktiebolagsform i två varianter. Den ena är icke vinstutdelande aktiebolag och den andra aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Kristdemokraterna konstaterar att dagens associationsformer inte lägger några hinder i vägen för den så kallade sociala ekonomins utveckling. Den ideella sektorn kan organiseras på många olika sätt, till exempel genom olika föreningar, stiftelser och aktiebolag för att nämna några associationsformer. Aktörerna kan inom ramen för den valda formen själva välja att närmare organisera verksamheten utifrån de givna förutsättningarna. Ett aktiebolag måste till exempel inte driva verksamheten med fokus på ekonomisk avkastning. Mot denna bakgrund anser vi att förslagen i tidigare nämnda betänkande inte bör läggas till grund för lagstiftning. När det gäller innehållet i årsredovisningarna bifaller vi Folkpartiets förslag. I dag gäller att redovisning av sjukfrånvaro samt redovisning av könsfördelning i företagsledningar ska ske i företag med mer än tio anställda. Vi tycker att dessa redovisningar kan inskränkas till att enbart gälla publika företag eller de börsnoterade företagen. Övriga företag behöver ej betungas med dessa uppgiftsskyldigheter. På punkten företagshemligheter anser vi att dagens lag om skydd för företagshemligheter, FHL, innehåller en rad brister som snarast behöver rättas till. Om en person i sitt arbete till exempel tar del av företagshemlig information och lämnar ut den så kan personen ej straffas därför. Ett annat exempel gäller inhyrd personal, som förekommer i många fall. Genom en lucka i lagen har dessa inget skadeståndsansvar om de utnyttjar eller röjer företagshemligheter hos de företag där de arbetar. Ett annat övergripande problem med lagen om skydd för företagshemligheter, som den ser ut i dag, är att den inte harmoniserar med motsvarande lagar i våra grannländer och konkurrentländer. Vår lagstiftning skiljer sig i hög grad från till exempel tysk och fransk lagstiftning. Ska Sverige vara attraktivt för utländska investeringar så är det viktigt att vår lagstiftning på området ger ett motsvarande skydd som lagstiftningen i andra länder ger. Behovet av en ny lag om skydd för företagshemligheter är inte nytt. Det aktualiserades redan 1997. Det är nu hög tid att regeringen snarast tar initiativ till en översyn av lagen. Det tycker egentligen också utskottsmajoriteten, som i den här frågan har fått lite kalla fötter när man påstår att tiden nu är mogen för att på nytt överväga frågan samtidigt som man förutsätter att regeringen ska vidta erforderliga åtgärder utan att det ska behövas något tillkännagivande därom. Fru talman! Det må förlåtas oss reservanter att vi är något luttrade när det gäller regeringens uttolkning av uttrycket "tiden nu är mogen". Vem minns inte när utskottet tyckte att tiden var mogen för ett tillkännagivande i slutet av 1990-talet om översyn av fastighetsmäklarlagen? Fortfarande har ingenting hänt. Slutligen, fru talman, står vi kristdemokrater bakom alla våra reservationer, men för tids vinning nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 5.

Fru talman! Det är inga nya frågor, direkt, som kommer upp i betänkandet om associationsrättsliga frågor. Vi i lagutskottet har diskuterat och debatterat dem under lång tid. Frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare, som jag kommer att återkomma till sedan, är en fråga som vi och Kristdemokraterna tillsammans har drivit så länge som jag har varit med i den här församlingen, alltså sedan 1998. Men vi kommer tillbaka till den. Först och främst vill jag använda min tid till att lyfta upp den absolut viktigaste frågan i betänkandet. Det är enligt min mening kvotering till börsbolagens styrelser, fru talman. Vänsterpartiet har under lång tid arbetat för att införa lagstiftning om kvotering till börsbolagens styrelser. Det är därför med tillfredsställelse som jag kan konstatera att regeringen äntligen har börjat utforma direktiv till en utredning om hur könsfördelningen i bolagsstyrelserna ska kunna bli jämnare. Jag vill ändå här i dag ta tillfället i akt att tala om den könsmaktsordning som genomsyrar inte bara näringslivet utan hela samhället. För två år sedan fick vi ta del av ett betänkande där det framgår att en så stor andel som 93 % av styrelserna i de privatägda företagen är mansdominerade. Det betänkande jag syftar på är SoU 2003:16 Mansdominans i förändring . Det handlar om ledningsgrupper och styrelser. Hälften av dessa företag hade dessutom enbart män i styrelserna. Jag tror tyvärr inte att den här dystra bilden har förändrats märkbart sedan 2003. Förra året kunde vi se en liten uppgång, men nu i år börjar det se bedrövligt ut igen. Fortfarande är det regel snarare än undantag att män väljer män när det kommer till styrelseuppdrag. Män har ofta en föreställning om att chefskap och kvinnor inte passar ihop. Bilden av kvinnan som en sorts komplement till en man med makt förstärks av att det finns så få kvinnor med ledande befattning i samhället. Kvinnan förväntas nöja sig med en bråkdel av den makt som män har i det offentliga. Men det räcker inte att hon bara får koka kaffe åt chefen, fru talman. Om vi på allvar vill förverkliga visionen om ett jämställt samhälle måste kvinnor få tillträde till näringslivets tyngre poster, precis som män måste få tillträde till det privata livet genom till exempel en kvoterad föräldraförsäkring och så vidare. De här frågorna hänger ihop, och det är därför det är så viktigt att kopplingen mellan makt och kön synliggörs. Halva mänskligheten består faktiskt av kvinnor, men det verkar inte ha gått in i bolagsstyrelsernas styrelserum. Det är därför orimligt och orättvist att denna långtgående mansdominans inom näringslivet får bestå. Den kommande utredningen är därför mycket efterlängtad av mig och Vänsterpartiet. Jag har valt att inte reservera mig i den här frågan, fru talman, trots att den är så här viktig, eftersom vi nu har en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det här ska utredas. Vi har förvisso väntat väldigt länge, men nu är det på gång, och jag kommer att göra allt jag kan för att påverka utformningen av direktiven i rätt riktning, och då vet ni vad jag menar när jag säger i rätt riktning. Fru talman! Vad gäller de övriga frågorna i det här betänkandet förstår jag inte riktigt vad det är alliansen - det är ju det ni kallar er för - är rädd för vad gäller den fråga som håller på att ses över som gäller aktiebolag utan vinstintresse. Vad finns det egentligen för fara? Jag kan inte förstå er enorma oro och ert direkta motstånd till att eventuellt införa ytterligare en associationsform som aktiebolag utan vinstintresse. Självfallet är jag fullt medveten om att man redan i dag, såsom regelverket för aktiebolagen ser ut i dag, kan få tillfredsställande lösningar genom att en bolagsstämma bestämmer att bolaget inte ska ha något vinstintresse. Men samtidigt kan vi inte komma ifrån att det finns ett behov ute i samhället, framför allt inom de områden och de bolag som i dag har valt aktiebolagsformen men som egentligen är ägda av oss gemensamt, av skattebetalarna och samhället på olika sätt. Jag tycker alltså att vi fortsatt ska vänta och se vad det här beredningsarbetet kommer att komma fram till. Vi i Vänsterpartiet är definitivt inte motståndare till att införa en ny associationsform. I frågan om redovisning pekar de borgerliga partierna återigen på att det skulle bli enklare för de mindre företagen om vi lyfte bort den här bördan, men jag vill ändå poängtera det som flera gånger har lyfts upp från oss i de partier som har drivit igenom den här lagändringen, nämligen hur viktigt det är att ha de här verktygen och att kunna se vad det finns för könsfördelning i bolagens ledande befattningar. Och framför allt: Nu när vi vet att sjukfrånvaron är ett stort problem i samhället är det viktigt att ha de här verktygen och de här nycklarna. Jag vill också gå in på frågan om företagshemligheter. Där är vi helt överens i utskottet. Jag kan bara beklaga att det inte blev så att hela utskottet kunde enas kring en skarp skrivning där vi faktiskt gemensamt talar om att tiden nu är så pass mogen att utskottet är överens i den här frågan. För min del tycker jag att det är viktigare att vi faktiskt får någonting gjort än att vi får ett tillkännagivande där vi helt plötsligt börjar angripa varandra om hur vi ska formulera oss i ord. Huvudsaken, för min del, fru talman, är att vi försöker vara så överens som möjligt. Avslutningsvis, vad gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare, kan vi bara konstatera att vi under många år - det här går tillbaka ända till förra mandatperioden - har haft en gemensam syn på den här frågan tillsammans med Kristdemokraterna. Givetvis är det glädjande att även resten av Kristdemokraternas allianspartner nu äntligen har vaknat. Det jag blir förundrad över och ändå tycker är märkligt är att man väljer att vakna i sista minuten. Även i den här frågan hade vi faktiskt kunnat ha ett enigt utskott bakom oss i stället för att vi behöver reservera oss på det här sättet. Jag kan ju inte påstå att det blev så särskilt mycket diskussion efter att det var klart hur det skulle bli. Att kd och Vänsterpartiet sedan lång tid tillbaka har drivit den här frågan tillsammans är ju bara fakta. Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 5, och i övrigt yrkar jag bifall till förslaget i lagutskottets betänkande.

Herr talman och ledamöter! Jag vill börja med att säga att jag står bakom alla reservationer, men jag vill yrka bifall till en av dem, nämligen reservation nr 1. Jag har också valt att lägga fokus i mitt inlägg på det som jag tycker är viktigast, nämligen frågan om aktiebolag utan vinstintresse och det beredningsarbete som är på gång. Därför vill jag lyfta upp den frågan. Aktiebolag utan vinstintresse alternativt begränsad vinstutdelning anser vi är den senaste åtgärden från regeringen och stödpartierna för att förhindra att verksamheter inom vård- och omsorgssektorn ska privatiseras. Vem kommer att satsa kapital i de icke vinstdrivande aktiebolagen? Det framgår tydligt att riksdagsmajoritetens främsta skäl att föreslå de nya företagsformerna är att värna om vård- och omsorgsmonopolet. De nya företagsformerna tillsammans med stopplagen kommer att motverka den påbörjade förnyelsen inom vård- och omsorgssektorn. Det är viktigt att komma ihåg att det i första hand kommer att drabba patienterna. Regeringens kampanj mot vård utförd av privata alternativ vittnar om att de ideologiska skälen väger tyngre än att se till de vårdbehövandes intressen. Det är tråkigt att konstatera att sjukvårdens och omsorgens organisationsformer ska gå före innehållet i vårdutbudet. Vi tycker att majoriteten förringar personalens insatser, deras förutsättningar att pröva nya arbetsgivare och därmed också nya arbetsmetoder. Privata sjukvårdsutförare har redan visat att de kan ge minst lika bra vård som offentlig sektor och även till lägre kostnader tack vare att byråkratin minskar. Med fler vård- och omsorgsaktörer inom de ekonomiska ramarna är sannolikheten mycket stor att lidande och vårdköer kan minskas. Att en vårdverksamhet ger vinst behöver inte vara fult. De som jobbar inom vinstgivande företag känner sig kränkta av dessa påståenden. Verksamheter med vinst borgar faktiskt för en fortsatt verksamhet - en stabilitet. Verksamheter med återkommande underskott lever farligt och är hotade på sikt. Vi kan se vad som har hänt under de senaste åren. Avgörande för vårdens kvalitet är naturligtvis vad som ingår i de vårdavtal som tecknas mellan vårdföretag och beställarna, till exempel landsting eller kommun. Det är också viktigt att komma ihåg att avtalen mellan parterna är tidsbegränsade och att makten finns hos vårdbeställaren, det vill säga de som sköter upphandlingen och betalar med offentliga skattemedel. Med fler aktörer i vården ökar vårdtagarnas möjligheter att välja den som ger den bästa vården. Alla har vi mycket att vinna på det, särskilt de vårdbehövande. Det är därför viktigt att understryka att de nya bolagsformerna inte behövs. De kommer bara att bli krångliga, dyra och troligen också mycket kortvariga. Det är i stället viktigt att ge de folkvalda i landets kommuner och landsting ett ökat förtroende att själva avgöra hur de bäst ska lösa det lokala och regionala vårdbehovet. Då får vi de bästa förutsättningarna att tillgodose det behovet.

Herr talman! Vi debatterar betänkande nr 12 rörande associationsrättsliga frågor. Betänkandet behandlar olika frågor som jag tänkte ta upp i debatten. Den tar till exempel upp aktiebolag utan vinstintressen, skydd för företagshemligheter, avtal mellan näringsidkare och några frågor till. Jag vill också börja med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 12 och med det yrka avslag på alla reservationer. Herr talman! Den första reservationen jag tänkte beröra handlar om att motionärerna inte vill att man ska införa en ny aktiebolagsform utan vinstintresse. Det här är en fråga som vi har diskuterat flera gånger tidigare i kammaren, och jag tror att vi kommer att få diskutera den ytterligare någon gång eftersom regeringen någon gång under året kommer att lägga fram en proposition med den titeln. Motionärerna menar att den här bolagsformen inte behövs, att det i dagsläget inte behövs en bolagsform med begränsat eller utan vinstintresse, utan att det är möjligt med de nuvarande bolagsformer som finns att tillgå. Det är helt sant. Man kan i dagens läge använda sig av någon av de bolagsformer som finns i dag och i bolagsordning eller på annat sätt skriva in att bolaget inte får ge ut vinst. Men då förstår inte jag varför det finns ett så oerhört stort motstånd. Det som den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet, och Miljöpartiet, om jag har förstått det rätt - vill är att öka antalet verktyg i verktygslådan. Det som vi vill visa och lyfta fram är att det i vissa fall kan vara bra att ha en associationsform där man väldigt tydligt säger att det som är viktigt är verksamheten och inte avkastningskraven. Jag kan se att det finns stiftelser eller andra organ som skulle kunna använda sig av den bolagsformen. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det i vissa fall kan behöva sägas att i den här delen av verksamheten vill vi inte att man ska ta ut väldigt stora vinster, utan det finns andra saker man ska premiera i stället. Det här är en fråga som jag tycker är väldigt viktig, och jag tror att vi kommer att återkomma till den. Herr talman! En annan reservation som jag tänkte belysa gäller en motion från Folkpartiet om att ändra undantagsreglerna för när man behöver lämna uppgifter i årsredovisningen. I dag är de företag som har mindre än tio anställda berättigade till undantag, medan motionärerna i stället vill utsträcka detta undantag till att gälla alla privata aktiebolag. Jag menar att redovisningen av sjukfrånvaron och könsfördelningen i företagens ledning är väldigt viktiga aspekter. Det är aspekter som visar hur ett företag mår och hur de anställda blir behandlade. Därför tycker jag att det är viktigt att de uppgifterna finns med i så många företag som möjligt. Om vi skulle införa den förändring som motionärerna vill tror jag att andelen företag som blir tvungna att redovisa de detaljerna kommer att vara alldeles för få för att man ska kunna göra några tydliga analyser, då vi i dagsläget har en väldigt stor grupp privata aktiebolag. Om man ska ta in de här uppgifterna och analysera dem är det viktigt att det finns många, så att man kan göra en bra analys av det underlag som man sedan får. Jag kan hålla med motionärerna om att det självklart är så att de olika nivåer och de olika krav på redovisning som läggs fram hela tiden måste analyseras. Man kan aldrig med säkerhet säga att en viss typ av uppgifter är de som ska lämnas, utan det är alltid ett arbete som det måste jobbas kontinuerligt med. Jag kan inte i dagsläget säga att just tio anställda är den absolut bästa gränsen, utan det kanske finns andra gränser. Jag tror att det här är en fråga som regeringen kommer att fortsätta att jobba med, för att få ett samlat grepp på hur uppgifterna ska redovisas och på så sätt underlätta för företagen i framtiden. Jag tror att det är viktigt. Men jag tror också att det finns en väldigt viktig del i att man får in statistiskt material som man kan använda sig av när man ska analysera både könsfördelningen inom den privata marknaden och sjukfrånvaron. Herr talman! Den tredje reservationen som jag tänkte lyfta upp rör en motion angående skyddet för företagshemligheter. Lagen om ett förbättrat skydd för företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Lagen har nu varit i bruk i snart 15 år, och utskottsmajoriteten förutsätter, som vi skriver i betänkandet, att regeringen vidtar de åtgärder som är erforderliga. Då kan man fråga sig varför vi i så fall överlämnar frågan till regeringen att bestämma när detta ska ske. Det är väldigt simpelt: Det handlar om en resursfråga. Det handlar om att Justitiedepartementet snart kommer att lämna ifrån sig ett väldigt stort lagstiftningsarbete, den nya aktiebolagslagen, som har tagit oerhört mycket kraft, tid och resurser. Man måste nu gå vidare med nya projekt och nya arbeten. Då finns det projekt som man ser som viktigare. Men om det här ses som ett stort problem är det självklart att regeringen kommer att ha möjlighet att flytta fram projektet, lägga det i framkant, se till att prioritera det högre och på så sätt se över de förändringar som kanske skulle behöva göras inom området. Herr talman! Slutligen vill jag lyfta upp reservation 5 angående avtalsvillkor mellan näringsidkare. Det är mindre än ett år sedan vi diskuterade frågan senast, dock inte under en liknande rubrik, det vill säga inte under ett betänkande om associationsrättsliga frågor med mera, utan under ett betänkande om franchising. Till min förvåning måste jag säga att på den korta tid som har gått har tre av de borgerliga partierna ändrat uppfattning. Jag är precis lika förvånad som Ingemar Vänerlöv över denna snabba omkastning, även om vi kanske inte har samma syn på det. Jag ser det inte som speciellt positivt, men jag förstår att Ingemar Vänerlöv ser det som väldigt positivt att hans borgerliga kamrater har ändrat uppfattning i frågan. Jag förstår inte hur moderater, folkpartister och centerpartister har kunnat ändra uppfattning så snabbt. Bertil Kjellberg sade i den franchisingdebatt vi hade då under punkten som rörde avtalsvillkor mellan näringsidkare till exempel så här: Avtalsfrihet är en av grunderna för marknadsekonomin. Rätten att utan inblandning av andra träffa avtal mellan fristående parter är av yttersta vikt för ett väl fungerande näringsliv. Lika viktigt för att näringslivet ska fungera är att parterna som träffar ett avtal kan lita på att den andra parten håller avtalet. Jag menar att lagstiftaren bör iaktta stor försiktighet både när man reglerar ett område och när man gör det möjligt att i efterhand underkänna ett avtal helt eller delvis. Den här texten tycker jag motsäger det som står i reservationen och i Kristdemokraternas motion. Jag yrkar därför bifall till utskottsmajoritetens avslagsyrkande även på reservation 5. Jag ser att min talartid är slut, så jag vill avsluta med att ytterligare en gång yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 12 i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag vill begränsa det här replikskiftet till frågan om redovisning av sjukfrånvaro i årsredovisningarna för aktiebolag med mer än tio anställda. Jag har nyligen övervarat två bolagsstämmor i familjebolag där man har omkring 20 anställda. Jag tillät mig naturligtvis fråga hur mycket arbete det har varit att ta fram de uppgifterna. Sedan frågade jag revisorn hur mycket tid han hade lagt ned för att kontrollera dessa uppgifter. Det är nämligen revisorns skyldighet. Jag fick lite uppgifter. Min fråga till Johan Löfstrand i detta sammanhang är: Vet man verkligen från regeringssidan vad det kostar alla företag i det här landet att ta fram de här uppgifterna och se till att revisorerna granskar dem?

Herr talman! I och med att lagen är ganska ny har man inte utvärderat den, och jag tror inte att man kommer att utvärdera den. Så svaret på frågan är: Nej, det tror jag inte att man vet. Men jag tror faktiskt att kostnaden är ganska marginell, för att med den teknik som finns i dag så tror jag att den största delen av lönehanteringen sker med hjälp av olika typer av lönehanteringsprogram på datorn. I de här programmen tror jag att det finns väldigt bra funktioner för sammanställning och summering. Och då tror jag inte att problemet är speciellt stort. I ett bolag med endast 20 anställda tror jag att redovisningen av könsfördelningen i bolagsstyrelsen inte heller är något jättestort problem.

Herr talman! Nu begränsade jag mig till redovisningen av sjukfrånvaron. I ett bolag med 20 anställda, om man nu har lite förankring i verkligheten, sitter man inte framför datorn dag ut och dag in och har ett antal anställda som sköter detta. De flesta företagsledare i den storleksordningen har möjligen en deltidsanställd för att sköta detta. Men det kostar ju faktiskt pengar för varje stund som någon sitter och knappar in uppgifter, och det kostar pengar för den stund som revisorn måste gå in i grundmaterialet och kontrollera detta. Det är häpnadsväckande för mig att man inför sådana här regler och lägger sådana här bördor på företagen utan att man vet vad man egentligen lägger för kostnader på företagen. Slutligen måste jag ställa en fråga. När vi debatterade den här frågan för ett år sedan var syftet att man skulle minska sjukfrånvaron i företagen. Nu har jag förstått av Johan Löfstrands anförande att syftet är att skapa underlag för att göra analyser. Är det riktigt uppfattat?

Herr talman! Först gäller det den första delfrågan. Ja, självklart, har man 20 anställda har man oftast kanske en anställd eller en deltidsanställd som jobbar med lönehanteringen. Men jag tror inte att det med de här väldigt avancerade data- och löneadministrationsprogrammen skulle ta så oerhört mycket extratid att få fram sjukfrånvarosiffror för ett år. Jag tror att de här programmen är utformade så att de med väldigt lätt teknik kan användas på det sättet. Så jag ser inte det som någon gigantisk kostnad. Sedan gällde det huruvida materialet ska användas för att minska sjukfrånvaron eller för att analyseras. Jag tror att de frågorna går hand i hand. För att man ska kunna se olika typer av trender på arbetsmarknaden tror jag att det är viktigt att man har ett väldigt brett datamaterial för att man på så sätt ska kunna göra analyser och se vad det är i samhället som faktiskt gör att vi har ett problem med många sjukskrivningar. Jag tycker att de två frågorna går hand i hand. Vi måste ha ett stort material som vi kan analysera för att få svar på vad vi har för problem med den höga sjukfrånvaron.

Herr talman! Ofta när vi diskuterar olika frågor i lagutskottet och vi vill göra ett tillkännagivande får vi höra att vi inte kan göra så många tillkännagivanden för att Justitiedepartementet är så överlastat, och de har så mycket att göra. Då blir jag lite förvånad när jag hör Johan Löfstrand berätta om aktiebolag utan vinstintresse och pratar om att vi ska skaffa ett verktyg till i verktygslådan. Har man en såg i verktygslådan behöver man inte köpa en såg till. Framför allt köper man inte en såg till om man har ont om pengar. Jag tycker att Socialdemokraterna borde vara så hederliga att de säger att de vill ha de här bolagen av rent ideologiska skäl. Vi borgare brukar ju, när vi vill privatisera, bli anklagade för att ha ideologiska låsningar. Jag skulle vilja påstå att det är precis det som Socialdemokraterna har då det gäller företag som drivs med vinstintresse. Det är en ideologisk låsning.

Herr talman! Bertil Kjellbergs första fråga gällde att vi måste prioritera. Det är ju så att vi gång på gång hamnar i en situation där vi måste välja vilken lagstiftning som ska utredas först, på grund av att det inte finns oändliga resurser. Borgerligheten vill ju, om jag har förstått det hela rätt, minska på regeringens resurser, vilket i så fall gör att det blir ännu svårare att kunna göra de här prioriteringarna. Så självklart pågår det hela tiden ett prioriteringsarbete. Ja, Bertil Kjellberg, självklart är det så att vi har prioriterat det extra verktyg i verktygslådan som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern vill ha och därför lagt det ganska långt fram på listan. Det är därför vi har sagt att vi vill ha en utredning och sedan vidare ett förslag på en ny bolagsform för begränsat vinstintresse. Självklart finns det en majoritet för det, och det finns även ett ideologiskt ställningstagande, om man nu vill se det så, i den här frågan, för att vi vill ha den här bolagsformen.

Herr talman! Ni vill ha en extra såg i onödan. Jag kan bara konstatera att det är viktigare att ha den här ideologiska sågen än att utreda verkliga problem som finns för medborgarna. Jag ska också kommentera en helt annan sak, det här med franchising och att vi påstås ha ändrat uppfattning. Om Johan Löfstrand hade lyssnat på mig hade han hört att jag sade att vi inte vill ha särlagstiftning för franchising, utan vi vill att vi ska gå till grundproblemet. Jag kan erkänna att vi har lärt oss att det finns ett problem med den nuvarande avtalslagen, att man är för snål då det gäller att tillämpa 36 § avtalslagen. Det har jag nog lärt mig under det här året, så det kan jag nog medge. Men problemet handlar fortfarande om att vi icke ska ha en massa särlagstiftningar. Det är det som är själva idén med mitt ställningstagande.

Herr talman! På den punkten är vi eniga, därför att vi vill inte heller ha någon särlagstiftning. Vi vill att det ska vara avtalslagen som ska gälla. Om det finns två stycken förhållandevis jämlika parter är det faktiskt de som ska komma överens om det. Sedan om det visar sig att det finns en svagare part har vi konsumentlagstiftningen i dagsläget. Men jag tror att två stycken näringsidkare måste vara jämlika. Det är därför som majoriteten är emot att en sådan här jämkningsrätt införs.

Herr talman! Jag har egentligen ingen fråga, utan jag har bara en liten sakupplysning. Johan Löfstrand gjorde sig lite lustig över att mina borgarkamrater har vaknat ganska sent. Jag kan nämna att jag har tittat lite grann på historien när det gäller det här motionsyrkandet, som vi hade uppe, om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Det var faktiskt så, som jag har sett, att första gången det väcktes var i en motion av Rolf Åbjörnsson och någon kvinna, Inger Strömbom tror jag det var. Det behandlas år 2000-2001, och det var samma grej som finns nu. De som då reserverade sig var Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Därefter har det varit ett val, och när det kommer nya besättningar och så kan det kanske lätt bli lite gnissel. Man hakar inte riktigt på det som vi har gjort förut och så vidare. Så jag vill nog påstå att mina borgerliga kamrater här har haft den här uppfattningen under en ganska lång tid.

Herr talman! Jag mindes bara den debatt som vi hade för ett år sedan där Bertil Kjellberg och jag hade samma åsikt. Jag slutar där. Jag tror att det är lagom.

Herr talman! När det gäller det här utskottsbetänkandet vill jag börja med att yrka bifall till reservation 4 och reservation 5 som vi kommer att stödja från Miljöpartiets sida. Väldigt kortfattat vill jag säga att det finns en majoritet, Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, när det gäller aktiebolag utan vinstintresse, att detta ska utredas. Vi är helt överens om att det ska göras. Det håller nu på att beredas inom Regeringskansliet, och vi är från vår utgångspunkt helt nöjda med detta. Vi har liten förståelse för de borgerligas ord om att det blir jobbigt. Jag tror att det tvärtom kan vara väldigt bra om vi får en ordentlig utredning om detta för att bereda frågan. När det gäller redovisningsfrågan har jag absolut noll förståelse för Folkpartiets krav om att göra undantag i redovisningskravet om anställdas sjukfrånvaro och könsfördelning. Vi har precis infört ändringen att man ska redovisa i årsredovisningen. Det är alldeles för tidigt att utvärdera om detta är bra eller dåligt. Jag är helt övertygad om att det är en bra reform som vi har genomfört för att uppmärksamma aktiebolagsägare och ledning om hur det står till i företaget när det gäller just sjukfrånvaron och könsfördelning. Man måste naturligtvis efter några år titta på om lagstiftningen har fått rätt verkning. Men för min del är det alldeles för tidigt att göra det nu. Så jag håller fast vid det beslut vi fattade i riksdagen tidigare om det här. När det gäller könsfördelning i bolagsstyrelser är jag helt övertygad om att en kvotering är nödvändig. Det går alldeles för sakta i dag att få in kvinnor i bolagsstyrelserna. Visst har vi fått en ökad andel, men det går sakta, sakta. Kvotering är inte målet. Det är medlet för att männen ska lämna bolagsstyrelserna och fler kvinnor ska komma in. Det är det viktiga. Man kanske skulle hitta på ett annat ord än kvotering eftersom det verkar ha fått en väldigt dålig klang i de här frågorna, men jag är helt övertygad om att det är nödvändigt. Jag vet också, eftersom det finns en överenskommelse mellan s, v och mp att titta på de här frågorna, att det ska komma något förslag förr eller senare, förhoppningsvis förr enligt min uppfattning. När det gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare är det en klar ideologisk skillnad mellan partierna. Den är ideologisk i den bemärkelsen att vi från Miljöpartiet tycker att det är helt nödvändigt att man har vissa särregler för småföretagen. Man kan inte regelmässigt jämföra stora bolag med 100 miljoner i omsättning med mindre bolag med kanske 1 miljon i omsättning. Det krävs olika lagstiftning. Därför stöder vi den här reservationen. Det är viktigt att stärka småföretagens möjligheter på det här området. Därmed är jag nöjd med detta inlägg, herr talman.