Avfalls- och kretsloppsfrågor

Herr talman! Vi bär alla ett ansvar för vår miljö. Vi bär också alla ett ansvar för det vi ser. Sopor och avfall är ett problem - ett alltmer växande problem även om vi har blivit bättre på att använda vårt avfall och ta hand om våra sopor. I dag kan man av sopor och avfall producera exempelvis biogas som bland annat går att använda för att köra bilar och lastbilar med mera. Bara det är fantastiskt. En genomgripande satsning på biogasproduktion skulle definitivt kunna bidra till en ännu bättre avfallspolitik. För detta krävs en enhetlig politik, politiskt ledarskap och mod att satsa på tekniker som faktiskt bidrar till bättre miljö och teknikutveckling och som i förlängningen skapar fler arbetstillfällen. Denna regering har inte visat att man verkligen vill tänka i flera steg och se ekonomiska styrmedel som betydelsefulla och pådrivande faktorer för utveckling. Det som görs av den borgerliga regeringen präglas av passivitet och mycket defensivspel. Det verkar vara enklare att tala om skattesänkningar än om vad skattepengar kan göra för nytta. Vi socialdemokrater vill bland annat använda politiken för ett mer hållbart Sverige och en värld som vi kan lämna efter oss till kommande generationer. Herr talman! I detta betänkande berörs flera viktiga frågor, och jag håller mig till de reservationer vi socialdemokrater har. Nedskräpning är ett gissel som måste tas på stort allvar. Vi är många som har vuxit upp med kampanjen Håll Sverige rent. Jag minns själv, faktiskt med lite rörelse, hur jag hade dekalen på skärmen på min cykel. Jag minns också informationstillfällena i skolan. Det var faktiskt den första kontakt jag hade med miljöfrågorna, och jag sätter stort värde på detta. Vi har säkert påverkats mer än vi kanske vill tro av kampanjen Håll Sverige rent. Därför är jag förvånad över att utskottsmajoriteten inte är mer positiv till att ge mer resurser till organisationen Håll Sverige rent. Vi tror på mer informationsresurser till projekt som ska bidra till ett miljömässigt renare Sverige. Det är viktigt att det finns ett medborgarperspektiv i miljöarbetet och att inte minst unga människor informeras om hur vi kan bidra till ett hållbart samhälle. Skolan är viktig, och inte minst lärare har stor glädje av bra informationskampanjer. Herr talman! Allt fler larmrapporter kommer nu om hur mycket skräp som finns i världshaven. Våra kuster är också drabbade, och detta är ett problem som dessvärre ökar alltmer. Nedskräpningen i marina miljöer är en nationell angelägenhet. Kommunerna i kustbandet har det tufft, eftersom ansvaret för städningen vilar på dem. Det är orimligt att bördan endast ligger på den enskilda kommunen. I Sverige är Bohusläns kust särskilt drabbad av denna marina nedskräpning. Flera av de kommuner som berörs har begränsade ekonomiska möjligheter att på sikt lösa denna fråga. Det är därför av stor vikt att hitta lösningar, exempelvis en permanent nationell finansiering av strandstädningen. Det finns behov av att göra en nationell översyn av hur städningen av marina och kustnära miljöer i framtiden ska finansieras. Jag vill också uttrycka min förvåning över att miljöministern har sagt att han inte tänker vidta några särskilda åtgärder för att säkerställa städningen av landets kuster. Det är inget positivt besked från vår miljöminister till dessa kommuner. Kommunernas medfinansiering vid sanering av förorenade områden är en annan viktig fråga som berörs i betänkandet. Inte minst är detta viktigt för många av Sveriges mindre kommuner. En förutsättning för att få statsbidrag till åtgärder av förorenad mark är att kommunen där objektet ligger går in som huvudman för saneringsarbete och bidrar med 10 procent av den kostnad som finansieras med allmänna medel. Den rådande tolkningen av förordningen ger inte utrymme för särskilt stora variationer i kommunernas åtaganden. Risken finns att de små kommunerna aldrig får möjlighet att sanera allvarligt förorenade platser som är mycket riskabla för människors hälsa och miljö eftersom de inte har ett tillräckligt stort skatteunderlag för att gå in med 10 procent. Ett sådant exempel i mitt eget län är Boxholms kommun. De små kommunerna har inte heller möjlighet att arbeta förebyggande för att undersöka och sanera kända förorenade områden. Regler kring kommunernas medfinansiering vid sanering av förorenad mark bör ses över. Herr talman! Jag inledde med att säga att vi alla bär ett ansvar för miljön. Vi bär alla ett ansvar för det vi ser och även det vi inte vill se. Det krävs mycket mer av ansvar och politiskt ledarskap för miljön än den borgerliga regeringen har visat i de nämnda frågorna. Jag yrkar härmed bifall till Socialdemokraternas reservationer. (Applåder)

Herr talman! Ganska ofta på helgerna har jag anledning att åka till återvinningscentralen vid Librobäck i Uppsalas utkant och med viss tillfredsställelse göra mig av med glasburkar, tidningshögar, metallskrot, så kallade restprodukter med mera. Samtidigt som jag gör mig själv en tjänst och medverkar till en bättre och renare miljö träffar jag regelbundet gamla grannar och arbetskamrater på återvinningsstationen. Återvinningsarbetet har alltså även en social dimension. Låt mig få återkomma till detta. Utvecklingen när det gäller avfallshanteringen karaktäriseras av att avfallsmängderna ökar samtidigt som återvinningen också ökar. Det betyder att med en fortsatt ökning av den totala avfallsmängden kommer inte delmålet om avfall under miljömålet God bebyggd miljö att nås, eftersom delmålet säger att den totala mängden inte ska öka. Jämfört med utgångsläget 1994 har emellertid avfallsmängden ökat med 24 procent till och med 2005 och med ytterligare 3,5 procent under 2006. Det är alltså en avsevärd ökning och en avvikelse från målet om högst oförändrade avfallsvolymer. Inte heller nås delmålet om att hushållsavfall till minst 50 procent ska återvinnas genom materialåtervinning, även om nivån 2006 på 47,5 procent ligger ganska nära målet. I Naturvårdsverkets underlagsrapport till Miljömålsrådets uppföljning av Sveriges miljömål föreslås en ny övergripande formulering: att avfallshanteringen ska vara enkel för konsumenterna och effektiv för samhället. Ett antal nya delmål föreslås också. I rapporten diskuteras olika styrmedel, och bland annat omnämns så kallade mjuka styrmedel, exempelvis miljömärkning, utvecklande av livscykelanalyser, miljöledningssystem, information och miljöanpassad upphandling. Dock verkar Naturvårdsverket rätt uppgivet när det gäller den fortsatta ökningen av avfallsmängderna och refererar Resurseffektivitetsutredningen från 2001 som prognostiserar en ökning av energianvändningen med 35 procent och av råvaror med 20-40 procent fram till 2030. Det tycker jag är en alltför passiv inställning i dessa klimat- och miljödebattens dagar. Den ökande avfallsmängden orsakar naturligtvis problem som ökade transporter, ökade kostnader för fastighetsägare och hushåll med mera. Men för att klara av en minskning av avfallsmängden måste det till ändrade förhållningssätt från alla aktörer - allmänheten, konsumenter, producenter, företag och myndigheter. Herr talman! Jag refererar dessa förslag som enligt betänkandet planeras behandlas i den kommande miljömålspropositionen 2009 för att ge en bakgrund till Vänsterpartiets yrkande enligt reservation 1 som jag härmed yrkar bifall till. I denna reservation lyfter vi nämligen fram behovet av att genom en process som engagerar alla samhällsaktörer ta fram en vision och en strategi för hur avfallshanteringen i Sverige ska se ut 2020. Vi vill att regeringen på lämpligt sätt engagerar hela Sverige i en stor dialog - en studiecirkel skulle man kunna säga - så att våra förhållningssätt kan förändras och avfallsmängderna i realiteten minskas. De restprodukter som jag och andra kastar i Librobäck och på andra ställen måste i mycket högre grad kunna återanvändas. Jag och mina gamla grannar och arbetskamrater som jag träffar på återvinningscentralen borde sätta oss ned och diskutera hur avfallsmängden ska kunna minskas. Producenterna måste ha en helhetsanalys på sina produkter grundad på livscykelanalyser. En bättre samordning krävs mellan samhällets aktörer. Den framtida avfallshanteringen måste grundas på insikten om att vår resursanvändning i den rika delen av världen inte kan fortsätta att öka. Avfallshanteringen, liksom energianvändning och klimatpåverkan, bör utvecklas under ledstjärnan Rättvist miljöutrymme. Herr talman! Betänkandet i övrigt handlar om ett antal specifika frågor. Jag står givetvis bakom Vänsterpartiets övriga reservationer i ärendet, men jag avstår för tids vinnande från att yrka bifall till dessa. Dock vill jag gärna lyfta fram reservation 2 om biologiskt avfall med förslag om en statlig biogasutredning för ökad produktion och användning av biogas samt reservation 4 om omhändertagande av avfall i marina miljöer. Kustkommuner får i dag bära ett orimligt stort ansvar för skräp som kommer inflytande från utomkommunala källor som fartyg, turister med mera.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 och reservation 4. Kan man göra en bil av kapsyler? Faktum är att om varje svensk lämnar in alla sina kapsyler till återvinning räcker stålet till 2 200 personbilar. För varje kilo hårdplast som återvinns sparar vi en liter olja. Man sparar 95 procent av energin om man gör aluminium av återvunnet material jämfört med om man gör det av jungfruliga råvaror. Om varje svensk källsorterar ytterligare ett halvt kilo aluminium - kaviartuber och matformar - skulle det kunna innebära att 4 300 ton mer aluminium än i dag kunde återvinnas. Det motsvarar en energibesparing på 25 000 kubikmeter olja och räcker till att värma upp 10 000 småhus. Mängden hushållsavfall motsvarar ungefär 530 kilo per person, enligt gamla uppgifter från 2004. Samtidigt är hushållsavfallet endast en del av allt det avfall som blir resultatet av vårt samhälles alla verksamheter. När vi ska strukturera upp avfallet i Sverige, i EU och i det här betänkandet talar vi om avfallshierarkier, alltså hur vi hanterar avfallet. Första prioritet är att förebygga uppkomst av avfall. Så står det. Sedan kommer återanvändning. Det är de retursystem vi har på flaskor och sådant. Därefter kommer den intressanta återvinningen, och det tredje är omhändertagande. Det är när vi inte vet riktigt vad vi ska göra av avfallet. Återvinningen är det som är ganska intressant. Här lurar också dolda saker. Det är här vi har all insamling av papper, plast, glas och metaller. Man talar om materialåtervinning eller om energiåtervinning. Det sista handlar i stort om förbränning av avfall. Samtidigt som det finns uttalat att man i sista hand ska förbränna förekommer en uppbyggnad av stora förbränningsanläggningar runt om i Sverige. Visserligen är det alldeles ny teknik och delvis fantastisk sådan, jag har själv varit och studerat den, men när man investerar i de här stora förbränningsanläggningarna innebär det också att man vill ha full effektivitet i dessa. Därmed blir incitamenten för att minska avfallsmängderna svagare. Ökad förbränning gynnar inte återvinningen. Återvinningen är viktig och förbättrar miljön. Den sluter kretsloppen. Det har varit vägledande för svensk miljöpolitik sedan den första kretsloppspropositionen antogs i början av 90-talet. Det är också grunden för EU:s avfallshierarki, som är styrande gentemot medlemsländerna. Det var en viktig grund för den överenskommelse för 2006 års statsbudget som är en del i den gröna skatteväxlingen. Då beslutades om en särskild skatt på avfallsförbränning, den så kallade BRA-skatten. Vi är relativt duktiga i Sverige på att källsortera, men vi kan bli bättre. Samtidigt som återvinningen ökar, ökar också förbränningen av avfallet, dels beroende på att vi har ett deponeringsförbud, dels beroende på en ökad konsumtion. Flödet av förpackningar och produkter kan nog sägas vara rikligt. Att försöka utveckla återvinningen och sorteringen så att man kan sortera ut materialet och inte bara förpackningen är ett välkommet förslag som det står om i det här betänkandet. Man pratar om materialströmmar som ska utvecklas. Det är väldigt intressant, och jag hoppas verkligen att vi kan komma dit. Två viktiga motioner tas upp i betänkandet. Jag vill börja med den som handlar om biogas. Att använda de restprodukter som kommer från matproduktion i olika former på ett effektivt och smart sätt är att producera biogas genom rötningsprocesser. Det är ypperligt. Det fungerar utmärkt att göra biogas av gödsel från djur, av restprodukter från livsmedelsproduktionen, av vallodling, ja, i stort sett av allt organiskt material som finns. Det innebär också att biogas blir energieffektivt för transportmedel eftersom det går att köra bilar, bussar och tåg på. Det blir också en rötrest kvar som går att använda på nytt i odlingen. Men då måste den vara av en säker kvalitet så att man inte bidrar till att sprida ut tungmetaller eller andra icke positiva restprodukter på åkern. Det är vad reservation 2 handlar om. Det är oerhört viktigt att veta att de restprodukter som man låter gå tillbaka i odlingarna är okej. Jag ser att det nu finns en mycket mer positiv syn på det här sättet att omhänderta och utnyttja energin i det organiska avfallet, och många intressanta biogasprojekt är på gång. Jag tror att det kan finnas ett samband med att man inser att det är smart, effektivt och även ekonomiskt lönsamt. Den andra viktiga motionen i betänkandet gäller problemet med strandstädningen på kusten, framför allt på västkusten. År efter år flyter det iland mängder av avfall som havet transporterar till den svenska västkustens kommuner. Det innebär kostnader, och det innebär problem när det gäller vem som ska utföra den eviga strandstädningen. Det är ingen engångsföreteelse. Det är snarare med hundra procents säkerhet återkommande problem. Att kommunerna har ett renhållningsansvar vet vi. Men är det samma sak som att hålla kustremsan ren från globala sopor som flyter iland år efter år? Det känns inte som samma sak. I vart fall gör kommunerna sitt bästa för att hålla efter sina kuster och många områden som dessutom är naturreservat. Det är dessa kuster som vi ska marknadsföra kommunerna med. Jag tror att de flesta kustpolitiker, oavsett parti, ser den här frågan och förstår den på ett annat sätt än man kanske gör om man inte bor nära den här nedskräpningen. Det hade varit bra att försöka hitta en annan lösning än att bara bolla det här problemet tillbaka till de små kustkommunerna. Det här är ändå väldigt viktigt för många människor och djur som trivs på de skräpfria kuster som vi vill ha. Men kanske skräpet ska få ligga kvar i framtiden. Trots alla överenskommelser är problemen kvar. Många av våra kustkommuner lider av en sinande åretruntbefolkning med minskat skatteunderlag som följd men med lika mycket nedskräpning eller mer. Till sist i betänkandet kommer frågan om förorenade områden. Det är ett större problem än man kanske tror. Och det finns många mycket förorenade områden utan någon ansvarig. Centerpartiet har i en motion talat om att skydda nuvarande verksamhetsutövare från ekonomiskt saneringsansvar vid miljöföroreningar orsakade av tidigare ägare. Det är intressant, för vi hade en debatt här i kammaren i höstas om ett utökat miljöansvar där förslaget om ansvarsgenombrott just betydde det. Man fick absolut inget stöd av Centern eller de övriga högerpartierna, kan jag säga. Ansvarsgenombrottet hade gjort det möjligt att ställa tidigare förorenare mot väggen. Det ville man inte, och det kan vara viktigt att tala om det som avslutning i den här debatten.

Herr talman! Jag vill börja anförandet med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Jag vill också påminna om den miljöproposition som regeringen kommer att lägga fram nästa år. Inte bara miljömål kommer att ses över, utan även samordning och styrmedel är under utredning nu. Många av de här frågorna behandlas även i Europaparlamentet där man nu tydligare prioriterar förebyggande av uppkomsten av avfall. Det är viktigt att påminna om avfallshierarkin, som Tina Ehn också gjorde, där förebyggande av avfall är första prioritet. Sedan kommer ju återanvändning, återvinning och slutligen omhändertagande. Det är så dags att börja tänka på avfallet när det väl har uppstått. Beträffande det inledande avsnittet om avfallsfrågor kan jag konstatera att det inte finns några stora avvikelser i uppfattningen om framtidssynen på avfallsfrågan, i vart fall inte från Socialdemokraterna, som inte har någon reservation i det här avsnittet. Den reservation från Vänstern som talar om en mer omfattande återvinning, minskade mängder avfall samt ett bättre samordnat arbete mellan alla berörda parter är också allmänt hållen. De samlade visioner som man önskar ryms väl inom regeringens utredningsarbete inför kommande miljöproposition. Beträffande Miljöpartiets reservation om biologiskt avfall är frågan lite annorlunda. Den separation och behandling av biologiskt avfall som Miljöpartiet vill tillsätta en utredning om är en fråga som faktiskt redan är beslutad i nu gällande miljömål. Där sägs till exempel att senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök, butiker samt livsmedelsindustrin återvinnas genom biologisk behandling. Naturvårdsverket föreslår nu för regeringen en skärpning så att det även framgår att växtnäring ska utnyttjas vid återvinningen, varför Miljöpartiets förslag delvis slår in öppna dörrar. På en punkt skiljer sig dock våra uppfattningar. Miljöpartiet reserverar sig för att man bör utreda om deponering och förbränning kan beläggas med ytterligare skatter. Här anser jag att man inte har lärt sig läxan från den förbränningsskatt man var med och införde under den förra regeringen. Den hade inga som helst styreffekter och innebar endast en kostnadsökning för hushållen. Det vet åtminstone vi i alliansen. Herr talman! I avsnittet om nedskräpning reserverar sig Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet för en ny kampanj av typen Håll Sverige rent. Det är mycket vällovligt att påminna om detta. Nedskräpningen har ökat i samhället. Regeringen föreslog också i budgetpropositionen för år 2008 att anslaget till Naturvårdsverket skulle höjas med 2 miljoner kronor för åtgärder för att minska nedskräpningen i samhället. Naturvårdsverket övervägde också att överföra just dessa medel till organisationen Håll Sverige rent. Herr talman! Beträffande synpunkterna om avfall i marina miljöer. Regeringen verkar i dag internationellt inom bland annat Ospar och Helcom för att komma till rätta med marin nedskräpning vid källan. Det handlar bland annat om att det internationella regelverket om avfall från fartyg och förbud mot dumpning efterlevs. Hamnar där fartyg anlöper ska ha mottagningsanordningar för avfall. Regeringen kommer även att avsätta resurser för såväl havsmiljön som för åtgärder mot nedskräpning. Herr talman! Den splittrade bild man får av oppositionspartiernas olika reservationer blir inte besannad i avsnittet om återvinning och pantsystem. Här föreligger tydligen konsensus med alliansen. Vi behöver en förbättring av insamlingssystemet för avfall. Materialsamling bör införas i stället för dagens system som bygger på sortering av produkter. I dag är det kommunerna som har ansvar för sophanteringen medan producenterna har ansvar för förpackningsåtervinningen. När allt fler kommuner inför en fastighetsnära insamling av återvinningsmaterialet överförs kostnader som borde belasta producenterna till kommunerna i stället, vilket är otillfredsställande. Ett praktiskt försök pågår nu i Eskilstuna kommun fram till i höst. Naturvårdsverket får i regleringsbrevet för budgetåret 2008 ett mer specificerat uppdrag om materialåtervinning. Naturvårdsverket ska enligt det brevet lämna förslag till hur ett system för insamling av förpackningsavfall och annat avfall i materialströmmar kan vara utformat. Herr talman! I reservation nr 5 vill Socialdemokraterna att reglerna för kommunernas medfinansiering vid sanering av förorenad mark ska ses över. I dag är en förutsättning för att få statsbidrag att kommunen där objektet ligger går in som huvudman och bidrar med 10 procent av den kostnad som finansieras med allmänna medel. Man menar då att risken finns att de små kommunerna inte har ekonomisk möjlighet att sanera allvarligt förorenade platser. Utskottet har inhämtat att bestämmelsen om att kommunerna ska stå för 10 procent kom till för att bland annat stimulera en så kostnadseffektiv sanering som möjligt. I 4 § i förordningen anges dock att om det är fråga om mycket höga kostnader eller om det finns andra särskilda skäl får bidrag lämnas med högst det belopp som motsvarar de godkända kostnaderna. Enligt Miljödepartementet kan även till exempel personresurser utgöra en sådan kostnad. Utskottet konstaterar därför att det finns en möjlighet att medge undantag från regeln om att kommunen ska stå för 10 procent av kostnaden, och utskottet konstaterar avslutningsvis att det ankommer på Naturvårdsverket att tillämpa gällande regelverk. (Applåder)

Herr talman! Det här är intressanta debatter, och det är klart att det spretar åt olika håll. Betänkandet handlar om skilda saker. Det är inte så konstigt om man hamnar i olika diskussioner - kanske olika soptippar, vilket vi inte vill ha. Vi vill ha återvinning, och vi vill att materialflödena ska gå åt rätt håll. Jag vill ta upp två saker. Staffan Appelros nämnde att Europaparlamentet jobbar med frågan om att förebygga. Jag träffade precis i korridoren Miljöpartiets Europaparlamentariker. Han sade att frågan diskuteras just nu i parlamentet. Det är en duktig rapportör som håller på med frågan. Men man har inga instrument för förebyggande. När frågan ställs på sin spets finns det inga verktyg för hur vi ska förebygga. Det går bra att säga att man ska förebygga - men hur ska vi förebygga? Hur agerar vi i Sverige i frågan, och hur trycker vi på i förhandlingarna? Frågan om strandstädning är intressant. Det är otroligt tråkigt att frågan bollas tillbaka till kustkommunerna. Tidigare har det funnits 15 miljoner till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då har man kunnat använda pengarna till de återkommande problemen med strandstädning. Man har kunnat få folk att hjälpa till med städningen. I dag finns inte de pengarna heller. Det blir tuffare och tuffare för dessa småkommuner att konkurrera med alla andra verksamheter. Hur ser Staffan Appelros på det?

Herr talman! Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen under förra mandatperioden tagit ställning till motioner om kostnader för strandstädning, speciellt på västkusten. Motionerna är av den graden att de är återvunna. Denna regering anser, och den förra regeringen ansåg, att man ska minska mängden av marint avfall genom att skapa attitydförändringar och beteendeförändringar hos dem som bidrar mest till nedskräpningen.

Herr talman! Det är bra. Vet vi vilka som skräpar ned i havet? Vi vet inte riktigt. Skräpet kommer från hela världen. Om vi kör en kampanj här i Sverige påverkar det knappast skräpet som flyter i land på västkusten. Staffan Appelros pratade om förbränning och att alliansen har dragit lärdom i frågan. Av återvinningsindustriernas hemsida framgår det att återvinningsbranschen ser ett ökat materialåtervinnande som en framtidsbransch. Det finns en mängd siffror som visar på hur energieffektivt det är att återvinna och inte bränna. Det är viktigt att sätta ned foten och veta vad man vill och vilken väg man vill gå. Det finns egentligen ingen motsättning mellan förbränning och återvinning om man bara förbränner det som det inte går att göra något med. Jag har varit i Uddevalla och tittat på den förbränningsanläggning som håller på att byggas för 800 miljoner. Det är inga små anläggningar, utan det är enorma anläggningar. De kräver att material hela tiden går in. Det är otroligt viktigt att vi inte bygger fast oss i de systemen. Nu vet jag att det pågår handel över gränserna med olika avfallssorter och så vidare. Det gör det ännu mindre kontrollerbart. Vad är åsikten om förbränning? Hur tycker ni att man ska ta i detta?

Herr talman! Avfallsförbränning med energiutnyttjande anses vara ett återvinningsförfarande, inte bara i Sverige utan i hela EU. Det är inte så att för att man har byggt upp effektiva anläggningar behöver återvinningen minska. I dag är det höga priser på återvinningsmaterial. Det är i så fall de materialströmmarna som får användas i stället för att bara lägga det i soptunnan, som många gör. Det finns problem med detta, nämligen de nya reglerna om skatt på förbränning som ni var med om att införa. Det är en schabloniserad skatt på den fossila delen av förbränningen. Den syftar till att minska andelen med fossilt ursprung och öka utsorteringen av material. Men på det sätt skatten är konstruerad har den inte gjort det. Där finns skäl att göra en översyn av effekten av skatten. Utskottet har väl också sett positivt på att sorterat träavfall ses som en resurs. På grund av förbränningsskatten finns ett problem i dag, nämligen att det ligger mängder av flisat träavfall hos kommunernas avfallsbolag som är osäljbart på grund av förbränningsskatten. Det är inte rimligt att nytt trä ska konkurrera ut återvunnet som biobränsle på grund av en orimlig förbränningsskatt.

Herr talman! I dag debatterar vi avfalls- och kretsloppsfrågor med stort engagemang. Det är något som också engagerar många runt om i Sverige. Avfallsfrågorna och återvinningsfrågorna är kanske de frågor som ligger närmast människan i vardagen. De flesta möter dem när man står i sitt hem och funderar på var man ska sortera en viss produkt. Vad är det för något? Hur ska den återvinnas? Var ska jag lägga den? Vi märker det i vår vardag när vi väljer att kompostera, om vi har den möjligheten. Det är oerhört viktigt att vi har den möjligheten och de systemen i Sverige. Det är oerhört viktigt att de fungerar fullt ut för att vi ska kunna bibehålla kretsloppet. Det system som vi har byggt upp med producentansvar måste fungera. Producentansvaret har nu funnits under en längre period, och det har gett effekt. Vi vet alla att återvinningsnivåerna är väldigt höga inom producentansvarssystemet. Men samtidigt är jag helt övertygad om att det går att utveckla, att det går att göra systemen för återvinning och återanvändning enklare i vardagen. Det går att göra det enklare för den enskilda människan att veta hur man ska hantera det avfall som uppstår. Därför har regeringen tillsatt den här utredningen för att se över hur man kan ha återvinning utifrån materialströmmar. Den bygger på ett förslag från miljö- och jordbruksutskottet under den förra mandatperioden där vi i bred enighet pekade ut att vi behöver fortsätta att utveckla och göra det enklare för människor i vardagen. Regeringen har sedan valet 2006 gjort ett antal satsningar och tagit ett antal steg för att se hur vi kan använda de resurser vi har i samhället på ett bättre sätt. Avfallet är en stor del i det hela. För mig är avfallet en resurs, och det har utvecklats än mer till att bli det. Vi har gjort satsningar via klimatmiljarden som leder till att vi får större möjligheter att utveckla förnybara bränslen och förnybar energi. Jordbruksdepartementet har gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda hur vi kan få ut mer än biomassaenergi från jordbruket. Det ska komma ett svar på detta tämligen snart. Vi vet också att det tas väldigt många initiativ runt om i landet utan statens inblandning av enskilda företag som ser möjligheter att använda avfallet som en resurs. Många kommuner runt om i landet har satsat på att producera biogas från det organiska avfall som man genererar i kommunen. Det är satsningar som är oerhört välkomna och viktiga även framöver. Fru talman! Jag tänker beröra något av det som har sagts tidigare i debatten och vad som sägs i några av reservationerna. Staffan Appelros berörde satsningen på 2 miljoner kronor som regeringen har valt att göra för att minska nedskräpningen. Jag tycker att det är en mycket viktig satsning. Det är också viktigt att man samlar hela samhället i det här arbetet. Det är viktigt att man samlar organisationer, kommuner, politiker, företag och enskilda människor för att minska nedskräpningen, som är ett problem. Jag tror inte att vi gör det genom att peka finger uppifrån, utan vi behöver samla det engagemang som finns. Det engagemanget finns bland annat i Håll Sverige Rent. I betänkandet säger vi att vi har erfarit att Naturvårdsverket kommer att dela ut pengar till Håll Sverige Rent. Det är precis så som det ska fungera. Riksdagen ger ramarna. Riksdagen avsätter pengarna. Sedan är det upp till myndigheterna att diskutera och peka ut hur detaljerna ska se ut. Jag har svårt att se att vi här i riksdagen skulle peka ut att de pengarna ska gå till en enskild organisation. För mig fungerar inte politiken så. Fru talman! Tina Ehn pratade ganska mycket om på förbränning. Ja, den har ökat under senare tid, och med senare tid menar jag inte bara sedan 2006 utan även åren dessförinnan. Efter att ha lyssnat på debatten här tror jag att det är oerhört viktigt att påpeka att detta är någonting som har pågått under lång tid. Jag tycker att det är bra att vi skapar fler möjligheter att använda vårt avfall så att det leder till ren energi i form av värme och till en ökad elproduktion. Det kommer också att göra att kretsloppen på sikt sluts i mycket större utsträckning. Samtidigt måste vi givetvis hela tiden jobba för att bibehålla den avfallshierarki som finns så att man använder avfallet på bästa möjliga sätt. Det handlar om att återvinna, återanvända och förbränna det som är mest lämpat för det. Fru talman! Avslutningsvis vill jag också kommentera det som Tina Ehn sade om motioner från Centerpartiet. Det finns inga motioner från Centerpartiet, däremot finns det centerpartistiska motionärer. Jag kan lyfta upp motionärer också från Miljöpartiet som Tina Ehn har valt att inte stödja. Jag tyckte att det var viktigt att få med det i protokollet.

Fru talman! Återvinning av material är en undanskymd klimatinsats. Om man använder återvunnet material för att göra en produkt i stället för att göra den av alldeles nytt material, så kallat jungfruligt material, sparar man mycket energi. Det finns beräkningar som visar att om vi återvinner material kan en hel del koldioxidutsläpp undvikas någonstans i världen. Här är några exempel. För varje kilo plast som återvinns sparas ungefär två kilo koldioxidutsläpp. Det betyder att den som återvinner diskborstar, ketchupflaskor, blomkrukor och annat är klimatsmart. Återvinner man ett kilo stål minskar koldioxidutsläppen med drygt ett kilo. Det finns en tävling för fjärde- och femteklassare som går varje år där de samlar kapsyler. Förra året fick de in hela 64 ton kapsyler. Tack och bravo till er, skulle jag vilja säga. Men samtidigt är det tråkigt att konstatera att mycket metall i dag läggs på deponi. Vi vuxna når inte insamlingsmålet för metall. När det gäller aluminium sparar man hela 90 procent av energin om man gör aluminium av bara återvunnit material i stället för att nytillverka. Det finns beräkningar som visar att om varje svensk källsorterade ytterligare ett halvt kilo aluminium, som kaviartuber, matformar och värmeljusformar, skulle koldioxidutsläpp motsvarande oljeuppvärmning av 10 000 småhus under ett år sparas. Återvinning som klimatinsats har förbisetts av många. Riksdagen har som mål att 50 procent av hushållsavfallet ska återvinnas senast 2010. Vi är inte där riktigt än, men det finns goda chanser med ökad källsortering. Det finns helt klart potential att sortera ut fler förpackningar, mer matavfall och göra annan materialåtervinning. Om vi når målet att hälften av soporna återvinns är det bra, men i längden är det en alltför låg ambition. För att återvinningen ska öka måste det finnas ett stort förtroende för insamlingssystemen och bra styrmedel. Huvudtanken måste vara att det är enkelt för konsumenter och effektivt för samhället att återvinna. Därför måste producentansvaret utvecklas och ses över och servicenivån för konsumenterna ökas. I morse tänkte jag gå till den återvinningsstation som jag använder här i Stockholm. I det hus där jag har övernattningslägenhet finns det ingen insamling av plast, metall eller kartong. Visserligen har återvinningsstationen varit ganska smutsig, och det finns inte någonstans att tvätta händerna när man har kastat sitt avfall i boxarna, men jag går ändå dit ibland. Men i dag var stationen borta. Det fanns inte heller någon information om vart jag skulle gå i stället. Detta är ett exempel på bristande service. När det gäller butiker som ska ta emot avfall är också servicenivån varierande. Vissa tar emot uttjänta varor - andra inte. Man ska leta upp någon i personalen och personligen lämna över sina varor. Det är ju lite lagom roligt ibland. Är servicenivån låg och det upplevs som krångligt att återvinna hamnar avfallet i soporna, och det gör en del i dag, tyvärr alltså helt i onödan. Ett steg framåt är att det nu i vår kommer en proposition som heter Godkända system för insamling av förpackningsavfall som syftar till att insamlingssystemen ska bli bättre genom tydligare krav och att kommunernas tillsyn ska underlättas. Jag vet också att Naturvårdsverket har fått i uppgift att utreda förutsättningarna för att ändra dagens förpackningsbaserade producentansvar till ett ansvar som utgår från material. Det uppdraget ska redovisas senast den 1 december 2008. Det är ett viktigt uppdrag, och det ska bli spännande att se resultatet. Jag har också tittat igenom Naturvårdsverkets delmålsrapport om avfall från september förra året. Där ger de förslaget att delmålet till 2015 ska kompletteras med att återvinningsinsamlingen ska vara estetiskt tilltalande, ha god tillgänglighet och säkerställa en separat hantering av farligt avfall. Minst 90 procent av hushållen ska vara nöjda med insamlingen. Det tycker jag är ett bra mål som regeringen och riksdagen ska anamma. Utöver generellt ökad återvinning måste också mängden farligt avfall minska, både totalt och i soporna. I min övernattningsbostad, om jag får återkomma till den, finns det heller ingenstans att lämna elskrot, glödlampor och annan belysning, för återvinning. Dessa varor har jag inte heller kunnat lämna på närmaste återvinningsplats, och likadant är det i många kommuner runt om i landet. Det finns uppgifter om att det säljs mer än 60 miljoner glödlampor i Sverige varje år men att en mycket liten del av dem går till de företag som ska hantera återvinningen av dem. I varje glödlampa finns det en liten mängd bly, och detta bly hamnar alltså i soporna eller ligger och samlar damm i folks hem. Sedan sommaren 2001 finns det en lag på att glödlampor ska samlas in, men många medborgare hänvisas till återvinningscentraler som ligger utanför stadskärnorna, och man behöver dessutom bil för att nå dit. Därmed blir glödlamporna en av de största källorna till spridning av bly i naturen, och det är inte acceptabelt, tycker jag. I Göteborg är ett försök på gång. Där har man ställt ut återvinningsbehållare för farligt avfall i affärerna, där folk handlar sina dagligvaror. Den behållaren kallas för Samlaren. I den kan man förutom lampor också lämna batterier, och i några av återvinningsbehållarna finns även möjlighet att lämna elprylar såsom rakapparater, mobiltelefoner och sprejburkar. Det här är ett mycket intressant projekt som är värt att följa. Jag har också skrivit en enskild motion om att utreda förutsättningarna för pant på mobiltelefoner och andra produkter som innehåller metaller. De senaste åren har 25 miljoner mobiltelefoner sålts i Sverige, men bara en sjundedel återvinns. Syftet är förstås att mer elskrot ska tas om hand ordentligt. Jag har fått reda på att Avfall Sverige tillsammans med El-Kretsen nu har ett projekt för att undersöka vart elavfallet tar vägen och analysera det befintliga insamlingssystemet. Det resultatet ska redovisas i juni 2008, och visst är det rimligt att invänta utredningen. Utskottet har också uttryckt att det är av största vikt att producentansvaret utvecklas så att alla typer av uttjänta produkter kan omhändertas effektivt, och om den utredning som nu görs visar på brister i systemet ska lämpliga åtgärder vidtas. Så långt är jag nöjd. Slutligen vill jag uppmana kommunerna att vara aktiva i upphandlingen av tjänster inom avfallshanteringen. Många kommuner förbränner i dag avfall utan att fråga sig om avfallet skulle kunna återvinnas. Det finns många hängivna, skickliga entreprenörer inom återvinning som inte får visa vad de går för eftersom kommunerna gör som de tidigare gjort. Med en aktiv upphandling med höga miljökrav kan vi få mer entreprenörskap och billigare avfallshantering, och framtida generationer kan också få en bättre miljö. Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! 16 000 ton avfall per dygn produceras i Hongkong. Vi var några stycken från utskottet i Kina under sensommaren-hösten förra året och mötte representanter för dem som arbetar med det här, och de berättade detta för oss. Vi var ute på en gigantisk landfill , där man fyllde igen en stor klippskreva eller dal med sopor. Man gjorde det mycket professionellt med den senaste tekniken och med tätningar. Man hade börjat utvinna biogas. Man hade också förbränning på gång för att kunna producera kraftvärme för att ersätta kolkraft. Man förde också resonemang. Man resonerade precis enligt avfallshierarkin och det vi i EU och i Sverige vill arbeta efter. Tänkandet stämde väl överens med hur vi såg på det. När vi pratar avfall dramatiserar vi lite grann, men runt om i världen produceras enorma mängder. Ju mer vårt västerländska samhällssystem slår igenom i de växande ekonomierna, desto mer avfall kommer tyvärr att produceras - om inte avfallshierarkin också slår igenom runt om internationellt. Då måste vi visa att vi kan leva efter den. Därför är avfallshierarkin, som här redan har nämnts, väldigt viktig. Först och främst måste vi naturligtvis minimera och förebygga, men vi måste också återanvända, materialåtervinna och energiåtervinna i nästa steg, och om man inte löser det på något annat sätt måste man omhänderta. Det stämmer väl överens med det som jag och vi kristdemokrater ser som gott förvaltarskap. Men det här med att minimera och förebygga lägger vi inte så väldigt mycket krut på. Det går förfärligt trögt när Europaparlamentet och vi här i Sverige också, för den delen, ska jobba med integrerad produktpolitik, det som man kallar IPP. 2001 presenterade kommissionen en grönbok och 2003 ett meddelande, och 2004 beslutade Europaparlamentet om integrerad produktpolitik, där Anders Wijkman, vår förträfflige Europaparlamentariker, var rapportör. Jag pratade med honom i dag om hur detta går vidare. Det går trögt, men nu återkommer de här frågorna på ett tydligt sätt i frågor om hållbar produktion och konsumtion där kommission, ministerråd och parlament kommer att få ta ställning till mera långtgående förslag framöver. Och om ni bläddrar i era små käcka högar av betänkanden framför er på borden så upptäcker ni att våra vänner i näringsutskottet efter oss kommer att diskutera ekodesigndirektivet. Här står det ganska långtgående saker. Frågan är hur de kommer att implementeras och hur vi kommer att verkligen ta vara på de uppgifterna. Ekodesign, ja: "Det krav som ligger i begreppet innebär att tillverkaren av en produkt vid den tekniska utformningen av produkten även ska beakta alla faktorer knutna till produkten som kan påverka miljön. Det gäller inte bara påverkan då produkten används utan också då den tillverkas, inklusive användning av råvaror, och då den slutligt ska omhändertas." Det kan ni läsa på s. 6 i deras betänkande. Det är alltså där vi tillsammans måste lägga mycket mer kraft framöver. Detta är ju ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden, och vi som någon gång varit i opposition vet att de motionerna brukar gå ett likadant öde till mötes, oavsett vilken kulör det är på regeringen. Flera av motionerna är mycket bra. De tar upp angelägna ämnen, och som det står i betänkandet kommer utskottet i samband med olika ageranden från regeringen att återkomma till de förslag och åtgärder som tas upp, där de så att säga passar in. Miljömålspropositionen har redan nämnts. Där kommer frågan om visioner, målsättningar, det biologiska avfallet och nedskräpningen att på ett tydligt sätt tas upp. När det gäller nedskräpningen har det i budgeten, som nämnts, redan avsatts särskilda pengar till Naturvårdsverket och Håll Sverige Rent. Klimatpropositionen kommer att innehålla delar, bland annat klimatmiljarden och hållbara städer, som alldeles säkert också tar upp frågan om biogas och hur man ska kunna stötta utvecklingen på ett tydligare sätt än hittills. Också budgetpropositionen anges som ett tillfälle där vi bland annat kan fånga upp frågor om nedskräpning av havsmiljön. Ett område där varken tidigare eller nuvarande regering lyckats särskilt bra gäller det marina skräpet. Redan de gamla grekerna visste att man inte skulle slänga saker i vattnet. Det är vidare förbjudet att kasta sopor och skräp i floden Ilissos, har vi fått lära oss tidigare i dag. Detta sades 420 f.Kr., men det har vi inte lärt oss så mycket av utan vi fortsätter att hiva skräp i havet. Regeringen pekar på att man måste göra insatser. De internationella vattnen rör ju på sig, och skräpet förflyttar sig över gränserna. Regeringen jobbar i internationella organ med att ta upp detta. Det gäller finansiering, åtgärdsprogram, straffskalor och så vidare. Miljöministrarna arbetar med dessa frågor inom ramen för Nordsjökonferensen. Inte minst gäller det mottagningsstationer i alla hamnar. Jag personligen tycker, och vi kristdemokrater har fört fram, att man också bör överväga olika ersättningsformer till fiskare för att ta upp det skräp som finns. Så här mot slutet av anförandet vill jag nämna återvinning, materialströmmar och producentansvar, som också nämns på ett bra sätt i flera motioner. Dessa frågor återkommer eftersom man nu utreder och även har en försöksverksamhet; inte minst gäller det materialströmmarna. Beträffande återvinning och producentansvar vill jag ta en kort ridtur på en käpphäst i manegen. Jag anser att staten måste ta sitt ansvar när det gäller ersättningen för återvinning av privatimporterat glas. Det är bedrövligt att vi trots den fria rörligheten för varor, tjänster och människor inte förmår ta konsekvenserna och utforma ett gemensamt pantsystem. Till dess att den frågan är löst måste vi hitta andra lösningar. Jag skulle även kunna ta upp regelverket för sanering av förorenade områden. Också där finns godartade motioner. Om det visar sig att kommunerna tvekar, trots de undantagsmöjligheter och den medfinansiering som faktiskt finns, förutsätter jag att regeringen kommer att agera. Det är oerhört viktigt att saneringsåtgärderna kommer i gång. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag såg mig föranlåten att gå upp med anledning av de inlägg som gjorts, bland annat från högeralliansens representant Staffan Appelros som raljerade över strandstädningen utefter vår kust och över återvunna motioner samt kom med halvsanningar. Strandskräpet och strandstädningen är ett oerhört stort problem utefter västkusten. 60 000 ton skräp driver varje år i land från hela Europa och ska tas om hand. Det är allt från oljor och medicinsprutor till rester från fiskeredskap och plast i alla dess former till förfång inte bara för turismen och näringslivet utan även för djurlivet som plågas och förgås i skiten. Vi har under många år fört dessa diskussioner, och det är riktigt som Staffan Appelros säger att vi svarat att det är viktigt att informera om problemet så att skiten över huvud taget inte slängs i. Dessutom hade den tidigare regeringen styrkan att bistå kommunerna utefter kusten med pengar så att de skulle klara av att få bort den skit som kommer åkandes från hela Europa. Nu har högeralliansen tydliggjort för kommunerna utefter västkusten att det inte blir några pengar från regeringen. Deras partibröder styr till 98 procent i kommunerna på västkusten, och de har bönat och bett att få pengar från regeringen på samma sätt som de fick av den förra regeringen. Kom ihåg det, kommuninvånare utefter västkusten! Den här regeringen bryr sig inte om er. De tänker prata bort skiten i stället. Hur de lyckas med det återstår att se. Om det varit samma kostnad i statsbudgeten som vi har för min hemkommun kan man mellan tummen och pekfingret säga att kostnaden för strandstädning hamnat på ungefär 8,5 miljarder kronor på statens konto, detta om proportionerna varit desamma mellan staten och min hemkommun. Strandstädningen är ett jätteproblem för kommunerna, och alliansens budskap till dem är: Klara det bäst ni kan!

Fru talman! Jag skulle vilja läsa upp något för Jan-Olof Larsson. Han raljerar över denna regering. Då ska jag tala om vad den förra regeringen sade i just den här frågan. Förra miljöministern Lena Sommestad menade att detta enbart var kommunernas ansvar. Hon sade nämligen följande: "Att säkerställa strandstädningen som en permanent verksamhet är därför främst en uppgift för kommunerna. Kommunerna har många ansvarsområden där det finns skillnader i behov av insatser beroende på kommunens geografiska placering, demografiska struktur eller andra faktorer. Strandstädning är en sådan fråga, och en annan sådan fråga är till exempel snöröjning. Även skillnaden mellan glesbygd och tätort påverkar kostnaderna för kommunens renhållning och dess servicegrad. Något ekonomiskt stöd för sådana frågor finns inte nationellt. Sammanfattningsvis finns det inget lämpligt ekonomiskt stöd för denna typ av arbete. Det handlar i stället om att . motverka nedskräpningen på våra stränder, och det arbetet måste främst bedrivas på den internationella nivån. Det handlar om att påverka och ändra attityderna för att långsiktigt förhindra dumpningen av avfall till havs."

Fru talman! Att det är en uppgift för kommunerna är klart, och vi sköter den, men vi behöver resurser för att klara av det. Det såg Lena Sommestad till att vi fick. Vi fick 15 miljoner årligen till den typen av uppgifter. Det tog den nuvarande regeringen bort. Så fort de tillträdde stoppade de dessa resurser. Fram till dess att ni tillträdde hade vi pengarna, men nu är de borta. Uppdraget ni nu har är att i västkustkommunerna sprida uppgiften att denna regering inte på något sätt tänker stötta dem ekonomiskt. Det får vi klara med egna skattemedel.

Fru talman! Då vill jag att Jan-Olof Larsson åker hem och påminner sina vänner som engagerar sig i denna fråga att miljöministrarna inom ramen för Nordsjökonferensen antog en deklaration som bland annat behandlar marint skräp. I den deklarationen uppmanas ansvariga myndigheter att förmå fiskenäringen att utöka sina ansträngningar att minska nedskräpningen till havs, särskilt det avfall som hamnar i näten. Om detta inte skulle ge resultat bör myndigheterna utarbeta ekonomiska stödinitiativ för fiske efter skräp. Det här finns i ett antal länder, och där utrustas fiskefartyg med sopsäckar och annan sophanteringsutrustning. De får sina kostnader täckta för att ta vara på skräpet. Detta har inte prövats tidigare i Sverige, men det finns ett förslag från Sjöfartsverket om att man nu ska börja betala yrkesfiskarna för att de ska ta upp skräpet i stället för att slänga det i sjön, som man gör nu. På grund av strömmarna hamnar det ändå på svenska västkusten. På detta sätt skulle man kunna spara en hel del pengar på dyrbar strandstädning.

Fru talman! Dyrbar strandstädning? Ja, för kommunerna. När det gäller fiskarnas möjligheter att ta upp skräp har vi visst betalat, för de har fiskat spökgarn under flera år och hjälpt till att städa upp. Åker man ut på västkusten och tittar på holmar och skär ser man att det inte är någon stor andel som utgörs av fiskeredskap och grejer som kommer från fiskebåtarna. Det är skräp från turister, från passagerarbåtar och från land som har kastats i sjön på olika ställen i Europa och driver i land. Vi ska inte lasta fiskarna för det skräpet, för det som kommer från dem är minimalt. Men fram till dess att vi har lyckats övertala och informera igenom varenda människa så att de inte slänger skräp i havet som driver i land i Bohuslän med flera tusen ton om året måste staten vara med och bidra till det här. Den här regeringen gör inte det, men nästa regering kommer att göra det. Jag lovar er det, Bohuskommuner! Det stödet ska tillbaka!

Fru talman! Det är viktigt att det efter detta känslomässiga tal av Jan-Olof Larsson kommer till protokollet att den satsning som den förra regeringen gjorde var arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med tanke på att den nya regeringen arbetar med att skapa jobb åt alla kanske det inte har varit så aktuellt. Att komma och påstå att det var en satsning direkt på strandstädningen är direkt felaktigt. Det är viktigt att det kommer till protokollet.

Fru talman! Jag måste då tydliggöra för Lars att de allra flesta av dessa personer, som hade en mycket bra uppgift och var med och bidrog till att städa stränderna, både för djurlivets och näringslivets skull, i dag går hemma och inte kan få något jobb, av anledningar som både han och jag känner till. De finns i många kommuner. Det är inte så att man bara har dragit in pengarna till en bra arbetsuppgift. Man har också lämnat de människor därhän som hade en meningsfull uppgift. Så har det gått till, Lars. Nu har det också blivit tydliggjort.

Fru talman! Vi ska väl inte gå in på någon arbetsmarknadspolitisk debatt. Jag nöjer mig med att konstatera att de pengarna var arbetsmarknadspolitiska åtgärder. När det gäller arbetsmarknadspolitiken har nuvarande regering lagt om linjen helt och hållet, så den typen av åtgärder är inte aktuella.

Fru talman! Ja, de har lagt om sättet att föra arbetsmarknadspolitik. Det är vi helt överens om. Men i det här fallet tror jag inte att kommunerna på västkusten brydde sig om det. Där skulle arbetskraft till för att städa upp på holmarna och skären. Det krävdes arbetskraft och ingenting annat. Om staten var med och betalade den arbetskraften var det ett välriktat stöd till kommunerna från staten för att få den arbetsuppgiften gjord, för det var riktat till strandstädning.

Fru talman! Jag förutsätter naturligtvis att regeringen följer frågan. Det naturliga i sådana här sammanhang är att man har en ansvarsfördelning. Ansvarsfördelningen är sådan att regeringen och staten jobbar på det internationella planet, medan städningen är ett kommunalt ansvar. Det kan tillkomma en del regionala och lokala projekt och initiativ, men vi ska hålla på ansvarsfördelningen tills vidare. Om det här blir ett framtida problem ska vi diskutera det problemet och inte blanda ihop det med en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.