Barn här och nu Redogörelse för barnpolitiken i Sverige
Debatt om förslag 24 januari 2001
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenC. HUSMARK PEHRSSON (M)
- Hoppa till i videospelarenROSITA RUNEGRUND (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH JOHANSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenKERSTIN HEINEMANN (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTHOMAS JULIN (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenC. HUSMARK PEHRSSON (M)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenC. HUSMARK PEHRSSON (M)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenTHOMAS JULIN (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenTHOMAS JULIN (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenROSITA RUNEGRUND (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenROSITA RUNEGRUND (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH JOHANSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKENNETH JOHANSSON (C)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKERSTIN HEINEMANN (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenKERSTIN HEINEMANN (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMARGARETA ISRAELSSON (S)
- Hoppa till i videospelarenINGRID BURMAN (V)
- Hoppa till i videospelarenTHOMAS JULIN (Mp)
- Hoppa till i videospelarenINGRID BURMAN (V)
- Hoppa till i videospelarenTHOMAS JULIN (Mp)
- Hoppa till i videospelarenINGRID BURMAN (V)
- Hoppa till i videospelarenC. HUSMARK PEHRSSON (M)
- Hoppa till i videospelarenINGRID BURMAN (V)
- Hoppa till i videospelarenC. HUSMARK PEHRSSON (M)
- Hoppa till i videospelarenINGRID BURMAN (V)
- Hoppa till i videospelarenSTEN TOLGFORS (M)
- Hoppa till i videospelarenKERSTIN-MARIA STALIN (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMONICA GREEN (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 38
Anf. 77 C. HUSMARK PEHRSSON (M)
Fru talman! Vi har vidtagit åtgärder för att be-
gränsa effekterna. Vi har höjt gränserna för fribelop-
pet när det gäller förmögenhetsskatten för ensamstå-
ende till 900 000 och för samboende till en och en
halv miljon. Därutöver kommer vi att införa begräns-
ningsregeln på 6 %, som också ska dämpa effekterna
för de hushåll som har låga inkomster.
Sammantaget innebär det enligt de beräkningar vi
har genomfört att antalet som kommer att betala för-
mögenhetsskatt minskar från i fjol 770 000 till
570 000. Det är betydligt färre människor som efter
denna förändring och de ändringar vi har gjort för att
dämpa effekterna kommer att betala förmögenhets-
skatt under detta år.
Sockennamnen
Anf. 78 ROSITA RUNEGRUND (Kd)
Fru talman! Jag tror att det är vice statsministern
som lämpligast svarar på min fråga.
I går debatterades vissa fastighetsrättsliga frågor i
kammaren. Då lyftes bl.a. frågan om ortnamnens
bevarande fram. Gamla namn innehåller kulturhisto-
ria som behöver bevaras.
En annan fråga om namn som har kulturhistoriskt
värde är frågan om sockennamnen. I en statlig utred-
ning - SOU 2000:17 - som togs fram på uppdrag av
Finansdepartementet föreslår man att man ska ändra
grunden för folkbokföring på ett sätt som skulle rade-
ra ut den gamla socken- och församlingstillhörigheten
i befolkningsregistren. Man ska bokföras i kommu-
ner, enligt förslaget. Förändringen skulle träda i kraft
den 1 januari 2001.
Vad har hänt med denna utredning, som har upp-
rört väldigt många människor runtom i landet?
Anf. 79 KENNETH JOHANSSON (C)
Fru talman! Det är alldeles rätt beskrivning. Det
finns en sådan utredning, och det finns ett förslag i
Regeringskansliet som vi bereder just nu.
Man får bereda förslaget för att se hur mycket
mindre det skulle kosta om man tar bort sockennam-
nen. Men man måste väga det mot det kulturvärde
som ligger i att vi faktiskt bevarar sockennamnen.
Det är denna beredning som vi nu håller på med i
Regeringskansliet.
Jag hoppas verkligen att vi ska kunna rädda möj-
ligheten att fortsätta använda sockennamnen.
Anf. 80 KERSTIN HEINEMANN (Fp)
Fru talman! Då är alltså inte oron över. Jag hade
hoppats det, eftersom det inte fullföljdes till den 1
januari 2001.
Socknarna och församlingarna har haft väldigt
stor betydelse sedan urminnes tider. Det är viktigt att
kunna ge en klar beskrivning av var man bor. Jag kan
t.ex. säga att jag bor i Sättna i Sundsvall. Det är en
betydligt tydligare förklaring än att säga Sundsvall
för dem som känner till mina hemtrakter.
Ett finmaskigt nät som har väldigt stor betydelse
för forskare, t.ex., skulle försvinna. Vi vet i dag hur
viktigt det är för många att utnyttja just församlings-
namnet inte minst i byarörelsen - alla 3 800 byarörel-
ser som finns. Det gäller också alla idrottsföreningar
som väljer att döpa föreningen efter den församling
där man befinner sig.
Det skulle vara intressant att veta om regeringen
har funderat över detta. Är risken stor att det blir en
negativ förändring som innebär att sockenbeteck-
ningarna tas bort även om det alternativ som ligger
framme inte går igenom?
Anf. 81 THOMAS JULIN (Mp)
Fru talman! Som jag sade bereder vi denna fråga
nu, och vi har inte satt ned foten ordentligt än och
sagt: Så här ska det vara. Men den här långdragna
processen, tvekan från regeringens sida och att detta
ännu inte är gjort så som man önskade säger väl nå-
gonting om var regeringens preferenser ligger i denna
fråga.
Det är viktigt att vi behåller denna typ av kultur-
värden som ligger i sockennamnen.
Arbetsmiljön
Anf. 82 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag skulle vilja vända mig till Mona
Sahlin. Hon vill som ett mål i ordförandeskapet hitta
indikatorer för att mäta jobbkvalitet. Det kan då t.ex.
handla om hur hög sjukfrånvaro kan relateras till en
dålig arbetsmiljö. Jag tycker att det är en god idé.
Kostnaden för ohälsa är ju enorm i dag. Det gäller då
att hitta balans mellan arbetsgivarens och arbetstaga-
rens behov i detta arbete.
Jag skulle vilja fråga Mona Sahlin: Hur skulle det
förslag som en utredare nu har lagt fram om att öka
sjuklönen till 60 dagar stämma in i den ambition som
Mona Sahlin har i detta arbete?
Anf. 83 C. HUSMARK PEHRSSON (M)
Fru talman! Marie Engström vet att den här frågan
för närvarande bereds, dvs. förslaget om att förlänga
arbetsgivarens inträde när det gäller sjukdagar. Oav-
sett vilket system som kommer att gälla i framtiden så
behöver något göras för att det ska bli en förändring,
det tror jag att både Marie Engström och jag är över-
ens om. Men mitt ansvar gäller ju att framför allt se
hur vi kan förebygga den dåliga hälsa som finns på så
många arbetsplatser. Hur kan vi synliggöra kostnader,
inte bara för samhället utan också för arbetsgivaren,
som beror på en arbetsmiljö som producerar onda
ryggar, stress och utbrändhet. Det är detta arbete som
är så spännande att nu få vara med och leda i minis-
terrådet under vårt ordförandeskap. Den här problem-
ställningen är ju likadan för alla länder i unionen.
Frågan om inte bara hur många jobb som vi vill
ha i Europa utan också vilken kvalitet de jobben ska
ha kommer att vara stor under vårt ordförandeskap.
Anf. 84 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! En viktig del i detta arbete, Mona
Sahlin, är ju att man ger alla människor tillgång till
arbetsmarknaden, att man ser till att alla grupper kan
komma in och att man inte skapar system där vi får
olika typer av utestängningseffekter. Och jag tror att
det utredningsförslag som föreligger kan ge stora
utestängningseffekter.
Om man ska jobba aktivt med dessa frågor tror
jag också att det är viktigt att man klart och tydligt
ger signaler om var man står när det gäller denna
fråga.
Anf. 85 C. HUSMARK PEHRSSON (M)
Fru talman! Jag håller helt med om den beskriv-
ning som Marie Engström gör. Det som jag är intres-
serad av är att hitta tydligare ekonomiska incitament
också i arbetsmiljöpolitiken för att förändra arbets-
miljöerna, så att vi inte fortsätter den här förfärande
utvecklingen som innebär att arbetsvillkoren nu stäl-
ler så stora krav på individen att anpassa sig och för-
ändra sig. Någonstans går en gräns där också arbets-
platserna i sig måste anpassas, så att befolkningen i
Europa också kan och vill jobba längre. Dit hör verk-
ligen frågan om att också de handikappade och de
funktionshindrade har rätt till en plats på arbetsmark-
naden.
Jag kan därför försäkra att regeringen har precis
den utgångspunkt som Marie Engström har.
Utbyggnad av nästa generations mobiltelefoni
Anf. 86 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till miljömi-
nistern. Flera myndigheter har nu fått i uppdrag att
undersöka vilken miljöpåverkan som utbyggnaden av
nästa generations mobiltelefoni kommer att få, och
man befarar stora förseningar. Jag tycker att det är bra
att man utreder denna miljöpåverkan. Men jag undrar
varför man sätter i gång arbetet först nu. Och jag
undrar: Hur ser egentligen beredningen av ärendena i
Regeringskansliet ut? Får inte Miljödepartementet
vara med när så viktiga framtidsfrågor planeras i
Näringsdepartementet? Jag tycker nämligen att det
verkar som att Miljödepartementet då och då hamnar
på efterkälken, vilket jag tycker är synd.
Anf. 87 THOMAS JULIN (Mp)
Fru talman! Jo då, Inger Strömbom, vi får vara
med precis så mycket vi vill och har ett ganska or-
dentligt inflytande också.
Det är viktigt att vi nu gör en bedömning av inte
minst landskapsbilden och påverkan på den av den
utbyggnad som ligger framför oss. Det uppdrag som
vi nu har gett till Boverket kommer att kunna rap-
porteras om några månader. Och då kommer vi att få
en väldigt bra grund för den fortsatta utbyggnaden.
Jag tror att det kommer att ske i god tid för att det
också verkligen ska kunna påverka utbyggnaden av
detta nät.
En annan viktig fråga som vi nu diskuterar är hur
vi ska kunna se till att det blir ett sektorsansvar också
på detta område, på samma sätt som inom andra delar
av vår infrastruktur, t.ex. järnvägar, vägar, osv. Det är
också en viktig fråga för att förbättra miljöhänsynen
vid utvecklingen av inte bara mobiltelenätet utan
också av denna typ av kommunikationer.
Anf. 88 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Mobiloperatörerna tycks ju verkligen
ligga i startgroparna och vara beredda att sätta i gång
redan nu. Jag skulle vilja ha en lite mer detaljerad
bedömning av ministern. Hur mycket kan den här
miljöprövningen försena hela detta stora projekt?
Anf. 89 THOMAS JULIN (Mp)
Fru talman! Jag tror inte att det ska behöva förse-
na projektet. Man kan inte sätta i gång och bygga den
här typen av master utan vidare, utan redan i dag
finns det en process som innebär att man måste ha
bygglov osv. Den prövningen har ju inte kunnat
komma i gång, och den kommer att ta en hel del tid.
Av erfarenhet vet vi att en hel del av ärendena kom-
mer att överklagas och ta ytterligare tid.
Jag tror inte att vi ska låta det bli en motsättning
mellan att vi gör den här utvecklingen av våra mobila
kommunikationer och att vi också har tagit initiativ
för att se till att det ska ske på bästa möjliga sätt när
det i detta fall gäller först och främst landskapspåver-
kan utan att vi kan hitta ett bra sätt att samordna ut-
byggnaden och att vi kan hitta ett bra sätt att lokalise-
ra de nya mobilsändarmasterna, så att de får minsta
möjliga påverkan på landskapet.
Tillväxten i Skåne
Anf. 90 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Lars-Erik Lövdén angående Skånes och
södra Sveriges framtid. Statsrådet sitter ju med i rege-
ringens arbetsgrupp som ska föreslå nationella insat-
ser för tillväxten i Skåne. Vi är många i södra Sveri-
ge, bl.a. vi som bor i Skåne, som knyter många möj-
ligheter till Öresundsbron. Men då handlar det ju inte
bara om turism, nöjesresor, osv., utan vi har förhopp-
ningar om en utveckling som innebär att människor
arbetar på båda sidor om sundet, att de läser växelvis
vid danska och svenska universitet och att de lätt och
billigt pendlar till vardags. Men det finns många lagar
och regler som hindrar denna utveckling. Därför blir
min fråga:
Vilka förändringar och vilka förenklingar för att
underlätta Öresundsintegrationen står högst på rege-
ringens dagordning?
Anf. 91 ROSITA RUNEGRUND (Kd)
Fru talman! Den grupp som statsministern avise-
rade och som tillsattes i fjol siktar in sig på att se
vilka möjligheter som vi har på det nationella planet
att stärka den svenska sidans konkurrenskraft.
Själva integrationsarbetet bedrivs ju av den nor-
diske ministern Leif Pagrotsky tillsammans med hans
motsvarigheter. Det är riktigt att det finns en rad
hinder för en integration.
När man ser på detta lite i efterhand tror jag att det
har funnits lite överdrivna förhoppningar till att detta
integrationsarbete ska gå så snabbt. Det gäller att
successivt undanröja hindren. Det gäller också att se
till att vi stimulerar fram en ökad samverkan efter-
hand mellan universitet på olika sidor om sundet och
ökade kontakter mellan näringsliv på olika sidor om
sundet. Det är ett långt och tålmodigt arbete som
kommer att ta sin tid, men som jag är övertygad om
kommer att leda till stor framgång för hela regionen.
Anf. 92 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Det finns en hel del förändringar som
delvis berör statsrådets departement, t.ex. skattesys-
temet. I dag betalar man skatt där man jobbar men
inte där man bor, vilket innebär att man betalar skatt i
t.ex. Köpenhamn men ändå använder barnomsorg
m.m. i Malmö. Det handlar om avdragsrätt för arbets-
resor på bron, vilket man alltså inte har rätt till. Det
gör att det blir väldigt dyra arbetsresor. Det handlar
om att man kan gå miste om både a-kassa och föräld-
raledighet om man jobbar en period i ena landet och
flyttar tillbaka. Det handlar t.o.m. om att vi i värsta
fall blir tvungna att använda pass för första gången
sedan efterkrigstiden när vi reser över till Danmark.
Det finns en hel del stora saker som är kopplade, vill
jag påstå, till Skånes tillväxtmöjligheter.
Anf. 93 ROSITA RUNEGRUND (Kd)
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att det finns
olika hinder i regelverket på bägge sidor om Öresund.
Det måste vi successivt arbeta med för att undanröja.
Det är trots allt fortfarande två länder, och det finns
naturligtvis olika traditioner och försäkringssystem
som det är svårt att överbrygga och hitta lösningar på.
Det vi har gjort är att vi har startat ett särskilt infor-
mationscentrum för att se till att informationen om
regelverket på bägge sidorna av sundet är tillgänglig
för den som vill bosätta sig eller arbeta på ena sidan
av sundet. Det pågår ett arbete med att försöka undan-
röja de hinder som är möjliga att undanröja. Jag tror
att det kommer att vara en väldigt lång process för att
åstadkomma ett gemensamt regelverk för socialför-
säkringssystem och andra system.
Aktivitetsgarantin
Anf. 94 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Mona
Sahlin.
För några år sedan infördes offentligt tillfälligt ar-
bete, OTA. Den dåvarande arbetsmarknadsministern
gjorde ett uttalande och sade att det genom OTA
skulle bli ett värdigt slut på arbetslivet. De som var
OTA-anställda i Blekinge och som jag talat med
uppfattade det som att villkoren skulle gälla tills de
pensionerades. Nu finns OTA inte längre, utan akti-
vitetsgarantin gäller i stället. Jag ställer upp på syftet
med aktivitetsgarantin men tycker nog att OTA-
villkoren skulle ha behållits för dem som var inne i
åtgärden. De som nu gått från OTA till aktivitetsga-
rantin har ofta samma jobb kvar, men de har blivit av
med ett stimulansbidrag på 45 kr. Från att ha haft rätt
till fyra veckors semester har de nu bara rätt till tio
dagars ledighet.
Jag förstår att de är upprörda och känner sig
kränkta. Av den värdiga avslutningen på arbetslivet
blev det inget, tvärtom. De frågar sig med all rätt:
Kan detta vara rätt? Har statsrådet något svar till dem
som har hamnat i den situationen?
Anf. 95 KENNETH JOHANSSON (C)
Fru talman! Det är statsrådet Björn Rosengren
som är ansvarig för arbetsmarknadspolitiken. Jag kan
inte alla delar i det som Willy Söderdahl frågar om.
Däremot har vi haft många diskussioner i regeringen
om hur vi ska kunna skapa en värdig väg tillbaka till
ett eget arbete för många av de grupper som stått
utanför arbetsmarknaden under en väldigt lång tid,
oavsett vad vi kallar det. Nu är det aktivitetsgarantin
som är benämningen. Det är ett system som vi sätter
en väldigt stor förhoppning till, som fortfarande är
väldigt nytt men som redan utvärderas med olika
resultat på olika håll i landet. I stort sett är jag överty-
gad om att om vi samlar alla insatser till ett och mera
okomplicerat system, som tanken är med aktivitetsga-
rantin, ger vi en mer värdig väg tillbaka till arbetsli-
vet. Det är trots allt det som arbetsmarknadspolitiken
handlar om. Jag kan försöka återkomma med mer
detaljer om Willy Söderdahl vill ha det.
Anf. 96 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag tror också att aktivitetsgarantin är
ett steg i rätt riktning. Men den extra ersättning som
de OTA-anställda fick var en stimulans för att man
skulle gå från passiv a-kassa till en arbetsmarknads-
politisk åtgärd.
Finns det några tankar i Näringsdepartementet på
att återinföra ett stimulansbidrag som är generellt och
som gäller alla, inte bara de tidigare OTA-anställda,
för att man ska gå från en passiv a-kassa till en aktiv
åtgärd?
Anf. 97 KENNETH JOHANSSON (C)
Fru talman! Willy Söderdahl frågar om det finns
några tankar på Näringsdepartementet. Vi har ganska
många tankar. Nu är systemet med aktivitetsgarantin
fortfarande relativt nytt. Jag är inte människa i dag att
kunna svara på om arbetsmarknadsministern redan
umgås med den typ av tankar som Willy Säderdahl
frågar efter. Men jag lovar att återkomma direkt till
frågeställaren.
Det viktiga nu är att alla aktörer som har ett an-
svar verkligen fyller aktivitetsgarantin med det reella
innehållet så att fler människor får chansen att kom-
ma tillbaka till en egen försörjning och ett eget arbete.
Där tror jag att vi är överens.
Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
Anf. 98 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Lars-
Erik Lövdén.
Hyresrätten är en viktig och bra boendeform. Re-
geringen säger sig värna den och brukar i högt tonlä-
ge och med olika stopplagar försöka att ge sig på den
ganska försiktiga ombildning som har skett av hyres-
rätter i allmännyttan i Stockholms stad så att de hy-
resgäster som så önskat kunnat köpa sin hyresrätt.
Men faktum är att två tredjedelar av ombildningen
sker bland de privata fastigheterna. Det är där den
stora ombildningen har skett från hyresrätter till bo-
stadsrätter. Det finns en del statsråd som har deltagit i
detta, så ni kan fråga hur det går till.
Orsaken är att det är dålig lönsamhet att förvalta
och driva ett fastighetsbolag med hyresrätter. Det är
lönsammare att sälja det till en bostadsrättsförening.
Frågan är, med tanke på regeringens och statsrådets
engagemang i frågan, vilka åtgärder Lars-Erik Löv-
dén är beredd att vidta för att göra det mera fördelak-
tigt att behålla hyresrätter i privata fastighetsbolag än
att ombilda dem till bostadsrätter.
Anf. 99 KERSTIN HEINEMANN (Fp)
Fru talman! Jag tycker nog att Stefan Attefall ska
prata med sina partikamrater i Stockholms kommun
och i kranskommunerna. Det ni gör är att medverka
till en kraftfull ombildning av hyresrätt till bostads-
rätt. Det finns ett stort allmännyttigt bestånd som ni
håller på att avveckla successivt. Har man den ingång
som Stefan Attefall har, att markera att hyresrätten är
en viktig och betydelsefull boendeform, ska man inte
som parti medverka till att avyttra hyresrätter.
Hyresrätten är en lönsam förvaltningsform och
boendeform i dag. Den kan dock inte svara mot de
avkastningskrav som ibland ställs av det privata nä-
ringslivet, att få en direktavkastning på 15 % och så
där omkring. Jag vet inte vad Stefan Attefall vill
rekommendera regeringen för att införa marknadshy-
ror och se till att de boende får flerdubblade hyror i
vissa lägen i Stockholms innerstad. Är det det Stefan
Attefall menar så vill regeringen inte medverka till
det.
Svart arbete
Anf. 100 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Mona Sahlin. Vad avser storstads- och integrations-
ministern att göra för att synliggöra de många som
försörjer sig "svart" för att utföra städning och andra
tjänster t.ex. i andras hem? Det här är en grupp som
till stor del består av invandrarkvinnor och som till
följd av bl.a. regeringens skattepolitik tvingas till en
försörjning som inte ger inträde till de svenska social-
försäkringarna och trygghetssystemen.
Anf. 101 KERSTIN HEINEMANN (Fp)
Fru talman! Anna Lilliehöök frågade vad jag av-
ser att göra för att synliggöra det svarta arbete som
utförs, som det påstods här, mest av invandrarkvin-
nor. Jag måste nog säga att min uppgift är att se till
att också invandrarkvinnorna får möjlighet till ett
arbete med egen försörjning, med de tryggheter och
socialförsäkringsmöjligheter som finns om man har
ett öppet och "vitt" jobb.
Däremot vill jag protestera bestämt mot att deras
situation främst skulle bero på skattesystemet. Min
bild är att den diskriminering som invandrargrupper-
na utsätts för på arbetsmarknaden är den största orsa-
ken till att så många lever i det utanförskap som bl.a.
det arbete som kallas för svart arbete är en del av. Det
är min stora uppgift: Hur får vi bort diskrimineringen
och ger dessa kvinnor möjlighet till att läsa svenska,
få kunskap och ett vanligt arbete? Det handlar inte i
första hand om skattesystemet. Moderaterna måste
någon gång hitta något problem som inte går att lösa
med att sänka skatten.
Rapport från FN:s klimatpanel
Anf. 102 MARGARETA ISRAELSSON (S)
Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister
Kjell Larsson.
I veckan har vi, som det tidigare också refererats
till, kunnat ta del av rapporter från forskarna i FN:s
internationella klimatpanel, IPCC. Där säger de att
den globala uppvärmningen ökar snabbare än vad
man tidigare har trott och att tidigare prognoser
stärkts om att människan är ansvarig för klimatför-
ändringarna.
Min fråga är: Tror ministern att dessa resultat på-
verkar de kommande klimatförhandlingarna i Bonn,
och hur planerar ministern att vara pådrivande i kli-
matförändringarna nu under ordförandeskapet?
Anf. 103 INGRID BURMAN (V)
Fru talman! Jag hoppas och tror mig kunna säga
att de nya uppgifterna, dessa skrämmande framtids-
bedömningar, som nu en så stor del av vetenskapen
ställer sig bakom, kommer att verka som en väckar-
klocka, inte bara i Sverige och i Europa utan också i
de länder som vi har diskuterat så mycket om och
som vi tycker inte tar tillräckligt allvarligt på miljöas-
pekterna på klimatpolitiken.
Jag har också haft kontakter naturligtvis, inte
minst med Jan Pronk, med mina kolleger och med
representanter för de andra länderna för att förbereda
ett framtida beslut. Jag tror att det faktum att USA
redan nu genom Colin Powell har börjat fundera på
hur man ska lägga upp det här arbetet tyder på att
USA:s nya regering ser allvarligt på den här frågan,
vilket är viktigt.
Sedan handlar det också om att de här uppgifterna
måste prägla EU:s arbete i miljöhandlingsprogram-
met, som lades fram i går, men också i det arbete som
pågår med att utveckla en klimatpolitik för EU och
självfallet också, som vi talade om tidigare, för den
svenska klimatpolitiken.
Anf. 104 THOMAS JULIN (Mp)
Därmed är dagens frågestund avslutad.
Jag tackar både statsråd och ledamöter för er
medverkan och ert engagemang i dag.
Anf. 105 INGRID BURMAN (V)
Fru talman! Cristina Husmark Pehrsson har frågat
mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att öka till-
gängligheten av nikotinersättningspreparat i syfte att
minska cigarettkonsumtionen.
Cristina Husmark Pehrsson anser att receptfria ni-
kotinersättningsprodukter ska kunna försäljas på
samma plats som cigaretter.
Liksom Cristina Husmark Pehrsson anser jag att
rökning är ett stort folkhälsoproblem och välkomnar
förslag som kan bidra till att rökningen minskar.
Läkemedel som innehåller nikotin kan vara ett hjälp-
medel i vissa fall.
Läkemedel är avsedda att, enligt läkemedelsla-
gens definition, lindra eller bota sjukdom eller
sjukdomssymtom. Vid godkännandet av läkemedel
som innehåller nikotin har, som för övriga läkemedel,
ingått en bedömning av doseringsregim, kontraindi-
kationer, maningar till försiktighet vid vissa sjukdo-
mar samt vid graviditet och amning. Liksom övriga
läkemedel får dessa enbart säljas genom apotek, vil-
ket ger möjlighet till information om läkemedlen och
rådgivning på ett annat sätt än om de säljs i andra
sammanhang.
Nationella folkhälsokommittén har i sitt slut-
betänkande, SOU 200:91, Hälsa på lika villkor,
diskuterat olika åtgärder för att minska tobaksbruket.
Dock har kommittén inte berört frågan om till-
gängligheten av nikotinläkemedel. Betänkandet ska
nu gå ut på en bred remiss, och regeringen kommer
därefter att lägga fram förslag till åtgärder, bl.a. för
att minska tobaksbruket. Jag kommer vid berednin-
gen av förslagen bl.a. att uppmärksamma frågan om
ifall det finns skäl att diskutera en ökad tillgänglighet
av läkemedel som innehåller nikotin, t.ex. genom att
även apoteksombuden får tillhandahålla dessa.
Anf. 106 THOMAS JULIN (Mp)
Fru talman! Jag konstaterar att vi är överens, so-
cialministern och jag, om att tobaksrökning är den
största ohälsobringande faktorn och att den orsakar
mellan 6 000 och 8 000 för tidiga dödsfall per år i
Sverige. Antalet är, som en jämförelse, tio gånger
större än antalet offer som trafiken skördar.
I dag röker i Sverige ungefär 19 % i medeltal,
16 % män och 22 % kvinnor. Det allvarligaste är de
ohälsobringande faktorerna, som insjuknande i lung-
cancer osv.
Glädjande nog kan vi konstatera att studier i dag
visar att det aldrig är för sent att sluta röka. Man kan
se positiva effekter även på dem som har rökt i
många år.
Inom parentes kan sägas, och som socialministern
framför i sitt svar, att den olagliga importen av läke-
medel över huvud taget i Sverige har tredubblats
mellan åren 1998 och 1999 på grund av dålig till-
gänglighet och höga priser. Ska vi få samma tendens
när det gäller nikotinersättningsprodukter - att sven-
skar ska tvingas att inhandla produkterna utomlands
för att det ska vara möjligt för dem att sluta röka,
medan de fortfarande fritt kan köpa giftet som ger
dem beroendet i Sverige - även om en licensiering
skulle införas?
Statens beredning för medicinsk utvärdering har
nyligen publicerat en kunskapsöversikt vad gäller
olika rökavvänjningsmetoder. Man konstaterar att
nikotinersättningsmedel förbättrar möjligheterna för
rökstopp, att de ges i lägre doser och upptas
långsammare i kroppen. De ger också mindre absti-
nensbesvär.
Ann Post, sjuksköterska vid Centrum för tobak-
sprevention i Stockholms läns landsting, pekar på att
det finns en viss rädsla för att använda dessa produk-
ter. Men att inte pröva de här medlen när annat är
otänkbart är direkt, säger hon, i strid mot vetenskap
och beprövad erfarenhet och att det inte finns något
som tyder på att det skulle vara lika farligt att an-
vända nikotinersättningsprodukter som att röka.
Eftersom inte alla kommer att bli rökfria är produkten
också, säger hon, given under graviditet och vid
amning.
Varför kan man då inte saluföra dessa produkter
med lägre nikotinhalt när man kan saluföra produkter
med högre nikotinhalt?
Det är inte bara cigarettkonsumenterna som får i
sig höga nikotinhalter. Det får också snusare. Ge-
nomsnittssnusaren får i sig en nikotinmängd som
motsvarar ungefär 20-30 cigaretter per dag. Det kan
man kalla för ett intravenöst dropp under dagen.
För att förstå hur viktigt det är att kunna få
nikotinersättningsprodukter när man behöver gäller
det att vi vet hur det här fungerar. Det finns i hjärnan
s.k. belöningscentrum med receptorer som är motta-
gare av dopamin, som stimuleras av nikotin. Dopa-
minet sprider sig i hjärncellerna och ger en känsla av
välbehag. Vid regelbunden nikotintillförsel ligger
dopaminhalterna ungefär 60 % högre än normalt.
När man slutar röka sänks halten, inte bara till det
normala utan ca 20 % under det normala. Det är då
man får en dopaminbrist eller abstinens. Det ger de-
pression, olust, likgiltighet för många och det finns då
anledning för många att börja röka. Då gäller det,
socialministern, att apoteken inte är stängda eller att
man har många mil dit.
Socialministern skriver också i sitt svar att apo-
teksombuden kanske kan få chansen att saluföra
dessa preparat. Men affären är kanske stängd och
man behöver hjälp här och nu. Kiosken kanske är
öppen t.o.m. hos mig långt ute på landet.
Återigen till min fråga: Varför saluförs cigaretter
med hög halt av nikotin men inte nikotinersättning-
sprodukter som har låg halt av nikotin och som kan
hjälpa mig att sluta röka?
Anf. 107 INGRID BURMAN (V)
Fru talman! Låt mig först kommentera detta all-
männa resonemang om läkemedelspriserna. Det är
inte sant. Studera noggrant den redovisning som So-
cialstyrelsen nu har kommit med om hälso- och sjuk-
vården, där det finns ett mycket spännande sifferma-
terial. Det visar att Sverige klarar läkemedelspriserna,
i förhållande till övriga europeiska länder, alldeles
utmärkt.
Vårt system för läkemedelsförsäljning, med den
monopolsituation som apoteket har, leder faktiskt till
en effektiv läkemedelsdistribution och, jämfört med
de flesta andra europeiska länder, till en lägre kost-
nad. Det är ett viktigt påpekande.
Sedan över till detta med möjligheten att minska
tobaksanvändningen. Det är viktigt att vi får ned
rökningen liksom all annan tobaksanvändning. Det är
alldeles sant att tobak utgör den allvarligaste hälso-
risken.
Men var sedan en smula försiktig när det gäller att
bedöma ersättningsmedlen. Jag blir lite orolig när jag
läser läkemedelsföretagens annonser, där man pre-
senterar nikotintuggummina som krispiga med men-
tolsmak, att de smakar som tuggummi men ger sam-
ma stimulans som nikotin.
Risken är - och det är den vi ska bedöma - att vi
skapar ett nytt vaneberoende, att dessa tuggummin
upplevs som godis men med nikotinets erfarenhet,
och då står vi inför en ny allvarlig situation. Därför
handlar det verkligen om att nikotinersättningsmedlen
ska betraktas som läkemedel. Det handlar om att ge
stöd och hjälp åt dem som vill komma ifrån ett to-
baksberoende, och det får inte innebära en öppning
för ett nytt beroende för dem som tidigare inte använt
tobak.
Det är ett problem att dessa ersättningsmedel inte
finns tillgängliga. Visst är det ett bekymmer att vi
accepterar försäljning av tobak, cigarretter eller snus i
livsmedelsbutikerna, men att ersättningsmedlen bara
finns i apoteken. Men läkemedelsindustrin har själv
begärt att apoteksombuden ska tillåtas sälja ersätt-
ningsmedlen. Man uppvaktade regeringen i höstas
med det kravet. Jag har lovat att vi ska bereda det
kravet i anslutning till att vi lägger fram en proposi-
tion med anledning av Folkhäloskommitténs förslag.
Vi ska då ta ställning till frågan. Jag är mycket positiv
till att ha det så.
Anf. 108 C. HUSMARK PEHRSSON (M)
Fru talman! Vi har fortfarande inte diskuterat frå-
gan om tillgängligheten av produkterna. Där vill
tydligen socialministern fortfarande behålla mono-
polet.
Tittar vi internationellt sett har rökningen upp-
märksammats av WHO. Gro Harlem Brundtland har
inom WHO prioriterat både tobak och malaria. Det är
de två faktorerna som skördar flest offer i världen.
Därför har Gro Harlem Brundtland och WHO under
1999 slagit fast att nikotinersättningsmedel ska vara
lika tillgängliga som tobaksprodukter, där de finns till
försäljning.
Liknande tongångar har hörts av FN, som redan
1997 sade så. Det har sagts av Världsbanken, och
många internationella läkarorganisationer har fram-
fört liknande önskemål. Det gäller också läkare från
Kanada, det land som socialministern brukar framföra
som ett gott exempel.
Också danska politiker har i kontakt med svenska
forskare låtit meddela att beslut för att införa nikoti-
nersättningsmedel i dagligvaruhandeln i Danmark
kommer att fattas innan årets slut. I Norge ligger ett
liknande förslag i det sociala departementet efter att
ha varit ute på remiss till det norska tobaksrådet.
Jag är orolig, socialministern, för att vi ska få en
ny smugglingstendens över våra gränser. Denna gång
kommer det att vara vi svenskar som får åka kanske
till Norge och Danmark för att köpa preparat som gör
det möjligt för oss att sluta röka men som inte kan
köpas fritt i Sverige. Jag kan inte inse, socialminis-
tern, att vi ska försvåra när vi i stället borde under-
lätta.
Jag är samtidigt medveten om filmreklamen osv.,
men den går säkert att balansera med god informa-
tion. Jag kan i dag köpa nikotinersättningspreparat på
apoteken, men därmed inte sagt att jag får informa-
tion. Jag tror att vi också kan låta de försäljningsstäl-
len som säljer cigarretter och snus, med hjälp av ut-
bildning, ge god information i samband med försälj-
ning av nikotinersättningsprodukter.
Anf. 109 INGRID BURMAN (V)
Fru talman! Det helt avgörande problemet är an-
vändningen av tobak och nikotin över huvud taget.
Detta är den stora utmaningen när det gäller folkhäl-
san och folkhälsopolitiken. WHO håller nu på att
arbeta med en ny tobakskonvention, som man hoppas
ska vara färdig inom de närmaste åren. Sedan får vi
hoppas att alla stater ställer sig bakom den. Det
handlar om att begränsa tillgången till tobak, det
handlar om att vara strikt med redovisningen av toba-
kens innehåll, och det handlar om att begränsa möj-
ligheten till marknadsföring av tobak.
Möjligheten för den enskilde individen att komma
ifrån sitt tobaksberoende är i förhållande till annat
beroende trots allt mycket enklare. Här krävs stöd och
en vilja till att lägga av tobaksanvändningen, och det
krävs målmedvetenhet för den enskilde. För somliga
kan nikotinersättningsmedel vara en viktig hjälp.
Snuset presenterades som en möjlighet att sluta röka,
men vi vet nu att en hel generation i Sverige har trätt
in i nikotinberoendet på grund av snuset. Det gäller
således att bedöma nikotinersättningsmedlen också
som en nikotinprodukt och se till att de inte skapar ett
nytt beroende. Det är det ansvaret vi har som politi-
ker. Vi kan inte bara lättvindigt säga att alla ska få
sälja detta. Jag kan inte med rent samvete säga att vi
fattar beslutet utan att först ha prövat vilka risker det
finns för att skapa ett nytt beroende. Det vill jag inte
bidra till. Därför vill vi pröva möjligheten av att apo-
teksombuden, som har erfarenhet av hantering av
läkemedel, också i sitt vanliga sortiment ska ha till-
gång till nikotinersättningsmedel. Det är det det
handlar om.
Anf. 110 C. HUSMARK PEHRSSON (M)
Fru talman! Jag vill kommentera en sak till i soci-
alministerns svar, nämligen att den nationella folkhäl-
sokommittén inte har berört frågan. I ett debattinlägg,
Tobaken - folkhälsans största fiende?, från Natio-
nella folkhälsokommittén framhölls vad gäller an-
vändningen av ersättningsmedlen att en ökad använd-
ning som ersättning för tobaksprodukter skulle san-
nolikt minska dödligheten i tobaksrelaterade sjukdo-
mar, i alla fall vad gäller lungcancer och andra sjuk-
domar. Dessutom finns i slutbetänkandet, socialmi-
nistern, en läsvärd reservation från min moderate
kollega Leif Carlson, som handlar om att kunna er-
bjuda nikotinersättningsprodukter för att hjälpa till att
sluta röka.
Jag anser fortfarande att det regelsystem vi har i
dag är föråldrat och knappast tillvaratar folkhälsans
intressen. Jag blir lite orolig - jag hoppas att jag har
fel - när det gäller att behålla produkterna i apoteks-
monopolet, på apoteken och möjligtvis bland apo-
teksombud. Jag hoppas att jag har fel. Det finns en
risk för att man vill behålla produkterna där för att
värna apotekens vinster. Om produkterna behålls hos
apoteken, eller möjligtvis apoteksombuden - som är
ett steg i rätt riktning - finns det fortfarande begrän-
sad tillgänglighet och det blir ingen konkurrens för
produkterna. De blir dyra. Tänk om man underlåter
att införskaffa dem därför att nikotinersättningspro-
dukterna är dyra och man inte har råd. Jag hoppas att
socialministern är beredd att tänka lite längre när
propositionen om folkhälsan ska läggas fram.
Anf. 111 INGRID BURMAN (V)
Fru talman! Cristina Husmark Pehrssons sista in-
lägg antydde att vi får bestämma oss för vad det är vi
diskuterar. Diskuterar vi tobaksprevention, handlar
det om att de som i dag är beroende av tobak ska ha
tillgång till nikotinersättningsmedel i deras strävan att
bli kvitt sitt oberoende. Prövar vi möjligheterna att
också låta apoteksombuden ha nikotinersättningsme-
del i sitt sortiment, är jag alldeles övertygad om att
alla de som vill lämna sitt tobaksberoende och använ-
da nikotinersättningsmedel för det kommer att få
tillgång till det.
Ska vi allmänt diskutera om läkemedelsindustrins
möjligheter att marknadsföra sina produkter eller
huruvida vi ska ha en marknad för läkemedelsdistri-
bution och upphäva apoteksmonopolet får det ske för
sig. Använd inte diskussionen om tobaksprevention i
det syftet. Vi kommer att garantera att de som verkli-
gen vill använda nikotinersättningsmedel för att bli
kvitt sitt beroende kommer att få tillgång till det. Men
vi vill förhindra att nikotinersättningsmedlet blir ett
nytt avancerat godis för folk. Då skapar vi ett nytt
beroende som vi skulle vara olyckliga över.
Anf. 112 STEN TOLGFORS (M)
Gudrun Lindvall har frågat mig om jag avser att ta
initiativ till en informationskampanj och andra åtgär-
der för att öka kunskapen hos människor om risker
med ökad UV-strålning på grund av tunt ozonskikt
och hur man undviker dem.
Åtgärder mot uttunningen av ozonskiktet är ett
problem som främst faller under Miljödepartementet,
och därför begränsar jag mig till att svara på frågan
om UV-strålning och ohälsa och vilka informations-
insatser som gjorts för att minska risken för solska-
dor.
Problemet med hälsorisker i utemiljön är ett vik-
tigt inslag i Folkhälsokommitténs betänkande Natio-
nella mål för folkhälsan. I utredningen tas bl.a. uttun-
ningen av det skyddande ozonskiktet upp i Mål 7 om
sunda inne- och utemiljöer. Regeringen avser att
återkomma med en proposition om nationella folk-
hälsomål under 2001.
När det gäller kampanjer och tidigt förebyggande
åtgärder har mycket gjorts. Sedan några år finns ett
samordningsorgan benämnt Arbetsgruppen för före-
byggande av solskador, AFSS, med representation av
Apoteksbolaget, Arbetarskyddsstyrelsen, Cancerfon-
den, Cancerpreventiva enheten vid Karolinska sjuk-
huset, Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Statens
strålskyddsinstitut och Svenska Melanomstudiegrup-
pen. Gruppen har verkat för en samordning av olika
aktiviteter för att sprida information både till allmän-
het och till sjukvårdspersonal. Flera broschyrer som
riktar sig till allmänheten har producerats. Försäk-
ringsbolaget Skandia har givit ut en mer detaljerad
skrift om melanomsjukdomen till allmänheten. Can-
cerpreventiva enheten vid Karolinska sjukhuset har
producerat en informationsskrift för olika aktörer i
samhället. Exempel på sådana är bl.a. organisatörer
av resor till sydliga länder. Samma grupp har produ-
cerat en video avsedd för skolungdom. Från Radium-
hemmet utgår en video med information till sjuk-
vårdspersonal och med ett innehåll som i första hand
syftar till att öka kunskaperna om förebyggande verk-
samhet.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla att jag de-
lar Gudrun Lindvalls oro för att människor inte skyd-
dar sig tillräckligt mot skadlig solning. Därför är det
bra att ett omfattande preventivt arbete pågår i Sveri-
ge i dag. Några initiativ från regeringen till kampan-
jer, utöver vad som här redovisats, planeras för närva-
rande inte.
Anf. 113 KERSTIN-MARIA STALIN (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Jag tror att
den här frågan kommer att diskuteras mycket fram-
över eftersom den är angelägen. Riskerna med solen
kommer att öka.
Bakgrunden till detta är alltså det uttunnande
ozonskiktet. Det har varit känt på södra halvklotet. I
Australien är man mycket noggrann med förebyggan-
de hälsovård. Där har man lärt sig. Tidigare visste
man inte vad som skulle ske med det uttunnande
ozonskiktet, och i dag finns många cancerfall. 60 %
av alla i Australien har någon gång sökt läkare för
hudförändringar. Man kontrollerar alla fläckar. Man
kontrollerar kontinuerligt barn i skolorna.
Jag skulle önska att vi här i Sverige inte blir tagna
på sängen om 10-20 år och säger: Oj då! Jag skulle
önska att vi tar till oss den kunskap som finns i Aust-
ralien i dag.
Det finns en del i det svar som jag har fått som
oroar mig. Det här handlar inte, herr minister, om
solande. Det här handlar om vardagen, om att vara
ute.
Jag vet att den kampanj som bedrivits var vänd till
vuxna människor som låg i solen och solade sig på
playan. Det handlade också ofta om semesterresor till
länder med intensivare solstrålning. Men det här
handlar om något annat. Den här interpellationen
handlar om Sverige och det uttunnande ozonskiktet
som gör att vi får UV-strålning som är farlig. Det sker
just i länder nära polerna. Där upplevs solen kanske
inte som så stark, men det uttunnande ozonskiktet gör
att den faktiskt är farligare än i många länder dit vi
åker som turister.
I Australien är man så noga med detta, framför
allt när det gäller barn, att alla föräldrar är medvetna
om riskerna. Föräldrar släpper inte ut sina barn utan
kläder när det är sol. Faktum är att det är nästan lika
farligt att vara ute när det är molnigt eftersom molnen
inte filtrerar den farliga UV-strålningen. Många av
oss har under den gångna sommaren upplevt att solen
inte bara känns varm längre utan också stickig, och
det är det som är det farliga. Det stickiga är UV-
strålningen.
Det jag skulle önska, och det jag vill diskutera
med ministern, är att man faktiskt skulle våga göra
någonting som kan kallas för skrämselpropaganda.
Om det görs på ett riktigt sätt skulle det kanske göra
att många som i dag är barn slipper hudcancer om
20-30 år. Det måste göras nu. Barn som i dag utsätts
för UV-strålning är extra känsliga. Man vet att bar-
nets hud är mycket känsligare än vuxna människors
hud. Om man ska kunna ha en förebyggande hälso-
vård när det gäller malignt melanom måste barnen
skyddas i dag.
Som tur är finns det möjligheter att skydda. Träds
lövverk strilar UV-strålningen på ett mycket bra sätt.
Man vet att om barn är klädda under den tid de är ute,
även under sommaren alltså, kan man undvika detta.
Men då måste människor veta det. Den information
som har gått ut där vi kunde se bilder där vuxna män-
niskor låg och solade i stekpannan var väldigt bra.
Många människor vet i dag att man inte ska ligga och
exponera sig i solen. Men hur många vet att det är
farligt för barn att springa ute utan kläder en vanlig
sommardag?
Jag tycker att den information som har funnits har
fyllt ett syfte. Men den information som behövs ska
fylla ett annat, nämligen att upplysa människor om
den situation som råder i Sverige i dag där ett tunt
ozonskikt har skapat en farlig situation och där man
inte leker i solen längre. Är ministern intresserad och
villig att ta itu med denna fråga och skapa en sådan
kampanj?
Anf. 114 MONICA GREEN (S)
Fru talman! Det rimliga när det gäller samhällets
ansvar är att upplysa om sådant som vi faktiskt vet
och ansvarsfullt försöka tala om de risker vi löper.
Det vi vet enligt den forskning som har bedrivits är
att under den senaste tiden har malignt melanom varit
det största problemet när det gäller ökningen av tu-
mörsjukdomar. Enligt en rapport som Socialstyrelsen
har lämnat och som skrevs av Ulrik Ringborg på
Radiumhemmet har det i allt väsentligt att göra med
våra förändrade solvanor, dvs. vårt sätt att numera
vistas ute i solen.
Det är alldeles uppenbart att problemet med ozon-
skiktet förstärker problemen. Men det vi ska upplysa
om, och det sker också, är faktiskt hur vi ska skydda
oss mot UV-strålning över huvud taget, och det oav-
sett hur det ser ut med ozonskiktet. Det sker också en
omsorgsfull och varsam information.
Jag tror att det skulle vara väldigt farligt att skapa
ett intryck av att det i största allmänhet skulle vara
skadligt att vara utomhus. Det finns det inga belägg
för. Ingen forskning pekar på att detta skulle vara ett
faktum. Men att visas ute i solen och under för lång
tid utsätta sig för solens UV-strålning är riskfyllt. Det
känner vi till sedan gammalt, men det gäller att in-
formera om det. Det gäller naturligtvis, precis som
den australiensiska studien visar, i högsta grad barn.
Jag anser att den information som ges på det här
området är korrekt. Jag är alldeles övertygad om att
de allra flesta i Sverige känner till det här problemet.
Vi har ett annat sätt att uppträda i dag beroende på
den här kunskapen.
En helt annan diskussion handlar om hur vi hante-
rar hela utmaningen med förändringar av ozonskiktet.
Där skulle jag vilja rekommendera en debatt med den
ansvariga ministern.
Dokument
Beslut
Barnpolitiken i Sverige (SoU7)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter. Riksdagen gjorde också två tillkännagivanden till regeringen. Angående självmord och barn föreslås att de riktlinjer som WHO har utarbetat om hur självmordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast omsättas till svenska förhållanden. Vidare gjordes ett tillkännagivande om att familjerådslag eller annan arbetsmodell bör vara en självklar rättighet för familjen i samband med beslut om sociala ingripanden eller om stödåtgärder.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen till handlingarna. Delvis bifall till motioner om barn och självmord, delvis bifall till motion om familjerådslag. Avslag på övriga motioner.
- Riksdagens beslut
- Bifall till utskottets hemställan