Diskriminering inom det sociala området på grund av sexuell läggning

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nr 2, men jag står självfallet bakom också reservation nr 3. Diskriminering är ett kusligt ord. Det står för så många kusliga attityder och handlingar. En del människor gör det medvetet - de gör medvetet andra människor illa. Andra gör sina medmänniskor illa helt omedvetet. Men det är lika förkastligt. Man brukar säga att fördomar är den okunniges bibel. Det man inte förstår sig på blir man rädd för, och det är väl det som mycket av det här handlar om. Därför krävs det ökad kunskap om de här frågorna hos hela vår befolkning. De som drabbas av diskriminering har svårt att försvara sig. Man blir dömd för den man är, och inte för det man gör. Man kan ju inte göra någonting åt vem man är - om man är kvinna eller man, heterosexuell eller homosexuell, vit eller svart, svensk eller utlandsfödd, frisk eller funktionshindrad, kristen eller muslim. Det finns så många schatteringar i vårt samhälle och alla ska ha rätt att känna sig trygga. Det vi behöver är mer tolerans och empati i framtiden. I dag är det många som blir illa behandlade inom socialtjänsten på grund av sin sexuella läggning. Det känns nödvändigt att redan nu ändra denna gällande lag. Dagens ärende gäller därför en komplettering av lagen om förbud mot diskriminering. Den ska också gälla diskriminering på det sociala området på grund av sexuell läggning. Det gäller socialtjänst, färdtjänst, riksfärdtjänst, bostadsanpassningsbidrag, socialförsäkring och anslutande bidragssystem, arbetslöshetsförsäkring, hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet. Herr talman! Vi moderater har vid flera tillfällen tidigare framhållit att vi förordar att det så snart som möjligt införs en sammanhållen, enhetlig och tydlig lagstiftning mot diskriminering. De lagar som i dag gäller och som kompletteras efter hand har tillkommit vid olika tidpunkter. Även om man kanske har menat samma sak kan det uppstå oklarheter om hur lagarna ska tolkas. Det har väl att göra med att man väljer olika ord. Därför tycker vi att det är så viktigt med en enda lag. Det behövs ett tydligt diskrimineringsskydd för en människas integritet oberoende av diskrimineringsgrund. Därmed sänds också en tydlig signal om att all diskriminering är att bedöma som lika viktig från lagstiftarens sida. Framför allt kommer en sammanhållen lag att ge en tydlighet och att bidra till att lagen blir allmänt accepterad. Herr talman! Vi moderater vill också, i och med att det blir en sammanhållen lag, omvandla dagens ombudsmannaorganisation till en enda myndighet. Det innebär att myndigheterna Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot sexuell diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen och Handikappombudsmannen slås samman till en enda myndighet. Man kan ju vara invandrare, handikappad och kvinna till exempel. Ska man då gå till Jämställdhetsombudsmannen eller Handikappombudsmannen? Det finns alltså en massa praktiska saker som blir bättre om man slår samman det här till en myndighet. Den här myndigheten ska utöva tillsyn över den nya diskrimineringslagen. Genom detta kommer, enligt vår uppfattning, diskrimineringsfrågorna att få en ökad tyngd i samhällslivet. Den av regeringen tillsatta Diskrimineringskommittén arbetar för närvarande med de här frågorna. Målet är förhoppningsvis att det ska bli en enda lag och en enda ombudsman. Vi vill med våra motioner understryka vikten av att arbetet i kommittén går i den riktning som vi har pekat på.

Herr talman! Under riksdagsåret 1998/99 ställde sig riksdagen bakom ett förstärkt skydd mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder, sexuell läggning och etnisk härkomst. Kristdemokraterna medverkade mycket aktivt till att denna lagstiftning antogs i riksdagen. Tyvärr skedde det genom att man införde tre nya lagar, vilket vi kritiserade. Sammanlagt finns det nu fyra olika, men likartade, diskrimineringslagar vilket är rörigt och svåröverskådligt för både fackliga företrädare och företagsledningar att hålla reda på. Det är också intrycket man får när man lyssnar på representanter från näringslivet, fackföreningsrörelsen, de olika ombudsmännen och enskilda som sökt hjälp och stöd i de nu existerande lagstiftningarna. I maj 2003 behandlade arbetsmarknadsutskottet frågan om att implementera två EG-direktiv i den svenska lagstiftningen. Det första var direktivet mot etnisk diskriminering och det andra var inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, det så kallade arbetslivsdirektivet. En ny diskrimineringsgrund infördes som innebär att man inte får diskriminera någon på grund av religion eller annan trosuppfattning. De övriga tre diskrimineringsgrunderna står kvar. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2003. Båda dessa direktiv var vi tvungna att genomföra under 2003 enligt Europeiska unionens råd. Herr talman! Det behövs ett tydligt diskrimineringsskydd för människans integritet oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet, genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder, utvecklingsstörning, etnisk eller politisk tillhörighet. Detta anser vi kristdemokrater är oerhört viktigt, och vi vill att lagstiftningen ska bli klarare och mer sammanhängande på detta område och inte som nu komplicerad, lösryckt och påbyggd i olika etapper. När arbetsmarknadsutskottet behandlade direktivet mot etnisk diskriminering och arbetslivsdirektivet i betänkandet AU7 under förra riksmötet hade alliansen en gemensam reservation där vi framhöll vikten av en sammanhållen, tydlig och enhetlig lagstiftning mot diskriminering. En sådan lagstiftning skulle omfatta alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och på det sättet sända en tydlig signal till alla berörda parter att all diskriminering är att bedöma som lika allvarlig från lagstiftarens sida. En samlad lagstiftning blir också lättare att överblicka för dem som ska tillämpa lagen. Den enkelhet som en sammanhållen lagstiftning kan bidra till är viktig för att lagen ska bli allmänt accepterad. Av samma anledning är det viktigt att lagstiftningen blir hållfast över tid. Kristdemokraterna står fast vid denna åsikt. Herr talman! Kristdemokraterna vill också verka för en samlad ombudsmannainstitution, med riksdagen som huvudman och gärna med den officiella titeln Rättighetsombudsman, RO. På detta sätt skulle dagens system kraftigt förenklas. Medborgarna behöver enbart vända sig till JO vid frågor angående myndighetsmissbruk och RO vid frågor om diskriminering. Förslaget har tillstyrkts av en majoritet, bestående av kd, m, fp, c och mp i riksdagen, vilket innebär ett tillkännagivande till regeringen om att en samordning av ombudsmännen bör utredas. Regeringen beslutade därför den 31 januari 2002 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att överväga en sammanhållen diskrimineringslagstiftning, den så kallade Diskrimineringskommittén. Genom regeringsbeslut den 28 maj 2003 utökades kommitténs uppdrag med ett tilläggsdirektiv där man med förtur skulle behandla diskriminering på grund av sexuell läggning som tar sikte på det sociala området. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag den 1 juli 2005. Herr talman! Det är därför anmärkningsvärt att regeringen nu kommer med en proposition om just detta tilläggsdirektiv drygt ett halvår innan Diskrimineringskommittén ska komma med sitt slutbetänkande. Det brukar vara praxis att man avvaktar med beslut i en fråga tills utredningen slutfört sitt uppdrag. Vad är det som gör att denna fråga måste behandlas på detta okonventionella sätt? Vad är det som brådskar så att man kör förbi hela utredningen, som ändå fått som en speciell uppgift att utreda det som propositionen handlar om? Det undrar jag, och jag vill gärna ha svar på detta från majoriteten i dag. Kristdemokraterna tror på att tillsatta utredningar ska få arbeta i lugn och ro, och jag yrkar därför avslag på propositionen genom att yrka bifall till vår reservation nr 1.

Herr talman! Vi behandlar nu frågan om ett utvidgat skydd mot diskriminering på det sociala området på grund av sexuell läggning. Syftet med lagen är att stärka skyddet på områden såsom socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och hälso- och sjukvården. Detta gör vi genom att befintlig lag om förbud mot diskriminering utvidgas till att utöver diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning även omfatta sexuell läggning. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2005. Herr talman! Det är en välkommen och naturlig förstärkning av skyddet på det här området. Man ska inte behöva bli bemött på ett negativt sätt eller trakasserad på grund av sin sexuella läggning när man har kontakter med sociala myndigheter, när man blivit arbetslös och behöver hjälp av a-kassa eller när man blivit sjuk och är i behov av vård och omsorg. Då är man ofta redan i en utsatt position och behöver inte bli kränkt ytterligare. Låt mig ta ett exempel. Det finns ett flertal fall där en homosexuell förälder, som tidigare levt i heterosexuella relationer och fått barn, blivit uppmanad av socialsekreterare att avsäga sig vårdnaden av och umgängesrätten med sina biologiska barn när de inlett en ny relation, eftersom en sådan relation kan uppfattas vara olämplig. Det här är otidsenligt, kränkande och diskriminerande. Att inte få träffa sina båda föräldrar är dessutom med all säkerhet det sämsta för barnen. Herr talman! Det pågår en omfattande utredning om diskriminering, som flera varit inne på tidigare, i Diskrimineringskommittén. Den har ett brett uppdrag att se över hela lagstiftningen på området. Den ska exempelvis se hur skyddet mot diskriminering kan göras så likartat som möjligt för de olika diskrimineringsgrunderna. Den ska se över ombudsmannaämbetet. Den ska ta ställning till hur rättsprocessen ska se ut i framtiden och om positiv särbehandling ska införas. Därutöver ska den utreda konsekvenserna av förverkligandet av en rad EG-direktiv såsom till exempel likabehandlingsdirektivet och arbetslivsdirektivet. I detta sammanhang gjorde regeringen bedömningen att skyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning som tar sikte på det sociala området kunde behandlas i förtid. Vi har redan en utvidgad lag mot diskriminering som omfattar etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning. Herr talman! Jag ska säga något om reservationerna och det särskilda yttrandet. Moderaterna vill ha en sammanhållen lagstiftning, men den frågan utreds vidare. Det är en komplicerad fråga. Både jag som sitter i utredningen och också Anna Lindgren vet hur många frågor vi har att ta ställning till. Men den förändring som föreslås nu innebär faktiskt att vi får ett mer likartat skydd mot diskriminering, vilket också är vår socialdemokratiska ambition. Att slippa bli diskriminerad är i slutändan en mänsklig rättighet oavsett diskrimineringsgrund. Där är vi helt överens. Kristdemokraterna avslår lagförslaget. De vill avvakta Diskrimineringskommittén, så att den är helt färdig med utredningen. Om man ser på det lagförslag som föreligger finner man att det är en relativt okomplicerad och begränsad ändring som görs. Därför finns det ingen anledning att vänta tills utredningen är helt färdig. Dessutom är det angeläget att detta skydd kommer till stånd så snabbt som möjligt. Man kan hoppas att motståndet från kd handlar om att man vill avvakta utredningen och att det inte egentligen finns andra bakomliggande skäl. En del motionärer har föreslagit att också funktionshindrade redan nu ska omfattas av den utvidgade diskrimineringslagstiftningen. Det vill vi socialdemokrater också, men det görs inte lika lätt. Kring funktionshindrades rättigheter finns också hela tillgänglighetsdelen samt en rättighetslagstiftning som man måste ta hänsyn till. Därför måste denna fråga utredas vidare. Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag ställde en fråga: Vad är det som gör att det just i detta fall brådskar så med att ta fram den här propositionen. När det gäller nästan alla motioner som vi skriver säger man att det pågår en utredning och att vi ska avvakta svaret. Men just här brådskar det väldigt mycket, och jag fick inget svar på varför. Vi är logiska. Vi är konsekventa. Vi försöker göra så som vi tycker att man ska göra. Det är praxis att man brukar vänta tills en utredning är klar, men just i det här fallet gör man inte det. Varför?

Herr talman! Jag sade delvis det i mitt anförande. Det förslag som föreligger handlar om en relativt okomplicerad och begränsad förändring. Till en redan befintlig lagstiftning lägger vi till en diskrimineringsgrund. Den förändringen i lagen föregicks av en rejäl utredning som vi lade fram i Diskrimineringskommittén. Men låt mig fråga Annelie Enochson: Varför är det så angeläget att vara så bunden vid motstånd just nu? Är det så att ni värnar utredningsämbetet, eller finns det andra skäl till att motståndet är så hårdnackat just nu när vi ska göra den här relativt lilla, okomplicerade och begränsade förändringen i lagstiftningen?

Herr talman! Luciano! Den 23 maj 2003 gav man Diskrimineringskommittén, som du sitter i, i uppdrag att med förtur utreda diskriminering på grund av sexuell läggning inom det sociala området. Samtidigt sade man till Diskrimineringskommittén: Ni ska utreda detta fram till juli 2005. Varför kan man då inte avvakta? Varför gör man detta ett halvår innan? Om man nu tycker att det är så obetydligt, varför tar man då inte också med funktionshinder? Vad är det som gör att man just har valt detta område? Jag tycker att det är mycket underligt. Jag förstår inte logiken och konsekvensen i vad regeringen gör i den här propositionen.

Herr talman! Kring funktionshindrade är det, som jag också sade i mitt inledningsanförande, en rad andra förändringar som man måste ta hänsyn till. Det handlar om andra lagstiftningar, som till exempel LSS. Hur påverkar likabehandlingsdirektiv och arbetslivsdirektiv LSS? Det måste utredas vidare. Därav lyfts inte den frågan fram med förtur. När det gäller homosexuella är det inte alls samma problem. Där handlar det om friheten att slippa bli diskriminerad. Det finns inte en massa rättigheter kring den lagstiftning som finns där, utan det är framför allt ett skydd. Regeringen ansåg att det var en relativt okomplicerad och begränsad förändring och att detta inte behövde utredas vidare, och Lagrådet hade ingenting att anmärka kring det här. Därför ser jag inget problem i den relativt lilla förändring som har gjorts. Jag noterar att Annelie Enochson inte svarade på om det var utredningsämbetet som hon värnade om eller om det var det här förstärkta skyddet.

Herr talman! Det är en mänsklig rättighet att inte bli diskriminerad. Alla ska vi ha rätt till likabehandling oavsett kön, etniskt ursprung, trosbekännelse, funktionshinder, sexuell läggning eller andra omständigheter. Visst pågår det ett större arbete med diskrimineringslagstiftningen där en kommitté nu ska se över hur lagarna kan samordnas. Man ska också se över om det är möjligt och önskvärt att föra samman olika diskrimineringsgrunder, om det är möjligt och önskvärt att föra ihop de olika diskrimineringsombudsmännen. Visst är den lagstiftning som vi har i dag ett lapptäcke. Den är uppsplittrad. Och rätten till likabehandling verkar mera vara riktad till vissa grupper än vara en grundläggande mänsklig rättighet. Synsättet att vi ska eftersträva en mer samordnad lagstiftning är vi överens om. Däremot är det beklagligt att inte alla ställer upp på att vi under tiden som kommittén arbetar kan föra frågan framåt och se till att förstärka diskrimineringsskyddet på ett angeläget område. Det är kanske ingen slump att det just är Kristdemokraterna som i dag säger nej till att utvidga lagstiftningen till att omfatta även sexuell läggning. Det är ju ett parti som i olika sammanhang har visat sig stå för en förlegad och inskränkt inställning till sexualitet. Och när det gäller just sexuell läggning är bristen på medvetenhet stor rent allmänt sett. Studier visar att medvetenheten om att det förekommer diskriminering på grund av etnisk bakgrund och kön är mycket större än medvetenheten om diskriminering på grund av sexuell läggning. Det är mer dolt. Det är mer fördomsfullt och bottnar i normer och värderingar om att heterosexualitet är det enda självklara, det enda normala, och att allt annat därmed är onormalt och avvikande. De här värderingarna och normerna ser vi inte alltid, men de finns där, och de genomsyrar på olika sätt vår vardag. Det har nämnts här att man har gjort kartläggningar inom Socialtjänsten som visar att homo- och bisexuella personer ofta får ett dåligt bemötande inom Socialtjänsten. Det grundar sig på att vi utgår från att alla lever ett heterosexuellt liv, och den heterosexuella normen hittar man i de generella välfärdssystemen. Vi hittar dem i socionomutbildningen, i arbetsformer, i hur man utformar blanketter och inte minst i personalens egna attityder. Det här visar att det är bra, viktigt och nödvändigt att den här lagstiftningen kommer, men det visar också vikten av utbildning i HBT-kunskap, att det är en kompetens som måste finnas med om vi också ska komma vidare och faktiskt kunna förebygga diskriminering på grund av sexuell läggning. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag och Vänsterpartiet ser lagstiftningen som en framgång. Lagen är ett redskap, ett medel. Målet är ändå att samhällets värderingar ska ändras. Ingen ska behöva dölja sin sexualitet, sin homo- eller bisexualitet. Målet är att heterosexualitet inte ska ses som normen. Jag vill också säga att vi gärna hade sett att även transpersoner hade omfattats redan nu, men Diskrimineringskommittén har ett uppdrag att arbeta vidare med frågan. Det är bra att den belyses närmare, men självklart är målet att även transpersoner ska omfattas i olika former av diskrimineringslagstiftning.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till betänkandet som är en samarbetsproposition mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och gäller frågan om utvidgat skydd inom det sociala området på grund av sexuell läggning. Redan när kammaren för ungefär två år sedan behandlade frågan om ett utvidgat skydd mot diskriminering anförde jag att jag gärna såg en utvidgning, bland annat inom det sociala området när det gäller transpersoner. Vi kan se att detta är ett steg på vägen att få det fullgoda diskrimineringsskydd som vi från Miljöpartiet vill ha. Jag vill svara på Annelie Enochsons fråga: Vad är det som brådskar med att genomföra denna lagstiftning? Det brådskar därför att det är en attitydfråga. Från Socialdemokraterna brådskar det kanske därför att det finns ett EU-direktiv. Från Miljöpartiets synvinkel är denna lagstiftning viktig. Vi måste ha ett starkare skydd mot diskriminering, till exempel på grund av sexuell läggning. Vi kan inte acceptera att folks bemötande inom hälso- och sjukvården, inom arbetslöshetsersättning och så vidare ska bero på vilken sexuell läggning man har. Det är oacceptabelt i Sverige på 2000-talet. Grunden för detta är givetvis också det som står i regeringsformen om principen om alla människors lika värde som finns i målsättningsstadgandet. Det finns också FN-konventioner, som Sverige har skrivit under, där man har kommit fram till att diskriminering på grund av sexuell läggning omfattas av diskrimineringsförbud i de olika FN-konventionerna. Det är därför vi äntligen ska införa den här lagstiftningen att gälla från den 1 januari 2005. Jag hade personligen önskat att vi även hade kunnat ta steget när det gäller transpersoner och funktionshindrade, men jag inser att det ligger hos Diskrimineringskommittén. Jag inser att det är något mer komplicerade lagändringar som måste till för att man ska kunna genomföra detta. Därför kan vi inte driva på det snabbare än det som nu ligger hos Diskrimineringskommittén. Man kan dock önska att Diskrimineringskommittén är färdig före det slutdatum som har slagits fast. Jag kan inte förstå Kristdemokraternas reservation om att man ska yrka avslag på detta. Beror det på att det gäller just sexuell läggning, eller beror det verkligen på en procedurfråga? I Kristdemokraternas reservation anför man lite tårdrypande som ett argument att HomO inte får ökade anslag för att de får en ny tillsynsuppgift. Låt mig påminna om att Kristdemokraterna i sitt budgetförslag, som vi behandlade i arbetsmarknadsutskottet i dag, yrkade på att HomO skulle få mindre pengar - 1 miljon mindre. Jag får inte det att gå ihop. Om Kristdemokraterna vore någorlunda konsekventa i sitt agerande utifrån sin reservation borde man faktiskt utöka HomO:s anslag, eftersom man vet att detta kommer att införas. Det gör man alltså inte. Det finns något dolt i Kristdemokraternas syn på de här frågorna som jag hoppas inte blir riksdagens beslut. Vi vill gärna gå ett steg vidare, men det går inte att göra det just nu. Vi ställer oss bakom den här samarbetspropositionen för att nå ett steg längre i dag så att vi kan få ett utökat skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

Herr talman! Folkpartiet liberalerna står bakom de förslag som riksdagen snart ska ta ställning till och som vi här debatterar. För oss är det en fundamental princip att människor, oavsett bakgrund, oavsett vilken start man har fått i livet och oavsett personliga egenskaper har samma rätt att forma sitt liv och förverkliga sina livsdrömmar. Diskriminering måste därför motarbetas på alla samhällsområden. Diskrimineringens själva kärna är att människor fråntas möjligheten till likabehandling, inte på grund av det de gör, utan på grund av att någon annan bedömer dem utifrån en viss kategorisering. Det vill säga: Man ses inte längre som en självständig individ, utan man blir av den som utför den diskriminerande handlingen placerad i ett fack. Därför har liberaler i alla tider motverkat och arbetat mot diskriminering när det gällt könsdiskriminering, diskriminering på grund av etnicitet, hudfärg, religion, sexuell läggning, funktionshinder och så vidare. Därför är det helt i sin ordning att nu ställa sig bakom det förslag som vi i dag tar ställning till. Samtidigt vill vi understryka, vilket vi har gjort i ett särskilt yttrande, att det här lagförslaget inte på något sätt löser de grundläggande problemen med den diskrimineringslagstiftning som vi har i Sverige i dag. Annelie Enochson sade tidigare i sitt anförande att vi har inte mindre än fyra olika diskrimineringslagar. Det är värre än så. Vi har, lågt räknat, sex olika diskrimineringslagar. Vi har lagen mot diskriminering. Vi har jämställdhetslagen, som reglerar diskriminering på grund av kön. Vi har lagen mot diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet. Vi har lagen mot diskriminering på grund av funktionshinder, och vi har lagen mot diskriminering på grund av etnicitet och religion. Dessutom har vi brottsbalkens förbud mot olaga diskriminering; specialbestämmelser, till exempel på högskolans område, oräknade. Herr talman! Detta är fullkomligt otillfredsställande. Ju tidigare vi får en sammanhållen lagstiftning som samlar de olika diskrimineringsgrunderna desto bättre. Man kan naturligtvis, som Kristdemokraterna gör, fråga sig om det är lämpligt att vi här och nu tar ställning till en enskild lagförändring medan Diskrimineringskommittén arbetar med att utreda en samlad lagstiftning. Jag tycker, ärligt talat, att den invändningen blir lite småkitslig. Om vi nu är överens om att det ska finnas en samlad lagstiftning, och det här enskilda lagförslaget åtminstone inte motverkar det utan tvärtom går en liten bit på vägen i den riktningen och riksdagen ställs inför det förslaget, är det klart att riksdagens partier måste ta ställning till förslaget. Vi kan ju inte backa bandet och börja en helt annan utredningsprocess. Därför är det i sin ordning, anser vi, att godta det här lagförslaget, även om det långt ifrån löser de grundläggande problemen med diskrimineringslagstiftningen som den ser ut. Diskrimineringsfrågorna på det sociala området har stor relevans när det gäller frågor som handlar om sexuell läggning. Jag kan ge två exempel. Vi vet att många ungdomar lever under hot från sin familj eller andra närstående när man vill leva sitt liv utifrån sin sexuella läggning eller könsidentitet. Så kallade hedersrelaterade brott riktar sig inte bara mot unga kvinnor som vill välja livspartner av motsatt kön eller vill leva ett liv i frihet från patriarkalt förtryck. Det patriarkala förtycket handlar också om homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det finns oerhört mycket att göra för att socialtjänsten ska uppmärksamma problemet med hedersrelaterade brott mot HBT-personer och ge dessa individer det oreserverade stöd och den oreserverade uppbackning från samhället som de har rätt till. Ett annat område, herr talman, gäller sjukvården. Kartläggningar, nu senast från Uppsala universitet, har pekat på att ett betydande antal anställda inom hälso- och sjukvården - jag tror att undersökningen i första hand fokuserade på sjuksköterskor och annan vårdpersonal - helst inte vill behandla patienter som är homosexuella eller har hiv. Det finns tyvärr goda skäl att anta att denna attityd inte bara syns i enkätundersökningar utan också tar sig uttryck i hur enskilda patienter blir bemötta. Här finns ett stort behov av utbildning och en bred samhällsdebatt. Det finns ett uttryck som jag tror att Camilla Sköld Jansson lyfte fram i sitt anförande, nämligen HBT-kompetens. I grund och botten handlar inte det om någon speciell kompetens eller särskild specialkunskap. Det handlar om att se till att människor som arbetar i yrken på det sociala området har tillräcklig kunskapsbas för att kunna bemöta medborgare på ett enhetligt och likvärdigt sätt oavsett deras sexuella läggning. Det som kallas för HBT-kunskap är viktigt, men när det gäller heterosexuella är motsvarande kunskap så självklar att ha att den inte ens behöver diskuteras. Där har vi en lång bit kvar på utbildningsområdet. Jag vill också, herr talman, nämna något om utredningsläget på det här området. Vi har inte bara den arbetande Diskrimineringskommittén och det nu avslutade departementsarbetet kring det förslag vi snart ska ta ställning till, utan det finns också flera andra utredningar som just nu arbetar med frågor som handlar om diskriminering. Flera av dem har i princip likalydande uppdrag. Över huvud taget anser jag att det spretar oerhört mycket när det gäller vilka utredningsuppdrag som just nu är ute i olika kommittéer och på olika särskilda utredares bord. Det tycker jag är beklagligt. Det här är ett område som tjänar på en sammanhållen behandling. Avslutningsvis, herr talman, vill även jag beklaga att det inte finns med något förslag som beaktar transpersoners behov av diskrimineringsskydd. Det är en fråga som Folkpartiet liberalerna har tagit ställning i och som vi följer med stort intresse och engagemang i Diskrimineringskommittén. Vi vill även så fort som möjligt se att det nuvarande förbudet mot assisterad befruktning för kvinnor i samkönade relationer tas bort, men på grund av att den frågan förhoppningsvis snart kommer att kunna komma i mål i ett annat lagstiftningsärende kan vi just nu leva med att man i detta lagförslag gör ett undantag på det området. Vi hoppas dock att det undantaget blir kortlivat.