Ekonomisk familjepolitik

Fru talman! I detta betänkande hanteras en rad olika förslag på området ekonomisk familjepolitik. Önskelistan kan vara lång, samtidigt som mycket av det som vi behandlar i dag ibland nästan tas för givet. Den omfördelning som sker och finansieringen från skattebetalare glöms lätt bort i debatten om mer, fler och generösare regler och stöd till bland andra barnfamiljer. Det är också en ständig balansgång mellan att underlätta ekonomiskt för barnfamiljer och samtidigt vara varsam med marginaleffekterna. Vi måste stärka drivkrafter till arbete och återupprätta arbetslinjen, något familjepolitiken historiskt faktiskt har bidragit till.

Sverige har en generös ekonomisk familjepolitik - en av världens mest generösa. Det tycker jag att vi ska vara stolta över. En generös föräldraförsäkring gör det möjligt för alla att vara hemma med sitt nyfödda barn och ger en viktig möjlighet till anknytning och en bra start i livet. Vi har också barnbidrag, tillfällig föräldrapenning, underhållsstöd och bostadsbidrag - allt för att skapa bästa möjliga start för nybildade familjer. Hela 480 dagar betalas ut i föräldrapenning för ett barn, samtidigt som föräldraledighetslagen formellt sett säkrar rätten till ledighet i fler dagar.

Men, fru talman, systemet är inte perfekt och är fortsatt i behov av förbättringar. Den moderatledda regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, gick i april ut med att man exempelvis dubblerar antalet dubbeldagar, från 30 dagar till 60 dagar, samtidigt som man förlänger tiden att ta ut dessa dagar till dess att barnet är 15 månader. Det är en liten men ack så viktig frihetsreform. Rapporter har visat att familjer som tar ut dubbeldagar tenderar att ha ett mer jämställt uttag av föräldradagarna, men framför allt ser man tydliga och positiva effekter på kvinnors och mammors hälsa och möjlighet till återhämtning efter förlossningen. Att dessutom i större utsträckning få självbestämmande över föräldradagarna och planera utifrån vad som passar den egna lilla familjen är givetvis också viktigt.

Vi moderater ser ett fortsatt behov av förändringar i föräldraförsäkringen inte bara för att göra livspusslet enklare utan också för att stärka anknytningen till arbetsmarknaden när man väljer att bilda familj. Det kan handla om att fördela föräldradagar även till andra viktiga vuxna i barnets liv eller att förbättra möjligheten för egenföretagare att ta ut föräldradagar.

I denna debatt kommer vi att få anledning att återkomma till de reserverade dagarna i föräldraförsäkringen, åt både det ena och det andra hållet. Moderaterna har landat i att antalet reserverade dagar bör bibehållas. Men framför allt säger vi i dag nej till förslaget att utöka antalet reserverade dagar. Detta grundar sig inte bara i en stark tro på individers förmåga och familjers möjlighet till självbestämmande utan också i att värna om den flexibilitet som har tjänat föräldraförsäkringen väl.

När föräldraförsäkringen infördes var den en möjliggörare för framför allt mammor att också delta på arbetsmarknaden. Den historien får vi inte glömma. Ett jämställt uttag är viktigt, men vi tror att morot i detta fall är en mer effektiv metod än piska för ett mer jämställt uttag.

Med medvetna val kan vi också stärka jämställdheten. Och ibland tror jag faktiskt att vi också måste sluta se kvinnor som offer i detta sammanhang. Familjer ser olika ut och har olika behov. Med detta sagt ska våra system uppmuntra och förenkla och, tror jag, även medvetandegöra vilka val man gör och vad de får för konsekvenser. Exempelvis kan en snedvriden fördelning av föräldraledighet och vab få stora konsekvenser för kommande pension. Det måste tydliggöras, och det måste fortsätta föras en diskussion om det. Det innebär inte att vi ska tvinga människor att göra andra val utan just att vi ska medvetandegöra valets konsekvenser, särskilt i ett system som är så pass generöst som det svenska systemet är.

Fru talman! Det inkomstprövade bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi och för att ge ekonomiskt utsatta hushåll med barn extra resurser. Boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. Och för att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader är det lämpligt att under en begränsad tid förstärka bostadsbidraget till barnfamiljer genom en förlängning och även en höjning av det tillfälliga tilläggsbidraget.

Både i regeringens höstbudget och i vårändringsbudgeten görs viktiga prioriteringar för de familjer som lever på marginalen. Den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget är träffsäker och når de familjer som har störst behov av hjälp. Men det kommer vi nog att få skäl att återkomma till under kommande debatter med mer fokus på budgeten. Men denna politik är träffsäker på riktigt och når ofta ensamstående mammor som verkligen kämpar med ekonomin, samtidigt som vi varsamt hanterar den ekonomiska krisen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. I vissa delar pågår redan arbete men också utredningar som kan påverka vilka ställningstaganden och förändringar som är lämpliga att genomföra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Fru talman! Precis som ledamoten nämner har vi i Sverige en väldigt generös föräldraförsäkring som vi är väldigt stolta över, en föräldraförsäkring som andra länder gärna studerar och imponeras av.

Jag har dock funderat länge på vad Tidölagspartierna menar när de säger att föräldraförsäkringen bör bli mer flexibel. Svaret fick jag kanske när statsrådet Tenje häromveckan intervjuades av tidningen Mama och sa att det ska vara möjligt att ge dagar ur föräldraförsäkringen till "en bekant". Vi kan börja med att smaka på ordet föräldraförsäkring. Det är en försäkring som är till för föräldrarna för att de ska kunna umgås med sitt barn. Där kan naturligtvis exempelvis bonusföräldrar ingå. Men "en bekant" känns som ett väldigt långt steg från den närmaste familjen.

Jag undrar därför om det är tänkt att föräldraförsäkringen i Sverige ska bli en form av vouchersystem där man kan ta in en barnflicka eller en nanny och ge bort dagar ur vår svenska föräldraförsäkring till någon helt annan - "en bekant".

Fru talman! Jag tror att vi ska vara medvetna om att familjer ser olika ut i dag. Familjekonstellationer är i vissa fall faktiskt bredare än bara mamma, pappa och barn. Ibland finns det viktiga vuxna som inte har ett formellt biologiskt släktskap med barnet men som kan vara viktiga komplement till familjen och för barnens möjlighet att få lite mer tid hemma i olika sammanhang.

I denna debatt tror jag inte att man ska smalna av det genom att säga det ena eller det andra, utan jag tror att vi måste titta på möjligheterna för andra viktiga vuxna i barnets liv att också ta ut föräldradagar. Det kan handla om en mormor eller en farmor eller en annan viktig vuxen i barnets liv. Men jag tänker inte stå här och definiera exakt vem det kan handla om, eftersom jag tror att familjer ser så olika ut att det vore mindre bra om vi i en riksdagsdebatt började definiera hur familjer ser ut och vilka viktiga vuxna som kan finnas i barns liv.

Fru talman! Jag tycker att just ordet "bekant" är så intressant i sammanhanget. För mig är nämligen inte en mormor eller en farmor en bekant. Sedan kan man i och för sig ifrågasätta även dem eftersom föräldraförsäkringen i grunden är till för just föräldrar så som vi har skapat den.

Det är väldigt intressant att ledamoten och regeringen pratar sig varma för ett jämställt uttag i föräldraförsäkringen. Och jag tror att vi båda är överens om att det ojämställda uttag som vi ser i dag skapar stora problem för att skapa jämställda löner på svensk arbetsmarknad. Det är det största hindret, menar flera av arbetsmarknadens parter. Att då i ena andetaget säga att vi behöver ett mer jämställt uttag - man har kvar detta mål i budgeten - och i andra andetaget säga att det ska gå att ge bort dagar till "en bekant" tycker jag rimmar illa, eftersom föräldraförsäkringen är till för att föräldrar ska få tid tillsammans med sitt barn. Människor som tillsammans har fått ett barn ska få tid att spendera på att lära känna sitt barn och skapa en relation med det. Jag tycker att det känns udda i det sammanhanget att säga att man kan ge bort dagar till en bekant, för det är inte en nära del av familjen. Själva ordet bekant antyder att det är någon som står längre från familjen.

Fru talman! Jag tror att det grundar sig i att vi vet att familjer ser olika ut. Att vilja sätta en definition på vad en bekant är tycker jag vittnar om synen på familjer. Familjer ser kanske inte likadana ut i dag som de gjorde historiskt sett.

Jag tror absolut att föräldraförsäkringen är oerhört viktig och att ett jämställt uttag också är det. Men vilka metoder har vi för att nå dit? Där tror jag att vi skiljer oss åt avsevärt.

Jag tror på flexibilitet, jag tror på individens förmåga att själv bestämma och jag tror att fler beslut borde fattas vid familjernas köksbord än här i riksdagens kammare. Det tror jag är grundinställningen, och jag tycker att det vore tråkigt om föräldraförsäkringen begränsade möjligheten för familjer att bygga andra konstellationer och andra relationer som kanske inte faller inom den vanliga normen.

Fru talman! Ledamoten talade om att man hjälper dem som har det allra svårast i krisen och att det tillfälliga bostadsbidraget och höjningen av detsamma är en del i det.

Då undrar jag varför det inte omfattar dem som har allra minst marginaler, det vill säga dem som har försörjningsstöd. Den här åtgärden är ju en tillfällig krisåtgärd. Det vore enligt Vänsterpartiet mycket rimligt att även de med försörjningsstöd får ta del av detta.

Normen för försörjningsstöd har höjts något i år, men det täcker inte på långa vägar upp för den höga inflationstakt som vi just nu har. Försörjningsstödet har också urholkats över tid, vilket gör att stödet är väldigt lågt. Familjer som har försörjningsstöd lever med mycket små marginaler, och det tillfälliga bostadsbidraget och höjningen av det skulle kunna innebära skillnaden mellan att kunna sätta mat på bordet eller inte.

Problemet att det tillfälliga bostadsbidraget räknas av försörjningsstödet har varit känt under många år nu, ända sedan det infördes som en pandemiåtgärd, och situationen för de mest ekonomiskt utsatta har förvärrats avsevärt från pandemin till den ekonomiska kris vi nu befinner oss i. Ändå gör regeringen ingenting för att åtgärda detta och se till att människor ska ha råd att sätta mat på bordet.

Jag vill helt enkelt fråga ledamoten: Varför vill ni inte hjälpa de mest ekonomiskt utsatta, som ni säger er värna i krisen, och se till att de också får ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget?

Fru talman! Samtliga barnhushåll med bostadsbidrag får ju det tillfälliga tilläggsbidraget och därmed ett högre totalt bidrag med det här förslaget. Men precis som ledamoten Mixter var inne på gäller det här att de kanske inte fullt ut hanteras genom det ekonomiska biståndet och försörjningsstödet.

Det jag vill lägga till här är att ekonomiskt bistånd består av riksnormen. Det är det som försörjningsstödet följer och som är miniminivån för de behov som det ska täcka. Det skedde en höjning av försörjningsstödsnormen 2023. Den är nu 8,6 procent högre, så att säga att vi inte har gjort något för familjer som lever på försörjningsstöd är inte helt sant.

Jag tror att man måste hålla isär det här. Vi har en riksnorm som når de familjer som inte jobbar och är väldigt utsatta. Men det ekonomiska bostadsbidraget når formellt sett också dem.

Fru talman! Det både stämmer och inte stämmer, det som ledamoten säger. De får ta del av bostadsbidraget i så måtto att kommunerna får ett tillskott till sin kassa, men det når ju aldrig de personer som är i störst behov av det.

Det finns tusentals människor som vittnar om att de har kanske hundra kronor kvar på kontot när räkningarna är betalda. Det är människor som har försörjningsstöd och som när staten inte täcker upp behöver gå till Stadsmissionen eller Svenska kyrkan och säga: "Kan ni hjälpa mig med mat? Jag har inte råd med mat till mina barn." Det är en fruktansvärd situation, och jag förstår inte hur regeringen inte kan agera i den här situationen.

Det stämmer mycket väl, som ledamoten är inne på, att normen har höjts för försörjningsstöd. Men det täcker ju inte upp för den svåra ekonomiska situation vi nu befinner oss i med den skenande inflationen.

Jag undrar varför man inte åtgärdar problemet med att försörjningsstödet inte räknas upp med tillägg för bostadsbidrag.

Fru talman! Jag håller som sagt inte med om hela den bild som ledamoten målar upp. Regeringen har höjt riksnormen för försörjningsstöd. Man har därmed också gjort en stöttning i en särskilt svår tid.

Det jag skulle vilja säga är att lösningen för familjerna som lever på försörjningsstöd är arbetslinjen, att vi får dem i arbete. Det är så vi på allvar hjälper dem ur krisen, och då är det kanske andra saker som behövs i sammanhanget som regeringen också gör.

Jag tror att man ibland stirrar sig blind på bidraget. De här personerna, som jag absolut känner med, måste ju i arbete. Det är så vi får dem ur den ekonomiska kris de befinner sig i, ibland alldeles för permanent.

Svaret på frågan är alltså arbetslinjen, som jag vet att Vänsterpartiet tyvärr har varit väldigt emot.

Fru talman! Ledamoten Högström har ett par gånger nu använt ordet arbetslinjen. Centerpartiet och Moderaterna är ofta överens om arbetslinjen.

Det finns faktiskt motioner i det här betänkandet som bygger på hur viktigt det är med arbetslinjen - motioner som utskottet nu avslår. De handlar om ekonomin, vad som ingår i beräkningen av ett bostadsbidrag.

Det handlar om när barn eller ungdomar - kanske inte så många barn men ungdomar; låt oss säga en 15-åring - får sitt första sommarjobb, sitt första extrajobb, och bryter eller är på väg att ta sig ur de ekonomiska svårigheter som familjen har och utanförskapet som vi har gemensamt att ofta prata om. Det gäller ju att ungdomen som är i en familj där föräldrarna inte har arbete kan ta sig därifrån.

Men det som händer i praktiken när vi har de gränser som vi har i dag är att lönen som den här unga personen tjänar går in i beräkningen av bostadsbidraget, vilket gör att bostadsbidraget sjunker för familjen. Vad är då incitamentet för den här unga personen att ta klivet ut på arbetsmarknaden, bidra till familjens ekonomi och sin egen ekonomi, bryta utanförskapet och ingå i arbetslinjen? Det är min fråga till ledamoten.

Fru talman! Tack, ledamoten Johansson, för frågan och kanske också stödet för arbetslinjen! Man behöver faktiskt återupprätta den för att på allvar bryta utanförskapet.

Jag har inget jättebra svar på helheten av ledamotens fråga. Jag vet att det finns en utredning, BUMS-utredningen, som tar upp delar av det som ledamoten lyfter fram. Den ligger på regeringens bord, och jag vill inte föregå någon process kopplad till den utredningen.

Jag kan dock hålla med om problembilden, framför allt kopplad till beräkningsgrunden för bostadsbidraget, men det är kanske en lite annan fråga än den som ledamoten riktar in sig på.

Det är en svår fråga om vad som ska räknas som ett hushåll och så vidare. Det är inte en helt lätt fråga att hantera när man ska beräkna olika bidrag kopplade till hushållets totala inkomster, så jag blir nog svaret skyldig för framtiden. Jag är inte beredd att bifalla någon motion i dagsläget, men jag vet att det pågår arbete på Regeringskansliet kopplat till bostadsbidraget och beräkningsgrunden med anledning av den utredning som kom tidigare.

Fru talman! Självklart måste det finnas gränser för vad som ska räknas in i ett bidrag som staten bidrar med till en familjs ekonomi. Men att gränsen är så pass låg som den är i dag när det gäller ungdomars första jobb, som är så viktigt ur så många olika aspekter, gör att intresset för att ta det där jobbet kanske minskar. För familjens ekonomi är det ju till nackdel.

Nu tog ledamoten upp BUMS-utredningen. Där finns det ett förslag som både den förra regeringen och den här regeringen borde ha kunnat göra något åt redan nu. Det gäller månadsavstämningen av bostadsbidraget.

De familjer vi pratar om här, de som har de lägsta inkomsterna, riskerar nämligen att hamna i skuld till staten - inte till något företag för att man tagit ett lån utan till staten.

Återigen: Under våren har jag inget arbete. Då har jag rätt till bostadsbidrag. Under hösten får jag ett arbete. Helt plötsligt är min totala inkomst för året för hög för bostadsbidraget, vilket gör att jag blir satt i skuld. Men det finns ett färdigt förslag om att räkna inkomsten varje månad så att vi kan säkerställa att dessa familjer inte hamnar i skuld och att man tar de möjliga arbeten som finns.

Fru talman! Jag håller helt med när det gäller problembilden. Det uppstår en överrepresentation för dessa familjer bland återbetalningskraven. Hur detta har slagit under lång tid är otroligt problematiskt.

Utredningen ligger som sagt på regeringens bord; den presenteras i juni. Som jag har varit inne på tidigare har jag hög tillit till den här regeringen, så jag tror att man kommer att kunna hitta kloka avvägningar när det gäller hur man kan se över detta.

Jag är dock inte helt övertygad om att det som presenteras i BUMS-utredningen fullt ut är rätt väg. Det kanske behöver vara en annan variant eller liknande - vad vet jag. Men jag tror att det finns skäl att titta på frågan, särskilt kopplat till de familjer som, som ledamoten var inne på, är i behov av bostadsbidrag på våren men inte på hösten, då de inte heller tar ut det men ändå blir återbetalningsskyldiga. Detta är jätteproblematiskt och något som vi behöver titta vidare på.

Fru talman! I replikskiftet med Isabell Mixter tidigare sa Caroline Högström att lösningen för de barnfamiljer som lever på försörjningsstöd, som inte har räknats upp i takt med prisökningen på välling och blöjor, och inte har pengar att köpa mat för när räkningarna för hyran, elen och försäkringen är betalda är arbetslinjen. Familjer som i dag står i kö utanför Röda Korset, Stadsmissionen och Svenska kyrkan för att med mössan i handen be om det mest grundläggande, mat till sina barn, ska alltså förlita sig på att arbetslinjen någon gång i framtiden ska ge dem ett jobb.

Detta är inte ett svar på den akuta kris som många familjer, speciellt ensamstående mammor, befinner sig i här och nu. På lång sikt ska vi självfallet göra allt vi kan för att alla som kan jobba också ska få en anställning och en lön att leva på. Men nu, i den akuta ekonomiska krisen, har regeringen ett ansvar.

Regeringen har valt att ge mig, som har en hög lön, lägre skatt i stället för att korta köerna till matutlämningen på Röda Korset, där de allra fattigaste nu står, för att matpriserna har ökat snabbare än riksnormen för försörjningsstödet. Försörjningsstödet finns ju i grunden till för att människor inte ska behöva tigga mat till sina barn från välgörenhetsorganisationer.

Fru talman! Jag tror att detta på något sätt visar den avgrundsdjupa skillnaden mellan våra två partier. Ledamoten pratar om att ge jobb långsiktigt. Någon gång i framtiden får dessa människor vara en del av arbetsmarknaden. Men lösningen handlar, som jag var inne på tidigare, om här och nu. De här människorna måste komma i arbete nu. Det är så de kommer ur den ekonomiska krisen, både på kort sikt och framför allt på lång sikt.

Det är genom arbetskraftsdeltagande man får det självbestämmande man ofta behöver. Då handlar det inte om det långsiktiga, att ge ett jobb någon gång i framtiden, utan om att stärka dessa personer så att de kan skaffa sig ett jobb. Det är detta vi måste skapa drivkrafter för. Det handlar om utbildning och aktivitetskrav och också om en bidragsreform och ett bidragstak, som Moderaterna ofta är inne på. Det är så vi får människor i arbete, inte genom att titta på dem och säga: Vi ger er mer bidrag, så löser vi det här. Det handlar om något annat.

Jag vill återigen, som jag gjorde även tidigare, starkt motsätta mig den bild man målar upp. Regeringen har höjt riksnormen med 8,6 procent för 2023. Det kan jämföras med 2021 och 2022, då siffran var 1,6 procent. Något av dessa år var, om jag inte minns helt fel, Miljöpartiet med och styrde landet.

Riksnormen har alltså höjts, vilket är viktigt i den ekonomiska krisen, men drivkrafterna till arbete är något annat. Arbetslinjen är avgörande för att dessa människor faktiskt ska få en drägligare tillvaro.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att det kanske blir lite förvirrat när det gäller vad vi pratar om på kort och lång sikt. Jag pratar om här och nu, i dag - om dem som den här veckan behöver gå och tigga matkassar för att barnen inte ska gå hungriga till skolan på morgonen. Om Moderaterna kan ge folk en anställning samma vecka eller nästa månad - jättegärna! Det vore en dröm. Men när vi pratar om att man behöver skaffa sig en utbildning handlar det om en längre tidshorisont än så.

Den akuta ekonomiska kris som vi ser nu för de mest utsatta, som inte hade några marginaler till att börja med, har vi inte sett tidigare. Inflationen har ökat så snabbt att den automatiska uppräkningen inte hänger med. Den utgår från hur det sett ut bakåt i tiden. Men när matpriserna har skenat med mer än de 8 procent som försörjningsstödet har räknats upp med leder detta till att fler barn går hungriga till skolan i Sverige 2023. Det kan väl ändå inte vara lösningen för att få folk i arbete, ens från Moderaternas sida?

Fru talman! Jag vill ändå be om att Moderaterna nyanserar resonemanget. Man kan väl inte mena att arbetslinjen är att barn ska gå hungriga och föräldrar ska tigga mat från frivilligorganisationer?

Fru talman! Jag tror egentligen att missuppfattningen kanske handlar om arbetslinjen och att Miljöpartiet inte fullt ut förstår vad den innebär. Det handlar om att skapa drivkrafter. Det handlar inte om att barn ska gå hungriga - det är fruktansvärt att ens antyda detta. Det kanske säger något om ledamotens syn på moderater, men det kan inte jag ta ansvar för.

Vi har gjort förändringar för den här gruppen, exempelvis genom en höjning av riksnormen. Tilläggsbidraget och de bostadsbidragshöjningar man gör i vårändringsbudgeten är andra saker, tillsammans med en rad andra åtgärder.

Men det jag pratar om är att lösningen inte är mer bidrag; lösningen är arbete och hur vi motiverar dessa personer och möjliggör för dem att arbeta. Det handlar om exempelvis utbildning, aktivitetskrav och bidragsreform.

I denna kammare måste vi också lyfta blicken och titta på systemet, kanske särskilt i den här debatten, som handlar om behandling av ett gäng motioner. Ingen av dessa motioner löser fullt ut det som Hirvonen pekar på. Vänsterpartiet tangerar det möjligtvis någonstans - det ska jag ändå ge dem kredd för.

Bidragen är inte lösningen. Vi har ett generöst bidragssystem och framför allt en generös familjepolitik. Försörjningsstödet är absolut en sak som hjälper utsatta familjer. Men lösningen för att få dessa personer ur utanförskapet är att få dem i arbete. Jag tror att vi måste våga prata om det. Det finns ingen motsättning, tror jag, i beskrivningen av de personer som uppenbarligen är utsatta och behöver hjälp. Men vi behöver också titta på hur vi får dessa människor ur utanförskapet. Det är så vi hittar lösningen.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16 Ekonomisk familjepolitik. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 21.

Målet för det utgiftsområde som ramar in denna politik är att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer och bidra till ett jämställt föräldraskap. I dag finns det mer än ett hinder att övervinna om vi ska nå dit.

Inflationen stiger, elpriserna har skenat och både bolåneräntor och hyror blir allt högre. Det är tufft för många, inte minst för barnfamiljer där det finns många olika behov att möta. Och det är just barnfamiljernas matkassar som har ökat mest i pris eftersom det är just vissa typer av varor som har ökat i pris, som välling och blöjor. Alla dessa kostnader äter sig just djupt in i barnfamiljernas bankkonton. Pengarna räcker inte till. Även i familjer där båda föräldrarna har jobb kan man gå back med flera tusen i månaden. Än värre är det naturligtvis för ensamstående föräldrar.

Skolorna märker en, som man skriver, lavinartad åtgång på mat måndagar och fredagar, då barnen har varit hemma från skolan. Barn stannar hemma från skolan för att kläderna är för små. En del föräldrar måste gå långa sträckor för att hämta sina barn från förskolan för att de bara har råd med kollektivtrafik en del av sträckan. Ungdomar säger nej till sommarjobb för att de inte har råd med busskort. Och småbarnsföräldrar söker pengar från Majblomman för att köpa en filt för 200 kronor så att barnet inte ska frysa för att man har sänkt värmen så mycket hemma. När vi vet att allt detta sker vet vi också att regeringen lade 13 miljarder kronor på skattelättnader för höginkomsttagare i sin förra budget.

Det blir inget höjt barnbidrag. Man bromsar bostadsbyggandet. Skolorna kommer att tvingas till nedskärningar, men den som tjänar över 70 000 ska ha det bra. Det är inte rätt prioritering. Och vad politik handlar om är just prioriteringar.

Detta är orimligt. Och det är orimligt att vi har en regering som under pandemin skrek efter hjälp åt de företag som behövde det, och vi levererade hjälp åt dem som behövde. Men nu när barnfamiljerna skriker på hjälp är det ingen som kommer. Vi får höra uttalanden om att bita ihop, köpa underställ och leta reapriser.

Vi socialdemokrater kommer inte att ge oss. Vi kommer att fortsätta lägga fram förslag på reformer som hjälper den som har det svårast. Familjer och framför allt barn borde inte behöva ta smällen för att vi har en regering som just nu sitter på händerna.

Vi socialdemokrater presenterade nyligen ett alternativ som aktivt möter dagens utmaningar. Vår budget är också stram i inflationstider, men skillnaden är att vi också ger stöd till den som behöver det mest. I vår budget vill vi se sommaraktiviteter med lunch i hela landet. Vi vill tillfälligt höja barnbidraget med 200 kronor under sommaren och studiebidraget och underhållsstödet med 500 kronor per månad året ut. Det är en politik som skulle göra skillnad för många barnfamiljer som just nu känner att de är fast i en hopplös situation där barnen får agera krockkudde för den kris vi befinner oss i.

Fru talman! Jag skulle även vilja säga något om målet om jämställt föräldraskap. I dag tar mammorna ut 70 procent och papporna tar ut 30 procent. Vart tredje barn har dock en pappa som tar ut noll dagar.

Detta leder till att kvinnor får sämre karriär, sämre löneutveckling och i slutändan också sämre pension. Det är enligt flera experter och arbetsmarknadens parter den största orsaken till att vi inte har jämställda löner i Sverige. Faktum är att lönegapet nu ökar för första gången på 15 år. Det har många önskvärda effekter att barnet har tillgång till båda föräldrarna i tidiga år. Men med dagens system skapar vi ojämställda löner. Här önskar jag att alla partier i den här kammaren kunde hjälpas åt att hantera detta problem.

Vi har sagt att vi är villiga att exempelvis se över regeringens förslag med dubbeldagar. Vi vill däremot absolut inte att SD och KD ska arbeta för att avskaffa de reserverade månader som finns i föräldraförsäkringen. Vi vet att det skulle ha en rent ut sagt skadlig effekt på kvinnors löner.

Ett jämställt föräldraskap är önskvärt av den enkla anledningen att man ska dela lika på det som är bra, det vill säga tiden med ens barn. Men man måste också dela på de negativa ekonomiska konsekvenserna av att man är föräldraledig.

Fru talman! Landets barnfamiljer förtjänar bättre. De förtjänar inte tips om att köpa underställ eller brutna löften om elprisstöd. De förtjänar en regering som erkänner krisen och agerar för att lösa de problem som vi i dag ser. De förtjänar absolut inte en regering som helt enkelt abdikerar från sitt ansvar.

Med detta yrkar jag alltså bifall till reservation 21.

(Applåder)

Fru talman! Jag studsade till lite, kanske också lite mot bakgrund av en tidigare interpellationsdebatt om just barnbidraget och det förslag som Socialdemokraterna nu återkommer till om att höja det tillfälligt över sommaren. Argumentet är att man ger barnbidrag till barnfamiljer i stället för att sänka skatten för höginkomsttagare.

Men det är också symbolpolitik i dess mest tydliga bemärkelse. Mig veterligen får ju även höginkomsttagare barnbidrag, så det är ju ett trubbigt verktyg. Det är ju inte en försäkring som faktiskt når de mest utsatta, vilket till exempel bostadsbidraget gör.

Jag vill fråga hur Socialdemokraterna resonerar i detta när man så aktivt, ofta och gärna vill trycka på vikten av att höginkomsttagare - vilket jag inte riktigt vet om en av fyra barnmorskor eller tre av tio poliser egentligen är - absolut inte ska få höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, utan i stället ska de få barnbidrag.

Fru talman! Tack, ledamoten Högström, för frågan! Det man pratar om är att det finns två olika system. Det finns generell välfärd, som barnbidrag. Vi har höjt det tidigare och är som sagt intresserade av att höja det igen.

Riktade bidrag kan också vara väldigt bra. Man kanske skulle behöva se över riktade bidrag till exempelvis personer som är ensamstående.

Men problemet med riktade bidrag är att de kostar väldigt mycket, vilket också står i dagens betänkande. Det handlar om administrativa avgifter. Man ska avgöra vem som ska få bidraget och varför. Ibland kan det vara snabbare och effektivare att göra en generell höjning av exempelvis barnbidraget.

Vi ser att det är väldigt många som har det svårt just nu. Skattelättnader som till exempel tillfaller alla personer i den här kammaren som tjänar över 70 000 kronor tycker vi inte är rätt prioritering. Ett höjt barnbidrag skulle hjälpa betydligt fler.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag konstaterar dock - kanske lite putslustigt i sammanhanget - att det inte är föräldrar som jag själv eller ledamoten som behöver barnbidrag, utan det är ensamstående föräldrar. I det här sammanhanget är bostadsbidraget kanske ett av de bidrag som är mest träffsäkra. Om jag minns är det ungefär 60 procent av dem som tar emot bostadsbidrag som är just ensamstående mammor.

Detta är alltså en träffsäker reform, till skillnad från att kleta ett höjt barnbidrag på samtliga, bland annat ledamöter av den här kammaren.

Fru talman! Det finns väldigt mycket vi skulle kunna göra för landets barnfamiljer. Att höja barnbidraget är bara en sådan reform.

Det betänkande vi i dag debatterar är fullt med förslag från olika utredningar som jag verkligen hoppas att regeringen kommer att gå vidare med, exempelvis förslagen från den så kallade BUMS-utredningen, som skulle kunna minska skuldsättningen i utsatta grupper.

Jag tycker att det är väldigt intressant att Moderaterna tar upp detta med barnbidrag. Jag har aldrig hört att ni till exempel skulle vilja avskaffa barnbidraget, men det känns nästan som om den här diskussionen är på väg i den riktningen.

Jag tycker att man måste kombinera riktade insatser till dem som behöver det mest, vilket jag inte ser att regeringen gör just nu. Det är som sagt väldigt stora problem som vi ser just nu. Frivilligorganisationer som Majblomman skriker just nu över att de har en helt orimlig situation. För första gången har människor svårt att betala för en matkasse eller en filt till sina barn. Det har man inte sett tidigare.

Det är viktigt att regeringen möter dessa behov. Välj vilken modell ni vill, men just nu gör ni ju ingenting, känns det som.

Det är intressant att föra en diskussion om huruvida barnbidraget är effektivt eller inte. Vi föreslår flera satsningar som jag nämnde i mitt anförande. Men regeringen skulle behöva återkomma med mer effektiva förslag.

Fru talman! När jag lyssnade på ledamoten Sanne Lennström kunde jag inte låta bli att reflektera över några ord som fanns med i anförandet.

Det som jag reagerade starkast på var att Sanne Lennström ville påskina att en helt fri föräldraförsäkring skulle ha en skadlig effekt. Jag kan lova ledamoten att jag som kristdemokrat kommer att fortsätta kämpa för en helt fri föräldraförsäkring. Det är ett bedrövligt sossearv att man tror att andra än barnets föräldrar skulle vara duktigare och bättre på att ta hand om föräldrarnas eget barn. För mig kommer föräldrarna alltid att vara de främsta och bästa på att ta hand om sitt eget barn.

Ledamoten Lennström sa i sitt anförande att den förra regeringen levererade hjälp till dem som var mest ekonomiskt utsatta. Jag skulle vilja fråga ledamoten hur man levererade den hjälpen.

Fru talman! Jag gjorde en liknelse med hur den förra regeringen hjälpte företagen under pandemin. Senare kan vi ta en diskussion om hur man också kan hjälpa barnfamiljer.

Saken med politik är att man måste agera här och nu. Vi ser dessa problem just nu. För ett eller två år sedan var det inte lika många familjer som hade svårt att betala mat till sina barn.

Jag är väldigt tacksam för att ledamoten Rinaldo Miller tog replik på mig, för jag hade tänkt ta replik på antingen Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna angående föräldraförsäkringen.

Jag är fullt medveten om att ni är för att avskaffa de reserverade dagar som i dag finns i föräldraförsäkringen, men det finns ju också ett EU-direktiv - work-life-balance-direktivet - som säger att Sverige måste ha minst två månader som är reserverade. Det direktivet har vi implementerat här i denna kammare.

Betyder detta att Sverigedemokraterna och ni i Kristdemokraterna kommer att arbeta för att riva upp direktivet och ta konsekvenserna från EU? Jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på hur ni tänker här.

Fru talman! Tack, Sanne Lennström, för frågan!

Jag vill understryka att Kristdemokraterna kommer att fortsätta driva på för en helt fri föräldraförsäkring. Jag tror att föräldrarna själva, oavsett hur familjen ser ut och vilken konstellation det rör sig om, är bäst på att avgöra hur familjen ska lösa sitt vardagspussel. Jag vill akta mig för att sätta mig över detta och bestämma åt en mamma eller en pappa hur de ska lösa sitt familjepussel. Staten ska inte styra, utan staten ska stötta familjer så att de får ihop sitt livspussel. Det är det viktigaste för mig.

Fru talman! Jag tror på en tredelad föräldraförsäkring, och det gör jag därför att jag också tror på jämställda löner. Som jag nämnde i mitt anförande har lönerna för kvinnor backat för första gången på 15 år, kan man säga. Det har funnits en svag positiv effekt, och lönegapet har minskat. Nu ser vi dock alltså att lönegapet ökar. Detta är väldigt problematiskt, för det innebär att kvinnor får sämre karriärutveckling, sämre löner och i slutändan sämre pensioner på grund av att de har varit föräldralediga och kanske har tagit ut mycket vab med flera barn.

Under ett seminarium här i riksdagen frågade man arbetsmarknadens parter vilken enskild förändring som skulle sluta lönegapet mellan män och kvinnor. Då svarade arbetsmarknadens parter: ett mer jämställt uttag ur föräldraförsäkringen.

Jag ser det som ett väldigt stort samhällsproblem att kvinnor i dag tjänar mycket sämre än män, ibland för exakt samma jobb. Detta är ett verktyg som vi har.

Jag får tolka Rinaldo Millers svar angående work-life-balance-direktivet som att KD och SD kanske är beredda att riva upp det - Kristdemokraterna vill ju fortsätta att driva den linjen. Vi får väl se vad Sverigedemokraterna säger i sitt anförande angående detta. Fortsättning följer.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga motioner och yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Frågor om ekonomi, familjepolitik och kopplingen mellan dessa två ligger mig och Kristdemokraterna varmt om hjärtat. Starkt fokus sätts på familjens roll, men framför allt sätts fokus på barnens bästa.

Fru talman! En av mina systrar bodde från 1993 och några år framöver med sin familj på Nordirland. Under denna tid föddes hennes andra barn, och mammaledigheten där var då sammanlagt endast 16 veckor. Ja, ni hörde rätt: mammaledighet. Då var det definitivt inte aktuellt att pappan skulle vara föräldraledig över huvud taget.

Detta är nu några år sedan, som ni hörde, och möjligheten till föräldraledighet på Nordirland har förbättrats något. Min syster frågade sin dåvarande arbetsgivare om det skulle gå bra att hon stannade hemma lite längre än de där 16 veckorna. Svaret hon fick var: "Det går jättebra; det finns väldigt många andra som vill ha ditt jobb. Var så god - var hemma så länge du vill!" Om hon hade valt att vara hemma lite längre hade hon alltså blivit av med sitt jobb.

Fru talman! Min avsikt med denna berättelse om min syster är att betona att vi i Sverige har en fantastiskt bra föräldraförsäkring. Den är till och med så bra att vissa förmåner glöms bort och används i alltför liten utsträckning. Ett exempel på detta är möjligheten att som nybliven förälder gå ned i arbetstid fram till dess att barnet är tre år. Det är en mycket bra och generös förmån.

Den svenska modellen för föräldraförsäkring ska vi som politiker vara stolta över och värna, vilket några andra redan har sagt från denna talarstol i dag. Hur den används och fördelas ska dock ligga hos föräldrarna och inte bestämmas av oss politiker eller av staten. Staten ska stötta familjerna - inte styra dem. Staten ska däremot bli duktigare på att informera och upplysa nyblivna föräldrar om de fantastiska möjligheter som finns att vara hemma och låta barnet få tid att knyta an till sina föräldrar.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig om mitt och mitt partis ställning när det gäller föräldraförsäkringen: Kristdemokraterna kommer att fortsätta kämpa för en helt fri föräldraförsäkring.

Ytterligare ett steg i rätt riktning för en helt fri föräldraförsäkring är att antalet dubbeldagar nu dubbleras från 30 till 60 dagar. Dessutom är förslaget att dessa dagar ska kunna användas fram till att barnet är 15 månader. Dubbeldagarna infördes av Kristdemokraterna under alliansregeringen och har lett till att fler pappor som annars sällan tar ut föräldrapenning nu faktiskt gör det. Forskning visar också på att dubbeldagarna har stora positiva effekter på nyblivna mammors fysiska och psykiska hälsa. Det låter som att alla partier kan vara eniga om att detta är mycket bra.

Regeringen gör enormt mycket bra för familjernas ekonomiska situation - detta tål att upprepas om och om igen, och jag kommer att upprepa det här i kammaren om och om igen. Ett exempel är de dubbla dubbeldagarna, som jag alldeles nyss berörde. Andra åtgärder och beslut kan läggas därtill, exempelvis det stärkta bostadstillägget för de familjer och ensamstående som har de minsta ekonomiska marginalerna. Detta innebär konkret att maxbeloppet höjs från 1 325 kronor i månaden till 2 100 kronor.

Ett särskilt fritidskort införs, så att alla barn kan ta del av idrott, kultur och friluftsliv. Dessutom får barn i ekonomisk utsatthet ett högre belopp.

Regeringen gör även satsningar på idrott i utsatta områden. Detta är oerhört viktigt. Barn och unga i utsatta områden måste få bättre alternativ till den gemenskap som gatan och gängen erbjuder.

Familjens ekonomi har en stark inverkan på hur barn och unga klarar sig i livet. Barn ska inte behöva gå hungriga till skolan eller känna stress över att mammas pengar inte räcker till att betala räkningarna.

Familjen är "den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att människor ska växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället." Detta är ett direkt citat från Kristdemokraternas principprogram; det finns på sidan 92, för den som undrar.

Trygga och välfungerande familjer gör att samhället som helhet fungerar och växer sig starkt. En bra familjepolitik är ett medel för att lösa många samhällsproblem, såsom ekonomisk utsatthet, fallande skolresultat och ungdomsbrottslighet. Genom att stötta familjer tidigt kan vi hindra att problem eskalerar och i stället förebygga. Detta bekräftas av forskning, om och om igen. Som kristdemokrat kommer jag aldrig att sluta arbeta för detta.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4, som handlar om föräldraförsäkringen. Men vi står såklart bakom alla våra reservationer.

Sverige har i jämförelse med många länder en väldigt generös föräldraförsäkring, och så ska det fortsätta vara. I det stora hela är vi nog överens här i kammaren, men det finns lite olika viljor när det gäller hur föräldraförsäkringen ska se ut. En del vill snäva åt och styra upp, och vi vill åt andra hållet. Vissa driver på för en 50-50-fördelning mellan föräldrar, medan vi ser det ur ett barn- och familjeperspektiv.

När det gäller föräldrapenning tänker jag att man primärt ska se till familjens samlade ekonomi. Jag tror nog också att de flesta familjer vill försöka få den bästa samlade månadsinkomsten under den tid de har småbarn hemma. Därför vill vi uppdra till regeringen att göra en översyn av föräldrapenningen så att föräldrar i framtiden kan få ut en större del av sin inkomst vid uttag av föräldradagar.

Sverigedemokraternas familjepolitik bygger i stort på frivillighet, valmöjlighet och flexibilitet. Vi har inte för avsikt att krångla till det för någon. Vi vet att familjekonstellationer ser olika ut och att alla har olika förutsättningar och spelplaner. Det måste man alltid ta hänsyn till.

Med det sagt konstaterar jag att det är mycket positivt att antalet dubbeldagar nu ska utökas till 60, något som Sverigedemokraterna haft med i sin familjepolitik i många år. Det handlar om att öka flexibiliteten för barnfamiljerna. Det har visat sig att dubbeldagarna bidrar till en ökad jämlik närvaro av båda föräldrarna i hemmet och att de har haft en positiv effekt på mammors hälsa. Det är en jättebra möjlighet som bygger på frivillighet snarare än på tvång och begränsningar.

Jag tycker att vi i Sverigedemokraterna har en riktigt bra familjepolitik. Vi har en rad bra förslag som gynnar familjer och barn. Vi föreslår bland annat ett ökat antal dagar vid barns födsel, det som lite slarvigt kallas pappadagar. Detta skulle stärka familjen och möjliggöra för den att knyta band under den första tiden efter förlossningen.

Det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer med låga inkomster har förlängts och även höjts. Det är ett verktyg som är oerhört viktigt i arbetet med att hjälpa de familjer som har det allra svårast just nu. Dock ser vi fortfarande ett problem med det nuvarande systemet för bostadsbidrag, som är onödigt krångligt och ibland leder till återkrav. Detta slår väldigt hårt mot personer med svag ekonomi och kan innebära att individer avstår från att söka bidraget.

I stället för hur det är i dag, det vill säga att man gör en uppskattning av sina förväntade inkomster vid ansökan om bostadsbidrag, borde bidraget beräknas på aktuella inkomstuppgifter. De redovisas numera individuellt till skattemyndigheten varje månad. Sverigedemokraterna är angelägna om att regeringen överväger en moderniserad konstruktion av bostadsbidraget att lägga fram för riksdagen.

Jag vill också passa på att nämna en väldigt viktig översyn som berör många separerade föräldrar i Sverige i dag, och det gäller översynen av underhållsstödet och underhållsbidraget. Som systemet är uppbyggt i dag är det konfliktdrivande. Vi behöver få fram ett modernt och hållbart system. I dag lönar det sig nästan att inte komma överens, och så kan vi inte ha det.

När det gäller punkt 3 i betänkandet, som handlar om reserverade dagar, vill jag härmed informera om att Sverigedemokraterna i första hand kommer att rösta för vår reservation nummer 8 i de förberedande voteringarna. I det fall vår reservation faller avser vi att stödja utskottets förslag i huvudvoteringen och därmed rösta grönt.

I det förslag som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gemensamt står bakom vill man ha en mer individualiserad föräldraförsäkring, och Miljöpartiet vill till och med dubblera de individuella föräldradagarna. Detta går i helt motsatt riktning jämfört med vad Sverigedemokraterna vill. Vi är måna om att barnets bästa och varje barns unika behov ska vara centralt i utformningen av föräldrapenningen och vill därför avskaffa de reserverade dagarna i föräldrapenningen för att ge tillbaka valfriheten till familjerna. Föräldrar bör ges förtroendet att fullt ut bestämma hur föräldraförsäkringen ska disponeras.

Avslutningsvis vill jag rikta uppmärksamheten mot tiden innan familjen har blivit en familj. Flera frågor angående sjukpenning vid graviditet, graviditetspenning och graviditetsdagar kommer att belysas i den utredning som ska redovisas i början av juni. Det är vår önskan att regeringen nogsamt följer upp slutsatserna av densamma och genomför nödvändiga förbättringar.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen styr helt och fullt på Sverigedemokraternas mandat. Tillsammans utgör de ett mycket passivt lag.

Ledamotens regering slår ut med händerna och säger att ingenting kan göras för att hjälpa de barnfamiljer som nu har det väldigt tufft därför att det riskerar att spä på inflationen. Det är en mycket klen tröst i de familjer som nu inte har råd med fotbollsskor till barnen eller ens att sätta mat på bordet - särskilt nu när sommarlovet kommer. Larmen duggar tätt om att barnen äter mer i skolan, och matköerna till Stadsmissionen och Svenska kyrkan växer. Människor tvingas skuldsätta sig för att ha råd med mat. Konjunkturinstitutet menar också att stöd till hushållen har en försumbar effekt på inflationen.

Man kan mycket väl prioritera annorlunda om man bara vill, men den här regeringen och Sverigedemokraterna verkar vilja mycket lite. De hade till exempel kunnat prioritera att inte sänka skatten med drygt 1 000 kronor för dem som tjänar över 50 000 kronor utan i stället prioritera annat, men det gjorde inte Sverigedemokraterna och regeringen.

Vänsterpartiet har föreslagit ett höjt barnbidrag, vilket skulle finansieras genom pausat rutavdrag. Varför vill ledamoten prioritera skattesänkningar för de rikaste framför stöd till vanliga barnfamiljer?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Sverigedemokraterna har ett väldigt bra samarbete med Tidöpartierna. Vi är överens i många frågor, och inget parti väger tyngre än något annat i det samarbetet. Det är gemensamma beslut som fattas. Det vill jag att alla ska veta.

När det gäller dem som drabbas allra hårdast i dessa tider måste man inte bara agera för att hjälpa dem just nu, utan man måste också se till att alla kan försörja sig själva även i framtiden. Att ge ett extra bidrag nu är att sätta ett plåster på såret, men det löser inte problemen som ligger bakom. Vi måste försöka se varje individ som går på försörjningsstöd och hjälpa individen att komma vidare och hitta sin plats på arbetsmarknaden.

För övrigt ser jag i era motioner att ni vill indexera barnbidrag och bostadsbidrag. Om barnbidraget indexeras gäller det ju även höginkomsttagare, så det ledamoten säger om skatter och barnbidrag är lite motsägelsefullt.

Fru talman! Nu var det ju inte dem som får försörjningsstöd som jag talade om. Det kanske var någonting som missuppfattades utifrån min tidigare replik till ledamoten från Moderaterna.

Nu pratar jag om barnfamiljer generellt. Det är en väldigt svår situation för många. Den tuffa ekonomiska situationen äter sig in i helt vanliga barnfamiljer där båda jobbar men ändå inte har råd att sätta mat på bordet eller betala alla räkningar. Prisökningen för en vanlig barnfamilj uppgår till 17 procent. Det är rätt många människor som inte hade de marginalerna innan inflationen kom.

Då är det helt absurt att regeringen inte gör någonting utan säger att familjerna får leta efter extrapriser på Ica. Så borde inte en regering agera, och ni är tillsammans med regeringen ansvariga för den politik som förs.

Gällande barnbidraget är jag jätteglad att ledamoten tar upp fördelningsprofilen. Det verkade vara lite förvirring i den tidigare repliken mellan Moderaterna och Socialdemokraterna kring att en höjning av barnbidraget inte skulle ha någon bra fördelningsprofil och inte vara ett bra stöd.

Jag är jätteglad att kunna svara på den frågan. Vänsterpartiet har nämligen RUT:at vårt förslag om ett höjt barnbidrag, och det har en jättefin fördelningsprofil. Det höjs visserligen i alla decentiler men allra mest i den första decentilen, så det har en jättegod fördelningseffekt.

Om man också lägger på Vänsterpartiets förslag om att man samtidigt ska pausa rutavdraget som går till att städa poolerna för de allra rikaste får man en fantastiskt fin fördelningsprofil på det här. Det skulle vara ett stöd som inte spär på inflationen - Konjunkturinstitutet säger att det har en försumbar effekt - men som ändå skulle hjälpa människor i krisen. Varför vill inte Sverigedemokraterna göra det?

(Applåder)

Fru talman! Vi vill gärna se att man kan hjälpa alla de familjer som har det svårt nu. Det är en kris nu. Elkostnaderna är höga - inte på grund av vår politik, utan de har drivits upp på grund av tidigare beslut från tidigare styre. Då pratade man aldrig om att det skulle drabba barnfamiljer med skyhöga elpriser, men det har det gjort.

Bränslepriserna är extremt höga, även om de är lägre nu än vad de var tidigare. Hade det gamla styret suttit kvar hade priserna varit ännu högre, och därmed hade barnfamiljerna fått lägga ut ännu mer pengar för bränsle.

Jag tycker att det är orättvist att säga att vi inte gör någonting. Vi kämpar för fullt för att göra det bättre för de fattiga.

När det gäller våra bostadsbidrag tror jag faktiskt att kommunerna själva har mandat att välja om tonåringarnas sommarjobb ska räknas när man söker bostadsbidrag eller försörjningsstödet. Det är respektive kommuns beslut att fatta; det står dem fritt att göra så.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på samtliga reservationer.

För närvarande pågår ett intensivt regeringsarbete angående den ekonomiska familjepolitiken, och flera viktiga utredningar är på gång inom detta viktiga område. Därför kommer vi med all säkerhet att få fler tillfällen att återkomma på ett mer konkret sätt till en rad centrala familjepolitiska frågor, och jag är övertygad om att många av förslagen i de motioner som vi debatterar i dag kommer att beaktas.

Av den anledningen vill jag i dag hålla mig till de mer principiella aspekterna av den ekonomiska familjepolitiken och ange Liberalernas långsiktiga perspektiv på detta område.

Fru talman! Liberalernas utgångspunkt är att Sverige ska vara ett jämställt, barnvänligt och föräldravänligt land. I det sammanhanget är tillgången till en väl utbyggd barnomsorg som gör att föräldrar kan kombinera jobb och föräldraskap under barnens uppväxt en avgörande förutsättning.

En annan hörnsten är rätten till föräldraledighet med ersättning, alltså det system som utgörs av föräldraförsäkringen tillsammans med lagstiftningen om föräldraledighet. Det är kring detta som jag kommer att uppehålla mig i dag.

För ett feministiskt parti som Liberalerna handlar det om frågor som på ett självklart sätt tillhör politikens viktigaste uppgifter. Vi liberaler är stolta över att Sverige har en generös föräldraförsäkring, och vi har också tagit striden för en väl utbyggd barnomsorg. Det ska vårt land ha också i fortsättningen.

Alltför länge har dock den offentliga diskussionen om föräldraförsäkringen handlat om förändringar inom ramen för dagens system trots dess uppenbara tillkortakommanden inte minst vad gäller jämställdhetsaspekten. Enligt vår mening är det just därför viktigt att på längre sikt åstadkomma större förändringar som kan leda till ett mer jämställt samhälle.

Fru talman! Föräldraförsäkringen infördes 1974 och har sedan dess varit oförändrad i sin grundkonstruktion. Det som har ändrats har varit försäkringens längd och ersättningsnivå samt att vissa perioder har öronmärkts för respektive vårdnadshavare. I övrigt har de grundläggande komponenterna varit bestående, trots jämställdhetsbristerna och att stora samhällsförändringar har inträffat sedan införandet.

Hit hör att synen på mäns och kvinnors ansvar för föräldraskapet har förändrats i grunden och att kvinnors deltagande i arbetslivet har ökat mycket kraftigt. Likaså råder numera i princip full behovstäckning i barnomsorgen för barn från ett års ålder och uppåt, detta i skarp kontrast till när föräldraförsäkringen infördes, då många föräldrar var tvungna att stanna hemma längre än så helt enkelt för att alternativ saknades.

Detta betyder dock inte att kvinnors och mäns utnyttjande av föräldrapenningen är likartat. Fortfarande är uttaget av föräldrapenning starkt könsuppdelat. År 2022 tog kvinnor ut omkring 70 procent av föräldrapenningdagarna, omräknat till nettodagar. Den långsiktiga trenden går visserligen i utjämnande riktning, men utvecklingen är långsam. För barn födda 2020 var det enbart en femtedel av föräldrarna som delade föräldrapenningdagarna någorlunda jämställt - ungefär 40 respektive 60 procent. Det är givetvis mycket bättre än vad det var exempelvis 2005, då inte ens en tiondel av föräldrarna gjorde det, men det är ändå långt ifrån vad som borde prägla ett mer jämställt samhälle.

Att tiden för att vara hemma med barnen är så ojämnt fördelad mellan kvinnor och män får betydande konsekvenser på många olika sätt. Det påverkar föräldramönstren inom familjen och kan också påverka omvärldens förväntningar, till exempel i förhållande till skolan och föräldrarnas arbetsgivare. Det påverkar barnets bild av föräldraskap och barnets uppfattningar om hur sysslor och ansvar förknippas med kön.

Men även föräldrarnas ekonomiska situation påverkas på ett högst väsentligt sätt. Fortfarande är deltidsarbete under längre tid i huvudsak något som kvinnor ägnar sig åt. Detta mönster grundläggs oftast i samband med att barnen kommer, och långvarigt deltidsarbete blir för många kvinnor en deltidsfälla.

I dag arbetar 26 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna deltid men bara 11 procent av männen. Skillnaden är stor nog, men till detta kommer att de flesta män som jobbar deltid inte gör det som en följd av föräldraskapet. I stället arbetar männen deltid i början av sitt vuxenliv, i åldern 20-24 år, och när pensionen börjar närma sig, i åldern 55-64 år.

Jämförs i stället enbart siffrorna för deltidsarbete för föräldrar med hemmavarande barn blir skillnaderna i deltidsarbete ännu större.

Det är också vid detta tillfälle som löneskillnaderna mellan män och kvinnor på allvar börjar att växa. Skillnaden i livsinkomst påverkar kvinnors ekonomiska villkor och därmed deras självständighet livet ut. Därför har kvinnor i genomsnitt väsentligt lägre pensioner än män och en genomsnittlig ålderspension som endast motsvarar 69 procent av männens. Det är en viktig förklaring till att det i huvudsak är kvinnor som blir fattigpensionärer.

I detta perspektiv är det uppenbart att dagens konstruktion av föräldraförsäkringen har klara nackdelar som befäster en traditionell könsuppdelad arbetsfördelning och drabbar mödrarna på ett oacceptabelt sätt.

Dessutom utgår dagens föräldraförsäkring från den traditionella familjen där båda föräldrarna lever tillsammans. Det gör att föräldraförsäkringen är föga anpassad till att familjer ser ut på många olika sätt. Det behövs en modern föräldraförsäkring som fullt ut inkluderar alla typer av familjer och också familjer där föräldrarna har gått in i nya relationer.

Föräldraförsäkringen är inte heller anpassad till företagares villkor. Detta ger avtryck i att föräldrar som är egenföretagare tar ut väsentligt färre föräldrapenningdagar än andra trots att de är med och bidrar till systemet.

Fru talman! Det finns alltså många skäl till att tänka nytt vad gäller föräldraförsäkringen.

Vi liberaler har redan tidigare i denna kammare berört de idéer som skulle kunna vägleda ett långsiktigt reformarbete inom detta område.

I vår kommittémotion från riksdagsåret 2021/22 Liberala principer för en modern, flexibel och jämställd föräldraförsäkring lyfter vi fram följande principer som skulle kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för en moderniserad föräldraförsäkring.

För det första borde föräldraförsäkringen utgå från barnets behov av trygghet och anknytning under den första viktiga tiden. Föräldraförsäkringen finns för att över huvud taget göra det möjligt för föräldrar att stanna hemma så att barnet får en trygg anknytning till föräldrarna under de allra första åren.

För det andra borde föräldraförsäkringen ge inkomstskydd när föräldrarna är hemma den första tiden och sedan underlätta en trygg återgång till arbetsmarknad och förvärvsarbete.

För det tredje borde föräldraförsäkringen underlätta och stimulera till ett jämställt föräldraskap.

För det fjärde borde föräldraförsäkringen ta hänsyn till familjernas olikhet.

Sist men inte minst borde föräldraförsäkringen vara flexibel och anpassad till en postindustriell ekonomi där några är anställda på ett traditionellt sätt medan många andra är egenföretagare, frilansare eller kombinatörer.

Fru talman! Utifrån dessa utgångpunkter har vi skisserat grunderna för en moderniserad föräldraförsäkring där man i stället för att ha en mycket lång föräldraförsäkring med partiellt inkomstskydd borde inrikta sig på en kortare försäkring med mycket bättre inkomstskydd. Vi vill också öppna möjligheter för helt nya former av flexibilitet och valfrihet.

Vi vill även komma till rätta med de mekanismer som skapar en deltidsfälla och i stället ge föräldrarna nya möjligheter att anpassa längden och nivån på försäkringen utifrån sina egna önskemål. Man ska, enligt norsk modell, kunna välja mellan en kortare föräldraförsäkring med full kompensation för inkomstbortfallet och en längre med en lägre grad av kompensation.

Vi vill dessutom stärka drivkraften till jämställt ansvarstagande genom en mer generös vab-ersättning.

Fru talman! Dessa är grundsatserna i den liberala vägen mot en reformerad föräldraförsäkring som på längre sikt kan bidra till ett mer jämställt samhälle. Vi hoppas att detta kan leda till ett öppet samtal om nödvändigheten av en moderniserad föräldraförsäkring nu när vårt gamla system snart fyller 50 år.

Fru talman! När jag letar igenom betänkandet hittar jag inte den motion som Mauricio Rojas hänvisar till, men den kanske har behandlats i något annat betänkande tidigare.

Jag har några funderingar.

Analysen att dagens föräldraförsäkring leder till ojämställdhet delar jag med Liberalerna. Miljöpartiet införde därför tillsammans med Liberalerna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en tredje pappamånad, eller öronmärkt månad, i föräldraförsäkringen eftersom vi vet att det är det effektivaste sättet att göra föräldraförsäkringen, föräldraskapet och i förlängningen också arbetsmarknaden mer jämställd.

Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen är det mest effektiva sättet som vi politiskt kan arbeta på för att nå målet om ökad jämställdhet i både arbetslivet och det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Jag förstår inte riktigt hur Liberalernas förslag ska få samma effekt som fler reserverade dagar i föräldraförsäkringen, som Folkpartiet och Liberalerna tidigare drev, faktiskt fått.

Det har testats olika former av premiesystem, som bonus för jämställdhet med mera, men de har inte funkat och inte gett ökad jämställdhet.

Därför är Miljöpartiets slutsats att man ska fortsätta med det som fungerar, nämligen öronmärka fler månader i försäkringen till respektive förälder.

Fru talman! Nej, vi vill inte gå vidare på den vägen. Vi politiker måste vara försiktiga med hur mycket vi vill bestämma över familjers viktiga beslut. Vänsterpartiet har föreslagit att den ska delas 50/50, men jag tror inte att vi ska göra sådana ingrepp.

Det vi borde förändra, som man kan läsa om i Liberalernas motion från förra riksdagsåret, är att möjliggöra för en kortare period där föräldern kan få full kompensation för inkomstbortfallet. Det skulle göra det lönsamt för båda föräldrarna att stanna hemma med barnet, och man skulle inte välja den med lägre lön. Vi tror att detta är en bra väg att gå. Det praktiseras i Norge sedan några år tillbaka med mycket gott resultat. Vi väljer ett annat sätt att vara flexibla som fortfarande ger föräldrarna frihet att utforma föräldraledigheten - till en viss punkt, för vi har reserverade dagar - men vi vill inte gå längre på den vägen.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för svaret för den frågan. Jag ser fram emot att ta del av den tidigare motionen, så kan vi säkert återkomma.

Jag tycker att det är viktigt att vi inte lurar oss själva att genomföra reformer som låter bra, vilket till exempel jämställdhetsbonusen verkligen gjorde. Man trodde att en bonus, mer pengar, skulle leda till att fler pappor skulle välja att vara hemma mer med sina barn under den första tiden i livet. Det blev inte så, utan det var samma familjer - familjer där föräldrarna har en högre utbildning och högre inkomst - som stannade hemma i högre utsträckning, precis som tidigare. Man såg ingen ökning. I dag tar faktiskt var tredje pappa inte ut någon föräldradag alls.

Några av nycklarna tror jag att är vi överens om. Vi måste se till att föräldraförsäkringen anpassas även för företagare. Det gäller alla socialförsäkringssystem. Vi har också infört en delning med tre reserverade månader även för dem som inte har en sjukpenninggrundande inkomst, alltså de som är allra fattigast: studenter eller personer som har varit i etableringsersättningen eller ännu inte tagits ut på arbetsmarknaden. Men vi ska göra det som fungerar, för ojämställdhet är ett av våra största samhällsproblem. Det vi har sett i Sverige historiskt är att fler reserverade månader för vardera föräldern, det som kallas pappamånader, har haft effekt. Det viktigaste detta har lett till är att fler barn har fått en nära relation till sina pappor.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna och kommentarerna.

Det vi vill är att öppna ett samtal om detta. Vi får pröva olika vägar. Ledamoten säger att detta har fungerat i Sverige; jag säger att detta har fungerat i Norge, som inte är så väsensskilt från Sverige. Vi måste öppna debatten och se. Vi måste också se hur andra länder har gjort. Det är sant att de nordiska länderna är pionjärer i detta avseende, men kanske finns det också något att lära av andra länder.

Det vi vill är att flexibilisera och betala full kompensation för inkomstbortfallet. Vi ogillar det längre utnyttjandet av föräldraförsäkringen, för det visar sig att det blir ett bestående sätt för kvinnorna att gå ned till oftast 75 procent i arbetstid. Det leder till många andra konsekvenser, inte minst att deras livsinkomst och pension blir lägre. Det har alltså många effekter som vi borde motarbeta på något sätt.

Meningen med min presentation var att öppna samtalet. Sedan har vi mycket som är kortsiktigt. Vi har diskuterat det, och regeringen kommer att återkomma - det är naturligtvis jätteviktigt. Men det långsiktiga samtalet skulle vara bra, för jämställdhetseffekten av det system vi har är uppenbarligen bristfällig. Vi kan inte nöja oss med ett system som ger detta resultat.

Fru talman! Det var mycket länge sedan så många i Sverige upplevde att det var så svårt att få pengarna att räcka till. Priset på nödvändigheter som bröd, smör och grönsaker har skenat. Hyrorna, räntorna, elräkningarna och bränslepriserna är mycket höga. För en typisk barnfamilj uppgår prisökningarna till omkring 17 procent. Människor tvingas skuldsätta sig för att ha råd att betala räkningarna.

Regeringen kan såklart inte hållas ansvarig för Rysslands anfallskrig eller pandemieffekterna som bidragit till den höga inflationen. Men hur krisens bördor fördelas är något som en regering definitivt kan påverka och borde intressera sig för. Den här regeringen är dock chockerande passiv. Samtidigt som matköerna till Stadsmissionen och Svenska kyrkan växer slår regeringen ut med armarna och säger att man ingenting kan göra för att det riskerar att spä på inflationen. Enligt Konjunkturinstitutet skulle dock stöd till hushållen bara få försumbara effekter på inflationen.

Den ekonomiska familjepolitikens utjämnande effekt har urholkats över tid, och det blir särskilt påtagligt i den ekonomiska situation vi nu befinner oss i. Särskilt svårt är det såklart för dem som redan innan krisen hade små marginaler: arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och ensamstående föräldrar. Men den höga inflationen äter sig in i plånboken även hos familjer som tidigare var ekonomiskt trygga. Regeringen och Sverigedemokraterna borde intressera sig för att underlätta situationen för familjer som nu har det väldigt tufft.

För att den ekonomiska familjepolitiken ska leva upp till sitt syfte behöver tak- och ersättningsnivåerna i föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag med mera indexeras så att de hänger med i pris- och löneutvecklingen. Måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken har försämrats sedan 1990-talet. Den trenden behöver vändas.

Regeringen och Sverigedemokraterna har nyligen aviserat att de avser att fördubbla antalet dubbeldagar i föräldraförsäkringen från dagens 30 dagar till 60 dagar. De vill också förlänga tidsgränsen för hur länge de får tas ut från 12 till 15 månader. Argumentet som regeringen använder för att dubbeldagarna ska öka är att införandet har haft positiv effekt på pappors uttag av föräldrapenning. Det är sant. Men det finns inget i de studier som gjorts som visar på att ytterligare dubbeldagar skulle göra uttaget mer jämställt. Regeringen famlar på outforskad mark i stället för att göra det som verkligen krävs för att se till att uttaget av föräldraledighet blir jämställt på riktigt, det vill säga reservera fler dagar i föräldraförsäkringen för respektive förälder.

TCO har kritiserat regeringens förslag om att fördubbla antalet dubbeldagar. De säger att effekterna är tveksamma och att det är en mycket låg grad föräldrar som nyttjar samtliga dubbeldagar som finns i dag. Riskerna är att kvinnor är hemma mer med obetald föräldraledighet och att män inte tar huvudansvar för barnen.

Vänsterpartiet vill i stället se en individualiserad föräldraförsäkring. En sådan ska såklart ta hänsyn till att familjer kan se olika ut. Vi behöver också säkerställa att det blir lättare för egenföretagare att ta ut föräldrapenning. Nyligen kom en rapport från TCO som visar att föräldraledigheten är ännu mer ojämställd än vad som syns i statistiken. När man räknar in även obetald föräldraledighet är kvinnor i snitt borta från arbetet i mer än ett år under ett barns två första år. Det är drygt nio månader mer än männen.

Att se till att föräldrapenningen delas jämställt är oerhört centralt om man vill se till att kvinnor och män kan leva jämställda liv - där kvinnor slipper bli straffade i lönekuvertet för att de varit hemma betydligt längre med barnen än vad männen varit och där kvinnor får en pension som går att leva på. Varje månad som pappan är hemma ökar den framtida lönen med 7 procent för mamman.

Hur kvinnors och mäns livsvillkor ska utjämnas med regeringens politik ställer jag mig frågande till. I stället för att se till att föräldraskapet blir mer jämställt vill regeringen se en föräldraförsäkring som kan användas av andra än föräldrarna. Om det är en hbtq- eller stjärnfamilj som regeringen och Sverigedemokraterna har i åtanke känns det väl fint. Men det skulle kunna lösas genom att fler föräldrar får bli vårdnadshavare. Jag inbillar mig att detta inte är regeringens primära målgrupp. Om regeringens förslag skulle införas oreglerat skulle det kunna leda till att vi får ett nannysystem finansierat av våra skattepengar.

Fru talman! I stället för att hjälpa familjer genom krisen vill regeringen och Sverigedemokraterna införa bidragstak. De räkneexempel som regeringen med Sverigedemokraterna i fören har hittat på Timbros kontor, om att det är så fett att få bidrag, är som tagna ur fablernas värld.

Vänsterpartiet har ett litet tips till regeringen om ett bidrag som faktiskt går att dra in utan att det ger negativa effekter för de allra flesta familjers ekonomi: Pausa rutavdraget! För de pengarna kan vi höja barnbidraget till alla familjer med 400 kronor. Det är en prioritering som Vänsterpartiet vill göra, men regeringen har andra.

Vi har också föreslagit ett extra barnbidragstillägg för ensamstående på 500 kronor och ett extra bidrag för dem som har fler än två barn. Vi vet att det är ensamstående föräldrar och föräldrar med flera barn som har lägst ekonomisk standard. Den ensamstående mamman med ett barn skulle med Vänsterpartiets politik få 900 kronor mer per månad, en ensamstående med två barn skulle få 1 800 kronor mer per månad och en ensamstående med tre barn skulle få 3 180 kronor mer per månad.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna ska faktiskt inte bara få skäll av mig här i dag. Det är bra att regeringen och Sverigedemokraterna har förlängt och höjt den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, även om det är det enda regeringen gör för att hjälpa hushållen.

Bostadsbidraget är det stöd som har urholkats mest över tid. Taket i bidraget och inkomstnivåerna har inte hängt med i prisutvecklingen, och därför behöver bostadsbidraget justeras och indexeras. Det förstärkta bostadsbidraget bör gälla fram tills detta är gjort.

Regeringen och Sverigedemokraterna har i sitt tillfälliga stöd valt att utelämna den grupp som har allra minst marginaler, nämligen dem som uppbär försörjningsstöd. Det uppstod viss förvirring på regeringens och Sverigedemokraternas presskonferens där förlängningen av bostadsbidraget presenterades och ministrarna skulle svara på om personer med försörjningsstöd omfattas eller inte. Nu har vi fått klarhet i att så inte är fallet, och detta har mött stor kritik. Att kommunerna kan göra på olika sätt leder till en stor ojämlikhet som beror på vilket postnummer man har, och detta tycker inte vi är särskilt bra.

Vidare finns det ett problem som har funnits under många år gällande bostadsbidraget, och det är att många människor blir återbetalningsskyldiga. Det är inte rimligt att människor fortsätter att hamna i skuld på grund av att systemet borgar för det. Därför behöver regeringen gå vidare med den del av BUMS-utredningen som handlar om månadsavstämningar av inkomster snarast. Utredningen är klar och ligger på regeringens bord. Mellan borttagandena av plastpåseskatt och danstillstånd kanske regeringen kan hitta lite tid att åtgärda till exempel detta, som är ett påtagligt och verkligt problem i människors vardag.

Snart kommer sommaren, vänner, och tankarna kanske förs till sol och bad. För många kommer det i stället att innebära en klump i magen över hur pengarna ska räcka till när barnen inte kommer att äta skollunch i skolan. Åt detta gör regeringen ingenting. Lidingöborna kan fortsätta använda sitt rutavdrag för poolrengöring så att barnen kan simma och ha det gött. I Kramfors eller Härnösand finns det mycket få rutbidragstagare, däremot gott om folk som vill få vardagen att gå ihop.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 23.

(Applåder)

Fru talman! Det är ganska populärt att lämna in kvartalsrapporter, och jag tänker att regeringen också ska göra det. Då tänker väl alla att det har gått tre månader nu - ett kvartal - men för mig blir kvartalet två år eftersom den förra regeringen hade åtta år på sig att komma till rätta med Sveriges situation och den ekonomiska utsatthet som vissa familjer och ensamstående har. Vänsterpartiet stöttade den förra regeringen under de åtta åren. Låt den här regeringen återkomma med en kvartalsrapport om två år, även om vi redan nu vet vad regeringen gör.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Isabell Mixter hur Vänsterpartiet tänker. Man lägger fram en budget med ogenomförbara förslag som är underfinansierad med 21 miljarder. Om denna budget skulle gå igenom skulle det innebära högre räntor och ännu mindre pengar kvar i plånboken för vanligt folk. I en tid med hög inflation där arbetsmarknadens parter har tagit ansvar för att hålla nere löneökningarna väljer man att underfinansiera sin budget med 21 miljarder. Är detta att ta ekonomiskt ansvar? Är detta att se till de svagaste?

Sedan vill jag ställa en fråga till ledamoten Isabell Mixter, som pratar mycket om jämställdhet, som är oerhört viktigt för mig. Jag skulle vilja fråga - om vi nu måste ställa två saker mot varandra - om det viktigaste är jämställdhet eller barnens bästa.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det stämmer inte som ledamoten säger att Vänsterpartiet har en massa ofinansierade förslag i sin budget. De är väl uträknade och inte på något sätt ofinansierade. Snarare handlar det om prioriteringar - vad man väljer att göra. Det är sant att Vänsterpartiet har en något mer framåtlutad budget än regeringen, men att förslagen skulle vara ofinansierade är en osanning som ledamoten far med.

Min fråga blir återigen varför regeringen väljer att prioritera till exempel att behålla rutavdraget, som går till de allra rikaste och som i princip är ett Stockholmsbidrag, och varför man väljer att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att se till att vanliga barnfamiljer har mat på bordet. Det tycker jag är det verkliga problemet här.

Fru talman! Kristdemokraterna, som är en del av den nuvarande regeringen, vill verkligen inte se några barn gå hungriga till skolan eller gå i urvuxna kläder. Ni kanske inte tror det, men jag är så gammal att jag är uppväxt i en familj där man fick vända på kronorna, som hade en enda inkomst eftersom pappa var den som arbetade och där jag fick erfara att något som det alltid fanns pengar till var tobak och alkohol.

Regeringen kommer inte att lämna dem som har det svårast ekonomiskt bakom sig, utan regeringen ska se till att alla som behöver hjälp får det. Jag litar helt och fullt på den regering som vi har nu. Den förra regeringen hade åtta år på sig. Det är ju inte så att situationen för dem som nu har det svårast ekonomiskt har uppstått de senaste sex månaderna, utan den uppkom ju långt tidigare.

Jag vill upprepa min fråga till Isabell Mixter: Är jämställdhet eller barnets bästa viktigast?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tycker att det är en extremt konstig motsättning som ledamoten har, att jämställdhet eller barnets bästa skulle stå emot varandra. För mig är det självklara svaret att det är superbra för barnet att ha två närvarande föräldrar snarare än en närvarande förälder. Därför är det oerhört viktigt att vi tidigt grundlägger att båda föräldrarna har ett viktigt föräldraansvar där båda delar på bördorna av att vara vårdnadshavare, och därför behöver vi också få en individualiserad föräldrapenning. Detta tycker jag är centralt.

Sedan vill jag påminna ledamoten om något. Hon var inne på att den gamla regeringen med Vänsterpartiet i släptåg på något sätt skulle ha försämrat den ekonomiska situationen för människor. Vad hände när vi i Vänsterpartiet hade inflytande över budgeten och när vi tryckte på? Jo, det blev höjda pensioner, höjd sjukpenning och en massa saker som inte skulle ha funnits där utan Vänsterpartiet.

Vad har vi sett från regeringen? Jo, ett höjt bostadsbidrag som tillfaller ungefär 100 000 människor i Sverige. Det är bra, men det räcker verkligen inte för att hjälpa alla som nu har det oerhört svårt. Där står man och säger: Tyvärr, vi kan inte göra något därför att inflationen är så hög. Det räcker inte.

Jag har inte sett några som helst förslag om att detta kommer att åtgärdas om ett kvartal, som ledamoten var inne på, utan det vi ser är snarare att man tvärtom säger att man ska införa bidragstak och återinföra någon typ av arbetslinje, vilket jag uppfattar som att man ska kasta ut människor från trygghetssystemen. Detta står i rak motsättning till att hjälpa människor som har det svårt.

(Applåder)

Fru talman! Ekonomisk familjepolitik kan innehålla många olika delar, och det är omöjligt att gå in på allt. Jag kommer att fokusera på ett par saker.

Syftet med föräldrapenningen är att underlätta familjelivet när man har små barn och att man inte ska vara borta för länge från arbetsmarknaden eftersom det påverkar livsinkomsten och löneutvecklingen. Det är ett av skälen till att Centerpartiet tycker att 80 procent av föräldraledigheten ska tas ut redan under barnets tre första levnadsår, inte fyra som det är i dag.

Tiden när barnet är litet är viktig och värdefull för föräldrarna. Det är också viktigt att värdesätta båda föräldrarna lika mycket, vilket vi inte gör i dag i svensk lagstiftning eftersom det inte finns automatisk gemensam vårdnad för båda föräldrarna om man får barn och är ogift. Då ska den kvinna som föder barnet godkänna den andra föräldern som vårdnadshavare. Det är klart att det påverkar hur vi ser på familjen och ledigheter när den ena föräldern inte automatiskt får vårdnaden om sitt barn.

Bygger vi vidare på detta är det självklart att det ska vara fler dubbeldagar. Vi vill egentligen att det ska vara obegränsad tillgång, men det är bra att regeringen går vidare med att de åtminstone ska vara fler än hittills.

Då börjar jag närma mig frågan om jämställt uttag av föräldrapenning. Det har pratats mycket om att föräldraledigheten är en kvinnofälla, att kvinnor är hemma mer än männen. Då kan jag inte låta bli att fundera över vad det är som gör att det är så. Det är fullt möjligt med dagens regelsystem att dela exakt lika på antalet dagar man är hemma. Det är fullt möjligt att båda föräldrarna väljer att vara tjänstlediga en viss period, eller att inte välja det. Vad är det då som styr detta? Är det regelverket, eller är det normer och värderingar som styr oss? Hur mycket ska vi ändra i regelverket om vi inte ändrar synen på vem vi förväntar oss ska vara hemma mest? Det finns en gemensam kollektiv värdering hos både män och kvinnor; annars skulle det inte se ut som det gör. Då skulle kvinnor och män vara hemma mer lika, och jag skulle nästan våga säga att kvinnorna skulle låta männen vara hemma.

Det är klart att reglerna kan ses över. Det går också att problematisera. Vi har hört från talarstolen hur värdefullt det är att vara hemma deltid, att vara tjänstlediga när våra barn är små. Men vad betyder det om jag är hemma 25 procent under ett antal år? Hur påverkar det min lön, och hur påverkar det min pension? Om vi vill problematisera frågan kanske vi inte ska tillåta något sådant, om vi vill ha jämställda pensioner i framtiden. Det är bara fråga om att problematisera, inte att lägga fram ett färdigt förslag.

Vad händer när det finns fler öronmärkta dagar? Vi kan inte enbart jobba med den faktorn om vi vill att det ska bli en förändring på riktigt. Det som händer när fler dagar öronmärks till den ena föräldern - som oftast är pappan - är att fler pappor stannar hemma längre, men kvinnorna är inte hemma kortare tid för det, utan de är hemma lika länge fast för en lägre ersättning. Vilka regler ändrar vi så att vi också förändrar de grundläggande normer och värderingar som finns där vi förväntar oss olika saker av mammor och pappor?

Sedan kan vi självklart jobba med hur vi sprider kunskap och så vidare. Jag skulle vilja se ett nära samarbete mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. När jag går in och planerar min föräldraledighet, vilket vi är otroligt duktiga på i Sverige - hur många dagar kan jag vara hemma och hur länge kan jag vara hemma - ska det också automatiskt komma upp en flagga som talar om att det här kommer att ge mig si och så många kronor, eller procent, mer eller mindre i pension. Då kan vi också se vad livsvalen innebär, och det kanske påverkar våra normer och värderingar i framtiden.

När det gäller bostadsbidraget har jag tidigare i dag lyft upp vikten av att vi måste förändra några grundläggande saker. Den förra regeringen hade kunnat, och den nuvarande regeringen kan, vara snabbare med att lägga fram förslag på en månadsavstämning på bostadsbidraget, så att vi inte fortsätter att sätta barnfamiljer i skuld. De som har störst behov av bidrag för att klara sitt uppehälle riskerar att hamna i skuld med nuvarande regelverk.

Jag vill återigen nämna vikten av att bryta utanförskap. En ung person som får sitt första arbete ska tjäna på det. Familjen måste tjäna på det. Därför måste vi tillåta att ungdomars inkomster inte spelar lika stor roll i beräkningen av bostadsbidraget.

Det finns frågor som skapar konflikter i familjer som har levt lyckliga ihop så att de sedan av någon anledning går isär. Här finns saker i bostadsbidraget att hantera, till exempel hur många dagar ett barn ska bo hos den ena eller andra föräldern för att bostadsbidraget inte ska påverkas. Återigen: Familjen med de sämsta ekonomiska förutsättningarna kommer att räkna på antalet dagar för att klara sitt uppehälle. Det skapar onödiga konflikter.

Jag måste få kommentera att rutbidraget skulle vara lösningen för att barnfamiljer ska få det bättre. Vad betyder det i praktiken om rutavdraget pausas? Det betyder att en massa människor som i dag jobbar i branschen inte har ett jobb att gå till. Då hjälper det inte att få ett högre bidrag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 24, även om jag står bakom samtliga reservationer från Centerpartiet.

Fru talman! Sverige behöver en kriskommission för att bekämpa barnfattigdomen. Barnfattigdomen i Sverige är ett av de mest akuta problemen här och nu. Frivilligorganisationer, Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Röda Korset, Matmissionen och andra larmar om att det nu inte bara är personer som lever på dagersättning för att de är flyktingar från Ukraina som står i matköerna, utan det är också människor som har ett jobb och personer som samhället ger försörjningsstöd, som vi alla en gång var överens om skulle räcka till det mest grundläggande, det vill säga att ställa mat på bordet åt sina barn.

Skolor larmar om att det går åt mycket mer mat på fredag före helgen och på måndag när barnen inte har ätit skollunch på två dagar. Det här borde skaka om oss alla. I Sverige 2023 finns barn som går hungriga för att föräldrarna inte har råd med den allt dyrare maten i spåren av inflationen.

Vi behöver inflationssäkra barnbidraget, bostadsbidraget och underhållsstödet som går till de ensamstående, nästan alltid mammor, som är den grupp som drabbats hårdast i det här läget.

I stället för en kriskommission för att bekämpa barnfattigdom har vi alla kunnat läsa i Tidöavtalet om någonting som för mig låter precis som motsatsen, nämligen att fler barn ska bli fattigare - inte alla barn, men barn till föräldrar som är nyanlända.

Vi har i dag debatterat hur vi ska göra föräldraförsäkringen mer jämställd. Jag oroar mig för den dagen som regeringen vill ta bort rätten för nyanlända flyktingar som just fött barn att alls få ta del av föräldraförsäkringen därför att de inte har hunnit arbeta och kvalificera sig för en sådan försäkring.

Fru talman! Jag oroar mig för den dag då man tar bort rätten till barnbidrag och rätten till assistansersättning för nyanlända flyktingar som inte hunnit arbeta i Sverige. I ett läge där barnfattigdomen är en akut kris skulle det slå på ett fullkomligt förödande sätt, och vi skulle ännu mer dela upp barnen i våra klassrum i ett lag som har rättigheter och ett som inte har det. I ett land där barnkonventionen är lag borde det alltid vara barnets bästa och barns rättigheter som styr.

Fru talman! I replikskiftena har jag redan talat om Miljöpartiets politik för en mer jämställd föräldraförsäkring. Vi vill dubblera antalet dagar som är öronmärkta för varje förälder. Det är det mest verkningsfulla sättet att se till att föräldraskapet blir mer jämställt, att löneutvecklingen på arbetsmarknaden blir mer jämställd och att det obetalda hem- och omsorgsarbetet fördelas mer jämställt.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag begärde replik på ledamoten Hirvonens inlägg framför allt för att skapa någon sorts balans i bildsättningen. Man försöker måla upp en bild av regeringen och Tidöavtalet som inte på något sätt är förankrad i verkligheten. Man målar upp en bild att vi nu avskaffar både det ena och det andra och tar bort skydd och stöd, vilket inte är sant.

Det finns dessutom något som blir lite lustigt i sammanhanget. Man pratar om de reserverade dagarna, som man vill utöka. Egentligen handlar det om att plocka bort möjligheten för familjer att välja. Har inte Miljöpartiet någon tanke kring de andra risker som finns med det här? Exempelvis har man i Norge, där man har mycket mer strikt tredelad försäkring, sett att många, framför allt kvinnor, kliver ur systemet helt och inte får någon ersättning över huvud taget. Vad får det för påverkan på till exempel pensionen när man helt kliver ur försäkringssystemet? Detta är det resultat man ser, för det finns föräldrar som vill välja och som behöver få möjlighet att välja hur de ska fördela tiden med det viktigaste de har: sitt barn.

Fru talman! Vi har ännu inte sett vad Tidöavtalets avsnitt om att minska pullfaktorerna ska handla om. Men i den punktlista som man räknar upp står det att man vill ta bort rätten till ersättningar för barnfamiljer och personer med funktionsnedsättning samt ekonomiskt bistånd, det vill säga försörjningsstöd. Detta gäller personer som inte har kvalificerat sig genom att ha arbetat eller varit i Sverige länge.

Jag hoppas att detta inte blir verklighet. Tänk er själva: En iransk flykting som får skydd i Sverige och får asyl är gravid och föder barn men har inte hunnit vara här länge eller arbeta. Ska denna flykting då straffas genom att inte få någon försörjning eller tvingas börja jobba när barnet är nyfött? Eller tänk er en person med svår funktionsnedsättning som behöver personlig assistans för att över huvud taget kunna ta sig till arbetet! Det ska man inte heller få om man inte har kvalificerat sig genom att arbeta eller vara här länge. Det är ett moment 22 som jag verkligen hoppas inte blir verklighet, för det skulle vara förödande i ett läge där barnfattigdomen redan är ett akut problem.

Fru talman! Den alarmerande verklighetsbeskrivningen är ju inte hela sanningen. Att vi behöver ha en kvalificering till välfärden är uppenbart, för vi har i dag problem med ett utanförskap som cementerar människor utanför arbetsmarknaden och som inte har gynnat vare sig Sverige eller individerna särskilt väl. En kvalificering till välfärden kommer alltså att införas, men exakt hur man utformar den tänker jag inte föregripa.

När det gäller den känslomässiga beskrivningen av hur en kvalificering till välfärden går till kan jag lugna de flesta där hemma med att det inte är så det kommer att se ut. Den här bildsättningen är absolut problematisk, tycker jag.

Sedan tycker jag också att det är viktigt att påpeka att politiken inte ska in vid köksborden och besluta hur föräldrar ska fördela sin föräldraledighet. Det måste i stället finnas morötter för hur vi kan skapa en bättre fördelning av föräldraförsäkringen.

Som jag uppmärksammade har man över huvud taget inte noterat att många, framför allt mammor, kliver ur försäkringen i länder som vi annars brukar jämföra oss med.

Fru talman! Nej, barnfattigdom är inte ett akut problem för alla. Vi med de högsta lönerna får lägre skatt av regeringen. Men köerna till matkassarna blir allt längre.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)