Faderskap, vårdnad och umgänge, m.m.
Debatt om förslag 30 januari 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenBerit Adolfsson (M)
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenBerit Adolfsson (M)
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenBerit Adolfsson (M)
- Hoppa till i videospelarenKjell Eldensjö (Kd)
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenKjell Eldensjö (Kd)
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenKjell Eldensjö (Kd)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenTanja Linderborg (V)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenAna Maria Narti (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarina Pettersson (S)
- Hoppa till i videospelarenBerit Adolfsson (M)
- Hoppa till i videospelarenMarina Pettersson (S)
- Hoppa till i videospelarenBerit Adolfsson (M)
- Hoppa till i videospelarenMarina Pettersson (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 22
Anf. 117 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! Jag vill säga att jag uppskattar Kenth
Högströms engagemang och hans anförande i det
förra ärendet väldigt mycket. Jag tackar också för det
goda rådet, som vi naturligtvis tar till oss.
Fru talman! För att spara kammarens tid ska jag
bara beröra några frågor i detta viktiga betänkande.
Det rör talerätt i mål om hävande av faderskap, auto-
matisk gemensam vårdnad och Vänsterpartiets reser-
vation till förmån för en motion om en barnbalk.
I betänkandet behandlar lagutskottet tre motioner
som samtliga tar upp frågan om talerätt i mål om
hävande av faderskap. Utskottsmajoriteten, dvs. Soci-
aldemokraterna och Vänsterpartiet, avvisar motions-
kraven. Motionärerna vill att änkor ska kunna få prö-
vat i domstol om den avlidne mannens särkullbarn
från tidigare förhållande verkligen är hans biologiska
barn.
I ett par motioner hävdas att många änkor ställs i
en psykologiskt och ekonomiskt svår situation om det
uppdagas att det finns en tidigare okänd arvinge.
Själv känner jag bara till ett fall. Därför skulle det
vara intressant att i dag få veta hur många fall motio-
närerna känner till.
Det fall som jag och flera andra av riksdagens le-
damöter har varit i kontakt med gäller en kvinna som
i samband med bouppteckningen efter sin avlidne
man fick oväntad kännedom om att han hade barn
från ett tidigare förhållande. Maken hade erkänt fa-
derskapet och betalat underhåll men däremot inte
berättat det för någon. Kvinnan fick förutom en chock
ekonomiska problem, eftersom hon var tvungen att
sälja sin lägenhet för att särkullbarnet skulle kunna få
ut sin arvslott.
Den första tanke som dyker upp när man ställs in-
för ett sådant faktum är att det inte kan vara sant.
Tvivel börjar uppstå huruvida maken verkligen är
biologisk far. Jag kan förstå det. Men i det här fallet
har mannen uppenbarligen levt med en livslögn. Vi
vet inte orsaken till det. Vi kan heller inte få veta det,
därför att mannen är död. Ur moralisk synpunkt är det
naturligtvis oacceptabelt, enligt mitt sätt att se det.
Men det är inte riksdagens uppgift att sätta sig till
doms över det. Faktum kvarstår att mannen hade
erkänt faderskapet.
Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention. En
enig riksdag har uttalat att barnens bästa alltid ska
komma i främsta rummet.
Fru talman! Motionärernas och reservanternas yr-
kande har inte barnens bästa för ögonen. Det måste
vara djupt kränkande för såväl barnet som barnets
biologiska mor, om hon är i livet, att utsättas för
domstolsprocess och obehaget med provtagningar
som måste göras för att fastställa faderskapet. Man
kränker faktiskt också den avlidne mannen, som valt
att leva med sin livslögn. Jag yrkar avslag på reserva-
tion nr 1.
Så vill jag gå över till reservationen om automa-
tisk gemensam vårdnad. Frågan om att införa en be-
stämmelse som innebär att föräldrar automatiskt får
gemensam vårdnad från barnets födelse eller fader-
skapsbekräftelse har diskuterats under lång tid. Enligt
tillgänglig statistik anmäler så många som 95 % av
sammanboende föräldrar att de ska ha gemensam
vårdnad. När det gäller icke sammanboende föräldrar
är motsvarande siffra 50 %. Det visar att de allra
flesta par väljer att ta ett gemensamt ansvar för sina
barn. Det är bra.
Vårdnadstvistutredningen som kom med sitt be-
tänkande 1995 pekar på omständigheter som talar
mot en regel om automatisk gemensam vårdnad för
ogifta föräldrar som inte bor tillsammans. I betänkan-
det sägs bl.a. att det kan finnas en risk att modern inte
medverkar till att faderskapet blir fastställt, att ge-
mensam vårdnad skulle uppkomma även om barnet
kommit till vid våldtäkt eller annat sexualbrott och att
även barn som avlats vid en tillfällig förbindelse
skulle komma att omfattas. Utredningen pekar också
på att det finns andra situationer när gemensam vård-
nad inte är förenlig med barnets bästa, t.ex. om för-
äldrarnas konflikt är så svår och djup att de över hu-
vud taget inte kan prata med varandra, än mindre
samarbeta i frågor som rör barnet.
En annan försvårande omständighet som talar mot
att man skulle införa en regel om automatisk gemen-
sam vårdnad är att det saknas en klar och tydlig mar-
kering av att samboförhållande faktiskt föreligger. I
folkbokföringen går det inte att utläsa om ett sambo-
förhållande föreligger därför att det finns föräldrar
som, trots att de lever i ett samboförhållande, av olika
skäl har valt att inte vara folkbokförda i samma fas-
tighet. Det förekommer också att föräldrar kan vara
folkbokförda i samma fastighet fast de inte bor till-
sammans. De kan t.ex. bo i olika lägenheter i samma
hus, i samma trappuppgång. Vi har ju inte något lä-
genhetsregister.
Fru talman! Vänsterpartiets uppfattning är att en
väl fungerande gemensam vårdnad är det bästa för
barnet. Statistiken visar att de allra flesta föräldrar tar
det ansvaret. Men det finns fall när det är klart
olämpligt, och det är när det förekommer våld inom
familjen. Då ska gemensam vårdnad vara utesluten.
Det är inte så lätt. Det finns komplikationer med en
sådan lagstiftning. Jag yrkar avslag på reservation
nr 2.
Fru talman! Jag vill kort beröra frågan om infö-
randet av en barnbalk. Jag yrkar bifall till reservation
nr 4.
Vi har valt att stödja en motion av Annelie Enoch-
son, Kristdemokraterna, som vill ha till stånd en ut-
redning om behovet av att införa en barnbalk i svensk
lagstiftning. Vänsterpartiet har haft ett liknande krav;
jag tror att det var 1995.
Det är angeläget att det finns ett samlat regelsys-
tem där barnens rätt sätts i fokus. Men vi är inte så
naiva att vi tror att barnens ställning stärks bara ge-
nom att man inför en särskild balk, lika lite som vi
tror att det blir bättre miljö bara för att vi har en mil-
jöbalk. Själva vitsen med en barnbalk är att det som
rör barn får ett eget avsnitt i lagboken. Det ger signa-
ler om att barn är viktiga och att de har rättigheter.
I föräldrabalken utgår man från föräldraperspekti-
vet. Man sätter föräldrarätten i främsta rummet. Det
visas tydligt, som vi pekar på i vår reservation, av att
barn har en underordnad roll. Föräldrar kan t.ex. väg-
ra att umgås med sitt barn utan några som helst kon-
sekvenser. Ett barn däremot kan, som en yttersta
åtgärd, bli hämtat av polis för att föras till en av sina
föräldrar.
Fru talman! Det var kort. I övrigt yrkar jag bifall
till förslaget i lagutskottets betänkande. Jag hade trott
att Tasso Stafilidis skulle gå upp och uttrycka Väns-
terpartiets glädje över utskottets tillkännagivande om
överflyttning av vårdnaden när det förekommer våld i
familjen. Nu kommer han inte att göra det. Marina
Pettersson kommer att utveckla det närmare.
Anf. 118 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Lagutskottets betänkande LU9 inne-
håller 30 motionsyrkanden. Ett av dessa har vunnit
utskottets gillande i form av ett tillkännagivande. Det
gäller motion L201 av Cecilia Magnusson och Anita
Sidén.
Det handlar om vårdnad och våld i familjen. Den
saken behandlades redan före min tid i detta hus i ett
betänkande, LU12 från år 1998. I betänkandet står
det, apropå våld i familjen att: "Därtill vill utskottet
som sin mening framhålla att i de fall där den ena
föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakas-
serier eller annan kränkande behandling, gemensam
vårdnad mot en förälders vilja bör vara utesluten."
Detta uttalande har uppenbarligen inte uppmärk-
sammats av landets domstolar eftersom flera domar
har fått utslaget att våldsamma män - ibland mördare
- som det ofta är fråga om, inte ansetts ha förverkat
sin rätt till vårdnad av barn. Jag återkommer senare i
mitt anförande till denna motion.
Barnets behov och rättigheter kommer ofta i
skymundan då föräldrarna ska bestämma hur barnets
fortsatta liv ska gestalta sig. Det gäller t.ex. barnets
boende.
Barnen utgör drygt 20 % av befolkningen i vårt
land. Förra året föddes drygt 90 000 barn i Sverige.
53 % av dem hade föräldrar som inte levde tillsam-
mans. Till de nyfödda barn som kanske får vårdnads-
havare på två geografiskt olika belägna platser kan
läggas de som senare får uppleva att föräldrarna flyt-
tar isär.
Många barn mår inte bra i Sverige i dag. I inter-
nationella enkäter har man frågat om barns trygghet.
Det visar sig att barn som lever i Sverige känner sig
mindre trygga än barn i utvecklingsländer. Kan det
bero på att barn i andra länder i högre grad bor till-
sammans med sina föräldrar - en stilla undran?
Många barn kommer under och efter en vård-
nadstvist att få det mycket tufft. Detta har uppmärk-
sammats av riksdagens ledamöter i flera motioner
som handlar om växelvisboende.
I motion L313 framhåller motionärerna att barnets
rätt till båda föräldrarna inte får blandas ihop med
föräldrarnas behov och önskningar om att få "rättvis"
tillgång till sina barn. De efterlyser en kartläggning
av hur domstolarna dömer i vårdnadsfrågor.
Socialstyrelsen har, på uppdrag av regeringen,
sammanställt kunskap om hur små barn påverkas av
att ständigt byta hem, miljö, lekkamrater, leksaker,
dagis m.m. Man framhåller att det är viktigt att kunna
bedöma vad som är bäst för barnet.
Trots att det skulle handla om barnen, innehåller
rapporten till stor del frågor om hur föräldrarna ska
ha det efter separationen. Man diskuterar endast ett
sätt att lösa detta, nämligen att barnet regelbundet
flyttar mellan föräldrarnas bostäder.
Slutsatser från kunskapssammanställningen är att
det "kostar på" för barn att bo växelvis, att barnen
inte ska vistas på två daghem eller skolor och att
föräldrarna bör bo så nära varandra att barnen kan
behålla samma kamrater. Man pekar också på att barn
kan reagera psykiskt eller somatiskt vid skilsmässo-
kriser och separationer och att reaktioner visar sig
först efteråt.
Rapporten andas "den obotfärdiges förhinder".
Det resoneras utifrån föräldrarna, utifrån hur de ska
kunna skapa sig nya relationer och att de skador som
åsamkas barn ändå kan anses överkomliga för barnen.
Dock resonerar man inte vidare för att stödja den
tesen.
I rapporten Den delade familjen från 1985 har sär-
skilt barnens synpunkter redovisats. Där framgår att
barnen ser det som en nackdel att packa och flytta
ofta samt att barnen lätt hamnar i skuld- och lojali-
tetskonflikter. Därför anses det i den rapporten att
föräldrarna i första hans bör se till barnets behov av
en stabil och konfliktfri hemmiljö; detta snarare än till
sina egna önskningar. Föräldrarnas inbördes kamp för
rättvisa, om ekonomiska fördelar och om barnens
kärlek riskerar att skapa en förvirrad värld med psy-
kiska och kroppsliga ohälsotillstånd hos barnen. Detta
slår man fast i rapporten.
Uppenbarligen har barnens ställning försämrats
mellan dessa båda undersökningar. Egentligen skulle
man kunna byta namn på föräldrabalken och kalla
den för barnbalken så att det klart framgår att det är
barnen, inte föräldrarna, som står i fokus.
Fru talman! Nu har utskottet valt att avstyrka de
motioner som rör vårdnad och underhåll, med hän-
visning till den pågående utvärderingen av 1998 års
föräldrabalksreform. Jag hänvisar här till mitt förra
anförande vad gäller motionsbehandling i största
allmänhet.
Jag vill uppehålla mig ytterligare en stund vid
motion L201, som har fått en välvillig behandling av
utskottets majoritet; ett tillkännagivande skickas till
regeringen. Det gläder mig särskilt att det är moderata
ledamöter som har kommit med ett Columbi ägg i
fråga om lösningen av vårdnadstvister där våld före-
kommer.
Både år 2000 och år 2001 avstyrkte utskottet mo-
tioner med motsvarande innehåll. Nu har utskottet på
nytt behandlat frågan, och man utesluter inte att den i
motionen föreslagna lösningen skulle innebära en
förstärkning av barnets rätt och främja barnets bästa.
Man begär en analys, och den kan förslagsvis komma
i den kommande utredningen. Där har utskottet sagt
sin mening. Det har man dock inte gjort i fråga om
andra motioner, som man nu begraver. Det kan väl
tydas så att inte heller regeringen kommer att ta hän-
syn till dessa yrkanden.
År efter år har det knorrats en del över att riks-
dagsledamöterna lägger fram motionsförslag som
tidigare avslagits. Detta ärende visar att en viss en-
vishet vad gäller förslag till förändring av Sveriges
rikes lag kan ge utdelning. Det är väl det som menas
med uttrycket att droppen till slut urholkar stenen.
Detta öde har tyvärr inte vederfarits en i motions-
hänseende riktig långkörare, nämligen den om talerätt
i faderskapsmål. Den var inte ny när jag kom in i
riksdagen, och det har varit en stor minoritet som
reserverat sig mot majoritetens behandling av pro-
blemet.
Det är dags att utreda ärvdabalken, som ju är
gammal. Faderskap fastställs numera med nya meto-
der, men det vore väl inte helt fel att de som nu fel-
aktigt har blivit, eller fått, en far får möjlighet att rätta
till det hela.
Det framgår av betänkandet att det inte finns någ-
ra särskilda regler om vem som är behörig att söka
resning, men Högsta domstolen har givit frågan en
sådan tolkning att det kan uppfattas som att det bara
är parterna som får föra talan.
Ett barn kan föra talan om fastställande av fader-
skap mot en avliden mans arvingar, men inte tvärt
om. Vad frågan gäller är att också arvingar, maka och
andra barn, ska kunna begära resning när nya upp-
gifter framkommer. En sådan uppgift kan vara att en
blodanalys kan visa att en man felaktigt blivit be-
traktad som far till ett barn. Med nuvarande lagstift-
ning kan inte en sådan framtvingas.
En man som misstänks vara far till ett barn kan
avkrävas blodprov, men ett barn som med gammal
teknik har fått sig en far tilldömd kan inte på samma
sätt tvingas lämna blodprov. Med ett sådant blodprov
och därmed följande analys kan grund för resning
föreligga. Jag vill hävda att det då gäller vuxna, inte
barn.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1, men givetvis står jag bakom övriga mode-
rata reservationer.
Anf. 119 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! Jag återkommer till detta med tale-
rätten, som jag kan hålla med om är en ständigt åter-
kommande fråga här i kammaren.
Vad jag tolkar in utifrån de här motionerna är att
ni egentligen vill angripa ett arvsproblem genom att
införa en regel som kommer att skapa väldigt stora
problem, åtminstone som jag ser saken, och också
skapa allmän rättsotrygghet.
Handen på hjärtat, Berit Adolfsson, emanerar inte
detta möjligtvis från att ni egentligen tycker att "oäkta
ungar", som ju var benämningen förr, inte ska ha
arvsrätt?
Anf. 120 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Nej - med handen på hjärtat - det
tycker jag inte! Men jag kan hålla med om att det
ärende som förekommit många gånger emanerar från
ett problem som vi har hört. Det problemet kan ändå
inte klaras med denna lösning, utan det är fråga om
att man i fortsättningen inte ska behöva överraskas av
detta problem. Dessutom ska det finnas en möjlighet
att få faderskapet bekräftat.
Anf. 121 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! I mitt inledningsanförande nämnde
jag just att jag känner till ett fall, och jag hör att Berit
Adolfsson känner till samma fall, att hon också är väl
bekant med detta, naturligtvis tragiska, öde.
Jag vet att Berit Adolfsson har motionerat i frå-
gan. Ni skriver att det är många änkor. Jag frågade
därför i mitt inledningsanförande hur många det kan
röra sig om utöver det fall som jag känner till. Det
kunde vara intressant för kammaren att få veta det.
Anf. 122 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Det har kommit till min kännedom att
det är många som har, eller som har haft, den här
problematiken. Man har dock sett att det inte går att
komma vidare, så man har funnit sig i sitt bittra öde.
Anf. 123 Kjell Eldensjö (Kd)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 1. Jag står självklart bakom också den
andra reservationen där Kristdemokraterna finns med,
men för tids vinnande nöjer jag mig med detta yrkan-
de.
Det första jag vill ta upp rör frågan om talerätt för
hävande av faderskap. Denna fråga har genom motio-
ner behandlats i lagutskottets betänkanden år efter år,
men yrkandena om översyn av regelverket för fast-
ställande och hävande av faderskap har hittills varje
gång - så också i år - avvisats av lagutskottets majo-
ritet.
Jag har lite svårt att förstå varför det tycks vara så
kontroversiellt att försöka att nå största möjliga sä-
kerhet i faderskapsärenden och varför det skulle vara
fel att öka möjligheten att det som är sant kommer
fram. I dag finns utvecklade metoder som ger betyd-
ligt större säkerhet vid fastställande av faderskap.
Kristdemokraterna står alltså bakom denna reserva-
tion, nr 1.
Fru talman! I flera år har motioner väckts till riks-
dagen som handlar om att mor- och farföräldrar ska
ha rätt att föra talan i domstol om rätt till umgänge
med barnbarn även i de fall barnens vårdnadshavare
motsätter sig det begärda umgänget.
Motionerna har avstyrkts av lagutskottet och av-
slagits av riksdagen. Det har framhållits att det ute-
slutande är barnets behov av att få träffa mor- och
farföräldrarna som ska tillgodoses. Rätten att föra
talan i domstol i den här frågan har anförtrotts social-
nämnden som anses kunna bedöma i vilka fall det är
motiverat att utifrån barnets bästa inleda en umgänge-
sprocess.
Det är naturligtvis en svår sak att alltid avgöra vad
som är barnets bästa. Det finns med stor sannolikhet
ett antal fall där mor- eller farföräldrar förvägrats
umgänge med barnbarn och där sådant umgänge
åtminstone inte skulle vara till barnets nackdel utan
till dess fördel, om man ser det på längre sikt.
Vi kristdemokrater anser att det finns goda skäl att
ändra på de nuvarande bestämmelserna så att mor-
och farföräldrar får rätt att föra talan i domstol. Vi har
därför ställt upp på denna reservation.
I det betänkande som vi nu debatterar behandlas
en kristdemokratisk motion, L242, rubricerad Ge-
mensam vårdnad. Motionen innehåller sex yrkanden
som handlar om vårdnadens utövande, upplysningar
om barnet, växelvis boende, samarbetssamtal, gemen-
sam vårdnad mot ena förälderns vilja och rättens
sammansättning när det gäller vårdnadstvister.
I alla yrkanden begärs att frågorna ska tas upp till
översyn eller beaktas i den utvärdering som regering-
en ska göra av 1998 års föräldrabalksreform. I betän-
kandet förutsätter lagutskottet att så kommer att ske,
eller i något fall att yrkandet beaktas i annan utred-
ning.
Med anledning av dessa skrivningar har vi krist-
demokrater inte reserverat oss till förmån för motion-
syrkandena. Vi vill avvakta regeringsarbetet och
främst utvärderingen av 1998 års föräldrabalksre-
form, men vi anser att det är angeläget att denna ut-
värdering snabbt kommer i gång.
Fru talman! Vi kristdemokrater menar att all erfa-
renhet visar att fungerande och stabila familjer är bra
för både barn och vuxna och att det är en förutsätt-
ning för ett gott samhälle. Därför måste samhället ta
ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar för att
gemenskaperna i familjerna kan fungera så bra som
möjligt. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål.
Vi anser att barn generellt sett mår bäst av att bo
ihop med två föräldrar och att de då har störst förut-
sättningar att utvecklas på ett bra sätt. Lagstiftning
och sociala ekonomiska stödformer bör utformas med
utgångspunkt i att stabila familjerelationer är bra och
eftersträvansvärt.
När en kris uppstår i ett förhållande gäller det där-
för att man snabbt får hjälp med att lösa upp knutar-
na. Förebyggande och kompetent familjerådgivning
är därför viktigt.
Tyvärr är det så i dag att väldigt många relationer
spricker. Vi vill verka för en förändring så att antalet
separationer minskar i stället för att de ökar.
Men vid alla dessa separationer som sker måste
ändå barnens bästa sättas i fokus. Därför är det natur-
ligtvis oerhört viktigt att skapa regler och förfaranden
som gör att barnen drabbas så lite som möjligt när
föräldrapar separerar.
Det kan inte nog betonas att barn inte har och inte
ska känna skuld i att vuxna människor - inte ens för
barnens skull - inte kan hålla ihop. När den ena eller
båda parterna inte har förmåga att för barnens skull se
till att relationerna är drägliga nog för att hålla ihop
måste i alla fall barnen ges så bra förutsättningar som
möjligt för att inte allvarligt ta skada. Det är då vik-
tigt att det finns lagar och bestämmelser som fungerar
och i varje situation värnar barnets bästa.
De synpunkter som ligger bakom yrkandena i
motion L242, men också bakom yrkandena i andra
motioner, är därför högst relevanta. Det gäller t.ex.
utvärdering av hur den gemensamma vårdnaden fun-
gerar i verkligheten, hur växelvis boende faller ut och
hur samarbetssamtal och information mellan parterna
har fungerat. Ger dessa möjligheter och medel maxi-
mal effekt så att barnen skadas så lite som möjligt av
att befinna sig i en situation med separerade föräld-
rar?
Kristdemokraterna tycker att det är viktigt att ut-
värderingen av 1998 års föräldrabalksreform belyser
dessa och andra frågor på ett bra sätt och att man
föreslår förbättringar där så behövs. Det är mycket
angeläget att utvärderingen snabbt kommer i gång.
Anf. 124 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! Det gäller detta med talerätten igen.
För att försöka göra det lite tydligt ska jag ta upp det
fall som jag relaterade till i mitt anförande och som
Berit Adolfsson också mycket väl känner till.
Mannen erkände faderskapet. Under 18 år betala-
de han underhåll för sitt barn till barnets mor. Man-
nen avled, och den nya hustrun hade mycket svårt att
förstå att han skulle vara biologisk far till barnet. Hon
vill därför ha en möjlighet att ifrågasätta riktigheten
av detta påstående.
Ponera att det införs en sådan regel som ni vill ha.
Det skulle faktiskt kunna vara så att mannen inte är
far till barnet - det vet inte någon av oss här. Är det
då rätt mot barnet att göra det faderslöst? Hur ser ni
på det här egentligen?
Anf. 125 Kjell Eldensjö (Kd)
Fru talman! I dag finns det ju förbättrade möjlig-
heter att fastställa faderskap. Vad vi har begärt är en
förutsättningslös utredning, och det har vi gjort mot
den bakgrunden att det finns andra möjligheter i dag
att fastställa ett faderskap.
När det sedan gäller denna specifika fråga är det
naturligtvis oerhört svårt att svara ja eller nej på den.
Det är mycket möjligt att det kan uppstå vissa komp-
likationer, men i de allra flesta fall tror jag att det är
sanningen som ska segra. Och, som sagt, en översyn
av de bestämmelser som gäller i dag är det som vi
begär. Sedan får vi se vad den landar i.
Anf. 126 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! Det är klart att det är svårt att diskute-
ra ett enskilt fall, och det kanske inte heller alltid är
helt etiskt att göra det. Men det är det fall som ligger
bakom dessa motioner. I förlängningen måste man
också fundera över konsekvenserna.
Min syster och jag är ganska olika. Om jag säger
till henne att jag undrar om hon verkligen är min
syster och känner mig orolig över att jag ska dela
arvet med henne och om jag vill föra talan i domstol
för att kolla om pappa verkligen är pappa också till
min syster, vad ska gälla då? Ni måste verkligen
fundera igenom era tankegångar.
Ni har inte barnets bästa för ögonen. Jag är jätte-
ledsen att säga det. Jag uppskattar Kjell Eldensjö
väldigt mycket som person, men här tänker ni fel.
Detsamma gäller när ni säger att det ska vara fullt
legitimt att mor- och farföräldrar ska kunna gå till
domstol för att få träffa sitt barnbarn. Det är jättetra-
giskt att utsätta ungar för att kanske inte få träffa
vuxna personer. Men kan det verkligen vara riktigt att
förutom att pappa och mamma har möjligheten att gå
till domstol ska också mor- och farföräldrar ha den
möjligheten?
Jag är nästan upprörd över att ni ens vill tänka
tanken att utsätta barn för någonting så förskräckligt.
Anf. 127 Kjell Eldensjö (Kd)
Fru talman! Jag tackar så mycket för uppskatt-
ningen av mig som person. Den är ju glädjande.
Men jag återkommer till att jag tycker att man bör
göra en förutsättningslös utvärdering av lagen och se
om man kan komma fram till något annat som man
kan besluta om gemensamt. Gör man inte det, får det
som gäller i dag gälla. Så är det ju med det.
Jag vill till slut passa på att tacka för att Annelie
Enochson har fått en motion delvis bifallen. Tanja
Linderborg ville ha också en annan motion bifallen,
men så har inte vi tyckt.
Anf. 128 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till Center-
partiets reservation nr 7. I övriga ställningstaganden
som gjorts från Centerpartiet instämmer jag.
Hänsyn till barnets bästa är rubriken på mitt anfö-
rande. Ett av Centerpartiets mål är att medverka till
ett barnvänligare samhälle. Det innebär för oss att
barnen ska ha en stark ställning och att de ska mötas
med respekt. Det är inte alltid som jag tycker att vi
lever upp till barnets bästa. Många gånger ges de
vuxna företräde på barnens bekostnad.
Att alla barn ska få uppleva en god omvårdnad
och umgänge med sina föräldrar är vi nog alla över-
ens om. Trots alla goda föresatser har antalet omhän-
dertagna barn ökat i Sverige under 90-talet. Det har
blivit ett tuffare klimat för föräldrarna med ökade
krav och minskad tid för att odla relationer. Inget
barn ska ändå behöva känna sig övergivet om en
katastrof inträffar i deras liv. Det måste alltid finnas
någon som tar ansvar och parti för barnet. Dagens
insatser är otillräckliga, sett ur ett barnperspektiv. För
barnens skull måste vi synliggöra deras behov och
våga stå på deras sida.
Angående gemensam vårdnad för ogifta föräldrar:
De flesta barn föds i dag av föräldrar som inte är
gifta. Lagstiftningen bör därför anpassas till den tid vi
lever i och bygga på ett delat föräldraansvar, oavsett
samlevnadsform. Utgångspunkten bör vara gemen-
sam vårdnad om barnet efter det att faderskapet har
fastställts. Lagstiftningen bör utgå från att en majori-
tet av föräldrarna är skötsamma och omsorgsfulla om
sina barn. Föräldrar som inte lever upp till detta be-
rörs av andra lagar.
Vid beslut om vårdnad och umgänge ska syftet
alltid vara att göra det som är bäst för barnet. Barnets
rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt är det primä-
ra.
I situationer där kvinnor utsätts för familjevåld
drabbas också barnen. Där familjevåld sker måste
gärningsmannens lämplighet som vårdnadshavare
med umgängesrätt ifrågasättas. Varje händelse som
kan benämnas som familjevåld där barn förekommer
måste leda till åtgärder som sätter barnets bästa i
centrum. Det är vår skyldighet att bidra till att barnet
inte utsätts för vare sig psykisk eller fysisk misshan-
del. Barn som tvingas bevittna våld som sker inom
familjen saknar trygghet. De barnen behöver också
omsorg och någon att tala med efter de traumatiska
händelserna. De behöver kvalificerad hjälp. Föräldrar
kan vägra att umgås med sina barn, men barn kan inte
vägra att umgås med våldsamma föräldrar.
Vårdnadsutövande: För att göra vardagen lite lät-
tare har Centerpartiet föreslagit att en ny bestämmelse
införs i 6 kap. i föräldrabalken. Motivet är att ge bo-
endeföräldern större beslutanderätt i frågor som gäller
barnets dagliga omsorg. Dagens regler kan medföra
stora problem rörande små praktiska frågor, som lätt
kan bli uppförstorade av föräldrarna om de har en
konflikt sinsemellan. Att båda har laglig rätt att vara
med och bestämma om allt är en god tanke men i
praktiken inte alltid så klokt.
Jag vill också ta upp lite grann om utredning i mål
om vårdnad, boende och umgänge. Det gäller vård-
nadstvisterna. Vi har tagit del av att det på många håll
pågår långa vårdnadstvister, så långa som fem, sex
och sju år. Detta sliter naturligtvis på alla parter, men
jag vill hävda att det sliter mest på barnen. För bar-
nets bästa bör man sätta in resurser så att utrednings-
tiderna kan kortas ned - detta utan att kvaliteten för-
sämras. Jag tycker att det är mycket olyckligt att
utredningar kan tillåtas ta så många år.
Även barnens rätt att komma till tals vid vård-
nadstvister bör ses över. Vi har i dag en tolvårsgräns.
Men det förekommer faktiskt att även barn som är
äldre än tolv år har svårt att få komma till tals och
avgöra hos vilken av föräldrarna de vill bo. Till sy-
vende och sist är det ändå föräldrarna som har det
yttersta ansvaret när vårdnadskonflikter uppstår. Det
är naturligtvis viktigt att föräldrar som inte är sams på
ett tidigt stadium erbjuds samverkanssamtal.
Jag vill också ta upp lite grann om talerätten, som
också har tagits upp här tidigare, i mål om hävande av
faderskap. Även i år har flera motioner väckts, precis
som tidigare år under den här mandatperioden, och de
gäller framför allt talerätt för arvingar som ställs inför
okända barn som ger sig till känna efter faderns död.
Huvudregeln är att arvingarna inte har någon tale-
rätt. Men det bör faktiskt finnas undantagssituationer.
En situation som bör omfattas av undantag är när den
utpekade fadern nekar till faderskap men efter rätte-
gång och under stor press så småningom erkänner
utan att blodprov tagits. Fortfarande med misstanke
om att han inte är fadern, men hårt pressad av omgiv-
ningen, accepterar den ut utpekade faderskapet. Möj-
ligheterna att ogiltigförklara faderskapet är mycket
små. Men det finns faktiskt en omständighet som jag
tycker att det kan finnas skäl att åberopa, och det är
om det efter många år visar sig att mannen har varit
steril. Om inga blodprov har tagits, kan man inte vara
säker på detta förrän det har undersökts.
Jag vill understryka de fall som vi alla känner till
här, men jag vill också sätta fokus på de okända barn
som dyker upp. De fall där ett barn och en vuxen haft
en etablerad relation - barnet kanske har vuxit upp
hos fadern - berörs inte av vårt krav om talerätt, oav-
sett om det är en biologisk far eller inte. Det handlar i
stället om helt okända barn, om fadern har erkänt
faderskap under mycket stor press och om det finns
en misstanke om att han är steril.
Anf. 129 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt ta upp det
här med talerätten, men det dök upp en frågeställning
när Viviann Gerdin nu började tala om detta med
eventuell sterilitet. Det jag funderar över är hur man
någonsin ska kunna fastställa när steriliteten har upp-
stått, före eller efter det att barnet har avlats. Det var
en frågeställning. Det kan naturligtvis inte Viviann
Gerdin svara på, och det kräver jag inte heller.
Det jag ville ta upp var detta med automatisk ge-
mensam vårdnad. Det gör jag utifrån att Viviann
Gerdin sade att Centerpartiet tar parti för barnen. Det
tror jag i grunden, men jag funderar på vad Viviann
Gerdin tycker om vad det, om vi får in en sådan regel,
faktiskt skulle innebära för barn som har kommit till
genom sexuellt tvång, genom våldtäkt eller annat
raffinerat sexuellt tvång. Är det verkligen lämpligt att
man ska behöva ha gemensam vårdnad med en vålds-
verkare? Eller man kanske har haft en tillfällig för-
bindelse på Mallorca. Ska man då ha gemensam
vårdnad med en man som inte bor i Sverige? Kan ni
se några komplikationer med det här?
En annan fråga som jag vill ställa gäller om Vivi-
ann Gerdin möjligtvis kan se att det kan finnas en risk
för att det blir ännu fler vårdnadstvister om man inför
automatisk gemensam vårdnad.
Anf. 130 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! I mitt tidigare inlägg talade jag om
fall där det förekommer våld. Att faderskap alltid ska
fastställas är en sak för sig. Men där det finns
våldsinslag är vi varken för att det ska vara delad
vårdnad eller för att umgänge ska ske. Jag vet inte om
jag har uttryckt mig oklart.
Anf. 131 Tanja Linderborg (V)
Fru talman! Ja, då har jag nog helt missförstått
vad Viviann Gerdin menar. Automatisk gemensam
vårdnad inträder ju när barnet har fötts, efter en fader-
skapsbekräftelse, och det oavsett om det har före-
kommit våld eller inte. Det innebär att om det före-
kommer våld i det här måste mamman, oftast är det ju
faktiskt mamman, gå till domstol för att begära en-
skild vårdnad. Det innebär att antalet vårdnadstvister
kan komma att öka.
Jag ser det så här: Det är ju ändå 95 % som har
gemensam vårdnad. Det är jättebra. Vi har tagit ett
enormt stort kliv mot att ta ett gemensamt ansvar för
våra barn. Men beträffande de här fem procenten ser
jag det som att den lagstiftning som vi har nu får vara
en skyddslagstiftning för de barn som faktiskt lever
under svåra förhållanden eller riskerar att göra det
eller som en skyddslagstiftning för de kvinnor som
har fått barn med våldsverkare. Så ser jag det.
Anf. 132 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill svara än en gång att det är två
skilda saker. Vi framhåller fortfarande att faderskapet
ska fastställas när barnet har fötts, men efteråt är det
så, och det har jag också sagt tidigare här, att före-
kommer det någon form av våld, eller har gjort tidiga-
re, mot kvinnan är naturligtvis inte gärningsmannen
lämplig som vårdnadshavare eller för umgänge. Jag
sade också tidigare att det är vår skyldighet att bidra
till att barnet och kvinnan inte utsätts för psykisk eller
fysisk misshandel. Det finns ingen grund för att det i
sådana fall, vid en våldtäkt, skulle utövas ett gemen-
samt vårdnadsskap.
Anf. 133 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Det har diskuterats rätt så mycket och
ingående här om talerätt i mål om hävande av fader-
skap. Jag måste erkänna att jag inte kände till det fall
som verkar vara känt för alla andra. Så jag tänker inte
diskutera just det fallet. Jag tänker inte heller försöka
konstruera möjliga fall, för jag tycker att vi komplice-
rar den här diskussionen i onödan. Min reaktion, och
mitt bifall till motionerna i den här diskussionen,
bygger helt enkelt på den text som jag flera gånger
har fått läsa omkring dessa frågor.
Det var flera gånger som vi hade den här diskus-
sionen i utskottet, och varje gång har vi i slutet av
betänkandet fått läsa en oerhört komplicerad argu-
mentering för att behålla gamla regler och gamla
metoder för att bekräfta eller häva faderskap.
Jag kan inte förstås varför vi fastnat i de här
gamla reglerna, varför vi fastnat i de här gamla meto-
derna. Alla fall som jag har hört beskrivna är otroligt
komplicerade, och jag tror inte att vi någon gång kan
skriva en lag som absolut, precis och exakt kan täcka
vilken situation som helst i livet. Men en lagtext bör
vara relativt enkel så att var och en förstår vad som
står där. Det här blir så komplicerat, så otroligt sofis-
tikerat. Det finns så många komplicerade steg som
ska tas. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 1.
Jag ska också tala om talerätt i umgängesfrågor.
Då yrkar jag bifall till reservation 6. Tanja Linder-
borg säger att hon inte vill utsätta barnen för oändliga
rader av rättegångar. Det kan jag förstå. Jag har sett
sådana situationer i vårdnadstvister, och då var inte
morfar och mormor eller farfar och farmor inblanda-
de på något sätt. Det var fruktansvärda konflikter
mellan föräldrarna, och då blev ständiga överklagan-
den av gamla vårdnadsbeslut ett slags ständigt pågå-
ende tortyr av en f.d. partner, en f.d. make eller maka.
Om vi vill ha ett mindre antal rättegångar i de här
frågorna bör vi alltså i första hand tänka på att sätta
stopp för de här evigt återkommande överklagandena.
De kostar väldigt mycket tid. De tar väldigt mycket
pengar från någon som måste betala. De är ett slags
ständigt plågeri av dem som straffas av en f.d. part-
ner.
När det gäller umgänge med far- och morföräld-
rarna vill jag bara säga att det är grymt att acceptera
att konflikterna mellan föräldrarna drabbar både barn
och gamla. Jag tror på familjen. Jag har själv sett vad
det betydde för mina barn när min mor äntligen, efter
många år av påtvingad skilsmässa på grund av en
totalitär regim, kunde komma till Sverige. Jag såg hur
mycket deras liv berikades, hur mycket större dimen-
sion deras inre fick genom närheten med den gamla.
En av de stora bristerna i vardagen i vår tid är segre-
gationen mellan åldrarna. När jag försvarar den här
reservationen vill jag åtminstone bidra lite grann till
att minska denna ålderssegregation. Så jag yrkar
bifall när det gäller det här med vårdnaden.
Till slut, herr talman, vill jag med mycket glädje
tala om det beslut som finns på s.14, där man tillkän-
nager bifall angående de fall där våld förekommer
mellan man och kvinna när det gäller en automatisk
prövning av vårdnaden.
Jag tycker att det är en stor vinst för oss alla att
just den här komplicerade situationen äntligen har fått
en mänsklig lösning. Vi föreslår inte att den som har
brukat våld för alltid ska straffas att inte träffa sina
barn. Men vi föreslår en prövning som gör det möjligt
att den här våldsbenägna personen inte ska få vårdna-
den av barn.
Jag vill påminna om att våld mot kvinnor också är
våld mot barn. Inget barn som har sett sin far slå
modern kan må bra. Inget barn som lever i en familj
där blodiga konflikter upprepas kan må bra. Barnets
bästa krävde denna lagändring. Och jag är väldigt
glad för att detta äntligen har kommit till en mycket
bra och välbalanserad lösning.
Våld mot kvinnor är tyvärr ett ämne som vi på ett
fruktansvärt sätt har fått diskutera under de senaste
veckorna. Varje steg vi tar för att minska möjlighe-
terna för att våldet fortsätter är en mycket stor vinst
för hela samhället.
Med detta vill jag avsluta mitt anförande.
Anf. 134 Marina Pettersson (S)
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna
med undantag för bifall till motion L201 och delvis
bifall till motion L301 gällande vårdnaden om barn
när den ena föräldern gjort sig skyldig till grov
brottslighet mot den andra föräldern.
Vi debatterar nu lagutskottets betänkande LU9. I
betänkandet behandlas faderskapsfrågor, vårdnads-
frågor och frågor om umgängesrätt. Vi ska ha i min-
net att den stora utvärderingen av 1998 års föräldra-
balksreform kommer inom kort. Många av de motio-
ner som behandlas i betänkandet kommer att inrym-
mas i den aviserade utvärderingen och arbetet som
gäller 1998 års föräldrabalk.
Herr talman! I denna utvärdering kommer frågor
om barnets rätt att bli hörd att genomlysas. Låt oss
alla komma ihåg att barn som har förmågan att ut-
trycka sin vilja med hänsyn till mognad och ålder
också har rätt att bli hörsammade.
Min uppfattning är att om fler barn blir hörsam-
made om var de vill bo och var de känner sig trygga
så skulle Sveriges domstolar i de svåra vårdnadstvis-
terna ha färre verkställigheter och färre polishämt-
ningar, och det skulle finnas fler lyckligare barn i
Sverige. Vidare kan man fundera på om vi över hu-
vud taget ska behöva stora starka poliser i svarta
piketbilar för att hämta barn.
I motion L264 tas barnets rätt att komma till tals i
vårdnadstvister upp. Utskottet har inte tillstyrkt mo-
tionen. Dock har utskottet våren 1999 beslutat att ge
ett förordnande gällande frågan om juridiskt biträde
för barnet i svåra vårdnads- och umgängestvister.
Detta förordnande har utmynnat i att en utredare har
haft i uppdrag att biträda Justitiedepartementet i frå-
gan om eget juridiskt biträde i vissa svåra vårdnads-
och umgängestvister. Uppdraget ska redovisas nu i
vår.
Den ensamutredare som regeringen tillsatte 1998
skulle biträda Justitiedepartementet med övervägan-
den om vad som bör göras för att ratificera Europa-
konventionen som Europarådet bestämt. I den kon-
ventionen finns det artiklar som uppmanar staterna att
överväga att ge barnet en ställning som part och rätt
till ett eget juridiskt ombud i alla processer som rör
barn. I denna konvention, European Convention on
the Excercise of Children s Rights, finns en artikel
med uppmaningen att överväga barnens rätt att få en
ställning som part och rätt till eget ombud i alla pro-
cesser som rör barnet. Sverige har undertecknat denna
konvention men ännu inte ratificerat den.
Barnens rätt att komma till tals kommer enligt vad
utskottet erfarit också att behandlas inom ramen för
den aviserade utvärderingen av 1998 års föräldra-
balksreform.
Utskottet anser att varken det pågående arbetet
med anledning av ratificeringen av Europakonventio-
nen eller det kommande utvärderingsarbetet bör före-
gripas av riksdagen med något särskilt uttalande.
Herr talman! När det gäller frågan om umgänges-
sabotage måste vi komma vidare. Umgängessabotage
är skadligt för barnen och deras behov av bägge för-
äldrarna om barnets vilja och kärlek finns för dem
båda. Men vi lagstiftare måste återigen komma till
barnets rätt att bli hörd. Det kan aldrig vara umgäng-
essabotage när barnet absolut inte vill ha och är rädd
för umgänge av en eller annan godtagbar anledning.
Detta tas upp i motion Ju393 yrkande 4, och i motio-
nen står följande:
Ett barn som vägrar träffa den andre föräldern
med rätt till umgänge, blir till slut hämtad av polis.
Motionären vill ha en barnbalk.
I motion L310 vill motionären att barnet ska kun-
na utkräva mer delaktighet i barnets liv av den osyn-
lige föräldern och även ha rätt att utkräva umgänge av
den som inte frivilligt tagit del av barnets uppväxt.
Vid 1998 års föräldrabalksreform övervägdes
sanktioner, exempelvis vite, men regeringen konstate-
rade att ett påtvingat umgänge kunde verka i felaktig
riktning och kanske inte skulle vara till gagn för bar-
net.
Utskottet förutsätter att alla dessa motionsspörs-
målen kommer att aktualiseras i översynen av 1998
års föräldrabalksreform och att regeringen återkom-
mer till riksdagen om det skulle visa sig erforderligt.
Herr talman! Det tillkännagivande som vi ger re-
geringen gällande bifall till motion L201 och delvis
bifall till L301 gällande vårdnaden om barn när den
ena föräldern har gjort sig skyldig till grov brottslig-
het mot den andra föräldern är av den naturen att
regeringen ska se detta tillkännagivande utifrån att
det är en förstärkning av barnets rätt och att det ska
främja barnets bästa. Att prövning automatiskt ska
ske när grov brottslighet mot medföräldern inträffar
är dock inte detsamma som att det med automatik ska
vara så att den som har utfört handlingen automatiskt
ska förlora vårdnaden.
Jag kan inte undgå att i mitt anförande nämna det
som Viviann Gerdin, Berit Adolfsson och Ana Maria
Narti har tagit upp i sina anföranden om hot, våld och
kränkande behandling av den ena parten och medför-
äldern. Vi har tidigare genom åren genomgående
uttalat att vi ser väldigt strängt på det och att gemen-
sam vårdnad i sådana fall är utesluten. Vi har sagt
detta, och det måste ankomma på våra myndigheter
och våra domstolar att se till att de kan och har kun-
skaper om den lagutveckling som sker i Sverige.
Enligt min mening misshandlas och kränks ett
barn som återkommande gånger i livet åser att dess
moder misshandlas och kränks varje gång som det
sker.
Det här är en svår och tung fråga. Den borde ingå
och kommer väl att ingå i den aviserade utvärdering-
en av 1998 års föräldrabalksreform.
Herr talman! Jag kommer nu också att ta upp tale-
rätten och hävande av faderskap i de tre motioner
som har väckts, L233, L268 och L292, och som tar
upp frågan om arvingens talerätt i mål om hävande av
faderskap. Om lång tid förflutit efter det att mannen
avlidit och arvingarna skulle ha den här talerätten vill
jag bara kort påpeka att talerätten måste innefatta alla
mannens arvingar. Då menar jag att även den utanför
äktenskapet födda arvingen ska ha talerätt.
Utskottet har tidigare, vid behandling av liknande
motioner, hänvisat till det perspektivet att man i den
juridiska litteraturen ställt frågan om inte ett rättsligt
faderskap i sådana sammanhang som tas upp i motio-
nerna borde betraktas ur ett perspektiv som även
inkluderar respekten för ett socialt faderskap och
barnets intresse, som vi också har hört i anförandena
före mitt, av att vara bibehållet sin rättsliga status som
barn till en viss man.
En faderskapsbekännelse sker då modern är ogift
eller faderskapspresumtionen har brutits. Då ska fa-
derskapet fastställas genom bekräftelse och dom.
Denna bekräftelse är då en formbunden rättshandling
som ska ske skriftligt och bevittnas av två personer.
Förutom detta ska bekräftelsen godkännas av social-
nämnd och moder. Detta kan ses som lite krångligt,
men det stärker barnets ställning och det säkerställer
att det går rätt till.
I frågan om faderskapsbekräftelse finns inga när-
mare bestämmelser i lag om vem som äger föra talan
om ogiltigförklaring av faderskapet. Dock finns det
rättsfall, NJA 1998 s. 525. Där talas det om bestäm-
melserna om talerätten för mannens arvingar som
enligt 3 kap. 1 § föräldrabalken gäller vid hävande av
faderskapspresumtion och då ska tillämpas analogivis
vid ogiltighetsförklaring av faderskapbekräftelsen.
Detta innebär att talan kan väckas av mannens
maka eller arvingar om mannen dör innan barnet är
fött eller om fadern dör efter barnets födelse men
varaktigt inte sammanbott med barnet och inte heller
efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans och
har talerätt.
Rätten att väcka talan finns dock inte om det för-
flutit mer än ett år från den dag talan väckts om att
mannen är far till barnet och han fått del därav. Detta
gäller också dödsboet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag i detta anfö-
rande säga att faderskapsbekräftelse som tillkommit
genom dom och som vunnit laga kraft skiljer sig från
situationen med presumtions- och bekräftelsefallen
såtillvida att faderskapsfrågan är definitivt avgjord.
Omprövning av domen kan då endast ske genom
resning som beviljas i hovrätt eller Högsta domstolen.
Men då måste nya omständigheter eller bevis åbero-
pas vilka sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i
målet. Denna nya omständighet krävs och begräns-
ningsregeln motiveras just av det skälet att barnet inte
ska behöva riskera att bli faderlöst lång tid efter sin
födelse och att barnet ska ha intresset att vara bibe-
hållet sin rättsliga status som barn till en viss man.
Anf. 135 Berit Adolfsson (M)
Herr talman! Det är väldigt skönt att höra att vi är
så sams när det gäller våld i familjen, hur mycket
skada barnen tar som åsyna vittne och att de i så fall
inte ska behöva bli föremål för vårdnad av den fa-
dern. Jag bara undrar varför inte samma motioner har
fått den behandling de nu får tidigare. Är det någon-
ting i Marina Petterssons erfarenhet som har gjort att
det nu går bra att få ett tillkännagivande? De här
motionerna har alltså väckts både 2000 och 2001.
Anf. 136 Marina Pettersson (S)
Herr talman! Det här är en motion som har väckts
tidigare, och vi har genom åren sagt att det med au-
tomatik inte ska innebära att vårdnaden ska övergå till
någon annan eller att socialnämnden ska förordna två
andra vårdnadshavare. Det finns också fall där kvin-
nor har misshandlats under lång tid och där de också
har dödat medföräldern. Det kan finnas andra exem-
pel också där det även vid grova brott inte med auto-
matik bör ske en vårdnadsöverflyttning.
Anf. 137 Berit Adolfsson (M)
Herr talman! Jag förstår den inställningen. Men
det är väldigt många barn och kvinnor som har lidit
väldigt mycket under dessa år och som inte har fått
något stöd. Tycker Marina Pettersson att det uttalande
som jag också refererade till från 1997/98 har den
tyngden att domstolarna har sett detta? Måste det inte
till något annat, ett tillkännagivande eller någonting,
som förhoppningsvis gör att domstolarna ändrar upp-
fattning? De har ju uppenbarligen inte sett detta. Vad
ska vi i så fall göra åt det?
Anf. 138 Marina Pettersson (S)
Herr talman! Jag hoppas mycket på den komman-
de utvärderingen av 1998 års föräldrabalksreform, att
det sker ett arbete med tydligheten i det vi lagstiftare
vill och att det blir en förändring av attityder. Jag
hoppas även att domstolarna på ett annat sätt ska
kunna ha insikt om vårt lagarbete.
Dokument
Beslut
Vårdnadsprövning vid våld inom familjen (LU9)
Riksdagen gjorde, med anledning av motionsförslag, ett tillkännagivande till regeringen om automatisk vårdnadsprövning när den ena föräldern gjort sig skyldig till grov brottslighet mot den andra föräldern. Regeringen bör utreda om en sådan ordning innebär en förstärkning av barnets rätt och främjar barnets bästa. Frågan bör behandlas vid den kommande utvärderingen av 1998 års föräldrabalksreform. Vidare avslogs motioner från den allmänna motionstiden 2001 om bl.a. faderskap, vårdnad och umgänge.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag