Förtydligande av uppdraget för Vattenfall AB

Fru talman! Nu ska vi diskutera Vattenfall som är ett mycket stort statligt företag, och vi ska debattera det statliga uppdraget för Vattenfall. Den frågan kan få mycket stor betydelse för utvecklingen av vår framtida energiproduktion. Det beror förstås på vilka ambitioner man har. Jag kan konstatera att näringsminister Maud Olofsson inte heller denna gång tänker delta i kammardebatten. Det har gått fyra år av mandatperioden, och jag tycker att det är mycket beklagligt att vi har en näringsminister som så totalt nonchalerar ärendedebatterna i kammaren. Det är här vi ska berätta för våra uppdragsgivare vilka ambitioner vi har, men vi har inte fått höra någonting från näringsministern, knappast någon gång under hela mandatperioden. När jag går ut på gatan och frågar allmänheten om vem de tror styr ett företags utveckling får jag alltid svaret att det gör ägaren. På frågan om vi ska använda de statligt ägda företagen som ett verktyg för att uppnå politiskt fastställda mål svarar folket att det är självklart. Så ser tydligen inte regeringen på det statliga ägandet. Av ideologiska skäl tycker ni att staten ska äga så få företag som möjligt, och då blir ledarrollen otydlig. Hela den här mandatperioden har styrningen av Vattenfall varit ett stort misslyckande. Det är som om ni skäms för att staten äger företaget, och utfrågningarna i KU visar att näringsministern haft mycket sporadiska kontakter med Vattenfalls högsta ledning. Det blir otydligt, och inte blir det bättre när regeringen hävdar att Vattenfall fått ägaruppdraget genom att statssekreteraren hållit föredrag på bolagsstämman. Om det inte varit storm har det i alla fall varit kuling runt Vattenfall under hela mandatperioden. Regeringen har godkänt förvärvet av holländska Nuon, det största företagsförvärvet i svensk historia. Först hette det att Vattenfall köpt in sig i ny vindkraftsteknologi; senare visade det sig att det nästan enbart var kolkraft som ingick i det köpet. Då ska vi ha i minnet vad inte minst Maud Olofsson själv med starkt patos under förra mandatperioden, då hon var i opposition, framförde här i kammaren. Då var kritiken mot Vattenfalls kolkraftsberoende oerhört stark. Trots att det har gått nästan en hel mandatperiod har hon inte kunnat presentera nya ägardirektiv, och hon har själv godkänt köpet av Nuon. Förra hösten dök frågan upp om Vattenfalls ansvar vid en kärnkraftsolycka i Tyskland, efter det avtal som undertecknats. Fortfarande är det oklart vad det innebär. Har svenska staten ett ekonomiskt ansvar vid en olycka om Vattenfalls tillgångar inte räcker till? Att osannolika saker kan inträffa ser vi för närvarande på andra sidan Atlanten där den ekonomiska räkningen för oljekatastrofen blir enorm. Vad gäller för Sverige om det osannolika skulle hända vid ett kärnkraftverk i Tyskland? Vi har många gånger i denna kammare diskuterat behovet och nödvändigheten av långsiktiga spelregler i energipolitiken. Alla aktörer på marknaden ropar efter detta. Vattenfall är det största statliga företaget, som kan spela en mycket viktig roll i omställningen till förnybar energi, men vi vet inte i dag vad som händer med bolaget om det blir en fortsatt högerregering efter höstens val. Den borgerliga majoriteten i näringsutskottet skriver att Vattenfall inte ska säljas under mandatperioden. Statsministern har under en frågestund här i kammaren sagt att han kan tänka sig att sälja ut delar av Vattenfall. Nu är Kristdemokraterna ute och flaggar om att sälja statens största bolag, ett av de viktigaste verktygen för energiomställningen. Vad är det som gäller om några månader? Ska Vattenfall säljas om det blir en borgerlig valseger i höst? Dimmolnen när det gäller Vattenfall blir bara tätare, och bättre blev det inte när den proposition som vi nu behandlar dök upp. Den skulle ju skingra dimman efter den kritik som riktats mot statens uppdrag för Vattenfall. Riksrevisionen har riktat kritik och inte minst den dåvarande oppositionen under förra mandatperioden. Det blev ingen uppklarning, det blev en ursäkt för att staten äger bolaget. I korthet innebär det nya uppdraget att Vattenfall ska bedrivas affärsmässigt och lämna marknadsmässig avkastning, och så kommer det: Bolaget ska bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Nu har majoriteten - ni står alla på talarlistan - möjlighet att berätta vad detta innebär. Skulle Vattenfall vara ett av 50 bolag som ska leda utvecklingen, ett av 3 eller ett av 10. Vad innebär det? Vi på den rödgröna sidan ser Vattenfall som ett verktyg för jobben och energiomställningen. Vattenfall kan spela en avgörande roll i energiomställningen, och det ska förbli i statlig ägo. Vi har tidigare med stor framgång använt statliga företag som en hävstång för att få en positiv utveckling. Vi har flera historiska exempel. Asea utvecklade lok åt SJ därför att SJ skulle bygga ut järnvägstrafiken. Man var säker på att man skulle kunna sälja lok. Eriksson byggde telefoner därför att Televerket byggde telefoni i landet. Det fanns en säker kund och därför tog utvecklingen fart. Det går att använda en modifierad form av den här strategin även i dag, på det statligt ägda Vattenfall. Genom att kräva att bolaget ska inrikta sig på utveckling av förnybar energi och inte investera i nya kärn- eller kolkraftverk blir inriktningen klar. Hela världen törstar efter denna teknik, och den som kommer först ut på marknaden med detta kommer långsiktigt att skörda stora vinster. Det räcker ändå inte. Vi vill också att bolaget inom ramen för de regler som finns ska kunna erbjuda Europas mest konkurrenskraftiga elpriser för den svenska elintensiva industrin. Det handlar om basindustrins utveckling och framtid i landet. Av den information som vi fick av statssekreterare Ola Alterå för en vecka sedan kunde vi förstå att enligt regeringen finns det inga betänkligheter mot att låta Vattenfall investera i nya kärnkraftverk. I debatten har det tidigare framgått att inga statliga pengar ska investeras i ny kärnkraft. Min fråga till regeringspartierna blir naturligtvis: Hur stämmer det här överens med ert förslag till ägardirektiv för Vattenfall? Ni skriver ju att bolaget ska vara med bland dem som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Ingår kärnkraft i begreppet miljömässigt hållbar energiproduktion? Jag tror att det är väldigt många som vill höra majoritetens tolkning av det begrepp som ni själva har skapat. Fru talman! Det här duger inte. Det är för vagt, det är för intetsägande och det styr inte Vattenfall mot det som är nödvändigt, att ställa om energiproduktionen till förnybar energi. Vi anser att regeringen ska återkomma med ett förslag som gör företaget framtidsinriktat och skapar nya jobb. Även Vattenfall kan bli en viktig aktör för att minska den nästan 10-procentiga arbetslösheten. Därför yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i betänkandet. Fru talman! Det här är min sista ärendedebatt i kammaren. Det har gått rätt många år sedan jag stod här första gången. Jag kan lova att det är aningen mindre nervöst nu än det var första gången jag stod här, men det är fullt klart att riksdagens talarstol inger en viss respekt. Jag har suttit i opposition två gånger. Jag har varit i majoritetsställning. Det är väl dags att det skiftar till hösten igen, men då kommer jag inte att vara med. Jag vill tacka för alla debatter. Det har varit trevligt. Vi har inte varit överens. Det är väl så att vi inte ska vara det alla gånger, men jag vet att det klappar ett gott hjärta bakom alla uppfattningar. Tack ska ni ha! (Applåder)

Fru talman! Att komma upp i talarstolen efter Alf Eriksson, som har varit så många år i riksdagens och svenska folkets tjänst, innebär givetvis ett ansvar för oss andra. Vattenfall är svenska folkets enskilt största företag. Vattenfall vill jag påstå spelar en avgörande roll för energiförsörjningen i Sverige. Vi som har fått det politiska förtroendet att leda Sverige har ett ansvar för att vårda och utveckla våra gemensamma tillgångar. Jag vill påstå att Vattenfall historiskt sett har betytt mycket för näringslivets utveckling i Sverige. Exemplet Asea, nuvarande ABB, är ett tydligt exempel på det. Utan Vattenfalls samarbete med Asea hade inte ABB varit det världsomspännande företag som det är i dag. Under det senaste året har det varit stor turbulens kring Vattenfall. Vattenfall AB:s ekonomiska ansvar för eventuella olyckor i dotterbolagens verksamhet i kärnkraftverk i Tyskland har av många ifrågasatts. Vattenfalls rättstvist med Tyskland angående miljökraven på det nya kolkraftverket i Hamburg är en annan fråga. Köpet av Nuon är en tredje fråga. Inte minst har vi bristerna i säkerheten i Forsmarks kärnkraftverk. Vattenfalls dåliga miljörykte i framför allt Tyskland spiller även över på andra miljöteknikföretags verksamhet i Tyskland och skadar Sveriges rykte som en föregångare inom miljöområdet. Jag träffade senast häromdagen representanter för ett miljöteknikföretag verksamt internationellt. De var väldigt oroliga över det dåliga rykte som Vattenfall har internationellt och att de också får lida av det. Vattenfall har dessutom genom köpet av Nuon blivit en av de största miljöbovarna i Europa. Vänsterpartiet menar att Vattenfall är inne på en farlig väg. Vi vill se ett Vattenfall i svenska folkets ägo som blir ledande i miljöomställningen, inte bara i Sverige utan även i Europa. I dag innehåller Vattenfalls energiportfölj 51 procent fossilkraft och 26 procent kärnkraft. Det är långt ifrån regeringens ambitioner att Vattenfall ska vara en av de ledande i klimatomställningen. Under 2009 ökade Vattenfall sina CO2-utsläpp till 90 miljoner ton. Det är mer än Sveriges samlade utsläpp av koldioxid, och det under en tid då utsläppen minskade inom EU. Trots regeringens klimatambitioner ökar alltså statliga Vattenfall sina satsningar på gas och kol i sin nya investeringsplan. Planen måste utvecklas åt ett annat håll, säger Ola Alterå, statssekreterare på Näringsdepartementet och centerpartist, i DN den 17 februari i år som en kommentar till Vattenfalls investeringsplan. Om detta faktum finns inte ett ord i det förslag till nya direktiv som vi diskuterar i dag. Dessutom framgår det klart och tydligt av regeringens ägarpolicy att statliga företag ska vara föredömen vad gäller miljömässigt och socialt ansvarstagande. Då är min fråga till Carl B Hamilton: Ligger Vattenfalls kommande investeringsplan för brunkolsbrytning och kolkraftverk i linje med den fastställda ägarpolicyn? Det som har skett och det som regeringen har kommenterat har väckt en mängd frågor kring både regeringens klimat- och energipolitik och inte minst styrningen av Vattenfall. Investeringar i fossilkraft och kärnkraft ökar från år till år på bekostnad av investeringar i förnybar energi. Dessutom har informationen till riksdagen varit urusel. Kritik har också framförts av Riksrevisionen. Näringsministern har till exempel medgivit att avtalet om pantsättning av Vattenfall har varit känt för regeringen sedan åtminstone våren 2009. Men i den årliga skrivelsen om statliga företag från regeringen till riksdagen, som avlämnades i juni 2009, finns inte ett ord om det avtalet nämnt. Var det ett förbiseende, eller ville man dölja detta? Samme Ola Alterå säger att det krävs krafttag av Vattenfalls ledning för att leva upp till ägarens långsiktiga avkastningskrav. Det kan man läsa i DN den 21 juli 2009, som en kommentar till att Vattenfall inte lever upp till avkastningskraven. Det är bra. Givetvis ska statliga företag generera avkastning och nå de uppsatta målen. Men det intressanta är vad regeringen skriver i den proposition som vi nu behandlar. Man skriver nämligen att detta delvis beror på ökad investeringstakt i verksamhet med lägre lönsamhet. Vilken verksamhet då? Man skriver också att de driftsstörningar som har varit i de svenska och tyska kärnkraftverken har försämrat resultatet men 10 miljarder. Det är sant, och de tyska kärnkraftverken står för övrigt fortfarande stilla och genererar bara förluster för Vattenfall. Men kan det vara så att det är förvärvet av Nuon som tynger ned resultatet för Vattenfall? Är det detta som regeringen syftar på som en dålig investering som har försämrat resultatet, eller är det något annat? I propositionen har regeringen fokus på lönsamheten. Man menar också att detta ska vara nyckeln till att vi får bättre säkerhet i kärnkraftverken och resurser att satsa på förnybar energi. Först ska man alltså satsa på lortig kolkraft - jag ska vara försiktig med uttrycken här; jag hade skrivit ett hårdare ord i mitt manus, men det passar sig kanske inte - och sedan ska man satsa på mer kärnkraft för att senare få utrymme för satsning på förnybar energi. Jag förstår inte riktigt logiken i den satsningen. I propositionen står det på s. 10 att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Hur då? Jag frågar mig detta med tanke på Vattenfalls kommande investeringsplan, där man satsar på fossil kraft och minskar investeringarna i förnybar energi. Det är fakta. Att sedan företrädare för Alliansen inte kan ge besked om vad som ska hända med Vattenfall i framtiden gör inte saken bättre. Ska det vara kvar i helstatlig ägo eller inte? Jag förstår faktiskt inte varför det ska vara så svårt att ge svar på en sådan enkel fråga. Ni kan inte ducka längre och säga att det inte ska hända något under mandatperioden. Den är ju snart slut. Eller är taktiken densamma som när det handlade om bensinskatten? Då gick man före valet ut och sade att man inte skulle höja bensinskatten, men när man hade kommit till makten gjorde man det i alla fall. Är det samma taktik här? Ni kan väl ge ett svar på min fråga? Kritik måste riktas mot den som har ansvaret, och det är ytterst regeringen, näringsministern och statsministern. Att det behövs nya ägardirektiv för Vattenfall är uppenbart för var och en. Sådana har den samlade oppositionen krävt under flera år, men det räcker tydligen inte. Det måste också till en regering som vill och förstår att utveckla våra gemensamma tillgångar, som förstår värdet av Vattenfall och vilken roll det kan spela i en klimatomställning. Det behövs en ny regering. När nu regeringen föreslår ett förtydligat uppdrag för Vattenfall innebär det en förändring till det sämre. Nu ska Vattenfall inte längre vara ledande i energiomställningen utan bara vara ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion, alltså bland jämförbara europeiska bolag. Att vara ett av de ledande bland jämförbara bolag innebär att Vattenfall ska jämföra sig med en handfull av de största förorenarna i Europa. Fru talman! Det är bara att konstatera att regeringen har övergett alla miljöambitioner när det gäller Vattenfall, om man nu någonsin har haft några. Vi menar att detta är ett steg i fel riktning och vill i stället förtydliga Vattenfalls uppdrag som det ledande företaget i energiomställningen, inte bara i Sverige utan på samtliga marknader där man bedriver verksamhet. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har samma syn på Vattenfall. Vi vill att det ska vara ledande i omställningen. Vi vill att det ska finnas en vision för Vattenfall som bygger på att energin ska vara fossilfri. Vi vill att Vattenfall ska stå kvar som helstatligt svenskt företag i folkets tjänst. Vi vill också att Vattenfall ska vara en strategisk partner till basindustrin. Vår vision är att Vattenfalls energi helt ska baseras på förnybara energikällor. Det är en vision - något att styra mot. Regeringens proposition är business as usual - satsning på fossilkraft och kärnkraft. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! I Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot väntar karaktärerna tröstlöst, genom hela pjäsen, på att något ska hända - att Godot ska komma. Som politiker med stort klimatengagemang har man stor förståelse för den frustration som karaktärerna i pjäsen, Vladimir och Estragon, ger uttryck för när ingenting händer och Godot aldrig kommer. Precis som Vladimir och Estragon har vi väntat, väntat och väntat på att regeringen någon gång ska göra något åt Vattenfall och de stora utsläpp som bolaget ger upphov till, att man skulle komma med någon form av förslag som skulle minska Vattenfalls utsläpp av koldioxid. Och precis som i pjäsen har ingenting kommit. I snart fyra år har regeringen, med Maud Olofsson som ansvarig minister, suttit passiv och inte tagit fram de åtgärder som krävs. Under hela denna mandatperiod har Miljöpartiet kämpat för att få en ändring till stånd. Bara sedan 2006 har vi skrivit ett tjugotal motioner som kräver ändrad styrning av Vattenfall. Vi har varit med i ett stort antal interpellationsdebatter här i kammaren, både jag och andra miljöpartister, och ställt krav på den ansvariga ministern att göra något. Vi har tagit upp detta i mängder av skriftliga och muntliga frågor. Jag har personligen deltagit på alla Vattenfalls bolagsstämmor och ställt krav både på bolaget och på ägarrepresentanten att man ska ändra inriktning. Vi har också debatterat frågan här i kammaren och i tv, radio och tidningar. Under hela perioden har regeringen svarat med tystnad. Man har varit passiv, avvaktande och ointresserad. När jag i näringsutskottet för några månader sedan frågade Maud Olofssons statssekreterare Ola Alterå varför regeringen inte har kommit med nya ägardirektiv eller gjort något för att styra Vattenfall svarade han: Regeringen har prioriterat andra frågor. Det var ett ärligt svar, men det var en stor besvikelse och ganska häpnadsväckande att regeringen öppet säger att man prioriterar andra frågor än att styra det största statliga bolaget. Man prioriterar annat än att åtgärda de mer än 100 miljoner ton utsläpp som bolaget har varje år. Under den här mandatperioden, under regeringens passivitet, har Vattenfall självt inte varit stilla. Tvärtom har utsläppen från Vattenfalls elproduktion ökat för varje år som har gått med den borgerliga regeringen. Man har ökat sina utsläpp kontinuerligt, och regeringen har inte åtgärdat det. Som om inte detta var nog har man dessutom gjort ett av de största köpen i Sveriges historia. Man har investerat 100 miljarder kronor i bolaget Nuon, som är ett fossilbaserat energibolag som till och med har större utsläpp per kilowattimme än Vattenfall hade från början, vilket kommer att öka Vattenfalls utsläpp med ytterligare mellan 10 och 15 miljoner ton varje år - en kraftig ökning av koldioxidutsläppen i stället för en minskning. Man har tagit fram en investeringsplan, som vi har hört tidigare i debatten, som bygger på att man till 75 procent investerar i fossil energi och att man inte gör en omställning mot förnybar energiproduktion. För att verkligen cementera sitt dåliga rykte i Europa har Vattenfall till och med gått så långt att man har stämt tyska staten för att man har tyckt att man har fått för höga miljökrav på sig när man har börjat bygga ett nytt kolkraftverk i Hamburg. Allt det här har skett med regeringens goda minne, regeringens passiva godkännande. Effekten har blivit att kritiken mot Vattenfall har varit enormt hård, inte minst i Tyskland. Vattenfall har tappat en kvarts miljon kunder på grund av att man har misskött sig, helt enkelt. Men regeringen har inte gjort någonting. Regeringen har passivt accepterat att Vattenfall investerat sig djupare och djupare ned i kolberoende och ökande utsläpp. Och nu, fru talman, med tre månader kvar till valet, kommer då den omtalade propositionen med ändrat uppdrag till Vattenfall. Fru talman! Efter att regeringen tänkt efter i tre år och nio månader kunde man förvänta sig att regeringen skulle komma med några förslag som kraftfullt kan ändra inriktningen för Vattenfalls verksamhet och sänka Vattenfalls utsläpp eller förslag som innebär att man förbjuder dem att bygga ny kolkraft eller liknande. Men, nej, några sådana krav finns inte med i regeringens styrdokument. I stället går man åt det motsatta hållet. Man väljer att ta bort kravet på att Vattenfall ska vara det ledande bolaget i omställningen till förnybar energi och sänker ambitionsnivån till att kravet ska vara att det ska vara ett av de jämförbara bolag som leder utvecklingen mot miljömässigt hållbar energiproduktion. När man läser handlingarna är det tydligt att det handlar om jämförbara bolag, vilket innebär att det är den handfull bolag som är bland de största energiproducenterna i Europa, som alla är ungefär lika dåliga och som alla har ungefär lika stora utsläpp. Att regeringen sänker sin ambitionsnivå så till den milda grad att man tycker att det är helt okej att man ska vara ett av de jämförbara bolagen när det gäller miljöomställning är skrämmande. Man tar sig för pannan. Vilken styrning är det? Med den här styrningen räcker det för Vattenfall att visa upp att det finns några andra stora bolag som är ännu sämre, som har ännu högre utsläpp. Då har man uppfyllt regeringens krav. I stället för att skärpa kraven på Vattenfall, efter fyra års regerande, sänker man kraven. Om jag hade varit borgerlig företrädare här i dag hade jag haft en skammens rodnad på kinderna inför att stå för ett sådant undermåligt förslag till styrning av Vattenfall. Någonstans måste man fråga sig, fru talman: Hade regeringen, med Maud Olofsson i spetsen, i den här frågan egentligen någon ambition att minska Vattenfalls utsläpp? Det sade man faktiskt under den förra mandatperioden, och det sade man i valrörelsen. Om regeringen hade det kan man konstatera så här i efterhand att regeringen totalt har misslyckats med den uppgiften. Man har misskött sitt uppdrag. Om man inte hade den här ambitionen från början är det mer förståeligt hur styrningen har varit. Men då har man å andra sidan vilsefört väljarna och offrat Sveriges goda rykte i klimatfrågan på kuppen. Det går kanske att få ett besked från regeringspartierna här i dag: Har man någon ambition när det gäller Vattenfall, eller har man det inte? Fru talman! Jag tycker att det här ärendet, hur man har hanterat Vattenfall, är ett tydligt tecken på regeringens tvehågsenhet, tveksamhet, i klimatfrågan generellt. I stället för att vara ambitiös, ta rejäla kliv framåt, se till att minska våra utsläpp rejält och se till att man kan uppnå högt ställda klimatmål är regeringen tvehågsen, rädd och tassar fram. Så har man gjort även i fallet Vattenfall. Fru talman! Vi i de rödgröna partierna är däremot eniga om att vi ska ha en tydlig styrning av Vattenfall. Vi ser stora problem med ett bolag som helt ägs av staten och som har en sådan enorm och ökande klimatpåverkan. Vi är beredda att göra någonting åt det. Vi i den rödgröna oppositionen är överens om att Vattenfall inte ska bygga några nya kärnkraftverk eller kolkraftverk, som man har gjort under den här regeringens tid. Vi är överens om att Vattenfall ska jobba ännu hårdare för ökad energieffektivisering, både i Sverige och i Europa. Vi i de rödgröna partierna är överens om att bolaget ska minska sina utsläpp av växthusgaser kontinuerligt, till skillnad från under den här regeringens tid när de har ökat utsläppen varje år. Vi i den rödgröna oppositionen är överens om att Vattenfall ska arbeta mot målet att bolagets energiförsörjning helt ska basera sig på förnybar energi och inte på fossila bränslen eller kärnkraft. Fru talman! Jag vill säga att budskapet till väljarna i den här debatten är tydlig. Vill man sluta att vänta på Godot och vill man sluta vänta på en regering som vill och som kan styra Vattenfall ska man rösta fram en rödgrön regering i valet i september. Annars lär man likt Vladimir och Estragon i pjäsen få vänta länge, mycket länge, på en effektiv styrning av Vattenfall. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till den rödgröna reservationen.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till majoritetens förslag till beslut. Vattenfall är ett stort företag. År 2009 stod det för ungefär 47 procent av den svenska elproduktionen, 23 procent av den nordiska och 5 procent av den europeiska. Jag tror att det är viktigt att börja med att konstatera att energiproduktion i dag, i Europa och i Sverige, är någonting annat än på Televerkets tid eller Vattenfallverkets tid. En av oppositionens ledamöter tog ju fram detta som ett exempel. Det var till och med två som gjorde det. En annan sade att Asea hade varit viktigt i sammanhanget. Vi lever i en annan tid. Då var det nationella energimarknader. Sverige var ensamt när man diskuterade att konsumtion skulle vara lika med produktion. Det kommer vi som var med ihåg från 1980 och kärnkraftsomröstningen. Bolagen var ofta offentligt ägda, och de dominerade ofta energiproduktionen i varje land. I dag har vi europeiska energimarknader. Privata företag är viktigare, har en större andel, och det är krav på konkurrens. Inte minst EU:s konkurrensregler är mycket viktiga. Vi lever alltså i en annan tid, och jag tyckte att det var lite trist att inledningsvis behöva konstatera att oppositionen verkar leva i det förgångna. Vi har något som jag tror är väldigt viktigt; det är kanske en vattendelare i den här debatten. Vi har ett avkastningskrav på 15 procent på Vattenfall. När jag lyssnade till oppositionen noterade jag att frågan om lönsamhet och avkastningskrav nämndes noll gånger av Alf Eriksson. Det nämndes noll gånger av Per Bolund. Ordet avkastning nämndes en gång av Kent Persson. Ordet lönsamhet nämndes också en gång, dock i negativ bemärkelse. Man kan inte ha en sådan här stor koncern och bara förbigå frågan om hur denna koncern använder sina resurser. Vattenfall är ett aktiebolag. Det innebär att det ska uppträda, agera och följa principer som om det vore börsnoterat, med krav på öppenhet, och följa olika typer av bolagskoder i olika länder som följer med detta. EU spelar i dag en central roll. Jag nämnde marknadskonkurrens. Det innebär också likabehandling. Offentliga företag, till exempel på energiområdet, får inte ges fördelar i förhållande till privata. Monopol är inte acceptabla. I dag är Norden en sammantvinnad elmarknad. Vi kan inte göra lite som vi vill i Sverige. Det finns andra som har synpunkter på detta, för det förstör eventuellt marknaden för dem. EU har också ett oberoende mål som indirekt är betydelsefullt för Sverige, att vara mer oberoende av energi från Ryssland och från Mellanöstern. Men som oppositionen fokuserar på har det också tillkommit ett nytt mål, nämligen EU:s klimatmål eller vårt klimatmål, för den delen. Vattenfall ska ha en ledande position i fråga om koldioxideffektiv teknik och en hållbar energiproduktion. Att ta upp avkastningsfrågan, att företaget ska ha en god avkastning, är viktigt, för det är detsamma som att det är ekonomiskt långsiktigt hållbart. Det är viktigt för Vattenfall. Annars kommer man inte att ha några pengar i framtiden till att göra investeringar i vare sig det ena energislaget eller det andra. Vi vet ju att investeringar i energiproduktion vanligtvis är mycket kapitalkrävande. Om man nu bara förbigår frågan om företagets skötsel och avkastning bäddar man för att företaget successivt får en sämre lönsamhet och lägre vinst. Det är inte bara att statskassan får lägre intäkter utan företaget självt kommer i sämre position vad gäller att investera i allt slags energiproduktion. Direktivet är till för att hantera målkonflikter. Målkonflikter finns alltid, och de måste hanteras. Med detta direktiv blir det något lättare eftersom det är ett tydligare ägardirektiv än tidigare. Det gäller att styra mot både lönsamhetsmål och miljö- och klimatmål. Det gör det lättare att vara styrelse och chefer - och det är nog så viktigt - och det gör det lättare för oss som representanter för ägarna svenska folket att utvärdera företaget. Det är viktigt att understryka vikten av att vara effektiv eftersom ingen tidigare har nämnt det över huvud taget. Det är detsamma som att inte slösa, att ha ett långsiktigt hållbart Vattenfall, att ha pengar till investeringar för att förnya gamla anläggningar såväl som att nyinvestera. Apropå det som har sagts tidigare är inte expansion av företaget det som står i fokus. Det står mycket tydligt att konsolidering är för handen under de närmaste åren. Det är också viktigt att ha ett lönsamhetsmål av skälet att det här är en stor koncern. Om det inte finns ett tydligt mål kommer också styrningen av koncernen att bli svår. Då kommer vi till definitionen av det nya målet. Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning. Det är där de 15 procenten kommer in. Det ska vara affärsmässigt, det vill säga som om det vore börsnoterat, och följa de koder jag tidigare talat om, bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen - jag ska återkomma till detta eftersom det nämndes i så förklenande ordalag tidigare - samt arbeta med miljömässigt hållbar energiproduktion. Vad som är miljömässigt hållbart har vi lite olika uppfattningar om - det är ingen hemlighet. Jag tycker att det viktigaste är att få ned koldioxidhalten. Om det sedan sker med hjälp av bioenergi, vågenergi, vindenergi eller kärnkraft är en andrahandsfråga. Det viktiga är att koldioxidhalten i atmosfären går ned. Det tycker inte ni i oppositionen. Ni tycker inte att klimatmålet är överordnat eftersom ni är beredda att kompromissa med att lägga ned kärnkraft även om det innebär lägre koldioxidutsläpp. Det är bra att vi alla är överens om att den geografiska avgränsningen som fanns enligt tidigare direktiv är nu upphävd. Jag behöver inte orda närmare om det. Sedan ska man väl påpeka att handeln med utsläppsrätter och koldioxidskatter driver ned koldioxidhalten. Det låter ibland som att Vattenfall är det enda instrument som finns i Sverige för att förbättra klimatet. I Sverige liksom i övriga Europa och i resten av världen är priset på koldioxid det som är mest effektivt, det vill säga skatter och handel med utsläppsrätter. Då blir vind-, våg- och bioenergi samt kärnkraft lönsammare med utsläppsrätter. Det är viktigt att notera. För Vattenfalls del - apropå en del av det som sades tidigare - blir det lönsammare att satsa på koldioxidfri energiproduktion än sådan som släpper ut koldioxid. Oppositionen föredrar det ledande företaget som sin definition. Det finns flera problem med den definitionen, men jag tycker att det i dag finns anledning att lyfta fram några problem. Jag väljer ut några. Det är lätt att titta på hur andra företag gör. Det blir deras agerande som blir styrande för hur Vattenfall ska agera. Det blir en följa John-mekanism. Det i sin tur öppnar för ineffektivitet och kortsiktighet i skötseln av företaget. Det är ett felaktigt mål att sträva efter att titta på andra. Man ska naturligtvis maximera den egna lönsamheten utifrån egna teknikval och egna beslut. Jag är helt övertygad om att om man hade behållit detta skulle det successivt leda till en allt sämre lönsamhet och därmed en långsiktigt sämre överlevnadsmöjlighet för företaget. Vattenfall ska vara effektivt, lönsamt och ekonomiskt hållbart. Sedan har vi frågan om det statliga ägandet, fru talman. Ägandefrågan finns inte med i propositionen, men jag är naturligtvis en vänlig person och tar upp den fråga som ni tar upp här. Frågan om ägandet i Vattenfall är inte aktuell. Men det här kommer att definiera Alliansens planer inför nästa mandatperiod beträffande Vattenfall och även andra statliga företag. Det här är en intressant fråga för oppositionen eftersom ni säger att ni vill ha fortsatt statligt ägande. Då kommer vi till frågan om AP-fonderna, som hanterar pensionärernas pengar. De är statliga. Kan ni tänka er att AP-fonderna erbjuds att köpa en del av Vattenfall? Då får man in ett mer långsiktigt perspektiv. Då kommer de ägarna att se till att pensionärernas långsiktiga intresse av höga pensioner ställs mer i fokus. Jag tror att det skulle bli en bättre bevakning av det långsiktiga ägandet om det är pensionärernas pengar som också står på spel och inte bara statskassan och olika politiska majoriteter som kan växla vart fjärde år. Då är det fråga om - observera - fortsatt statligt ägande. Fru talman! Låt mig avsluta med några ord till Alf Eriksson eftersom detta är Alf Erikssons sista debatt. Alf Eriksson sade att talarstolen inger en viss respekt. Jag har väl lärt mig att den inger särskild respekt när Alf Eriksson står i talarstolen. Alf Eriksson och jag har det gemensamt att vi båda ser ibland lite buttra och onödigt seriösa ut fast vi inte är det. Det hjälper till med att det ska vara en viss respekt i talarstolen. Skämt åsido! Jag tycker att Alf Eriksson är en utmärkt representant för ledamöter av Sveriges riksdag som gör, och har gjort, en stabil, god och mycket uppskattad insats av klassiskt slag som är helt avgörande och viktigt för det slags ledamöter som bär upp Sveriges riksdag. Å Alliansens vägnar säger jag: Tack, Alf Eriksson! I detta anförande instämde Marie Weibull Kornias, Hans Rothenberg, Cecilie Tenfjord-Toftby, Staffan Anger och Björn Hamilton (alla m).

Fru talman! Tack, Carl B Hamilton, för de vackra orden! De värmde. Vi har ett par repliker kvar innan det här är slut. Jag reagerade när Carl B Hamilton sade att vi lever i en annan tid och att det inte alls är som förr. Det är klart att det inte är som förr, men vi kan lära oss av historien. Vi kan lära oss av hur vi använde de instrument som de då statliga verken innebar för att få fram en utveckling i önskvärd färdriktning. Skillnaden mellan oss, Carl B Hamilton, är att ni vill privatisera verktygen. Ni vill frånhända oss alla verktygen så att vi inte kan använda dem. Vi socialdemokrater vill ha dem kvar. Däri ligger skillnaden. Vi vill ha kvar verktyget att genom politiska beslut, att genom svenska folkets val, kunna styra inriktningen på Vattenfall. Vi vill ha debatten i riksdagen i framtiden också. Vad är det för mål? Vart ska Vattenfall sträva? Carl B Hamilton tog också upp frågan om avkastningskravet. Det är klart att vi har ett avkastningskrav på Vattenfall. Men avkastningskravet måste ställas utifrån de krav man ställer på bolaget. Ställer man krav på, som vi tydligt har redogjort för här, att Vattenfall ska vara ledande i omställningen till förnybar elproduktion, får man naturligtvis ställa avkastningskravet i relation till de uppgifter som man lägger på bolaget. Nu är jag övertygad om att om Vattenfall blir banbrytande när det gäller att ta fram ny teknik till förnybar energi kommer det långsiktigt att vara en väldigt lönsam historia.

Fru talman! Jag tror inte att man längre kan resonera som på den gamla tiden då statliga verk användes som spjutspetsar och Televerket stöttade Ericsson och Vattenfall stöttade Asea. Den tiden är förbi. Och det spelar egentligen inte någon roll om företaget är statligt eller privat. Med de konkurrensregler som vi lever under och i och för sig den öppna utrikeshandel som vi har är det inte längre möjligt. Jag lade märke till Alf Eriksson sade att Alf Eriksson och Socialdemokraterna vill att Vattenfall ska vara, förutom det här med miljön, ett verktyg för jobben och ett verktyg mot arbetslösheten. Då inför man ytterligare mål. Styrningen av Vattenfall kommer i det fallet att bli ännu mer oklar. Summan av kardemumman är egentligen frågan till Alf Eriksson: Är Socialdemokraterna beredda att gå ned från de 15 procenten som är i dag till 12 eller 10 procent för att uppnå andra mål med Vattenfall? Det tror jag är en helt avgörande fråga för vår fortsatta diskussion. I så fall förstår jag lite hur ni resonerar, att ni är beredda att offra ett antal miljarder varje år på andra mål.

Fru talman! Jag uttryckte det så här: Man får ställa avkastningskravet utifrån de krav man ställer på bolaget. Den fråga som är väsentlig i det här sammanhanget är om Carl B Hamilton anser att avkastningsfrågan är överordnad alla andra frågor när det gäller Vattenfalls styrning, eller kan man ställa krav på Vattenfall? Nu förstår jag att det finns en stor oenighet bland regeringspartierna när det gäller begreppet miljömässigt hållbar elproduktion. Det är klart att det är ett väldigt otydligt avkastningskrav på Vattenfall om man ska bygga kärnkraftverk eller om man ska satsa på förnybar energi. Det måste väl även med era beräkningar bli väldigt olika avkastningskrav. Vilken är Carl B Hamiltons uppfattning när det gäller miljömässigt hållbar energiproduktion? Ingår kärnkraftsproduktion i miljömässigt hållbar energiproduktion? Är det Carl B Hamiltons och Folkpartiets uppfattning, eller är det allianspartiernas uppfattning? Jag tror att det är väldigt väsentligt för väljarna att få veta det, för vi har haft tillräckligt med otydligheter när det gäller styrningen av och uppdraget för Vattenfall. Nu bör vi kunna få ett besked om hur nuvarande regering ser på detta.

Fru talman! Det framgår väl av en annan proposition som vi har i näringsutskottet att den här regeringen är beredd att ersätta gamla kärnkraftverk med nya. Det överordnade målet är minskade koldioxidutsläpp. Det leder till slutsatsen att inte bara vågkraft, vindkraft, bioenergi utan även kärnkraft är miljömässigt hållbar. Låt mig återgå till detta med avkastningskravet. Såvitt jag förstår ligger det i förlängningen av det som är logiken i Alf Erikssons resonemang att avkastningskravet kan man tumma på. Jag tror inte att man ska göra det. Man kan diskutera om det ska vara 14, 16 eller det exakta procenttalet, men om man inte har ett sådant krav kommer företaget successivt att bli mer ineffektivt skött. Då försvinner alla möjligheter att använda det för vare sig det ena eller det andra ändamålet, för då kommer man in på obehagliga överlevnadsdiskussioner. Vill man till exempel att de ska kunna investera för framtiden eller ersätta nuvarande investeringar eller nuvarande anläggningar med nya måste de ha en god lönsamhet.

Fru talman! Nej, Carl B Hamilton, vi lever faktiskt här och nu, och det är den utgångspunkten vi har för den här debatten. Givetvis är det så. Det är också utifrån det som jag tar upp Vattenfalls betydelse. När jag är ute och träffar företag i dag säger de: Fatta beslut! Tala om vad vi ska göra, så gör vi det! De tar sedan upp exempel på hur det var tidigare. Jag vet inte riktigt om Carl B Hamilton är medveten om att regeringen nyligen har gått ut och sagt: Vi vill ha elbilar. Utveckla elbilar! Det är ju jättebra, för då är man klar och tydlig och använder sig också av de verktyg man har. Vi kan till exempel använda den offentliga upphandlingen för att få innovativ utveckling inom en rad områden när det gäller miljöteknik. Det finns andra energibolag här i Sverige som har ingått samarbete med Stockholms stad och ABB för att utveckla smarta elnät - innovativt och framåtsyftande. De har lärt av historien. De har tagit till sig av det framgångsrecept som har varit för svensk industri och svensk välfärd och lärt av det och satsat på det. Det är skillnaden mellan Alliansens brist på energipolitik och brist på näringspolitik och det som vi från De rödgröna ser som en möjlighet inför framtiden. Den här bristen är allvarlig. Carl B Hamilton svarar aldrig på mina frågor. Vad är det för investeringar som Vattenfall har gjort som kanske inte har varit så lönsamma? Jag ställer en konkret fråga: Är det köpet av Nuon som belastar balansräkningen på ett sådant sätt att Vattenfall inte når upp till de avkastningskrav som finns, eller är det något annat?

Fru talman! Svaret på den sista frågan låg väl i det som jag tidigare sade, att nu är det inte dags för mer expansion av företaget utan det är fråga om fokusering på konsolidering. När Eon och Fortum ingår avtal med Stockholms kommun och kanske med andra kommuner om att hjälpa till att bygga ut infrastrukturen för elbilar och kanske också rabattera priset på elbilar, gör de det utifrån perspektivet att det blir en lönsam affär för dem så småningom. Vi har ingenting emot att Vattenfall gör samma sak, men det är då inte fråga om att politiker styr Vattenfall. Det är det som är skillnaden. Vattenfalls styrelse fattar sådana beslut på egen hand. Det är inte regeringen eller Sveriges riksdag som ska besluta om att Vattenfall ska göra det ena eller det andra. Det är det som är skillnaden. Vattenfall är helt fritt att agera precis som de andra två om de finner att det ligger i linje med deras långsiktiga intressen på miljöområdet, på klimatområdet och i fråga om ekonomisk lönsamhet.

Fru talman! Nu blir jag faktiskt riktigt orolig. Inte trodde jag att det var ett så fritt fall när det gäller ambitioner och styrning av Vattenfall. Det är väl ändå riksdagen och regeringen som har det yttersta ansvaret för Vattenfalls styrning. Det är väl ändå riksdagen som ska tala om vad Vattenfall ska göra, inte hur, för det är styrelsens uppdrag. Det kan väl inte vara upp till styrelsen i Vattenfall att fatta avgörande investeringsbeslut som strider mot den ägarpolicy som riksdagen har fastställt när det gäller miljömässig verksamhet. Denna styrning måste komma från regeringen. Jag kan se att det i förlängningen kommer att bli en diskussion om huruvida svenska folket ska äga Vattenfall om bolaget bedriver en verksamhet som går stick i stäv med de ambitioner som EU har fastställt i 2020-målen. Vad ska vi med ett sådant företag till? Det här är konspirationsteorier, och det borde vi inte syssla med. Men bristen på vilja, insikt och förståelse för vad som behöver göras för att använda våra gemensamma resurser till en önskvärd utveckling gör mig djupt orolig för Sverige. Regeringen måste fatta beslut och tala om vad som ska ske. Företagen rättar sig efter och gör sedan det.

Fru talman! Det som gör mig bekymrad och orolig, för att använda Kent Perssons ord, är tanken att Kent Persson skulle hamna i beslutsfattande situation efter valet. Då skulle Vattenfalls styrelse fyllas med politiska byråkrater. Ni ska ha politisk styrning av Vattenfall. Det ligger i Kent Perssons beskrivning att det ska vara betydligt hårdare politisk styrning. Vi har en rollfördelning. Riksdagen fastställer direktivet, och regeringen följer det och utser styrelsen. Sedan görs en kontinuerlig utvärdering mellan regeringen som ägare och Vattenfalls styrelse och i sista hand riksdagen. Men Kent Persson vill att riksdagen till exempel ska fatta beslut om att Vattenfall ska syssla med elbilar eller inte. Förlåt, jag ser på Kent Persson att det var en övertolkning, och jag ber om ursäkt för det. Det var dock innebörden av det Kent Persson sade för han började med elbilarna. Han sade att det måste vara mer styrning mot elbilar, som ett exempel. Jag menar att det här är den rollfördelning vi måste ha. Riksdagen fattar ett beslut som regeringen har att tillämpa. Regeringen får sedan se till att Vattenfall har en styrelse som gör som regering och riksdag vill.

Fru talman! Jag hör att Carl B Hamilton sätter ett lika-med-tecken mellan förnybar energi och olönsamhet för bolaget. Det skulle alltså vara bättre lönsamhet i att fortsätta satsa på fossil energi. Jag tolkade det så då Carl B Hamilton ansåg att eftersom jag inte nämnde ordet lönsamhet var jag ute efter att bolaget skulle få lägre lönsamhet, för om vi satsar på förnybar energi skulle lönsamheten sjunka i bolaget. Jag delar absolut inte den uppfattningen. Jag är tvärtom övertygad om att en satsning på förnybar energi och en övergång från fossila bränslen till förnybar energi kommer att visa sig vara mycket lönsam på längre sikt. Tror man på klimatpolitiken och en styrning bort från ökade koldioxidutsläpp kommer det att bli lönsamt att göra en sådan här övergång. Då kommer de bolag som ligger efter i omställningen att straffas. Med regeringens styrning kommer Vattenfall tyvärr att vara ett av dem. Carl B Hamilton sade att det viktigaste för honom är att koldioxidhalten i atmosfären sjunker. Det är positiva ord, men ord räcker inte i politiken. Det krävs även handling. Vad har Carl B Hamilton gjort för att dessa ord ska förverkligas när vi ser att Vattenfall år efter år har ökat sina utsläpp under den borgerliga regeringen? På vilket sätt har Carl B Hamilton sett till att orden om att det viktigaste är att koldioxidhalten i atmosfären sjunker har förverkligats när det bolag som regeringen har ansvar för ser till att den hela tiden ökar? Vattenfall bygger nya kolkraftverk med den sittande regeringens goda minne. På vilket sätt sänker det koldioxidhalten i atmosfären, Carl B Hamilton? Vattenfall lägger fram investeringsplaner med kraftigt ökade investeringar i fossil energi och minskade investeringar i förnybar energi. På vilket sätt sänker det koldioxidhalten i atmosfären, Carl B Hamilton? Man köper Nuon för 100 miljarder kronor. Det är ett bolag med stor fossil el- och värmeproduktion. På vilket sätt sänker det koldioxidhalten i atmosfären, Carl B Hamilton?

Fru talman! Jag tror att det kan finnas en målkonflikt. Per Bolund brukar i andra sammanhang argumentera för att certifikatsystemet ska skruvas upp och statliga subventioner utgå till stöd för förnybara energikällor. Det vore inte nödvändigt om det var så lönsamt som Per Bolund nyss sade. Per Bolund får välja spår. Antingen är det olönsamt och behöver statligt stöd, vilket det finns goda skäl för. Eller så är det lönsamt, och då kan vi ta bort stöden. Det tror jag dock inte att Per Bolund skulle acceptera. Det finns en fråga som ingen har tagit upp men som är viktig. Ska Vattenfall sälja sina tyska brun- och stenkolsanläggningar? Vill man ha händerna rena kan man argumentera för det. Då får man kanske ett renare samvete, vad vet jag? Risken är dock att köparna, alltså de nya ägarna, är mindre intresserade av miljö och klimat än statligt ägda Vattenfall med dess instruktioner, direktiv och miljö- och klimatambitioner. Det är en svår fråga, men jag har landat i att det nog är bättre att dessa anläggningar stannar i Vattenfalls ägo tills vidare och att man som ägare driver på för att Vattenfall ska investera och försöka få kolkraftverken att agera mer miljövänligt än vad de för närvarande gör. Per Bolund hade ytterligare frågor. Jag tänker dock vara fräck och ställa en fråga till honom. Jag vet att Per Bolund är känslig på denna punkt och inte vill få frågor, men just därför är det så lockande. Är Per Bolund med på att Vattenfall ska användas för att bekämpa arbetslösheten?

Fru talman! Jag börjar med att svara på den sista frågan. Det vi kallar en green new deal, det vill säga investeringar i en omställning till förnybar energi och ett klimathållbart samhälle, kommer att generera många arbetstillfällen. Att det skulle finnas någon konflikt där håller jag inte med Carl B Hamilton om. Carl B Hamilton försöker smita från frågan om Vattenfalls utveckling och den ambition som Carl B Hamilton ger uttryck för, nämligen att det viktigaste är att koldioxidhalten i atmosfären sjunker. På vilket sätt minskar utsläppen i atmosfären av att Vattenfall håller på att öppna en ny brunkolsgruva i Tyskland med regeringens stöd? Man kan tala om att fortsätta äga och göra investeringar för att sänka utsläppen, men Carl B Hamilton måste väl kunna hålla med om att en ny brunkolsgruva i Tyskland kommer att öka utsläppen ganska kraftigt. Det säger Vattenfall självt, så det kan väl inte Carl B Hamilton stå här och förneka. Min fråga till Carl B Hamilton kvarstår. På vilket sätt anser Carl B Hamilton att man har följt upp ambitionen att det viktigaste är att koldioxidhalten i atmosfären sjunker? Vi är överens om målsättningen. Skillnaden är att vi på den rödgröna sidan har lösningar för hur det kan förverkligas medan man på Carl B Hamiltons sida inte har några sådana lösningar. Tvärtom ser vi att det som sker i praktiken är att Vattenfall ökar sina utsläpp år för år. Efter vad jag har sett har Carl B Hamilton inte gjort något för att försöka ändra det. Vattenfall investerar i nya kolkraftverk utan insamling av koldioxid. Vattenfall investerar i nya brunkolsgruvor som kommer att öka utsläppen kraftigt. Om det viktigaste är att sänka koldioxidhalten i atmosfären, hur kan man då stillatigande acceptera den utvecklingen, Carl B Hamilton? Antingen står man för sitt ord, och då måste handlingen följa efter. Annars är orden bara ord, och då har de inte någon större betydelse, Carl B Hamilton.

Fru talman! Oj, det var högstämda ord. Per Bolund säger att jag inte gjort något. Har Per Bolund inte observerat att jag har varit aktiv i kärnkraftsdebatten under många år? Det kanske mest effektiva sättet att få ned koldioxidhalten är att satsa på kärnkraft och byta ut de nuvarande kärnkraftverken mot nya. Jag har inte med mig min kalkyl, men jag tror att vi hade haft 16 miljarder ton mer koldioxid i atmosfären om vi hade följt Per Bolunds recept och aldrig haft kärnkraft i Sverige. Det är alltså en enorm vinst ur koldioxidaspekt att vi har kärnkraft. Det är det absolut viktigaste. Jag välkomnar att Per Bolund gav mig tillfälle att understryka detta faktum. Därför tycker jag att det är bra om Vattenfall deltar i ersättningsutbyggnaden av kärnkraften i Sverige. Jag tror att det också är väldigt viktigt att man får ordning på kärnkraften i Tyskland och sina anläggningar där ur många aspekter. Det kommer att ha stor betydelse för hela Europas energiförsörjning och koldioxidutsläpp att man lyckas på den punkten. Så har vi frågan om hur man kan minska koldioxidutsläppen i Tyskland. Jag har varit engagerad i gasledningen i Östersjön. Jag var då i Tyskland. Inom den tyska miljörörelsen finns det två linjer. Den ena säger att det är bra med gas eftersom det ersätter stenkol. Den andra säger: Vi ska ha händerna helt rena. Vi ska inte ha gas och inte kol. Vi ska inte ha någonting. Jag tror att den andra linjen - den som Per Bolund företräder i debatten - är omöjlig om man vill vara realistisk. Den är möjligen möjlig om man vill vara visionärt orealistisk.

Fru talman! Vattenfall AB omsätter drygt 200 miljarder kronor. Det är en koncern med 40 000 anställda - 75 procent av dem finns utanför Norden. Mer än hälften av produktionen och intäkterna kommer från marknader utanför Sverige. Utvecklingen går mot ytterligare internationalisering. Bolaget svarade förra året för närmare hälften av den svenska, ungefär en fjärdedel av den nordiska, 5 procent av den europeiska och 1 procent av den globala elproduktionen. Vattenfall är ett gigantiskt bolag. Det kräver ansvarsfullt ägande och tydliga direktiv. Det är viktigt att komma ihåg att Vattenfall verkar på denna konkurrensutsatta marknad och att svenska folket som ägare förväntar sig en avkastning på sitt kapital. Under den tidigare socialdemokratiska regeringen tog Vattenfall det stora internationella klivet genom förvärv och genom egen expansion. Om man internationaliserar ett bolag som Vattenfall betyder det att man också köper både kärnkraft och kolkraft. Det som händer under alliansregeringens tid är att man sakta men säkert byter ut en del av kolkraften mot biomassa och biobränsle. Fru talman! Nu går Vattenfall in i ett nytt skede. Det är därför viktigt att staten som ägare har en klar idé om vad man vill med bolaget. Vattenfall ska inte styras med informella signaler. Det är därför viktigt att man förtydligar uppdraget i ett ägardirektiv. Vattenfall ska nu fokusera på tre områden. Det första är lönsamheten. Det andra är den gröna omställningen. Vattenfall ska ta en ledande roll i arbetet med att nå EU:s klimatmål 2020. Det tredje området är att vårda varumärket. År 2006 hade de tio största energibolagen i Europa 38 procent av sina intäkter utanför sina respektive traditionella hemmamarknader. Går man tillbaka tio år var det ungefär 10 procent. Detta är en marknad som är under ständig omvandling och som har ständiga behov av förnyelse. Vad gör då Vattenfall? Man är tredje största aktör när det gäller förnybar energi. Man har i dag 40 biobränslade värme- och kraftvärmeverk och är en världens största köpare och användare av biomassa. Inom vindkraft är Vattenfall det sjätte största företaget i Europa. I offshore är man störst av alla, med andra ord ledande. Man driver i dag 700 vindkraftverk som tillsammans producerar över två terawattimmar. Därmed har Vattenfall fler vindkraftverk än Norge och Finland tillsammans. Fru talman! Vattenfall satsar i dag även på biomassa och är Europas tredje största aktör när det gäller förnybar energi. De investeringar som Vattenfall nu gör i vindkraft och annat är och ska vara marknadsmässiga. Det har aldrig någonsin gjorts så stora investeringar i vindkraft i Sverige som nu och vi har aldrig haft så stora investeringar i elnätet som nu. Vi kan konstatera att Vattenfall i dag satsar mer pengar på forskning i förhållande till sin omsättning än sina konkurrenter. Fru talman! Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Genom att nu ge de förtydligande ägardirektiven undanröjs många av de oklarheter som tidigare har funnits. I fråga om uppföljningen av Vattenfalls roll i energiomställningen är EU:s 2020-mål den referenspunkt som är given. Det är en mycket bra sådan. Det kommer att bli möjligt att utvärdera om Vattenfall verkligen är ett av de bolag som leder utvecklingen mot minskade utsläpp av klimatgaser med en ökad andel förnybar energi samt om man verkar för en effektivare energianvändning. Därför kommer Vattenfall att tillhöra de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. De utmaningar som Vattenfall nu står inför kräver, som sagt, fokus på konsolidering och effektivisering och att man därigenom skapar värden och möter en ljus och renare framtid. Carl B Hamilton aktualiserade begreppet lönsamhet. Lönsamhet och en ledande position inom en hållbar energiproduktion är grundläggande för att Vattenfall ska kunna vara långsiktigt värdeskapande. Det är också en förutsättning för att Vattenfalls varumärke ska kunna inge det förtroende som krävs av en internationell koncern med verksamheter på många olika marknader. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet om ägardirektiv till Vattenfall. I detta anförande instämde Maria Plass, Cecilie Tenfjord-Toftby och Marie Weibull Kornias (alla m).

Fru talman! Det var mycket statistik och många uppgifter om bolagets verksamhet. Jag reagerade när Hans Rothenberg sade att det tack vare regeringen har fasats ut mycket kolkraft ur Vattenfalls verksamhet under den här mandatperioden. Det finns kanske statistikuppgifter också på hur mycket kolkraften har minskat i Vattenfalls verksamhet under den här mandatperioden. Huvudfrågan i de nya direktiven är tolkningen av miljömässigt hållbar energiproduktion. Det begreppet är väl det viktiga - utöver att de ska leverera pengar. Vi har hört Carl B Hamiltons tolkning av begreppet. Vilken är Hans Rothenbergs och Moderaternas tolkning? Är kärnkraftsproduktion en miljömässigt hållbar energiproduktion eller inte? Vilken inriktning ska bolaget ha? Ska man satsa på det förnybara eller på kärnkraften?

Fru talman! Jag tackar för frågorna. Vi kan konstatera vad som har hänt under de senaste åren med Vattenfall. Det må vara under alliansregeringens period. Men allting behöver inte regeringen ta åt sig äran av. Även Vattenfalls mycket väl lämpade personal och ledning står bakom detta. Man har bland annat infört biomassateknik i kolkraftverken i Tyskland. Det är ett viktigt steg att ta med i sammanhanget som visar att Vattenfall som svenska folkets gemensamt ägda bolag kan vara med och ta ansvar, både inom landets gränser och utanför landets gränser. Frågan är om det hade skett om det hade varit en annan ägare till kolkraften i Tyskland. Som jag nämnde tidigare i mitt inlägg är det EU:s 2020-mål som är den bästa referenspunkten för vad som är hållbart. I denna mix finns Vattenfalls kärnkraftverk. Där finns även vindkraftverken där man är klart ledande. Tillsammans med Sveaskog planerar man 500 nya vindkraftverk. Detta är en väldigt bra expansion. Men vi ska också vara medvetna om, vilket jag tycker att Alf Eriksson som socialdemokrat bör ta till sig, att Vattenfalls stora expansion på den internationella marknaden skedde genom förvärv och uppköp av kärnkraft och kolkraft i Tyskland. Vilket ansvar anser Alf Eriksson att den dåvarande regeringen hade för detta? Uppenbarligen är det den nuvarande regeringen som har allt ansvar för att Vattenfall driver kolkraftverk utomlands.

Fru talman! Under den tid som vi satt i regeringsställning framförde ni mycket kritik - inte Rothenberg, för han satt inte i riksdagen då. Men nu har ni suttit i regeringsställning i fyra år, och det har inte hänt någonting. Vattenfalls kolkraftsberoende har ökat och inte minskat. Förvärvet av Nuon är det största kolkraftsförvärvet i Vattenfalls historia. Det som sägs är alltså inte riktigt sant. Det är riktigt att Vattenfall är duktigt på att utveckla ny teknik. Det gör man utifrån de ägardirektiv som man fick 2005. Men man kan bli ännu bättre. Det är det som vi ställer krav på, och vi vågar prioritera. Vi talar om att det är det hållbara som man ska satsa på, och där ingår inte kärnkraft. Men jag fick inget klart besked angående det miljömässigt hållbara. Jag kunde i alla fall inte i Rothenbergs svar uttolka om kärnkraftsproduktion är en miljömässigt hållbar energiproduktion.

Fru talman! Kärnkraft är en betydligt bättre energikälla än kolkraft. Det är viktigt att Vattenfall är aktivt i alla delar av energimarknaden. Det är också viktigt att Vattenfall får möjlighet att vara en seriös spelare på den moderna kärnkraftsmarknaden, vilket regeringen öppnar upp för i en framtid där det snarare handlar om att se möjligheter med teknik än enbart hot. Vattenfall har under de senaste åren bytt ut en hel del av kolkraften mot bioenergi. Det är den stora omställningen. Trots att man totalt sett har investerat - då är det inte bara Vattenfall - mer i kolkraft använder man just nu mindre kol därför att man byter ut en del av denna kolkraft mot bioenergi. Det är det som är den gröna omställningen, och den råkar sammanfalla med att vi har en alliansregering. Det är det som leder till att vi för närvarande minskar koldioxidutsläppen. Vad är hållbart, och vad är förutsättningarna för att någonting ska kunna vara hållbart? Då får man använda begreppet lönsamt. Ett Vattenfall som levererar avkastning är det starka bolag som också kan leverera morgondagens effektiva och smarta lösningar. Då duger det inte, som de rödgröna säger, att plocka 5 miljarder ur denna russinkaka för att investera i någon form av riskkapitalfond. Samtidigt vill De rödgröna införa förmögenhetsskatten igen. Det är lönsamhet som är grunden för hållbarhet. Därmed ber jag att få tacka Alf Eriksson för god kamp. Kampen går vidare.

Fru talman! Hans Rothenberg ger i sitt anförande sken av att lönsamhet och en satsning på förnybar energi inte går att kombinera. Han säger att med en rödgrön politik skulle det inte vara möjligt för Vattenfall att få lönsamhet. Det är en åsikt som jag absolut inte delar. Det vore intressant att få höra vilka belägg som finns för synen att förnybar energi skulle vara en dyrare investering än andra alternativ, till exempel kärnkraft eller fossila bränslen, särskilt på längre sikt. Sedan säger Hans Rothenberg att det är viktigt att vårda varumärket Vattenfall. Det kan jag hålla med om. Det tycker jag hade varit viktigt. Tyvärr kan jag se att det är lite sent att komma med dessa synpunkter nu när man har styrt Vattenfall på ett sådant sätt att en kvarts miljon kunder i Tyskland har lämnat företaget för att de har varit så missnöjda med just varumärket och det som Vattenfall står för. Hade det inte varit klokare att komma med dessa synpunkter om att vårda varumärket i början av mandatperioden så att man hade kunnat undvika de fadäser som Vattenfall har stått för både när det gäller att öka kolkraftsintensiteten, att öppna nya brunkolsgruvor och samtidigt missköta kärnkraftverken på ett sätt som har gjort att man har fått ha dem avställda under lång tid? Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till Hans Rothenberg. Han säger att det blir en klarare och tydligare styrning med det som regeringen föreslår, att Vattenfall ska vara ett av de bolag som är bäst på omställning, än med det som vi rödgröna föreslår, att Vattenfall ska vara det ledande bolaget. Det får jag inte alls ihop. På vilket sätt skulle det vara tydligare att man skulle vara ett av de bolag som är ledande i omställningen? Då hamnar man i något slags jämförelse där man inte vet hur man ska förhålla sig. Ska man vara på andra plats, på sjunde plats eller på fjortonde plats? Ledande är ett väldigt tydligt begrepp. Då är man nummer ett.

Fru talman! Det ligger lite grann av motsägelsens paradox i det som Per Bolund säger. Man kommer för sent med ägardirektivet. Samtidigt vill oppositionen avstyrka det. Det innebär åtminstone enligt min logik en viss fördröjning av det hela. Vad har regeringen gjort? Regeringen har bytt styrelse i Vattenfall. Regeringen har agerat under hela mandatperioden. De incidenter som har skett på bland annat den tyska marknaden har varit händelser som har skett under denna mandatperiod och som också har lett fram till att regeringen har haft anledning att se över hur bolaget leds och vilka villkor som man ska ställa krav på att bolaget styrs under framöver. Jag kommer med tacksamhet tillbaka till att diskutera lönsamhet och att vara ledande. Det finns gängse och vedertagna definitioner av vad det innebär att vara marknadsledande. Man brukar säga att ett bolag ska ha 25 procent av en marknad och att inget annat bolag ska kunna vara större. Säg att Vattenfall har 25 procent eller kanske 30 procent av marknaden. Men det finns två andra bolag som har 35 procent av marknaden. Det är alltså två andra bolag som är större än Vattenfall. Vad är problemet? Vad är problemet om Vattenfall är ett föredöme på energieffektivitet och ren energiproduktion och om det råkar vara några andra bolag som också är det? Den missunnsamheten, att bara för att någon annan råkar vara bättre är det inte gott nog, ska vi inte behöva ägna oss åt.

Fru talman! Det verkar som att Hans Rothenberg blandar ihop begreppen marknadsledande och att vara ledande i omställningen. Jag pratar om att vara ledande i omställningen till förnybar energiproduktion. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår Hans Rothenbergs fråga. Det vi diskuterar i den här debatten är vilken syn vi som ägare har på Vattenfalls verksamhet. Då är den brännande frågan som skiljer de båda sidorna åt följande: Har vi så höga ambitioner för Vattenfalls verksamhet att vi anser att de ska vara bäst och dra resten av marknaden framför sig mot ett förnybart energisystem eller anser vi att de ska vara ett i mängden av de bolag som ska bidra till omställningen? Vi anser att vi ska använda Vattenfall som ett kraftfullt verktyg i omställningen av energisystemet. Därför oroas vi av regeringens väldigt låga ambitioner. Tittar man på den europeiska marknaden ser man att det är en handfull bolag som i storlek är jämförbara med Vattenfall, och inget av dem är något föredöme ur miljösynpunkt. Om man har den här jämförelsen, relativiteten, som finns med i den borgerliga styrningen kommer man inte heller att få någon utveckling i miljömässig riktning. Man kommer framför allt inte att få utvecklingen att Vattenfall kan bli det bolag som bidrar till att verkligen ställa om marknaden och som tvingar med sig de andra konkurrenterna. Det är det som vi tycker är så väldigt tråkigt. Om Vattenfall verkligen är det ledande bolaget är det precis det som Hans Rothenberg pratar om, nämligen ett sätt att vårda varumärket och se till att varumärket Vattenfall betyder någonting för människor även nere i Tyskland och Polen där Vattenfall är verksamt. Tyvärr kan vi konstatera att med regeringens styrning kommer det inte att hända, och varumärket Vattenfall kommer inte att vårdas i framtiden.

Fru talman! En av de förändringar som görs i och med det nya direktivet till Vattenfall är att ta bort den geografiska begränsningen. Tidigare gällde att Vattenfall skulle vara ledande i Sverige vad gäller energiomställningen. Precis som jag beskrev i mitt anförande och som vi kan konstatera när vi ser på bolaget Vattenfall är det en gigantisk internationell spelare. Därför har den geografiska aspekten att bolaget ska vara ledande i Sverige tagits bort. Att vara ett av de ledande bolagen på en internationell marknad förpliktar. Då måste man också se att här finns flera delmarknader. Några exempel är vindkraft, kolkraft, kärnkraft, vattenkraft och bioenergi. När det gäller vindkraften har man nästan hälften av den nordiska marknaden och 30 procent av världens havsbaserade vindkraft. Där är man verkligen ett av de ledande bolagen. Tyvärr finns inte förutsättningarna för havsbaserad vindkraft i Bayern. Att ersätta de tyska brunkolsverken med det som för svenska förhållanden kan vara mer intressant går inte. Jag undrar - det kanske jag får möjlighet att diskutera i nästa replikskifte, för jag vet att jag inte kan ställa en fråga till Per Bolund - vad oppositionen vill göra med Vattenfalls verksamhet i Tyskland. Ska man sälja den, och finns det då någon garanti att någon annan ägare kommer att ta större ansvar för kolkraften? Ska man lägga ned den? Det skulle vara en gigantisk kapitalförstöring, och då kan ni inte plocka ut de 5 miljarder från Vattenfall som ni har tänkt använda för att skapa en riskkapitalfond.

Fru talman! Det är väldigt mycket prat om Vattenfalls avkastningskrav och lönsamhet. Det finns också en diskussion om att Vattenfall inte har varit lönsamt de två senaste åren, men det är en bild som inte är riktigt sann. Det som står i kraven är att Vattenfall ska vara affärsmässigt drivet och ha ett avkastningskrav på 15 procent av eget kapital under en konjunkturcykel. Under de senaste tio åren har Vattenfall uppfyllt detta mål. Däremot har de haft problem 2007 och 2008. Man har inte nått upp till de 15 procenten, utan det fattas 7 miljarder per år. Nu råkar det vara så att en del av de här förlusterna kommer från kärnkraften i Tyskland och Sverige. Det handlar totalt om 10 miljarder, vilket står tydligt i propositionen. Vattenfall är i dag ett lönsamt företag. De når också upp till avkastningskraven om man har en konjunkturcykel som utgångspunkt. Hans Rothenberg säger att Vattenfall ska vara ledande i klimatomställningen. Hur rimmar det med Vattenfalls investeringsplaner för framtiden? Man ska öka satsningen på fossilkraft. Ola Alterå har beklagat detta senast nu under våren. Men av det ser vi ingenting i propositionen - ingenting, inte ett ord finns med om det i det nya ägardirektivet. Man gör det faktiskt sämre, för man ska inte ens ska vara ledande längre, utan nu ska man vara en av de ledande bland jämförbara europeiska bolag. Jämförbara är ett ord som Hans Rothenberg med flera faktiskt utelämnar.

Fru talman! Jag kan upprepa EU:s 2020-mål som är en väldigt tydligt målsättning och ett tydligt direktiv för Vattenfall att leva upp till. Det är en målsättning som Sverige står bakom tillsammans med många andra länder i Europa, och det är ett tydligt direktiv till Vattenfall att leva upp till, nämligen: Bedriv er verksamhet så att den svarar upp mot de här målen! Därmed är svaret på Kent Perssons fråga också givet. När det gäller avkastningskraven kan man fråga sig hur man ska investera om inte bolaget ger någon avkastning. Hur ska bolaget ge avkastning? Jo, genom att vara lönsamt, göra smarta affärer och genom att ha en bra prissättning och en trygghet som energileverantör till basindustrin och mindre kunder både i Norden och utanför Nordens gränser. Det är det som är grunden. Jag undrar, Kent Persson: På vad sätt anser ni på den rödgröna sidan att Vattenfall blir ett bättre bolag och får bättre möjligheter att ställa om till hållbarhetsmålen genom att plocka bort 5 miljarder kronor ur Vattenfall och satsa dem på helt andra saker som inte handlar om klimatsmarthet eller energieffektivitet? Hur kan Vattenfall bli ett bättre bolag om man tar 5 miljarder? Jag tycker att det är som att skära ett stycke skinka ur grisen och ge den det att äta. Ingen gris blir fet på det, och risken är att den dör på kuppen.

Fru talman! Investeringar sker nu i stenkolsbrytning i Tyskland. Det är nya gruvor under er tid. Vattenfall är det bolag som under 2009 ökade utsläppen av koldioxid i Europa medan övriga minskade sina utsläpp. Är det att gå i linje med 2020-målen? Det var faktiskt ett par år sedan man fattade de besluten. Jag upprepar frågan: Ligger investeringsplanerna som Vattenfall presenterade under våren på ökade satsningar och investeringar i fossila bränslen i linje med regeringens politik? Det går inte att bara hänvisa till sådant som tydligen inte betyder någonting vad gäller 20-20-20-målen eftersom ni inte vill styra. Det räcker inte att som statssekreteraren säga ajajaj, det här var inte bra, det måste ändras, när ni sedan inte gör någonting. Lev upp till de krav man kan ställa. Först då blir ni trovärdiga.

Fru talman! Ett bra sätt att leva upp till det är att bifalla de nya direktiven och uppdraget för Vattenfall, det som den rödgröna oppositionen nu vill avstyra trots att de anser det vara för sent. Det är ett bra EU 2020-mål och ligger i linje med vad som kan anses vara rimligt för att sätta hållbarhetsmål för framtiden. Jag vill återkoppla till Vattenfalls tre uppgifter. Den första är lönsamheten. Det är lönsamheten som ger förutsättningarna för att kunna göra den gröna omställningen, som är den andra. Den tredje uppgiften är att vårda varumärket. Varumärket vårdar man genom att vara ett föredöme på marknaden inte bara genom att tjäna mest pengar utan genom att tjäna mest pengar på fräschaste och bästa möjliga sätt. Då kommer varumärket att stärkas. Jag fick en retorisk fråga, nämligen om vi på allianssidan inte känner en skammens rodnad över uppdraget. Nej, vi känner ingen skammens rodnad. Däremot känner jag att det finns en grön avund mot de tydliga direktiven och uppdraget, som jag ser fram emot att Vattenfall nu ska kunna leva upp till.

Fru talman! Dagens debatt har varit ganska klargörande. Av oppositionen får man intrycket att Vattenfall och statligt ägande i Vattenfall är det främsta verktyget för att verkställa en hållbar energipolitik. För mig är det självklart att ett statligt ägt företag ska ligga i framkant. Det betyder dock inte att det är det främsta medlet vi har för att uppnå en långsiktigt hållbar energiproduktion. För mig och Centerpartiet är det tveklöst så att energiomställningen i första hand ska ske via politiska styrmedel, till exempel elcertifikat, koldioxidskatter och utsläppsrätter. En förnybar kilowattimme fjärrvärme från statliga Vattenfall är ju inte varmare och goare än en förnybar kilowattimme fjärrvärme från Eon eller ett lokalt fjärrvärmebolag. Av oppositionens förhållningssätt får man lätt intrycket att det bästa är om det förnybara kommer från ett statligt bolag och att det som kommer från ett privat bolag inte är riktigt lika bra. Det är ett märkligt förhållningssätt. Om vi tittar på den svenska förnybara elen ser vi att varenda investering som görs från Vattenfalls sida sker i kraft av att man drar nytta av elcertifikatssystemet, precis som det var tänkt när vi beslutade om det. Vattenfall existerar ju inte utanför de spelregler som gäller för andra bolag. Så till ägarfrågan. Vattenfall är, som tidigare sagts, ett jätteföretag. Kritik har riktats mot att det tagit tid att ta fram de nya ägardirektiven. Jag kan hålla med oppositionen om att de av den förra regeringen antagna ägardirektiven verkligen behövde förändras. De var alldeles för snävt formulerade. Trots att Vattenfall var ett stort internationellt verksamt bolag var ägardirektiven bara specificerade till den svenska delen. Jag vill också peka på det faktum att när man har med stora bolag och organisationer att göra - Vattenfall har 200 miljarder i omsättning och 40 000 anställda - är det oerhört viktigt att de nya ägardirektiven är väl genomtänkta. Det handlar inte om att bara krafsa ned några meningar på ett papper och skicka ut med internposten. Vi har nu gjort en noggrann genomgång av bolaget. Därefter har vi formulerat väl avvägda ägardirektiv där vi tar upp såväl lönsamhetskraven som kraven på en omställning av energisystemet och energiproduktionen. Låt mig även kommentera reservationen och de skrivningar som pekar på att vi politiskt ska besluta om till vilka kunder, och dessutom till vilket pris, ett statligt företag ska sälja sin produktion. I reservationen står i och för sig att det ska ske inom EU:s statsstödsregler. Om vi tittar på vad Socialdemokraterna säger i sina politiska riktlinjer antagna av jobbkongressen 2009 ser vi att där står följande: "Staten kan genom sitt ägande spela en viktig normsättande roll i näringslivet." Ja. "LKAB, Sveaskog, Telia Sonera, SBAB och andra företag med statligt ägande ska vara förebilder." Ja. Sedan kommer det intressanta: "Detta gäller även Vattenfall, som dessutom ska vara en strategisk partner till basindustrin och kunna erbjuda Europas lägsta elpriser." Tycker Alf Eriksson att det är seriöst av ett statsbärande parti, eller ett parti som säger sig vara statsbärande, att anta skrivningar där det föreskrivs vilket pris statliga företag ska sätta när de agerar på en konkurrensutsatt marknad? Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till majoritetens förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Fru talman! Jag har en mycket kort fråga till Jan Andersson. I februari 2005 skrev Maud Olofsson i egenskap av centerledare i en debattartikel i Svenska Dagbladet: Jag kan inte tolerera att statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till, även om det sker i andra länder. Det var tydliga besked till väljarna, och jag tror att många väljare uppfattade den signalen. Hur tycker Jan Andersson att Maud Olofsson har följt upp det ställningstagandet nu när hon är ansvarig minister för Vattenfall och energifrågan? Vattenfall investerar under Maud Olofssons ledning i nya brunkolsgruvor och i nya kolkraftverk. Vattenfall investerar 100 miljarder - den största affären i svensk affärshistoria - i Nuon, ett bolag som är kraftigt beroende av just kolkraft, den smutsigaste energiproduktion vi känner till. Tycker Jan Andersson att Maud Olofsson har levererat till sina väljare det som hon lovade i valrörelsen?

Fru talman! Man kan läsa de nya ägardirektiven där det står att Vattenfall ska vara ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Det står inte att Vattenfall ska vara ett av de bolag som investerar i den smutsigaste tekniken, utan här handlar det om att investera för att leda omställningen. Det tycker jag är ett mycket tydligt besked. När vi lyssnar på oppositionen kan vi fråga oss om det alltid är dåligt att investera i ett kolkraftverk. Om vi gör en investering i ett efterkrigsverk, från 50-talet, och höjer energieffektiviteten med låt oss säga 30 procent, är det då per automatik en dålig investering, Per Bolund?

Fru talman! Det är intressant att se vad man faktiskt gjort som minister när man haft fyra år på sig. När man i valrörelsen kommer med tydliga och klara uttalanden anser jag att man som minister har ett ansvar att också följa upp dem och se till att orden på något sätt närmar sig verkligheten. Jag kan konstatera att under Maud Olofssons ledning har vi rört oss åt rakt motsatt håll jämfört med vad hon sade i valrörelsen. Om man säger att man inte ska investera i den smutsigaste elproduktion vi känner till och sedan gör precis det har man vilselett väljarna. Det går inte att tolka det på något annat sätt än så. Svepskälet att man skulle effektivisera kolkraften genom att bygga ny kolkraft tycker jag är väldigt oroande. Jag har hört det från Vattenfall självt, men jag trodde inte att det hade spritt sig även till Centerpartiet. Motfrågan är självklar: Vilka kolkraftverk är det Vattenfall planerar att lägga ned när man nu investerar i nya kolkraftverk? Svaret är att man inte planerar att stänga några kolkraftverk. Man tänker köra vidare. Effekten kommer att bli att man får en totalt sett ökad kolproduktion i Europa med ökade utsläpp som följd. Det är lite grann som att försöka släcka en eldsvåda genom att spruta bensin på den. Det får inte elden att minska; tvärtom kommer den att tillta. Man ökar problemet i stället för att minska det. Problemet är också att man genom att göra stora investeringar i fossilkraft drar undan resurser från investeringar i förnybar energi, som är det relevanta alternativet. Men regeringen med Centerpartiets ledare Maud Olofsson som energiminister och ansvarig för Vattenfall har hela tiden bejakat investeringar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till. Jag tycker att det är djupt bekymrande när ledande politiker säger en sak och sedan gör precis det motsatta. Det tror jag inte leder till ökat förtroende vare sig för varumärket Vattenfall eller för politiken i stort.

Fru talman! Jag upprepar vad som står i de nya ägardirektiven: Vattenfall ska vara ett av de ledande bolagen när det gäller omställningen. Det är det som vi levererar. Det ges mycket tydliga signaler till Vattenfall om vad det handlar om i fortsättningen. När vi diskuterar Vattenfall som bolag - detta har jag pratat om tidigare i talarstolen - finns det anledning att vara aningen ödmjuk inför vilken energimix andra länder i Europa har. Det är så himla lätt att stå här och tala om att man minsann ska ha det som i Sverige, för här har vi det bra. Men de förutsättningar vi har skiljer sig lite åt. Tyskland är oerhört beroende av kolkraften. Det finns andra länder i Europa som inte riktigt har de naturgivna förutsättningar som Sverige har. Att till exempel tänka sig något större bidrag från vattenkraft i ett land som Holland är inte gångbart. Med det vill jag ha sagt att det skiljer sig åt ute i Europa. Låt oss inte lägga det svenska kalkerpapperet på Europa och tro att allt kommer att kunna bli likadant som i Sverige! Ska man inte befatta sig med fossil energi måste det i förlängningen betyda att man ska sälja de här anläggningarna. Alternativet att bara lägga dem i malpåse och låta dem rosta eller murkna ned kan inte finnas. Jag drar slutsatsen att oppositionen kommer att göra sig av med ett antal av de anläggningar i Europa som i dag producerar elenergi med kolkraft till exempel.

Fru talman! Det är trångt i oppositionsrollen, Jan Andersson. Nu var det till och med så att vi socialdemokrater i Jan Anderssons anförande blev placerade som statsbärande parti. Jan Andersson måste då förmodligen sitta i opposition. Det verkar i alla fall så på hans inlägg. Våra kongressbeslut är fullt genomförbara. Men nu är det regeringens proposition som vi behandlar. Jan Andersson trodde jag hade lite ansvar för det. Det är faktiskt ännu värre än när vi satt i utskottet och behandlade detta. Dagens debatt har visat att det inte bara är låga ambitioner; regeringspartierna vet inte ens själva hur man ska göra en entydig tolkning av det man har lagt fram. Carl B Hamilton från Folkpartiet tolkar "miljömässigt hållbar" som att det går bra att bygga kärnkraft. Det inryms i det begreppet. Vad Moderaterna tycker fick jag inte riktigt fullt klart för mig. Nu går frågan till Jan Andersson. Tycker Jan att kärnkraft inryms i begreppet "miljömässigt hållbar energiproduktion"?

Fru talman! Det var intressant. Jag börjar med detta uttalande av Alf Eriksson: "Våra kongressbeslut är fullt genomförbara." Jag måste läsa meningen igen: "Vattenfall . ska vara en strategisk partner till basindustrin och kunna erbjuda Europas lägsta elpriser." Ta 30 sekunder av din repliktid, Alf Eriksson, och förklara för kammaren och svenska folket hur detta ska vara genomförbart. När det gäller huruvida Vattenfall kommer att kunna bygga kärnkraft är det så att vi om några veckor kommer att ha en behandling av de regelverk vi har för att ersätta gamla reaktorer. Är det så att Vattenfall kan ersätta gamla reaktorer inom det regelverket och dessutom klara att uppfylla de målsättningar som vi har som riktlinjer för Vattenfalls verksamhet på Europanivån med 20 procent förnybart kommer inte vi politiskt att säga: Det där är icke tillåtet! Men åter till frågan! Är det seriöst, Alf Eriksson, att använda Vattenfall för att föreskriva vilka priser man ska ha och vilka kunder man ska använda i en konkurrensutsatt marknad? Det är det vi pratade om tidigare när vi debatterade televerk och annat. Det verkar inte som om oppositionen har förstått att vi är på en avreglerad marknad.

Fru talman! Jag trodde att debatten handlade om regeringens proposition om styrningen av Vattenfall, inte om de kongressbeslut vi fattade i november i höstas. Jag uppehåller mig vid huvudbegreppet som Jan Andersson går runt, "miljömässigt hållbar energiproduktion". Om vi inte kan få ett tydligt besked av regeringspartiernas företrädare i riksdagen, hur ska då Vattenfall och alla andra aktörer på marknaden kunna tolka det här begreppet? Betänkandet heter Förtydligande av uppdraget för Vattenfall AB , men det blev en dimma. Nu har Jan Andersson en replik till på sig att klart och entydigt uttrycka vad miljömässigt hållbar energiproduktion innebär. Är det förnybar energi? Är det förnybar energi och kärnkraft? Låt oss få höra! Jag vill gärna höra Jan Anderssons och Centerpartiets uppfattning om det statliga ägandet av Vattenfall. Här har som bekant den ena efter den andra varit ute och haft synpunkter. Ni skriver i betänkandet att ni i alla fall ska ha kvar det i tre månader. Vilken är Jan Anderssons uppfattning om det statliga ägandet av Vattenfall efter valet i höst?

Fru talman! Svaret på vad som är hållbart gav jag i förra repliken. När det gäller ägandet i Vattenfall kommer väljarna definitivt inte att vara okunniga om vad Alliansen föreslår inför höstens val. Det kommer att vara väldigt tydligt. Jag förstår, fru talman, om Alf Eriksson blir lite störd över att någon råkar läsa kongressbesluten. Men det är inte helt oviktigt vad det största partiet i er konstellation säger på kongresserna. Jag förstår irritationen, men det här är inte någon frågestund, utan en debatt. Då kan det vara relevant att ta upp de frågorna också.

Fru talman! Så har det äntligen kommit - förtydligandet av uppdraget för Vattenfall AB: "Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion." Det har tagit lång tid, och mycket vatten har runnit under broarna - eller kanske nedför älvarna. Men nu finns det ett förslag om ett tydligt uppdrag att vara både affärsmässig och miljövänlig. Helt avgörande är att det nu kommer att kunna mätas om Vattenfall verkligen lever upp till de hårda kraven. Regeringen föreslår nämligen att EU:s 2020-mål sätts som referenspunkt för dessa mål. EU:s 2020-mål innebär minskade utsläpp av växthusgaser med 20 procent jämfört med nivån år 1990, en andel med minst 20 procent förnybar energi av den totala energianvändningen samt 20 procent effektivare energi till år 2020. För första gången kommer vi nu att kunna mäta och utvärdera huruvida Vattenfall bland jämförbara bolag är ett av de bolag som leder utvecklingen i riktning mot minskade utsläpp av klimatgaser och en ökad andel förnybar energi samt aktivt verkar för en effektivare energianvändning. Dessutom innebär förtydligande att det gamla uppdragets fokus på "svensk energiförsörjning" försvinner och ersätts med en icke-geografiskt knuten formulering om "hållbar energiproduktion". Detta är viktigt eftersom Vattenfall är ett internationellt bolag med mer än hälften av produktion och intäkter från marknader utanför Sveriges gränser. Den nordiska elmarknaden är dessutom så integrerad att det är svårt att definiera exakt vad som menas med svensk energiförsörjning. Vattenfall ska förstås driva en ekonomiskt och ekologiskt hållbar verksamhet, oavsett på vilken marknad företaget verkar. Jag säger både "ekonomiskt och ekologiskt hållbar". Vissa skulle nog se en motsättning här, att det ekonomiskt hållbara står i direkt motsättning till det ekologiskt hållbara. Jag tror inte på en sådan automatisk motsättning. Visst finns det exempel även i Vattenfalls verksamhet på att ekonomin tycks ha gått före miljön. Men jag tror att affärsmässighet är en förutsättning för att ha råd att vara miljövänlig. För att kunna spela en viktig roll i omställningen av energisystemet måste Vattenfall ha stabila ekonomiska resurser. Produktion och distribution av energi är helt enkelt kapitalintensiva verksamheter som kräver stora investeringar. Hur ställer sig då oppositionen, De rödgröna, till förtydligandet av uppdraget till Vattenfall? Ja, de är förstås inte nöjda. Som det kanske ska vara ligger det väl i oppositionens intresse att inte vara överens. Det är ändå intressant att bena ut vad de har för kritik. De tycker att det har dröjt. Det kan jag hålla med om. De tycker också att det när regeringen nu äntligen föreslår ett förtydligat uppdrag till Vattenfall blir till det sämre. Det håller jag inte med om. De rödgröna hänger upp sig på formuleringen "ett av de bolag", vilket vi menar är en svagare skrivning än som det tidigare hette: att "bolaget inom ramen för kravet för affärsmässighet ska vara ledande". Ytligt sett kan det se ut som en svagare ambitionsnivå. Men sett till hela det förslag som regeringen nu för fram är det en tydlig förstärkning. När ni i oppositionen för fem år sedan genomförde ändringen av ändamålsparagrafen följdes inte de vackra orden på något sätt upp. En skrivning fanns om att vara ledande, men en skrivning om på vilket sätt och utifrån vilka kriterier saknades helt. Riksrevisionen var tydlig med att formuleringen som sådan öppnade upp för olika tolkningar. Så här skriver Riksrevisionen i sin rapport Vattenfall - med vind i ryggen? : "'Ledande' tolkar Vattenfall som den som producerar mest förnybar energi. Flera andra tolkningar är dock möjliga, till exempel att bolaget ska ligga i framkanten för forskning och teknikutveckling." Denna kritik har varit utgångspunkten för den nuvarande alliansregeringens förslag om att knyta formuleringen om Vattenfalls uppdrag till EU:s 2020-mål. På så sätt minskar utrymmet för alternativa tolkningar. Styrningen blir därför mer konsekvent. Mot oppositionens vackra ord om en undermålig uppföljning ställer Alliansen en tydlig formulering som det går att mäta utifrån EU:s 2020-mål. För övrigt är det inte första gången som vi kristdemokrater tillsammans med våra allianskolleger tar krafttag för att verkligen mäta hur väl vi når upp till högt satta mål på hållbarhetsområdet. Redan för tre år sedan, i november 2007, beslutade regeringen - Sverige var det första landet i världen som gjorde det - att alla företag med statligt ägande skulle presentera en hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiative och dess internationella riktlinjer. Med dessa ord yrkar jag bifall till propositionen i dess helhet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Vi verkar vara överens om att det har dröjt väldigt länge för regeringen med att komma med en ny styrning, vilket är mycket sorgligt eftersom det har lett till att Vattenfall inte bara har fortsatt att under mandatperioden släppa ut hundratals miljoner ton koldioxid utan också till och med har ökat sina utsläpp. Under tiden har regeringen suttit på sin kammare och funderat och prioriterat andra uppgifter - Ola Alterås ord. Det är, som sagt, väldigt tråkigt att det har dröjt så länge. Därigenom har vi tappat tid för den viktiga omställningen till ett klimatsmart samhälle. Mikael Oscarsson säger att det utåt sett tycks vara en svagare ambitionsnivå. Det kan jag verkligen hålla med om. Det är precis det vi kritiserar. Jag kan konstatera att vi inte är ensamma om att göra den tolkningen. Även miljörörelsen har väldigt hårt kritiserat regeringen för det här förslaget och sagt att det inte kommer att leda till någon förbättring. Vi verkar vara överens om att det helt enkelt inte är en tillräckligt hög ambitionsnivå. När det gäller tolkningen av Riksrevisionens skrivelse kan det också konstateras att Riksrevisionen är tydlig om att den styrning som genom Miljöpartiets hårda arbete ändå infördes under förra mandatperioden har fått en tydlig effekt. Den har även bidragit till att en omställning gjorts av det svenska energisystemet och till att Vattenfall har ändrat sin investeringsinriktning på den nordiska elmarknaden. Vi har länge krävt en utvidgning av ägarstyrningen så att den gäller all verksamhet. Det är ett genomgående krav i alla 20 nämnda motioner som vi väckt under mandatperioden. Vi har länge kämpat för att det ska vara en generell princip. Mikael Oscarsson säger att det är lättare att mäta och utvärdera den här styrningen genom att tala om ett av de ledande bolagen. Hur kan det därigenom vara lättare att mäta och utvärdera? Vad är definitionen på detta med att vara bland de ledande bolagen? Är det att vara nummer ett, nummer två, nummer tre eller nummer sju?

Fru talman! Först och främst är det viktigt att konstatera att det som här föreslås är mätbart. Vi har lagt oss på samma nivå som EU:s 2020-mål. Här kan vi se problemet med den förra definitionen. Därför undrar jag: Vad är Miljöpartiets ansvar för att de tillägg som gjordes 2005 inte var mätbara, och vad gjorde Miljöpartiet "i regeringsställning" - med tanke på det inflytande som Miljöpartiet under förra mandatperioden hade - för att tilläggen skulle kunna vara mätbara? Det är en viktig fråga som Per Bolund bör svara på. Det är tragiskt med den motsättning som Miljöpartiet hela tiden ser mellan vinst och miljö. Det är viktigt att lyfta blicken och se att vi för att ha råd med vindkraft och med forskning måste ha ett lönsamt bolag. Det är förutsättningen för att vi ska kunna ha en bra energiproduktion. Jag tycker att det är beklagligt med den negativa inställning som Miljöpartiet har till kärnkraften. I själva verket är kärnkraften förutsättningen för att vi ska kunna göra en offensiv satsning på alternativen. Som vi ser det är det omöjligt att klara energiförsörjningen inom en överskådlig framtid utan kärnkraften. Det skulle få stora konsekvenser för miljön, för vår basindustri och för konsumenterna.

Fru talman! Till att börja med måste Mikael Oscarsson ha tagit fel på mig och någon annan när han menar att jag säger att det finns en motsättning mellan vinst och miljö. Jag har vid ett flertal tillfällen i den här debatten sagt att det är tvärtom - om man inte satsar på förnybar energi och på en hållbar energiproduktion kommer man inte heller att kunna göra någon vinst i förlängningen. Det där måste vara en missuppfattning, som jag kan rätta med en gång. Jag kan konstatera att vi inte behöver välja mellan kärnkraft och kolkraft. Det finns stora möjligheter att förse både Sverige och hela Europa med förnybar energi. Det finns också många studier som har visat att det finns mycket förnybara energiresurser som man kan utnyttja för produktion. Det är också det som är vår målsättning; vi vill att man ska fasa ut kolkraften ansvarsfullt som ägare i Tyskland och Polen och ersätta den med förnybar energi. Det är det som vi anser att regeringen borde ha tagit ställning för i sin ägarstyrning, vilket den inte gör. Det är tråkigt. Mikael Oscarsson frågar vad vi gjorde för att ställa om styrningen av Vattenfall. Vi kämpade länge. I början av vårt samarbete handlade det inte om ägande utan om att starta bolag. Men efter hand utvidgades vårt samarbete, och då fick vi möjlighet till insyn. Då fick vi också in en styrning i riktning mot att Vattenfall ska vara ledande i miljöomställningen. Detta har fått tydliga effekter, vilket inte minst Riksrevisionen konstaterar i sin rapport. Det är någonting som vi är stolta över. Sedan är ju en överenskommelse mellan partier alltid en kompromiss, och vi kom inte så långt som vi hade velat göra i överenskommelsen. Därför har vi hela tiden fortsatt jobba politiskt också under den här mandatperioden för att försöka påverka regeringen att ta steg mot en mer hållbar styrning av Vattenfall. Tyvärr har vi talat för döva öron. Jag kan konstatera att när vi nu står här i dag efter snart fyra år av borgerlig majoritet får vi en ägarstyrning som inte uppfyller måttet och som inte kommer att leda till en hållbar energiproduktion från Vattenfall i framtiden. Det kan jag bara beklaga.

Fru talman! Jag håller inte med om att det skulle vara ett otydligt mål och direktiv. Jag tycker att det är väldigt tydligt: Företaget ska leva upp till 2020-målet. Det är mätbart, till skillnad mot de vackra ord och utfästelser som förut har gjorts. De har varit omöjliga att mäta. Som har påpekats tidigare i debatten är Vattenfall ett bolag som redan har kommit långt. Man satsar mer på forskning än något annat jämförbart bolag. Man har 700 vindkraftverk. Man är ledande på vattenkraft. Man är den tredje största producenten vad gäller förnybar produktion. Bolaget har alltså redan gjort mycket, men naturligtvis finns det mer att göra. Jag är övertygad om att målen kommer att ge råg i ryggen när det gäller att fortsätta se till att man producerar el på bästa möjliga sätt. Per Bolund säger att vi inte behöver välja. Det är väl er inställning att kärnkraften ska bort så fort som möjligt. Faktum är att de kärnkraftverk vi har blir uttjänta i slutet på 2020-talet. Om vi inte gör någonting utan fattar ett sådant beslut skulle vi snabbt tappa bort en stor del av vår energiproduktion. I dagens läge kommer nästan 50 procent av elproduktionen från kärnkraften. Vi satsar i lanseringen kraftfullt på alternativen. Men det är orealistiskt att tro att man på så kort tid skulle kunna göra sig av med kärnkraften. Den behövs för överskådlig framtid.

Fru talman! Nu har vi ytterligare en som redan har placerat sig i oppositionsrollen, Mikael Oscarsson! Mikael pratar om de vackra orden i 2005 års direktiv och att vi inte har följt upp dem. Vi hade ett år på oss. Sedan var det regeringsskifte. Nu har vi efterlyst ett förtydligande av detta. Men det har tagit fyra år innan det kom någonting. Och när det nu kom upplever vi att det bara har blivit dimmigare. Kan Mikael Oscarsson förklara det begrepp som ni uppenbarligen inte är överens om - miljömässigt hållbar elproduktion? Ni kanske inte vet vad innebörden är. Jag kan nästan räkna ut att för Mikael Oscarsson är det i stort sett bara kärnkraft. Men hur är det mätbart? Mikael Oscarsson säger här inför kammaren att de förra direktiven inte var mätbara, men att de här är det. Hur mäter man då detta med miljömässigt hållbar energiproduktion?

Fru talman! Jag tycker att det är intressanta frågor som Alf Eriksson tar upp. När vi pratar om miljömässigt hållbar produktion tycker jag att en viktig aspekt är koldioxidutsläpp. Det finns inget energiproduktionssätt som är perfekt. Varje energislag har fördelar och nackdelar. Om vi ska se strikt på koldioxidutsläppen menar Vattenfall i sina beräkningar att om man ser på hela livslängden för ett vindkraftverk - både med produktionen, byggandet och rivningen - släpper det ut mer koldioxid än kärnkraften. Jag tror att det är viktigt att se att det inte finns något energislag som är perfekt på något sätt. Men vi behöver mixen, och i Sverige har vi en bra mix. Vi är lyckligt lottade i och med den vattenkraft vi har. Vi har också kärnkraften, och vi satsar kraftfullt på alternativen. Vi kommer aldrig till det läge där vi får en energiproduktion som inte har några biverkningar. Men det gäller att använda det mest effektiva och att ha en bra mix.

Fru talman! Min fråga var på vilket sätt detta nya begrepp var mätbart. Då får jag svar på hur mycket koldioxidutsläpp olika energislag ger. Det var inte det jag frågade om. Är begreppet mätbart? Och vad är det man ska mäta? Vad innehåller det? Finns det plats för någon förnybar energiproduktion i begreppet, enligt Mikael Oscarssons tolkning? Jag fick ju nyss höra att kärnkraften släppte ut mindre koldioxid än de förnybara energislagen. Innebär det att Mikael Oscarssons tolkning är att det är kärnkraft som är miljömässigt hållbar, och inte biobränsle? Jag har några sekunders talartid på mig, och tänker därför be om ett besked från Mikael Oscarsson om detta stora företags framtid. Det går väl an att säga att man kommer med besked om några månader, som vi har fått höra här tidigare. Marknaden har under hela mandatperioden efterfrågat långsiktiga spelregler. Man vill veta vad som kommer att hända framöver. Nu är det tre månader kvar till valet, och vi har fortfarande inte fått besked om vem som ska äga detta stora bolag om ni skulle få en majoritet i höstens val. Mikael Oscarsson har möjlighet att svara på frågan nu. Ska vi avhända oss detta verktyg, eller ska också detta ut på marknaden? Då får vi sitta med händerna bakbundna på ryggen utan att kunna använda Vattenfall som ett verktyg för att ställa om energiproduktionen i en hållbar riktning.

Fru talman! Beskedet när det gäller den sista frågan är att Vattenfall inte finns på någon försäljningslista. Vi har inte heller några planer på att sätta upp det på någon försäljningslista. Man måste naturligtvis kunna ha en diskussion här i kammaren i framtiden om huruvida det alltid ska vara så att vi ska äga varje del av Vattenfalls verksamhet som nu sträcker sig allt längre bort från Sveriges gränser. Men jag säger det igen: Det finns inte på vår försäljningslista, och vi har inte för avsikt att sätta upp det på den heller. Sedan frågade Alf Eriksson om de här målsättningarna. Jag tror att Alf Eriksson är mycket väl medveten om vad EU 2020-målet betyder. Det betyder minskade utsläpp av växthusgaser med 20 procent jämfört med nivån 1990. Det ska vara en andel på minst 20 procent förnybar energi av den totala energianvändningen, och det ska vara 20 procent effektivare energi till 2020. Det är de mål som EU har antagit. Som jag ser det kommer vi första gången att kunna mäta och utvärdera huruvida Vattenfall tillhör de bolag som leder utvecklingen mot minskade utsläpp av klimatgaser och en ökad andel förnybar energi och huruvida man också verkar för att vi ska ha en effektivare energianvändning. Det tycker jag är betydligt bättre än det nuvarande.

Fru talman! De svenska kärnkraftverken stod för 36 procent av elproduktionen 2009. Det var inte några 50 procent. Det var 36 procent. Vattenfalls ägande i Tyskland stod stilla även under 2009. Sedan tog Mikael Oscarsson upp ett verktyg här och framhöll hållbarhetsredovisningen som ett bra exempel på vad de statliga företagen ska rätta sig efter. Menar Mikael Oscarsson att Vattenfall har levt upp till regeringens klimatambitioner att vara ett föredöme när det gäller miljömässigt och socialt ansvarstagande? Det är den ägarpolicy som staten har antagit för de statliga företagen. Låt oss titta på vad som har hänt de här tre senaste åren. Vattenfall är ett av de ledande företagen när det gäller utsläpp av koldioxid. De har ökat markant under de senaste åren, medan man i övriga EU-länder har minskat utsläppen av CO2 under 2009. Menar Mikael Oscarsson att Vattenfall har levt upp till regeringens ägarpolicy?

Fru talman! Kent Persson hade en anmärkning om kärnkraftens andel av elproduktionen. Under det senaste halvåret har det som bekant varit väldiga produktionsproblem. Man har genomfört renoveringar som har tagit alldeles på tok för lång tid. Men året före det ligger det på ungefär 46 procent. Det är en väldigt stor och viktig del. Ungefär varannan gång man tänder ljuset i normalfallet är det vattenkraften och varannan gång är det kärnkraften som står för energin. Alliansregeringen satsar som bekant kraftfullt på att alternativen. Men förutsättningen för att vi kan göra det är att vi säkrar energiproduktionen. Kärnkraften behövs för överskådlig framtid för att klara basindustrins behov och energiproduktionen för hushållen. Lever man upp till kraven? Det har varit omöjligt att mäta. Nu blir det däremot på ett helt annat sätt möjligt att utvärdera i framtiden. Det ser jag fram emot med tillfredsställelse.

Fru talman! Låt oss reda ut vilket år vi har. Nu har det passerat ett halvår av 2010. Jag refererade till vad den svenska kärnkraften presterade under 2009. Det var 36 procent. Det blir fel, fel, fel hela tiden när Mikael Oscarsson ska tala om kärnkraftens effektivitet här i Sverige. Jag fick inget svar på frågan om Vattenfall har levt upp till regeringens ägarpolicy när det gäller miljömässighet. Svaret var att det blir bättre nu med de nya ägardirektiven. Men ägardirektiven har ingen direkt koppling till ägarpolicyn. Det är ett policydokument som gäller samtliga statliga företag. Tar de sociala hänsyn? Är de ledande både när det gäller socialt ansvar och miljömässighet? Det måste väl ändå vara ganska lätt att svara på det. Har man levt upp till detta eller inte? Det går väl ändå att utvärdera? Det som står i förslaget till beslut är ganska intressant. Där står följande: "Riksdagen godkänner att uppdraget för Vattenfall förtydligas i enlighet med följande. Vattenfall ska generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion." Det är vad som står och ingenting mer. Det är förslaget till förtydligande.

Fru talman! Kent Persson tar upp diskussionen om hur många procent som kärnkraften står för. Vi kan kanske gemensamt efter debatten leta upp de senaste tre fyra åren. Då ska vi nog få se att om det inte var 2009, så ligger det där 2008. Om du inte visste det, Kent Persson, är det ett av de huvudsätt som vi producerar el på i det här landet. Det som blir fel, fel, fel är den väg som vi skulle välja om ni skulle komma till makten. Ni har ju fått med er övriga partier på er sida att säga att man ska utvärdera kärnkraften varje mandatperiod. Så kortsiktigt kan man inte ha elproduktion. Det krävs betydligt längre horisont än så. Jag tycker att det är tragiskt. Det skulle vara väldigt negativt för svenska konsumenter och för vår basindustri. Som förut har nämnts är Vattenfall redan nu ledande inom produktionen av förnybar el. I många stycken har man kommit väldigt långt. Man är ett jättebolag som satsar starkare i Sverige, men man satsar också på andra ställen. Det är också värt att påpeka att den kärnkraft och brunkolskraft som finns i till exempel Tyskland köptes under den förra regeringen. Det är väldigt lätt att skylla allting på den här regeringen, men jag tycker att Kent Persson ska titta sig själv spegeln och att ni ska ta ert ansvar. Jag tycker att de mål som nu är satta på ett helt annat sätt ger förutsättningar för oss i Sveriges riksdag att utvärdera Vattenfalls elproduktion.

Fru talman! För sex år sedan fick den här kammaren en första påminnelse om regeringens försumlighet när det gällde styrningen av Vattenfall. Det var ett resultat av en granskning från Riksrevisionen där man pekade på att regeringen inte hade omsatt riksdagsbeslutet från 1997 till vägledning för Vattenfall. På sju år hade regeringen inte gjort ett dugg. Statsminister då var Göran Persson. Efter Riksrevisionens kritik och efter KU-granskning kom äntligen regeringen till skott och lyckades pressa fram ett litet embryo till ägardirektiv, som var så urvattnat till sitt innehåll att det inte gick att styra efter det. Det tog åtta år från beslut i riksdagen till ägardirektiv. Den här regeringen har klarat motsvarande sak på fyra år. Den måste därför rimligen vara dubbelt så bra som den förra regeringen. Likväl kritiserar man från oppositionens sida regeringen. Dock kan jag hålla med oppositionen i ett avseende. Jag tycker inte att det här ägardirektivet heller är så lyckat; det är bättre än det tidigare, men det är inte så lyckat. Det jag tycker är tråkigt är att regeringen inte tog tillfället i akt att en gång för alla göra sig kvitt den olyckliga formulering som har funnits med under Vattenfall AB:s hela livstid, en formulering som är sanktionerad av näringsminister efter näringsminister, att Vattenfall ska vara ett ledande bolag på den europeiska energimarknaden. Fru talman! Den som orkat läsa Vattenfalls årsredovisningar skulle ha funnit att vd varje år i sina skrivningar pekat på att Vattenfalls uppdrag är att bli en ledande spelare i Europa. Det är detta uppdrag som har satt Vattenfall i den situation det hamnat i, det vill säga att inte bara bli ledande i Europa utan också kommit att bli en leverantör av el som i mycket stor utsträckning grundar sig på fossil kraft. Om man vill bli stor i Europa måste man nämligen vara stor i den fossila kraften. Det finns ingen annan kraft att förvärva i Europa. Ja, det skulle vara tysk kärnkraft, men den har också sina sidor. Inom parentes kan jag påpeka att för blott en årsvinst satte Vattenfalls vd hela bolaget i pant för den säkerhet och det ansvar man har på den tyska marknaden. Inte heller har den här strategin varit särskilt lönsam. Ni som läser årsredovisningarna skulle efter diverse räknearbete finna att den vinst som Vattenfall har levererat är obetydligt större, eller kanske till och med mindre, än vad den skulle ha varit om Vattenfall över huvud taget inte varit verksamt i Europa. Fru talman! Den som tycker att staten inte ska ägna sig åt företagande har på nytt fått rätt. Låt mig därför i all enkelhet som avgående riksdagsledamot ge regeringen och nästa riksdag ett råd: Dela Vattenfall i två delar, en svensk eller möjligtvis nordisk del och en internationell del. Sälj den internationella delen. Har man tur får man tillbaka lika mycket som man en gång har gett för verksamheten. Det kan aldrig ligga i svenska skattebetalares intressen att äga ett bolag som ska vara en stor spelare på den internationella marknaden. Omvandla den svenska verksamheten till ett affärsverk. Det skulle sänka kostnaderna, minska bonusarna och öka insynen.