Frågor om kommunal demokrati

Herr talman! Detta betänkande behandlar frågor om hur den kommunala demokratin ska kunna göras mer lättillgänglig och komma närmare medborgarna men också hur man på fler och bättre sätt ska kunna kanalisera medborgarnas inflytanden. Vi har från moderat sida reserverat oss på ett antal punkter. En av dem handlar om att vi anser att man ska kunna ha kommunala extraval. I kommuner där förändringar i förutsättningarna har uppstått eller där en regerande majoritet mycket uppenbart bryter mot uttalade vallöften eller i andra sammanhang där förutsättningarna är så förändrade ska man kunna ha extraval. Det ska också vara möjligt för en majoritet att för att lägga fram en ny politik, med hänsyn till att nya förutsättningar har uppstått, gå ut i extraval. Jag skulle kunna ta ett exempel. I Stockholms stad skulle det kunna vara möjligt för den nuvarande majoriteten, när man har konstaterat att man egentligen inte kan hålla något av de vallöften man gick till val på men ändå vill finna legitimitet i den nya politik man vill föra, att gå till väljarna och begära ett mandat för att föra en annan politik än den man förde fram före valet. Jag menar inte att detta är det mest sannolika i just det här fallet. Men det bör finnas en möjlighet för de politiska majoriteter som på det här viset vill bygga en legitimitet för sin politik att också söka mandat från väljarna genom ett extraval när förutsättningarna har blivit förändrade. Herr talman! Vi vill också göra det lättare att kalla till kommunala folkomröstningar. Vi tycker att det är rätt rimligt att det ska finnas en möjlighet för medborgarna, bättre än i dag, att på olika sätt sätta upp de krav, de regler och de begränsningar som bör gälla för den styrande majoriteten i kommunen. Men det är också så, herr talman, att den fråga som kanske kommer att tilldra sig störst intresse i det här betänkandet, och där det också finns den mest tydliga skiljelinjen i diskussionen, handlar om den kommunala demokratin i form av hur vi indelar Sverige i landsting och kommuner. Sakläget är att en minoritet i utskottet, som däremot motsvarar en majoritet i kammaren, är för en förändring av lagstiftningen när det gäller indelning av riket i kommuner och landsting. Den minoriteten har i utskottet krävt och föreslagit att man inom utskottet ska bereda ett lagförslag som gör detta möjligt. Det har vi sett som angeläget av det skälet att riksdagen inte genom sin uppmaning till regeringen att göra förändringar har lyckats få någon förändring till stånd genom förslag från regeringen, trots att riksdagen tidigare har uttalat sig för sådana förändringar när det gäller indelningen av kommuner och landsting. Vi har fått frågan aktualiserad i hög grad genom fallet Heby kommun, där en mycket tydlig och uppenbar majoritet av medborgarna vill byta länstillhörighet från Västmanlands län till Uppsala län. Denna viljeinriktning har kommit regeringen mycket tydligt till del. Kommerskollegium har mycket noggrant analyserat och prövat förutsättningarna och uttalat sig för en överflyttning av Heby kommun från Västmanlands län till Uppsala län. Ett viktigt skäl till detta är att de ekonomiska och befolkningsmässiga förändringarna är av det slaget att det i alla fall av medborgarna i Heby kommun upplevs som mer naturligt och rimligt att tillhöra Uppsala län när det gäller arbetsplatser, ekonomisk utveckling, kommunikationer med mycket mera. Likväl har regeringen underlåtit eller nonchalerat att genomföra den förändring som har kommit till uttryck i ett folkligt initiativ i kommunen och trots att den utredningsverksamhet som Kommerskollegium har genomfört också har visat på ett godkännande. Då står vi i ett läge där riksdagen har uttryckt en fast vilja och regeringen har låtit bli att genomföra de förändringar som riksdagen har krävt. Heby kommun - om vi tar det enskilda fallet, men det är inte bara det som betänkandet i den här delen handlar om - har inte heller i det här fallet fått genomslag för sin vilja till förändring hos regeringen. Regeringen har helt enkelt låtit bli att ta hänsyn till den lokala opinionen, och man har låtit bli att ta hänsyn till de beslut som fattats och den opinion som uttrycks här i riksdagen. Detta skapar självfallet en besynnerlig parlamentarisk situation, därför att här i kammaren finns det en majoritet för en förändring av lagstiftningen när det gäller indelning av kommuner och landsting, men inte i konstitutionsutskottet. Där har majoriteten nekat den gruppering som är minoritet i utskottet att genomföra en utredning och en beredning som hade kunnat leda till ett färdigt lagförslag. Vi har då som en bilaga till reservation 9 lagt fram ett lagförslag som togs fram våren 2002, och som därefter har varit på lagrådsremiss. Som vi har kunnat konstatera uppfyller det många av de krav som ska ställas. Men med de krav som vi anser skall ställas på lagstiftningen så tycker vi att det behövs en fortsatt beredning för att klargöra denna lagstiftnings relation till andra delar av lagstiftningen. Det är detta som utskottsmajoriteten har nekat minoriteten. Därmed har man också förhindrat majoriteten i kammaren att här i dag genomföra ett beslut. Det, herr talman, visar tyvärr en svaghet med hur utskottssystemet med rådande majoriteter just nu fungerar. Det är därmed ett ansvar som faller på framför allt Socialdemokraterna, som har nekat minoriteten detta beredningsförfarande. Vi hade kunnat lägga fram ett lagförslag, för det finns i handlingarna. Men vi anser inte att det är fullt ut färdigt. Vi valde nu att gå vägen att ge regeringen till känna att senast den 1 september nästa år komma till riksdagen med förslag om en ny lagstiftning vad gäller indelning av kommuner och landsting. I det här fallet skulle det ha kunnat ge Heby kommun möjlighet att förverkliga de önskemål som opinionen där har uttryckt. Det skulle också - och det är det som är det viktiga - ge en annorlunda förhållning i riksdagens och regeringens perspektiv på indelningen i kommuner och landsting. Vi anser nämligen att det är rimligt att riksdagen fattar beslut och kan fatta beslut om indelningen av kommuner och landsting. Socialdemokratin vill att det ska vara regeringens privilegium att ensam göra detta. Vi anser att indelningen av kommuner och landsting är en så pass viktig fråga när det gäller den svenska demokratin och dess struktur att det är rimligt att riksdagen också kan fatta beslut om detta genom lagstiftning. Det är här skiljelinjen går. När det gäller större förändringar av landsting och sådan indelning ska detta redan i dag underställas riksdagen. Vad vi säger här från en minoritet i utskottet som motsvarar en majoritet i kammaren är att detta bör gälla även för kommuner som sådana där önskemål uttrycks. Vi är öppna för både folkliga initiativ och en möjlighet att i riksdagen fatta de beslut som leder till att vi får en indelning av riket på det vis som svarar mot en modern tids förändringar och medborgarnas önskemål. Finns det egentligen en viktigare fråga när det handlar om kommunal demokrati än att på det här viset låta demokratin komma nära medborgarna i kommuner och landsting runtom i landet och dessutom tillmötesgå medborgarna när det gäller den kommunala indelningen? Nej, det finns det inte. Det är mot den bakgrunden, herr talman, som jag väljer att dels uttala mitt stöd för samtliga reservationer där vi moderater finns med, dels yrka bifall till reservation 9 om indelningsfrågor. Ett bifall i kammaren till den kommer att ge Sverige en bättre kommunal demokrati och bättre förutsättningar för människor runtomkring i Sverige att forma sin framtid i den kommunala struktur som de anser vara bäst för dem.

Herr talman! Jag har hamnat i lite tidsnöd. Jag ska försöka att korta ned mitt anförande eftersom jag senare i kväll ska delta i en paneldebatt på universitetet. Därför kan det bli lite problem med replikskiftena här. Om jag apostroferar Göran Magnusson och Mats Einarsson kanske talmannen kan ha vänligheten att medge dem replik, ifall de är intresserade av detta. Allra först vill jag säga att vi kristdemokrater vid en eventuell omröstning kommer att stödja reservation 2 om möjlighet att behålla fullmäktigeuppdrag vid flyttning på grund av studier. I sista stund ändrades reservationen till att mer generellt begära en utredning om dessa problem och jag har nu fått min riksdagsgrupps stöd för att ställa upp bakom denna. Jag vill i likhet med Liselott Hagberg yrka bifall till reservationerna 4, 6 och 9. Vi har också en reservation om den oberoende kommunala revisionen, som Liselott tog upp. Jag ska inte argumentera ytterligare för detta. Det är en ursprungligen kristdemokratisk motion som jag hoppas efterhand vinner anslutning från kammarens majoritet. Jag skulle vilja säga något om de reservationer som vi har ställt oss bakom. I reservation 4 begärs en utredning om möjligheterna till extraval i kommunerna. Det kan ju finnas behov av en sådan möjlighet även om jag själv tror att det måste vara restriktiva regler för sådana möjligheter. I reservation 6, som är en motivreservation, emotser vi som utgör kammarmajoritet men inte utskottsmajoritet att regeringen lägger fram förslag om förändring av regler för folkomröstningsinitiativ, vilket riksdagen tidigare begärt. Det är dags för regeringen att bli en aning mer handlingskraftig. Och om regeringen inte lyssnar på riksdagens majoritet så är risken uppenbar att riksdagen kan utnyttja sin möjlighet att på eget initiativ stifta lagar. Den är också den typen av problem som ligger bakom reservation 9, som handlar om indelningslagen. Den har sin grund i regeringens rigida hållning till Hebys önskan om att byta län och landsting. Vi i riksdagsmajoriteten vill ha en lex Heby när det gäller indelningslagen. Hösten 2001 väckte jag - på uppdrag av majoritetspartierna i frågan - förslag till ett utskottsinitiativ i KU om indelningslagen. Men vi hamnade i tidsbrist när det gäller lagstiftningen och såg därför ingen möjlighet att genomföra en väl genomarbetad ny lag. Tidsbristen möjliggjorde inte någon sådan. Efter 2002 års val är visserligen riksdagsmajoriteten oförändrad i frågan, men i utskottet är det dessvärre en annan majoritet. Denna utskottsmajoritet har förvägrat riksdagsmajoriteten möjligheten att i utskottet göra ett grundligt arbete för en förändrad indelningslag. Normalt sett tycker jag att vi har respekt för varandra i utskottet när det gäller den interna hanteringen, men här tycker jag att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har använt sin formella makt i utskottet på ett inte helt seriöst sätt. Det får gärna Göran Magnusson och Mats Einarsson förklara lite närmare. Varför har man hanterat frågan på det här sättet? Jag beklagar deras halsstarrighet och hoppas att den är av engångskaraktär. Vi har därför nödsakats att lägga en reservation med innebörden av ett tillkännagivande till regeringen där vi avkräver regeringen ett förslag senast den 1 september 2004. Om inte regeringen levererar beställningen så får vi motionsvägen lösa riksdagsmajoritetens krav, och då kan ingen utskottsmajoritet hindra oss från att föra frågan till kammaren för beslut. Reservationen tar sin utgångspunkt i den promemoria, sedermera lagrådsremiss, som utarbetades av KU-majoriteten på våren 2002. Men om regeringen verkligen vill lösa den här frågan på ett bra sätt kan det också finnas andra vägar som tillgodoser kraven på att riksdagen ska ha ett avgörande inflytande över rikets indelning i landsting och län. Jag kan ta ett exempel där regeringen har förordningsmakten, nämligen på presstödssidan. Det är regeringen som utfärdar presstödsförordningen, men man gör aldrig regelförändringar utan att ha hört riksdagen. Det är en modell som också kan användas när det gäller indelningsfrågorna. Finns bara viljan kan vi nog komma fram till en bra lösning på detta område. Jag hoppas att förnuftet kommer att segra på andra sidan vattnet, herr talman!

Herr talman! Jag ska ganska kort beröra tre av de frågor som behandlas i detta betänkande om kommunal demokrati. Det är frågan om direktvalda kommundelsnämnder, det är frågan om folkomröstningsinitiativet och det är indelningsfrågorna. Först vill jag ta upp de direktvalda kommundelsnämnderna, som ännu inte finns. Flera kommuner har infört kommun- och stadsdelsnämnder. Ett viktigt skäl har ofta varit att man vill stärka den lokala demokratin, minska avståndet mellan väljare och valda och öka den politiska förankringen lokalt. Resultaten är väl inte helt övertygande. Jag tror att en viktig orsak till detta är att dessa organ inte kan vara direktvalda, utan de tillsätts uppifrån, av kommunfullmäktige. Det gör att det är svårt att skapa den lokala förankring i stadsdelen eller kommundelen som alla säger sig efterlysa. Därför menar vi att det vore klokt att införa en sådan möjlighet till direktvalda organ. Den modellen är självfallet inte oproblematisk. Det kan vara svårt att föra en sammanhållen politik med olika majoriteter i kommunfullmäktige och vissa stads- eller kommundelar. Men det problemet finns redan i dag på nationell och regional nivå, och det går ändå att hantera. Den tydliga ansvarsfördelning som den här modellen kräver beslutas ju ändå av kommunfullmäktige, som också bestämmer budgeten. Jag tror att detta är problem som är fullt möjliga att komma till rätta med. När det gäller folkomröstningsinitiativet vill jag först klargöra en sak, så att det inte är några missförstånd. I sakfrågan är Vänsterpartiet överens med reservanterna och med den utredning som föreslog att om 10 % av invånarna i en kommun begär att en folkomröstning ska genomföras så skall också en sådan genomföras. Vi menar att om man har folkinitiativinstitutet kommunalt - och jag tror att man ska ha det - visar erfarenheten att man måste ha en sådan tvingande regel. Erfarenheterna har hittills inte varit särskilt uppmuntrande. Begäran om folkomröstning har i de allra flesta fall avslagits av fullmäktige. Detta har riksdagen uttalat. Beredningen pågår i regeringen. Vi har inte funnit det angeläget att, som reservanterna, ytterligare understryka detta. Det är faktiskt en inte helt okomplicerad fråga. Vi bör därför avvakta beredningen av den. Till sist vill jag ta upp indelningsfrågorna. Upprinnelsen är ju, som redan har noterats, ett enskilt fall, Heby, där en betydande opinion i kommunen ville byta - vill byta - län från Västmanland till Uppsala. Regeringen har uppenbarligen inte funnit tillräckligt starka skäl för att efterkomma denna önskan. Detta är regeringens rätt och uppgift. Indelningsfrågorna är, menar jag, i grund och botten förvaltningsbeslut. De är inte normgivning. De är inte av lagstiftningskaraktär. Utskottsminoriteten försöker nu upphäva ett enskilt beslut av regeringen som man är missnöjd med genom att ändra den grundläggande arbetsfördelningen mellan regering och riksdag, den arbetsfördelning som enklast uttryckt innebär att regeringen styr riket under konstitutionellt ansvar inför riksdagen, medan riksdagen stiftar lag och beslutar om budget och kontrollerar regeringen. Den arbetsfördelningen tror jag är ganska klok. Hur som helst tror jag att det är oklokt att av missnöje med ett enskilt regeringsbeslut försöka förändra denna mycket grundläggande ansvars- och arbetsfördelning mellan exekutiven, regeringen, och legislativen, riksdagen. Ingvar Svensson sade att utskottsmajoriteten i denna fråga inte har agerat seriöst. Jag skulle vilja vända på det och ifrågasätta om utskottsminoriteten har behandlat den här frågan seriöst. Jag menar att en sådan grundläggande förändring av vårt konstitutionella system som detta faktiskt är fråga om - att överföra sådant som i grunden är förvaltningsbeslut till lagstiftning på grund av missnöje i ett enskilt ärende - är att missbruka den formella möjlighet som utskott och riksdag har att ta egna initiativ. Därför menar jag att det är utskottets majoritet som har tagit sitt ansvar i denna fråga och behandlat den på ett seriöst sätt. I sakfrågan har Vänsterpartiets riksdagsgrupp inte tagit ställning eftersom det inte har legat på vårt bord att ta ställning till huruvida Heby ska tillhöra det ena eller andra länet. Man kan naturligtvis ha synpunkter på hur väl regeringen har motiverat sitt beslut eller sitt icke-beslut och hur väl man har genomfört dialogen med medborgarna i Heby. Det kan man ha många synpunkter på. Men det är inte det som den här frågan handlar om nu, utan den handlar i grunden om Sveriges författning.

Herr talman! Först och främst vill jag säga något när det gäller seriositeten. Det som kammaren har att ta ställning till nu är ett rätt väl förberett lagförslag som har varit ute på en lagrådsremiss och som vi faktiskt mycket väl hade kunnat lägga fram som ett lagförslag direkt i kammaren. Men vi har likväl valt att ge en möjlighet till ytterligare beredning. Väg den seriositeten mot det faktum att utskottsmajoriteten har förmenat kammaren att kunna fatta beslut på grundval av ett berett lagstiftningsförslag. Då tror jag inte att det är svårt att se vem som står för seriositeten och vem som står för maktutnyttjandet i denna kammare och i konstitutionsutskottet. Jag skulle vilja ställa en fråga till Mats Einarsson. Han hävdar att detta på grund av att det är ett förvaltningsärende inte kan beslutas av riksdagen. Det är sant. Men vad är det som säger att frågan om indelning av kommuner och landsting inte rimligtvis skulle kunna vara en lagstiftningsfråga? Att det till stor del är en förvaltningsfråga i dag är sant, men vad är det som säger att det måste vara så? Är det inte rätt rimligt med tanke på vikten av detta att det faktiskt är riksdagen som fattar beslut? Anser Mats Einarsson att det är fel att riksdagen fattade beslut om indelningen av Västra Götaland och de två landstingen i Skåne till ett län? Det var nämligen en fråga för riksdagen. Vad är det som gör att den mycket viktiga frågan om indelning av kommuner och landsting inte skulle kunna vara en fråga som det fattas beslut om här i riksdagen och inte vara en fråga som regeringen, utan hänsyn till opinionen och utan hänsyn till de grundläggande rekvisit som finns, själv ska fatta beslut om och i det här fallet låta bli att fatta beslut om? Är det inte i själva verket så att det faktum att regeringen trots ett tydligt utslag i kommunen och trots Kommerskollegiums bifall till detta utan någon egentlig motivering har avslagit den här begäran i sig visar att det inte är särskilt lämpligt att ha detta som ett förvaltningsärende och att det är rätt rimligt att det kan vara föremål för diskussion, debatt och beslut i riksdagen? Vad är det som säger att riksdagen inte är lämplig att fatta beslut om rikets indelning i kommuner och landsting, Mats Einarsson?

Herr talman! När det gäller frågan om hur väl förberett lagförslaget som finns i handlingarna egentligen är vill jag bara kortfattat referera vad Lagrådet i ett yttrande har sagt om det. Lagrådet säger att de föreslagna lagbestämmelserna kan ses som ett första utkast till lagreglering men är inte så genomarbetade att de bör antas som lag utan att ha gjorts till föremål för ytterligare beredning och bearbetning i ljuset av de synpunkter som redan framförts och så vidare. Lagrådet kunde sammanfattningsvis inte tillstyrka att förslagen görs till föremål för lagstiftning i föreliggande skick. I den här frågan anser jag att Lagrådet har rätt. Varför kan det inte vara ett normgivningsbeslut? Varför måste det vara förvaltningsbeslut? I och för sig är riksdagen suverän att göra denna fördelning. Men jag tycker inte att man kan göra det helt diskretionärt. Normgivning såsom jag har begripit det är i normalfallet generella regler riktade till en obestämd grupp av medborgare. Sedan vet jag också att det finns lagar som har en annan utformning och inte ser ut exakt på det sättet. Men allmänt sett är det som vi beslutar om de generella reglerna, till exempel grunderna för indelningen och en del andra sådana saker, medan de faktiska besluten i de enskilda ärendena, till exempel på vilken sida av ån som gränsen ska gå och så vidare, är typiska förvaltningsbeslut som vi traditionellt har lagt på regeringen eller på regeringens myndigheter. Visst kan man frångå detta. Men bör man frångå detta? Finns det tillräckligt starka skäl för att frångå detta? Det enda skäl som utskottsminoriteten egentligen har framfört är att man är missnöjd med det beslut som regeringen har fattat i detta enskilda fall. Man har inte kunnat visa att denna ordning systematiskt leder till olycka på något sätt.

Herr talman! Tyvärr tror jag att Mats Einarsson trampar vatten i dessa två frågor. Som svar på frågan om seriositeten i beredningsarbetet hänvisar han i själva verket till att majoriteten i utskottet har sagt nej till en beredning. Hade majoriteten i utskottet varit för en beredning hade vi kunnat ha ett berett förslag här. Det är ju vi som har sett till att detta har kommit så långt att vi kom till en lagrådsremiss och som man nu säger ska beredas vidare. Vi hade velat göra det i utskottet. Men det är Mats Einarsson som har sagt nej till detta. Det är ingen tvekan om vem som står för den bristande seriositeten i den delen. Att lagrådsremissen inte är ett färdigt lagförslag är grunden till att vi här inte har lagt fram det som ett förslag. Men det är ni som har sagt nej till en fortsatt beredning. Mats Einarsson, att hänvisa till att det inte är färdigt är just att understryka att det är Mats Einarsson och den senare talaren Göran Magnusson som aktivt har bidragit till att inte göra detta möjligt. När det gäller frågan om vilken sida om ån som kommungränsen ska gå är det inte det som detta ärende handlar om, utan det handlar om en större fråga, nämligen rikets indelning i kommuner och landsting. Och där fick Mats Einarsson inte riktigt ihop det när det gäller varför det ska vara en förvaltningsfråga där regeringen diskretionärt kan fatta vilka beslut den vill. Han förklarade inte heller riktigt varför han så emfatiskt anser att detta inte får vara en fråga för riksdagen. Jag ställer på nytt frågan: Är det rimligt att riksdagen fattar beslut om Västra Götaland och Skåne men orimligt att man fattar beslut om andra indelningar av kommuner och landsting? Var går den gränsen? Och då menar jag inte gränsen för kommunen om den ena eller andra sidan om ån utan den politiska gränsen när det gäller att riksdagen ska ha en möjlighet att i en av de absolut viktigaste frågorna för den kommunala demokratin, nämligen indelningen av kommuner och landsting, kunna fatta beslut. Det handlar inte om Heby. Det handlar om en vidare fråga. Men frågan om Heby visar hur illa regeringen har fungerat, och den visar hur rimligt det är att det beslutet fattas här i riksdagen.

Herr talman! Om min argumentation ska mätas med dess förmåga att övertyga utskottets ordförande i den här frågan så torde jag stå mig ganska slätt. När det gäller beredningen vet utskottets ordförande fuller väl att KU:s kansli, så kvalificerat det nu är, inte är avpassat och utformat för det utredningsarbete som till exempel den här frågan skulle kräva. Det normala fallet när riksdagen vill ha lagförslag är naturligtvis att man utnyttjar sin majoritet här i kammaren och begär ett sådant lagförslag av regeringen. Mot detta förfarande har vi inte riktat några som helst formella invändningar. Däremot har vi inte menat att det har varit rimligt att försöka använda konstitutionsutskottets kansli för att låta KU agera på det område som egentligen är regeringens. Det har inte varit rimligt att hantera den frågan på det sättet. Varför är det då rimligt att riksdagen ska besluta om länsindelning av Västra Götaland? Den praxis som förvisso finns att riksdagen har haft möjlighet att fatta beslut när det gäller större länsindelningar kan man i så fall ifrågasätta utifrån den logik som jag här har gjort mig till talesman för. Sådana avvikelser från den strikta logiken finns säkerligen på flera områden. Det kan naturligtvis diskuteras om det ska vara på det sättet. Å andra sidan har regeringen alltid möjligheten när man finner det lämpligt och nödvändigt att förankra och låta pröva i riksdagen även sådana frågor som kanske på ett strikt formellt sätt skulle höra hemma på regeringens bord ensamt. Visst kan man diskutera detta. Men jag tror att det blir mycket svårt att ta Hebyärendet som utgångspunkt för att hävda ståndpunkten att hela detta område för indelningar bör överföras till lagstiftningens område. Jag är icke övertygad.

Herr talman! Jag utgår ifrån att det vid den här tiden är allom bekant i denna kammare att Centerpartiet vill bygga om Sverige. Vi vill bygga från grunden, för deltagande, påverkan och ansvarsutkrävande för att göra allvar av en deltagande demokrati. Från grunden handlar det om medborgarnas makt, att öka deras makt, om självbestämmandet och att stärka det civila samhället. Från grunden handlar det också om tydligare strukturer för den gemensamma verksamheten, en tydlig maktdelning på federalismens principer. Att stärka självbestämmandet och egenmakten handlar naturligtvis om kommunal demokrati och om de frågor som berörs i det betänkande som nu ligger på vårt bord. Det handlar om folkomröstningar och initiativ till folkomröstningar. Det är anmärkningsvärt att tiden ska bli så utdragen när riksdagen har beställt ett förslag från regeringen när det gäller folkomröstningsinitiativ i kommunerna. Det är därför rimligt att vi nu återigen upprepar riksdagens hållning i den här frågan ifall det är så att regeringen har tappat bort riksdagens tillkännagivande från tidigare. Folkomröstningar innebär att medborgarna tar initiativ i lokala frågor och får möjlighet att göra sin stämma hörd. Men det handlar också om att resultatet av folkomröstningarna hörs där beslut ska fattas, att man inte negligerar resultaten. Det är ett av de områden som ligger till grund för vår kritik när det gäller indelning av kommuner och landsting. Att stärka självbestämmandet måste också handla om att stärka självbestämmandet när det gäller indelningen av den nära nivån, av kommuner, regioner och landsting. Det låter i den debatt som har varit som om det är något enstaka fall. Heby är mycket tydligt. Men det finns många andra exempel. Det visar ett antal motionsyrkanden som är fogade till det här betänkandet. Det finns andra exempel på kommuner där man önskat få ett ökat självbestämmande i någon kommundel, men där man förvägrats möjligheten. Tolkningen av den politiska signal som finns från en tydlig lokal opinion framförd i en folkomröstning är inte ett förvaltningsbeslut. Tolkningen av ett politiskt beslut som är tydliggjort i en fullmäktigförsamling som i Heby kommun är inte en fråga att hantera i ett förvaltningsbeslut. Vår lagstiftning ger inte de tydliga signalerna - det är alldeles uppenbart - för hur en sådan tolkning ska ske. Därför tycker vi från Centerpartiets sida att det är alldeles självklart att göra ett tillkännagivande när det gäller frågan om indelning av kommuner och landsting. Det har framgått mycket tydligt i den tidigare debatten i det här ärendet att vi är missnöjda med det sätt som regeringen förvaltat riksdagens mandat. Då är det rimligt, precis som när vi talar om andra frågor, att den delegation som den här kammaren har givit till regeringen återtas och att vi i de här fallen där det inte går att dra alla över en kam som folkets yttersta företrädare i den nuvarande ordningen också tar ställning i indelning av landsting och kommuner. Det är naturligtvis allvarligt att regeringen i fallet Heby kommun så uppenbart har sett mellan fingrarna när det gäller en tydlig folkopinion i Heby kommun, också uttryckt i den folkvalda församlingen. Regeringen har inte lyssnat. Det är viktigt nu att regeringen inte visar samma bristande lyhördhet inför riksdagens kommande uttalanden i den här frågan. Det är viktigt att regeringen verkligen visar att man tar allvarligt på tillkännagivandet från riksdagen och att man återkommer till riksdagen såsom vi kommer att beställa senast den 1 september nästa år. Det gäller ökat självbestämmande, folkomröstningar och indelning. Ökat självbestämmande handlar också om självförvaltningsorgan. Det handlar inte bara om att följa upp som regeringen vill göra. Det handlar om att ge brukarna rätt att få ett initiativ prövat av fullmäktige och av nämnder. Det pekar vi på i en av våra reservationer. Det handlar om ökat självbestämmande i form av att väljarna direkt ska få välja till kommundelsnämnder och inte förvägras den möjligheten. Ökat självbestämmande handlar också om självstyre i kommuner och landsting, om den tydlighet som måste finnas i maktdelningen mellan olika nivåer utifrån ett underifrånperspektiv och en federal princip. Det handlar om självbestämmande över den egna organisationen i kommuner och landsting. Oavsett om det handlar om miljönämnder eller den kommunala revisionen är det rimligt att man i de respektive folkvalda församlingarna får bruka sitt mandat fullt ut för att forma sin egen organisation i samråd med invånarna. Det handlar naturligtvis då också om att kunna inrätta direktvalda kommundelsnämnder, att ge medborgarna den möjligheten. Det handlar om kommunala extraval, att ge möjlighet för detta i de kommuner eller landsting där man ser att det inte finns något annat val. Jag vill understryka, precis som Ingvar Svensson gjorde, att det här inte är något lättvindigt ställningstagande. Det ska inte vara något som enkelt tillgrips. Jag tror verkligen inte att det kommunala självbestämmandet om det får kraft att blomma kommer att missbruka detta. Då har väljarna den yttersta makten i sin hand att reglera den typen av missbruk. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till några av de reservationer som finns fogade till betänkandet. Jag står självfallet bakom samtliga där Centerpartiet finns med. Men jag yrkar bifall till reservation 2, 4, 6 och 9 under punkterna 4, 9, 11 och 18 för ökat självbestämmande och ökad makt för medborgarna i de olika församlingarna, kommuner, landsting och framför allt det stärkta civila samhället.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 3 som jag glömde förut. Några få sekunder kanske vi ändå får använda till den här intressanta diskussionen. Kerstin Lundgren talar mycket om folkmajoriteten, men frågan är om vilken folkmajoritet. Det handlar om majoriteten i Heby. Men hur ska man då se på majoriteten i Västmanlands län? Ska den ha något att säga till om? Och Uppsala län som skulle ta emot Heby, hur är det med den majoriteten? Hur ska man se på om det inom Heby finns ett område där det finns en majoritet för att stanna kvar i Västmanland? Ska den minoriteten då få möjlighet att avträda från Heby och stanna kvar i Västmanland? Hur ser Centern egentligen på majoriteter när det gäller indelningsfrågor? Jag tycker att det är en ganska komplicerad fråga.

Herr talman! Jag förstår att Vänsterpartiet ser det som bekymmersamt att lyssna på majoriteter och uttryck i folkomröstningar. Måhända är det förklaringen till hanteringen av bland annat Heby kommuns framställan. Om vi ska förändra indelning i kommuner och landsting är det rimligt och riktigt att lyssna på medborgarna i de berörda områdena. Vi vill ge en stärkt röst åt medborgare som vill förändra sin tillhörighet. Det är rimligt att, när det handlar om något som kommer till uttryck i en folkomröstning som i fallet Heby, det inte blir fånge i ett system där man från ovan betraktar någon som en egen ägodel. Man ska få möjlighet att påverka och styra sin egen indelning. Eftersom i det här fallet både Uppsala, som skulle vara berörda när det gäller det nya länet och det nya landstinget, och Heby kommun ser att detta är helt okej finns det ingenting som talar för att man inte skulle biträda det. Det är en tydlighet från fullmäktige. Det är en tydlighet från folket, och det borde vara en tydlighet från de folkvalda i den här kammaren.

Herr talman! Kerstin Lundgrens första oförskämdhet tänker jag ignorera. Den andra frågan är mer intressant. Jag kan inte se att Kerstin Lundgren på något systematiskt sätt griper sig an denna. Det är tydligen majoriteten i Heby som är helt avgörande. Om det skulle finnas en majoritet i till exempel Västmanland som inte vill göra den här indelningen så skulle man inte bry sig om den. Nu anser tydligen utskottsminoriteten att det är majoriteten i hela landet som ska fatta beslutet. Beslut ska ju fattas här i riksdagen vilket innebär att man inför en möjlighet för majoriteten i landet som helhet, uttryckt via riksdagen, att fatta vilka beslut som helst oavsett de lokala opinionerna. Majoriteten av vad? Av vilka? Vilka utgör det demos som fattar beslutet? Den frågan kräver lite mer uppmärksamhet än vad jag tror att Centern hittills har ägnat den.

Herr talman! Jag har ägnat mycket uppmärksamhet åt frågan om hur vi kan stärka medborgarnas makt över den egna vardagen och öka medborgarnas makt över den egna organisationen kommunalt. Därför har vi bejakat kommundelningar där Vänstern tillsammans med Socialdemokraterna motsatt sig dem. Därför har vi bejakat en förändring av Heby kommuns länstillhörighet. Vi ser att Sverige måste byggas underifrån. Att vi väljer att vilja förändra makten i den här frågan på riksnivå beror på att regeringen uppenbarligen väljer att lyssna mera till andra strukturer och väljer att köra över lokala tydliga uttalanden från folkomröstningar och fullmäktigeförsamlingar. Den typen av avvägningar som nu måste göras när det gäller indelning bör ligga i den direkt folkvalda församlingen eftersom regeringen uppenbarligen inte har valt att lyssna. Jag hoppas minsann att regeringen kommer att vara mer beredvillig att lyssna på riksdagens tillkännagivande den här gången än i andra sammanhang.

Fru talman! God kväll, kammarkamrater! "För den trötta samhällskroppen vore kanske bästa boten ifall tankarna från toppen kom från roten." Så skaldade Tage Danielsson en gång. Mer än så skulle jag egentligen inte behöva säga i dag, men jag tänker trots allt göra det. En bättre sammanfattning än det Danielsson sade av den gröna synen på de frågor vi diskuterar här i dag går nog inte att finna. De frågor vi diskuterar är de kommunala, lokala, låt oss säga människonära demokratifrågorna. För den som läser det betänkande vi har att ta ställning till i dag kanske det förefaller lite märkligt att den gröna partibeteckningen återfinns under åtta av nio möjliga reservationer - märkligt och kanske lite väl utmanande. Men allt annat vore nästintill tjänstefel av en riksdagsledamot på den gröna rörelsens mandat. Den gröna rörelsen är en demokratirörelse som kämpar mot maktkoncentration och för en verklig decentralisering av människors möjlighet att påverka sina liv och samhället omkring dem. Miljöpartiet de gröna bildades som en reaktion mot att ett antal äldre etablissemangspartier lyckades sjabbla bort en annars självklar folkomröstning på det nationella planet. Att vi i dag kämpar för en stärkt lokal demokrati är därför en självklarhet. Reservationerna i betänkandet handlar alla om att stärka det lokala planet. Att ingen i ett sådant här betänkande känner behov av att resa några krav åt det andra håller säger måhända en del om Sverige. Vad gäller den nionde reservationen som vi inte står bakom, reservation 7 av Centern om stärkt brukarinflytande, ska jag avslöja att jag också där känner viss tveksamhet om huruvida inte detta är ett viktigt krav. Till nästa allmänna motionstid lovar vi att återkomma med egna förslag inom detta härad. Fru talman! Det sprids ibland en farlig känsla av att demokrati är något som vi har klarat av. Racet har varit, vi har kört det, och nu kan vi ställa in bilen i garaget eftersom vi vann. Så enkelt är det inte. Demokratin måste återerövras och utvecklas för varje dag och för varje beslut som vi fattar i den här kammaren. Känslan av maktlöshet, att inte ha något att säga till om, att vara satt på undantag och att inte tillhöra demokratin och samhället sprider sig varje dag. Då är det vår uppgift som politiker att ge möjligheter till engagemang. I betänkandet behandlas två förslag som direkt skulle öka dessa möjligheter. Vi gröna och Centerpartiet kräver i reservation 2 att unga och andra människor som studerar på en ort ska kunna vara valbara och arbeta demokratiskt på den ort där man tidigare bott och varit skriven under en längre tid, den ort där man ofta känner att man har sin bas och förankring. I och med att regeln om att man ska vara skriven på den ort där man studerar infördes omöjliggjordes det för många människor att engagera sig demokratiskt och inneha förtroendeuppdrag på de orter som uppfattas som deras verkliga hem. Att sprida de politiskt aktiva som i dag engagerar sig på studentorterna också till deras gamla hemorter vore dessutom bra av rent regionalpolitiska och utvecklingsmässiga skäl. Det politiska perspektiv som många av de så kallade utflyttningsorterna verkligen behöver är det som de studenter som för närvarande befinner sig på annan ort har att bidra med. I en annan reservation, nr 5, kräver Miljöpartiet att medborgarna ska få rätt att lägga fram förslag till sina kommunfullmäktige och kommunala nämnder. När demokratipropositionen kom var den en stor besvikelse för alla oss som önskade verkliga åtgärder för att ge människor möjlighet att engagera sig. Det enda substantiella innehållet var en uttrycklig rätt för kommuner att medge medborgare rätten att lämna förslag, något flera kommuner ändå tillåtit i flera år innan dess. Att nu vända på kakan och ge rätten till medborgarförslag till medborgarna i stället för att ge kommunerna rätten att ignorera medborgarnas förslag är ett bra grönt krav. I sammanhanget är det särskilt viktigt att betona funktionshindrades möjligheter till engagemang. I ett särskilt yttrande väljer Miljöpartiet och Folkpartiet att understryka detta. Fru talman! När man talar inför en kammare som främst besitts av ledamöter från ett granskande konstitutionsutskott kanske man skulle kunna tro att en annan möjlighet för medborgarna skulle falla i mycket god jord hos kollegerna, nämligen möjligheten att granska sina förtroendevalda - men icke! Också inom detta område tvingas vi till två reservationer. För det första kräver vi gröna och Folkpartiet i reservation 1 att huvudregeln för kommunala nämndsammanträden ska vara att de är öppna. Det enda argument jag hittills har fått höra mot en sådan ordning är att inte så många kommer att gå ändå. Jaha - så vad då? Ska vi eftersom det just nu sitter noll personer på kammarens läktare sätta lås och bom på möjligheten för den som vill att komma in och lyssna? Nej, givetvis inte. Medborgarna ska ha rätten att lyssna till den politiska debatten och ta del av vad deras förtroendevalda gör och ska därför också komma in på de kommunala nämndsammanträdena. För det andra gör de gröna i reservation 8 gemensam sak med tre borgerliga partier och kräver en vidare förstärkning av den kommunala granskningen och revisionen. Det är inte en tillfredsställande ordning att den kommunala revisionen inte är fristående utan mycket väl kan vara hej, tjenis och kollega med dem som den är satt att granska. Märkligt nog har det fjärde borgerliga partiet, Centern, valt att inte vara med på den här reservationen. Fru talman! Den demokrati som vi i dag har i Sverige förutsätter också möjligheten att för en tid delegera sin beslutsrätt till någon annan som å ens vägnar representativt fattar beslut i frågor som berör en - den representativa demokratin. Det systemet har en del problem, och det är vår uppgift att försöka komma till rätta med dem. Ett grundläggande problem är givetvis om de som väljs inte alls, inte ens formellt och enligt de räknade rösterna, representerar dem som väljer. Systemet med kommundelsnämnder är i de allra flesta fall bra och ett sätt att föra politiken närmare medborgarna. Det förutsätter dock givetvis att de som sitter i nämnderna representerar dem som bor i kommundelen. Att borgerligt styrda nämnder ska representera vänsterdominerade kommundelar är givetvis helt befängt. Det omvända kan möjligen förefalla något mer sympatiskt för en som jag men är lika principiellt illa. Därför måste vi öppna för direktvalda kommundelsnämnder, ett krav som finns i reservation 3. I en demokrati som utgår från medborgaren har medborgaren också möjlighet att återkalla sin delegation om den som blivit vald bluffat sig till sin plats, direkt missköter sig eller inte längre representerar medborgarna. Möjligheten till återkallelse av delegation borde kraftigt förstärkas så att demokratins herrar blir väljarna och inte de valda. En möjlighet till detta som fem riksdagspartier vill öppna för är möjliggörandet av kommunala extraval. När en majoritet spricker, politiken drabbas av en skandal och förtroendet för politikerna rubbas i grunden ska man på kommunal nivå ha möjlighet att utlysa extraval. Regeringen bör genast utreda detta, något som också är innebörden i reservation 4 som jag vill yrka bifall till. Ett annat sätt att återkalla delegationen är att göra det i en särskild fråga genom en folkomröstning. En riksdagsmajoritet har tidigare krävt en rätt för medborgare att vid uppnått erforderligt antal av medborgarna i en kommun bakom sig - 10 % säger en klar majoritet; 5 % skulle vi i Miljöpartiet önska - ska man kunna tvinga fram en kommunal folkomröstning. Ingen politiker ska av personliga intressen få sätta käppar i hjulen. Ingen ska i tro av att man vet bättre få stoppa ett folkomröstningsinitiativ. Den demokratiska tanken, konstaterar filosofen Torbjörn Tännsjö, går ut på att vanligt folk duger till att styra sig själva. Trots upprepade riksdagskrav har regeringen somnat in. Det är dags att återigen ge en markering till en regering utan öra till folkets enda direkt valda organ genom en tydlig utskottsmotivering där vi utgår från att regeringen snarast efterkommer riksdagens tillkännagivande om lokala folkomröstningsinitiativ. Därför yrkar jag bifall till motivreservation 6. Jag anser att denna fråga är mycket brådskande. Det kan knappast finnas något mer förödande för det individuella engagemanget än att ha samlat in erforderligt antal namnunderskrifter för att få en folkomröstning och sedan komma till kommunfullmäktige som på fem minuter säger: Din folkomröstning blir inte av. Det måste bli ett tydligt folkomröstningsinitiativ. Fru talman! I vissa kommuner har man utan denna möjlighet till initiativ ändå fått kommunala folkomröstningar. I vissa kommuner har man känt av samma arrogans från regeringens sida mot vad som faktiskt sägs av folk och folkvalda som vi i riksdagen kanske alltför ofta känner. På valdagen 1998 röstade 57,7 % av väljarna i Heby kommun för att Heby kommun skulle byta från Västmanlands till Uppsala län. Det var en tydlig viljeyttring som ledde till att alla kommunens partier, från höger till vänster, skickade en skrivelse till regeringen där man bad om att få byta län. Regeringen sade nej. I riksdagen är vi en majoritet partier som inte ser lokala opinioner och människors engagemang som slit-och-släng-varor. Riksdagen krävde att regeringen skulle ändra sig. Regeringen sade nej. Den enda slutsats man kan dra av detta är att regeringen inte har öra och förankring nog att handha den här typen av frågor. Dessa är bättre lämpade att avgöras i ett folkligt valt och politiskt bredare organ - av vårt organ, av riksdagen. Riksdagen har alltså fått försöka få inflytandet över landets indelning i län. Det har inte varit lätt. Lagrådet har visserligen konstaterat att det inte finns några principiella tveksamheter i att riksdagen fattar den här typen av beslut, vilket kan vara intressant att notera med tanke på tidigare debatt. Men riksdagen har inte resurser att bereda lagstiftningsärenden av den här typen. Det är för övrigt ett problem när regeringen vägrar efterkomma riksdagens beslut, ibland år efter år. När en folklig opinion trycker på för att genomföra något borde riksdagen som rikets högsta organ ha möjlighet att ta kommandot, initiera egna utredningar och fatta beslut. Jag hoppas att fler partier i riksdagen är redo att ansluta sig till denna möjligen något oortodoxa men viktiga slutsats. Riksdagen ska inte vara en hund i ett koppel som ibland lyckas gläfsa så att husse förstår. Riksdagen ska kunna vara husse nog själv. I konstitutionsutskottet har fem partier försökt nå en lösning på indelningsfrågan. Det har gått trögt. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har utnyttjat det faktum att de har en oproportionerligt stor andel av platserna i utskottet för att hindra oss andra från att bereda frågan på KU-kansliet. Efter en ny lagrådsremiss kräver vi av regeringen att återkomma med ett förslag till ny indelningslag som ger riksdagen makt över landets indelning i län och möjlighet att lyssna bland annat till hebyborna och andra lokala initiativ. Låt mig i sammanhanget understryka en mening i reservation 9, den reservation som jag yrkar bifall till. Vi skriver där att enligt vår uppfattning visar erfarenheten att gällande ordning inte är tillfredsställande. Det är nog värt att i sammanhanget understryka den erfarenhet som vi delar med en bred majoritet av invånarna i åtminstone en svensk kommun. I debatten har det famlats efter majoriteter. Mats Einarsson sade i en replik till Kerstin Lundgren - kanske är det samma sak han planerar att säga nu också - att man borde lyssna till andra majoriteter än de som fanns i Heby kommun. Jag har en liten motfråga till Mats som han kanske kan svara på i sin replik. Vi har båda i våra partiprogram som en principiell hållning att Sverige efter en folkomröstning ska besluta att man ska lämna Europeiska unionen. Om man fattar ett sådant beslut ska då italienarna, spanjorerna och tyskarna ha rätt att säga nej? Ska man då också ta hänsyn till den majoritet som finns någon annanstans? Eller ska man ta hänsyn till Brysselbyråkraterna? Ska man kanske också ordna folkomröstning i hela resten av EU för att ta reda på om Sverige har rätt att lämna unionen? Givetvis inte. Mats Einarssons famlande efter majoriteter håller inte. Slutligen, fru talman, blev betänkandet KU3 i stora stycken en uppgörelse mot ett parti som möjligen innehaft makten så länge att man inte längre verkar tro att man behöver lyssna till folk. Jag hoppas det sänder en signal och en väckarklocka till regeringen. Kanske vore bästa boten för den trötta samhällskroppen att tankarna i toppen i stället kom från roten. Jag är övertygad om att om Tage Danielsson hade haft möjligheten hade han i dag tagit i ännu högre. Annars hör inte toppen alls i det parti han en gång tillhörde.

Fru talman! Det är jättespännande att Miljöpartiet så tydligt stöder våra förslag om att stärka medborgarnas möjligheter att stärka självbestämmandet hos enskilda människor. Men det är också viktigt att värna självstyret och självbestämmandet på de nivåer som finns, kommuner, landsting och regioner, och så att säga hävda den folkvalda nivåns suveränitet inom sitt fögderi. Här tycker jag att Miljöpartiet inte håller måttet. Ni har en motion som handlar om att man ska införa miljönämnder, det finns några reservationer som handlar om offentliga nämndsammanträden och så vidare. Där går man in, inte för att öppna dörrarna för att kunna föra en dialog mellan den folkvalda nivån och medborgarna, för att låta dem som berörs av besluten och de som fattar besluten lokalt forma den verklighet som de känner att de vill ha, utan ni vill styra från riksdagsnivå. Från Centerpartiets sida är hållningen att öppna dörrar, skapa möjligheter, skapa förutsättningar för att öka självstyret, både hos medborgarna och hos folkvalda nivåer - kommun, landsting och regioner - och få en tydlig maktdelning. Jag beklagar att Miljöpartiet inte vill säkra självstyret i de här delarna utan gärna håller fast vid den klassiska rollen att försöka detaljstyra från ovan.

Fru talman! Diskussionen om vem som egentligen stöder vems förslag känns som en ganska ändlös diskussion. Vem är egentligen bäst på vilket område? Jag bara konstaterar att decentraliseringssynen har varit alltigenom rådande i den miljöpartistiska ideologin. Där har möjligen en stor del av Centerpartiet gått in i väggen när man samtidigt som man pratar om decentralisering gärna vurmar för en europeisk union som tar till sig alltmer makt på medborgarnas bekostnad och på medborgarnas folkvalda organs bekostnad. Kerstin Lundgren ställer frågan om man inte ska låta kommunerna få styra sig själva fullständigt. I så bra och så hög utsträckning som möjligt tycker jag att det är den bästa metoden. Men jag tycker att det enda lagstiftande organet vi har i landet också har en uppgift i att skydda den allra mest lokala nivån vi har, den enskilda medborgaren, mot olika politikers idéer. Medborgarnas uppgift att faktiskt kunna granska sina beslutsfattare genom att stega in på ett nämndsammanträde ska skyddas. Deras möjlighet att faktiskt få en bra revision så att de kan se vart deras skattepengar går genom en fungerande kommunal revision ska skyddas liksom deras möjlighet till kommunala folkomröstningar. Där ställer Centern faktiskt också upp på det som kanske annars från centertungor skulle ha låtit som ett onödigt ingrepp i det kommunala självstyret, att säga att man ska kunna ha rätten till lokala folkomröstningsinitiativ. Ibland har vi som det enda lagstiftande organet en bra och viktig chans att faktiskt stärka medborgarnas möjlighet gentemot det politiska planet, oavsett på vilken nivå det politiska planet ligger.

Fru talman! Låt oss inte blanda in EU i den här diskussionen. Där har vi också ett folkligt beslut, en folkomröstning, som grund för det ställningstagande som vi gjort när det gäller medlemskap i Europeiska unionen. Vi från Centerpartiets sida respekterar självfallet det lika mycket som vi respekterar folkomröstningen i Heby kommun och det ställningstagande som vi tycker att man borde gjort med anledning av detta. Men kvar står att medborgarnas möjligheter måste stärkas. Det gör man genom att öppna för folkomröstningar och stärka deras förutsättningar att få gehör för krav i ett sådant självförvaltningsorgan som Miljöpartiet inte ställer upp på. Men det som är viktigt är att vi ger möjligheter också för de självstyrda organen i kommuner, landsting och regioner att forma sin verksamhet, att vi öppnar dörrar för dem och inte stänger dörrar. Vi ska öppna dörrar för att de ska kunna föra en aktiv dialog med sina medborgare så att medborgarnas röst tydligt hörs och man har möjlighet att leva upp till de krav som ställs. Det handlar om krav på öppna sammanträden, krav på folkomröstningar, krav på revision och annat. Den vägen vill vi från Centerpartiets sida gå. Vi vill inte ha pekpinnar. Det naturliga hade varit att kräva att denna kammare beslutar att ge medborgarna möjlighet att gå in i utskotten och lyssna, men det kravet har inte hörts från Miljöpartiet.

Fru talman! Jag förstår att Kerstin Lundgren i en decentraliseringsdebatt gärna lämnar den centerpartistiska synen på Europeiska unionen lite utanför. Men jag tycker ändå att det är intressant. Visst har vi en stor respekt för den folkomröstning som hölls i Sverige 1994 med resultatet att Sverige 1995 gick in i EU enligt det då framförhandlade avtalet som var ett anslutningsavtal till Maastrichtfördraget. Men jag kan inte säga att jag på samma sätt respekterar att vi hela tiden ökar EU:s makt - nu framför allt genom en helt ny konstitution som man folkomröstar om i sju olika länder - utan att folk faktiskt ska ha en möjlighet att ta ställning. I det sammansatta utskottet, vars betänkande justerades i dag, var Centerpartiet tyvärr inte med på kraven att svenska folket ska ha samma möjlighet som i sju andra länder att faktiskt folkomrösta om det nya fördrag som föreligger, ett helt annat fördrag än man en gång röstade om. Vad gäller den andra frågan i det som Kerstin Lundgren tog upp i sin replik återupprepar jag det jag sade tidigare. Jag tycker också att det är viktigt att öppna många dörrar på det kommunala planet. Centerpartiet och den borgerliga sidan vet att Miljöpartiet då och då faktiskt tar strid mot våra vanliga samarbetspartner inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för att klåfingrigheten mot det kommunala planet inte ska bli alltför stor. Samtidigt tycker vi att vi i det enda lagstiftande organet har en viktig, ibland lite obekväm men ändå viktig uppgift i att skydda den allra mest lokala nivån vi har i samhället, den enskilda individen, mot olika politiska nivåer. I det skyddet ingår rätt att kunna granska de politiker man har valt, möjlighet att få en bra revision av de skattepengar man lämnar in, möjlighet att kunna lämna förslag till de politiker som finns, möjlighet att kunna dra tillbaka sin delegation genom kommunala folkomröstningar och kommunala extraval. Lägger man fram det på det här sättet kan man också konstatera att inte heller Centerpartiets politik är helt konsekvent. Flera av de sakerna jag nämnde ställer också ni upp på.

Fru talman! Fridolins parallell till EU håller inte. Han undrar varför inte Heby ska kunna lämna Västmanland när Sverige ska ha rätten att lämna EU? Den håller inte därför att EU fortfarande trots allt är ett mellanstatligt samarbete, inte en samlad statsbildning. Ska man dra parallellen med EU fullt ut skulle Fridolin hävda ståndpunkten att Heby fullmäktige självständigt skulle kunna besluta om vilket län kommunen ska tillhöra. Fridolin säger att regeringen inte är kapabel att lyssna på folkopinionen i indelningsfrågor. Då inställer sig frågan: Varför då? Beror det på den nuvarande regeringens partisammansättning eller möjligtvis dess personsammansättning? Är alla regeringar konstitutionellt oförmögna att lyssna på folkopinioner? Skulle det också kunna gälla en ren miljöpartiregering? Jag har lite svårt att se varför en regering på detta konstitutionella sätt skulle vara oförmögen att lyssna på opinioner. Varför skulle denna förmåga att lyssna uppstå om man lägger makten i riksdagen?

Fru talman! Jag vill nog fortfarande hävda att Mats Einarsson inte har överbevisat mig gentemot hans tidigare inlägg. Han hävdar att majoriteten i Heby kommun var ointressant eller åtminstone skulle vägas mot majoriteten i Västmanlands län inför Hebys möjlighet att lämna Västmanlands län och i stället gå med i Uppsala län. Om vi ser detta på det rent principiella planet: Varför skulle det vara ointressant att lyssna på vad de andra EU-medborgarna tycker om Sverige skulle vilja lämna EU? Jag tycker att det skulle vara ointressant eftersom jag tycker att olika länder ska ha rätten att fatta självständiga beslut utifrån sina egna förutsättningar. På samma sätt tycker jag att olika kommuner ska ha rätt att få sina idéer och viljor hörsammade av de organ som är med och beslutar i indelningsfrågor. Precis som Einarsson konstaterar tror jag att en regering har svårare att hörsamma det. Anledningen till att jag tror det är att, av logiska skäl, en regering är betydligt mindre än en riksdag. Det gäller inte bara till antal människor utan också i politisk bredd. Den politiska bredden ger en möjlighet att föra en bredare offentlig diskussion om en viss kommun. Det gör att man inte så flagrant kan köra över en folkopinion, som till exempel har skett i fallet Heby. Jag vill också konstatera att det hela tiden handlar om en flytande skala. Det blir lite konstigt när man tidigare har hört diskussionen om att vissa frågor absolut ska ligga hos regeringen eftersom de är av en viss typ och vissa frågor ska ligga hos riksdagen eftersom de är av en annan typ. Sedan i andra inlägg konstaterar man att det är en flytande skala för att fatta beslut och göra utvärderingar. Med utgångspunkt i hur regeringen har skött indelningsfrågorna tycker jag att utvärderingen kan peka bara åt ett håll. De frågorna bör flyttas från regeringen till riksdagen.

Fru talman! Jag vill säga några ord till om parallellen med EU. Om svenska folket efter en folkomröstning rimligen beslutar sig för att lämna EU har vi den rätten. Det ska inte vare sig Italien eller något annat EU-land lägga sig i, av det skälet att EU alltjämt är en i grunden mellanstatlig konstruktion, tyvärr med överstatliga inslag som vi ska se till att minska - men ändock. Sverige är inte en federation av suveräna kommuner eller kommundelar, regioner, län, landsting eller vad det kan vara. Det är fortfarande en sammanhållen politisk enhet. Detta inser också utskottsminoriteten eftersom man ändock lägger beslutet i indelningsfrågor på den centrala nivån - dock i riksdagen, inte i regeringen. I den meningen finns det ingen skillnad. Vi diskuterar var den typen av frågor ska ligga. Jag tycker fortfarande att det är rimligt att regeringen i ett förvaltningsbeslut väger samman en mängd olika saker till en helhet, bland annat folkopinionen i den kommun som berörs. Jag vet inte om regeringen har fattat rätt beslut i den här frågan. Det kanske regeringen inte har. Men det är inte det som diskussionen gäller, utan det är fråga om var den typen av beslut ska fattas. Jag tycker inte att Fridolin på ett övertygande sätt har visat att besluten blir felaktigare om de fattas av regeringen eller att garantin för att besluten blir klokare ökar om de läggs i riksdagen.

Fru talman! Det är helt riktigt att skillnaden mellan reservanterna och utskottsmajoriteten handlar om i vilket nationellt organ som beslut om indelningsfrågor ska ligga. Vill man att besluten ska fortsätta att fattas av ett litet, politiskt smalt, organ där man inte kan undersöka avsikterna, inte läsa de stenografiska protokollen, inte fundera över varför ett visst avvägande har gjorts, eller vill man att det ska finnas ett politiskt brett organ som riksdagen där det upprättas protokoll som kan läsas, där åsikter kan brytas mot varandra i offentlig debatt, där de som bor i Heby eller någon annan kommun har bättre möjlighet att få sina röster hörda. Det är där skillnaden ligger. Det här är spännande. När jag ställer en fråga på rent principiell grund om ett eventuellt svenskt utträde ur EU svarar Einarsson att om Sverige efter en folkomröstning beslutar om utträde ska Sverige definitivt ha den rätten och där ska varken italienare eller andra lägga sig i. Även om vi fortfarande diskuterar frågan principiellt menar Einarsson att om hebyborna efter en folkomröstning har beslutat att de vill lämna en kommun ska de kunna bli fullständigt överkörda utan att känna att de får något stöd eller någon rätt. Västeråsborna ska dessutom få ett ord med i laget. Den majoriteten ska dessutom beaktas! Jag förstår inte den logiken. Jag tycker inte att man kan gömma sig bakom vad som är ett mellanstatligt organ och vad som är ett statsorgan, speciellt inte som både jag och Mats Einarsson är fullständigt överens om att EU i dag har utvecklat sig till att alltmer likna en stat. När kommer EU att ha gått över den gräns där Einarsson inte längre tycker att vi ska kämpa för ett svenskt utträde? Det är en intressant diskussion. Jag hoppas att vi kan föra den diskussionen den 20 november när frågan om EU:s framtid ska tas upp i kammaren.

Fru talman! Jag vill för säkerhets skull börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Betänkandet handlar om flera viktiga kommunala frågor. Det har tidtals varit en spännande debatt att lyssna till. Jag tänkte kommentera några av de frågor som har varit under diskussion och naturligtvis uppehålla mig vid frågan om en ny indelningslag, det vill säga kamouflaget för den minoritet i utskottet som vill att Heby ska byta inte i första hand län, det är inte det diskussionen handlar om, utan landsting. Länsfrågan är en konsekvens av ett eventuellt landstingsbyte. Det är viktigt med den kommunala självstyrelsen och att medborgarna i kommunerna har möjligheter att delta i det politiska livet. Själva kärnan i den politiska, demokratiska verksamheten i kommunen är faktiskt att medborgarna bestämmer sig för att tillsammans driva och ta ansvar för en del gemensamma frågor. Det är själva bakgrunden till den kommunala verksamheten. Sedan har den under senare år vuxit i betydande omfattning och fått delvis nya inslag. När det gäller kommunernas organisation och verksamhetsformer är det rimligt att så långt det är möjligt låta det vara en fråga för det kommunala självstyret. När det gäller förtroendevaldas valbarhet och arbetsvillkor finns det för studerande övergångsvis möjlighet att behålla ett kommunalt uppdrag. Lagstiftningen på området behöver utvärderas. Man kan naturligtvis komma tillbaka till frågan för att se om det går att bo i en kommun och utöva sitt kommunmedlemskap i en helt annan kommun. Det är inte alldeles oproblematiskt. Jag vill något, fru talman, kommentera möjligheten till kommunala extraval. Den principiella invändningen från Socialdemokraternas och min sida är att kommunens politiska verksamhet i grunden är ett samregerande. Jag menar att de som har låtit sig väljas och har blivit valda på de politiska partilistorna också har ett ansvar för att den kommunala verksamheten kan fungera. I annat fall får medborgarna, kommuninvånarna, korrigera detta i det val som kommer inom ett antal år i förhållande till det tidigare valet. Det finns dessutom andra möjligheter att avsätta eller byta ut styrelser och nämnder. Det sägs att detta ska användas med utomordentligt stor försiktighet. Gunnar Hökmark säger sedan att den nuvarande majoriteten i Stockholms kommun borde kunna upplösa fullmäktige och säga att de nu driver en annan politik än den de gick till val på och därför ska det vara ett nytt val. Jag tycker att den majoritet som eventuellt kan bildas i kammaren kring den här frågan har mycket spretiga uppfattningar om vad det kommunala extravalet egentligen ska användas till. När det gäller folkomröstningsinitiativet tycker jag att det är trist att erfarenheterna hittills är sådana att det kan behövas ytterligare lagstiftning, därför att fullmäktigeförsamlingarna har varit alltför försiktiga med att bejaka krav på folkomröstningar. Sedan kan man naturligtvis säga - och Gustav Fridolins framställning är precis där - att folkomröstningar är till för att skydda medborgarna mot de politiska besluten från de medborgare som de själva har valt att sätta i fullmäktige. Det får ju en helt felaktig utgångspunkt för själva folkomröstningsinstitutet. Det vore intressant att veta om det finns exempel på att man i positiv mening vill driva igenom något i en kommun genom folkomröstning. Det skulle bredda hela den diskussionen i betydande utsträckning. Jag vill också säga ett par ord om kommunrevisionen och öppna sammanträden. Öppna sammanträden är fullt möjliga i dag. Där vill framför allt många av dem som talar sig varma för det kommunala självstyret föreskriva för kommunerna hur det ska vara. Jag har lite svårt att få detta att gå ihop. Det är väl ingen brist på möjligheter för invånarna och medborgarna att granska politikernas arbete för närvarande. Revisionen finns, och den väljs av fullmäktige. Så ska det vara även i den oberoende revisionen, att den ska väljas av fullmäktige och ska få sitt anslag från fullmäktige. Jag är rädd för att skillnaderna inte blir särskilt betydelsefulla på det här området. Fru talman! Får jag sedan också säga ett par ord om Hebyfrågan. Den kommer möjligen tillbaka till riksdagen så småningom i en eller annan skepnad. Jag skulle vilja börja med att säga att det av en del av diskussionen här närmast framgår att man kan tänka sig att regeringen hursomhelst fattar beslut i indelningsfrågor. Så är det ju inte. Regeringen har en av riksdagen stiftad lag att följa när den ska fatta beslut i indelningsfrågor. Det är det som är förvaltningsuppdraget på det här området. Riksdagen har möjligheter att kontrollera det. KU har i sitt granskningsarbete gjort det vid ett par tillfällen och kommit fram till att riksdagen har behandlat Hebyfrågan och andra indelningsfrågor enligt de regler som gäller. Därför är det inte ologiskt att det eventuellt formas en kammarmajoritet för att förändra den lagstiftning som regeringen har att följa. Vi i utskottsmajoriteten har oproportionerligt många platser, säger Gustav Fridolin. Ja, det är väl ett utslag av folkets val och ska möjligen inte ifrågasättas på det sätt som Fridolin gör. När det gäller folkomröstningar kan man dra många olika paralleller, till EU och annat. Men det som skiljer folkomröstningen i Heby från en folkomröstning i nationen är att det politiskt valda organ som skulle verkställa folkomröstningsresultatet inte finns i Heby kommun. Enligt den lag som vi för närvarande har är det alltså regeringen som har att avgöra den frågan. Jag kan också peka på att folkomröstningsresultatet i Heby, som nu används som om det vore helt uppenbart och självklart hur det ska tolkas, kan ifrågasättas på flera olika sätt. De som bor i den gamla Uppsalalänsdelen vill flytta över till Uppsala, och de som bor i den gamla Västmanlandsdelen vill vara kvar i Västmanland. Är det då helt självklart att säga att folkmajoriteten i Heby vill byta landsting, eller byta län, som det uttrycks? Man borde fundera något på detta. Då har jag kommit in lite grann på minoriteten. Gunnar Hökmark har ondgjort sig över valresultatet och att minoriteten i utskottet inte har fått bestämma hur det skulle vara i utskottet. Hur var det före valet 2002? Då satt Mats Einarsson och jag i minoritet i konstitutionsutskottet och fick lyssna till hur den dåvarande majoriteten, utan att bry sig om vad vi sade, skulle lösa Hebyfrågan. Då handlade det inte om indelningslagen utan om att flytta Heby kommun från Västmanlands läns landsting till Uppsala läns landsting genom ett direkt beslut här i riksdagen. Jag tycker alltså att det finns anledning att, lite grann av glädje, konstatera att även utskottsminoriteten nu har insett att det fordras ett bredare lagstiftningsarbete än vad som kan åstadkommas i riksdagen, om vi nu gör såsom våra regler i huvudsak talar om, nämligen hemställer till regeringen att lägga fram en förändrad lag när det gäller indelningsfrågor. Då kan jag också nämna att det finns ett tidigare tillkännagivande från riksdagen som sedan efterkoms av regeringen, nämligen ett tilläggsuppdrag till Kommundemokratiutredningen. Den utredningen grep sig an den här frågan och gjorde en del analyser, men man konstaterade att det här var så komplicerat att Ansvarsutredningen, som jag råkar vara ledamot i, måste fundera på hur indelningsfrågorna ska ordnas. Hela den processen bryr sig nu inte utskottsminoriteten om, utan man kör bara ytterligare ett varv för att försöka flytta Heby från Västmanlands läns landsting till Uppsala läns landsting. Hela den här debatten handlar ju i grunden om enbart just den frågan. Jag kan alltså inte se att regeringen har brutit mot de demokratiska principerna. Landet ska regeras under lagarna, och det är precis vad regeringen har gjort. Nu har det gått några år, och om det blir majoritet för det här i kammaren blir det ett tillkännagivande. Då får regeringen fundera på vilken lagstiftning man kan få remissuppslutning och annat för, för att kunna ändra detta. Då får man också pröva Heby kommuns landstingstillhörighet.

Fru talman! Först en viktig fråga: Lagrådet konstaterade i sitt svar på remissen att det mycket väl kan göras av riksdagen, att man själv stiftar lag på det viset som vi har diskuterat bland minoriteten i utskottet, som också motsvarar majoriteten i kammaren. Jag säger detta därför att om regeringen inte efterkommer riksdagens beslut om riksdagen beslutar att bifalla reservation nr 9, kommer vi att känna oss helt fria att, med den utveckling som kan ske, se till att förelägga denna kammare ett lagförslag så att beslutet blir grundat på det arbete som görs här i riksdagen. Det är mot den bakgrunden som jag skulle vilja ställa frågan till Göran Magnusson: Om riksdagen fattar detta beslut, anser Göran Magnusson i sin egenskap av företrädare för Socialdemokraterna i konstitutionsutskottet och företrädare för Socialdemokraterna i denna debatt att regeringen då ska lägga ett förslag före den 1 september 2004 till denna kammare så att vi kan fatta beslut på grundval av det? Anser Göran Magnusson att det ska ske? Eller anser han att det är helt okej för regeringen att låta det glida i väg? Det är intressant, därför att det säger rätt mycket om hur vi ska se på socialdemokratins förhållningssätt i de här frågorna. Sedan vill jag, fru talman, konstatera en annan sak. Göran Magnusson är i grunden emot. Han är emot kommunala extraval. Han är emot kommunala folkomröstningar. Han är emot att folkviljan får sitt genomslag när det gäller ett läns- och landstingsbyte. Men förklara då för oss: Vari ligger risken med att man efterkommer folkviljan i de här sammanhangen? Är inte kommunal demokrati rätt nära förknippad med att människor lokalt får besluta?

Fru talman! Jag tvivlar inte på Gunnar Hökmarks dådkraft i den här frågan - den har han flera gånger visat prov på, och han återkommer säkert om det blir problem med en ny lagstiftning på det här området. Vad regeringen ska göra får kanske ändå vara en fråga för regeringen. Innan vi spekulerar i detta ska vi också veta att det finns en majoritet för den reservation som Gunnar Hökmark så entusiastiskt har yrkat bifall till. Frågan om regeringens skyldighet att efterkomma riksdagsbeslut har vi diskuterat i konstitutionsutskottet och har väl - om man får ta till ett så fint ord - en doktrin för vad som gäller för tillkännagivanden och regeringens agerande i anledning av dessa. Jag tänkte inte närmare gå in på den frågan nu. Det finns en intressant fråga som kan ställas till Gunnar Hökmark och andra debattörer. Gunnar Hökmark säger ju nu att regeringen ska efterkomma folkviljan i Heby kommun. Men om det är så att Heby kommun och andra kommuner kan rekvirera ett beslut i indelningsfrågor, varför ska man då ha den här rekvisitionsprocessen? Varför ska regeringen och riksdagen blandas in om regeringens och riksdagens insats på området enbart är att expediera det man beslutat i Heby kommun i det här fallet - eller i någon annan kommun - om sin kommuntillhörighet eller sin landstingstillhörighet? Det tycker jag är en intressant fråga. Varför ska alltså regering och riksdag blandas in om kommunerna själva kan avgöra indelningsfrågor? Det är ju effekten av att man doktrinärt säger att folkviljan ska efterkommas.

Fru talman! Göran Magnusson måste väl ändå hålla med om att det är en rimlig utgångspunkt att folkviljan ska efterkommas. Det är väl också rätt rimligt att man i en viktig politisk fråga fattar beslut och stiftar lag i riksdagen. Jag måste säga att jag har svårt att förstå den inställning som Göran Magnusson nu har och det som Mats Einarsson tidigare sagt - att detta av naturen måste vara ett förvaltningsbeslut. Men hur vi beslutar om indelningen av landet är ett av de viktiga besluten för den kommunala demokratin. Göran Magnusson har i andra sammanhang konstaterat att man rimligtvis går till riksdagen när det gäller sådana beslut. Som jag sade tidigare i dag när det gäller Västra Götaland eller när det gäller Skåne: Vad är det för absolut principiell skillnad gentemot Heby relativt Skåne eller Västra Götaland? Den frågan har inte Mats Einarsson och än så länge inte heller Göran Magnusson kunnat reda ut. Sedan vill jag säga följande: Tvivla inte på dådkraften! Det gör Göran Magnusson helt rätt i att inte göra. Det gäller då inte bara min dådkraft, för vi är rätt många. Tvivla alltså inte därför att vi kommer att driva igenom denna fråga av det skälet att vi anser det rimligt att beslut fattas i riksdagen i den här typen av frågor. Jag vill också säga: Mixtra inte bort bilden av vad som faktiskt har skett! Det är inte valutslaget som har lett till att Göran Magnusson och andra socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet är i majoritet i konstitutionsutskottet därför att det är valutslaget som gör att de som står bakom reservationen är i majoritet i denna kammare. Det är alltså valutslaget. Sedan har det valutslaget inte kommit till uttryck i konstitutionsutskottet. Det har Göran Magnusson med flera använt för att hindra en beredning av detta ärende. Detta är inte särskilt seriöst, och det gynnar inte riksdagens ställning när det gäller att kunna vara den lagstiftande parten i det svenska politiska livet. Därigenom har ni faktiskt urholkat riksdagens förmåga att agera.

Fru talman! Möjligen hörde jag fel alldeles på slutet. Det var väl riksdagens förmåga att agera som nämndes, inte riksdagens förmåga att regera. Det är viss skillnad där. Riksdagen är faktiskt inte satt att regera, utan den är satt att stifta lag. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att beslut i indelningsfrågor inte är en "diskretionär" fråga för regeringen; man ska ju följa den lagstiftning som är. Enligt den lagstiftningen ska man utröna folks inställning - kommunens inställning och inställningen hos människorna i kommunen - till saken. Men det handlar inte enbart om folkomröstningsresultatet för regeringen, eller möjligen riksdagen om det finns en lag - riksdagen behöver ju inte ens en lag för att fatta beslut i sådana här frågor utan kan från tid till annan ordna den lagstiftning som behövs för att uppnå det resultat som eftersträvas. Regeringen fattar beslut enligt den lagstiftning som riksdagen har fastställt, och riksdagen är fri att ändra på lagstiftningen men behöver för den skull inte säga: Regeringen kan inte följa lagstiftningen, så vi tar hand om hela den här frågan. På något sätt finns det en diskrepans i tanken kring de här frågorna. Det är inte indelningslagen som är intressant för Gunnar Hökmark och andra, utan det intressanta är att kunna flytta Heby kommun från Västmanland till Uppsala. Parallellen med länsindelningar är korrekt i den meningen att praxis i riksdagen har varit att riksdagen beretts möjlighet att ta ställning i större länsindelningsfrågor. Den parallell som Gunnar Hökmark här arbetat med var besluten om försöksverksamhet med regioner i Skåne och i Västra Götaland. Det var väl inget konstigt att riksdagen fattade det beslutet eftersom det behövdes en särskild lagstiftning för att klara ut den saken. Fru talman! Får jag sedan under en sekund säga att jag tycker att det är något märkligt att Gunnar Hökmark nu kliver av den uppgörelse som finns om fördelningen av utskottsplatser baserat på sammansättningen i riksdagen. Det är ju precis vad Gunnar Hökmark nu gör. Han hotar med att utifrån sin minoritetsställning försöka regera konstitutionsutskottet.

Fru talman! Låt mig helt kort konstatera att utifrån det sätt som regeringen lyssnar på riksdagen får vi dra slutsatser om vilket utrymme vi bedömer att regeringen kan förfoga över. På samma sätt är det när det gäller utskottsfrågor. Om majoriteten i utskotten dåligt lyssnar till riksdagens majoritet och, som jag tycker, misshushållar med den möjlighet som man har fått kommer det naturligtvis att finnas all anledning för riksdagen att i en framtid verkligen pröva sakernas ordning. Göran Magnusson efterlyste folkomröstningar som syftar till att positivt förändra verkligheten. Ja, Göran Magnusson, det är precis detta som vi har så många exempel på - alltså att fullmäktigeförsamlingar låtit medborgarna ställas inför frågan: Ska vi dela kommunen? Heby kommun är ett sådant exempel. Där har folket gett rådet: Dela kommunen, flytta och byt län, byt landsting! Det har varit positiva signaler i folkomröstningar som varit. Fullmäktigeförsamlingar har ställt upp och ställt sig bakom. Kammarkollegiet har sagt att detta är helt okej. Men regeringen har - i strid med de råd som getts från medborgarna, från fullmäktige och från den förvaltningsprövning som varit - gått emot. I det sammanhanget kan man inte dra någon annan slutsats än att regeringen inte förmått att använda lagstiftningen på det sätt som lagstiftaren har avsett. Då är det rimligt att stifta en ny lag. Men tro inte att det handlar bara om Heby! Det handlar om flera frågor. Därför har vi i Centerpartiet tyckt att riksdagen bör ta över indelningslagen och fatta de besluten. De blir inte bättre därför att de prövas i Ansvarsutredningen, Göran Magnusson!

Fru talman! Vilken garanti kan Kerstin Lundgren och andra som skrivit under reservationen utfästa om att riksdagen när riksdagen tagit över beslutsfattandet på det här området kommer att flytta Heby från Västmanland till Uppsala? Kan Kerstin Lundgren ställa ut den garantin? En annan fråga är om det är på det sättet att indelningslagstiftningen är ointressant. Heby kommun har bestämt sig för att byta landsting, och då ska resten av beslutssystemet bara efterkomma det beslutet. Är det så Kerstin Lundgren ser på detta? Sedan skulle jag vilja fråga om ytterligare en sak. Kerstin Lundgren talade sig tidigare varm för federalismens principer spirande underifrån. Jag har hört detta flera gånger tidigare. Men var ska det här underifrånperspektivet börja spira? Är det de nuvarande kommunerna som är grogrunden för federalismens uppbyggande underifrån, eller är det församlingar i kommunerna? Var finns alltså startpunkten i det här delegerandet uppåt till högre makt i Kerstin Lundgrens federalistiska värld? Jag skulle vara hemskt road av att faktiskt få något slags beskrivning av hur det här ska gå till. Det kan tänkas, Kerstin Lundgren, att de människor som bor i Västmanlandsdelen av Heby ju faktiskt bestämmer sig för att arbeta för att de ska bryta sönder Heby kommun och dela upp den i två kommuner, en i Västmanland och en i Uppsala. Hur ska den frågan hanteras? Ett folkomröstningsresultat där har lika stort värde som ett folkomröstningsresultat tidigare.

Fru talman! Göran Magnusson är intresserad av federalismens principer, och det låter bra. Om en folkomröstning om en delning av Heby kommun skulle ha ägt rum eller skulle föranstaltas är en helt ny fråga. Nu har vi ett resultat av en tydlig opinion i Heby kommun, av en tydlig opinion i Heby fullmäktige. Vi har en tydlig opinion från Kammarkollegiet - eller det är inte en opinion utan en utredning av Kammarkollegiet - och det finns en tydlig majoritet i riksdagen. Men det finns också en tydlig minoritet bestående av den socialdemokratiska regeringen och av socialdemokrater och vänsterpartister i kammaren som motsätter sig denna majoritetsyttring utan att det finns sakliga skäl redovisade av Kammarkollegiet. Jag tycker att det är allvarligt. Jag vill understryka det Gunnar Hökmark tidigare sade, att i det fall som regeringen inte efterföljer det beslut som kammaren så småningom kommer att ta utgår vi från att vi kommer att komma tillbaka till frågan nästa höst. Det är viktigt att lösa de här frågorna på ett sådant sätt att folkopinionen och folkmajoriteten kan komma till tals i valet 2006. Jag har avslutningsvis en fråga till Göran Magnusson: Varför skulle en ansvarsutredning vara bättre på att tolka hur Heby kommun ska forma sin framtid än just hebyborna själva?

Fru talman! Jag tolkar Kerstin Lundgren på det sättet att regering och riksdag bara är stämpelorgan i indelningsfrågorna i Kerstin Lundgrens föreställningsvärld. Har man bestämt sig i en kommun för att man vill ändra indelningen är det för de överordnade organen bara att verkställa det. Det är en ståndpunkt som man naturligtvis kan ha, men frågan är bara hur praktiskt och logiskt det till sist kommer att visa sig vara. Då behövs inte heller någon lagstiftning, utan då lägger man helt enkelt fram besluten här, och så får riksdagen se till att det finns en lag vid varje beslutstillfälle att stötta sig på. Ansvarskommittén - det är inte jag som har talat om att Ansvarsutredningen borde utreda detta. Jag tycker inte det. Det var Kerstin Lundgrens parti och andra som ville det genom tilläggsdirektiv i Kommunaldemokratiska utredningen. Det var den utredningen som analyserade detta och kom fram till att det behövdes ytterligare en analys. Kerstin Lundgrens partikamrater var väl också med i den utredningen, om jag inte har missförstått saken. Det var de som uttalade att Ansvarsutredningen borde utreda detta. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker att man kan göra det på ett annat sätt. Frågan ligger nu i Regeringskansliet, men det bryr sig inte utskottsminoriteten om, utan man kör ett varv till och en ny diskussion och säger att Heby kommun ska byta landsting. Hela den här saken handlar egentligen enbart om huruvida Heby kommun ska byta landsting eller ej. Det här med indelningslagen är ointressant. Det är möjligen en pluseffekt eller någonting som man kan komma fram till. Men vad som står i lagen ska i varje fall inte regeringen bry sig om enligt Kerstin Lundgren, utan den ska bara rätta sig efter vad som har beslutats i annat sammanhang.

Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt att det inte finns en total uppslutning bakom tillkännagivandet till regeringen i den fråga som vi nu så hett diskuterar, indelningsfrågan. Jag tänkte ställa en väldigt rak fråga till Göran Magnusson. Som jag antydde i mitt anförande känns det som att hela den här frågan handlar om prestige. Då är min fråga till Göran Magnusson: Kan det vara så?

Fru talman! Ja, det tror jag. Frågan är bara hos vilka.

Fru talman! Jag misstänker nämligen att det handlar om prestigeförlust för Göran Magnusson och kamraterna i regeringen. Om det inte skulle vara så undrar jag vad det är. Jag har ett protokoll framför mig från en interpellationsdebatt där dåvarande statsrådet Britta Lejon har svarat och försökt klargöra hela formuleringen i det så kallade Hebybeslutet. Regeringen inser att en stark majoritet i Heby vill byta landsting. Kammarkollegiet tycker inte att det möter några hinder. En utredning från Kommunförbundet tycker också att det är helt okej med ett byte av län och landsting. Det enda skäl som fanns var konsekvenserna för Västmanlands läns landsting. Där finns inga ekonomiska underlag över huvud taget, utan den stora frågan var om det var ett hot mot Sala lasarett. Nu vet vi att Sala lasarett är nedlagt trots att Heby kommun är kvar i Västmanland. Då är min fråga till Göran Magnusson: Menar Göran Magnusson att regeringens ställningstagande var så väl underbyggt att det inte finns anledning att fundera över om det här beslutet fattades på fel grund?

Fru talman! Riksdagen har ingen anledning och ingen möjlighet att direkt överpröva ett förvaltningsbeslut av regeringen. Det kommer jag inte att kommentera. Som jag förstår läget består den breda uppslutningen, som Kerstin Lundgren uttryckte saken, i kammaren i den här frågan av en röst. Om den rösten hamnar på rätt ställe i omröstningen blir det alltså ett tillkännagivande till regeringen om en ny indelningslag. Det har gått så pass lång tid nu att man måste tänka sig att det kommer en ny ansökan från Heby där man får pröva de omständigheter som nu finns att ta hänsyn till när det gäller indelningsfrågor, helt enligt den lagstiftning som jag utgår från kommer att finnas. Därför är det naturligtvis inte möjligt för mig att säga hur regeringen ska fatta beslut och på vilket sätt det hela ska gå till. Jag vill bara konstatera att det efter det här tillkännagivandet möjligen fordras ytterligare utredningsarbete, ett utredningsförslag som naturligtvis ska utföras i Regeringskansliet men som möjligen borde utföras i parlamentarisk ordning. Det fordras en remissomgång, och det fordras att regeringen lägger fram förslag för riksdagen. Jag ska inte uttala mig om tidsgränsen och det kloka i tidsgränsen, men det är väl möjligt att den är satt så att man ska lägga ett snabbperspektiv på den här frågan. Det handlar för regeringen om att man har sex sju månader på sig att klara upp en ny indelningslag med de intentioner som är uttryckta i det här fallet. Man talar om hebyborna. Det är väl sex av tio hebybor som har uttalat sig för att byta län. Opinionen är geografiskt splittrad i den kommunen. Man ska kanske vara lite försiktig med att driva den här frågan som att det är hebyborna som vill detta.

Fru talman! Det är uppenbart att det mellan mig och Göran Magnusson i den här typen av frågor - och nu pratar jag om hela det sjok av frågor om kommunal demokrati som vi har diskuterat i dag - finns en klar och tydlig logisk skillnad. Den blev nog allra tydligast när Magnusson ställde den retoriska frågan om någon kunde nämna något tillfälle då man i positivt hänseende har kommit med krav på folkomröstningar. Jag vet inte hur många sådana tillfällen jag kan nämna. Jag trodde inte jag skulle behöva dra upp dem, men jag ska ändå nämna exempel från den kommun uppe i Norrbotten där Miljöpartiet och en allians ledd av Miljöpartiet faktiskt bröt ett långt socialdemokratiskt maktinnehav i förra valet och sedan också ordnade två stora omröstningar om två av de största och tyngsta kommunala beslut som finns - hur hög skatten ska vara och den kommunala översiktsplanen - där många fler människor hade möjlighet att säga sin mening än vad det brukar vara i normala kommunala sammanhang. Jag kan också nämna ett annat tillfälle när ett folkomröstningskrav har rests på positiva grundvalar. Det gällde kravet att hebyborna skulle få rösta om vilket län de skulle tillhöra. Det var människor som tyckte att det skulle vara positivt att byta län, och därför reste de det kravet. När jag ändå har kommit in på den så kallade Hebyfrågan kan jag inte låta bli att lite roat konstatera att också Göran Magnusson sysslar med majoritetsfumlandets konst. Å ena sidan säger han att vi inte ska prata om hebyborna därför att det finns en stor minoritet. Men ska man göra det också efter alla andra folkomröstningar? Då kan man säga att det inte var svenskarna som ville gå med i EU 1994 utan det var en del av dem medan vissa inte ville det. Vilka konsekvenser ska man i så fall dra av det? Det fanns en väldigt stor majoritet mot detta beslut på vissa håll. Ska vi fortsätta att dra paralleller till EU-omröstningen ska vi komma ihåg att det bara var ett fåtal län som ville in i EU. Den stora majoriteten av Sveriges län ville inte det. Vilka konsekvenser skulle man ha dragit av det? Givetvis inga. Man ska se på den majoritet som faktiskt fanns i landet på samma sätt som man ska se på den majoritet som faktiskt fanns i Heby.

Fru talman! Det är möjligt att jag är tyngd under lagarna och lagstiftningen. Kommunmedborgarnas uppfattning är en faktor som regeringen har att överväga när man ska fatta ett beslut i indelningsfrågor, enligt den indelningslag som riksdagen har fattat beslut om och som regeringen har att rätta sig efter. Frigör man sig från det här är naturligtvis allt förfärligt mycket enklare, och man kan då driva frågorna på ett visst sätt. Sedan talar Gustav Fridolin om folkomröstningar i Kalix kommun och i Heby kommun. Men bakom dem finns väl inte det som reservationen egentligen handlar om. Den handlar ju inte om att kommunerna ska utlysa folkomröstningar, utan den handlar om att ett folkinitiativ ska kunna resultera i en folkomröstning, och det gäller väl inte i något av de fall som Gustav Fridolin här har talat om. Inte ens i Heby var det - såvitt jag kan förstå - fråga om ett folkinitiativ, utan det var ett initiativ i fullmäktige av de politiker som Gustav Fridolin så engagerat talar om, de politiker som alltid måste kontrolleras och som alltid tycks ha något konstigt för sig. Jag har en liten fråga till Gustav Fridolin som är lite infernalisk. Torslanda kommun ansökte om indelningsändring för att frigöra sig från Göteborgs kommun. En miljöpartist var vid det tillfället kommunalråd, Claes Roxbergh. En enig kommunstyrelse i Göteborg avstyrkte Torslanda kommuns ansökan om att slippa tillhöra Göteborg. Hur kunde miljöpartisten Roxbergh komma till denna slutsats?

Fru talman! Om vi ska prata om Göteborgs kommunalpolitik tycker jag nog att både jag och Göran ska flytta till Göteborgs kommun och ställa upp för val till Göteborgs kommunfullmäktige. Ska vi diskutera med Claes Roxbergh tycker jag att det är han och ingen annan som borde vara i kammaren. Jag måste ändå medge att jag blir lite rädd när jag hör en ledamot och dessutom vice ordförande i konstitutionsutskottet säga att jag pratar så mycket om att man måste kontrollera politiker. Man kan inte prata tillräckligt mycket om att man måste vara tung i den granskande uppgiften, en uppgift som vi i konstitutionsutskottet faktiskt delar. Nej, det är sant att de folkomröstningar som jag nämnde inte var baserade på folkinitiativ. Varför inte det? Jo, därför att väldigt få folkinitiativ leder till att kommunfullmäktige beslutar om folkomröstningar. Det är just den problematik som ligger bakom en annan reservation i det här betänkandet. Vi måste lagstifta om detta så att man inte helt kan nonchalera de folkinitiativ som tas. Intressant i sammanhanget är också att Göran Magnusson hela tiden pratar om lagen. Det är viktigt att följa lagen, men utifrån den görs också politiska tolkningar. Man tittar på lagen och ser vilka faktorer som ska vägas in när regeringen ska fatta beslut i till exempel Hebyfrågan. En av faktorerna som ska vägas in är folkopinionen. Jag gör det. Mitt ställningstagande och min decentraliseringssyn är politiska ställningstaganden: Den här faktorn ska vara den tyngst vägande. Den ska jag tycka är viktigast. Det ska till väldigt tunga skäl för att man ska kunna bortse från folkopinionen till exempel i en situation som den i Heby. Regeringen gjorde uppenbarligen inte det. Nej, och vad får det för konsekvenser? Ska man fatta beslut på politiska grunder ska det nog helst fattas i det folkvalda organet, inte i det exekutiva organet. Om man gör politiska överväganden passar de i riksdagen. Alltså krävs det en ny indelningslag.

Fru talman! Gustav Fridolin, står det i den nuvarande indelningslagen att det ska vara utomordentligt tunga skäl för att regeringen ska kunna bortse från folkopinionen? Står det så i den nuvarande lagstiftningen? Man kan naturligtvis bortse från lagstiftningen och säga att när riksdagen har tillagt regeringen ett förvaltningsbeslut som innebär att man ska fatta beslut om indelningsfrågor enligt den gällande lagstiftningen är utrymmet för politiska bedömningar utomordentligt begränsat. Det är faktiskt det som är skillnaden mellan eventuella lagstiftningsbeslut i riksdagen och de beslut som regeringen ska fatta i förvaltningsform med hjälp av den lagstiftning som finns. Fördelen med att det är ett förvaltningsbeslut som ska till är att kommunerna och landstingen kan förutse på vilka grunder detta förvaltningsbeslut kan komma att fattas. Det är ju det som är en av de stora poängerna. Samtidigt är folkomröstningen i Heby utlyst i ljuset av den lagstiftning i indelningsfrågor som då gällde och som gäller fortfarande. Man kan inte hävda att det ska vara en annan tillämpning av lagen bara därför att man har haft en folkomröstning. Jag tycker faktiskt att Gustav Fridolin gör sig skyldig till ett visst förakt för att landet ska regeras under lagarna.

Fru talman! Vad händer med människor när de upplever att deras mening och vilja inte tas på allvar och deras åsikter inte respekteras? Den frågan är mycket relevant att ställa i dagens debatt. Jag anser att frågan om Heby kommuns länstillhörighet är ett tydligt exempel på hur allmänhetens förtroende för demokratin under en följd av år ständigt har urholkats som ett resultat av att den socialdemokratiska regeringen visat en tydlig ovilja att följa befolkningens tydliga vilja, att låta Heby lämna Västmanlands län och övergå till Uppsala län. Beslutsunderlaget för att genomföra ett länsbyte kan inte ha varit tydligare, fru talman: en tydlig folkomröstningsmajoritet 1998, ett enigt kommunfullmäktige i Heby kommun, en utredning genomförd av Kommunförbundet, en rekommendation från Kammarkollegiet, en riksdagsmajoritet och - nytt för i år i detta ärende - Lagrådets jurister som i alla fall inte omöjliggör en fortsatt utredning i fråga om ändring i indelningslagen. Trots allt som så entydigt talar för ett länsbyte har regeringen fortsatt att envetet säga nej. Fru talman! Bengt Göransson, socialdemokratisk ordförande i Demokratiutredningen, brukar säga så här: Det är de engagerades intresse som bär upp demokratin, inte den representativa likgiltigheten. I dag klingar de orden falskt. Historien om länsbytet i Heby är väl känd här i riksdagen. Den kan närmast betecknas som en följetong i medierna och måste betraktas som ett mycket tydligt uttryck för regeringens maktfullkomlighet och arrogans. Den har dessutom kostat en demokratiminister jobbet. Ovärdigt är det ord som bäst beskriver regeringens hantering av Hebyfrågan. I dag har vi som är folkvalda i Sveriges riksdag att verkligen ta detta på allvar för demokratins skull. Vi har ett förtroende att förvalta. Därför ska vi göra allt som står i vår makt för att följa den demokratiska processen och föra den framåt. För Heby kommuns invånare innebär det att man faktiskt följer folkomröstningsresultatet och låter hebyborna byta län och landsting, att övergå från det län och landsting där man inte känner gemenskap för att gå in också formellt i synlig och tydlig gemenskap med det län som man sedan generationer har starka band till och delar värdegemenskap med. I dag är det vår uppgift att göra detta möjligt. Vi måste försvara folkviljan och återupprätta de demokratiska spelreglerna som i detta ärende, fru talman, hittills inte har fungerat. Jag yrkar förstås bifall till reservation 9.

Fru talman! Anser Cecilia Wikström att regeringen inte har följt lagstiftningen i indelningsfrågor i beslutet om Heby? Det är den viktiga frågan. Jag vill be Cecilia Wikström att korrigera sig på en punkt. Det finns inget uttalande från Svenska Kommunförbundet om Hebys landstings- eller länstillhörighet. Det vore bra om man kunde sluta söka styrka i det argumentet. Svenska Kommunförbundet har ingen uppfattning i denna fråga. När det sedan gäller demokratins återställande och människors engagemang vill jag säga att min bakgrund är i det svenska folkrörelsesamhället. Jag har varit engagerad i folkrörelser sedan jag var sju åtta år gammal, och jag tar faktiskt illa vid mig när jag framställs som en representant för dem som står för att man inte behöver vara så noga med demokratin och annat. Det engagemang som finns i föreningar och annat är av utomordentligt stor betydelse. Fru talman! Jag vill allra sist säga att jag ofta har kontakt med människor i den del av Heby kommun som hela tiden har tillhört Västmanlands län. De är mycket oroade över att ingen bryr sig om dem och tar hänsyn till dem, utan det drivs på i denna fråga om att Heby ska byta landsting. Dessa människor har naturligtvis också anspråk på att tillhöra samhället och delta i det demokratiska spelet.

Fru talman! Anser Cecilia Wikström att regeringen inte har följt lagstiftningen i indelningsfrågor i beslutet om Heby? Det är den viktiga frågan. Jag vill be Cecilia Wikström att korrigera sig på en punkt. Det finns inget uttalande från Svenska Kommunförbundet om Hebys landstings- eller länstillhörighet. Det vore bra om man kunde sluta söka styrka i det argumentet. Svenska Kommunförbundet har ingen uppfattning i denna fråga. När det sedan gäller demokratins återställande och människors engagemang vill jag säga att min bakgrund är i det svenska folkrörelsesamhället. Jag har varit engagerad i folkrörelser sedan jag var sju åtta år gammal, och jag tar faktiskt illa vid mig när jag framställs som en representant för dem som står för att man inte behöver vara så noga med demokratin och annat. Det engagemang som finns i föreningar och annat är av utomordentligt stor betydelse. Fru talman! Jag vill allra sist säga att jag ofta har kontakt med människor i den del av Heby kommun som hela tiden har tillhört Västmanlands län. De är mycket oroade över att ingen bryr sig om dem och tar hänsyn till dem, utan det drivs på i denna fråga om att Heby ska byta landsting. Dessa människor har naturligtvis också anspråk på att tillhöra samhället och delta i det demokratiska spelet.

Fru talman! Jag respekterar Göran Magnussons identitet och förankring i folkrörelser. De präglar också min egen bakgrund. Men i detta fall måste vi nog ändå konstatera att folkmajoriteten i Heby kommun är överkörd, och inte en gång utan flera gånger. Jag har också kontakt med boende i hela Heby kommun, och det är en överväldigande majoritet av människor som söker kontakt gång efter annan för att göra sin sak tydlig och föra sitt ärende framåt. Visst är det så att Kommunförbundet har yttrat sig. Ekonomisektionen vid Kommunförbundet har faktiskt ställt sig positiv i den här frågan. Och gång på gång får vi höra hur man tricksar och knixar från Socialdemokraternas sida för att dra ärendet i långbänk. Nu har vi en gång till hört Göran Magnusson säga att nu kanske Heby kommun måste ansöka ytterligare en gång innan man gör något tillkännagivande. Jag tycker att det är tråkigt och beklagansvärt att en så tydlig folkopinion behandlas på det här sättet. Debatten kring Hebys länstillhörighet har också synliggjort, tycker jag, en större principiell fråga, den om hur man ska besluta om Sveriges regionala indelning. Det har faktiskt betydelse för människors identitet och tilltro till det demokratiska systemet. Därför borde det, precis som Gunnar Hökmark och flera andra har sagt tidigare under kvällen, vara de folkvalda i riksdagen som beslutar om länstilldelningen och inte regeringen, eftersom de större förändringarna som bekant redan beslutas av riksdagen. Det hade varit oacceptabelt att bilda Skåne län och storlänet Västra Götaland utan att riksdagen hade beslutat så. Fortfarande menar jag med bestämdhet att det är här i kammaren som ärendet ska avgöras.

Fru talman! Min fråga var framför allt om Cecilia Wikström anser att regeringen inte har följt den gällande lagstiftningen. Den fick jag inget svar på. Det är inte så att Heby kommun har flyttats från Uppsala län till Västmanlands län, utan kommunen skapades ju av delar av Västmanlands län och delar av Uppsala län. Det som är ett av problemen är att de som tillhörde respektive län vill tillhöra respektive län även i fortsättningen. Jag tycker faktiskt att det är ett problem i den här frågan att det förhåller sig på det sättet. Frågeställningen för riksdagen nu är inte huruvida riksdagen ska fatta beslut eller ej i de här frågorna. Frågeställningen är om man ska avvakta regeringens beredning av Kommundemokratiutredningens förslag eller om man ska ge ytterligare ett uppdrag till regeringen, nämligen att lägga fram ett förslag till en ny indelningslag till riksdagen. Hur den här frågan kommer att sluta beslutsmässigt känner vi faktiskt inte till, och jag vill inte argumentera för vare sig den ena eller den andra linjen. Jag har stor respekt för det gamla tillkännagivandet i denna riksdag om att det skulle vara ett tilläggsdirektiv till Kommundemokratiutredningen. Det är det som vi i majoriteten i utskottet har valt att följa. Vi avvaktar nämligen den slutliga beredningen av det uppdrag som riksdagen en gång har gett till Kommundemokratiutredningen via regeringen.

Fru talman! Det är väl ändå inte så att Göran Magnusson underkänner ett enigt kommunfullmäktige i Heby kommun? Kommunfullmäktige representerar hela kommunen. Och kom ihåg att det var ett enigt kommunfullmäktige i Heby kommun som fattade beslut om denna folkomröstning. Det tycker jag är ett tungt vägande skäl och bör inte underskattas. Att sedan kommunen är sammansatt av flera olika delar som har delvis olika historisk utveckling är en annan sak. Men det är ett enigt kommunfullmäktige, och det är det som vi har att ta ställning till som en del i detta ärende. Det som nu måste ske är en justering av lagstiftningen, så att riksdagen också kan besluta i mindre indelningsärenden. Och det är mitt svar en gång till. För övrigt måste jag få referera till det som min kollega och väl förtrogna i konstitutionsutskottet, Liselott, sade: I detta ärende känns det som om man har använt skygglappar för ögonen, öronproppar i öronen och satt ned klackarna i backen. Det tål att upprepas av flera skäl. Som min egen personliga åsikt skulle jag kunna säga att det känns som om botten i Hebyfrågan inte är nådd. Botten har faktiskt gått ur.

Fru talman! Demokrati är svårt. Det är ett som är säkert. Demokrati handlar om makt. All makt ska utgå från folket. Det är den portalparagraf som vi som är lagstiftare har att följa. Det tycker jag har glömts bort här i kväll. Demokrati kräver nämligen att några släpper ifrån sig makt, men det betyder också att andra får mer makt. Förslag till förändringar när det gäller maktfördelning måste helt enkelt komma från folket, måste komma underifrån. Vi bör och måste som folkvalda ombud lyssna på och ta till oss folkets vilja. Det är märkligt att man ens ska behöva tänka sådana tankar och dessutom uttala dem i Sveriges riksdag, i vårt demokratiska land. Eller är det inte märkligt med en socialdemokratisk regering som inte lyssnar på folk? Demokrati kräver lyhördhet och respekt för varandras åsikter. Men för att verklig demokrati ska råda krävs det faktiskt handling. Om demokrati i vardagen handlar ärendet om Heby kommuns vilja att byta län. Det har vi inte heller pratat om. Varför vill Heby kommuns invånare byta län? Jo, för att deras vardag ska kunna fungera så bra som möjligt. Det har varit intressant att följa den här debatten nästan ända sedan jag kom till riksdagen. Betänkandet från konstitutionsutskottet innehåller svar på gamla och nya motioner med begäran om att Heby kommun ska få byta län. Det finns ett flertal motioner, men från början var det inte så många. Då var det bara något eller några partier som ville driva frågan. Men undan för undan har flera hakat på, och snart kommer Socialdemokraterna och Vänsterpartiet också. Om det nu skulle visa sig att demokratin blir satt ur spel en gång till så är vi nu många som kommer att sätta blåslampa på regeringen - jag lovar! Heby kommuns vilja att byta län tycks vara komplicerad. För mig är den självklar. Det är faktiskt så, Göran Magnusson, att det inte bara har varit att rekvirera. Och det ska inte vara så heller! Det ska vara väl underbyggt, och det är det också. Folket har sagt sitt i en folkomröstning. Fullmäktige har beslutat. En utredning har visat att det inte finns några hinder. Sakfrågan borde egentligen ha varit klar för länge sedan. Det finns väl inte en enda enskild fråga i den här riksdagen som har orsakat så mycket debatter och som har tagit så mycket tid och kraft som den här - egentligen ganska mycket i onödan. Men jag är generös. Regeringen får en chans till. Med detta betänkande får man möjligheten att återigen pröva frågan. Jag kan inte tänka mig att man kan komma till någon annan slutsats än vad man gjorde förra gången. Det finns inga hinder. Frågan är inte ens ny. Redan på 60- och 70-talet, innan kommunsammanslagningarna, väckte Rör-Kalle Larsson i Östervåla frågan. Kan han ha väntat så här länge så kan vi vänta ett tag till. Tyvärr litar jag inte helt på att regeringen kommer fram nu heller, men då finns det ett val 2006. Då måste vi sprida budskapet. Jag är ledsen över att då behöva gå ut och säga att vi tyvärr inte har en demokratisk vilja i riksdagen med en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Frågan är den samma som den som jag inte fick något svar från Cecilia Wikström på, nämligen: Har regeringen eller har regeringen inte följt lagstiftningen i indelningsfrågor? Det är den väsentliga frågan. Rigmor Stenmark bekänner sig dessutom till att det ska finnas en lagstiftning och att man ska arbeta efter den. Jag vill gärna säga att det som riksdagens majoritet möjligen beställer är ett nytt förslag till indelningslag. Sedan får man ta ställning till de ansökningar som kommer i anslutning till den och då besluta antingen i regeringen eller i riksdagen - där anses det ju nu att besluten ska fattas. Då får man väl se hur det kan komma att utvecklas, och man får bedöma olika indelningsfrågor. Om riksdagsbeslutet följer reservationen så innebär det beställningen av en ny indelningslag och inte någonting annat.

Fru talman! Det är ingen som har sagt att regeringen inte har följt den lag som har funnits. Det är därför man vill göra om den. Men vad man har sagt är att regeringen inte har följt portalparagrafen om att all makt ska utgå från folket. Man har visat en total nonchalans när man efter det att Heby kommun har kommit in med ansökan, efter det att utredningarna är klarlagda och lagförslag till och med har prövats ändå har sagt nej. Varför har man gjort det, Göran Magnusson? Tänker Göran Magnusson gå i bräschen för att regeringen nu ändå får försöka lösa frågan så att vi inte står där vid valet 2006 med skammen över oss och får höra att socialdemokrater inte lyssnar på folket? Kommer Göran Magnusson att vara en garant för att vi slipper detta? Kan jag säga även hemma i Uppsala, där alla tycker att det är okej att Heby får komma till oss - vi välkomnar dem - att han är med på vår sida?

Fru talman! Jag kommer att följa den lagstiftning som riksdagen kan komma att fatta beslut om i det här fallet. Det är ju ingen hemlighet att Socialdemokraterna i Västmanland har uppfattningen att Heby bör tillhöra Västmanlands läns landsting och Länsstyrelsen i Västmanland. Jag förmodar att det i Rigmor Stenmarks sinnevärld ändå är en demokratiskt respektabel åsikt som vi kan tillåtas ha, även om den är en minoritetsåsikt. Det socialdemokratiska partiet har inte tagit någon ställning i frågan. Även om det smärtar mig lite grann ska jag korrigera Rigmor Stenmark på en punkt. Det är inte så att all makt ska utgå från folket. Det är all offentlig makt som ska utgå från folket. Till denna portalparagraf hör också att landet ska styras och regeras under lagarna och den här demokratin förverkligas genom ett representativt styrelseskick och kommunal självstyrelse. Det är hela bilden. Man kan inte bara laborera med en bit av den. På tal om offentlig makt eller all makt så tror jag inte ens att det finns något parti i denna kammare som längre hävdar att all makt ska utgå från folket.

Fru talman! Jag tycker ändå att det var sjyst av Göran Magnusson att erkänna att det finns politiska viljeinriktningar som har fått genomslag i frågan. Socialdemokraterna vill inte att Heby kommun ska få byta län. Göran Magnusson har haft så många chanser i riksdagen att fatta ett positivt beslut, och ändå går man inte med på det här. Man går inte ens med på att flytta lagstiftningen och göra så att det blir absolut korrekt. Jag tycker - och det har jag sagt förut - att demokrati är svårt. Det kräver samarbete och det kräver kompromisslösningar emellanåt. Det kräver juridiska spetsfundigheter. Ibland verkar det som om vi människor kan flyga till månen och göra vad som helst, men när vi har lagboken framför oss så tror vi att det som står i lagtexten gäller för tid och evighet. Vi har ju möjlighet att förändra när världen förändras! Vi har möjlighet att förändra gränser när människor vill det. För mig är det självklart att lyssna till vad människorna tycker och tänker. Jag ämnar i alla fall driva frågan vidare; jag lovar! Jag vill också rikta ett hjärtligt tack till dem i konstitutionsutskottet som har jobbat så bra med frågan. De försöker verkligen att göra det på ett konstruktivt och riktigt sätt.

Fru talman! Låt mig börja med att instämma i Rigmors tack till konstitutionsutskottets minoritet. Ni har verkligen gjort ett hårt jobb för att se till att Heby kommer att få byta länstillhörighet fyra år för sent. Det är lite konstigt att riksdagen nu måste skriva in vilket datum regeringen senast ska återkomma till oss. Det är nästan lite pinsamt. Vi har en regering som uppför sig som om den vore en stor majoritetsregering. Sanningen är att den inte är det. Det är en minoritetsregering, som har en lydig mörkröd dörrmatta men som dessbättre också har ett miljöparti som allt oftare lyssnar mer på folket och mindre på makten. När jag började i riksdagen och började motionera så hade Heby ännu inte haft sin folkomröstning. Min första motion handlade om att vi skulle följa folkomröstningsresultatet. Det handlade inte om huruvida de skulle få byta län eller inte, utan motionen gick ut på att man skulle följa folkomröstningsresultatet. Sedan har de borgerliga partierna snabbt hängt på. Det tog ett par år för Miljöpartiet. I det längsta trodde Miljöpartiet gott om Socialdemokraterna i den här frågan, men de blev besvikna. Det är faktiskt mycket glädjande att Gustav Fridolin i dag tillhör dem som verkligen med entusiasm tar sig an den här frågan och ser dess stora betydelse för utvecklingen av vår lokala demokrati. Det här rör faktiskt inte bara Heby, utan det rör hur vi ska kunna få en mer levande lokal demokrati. Fru talman! I början av Göran Magnussons anförande fick jag nästan en känsla av att till och med segdragarnas segdragare nr 1, Göran Magnusson, alltid laglig - med de tunga lagarna på sina axlar, men alltid laglig, det ska villigt sägas - den här gången skulle säga: Okej då. Nu är allting gjort även efter de striktaste kraven i Göran Magnussons lagbok. Men icke. Sedan försade han sig och började prata om att om det blir så, så måste Heby komma in med en ny ansökan, och det ena med det andra. Det är väl tyvärr bara ytterligare ett tecken på att man kommer att försöka segdra detta ytterligare en mandatperiod och se till att det ska hinna gå både fem, tio och 15 år innan folkomröstningsresultatet, där sex av tio - vilket ju i alla andra sammanhang ses som en stor och betryggande majoritet - var för att byta länstillhörighet, ska genomföras. Här ska man se till att i och med att folkomröstningen inte tyckte precis likadant som Socialdemokraterna så är folkets vilja ingenting att bry sig om.

Fru talman! Lydig? Nej, det tror jag väl inte. Dörrmatta? Definitivt inte. Mörkröd? Det vill man gärna tro, även om kanske en och annan skulle ifrågasätta det också. Per Bills anförande demonstrerar den principlöshet med vilken man driver den här frågan. Göran Magnusson har tidigare ställt frågan, och jag kan ställa den igen i retorisk avsikt: Har regeringen fattat sitt beslut i enlighet med lagen? Jag tror inte att någon har ifrågasatt det. Beslutet som gäller Heby är ett lagligt beslut i enlighet med den ordning som vi har. Då återstår att man inte tycker om beslutet. Man tycker att det är fel beslut. Det kan man mycket väl tycka. Det är många som tycker så i Heby, till exempel. På den grunden vill man ändra på lagstiftningen. Man vill ändra på fördelningen av ansvar mellan riksdag och regering. Av detta måste jag dra slutsatsen att om regeringen hade fattat ett annat beslut, nämligen att flytta Heby, hade hela denna diskussion inte förekommit. Då hade det varit helt i sin ordning att låta regeringen fatta detta beslut. Är detta en principiell hållning i en så viktig fråga som fördelningen av ansvar och uppgifter mellan riksdag och regering?

Fru talman! Jag har någon gång blivit anklagad för att jag kallade en vänsterpartist för kommunist. Det kan jag ha förståelse för. Den här gången sade jag bara "mörkröd", och det trodde jag var något som gladde vänsterpartister. De är ju inte längre lika trakterade av att kalla sig kommunister. Men om det är ett problem att jag kallar vänsterpartister för mörkröda ska jag väl överväga att sluta med det också. Om Mats Einarsson hade lyssnat på vad jag sade hade han hört att jag på förhand svarade på den fråga som jag visste skulle komma från Göran Magnusson och som mina borgerliga kamrater har fått, nämligen: Är detta lagligt? Svaret är ja. Regeringen har följt lagarna. Det är lagligt att segdra frågor. Det är lagligt att riksdagen bestämmer si eller så - hur många som ska undandras från turordningen och så vidare - och så struntar regeringen i det i långliga tider. KU kan inte heller göra så mycket åt det. Riksdagen är enligt mitt sätt att se det avlövad på en del av den potens som den borde ha.

Fru talman! Per Bill får lyssna lite noggrannare. Jag sade att jag gärna betraktar mig som mörkröd. Jag var inte riktigt säker på att jag klarar av att leva upp till det, men förhoppningsvis ska jag göra det. Jag ska inte ens rätta Per Bill om han någon gång skulle kalla mig för kommunist. Återigen till sakfrågan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att jag hade helt rätt. Detta är inte en principfråga, i alla fall inte för Per Bill. Han är missnöjd med ett beslut som regeringen har fattat, och därför står man i beråd att förändra lagstiftningen som gäller fördelningen av arbetsuppgifter mellan regering och riksdag. Det är ett ganska ingripande beslut. Det tycker jag är betänkligt. Varje vecka fattar regeringen åtskilliga tiotals beslut. Det blir ganska många på ett år. Jag är säker på att om man går igenom de besluten och testar dem mot majoriteten i riksdagen så kommer man att hitta både ett och annat där det finns en annan majoritet här i kammaren än i regeringen. Ska man då i varje sådant fall där regeringen har fattat ett beslut som händelsevis inte överensstämmer med riksdagsmajoritetens uppfattning gå in och ändra lagstiftningen så att riksdagen regerar i stället för regeringen? Jag tror inte att det vore en klok politik. Därför tycker jag att det är viktigt att man lyfter frågan om vad man tycker om Heby och dess administrativa tillhörighet till ett mer principiellt plan. Det handlar om hur vi ska konstruera det konstitutionella system där vi ingår och där regeringen ingår.

Fru talman! Jag tycker också att detta är en principiell fråga. Min huvudkritik är att man struntar i de lokala folkomröstningarna. Så är det även när det är tydliga utfall i lokala folkomröstningar. Så fort de går åt ett annat håll än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att de ska gå tycks man vilja segdra detta så länge som möjligt. Det är tyvärr inte bara Heby det har drabbat. Det har också drabbat en del kommuner som har velat dela sig.

Fru talman! Per Bill svarade på förhand på frågan huruvida regeringens beslut i Hebyfrågan var lagligt eller ej och berömde sig av att han ansåg att det var lagligt. Sedan begränsade han lagligheten till att det var lagligt att segdra en fråga. Min fråga handlar inte om tidsaspekten utan om det materiella innehållet. Har regeringen följt lagstiftningen, eller har man inte gjort det? Står det i den nuvarande indelningslagen att regeringen är bunden av ett folkomröstningsresultat? Nej, det gör det inte. Det står att det är en faktor som man ska väga samman med andra faktorer när man fattar sitt beslut om huruvida man ska göra en indelningsförändring. Frågan om det här med lagligheten är faktiskt intressant. Anser Per Bill att regeringen har följt lagstiftningen eller inte? Det intressanta med att flytta över sådana här beslut till riksdagen är att man då skär av folkinitiativet, möjligheten för en kommun att göra en ansökan och så vidare. Frågor i riksdagen kan ju bara väckas av regeringen eller av riksdagsledamöter. Det här måste man väl då också fundera på. Ett folkinitiativ kanske rinner ut i sanden därför att det inte finns någon förlängning i den lagstiftning man har tänkt sig. Så var fallet när KU-majoriteten under Per Unckels ledning heroiskt före 2002 års val skulle hantera det här. Då skulle ju det mesta vräkas överända, och så skulle man se till att Heby bytte län och landsting. I övrigt var man inte så intresserad av indelningslagstiftningen. Anser Per Bill att det var en bra hantering i de här frågorna?

Fru talman! Jag har redan svarat på frågan om jag tycker att regeringen har uppträtt lagligt. Ja, det tycker jag. Jag skulle vilja ställa en motfråga till Göran Magnusson: Om regeringen hade följt majoriteten och tagit fram ett lagförslag, som liknar det som nu Gunnar Hökmark och de övriga i konstitutionsutskottets minoritet mycket förtjänstfullt satt ihop, och sänt ut det på full remiss och så vidare, anser Göran Magnusson då att det hade varit olagligt?

Fru talman! Jag förstår inte riktigt frågan. Skulle regeringen ha ändrat lagstiftningen? Det kan ju bara riksdagen göra. Så det är väl inte den intressanta frågeställningen. Sedan vill jag inte riva av någon ära från Gunnar Hökmark och minoriteten i övrigt i utskottet, men det är faktiskt utskottets kansli som har utarbetat lagstiftningen. En anledning till att ett direkt lagstiftningsbeslut inte hamnar i denna kammare är att Lagrådet har sagt att det är ofullgånget och att man måste fortsätta. Om man ska se det ur konstitutionell synpunkt är det en av de stora poängerna med hela den exercis som har varit kring denna indelningsfråga, nämligen att Lagrådet nu har uttalat att riksdagen inte kan lagstifta med mindre remissomgång, mindre beredningsarbete och mindre beredningstvång än det som åvilar regeringen när den ska lägga fram ett lagförslag till riksdagen. Det är faktiskt en viss konstitutionell nyhet, och det är i alla fall en positiv sak som har fallit ut ur de övningar som vi har haft i konstitutionsutskottet under ett antal år.

Fru talman! Vi har nog väldigt olika åsikter om lokal demokrati. Och jag hoppas att Göran Magnusson har några hemma i sitt hemlän som tycker att den här frågan är skött på ett väldigt bra sätt och att det har varit bra för hebyborna att inte få sin vilja igenom när det har varit ett mycket tydligt folkomröstningsresultat - sex av tio säger att de vill byta län. Jag vet nämligen hur mycket skada det har inneburit inte bara för den lokala demokratin utan också för tron på politik. Jag tycker att det har varit så fint att följa den här processen från början av 90-talet, hur det har växt fram underifrån. Det har visserligen funnits ännu äldre folkomröstningar där det var en mycket större majoritet som ville tillhöra Uppsala kommun längre tillbaka i tiden - en del av Heby kommun. Men jag har sett hur detta har vuxit fram underifrån och hur, om jag kommer ihåg rätt, ett enigt kommunfullmäktige har velat att Heby ska få folkomrösta om detta. Jag tycker faktiskt att det är lite symtomatiskt att Socialdemokraterna gör så mycket de kan inom lagens råmärke för att segdra detta. Och tyvärr är jag rädd för att Göran Magnusson kommer att fortsätta med denna segdragning under ytterligare några år. Och jag kommer att göra mitt bästa för att se till att det finns ett tidsschema för hur hebyborna ska få rösta i Uppsala län 2006. Det ska jag göra mitt bästa för. Och jag vet att jag har många andra i riksdagen som kommer att delta i den kampen.

Fru talman! När en riksdagsledamot och lagstiftare får höra att han föraktar lagarna finns det två sätt att handla. Antingen sätter han upp sig på talarlistan för att fortsätta en debatt som har hamnat någonstans mittemellan krypskyttenivån och stand up-comedy show med ganska få lyssnare eller också skriver han upp sig på talarlistan för att bara klargöra den poäng som han försökt göra. Jag fick en fråga av Göran Magnusson som jag gärna vill svara på. Han frågade: Stod det i lagen att man ska ta denna faktor, nämligen vad folket i en viss kommun tycker, som vägandes tyngre än andra faktorer, att man ska se till att det ska vara väldigt tunga skäl som talar emot om man går emot ett folkinitiativ? Nej, det gör det inte. Och det var just det som var min poäng. Det var ett politiskt värdeomdöme från min sida, på samma sätt som regeringen har gjort ett politiskt värdeomdöme i Hebyfrågan, nämligen att man inte ska tillmäta faktorn vad folket i Heby tycker speciellt stort intresse utan att man i stället ska titta på andra faktorer, men det är något oklart vilka. När frågor kommer att avgöras av politiska bedömningar tycker jag inte att de i första hand platsar att vara rena förvaltningsärenden i regeringen utan att man ska försöka ta upp dem i riksdagen där vi kan bryta åsikter mot varandra och ha en öppen debatt som alla sedan kan läsa om i de snabbprotokoll som skrivs och där vi kan lyfta frågor för att tillsammans komma fram till en så bra slutsats som möjligt. Därför tycker jag helt enkelt klart och tydligt att denna typ av indelningsfrågor ska ligga i riksdagen och inte som ett förvaltningsärende i regeringen.

Fru talman! Jag skulle möjligen tycka att det var ett anförande. När det gäller segdragningen, som Per Bill talar om, vill jag också konstatera att regeringen fattade beslut 2001 eller möjligen 2002 i denna fråga. Sedan hade utskottsmajoriteten under Per Unckels ledning den här frågan i sin hand, då jag tillhörde minoriteten i utskottet, men avstod då från att fullfölja denna fråga våren 2002. Sedan har den drivits här. Dessutom är det valdagen som avgör när detta kan äga rum. Nu har man därför inte gjort någon större tidsförlust. Jag vill sedan till Gustav Fridolin säga att ingen vet hur regeringen exakt har resonerat, och det kan man diskutera om det är bra eller ej. Förvaltningsärendena avgörs enligt gällande lagstiftning, och regeringen kommer fram till vilket beslut man ska fatta. Det som Gustav Fridolin framför om detta är fria spekulationer från hans sida. Jag tycker att man har en riktig inriktning på hela denna fråga, nämligen att man bör ändra eller diskutera lagstiftningen, och i så fall ändra den så att det ena kriteriet ger större tyngd än det andra så att man får en bättre sammanvägning. Och det har socialdemokrater och vänsterpartister aldrig motsatt sig. Vi var ju med på tillkännagivandet till Kommundemokratiutredningens tilläggsdirektiv, och vi vill avvakta beredningen av detta. Där konstruerar man alltså ett motstånd som inte finns. Regeringen har att följa den lagstiftning som faktiskt gäller, och det tycker jag att regeringen har gjort. Och ingen annan har egentligen påstått någonting annat heller när det gäller beslutet om Heby.

Fru talman! Nej, det har absolut ingen annan påstått. Det som vi har påstått är att den lagstiftning som finns lämnar ett utrymme för politiska bedömningar. Man väger olika faktorer som finns i lagstiftningen mot varandra. Precis som Göran Magnusson konstaterar vet vi inte hur denna vägning av olika faktorer har gått till. Men när sådana frågor ska avgöras, alltså när man utifrån politiska ståndpunkter ska väga olika faktorer mot varandra, tror jag att det är en vinst om människor kan se hur det har skett, enligt vilken debatt och enligt vilken ordning. Och då överträffar den svenska riksdagen - och så är det i alla länder - vida den regering som vi har, därför att vi här har öppna debatter och vi diskuterar och samlas utifrån olika åsikter. Just därför tycker jag att denna vägning av faktorer, som ligger till grund för indelningsfrågorna, ska göras av riksdagen. Låt mig avslutningsvis säga att jag någonstans tycker att det har gått troll i den här frågan. Det låter så på de flesta talare i den här debatten. Jag tror att var och en för sig måste försöka jaga bort dessa troll och försöka göra en scratch i huvudet och fundera på vad vi egentligen tycker. Jag har försökt att göra det, och då har jag kommit fram till att indelningsfrågan är av en sådan tyngd att den ska avgöras i riksdagen. Den bygger på politiska bedömningar, och då är det en bra idé att kunna följa vilka politiska bedömningar som görs. Det görs mycket enklare i riksdagen än i regeringen, och detta har också understrukits av ett ärende, nämligen Hebyärendet, där regeringen inte har lyssnat på en folklig opinion, vilket jag tycker att den borde ha gjort. Jag hoppas att alla andra någonstans kan göra denna scratch i huvudet och sätta sig och fundera på vad man egentligen tycker. Sedan kommer vi tillbaka i morgon och röstar kl. 12.00.