Gymnasieskolan
Debatt om förslag 20 mars 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenUlla-Britt Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSofia Jonsson (C)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Goude (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUlla-Britt Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Goude (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUlla-Britt Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Goude (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenTomas Högström (M)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenSofia Jonsson (C)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenSofia Jonsson (C)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenUlf Nilsson (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenUlla-Britt Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
- Hoppa till i videospelarenUlla-Britt Hagström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAgneta Lundberg (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 35
Anf. 106 Tomas Högström (M)
Fru talman! Det är alltfler som anser att nuvaran-
de lösningar och regelverk inte ger gymnasieskolan
bästa förutsättningar att lyckas med sina uppgifter.
Jag är för min del övertygad om att förändringar
måste beröra fler områden i gymnasieskolans verk-
samhet. Samtidigt tror jag att det finns en bred sam-
stämmighet här i kammaren om att förändringar är
nödvändiga.
Så kan man tolka besluten när det våren 2000 till-
sattes en parlamentarisk sammansatt kommitté med
uppdrag att utreda och lämna förslag till en framtida
utformning av gymnasieskolans studievägsutbud.
Uppgiften är också att överväga hur gymnasiala ut-
bildningar bör organiseras och formerna för hur alla
studievägar kan göras tillgängligare. Därutöver har vi
sett det ena beslutet efter det andra i form av tilläggs-
direktiv av olika slag.
Tyvärr kan vi konstatera att konsekvensen för
gymnasieskolan av detta sätt att organisera framta-
gandet av nödvändiga förändringsförslag har blivit att
inget görs. Vi kan i betänkandet se att man räknar
med att kommittén kommer med sin slutredovisning i
december 2002, om vi har tur, vill jag då tillägga.
Genom det här sättet att arbeta har majoriteten
begravt gymnasieskolans utveckling. Konsekvensen
är på stället marsch. Det har vi också kritiserat. Vi har
kritiserat att man har försökt att föra in alla uppgifter,
alla nödvändiga förändringar och alla förslag i en
kommitté.
Vi ser att år 2000 har gått. År 2001 har också gått.
År 2002 kommer också att gå innan vi ser förslagen.
År 2003 kommer också att vara ett förlorat år för
gymnasieskolan. Under dessa år har tiotusentals ele-
ver lämnat gymnasieskolan varje år, och tiotusentals
elever har börjat i gymnasieskolan varje år. Det är en
gymnasieskola som många anser behöver förändras
på många avgörande punkter.
Fru talman! Majoritetens besked är att den passar
på punkt efter punkt, vilket också framgår av betän-
kandet. Man avvaktar Gymnasiekommitténs förslag.
Vi har lagt fram en serie förslag i våra motioner
och vi redovisar dem också i våra skrivelser. Vi anser
t.ex. att alla nationella program i gymnasieskolan inte
ska ha som mål att ge grundläggande behörighet till
högskoleutbildning. Naturligtvis ska möjligheter att
komplettera för att senare i livet uppnå högskolebehö-
righet finnas. Konsekvensen av det nuvarande sys-
temet är att elever med praktisk inriktning och prak-
tisk läggning slås ut. Det är vår erfarenhet, och jag
vill påstå att vi delar den med andra.
Som framgår av betänkandet har vi också lagt
fram förslag om fler betygssteg. Det är en nödvän-
dighet eftersom stegen i dag är så stora att nuvarande
betygskala inte ger utrymme att visa på de små ste-
gens lärande och de små stegens framgångar för ele-
ven.
Det måste också finnas möjlighet att läsa upp be-
tyg under studietiden - under sin gymnasietid - vilket
i dag förvägras. Vi anser också att det är nödvändigt
att införa en obligatorisk gymnasieexamen, bl.a. som
ett medel att kvalitetssäkra utbildningen.
Viktigt är att acceptera och skapa ett system som
har som utgångspunkt att elever är olika, har olika
förutsättningar och vill olika saker med sin utbild-
ning. Av den orsaken ifrågasätter vi detta med behö-
righeten till högskoleutbildning. Men vi ifrågasätter
också varför vi inte kan få ett lärlingssystem värdigt
namnet. Det pågår ju försök. Vi menar nämligen att
vi behöver en modern lärlingsutbildning som ger fler
möjligheter att lyckas och att nå framgång i skolan.
Den teoretiserade skola som vi i dag ser ger inte de
bästa förutsättningarna i det fallet.
Vi menar att utbildningen ska utformas lokalt.
Förläggning och omfattning och profil av kärnämnen
och lärande ska få variera. Förutsättningen är att
Skolverket har godkänt den utbildningsplan som
huvudmannen upprättar. Då ska utbildningen ges
offentligt stöd som följer eleven till den som anordnar
utbildningen. Det är många elever som behöver den
här möjligheten.
Tyvärr kan vi också konstatera att det finns hinder
och få möjligheter att ta vara på det kunnande som
finns utanför skolan - utanför gymnasieskolan - i
meningen att möjligheten att lägga ut undervisning på
entreprenad är så begränsad. I vår reservation redovi-
sar vi att vi vill ge gymnasieskolan samma möjlighe-
ter och samma förutsättningar som den kommunala
vuxenskolan har i dag. Det är ingen orimlighet -
tvärtom är det en möjlighet som vi ska ta vara på.
I år är det val, noga räknat den 15 september. En
elak tanke slår mig när jag läser betänkandet: Är det
så att Socialdemokraterna, regeringspartiet, med sina
skrivningar om att hänvisa allting till Gymnasiekom-
mittén har haft som syfte att baxa de här frågorna
över valdagen? Har syftet varit att för väljarna slippa
redovisa vad man vill med det som är det viktigaste vi
har, nämligen skolan? På område efter område ser vi
detta. Är det så, så tycker jag att socialdemokratin ska
skämmas. Vi kan inte hantera skolan i ett så snävt
egenperspektiv som det uppenbarligen finns risk att
fallet är.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der punkt 2, och jag ser fram emot att de socialdemo-
kratiska representanterna i talarstolen i dag och under
valrörelsen redovisar vad man vill med den svenska
gymnasieskolan i stället för att som i dag göra på
stället marsch.
Anf. 107 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Hoppas att lunchen smakade gott.
Nog känns det bättre att sitta här för fru talman och
för oss alla med mat i magen än utan? I så fall är det
en erfarenhet som vi delar med många av Sveriges
skolelever, eftersom det är lag på de kostnadsfria
skolmåltiderna i grundskolan. Det är också det vanli-
gaste i gymnasieskolan i dag. Men tyvärr, fru talman,
är det inte alla som har råd att äta sig mätta. På en del
håll i landet tar man ut avgifter för skolmåltiderna på
gymnasiet, vilket gör att en del helt enkelt inte har råd
att äta i skolan. Resultatet blir förstås precis som det
skulle bli för kammarens ledamöter, för mig och för
fru talman själv: minskad prestationsförmåga och
sämre koncentration.
Detta är bakgrunden till Vänsterpartiets och Mil-
jöpartiets gemensamma reservation i dagens betän-
kande, där vi kräver en nationell översyn av hur
många kommuner som har avgiftsbelagt skollunchen
på gymnasiet och vilka konsekvenser detta har med-
fört. Det kan tyckas vara en liten fråga, men det är det
faktiskt inte alls. Att dagligen få bra och näringsriktig
mat är en förutsättning för att kunna växa och ta till
sig skolans undervisning. Vänsterpartiet menar att
alla elever ska garanteras näringsriktig kost oavsett
religion, sjukdomar, allergier eller etiska ställningsta-
ganden. Jag yrkar därför bifall till reservation 10
under punkt 24.
Om en sådan översyn visar det som vi befarar,
dvs. att det allt oftare tas ut avgifter för skolmaten
och att en del inte kan betala, så är vi beredda att gå
vidare med lagstiftning och ökade resurser. Det är
inte rimligt att en i praktiken obligatorisk skolform
utestänger en del elever från att tillgodogöra sig un-
dervisningen fullt ut bara därför att de inte har råd.
Fru talman! I dagens betänkande kan det se ut
som om vi är väldigt överens med regeringen - med
Socialdemokraterna - om det mesta. Så är det inte
alls. På flera avgörande punkter skulle vi snarare vilja
förändra den svenska gymnasieskolan och dra skol-
politiken åt vänster. Det som vi nu ser är snarare
motsatsen - jag tycker att förmiddagens debatter har
visat en del av detta. Socialdemokraterna hukar och
skiftar balanspunkt till högerfoten. Det som vi nu ser
är helt enkelt en omändring och en tendens till för-
ändring i den socialdemokratiska argumentationen.
I dagens betänkande har vi från Vänsterpartiets
sida valt att redovisa våra ståndpunkter i ett särskilt
yttrande. Skälet är att den sittande Gymnasiekom-
mittén fortfarande diskuterar de flesta frågor som vi
behandlar, och vi deltar aktivt i arbetet där. Men det
förhindrar oss förstås inte från att ha åsikter - där är
jag enig med Anders Högström. Vi måste ha åsikter,
och vi måste redovisa vad vi anser och vad vi tycker.
Jag har därför för avsikt att redovisa en del av vad vi
tycker.
Fru talman! För det första vill jag ännu en gång
markera att vi anser att historieämnets ställning i
gymnasieskolan måste stärkas. Det har hävdats att
kunskapen i historia bland ungdomar inte är tillräck-
lig och behöver förbättras. Låt mig för Vänsterpartiets
räkning helhjärtat instämma i detta. Det har också
hävdats att det finns en risk att man begår samma
misstag som begåtts tidigare i historien om man inte
känner till den. Låt mig instämma också i detta. Kort-
siktiga informationskampanjer i enskilda frågor eller
händelseförlopp kan aldrig ersätta den helhetssyn och
kritiska analysförmåga som elever behöver för att
kunna förstå och förändra nutiden med fotfäste i his-
torisk erfarenhet.
Det är mot den bakgrunden mycket välkommet att
flera partier har gjort oss sällskap om uppfattningen
att historia bör vara ett kärnämne i gymnasieskolan.
Särskilt välkommet är förstås Folkpartiet, som ju
länge med frenesi drev frågan om utökade upplys-
ningskampanjer i historia och faktiskt motsatte sig att
historia skulle bli ett kärnämne i gymnasieskolan. Jag
gissar att man har insett att man förlorade debatten
om kortsiktiga upplysningskampanjer. Landets lärare,
och skolledare för all del, är ju klokare än så. Ett
exempel är Lidingö kommun, där Folkpartiet i full-
mäktige har fått igenom kravet på en upplysnings-
kampanj om kommunismen i skolorna. Men inte en
enda skola sökte pengar. Så kan det gå när man har
framtiden bakom sig.
För det andra är det Vänsterpartiets uppfattning att
betygen bör avskaffas eftersom de styr undervisning-
en och är mycket dåliga för att förutse studieresultat.
Egentligen är situationen lite märklig. Trots en om-
fattande kritik inom den pedagogiska forskningen
avfärdas den betygsfria skolan med ganska grov-
huggna argument.
Betygen behövs, påstås det ofta, för att eleverna
ska få bevis på uppnådda kunskaper, och betygen
behövs som urvalsinstrument till gymnasieskolan och
högre studier. Men mot bakgrund av de obligatoriska
utvecklingssamtalen finns det ju ett bättre sätt att reda
ut vilken kunskap eleven uppnått än några bokstäver
på ett papper. Och alltfler alternativa urvalsmetoder
används vid antagning till högre utbildning. Gymna-
sieskolan skulle kunna öppna för att elever väljer och
också får gå sitt förstahandsval.
Kvar som argument för betygen finns då möjligen
att eleverna skulle bli mindre intresserade av att lära
sig något om de inte får en belöning. Men jag tycker
att det utgår från en märklig människosyn. Det är i
grunden ett uppgivande av den strävan som bör fin-
nas, nämligen att undervisningen och den kunskap
man får i sig ska vara drivkraft nog. Det är mer än
tråkigt att behöva konstatera att det är så grovhugget
som de borgerliga partierna, och även Socialdemo-
kraterna verkar det som, avfärdar tanken på den be-
tygsfria skolan.
Vi i Vänsterpartiet motsätter oss kraftfullt såväl
fler betygssteg som betyg i lägre årskurser, såsom
föreslås av flera borgerliga partier i dagens betänkan-
de.
För det tredje menar vi att skoldemokratin, inklu-
sive det som ibland kallas elevinflytande, måste stär-
kas genom elevmajoritet i styrelserna inom gymna-
sieskolan och genom att dessa styrelser får reell makt
över skolans organisation och verksamhet, liksom att
klassrumsdemokratin och den enskilde elevens infly-
tande över det egna lärandet utvecklas.
Om man inte inser att skolan finns till för elever-
na, har man inte fattat så mycket. Här är skiljelinjen
ganska skarp. Låt mig än en gång citera Folkpartiet
som skriver "att elevstyrda skolor riskerar att urholka
rektors och lärares ansvar och status". Jag tror det
talar för sig själv.
För det fjärde är det, liksom tidigare, vår uppfatt-
ning att sex- och samlevnadsundervisningen i gymna-
sieskolan kraftigt måste förbättras och utgå från ele-
vernas egna erfarenheter och frågor i mycket större
utsträckning än i dag. I dag är ju perspektivet i första
hand biologiskt på många skolor. Vi minns fortfaran-
de - och jag kommer att fortsätta att påminna om det
- Marita Ulvskogs ord efter den uppmärksammade
dokumentären om livet i porrfilmsbranschen, Shock-
ing Truth. Där pekade många på det skriande behovet
av en förbättrad undervisning om sex och samlevnad.
Ulvskog sade: Vi är chockade. Vi vill göra mer.
Det är nu två år sedan. Man vill göra mer. Jovisst,
för all del. Men när då, socialdemokrater?
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att knap-
past en enda skolpolitisk debatt har avhållits här i
kammaren den senaste mandatperioden utan att
Vänsterpartiet har sagt att skolan behöver mer pengar.
Det har vi inte gjort därför att vi tror att skolan bara
behöver mer pengar. Vi lägger fram förslag för att
förändra pedagogik, organisationsformer och en
mängd andra viktiga saker i skolans vardag. Men om
de ska bli möjliga att faktiskt också genomföra och
inte stanna som vackra formuleringar i en läroplan
eller i ett betänkande från utbildningsutskottet måste
resurserna börja komma nu.
De Schymanpengar som våra tre partier, Social-
demokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har
varit överens om och som kommer under åren fram-
över är utmärkta, men de räcker inte. På många håll i
landet skär kommunerna fortfarande ned på skolan.
Därför fortsätter vi i Vänsterpartiet att driva på i Sve-
riges riksdag, i förhandlingar och i landets kommuner
för att ytterligare öka skolans och kommunernas
resurser.
Så var det sagt också i denna debatt.
Anf. 108 Tomas Högström (M)
Fru talman! Jag vill bara klargöra att jag är helt
överens med Kalle Larsson om att skolan är till för
eleverna, men sedan har vi nog lite olika uppfattning-
ar om vad lösningarna ska bestå av och hur vägen dit
ska se ut.
Deklarationen att betygen bör avskaffas var in-
tressant. Det var en konkret lösning som vänsterpar-
tisten förde fram. Lärarförbundet lät i höstas SIFO
intervjua 1 000 gymnasieelever. 93 % av dessa tycker
att det ska finnas betyg i gymnasiet. 6 % var emot.
Enligt vad Kalle Larsson nu redovisat i kammaren
vill han ta ifrån eleverna det de anser att de behöver.
Anf. 109 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det första jag vill säga är att jag tror
att eleverna behöver veta vad de har lärt sig och vad
de behöver träna mer på. Man behöver veta hur
mycket man behöver kunna för att klara att fortsätta
den utbildning man går eller det arbete man sedan har
tänkt sig att ha. Om den moderata ledamoten hade
lyssnat lite noggrannare hade han hört att min poäng
just var att det finns andra sätt att komma fram till
den kunskapen. Det handlar om att utveckla utveck-
lingssamtalen ytterligare och att få ett antagningssys-
tem till gymnasieskolan som öppnar för att de som
söker dit, vilket i praktiken numera är alla, får gå den
utbildning som de faktiskt har tänkt sig. Till den hög-
re utbildningen finns det ett flertal alternativa ur-
valsmetoder som alla är bättre på att mäta det man
behöver veta, nämligen passar jag för den här utbild-
ningen eller passar jag för att göra någonting annat.
Det är ju trots allt inte så lämpligt att låta betyget i ett
enskilt ämne, t.ex. geografi, vara avgörande för huru-
vida jag kan gå på frisörsutbildningen eller inte.
Anf. 110 Tomas Högström (M)
Fru talman! Vi i Moderaterna har ju också redovi-
sat att vi anser att det ska finnas fler betygssteg t.ex.
Vi anser också att man kan väga saker och ting på ett
annorlunda sätt inom ramen för ett betygssystem.
Men det är ju så att eleverna och jag som representant
för Moderaterna anser att utvecklingssamtal aldrig
kan ersätta den funktion som ett betygssystem har i
dag. Jag menar att huvudproblemet med utvecklings-
samtal och att allting ska ligga där är att det både till
form och innehåll får sådana konsekvenser att det inte
blir likvärdiga förutsättningar i ett nationellt perspek-
tiv, vilket ett väl fungerande betygssystem de facto
har.
Här har vi en accepterad metod med ett stort stöd
som också har ett erkännande här i kammaren. Då är
det detta vi ska utveckla. Vi ska kanske ta fram ett
ännu bättre förslag här. Kalle Larsson säger i stället
nu i kammaren att det inte behövs någonting sådant.
Resten av Sverige säger att det gör det.
Anf. 111 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Låt mig börja med frågan om likvär-
digheten i betygen. Jag tror att det är en ren missupp-
fattning. Det är inte alls så att lärare är maskiner som
sätter exakt samma betyg på varje elev. Det är inte
oberoende av vilken lärare man har haft. Om en elev
värderas på ett sätt i en skola, kan den elevens presta-
tioner mycket väl värderas helt annorlunda i en annan
skola i en annan del av landet eller i grannskolan.
Själva poängen med mitt och Vänsterpartiets resone-
mang är ju att det i den meningen är mycket svårt att
mäta kunskaper. Det är oerhört svårt att veta om den
ena eleven är bättre än den andra.
Det som möjligen går att göra, och det är det vi
fortfarande förespråkar, är att man kan se om man har
tagit sig igenom skolan med tillräckliga kunskaper för
att klara nästa nivå eller för att vara passande för den
utbildning man har tänkt att söka. Jag står inte alls
ensam i den här uppfattningen. Jag tror att om vi
gjorde någonting annat än enkätundersökningar där
man får kryssa i om man är för eller emot betyg och i
stället förde resonemang med skolelever, lärare och
många andra i det svenska samhället om hur man
skulle kunna ersätta betygen med andra former av
urval och andra former av utvärdering, skulle man få
ett helt annat resultat. Det är möjligt att man fortfa-
rande skulle få en stor del som skulle förespråka det
Tomas Högström nu gör, nämligen ytterligare betygs-
steg och tidigare nationella prov. Det är möjligt att
man skulle resonera om skolan i allmänhet och säga
att skälet till att elever inte fungerar så bra som vi alla
vill är att de inte har fått tillräckligt många prov och
tillräckligt många situationer med betygshets.
Min uppfattning är snarare den motsatta. Det vi
behöver i skolan är inte stress och inte mer uppdel-
ning och skiktning, utan i stället lugn, ro och möjlig-
heter för varje elev att utveckla det kritiska tänkande
och de kunskaper som man behöver för att klara sig i
samhället.
Anf. 112 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! I fredags samlades en ungdomsriks-
dag här i kammaren. Deras behandling av motioner i
utskott och betänkanden här i kammaren är ett prakt-
prov på vad ungdomar klarar om de får förtroendet.
Deras motioner handlade om gymnasieskolan och
berörde demokrati, etnisk diskriminering, främlings-
fientlighet, hur vi ska locka fler lärare till skolan,
skolidrott, flera om förändring av betygsskalan, möj-
lighet att kostnadsfritt höja sina betyg, inackorde-
ringstillägg, studiebidraget, körkort i skolan, insatser
för förbättrade läsvanor, att underlätta för distansstu-
dier, bättre helhetsperspektiv för att motverka stress,
självförsvar, maximerat antal elever i gymnasieklas-
serna, företagssponsring, APU på naturvetenskapliga
och samhällsvetenskapliga program osv.
Flera av dessa önskemål känner vi igen. Vi krist-
demokrater har också flera av dem med i våra motio-
ner. Detta förstärker vårt engagemang för att öka
elevernas eget inflytande i gymnasieskolan. Många
elever upplever att deras inflytande är mindre i gym-
nasieskolan än i grundskolan. Detta inflytande måste
konkretiseras i skollagen.
Hur ska vi då skapa en gymnasieskola med en
helhetssyn, en gymnasieskola som ger lust att lära
och leva? Ungdomstiden är oerhört viktig. Och vilket
ska gymnasieskolans uppdrag vara?
Jag har rest runt i en del gymnasieskolor på se-
naste tiden. Det är oerhört intressant att tala med
ungdomarna och få höra deras syn på utbildningen
och gymnasietiden. Jag har funnit mycket positiva
studiemiljöer. Det finns egentligen stora möjligheter i
dag att göra bra insatser. Men jag har också funnit
motsatsen, tråkiga miljöer med skolleda som följd.
Om jag nu inte ska framhålla just mitt hemlän
Skaraborg, där jag har varit mest, ska jag visa på Lars
Kaggskolan i Kalmar. Där är man mycket fokuserade
på att skapa en god och trivsam arbetsmiljö, och alla
elever har skrivit under något som man kallar skolans
allemansrätt. Men i Jönköping skriver eleverna brev
till kommunpolitikerna om stress, sömnsvårigheter,
ångest, minskad tanke- och koncentrationsförmåga.
De beklagar också lärarnas situation. Detta är tecken
som vi måste ta på största allvar.
Av Sveriges befolkning i åldrarna 25-64 år hade
77 % minst gymnasieutbildning år 1999. Ett mönster
som står sig i samtliga OECD-länder är att arbetslös-
heten nästan genomgående är högre bland lågutbilda-
de än bland högutbildade. Mindre än 20 % finns i dag
verksamma inom industriell varuproduktion. Till-
växten av jobb kommer sannolikt att ske i tjänste-
sektorn.
Det är dock tyvärr så att av alla dem som påbörja-
de sin gymnasieutbildning hösten 1995 hade endast
78 % fullföljt utbildningen inom fyra år. Vi har alltså
tappat 22 %. Vår strävan måste vara att ge ungdo-
marna en gymnasieskolans allemansrätt. En gymna-
sieskola för alla måste också kunna fånga alla.
Fru talman! För att skapa en intressant och attrak-
tiv gymnasieskola är det viktigt att den är utformad så
att eleverna uppfattar att den skiljer sig från grund-
skolan och markerar början på något nytt. Det behövs
en tydligare identitet för gymnasieskolan och dess
uppdrag.
Gymnasieskolan kommer även i framtiden att ha
en stor betydelse för att försörja en betydande del av
arbetsmarknaden med nyutbildade ungdomar som
efter avslutad utbildning går ut i arbetslivet. Andelen
tjugoåringar som har uppnått grundläggande behörig-
het för studier vid universitet och högskolor har under
de senaste åren minskat till 59 % genom att färre
elever fullföljer gymnasieutbildningen. Fyra femte-
delar av alla i en årskull som går ut gymnasiet uppnår
i dag grundläggande behörighet för högskolan. De
yrkesförberedande programmen har uppvärderats och
jämställts med de studieförberedande programmen.
Regeringens mål är att 50 % av en årskull ska börja i
högskolan före 25 års ålder.
Kristdemokraterna har i reservation 1, Rätt till ut-
bildning i gymnasieskolan, angett följande: "Dagens
regler hindrar den som påbörjat sina gymnasiestudier
före 20 års ålder från att fullfölja dem efter ett längre
studieuppehåll. Vi anser att en garanterad rättighet att
fullfölja utbildningen på lika villkor upp till 25 års
ålder skulle öka möjligheten att få en godkänd gym-
nasieutbildning."
Jag ställer mig givetvis bakom alla Kristdemo-
kraternas reservationer, men för tids vinnande nöjer
jag mig med att yrka bifall till reservation nr 4, punkt
3.
Vi anser inte att gymnasieskolan bör vara kon-
struerad med utgångspunkten att alla elever ska upp-
nå grundläggande behörighet för högskolestudier. Det
är inte bra att alla studievägar blir "akademiserade".
Därmed blir skolan en utslagningsmaskin för alla de
ungdomar som inte vill eller orkar läsa mera teoretis-
ka ämnen.
Vid ett studiebesök på Tunaholmsgymnasiet i Ti-
daholm träffade jag entusiastiska elever som i stället
för gymnasiebehörighet fick licens i svetsning - yr-
kesskickliga ungdomar vilkas kompetens senare inty-
gades ytterligare av arbetsgivaren.
Det finns inte högskoleplatser till alla ungdomar.
Varför ska vi då av principskäl vilja att hela kollekti-
vet ska vara lika och tvinga ungdomarna? Jag är
medveten om att totalt 4 674 gymnasieelever inte har
betyget Godkänd i matematik A och att 63 076 elever
har Godkänd. Det ämne som eleverna har svårast att
klara är matematik. Här borde skolan kunna hjälpa
fram de flesta till Godkänd, speciellt om eleven får
större möjlighet att samtidigt delta i arbetslivet. Men
jag ser inget självändamål i att tvinga fram högskole-
behörighet.
Vi kristdemokrater vill bygga upp en yrkeshög-
skola. Den gymnasieexamen som ska utformas kan
mycket väl förberedas så att den kan leda till hög-
skola, yrkeshögskola eller ut till arbetslivet. Den
behöver inte alls se likadan ut för alla ungdomar.
Flera branscher önskar dessutom ge ungdomarna ett
fjärde år.
Övergången från grundskola till gymnasieskola
ser olika ut för olika grupper. Många elever klagar på
att mycket av det som de möter första året i gymna-
sieskolan är en repetition av grundskolan. Många av
eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet upplever
studierna i sin helhet som en förlängd grundskola.
Andra ungdomar skulle helst valt bort gymnasiesko-
lan om de haft tillgång till ett arbete.
Men finns det arbetstillfällen för 15-16-åringar på
dagens arbetsmarknad? Enligt en nyligen genomförd
undersökning har endast 4 % av dem som anställts
under tiden från januari 1999 till mitten av augusti
2000 lägre utbildning än gymnasieskola.
Vi anser att det bör införas ett modernt lärlings-
program inom gymnasieskolans ram. Där ska skola
och arbetsliv dela på ansvaret för utbildningen. Lä-
rande i arbetslivet bör komma in redan den första
terminen. En lärlingsutbildning kan naturligt leda
vidare till en yrkeshögskola.
Fru talman! I Sverige finns ca 1 miljon människor
som är födda utomlands, motsvarande 10 %. Ytterli-
gare 800 000, som själva är födda i Sverige, har minst
en förälder som är född i något annat land. Närmare
1,8 miljoner har således i dag helt eller delvis ut-
ländsk bakgrund. Huruvida eleverna lyckas i gymna-
sieskolan eller inte har olika förklaringar. Det finns
skillnader mellan arbetskraftsinvandrare och flyk-
tinginvandrare, mellan invandrare från olika kulturer
och språkområden och givetvis skillnader när det
gäller tiden i landet. Elever som invandrat i tonåren
har fullföljt sina gymnasiestudier i mindre utsträck-
ning än de som var tolv år gamla vid ankomsten till
Sverige. Detta får givetvis genomslag också i vår
statistik.
Det är givetvis inte bra att det individuella pro-
grammet blivit det näst största i gymnasieskolan. Det
är ett tecken på att nuvarande gymnasieskola inte
lyckats. Om det individuella programmet ska begrän-
sas i den framtida gymnasieskolan, måste mycket mer
av individuella studievägar och individuella kontrakt
genomföras inom de nationella programmen. Detta
ställer krav på specialresurser. Samtidigt har kommu-
nen ofta prioriterat resurserna till de individuella
programmen högre, och de studieförberedande pro-
grammen har i gengäld fått ha mycket stora grupper
av ekonomiska skäl.
Det bästa vore att ta bort behörighetskravet att
man ska ha betyget Godkänd i ämnena svenska, eng-
elska och matte i nian för att kunna gå vidare till
gymnasieskolan. Det vore bättre om ungdomarna
kom in i gymnasieskolan på sitt medelbetyg. Högsta-
diet har blivit en "treämnesskola" för en grupp elever
i dag. De arbetar stenhårt med dessa tre ämnen och
försummar de andra ämnena.
Fru talman! Jag ska sluta med ett viktigt ämne
som i hög grad försvunnit från gymnasieskolan: his-
torieämnet. Historia är inget kärnämne men finns som
eget ämne inom 3 av de 17 programmen. Omkring
40 % av eleverna i gymnasieskolan har ingen under-
visning i historia alls eller endast inom ramen för
ämnet samhällskunskap. För att få en helhetssyn och
kunna sätta in utvecklingsskeden i ett sammanhang,
utveckla demokratin och insikten om alla människors
lika värde är historia så viktigt att det bör bli ett kär-
nämne.
Kristdemokraterna för i reservationen fram ytter-
ligare viktiga frågor som undervisning om sex och
samlevnad, körkortsutbildning i gymnasieskolan,
införandet av ämnesbetyg i stället för kursbetyg samt
entreprenörskap och kontakter med forskningen inom
skolans ram. Antalet betygssteg måste öka för att
eleverna ska uppleva bättre motivation och rättvisa.
Vi pekar i reservationen på behovet av att flera lekto-
rat tillsätts inom gymnasieskolan.
Anf. 113 Sofia Jonsson (C)
Fru talman! Rätten till en bra gymnasieutbildning
ska garanteras alla elever. Den nya gymnasieskolan
ska, enligt vår uppfattning, kännetecknas av flexibi-
litet och elev- och individanpassning. Den ska ge en
bra grund för alla inför framtida studier eller arbets-
liv.
De problem som gymnasieskolan brottas med i
dag, med elever som går ut skolan utan att vara god-
kända i flera kärnämnen eller som hoppar av sin ut-
bildning, löser vi inte med att riva upp dagens gym-
nasiereform och gå tillbaka till en reform som redan
visat sig otillräcklig.
Skälet till att gymnasieskolan förändrades var att
den stelnat i sin form och inte förmådde att anpassa
sitt utbildningsutbud till den faktiska efterfrågan på
arbetsmarknaden. De tvååriga yrkesutbildningarna
räckte helt enkelt inte till för de förändrade kompe-
tenskrav som växte fram.
Utifrån detta tycker vi att de grundläggande prin-
ciperna för den nuvarande gymnasieskolan är bra.
Men vi vill vidareutveckla gymnasiet och ytterligare
anpassa skolan efter varje elevs förutsättningar och
behov. Det handlar inte bara om högskolebehörighet.
Det handlar om allas rätt till goda kunskaper.
En vidareutveckling måste därför bygga på att vi
ska ha en fortsatt hög ambitionsnivå för gymnasie-
skolan. Vi ska inte sänka kvaliteten. Vi ska anpassa
gymnasieskolan efter varje elevs förutsättningar och
behov. Vi ska inte sålla bort vissa elever utan ge dem
en rimlig chans så att vi inte skapar några återvänds-
gränder.
Fru talman! Goda och likvärdiga kunskaper inne-
bär ju inte att varje elev ska nå kunskapsmålen på
samma sätt. Tvärtom innebär krav på likvärdiga kun-
skaper att undervisningen måste ske på olika sätt. Det
praktiska lärandet måste uppvärderas som ett sätt att
nå kunskapsmålen i alla ämnen.
Det är viktigt att individuella studieplaner upp-
rättas för varje elev. Det ska finnas sådana i gymna-
sieskolan, men vi vet också att det är många elever -
säkert flertalet - som inte får någon individuell studi-
eplan. Planen ska upprättas av eleven och läraren
gemensamt inför de kommande terminerna i skolan.
Det är också viktigt att öppna fler vägar för elever
att bli godkända i gymnasieutbildningen. Lärlingsut-
bildningen är en form där det praktiska lärandet
kommer till sin rätt. Eleverna får en utbildning som
förenar teori och praktik både i skolmiljö och i ar-
betslivet. Det är viktigt att skolan samverkar med det
omgivande samhället och med arbetslivet. Upplägg-
ningen av lärlingsutbildningen bör därför vara flexi-
bel och anpassad efter rådande förhållanden. Det är
också viktigt att kraven är utformade så att många
lärlingsplatser kan skapas i de små och mindre före-
tagen.
Det är tråkigt att regeringen inte har tagit förslaget
om lärlingsutbildning på allvar. Man har i stället valt
att fortsätta att utreda det och att ha en försöksverk-
samhet som verkar pågå i all oändlighet. Om vi vill
ha en bra lärlingsutbildning som ett alternativ måste
vi också ge det bra förutsättningar. Vi har haft en
möjlighet. Vi har haft en försöksverksamhet. Nu är
det dags att ta ställning. Tycker vi att det här är en bra
form? Vill vi att fler elever ska få möjligheten att gå
en lärlingsutbildning? Hur tänker Socialdemokraterna
agera? Hur tänker man sig framtiden? Ska vi fortsätta
att ha en försöksverksamhet i all oändlighet, eller kan
vi säga att vi inom något år kan göra verklighet av
den ute på landets skolor?
Vi förespråkar också en utbildningsgaranti som
innebär att alla som påbörjat gymnasiestudier före 20
års ålder ska ha en garanterad rättighet att komma
tillbaka och fullfölja sin utbildning upp till en ålder
av 25 år. Det ökar möjligheten för fler att bli godkän-
da på gymnasieutbildningen samtidigt som man kan
gå mellan arbetslivet och sin utbildning.
Dagens betygssystem har redan diskuterats. Vi vet
att det har utsatts för hård kritik - med rätta, tycker
jag. Vi anser att betygssystemet behöver utvecklas.
Det är viktigt att vi har kvar de målrelaterade bety-
gen, men vi ser också gärna att man skulle kunna
utveckla dem och ge betyg i fler steg. Vi säger också i
reservationen att det kan vara aktuellt med skriftliga
omdömen där man beskriver den enskilde elevens
styrka i förhållande till kunskapsmålen.
Till sist vill jag ta upp gymnasieexamen. Den är
också ett viktigt steg för att kvalitetssäkra utbildning-
en i gymnasiet. En sådan examen bör vara internatio-
nellt gångbar. Det skulle vara ett starkt incitament för
eleverna att anstränga sig att gå igenom gymnasiet
och få en gymnasieexamen.
Fru talman! För att undvika återställare och re-
former vid skiftande majoritet behövs det en bred
politisk överenskommelse om gymnasieskolan. Det
går inte att hatta fram och tillbaka som vi har gjort de
senaste åren. Ett år säger vi att vi ska förändra åt ett
håll. Några år senare ska vi förändra åt ett annat.
Det måste bli lugn och ro i gymnasieskolan. Det
måste finnas möjlighet för lärarna och eleverna som
arbetar där att veta vilka riktlinjer som gäller. Jag
hoppas att gymnasieutredningen, som nu också tar ett
helhetsgrepp om många frågor, kommer med en bra
grund till goda förutsättningar ute på alla skolor.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1
under punkt 1.
Anf. 114 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Under de senaste åren har skolan
verkligen stått i fokus för debatten, inte minst gymna-
sieskolan som vi diskuterar i dag. Samma frågor har
kommit upp gång på gång. De många avhoppen från
gymnasieskolan, alla som går vidare utan godkänt i
grundskolan, mobbning, lärarbrist och mycket mera
har kommit igen många gånger.
Jag som tillhör dem som verkligen vill ha föränd-
ringar i skolan får ofta höra att jag svartmålar. Det är
inte sant. Jag eller Folkpartiet påstår inte att allt är
dåligt i skolan. Men vi säger att det är för mycket som
är dåligt.
Vi kan tyvärr konstatera att alltför många lämnar
skolan utan att ha klarat sin utbildning. Det är ändå
omkring 40 % av landets 20-åringar som inte når upp
till grundskolans mål. Antalet elever som får slutbe-
tyg fortsätter att sjunka. Den s.k. gymnasieskolan för
alla är på väg att bli en gymnasieskola för hälften.
Jag tycker visserligen inte att man kan begära att
regeringen omedelbart ska rätta till problemen i sko-
lan, men jag tycker att man kan begära att regeringen
ska börja arbeta med förslag för att rätta till det som
uppenbart är fel. Jag tycker också att regeringen till
sist skulle kunna överge de ideologiska låsningar som
ligger långt tillbaka i socialdemokratisk politik.
Folkpartiet upprepar i det här betänkandet ett antal
motionsyrkanden som regeringspartiet hittills av-
styrkt: Satsa på en kunskapsskola! Slussa inte elever
vidare utan tillräckliga kunskaper! För att börja gym-
nasiet ska man vara godkänd i basämnena. Stödet ska
sättas in tidigt i grundskolan.
Jag tror att det finns två huvudorsaker till att så
många misslyckas i gymnasieskolan. För det första
klarar grundskolan inte kunskapsmålen. För det andra
tillåter inte gymnasieskolan eleverna att studera till-
räckligt mycket efter sin egen intresseinriktning.
I dag lägger inte grundskolan grunden. I stället får
elever börja på det individuella programmet i gymna-
sieskolan. Där ska de repetera grundskolan i t.ex.
svenska och matte. Samtidigt läser de andra gymna-
siekurser, i samhällskunskap eller andra ämnen. Det
är klart att det är svårt att klara sig om man inte kan
räkna eller om man inte förstår språket i läroböcker-
na. Det är heller inte många av eleverna på detta s.k.
individuella program som klarar av att uppnå en
gymnasiekompetens.
Därför föreslår Folkpartiet att det individuella
programmet avskaffas. I stället ska resurserna föras
över till grundskolan för att sätta in speciallärare och
för att hjälpa elever med fler undervisningstimmar
och även, i vissa fall, med ett extra år i grundskolan.
En arbetsgrupp på Skolverket har tvärtom föresla-
git att kravet på godkända grundskolebetyg ska slopas
för antagning till gymnasieskolan. Det skulle vara ett
svek mot de elever som behöver stöd. Ännu fler än i
dag skulle då skickas vidare utan tillräckliga kunska-
per. Hur det går med detta förslag och med andra
förslag får vi veta först någon gång i december, efter-
som två kommittéer ska komma med de här förslagen
senare i höst.
Fru talman! Själva grundtanken att alla elever ska
läsa samma sak under en så stor del av studietiden är
feltänkt. En liberal grundtanke är att alla begåvningar
och intressen ska bli respekterade, men i dagens
gymnasieskola kan i synnerhet elever med praktisk
inriktning alltför ofta känna sig misslyckade. Det är
ju framför allt de högskoleförberedande kurserna som
räknas.
Det måste bli möjligt för elever i Sverige att välja
mellan en mer studieinriktad utbildning och en mer
yrkesinriktad. Därför föreslår Folkpartiet att det ut-
vecklas ett lärlingssystem där skolan och arbetslivet
ansvarar för halva tiden var. Den utbildningen ska
kunna avslutas med en lärlingsexamen.
Vid sidan om lärlingsutbildningen ska det också
finnas en yrkesutbildning på gymnasiet, och det ska
bli möjligt att avlägga en yrkesexamen. Folkpartiet
tycker naturligtvis att eleverna på dessa yrkesutbild-
ningar ska läsa svenska, engelska, matte och andra
kärnämnen, men kurserna behöver inte se likadana ut.
På tal om kärnämnen är det glädjande att flera
partier är överens om att stärka historieämnet i gym-
nasieskolan. Jag har uppfattningen att en historisk
förståelse och historiska kunskaper behövs för en
mängd ställningstaganden som vi behöver göra i det
moderna samhället. Det kan handla om etiska ställ-
ningstaganden, miljöfrågor, teknik, ekonomi osv. En
människa som lever utan historisk förståelse är unge-
fär som en människa som lever utan minne. Därför
behöver historia bli ett kärnämne i gymnasieskolan.
Jag har hört att både Vänsterpartiet och Kristde-
mokraterna stöder det förslaget. Däremot förstod jag
av Kalle Larssons inlägg inte riktigt vad han hade
emot informationskampanjer och upplysning för
ungdomar om förintelsen eller om andra diktaturers
brott under 1900-talet. Min övertygelse är att med
mer historia i skolan kommer invandrarfientlighet och
andra extrema ideologier att minska bland ungdomar.
Fru talman! En lärlings- eller yrkesexamen skulle
visa att också yrkesinriktat intresse är värt något i
skolans ögon. Sverige är ju ett undantagsland i Euro-
pa genom att inte ha någon examen i gymnasiet. Det
gäller också för dem som är studieinriktade. Natur-
ligtvis borde det också i Sverige finnas en examen
som ger besked om att studenten har kunskaper för att
gå vidare till högskolan. Sverige behöver helt enkelt
en studentexamen som är jämförbar med examina
utomlands.
Förr i världen - fram till för 40-50 år sedan - var
Socialdemokraterna med på mycket av den liberala
visionen om att alla skulle få möjlighet till högre
utbildning, något som på den tiden var förbehållet de
rikare samhällsgrupperna. Ofta fördes denna kamp i
konflikt med den dåvarande högern. Men sedan,
någon gång på 1960-talet, slog Socialdemokraterna in
på en annan väg. I stället för att som tidigare kämpa
för att öppna högre utbildningar för alla började man
göra utbildningarna mer likformiga och mer utsläta-
de. I stället för att t.ex. modernisera den studentexa-
men som fanns och ge alla som ville möjlighet att
klara sin studentexamen, avskaffade Socialdemokra-
terna studentexamen. I stället för att ställa höga kun-
skapskrav på alla sänkte man kunskapskraven, av-
skaffade betyget godkänt och införde det gamla 1-5-
betygssystemet.
Som vi märker av alla förslag som har diskuterats
på socialdemokratiskt håll de sensate åren fortsätter
dagens socialdemokratiska utbildningspolitik den här
traditionen.
Fru talman! Folkpartiets förslag för skolan har en
tydlig inriktning mot en kunskapsskola som sätter
höga mål men som samtidigt låter elever utvecklas i
sin egen takt och efter sin intresseinriktning. Däremot
kan jag inte se att Socialdemokraterna på allvar har
presenterat några förslag som skulle kunna vända
utvecklingen i skolan.
De mest kända förslagen som under de senaste tre
åren har kommit från antingen regeringen eller dess
myndigheter handlar om sådant som inte alls innebär
lösningar på gymnasieskolans stora problem. Ett
förslag handlar om ett nytt blandämne med samhäll-
skunskap, religion, lite historia, etik, moral och medi-
er. Ett annat förslag handlar om handlar om att av-
skaffa kravet på godkänt i basämnena för att komma
in på gymnasiet. Skolverket har presenterat skrivelser
om att skolan är för kunskapsinriktad och att betygs-
gränserna på de nationella proven ska tas bort. En
annan socialdemokratisk utredare har föreslagit att
målen i läroplanen ska tas bort, dvs. de mål som ska
uppnås och som går att utvärdera. Den socialdemo-
kratiska partikongressen har fattat några svårtolkade
beslut om att det nuvarande betygssystemet ska av-
skaffas.
Alla de här diskussionerna om konstiga förslag vi-
sar att Socialdemokraterna, påhejade av Vänsterparti-
et, är helt låsta i den här gamla politiken. Den röda
tråden är rädsla för betyg och utvärdering och skepsis
mot tydliga kunskapskrav.
För liberal skolpolitik är visionen om framtidens
kunskapsskola mycket levande. Framtidens skola ska
välkomna alla och erbjuda många olika valmöjlighe-
ter, men den ska också ställa tydliga kunskapskrav
och krav på att självklara regler i skolan ska följas.
Skolans uppgift, och gymnasieskolans uppgift, är att
öppna nya vägar och nya möjligheter för människor
och att låta människor växa.
Jag avlutar med att yrka bifall till Folkpartiets re-
servation 3 under punkt 2.
Anf. 115 Kalle Larsson (V)
Fru talman! När man lyssnar på Ulf Nilsson upp-
står en fråga tydligare än någon annan: Var ska man
börja någonstans?
Det saknar i och för sig inte tydlighet. Det är en
mängd förslag, och många av dem drar i samma rikt-
ning: mot en skola med ökade krav på detaljkunska-
per som lätt kan mätas. Det är en skola som skulle
öka stressen för så många av de elever som egentli-
gen behöver något helt annat, nämligen lugn och ro
och helhetssyn i undervisningen.
Nej, jag tror att jag den här gången ska vara lite
trevligare än så och bara be Ulf Nilsson att förklara
folkpartiets ståndpunkt i en fråga som jag också
nämnde i mitt huvudanförande. Det handlar om hur
man ser på makten över skolan. I Folkpartiets motion
skriver man att "elevstyrda skolor riskerar att urholka
rektors och lärares ansvar och status". Jag tänkte be
Ulf Nilsson förklara lite tydligare vad han menar med
detta. Hur har ni tänkt?
Anf. 116 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Kalle Larsson frågar var man ska
börja. Vi skulle nog kunna göra en väldigt lång lista
på skillnader mellan Vänsterpartiet och Folkpartiet
när det gäller skolpolitiken.
Sammanfattningsvis kan jag säga: Att ställa höga
kunskapskrav i skolan är faktiskt att bry sig om ele-
verna. Det är att engagera sig i eleverna. Att ställa
höga kunskapskrav på alla är framför allt att bry sig
om de elever som kanske inte alltid har det stöd hem-
ifrån som de borde ha. Då ska skolan ge dem den nya
möjligheten. Det är en sådan skola Folkpartiet står
för.
När det gäller lärare och elevstyrda skolor är ty-
värr den försöksverksamhet som nu pågår väldigt
oklart formulerad. Man talar om elevmajoritet som
ska kunna fatta beslut i en mängd frågor. Jag är själv
väldigt positiv till olika typer av verksamhet med
elev- och föräldrastyrelse i skolan.
Men vad man inte har gjort klart i dagens försöks-
verksamhet är vilka som har ansvar för de pedagogis-
ka besluten i skolan, vilka som har ansvar för att
anställa personal i skolan, och vilka som har ansvar
för miljonsatsningar på ombyggnad och tillbyggnad
av skolan. Jag tycker att det är självklart att det är de
professionella som ska ha det avgörande ansvaret när
det gäller att fatta beslut om saker och ting som rör
den rena undervisningen. Detta tycker jag är lika
självklart som att det ska vara ekonomiskt ansvariga
personer som tar ansvar för ekonomiska beslut. Och
jag tror egentligen inte att Kalle Larsson heller skulle
vilja lämna över detta ansvar med stora konsekvenser
till 16-17-åriga omyndiga personer.
Anf. 117 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Min invändning gällde inte alls att
man i skolan ska ställa höga kunskapskrav. Det är
någonting som Vänsterpartiet ställer upp på. Det som
vi invänder mot är att det som man i Folkpartiets
skola skulle lära sig kommer att vara glömt nästa
vecka eller till hösten. Vår uppfattning är att den
kunskap som man får i skolan gärna får finnas kvar
under en lite längre tid än en mandatperiod, kanske
rent av hela livet. Det är därför som vi talar om att
man ska lära för livet och inte för betygen i sig.
Sedan är Ulf Nilsson förstås mycket väl medveten
om att vi inte talar om en kravlös skola, utan en be-
tygsfri skola som den vi förespråkar skulle ställa
t.o.m. högre krav på såväl lärare som elever. Jag
säger inte att vår väg är enkel. Men jag tror att det är
den enda som är framgångsrik om man vill skapa en
helhetssyn i undervisningen och ge eleverna möjlig-
het att utvecklas till kritiskt självständiga människor
fullt ut.
Jag får något slags förklaring till denna formule-
ring, men ändå inte. Om jag får hjälpa Ulf Nilsson på
traven lite grann finns det två möjliga förklaringar
som jag ser det till att man har skrivit att elevstyrda
skolor riskerar att urholka rektors och lärares ansvar
och status. Den första skulle vara att man misstror
elevernas seriositet generellt sett. De klarar inte av
detta helt enkelt. Men jag hör på Ulf Nilsson att han
inte menar det. Jag uppfattar att han personligen är
positiv till elevstyrda skolor, och han säger att det
bara är vissa saker som de inte får fatta beslut om.
Men den formulering som jag invände mot handlar ju
inte om vad man ska fatta beslut om var utan om att
man just urholkar rektors och lärares ansvar och sta-
tus.
Jag undrar om Folkpartiet möjligen har insett att
frågan om makten över skolan är just en fråga om
makt också och att om någon får mer makt så får
några andra möjligen lite mindre makt och kanske
t.o.m. lite mindre status. Om skolan blev elevstyrd
skulle den bli mer av ett samarbete än av att läraren
med hela armen pekade likt en militär på vilken kun-
skap som man skulle uppnå på kortast möjliga tid.
Anf. 118 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jag hoppas att Kalle Larsson vid ett
annat repliktillfälle får tillfälle att utveckla varifrån
han har fått de uppgifter som han framförde i sin
inledande beskrivning av vilka detaljkunskaper som
man skulle lära sig i Folkpartiets skola. Jag och Folk-
partiet ställer oss naturligtvis bakom en skola där man
premierar förståelse och möjlighet att gå vidare i
kunskaperna och där man inte premierar utantillkun-
skaper.
Betyg är ett bra utvärderingsinstrument. De utvär-
derar lärarnas insatser, elevernas insatser och skolans
insatser. Men de behöver ju inte sättas bara på utan-
tillkunskaper, utan de ska sättas på helheten.
När det gäller elevstyrda skolor behöver man inte
komplicera det så mycket. Mitt enkla budskap är att
det måste finnas ett avgörande ansvar för professio-
nella beslut i skolan. Detta ansvar ska lärare och ele-
ver ha. Om man tänker på konsekvenserna av en
elevstyrd skola i juridisk mening undrar jag om ens
Kalle Larsson skulle tycka att en majoritet av elever
skulle sitta och avgöra om ett visst antal specialpeda-
goger ska anställas på skolan eller inte och om man
ska bygga om idrottssalen för 20 miljoner eller inte,
osv. Det är ett ansvar som vi inte kan lägga på elever-
na. Däremot ska eleverna vara med i planeringen av
sitt arbete, i diskussionen om hur man ska arbeta med
olika moment. Det är väldigt viktigt. Men det profes-
sionella ansvaret måste någon professionell våga ta.
Anf. 119 Gunnar Goude (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet de gröna anser att gym-
nasieskolan ska vara en skola för alla där ungdomar
med olika förutsättningar och intressen från olika
miljöer, kulturer och religionsinriktningar får möjlig-
heter till en bra utveckling och förberedelse inför
vuxenlivet. Gymnasieskolan ska ge varje elev en bra
baskunskap i kärnämnena och därutöver vara yrkes-
förberedande för såväl praktiska som mer teoretiskt
orienterade yrken. För vissa praktiska yrken ska
gymnasiet dessutom erbjuda en yrkesutbildning av
mer omfattande karaktär, fullständig eller förbere-
dande beroende på yrkets art.
Gymnasietiden infaller normalt under en period
av människans liv då han eller hon tar det första ste-
get in i vuxenlivet och dessutom är särskilt öppen för
upplevelser av konst, litteratur och musik och fördju-
par de sociala relationerna. Kamratskap och kärlek
prövas och formas, och de stora livsfilosofiska frå-
gorna ställs, diskuteras och pockar på svar. Det är
därför speciellt viktigt att gymnasiet utformas så att
det också kan ge ett bra stöd för denna viktiga fas i en
människas utveckling. Det kräver tid och utrymme
för en rad aktiviteter utöver det rena kunskapsinhäm-
tandet.
Gymnasieskolan ska ge generösa möjligheter för
ungdomar att pröva, lyckas men också misslyckas.
Goda vuxenkontakter behövs i skolan för allt detta.
Och eleverna ska i praktisk verklighet få erfara värdet
av genuint intresse, samverkan och hjälpsamhet.
I gymnasiet ska således kunskapsinhämtandet gå
hand i hand med utvecklingen av sociala och estetiska
sidor av hela personligheten. Här läggs alltså grunden
för möjligheterna till ett vuxenliv med hög livskvali-
tet som yrkesverksam samhällsmedborgare men ock-
så som kamrat i vänkretsen, som förälder, som aktiv i
olika föreningar och i andra av samhällets verksam-
heter. Vi vill i detta perspektiv se en gymnasieskola
med en bredare syn på kunskaper.
Omställningen av gymnasieskolan till det som vi
nu länge har kallat det nya gymnasiet är inte fullt
genomförd. Det återstår två stora problem att lösa.
Det ena hittar vi på de yrkesförberedande program-
men där det går många elever som inte har intresse
för studier i de kärnämnen som man ska läsa på dessa
program. Gymnasiet lyckas inte fånga deras intresse.
Och många elever är trötta på skolan. Infärgningen av
kärnämnena måste gå längre. Det var tydligt uttalat
att man i det nya gymnasiet skulle lägga stor vikt vid
infärgningen av kärnämnena så att innehållet och
formen för undervisningen skulle vara anpassad till
det program och den inriktning som eleven gick på.
Men där har man inte kommit alls så långt som skulle
ha varit önskvärt. Det gäller alltså att anpassa svens-
ka, engelska, matematik, osv. så att de passar för de
olika programmen.
Det andra stora problemet ser vi på de mera teo-
retiskt inriktade programmen, de som är en direkt
förberedelse för fortsatta högskolestudier. Där ska
man alltså läsa för att få tillräckligt bra betyg för att
sedan komma in på någon av de attraktiva högskole-
utbildningarna. Där råder hets och stress och en allt-
för stor arbetsbörda för att man ska klara av att få de
betyg som krävs.
Betygen är alltså ett av kärnproblemen, och det
skulle jag vilja säga något särskilt om. Att betygsätt-
ningen dominerar skolarbetet i gymnasiet innebär att
elevernas inställning fokuseras på konkurrens där vi i
stället skulle vilja se en större uppmärksamhet på
samverkan och hjälpsamhet mellan eleverna. Betygs-
systemet är ett system som pressar individen att hög-
prestera. Och för många elever handlar det om att
ligga i topp eller något över den gräns som man med
en normal arbetsinsats kan klara av med de förutsätt-
ningar och intressen som man har.
Betygssystemet i skolan skulle kunna jämföras
med det gamla ackordssystemet som tillämpades förr
i tiden på många arbetsplatser. Dessutom är det något
värre än det gamla ackordssystemet därför att det är
utformat så att varje individ snarare hetsas att driva
upp ackordskraven - samma hets, stress och utslit-
ning som i ackordsjobben.
Ackordsjobben är dessbättre borta numera. Men i
skolan tolererar vi systemet. Dessutom får man inte
ens lön i form av pengar i skolan. Man får fiktiva
pengar i form av ett papper med betyg med ett löfte
om att det ska leda vidare och öppna nya portar, löf-
ten som är mycket osäkra. Vi vet att betygen är gans-
ka slumpmässiga och dessutom dåliga prediktorer
både av studieframgång och av yrkesframgång. Som
pedagogiskt hjälpmedel är betygen som bekant sna-
rast ett hinder. Att lära för betyg ger sämre resultat än
att lära av intresse för ämnet.
Nu har vi inget annat parti än Vänsterpartiet med
oss i den här frågan. Vi vet inte om vi kan vända oss
till fackföreningarna eller LO så att de med sina erfa-
renheter av ackordsjobbets fasor kan höja en röst för
att hjälpa till att få bort eländet med betygshetsen i
skolan. Miljöpartiet vill alltså ta bort de graderade
betygen i gymnasieskolan och få en skola som är
inriktad på studier av intresse för ämnet och anpassad
efter de enskilda elevernas förutsättningar och intres-
se.
Dessutom vill vi ha en gymnasieskola med ökat
elevinflytande, fler vuxna i skolan och en individuali-
serad undervisning. Infärgningen av kärnämnena är
viktig, och vi vill ha en mycket bättre balans mellan
de olika kunskapsområdena i gymnasieskolan. Det
ligger för stor tyngdpunkt nu på rent kunskapsin-
hämtande i kärnämnena.
Det här programmet finns redovisat i vår motion.
Jag skulle vilja yrka bifall till reservation nr 6 under
punkt 6 som rör innehållet i den motionen. Där tar vi
också upp en mängd detaljer som jag inte tänker gå
närmare in på. Centern och Folkpartiet har tagit upp
kravet på lärlingsutbildning. Det är ett gammalt krav
från Miljöpartiet också. Vi delar Vänsterpartiets syn
på betydelsen av att vi får kostfrågan ordnad på gym-
nasiet precis som vi har i grundskolan, så att vi får
näringsriktig och bra mat, ekologiska basvaror, även
till gymnasieeleverna. Betydelsen av idrott och mo-
tion betonas.
Historieämnet kommer vi till så småningom. Det
ska bli en intressant diskussion. Där tror jag att vi
skulle kunna få ett bra exempel på ett ämne som är
som gjort för infärgning, alltså att man inte inför
historieämnet som ytterligare ett kärnämne som man
ska ägna speciella kunskapsstudier utan får in histo-
rieämnet i de andra ämnena, inte minst i de yrkesin-
riktade programmen. Går man fordonsteknik kan man
också få lära sig väldigt mycket historia om fordo-
nens utveckling, kommunikation, hur man reste och
träffade varandra förr i världen osv. Varje ämne har
sin historia. Naturligtvis görs ämnet intressant för
dem som har valt att läsa det om man får ett perspek-
tiv bakåt i tiden så att man förstår allt det som har
hänt fram till nutiden. Historieämnet har en given
plats. Jag tror att det är ett pedagogiskt viktigt instru-
ment, förutom att det är värdefullt att varje individ
kan placera in sig själv i ett historiskt sammanhang.
Anf. 120 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! Jag reagerar på Gunnar Goudes åsikt
vad gäller betygen. Vi kristdemokrater arbetar efter
subsidiaritetsprincipen. Det innebär att den enskilda,
familjen m.fl. ska kunna fatta beslut och att samhället
sedan högre upp i hierarkin ska ge stöd där det be-
hövs.
Nu vill ju eleverna ha betyg. Då går Gunnar Gou-
de ifrån principen vad ungdomarna vill. De vill ha
bekräftelse, de vill förstå varför, de vill kunna söka
vidare. Vilket sorteringsinstrument ska Gunnar Gou-
de använda för t.ex. sökande till gymnasieskolan, till
olika grenar inom gymnasieskolan eller till olika
valmöjligheter när det ändock finns en begränsning
av resurser, platser och lärare. Eleverna tror inte på
lottning. De vill veta varför.
Anf. 121 Gunnar Goude (Mp)
Fru talman! Vi är alltså för ökat elevinflytande, så
jag uppskattar att man frågar eleverna vad de tycker.
Men jag tror att frågan får lov att formuleras rätt
noggrant. Frågar man elevorganisationerna förstår
man att de är lite mer tveksamma. De har väl ögonen
öppna för möjligheterna att bli av med betygen.
Den vidgade synen måste naturligtvis inkludera
ett helt nytt antagningssystem för högre studier. Så
länge det inte finns förstår man att eleverna inte vill ta
bort betygen. Det viktiga är naturligtvis att vi får
arbeta fram ett bra antagningssystem för högskolestu-
dierna så att eleverna känner på sig att de får en rätt-
vis bedömning av sina möjligheter att följa de studi-
erna. Då kanske det är lättare att ta ställning till om
betygen ska bort eller inte. Jag tror faktiskt att elever-
na om de får frågan om betygen är en bidragande
orsak till hetsen i skolan skulle svara entydigt ja.
Den undersökning som nämndes tycker jag är in-
tressant som idé, men man får nog vara lite försiktig
med att tolka resultatet av den. Det bör väl finnas
några lite bättre argument än att man hänvisar till en
elevundersökning. Betygen är ju dåliga som mätin-
strument och inget bra pedagogiskt instrument. Det
kanske vi kan vara överens om. Inte ens Ulla-Britt
Hagström vill väl införa ackordsjobben på något
annat ställe än i skolorna, gissar jag.
Anf. 122 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! I vissa delar kan jag hålla med Gun-
nar Goude, just vad gäller stressen. Vi kristdemokra-
ter vill införa ämnesbetyg i stället för kursbetyg.
Men vi har ju målrelaterade betyg. Det är mycket
pedagogiskt uppbyggt. Det har verkligen lett till en
pedagogisk diskussion lärare emellan för att se över
kriterierna. Jag tror att den diskussionen har lett till
att lärarna har börjat samverka på ett sätt som man
inte tidigare har gjort. Det är av godo för eleverna.
Jag undrar då: Vad har Gunnar Goude gått ut med
för andra förslag? Om inte Gunnar Goude tror på att
eleverna vill ha kvar betygen, vad har de fått att jäm-
föra med från Miljöpartiets sida för att kunna ta ställ-
ning till vad som i så fall skulle vara bättre?
Anf. 123 Gunnar Goude (Mp)
Fru talman! Jag tänker inte gå in på betygskriteri-
erna, som jag anser vara ganska dåliga och vaga i
strukturen. Det är klart att det leder till att lärarna
måste diskutera kriterierna. Det är väldiga diskussio-
ner för att försöka tolka kriterierna. Det finns väl här
som i alla sammanhang goda spin-off-effekter även
av dåliga förslag.
Men när det gäller alternativen är de framför allt
att vi får ett bra antagningssystem. Högskoleverket
har tittat närmare på det här och fördjupat sig lite i
ämnet. Man har kommit fram till att betygen inte är
något bra urvalsinstrument för antagning till högsko-
lestudier. Man har börjat en försöksverksamhet där
man tar fram olika exempel på antagningsinstrument
och försöker pröva dem. Det är ett positivt sätt att
arbeta med frågan.
Vi kan också ställa upp på en försöksverksamhet,
har vi sagt, där man på försök avskaffar betyg i en
viss region. Det är inte alldeles lätt att genomföra.
Och hur det ska se ut i detalj har jag inte tittat närma-
re på. Men vi är naturligtvis öppna för alla möjliga
sätt att gå till väga när man tar bort betygen. Det
krävs en utredning för att man ska göra det på ett bra
sätt, så att det inte drabbar eleverna negativt, helt
klart.
Anf. 124 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i utbildningsutskottets betänkande nr 9 och
avslag på samtliga motioner.
I betänkandet behandlas 115 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 2001 om olika gymnasie-
frågor. Det visar på ett väldigt stort intresse för skol-
frågorna och för gymnasieskolorna i synnerhet. Yr-
kandena gäller övergripande frågor om rätt till gym-
nasieutbildning i gymnasieskolan, kärnämnen, hög-
skolebehörighet som mål för gymnasieutbildning,
villkor för antagning m.m. Vidare handlar det om
betyg, gymnasieexamen, lärlingsutbildning, entrepre-
nad, elevinflytande, vissa ämnesområden osv.
Utskottsmajoriteten föreslår att riksdagen avslår
samtliga yrkanden, i flertalet fall med hänvisning till
pågående utredningsarbete i Gymnasiekommittén
2000 och Skollagskommittén.
Gymnasiekommittén 2000 arbetar sedan våren
2000 med uppdraget att utreda och lämna förslag till
en framtida utformning av gymnasieskolans studie-
vägsutbud. Genom ett tilläggsdirektiv år 2001 fick
kommittén i uppdrag att lämna förslag bl.a. om hur
ett ökat inslag av lärande i arbetslivet i gymnasiesko-
lan bör utformas, hur en förändrad utformning av
vissa kärnämneskurser bör se ut och förslag till ett
ämnesbetygssystem. Kommittén ska också pröva
förutsättningarna för att en gymnasieexamen ska
kunna införas. Kommittén ska lämna sitt utrednings-
förslag den 16 december 2002.
Jag har hört flera av talarna bekräfta att vi är
överens om att vi bör se över gymnasieskolan. Men
samtidigt har vissa tyckt att vi kanske gömmer gym-
nasieskolans frågor så att vi slipper ta den debatten i
valrörelsen. Jag och mina kamrater är beredda att ta
den debatten i valrörelsen, men jag tänker inte skäm-
mas för att jag seriöst behandlar gymnasiefrågorna
och tar den tid som krävs för att göra ett bra jobb. Det
är förödande om vi går för snabbt fram och inte hin-
ner förankra och, inte minst, ta del av remissomgång-
en som alltid följer på en utredning. Det vore för-
ödande, och det platsar inte i en demokrati.
Utifrån vad jag tidigare har redovisat tänker jag
beröra enbart några frågeställningar.
När det gäller ambitionsnivån i gymnasieutbild-
ningen vill jag understryka Socialdemokraternas
tidigare och nuvarande ståndpunkt att det ska vara
minst en treårig gymnasieskola. Eftersom tiden inte är
någon värdemätare är det viktigt att fastslå en ambi-
tionsnivå vad gäller uppnådd kunskap. Jag vill marke-
ra att den nivån inte ska sänkas. Förutom kunskap ska
gymnasieskolan också bidra till elevernas personliga
utveckling och lägga grunden till en lust till ett livs-
långt lärande.
Motiven för arbetarrörelsens engagemang är gi-
vetvis att kunskapen ger människor frihet att göra
sina egna livsval. Kunskapen öppnar nya vägar att
delta i samhällsdebatten - i demokratin. Kunskap ger
självförtroende och inre styrka. Framför allt: Kunskap
ger makt. Därför blir också kunskapen och utbild-
ningen en viktig del av jämlikhetspolitiken.
Jag vill se en levande demokrati med ett bildat
folk. För att uppnå detta kan man inte sortera bort
vissa elever utifrån möjligheten att nå kunskapsmå-
len.
Att räkna med alla är en mycket stor utmaning
och kräver resurser både i form av olika personal men
också utvecklade metoder och arbetssätt. Resurser för
elever i behov av särskilt stöd krävs i utökad ut-
sträckning i gymnasieskolan.
En viktig faktor för att höja kvaliteten på under-
visningen är att på olika sätt arbeta för att elever får
påverka och ta ansvar för sina studier. En annan vik-
tig fråga är att noga undersöka varför elever uteblir
från undervisning. Det kan vara många olika skäl,
men med kunskap om varför och därefter vidtagna
åtgärder kan denna frånvaro minska och intresset för
undervisning öka.
En fråga som jag har funderat mycket på är pro-
blemet med att grundskolan har förvandlats till en
treämnesskola för elever som man bedömer kommer
att ha svårigheter att bli godkända i matematik,
svenska och engelska och därmed bli behöriga till ett
nationellt program. Tanken var ju att höja kraven för
att ge bättre förutsättningar för vidare gymnasiestudi-
er. Effekten av att eleverna inte får läsa de andra
ämnena har minskat möjligheterna att klara gymnasi-
estudierna. De olika ämnena hör ihop, och de är vik-
tiga på var sitt sätt. Det är viktigt att vi kommer till
rätta med problemet.
Det är viktigt och riktigt att vi ska oroa oss och
försöka komma till rätta med att ca 10 % av eleverna
lämnar grundskolan utan att vara behöriga till ett
nationellt program.
Jag kan inte låta bli att göra en historisk återblick
som en liten jämförelse.
Sommaren 1965 inträffade en av mina lyckligaste
dagar. Förutom lyckan när jag begåvades med två
barn är den dagen när jag fick besked från kommunen
att jag antagits som elev till gymnasieskolans ekono-
miska linje då jag har haft min starkaste upplevelse
av lycka. Då fick endast 15 % av en elevkull tillträde
till en gymnasieutbildning. I dag är det 98 %. I dag
bekymrar vi oss, med rätta, över att 10 % inte är be-
höriga till ett nationellt program. Jag säger inte detta
för att bagatellisera problemet. Det är en av mina
hjärtefrågor att alla ska komma in. Detta är mer för
att peka på att det har hänt mycket inom utbildnings-
området, bl.a. när det gäller tillgänglighet för alla till
utbildning. Vi kan göra ännu mer, och vi ska göra det.
Elevernas möjligheter att komma in på sina förs-
tahandsval måste förstärkas. De utbildningsvägar som
erbjuds måste kännas rätt och väcka intresse för stu-
dier. Gymnasieskolan får inte upplevas som en trans-
portsträcka till ett arbetsliv eller till vidare studier.
Den ska upplevas som en meningsfull och viktig del
av livet. Det hjälper inte att vi och andra ute i arbets-
livet säger att detta måste läsas för att det kan vara
bra att ha. Studierna måste kännas viktiga och riktiga
utifrån elevens perspektiv. Då ökar motivationen och
lusten att lära för livet och inte för skolan.
Det är många andra viktiga frågor som tas upp i
betänkandet, men det känns inte riktigt och rätt att
diskutera dem i dag. Vi får möjlighet att diskutera
dessa frågor mer ingående och konkret då förslagen
från Gymnasiekommittén 2000 läggs fram och då
propositionen läggs fram.
Även om vi är rastlösa och gärna vill att detta ska
gå fort är det viktigt att det blir rätt. Det är rätt att vi
tar oss tiden.
Anf. 125 Tomas Högström (M)
Fru talman! 20 % av eleverna som lämnar gymna-
siet har inte grundläggande behörighet till universitet
och högskola, Agneta Lundberg. Det är 20 % varje
år! Vi kan konstatera att Agneta Lundberg inte ger
dem några besked.
Det kan vara på sin plats att jag tydliggör frågan
från alla de eleverna: Vad tänker ni göra?
Anf. 126 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Jag gör mig inte så viktig att jag tror
att jag och mitt parti här i kammaren kan genomföra
förändringar under ett år så att elever kan komma in
på högskolan. Det är arbetet i skolorna som gör skill-
naden. Det arbetet avstannar inte under tiden Gymna-
siekommitténs arbete pågår. Det är snarare tvärtom.
Vi har i kommitténs arbete mycket kontakt med
olika skolor i landet. Vi för diskussionen om utveck-
lingen av skolan. Det är ingen i skolorna som inte är
medveten om problemet. De jobbar aktivt varje dag
för att förändra situationen.
Jag tror inte alls att tiden står still och att det inte
händer någonting. Jag vet att det händer jättemycket i
skolorna. Jag tror att det med hjälp av förslagen från
utredningen går att underlätta en hel del. Vi har
kommit fram till att mycket kan göras redan i dag. Vi
behöver bara peka på dessa saker och lyfta fram dem.
Det kan göras mycket under tiden.
Anf. 127 Tomas Högström (M)
Fru talman! Jag tror inte att det räcker med att pe-
ka på det som finns i dag, som Agneta Lundberg
säger. Jag tror att det mer handlar om konkreta för-
slag. Gymnasieskolan väntar på de förslagen. Nu har
man väntat i tre år.
Agneta Lundberg säger att det inte är riktigt att
diskutera detta i dag. Man ska avvakta utredningen,
trots den situation som råder, trots de möjligheter som
finns.
Det är helt korrekt att det är arbetet i skolorna som
gör skillnaden. Det är vi helt överens om. Men det
handlar också om vilka förutsättningar som Sveriges
riksdag ger skolorna. Det är det den här diskussionen
ska handla om. Det är där vi måste vara konkreta. Då
går det inte att gömma frågorna i de utredningar som
ni så gärna hänvisar till hela tiden.
Anf. 128 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Det är inte tal om att vi gömmer någ-
ra frågor i en utredning. Den moderate representanten
kan väl berätta vad vi sysslar med. Vi för en seriös
diskussion och tar de här frågorna på allvar. Många
saker är väldigt komplicerade och det gäller att
handla rätt.
Det är också viktigt att ha respekt för att det pågår
en utredning. I annat fall skulle vi inte ha någon ut-
redning över huvud taget utan alla skulle fritt föra
fram sina förslag.
Tanken med utredningen är naturligtvis att vi
eventuellt ska kunna prata ihop oss. Men den ambi-
tionen kanske inte finns i andra partier.
Anf. 129 Sofia Jonsson (C)
Fru talman! Jag tänker ställa en ganska snabb och
kort fråga om lärlingsutbildningen. Den är nu en
försöksverksamhet. Vad tycker Socialdemokraterna
ska ske med den framöver? Tycker de att det är en
bra idé? Ska vi verkställa den eller lägga den åt si-
dan?
Anf. 130 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Jag tyckte att det var bra att man lade
ut en försöksverksamhet, men jag var besviken över
att den fick så lite gensvar. Sedan har man hela tiden
förändrat förutsättningarna för den utifrån vad man
under försöksperiodens gång har tyckt behövde juste-
ras. Man förlängde den för att få ett fullödigare re-
sultat att utgå från när den ska formas för framtiden.
Det är alltså en fråga som vi behandlar i Gymnasie-
kommittén.
Lärlingsutbildning är en bra metod, och vi kom-
mer att behandla frågan seriöst i Gymnasiekommit-
tén.
Anf. 131 Sofia Jonsson (C)
Fru talman! Det är bra att Agneta Lundberg tycker
att lärlingsutbildningen är bra. Jag tror också på den
idén. Agneta säger att försöksverksamheten fått så
dåligt gensvar. Det är inte så konstigt. Färre än 100
elever valde under en tid att försöka gå den utbild-
ningen. Man tillsatte inga direkta resurser till för-
söksverksamheten, och man såg inte till att det fanns
några direkta riktlinjer eller principer att arbeta efter.
Om det inte finns några resurser eller möjligheter är
det klart att man kan fråga sig vilka skolor som har
råd att betala ett företag för att ta emot en elev och att
genomföra utbildningen på ett bra sätt. Det viktiga är
att bestämma sig och säga: Detta anser vi vara en bra
grund, och nu ska vi försöka utveckla det.
Nu säger regeringen att man ska försöka ha den
här försöksverksamheten utan någon deadline. Det
gör att intresset hos företag och andra minskar efter-
som man inte tror att det finns något intresse från
regeringens sida.
Anf. 132 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Jag sade också att det var väldigt då-
ligt gensvar i första omgången. Nu har man justerat
utbildningen och gett den andra incitament. Därmed
har man möjlighet att se om detta förändrat situatio-
nen och om man ska göra ytterligare justeringar innan
man slutgiltigt bestämmer sig. Jag tycker att det hade
varit värre om man inte hade gett de andra incita-
menten och i stället fattat beslutet utan något riktigt
underlag.
Anf. 133 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Det bollas med en hel del siffror. Vi
hörde nyss att ungefär 20 % går ut gymnasieskolan
utan att ha nått upp till dess mål. Om man tittar på en
årskull fem år efter att de började gymnasiet ser man
att 40 % inte har nått upp till gymnasieskolans mål
om man räknar med dem som har hoppat av efter
vägen. Den andelen har stigit de senaste tre fyra åren.
När den nya gymnasieskolan infördes i början av
90-talet gick ungefär 60 % i gymnasiet. I verkligheten
är det alltså fortfarande bara ungefär 60 % som når
upp till de mål man har. Därför hade det varit intres-
sant att i en sådan här diskussion få höra någon kom-
mentar från Agneta Lundberg. Är det fel på målen
och på sättet att arbeta? Är det fel på grundskolan?
Var ska vi göra insatser? 40 % av en årskull som inte
når upp till gymnasieskolans mål är väldigt mycket.
Jag tror att detta mycket sammanhänger med att man
slussas vidare från grundskolan utan att ha riktiga
kunskaper.
Agneta Lundberg tog upp att grundskolan ut-
vecklas till att bli en treämnesskola. Därför blir min
andra fråga: Vilka slutsatser drar hon av det? Är det
meningen att, som Skolverket har föreslagit, ta bort
kravet på godkänt i de tre ämnena svenska, engelska
och matte, eller är det frågan om att införa krav på
godkänt i flera ämnen? Det är viktigt att få veta om
Socialdemokraterna diskuterar att ta bort Godkänd-
kravet för att komma in på gymnasieskolan.
Anf. 134 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Ulf Nilsson, som sitter med i Gymna-
siekommittén, vet hur vi diskuterar när det gäller den
här frågan, att vi upplever det som ett stort bekymmer
och funderar hur vi ska komma till rätta med det här.
Jag tycker att det är att visa respekt för utredningen
att inte gå ut och prata om det som många gånger kan
vara kärnfrågan. Det kanske är bättre att Ulf Nilsson
är närvarande i Gymnasiekommittén när vi diskuterar
det så att vi kan utbyta idéer där, där de hör hemma.
Anf. 135 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jag brukar vara närvarande i Gymna-
siekommittén. Det var Agneta Lundberg som tog upp
detta problem med att grundskolan är på väg att bli en
treämnesskola. Då tycker jag att man kan begära att
få någon form av kommentar om vad Agneta Lund-
berg menar med att ta upp det i riksdagens kammare.
Agneta Lundberg säger att det är problem med
treämnesskolan. Hur ska jag tolka det? Hur ska de
som lyssnar tolka det? I vilken riktning diskuterar
Socialdemokraterna att man ska gå? Ska man avskaf-
fa kravet på godkänt för att komma in i gymnasie-
skolan, eller ska man inte göra det?
Min övergripande fråga från förra repliken står
kvar. Om 40 % av en årskull inte når upp till gymna-
sieskolans mål måste vi väl förvänta oss lite mer
diskussion om vad vi ska ändra på och vad vi ska
förbättra, om målen och uppläggningen i grundsko-
lan. 40 % är en väldigt hög andel.
Anf. 136 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Det krävs självfallet åtgärder, som jag
tidigare sade, i form av både resurser och andra sätt
att jobba, t.ex. att ta med eleverna. Jag sade att det här
problemet inte innebär att vi ska sänka kraven, och
det är väl ett tydligt besked. Jag tänker inte vara med
om att sortera människor i A- och B-lag, utan jag vill
jobba för att vi ska lyfta fram alla och ha alla med.
Det kräver en stor insats, och det är en stor utmaning,
och den tänker vi socialdemokrater anta.
Anf. 137 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! Jag håller med Agneta Lundberg i
fråga om en skola för alla. Jag håller också med om
att kunskapskraven inte ska sänkas - kunskapen är
jätteviktig. Men hur ska det ske?
Om vi nu har kravet på grundläggande högskole-
behörighet för alla från början innebär det att vi sorte-
rar ut ungdomar från början. Likvärdiga möjligheter
kan vi ge alla ungdomar. Men det får inte sättas lik-
hetstecken mellan likvärdiga och lika, så att alla ska
läsa precis samma sak och komma lika långt. Det blir
ett kollektivt tänkande.
Vi kristdemokrater talar mycket om förvaltarskap.
Om man har de pengar som en elev ska ha går en
budbärare med dem. Då handlar det om hur man
skickar pengarna. Gör man det utan krav? Gör man
det passivt? Gör man det kollektivt? Gör man det
med för höga krav? Vi vet att vissa elever behöver
mer än andra, och det ställer vi upp på - det måste
vara så. Men eleven måste få tid att ta emot, få tid att
bli mottagare av resurserna, så att han eller hon har
möjlighet att gå vidare.
Då undrar jag: Kommer Agneta Lundberg att göra
någon sorts uppföljning eller utvärdering av de resur-
ser som nu har gått till det individuella programmet
för att se vad de har lett till? Har ungdomarna kunnat
ta emot dem, förvalta dem och göra någonting av
dem? Eller tänker vi så kollektivt i fråga om vad
resurserna ska leda till att ungdomarna inte orkar ta
emot dem?
Anf. 138 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Ulla-Britt Hagström pratar om att
man har olika resurser i utgångsläget. Det är då vik-
tigt att man ger stöd så att man kan förädla den
grundresurs som finns. Det är där som jag ser den
stora bristen.
Det pådyvlas ibland socialdemokratin att man
värnar om att det ska vara lika. Jag värnar om rättvi-
san, och när det gäller rättvisan ser det väldigt olika
ut. Vissa ska ha mer, och andra ska ha mindre. Det
handlar ju om att ge alla goda förutsättningar för att
de ska nå så långt de kan utifrån sin förmåga.
Jag tror att det handlar om tidsanvändningen, men
det handlar också om intensiteten under den tiden.
Det är inte bara fråga om att man får ett visst antal
timmar. Det är också fråga om vilken kvalitet det är
under den tiden. Sedan handlar det om resurser och
mer tid. Vi tar olika lång tid på oss för att lära oss
olika saker. Det beror också på om jag är intresserad
eller inte. Motivationen spelar en oerhörd roll.
Jag tror att det finns många olika sätt att jobba för
att så många som möjligt ska kunna nå väldigt långt.
Anf. 139 Ulla-Britt Hagström (Kd)
Fru talman! Tack, Agneta Lundberg! Då tror jag
egentligen att det vore bättre om Socialdemokraterna
lyckades släppa de här kraven på grundläggande
behörighet. De är utsorterande från början. I stället
skulle vi arbeta på att forma en gymnasieexamen som
kan vara olika för högskola, yrkeshögskola eller ar-
betslivet. Då skulle vi också stärka ungdomarnas
självförtroende, och de får då ett dokument på den
kunskap som de har.
Anf. 140 Agneta Lundberg (S)
Fru talman! Jag vill understryka att jag vill ge
ungdomarna förutsättningar att välja den väg som de
vill gå. Vill de gå på ett yrkesförberedande program
som ger dem behörighet till högskolan ska de få göra
det.
Jag tycker att det känns lite jobbigt att det hela ti-
den pratas om att det är elever som går på yrkesförbe-
redande program som inte har de här förutsättningar-
na. Det tycker jag är en generalisering som inte är
korrekt.
Dokument
Beslut
Motioner om gymnasieskolan (UbU9)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2001 om olika gymnasieskolfrågor.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag