Högskolan

Fru talman! Nu debatterar vi utbildningsutskottets betänkande nr 13 angående högskolan som innehåller drygt 90 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2009. Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag så här inledningsvis bifall till reservationerna 1, 3 och 16 som är tre av de gemensamma rödgröna reservationerna i detta betänkande. Fru talman! Högskoleministern är inte med i dagens debatt, och det hade jag inte räknat med heller, eftersom det är en betänkandedebatt. Däremot tror jag att många förväntade sig att högskoleministern var med i debatten just nu. Jag hade räknat med att fler partier skulle delta i denna debatt om högskolan. När man lämnar den här salen kan man lugnt konstatera att frågor om högskolans utveckling debatteras vilt just nu i högskolesektorn. Jag får samtal var och varannan dag från rektorer som undrar vad det är som egentligen händer med svensk högskolepolitik. Det är oerhört mycket i luften samtidigt, och det finns en väldigt stor oro. Jag skulle vilja börja med en diskussion kring reservation nr 2 som vi socialdemokrater har angående kvalitetssystemet. Det är den frågan som kanske mer än annat upprör känslor just nu. Vi har haft debatter tidigare i den här kammaren om huruvida vi ska ha ett resursfördelningssystem som bygger på kvalitet, och det är vi överens om. Vi var också överens om, trodde jag, i de tidigare debatterna om att det var viktigt att högskolesektorn, akademin själv, var med och utformade ett sådant resursfördelningssystem. Vi har en kvalitetsutvärderingsmyndighet, Högskoleverket, som leds av universitetskanslern som ska ha en självständig roll gentemot regeringen och som nu är ute och debatterar det kommande förslaget från regeringen med minst sagt grova ordalydelser. Man kan verkligen fundera över: Vad betydde ordet autonomi och självständiga lärosäten, om inte högskolesektorn själv får vara med och diskutera vad som är kvalitet i högre utbildning? Vad ska Högskoleverket göra i framtiden om det inte längre ska få utvärdera utbildningarnas kvalitet? Jag trodde att själva poängen med ett högskoleverk var att det skulle utvärdera kvaliteten. Med tanke på de diskussioner som nu förs i sektorn och den oro som finns hade jag nog förväntat mig att de borgerliga partierna fanns på plats i kammaren och diskuterade de här frågorna när vi har ett betänkande som handlar om högskolefrågorna och det finns en reservation som handlar om det framtida kvalitetsutvärderingssystemet. Hyggligt rimligt, tycker jag. Man kan tolka det så att det bara är Moderaterna som ställer upp för Alliansen därför att det kanske är jobbigt att diskutera det här. Man kanske inte är överens i Alliansen. Det här kanske har föranlett långa diskussioner där partierna haft olika uppfattningar om i vilket system man ska landa. Jag vet inte. Jag tolkar det som att det kan vara på det sättet. Jag skulle vilja höra lite senare om Moderaternas och Alliansens syn på universitetskanslerns uttalanden om kvalitetsutvärderingssystemet. Jag läste på Högskolverkets hemsida den 11 mars där universitetskanslern skriver att han gärna vill delta i diskussionen. Han skriver så här: Ett nytt kvalitetssystem ska införas för att höja kvaliteten på utbildningarna inom universitet och högskolor. Vi vet efter regeringens presentation av en skiss till det nya kvalitetssystemet att resultatet inte betyder att utbildningars kvalitet ska granskas och bedömas. I stället ska systemet granska det man kallar resultat. Med detta menar man hur bra studenterna lyckas med sina självständiga arbeten, ett resultatmått som motsvarar en mycket begränsad del av utbildningarna och som för många professionsutbildningar, till exempel vård- och lärarutbildningar, inte alls speglar de professionskunskaper som behövs för att i framtiden verkligen kunna utöva sitt yrke. Utbildningarnas helhet, innehåll, nivå, progression och hur studenterna examineras ska över huvud taget inte granskas i det nya systemet. Han fortsätter med att skriva: Att föreslå ett kvalitetssystem där staten avsäger sig all insyn i verksamhet som kostar skattebetalarna 20 miljarder om året med hänvisning till lärosätenas autonomi och att det bara är resultaten som räknas är inte seriöst. Han går vidare med att säga: Min bedömning är också att det är högst tveksamt om ett svenskt kvalitetsutvärderingssystem som styrs i detalj av departementet på det här sättet kommer att godkännas av ENQA och EQR, de europeiska kvalitetsregistren. Det är en ganska allvarlig situation när vi har ett högskoleverk som säger att det förslag som regeringen avser att presentera kanske inte ens möter de europeiska standarder som ska finnas för ett kvalitetsutvärderingssystem. Därför tyckte jag att det hade varit intressant med en diskussion med alla Alliansens partier om de här frågorna. Avslutningsvis vill jag säga att det här betänkandet är mycket bredare än så. Det finns en rödgrön samsyn om att det behövs en nystart för högskolepolitiken. Sverige ska vara en ledande forsknings- och kunskapsnation. Vi behöver en ordentlig kvalitetssatsning på 400 miljoner kronor om året för att höja utbildningarnas kvalitet, framför allt inom humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar, där vi vet att andelen lärarledd tid är väldigt liten och att utbytet mellan student och universitetslärare är för litet. Vi är överens om att det behövs en nystart för att bredda rekryteringen. Den här regeringen har inte gjort någonting, snarare hindrat människor från att komma in i högre utbildning. Vi vill till exempel, och det tas upp i betänkandet, återinföra någon form av 25:4-regel som gör det möjligt för folk med arbetslivserfarenhet att studera vidare. Vi är överens om att fler unga människor ska ha möjlighet att förverkliga sin utbildningsdröm. Vi kan se i statistiken att andelen unga människor som går vidare till högre utbildning minskar i Sverige, trots att arbetslösheten bland ungdomar är explosionsartat hög. Det är inte smart resursutnyttjande. Vi är överens om att man behöver satsa mer på karriärcentrum på universitet och högskolor och praktik för att göra det lättare för unga människor i högskolan att få jobb, något som Svenskt Näringsliv diskuterade och presenterade en rapport om i går. Det visar sig att vissa universitet inte länkar sin utbildning tillräckligt mycket till arbetslivet efteråt. Det finns en lång rad områden där vi behöver en nystart i högskolepolitiken. Tyvärr verkar det inte som att den borgerliga regeringen förmår att göra det. Det är tur att det bara är sex månader kvar till valet. Det finns en tydlig skiljelinje, tycker jag, mellan min syn på utbildningspolitik och Alliansens. Vi vill ge fler människor möjlighet att förverkliga sina utbildningsdrömmar. Vi vill göra ett ordentligt kvalitetslyft. Vi vill att universitet och högskolor runt om i landet ska vara viktiga tillväxtmotorer för att både lyfta utbildningsnivån och skapa fler jobb i hela landet. Och till de unga studenter som investerar flera år av sitt liv i högre utbildning säger vi: Vi vill se er och hjälpa er att få nya chanser att få jobb efter en högskoleutbildning. Jag tror att det här är en riktig politik för Sverige. Synd bara att Alliansen inte vill delta i den diskussionen fullt ut här i dag.

Fru talman! Vi debatterar högskolan här i dag. Högskolan är en oerhört viktig del i ett samhälle, inte minst i det svenska samhället. Där bedrivs forskning och utbildning, och högskolan har en roll att verka i det omgivande samhället och sprida kunskap och delta i debatter. Med tanke på hur viktigt det här området är tycker jag att det är tråkigt att det är så få från regeringspartierna här. Jag hoppas att vi ändå kan få en debatt om och svar på ett antal viktiga frågor. Vi rödgröna anser att kvaliteten i utbildningen är oerhört viktig och att den inte är tillräcklig i dag. Vi menar att det behövs åtminstone 400 miljoner kronor till, som vi har i våra budgetförslag, för att öka kvaliteten, som också Mikael Damberg nämnde tidigare. Vi ser att det behövs framför allt inom humaniora och liknande områden. Vi ser också att det finns ett behov av fler platser. Sverige ska vara ett samhälle där en stor andel av befolkningen går på högskolan. Högskolan är till för hela samhället, och det är oerhört viktigt att det märks. En viktig fråga är då breddad rekrytering, som det pratas väldigt mycket om och som jag uppfattar att även regeringspartierna pratar om, men det händer oerhört lite. 25:4-regeln, som Mikael Damberg nämnde här tidigare, har tagits bort. Det är möjligtvis så att det inte var det absolut bästa förslaget i världen, men då återstår frågan vad som är ett bättre alternativ. Det har inte kommit något förslag på området. Över huvud taget verkar det vara ett enormt ointresse för breddad rekrytering från regeringen. En annan fråga som handlar om breddad rekrytering är rädslan hos många som inte har en vana att ta lån när man ska gå på högskolan. Det är viktigt då att lånen inte är för höga. Men den lilla höjning av studiemedlet som regeringen gör är nästan uteslutande på lånedelen, vilket riskerar att ytterligare späda på den snedrekrytering till högskolan som finns. I dag kom en proposition från regeringen som handlar om studiestöd efter Studiesociala kommitténs förslag. Vi kommer att debattera den här i riksdagen, så jag ska inte gå in på den så mycket. Men jag kan konstatera att det är mycket som fattas där. Bland annat fattas en diskussion om genomströmning och kvalitet i högskolan som är en oerhört viktig del, att människor som påbörjar en utbildning också har en möjlighet att avsluta den på ett vettigt sätt, att kvaliteten i utbildningen är bra och att studenterna har möjligheter att tillgodogöra sig utbildningarna. I stället hittar vi förslag - och det här är ändå ett bra förslag - som att man från och med 31:a dagen ska få fortsätta att vara hemma med sjukt barn om man har varit hemma med sjukt barn i 30 dagar. Jag tror att det är ganska få som är hemma med ett sjukt barn 30 dagar i rad, men det är likväl ett bra förslag. Vi borde också se en satsning på studenthälsovården. Vi skriver i en reservation att det behövs, men i den proposition som skulle kunna beröra det finns det inte med över huvud taget. Då är frågan: När kommer frågan upp? Är det inte rimligt att det görs någonting för att förbättra hälsosituationen bland landets studenter? Och är det inte rimligt att det sker en högskolepedagogisk utveckling? Vi, s, v och mp, har en gemensam reservation om det och menar att det är en fråga som universiteten måste få stöd för. De måste inte få styrning, men de måste få stöd till utveckling. Ju större grupper som går på högskolan, desto mer medveten måste man vara om att om man vill ha en breddad rekrytering måste man ha lärare på högskolan som vet hur de ska ta emot studenter där, att de inte bara kan sina ämnen. Det är oerhört viktigt att de kan sina ämnen och givetvis det viktigaste, men det är också viktigt att de kan detta. Det kan många också, men potentialen är väldigt stor. Det är tråkigt att regeringen inte verkar göra någonting. Högskolan borde alltså vara till för hela samhället och inte till för att Folkpartiet och regeringen ska få möjlighet att detaljstyra. Jag vill läsa upp vad universitetskanslern i en artikel i Sveriges Universitetslärarförbunds tidning skriver om kvalitetssatsningen, som också Mikael Damberg talade om. Han säger så här: De föreslagna reformerna kommer inte att minska det statliga inflytandet över lärosätena. Snarare kommer det att göra statssekreteraren, alltså folkpartisten, till universitetsdirektör för hela Sverige. Det är alltså universitetskanslern som skriver det här och som är den högste ansvarige för Högskoleverket, kvalitetsgranskningarna och den sektorn. Även om alla rektorer inte är lika hårda, finns det en betydlig kritik också i den övriga sektorn. Frågan är: Hur ser regeringen på frågorna om detaljstyrning och kvalitet? Varför inriktar man sig på att detaljstyra och gör väldigt lite för att öka kvaliteten? Det man gör för att öka kvaliteten, som man har nämnt här, är att införa avgifter för utländska studenter. Hur det kommer att öka kvaliteten övergår mitt förstånd när man samtidigt drar in de pengar i budgeten som universiteten förväntas få. Samtidigt kommer det, och det erkänner regeringen, att minska antalet utländska studenter som, och det säger regeringen också, är en bra sak för kvaliteten. Vad händer då i allt detta med den akademiska friheten? Det är rimligt att den inte bara finns i ord utan också finns på riktigt. Även om inte regeringen ser det som en oerhört viktig del i ett öppet samhälle att ha en akademisk frihet, undrar jag om man inte åtminstone kunde se att det är viktigt för kvaliteten i utbildningen och kvaliteten i forskningen. Det är inte en framgångsfaktor att från regeringshåll styra de områdena. Till sist lite om kvalitetssystemet. Jag återger igen ur artikeln av universitetskansler Anders Flodström: Departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag som går emot det förslag till kvalitetsreform som är förankrat hos sektorn. Vad är detta? Om man pratar om ett kvalitetssystem är det väl rimligt att framtagandet av kvalitetssystemet har någon sorts kvalitet. Och när de som är experter benämner förslaget som amatörmässigt undrar man ju. Han menar dessutom att departementets agerande är amatöristiskt och lekmannamässigt. Vad är det här? Det är alltså kvalitetsutvärderingen av Sveriges högskolor och universitet som man tar fram på det här sättet. Var är rimligheten i detta? Hur ser regeringen egentligen på högskolefrågorna? Om man inte har några egna bra förslag kunde man åtminstone bifalla några av våra förslag på kvalitetsområdet som har funnits i kammaren och som finns i dag. Men så är inte fallet. Jag hoppas att vi kan få åtminstone några svar på frågorna om hur regeringen ser på kvalitet och vad regeringen egentligen sysslar med när det gäller kvalitet i utbildningen i dag. Det hade varit välgörande. En annan fråga som vi har ställt tidigare i kammaren men som regeringen inte verkar har gjort något åt och som jag verkligen undrar över är varför modersmålsundervisningen särbehandlas. Vid antagningen till högskolan premieras man ju för moderna språk. Det finns en möjlighet att få extrapoäng för det för att lättare komma in. Men om man har läst samma språk som modersmål premieras man inte, fast man kanske har minst lika goda kunskaper. Då frågar man sig om syftet med det här premierandet är att man ska ha goda kunskaper i ämnet för att man ska komma in. Det kunde vara någorlunda vällovligt. Eller är syftet att de som har läst ett specifikt språk och inte är invandrare ska få bonus? Av någon outgrundlig anledning väljer man ut just den gruppen. Jag skulle vilja veta varför regeringen framhärdar i det. Det finns många reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande vill jag yrka bifall bara till reservationerna 1, 3 och 16. Vi i Miljöpartiet står givetvis bakom samtliga av våra reservationer.

Fru talman! Det är ju ett motionsbetänkande vi diskuterar. Mycket av vad de tidigare talarna har tagit upp rör propositioner, alltså förslag, som kommer att komma inom en snar framtid. Jag får be er att ge er till tåls till dess att vi har texterna framme och vi faktiskt kan veta vad de innehåller. Ni går på hörsägen. Ni läser. Men vi vet faktiskt inte vad det står. Ni raljerar över att jag står som ensam företrädare för Alliansen. Men vi noterar att även ni saknar representanter. Varför vi gjorde den här bedömningen är just för att det är ett motionsbetänkande, vi diskuterade snarlika frågor alldeles nyligen, och vi kommer att få utveckla dessa frågor i samband med att propositionerna behandlas. Fru talman! I måndags startade ansökningsomgången för dem som tänker börja plugga på universitet och högskolor i höst. Senast den 15 april ska den intresserade ha anmält vilket program eller vilka kurser som lockar till studiebänken. Det är naturligtvis en spännande tid för alla som söker. Vissa kommer att få sina förstahandsval infriade, medan andra kommer att bli besvikna för att de inte kom in på den önskade utbildningen. Det är också en tid när många fattar ett viktigt beslut för sin men även för Sveriges framtid, eftersom högskolestudier är en investering såväl för den enskilde som för samhället. Med tanke på arbetsmarknaden och de stora ungdomskullarna beslöt Alliansen att öka på antalet högskoleplatser tillfälligt för de närmaste åren. Ökningen skedde i dialog med lärosätena, där universitet och högskolor som sade sig kunna bibehålla kvaliteten också fick tilldelning av extra platser. Att vänsterkartellen sedan vill späda på med ytterligare 2 500 platser är bara väntat. Bygg ut och bygg till har alltid varit mantrat, detta oavsett vilket behov som finns och vilka effekter det har fått för kvaliteten. Det är inte seriöst. I samband med årets ansökningsomgång skärps kraven för grundläggande behörighet. Nu kommer det att krävas godkänt i svenska, engelska och matematik. Det kan tyckas självklart, men hittills har det inte varit så, och dess värre är det en välbehövlig skärpning som nu kommer till stånd. Det visar inte minst den rapport som Högskoleverket presenterade i juni i fjol. Där hade universitetslärare tillfrågats om nya studenters kunskapsnivå. Man har ju länge talat om och varnat för en gymnasifiering av högskolan, och det bekräftas i den här studien. En majoritet av lärarna hävdar nämligen att studenternas förkunskaper har förändrats under senare år, ofta till det sämre. Lärarna ansåg att dagens studenter har svårare än gårdagens att uttrycka sig skriftligt, att de är svagare i matematik, har för ytliga kunskaper i engelska samt att motivationen och ambitionerna brister. Dessutom menade lärarna att många studenter kräver alltför mycket hjälp och service och inte tar ansvar för sina studier. Men det fanns tack och lov en plussida också. I de sammanhangen lyfter man upp att studenterna i dag är duktigare på att tala inför andra, att samarbeta och att använda datorer. Universitetskanslern har varit mycket i ropet i dag. Faktum är att han faktiskt var bekymrad över resultatet i den här rapporten, och när han kommenterade den såg han flera orsaker till den uppkomna situationen. Däribland fanns just låga förkunskaper men också den bristande konkurrensen till olika utbildningar. Då krävs det ju generellt lägre betyg för att komma in. Detta är en konsekvens av att antalet platser har byggts ut i en väldigt snabb hastighet. Universitetskanslern menade att universitet och högskolor därför står inför stora utmaningar. För det första handlar det om att studenter med goda förkunskaper fortfarande måste bli utmanade för att klara sina studier. För det andra måste högskolorna jobba för att lyfta upp en grupp studenter från en lägre kunskapsnivå till en fullgod akademisk nivå. För det tredje gäller det att få universitet och högskolor att hålla kvar sina krav på kvalitet så att man inte sänker ribban för att studenterna ska bli godkända. Det här är viktiga ord, och det är ett hårt arbete som väntar. Vi i Alliansen är redo. Vi har dessutom aviserat att vi kommer att ytterligare skärpa kraven på förkunskaper, för när den nya gymnasieskolan genomförs höjs ribban ett snäpp till. Visst kan det innebära att vissa inte kommer att klara behörighetskraven, men vi tycker att det är en sjystare filosofi än att lura in studenter som får slösa tid och pengar på utbildningar som de kanske inte har förkunskaper och förmågan att klara. Jag är ganska säker på att vänsterkartellen inte kommer att hålla med oss, men enligt vår uppfattning håller det inte att som dem bara slentrianmässigt ropa på fler platser och återställare. Trots att många rapporter har presenterats det senaste decenniet om att resultaten i vårt utbildningssystem sjunker har inget hänt. I stället har man ifrågasatt rapporteringen, och Miljöpartiet skriver till och med i sin budgetmotion att Alliansen har fel fokus i sin utbildningspolitik. Det kanske inte förvånar, men de fortsätter och menar att det är feltolkningar, avsiktliga eller inte, av internationella jämförande undersökningar som har legat till grund för vår politik. Det är inte sjyst eller seriöst att uttrycka sig på ett sådant sätt. De rapporter som har presenterats borde ha fått vem som helst att börja tänka om och att utvärdera vad som faktiskt måste göras för att få våra unga att klättra på kunskapsstegen. Men det vill inte vänsterkartellen ta till sig, utan det är more of the same som gäller. När den förre utbildningsministern Leif Pagrotsky talade inför Malmöstudenter i förra veckan tyckte han att Socialdemokraterna hade varit alltför passiva i den utbildningspolitiska debatten under senare år. Men det är inte vi i Alliansen. Vi har inte varit passiva vare sig i debatterna här eller i arbetet för ett bättre kunskapsresultat åt alla. Vi arbetar målmedvetet och systematiskt för att eleverna ska nå bättre kunskapsresultat, alltifrån skolans första år, genom gymnasiet och in på universitet och högskola eller yrkeshögskola. Vi är övertygade om att det är det som är den rätta medicinen för att Sverige ska kunna bli den kunskapsnation som det så ofta talas om. Men så har vi också skjutit till resurser - mycket resurser. Förra året beskrivs faktiskt av flera lärosäten som ett rekordår när de hade fler studenter än någonsin och ökade forskningsintäkter. De ekonomiska resultaten är rekordstora, och de flesta lärosäten rustar nu sin konkurrenskraft ytterligare inför framtiden. Det handlar om en angenäm situation där man ska rekrytera nya lärare och forskare som ska kunna bidra till en höjd kvalitet i grundutbildning och forskning. Det tycker jag blir en spännande utveckling att följa. Anställningsbarhet är en annan viktig fråga inte minst i dessa tider då det finns ont om jobb. Man har nämnt frågan här från vänsterkartellen. Där delar vi er bild av att det är viktigt att komma till rätta med problematiken. Det är också någonting som vi lyfter fram. Det handlar om att i regleringsbrev och på olika sätt sätta fokus på frågan om bättre anställningsbarhet. Jag vill också påminna om att högskolorna själva har möjligheten att öka på praktikinnehåll. Ett besök från Kristianstad högskola är väldigt intressant, eftersom det är exakt vad de har gjort. Fru talman! Ansökningstiden för högskolor går ut den 15 april. Jag hoppas att det är många som kommer att ta chansen att förkovra sig själva antingen genom att plugga enstaka kurser eller hela utbildningsprogram. På så sätt blir de bärare av ny och bättre kompetens till arbetslivet, och på så sätt hjälper de att stärka Sverige som kunskapsnation. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Fru talman! Vi diskuterar ett betänkande med ett antal reservationer. En av dem, reservation 2, handlar om kvalitetssystemet. Jag tycker att det är rimligt när vi har en reservation om det framtida kvalitetssystemet kan diskutera kvalitetssystemet. Det vore jättemärkligt om vi inte kunde ha en sådan debatt här i dag. Jag blir lite fundersam. I reservationen skriver vi socialdemokrater: För att en kvalitetsbaserad resursfördelning ska fungera måste kriterierna tas fram i nära dialog med landets lärosäten. Jag har en enkel fråga: Delar Betty Malmberg den analysen? Bör det vara på det sättet att sektorn är med och tar fram kriterierna för ett framtida kvalitetssystem? Det är en ganska enkel fråga. Den andra frågan är: Har Högskoleverket helt fel i sin analys? Det är nu ute och presenterar både på hemsidan och i andra sammanhang att regeringens förslag är amatörmässigt. Det är illa framtaget, och det riskerar att vi inte kommer att möta de europeiska standarderna för kvalitetsgranskning. Det är ganska allvarliga frågor för både studenter och högskolor framöver huruvida det blir så eller inte. Om man inte lyssnar på Högskoleverket, den egna expertmyndigheten för kvalitetsutvärdering, kan man lyssna på SFS och Sulf. Man skriver så här: Departementets förslag är olämpligt, olyckligt, otydligt och delvis obegripligt. Det är en annan sammanfattning av regeringens politik på det här området. Min fråga till Betty Malmberg är: Vad tycker regeringen egentligen om Högskoleverkets kritik på den här punkten? Borde det inte vara så att man utformar ett kvalitetssystem i nära dialog med sektorn? Vad är annars ordet autonomi värt?

Fru talman! Självklart är en nära dialog med avnämarna alltid viktig. Jag tror att vi kommer att få klarhet i hur dialogen har skötts när propositionen kommer på bordet. Just nu diskuteras någonting där vi inte vet hur slutresultatet ser ut. Det är anständigt att vi alla har samma information när vi för den diskussionen. Kvalitetssystemen är viktiga. Det gick en gång som ett uppdrag till Högskoleverket att lämna fram ett förslag. Jag tycker att vi avvaktar tills propositionen kommer, vilket förhoppningsvis sker om bara några dagar. Jag skulle vilja ställa en fråga till Mikael Damberg. Ni har ett särskilt yttrande där ni åter tar upp frågan om högskolors möjlighet till universitetsstatus. Det är en frågeställning som ni själva drog i långbänk under många år. Dessa högskolor skickade in sina ansökningar, och de förnyade sina ansökningar. Det var många som hade lämnat in sin första ansökan sex år innan vi beslutade: Just nu vill vi inte hålla er på halster. Vi tycker att det är rimligt att ni får ett besked. Vi uttryckte också i det att vi inte stänger någon dörr för framtiden. Jag vill höra en reaktion på det Flodström uttrycker. Hyser Socialdemokraterna någon oro för förkunskapskraven, som jag refererade till i mitt anförande? Kommer ni att sänka förkunskapskraven i era gemensamma förslag så att ni går tillbaka och gör en återställare à la Alla ska med?

Fru talman! Det är intressant att Betty Malmberg inte verkar veta vad regeringen kommer att lägga fram för förslag och inte ens kan ha synpunkter på processen för hur förslagen tas fram, eftersom som det är vad vi diskuterar. Vi diskuterar huruvida vi ska ha en process där sektorn ska vara delaktig i framtagandet av de kvalitetskriterier som ska gälla. Betty Malmberg säger att det ska vara så. Vi har nu haft en process där universitet och högskolor och Högskoleverket tillsammans har jobbat fram ett kvalitetsutvärderingssystem som departementet uppenbarligen kommer att frångå. Var det viktigt med dialogen och att man var överens borde väl det gälla. Det är uppenbart att det inte gör det. Sedan hoppas jag att Betty Malmberg vet vilket förslag som regeringen kommer att lägga fram om detta. Ni behöver inte berätta det för mig. Men ni kan i varje fall kommentera den kritik som väcks mot att man frångår det förslag som sektorn har jobbat fram. Det är en större fråga än huruvida regeringen har rätt att lägga fram vilket förslag man vill. Regeringen får alltid lägga fram de förslag man vill. Problemet är att vi har en regering som vill ha självständiga lärosäten och autonomi. I den fråga som är viktigast för universitet och högskolor känner nu sektorn att regeringen inte lyssnar på den. Det handlar om kvaliteten i utbildningarna. Det blir lite innehållslöst. Det är inte bara Högskoleverket som säger det och många universitet och högskolor, utan det är Sulf och SFS. Vilken roll har regeringen till högskolesektorn? Det är första gången på 15 år som Högskoleverket inte får vara med och styra utformningen av landets utvärderingssystem. Det är en stor fråga. Hur ser regeringen på autonomi och lärosätenas självständighet, och framför allt på Högskoleverkets oberoende, granskande roll?

Fru talman! Jag kan inte kommentera mer. Jag får upprepa att jag tycker att vi ska avvakta tills vi har propositionen på bordet. Vi kommer då att kunna ta diskussionen och debatten, och då sitter vi inne med samma information. Vi kommer också att få veta på vilket sätt detta har kommunicerats. Vi får avvakta. Då det gäller autonomin är det samma sak där. Vi har tre stora propositioner som kommer till riksdagens bord inom kort. Det gäller kvaliteten, autonomin och avgifter för studenter från tredjeland. Det är också därför som motionsbetänkandet blir märkligt att debattera just nu, eftersom stoppdatum för propositionerna är den 23 mars. Jag noterar att jag inte fick något svar på mina frågor. Jag tycker att det är olyckligt. Jag skulle verkligen önska att man internt i olika partier diskuterar hur vi ska kunna gå framåt. Menar vi allvar från alla våra sidor, och framför allt från den rödgröna sidan som många gånger står på barrikaden och säger att vi ska ha den fina forsknings- och kunskapsnation som vi alla vill ha, måste vi också vara beredda att ompröva den politik som lett oss dithän vi är i dag. Vi är beredda att ompröva och har omprövat. Vi vill hävda att genom den stora satsning som vi gör alltifrån årskurs 1 på lågstadiet hela vägen upp till den stora forskningspropositionen och vad den innehöll gör vi en stor satsning och en stor förstärkning för att få ett framgångsrikt Sverige.

Fru talman! Betty Malmberg talade en hel del om kvalitet men verkade helt ignorera Högskoleverkets kritik mot regeringens amatörism och lekmannamässighet. Det är väl ändå inte rimligt att ignorera en sådan sak! Och det är väl rimligt att regeringen faktiskt har bra processer i framtagandet av frågor som berörs i det här betänkandet. Sedan kan man som Betty Malmberg ha synpunkter på när vi debatterar det här betänkandet, men då är det väl rimligt att Betty Malmberg tar upp de synpunkterna med dem som har lagt schemat för planeringen. Jag kan förstå att de som har lagt schemat för planeringen har haft svårt att göra det, för regeringen verkar inte kunna presentera någon av sina propositioner på det här området på den utsatta tiden. Då kan det vara svårt att göra en planering. Om man nu pratar, som Betty Malmberg gör, om att skärpa kraven tycker jag att man också bör prata om hur människor ska kunna nå upp till de här skärpta kraven. Jag tycker att huvudpoängen med en bra kvalitet och att människor ska kunna utvecklas inom utbildningsväsendet är just att de ska kunna utvecklas och få bra kunskaper. Det är väl strunt samma vilka krav man har om människor inte når upp till dem! Det viktigaste är att se till att studenter och barn får möjlighet att nå så långt som de kan utifrån sina förutsättningar. Det är väldigt mycket snack om krav och väldigt lite snack om hur man faktiskt når dit. Den pedagogiska utvecklingen pratar regeringen ganska lite om. Betty Malmberg sade att regeringen är redo att göra någonting. Varför har man inte gjort någonting redan?

Fru talman! Med risk att vara envis som en åsna får jag upprepa att jag tycker att det är anständigt att kvalitetspropositionen ligger på bordet innan vi diskuterar den. Däremot har hela vårt arbete varit genomsyrat av målet att höja kvaliteten när det gäller grundskola och gymnasium, högskola och forskning. Därför tycker jag ändå att jag har fullt fog att stå upp och prata för de kvalitetssatsningar som vi gör. Jag tycker också att det är intressant att vi ändå tar den här debatten nu. Kanske tidsplaneringen hade kunnat vara bättre, men det är viktigt att vi debatterar frågan, Lage Rahm. Vi har full respekt för riksdagsledamöterna som har skrivit motioner och lagt ned full möda på det, och det är viktigt att faktiskt ge dem det erkännandet att vi debatterar detta. Det är därför som jag har försökt att hålla mig lite just till de frågeställningarna. Lage Rahm tycks vara lite överens med mig i alla fall om att det kanske inte är helt fel att de här skärpta kraven finns. Du får gärna rätta mig. Lage Rahm undrar hur vi ska nå de skärpta kraven. Det är därför som jag också med en dåres envishet pratar om de insatser som vi faktiskt har gjort redan i grundskolan. Det är självklart - vi ska ju inte bara bygga höga murar för att vi inte vill släppa in folk till högskolorna, utan vi måste upprätthålla nivåer, precis som universitetskanslern säger, som gör att vi sedan kan hålla oss väl framme i internationella jämförelser. Hur vi ska nå de skärpta kraven handlar om de tusen kronorna extra per lågstadieelev när det gäller att läsa, räkna och skriva. Det handlar om lärarlyft och sfi-lyft. Det handlar om nationella prov och betyg, som jag vet att Miljöpartiet inte tycker om.

Fru talman! Betty Malmberg verkar vara mer intresserad av att upprätthålla nivåer i internationella jämförelser än att de här nivåerna ska utgöras av människor som faktiskt har lärt sig någonting. Det tycker jag är talande. När det gäller respekt för riksdagsledamöterna är jag inte emot att vi debatterar det här. Jag säger just att vi ska debattera det här betänkandet och att jag tycker att det är bra att vi gör det i dag. Faktum är att en majoritet av reservationerna i betänkandet, åtminstone väldigt många av dem, har sin bakgrund i en motion som jag är huvudförfattare till. Så när Betty Malmberg pratar om riksdagsledamöterna är det i ganska stor utsträckning mig hon pratar om, och jag vill gärna ha svar på mina frågor. Jag fick inte svar på min fråga om modersmål och varför det särbehandlas på ett nästan diskriminerande sätt. Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Jag har också fått väldigt lite svar på varför de reservationer som vi har inte är bra, men det brukar man tyvärr man inte få i den här typen av debatter, så jag har nästan gett upp hoppet. Om Betty Malmberg vill ge ett svar vore jag väldigt glad. Sedan tycker jag också att vi ska diskutera kvalitetspropositionen när den kommer. Men om det nu är så viktigt för Betty Malmberg att diskutera saker som finns med i betänkandet undrar jag varför hon envisas med att prata om grundskolan, för det är väl ändå inte grundskolan som det här betänkandet handlar om. Om vi nu ska hålla oss ifrån kvalitetspropositionen tycker jag ändå att det är viktigt att diskutera regeringens inställning till den fråga som finns i det här betänkandet, nämligen högskolan. När viktiga företrädare för sektorn betecknar regeringens arbete med högskoleområdet som amatörmässigt och lekmannamässigt är det värt att notera. Är detta inte sant, eller ska man helt bortse från den typen av kritik? Vad är det som ligger bakom oviljan att prata om det förutom att det förstås är otrevligt att bli kritiserad? Det är väl ändå rimligt att man när vi har ett samhälle som bygger på att vi ska ha kvalitet inte bara struntar i alla negativa omdömen?

Fru talman! Lage Rahm frågar mig varför jag envisas med att prata grundskola. Det gjorde jag som ett svar på Lage Rahms fråga här om hur vi kan nå de förkunskapskrav som det handlar om. Det gäller att rusta eleverna rätt från första stund. Det kan vi inte göra de sista åren på gymnasiet. Det är klart att det är ödesdigert om alla ska behöva äntra och gå igenom vuxenutbildning. Självklart måste det vara rätt att många av eleverna blir rätt rustade från början. Jag jagar inga nivåer i internationella jämförelser. Det är definitivt inte det som det handlar om. Det handlar om att vi i Sverige behöver slå fast en kvalitetsnivå som är acceptabel för vår högskoleutbildning och forskning. Det här handlar om att våra studenter också ska kunna söka sig utomlands för att fortsätta sina studier i Spanien eller var som helst och kunna göra nedslag lite här och var och också kunna vara konkurrensmässiga på marknaden. Lage Rahm nämner sina reservationer. Jag kan svara att när det gäller frågeställningen om modersmål har jag kollat upp den. Det är så att det finns de som kan läsa modersmål som ett modernt språk, och de får tillgodoräkna sig den meritpoängen. Det har jag kollat med Skolverket. Man kan säkert gå längre, för det finns ju fler modersmål, men de modersmål som kan räknas in i moderna språk får man tillgodoräkna sig meritpoängen för den vägen. Sedan har Miljöpartiet och Lage Rahm väckt en motion om att man bör styra antalet högskoleplatser till de ställen där det finns studentbostäder. Där håller vi inte med. Vi tycker att det är studentens fria val som ska vara styrande, och vi tror att studenterna i mångt och mycket också väljer att studera där det finns studentbostäder. (Applåder)