Idrottsfrågor

Herr talman! Jag ska inleda debatten om kulturutskottets betänkande 2006/07:KrU5. Betänkandet handlar om idrottsfrågor. I betänkandet behandlas 23 motionsyrkanden om idrottsfrågor som är väckta under den allmänna motionstiden. Några motioner tar upp frågor som handlar om breddidrotten och att stöd ska ges i första hand till breddidrott för barn och ungdomar och flickor och pojkar. Någon motion handlar om jämställdhet och att man ska ge damidrotten bättre villkor. Fem motioner handlar om stora idrottsevenemang, bland annat lyfter man upp att Sverige ska ansöka om olympiska vinterspel i Åre och Östersund. Några motioner handlar om kampsport. Vi har motioner som handlar om HBT-frågorna och hur man ska bekämpa diskriminering inom idrotten. En motion handlar om att förbjuda bolagisering inom idrotten. En motion handlar om ersättning av skador i samband med landskampsmatcher. Samtliga motioner avstyrks av majoriteten i utskottet. I betänkandet finns det fyra reservationer och två särskilda yttranden. Jag lämnar härmed över betänkandet till kammarens ledamöter för debatt.

Herr talman! För oss socialdemokrater är idrottspolitiken en viktig del av folkrörelsepolitiken. Svenska folkrörelsemodellen med lokala föreningar, ideellt engagemang och ett demokratiskt arbetssätt är grunden för den svenska idrottsrörelsen. Den har en bred verksamhet som är värdefull både för enskilda människor och deras välbefinnande och för samhället som helhet ur ett folkhälsoperspektiv. Idrottsrörelsen har också en viktig funktion att fylla när det gäller att skapa demokratisk delaktighet. Den är en fantastisk mötesplats för personer med olika etnisk och kulturell bakgrund. Att idrottsrörelsen omfattar så mycket som 3 ½ miljon medlemmar i över 20 000 idrottsföreningar och att den har nära 650 000 ideella ledare innebär ju att idrotten är närvarande i hela landet, på alla tänkbara orter och med alla tänkbara idrotter. Herr talman! Så här i vår första idrottspolitiska debatt under den här mandatperioden kan jag konstatera att högeralliansens första budget speglar vad vi socialdemokrater lovade i vårt valmanifest. Det är naturligtvis bra, men jag kan inte låta bli att nämna att högeralliansens förslag uttrycktes först efter det att vi socialdemokrater presenterat vårt valmanifest. Dessförinnan låg till exempel Moderaternas löften på halva det belopp som man nu anslår över budget och Svenska Spels överskott. Jag ska naturligtvis inte klaga på att högeralliansen kopierar de goda förslag som vi socialdemokrater för fram, men jag kommer lite senare i anförandet att lyfta fram ytterligare något förslag som alliansen missat i sin iver att framstå som goda socialdemokrater. Det finns all tid i världen att ansluta sig även till detta förslag. Herr talman! Inför den förra mandatperioden lanserade vi socialdemokrater en enorm satsning på idrottspolitikens område. Genom ett handslag med idrotten och 1 miljard kronor gav vi idrotten möjlighet att under mandatperioden öppna dörrarna för flera till idrotten, att satsa mer på tjejers idrottande, att hålla tillbaka avgifterna, att öppna för ett samarbete mellan idrott och skola och att dessutom stödja idrotten i kampen mot alkohol och narkotika. Det var en satsning vars innehåll idrotten själv formulerade. Den gäller fram till juni detta år. Enbart under år tre av Handslaget har det varit mer än 500 000 deltagare. Sedan starten år 2004 har drygt 8 000 föreningar deltagit i drygt 23 000 satsningar. 75 procent av alla barn- och ungdomsföreningar som får lokalt aktivitetsstöd har deltagit. Nu funderar man naturligtvis över fortsättningen. Hur ser ni i högeralliansen på andra generationens handslag? Hur ser ni på att ta till vara alla de fantastiska idéer som föddes under den förra mandatperioden? När har ni tänkt presentera en idrottspolitik? På regeringens hemsida kan jag inte se något annat än det som vi alltid har varit överens om, nämligen idrottens självständighet, antidopningsarbetet och idrottens roll i folkhälsoarbetet. Herr talman! Vissa frågor ser vi socialdemokrater som viktiga inför de kommande åren. En av dem är att göra idrottens finansiering förutsägbar och att förenkla idrottens skatteregler. Det är frågor som är kopplade både till inkomster från spel- och lotteriverksamheter och till den skatteutredning för idrottens område som lade sitt förslag förra året. Det finns frågor kring idrott och integration som måste stärkas i vårt numera mångkulturella samhälle. Vi har frågan om idrottens ansvar för att tjejer och killar ska ha samma möjligheter att utöva idrott. Vi har den ständiga frågan om balans mellan bredd- och elitidrott. Vi har den tidigare nämnda folkhälsofrågan, inte minst för barn och ungdomar. Avslutningsvis ser vi socialdemokrater frågan om att alla ska vara med som viktig. Idrotten måste verkligen anstränga sig för att även han eller hon som blir stående vid sidan om när lagen är valda eller som inte förmår att prestera det yttersta idrottsliga resultatet får en meningsfylld roll inom idrotten som ledare, som tränare eller kanske som materialförvaltare. Herr talman! Vi socialdemokrater lyfter fram några viktiga frågor i två särskilda yttranden i dagens betänkande. Vi menar först och främst att idrotten liksom samhället i övrigt måste bli bättre på att visa upp ett accepterande av människors olika sexuella läggning. Människor inom idrottsrörelsen måste våga vara öppna med sin sexuella läggning utan att känna oro för trakasserier. I ett annat särskilt yttrande lyfter vi fram frågan om ersättningar i samband med landskamper i fotboll. Bakgrunden är att några av de största klubbarna i Europa valt att kräva skadestånd för spelare som blivit skadade när de har deltagit i landskamper. Om dessa skadeståndskrav skulle gå igenom kommer det att innebära att länder kommer att välja att inte låta de bästa spelarna medverka i landskamper, vilket naturligtvis kommer att utarma det internationella utbytet. Vi vill med vårt särskilda yttrande göra regeringen uppmärksam på detta problem och att regeringen i sina kontakter med idrotten medverkar till att en sådan utveckling förhindras. Vi socialdemokrater har i detta betänkande en reservation, reservation 3, som jag yrkar bifall till. Denna reservation handlar om att vi socialdemokrater vill att regeringen arbetar fram en långsiktig strategi för att möjliggöra att Sverige i ökad utsträckning ska kunna arrangera stora internationella idrottsevenemang. Vi är fullt medvetna om att den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte ska avlämna sitt betänkande i närtid. Men trots detta menar vi att det som regeringen har lyckats åstadkomma under de dryga fyra månader som man har regerat är riktigt riktigt dåligt. Vi har missat möjligheter att konkurrera om ett kommande friidrotts-VM, och regeringen har sagt nej till att ekonomiskt bidra till det nyss avslutade alpina VM:et i Åre. Av det skälet menar vi socialdemokrater att det finns all anledning i världen att mana på regeringen att snabbt åstadkomma en långsiktig strategi. Herr talman! I dessa frågor krävs krafttag och det snabbt, så att inte fler idrottsförbund tvingas dra tillbaka sitt intresse för att anordna kommande evenemang. Och jag är övertygad om att det är viktigt att vi når en samsyn partierna emellan i detta statliga engagemang, inte minst för att löftena ska hålla över mandatperioden. Vi gör gärna det även för framtiden trots våra dåliga erfarenheter vad gäller pensionsöverenskommelser, public service-överenskommelser och annat. I detta anförande instämde Margareta Israelsson, Anne Ludvigsson, Göran Persson i Simrishamn och Anneli Särnblad (alla s).

Herr talman! Egentligen skulle Torbjörn Björlund hålla detta anförande, men han fick tyvärr förhinder. Därför tänker jag faktiskt läsa upp det som han hade tänkt säga till kammaren. Herr talman! Jag är övertygad om att alla vi som deltar i denna debatt är eniga om att idrotten i dag har en stor betydelse för samhället. Däremot är jag inte säker på att vi har samma bild av hur idrotten ser ut och hur vi bäst hjälper idrotten att utvecklas. I det här inlägget ska jag försöka redovisa lite grann hur Vänsterpartiet ser på idrottsfrågorna. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som handlar om just det som Lars Wegendal var inne på, men Socialdemokraterna har valt att göra ett särskilt yttrande. Det handlar om hur idrotten arbetar med HBT-frågor. Jag står bakom de övriga reservationerna från Vänsterpartiet, men yrkar bifall endast till denna reservation. I betänkandet beskrivs idrottens viktigaste uppgift, att bejaka och utveckla breddidrotten, framför allt barn- och ungdomsidrotten. Det här är något som samhället också ställer som krav, som en motprestation, på idrottsrörelsen. Tyvärr är det inte alltid som idrotten lyckas med detta. Ett idogt arbete behövs hela tiden för att idrotten ska säkerställa att man ger alla barn och ungdomar möjlighet att delta i idrottslig verksamhet på föreningsnivå. Samspelet mellan den offentliga sektorn och idrotten är då central, inte minst för att kanalisera pengar till de grupper som behöver mest stöd. Detta påverkar i allra högsta grad jämställdheten. Precis som i samhället i övrigt är kvinnor och flickor diskriminerade, inte överallt och inte hela tiden, men totalt sett behöver idrotten arbeta med att jämna ut förutsättningarna för kvinnor och flickor jämfört med män och pojkar, inte minst när det gäller att se till att fler kvinnor får och tar chansen att sätta sig i styrelser och andra ledande positioner. Stora idrottsevenemang är alltid intressanta att följa både på tv och live. Det är dock ibland ett vågspel att arrangera sådana. Ska man ge garantier från statligt håll för till exempel ett OS behöver det genomlysas mycket noggrant innan man kan ge sådana. Svårast är att få fram uppgifter om hur mycket samhället kan tjäna på det i form av ökad handel med mera. Vänsterpartiet anser att vi ska vara positivt inställda till att arrangera stora evenemang men med vissa förbehåll för svårigheterna att fastställa hur mycket det genererar tillbaka. Att proffsboxning åter är tillåtet i Sverige ställer sig Vänsterpartiet tveksamt till. Med den nya kampsportslagen kan detta dock vara positivt i de fall som man kan sätta press på bra regelverk för skydd med mera. En aspekt som dock gör att det fortfarande finns frågetecken är misstankarna som i många år har följt den professionella boxningen, nämligen risken för korruption och ekonomiska oegentligheter. Något som idrotten definitivt behöver arbeta med är kunskapen om HBT-frågor och motarbetande av den diskriminering som fortfarande finns. Trots det arbete som i dag läggs ned inom idrotten behövs en intensifiering av det arbetet. På samma sätt som i det övriga samhället förekommer det alltför mycket diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner, och kunskapen är fortfarande för dålig. Ett bekymmer inom idrotten är den utökade kommersialiseringen. Den allra största delen av idrottsrörelsen är helt beroende av offentligt stöd och ideella insatser. Det tycker vi i Vänsterpartiet är bra. Vi har tidigare, bland annat i budgetdebatten före jul, hävdat att reglerna för fördelningen av överskottet från Svenska Spel behöver ses över. Om den nya regeringen också avreglerar spelmarknaden blir hotet ännu större. Mindre pengar kommer att tillfalla idrottsrörelsen. Vi behöver därför förändra fördelningen av de statliga bidragen och lägga in dem i den vanliga budgeten, naturligtvis samma summor eller mer, och helt avstå från tilldelningen från Svenska Spel. Samma kriterier ska gälla för tilldelningen men med en säkrare situation för idrottsrörelsen. Slutligen: Den icke-kommersiella idrotten behöver fortsatt stöd från den offentliga sektorn. Vänsterpartiets linje är att man ska främja möjligheterna för deltagande i idrott, framför allt för alla barn och ungdomar genom att bidra med resurser till de breddinriktade verksamheterna i första hand. Där är framför allt kommunernas bidrag, som är mycket större än statens, viktiga. Kommunerna har ett särskilt ansvar att främst tillhandahålla anläggningar med tillgänglighet för dem som annars skulle ha svårt att få möjlighet att idrotta. En självständig idrottsrörelse som samarbetar med det offentliga är den bästa garantin för att så kan ske.

Herr talman! Den största folkrörelsen i Sverige är den samlade idrottsrörelsen med närmare 3 miljoner medlemmar. Idrottsrörelsen är viktig för hela Sverige. Den bidrar till folkhälsa inte bara genom främjande av fysisk aktivitet, utan minst lika viktigt för hälsan är att få delta i föreningsaktiviteterna, att jobba i grupp etcetera. Det främjar det första målområdet i de nationella folkhälsomål som riksdagen faktiskt har antagit, det vill säga delaktighet och inflytande i samhället. Idrottsrörelsen är en del av samhället, så de negativa strukturer som finns i samhället syns även inom idrotten: könsmaktsordning, diskriminering, våld, alkohol och droger. Därför är det extra viktigt att statens stöd till idrotten främjar alla de goda krafter som finns. Att idrotten har en könsdimension kan vi se inte minst här i dag. Från början var det sex män och jag själv anmälda till debatten, förutom föredragande. Vanan av rörelse och motion grundläggs tidigt. De som börjar idrotta som barn eller ungdomar behåller sina motionsvanor även i vuxen ålder. Av utskottets svar på Miljöpartiets motion kan man utläsa att 38 procent av stödet till idrotten inte går till barn- och ungdomsidrott utan till tävlingsidrott. Elitidrotten finansierar visserligen till stor del sig själv, men barn- och ungdomsidrott gör inte det. Miljöpartiet anser att statens stöd till idrotten i högre grad borde gå just till flick-, pojk- och breddidrott. Till breddidrotten räknar vi också handikapp-, korp- och motionsidrott. Bidragen till lokal barn- och ungdomsverksamhet har också ändrats. Anslagsposten i statens budget har minskat från 88,4 miljoner till noll kronor sedan 2002. I stället finansieras stödet till lokal barn- och ungdomsverksamhet i sin helhet med medel från Svenska Spel. Det gör idrotten beroende av spel, ett slags dubbelmoral av staten. Öka spelandet och därmed risken för missbruk! Nyligen föreslog idrotts- och kulturministern att spelpengar skulle finansiera kulturcheckar och att det skulle tas av idrottspengarna. Det är lovvärt med kulturcheckar, men de ska inte finansieras med spelpengar och inte heller ställas mot idrotten. Den som inte avsätter tid för fysisk aktivitet i dag måste i framtiden avsätta sin tid för sjukdom. Det sade sir Edward Stanley 1876. Nog så sant även hundra år senare. Idrotten är en del i en hållbar samhällsutveckling, men vi skulle kunna göra betydligt mycket mer. Ett VM eller annat stort arrangemang kan utveckla en stads ekonomi i en mer hållbar riktning, bort från varuproduktion och mot mer av upplevelseindustri. Det har också betydelse för klimat- och miljöbelastningen. Men det innebär också en risk med skattebetalarnas pengar om kommun eller stat ska vara medfinansiär, pengar som ställs mot prioriteringar inom vården och skolan. Fördelar finns dock. Turismen kan inte flyttas i väg från en stad lika lätt som produktion av varor. Dessutom skapas många jobb i den branschen, inte minst för personer med kortare utbildning. Friidrotts-EM i somras lanserades som det minst miljöbelastande EM:et någonsin, ett fokus som behövs om samhället ska vara med och finansiera. Ännu brukar det inte låta så bland dem som ansöker. Ej heller har det varit ett tydligt uppdrag i det tilläggsdirektiv som regeringen gav till den särskilda utredare som i slutet av april ska redovisa sitt uppdrag om alternativa modeller för ytterligare gemensamma marknadsföringsinsatser. Ska staten vara med och finansiera finns det möjlighet till ett vinna-vinna-koncept om man vågar tänka nytt. Är ni i de moderatledda regeringspartierna beredda att stödja arrangemang och koppla det till miljöutveckling? Socialdemokraterna med Lars Wegendal tog ju upp de stora arrangemangen i sitt tidigare anförande. Skulle ni kunna tänka er att koppla arrangemang till den typen av krav för att staten ska vara med och finansiera? Likaså är det viktigt att jobba med antidiskriminering. Det hör också en hållbar samhällsutveckling till. Det handlar om att man kan få vara den man är och att idrott ges lika förutsättningar oavsett om det är tjejer eller killar, funktionshindrade eller ej som utövar sin idrott. Studier har visat att det bland en del grupper är vanligare med stillasittande fritid än bland andra. Det är till exempelvis vanligare att lågutbildade inte motionerar på sin fritid än högutbildade. Som exempel på ändrade strukturer för att främja fysisk aktivitet kan jag nämna att man i en del kommuner har infört speciella tider för kvinnor att besöka badhus. Det har också Handslagspengar använts till, vilket är positivt. Ett annat exempel är satsningar där man har haft grupper av kvinnor som har lärt sig cykla. Det är bra exempel på aktiviteter som även kan motverka utanförskap i samhället. Att motverka direkt, indirekt och strukturell diskriminering gentemot personer med annan härkomst än svensk är också alltid en viktig faktor för att utveckla idrottsrörelsen. Inom idrottsrörelsen är heteronormativiteten av tradition mycket stark. Homosexuella idrottare törs inte berätta om sin läggning av rädsla för att missa en plats i laget eller ett uppdrag som tränare. Inom såväl poliskåren som det militära har det bildats HBT-nätverk. Situationen i idrottsrörelsen är sådan att HBT-frågorna bör uppmärksammas betydligt mer än vad som har varit fallet hittills. När regeringen i maj 2003 gav Riksidrottsförbundet i uppdrag att vara nationellt samordningsorgan för Europeiska rådet för utbildning genom idrott pekade regeringen särskilt på att värdar för genomförande av uppdrag skulle ta ställning mot homofobin. Det var välkommet. Men det behöver göras mer. Nästan alla unga människor passerar idrotten under sin uppväxt. Därför är det viktigt att den tillsammans med skolan har en viktig del i den sociala fostran. Det är också viktigt att idrottsrörelsen på samma sätt som skolan arbetar målmedvetet och aktivt med HBT-frågorna. Det är bra att Riksidrottsförbundet har tagit fram en policy och en handlingsplan mot diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning för att därmed uppmärksamma de homosexuellas situation inom idrottsrörelsen. Där ges exempel på frågeställningar som är viktiga att diskutera i utbildningen av ledare, tränare och aktiva på alla nivåer. Tränarens sociala roll som förebild och dennes uppförande, jargong och språk bör uppmärksammas. Detta ser Miljöpartiet som ett mycket viktigt fokus, ett fokus på de homosexuella individer som finns. Ett sätt att stärka arbetet mot diskriminering på grund av sexuell läggning är att införa ett krav på att de nationella idrottsförbunden ska redovisa hur man bekämpar homofobi och diskriminering för att få statliga medel. Miljöpartiet anser också att de nationella idrottsförbunden bör upprätta en egen policy på området. Självklart står jag bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för att vinna tid i kammaren yrkar jag bifall till endast reservation 4.

Herr talman! Att komma in sent i debatten och som femte talare när det gäller idrottsfrågorna kommer säkerligen att innebära en del upprepningar. Idrotten är någonting som angår oss alla. Det är också en folkrörelse som har gamla anor och som naturligtvis både har påverkat samhället och påverkats av oss i samhället. Jag ska börja med att konstatera att det har lämnats in 23 motionsyrkanden om idrottsfrågor. Jag yrkar avslag på samtliga och samtidigt bifall till utskottets förslag till beslut. Det har sagts tidigare och jag säger det igen, idrottsrörelsen omfattar minst 3,5 miljoner människor i Sverige. Det är en imponerande siffra. Nästan alla svenskar har någon gång i sitt liv kommit i kontakt med idrott. Dess betydelse för folkhälsan har det talats om, och den är naturligtvis enorm. Men inte heller den fostrande betydelsen för ungdomar ska underskattas. Inom idrotten får barn och ungdomar möjlighet att lära sig att ta hänsyn och samarbeta, och de får en insyn i föreningsarbetet. Hela denna gigantiska folkrörelse skulle inte fungera utan att tiotusentals volontärer engagerade sig. Sedan ett antal år har dock den situationen tyvärr försämrats. Jag är oroad över att inställningen till frivilligt oavlönat arbete förändrats över tid. Delvis kan detta säkert förklaras med att människors liv blivit så hektiskt att det inte längre finns ledig tid att lägga på frivilligt arbete. Idrott berör nästan alla. Den som till äventyrs inte idrottar själv konsumerar sport från läktarplats eller från tv-soffan. Det är därför naturligt att samhället engagerar sig i form av ekonomiskt stöd till idrotten. Regeringen visar tydligt genom att allokera ytterligare en halv miljard kronor hur viktig denna fråga är. Två tredjedelar av de pengar - det har också nämnts förut - som idrotten får på sammanlagt 1,8 miljarder går till barn- och ungdomsidrotten. Det talades här just om att det lämnar 38 procent som inte går till ungdom. Det är en sanning med modifikation, eftersom de 38 procenten går till tävlingsidrott. Det innefattar förutom eliten också ungdomstävlingsidrotten. Jag har inte några klara siffror på hur de 38 procenten ska brytas upp, men det är inte riktigt så enkelt. I de motioner som det finns reservationer för är breddidrotten en av frågorna. Låt mig först konstatera att vi moderater tycker att det är bra att idrottsrörelsen har stor bestämmanderätt över hur de pengar som de får ska användas. Jämställdheten är också en fråga som berörs i ett antal motioner, och den tar vi väldigt allvarligt på. Inte minst inom idrotten är det, som har sagts här tidigare, påtagligt att det arbetet inte på långa vägar är slutfört. Det finns en utredning som arbetar och som har fått ett tilläggsdirektiv som ska innefatta också jämställdhetsperspektivet. Den ska läggas fram i maj 2008. I det sammanhanget är det också viktigt att beröra HBT-frågorna. Vi moderater tycker att det är av yttersta vikt att en folkrörelse som idrotten ska innefatta och välkomna alla. Likaväl som det inte ska ha någon betydelse om du är kvinna eller man eller var du kommer ifrån ska det heller inte spela någon roll vilken sexuell läggning du har. Tyvärr räcker inte detta konstaterande, utan det behövs mycket mer av upplysning och opinionsskapande för att få en tydlig förändring till stånd. Riksidrottsförbundet har de senaste åren varit mycket aktivt på det här området, och det arbetet kommer att fortsätta med regeringens fulla stöd. Med hänsyn till det arbete som bedrivs finner vi inte att det finns någon anledning att tillstyrka de här motionerna. I frågan om de stora idrottsevenemangen tror jag inte att det i grunden råder några större åsiktsskillnader mellan regeringen och oppositionen. Herr talman! Det är självklart att det vore bra om Sverige kunde arrangera stora idrottsevenemang. Det här är en fråga som i allra högsta grad påverkar många områden i samhället. Regeringsdeklarationen innehåller mycket riktigt ett uttalande just om den saken. För att komma till rätta med alla frågeställningar har regeringen givit den utredning som tillsattes förra året och som skulle föreslå alternativa modeller för ytterligare gemensamma marknadsföringsinsatser för Sverige tilläggsdirektiv, för att utreda just förutsättningarna för att ställa ut statliga ekonomiska garantier till stora evenemang inom bland annat kultur- och idrottssektorn. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 30 april. Eftersom jag har haft förmånen att lyssna på de tidigare inläggen kan jag redan nu, med tanke på att jag har några minuter kvar, säga vad mitt parti och alliansen har för inställning. Handslaget - jag vill hålla med om att det var ett alldeles utomordentligt beslut av den förra regeringen. Initiativet kom från idrottsrörelsen, och det är idrottsrörelsen själv som i allra högsta grad, genom sin utformning av Handslaget, har medverkat till att det har blivit en sådan succé. Regeringen har inte för avsikt att avbryta detta arbete. Tvärtom kommer vi att stimulera Riksidrottsförbundet och idrottsrörelsen att utarbeta en fortsättning på det arbete som har gjorts. När det gäller att vi försatt en chans att vara med och konkurrera om friidrotts-VM har jag varit uppe och debatterat just den frågan tidigare. Det fanns ju flera aspekter på det, bland annat ansökan till regeringen och den enorma storleken på det bidrag som söktes. Alla de sakerna bidrog också till att det ansågs väldigt viktigt att avvakta den utredning som kommer. Vi hoppas att den ska kunna ge oss vägledning för hur vi ska kunna stödja ansökningar om väldigt stora arrangemang i framtiden. Jag har redan yrkat bifall till utskottets förslag till beslut, men för säkerhets skull gör jag det en gång till.

Herr talman! Göran Montan sade i sitt inlägg: Jämställdheten tar vi allvarligt på. Men jag hörde inte speciellt mycket om vilka insatser eller åtgärder Moderaterna vill göra. Det är den ena frågan jag har. Den andra frågan handlar om synen på stora arrangemang. Jag tog i mitt inledningsanförande upp att om Sverige ska ha sådana här stora arrangemang och vi ska ställa ut statliga medel, antingen i form av garantier eller som direkta stöd, skulle det vara intressant att se på vilket sätt man ska göra det. Är det bara att ge pengarna rakt av? Eller skulle man kunna nyttja det här för att se en potential att komma ifrån en del varuproduktion och i stället utveckla tjänsteproduktion? Det här kan faktiskt ses som en tjänsteproduktion. Man skulle kunna se det här som en möjlighet till miljöutveckling i samband med den här typen av stora arrangemang. I regeringsdeklarationen nämndes inte någonting om den här typen av tänk, att man skulle kunna använda de här stora arrangemangen. Göteborg använde friidrotts-EM som ett sätt att bygga ut och lära sig att arrangera stora saker men också tänka på miljön. Tänk om man hade gjort det i Åre! Då hade man inte behövt ha stora dieselaggregat med elgeneratorer som gick för att spruta in värme.

Herr talman! Tack så mycket för de frågorna, Gunvor Ericson! Vad regeringen kan göra när det gäller jämställdheten på det här området är att stimulera och betona för idrottsrörelsen att ta hand om de här frågorna på ett betryggande och bra sätt så att vi får se resultat. På Riksidrottsförbundet är de väl medvetna om det arbete som de har att utföra. Vad vi då kan göra är att ytterligare betona att vi tycker att det här är extremt viktigt. Jag är själv engagerad i en sport som betecknas som en kvinnoidrott, nämligen ridning, och ser på till exempel kommunal nivå att mycket är sådant som vi inte råder över. När det gäller träningstider, tillgången till pengar för ridande flickor, att bygga ridstigar eller vad det nu kan vara ser jag att där inte finns jämställdhet. Tjejidrotter får på något sätt stå tillbaka. Jag blir upprörd över det. Jag ser det varje dag. Vad som är viktigt är naturligtvis att vi ger de här väldigt kraftiga signalerna. Vad gäller VM-arrangemang är vi givetvis öppna för alla bra förslag. När vi får stora evenemang ska de genomföras på ett sådant sätt att miljön inte kommer till skada utan kanske tvärtom så att de kan tjäna som bra exempel på hur man kan genomföra sådana. Jag har själv varit med och genomfört ett VM där vi lade mycket kraft på att man skulle ha avfallsåtervinning och så vidare. Det var någonting som inte riktigt förstods av alla som kom från andra länder, men vi hoppas att de åkte hem lite klokare.

Herr talman! Nu förstod jag inte. Stöd till vad? (GUNVOR G ERICSON (mp): Idrottsrörelsen.) Vi vill ju gärna lämna mycket frihet till exempel till idrottsrörelsen att själv avgöra hur pengarna ska fördelas, men det är klart att signalsystemet är viktigt. Jag kanske inte vill sträcka mig så långt att vi skulle ställa några absoluta krav, men idrottsrörelsen ska veta vad vi tycker. Och vi tycker att det här är en prioriterad fråga - självklart gör vi det. Och det är jag beredd att arbeta för. Sedan gällde det tjejidrotten ute i kommunerna och så vidare. Det arbetet är kanske inte bara en fråga för Riksidrottsförbundet, utan också våra kolleger på kommunal nivå och på region- och landstingsnivå måste förstå att det här är viktigt. Sedan frågade Gunvor Ericson också om vi var beredda att ställa krav vad gäller en miljöriktig ansökning och sådant. Jag vill inte föregripa utredningen, men jag tycker att det här är en intressant tankegång. Det har ju sagts att det inte gör så mycket hur vi behandlar miljön i vårt lilla land. Sverige är så litet, och världen är så stor, så stor. Men vi kan naturligtvis i de här sammanhangen uppträda som ett gott exempel. Och jag kommer från en kommun, Kristianstad, där vi är väldigt stolta över vår miljöprofil. Alla våra bussar går på biogas och så vidare. Det här är ett tänk som vi har, och jag skulle bara vara väldigt glad om man kunde vara aktiv på det här området.

Herr talman! Först vill jag ge ett välkomnande till Göran Montan som idrottspolitisk talesperson för Moderaterna. Jag tror att det är bra att Moderaterna har en tydlig röst här i kammaren när det gäller idrottspolitiken, eftersom idrottspolitiken från regeringen är ganska frånvarande. Jag tror och hoppas på bra diskussioner framöver. Det finns några frågor som jag funderar lite grann på. Jag är väldigt glad över att Göran Montan verkligen pratar positivt om Handslaget. Jag är ju helt upprymd av Handslaget och de effekter som det har fått allra längst ut i idrottsrörelsen. Vi hade mycket diskussioner det sista året, om två saker egentligen. Det gällde idrottens självständighet. Bestämde vi i politiken för mycket kring innehållet i Handslaget, eller var det verkligen idrottens budskap som fick genomslag i Handslaget? Jag hävdade det senare. Moderaterna hävdade tvärtom, att det var en direkt politisk styrning. Men å andra sidan satt ni i opposition då. Ni kanske har en annan uppfattning i dag. Det andra som vi pratade mycket om var idrottens långsiktiga finansiering. Och där har jag nu försökt få svar från fyra, tror jag att det är, ministrar. Hur ser den högerledda regeringen på idrottens långsiktiga finansiering? Vi vet att det är 500 miljoner i år. Men vad finns bortanför 2007? Det har vi ännu inte fått besked om. Det hoppas jag att Göran Montan kan ge mig ett besked om.

Herr talman! Nu är jag tyvärr inte finansminister utan bara en simpel förespråkare för Moderaternas idrottspolitik. Annars hade jag kunnat ge ett solklart svar. Dessutom har jag ingen kristallkula som jag kan titta i för att veta exakt vad som händer i framtiden. Men jag kan hålla med Lars Wegendal om att långsiktighet, framför allt när det gäller finansiering av många saker, är viktigt. Det vet vi i privatlivet också. Det är väldigt kul om man vet att man nästa månad får sin lön insatt på banken. Hela planeringen och budgetläggandet - allt detta - påverkas av att man har någon aning om vad det är man ska få. I år blev det ju en trevlig överraskning för idrottsrörelsen. Men jag tror att vi måste arbeta på att det ska finnas i alla fall ett slags minimiram som är garanterad även fortsättningsvis. Problemet är lite grann att idrottens finansiering så att säga är av två slag. Det ena är direkta statliga anslag, och det andra är kopplat till spelet. Nu vet vi inte heller vad som händer med spelet i framtiden, om det kommer att öppna upp sig eller inte. Vi får också se vad EU har att säga om det, så det är lite tidigt att diskutera den frågan. Men det här med långsiktigheten måste lösas på något sätt. Det är jag övertygad om. Sedan gällde det idrottens frihet. Ja, det är självklart. Jag har ingen annan åsikt i den frågan. Och vad gäller Handslaget är vi inte sämre än att vi kan se vad som är bra och vad som är dåligt. Och hör och häpna! Jag tycker att det fanns ett och annat inslag i den forna regeringens politik som faktiskt inte var helt dåligt. Dit hör Handslaget, och jag tillhör dem som tror att idrottsrörelsen hade en väldigt stor del i att det blev en sådan succé.

Herr talman! Jag har jobbat med Handslaget i fem år, tror jag att det är, även om det bara har funnits i fyra. Jag har aldrig tidigare fått ett erkännande från en moderat ledamot om att det här var något bra och att den socialdemokratiska regeringen gjorde något bra i fråga om detta. Men jag tar emot det, även om det är sent. Vi har lite bekymmer med finansieringen. Det är fantastiskt bra. Vi hade ju den modellen att man fick 100 miljoner första året. Sedan fick man 200 och 300 och sista året 400 miljoner. Det var just den långsiktigheten i finansieringen som idrottsrörelsen tyckte var något bra. Nu får man inte den, och det här är ett bekymmer för idrottsrörelsen ute i den faktiska verksamheten. Man vet nämligen inte vilka satsningar man vågar göra. Jag hoppas att ni lyckas övertyga denna finansminister, som tydligen har att bestämma om allting i den här regeringen, om att man måste ha en finansiering klar för de kommande åren också. Det hoppas jag. Sedan är det spelpolitiken. Där är jag jättebekymrad, för den har en betydelse när det gäller idrotten. Jag förstår att Göran Montan också inser det. Jag tror inte att det stora bekymret är EU. Det stora bekymret är den moderatledda regeringen. Hur vill man göra? Men där kan jag ge ett tips. Lyssna på Centerpartiet! De har alltid ställt upp på den spelpolitik som vi har haft, i varje fall under de senaste åtta nio åren, i det här landet. Det har fungerat jättebra och har inneburit för idrottsrörelsen att man varje år har fått mer pengar att fördela ut till idrottsföreningarna ute i landet. Det är en väldigt bra idé faktiskt.

Herr talman! Jag ska inte gå in i detalj om spelfrågorna, men vi vet ju att det finns en ökad konkurrens på den marknaden som inte fanns för fem eller tio år sedan. Det är inte bara vad vi tycker, utan vi måste också ha impulser och veta hur EU ställer sig till spelmonopolet. Det är en framtida fråga. Men vad som är viktigt vad som än händer med spelfrågan är att idrotten garanteras sin finansiering. Det är naturligtvis av yttersta vikt. Jag tycker att det är ett anständigt krav som idrottsrörelsen ställer, att man måste ha något slags hum om vad som händer i framtiden. Exakt hur vi ska utarbeta det och exakt hur det förslaget kommer att se ut kan jag inte säga i dag. Vi arbetar på ett idrottspolitiskt program. Jag hoppas att det ska vara tillräckligt attraktivt även för Lars Wegendal, även om jag förstår att man måste ha lite andra åsikter. Annars blir det ju ingen debatt. Men just den här frågan tror jag ändå präglas av en ganska stor samsyn, över de allra flesta detaljfrågorna också. Vi tycker alla att det här är både fantastiskt roligt och oerhört viktigt. Att arbeta ideellt är till exempel en sak som jag ser i min verksamhet där ute i verkligheten är ett växande bekymmer. Det är inte samma inställning till ideellt oavlönat arbete. Förhoppningsvis kan hushållsnära tjänster frigöra en del arbetskraft till ideellt arbete.

Herr talman! Trots den sena timmen är det lite humor. Det är bra det. Herr talman! Jag kunde inte låta bli att göra någon reflexion över min gode vän Lars Wegendals syn på breddidrotten. Jag måste säga att den delar jag, och jag upplever att alliansregeringen delar den synen, vikten av en breddidrott, vikten av att komma ut över hela landet, vikten av ett underifrånperspektiv. Därför är jag extra glad, Lars Wegendal, att den nya regeringen fullföljer och ökar satsningen på breddidrotten. Men det är en skillnad, herr talman. Det är att den nya regeringen är beredd att ge mycket större frihet till Riksidrottsförbundet och idrottsrörelsen själv att fortsätta att sköta det här arbetet. Långsiktigheten upplever jag finns och gäller med den skillnad att vi vill ta till vara och bejaka det som växer underifrån. Det är en skillnad mellan den gamla regeringens lite större vilja att styra uppifrån och den nyas lite större vilja att bejaka det som kommer underifrån. I övrigt vill jag yrka bifall till utskottets förslag och passa på att notera att flera motioner lyfter betydelsen av att vi som nation tar oss an ett och annat värdskap för större internationella idrottsarrangemang. Med de motionerna pekar man på alla positiva effekter, allt från folkhälsa, samhällsekonomi, arrangörskap och så vidare, som kommer ur ett åtagande när det gäller ett stort idrottsarrangemang. Man kan också anföra att det rimligen ankommer på Sverige som idrottsnation, och i synnerhet inom de områden där vi har ett internationellt sett högt anseende, vintersporter, att inte enbart åka på andras bjudningar utan själva ibland göra oss besväret att bjuda in till en idrottsfest. Därför, herr talman, tycker jag att det är väldigt tillfredsställande att utskottet i sitt betänkande konstaterar att förutsättningar finns att kandidera för ett vinter-OS i Åre-Östersund 2018, att de finns och att de dessutom är goda. Olympiska kommittén konstaterar att de finns. Regeringen har här i kammaren vid otaliga tillfällen gett uttryck för ett mycket positivt synsätt när det gäller ett vinter-OS i Åre-Östersund 2018. Självklart återstår det då för idrottsrörelsen, kommuner, regioner, beslutsfattare, näringsliv etcetera att formera sig till en ansökan. Herr talman! Effekten av att arrangera ett sådant vinter-OS berör så många områden i vårt samhälle. Åtagandet är så stort. Då tycker jag att det är högst rimligt att, som det påpekas i betänkandet, vänta in en utredning om statliga garantier, statliga förutsättningar om stöd till stora arrangemang, så att vi inte upprepar tidigare regeringars misstag att snubbla på mållinjen. Den här gången ska vi ha det. Förutsättningar finns. Låt oss sköta det och i stor enighet så klarar vi hem det. Jag yrkar än en gång bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet. Anders sade att jag var hans vän. Det är jättetrevligt. Det tackar jag för att jag får vara. Men det var inte det jag skulle säga. Anders Åkesson tog upp detaljstyrningen och att det är den stora skillnaden mellan den högerledda alliansregeringens politik och den tidigare socialdemokratiska regeringens. Jag har lusläst två stycken regleringsbrev, dels det inför förra året, dels det som var inför i år. Jag har hittat två detaljer. Det handlar om talangsatsningen, dels för olympiska talanger, dels för handikappidrotten. De pengarna är inte preciserade i nuvarande regleringsbrev. Kan Anders Åkesson beskriva för mig hur den minskade detaljstyrningen ser ut? För jag kan inte se den. Jag hör om den hela tiden. Inte minst idrottsministern nämner den samtliga gånger hon är ute och pratar idrottspolitik. Men jag ser den inte i faktisk handling. Den andra saken som jag funderade på var långsiktigheten. Anders Åkesson säger att det finns en långsiktighet i regeringens politik. Jag ser den inte heller. Man anslår 500 miljoner, och det är jättebra. Det hade vi också gjort, men vi hade sagt att idrottsrörelsen kan räkna med 500 miljoner varje år under mandatperioden. Det är en jätteskillnad, för då kan idrottsrörelsen planera. I dag kan den inte göra det.

Herr talman! Det är väl så, Lars Wegendal, att om nu landets idrottsminister, kulturministern, och en alliansregering ger uttryck för att det ska råda långsiktighet och att det ska råda mindre detaljstyrning i relation till idrotten i det som blir fortsättningen på Handslaget är det självklart det som kommer att gälla. Såvitt jag vet nu, och det tror jag att Lars Wegendal vet också, pågår det just nu en dialog, ett arbete mellan departement och riksidrottsförbund om hur fortsättningen på Handslaget ska se ut, hur det i framtiden ska se ut, allt i syfte att uppnå den långsiktighet som vi alla eftersträvar och också ett förhållningssätt som lägger större ansvar på idrottsrörelsen själv med mindre detaljstyrning. Det är roligt, herr talman, när Lars Wegendal envisas med att använda uttrycket den högerledda regeringen. Jag kan inte låta bli att notera de sprickor i glasyren som tidigare inlägg gav uttryck för när det gäller den förra regeringens riksdagsunderlag. Wegendal vill gärna framställa det som att socialdemokratin själv styrde och ställde. Så var det ju inte. Vi är fyra partier, Lars Wegendal, som styr och ställer efter bästa förmåga i en alliansregering men där alla är lika mycket värda och där vi bidrar. Jag uppfattar också att vi har en samsyn på bredden i kammaren när det gäller betydelsen av att ta emot stora arrangemang och arrangera dem väl. Det gäller också synen på idrottens betydelse för samhällsutvecklingen.

Herr talman! Jag tvivlar inte en sekund på att den nuvarande borgerliga regeringen verkligen har en positiv syn på idrotten. Vad jag försöker uttrycka är att man har svartmålat våra insatser genom att säga att vi har detaljstyrt idrotten. Så är inte fallet. Sedan kan jag informera Anders Åkesson om att dessa överläggningar mellan regeringen och idrottsrörelsen mig veterligt inte har påbörjats än. Idrottsrörelsen har under den senaste månaden haft en intern diskussion, både inom special- och distriktsidrottsförbunden, om hur man ska gå vidare med sin begäran till regeringen. Överläggningarna kommer att ta sin början under nästa vecka. Jag är övertygad om att idrotten kommer att säga, precis som man sade till oss när vi hade majoritetsställning, att detta vill vi göra, och då kommer man också att få det. Jag hoppas att den borgerliga regeringen gör samma sak och verkligen ger detta utrymme åt idrottsrörelsen. Jag återkommer till finansieringen. En viktig del av finansieringen är ju Svenska Spel och överskottet därifrån. Hur ser Centerns inställning ut i dag? Har Centern samma inställning som tidigare, att det är viktigt att vi har en reglerad marknad som är förbehållen idrottsrörelsen och det allmänna och inte släpper in de Internetbolag som i dag stjäl marknadsandelar från de reglerade spelbolagen?

Herr talman! Jag tycker inte att vi har ägnat oss åt någon svartmålning, Lars. Tvärtom gav Göran Montan uttryck för mycket stor uppskattning av den insats Handslaget innebar. Jag har själv som idrottsförälder upplevt det och sett många positiva sidor av det. Skillnaden, Lars Wegendal, är att den nya regeringen hade tio elva dagar på sig att göra en ny budget efter regimskiftet i höstas. Du har inte någon gång här gett uttryck för att du har sovit dåligt, och det är bra. Det innebär att du litar på att vi fortsätter. Dessutom fullföljdes satsningen på idrottsrörelsen. Nu, i dialog med idrottsrörelsen, kommer skillnaden i det att idrottsrörelsen själv lämnas ett större ansvar och det blir mindre direktiv. Jag tycker inte att det är att svartmåla; jag tycker att det är att tala om med vilken politik vi vill styra. När det avslutningsvis gäller spelfinansieringen ställer Lars Wegendal frågor till mig som centerpartist, och jag svarar också som centerpartist. Detta är nämligen ingenting som alliansregeringen riktigt har satt ned foten i, såvitt jag känner till. Jag är bekymrad, Lars Wegendal, över att vi har gjort idrotten beroende av en intäkt som vi inte riktigt har kontroll över och som innebär en verksamhet som inte bara har positiva effekter i samhället i övrigt. Det finns en komplexitet i den resursförstärkning för idrotten genom spel som vi har gjort. Där har vi nog ett gemensamt ansvar, herr talman, att både klara idrottens långsiktiga finansiering och ändå hantera de effekter som uppstår av att idrotten, som någon har sagt, är lite spelberoende. Därutöver har vi ett spelande i det här landet som vi inte har kontroll över, men det är en annan debatt.

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande KrU5. Som många här har konstaterat är idrotten Sveriges största folkrörelse. Hälften av alla medborgare mellan 7 och 70 år är medlemmar i en idrottsförening. Jag är själv en av dessa - jag är stolt medlem i Brynäs och ser fram emot det hockeyslutspel som börjar nästa vecka. Det engagemang och den sammanhållning som idrotten för med sig betyder mycket för samhället. Att idrotten är viktig för samhället och ett viktigt politikområde har många vittnat om före mig i talarstolen i dag. Om detta råder glädjande nog också en bred enighet här i riksdagen. Herr talman! I motioner som behandlas i detta idrottsbetänkande har det yrkats att Sverige bör ansöka om att få arrangera olympiska vinterspel i Åre och Östersund. Detta har också tagits upp här tidigare av Anders Åkesson. Jag tycker att det är en bra viljeinriktning, precis som Folkpartiet och de andra allianspartierna. När det gäller motionsyrkandena om att få arrangera OS i Åre och Östersund har vi konstaterat att hänsyn måste tas till att det enligt Internationella Olympiska Kommitténs regler är en nations olympiska kommitté tillsammans med en stad eller en kommun som äger rätten att ansöka om att få arrangera olympiska spel. För att Sveriges Olympiska Kommitté, SOK, ska gå vidare med en ansökan krävs det att idrotten är enig, att Riksidrottsförbundet ställer sig bakom ansökan, att näringslivet inte enbart lokalt är en stark part och att regeringen ger klartecken. Enligt SOK finns det goda förutsättningar att genomföra vinter-OS i Åre och Östersund 2018. Man avvaktar dock ett initiativ från dessa kommuner. Även idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth har vid en frågestund här i riksdagen den 18 januari anfört att såväl hon som regeringen är positiva till att anordna ett vinter-OS här i Sverige. Hon ansåg dock att man bör invänta utredningen om statliga ekonomiska garantier med mera till stora idrottsevenemang. Vi i utskottet delar idrottsministerns positiva syn på en ansökan om ett vinter-OS i Åre och Östersund. Vi delar också den syn hon har framfört om att vänta med att ta ställning till motionerna med hänsyn till den pågående utredningen. Herr talman! När det gäller de stora internationella idrottsevenemang som många här vill ha fler av till Sverige har bland andra jag själv motionerat i detta ämne. Folkpartiet har även tidigare i kommittémotioner tagit upp detta och fört fram åsikten att det är viktigt med fler internationella idrottsevenemang i Sverige. Därför är det mycket glädjande att både statsministern och idrottsministern har uttalat att de har samma uppfattning. Det tycks också råda en bred enighet här i riksdagen om det positiva i att få fler stora idrottsevenemang till vårt land. Ett stort antal undersökningar visar att dessa förutom den ökade uppmärksamhet de för med sig också ger betydande intäkter till såväl den arrangerande kommunen som staten. Dessutom skänker de förstås alla idrottsintresserade svenskar glädje och stolthet. Vi kan i närtid minnas bland annat alpina VM i Åre med de stora svenska framgångarna. I motionerna förs fram att det krävs just denna nationella organisation för att stärka Sveriges möjligheter att få arrangera stora idrottsevenemang. Just detta att betydelsen för samhället av dessa evenemang är så stor gör att frågan borde betraktas som näringspolitik och inte enbart som en fråga för idrotten. Glädjande nog sägs det också i regeringsförklaringen från den 6 oktober att Sverige aktivt ska verka för att få hit fler stora internationella idrottsevenemang, och idrottsministern har uttryckt en liknande inställning vid en frågestund den 18 januari. Som vi tidigare hört har en särskild utredare tillsatts av den förra regeringen för att föreslå alternativa modeller för att få fram marknadsföringsinsatser för Sverige. Här har vi fått ett tilläggsdirektiv, som tidigare nämnts, om att också förutsättningarna för att ställa ut statliga ekonomiska garantier eller andra former av stöd till stora evenemang inom bland annat kultur- och idrottssektorerna ska ses över. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2007. Det är ju väldigt nära inpå, och därför tycker jag, alliansen och utskottet att det är rimligt att i dag avvakta med att ta ställning till dessa motioner tills den pågående utredningen är klar och presenteras.

Herr talman! Förlåt att jag förlänger debatten men några spörsmål helt kort, Hans Backman! När jag lyssnar på Hans Backman tycker jag att det låter väldigt positivt när det gäller er syn på internationella evenemang. Vad jag möjligtvis kan ha en synpunkt på är att ni pratar oerhört mycket om OS-satsningar. Jag vet att Centern har haft uppe frågan om OS i Östersund och Åre. Vidare gäller det OS i Malmö och Köpenhamn och sådant. Jag hoppas att man i den fortsatta diskussionen för ned det hela till en annan nivå. Det finns ju oerhört många internationella evenemang som inte är så synliga men som drar väldigt mycket folk. Förra veckan var jag uppe i Sollefteå på en fantastisk handikapptävling - Sollefteå Winter Games tror jag att det hette - som hade 400-500 deltagare och som egentligen inte får något stöd alls. Jag är lite besviken över regeringens handläggning av det här med internationella evenemang hitintills. Utredaren - väldigt snart kommer ju en utredning - har sagt att friidrotts-VM är exakt den typ av internationella evenemang som han kommer att föreslå och som han kommer att säga att man ska stödja. Trots detta vill man inte göra det. Jag är rädd att det uteslutande blir pengarna som styr vilka evenemang man kommer att stötta. Ett sådant evenemang som friidrotts-VM i Göteborg skulle inbringa enorma intäkter till staten. Jag tror att det är bra att satsa även på den typen av evenemang.

Herr talman! Jag kan egentligen inte göra annat än hålla med Lars Wegendal. Utredningen kommer, som sagt, snart. Utredare är Anders Lindström, en socialdemokrat som jag tror och hoppas kommer med bra förslag. Jag misstänker att även Lars Wegendal känner förtroende för honom. Det är klart att det har varit en del frågeställningar kring handläggningen av friidrotts-VM. Därför är det väl bra att det görs en utredning som tar fram färdiga strukturer för hur vi i framtiden ska hantera det här. Jag känner att det är värt att invänta det så att vi får en bra struktur för det här i framtiden. Jag håller helt med om att det inte bara är OS som vi ska satsa på. Vi ska förstås satsa även på andra typer av internationella arrangemang. Inte minst inom handikappidrotten vore det väl väldigt positivt. Vi har en bra verksamhet inom handikappidrotten uppe i Bollnäs i mitt hemlän Gävleborg exempelvis. Självklart ska också sådana arrangemang kunna finnas med i de här diskussionerna. Det tycker jag.

Herr talman! Tack, Hans Backman, för löftet - så tolkade jag det - om att Hans Backman i den högerledda alliansen hårt kommer att driva frågan om att även handikappidrotten ska få pengar när de har internationella evenemang. En annan fråga som behandlas i betänkandet är den om kampsporterna. Det finns, som vanligt, ett antal moderata motioner om kampsporterna och om att professionell boxning ska tillåtas. Men på försommaren förra året infördes ju en ny lagstiftning som har börjat verka. I de nya besluten finns det några inslag som bekymrar mig lite grann. I det första beslutet till exempel togs huvudskydd bort vid anordnad professionell boxningsmatch. Det finns också några andra detaljer i sammanhanget. Vad jag gläds åt är att det antal minuter som man får vara i den här kampen begränsas till tolv. Hur ser Hans Backman som en del av högeralliansen på den fortsatta hanteringen av kampsportslagen? Vi vet att Moderaterna, som är stora i alliansen, var helt emot den lagstiftningen. Också några andra från andra partier var det. Men i det stora hela var det en bred majoritet för ett införande av den nya lagstiftningen. Jag undrar hur Hans Backman kommer att agera om en moderat företrädare kommer och säger: Nu river vi upp den nya kampsportslagen och tillåter professionell boxning fullt ut.

Herr talman! När det gäller de funktionshindrade har vi i Folkpartiet en god tradition av att anslå pengar till deras verksamhet. Jag hoppas verkligen att det gäller även de internationella idrottsevenemangen. När det gäller kampsporterna känner jag att det var ett bra lagförslag som vi förra mandatperioden gemensamt röstade igenom här i riksdagen. Efter det har jag egentligen inte från något håll känt ett hårt tryck på att riva upp fattat beslut. Jag känner att det nu är positivt, att man kan ha proffsboxningsgalor så som man hade nu senast i Göteborg. Där fanns goda läkarkunskaper för att kunna bedöma om det är riskfritt och så för deltagarna. Jag har ingen avsikt att ändra uppfattning i det avseendet och har inte hört någonting om att något annat parti i alliansen ska göra det. Jag är alltså beredd att stå upp för den lag som har stiftats. Vår tidigare kollega Lennart Kollmats, som förra mandatperioden var ordförande i kulturutskottet, sade ofta till mig: Jag har ingenting emot proffsboxning om det är säkert från medicinsk synpunkt. Jag tycker att vi har uppnått en fungerande lag som tillfredsställer det önskemålet. Det tycker jag kan vara bra att fortsätta med. Det är också bra, tycker jag, att svenska ungdomar kan få utöva sin sport här i Sverige. Jag hävdar att det argument stämmer som en del av dem som är med i proffsboxningsbranschen har fört fram, nämligen att det är bättre att få utöva sin sport här i Sverige utifrån säkra medicinska förutsättningar än att behöva åka till andra länder och kanske utsättas för onödiga risker. Jag är alltså beredd att stå upp för den lag som gäller och som vi gemensamt röstat igenom här i riksdagen.

Herr talman! Trots den sena timmen kunde jag inte låta bli att begära replik när Hans Backman alldeles nyss här sjöng de stora arrangemangens lov. Inte ett ord sades om de risker som det faktiskt kan innebära för skattebetalarnas medel och för arrangörerna. Minns friidrotts-VM i Göteborg förra gången! Det var ingen ekonomisk succé precis. Friidrottsförbundet fick jobba i många många år med att ta igen. Det finns alltså risker. Det är inte självklart att satsa skattemedel. Dock - inte förvånande - svarar inte Hans Backman på min fråga i ett tidigare inlägg om att ställa miljökrav för stöd till internationella arrangemang för att väga upp den risk som det faktiskt är fråga om. Hur ser Folkpartiet på ett sådant krav när det gäller att använda skattemedel?

Herr talman! Jag börjar med att svara när det gäller de stora arrangemangens lov. Som jag sagt tidigare till Lars Wegendal ska självklart även andra typer av arrangemang kunna räknas in - arrangemang med funktionshindrade, mindre arrangemang än stora OS och så. Det håller jag självklart helt med om. Jag kan skriva under på att också jag tycker det. Jag hoppas att utredningen kommer fram till att även de ska räknas in. När det gäller de ekonomiska riskerna är väl själva tanken med utredningen att få fram en bra balans. Näringslivet på en ort har också stor nytta av om orten får ett stort arrangemang. Det kan vara i Stockholm, Göteborg eller i någon annan stad i Sverige. Turistbranschen tjänar på det, och handeln tjänar mycket pengar på att det kommer mycket folk som investerar sina kronor i olika saker. Därför skulle man kunna tänka sig att ta med även näringslivet som finansiär vid arrangemang så att det blir en helhet där. Det är förstås inte enbart skattebetalarna som ska ta risken. Sedan har vi miljön. Ja, absolut! Vem kan säga emot att man ska kunna ha med miljöaspekter vid arrangemang? Det tror jag ingen skulle göra i dagens Sverige - hoppas jag. Som tidigare nämnts här skulle det kunna vara ett argument när man konkurrerar om att få hit arrangemang att säga att vi i Sverige är framstående på det området. Med den stora och breda miljödiskussion som nu pågår ute i världen kan det självklart vara en bra sak att föra fram att vi i Sverige har tankar kring det och att ha det som en extra clou när vi ansöker om ett arrangemang - absolut!

Herr talman! Jag tackar för den positiva syn som vi nu fått från både Moderaterna och Folkpartiet vad gäller att ställa den typen av miljökrav för att staten ska kunna gå in som finansiär. Därmed kan jag rusa i väg så att jag hinner med sista tåget hem.

Herr talman! Det har sagts mycket klokt om idrott och folkhälsa, breddidrott, jämställdhet och mycket annat under debatten. Det är sympatiskt, inte minst med tanke på att många av oss var uppe redan före sju i morse för att följa de svenska damernas insatser i VM-stafetten på skidor i Sapporo. Det fattades några sekunder till medalj den här gången, men vi hoppas på bättre framgång i morgon bitti när herrarna ska tävla. En del av oss åker i morgon som representanter för den svenska riksdagen till Östersund för att delta i årets nordiska parlamentsmästerskap på skidor. Det är mer en manifestation för idrott och nordisk förbrödring än tävlingsidrott på hög nivå men är ändå en fin tradition och en viktig markering för idrottens betydelse. Herr talman! Som motionär i fråga om vinter-OS till Sverige ber jag om några minuter av kammarens tid trots den sena timmen. Jag tackar för utskottets positiva skrivningar och nöjer mig tills vidare med detta. För ett par veckor sedan kunde vi glädjas åt en storslagen idrottsfest i vårt land. Alpina VM i Åre var det största vintersportevenemanget i Sverige genom tiderna. Än en gång visades att Sverige är väldigt bra på att planera och genomföra mycket stora idrottsevenemang. Deltagande nationer och internationella medier har samstämmigt vitsordat den höga kvaliteten på arrangemanget i Åre. Det är ett resultat av erfaren och skicklig operativ ledning men också av hängivet arbete av tusentalet volontärer under VM-veckorna. Efter alpina VM finns endast två stora mästerskap kvar för Sverige att arrangera, nämligen skidskytte-VM i Östersund och konståknings-VM i Göteborg. Båda arrangemangen går av stapeln nästa år, 2008. Sedan är det tomt, tyst, öde och frågetecken. Ska vi i fortsättningen nöja oss med i och för sig mycket viktiga årliga manifestationer såsom Vasaloppet, Gothia Cup i Göteborg, Stockholm Marathon, O-Ringens femdagarsorientering och liknande, eller kan den utredning som regeringen beslutat om rörande en statlig strategi för stora kultur- och idrottsevenemang och som ska presenteras av utredaren Anders Lindström i april öppna för en mer offensiv hållning? Efter de organisatoriska och idrottsliga framgångarna i Åre borde det nu vara dags för en nationell samling bakom ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att få ett vinter-OS till Sverige, gärna som en del i en långsiktig strategi med många fler stora idrottsevenemang. De olympiska spelen är dock idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, att våga lite mer, att pröva sina gränser. Försök har som bekant gjorts tidigare, och lokalt och regionalt engagemang har inte saknats. Däremot har den nationella uppbackningen, inte minst politiskt, varit halvhjärtad eller saknats helt. Senast för ett drygt år sedan hade Östersund och Åre ett mycket gediget koncept för ett vinter-OS 2014, men dåvarande regeringen samt idrottsministern Bosse Ringholm gjorde tummen ned för detta. Nog är det lite genant att vårt grannland i väster Norge, som arrangerat två vinter-OS - 1952 i Oslo och 1994 i Lillehammer - nu är i färd med att förbereda en ansökan om ett tredje vinter-OS. Där har man ambitioner! Redan nu i mars ska den norska idrottsrörelsen bestämma sig för vilken av de tre orterna Tromsö, Trondheim eller Oslo-Lillehammer som ska föras fram som kandidat för vinter-OS 2018, samtidigt som vi i Sverige - hittills i alla fall - inte ens förmår samla oss till en målmedveten inriktning om att få arrangera ett första OS på den här sidan Kölen. Sverige, som aldrig stått värd för olympiska vinterspel, borde rimligen ha mycket goda chanser att gå före Norge som arrangerat två vinter-OS. Det gäller att samla nationen - regeringen, näringslivet, idrottsrörelsen - och verkligen satsa på en offensiv kandidatur. I så fall är jag övertygad om att vi kommer att lyckas. Annars får väl Norge stå värd för sitt tredje vinterspel innan Sverige ens fått sitt första. Herr talman! Det finns många starka skäl till att satsa på ett vinter-OS i Sverige. Flera talare har varit inne på några av dem. För det första hör det till en kultiverad nation att någon gång bjuda tillbaka när man själv vart fjärde år låter sig bjudas av andra på fest. Detta borde gälla särskilt om man är en stor och stark aktör. Det är närmast pinsamt när länder som Kazakstan, Georgien, Sydkorea och Bulgarien kan ge statliga garantier för ett OS medan Sverige fegar ur med hänvisning till de samhällsekonomiska förutsättningarna, såsom skedde förra året. För det andra vore ett svenskt vinter-OS en oerhörd vitamininjektion för idrott och folkhälsa i största allmänhet. Erfarenheter från andra länder visar att inte bara barn och ungdomar utan också vuxna motionärer låter sig inspireras och stimuleras av ett OS-arrangemang. I ett läge när övervikt och fetma håller på att bli ett allt större problem för sjukvård och samhälle finns det särskilda skäl att stimulera idrott och fysisk aktivitet. För det tredje är jag övertygad om att vinter-OS i Sverige har goda möjligheter att bli en riktigt bra affär också samhällsekonomiskt. För alpina VM i Åre, som för övrigt genomfördes utan statligt stöd - detta sagt till Gunvor G Ericson, som nu lämnat kammaren - beräknas omsättningen till över 400 miljoner kronor med mycket stora spridningseffekter i form av tillväxt och nya jobb inom turism och övrigt näringsliv både på kort och på längre sikt. Förra sommarens friidrotts-EM i Göteborg genererade en ännu större omsättning, ca 900 miljoner kronor, och med beräknade skatteintäkter på ca 100 miljoner kronor. Dessutom lärde man sig något av det ekonomiska fiaskot i samband med friidrotts-VM i Göteborg på 90-talet. Nu är det i stället en god affär att genomföra den typen av stora arrangemang. Mot den bakgrunden, herr talman, borde en svensk satsning på ett vinter-OS inte bara vara en fråga för kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth utan också för näringsminister Maud Olofsson och hela regeringen liksom för riksdagen. Idrottsministern har i riksdagen deklarerat att hon är positiv till tanken på ett vinter-OS i Sverige. Därmed borde det vara dags för regeringen och riksdagen att nu bli mer offensiva i den här frågan. För att en ny satsning på ett vinter-OS i Sverige ska bli framgångsrik är det viktigt att i ett tidigt skede samla hela nationen bakom en ansökan. Sveriges Olympiska Kommitté och den övriga idrottsrörelsen behöver allt stöd de kan få från näringsliv och lokala och regionala myndigheter. Regering och riksdag bör på ett tidigt stadium ta ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att riksdagen principiellt ser positivt på en OS-ansökan 2018 vore en mycket viktig signal. Herr talman! Det är enligt min mening hög tid att bjuda världens vinteridrottare till OS-fest i Sverige. I detta anförande instämde Anders Åkesson (c).