Konsumentfrågor

Fru talman! Civilutskottet ska nu behandla ett antal motioner i betänkande CU9 väckta under den allmänna motionstiden hösten 2007 på det konsumentpolitiska området. Betänkandet innehåller tio reservationer. Vi socialdemokrater står självfallet bakom alla våra reservationer men nöjer oss med att yrka bifall till reservation nr 3 för tids vinnande. Ungdomar är en stor grupp konsumenter i dag och i framtiden. De möter en lång rad konsumtionserbjudanden som kan vara svåra att överblicka konsekvenserna av. Många valmöjligheter har överlämnats till individen själv, och valen är inte alltid de lättaste att göra. Ibland krävs det mycket för att kunna välja rätt. I alltför många fall kan vi se konsekvenserna av att människor inte alltid behärskar denna situation utan gör kortsiktiga och felaktiga val som till slut kan innebära att de fastnar i skuldfällan. Att arbeta förebyggande är en god investering för att våra ungdomar på ett tidigt stadium ska bli goda konsumenter. Vi socialdemokrater menar att skolan och lärarna kan spela en viktig roll på detta område. Det här handlar verkligen om att uppfylla läroplanens mål om att förbereda eleverna för vuxenlivet och arbetsmarknaden. Konsumentverket har webbinformation för ungdomar som gör det enklare och mer intressant för dem att ta del av information om konsumentfrågor. En del kommuner har tagit fram ett Internetbaserat pedagogiskt verktyg som vänder sig till gymnasieskolan i syfte att fånga upp och kanalisera ungdomars intresse för konsumentfrågor. Det finns exempel på spännande projekt för att lära barn konsekvensekonomi redan i förskoleåldern. Syftet är bland annat att tidigt träna barnen att budgetera och kalkylera kostnader. Förhoppningsvis kan detta ge starkare och mer välinformerade konsumenter i framtiden. Ungdomar vill få information om konsumentfrågor. De är en stor och stark konsumentgrupp och måste därför tidigt få information om konsumentkunskap för att rustas för de frestelser man ofta står inför som konsument i dag. Fru talman! Vi socialdemokrater har under en lång rad år tydligt markerat att konsumentpolitik är en viktig del av den generella välfärdspolitiken. Konsumentvägledarna ute i kommunerna spelar en mycket stor roll med sitt förebyggande arbete som är en service till kommuninvånarna i dagens konsumtionssamhälle. Det vore önskvärt att kommunerna satsade mer på detta område. Konsumentpolitiken spelar en allt viktigare roll. Välinformerade konsumenter som känner sig förtrogna med sina rättigheter utgör en drivkraft för handeln och bidrar därigenom till ekonomisk framgång. Den nya teknologin, särskilt den digitala, ger möjligheter och utmaningar så att mekanismer för att främja hållbar konsumtion kan vidareutvecklas. Det är mycket viktigt inte minst vid utformandet av EU:s inre marknad och möjligheter för konsumenter att vinna på konkurrensen av varor och tjänster. Gemenskapsrätten är betydelsefull när det gäller att säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet och tillgodose behovet av en effektiv tillsyn. Det framhålls i EU:s strategi för konsumentfrågor. Men arbetet måste utföras i medlemsländerna. Det är därför viktigt att vi i Sverige får en strategi för konsumentfrågor som stämmer överens med de beslut vi har varit med att fatta i ministerråd och så vidare. Denna strategi måste även säkerställa att konsumenternas intresse tillvaratas i ett globalt perspektiv. Med dessa ögon bör vår konsumentskyddslagstiftning ses över. Ju mer globala vi blir i Sverige och ju fler verksamheter som avregleras, desto mer ökar behovet av konsumentinformation och konsumentskyddslagstiftning. Fru talman! Många nya politikområden berör konsumenter i dag. Det gäller till exempel ekonomi, vård och omsorg, transport, miljö, energi och telekommunikation. Det är därför viktigt att konsumenterna får information och utbildning så att de kan göra sina strategiska val när det gäller såväl kostnader och kvalitet som klimat och miljöaspekter - allt för att få en hållbar konsumtion. Inte minst är konsumenternas rättigheter inom trafikområdet något som behöver belysas för att förstärkas. I dag får resenären ersättning när denne blir försenad med flyget, men ersättningen för följdskador om tåget inte kommer i tid eller om bussen uteblir är dålig. Vård- och omsorgsverksamheten blir med avreglering och olika varianter av privata intressen, inte minst i borgerligt styrda kommuner som praktiserar checksystem, också ett konsumentintresse. Med kommande utförsäljningar av den offentliga sjukvården blir konsumentintresset ännu större. Vi socialdemokrater anser att det är fel. Vi vill vara medborgare och inte kunder och få våra behov som medborgare tillfredsställda. Men med ökad avreglering, och i vissa fall total avsaknad av offentliga alternativ, blir även dessa verksamheter konsumentfrågor. Det är därför angeläget med en stram lagstiftning som gör att medborgarna aldrig behöver tveka om sina rättigheter inom dessa verksamheter. Konsumenterna behöver också kunna klaga för att få en lösning på tvister. Vi måste också bevaka och stödja ECC-nätverket som ger hjälp till konsumenter vid gränsöverskridande handel. Snålheten får inte överträffa visheten när det gäller att diskutera hur konsumenterna behandlas. I sin iver att spara pengar till skattesänkningar träffas inte längre alla som har blivit utsedda att sitta i Allmänna reklamationsnämnden. Resor ersätts med telefonuppkopplingar. Detta är inte acceptabelt då möjligheter till diskussion och erfarenheter från dem som inte bor nära Stockholm inte kommer till nytta. Vi måste också kunna beakta behovet att konsumentskydd och möjligheter att klaga och lösa tvister när det gäller finansiella tjänster, bland annat när det gäller pensionssparande och möjligheter att låna pengar till olika ändamål. Detta gäller inte minst om vi verkligen ska få konkurrens i bankernas priser, avgifter och erbjudanden. Konsumenterna behöver även i större utsträckning involveras vid utformningen av olika förslag inom detta och andra politikområden. Standardiseringsarbetet är liksom märkningssystem viktigt ur konsumentsynpunkt. Men även inom andra organ är konsumenternas synpunkter viktiga. Därför är det också angeläget att konsumenterna ges stöd att bilda föreningar. Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Konsumentverket är viktiga statliga verk för att tillförsäkra konsumenterna bra varor och tjänster, men det behövs också verktyg för konsumenternas egna engagemang. Vi behöver folkrörelser med aktiva och kunniga konsumenter som kan påverka utbud och produktionssätt av varor. De folkrörelser som nu växer fram inom konsumentområdet måste därför uppmuntras och ges stöd. Det är viktigt med en balans mellan statliga verk och folkrörelser för att få en bred påverkan i konsumentfrågor. Konsumentlagstiftning i vårt land beslutas till större delen inom ramen för vårt EU-medlemskap. Den frivilliga konsumentrörelsen behöver självklart kunna agera även i EU-sammanhang. Sveriges konsumentråd har i dag redan mandat från svenska konsumenter att företräda Sverige på EU-arenan och i en del internationella sammanhang, men det behövs också en finansiell förstärkning för att på bästa sätt kunna uppfylla uppdraget och för att utåt kunna visa konsumenterna vad de har åstadkommit. De hållbarhetsmål som den tidigare regeringen fastlade saknas i det nuvarande målet för konsumentpolitiken. Det är inte tillfredsställande att inte ta hänsyn till hållbarhetsaspekten i konsumentpolitikens målsättning. Våra konsumtionsmönster är en avgörande fråga för ett hållbart samhälle. Därför bör hållbarhetsmålet i konsumentpolitiken ligga kvar. Dagens konsumenter vill få fullödig information om den vara de tänker köpa. Vi vill veta hur varan har tillverkats, av vem och vilka miljöeffekter den får både vid användning och efter användning. Den etiska konsumentinformationen måste förbättras avsevärt. Märkningen av varor måste förbättras och vara utformad så att den verkligen gagnar konsumenterna. Det betyder att också producenterna i slutändan gagnas. Nordiska konsumentorganisationer har gjort en undersökning om information. Den visar att ungefär hälften av konsumenterna i fyra nordiska länder vill ha information om etik och miljö kring tillverkningen av kläder, textilier och skor. Ungefär lika många säger sig vara beredda att betala mer för att få den informationen. Många anger att de inte har fått tillräckligt med information för att kunna göra ett medvetet val. Nästan var fjärde tillfrågad säger att de antingen avstått från att köpa kläder, textilier eller skor för att de tror att de har tillverkats under oetiska förhållanden eller medvetet valt att köpa varor som de tror har producerats under bra arbetsförhållanden. Detta borde i och för sig vara en väckarklocka för många producenter att frivilligt märka sina produkter. Men så länge det inte finns några krav från myndigheter är det alltför få som verkligen genomför etisk märkning. Rättvisemärkt, Rena kläder med mera är etiska märken som vi har lärt oss att känna igen. Det är viktigt att dessa organisationer uppmuntras och att information sprids om behovet av etisk märkning av varor. FN:s riktlinjer för konsumentskyddet är rätten att få basbehov tillgodosedda, rätten till säkerhet, rätten till information, rätten att välja, rätten till inflytande, rätten till tvistlösning, rätten till konsumentkunskap och rätten till hälsosam och långsiktigt hållbar miljö. Dessa riktlinjer bör även inkluderas i Europasamarbetet. Det gäller att främja hänsynstagande till konsumentintressena inom gemenskapspolitiska områden och ge konsumenterna största möjliga nytta av den inre marknaden. Kommissionen ställer i sin strategi upp tre mål för konsumentpolitiken inom EU, nämligen en hög gemensam nivå på konsumentskyddet, en effektiv tillämpning av konsumentskyddsbestämmelserna och konsumentorganisationernas deltagande i EU:s politik. Det är viktigt att vi på nationell nivå fortsätter att driva på i dessa frågor som vi har föreslagit i våra ståndpunkter, och att vi just betonar vikten av att konsumentlagstiftning och konsumentpolitiska beslut efterlevs inom EU. Vi ska fortsätta att stödja åtgärder som syftar till ett närmare samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter när det gäller marknadsbevakning och kontroll. Från svensk sida har vi särskilt poängterat att konsumenternas intressen ska tillvaratas inom alla relevanta politikområden. Konsumentorganisationerna bör engageras och vi bör på ett konkret sätt se till att konsumentinflytandet ökar i standardiseringsarbetet. Sverige ligger i topp inom EU vad gäller nyttjande av elektronisk handel och tjänsteutnyttjande. Den elektroniska handeln känner inte några gränser. Den är global, och detta måste konsumenterna förhålla sig till. Den elektroniska handeln har en rad fördelar för konsumenterna i form av ökad konkurrens genom ökat utbud, lägre priser med mera. Det har vi svenskar tagit till oss. Vi ser att den delen ökar väldigt hastigt. För företag i Sverige fungerar svenska lagar, men de gäller inte för många utländska företag som gör reklam och säljer till konsumenter i vårt land. Enskilda konsumenter kan hamna i ett svårt underläge vad gäller tolkningar av överenskommelser i samband med elektronisk handel med internationella företag. Konsumenterna kan komma i kläm mellan förmedlingsföretag, transportföretag och tillverkaren av produkten. Alla dessa mellanhänder kan spela ut konsumenten och skylla på varandra. Det är en mycket olycklig situation. Det begås många brott vid handel över Internet och som konsument måste man vara medveten om dessa risker. Det kan finnas risker med att lämna ut sitt kontokortsnummer vid elektronisk handel. Många känner sig lurade och allt fler polisanmälningar droppar in. Informationen måste bli tydligare på det området och riskerna måste elimineras. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

Fru talman! Jag skulle kunna börja med att säga att jag instämmer med föregående talare. Det var många bra, kloka och viktiga synpunkter från Eva Sonidsson. Men så enkelt får jag väl inte göra det för mig. Frågan har också större värde än så. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 7 och 10. Konsumentpolitik på en generell nivå är viktig att diskutera. Nu har vi ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden att diskutera och ta ställning till, men jag vill ändå beröra konsumentpolitiken utifrån en generell nivå. Det är jätteviktigt att konsumentskyddet stärks och att vi får en stärkt konsumentsäkerhet. Vi från Vänsterpartiet, och jag själv, har engagerat oss i konsumtionsfrid, som jag tycker är en viktig benämning på vad det handlar om. Konsumenten ska fredas främst i sitt eget hem, men konsumenten ska också vara fredad utifrån den utgångspunkten att man ska vara trygg som konsument i relation till producenten och den säljande parten. I dag har vi en konflikt inom konsumentpolitiken. Det är en obalans mellan avtalsparterna där konsumenten oftast har en svagare ställning mot den säljande parten och den producerande parten. Här finns det en utåt sett oftast ganska stark enighet om att vi ska stärka konsumentens ställning. Vi vet att vi mot det har en stark harmoniseringskraft inom Europapolitiken som leder till att ökad konkurrens och sänkta priser är ledstjärnan. Vi vet att det ofta leder till varor med sämre eller mer bristfällig kvalitet som ofta är producerade på ett mer tvivelaktigt sätt. Det är olika typer av produkter som inte alltid leder till ett hållbart samhälle. Den obalansen ställs konsumenterna inför. Det gör att det är allt svårare att vara konsument. Den senaste tiden har det blivit ännu tydligare med den ökade distanshandeln som också leder till att det är svårare att vara en säker konsument. Distanshandel och Internethandel är ett bevis på att detta är ett gränsöverskridande problem som vi måste handskas med. Enligt min uppfattning stärker inte harmoniseringssträvandena alltid konsumenternas intressen. Det handlar om att vi från nationellt håll ska ha en så bra och stark konsumentlagstiftning som möjligt för att stärka konsumentens ställning. I motionsbetänkandet finns det motioner som är bra men som vi från Vänsterpartiet inte själva har producerat den här gången. Jag önskar att vi hade skrivit dem; så bra är de. Det gäller motionerna om etisk märkning och om energimärkning. För att man ska kunna vara en bra konsument och göra bra och riktiga konsumentval med en prägel av långsiktig, hållbar produktion och långsiktig, hållbar konsumtion är den etiska märkningen och energimärkningen oerhört centrala begrepp. Det är när man som konsument får information på varan som man kan göra bra val när man handlar. Då är de olika märkningsreglerna oerhört centrala. Här går utvecklingen alldeles för långsamt framåt. Man hänvisar hela tiden till det pågående arbete som sker inom EU och vad kommissionen gör. Men Sverige har ett ansvar att arbeta nationellt för att gå före och underlätta för konsumenterna att göra bra och riktiga val när de handlar. Detta påverkar hela vår inställning till hur positiv konsumtion naturligtvis kan vara för att gynna sysselsättning och utveckling. Men vi ser att det produceras klart betänkliga produkter som i konsumtionens namn skapar mer problem än de gör nytta. Här måste konsumenten få en bra möjlighet att välja bort dessa produkter. Det förs en debatt till exempel om GMO, och vi arbetar för en ökad märkningsgrad och ett starkare konsumentskydd så att konsumenten hela tiden kan välja bort produkter som man inte vill ha. De senaste dagarna har det förts en debatt om merinoull, och vi har sett skräckexempel på hur man misshandlar lamm för att få fram en viss sorts ull. Det har också framkommit att denna ull finns i polisens och försvarets uniformer. Det är anmärkningsvärt att man inte ens kan säkra att sådana centrala och viktiga produkter är säkra med tanke på miljöhänsyn och djurskyddshänsyn och ur märkningssynpunkt, så att de som köper in dessa varor vet att de har producerats på ett humant, etiskt och miljömässigt riktigt sätt. Detta är signifikativt för hur viktig denna märkningsfråga är. En annan konsumentfråga som vi faktiskt har skrivit en motion om själva gäller bordsterminaler för kortbetalning på restaurang. Det kan tyckas vara en liten fråga, men kortfrågan är fortfarande viktig. Det förs en debatt om skimning och om hur vi ska säkra konsumenternas korthandel. Vänsterpartiet har en motion som behandlas i betänkandet om hur vi ska säkra detta inom restaurangbranschen. Vi tycker att branschen ska ha bordsterminaler för kort, så att konsumenterna när de betalar på restaurang inte ska behöva lämna ifrån sig kortet utan att servitören kommer med en terminal till bordet så att konsumenterna kan dra kortet vid bordet. Detta innebär säkerhet och att konsumenten hela tiden har kontroll över sitt kort, och det är ett sätt att öka tryggheten och säkerheten vid betalning med kort på restaurang. Det är en liten sektor som behöver bli säkrare. Men korthanteringen i detaljhandeln behöver bli betydligt säkrare. Tack och lov har vi ett ganska starkt konsumentskydd i detta sammanhang, och bankerna har hittills oftast ställt upp och hjälpt konsumenterna när de har hamnat i besvär. Men vi måste ändå ha en säkrare hantering här. Detta var några konkreta motioner i detta betänkande som jag ville lyfta fram. I övrigt är det den generella konsumentpolitiken som vi måste förbättra utifrån ett starkare konsumentintresse och ett starkare konsumentperspektiv. Det gör vi naturligtvis genom viktiga informationsinsatser till unga om hur man kan skydda sig för att inte hamna fel i denna konsumentdjungel. Men vi ska naturligtvis ha en bra nationell lagstiftning, och det är viktigt att Sverige verkligen driver dessa frågor vidare utifrån ett tidigare starkt konsumentintresse.

Fru talman! Kära åhörare, lyssnare och tittare! Jag skulle kunna börja med samma formulering som Egon Frid. Jag instämmer i de två föregående anförandena. Jag tror att det finns en ganska stor samstämmighet i denna fråga. Fru talman! Det fanns en tid då vi trodde att det var produktionen som skapade välfärden. Det var på den tiden när det var lätt att se arbetets resultat. Maten producerades i närheten, och de flesta hjälpte till när arbetskraftsbehoven var som störst. Behövde man ett par skor gick man till skomakaren. Behövde man en rock gick man till skräddaren om man inte sydde den själv i hemmet. Då var det lätt även för barn att förstå att det var själva arbetet som skapade mat för dagen, värme i stugan och kläder på kroppen. Men detta var länge sedan, och livet var tungt och hårt på den tiden med stora umbäranden. Mitt syfte är därför inte att på något sätt romantisera om den tid som har varit. Sedan har samhället utvecklats, och förhållandet till produktionen har förändrats. Handeln växte, och det gjorde det inte lika enkelt för den enskilde individen att värdera en arbetsinsats. Enligt teorierna gör den globala specialiseringen att produkter produceras där det kan göras till lägsta kostnad. Men när avståndet mellan konsumenter och producenter blir stort försvinner även mycket av informationen om produkten och informationen om villkoren för produktionen på vägen. Den där känslan för att skomakaren i Vietnam verkligen får så pass mycket betalt att hon eller han kan köpa sig husrum och tillräckligt med mat är rätt svår att få någon uppfattning om när man besöker en modern butik i våra västerländska samhällen. Jag har själv arbetat med barn i många år. Då fick jag många bevis på hur stor okunskapen kan vara bland unga om produktion och varors ursprung. Jag träffade barn som vägrade dricka mjölk efter ett besök på en bondgård och barn som fortfarande föredrog fiskpinnar när vi hade varit ute på fiskafänge och alla hade fått napp. Verkligheten uppfattar en del som otrygg och osäker och, med deras eget uttryck, äcklig, medan det industriförpackade och det sterila känns tryggt och säkert. Jag har också hört berättelser om att när föräldrar förklarar för sina barn att de inte har råd att köpa en sak protesterar barnen våldsamt och säger att det bara är att gå till apparaten och hämta ut mer pengar. Så kan relationen för många unga i samhället i dag vara mellan arbete och konsumtionsförmåga. I dag har utvecklingen nått dithän att vi inte längre talar om produktionen som den viktigaste faktorn för utvecklingen av samhället. Nu är det konsumenten som står i centrum, och det är konsumtionen som är den kraft som ska föra oss vidare mot framtiden. Om det sedan är hållbart på en begränsad planet med en ständigt växande befolkning är kanske något som vi ska diskutera en annan gång. Men det är inte alltid så lätt att vara konsument. I civilutskottets betänkande 9 behandlas 17 olika motionsyrkanden. Där tar man upp dels olika problem som konsumenter kan uppleva, dels ett antal problem som vi politiker tycker oss ha kunnat identifiera som olika sorts hinder för en väl fungerande marknad mellan konsumenter och producenter. Självklart står Miljöpartiet bakom de tre reservationer i betänkandet på vilka vår partibeteckning finns, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 5 och 7. Jag vill tillägga att jag mycket starkt sympatiserar med den markering som Socialdemokraterna gör i sitt särskilda yttrande i betänkandet trots att jag inte har ställt mig bakom det. Om frågan kommer tillbaka till utskottet och det då visar sig att branschen inte har klarat av att lösa problemen med en rimlig informationsmängd till dem som köper fyrhjulingar är det nog dags för Miljöpartiet att ställa sig bakom en skarpare markering i ett framtida betänkande. Fru talman! Vi i Miljöpartiet menar att svenska konsumenter inte ska ha ett sämre konsumentskydd än medborgare i andra EU-länder. Konsumentverkets resurser för kontroll av säkerheten hos produkter är nu så små att risken är stor att produktfel upptäcks först när de har förorsakat en olycka hos kunden. Mest allvarligt ser vi på att farliga leksaker nu riskerar att smita igenom det ganska glesa nät som dagens kontrollnivå innebär. Barn riskerar att komma till skada. Ett exempel är att farliga färgämnen i leksaker vid flera tillfällen under de senaste åren i ganska stora mängder har hunnit spridas hos barn innan de upptäckts. Miljöpartiet accepterar inte att det får fortsätta att vara på det viset. Därför har vi i vår budgetmotion ganska betydande ökningar av anslaget till konsumentverksamheten. I vår motion här menar vi att regeringen åtminstone borde titta på hur man kan förbättra kontrollerna så att barn inte råkar illa ut. Miljöpartiet drev också under många år kravet på en miljöbalk för att samla, förenkla och tydliggöra lagstiftningen på miljöområdet. Vi anser att genomförandet av miljöbalken har visat sig förenkla och även stärka och förbättra miljöarbetet. Mot den bakgrunden, fru talman, driver vi sedan många år även kravet på en konsumentbalk. Vi menar att en sådan skulle underlätta för konsumenterna att hitta rätt i lagstiftningen när det gäller rättigheter, skyldigheter och alla övriga villkor i samband med rollen som konsument. Konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen borde, anser vi, bakas samman med produktsäkerhetslagen och delar av marknadsföringslagen till en sorts samlad konsumentbalk, som vi vill kalla det för. Vi i Miljöpartiet kan väl säga att vi är ganska besvikna på att regeringen inte vågar starta det här arbetet. Vi tycker att det är på tiden att starta det. Allt fler konsumenter börjar nu ställa krav på lägsta möjliga miljö- och klimatpåverkan när det gäller valet av tjänster och produkter. Det gör att exempelvis tåget mellan Falun och Borlänge numera allt som oftast är fullsatt. Det händer att resenärer tvingas resa stående hela vägen. Behovet av ett dubbelspår växer hela tiden. Det är även allt vanligare att konsumenter börjar fråga sig om skomakaren i Vietnam, som jag inledningsvis nämnde om, verkligen får rimligt betalt eller inte. Hanteringen av den alienation som vi på 1960- och 1970-talen pratade om - den begynnande ogripbara globala arbetsfördelningen och bristen på känsla för arbetets värde och roll - börjar konsumenterna sakta men säkert hitta former för. Genom snabba informationskanaler, exempelvis med hjälp av mobiler och datorer, är det i dag möjligt för konsumenten att kontrollera rätt mycket av kedjan bakom en tjänst eller den produkt som man får i handen. Men det kräver en hel del tid och kunskap för den enskilde att göra det arbetet. Därför är det rätt naturligt att vi får säkra och trygga system. Det tycker vi att samhället borde hjälpa till med. Det behövs alltså säkra och trygga system för märkning av etisk och solidarisk art och även sett till miljöpåverkan. Det handlar då både om den produkt som man får i handen och om de effekter under användningen som produkten kan ha. Dessutom handlar det om när produkten ska omhändertas. För att kunna klara den stora utmaningen att både lösa klimatfrågan - med alla de enorma åtgärder som det kräver - och samtidigt bevara fred på jorden måste bland annat producenter och konsumenter, menar vi, kunna se varandra i ögonen och känna att de varken utnyttjas eller utnyttjar varandra på ett oskäligt sätt. På allvar måste vi ta till oss insikten att livsstilen här i vårt land inte är hållbar vare sig det handlar om sex miljarder människor på jorden eller det handlar om nio miljarder människor. Vi måste förstå att vi är lika beroende av de andra som de är beroende av oss. Det är bara tillsammans som vi kan klara klimatutmaningen. Som ett av många viktiga led i det arbetet måste regeringen börja arbeta med den tydlighet som krävs inom handeln mellan människor i olika delar av världen när denna nu är så global. Regeringen måste tillsätta en utredning som tar fram system för tydlig produktmärkning utifrån såväl rättviseaspekter som totala energi- och miljöpåverkansaspekter - en produktmärkning som är applicerbar på alla tjänster och varor. Vi menar att det underlättar för konsumenterna att göra de kloka val som bara konsumenter kan göra för allas vår framtid.

Fru talman! Vi har i dag att behandla ett betänkande om konsumentfrågor med 17 motioner. Det rör allt från konsumentpolitiken inom EU och införandet av en konsumentbalk, som vi nyss hörde om, till märkning av varor, risker vid e-handel och det önskvärda i att höja kunskapen hos ungdomar om konsumentkunskap. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. Det är intressant att konsumentfrågor röner ett sådant intresse. Man kan inse att det är ett område som på något sätt rör oss alla. Vi kan konstatera att det är en relativt bred problemflora som presenteras i de motioner som vi har att behandla. Jag tänker kort beröra några områden. De flesta motionerna kan avslås med motiveringen att det redan pågår ett arbete, antingen inom regeringen eller inom EU. I vissa fall slår man in öppna dörrar; förslagen sammanfaller med vad regeringen redan har gjort eller med vad regeringen anser. Man kan konstatera att det har skett en rivstart inom konsumentområdet både nationellt och på EU-nivå. I EG-fördragets artikel 143 anges att man ska främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentnivå. Olika initiativ har också tagits för att uppnå just detta mål. Riksdag och regering har tidigare uttalat att man vill ha full harmonisering och att konsumentskyddet ska vidareutvecklas på en hög nivå inom en väl fungerande inre marknad. När det gäller stöd till konsumentorganisationer har regeringen betonat vikten av att stödja frivilliga organisationer och därför ändrat så att det ekonomiska stödet från och med i år regleras i en särskild förordning - detta för att göra stöden mer förutsägbara och långsiktiga. Fler organisationer än tidigare kan komma i fråga när det gäller att få ekonomiskt stöd. Konsumentverket har en viktig roll och har här regeringens uppdrag att handha stödet till organisationerna. 4 ½ miljoner har nyligen utdelats till 19 olika projekt. Kunskapsbyggandet hos barn och unga är mycket viktigt och ett område som länge har varit i fokus. Det är därför något märkligt att de socialdemokratiska motionärerna föreslår en översyn för att se hur man bäst kan stödja och uppmuntra konsumentkunskapen hos unga. Det märkliga är att detta redan har utretts av den socialdemokratiska regeringen. Men man kom aldrig med några konkreta förslag för att höja kunskapen hos barn och unga, framför allt inte i skolan. Konsumentverket fick redan i fjol i uppdrag att analysera och ge en bild av unga konsumenters beteende. Man har också, i år, överlämnat en översikt till Integrations- och jämställdhetsdepartementet bland annat om ungas konsumtionsmönster. Konsumentverket har fått uppgiften att ta fram ett nytt skolmaterial. Man har gjort broschyrer, en artikelsamling och en film som tar upp de problem som unga kan stöta på. Man har också kampanjat för en hållbar utveckling och för hur man ska kunna handla ekologiskt. I år kommer Konsumentverket tillsammans med organisationen Konsumenternas bank- och finansbyrå att ge ut en gratistidning om ungdomars privatekonomi. I regleringsbrevet i år har Konsumentverket fått i uppdrag att bidra till en ökad kunskap hos ungdomar och att ge en återrapport om skolmaterialet till regeringen. Fru talman! Det hade varit önskvärt att man för flera år sedan uppmärksammat de problem som unga kan hamna i och därmed insett vikten av kunskap i tidig ålder. Det kan gälla köp av olika slag och hur svårt det kan vara om man har hamnat i en skuldfälla. Det borde vara en del av undervisningen redan nu, åtminstone på gymnasienivå, att ge grundkunskaper i konsumentekonomi. Men detta har aldrig den förra regeringen föreslagit, vilket är en stor brist. Vi hoppas att det nu ska bli ändring på detta med den nya regeringen. Det finns motioner om att öka marknadskontrollerna av olika konsumentprodukter. Man vill att Konsumentverket ska ha en kraftfull inspektionsverksamhet. Faktum är att Konsumentverket redan i dag har i uppdrag att kontrollera varor så att produktsäkerheten upprätthålls. Bland annat med anledning av larmrapporter om leksaker genomförde Konsumentverket särskilda kontroller under förra året just på marknader. Det visar att det kan vara svårt att kolla alla de nya produkter som snabbt poppar upp inom till exempel lek och spel. Regeringen har därför i regleringsbrevet uppmanat Konsumentverket att redovisa hur tillsynsarbetet, särskilt marknadskontroller, stärkts och effektiviserats under året. Det är en självklarhet att konsumenter ska känna sig säkra och trygga och veta att de produkter som erbjuds även på marknader ska vara ofarliga. På Konsumentverkets hemsida kan man som konsument följa upp olika kontroller och vilka resultat de har gett. Men här kan vi konstatera att även medierna har en stark roll för att man snabbt ska få tips om och kunna följa upp de larm som kommer. Beträffande etisk märkning och energimärkning av varor och produkter kommer ett paket med en aktionsplan för hållbar konsumtion och produktion enligt EU:s miljömärkning Blomman och miljöledningssystemet EMAS . Här deltar Sverige aktivt och har framhållit att hållbarhet är viktigt i flera dimensioner, såväl ekonomiskt som ekologiskt och socialt. Det så kallade ekodesigndirektivet kommer vi att klubba i denna kammare i dag då vi fattar beslut om regeringens proposition. Det syftar till att främja just en låg miljöpåverkan under de tillverkade produkternas hela livscykel. Det kommer från näringsutskottet, vilket visar hur brett området konsumentfrågor är. Det är alltså inte bara vi i civilutskottet som har dessa frågor. En annan fråga som är aktuell i några motioner är betalning av varor. Här kan vi konstatera att genom den nya lagen om kassaregister finns det skyldigheter att ha certifierade kassaregister, vilket torde innebära såväl att kvaliteten på kvitton förbättras som att skyddet vid kortbetalning blir bättre. Införandet av kort med chip är en del av detta. Den fortsatta teknikutvecklingen bör avvaktas innan någon åtgärd från riksdagens sida görs när det gäller säkrandet av kortbetalning. När det gäller elektronisk handel kan jag informera om att det pågår ett arbete såväl nationellt som internationellt i syfte att skapa ett gott konsumentskydd vid e-handel. Men här vet vi alla att de som genom brott utnyttjar Internet har ett försprång och att bedrägerier förekommer. Trots stor kunskap är det svårt att hitta metoder som helt täcker konsumentskyddet. Det är ändå betryggande för alla konsumenter att veta att det finns överenskommelser om att det är kortutgivaren som ska stå för förluster vid bedrägerier och inte kortinnehavaren. Fru talman! Sammanfattningsvis kan vi konstatera att mycket av det som föreslås i de motioner vi haft att ta ställning till redan är aktuellt i pågående arbete. Vi bör därför avvakta resultatet av detta. Vi vet också att det inom konsumentområdet alltid kommer att vara aktuellt med förändringar i takt med utvecklingen av teknik och den ökade handel över gränser som sker. Jag ser fram emot att få debattera olika förslag från såväl regering som EU under de närmaste åren i denna kammare.

Fru talman! Katarina Brännström avslutade med att säga att det alltid är aktuellt med förändringar. Det är just därför man måste fortsätta med översynen av vad som händer på området för just ungdomar. Vi vet att det är en föränderlig värld vi lever i, att det händer mycket och att det går fort. Därför är det inte minst viktigt att hela tiden se över hur man kan utöka informationen till unga och hjälpa dem inför framtida behov som konsumenter.

Fru talman! Ja, det är absolut viktigt att ungdomar får relevant information. Vi kan konstatera att här finns en brist. Det här borde man ha tagit tag i för ganska länge sedan. Vi kan nu ta del av rapporter om ungdomar som har hamnat i skuldfällan. De har inte haft kunskap om hur de ska handla och hur lätt de kan dra på sig stora problem som får konsekvenser långt fram i livet. Att man inte har lyckats införa någon form av konsumentekonomi inom skolans värld är beklagligt. Vi hoppas att vi ska kunna få det till stånd under den här mandatperioden, för vi tror att skolan har en viktig roll när det gäller att få ut information till ungdomar.

Fru talman! Det är inte så att bara för att den nya regeringen tillträdde kom allting bra ut utifrån det. Jag har jobbat som konsumentvägledare tidigare, och det fanns faktiskt information framtagen tidigare av både Konsumentverket och andra verk som det har varit möjligt för ungdomar och skolor att ta del av. Jag kommer återigen tillbaka till att samhället förändras väldigt fort, att det går väldigt snabbt. Detta med sms-lån och andra problem som vi ser nu ökar allteftersom. Det förekommer också skimning, som kanske inte direkt har med det här att göra. Men tekniken utvecklas och det händer mycket. Därför måste man hela tiden vara på tå för att förbättra. Det här var ingenting som vi kunde förutse för ett antal år sedan, men det gjordes mycket även på den socialdemokratiska regeringens tid i de här frågorna. Men samhället utvecklas väldigt fort, vilket gör att det varit svårt att förutse allt som händer i dag.

Fru talman! Jag kan hålla med om att det är svårt rent politiskt att alltid hålla takten med utvecklingen på teknikområdet och de snabba förändringarna. Därför tror jag väldigt mycket på det mål som regeringen har satt upp, att konsumenten ska ha egenmakt och använda sig av den för att stå emot de fällor som lockar. Jag tror att det är väldigt viktigt med information på olika områden. Den möjlighet som finns i skolan att nå ungdomar med information finns inte någon annanstans. Just när det gäller konsumentekonomi, som kan få så stora konsekvenser, är det väldigt viktigt med information. Man behöver få veta vad det kan innebära att till exempel skaffa sig skulder i tidig ålder, att man sedan inte får teckna ett hyreskontrakt när man vill flytta hemifrån. Det är jätteviktigt. Här har skolan en viktig roll att spela framöver, och det hoppas vi på.

Fru talman! Jag hoppas självklart för alla oss konsumenters skull att den här regeringen, som Katarina Brännström säger, kommer att lyckas bättre än den föregående. Katarina Brännström började med att beskriva att en rivstart är på gång på konsumentområdet. Jag har svårt att se det när regeringen inte är beredd att skjuta till mer resurser till Konsumentverket till exempel. Katarina Brännström sade själv i sitt anförande, vilket jag uppskattar, att det visar sig att det är väldigt svårt att följa upp allting i den här extrakontrollen som man har gjort. Katarina Brännström säger att det också visar sig hur viktigt det är att medierna lyfter upp de risker som dyker upp. Det är vår uppfattning att vi ska försöka hitta produkternas skadlighet och risker innan de hamnar hos konsumenterna. Är det regeringens åsikt att vi i ökad utsträckning ska bli beroende av att allmänheten rapporterar till sina tidningar och att det är den vägen som Konsumentverket ska bli uppmärksammat på vart man ska rikta sin kontrollverksamhet? Är det så vi ska förstå budskapet?

Fru talman! Jan Lindholm har stor tilltro till regeringen, men tydligen missförstod han mig lite grann när jag nämnde medierna. Jag sade i mitt anförande att det är svårt att hålla takten i den enorma teknikutveckling som sker och med det enorma utflödet av varor och produkter från olika håll. Här har Konsumentverket en väldigt viktig roll. Regeringen har nu renodlat Konsumentverkets uppgifter och tagit bort en del som man inte behöver göra. Det blev en stor förlust när Konsumentverket flyttade. De rena flyttkostnaderna beräknas till över 80 miljoner. Det tar flera år för Konsumentverket att komma ifatt den förlusten på kompetens. Regeringen har lovat att hjälpa till med vissa flyttkostnader. Dessutom kan regeringen hjälpa till genom att säga till Konsumentverket att renodla vad man ska göra. Det arbetet har redan påbörjats. Sedan kan nog medierna i många fall lyfta fram frågor och nå ut med informationen bättre än vad både regeringen, riksdagen och Konsumentverket kan göra. Jag tror att samspel är viktigt. Men det har skett en rivstart, och det var nödvändigt. Konsumentverkets roll och uppgifter sackade väsentligt med anledning av flytten, och regeringen var tvungen att ta itu med konsumentfrågorna på ett mycket seriöst sätt.

Fru talman! I vår budget har vi i Miljöpartiet lagt till de 66 miljoner som fattas för att underskottet hos Konsumentverket, på grund av flytten, ska kunna redas ut. Om man nu har insett att det faktiskt är svårt att hinna med flödet av nya produkter och de risker som det innebär, är man då inte beredd att tillskjuta mer medel för att klara det?

Fru talman! Man har sagt att man ska hjälpa till med vissa delar av de merkostnader som Konsumentverket drabbades av på grund av den förra regeringens beslut om att flytta, men det hjälper inte hela vägen. Vi får nog konstatera att det har blivit ett glapp i det här arbetet och så snabbt som möjligt försöka komma vidare. Jag tror också att det inte alltid handlar om resurser utan om vad man gör med pengar och om att renodla uppgifter. Det handlar om att Konsumentverket ska kunna använda tekniken, ha en bra uppdaterad hemsida, få ut information, till exempel det nya skolmaterialet, och följa upp det på ett bra sätt. Jag tror att det är en väg att gå. Det handlar inte bara om att få mer pengar. Jag håller med om att det blev ett tapp, och det är beklagligt.

Fru talman! I de flesta fall då vi ska få en varaktig förändring till stånd är det hos barn och ungdomar vi ska börja, och så även när det gäller att få medvetna konsumenter. Det är viktigt för den unga att lära sig skillnaden mellan reklam och konsumentupplysning. Skolan har en viktig roll, men skolan kan inte bli en stuveriverksamhet där fler och fler ämnen ska få plats. Jag håller med om att det är viktigt att skolan uppfyller läroplanens mål, men jag delar inte motionärens uppfattning att lärarna kan och måste spela en viktig roll. Föräldrar och andra aktörer ute i samhället har också en viktig roll att spela och ett ansvar för att förbereda våra barn och ungdomar inför vuxenlivet. Dialogen måste finnas på flera för barnen viktiga arenor. Centerpartiet anser att samhället ska möjliggöra för flera aktörer att delta i detta kunskapshöjande arbete. Till exempel skulle scouterna, studieförbunden eller konsumentorganisationerna kunna få i uppdrag att göra studiematerial som passar för olika åldrar. Tv är ofta effektfullt på gott och ont. Det finns ett bra program för unga som jag skulle vilja lyfta fram. Det heter REA och belyser just dessa frågor. I över hundra program har REA:s reportrar ställt makten mot väggen, testat olika saker i studion och granskat missvisande reklam, och dessutom har en alltid lika nyfiken och intresserad testpatrull testat massor av konsumentprodukter. De hänvisar också till länkar på nätet, REA tipsar och konsumenttest, där barn och unga kan få tips och hjälp. Men självfallet har det egna hemmet ett stort ansvar, som jag tidigare sade. Fru talman! Centerpartiet delar helt utskottets mening att det är självklart att varje konsument ska känna sig säker och trygg och veta att de produkter som erbjuds på marknaden kan användas utan fara för hälsa och välbefinnande, och då i synnerhet när det gäller våra barn. Även om konsumenten har ett eget ansvar är bland annat leksaker och säkerhetsutrustningar några av de områden där det är särskilt viktigt att vi hjälps åt och där det krävs ett aktivt säkerhetsarbete. Regeringen har i budgetpropositionen för 2008 betonat vikten av en fortsatt tydlig prioritering av Konsumentverkets tillsynsarbete och i regleringsbrevet för 2008 ålagt verket att redovisa hur detta arbete stärkts och effektiviserats. På grund av bland annat säkerhetsrisker är det viktigt med tydlig information vid marknadsföring och försäljning av produkter som felaktigt kan uppfattas som lekfordon trots att de klassificeras som mopeder, motorcyklar eller terrängskotrar. Här bör branschorganisationerna ta ett större ansvar genom en tydlig och rätt information. Men även här, fru talman, vill jag påpeka att föräldrarna har ett viktigt ansvar. När det gäller etisk märkning finns det en risk att den mångfald av olika märkningar på varor och tjänster som finns kan få en motsatt effekt. I stället för att hjälpa till kan det leda till förvirring för konsumenten. Det finns andra sätt att visa oss konsumenter. För att nämna något har vi de båda standardiseringsorganisationerna Sis, Swedish Standards Institute, och Brasiliens motsvarighet, ABNT, som tillsammans med företag och organisationer från hela världen håller på att arbeta fram en standard inom området Social responsibility . Den färdiga standarden kommer att underlätta företags, organisationers och myndigheters ansvarstagande i etiska frågor. Syftet med arbetet är att få fram enkla riktlinjer som är användbara för icke-specialister. Standarden kommer att innehålla gemensamma definitioner och utvärderingsmetoder, vilket ökar möjligheten att jämföra hur olika aktörer hanterar arbetsmiljö, arbetsvillkor och andra sociala frågor. Fru talman! Till slut vill jag kort kommentera frågan om bordsterminalstvång på restauranger. Centerpartiet tycker att bordsterminaler vid kortbetalning på restauranger till stor del är en fråga för branschen. Det bör hela tiden ske en utveckling som går framåt. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionen.

Fru talman! Maria Kornevik Jakobsson började med att prata om barnens roll som konsumenter. Det har skett en stor förändring när det gäller den senaste generationen. Konsumentrollen har vandrat ned i åren. När jag var liten var man som barn inte någon särskilt stor konsument. Då fanns helt andra förutsättningar och risker för konsumenter. Jag är helt enkelt nyfiken på hur man från Centerpartiets sida ser på de ökade risker för skador som barn utsätts för när man nu i allt högre grad agerar som konsument och informationen om riskerna många gånger är svår att framställa på ett för barnen begripligt sätt. Det behövs ett utvecklingsarbete. Det behövs resurser för att kommunicera den situation man sätter sig i som konsument när man är ung, både utifrån det vi vet om sms-lån, snabba, enkla pengar som även väldigt unga kan få tag på i dag, och framför allt när det gäller produkter med de risker som finns kring dem många gånger. Vilka åtgärder är man konkret beredd att föreslå från Centerpartiets sida? Finns det någon misstro mot det vi från Miljöpartiet föreslår, nämligen att man ger Konsumentverket ökade ekonomiska resurser för att de ska kunna jobba med frågan?

Fru talman! Det var många kloka ord - många ord, framför allt. Det är viktigt med en säker konsumtion när det gäller barn. När vi var små - visst, vi var konsumenter, och konsumentupplysningen kanske inte var tillfyllest med tanke på hur vi tycker att den ska vara i dag. Det fanns också en skillnad i vem som tog ansvaret. Det var föräldrarna. Jag håller helt med om att skolan, precis som jag sade förut, har ett stort ansvar. Det ingår i läroplanen, och läroplanen ska följas. Om vi tittar på läroplanen och ser till att den följs kanske vi också kan strama upp lite. Men med tanke på allt som Jan Lindholm talade om är det omöjligt för en organisation att leverera allt det här. Därför måste vi ha bredare kunskap och fler aktörer. Det borde också finnas yttre gränser för vad som är möjligt att över huvud taget få tillverka. Köper vi inte varorna så tillverkas de förmodligen inte - det är väl så det ska gå till. Jag håller med om att det här är viktigt, men just att ge mer pengar till ett och samma verk tror jag inte på. Vi minns talet om sju smörgåsar om dagen, eller vad det var. Det har räckt.

Fru talman! Jag noterade att Centerpartiet kan tänka sig att det finns en yttre gräns för vad som kan vara tillåtet att producera. Det var mycket intressant. Jag skulle vilja omformulera min fråga. Finns det alltså inte något intresse från Centerpartiets sida att med ökade resurser till Konsumentverket ge dem större möjligheter att jobba med att utveckla och förbättra informationsmetodiken för barn och ungdomar?

Fru talman! Jag tror inte att det handlar om bara pengar. Det handlar om att vi funderar på detta. Vi har gått en väg. Den vägen fungerar inte riktigt längre. Vi behöver fler vägar för att nå fram till målet. Det är så det är. Det behövs fler aktörer, fler som är intresserade och fler som blir intresserade av att också ta ansvar för att varor och tjänster är bra för konsumenterna och i synnerhet barn, eftersom barn också är beroende av sina föräldrar. Tar då inte föräldrarna detta ansvar så blir det barnen som drabbas till sist. Om inte vi tycker att det är lätt att läsa innehållsförteckningar eller andra texter så är det givetvis ännu svårare för barnen. Då måste vi hitta andra sätt. Att jag nämnde scouterna beror på att jag vet att det finns jättemånga barn inom scoutrörelsen. Skulle de då i sin roll få en uppgift som många andra att också bidra i detta så tror jag att det skulle bli bättre. Skolan - ja, det är så fortfarande, men skolan räcker inte till. Konsumentverket räcker inte heller, utan vi behöver vara flera som tar ansvar.

Fru talman! Det har sagts väldigt mycket klokt här. Det mina kolleger Katarina och Maria har sagt kan jag instämma i. Jag har naturligtvis, som vanligt är, också skrivit ett anförande, men att under det sista anförandet upprepa vad som tidigare sagts tycker jag är onödigt. Därför tänker jag ta upp ett par andra aspekter. Den första aspekt jag vill ta upp är att vi behöver marknadsvårdande insatser också när det gäller tjänstesektorn. Vi har debatterat mycket om produkter, och det har närmast i vissa anföranden handlat om produktsäkerhet snarare än vad det innebär för även tjänstesektorn att vi ska ha de här kraven på att konsumenterna ska få veta vad som gäller och inte gäller så att det finns en säkerhet i erbjudandet av tjänster. Där vill vi naturligtvis också ha marknadsvårdande insatser. En annan sak som jag skulle vilja ta upp redan inledningsvis är moral och etik. Varför behöver vi allt starkare kontroller, starkare reglementen och starkare insatser på det här området? Jo, därför att så många brister i moral och etik. Jag tror att vi samtidigt med diskussionerna om de konsumenträttsliga frågorna också bör ta upp debatten om att kunna lita på varandra för att få ett bra samhälle, att företagen vill visa och göra allt för att vara trovärdiga och pålitliga i sin information och att konsumenten i varje del gör sitt bästa för att också möta företagaren. I själva verket är det så att vi går en teknisk utveckling till mötes. Vi tycker att vi har kommit långt tekniskt, och det har vi gjort, men många menar att den utveckling som har genomförts de senaste 20 åren, till exempel inom dataområdet, IT-området eller vad vi nu vill, är en liten del av vad vi står inför framöver. Tar vi del av de långsiktiga rapporter som finns om 2015, 2019 och så vidare ser vi att vi kommer att gå väldigt stora förändringar till mötes. Jag tycker att det är viktigt att vi som makthavare tar mandatet att förbereda oss för alla de utvecklingstendenser som finns. Då behövs ett mycket starkt konsumenträttsligt skydd, tror jag, och vi behöver väldigt mycket kunskap. I själva verket handlar konsumentfrågorna i hög grad om fyra delar. En del berör att vi har tillgång till ordentlig information, och den ska vara begriplig. Där tycker jag att vi kan lägga på oss ett ansvar både från näringslivet och från den offentliga förvaltningen. I tidningen Konsumentmakt den här veckan kunde vi läsa en rubrik som lyder "Förstår du vad det står?". Ja, jag tror att det är jätteviktigt. Vi kristdemokrater har jobbat mycket för utsatta människor, och jag tror att vi alla tycker att det är väldigt viktigt att den information som går ut också ska vara förståelig. Jag upplever inte mig själv som särskilt svag när det gäller förståelse av begrepp och information, men jag måste säga att när jag var ute och tittade på nätet här och skulle inhandla en produkt insåg jag att jag inte förstår en hel del av den information som lämnas ut. Jag begriper inte innebörden. Hur gör jag för att komma till rätta med det här och för att få den exakta informationen? Där kan vi alla bli bättre, och jag tycker att det är en viktig del. En annan del är att konsumenten kan förlita sig på företagen och att man håller sig till de avtal och regler som vi har beslutat om. Det är jätteviktigt. Där har företagen naturligtvis ett ansvar att också vara konkurrenskraftiga när det gäller att visa att de kommer att hålla de avtal som ingås. De senaste dagarna har vi sett och följt i tv hur mycket bedrägerier som sker när man handlar på nätet. Det ska inte behöva vara så. Det är jätteviktigt med trovärdigheten och att man följer upp de avtal som finns. Det ska finnas ett kvalitetsmärke på varje företag. Det tredje gäller tvistelösning. Hur klarar man upp en tvist som uppstår? Det allra bästa är självklart att man kan komma överens sinsemellan. Det är något som alla vill, och där har alla ett ansvar. För övrigt måste det finnas bra reglementen för tvistelösning, och det måste var och en kunna klara av. Annars måste man ha tillgång till någon som hjälper en att reda ut tvisten. Jag tror att vi behöver bli duktigare just när det gäller alla dem som kanske inte varit tränade vare sig att klara av att ta vara på sina rättigheter eller att förstå vad de innebär. Vi har ibland en övertro på vad människor kan inom dessa områden. Där behövs extra stöd och hjälp. Det fjärde, vad gäller finansiella produkter som vi varit inne på, handlar om rådgivning. Där behövs mycket mer stöd och hjälp. Jag tror på det som vår finansmarknadsminister Mats Odell nyligen sade, nämligen att vi behöver en finansiell folkbildning i det här landet. Med den ökande teknifieringen på olika områden inom finansmarknaden och de behov människor har för att kunna trassla sig fram där tror jag att vi behöver mycket information och kunskap. Det vi läste när jag var liten, Lyckoslanten och om Spara och Slösa - ni kommer säkert ihåg dem - gäller inte i dag. Så enkelt är det inte längre om man vill spara. Därför är det oerhört viktigt att det finns goda kunskaper, och där spelar skolan en viktig roll för den unga generationen. Vi har också en stor grupp som inte kan detta, som inte orkat följa med i utvecklingen. Kanske tillhör även jag dem, för jag tycker att det är svårt. Det är bra att EU-parlamentet fattat beslut om att sms-lånen ska skärpas, och alliansregeringen har gjort flera drag där man uppmärksammat dessa problem. Det är en bra väg vi är inne på, och vi måste fortsätta på den. Det är viktigt för allas vårt bästa. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Jag tänkte att det kunde vara bra om någon försökte svara på Yvonne Anderssons inledande fråga om moralen hos dem som producerar varor och tjänster. Jag tror att en stor del av problematiken handlar om ekonomiska drivkrafter. Om en producent som tillverkar leksaker på en marknad långt borta kan hitta ett färgämne - något som varit aktuellt de senaste åren - som gör att produkten blir mycket billigare och enklare att hantera är risken stor att han eller hon väljer den, alltså om det innebär stor ekonomisk vinning. Det är bra att Yvonne Andersson ställer frågan, och jag är jätteglad om vi kan samverka över alla partigränser och arbeta för att förbättra moralen hos dem som producerar varor och tjänster. Det var egentligen bara det jag ville konstatera. Det är ett område där jag tror att vi kan vara väldigt överens och som vi kan jobba med. Det finns naturligtvis problem. Sedan kan det finnas andra skäl än de rent ekonomiska drivkrafterna, men jag ville ändå nämna att jag tror att just de ekonomiska drivkrafterna utgör ett stort problem.

Fru talman! Jag är glad att frågan kommer upp. Många gånger när vi diskuterar detta uppfattar vi det som att det i första hand är de ekonomiska drivkrafterna som styr. Jag är inte så säker på det. Om man ser på varje enskilt fall är jag i själva verket säker på att det inte är det. Det finns många som vill ha, och också har, en hög moral i dessa delar. Om vi tar leksaker som exempel visar det sig genomgående när man talar med producenter av leksaker att de aldrig skulle kunna tänka sig att riskera säkerheten för ett litet barn bara för att leksaken skulle bli billigare att producera. Jag tror inte att världen är så fyrkantig, näst intill ond. Jag tror att de som producerar leksaker vill ha en så säker produkt som möjligt för barnen. Det är viktigt att vi ser den moral som finns. Om vi tar det bildligt, det jag vill att andra ska göra mot mig det ska jag göra mot andra, tror jag att även producenten har det riktmärket, och kan ha det riktmärket. Ekonomin kan följa med där.

Fru talman! Jag tror att Yvonne Andersson har rätt när det gäller företag som är måna om sitt märkesnamn, exempelvis Ikea. Nej, man ska ju inte nämna företagsnamn i riksdagsdebatten. Jag ber om ursäkt. Det finns företag som är måna om sitt märkesnamn, speciellt om man har en verksamhet i det ledet av kedjan som ligger nära konsumenten. Då svarar man att man självklart aldrig skulle utsätta konsumenten för risker på grund av ekonomisk vinning. I praktiken är leden bakom det produktnamn som konsumenten möter väldigt långa, och det är komplicerat att hitta ansvariga. Jag ska inte säga att det händer dagligen, men vi får ofta exempel på att man hittat på enkla lösningar för att få ut produkten på marknaden innan man säkerställt att det inte finns faror med produkten. Jag vill nog inte göra det hela så enkelt som Yvonne Andersson gör. Jag hoppas att man från Kristdemokraternas sida kan komma med andra exempel på drivkrafter eller faktorer som vi kan arbeta med. Jag hoppas också att de inte så enkelt förkastar de ekonomiska drivkrafterna såsom en av de viktiga källorna till problemen med varusäkerhet, vilket jag uppfattar att de är.

Fru talman! Jag blir bekymrad över att det verkar finnas en underliggande negativ attityd mot företagare i min meddebattörs uppfattning. Jag blir bekymrad, för företagare är inga onda människor. Företagare vill något bra, och de flesta småföretagare som startat med en produkt vill bli större. De vill ha kvalitet på sin produkt. Jag känner flera småföretagare som gör allt de kan för att ha råd att kontrollera produkten. Många får provbeställningar för att se om produkten håller vad den lovar och inte är skadlig. Den småföretagare som vill växa har inte råd att ha en produkt som är farlig, till exempel en leksak som är farlig för barn. Dessutom tror jag inte att någon företagare vill ha på sitt samvete att man producerat något som en människa tar skada av. Jag tror att de ekonomiska drivkrafterna är starka, ja, men jag tror att också de moraliska drivkrafterna är starka hos de allra flesta. Därför vill jag uppvärdera dem. Det är viktigt att storföretagare står upp för sitt märke och värnar om det, men små och medelstora företagare är inte mindre måna om sitt märke eftersom det handlar om deras överlevnad. Så pass tuff har det socialdemokratiska samhället gjort situationen för våra företag att de inte har råd att förstöra sitt namn med en osäker produkt. Därmed måste vi också våga visa tillit till våra företagare och det som de gör. Det är viktigt att inse att det i detta finns en moralaspekt som är väsentlig.