Kultur för alla

Herr talman! Kultur för alla heter det betänkande som vi nu ska debattera, KrU5.

Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1 under punkt 1.

Regeringsunderlagets politik är verkligen inte kultur för alla och inte heller för hela landet. Genom sina förslag till riksdagen under de senaste tre åren har man koncentrerat kultursatsningarna till Stockholm och till de stora aktörerna. Liksom vi här i Stockholm känner oss under denna fimbulvinter, som enligt sägnen ska vara i tre år - lika länge som den nuvarande regeringen har suttit - känner sig de små biograferna ute i landet hela tiden: utfrysta och nära till undergång.

Kulturen bidrar, rätt underhållen, till fördjupad demokrati och fler jobb. Nya uttryck tillförs ständigt till vårt gemensamma kulturarv och blir till en dynamisk kraft i samhället.

Alliansen har under sin tid byggt en ny kulturpolitik som värnar kulturens egenvärde och dess möjligheter att bidra till alla samhällssektorer. Armlängds avstånd ska alltid råda mellan kultur och politik. Denna gemensamma inställning vill vi tillsammans bygga vidare på.

Under alliansregeringens åtta år tillfördes kulturen under djup ekonomisk kris 916 miljoner kronor. Det motsvarar en tvåprocentig ökning, och det är unikt under sådana förhållanden.

Herr talman! Det första den sittande regeringen gjorde mot kulturen var att undandra sektorn 2,3 miljarder kronor när man höjde arbetsgivaravgifterna för unga. Detta var ett dråpslag. Trots detta har våra alliansregeringars tidigare satsningar visat sig vara robusta mot de angrepp som Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänstern och Sverigedemokraterna ständigt försöker sig på.

Jag ska i detta anförande ta upp vissa aspekter och vet att mina alliansvänner kommer att bredda och förtydliga bilden av de stora skillnaderna i kulturpolitiken.

Herr talman! Låt mig börja med museerna. De är viktiga för enskilda människor och betydelsefulla för samhället i både demokratiskt och ekonomiskt hänseende. Museerna finns över hela Sverige och är olika varandra, och unika samlingar finns på olika håll. Det finns museer som är centrala, de flesta statliga. Det finns andra statliga, som Hovstaterna och museer vid högskolor och universitet. Det finns regionala, lokala, privata, stiftelseägda och ideellt drivna museer. Vi har en fantastisk flora av museer! Det finns nämligen nära 1 700 museer. 6 000 årsarbetare är anställda och - lyssna nu, herr talman! - de har 26 ½ miljon besökare varje år. Det är nästan tre besök per invånare. Det är helt fantastiskt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Då kan man ju undra hur regeringen tacklar detta. Det enda de verkar vara intresserade av är att införa fri entré till ett fåtal statliga centralt belägna museer, sådana museer som besöks av turister och medelålders tanter som jag.

Regeringen presenterade våren 2017 en kulturarvsproposition, Kulturarvspolitik 2016/17:116, där man just fokuserar på de 28 statliga museerna med drygt 8 miljoner besökare. Regeringsunderlaget verkar helt ointresserat av museisektorns bredd och saknar en politik för att de statliga museerna ska samverka med hela det övriga Museisverige.

Alliansen, till skillnad från regeringen, betraktar mångfalden som en styrka och tillgång som politiskt bör bejakas. Alla museer bär en bit av det svenska kulturarvet, oavsett huvudman, och bidrar till fördjupad bildning, fler jobb och större tillväxt. Samarbetet mellan alla svenska museer bör uppmuntras. Och staten, som ansvarig för de stora institutionerna, bör och ska vara en aktör som driver på för ett långsiktigt fördjupat samarbete. Det är Alliansens politik.

Herr talman! Låt mig ta ytterligare ett exempel, som dessutom är väldigt aktuellt, på regeringens ökända Stockholmsfixering. Jag hoppas att Birgit Nilsson är bekant. Hon var världens största dramatiska operasopran. Hon skulle ha fyllt 100 år i år. Regeringen har gett Stockholmsoperan ett stort extra anslag för detta. Andra kulturinstitutioner runt om i landet som vill uppmärksamma detta får göra det ur egen budget.

Birgit var visserligen utbildad och ibland verksam i Stockholm. Men hon var född i Båstad i Skåne, och här prioriterar man stora uppsättningar men utan extra statligt stöd.

La Nilsson, som hon kallades, drog fulla hus i Scandinavium i Göteborg på 1970-talet med uppsättningar av Aida och Turandot. Hon var också gudmor till Göteborgsoperan, som kulturutskottet ska besöka i helgen, och gästade ofta framför allt Wagnerpremiärer. På hennes födelsedag den 17 maj görs en hyllningskonsert som nog får taket att lyfta - men utan statligt stöd. Tråkigt, men så typiskt denna regering.

Herr talman! Jag nämnde kort i min inledning konsekvenserna av regeringens filmpolitik för landsortsbiograferna. Vi har i år redan fått besked om två nedläggningar av biografer, och så kommer det att fortsätta med denna politik som riksdagen tydligt har reagerat mot i sju tillkännagivanden som regeringen ännu inte levererat fullt ut på.

Ekonomiska nyckeltal för det första året med denna farliga filmpolitik visar att regeringen har ökat biografernas skattebelastning med 117 miljoner kronor. Dessa pengar går inte till att producera ny film, och vart de går är det ingen som vet. Regeringsföreträdarna i denna debatt kan väl ge besked om vad de ska användas till.

Herr talman! Ett annat område är kultur och hälsa, där den nuvarande regeringen är helt ointresserad. Under alliansåren uppmuntrades initiativ för bättre rehabilitering runt om i landet. I bland annat Skåne och Jönköping infördes möjligheten att skriva ut kultur på recept. Som tur är finns det regioner som inte är S-styrda, och i Västra Götaland införs nu möjligheten för sjuka människor att få hjälp av kultur i sitt tillfrisknande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Låt mig avsluta med ännu ett exempel, kultursamverkansmodellen. Den gäller överallt utom i Stockholm, och det är kanske därför regeringen försöker skjuta denna viktiga reform i sank genom att med skatteanslag direkt till bibliotek, kulturskolor med flera gå förbi kultursamverkansmodellens diskussioner mellan stat, regioner och kommuner. Om det är ett medvetet val för att montera ned kultursamverkansmodellen eller inte kan vi kanske få svar på i denna debatt.

På konferensen Folk och Kultur för några veckor sedan ställdes frågan om det finns några stora skillnader i kulturpolitiken. Jag tror att jag i detta anförande har tydliggjort en del av de stora skillnader som finns, och jag kan konstatera: Sverige behöver en allianspolitik också på kulturens område.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till SD:s reservationer 12 och 16. Vi står bakom samtliga våra reservationer men väljer för tids vinnande att enbart yrka bifall till dessa två.

Betänkandet vi debatterar heter Kultur för alla. Det har många betydelser: ett varierat utbud för alla grupper och intressen, kulturell sammanhållning eller tillgång och tillgänglighet till kulturell odling och bildning landet runt.

I flera frågor vi behandlar, såsom tillgången till biografer, ställs detta på sin spets. SD är ett av få partier som på riktigt engagerat sig i frågorna och smitt politiska förslag för att tackla dels tillgången till biografer, dels bristen på studiero, arbetsro och litterär förkovran vid Sveriges bibliotek.

Det sistnämnda rör vår viljeinriktning att trygga biblioteken från stök, hot och våld. För inte så länge sedan var detta obefintligt, men i dag är det allt vanligare på allt fler håll runt om i vårt avlånga land. Rapporter om hur tystnad och studiero har förbytts mot högljudda ordningsstörningar och till och med angrepp och övergrepp på såväl bibliotekarier som besökare når oss kontinuerligt. Till slut blir vi kanske luttrade, men det ska vi avhålla oss från.

Sverigedemokraterna kommer aldrig att acceptera en utveckling där vissa tillåts härja fritt och kullkasta bildningsideal och där kulturen inte längre är till för alla utan endast för dem som skriker högst och härjar värst. Därför syftar våra samtal med berörda aktörer och den biblioteksmotion vi i dag behandlar till att återskapa de tempel av kunskap och studiero som biblioteksmiljöerna alltid varit synonyma med.

Övriga partier hänvisar i utskottets kommentar till att det är bibliotekens huvudmän, inte sällan kommun, skola eller universitetet, som är ansvariga för arbetsmiljön, och man utgår från att åtgärder vidtas. Det är visserligen korrekt, men vidtar alla huvudmän åtgärder? Kan de det? Vågar de det? Har de resurser för det? Det varierar såklart oerhört.

Hade det varit enstaka fall på enstaka håll hade argumentationen kunnat hålla hela vägen. Men när vi nu ser en trend över nationen är det fullt rimligt att engagera sig på nationell nivå.

Utskottsmajoriteten erkänner problematiken, ser med oro på den och kommer nogsamt att följa utvecklingen. Det är gott så. Här råder i så fall enighet, och steget till ett tillkännagivande i linje med Sverigedemokraternas yrkande torde förhoppningsvis inte vara långt borta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Hur kommer det sig att många andra länder lockar filmbolag att förlägga filmproduktion till landet? Hur kan man som nation vinna striden om större filmproduktioner? Vad kan Sverige göra för att öka sin attraktionskraft som inspelningsland?

Svaret på dessa frågor är produktionsincitament. En region och ett lokalsamhälle har mycket att vinna på att få filmproduktion förlagd till det aktuella området. Hotell- och restaurangnäring gynnas, detaljhandel och besöksmål likaså. Antalet arbetstillfällen kan öka och lokalsamhället blomstra.

Detta är något många länder har insett betydelsen av och därmed infört produktionsincitament såsom skattelättnader för filmindustrin - lättnader som i princip är självfinansierade. Norge, Island och flera andra europeiska länder har det, men Sverige befinner sig sedan många år i kölvattnet då vi saknar detta incitament och smörjmedel.

Vi borde ha det. Därför väckte SD frågan i riksdagen 2015 och har sedan dess drivit den, till en början ensamma. Men nu har vindarna vänt eller incitamentet i riksdagen infunnit sig, och 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att utreda möjligheterna för att införa produktionsincitament.

År 2016 fick Tillväxtverket i uppdrag att tillsammans med Svenska Filminstitutet utreda detta, och i december 2017 redovisades det i rapporten Fler filminspelningar till Sverige. I rapporten föreslås ett införande av ett statligt incitament i form av en produktionsrabatt på minst 25 procent till företag. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Vi kan bara utropa "äntligen", och jag vill uppmana regeringen att agera skyndsamt då vi för varje år förlorar positioner och inspelningar på att vi saknar detta incitament. Det är ytterst beklagligt eftersom vi ju inte saknar storslagna inspelningsmiljöer.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka övriga partier och utskottskollegor för att de har insett frågans betydelse sedan den väcktes.

Låt mig avslutningsvis gå från det stora till det lilla eller från det nära till det fjärran, beroende på hur man vill se det. Att tillgängliggöra och synliggöra vår kultur och vårt kulturella arv handlar för oss sverigedemokrater också om att uppmärksamma de trådar i våra kollektiva historiska rötter som löper över nationsgränser och visar styrkan och sambanden i den svenska kulturella identiteten.

Närmast har vi till exempel Estland, där en svensk minoritet levde och var stark trots geografiskt avstånd till hemlandet och en svår jordmån att växa i på plats. Längre bort har vi svenskbygderna i Nordamerika där man ännu kan uppleva en livskraftig svensk kultur. Ännu längre bort, och till stor del mer bortglömda, har vi utvandrarna till Sydamerika och då företrädesvis Argentina där ortnamn och språkliga spår ännu vittnar om svensk historia och närvaro.

Mellan 1890 och 1910 emigrerade flera tusen svenskar till Sydamerika, företrädesvis till Brasilien. I och med svåra förhållanden och umbäranden blev många offer för sjukdomar, epidemier och fattigdom, medan några hundra återvände till Sverige. Något tusental flyttade vidare till Argentina.

Denna utvandrarkategori är nästan helt okänd för gemene man i Sverige, men faktum är att det än i dag finns en svensktalande befolkning kvar i provinsen, där man bildade kolonin Villa Svea eller Oberá, som staden heter i dag. Denna grupp av svenskättlingar bör uppmärksammas, och det bör ses över hur man skulle kunna upplysa allmänheten om deras historia. Detta kunde förslagsvis ske genom ett uppdrag till Institutet för språk- och folkminnen. Likaså skulle vi vilja ge institutet i uppdrag att inventera och synliggöra finlandssvenskt och estlandssvenskt arv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Detta är vår uppmaning och en fråga som vi lär aktualisera och driva i ett bredare perspektiv även framöver.

Herr talman! Jag vill inleda med att jag står bakom samtliga Centerpartiets och Alliansens gemensamma reservationer, men jag väljer här att yrka bifall endast till reservationerna 2 och 17.

Herr talman! I Centerpartiets vision har alla, oavsett bostadsort, bakgrund, funktionsnedsättning eller livssituation, möjligheter att delta i kulturliv som rymmer både professionellt buren kultur och amatörers skapande.

Sverige blir ett alltmer mångkulturellt land, och detta skapar nya möjligheter. Kultur stärker självförtroendet och gör att fler tar till vara yttrandefriheten. Detta i sin tur stärker delaktigheten och demokratin i vårt samhälle.

I Centerpartiet ser vi hur kulturen bidrar till ett djupare, mänskligare och öppnare samhälle. När vi möts, delar erfarenheter och reflekterar tillsammans blir vi också bättre rustade att möta de utmaningar som finns omkring oss.

Vi vill inte att Sverige ska riskera att klyvas genom att förutsättningarna för ett bra liv försämras på mindre orter. Därför har vi kämpat emot den höjning av momsen på biobiljetter som hotar många biografer och den tillgängliga kultur dessa erbjuder. Momsen på biobiljetten måste återställas, men under den tid det tar att göra detta måste effekterna av höjningen snabbt bromsas.

Regeringens 25 miljoner till investeringsstöd för biografer på mindre orter är helt felriktade och har absolut ingen effekt. Detta ser vi nu när biografen i Gagnef tvingats stänga. Fler kommer att följa. Från Centerpartiets sida vill vi i stället använda dessa pengar direkt till biograferna på landsbygden via kultursamverkansmodellen. För det är i kommunerna som man ser effekterna av regeringens politik och förstår hur de kan lindras, inte hos Svenska Filminstitutet på Gärdet i Stockholm.

För oss är det givet att prioritera ett nära och tillgängligt kulturliv i hela landet framför satsning på fri entré på statliga museer, som främst är belägna i Stockholm. Biografer på mindre orter betyder mer för kulturlivet på dessa orter än bara en plats att se film på. De är en viktig del i en kulturell infrastruktur som ger tillgång till ett brett kulturliv i hela landet.

Herr talman! Det finns många ideella krafter som engagerar sig i det nära, lokala kulturlivet. För att kulturen ska bli mer tillgänglig för alla behöver den finnas nära. Det är ofta i bygdegårdarna och på Folket Hus och Våra Gårdar som kulturen frodas. Därför satsar vi från Centerpartiets sida särskilt på samlingslokaler i hela landet - på mindre orter liksom i utanförskapsområden. Detta är platser för såväl turnerande kulturverksamheter som eget skapande och aktiviteter som arrangeras av ideella krafter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Det är ofta i samarbete med folkbildningens studieförbund som kulturevenemangen och kulturengagemanget skapas. Den kultur som regionala och lokala aktörer skapar har stor möjlighet att vara tillgänglig och nå nya besökare och deltagare. Vi vill därför se över kultursamverkansmodellen så att regionerna får mer inflytande över hur de nationella resurserna kan användas ännu bättre över hela landet.

Vi vill också inom ramen för kultursamverkansmodellen inrätta ett nationellt kulturhuvudstadsår, där även mindre städer och kommuner får chansen att få strålkastarljuset på sig. Med den digitala tekniken har mycket kultur och kunskap blivit tillgänglig för många fler. Det har blivit enklare att sprida kultur, och möjligheten till delaktighet är nu större än någonsin.

Det digitala samhället har blivit en stor del av vår vardag. Detta syns inte minst med nya breda kulturformer som dataspel, den svenska musik som sprids och uppskattas över nära nog hela världen och möjligheter att se föreställningar som görs på en annan kontinent på bygdegården eller den lokala biografen, så länge den nu finns kvar.

Med de möjligheter som digitalisering ger får också fler möjlighet att finna ett uttryck som passar just dem. Med kreativitet växer vi som individer men också som samhälle. Möjligheten att både ta del av kultur och själv skapa genom digital teknik måste tas till vara bättre. Vi vet ju inte i dag vilka nya kulturella yttringar som kommer att uppstå när tekniken utvecklas. Det krävs därför ett öppet förhållningssätt från offentligt håll så att även främst ungas aktiviteter på internet kan få ordentligt stöd. Vi ser samtidigt också inom traditionell kultur, som opera och klassisk teater, hur föreställningar utvecklas för att ta plats i det digitala visningsfönstret.

Herr talman! I Centerpartiet vet vi att skaparglädje frodas i frihet. För oss är principen om armlängds avstånd mellan den kultur som skapas med hjälp av offentliga medel och den politiska nivån helt central. Konstnärlig frihet står i kontrast mot statlig och annan offentlig detaljstyrning. Samtidigt bidrar kulturen och dess mötesplatser till kreativa orter och regioner som människor gärna vill besöka, leva och verka i.

Men det centrala är att kulturen är en fri mötesplats där vi kan umgås, skapa, glädjas, oroas, bli överraskade och göra nya bekantskaper. Det är en plats för verklig integration mellan personer med olika härkomst, bakgrund och livssituation, en plats där alla får ta del av och delta i kulturen, som utöver att den berikar livet också bidrar till delaktighet och ett samhälle som håller ihop. Det är därför, herr talman, som kulturen så viktig för Centerpartiet.

(Applåder)

Herr talman! Titeln på det betänkande vi debatterar i dag, Kultur för alla, skulle kunna vara hämtad från Vänsterpartiets valplattform. Kultur för alla, inte bara några få, är en av rubrikerna där och en tydlig inriktning för oss. Därför finns det också ett flertal förslag från Vänsterpartiet med i de handlingar som ligger på kammarens bord i dag.

Jag står bakom alla våra reservationer, men i dag yrkar jag bifall endast till nr 19.

De kulturpolitiska målen anger att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Med detta menas bland annat att kön, funktionsnedsättning, klass, bakgrund eller bostadsort inte ska vara ett hinder för delaktighet i kulturlivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Ett sätt att få en indikation på om alla verkligen har möjlighet att delta i kulturlivet är att undersöka vilka som deltar i dag och om detta skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället samt mellan olika kulturaktiviteter. Vi har en myndighet som gör detta åt oss - det är perfekt. Myndigheten för kulturanalys skriver i sin rapport om kulturvanor från 2017 att kvinnor, yngre och människor boende i städer är mer delaktiga och aktiva i kulturlivet jämfört med män, äldre och människor boende på landsbygden.

Social härkomst, uppnådd klass och inkomst påverkar i vilken utsträckning människor deltar i kulturlivet. För de flesta av oss är detta ingen nyhet, men det är viktigt att vi får det svart på vitt i rapporten. Det visar sig att ju högre utbildning vi har, desto mer kulturaktiva är vi. Därför finns det tydliga kopplingar mellan det arbete som vi gör och det som sker i kulturutskottet.

Lika möjligheter till kultur betyder inte att kulturen behöver vara lika över hela landet, att det ska vara samma erbjudande överallt. Det går mycket väl att tänka sig att det finns en variation i utbud och kulturvanor utan att vår ambition och kulturpolitikens intentioner om lika möjligheter går förlorade. Det är inte en likriktad kultur vi vill ha. En viss regional variation eller skillnader mellan olika gruppers kulturvanor är i sig inte något problem eller något konstigt så länge alla medborgare har möjlighet till deltagande.

De som är underrepresenterade i dagens kulturliv kommer också att vara mindre delaktiga i den process där vi över tid gemensamt formar vårt kulturarv. Detta påverkar alltså även den delen.

De trösklar som utgörs av kostnader för exempelvis att gå på kulturskolan eller besöka ett museum eller hur långt det är till närmaste bibliotek kan relativt lätt förändras med hjälp av kulturpolitiken och vilka prioriteringar som görs.

Innevarande mandatperiod har Vänsterpartiet genom förhandlingar med regeringen om statsbudgeten medverkat till att inträdet till statliga museer har tagits bort, att avgiften till kulturskolan sänks och att det nu ska genomföras en omfattande satsning på att öka tillgängligheten till biblioteken. Så långt har vi alltså verktygen.

När det gäller att påverka de kulturvanor som har med samhälleliga mönster och mekanismer att göra är det svårt att förändra endast med hjälp av de kulturpolitiska verktygen.

I den rapport från Kulturanalys som jag nämnde tidigare understryks skolans och utbildningens centrala roll för allas möjlighet att delta i kulturlivet. Det kan handla om hur väl skolan integrerar professionellt framställd kultur i sin verksamhet. Men det kan också handla om skolans innehåll. Bland annat de estetiska ämnena och satsningar på ökad läsförståelse är viktiga delar.

Även studie- och yrkesvägledarnas roll och hur de kan uppmuntra elever att bryta sociala mönster och att våga söka nya utbildningsvägar är en del av hur vi kan bredda rekryteringen till de konstnärliga utbildningarna framöver.

I dessa frågor kommer vi att återkomma med motioner i betänkanden längre fram i vår. Men jag vill ändå nämna det i detta sammanhang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

I de kulturpolitiska förarbetena är målet om allas möjlighet att delta starkt kopplat till geografisk tillgänglighet. Denna viljeinriktning ligger till grund för den kulturella infrastruktur som vi kan se att vi har i landet med folkbibliotek, länsteatrar, länsmusik och länsmuseer.

Den senaste uppföljningen av de kulturpolitiska målen visar, som jag sa, att det spelar roll var någonstans i landet vi bor.

Kommuners och regioners kulturutgifter har ökat. Man har satsat, men olika mycket. Tillgängligheten till exempelvis kulturskola och bibliotek varierar i landet. Det är främst invånare i större städer och de som lever under de mest gynnsamma förhållandena som tar del av professionell scenkonst och konstnärlig kultur.

Skillnaden mellan stad och land i stort gäller särskilt kultur som kräver fysisk närvaro - konsertbesök och teaterbesök. Det är förstås en självklarhet. När det gäller lättillgänglig kultur och kultur som kan upplevas och skapas hemma är skillnaderna förstås mindre. I detta sammanhang vill jag lyfta fram vår motion som handlar om att utnyttja digitaliseringens möjligheter. Det är en viktig pusselbit i detta sammanhang.

En del i att skapa möjligheter att delta i kulturella aktiviteter handlar förstås också om vilka villkor som vi har för de professionellt verksamma kulturskaparna. Det är de som ska stå för mycket av det som vi efterfrågar. Kulturskaparnas arbets- och levnadsvillkor är förstås viktiga i dag men också för de barn som vi nu uppmuntrar att gå i våra kulturskolor och ta del av de aktiviteter som erbjuds. Vilken arbetsmarknad ska de ha i framtiden? När vi nu uppmuntrar dem att gå dessa utbildningar och läsa de estetiska ämnen som kommer tillbaka till gymnasieskolan är det rimligt att de också får möjlighet att jobba inom kultursektorn framöver.

Vänsterpartiet har länge drivit på för att stärka villkoren för de professionella kulturskaparna. Det måste vara möjligt att leva på sitt kulturskapande under rimliga förhållanden. Det handlar om ersättningar, att MU-avtalet ska följas, att kulturskaparna ska få möjlighet till fast anställning på kulturinstitutionerna och att socialförsäkringarna anpassas till den verklighet som kulturskaparna lever i och att det inte finns någon annan fantasibild. Detta ska vara anpassat till det läge som frilansarna har i dag.

Vi ser fram emot den stora utredning som pågår om dessa frågor och lägger inte fram några nya förslag på detta område i dag.

Däremot har vi ett ganska omfattande förslag när det gäller konstförsäljning. När konst ökar i värde och handlas för högre priser tycker vi att det är en konstruktiv och ekonomiskt förnuftig tanke att detta värdeskapande på den kommersiella konstmarknaden kan gå tillbaka som satsningar till nutida konstnärer och bidra till att underlätta för ny konstproduktion och säkerställa mångfald och framtida värdeskapande på konstmarknaden.

Vi har sneglat lite grann på hur man har jobbat i Norge ända sedan 1948 med en modell med en konstavgift som hänger ihop med följerätten. Syftet är att konstnären och konstnärens anhöriga ska ha rätt till en del av värdestegringen när konstverk säljs vidare. Man har en fond som i första hand ska ge äldre konstnärer och avlidna konstnärers familjer en inkomst och pension. Fortfarande är det så i Norge att en stor del av denna fonds tillgångar går till konstnärer över 60 år men även till arbetsstipendier till unga konstnärer, etableringsstöd, projektstöd och olika konstpriser som ett positivt inslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Detta har man faktiskt sneglat på i Sverige tidigare. Redan 1996 tillsatte regeringen en utredning för att titta på ett regelsystem som påminner om det norska. Det presenterades ett betänkande som hette En fond för unga konstnärer. Vi beklagar att det inte blev verklighet i Sverige. Vi skulle vilja lyfta fram den frågan nu igen, så att vi kan få en konstfond likt den i Norge men utifrån svenska förhållanden. Detta är i dag en underfinansierad bransch, och detta skulle kunna säkerställa god återväxt av samtida konst. Det gynnar även konsthandeln på lång sikt. Det är därför som jag väljer att lyfta fram reservation 19 i dag.

Herr talman! Det är intressant att höra om slutsatserna av Kulturanalys rapport. Vasiliki Tsouplaki nämner att män och boende på landsbygden är mindre kulturaktiva. Men hur kan hon då förklara fri entré på Stockholmsmuseer? Det är ju vi, medelålders tanter, som får ta del av detta. Vad är era förslag till hur män och boende på landsbygd i större utsträckning ska få ta del av kulturen när ni stryper biograferna? Redan i år har två landsortsbiografer lagts ned på grund av den filmpolitik som ni står bakom.

Jag ställde en fråga som gällde kultursamverkansmodellen. Eftersom Vasiliki Tsouplaki i sitt anförande tog upp att man ska ha direktverkande anslag till bibliotek, kulturskolor med mera och gå runt kultursamverkansmodellen undrar jag om Vasiliki Tsouplaki och Vänstern är medvetna om att ni håller på att sänka kultursamverkansmodellen. Men det är kanske det som ni vill, så att alla delar av landet ska bli som Stockholm, som inte är med i kultursamverkansmodellen.

Ni har haft kongress. Jag undrar hur det gick med förbudet mot att driva privata folkbibliotek. Blev det ett förbud, och hur ska det då gå med folkbiblioteket i Hällefors som har drivits sedan 1997? Ska ni stänga det? Ska människor på denna ort inte ha möjlighet till ett bibliotek?

Herr talman! Det var många olika frågor. Jag börjar med frågan om hur vi ser på fri entré till statliga museer. Vi ser att dessa museer är vårt gemensamma kulturarv. Det är grunden till att vi vill ha fri entré, inte var någonstans i landet de ligger. Vi vill att så många som möjligt kan ta del av det. Skolklasser från hela landet kan besöka dessa museer när de är på besök. De kommer till riksdagen, och de går till de olika museerna. Detta är en mer principiell fråga om hur vi ska se på vårt gemensamma kulturarv. Vi vill att det ska vara tillgängligt för så många som möjligt.

När det gäller kultursamverkansmodellen känner jag lite grann att angrepp är bästa försvar från Cecilia Magnusson. Men ni har faktiskt skurit ned på finansieringen av kultursamverkansmodellen. I budgeten 2015 sänktes anslagen. Sedan fick vi höja dem igen när vår budget gick igenom. Jag vet inte om det skiljer 1,2 eller 1,5 miljarder kronor mellan våra budgetalternativ. Jag minns inte siffrorna exakt. Cecilia Magnusson kanske kan svara på det sedan. Det totala avgör vilka möjligheter vi har för kulturella satsningar. Att just lyfta ut den del som hon nu tar upp, alltså hur vi finansierar biblioteken och kulturskolorna, är en liten del. Men det är en rejäl satsning på de delarna. Ni har ju ingen satsning, inte i kultursamverkansmodellen heller, när det gäller museer eller vad det kan vara för någonting på regional nivå. Om man ser till totalen har vi mer resurser för alla delar av vår kultur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Jag känner lite grann att angrepp är bästa försvar, Cecilia Magnusson. Ni har egentligen inte så mycket på fötterna.

(Applåder)

Herr talman! Jag fick inte något svar på om man ska förbjuda privat drivna folkbibliotek. Jag hoppas att jag får svar i nästa inlägg.

Sedan gäller det vårt gemensamma kulturarv. Vi har 1 700 museer, och ni prioriterar 28 centralt belägna museer. Vad är det för sätt att sprida kulturen i hela landet? Hur många skolklasser kan komma hit till Stockholm? Jag är från Göteborg. Det är en hyfsat stor stad, men det är inte många klasser som kan ta sig hit för att gå på de fria öppna museerna. Självklart kan skolorna runt Stockholm göra detta, men inte skolorna i hela landet. Det är för några få, inte för de många.

Ska jag behöva upplysa Vasiliki Tsouplaki om att budgeten 2015 var en alliansbudget? Om man ska röra sig med siffror får man faktiskt röra sig ärligt och rätt.

Det är i detaljerna som djävulen sitter. Jag undrar om Vasiliki Tsouplaki kan svara mig: Är ni på väg att köra kultursamverkansmodellen i sank, eller är ni beredda att stå upp för den modellen, som har gjort så mycket för att kulturen ska få ta mer plats i hela landet? Ge oss ett besked i dag så att vi kan jobba utefter det!

Herr talman! Jag kanske var otydlig. Anledningen till att jag nämnde nedskärningarna 2015 var att det var er budget som gick igenom. Då sänkte ni anslagen till kultursamverkansmodellen. Det är det som jag har i mitt minne. Jag är ny i utskottet, så jag kan ha blandat ihop siffrorna, men jag är ganska säker på att det var på det sättet.

Det jag vill säga är att ersättningen i kultursamverkansmodellen har en direkt koppling till de regionala museerna. Vill man, som du säger, ha fri entré på fler ställen i landet? Det vill Vänsterpartiet. Vi ser också hur det är där vi är med och styr. Till exempel i mitt hemlän, Region Västmanland, har vi fri entré till vårt länsmuseum. Och i den kommun som jag har varit aktiv i, Västerås, har vi fri entré till konstmuseet. Det är möjligt, om man har den politiska viljan, att i hela landet göra på det sättet och att satsa de resurserna. Men kultursamverkansmodellen tycker jag är en bra modell, och vi vill stärka den. Där ska det inte råda något tvivel.

Du svarade inte riktigt på frågan om skillnaden mellan våra budgetar, Cecilia Magnusson, hur mycket det handlar om. Men det är en stor skillnad mellan hur mycket ni och hur mycket Vänsterpartiet tillsammans med regeringen lägger på kulturområdet. Jag tycker att det är viktigt att framhålla det.

Sedan vill du lyfta upp detaljer i olika delar som vi tog upp på vår kongress, till exempel. Vi ser det ungefär som när man pratar om stopplagen när det gäller akutsjukhusen. Vi vill titta på hur vi kan se till att vi behåller folkbiblioteken i offentlig regi. Det är demokratiska mötesplatser som vi vill ska fortsätta vara allas vardagsrum. Det är mötesplatser, som jag pratade om tidigare, som är en del av den kulturella infrastruktur som vi vill ska vara under demokratisk kontroll. Det ska vara ett folkligt inflytande, och det ska vara en del av välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Utanför denna kammare pågår en viktig och svår debatt om politisk styrning av kulturen. Jag tycker att det är en otroligt viktig debatt: att fundera kring hur politiken ska styra svensk kultur. Det beror på att vi har så svårt att tänka bort kulturens kraft, särskilt vi politiker som gillar kultur. Vi vill gärna tro att den som läser Atwood eller Shakespeare eller ser på Lemhagen eller Bergman blir en bättre människa, som är mer utvecklad och som har klokare tankar. Vi vill så gärna bidra till att tankar leds rätt och till att folk utvecklas åt rätt håll, det som vi tycker är rätt håll.

Men det är inte litteraturens uppgift att göra oss till bättre människor. Det är inte konsten som ska göra att vi slutar åka flygplan, och det är inte scenkonsten som ska göra att vi slutar mobba varandra. Det är inte heller filmskapares huvudsakliga uppgift att motarbeta rasism. Ändå kan vi inte överge hoppet om att det trots allt blir så - och ibland blir det faktiskt så. Kulturen har nämligen en förmåga att utveckla människor, och det sker lite grann av sig självt utan att politiken gör så mycket.

Sedan vill vi politiker skynda på utvecklingen. Vi försöker styra lite grann åt det håll som vi tycker är viktigt. Vi försöker urskulda oss: Ja, men det vi själva vill är inte så farligt, för vi tycker att det är gott. Men då glömmer man bort två saker, tror jag. Det kan komma någon efter oss som inte vill gott och som då använder den förmåga att påverka kulturen som vi har använt åt det goda. Men det handlar också om att det livskraftiga tankefröet ofta inte är det som medvetet planteras in av någon annan. Den som verkligen försöker påverka någon annan med kultur kan snarare möta en motreaktion som leder åt ett helt annat håll än det som var tänkt.

Kulturpolitik som syftar till att förändra människor är väldigt svårt, och det är väldigt skönt att det är svårt att påverka människors tänkande genom kulturpolitik.

Herr talman! Liberal kulturpolitik handlar om den bildningstörstande människan. Det är ingen slump att liberaler i alla tider har sysslat med skolpolitik. Det handlar om att människor ska möta ny kunskap och nya världar och se sådant som de tidigare inte sett. Det handlar om att introduceras i en helt ny värld, om att kunna tänka och om att kunna drömma om sådant som man inte visste att man kunde drömma om.

Av samma skäl är liberaler engagerade i kultur och kulturpolitik. När man väl har lämnat skolan och hittat den nya kunskapen och de nya världarna tar kulturen på något sätt vid. Det är där man finner möjligheten att ytterligare utveckla sina kunskaper eller att hitta nya drömmar eller nya världar som man kan leva i. Det handlar också om att förverkliga tankar. Det handlar inte bara om förmågan att hitta nya världar utan också om att få den kunskap och de verktyg som behövs för att träda in i de världarna, om man så vill. Poängen är att man ska se många nya möjligheter, men man ska inte vara tvingad att gå dit om man inte själv känner för det.

Herr talman! Jag tror att just bildning är någonting som svensk politik åter behöver sätta fokus på, för vi har två huvudsakliga frågor som människan alltid har tänkt på och som människan ännu mer behöver tänka på framöver. Frågorna är: Vem är jag, och vilka är vi?

En sak som underlättar din förmåga att tänka djupt kring detta är att möta kvalificerad kultur som får dig att se sådant som du inte tidigare sett. Det är därför, herr talman, som vi har en reservation om att kulturinstitutionerna ska nå fler, att kulturen ska nå fler och att kvalitetskulturen ska nå fler. Det är därför som vi också har en reservation om att biblioteken måste vara trygga. Bibliotek är en plats för bildning. Det är en plats för människor som vill läsa. Det är en plats för unga människor som inte har en chans att göra läxan hemma. De kan i stället sitta där i lugn och ro och göra sitt skolarbete. Bibliotek är en plats för bildning, inte för bus. Därför måste biblioteken kunna stänga av dem som inte sköter sig på biblioteken. Jag tror att bibliotekslagen borde skärpas på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! Liberal kulturpolitik handlar också om den skapande människan. Det handlar om att söka nya uttryck, att svara på frågor som man inte visste kunde ställas och om att ge nya svar på gamla frågor. Det handlar om att ifrågasätta gamla sanningar och om att ha frihet att uttrycka sig kring sådant som andra tycker är jobbigt att man uttrycker sig kring. Det är helt centralt att befästa och stärka den yttrandefrihet som kulturen bygger på. Risken för självcensur måste motarbetas.

Det är viktigt att människor kan säga det som de vill säga. Samtal måste föras även om det är jobbiga samtal. Vi behöver, tror jag, ett mer resonerande och tillåtande samtal i Sverige. Där inser man också att folk ibland gör fel och tänker fel. Då får man ha förmåga att resonera kring detta, och då tror jag också att bildning är centralt.

Det internationella samtalet, som kulturen är inblandad i och som kulturskapare är inblandade i, är en viktig del i detta. Därför har Liberalerna en reservation om att utöka utbytet med omvärlden.

Herr talman! Tillsammans skapar den skapande och bildningstörstande människan något som jag skulle kalla för samhällets intellektuella infrastruktur. I den värld vi lever i i dag tror jag att värnandet av denna intellektuella infrastruktur är en helt central uppgift för politiker.

Det bildningsförakt och den populism som sprider sig i Europa, i världen och även i Sverige, de antiliberala strömningar som ifrågasätter människors rätt att vara sig själva och överraska sin omgivning - allt detta gör att vi behöver stärka den intellektuella infrastruktur som kulturen faktiskt bidrar till att skapa.

Herr talman! Jag tror egentligen att kulturpolitiken behöver ett centralt mål, och det är att betona kvalitet och att fler ska möta kvalitet. Det är därför vår kulturpolitiska motion ser ut som den gör.

Jag yrkar med detta, herr talman, bifall till reservation 13 om trygga bibliotek.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 3 och ställa mig bakom samtliga alliansreservationer.

Jag tänkte ta mig den politiska friheten att fortsätta resonemanget genom att utmana själva rubriken på det här betänkandet: kultur för alla. Eller "mer kultur till fler" som regeringen och kulturminister Alice Bah Kuhnke uttrycker det.

Jag har arbetat som lärare i många år och följt många elever och sett deras olika förutsättningar, både ekonomiskt och socialt. Innan jag äntrade riksdagen arbetade jag tio år i Göteborgs räddningsmission med hemlöshet. Där mötte jag dem som Moder Teresa kallade de fattigaste av de fattiga - de hemlösa. Givetvis fanns det också många barn i det sammanhanget. De hade väldigt lite av kulturella upplevelser. De levde i en annan värld, bland de ekonomiskt utsatta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Jag kanske inte är på decimalen rätt, men ungefär en kvarts miljon barn, alltså runt 250 000 barn, i Sverige lever i familjer med inkomst under den gräns som EU definierat som fattigdom. De som är mest utsatta är barn med utländsk härkomst, barn i vissa storstadsförorter, barn till ensamstående föräldrar och barn till unga föräldrar. De har ofta väldigt lite av kulturella upplevelser. De lever i en värld av fattigdom. Det här är en del av sanningen om Sverige i dag.

Kanske är det så att när erbjudandet om att spela instrument i kulturskolan kommer i pappersform göms brevet undan av föräldrarna eftersom man inte har pengarna att betala avgiften.

Herr talman! Sedan har vi den andra världen, det vill säga de som lever i ett kulturellt utbyte och som påverkar sina barn att gå på konserter, börja spela instrument själva, måla eller dansa. Jag finns själv i en familj där mina två söner och deras respektive alla spelar instrument och även undervisar i det. Kultur kan vara så mycket, och de barn som lever i det här sammanhanget lever ofta ett kulturellt rikare liv.

Så har vi ytterligare en dimension: den elitistiska. Vi skiljer på elitistiskt och professionellt. De professionella är personer som genom kunskap, talang och övning blir yrkesmässiga utövare på ett instrument, dansare eller annat.

Vad menas då med elitistisk? Så här står det i ett digitalt uppslagsverk:

"Elitism är en tro på eller ett förhållningssätt till en elit. Denna elit anses av förespråkare ha bättre åsikter som bör tas mer allvarligt, eller anses vara de enda som passar som ledare. I ett samhälle som styrs genom elitism erhåller denna grupp människor en särskild position eller särskilda privilegier i gruppen, i motsats till majoriteten av folket som inte har förmågor eller förutsättningar av att leva upp till kraven. - - - De personer som hänger sig åt kulturelitism brukar som kollektiv kallas kulturelit."

Det ligger naturligtvis nära till hands att skaka liv i Kristdemokraternas förre partiledares prakttal i Almedalen om "verklighetens folk". Det är ju mil mellan kultureliten och verklighetens folk, men det är en avgrund mellan kultureliten och de fattiga.

Möjligen är regeringssidan infångad av kultureliten. Beskrivningen i Aftonbladet av kulturministern som "diamantministern" blir rätt träffande i sammanhanget. Det är inte snyggt, men jag tror att det är ganska träffande.

Jag är övertygad om att regeringen med den miljöpartistiska kulturministern i spetsen har alldeles underbara kontakter med kultureliten, men vad gör ni i regeringen - socialdemokrater och miljöpartister med stöd av Vänsterpartiet - för de fattiga barnen och deras möjligheter till kultur?

Gratis inträde för alla, inte bara för barn, till statliga museer, varav de allra flesta är placerade i Stockholm - det är inte underligt att det här är en av finansministern och stockholmaren Magdalena Anderssons favoritreformer. Det är bra för dem som tidigare gick på museer och som nu slipper betala för sig. Det är bra för turister som är på besök och går in gratis. Det är bra för alla barn, såvida de inte vill se en speciell utställning. Då ska det betalas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Alliansregeringen gjorde i stället så att barn och ungdomar fick gå gratis på alla utställningar runt om i hela landet i de museer som staten har hand om.

Jag saknar också interventioner från regeringen när det gäller att nå de mest ekonomiskt utsatta. Det är vackra ord och många löften hit och dit. Kulturministern åker runt, och det bjuds gottepåsar i princip överallt. Det är 350 miljoner till rabatter för inköp av elcyklar, men vad görs för de mest utsatta barnen?

Herr talman! Det är ganska symboliskt att vänsterregeringen har tagit bort fritidspengen som Alliansen införde. Det var en peng på 3 000 kronor till barn som lever i ekonomisk utsatthet. Vi har haft det uppe här tidigare i dag. Om man går i klass 4-9 och har levt med försörjningsstöd sex månader under den senaste tolvmånadersperioden får man möjlighet till ett bidrag till terminsavgiften på kulturskolan, medlemsavgiften i en idrottsförening eller liknande. Denna peng vill vi kristdemokrater införa igen när vi förhoppningsvis byter regering efter den 9 september.

Jag vet inte hur det är med det här med fritidspengen. Men jag tror att det skaver lite hos några på regeringssidan som tycker att det här egentligen inte är så dumt. Jag har hört någon säga detta, och jag tror faktiskt att det är så att dropparna urholkar stenen. Så småningom kanske vi rent av kommer till konsensus i fråga om detta.

Regeringen har makten, och ni har pengarna. Ni har höjt 64 skatter, ni styr landet och lägger fram förslag till riksdagen. Ni har ett väldigt stort ansvar i det här.

Herr talman! Enligt oss kristdemokrater är kulturpolitiken viktig, och vi har en politik för alla de delar som gäller kulturen. Det jag har försökt visa med mitt resonemang är att de allra mest ekonomiskt och socialt utsatta barnen, de som verkligen behöver vårt stöd, fortfarande lever utanför de kulturella sammanhang som är så viktiga för varje barns utveckling och mognad och för varje människa.

Vi måste hjälpas åt att göra världen bättre för dessa barn och familjer. Grundläggande ur ett kulturellt perspektiv är att flickor och pojkar under hela sin uppväxt ska ha tillgång till kulturella verksamheter där de själva är medskapande.

(Applåder)

Herr talman! Det finns mycket att säga efter att ha lyssnat på debatten, men jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande KrU5 och därmed också avslag på samtliga reservationer.

Kultur ska vara för alla. Kultur är för alla i hela landet. Kultur ska bejaka och alstra inspiration och nya idéer. Kultur ska finnas för att må bra, skapa nya lösningar och ge nya möjligheter. Men kultur ska också bidra till att skapa nya jobb. Kultur ska ge oss en stund att fly från dagens tuffa utmaningar och bara må gott.

Vi har en budget för 2018 med historiskt stora satsningar på bland annat trygghet, välfärd och jobb. Budgeten innehåller reformer för 40 miljarder kronor. Det är 40 miljarder som ska komma alla till del.

Tillsammans med satsningar på trygghet och utbildning är kulturen det som skapar ett samhälle där människor tillåts göra klassresor, drömma om en större framtid och känna att de har en plats i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Kulturbudgeten för 2018 innehåller en historiskt stor satsning på ytterligare 745 miljoner kronor. Till detta kommer också satsningar på folkbildning och idrott. Under mandatperioden har vi ökat kulturbudgeten med 1 ½ miljard. Det är mycket pengar som satsas på kultur. Den splittrade borgerliga oppositionen som vi har lyssnat på här gör stora neddragningar och inte samma satsningar på kultursidan - till förmån för skattesänkningar.

Vår kultursatsning har barn och unga i fokus, men den innehåller också satsningar på konstnärer, kulturarbetare, kultur i hela landet och kultur för alla. Det sker med yttrandefrihet och demokrati som grundbult.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att alla människor ska ha rätt och möjlighet att ta del av kultur och att också utöva kultur. Vi ser kulturen som en stark kraft som bidrar till att skapa mening med livet och en sammanhållning - sammansvetsning - i vårt samhälle. Den har också stor betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Kulturen är verkligen en del i vårt samhällsbygge.

Den svenska modellen med vårt välfärdsbygge bygger på att man oavsett bakgrund ska kunna förverkliga sina drömmar. Här är språket ofta nyckeln och litteraturen det som gör världen rikare och mer förståelig för oss människor. Att läsa och skriva är viktigt på många olika sätt. Läsningen vidgar våra vyer och bidrar till vår utveckling. Att vuxna läser för barnen, och att barn och unga har god tillgång till böcker oavsett var de bor i landet, är mycket viktigt för att de ska få en bra start i livet. Litteraturens och språkens värld ska vara öppen för alla människor, oavsett vilken bakgrund de kommer från.

Därför har biblioteken aldrig varit så viktiga som de är nu. Det är så glädjande att regeringen satsar ytterligare 275 miljoner kronor på biblioteken för att alla ska få likvärdiga möjligheter till att utveckla sitt läsande.

Vi socialdemokrater vill också minska de digitala klyftorna. Vi har tagit initiativ. Här spelar också biblioteken en viktig roll när det gäller digitaliseringen. Men vi ser också i digitaliseringen hur det går att skapa stora möjligheter att tillgängliggöra kultur i hela landet. Vi har tagit initiativ, gjort om och sett till att satsningen på digitala utsändningar från våra nationalscener, Operan, Dramaten och Riksteatern, är en bra investering. De når ut till fler i hela landet. Där är vi helt överens.

Kultur och hälsa tas också upp i betänkandet. Jag påminner mig då kulturutskottets besök i Östersund och Östersunds Fotbollsklubb. Fantastiska framgångar inom hela Fotbollseuropa kan också kopplas ihop med klubbens och lagens kulturaktiviteter. Det är fantastiskt att se. När vi i kulturutskottet tar del av sådana erfarenheter anser vi att det är viktigt att ta vara på den forskning som finns i ämnet kultur och hälsa i utformningen av den framtida kulturpolitiken.

Vi ska inte ha mindre kultur, utan vi ska ha mer kultur till fler - därav en mycket stark kulturbudget. Kultursamverkansmodellen är en viktig och uppskattad kulturreform som genomfördes av den borgerliga Alliansen, även om kunskapen inom Moderaterna i dag kanske lämnar mer att önska. Vi har tillfört extra medel till kultursamverkansmodellen. Det ger effekt ute i våra kommuner och landsting. Så kan hela landet ta del av kultur. Det är dock viktigt att vi noga följer utvecklingen eftersom den regionala variationen är stor. En viktig del som utvärderingsgruppen betonar är dialogen mellan den nationella nivån och den regionala nivån. Den bör vidareutvecklas och behållas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Herr talman! I tider då många länder begränsar de fria konstnärerna, oberoendet och yttrandefriheten är det viktigt att visa att vi i Sverige vill lyfta fram och värna den fria konsten. Satsningen på 115 miljoner för att förbättra förutsättningarna för den fria konsten genom en förstärkning direkt till konstnärerna, till Kulturbryggans nyskapande projekt, till fria grupper, konstnärlig gestaltning av vår gemensamma miljö och ett utökat stöd till litteratur- och kulturtidskrifterna är ett sätt att stödja den fria konsten.

Vi socialdemokrater är övertygade om att kulturen är viktig för att öka sammanhållningen, för att minska klyftorna och för vårt välbefinnande. Därför är det viktigt för oss att fler ska få tillgång till konst, kultur och bildning. Detta gör vi för att skapa ett mer jämlikt samhälle.

Herr talman! Med de avslutande orden yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna eftersom alla de förslagen är tillgodosedda.

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant att höra Socialdemokraterna. Jag tror knappt att det andra regeringspartiet Miljöpartiet eller Vänstern som utgör regeringsunderlag nämndes i anförandet. Men det behöver vi inte orda mer om.

Jag har några konkreta frågor som jag tog upp i mitt anförande och som Agneta Gille kunde förbereda sig för. Bland annat tog jag upp de 117 miljoner kronor i större skatteintäkter som ni har påtvingat biograferna under det år som er farliga filmpolitik har funnits. Vad ska de pengarna gå till? Ska de gå till kultursatsningar, eller går de in i det svarta hålet?

Jag var med på ett filmpolitiskt samtal i januari där Niclas Malmberg sa att han och regeringen inte nöjer sig med 25 procents moms på film utan att de kan tänka sig 25 procents moms på hela kulturområdet. Står Socialdemokraterna bakom den uppfattning som Niclas Malmberg - och kulturministerposten - uttryckte i filmavtalen?

Det finns ingen kultursamverkansmodell i Stockholm. Men vill ni genom att direktöverföra satsningar underminera kultursamverkansmodellen? Varför får vi inte några svar på de frågorna?

Vidare finns frågan om en politik för alla museer, inte bara för de 28 statliga museer som kulturarvspropositionen innehöll. Ge oss ett svar! När kommer en politik för alla i hela landet?

Herr talman! Det här är intressant att höra. Jag tror inte att man tjänar på att slänga så många slängar som möjligt i kulturdebatten. Vi ska försöka ha en sansad debatt och dialog.

När det gäller biografmomsen känner vi också att vi följer det här noga. Vi tittar på nedläggning av biografer, som jag tycker att Centerpartiet på ett bra sätt beskriver oron för. Vi följer den oron, men det vi kan se är faktiskt att biografer på landsbygden lades ned också långt innan biografmomsen kom. Där finns alltså både och.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Därför har vi skjutit till pengar så att det finns ytterligare 25 miljoner till att stärka upp och försöka se till att vi får biografer i hela landet.

Något som är intressant och gör mig glad att se när jag är ute vid sommarhuset är att i Östhammar är det en ny privat ägare som vill öppna biograf. Det finns också sådant, så vi får så att säga både ge och ta. Det finns en möjlighet att det också öppnar biografer. Det tycker jag är intressant.

När det gäller momshöjningar finns det partier på allianssidan som driver på för momshöjningar som jag tycker är lite skrämmande. Men vi ska inte behöva oroa oss för att Socialdemokraterna ska höja momsen där.

Det finns många delar i det här. Det mest intressanta är varför Moderaterna satsar 1,2 miljarder mindre på kulturen - 1,2 miljarder mindre för att man inte har tillräckligt med pengar att fördela till kulturen. De går till skattesänkningar, och då går de till skattesänkningar till dem som har det bäst och har mest. Det skulle jag vilja ha ett svar på.

Herr talman! Till skillnad från Agneta Gille ska jag svara på frågan.

Vi har tillfört skattemedel under alla våra år i oppositionsroll, precis som vi gjorde i majoritet. Men Agneta Gille och regeringsunderlaget drog undan 2,3 miljarder kronor från kultursektorn redan när ni tillträdde, när ni höjde arbetsgivaravgiften för unga, så ni har många miljarder kvar att ta upp om vi ska återställa förutsättningarna i kultursektorn.

Men Agneta Gille svarar inte på frågan om de 117 miljoner kronor extra som filmområdet nu får dras med i och med den höjda momsen. Det är en oro som ni följer. Men vi varnade ju för detta. Vi varnade för momsens konsekvenser. Vi varnade för att det skulle läggas ned biografer.

Agneta Gille! Det är ingen oro. Det är en realitet. Redan i år har två biografer i landsorten lagts ned. Hur många fler ska läggas ned innan ni reagerar och gör om och gör det som riksdagen beslutade att regeringen skulle göra på filmområdet? Det är bråttom!

Kultursamverkansmodellen - ska ni sänka den? Eller vad är det ni håller på med när det gäller att tillföra bidrag direkt, förbi kultursamverkansmodellen? Vad kommer härnäst om ni får råda med er politik? Nej, det här landet behöver en alliansregering också på kulturpolitikens område.

Herr talman! När vi hade en alliansregering med en moderat kulturminister sa kulturministern till oss i kulturutskottet att den största kultursatsning som Moderaterna och Alliansen någonsin gjort i Sverige var att sänka skatterna, för då kom det mer pengar till kulturen.

Jag undrar fortfarande hur det kan vara möjligt. Det är så främmande för mig. Men det är inte främmande för Moderaterna, utan de tycker att den största kultursatsningen är att sänka skatterna och ta bort möjligheterna att få en välfärd som fungerar.

Filmavtalet var väl ändå en del som vi var tvungna att göra någonting åt. Skulle vi fortsätta i filmavtalet? Vi var helt överens. Vi har tillskjutit pengar, och det vet Cecilia Magnusson väldigt väl. Jag kan visa svart på vitt vad som skiljer i budget. Jag har tagit ut det som finns på papper. Det skiljer otroligt stora summor, 1,2 miljarder, mellan våra kulturbudgetar. Det är stora summor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur för alla

Dessutom: Arbetsgivaravgiften för unga, vad gav den för resultat? Har vi någonsin haft så låg ungdomsarbetslöshet som vi har nu? Och jobbade de ungdomarna inom kultursektorn? Hur mycket kan man vrida och vända i politiken? Jag tror inte att det resonemanget håller. När det gäller arbetsgivaravgifter för unga var det som var tidigare verkligen ett slöseri. I dag kommer ungdomarna ut i arbete, och kulturen blomstrar. Kulturen har fått mer, och samverkansmodellen har fått mer. Vi känner oss väldigt nöjda.

Jag sitter dessutom i kulturnämnden i Uppsala, och vi ser hur mycket resurser som tilldelas. Det känns väldigt bra, och jag är väldigt stolt över vår kulturpolitik.

Herr talman! Kultur för alla är inte bara namnet på det betänkande som vi debatterar nu. Kultur för alla sammanfattar också väldigt väl den rödgröna regeringens kulturpolitik.

"Alla" betyder verkligen alla. Oavsett var i landet du bor, oavsett ekonomiska förutsättningar och oavsett funktionsvariationer ska du ha tillgång till kultur - helt enkelt därför att tillgång till kultur är så oerhört centralt för att vi människor ska må bra, för att vi ska utvecklas och för att vi ska förstå oss själva och vår omvärld.

Det händer mycket positivt i kulturpolitiken nu, inte minst utifrån att vi har den starkaste kulturbudgeten någonsin i Sverige. Det var väl ett tecken i tiden att Kultursverige för några veckor sedan för första gången samlades till Folk och kultur med en oerhört optimistisk ansats och en oerhörd optimism inför att kulturpolitiken ska fortsätta leverera på det sätt som den rödgröna regeringen nu har levererat genom kulturpolitiken.

Självklart finns det också stora utmaningar. En sådan är skillnaden i tillgänglighet till kultur mellan stad och landsbygd. Det här kommer fram i Myndigheten för kulturanalys rapport, som presenterades i går, där man återigen påpekar att även om tillgängligheten till kultur generellt sett förbättras finns det stora skillnader mellan boende i stad och boende på landsbygd.

De kommersiella krafterna verkar obönhörligen så att med mindre publikunderlag finns det mindre förutsättningar att bedriva verksamhet. Det är därför det är så viktigt att den offentliga kulturpolitiken riktar särskilda resurser till de mindre orterna, till landsbygden.

Det vi gör i årets budget är att för första gången rikta ett statligt anslag till biblioteken. Under Alliansens regeringsår hade vi en väldigt dyster utveckling: nedläggningar av biblioteksfilialer runt om i landet. Den utvecklingen kan vi nu förhoppningsvis vända.

Här kan man tro att Centerpartiet skulle applådera regeringens insatser med statligt stöd till biblioteken just för att öka tillgängligheten till bibliotek även på mindre orter. Men Centerpartiet kallar det här statlig styrning av kulturpolitiken. Uppenbarligen finns det stora brister i Per Lodenius argumentation. Det finns logiska brister i en argumentation där man kallar det statlig styrning att anslå resurser till biblioteken och till kulturskolan men samtidigt ställer sig bakom resurser till bygdegårdarna, där man själv har ett intresse. Per Lodenius kan gärna förklara logiken i att använda olika måttstockar beroende på vilka anslag det handlar om.

Att anslå resurser till sektorer där vi vet att det behövs resurser handlar inte om att styra innehållet. Det handlar om att skapa förutsättningar. När jag då ser hur glad Oliver blev när han kunde börja spela gitarr i kulturskolan redan i årskurs 2 och när jag får höra hur Ebba skiner upp på kulturskolans teaterscen kan jag ta att allianspartierna försöker förklara bort sina lägre ambitionsnivåer och försöker komma med svepskäl.

Man säger att lägre skatter ska ge mer tillgänglighet till kultur. Ni kan sänka skatterna hur mycket ni vill - det blir inga nya bibliotek av det. Det blir ingen kulturskola av det.

Utan kulturskapare och konstnärer blir det däremot ingen kultur att tillgängliggöra. Därför är också konstnärernas situation en del av det här betänkandet. Även här händer det mycket positivt. Agneta Gille tog upp de 115 miljoner kronor som nu på olika sätt riktas till olika konstnärer. Jag ska inte repetera det, men jag kan komplettera med att regeringen nu dessutom har fattat beslut om en proposition om följerätt för att på det sättet också stärka konstnärernas situation, så att konstnärer verkligen får ersättning vid andrahandsförsäljning av konst.

Om några dagar går utredningen om konstnärers villkor ut på bred remiss. Det blir väldigt intressant att följa remissen. Från Miljöpartiets sida har vi redan tagit ställning och vill att konstnärsstipendier ska vara pensionsgrundande. Om man har fått ett arbetsstipendium för att kunna arbeta med sin konst under ett, två eller fem år är det rimligt att man under den tiden också har ett socialt skydd och att den arbetstiden också inkluderas den dag man går i pension.

Nu ska vi följa remissen, och utifrån resultatet av den får vi anledning att återkomma med en proposition.

Kultur för alla

Avslutningsvis måste jag också kommentera Cecilia Magnussons inledningsanförande. Det var kopiöst många felaktigheter där. Jag ska inte peka på dem alla, men jag noterar att hon säger att det nu råder kall fimbulvinter. Det är bara det att det nu är det den 1 mars. Fimbulvinter betyder ju att det är en vinterlik sommar, en väldigt kall sommar. Förmodligen kommer det ursprungligen från en rad kalla somrar på 500-talet. Ska man använda begrepp är det bra att känna till innebörden av dem.

Det är ungefär som när moderatledaren talar om kultursamverkansmodellen. Har ni moderater nu förklarat innebörden av kultursamverkansmodellen för moderatledaren?

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 mars.)