Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare

Fru talman! Betänkande CU4, Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare , kommer från ett enigt utskott. Vad är det som gör att vi ändå är några som ställer oss i talarstolen och vill ta kammarens tid i anspråk? Det brukar inte vara vanligt när utskotten är eniga. Upprinnelsen till ärendet är en granskning utförd av Riksrevisionen, som har undersökt hur den statliga tillsynen av de kommunala överförmyndarna har utfallit. Resultatet redovisas i en rapport, och Riksrevisionens styrelse beslöt för precis ett år sedan om en framställning till riksdagen. Bestämmelser om förmyndare, god man och förvaltare finns i föräldrabalken. Mycket kortfattat handlar det om att förordna en god man för att företräda personer som av olika anledningar inte i full utsträckning kan företräda sig själva. Länsstyrelserna ska med lämpliga tidsmellanrum inspektera verksamheten, granska register och utvalda akter. Riksrevisionens granskning visar att verksamheten omfattade år 2004 ca 90 000 personer. Det sammanlagda värdet på de förvaltade tillgångarna var 17 ½ miljarder kronor, och antalet personer som omfattades av verksamheten hade under fyra år ökat med över 30 procent. Det är alltså en relativt stor verksamhet och en anmärkningsvärt växande verksamhet. Rapporten visade också att mycket små resurser på länsstyrelserna satsades på tillsynen och att det ofta gick flera år mellan granskningarna. Dessutom var inspektionerna bristfälliga, och de brister man hade funnit följdes inte upp. Inte heller har länsstyrelsernas tillsyn följts upp av den föregående regeringen. Riksrevisionen pekar också på den kritik som justitieombudsmännen under en följd av år fört fram mot sättet att hantera överförmynderiet. Kort sagt: Det är fråga om en omfattande kritik, och det är särskilt allvarligt eftersom det rör sig om en mycket sårbar grupp människor. Vi brukar, som jag antydde i början, i utskotten avstå från yrkanden när vi vet att det föreligger en utredning eller att det ska komma en utredning. Det gör det i detta fall. Vi kan förvänta oss en proposition till hösten. Ett enigt civilutskott ser fram emot en proposition, men vi menar ändå att frågan om länsstyrelsernas tillsynsansvar kan brytas ut. Därför föreslår vi att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande gällande just länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare så att vi inte behöver vänta i ett eller ett och ett halvt år till dess den kommande utredningen är färdig. Detta är någonting som regeringen kan ge länsstyrelserna i uppdrag att sätta i gång med så snart som möjligt. I detta anförande instämde Lennart Pettersson (c).

Fru talman! Civilutskottets betänkande CU4, som vi nu debatterar, handlar om så mycket mer än om en stor myndighets tillsyn på ett område bland alla andra tillsynsområden. Detta betänkande handlar i grunden om alla människors rätt till rättssäkerhet och trygghet. Det handlar om små barn och gamla människor och om sjuka män och kvinnor - om närmare 90 000 svenskar som av skilda skäl har en ställföreträdare i form av antingen god man, en förvaltare eller en förmyndare. Det är för alla dessa människor vi nu i ett enigt utskott gör ett tillkännagivande till regeringen. Problematiken med att en person som inte förstår eller kan bevaka sina intressen lätt blir utnyttjad av andra är uppmärksammad av lagstiftaren sedan århundraden. Genom att utöva tillsyn över ställföreträdarskapen säkerställs den enskildes rättigheter. Detta tillsynsansvar har länsstyrelserna, och det är mot denna tillsyn Riksrevisionen riktar skarp kritik. Tillsynen brister i såväl kvalitet som innehåll och omfattning. Tillsynen säkerställer inte likabehandling och rättssäkerhet. Inspektioner sker långt ifrån årligen och är oftast bristfälliga. Fru talman! Detta är rent ut sagt bedrövligt! Vi delar Riksrevisionens syn att bristerna i länsstyrelsernas tillsyn är anmärkningsvärda och att åtgärder omedelbart måste vidtas. Detta är en sak som måste fungera. Tack och lov finns det goda exempel runt om i landet där detta fungerar bra, men det räcker inte. Tillsynen måste fungera överallt och alltid. Länsstyrelsernas tillsynsroll måste bli mer aktiv och effektiv. Tillsynen måste vara både grundlig och återkommande och präglas av kompetens för att brister i överförmyndarnas verksamhet ska kunna upptäckas och för att olämpliga överförmyndare ska kunna identifieras. Detta är vår skyldighet mot alla de människor som behöver samhällets skydd. Fru talman! Jag är glad att här i dag kunna yrka bifall till förslaget i betänkandet CU4, där ett enigt utskott gör ett tillkännagivande till regeringen att den snarast ska vidta åtgärder för att stärka länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare. I detta anförande instämde Christina Oskarsson (s) och Egon Frid (v).