Anf. 42 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! När vi i riksdagens utskott fattar ett beslut går det sedan runt en lista på vilken man kan anteckna sig om man vill vara med och debattera ämnet i kammaren innan hela riksdagen sedan ska fatta beslut i ärendet. Om vi är oense om ett majoritetsbeslut som fattas av utskottet är det både begripligt och rimligt att ledamöterna från de olika partierna anmäler sig till en sådan debatt.
I dag har vi ett betänkande framför oss, precis som Tomas Eneroth sade, som heter
Metoder för bedömning av arbetsförmåga
, kring vilket hela utskottet är enigt och således samtliga partier ställer sig bakom. Döm då om min förvåning när jag, som satt sist vid bordet när den här talarlistan cirkulerande, fann att samtliga partier hade anmält intresse av att debattera ärendet i kammaren, fast vi samtliga stod bakom detsamma. Jag fann då anledning att anmäla mig till den här debatten för att möjligen ge Moderaternas synpunkter på det gemensamma beslutet.
När jag nu har lyssnat på Tomas Eneroth från Socialdemokraterna kan jag tycka att det var klokt att jag anmälde mig för att förtydliga en del av vad vi faktiskt är eniga om.
Tomas Eneroth nämnde att det fanns en JO-anmälan riktad mot Försäkringskassan när det gäller så kallade gruppkonsultationer. Där agerade sedan Försäkringskassan ganska kraftfullt för att rätta till det som möjligen har blivit fel. Det intressanta med dagens diskussion kring det som heter aktivitetsförmågeinstrumentet är att det tog sin inspiration i de här gruppkonsultationerna och egentligen var en förutsättning för att mer formalisera att gruppkonsultationer också sattes på pränt. I princip kan man säga att det skulle förebygga en JO-anmälan i framtiden, eftersom det bedrivs på ett helt annat sätt. Därvidlag känner jag mig väldigt trygg i att aktivitetsförmågeinstrumentet faktiskt är ganska viktigt för att motverka framtida JO-anmälningar.
Försäkringskassan har i nära samverkan med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och hälso- och sjukvården under drygt två år i två steg utifrån ett regeringsuppdrag bedrivit ett arbete för att utveckla metoder för bedömning av arbetsförmågan. En omfattande slutrapport från detta gemensamma arbete av aktörerna lämnades planenligt av Försäkringskassan den 14 januari i år. I denna slutrapport fokuseras på resultatet av att ha kompletterat bedömningen av arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna med ett nytillskapat bedömningsverktyg till den redan långa arsenal av bedömningsåtgärder som sätts in när man har varit sjukskriven mer än 180 dagar.
Det aktuella kompletterade bedömningsverktyget är en så kallad aktivitetsförmågeutredning, AFU, och innebär i korthet att man tar hänsyn till individens egen skattning av sin förmåga, att en medicinsk utredning görs med tillhörande tester och undersökningar utförda av ett sjukvårdsteam bestående av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog som anlitas av sjukvårdshuvudmannen samt att det till det stöd för den slutliga bedömningen också finns ett framtaget kunskapsunderlag som är ett referensmaterial om arbetsmarknadens krav utifrån olika yrkens förutsättningar. Det kan sedan speglas mot individens förutsättningar, både de av individen bedömda egenskaperna hos sig själv och det som är bedömt av utomstående experter.
Enligt Försäkringskassans avlämnade slutrapport i januari i år är erfarenheterna från det första införandet av en kompletterande AFU i den omfattande utredningen av arbetsförmågan hos individer som är på väg att passera dag 181 i rehabiliteringskedjan hösten 2011 över lag goda. Bedömningsläkarna uppfattar metoden som stabil och väl fungerande. Försäkringskassans handläggare anser att den leder till ett bra och användbart ytterligare underlag och, inte minst viktigt, de försäkrade uttrycker att de har blivit bemötta med kvalitet och respekt.
En majoritet av de försäkrade som deltog i detta första pilotprojekt uppgav också att undersökningen lett till en adekvat beskrivning av deras tillstånd och deras förmågor. Bland några nackdelar noteras dock att det exempelvis inte alltid har varit tydligt vad som har varit läkarens bedömning och vad som var den försäkrades uppfattning. Liknande erfarenheter har gjorts i andra länder som arbetar med samma typ av underlag för säkrare bedömning av arbetsförmågan.
Inför införandesteg 2 hösten 2012 vidtogs därför olika åtgärder för att minimera de svagheter som bedömningsunderlaget uppfattas ha i dåvarande skick. Bland annat betonades inför nästa steg i utvärderingen att särskild möda skulle läggas vid att säkra att den försäkrade fullt ut har undersökningens syfte klart för sig samt att det är bedömarens uppfattning som ska uttryckas i beslutsunderlaget.
Resultaten av fas 2 i utvärderingen visade sammanfattningsvis att enhetligheten i bedömningen var större än en majoritet av bedömarna ansåg, att rätt till sjukpenning fanns när det inte fanns tveksamheter kring materialets kvalitet och när bedömarna mer tydligt uttalat tycks ha relaterat underlaget till referensmaterialet avseende yrkesområdens krav på medicinskt relaterade förmågor.
På basen av dessa gynnsamma resultat så här långt planerar nu Försäkringskassan att utvidga testverksamheten under 2013. Inom åtta frivilligt anmälda landsting för fortsatt pilotprojekt på sammantaget drygt tusen personer kan man beställa kompletterande arbetsförmågeutredningar där så bedöms lämpligt för att dessa sedan ska kunna utvärderas inför fortsatt utvärdering av AFU-verktygets tillämplighet för att kunna användas både av Försäkringskassan och av Arbetsförmedlingen för att underlätta bedömningen av långtidssjukskrivnas möjligheter att återgå i arbete.
Utskottet välkomnar utvärderingen av det nya arbetssättet i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av arbetsförmågan hos enskilda som hittills gjorts på Försäkringskassan. Försäkringskassan har inför det tredje steget i denna process av pilotprojektet för AFU-instrumentet, som regeringen beslutade godkänna den 8 maj i år, betonat att ledorden i det fortsatta arbetet ska vara rättssäkerhet, delaktighet, likformighet och transparens. Gott så, kan tyckas, men utskottet vill ändå i enighet framhålla att det ur rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att den nya metoden grundligt utvärderas. Därför föreslår vi att riksdagen ger regeringen till känna att regeringen ska återkomma till riksdagen med en utvärdering av den hittillsvarande försöksverksamheten med aktivitetsförmågeutredningar, det vill säga AFU, med fokus på att kravet på en individuell prövning i varje ärende är tillgodosett och att metoden är förenlig med bestämmelserna i socialförsäkringsbalken.
Så långt, herr talman, är allt väl med enigheten i detta betänkande.
Men, herr talman, om oppositionen nu i oträngt mål, när vi är överens om den fortsatta utvärderingen, prematurt försöker svartmåla det arbete som hittills så förtjänstfullt har gjorts vid utveckling av den kompletterande AFU-verksamheten på Försäkringskassan och de planer man har fått bemyndigade för att inför framtiden utveckla den individuella arbetsförmågebedömningen ytterligare under parollerna rättssäkerhet, delaktighet, likformighet och transparens är vi faktiskt inte eniga.
Vad vill i så fall oppositionen, att vi inte utvecklar de berörda myndigheternas gemensamma förmåga att än mer objektivt bedöma arbetsförmåga mot gällande regelverk så att just rättssäkerheten, delaktigheten, likformigheten och transparensen i besluten optimeras mer än som situationen är i dag? I så fall är åtminstone jag, Moderaterna och allianspartierna, djupt oeniga med oppositionens ovilja att försöka förbättra sakernas tillstånd för de alltför många som i dag inte fullt ut garanteras en så bra bedömningsgrund som möjligt för att bedöma den enskildes förmåga till arbete när sjukskrivningstiden sträcks ut.
(Applåder)