Metoder för bedömning av arbetsförmåga

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet som handlar om sjukförsäkringen, arbetsförmågebedömning, Försäkringskassans arbete med att bedöma och deras nya arbetsförmågeverktyg. Det är krånglig materia för dem som inte är helt inne i sjukförsäkringsfrågor men viktig för dem som är angelägna om att vi får en sjukförsäkring som fungerar väl. Vi har en sjukförsäkring som inte fungerar så väl. Över 65 000 utförsäkrade ställs utan skydd bara för att de har råkat passera en administrativ tidsgräns och inte varit sjuka så länge som regeringen tycker att man ska få vara sjuk. Vi har ett läge där väldigt många tvingas ta kompletterande försäkringar - privata försäkringar eller avtalsvisa försäkringar - för att få ett rimligt skydd om man blir sjuk, eftersom de allmänna försäkringarna är för dåliga. Detta systemskifte har vi debatterat många gånger i riksdagen, och det är min förhoppning att vi efter valet 2014 kan få en annan ordning och en annan riksdagsmajoritet som gör att vi kan få en mänsklig sjukförsäkring på plats i Sverige i stället. I oppositionen har vi dock drivit igenom ett antal förändringar för att åtminstone se till att det blir något bättre sjukförsäkring. Vid några tillfällen har vi fått igenom utskottsinitiativ. Det har handlat om hur nollklassade som har haft en tidsbegränsad sjukersättning i stället har kunnat tillerkännas en bättre ekonomisk ersättning. Det har handlat om krav på rätten till rehabilitering där regeringen nu har skyldighet att återkomma till riksdagen med regler om hur vi ser till att man får rehabilitering innan man blir utförsäkrad. Kanske en av de mest stigmatiserade debatterna vi har haft handlade om arbetsförmågeprövningen och arbetsmarknadsprövningen efter 180 dagar. Där drev vi igenom en lagändring i riksdagen, inte minst efter en extrainkallad sommarriksdag, och fick en förändring av begreppet "reguljär arbetsmarknad" till "normalt förekommande arbete". För dem som inte känner till begreppen kan det vara bra att veta att de nya reglerna innebär en något mildare prövning när det prövas om man ska ha rätt till sjukpenning. Det går inte an, som Försäkringskassan tidigare tvingades göra, att säga till någon att du skulle ju i teorin kunna ta något slags arbete eftersom du kan lyfta din ena hand. Vi fick alltså en mer reell prövning om en person kan jobba med ett jobb som faktiskt finns på arbetsmarknaden. För många tusen individer har detta varit viktigt. Sedan tror jag att det kommer att krävas ytterligare viktiga förändringar för att få en bra och fungerande försäkring. När det här nu ska implementeras har Försäkringskassan påbörjat ett arbete med hur arbetsförmågebedömningarna ska se ut. Detta levererades i en debattartikel som statsrådet Ulf Kristersson skrev tillsammans med en enskild tjänsteman på Försäkringskassan, vilket var lite ovanligt. Det gjorde väl att en del höjde lite på ögonbrynen, inte i kraft av att det skulle vara ministerstyre, men för att det var en lite ovanlig konstellation för en debattartikel. När vi sedan såg hur det här verktyget började utvecklas var det väldigt många som blev förvånade. I stället för att i Försäkringskassans arbete utgå från det lagen precis hade sagt och ändrats till, det vill säga "normalt förekommande arbete", tog man nämligen utgångspunkt i begreppet "medicinska förutsättningar för arbete". Det är ett begrepp som lanserades så tidigt som 2009 och som då fick mycket skarp kritik i remissomgången. Ändå blev det grundläggande för det verktyg som Försäkringskassan valde att arbeta med. Missförstå mig rätt: Jag tror att det finns skäl att utveckla bra modeller för att bedöma arbetsförmåga i en sjukförsäkring. Det är viktigt. Men i grunden måste det naturligtvis bygga på att det här är en arbetsmarknadsförsäkring som utgår från hur man är försäkrad på den arbetsmarknad som finns här och nu - inte en behovsprövad aktivitetsförmågebedömning. Det är nämligen precis det som det riskerar att bli. Nu har det här arbetet fått hård kritik från fackföreningsrörelsen, från handikapprörelsen, från LO-TCO:s Rättsskydd och många som sysslar med försäkringar. Man hävdar att det finns en risk att den lagändring som drevs igenom i riksdagen nu kringgås med det nya sätt att pröva arbetsförmågan som Försäkringskassan arbetar med. Risken ligger i att det blir en väldigt stark och ensidig normering utifrån de medicinska förutsättningarna för arbete, inte hur arbetsmarknaden faktiskt är konstituerad. Det intressanta är att begreppet "medicinska förutsättningar för arbete" inte finns i lagen. Ändå avser myndigheten att tillämpa detta framöver, vilket får ganska skarp och berättigad kritik av många. Till detta inbegriper också verktyget en yrkeslista där man ger någonting som skulle kunna vara närmast fiktiva beskrivningar av hur arbeten skulle kunna se ut på arbetsmarknaden. Både Inspektionen för socialförsäkringen och LO-TCO:s Rättsskydd kritiserar detta ordentligt eftersom det leder till en felaktig bild av hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut och därmed även riskerar att innebära en felaktig och rättsosäker prövning av den enskildes arbetsförmåga. I den hearing som vi hade i riksdagen sades: Yrkeslistan kommer att definiera en arbetsmarknad på ett sätt som inte kan anses motsvara en reell arbetsmarknad med normalt förekommande arbete. Tillämpningen saknar stöd i lag. Detta konstaterar LO-TCO:s Rättsskydd. Det är därför det är viktigt att verktyget utvärderas. Jag gör inte bedömningen huruvida verktyget saknar stöd i lagen eller inte, men jag gör bedömningen att med så kraftiga invändningar finns det skäl för riksdagen att agera. Det finns skäl att se till att det här utvärderas innan det i stor skala blir ett normerat arbetssätt inom den myndighet som har att hantera en av samhällets viktigaste försäkringar. Det var det som var grunden till det här initiativet, och efter lite diskussioner och ett visst motstånd från borgerliga partier kunde jag ändå konstatera att vi till slut har ett enigt utskott som ställer sig bakom detta. Det vi säger i betänkandet är detta: Eftersom någon reell utvärdering ännu inte har gjorts av den hittillsvarande försöksverksamheten anser utskottet att den nya metoden först måste grundligt utvärderas. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att den nya metoden först grundligt utvärderas. Även frågan om den nya metodens förenlighet med bestämmelser i socialförsäkringsbalken bör belysas i denna utvärdering. Det är skarpa besked från utskottet, och det förutsätter att regeringen nu agerar. Det här är nämligen viktigt att komma ihåg: Riksdagen styr inte myndigheter. Det gör regeringen. Men riksdagen kan se till att regeringen agerar, och det gör vi med det här betänkandet. I den meningen blir den här frågan närmast konstitutionell. Det ligger nu ett ansvar på Sveriges regering efter riksdagsbeslutet i dag att agera i enlighet med riksdagens intentioner. Det innebär också att vi kommer att följa regeringens agerande noga för att säkerställa att man nu fullföljer riksdagens beslut. Det är viktigt eftersom en utökning av verksamheten om det skulle visa sig att den står i strid med gällande lagstiftning eller inte är tillräckligt tillämplig skulle kunna innebära att det blir väldigt dyrt att återta. Det kommer också att innebära att enskilda människor riskerar att hamna i kläm under tiden. Jag vill påminna utskottet och dem som lyssnar på debatten om den JO-anmälan och den JO-kritik som riktats mot myndigheten relativt nyligen, där man konstaterar att man under flera års tid har arbetat på ett sätt som allvarligt åsidosatt rättssäkerheten för enskilda. Det kan naturligtvis hända vilken myndighet som helst, och Försäkringskassan har på ett klokt och bra sätt sagt att man nu ändrar sitt sätt att arbeta med gruppbedömningar. Det tycker jag är tillfredsställande. Där har generaldirektören agerat väldigt bra. Vi politiska beslutsfattare vill dock se till att vi undviker misstag i förväg i stället för att hitta fel och brister i efterhand och tvingas konstatera att människor hamnat i kläm. Här finns nu en sådan möjlighet, och det är den möjligheten som utskottet också tar, det vill säga att regeringen redan nu grundligt utvärderar verksamheten innan man går vidare. Jag ser fram emot att följa regeringens agerande. Vi är alltså ett enigt utskott som nu vill säkerställa att man får en bättre arbetsförmågebedömning och att det framför allt är i enlighet med det riksdagsbeslut som vi drev igenom här i riksdagen som innebär att man prövas mot normalt förekommande arbete. (Applåder)

Herr talman! När vi i riksdagens utskott fattar ett beslut går det sedan runt en lista på vilken man kan anteckna sig om man vill vara med och debattera ämnet i kammaren innan hela riksdagen sedan ska fatta beslut i ärendet. Om vi är oense om ett majoritetsbeslut som fattas av utskottet är det både begripligt och rimligt att ledamöterna från de olika partierna anmäler sig till en sådan debatt. I dag har vi ett betänkande framför oss, precis som Tomas Eneroth sade, som heter Metoder för bedömning av arbetsförmåga , kring vilket hela utskottet är enigt och således samtliga partier ställer sig bakom. Döm då om min förvåning när jag, som satt sist vid bordet när den här talarlistan cirkulerande, fann att samtliga partier hade anmält intresse av att debattera ärendet i kammaren, fast vi samtliga stod bakom detsamma. Jag fann då anledning att anmäla mig till den här debatten för att möjligen ge Moderaternas synpunkter på det gemensamma beslutet. När jag nu har lyssnat på Tomas Eneroth från Socialdemokraterna kan jag tycka att det var klokt att jag anmälde mig för att förtydliga en del av vad vi faktiskt är eniga om. Tomas Eneroth nämnde att det fanns en JO-anmälan riktad mot Försäkringskassan när det gäller så kallade gruppkonsultationer. Där agerade sedan Försäkringskassan ganska kraftfullt för att rätta till det som möjligen har blivit fel. Det intressanta med dagens diskussion kring det som heter aktivitetsförmågeinstrumentet är att det tog sin inspiration i de här gruppkonsultationerna och egentligen var en förutsättning för att mer formalisera att gruppkonsultationer också sattes på pränt. I princip kan man säga att det skulle förebygga en JO-anmälan i framtiden, eftersom det bedrivs på ett helt annat sätt. Därvidlag känner jag mig väldigt trygg i att aktivitetsförmågeinstrumentet faktiskt är ganska viktigt för att motverka framtida JO-anmälningar. Försäkringskassan har i nära samverkan med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och hälso- och sjukvården under drygt två år i två steg utifrån ett regeringsuppdrag bedrivit ett arbete för att utveckla metoder för bedömning av arbetsförmågan. En omfattande slutrapport från detta gemensamma arbete av aktörerna lämnades planenligt av Försäkringskassan den 14 januari i år. I denna slutrapport fokuseras på resultatet av att ha kompletterat bedömningen av arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna med ett nytillskapat bedömningsverktyg till den redan långa arsenal av bedömningsåtgärder som sätts in när man har varit sjukskriven mer än 180 dagar. Det aktuella kompletterade bedömningsverktyget är en så kallad aktivitetsförmågeutredning, AFU, och innebär i korthet att man tar hänsyn till individens egen skattning av sin förmåga, att en medicinsk utredning görs med tillhörande tester och undersökningar utförda av ett sjukvårdsteam bestående av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog som anlitas av sjukvårdshuvudmannen samt att det till det stöd för den slutliga bedömningen också finns ett framtaget kunskapsunderlag som är ett referensmaterial om arbetsmarknadens krav utifrån olika yrkens förutsättningar. Det kan sedan speglas mot individens förutsättningar, både de av individen bedömda egenskaperna hos sig själv och det som är bedömt av utomstående experter. Enligt Försäkringskassans avlämnade slutrapport i januari i år är erfarenheterna från det första införandet av en kompletterande AFU i den omfattande utredningen av arbetsförmågan hos individer som är på väg att passera dag 181 i rehabiliteringskedjan hösten 2011 över lag goda. Bedömningsläkarna uppfattar metoden som stabil och väl fungerande. Försäkringskassans handläggare anser att den leder till ett bra och användbart ytterligare underlag och, inte minst viktigt, de försäkrade uttrycker att de har blivit bemötta med kvalitet och respekt. En majoritet av de försäkrade som deltog i detta första pilotprojekt uppgav också att undersökningen lett till en adekvat beskrivning av deras tillstånd och deras förmågor. Bland några nackdelar noteras dock att det exempelvis inte alltid har varit tydligt vad som har varit läkarens bedömning och vad som var den försäkrades uppfattning. Liknande erfarenheter har gjorts i andra länder som arbetar med samma typ av underlag för säkrare bedömning av arbetsförmågan. Inför införandesteg 2 hösten 2012 vidtogs därför olika åtgärder för att minimera de svagheter som bedömningsunderlaget uppfattas ha i dåvarande skick. Bland annat betonades inför nästa steg i utvärderingen att särskild möda skulle läggas vid att säkra att den försäkrade fullt ut har undersökningens syfte klart för sig samt att det är bedömarens uppfattning som ska uttryckas i beslutsunderlaget. Resultaten av fas 2 i utvärderingen visade sammanfattningsvis att enhetligheten i bedömningen var större än en majoritet av bedömarna ansåg, att rätt till sjukpenning fanns när det inte fanns tveksamheter kring materialets kvalitet och när bedömarna mer tydligt uttalat tycks ha relaterat underlaget till referensmaterialet avseende yrkesområdens krav på medicinskt relaterade förmågor. På basen av dessa gynnsamma resultat så här långt planerar nu Försäkringskassan att utvidga testverksamheten under 2013. Inom åtta frivilligt anmälda landsting för fortsatt pilotprojekt på sammantaget drygt tusen personer kan man beställa kompletterande arbetsförmågeutredningar där så bedöms lämpligt för att dessa sedan ska kunna utvärderas inför fortsatt utvärdering av AFU-verktygets tillämplighet för att kunna användas både av Försäkringskassan och av Arbetsförmedlingen för att underlätta bedömningen av långtidssjukskrivnas möjligheter att återgå i arbete. Utskottet välkomnar utvärderingen av det nya arbetssättet i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av arbetsförmågan hos enskilda som hittills gjorts på Försäkringskassan. Försäkringskassan har inför det tredje steget i denna process av pilotprojektet för AFU-instrumentet, som regeringen beslutade godkänna den 8 maj i år, betonat att ledorden i det fortsatta arbetet ska vara rättssäkerhet, delaktighet, likformighet och transparens. Gott så, kan tyckas, men utskottet vill ändå i enighet framhålla att det ur rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att den nya metoden grundligt utvärderas. Därför föreslår vi att riksdagen ger regeringen till känna att regeringen ska återkomma till riksdagen med en utvärdering av den hittillsvarande försöksverksamheten med aktivitetsförmågeutredningar, det vill säga AFU, med fokus på att kravet på en individuell prövning i varje ärende är tillgodosett och att metoden är förenlig med bestämmelserna i socialförsäkringsbalken. Så långt, herr talman, är allt väl med enigheten i detta betänkande. Men, herr talman, om oppositionen nu i oträngt mål, när vi är överens om den fortsatta utvärderingen, prematurt försöker svartmåla det arbete som hittills så förtjänstfullt har gjorts vid utveckling av den kompletterande AFU-verksamheten på Försäkringskassan och de planer man har fått bemyndigade för att inför framtiden utveckla den individuella arbetsförmågebedömningen ytterligare under parollerna rättssäkerhet, delaktighet, likformighet och transparens är vi faktiskt inte eniga. Vad vill i så fall oppositionen, att vi inte utvecklar de berörda myndigheternas gemensamma förmåga att än mer objektivt bedöma arbetsförmåga mot gällande regelverk så att just rättssäkerheten, delaktigheten, likformigheten och transparensen i besluten optimeras mer än som situationen är i dag? I så fall är åtminstone jag, Moderaterna och allianspartierna, djupt oeniga med oppositionens ovilja att försöka förbättra sakernas tillstånd för de alltför många som i dag inte fullt ut garanteras en så bra bedömningsgrund som möjligt för att bedöma den enskildes förmåga till arbete när sjukskrivningstiden sträcks ut. (Applåder)

Herr talman! Finn Bengtsson beklagar att det blev en debatt. Det är naturligtvis fritt för alla partiföreträdare att anmäla sig eller att inte anmäla sig. Jag tyckte, som majoritetsföreträdare och initiativtagare till det här ärendet, att det var viktigt att berätta för kammaren vad det är vi har diskuterat i vårt kära utskott. Det är viktigt för protokollet och det är viktigt för omgivningen att få reda på vilka diskussioner vi har och vad utskottet säger: "Eftersom någon reell utvärdering ännu inte har gjorts av den hittillsvarande försöksverksamheten anser utskottet att den nya metoden först måste grundligt utvärderas." Utskottet säger också att det "ur rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att den nya metoden först grundligt utvärderas." Det är viktigt att markera och det är viktigt att vi gör det här eftersom alla kan ställa upp på parollen om rättssäkerhet, vilket Finn Bengtsson avslutade sitt anförande med. Men det finns kritik mot just bristande rättssäkerhet i det verktyg som just nu håller på att implementeras. Det är därför, för att värna rättssäkerheten för den enskilde, som det är så viktigt att vi nu ser till att verksamheten först grundligt utvärderas innan man går vidare. Jag valde att tydligt markera det ansvar som regeringen nu har - därav min notering om att frågan närmast har konstitutionell karaktär. Det är inte riksdagen som styr myndigheten, men riksdagen kan tala om för regeringen vad den ska göra. Det innebär att regeringen har ett tufft ansvar att fullfölja riksdagsbeslutet. Jag säger detta mot bakgrund av att det inte ska råda något tvivel om att det är många som inte gillar den lagändring vi drev igenom med begreppet normalt förekommande arbete. Jag tänker inte acceptera - inte heller vi som utgjorde riksdagsmajoriteten då - om det finns tendenser att glida ifrån det riksdagsbeslut och den lagstiftning som finns. Jag hävdar inte att Försäkringskassan gör det - det skulle jag aldrig drömma om att göra - men jag vill säkerställa att de arbetsmetoder och verktyg som används ligger i linje med riksdagens beslut. Initiativet röstades igenom med en rösts övervikt för majoriteten i riksdagen, och sedan blev det så småningom ett enigt betänkande - vilket var glädjande.

Herr talman! Tomas Eneroth och jag, det vill säga oppositionen och Alliansen, är överens om att det aldrig är fel att granska arbeten som syftar till att regelverket kan utvecklas på ett rättssäkert sätt. Det är glädjande att notera den två timmar långa tv-sända hearingen den 23 maj som gav hela svenska folket goda inblickar i hur diskussionen i ärendet går. Sedan kan vi naturligtvis komplettera hearingen med en och en halv timmas diskussion i kammaren i dag. Det har jag inget emot. Jag förvånas över att vi faktiskt är överens om det Tomas Eneroth nämnde, nämligen att vi inte har något alls emot att frågan följs upp från regeringen. Jag betonade i mitt inlägg att det redan nu finns en god grund för den farhåga Tomas Eneroth tog upp om att vi kan frukta JO-kritik om ett par år och att vi ska stämma i bäcken så att den inte kommer. Jag anser att den utvärdering som Försäkringskassan har gjort, en slutrapport på regeringsuppdraget, som lades fram den 14 januari i år, är utförlig. Man har tagit höjd för riskerna för att arbetssättet inte skulle vara rättssäkert. Det framkommer tydligt på s. 14 hur man har adresserat frågan med koppling till normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Jag känner mig trygg i förvissningen om att regeringens granskning av frågan kommer att visa att hittillsvarande utvärderingar av det två första stegen har varit värdefulla och att de kommer att visa huvudsakligen goda resultat. Det kan vara ett motiv för att gå in i ett tredje steg där man utvidgar från några hundra upp till lite drygt tusen individer av de beräknade 16 000 som i framtiden varje år kommer att beröras av den typen av förbättrad arbetsförmågebedömning. (Applåder)

Herr talman! Tack, Finn Bengtsson, för svaret! Det är bra att vi är eniga. Jag vill ändå framhålla att jag lyssnar på den allvarliga kritik som finns från jurister som kan arbetsmarknadslagstiftningen på sina tio fingrar och som har lång och gedigen erfarenhet av att pröva socialförsäkringsmål och arbetsrättsmål. Jag lyssnar på den oro som hela handikapprörelsen lyfter fram i debattartiklar och på många andra sätt. De anser att deras grupper riskerar att komma i kläm med den normering som verktygen faktiskt innebär. Jag lyssnar på kritiken som Inspektionen för socialförsäkringen lyfte fram under hearingen. Jag lyssnar på kritiken från jurister, professorer och forskare. De känner sig inte trygga. Att myndigheten i sin egen utvärdering kommer fram till att man följer lag är inte så förvånande, men naturligtvis måste en sådan verksamhet granskas opartiskt, ordentligt och sakkunnigt så att vi vet att den håller sig inom riktlinjerna och är ett stöd för den arbetsförmågebedömning som ska göras utifrån normalt förekommande arbete. När vi skulle anta den nya lagstiftningen valde vi i utskottsmajoriteten att i betänkandet plocka in den så kallade Kerstin Johansson-domen. Det är ovanligt att vi i riksdagen refererar domar i Högsta förvaltningsdomstolen, men vi gjorde det mot bakgrund av att vi ville vara säkra på att det inte ska råda något tvivel om hur lagstiftningen ska tillämpas och vad som ligger i grunden för den nya lagstiftningen. Bakgrunden är att det tidigare fanns en lagstiftning med begreppet reguljär arbetsmarknad som innebar en i det närmaste fiktiv arbetsmarknadsprövning. Det innebar att många människor utförsäkrades från sjukförsäkringen redan efter 180 dagar, trots att de rimligtvis borde ha haft goda grunder att vara kvar på arbetsmarknaden. Det hade varit en arbetslinje värd namnet med en ordentlig och bättre prövning vid 180 dagar än den som då var gällande. Därför fick vi igenom en ändring i riksdagen, och därför är det angeläget att följa upp ändringen. Jag hoppas och tror att Finn Bengtsson kommer att stå vid min sida när vi ordentligt granskar att Försäkringskassans nya verktyg följer de riktlinjer som riksdagen slagit fast. (Applåder)

Herr talman! Det tror jag säkert, Tomas Eneroth. Jag har läst rapporten som kom den 14 januari. Med sina 51 sidor tycker jag att den känns ganska trygg att luta sig mot. Kan detta bekräftas nu när vi i utskottet gemensamt ber regeringen att titta på det en gång till hoppas jag verkligen att vi har alla goda förutsättningar för att det fortsatta projektet ska ske rättssäkert. Låt mig, herr talman, ändå kommentera detta med allvarlig kritik. Hur allvarlig är den? Visst, kritik har förts fram från en del håll, till exempel LO-TCO Rättsskydd och handikapporganisationer. Men glöm då inte, Tomas Eneroth, att i samband med att Försäkringskassan tog fram detta förankrade man arbetet hos en rad myndigheter. Det var förankrat hos Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och inte minst hälso- och sjukvården. En rad andra patientföreningar än bara handikapporganisationer deltog i och sympatiserade med att det här instrumentet togs fram. De framförde inte bara kritik, utan de såg i stället möjligheter att få en bättre bedömning. Jag tror att man även ska lyssna på de positiva tankarna om den utveckling som detta kanske kan leda till. Men som sagt, det ska ske under rättssäkra former. Eftersom de paradorden har lyfts fram av generaldirektören för Försäkringskassan känner jag mig väldigt trygg i att vi kommer att få en utvärdering som görs av regeringen på uppdrag av riksdagen, samtidigt som man fortsätter att utveckla instrumentet inom en rimligt stor mängd individer, och att de i sin tur får en egen rättssäker prövning i varje fall. Det är lite förvånande om oppositionen vill skrämma upp människor genom att bara beskriva den baksida som möjligen kan visa sig finnas, i stället för att också ibland lyfta fram det positiva utvecklingsarbetet, där vi strävar efter att i framtiden fjärma oss från JO-kritik och i stället ha ett mer formaliserat underlag. Det tror jag är viktigt att komma ihåg inför framtiden. (Applåder)

Herr talman! Jag ska fatta mig relativt kort. Finn Bengtsson har beskrivit det som vi i utskottet och allianspartierna har diskuterat i samband med detta ärende. Det är metoder för bedömning av arbetsförmåga vi diskuterar. Försäkringskassan har utifrån ett regeringsuppdrag och i samverkan med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och hälso- och sjukvården under drygt två år bedrivit ett arbete för att utveckla metoder för bedömning av arbetsförmåga, såsom framgår av betänkandet. Det är bra att man arbetar med att finna sådana modeller. Det har ibland varit svårt att finna bra modeller för detta, och därför är det viktigt att utveckla sådana. Vi har haft problem. Jag minns att det för 10-12 år sedan var många som kom fram till mig när jag jobbade politiskt och sade att de inte ville gå i förtidspension men att de i princip kände sig ålagda att anta ett sådant erbjudande. Det var inte bra - människor vill ju jobba. Att då finna modeller för att ta fram en rimlig och bra arbetsförmågebedömning är såklart väldigt viktigt för den enskilda individen, och förstås också för samhällsekonomin. Att man mot sin vilja hamnar utanför arbetsmarknaden är ju inte bra, varken för den enskilde individen eller för samhällsekonomin. Därför tycker jag att det är positivt att utskottet nu är enigt och - i samband med att Försäkringskassan vill utveckla försöket till att omfatta fler landsting och regioner - vill göra en rejäl utvärdering av systemet, så att arbetet kan fortsätta på ett rättssäkert sätt, inte minst med avseende på att kravet på en individuell prövning i varje ärende ska tillgodoses. (Applåder)

Herr talman! Jag säger precis som alla andra har sagt, att det är ett enigt utskottsinitiativ så vi skulle inte behöva ha någon diskussion och debatt i ärendet. Det är ändå några punkter som jag och Centerpartiet skulle vilja lyfta fram i diskussionen. Det första är naturligtvis att det är oerhört viktigt att vi får ett instrument, en metod, för att tydligt och klart bedöma arbetsförmågan likartat inom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Den ena myndigheten ska inte stå emot den andra i bedömningen. Den enskilda människan får inte komma i kläm mellan myndigheter. Därför är det oerhört viktigt att man tillsammans har en metod, ett instrument, för att bedöma arbetsförmåga. Som också har sagts här tidigare är det väldigt viktigt att det görs en individuell arbetsförmågebedömning. Tomas Eneroth och Socialdemokraterna var ju mycket rädda för att det inte skulle bli så. Vi vet att varje människa är unik, och därför ska man också bedömas utifrån sina unika, personliga förutsättningar. Socialstyrelsens medicinska beslutsunderlag, där man tittar på det medicinska, är en del i detta att bedöma individens förmåga att arbeta. Kopplar vi det till den metod som man nu håller på att jobba fram finns det verkligen anledning att tro att det blir bättre. Varje steg i att utveckla en metod måste dokumenteras, följas upp och utvärderas. Hur ska man annars kunna se vad som är bra och mindre bra och varför man har förändrat sin metod? Vetenskapligt är det som sagt viktigt, Tomas Eneroth, att göra nödvändiga utvärderingar. Men det kanske är ännu viktigare för den enskilda person som ska hanteras rättsligt efter detta instrument. Tidningen Dagens Socialförsäkring ges ut till Försäkringskassans personal, och jag har läst det sista numret som har kommit nu. Där nämner man just detta med arbetsförmågeutredningen och bedömningen. Där finns en fråga: "Hur har det gått så här långt?" Då är svaret: "Bra, vi har tagit tillvara erfarenheter och gjort förbättringar efter hand." Sedan säger man: "Aktuellt just nu är att vi har fått en analys om arbetsskador som Arbetsmiljöverket har gjort åt oss" - det vill säga "oss" på Försäkringskassan - "vilken vi kommer att arbeta in i referensmaterialet till hösten. Då ska vi också ta fram material om arbetshjälpmedel och anpassning, tillsammans med Arbetsförmedlingen." Det betyder att man har gjort en utvärdering och tagit till sig erfarenheter för att förbättra den metod som vi nu diskuterar. Det måste betyda att det finns någon form av dokumentation som man skulle använda sig av på ett enkelt sätt för att visa det man har gjort och det vi nu efterlyser, en utvärdering. Men vill man, som Tomas Eneroth, när det gäller sjukförsäkringen alltid tolka saker och ting på ett negativt sätt hamnar vi där vi är nu, det vill säga i ordklyveri. Om man tror att ett normalt förekommande arbete skiljer sig oerhört mycket från arbete på den reguljära arbetsmarknaden är man fel ute. Alla de som har fått yttra sig över dessa två begrepp har sagt att det inte är någon större skillnad. Men detta vidhåller man, som sagt, från Socialdemokraterna. I fråga om just arbetsförmågebedömningens utveckling tar man LO-TCO Rättsskydd som det allena saliggörande när de är kritiska. Man tar inte till vara det som har varit positivt i denna metod. Tidningen Dagens Socialförsäkring tar också upp att Arbetsförmedlingens dokumentation om de personer som har nått maxtiden i sjukförsäkringen är bristfällig. Man säger att Försäkringskassan inte inhämtar tillräckligt mycket information om dem som återvänder. Då måste denna metod som innebär att man jobbar ihop, tillsammans i myndigheterna, förbättra samarbetet även på det planet. Alltså blir det en dubbel vinst att utöka samarbetet. Slutligen vill jag säga att det i dag har kommit en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, som har tittat på hur handläggarnas roll spelar in i sjukskrivningsprocessen. Där framkommer det av de 59 procent som har svarat - en väldigt hög svarsfrekvens - att man uppskattar när man kan samtala i ärenden med sina kolleger. Det framkommer också att vissa känner sig bundna av regler och styrning men ändå är säkra på sin yrkesroll. Andra känner sig bundna och har samtidigt en negativ attityd till regelverk och beslutsstöd. Trots ett omfattande arbete inom myndigheten med att utveckla just detta med beslutsstöd och metoder i olika former, som vi nu pratar om, anger alltså de flesta att samtalet med kolleger är det viktiga. Det om något, mina vänner, tyder väl på att vi är i ett stort behov av en metod som handläggarna och tjänstemännen på Försäkringskassan kan känna sig trygga med, och därför måste det utvecklas. Sammanfattningsvis vill jag säga att det är oerhört viktigt att det som hittills har gjorts ska utvärderas på alla vetenskapliga sätt, men underlag till det finns i allra högsta grad, som jag har nämnt. En fortsättning för att förfina detta instrument måste till för att individen ska känna sig rättstrygg. Rättssäkerheten är oerhört viktig. Därmed yrkar jag naturligtvis bifall till utskottsinitiativet och förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Tack, Solveig Zander, för ett inspirerande anförande! Det är fascinerande att höra en så stark argumentation mot det vi egentligen säger och att det sedan konstateras att vi är ett enigt utskott. Man kan ana att det har varit en viss resa för Solveig Zander att ställa upp på de formuleringar vi har i betänkandet där vi säger att verksamheten först grundligt måste utvärderas. Jag kan uppskatta att Försäkringskassan anstränger sig för att hitta ett bra arbetsförmågeverktyg. Det ska de göra, och där arbetar de bra. Men det blir lite konstigt när den källa som Solveig Zander refererar i fråga om hur verksamheten utvecklas, och om det eventuellt finns någon kritik, är tidningen Dagens Socialförsäkring. Det är Försäkringskassans egen tidning, kanske jag ska påpeka för dem som inte känner till det och följer debatten - med all respekt. Det är inte bara LO-TCO:s Rättsskydds chefsjurister och förbundsjurister utan även Eva Nordmark, ordförande i TCO, Tobias Baudin, förste vice ordförande i LO, Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, Lotti Ryberg-Welander, jurist och fil.dr. i rättssociologi vid Stockholms universitet. Ja, listan kan göras lång på dem som allvarligt kritiserar detta. När man då talar om att verktyget har förankrats kan man inte påvisa att det har skett en formell remissomgång där man kan tala om på vilket sätt kritik under processens gång har tagits till vara. Det har varit en relativt ensidig process. Jag tror att det är helt avgörande att detta verktyg får stark legitimitet. Alltså måste man dra i handbromsen, beforska det ordentligt och säkerställa att det ligger i linje med nuvarande lagstiftning. Annars riskerar återigen en stor och viktig myndighet att hamna i en situation där Justitieombudsmannen än en gång, något år senare, tvingas rikta allvarlig kritik. Jag vill inte att vi ska hamna i ett sådant läge. Det är därför riksdagen tar detta initiativ, och det är därför regeringen nu har ett tungt ansvar att se till att frågan hanteras på rätt sätt framöver.

Herr talman! Det skulle inte föresväva mig ett ögonblick att säga att jag på något sätt är emot det utskottsinitiativ som vi nu är överens om, verkligen inte. I mitt anförande påtalade jag bara att man har gjort utvärderingar och följt upp det man hittills har gjort. Alltså kan det inte vara så svårt att leva upp till det som vi nu ska besluta om här i riksdagen, det vill säga en utvärdering av det som hittills har gjorts. Som Tomas Eneroth själv säger är legitimiteten väldigt viktig. I Dagens Socialförsäkring , som inte är något vetenskapligt organ, står det hur man har jobbat med ärendet, och det är viktigt. IFS, Inspektionen för socialförsäkringen, som verkligen är ett organ som är vetenskapligt behäftat och har en stark tyngd i detta sammanhang, påtalar i det som i dag presenteras att tjänstemännen inte riktigt känner sig tillfreds med det beslutsstöd som finns i dag. Man tycker att diskussionen med kollegerna är viktigare. Då finns det väl anledning för oss att på alla sätt medverka till och påverka att det så fort som möjligt kommer fram ett beslutsstöd och en metod som de kan känna sig säkra med. Herr talman! Jag skulle vilja fråga Tomas Eneroth om han, handen på hjärtat, inte blev lite gramse, om jag får uttrycka det så, över att det dagen innan vi hade vår offentliga utfrågning kom ett pressmeddelande där man sade att man skulle gå vidare med ärendet.

Herr talman! Jag blev inte gramse, utan jag blev förbannad, om jag ska vara ärlig. Men det är en annan historia. När man ser hur viktig en verksamhet är för tillämpningen av en av samhällets viktigaste försäkringar och när frågan är föremål för granskning och debatt i Sveriges riksdag måste man kanske lyhört fundera över vilka signaler det sänder när man samtidigt ger signaler om att kraftigt utöka den. I betänkandet, som vi alla ställer oss bakom, skriver vi: "Eftersom någon reell utvärdering ännu inte har gjorts - - -". Dilemmat är att det inte har gjorts en ordentlig utvärdering av detta verktyg. Myndigheten själv har granskat och tittat på den, ja. Men det behöver naturligtvis göras en ordentlig, opartisk granskning av verktyget. Jag tror nämligen att det är helt avgörande. Detta verktyg, som så småningom ska implementeras i hela myndigheten och i hela försäkringen, är en av de viktigaste delarna i Försäkringskassans arbete. Därför måste det göras rätt från början. Vi har inte råd med att slarva i sjukförsäkringen. Det har skett alldeles för många gånger. Jag kanske inte behöver påminna kammaren om hur det gick när de nya sjukförsäkringsreglerna trädde i kraft efter regeringsskiftet 2006. Beslut efter beslut fick korrigeras i efterhand eftersom de fick effekter som ingen hade tänkt på. Cancersjuka blev avstängda från försäkringen. Grupper kom i kläm på ett sätt som var häpnadsväckande och väckte mycket kritik. Därför tycker jag att det är viktigt ur legitimitetssynpunkt och rättssäkerhetssynpunkt att man gör rätt från början. När så starka intressenter och så sakkunniga grupper riktar allvarlig kritik mot sättet att arbeta måste vi i riksdagen lyssna, och det är jag glad över att vi gör. Vi har lyssnat på kritiken, vi har haft en hearing, och vi antar förslaget i ett enigt betänkande som ger regeringen ett tydligt uppdrag. Jag kan lova er att jag kommer att vara noga med att se till att regeringen fullföljer det uppdrag som riksdagen nu ger dem. (Applåder)

Herr talman! Först och främst måste vi ta detta för vad det är. Det är en metod som man hittills har använt sig av i 200 av alla ärenden som Försäkringskassan handlägger. Den utvidgning man nu vill göra skulle inbegripa ytterligare 1 200 personer. Det är alltså inte fråga om att varenda person ska omfattas av detta. Jag vill verkligen framhålla att jag definitivt inte har något emot att man nu på ett vetenskapligt sätt utvärderar det man hittills har gjort. Det är oerhört viktigt, så att vi har tillräckligt på fötter för att kunna tala om att det här är något som är bra. Herr talman! Som Tomas Eneroth sade blev han förbannad när generaldirektören gick ut med ett pressmeddelande innan vi hade vår offentliga utfrågning. Hade det inte varit så, tror jag att vi kanske inte hade behövt stå här i dag med ett utskottsinitiativ utan kunnat hantera detta ärende på ett annat sätt. Resultatet hade inte blivit annorlunda, men det hade inte behövt bli en så stor sak av att det ska göras en utvärdering av metoderna. (Applåder)

Herr talman! När man sitter på sin kammare och skriver ett anförande inför en debatt om ett enigt betänkande undrar man ibland vad man ska skriva. När man sedan sitter och lyssnar på debatten här märker man att det inte är så mycket av själva betänkandet som diskuteras. Det kommer i skymundan. Det handlar mer om polemik. Själva sakfrågan handlar om något som är centralt i Försäkringskassans arbete och även i Arbetsförmedlingens arbete. Det är då några frågor som man måste ställa sig: Vad är arbetsförmåga? Vem har arbetsförmåga? Vilka verktyg och definitioner ska användas för att bedöma arbetsförmåga? Och sist men inte minst: Vem ska avgöra det? Jag har med hjälp av riksdagens hemsida gjort en genomgång av oppositionens motioner under de gångna åren, och jag kunde inte finna en enda definition av vad arbetsförmåga är. Det enda som framkommer som ett rent mantra är att det ska göras en individuell bedömning. De undviker sorgfälligt att beröra det som är en central del i Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens arbete, nämligen arbetsförmågan. De talar bara om individuell bedömning. Vad är en individuell bedömning? Är det att var och en ska få sina egna regler, en bedömning av sig själv och sedan få som man vill? Det är också en individuell bedömning. Jag tolkar en individuell bedömning som att man ska se individens förutsättningar utifrån en arbetsförmågebedömnig. Nu vill man utvärdera ett nytt instrument som tagits fram av Försäkringskassan i samverkan med Arbetsförmedlingen och andra. När ett nytt försök till gemensam definition äntligen tas fram ska det stoppas, för det är ju det som utskottsinitiativet handlar om. Det handlar inte alls om en utvärdering - det är bara tal. Som Försäkringskassan tydligt betonade vid utfrågningen är detta bara en liten del i paletten av olika åtgärder och instrument som ingår i rehabiliteringsprocessen för att definiera en människas arbetsförmåga. Argumenten från oppositionen är att detta nya inslag skulle omintetgöra - ja, just det - en individuell bedömning. När man själv inte vill eller kan berätta vad som är rätt arbetsförmågebedömning väljer man att obstruera nya försök att finna en samsyn mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen under täckmantel av utskottsinitiativ. Vi fick ett brev från ledningen för Inspektionen för socialförsäkringen där de påtalade att de inte hade riktat någon stark kritik, som det enligt hörsägen hade hävdats i debatten. De såg i sin kritik ingen obstruktion att gå vidare med försöket. Försäkringskassan kommer nu att utvidga försöket med att testa detta nya instrument till att omfatta hela 1 200 personer av landets 9 miljoner invånare. Om detta leder till prejudicerande standard kan var och en tolka som man vill, men syftet är att uppnå förbättringar i bedömningarna av arbetsförmåga. I maj nästa år kommer en riktig utvärdering av myndigheten att redovisas. Hela processen är bara prematur. Om man kommer fram till att detta bör utvärderas djupare har utskottet alla möjligheter att ta upp det när vi kan se det i lite större omfattning. Herr talman! Jag måste invända mot herr Enerots framställande av sig själv som sanningsbärare. Det är lite magstarkt att tala om att man egentligen vill riva upp sjukförsäkringen, som egentligen är syftet med initiativet. I replikskiftet talade Eneroth nyligen om att om inte regeringen kommer fram till rätt uppfattning i utvärderingen som innebär att stoppa försöken kommer han att se till att man gör det nästa riksdagsår. Det är innebörden. Det börjar bli besvärande när ett utskottsinstrument som initiativ återkommande används i polemiskt syfte. Trovärdigheten minskar när politiken blir ett spel för gallerierna men inte för saken framåt. Kristdemokraterna har inte några invändningar mot utvärdering av regler, lagar och olika praxis. Men vi har valt att inte vara polemiskt obstruktiva. Jag anser att betänkandet har en retorisk funktion som tyvärr inte kommer att bidra på något konstruktivt sakligt sätt. (Applåder)

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära någon replik, men när jag hörde Lars Gustafsson kan jag inte låta bli att ställa en enda fråga. Står Lars Gustafsson bakom betänkandet?

Herr talman! Jag står bakom det för sakens skull, men inte av praktiska skäl.

Herr talman! Det var bra att få det klargörandet. Det var väldigt få saker i anförandet som tydde på att Lars Gustafsson stod bakom betänkandet. Man kan ibland misstänka att det i så fall finns andra skäl till att han till slut väljer att rätta sig efter majoriteten riksdagen och inte skriva en reservation. Jag hoppas och tror att Lars Gustafsson fullt ut känner sig bekväm med formuleringen: "Eftersom någon reell utvärdering ännu inte har gjorts av den hittillsvarande försöksverksamheten anser utskottet att den nya metoden först måste grundligt utvärderas. - - - Utskottet vill framhålla att det ur rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att den nya metoden först grundligt utvärderas. - - - Även frågan om den nya metodens förenlighet med bestämmelserna i socialförsäkringsbalken bör belysas i denna utvärdering." Jag tolkar det som att Lars Gustafsson fullt ut står bakom detta och att vi gemensamt kan ställa krav på regeringen att den nu ser till att grundligt utvärdera detta innan man går vidare.

Herr talman! Jag vill upprepa det jag sade min sista mening i mitt anförande. Vi har valt att inte vara polemiskt obstruktiva. Vi anser att betänkandet har en retorisk funktion och att det inte kommer att bidra till någonting konstruktivt sakligt sett, och att detta är prematurt i sig. Givetvis står vi bakom betänkandet som sådant. Jag vågar utlova att vi kommer att få en följetong i detta när regeringen har utvärderat det hela. (Applåder)

Herr talman! Arbetsförmågebedömningsverktyg - tänk om det vore så att ett verktyg skulle kunna lösa ett så komplext problem. Men människor är inte maskiner. Det är väldigt bra att utskottsinitiativet har kommit till, eftersom någon reell utvärdering inte har gjorts av den hittillsvarande försöksverksamheten. Utskottet skriver i betänkandet att först måste den nya metoden grundligt utvärderas. Varför är det så viktigt? Jo, därför att man ska jobba på ett effektivt sätt. Vi går gång på gång rapporter som att Försäkringskassan inte tar hänsyn till individen. JO har till exempel kritik om att man har gruppkonsultationer och inte kan dokumentera vilka hänsyn man har tagit som handläggare när man fattar ett beslut. Arbetsförmågeverktyget skulle kunna bli bra. Men för att verkligen veta om det fyller sin funktion är det viktigt att utvärdera. Det behövs en ny mänskligare arbetslinje där varje människas förmåga och möjlighet att få arbetsförmåga kan tillgodoses. Det är inte bara verktyget i sig, metoden, eller vad det nu är, att pröva människors arbetsförmåga som är viktigt. Det handlar också som att se till att utifrån den arbetsförmåga som respektive individ skulle kunna utveckla eller återfå se till att individen kan återgå i arbete. Om en sådan metod finns vet vi ännu inte. Det är ganska prematurt. Man har börjat att jobba med metoden. Men för att verkligen veta om det fungerar måste man först utvärdera det ordentligt innan man implementerar det i större skala. Det är vad vi i utskottsinitiativet har tagit ställning till. Det är bra att utskottet är enigt och tar detta initiativ. Vi ger regeringen i uppdrag att först grundligt utvärdera om metoden kan bidra till en mänskligare arbetslinje. Så ser jag på frågan. Efter att ha lyssnat på de borgerliga ledamöterna här undrar jag: Står de verkligen bakom betänkandet? Jag hoppas att vi har ett enigt betänkande och att regeringen kommer att lyssna på det uppdrag som riksdagen ger till regeringen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi har alla biträtt detta betänkande, som är enigt, Gunvor G Ericson. Jag har en liten fundering. Hur tänker Miljöpartiet? Vi har upplevt att vi har fått en JO-kritik riktad mot gruppkonsultationerna. Där har myndigheten Försäkringskassan agerat väldigt resolut och stämt i bäcken så gott den har kunnat. Kritiken mot gruppkonsultationerna var att det inte fördes tillräckligt mycket anteckningar i vissa fall så att det inte var rättssäkert. Det har visat sig att gruppkonsultationerna i sin tur har varit utgångspunkten för att ta fram instrumentet för utredning av aktivitetsförmåga. Det handlar om att formalisera möjligheten att k dokumentera på ett rättssäkert sätt det som gruppkonsultationerna tidigare gjorde på ett mer informellt sett. Det snarast förebygger JO-kritiken. Jag har väldigt svårt att förstå Gunvor G Ericsons ifrågasättande av potentialen hos instrumentet för aktivitetsförmågeutredning. Den är väldigt stor. Jag har en andra fråga. Har Gunvor G Ericson, som säger att det inte har gjorts någon utvärdering, tagit del av Försäkringskassans omfattande utredning av just instrumentet som levererades till regeringen den 14 januari i år? Det är 51 tätskrivna sidor där man går igenom alla de viktiga punkterna, som jag poängterade i mitt anförande. Det är på sätt och vis inte Försäkringskassans egen utvärdering. Det är baserat på ett material från dem som har använt instrumentet. Det är bedömningsläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer och även handläggarna inom kassan. De har levererat in ett resultat som visar att det i allt väsentligt har fungerat bra. Nu ska vi också låta regeringen titta på detta, för säkerhets skull. Är inte detta utrett, Gunvor G Ericson? Eller har inte Gunvor G Ericson bara inte läst slutrapporten från Försäkringskassan?

Herr talman! Finn Bengtsson från Moderaterna är nöjd med hur sjukförsäkringen fungerar. Det är inte Miljöpartiet och inte heller jag, Gunvor G Ericson. Finn Bengtsson är överens med oss om utskottsinitiativet. Det står i betänkandet att vi först måste grundligt utvärdera, eftersom det inte finns tillräckligt mycket underlag. Om det är så som Finn Bengtsson säger uppfattar jag att Finn Bengtsson egentligen inte vill ha utvärderingen, eftersom han är nöjd med det som lämnades i januari. Jag är inte det. Jag tycker att det finns problem med gruppkonsultationerna eftersom individen inte vet vad som är orsaken. Det gör mig ännu mer orolig om Finn Bengtsson menar att den formen av gruppkonsultationer där individen inte kan följa varför man har fått ett visst beslut är bra. Det underlättar inte att få en förståelse för besluten. Om jag har lärt mig någonting under dessa år i socialförsäkringsutskottet är att det att Kasam, känslan av sammanhang, är bidragande till att kan man vara delaktig i den process som krävs för att återfå förmåga genom rehabilitering. Det tror jag att också Finn Bengtsson egentligen är medveten om.

Herr talman! En av de stora poängerna med det här instrumentet är just delaktigheten för individen, att på ett objektivt sätt kunna se på vilken grund man diskuterar individens förutsättningar och den arbetsmarknad som står till buds. Det är därför som detta är så välkommet, tycker jag. Min fråga kvarstår ändå, för jag blir inte riktigt klok på vad Gunvor G Ericson menar. Har hon läst den här rapporten på 51 sidor, där jag tycker att man i grunden går igenom alla de saker som vi nu med detta betänkande också låter regeringen ta en second look på, vilket är helt okej och kanske till och med väldigt bra? Vad är det i så fall i den utvärderingen som Gunvor G Ericson saknar? Vad är det som ska göras mer än den analys som görs av dem som faktiskt har arbetat med det här instrumentet på de 200 personer som de har haft till sitt förfogande? Gunvor G Ericson säger att hon vill ha något annat i stället. Är det en återgång till något slags subjektiv bedömning, som var det problem som man uppfattade inom Försäkringskassan? Utvärderingen visar att handläggarna säger att de får en bättre grund för att bedöma saker som de tidigare bedömde enbart baserat på sin mer privata erfarenhet av arbetsmarknaden. Detta är ett sätt att få likformighet och därmed rättsäkerhet för bedömningen mellan olika individer. Det är vad det hela syftar till. Jag vill fråga: Vilken ytterligare utvärdering vill Gunvor G Ericson se mer än det som finns i den utvärdering som nu har lämnats till regeringen? Samtidigt är jag glad över att regeringen tar en second look. Till sist: Nej, nöjd med sjukförsäkringen är Gunvor G Ericson inte, men det vet vi ju. Vad jag förstår att oppositionen strävar efter är en återgång till det som har varit tidigare. Det vi är väldigt överens om är att vi inte är överens. Om oppositionen övertar ansvaret för sjukförsäkringen kommer många fler att vara sjukskrivna mycket längre, och en hel del kommer helt onödigt att förtidspensioneras. (Applåder)

Herr talman! Nej, Finn Bengtsson är inte mycket för att lyssna. Om Finn Bengtsson hade lyssnat på vad Miljöpartiet har sagt om sjukförsäkringen hade han vetat att det definitivt inte handlar om en återgång, utan det handlar om en helt ny försäkring, där vi har både en arbetslöshetsförsäkring och en sjukförsäkring i samma modell och där vi ser till varje individs egen möjlighet och förmåga att komma tillbaka till arbete. Det handlar inte alls om någon återgång, utan det handlar om ett helt nytt sätt att tänka för att se individens möjligheter. Att då tro att ett verktyg skulle kunna lösa det komplexa problemet är det jag riktar min kritik mot. Det låter som: Egentligen hade jag inte velat göra det här, men okej, nu får väl regeringen ta en second look. Det är så Finn Bengtsson lägger fram det. Om Finn Bengtsson hade lyssnat lite mer utanför myndigheten och lite mer utanför sin egen partigrupp hade han hört den kritik som finns från handikapporganisationerna, från LO-TCO Rättsskydd och från alla de människor som har varit sjukskrivna men som inte har uppfattat att det finns ett tydligt sätt att bedöma arbetsförmågan. Det är ingen quick fix. Det är vi eniga om. Att man först ska utvärdera ordentligt på ett vetenskapligt oberoende sätt är vad jag saknar. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Låt mig börja där det förra replikskiftet slutade, det vill säga Miljöpartiets inställning att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan måste samverka mer just när det gäller sjukförsäkringen och framför allt arbetsförmågan, vilket jag förmodar att Gunvor G Ericson menade. Man säger i dag att det finns brister i det samarbetet, och vi säger i dag - och där är vi överens - att ingen människa ska komma i kläm. Det instrument och den metod som man nu försöker arbeta fram är verktyg för att knyta dessa myndigheter närmare varandra, så att ingen myndighet ska kunna stå emot en annan i sin bedömning. Det sade faktiskt Arbetsförmedlingen på den offentliga utfrågning som vi hade i förra veckan. Menar då Gunvor G Ericson och Miljöpartiet att den här metoden inte ska fortsätta utvecklas, att metoden helt enkelt är värdelös och att det ska in något helt nytt? Den andra frågan till Gunvor G Ericson ställer jag utifrån den rapport som Inspektionen för socialförsäkringen presenterar i dag. Där säger handläggarna att de har större tillit till konsultationen med sina arbetskamrater än till det bedömningsinstrument som de har till sitt förfogande i dag som de inte känner sig bekväma med. Försäkringskassans tjänstemän efterfrågar således en annan och bättre metod. Är det då inte värdefullt att man medverkar till att utveckla en sådan?

Herr talman! Står Solveig Zander bakom betänkandet? Vill Solveig Zander att vi först ska utvärdera? Det är just precis det jag efterfrågar - att man ska utvärdera - för när man har utvärderat skulle man också kunna förfina de metoder som gör att en person ska kunna gå tillbaka till arbete. Är det kanske så att man egentligen inte tycker att det är nödvändigt att först utvärdera grundligt, som det står i förslaget till beslut, som vi faktiskt har varit eniga om i utskottet men där jag nu tvivlar på vad ni egentligen vill? Beträffande hur man som handläggare eller som berörd av ett ärende uppfattar det: Jag minns att det finns en studie av sjuksköterskor och patienter där man tittar på precis samma ärende - hur sjuksköterskan uppfattar situationen och hur patienten uppfattar situationen. Det kommer fram två helt olika bilder. Jag kan tänka mig att det är en liknande situation för handläggaren och den som är berörd, att man har olika behov och olika intressen. Jag lyssnar på de personer som är i behov av stöd, till exempel när handikapporganisationerna säger att de vill se en ordentlig utvärdering av detta innan man går vidare till ett större försök. Om vi nu ger detta uppdrag till regeringen, vilken fara ser Solveig Zander i det?

Herr talman! Jag ser ingen fara i att man gör en utvärdering. Men precis som Finn Bengtsson visade nyss finns det en utvärdering som redan är gjord. Den borde inte på något sätt förhala en vetenskaplig sammanfattning av den. Men det intressanta är: Vad i den utredningen vill Gunvor G Ericson att man förbättrar och belyser ytterligare? Var finns bristerna i den, som skulle kunna göra att en vetenskaplig sammanfattning av den inte skulle vara till fyllest? Det viktiga i det här sammanhanget - det vill jag påtala igen - är att det är för individens bästa att få en bedömning av sin arbetsförmåga som är tillförlitlig. Det är det viktigaste. Ska nu en utvärdering förhala att man fortsätter att utveckla det instrument som man har? Det är det jag förstår att Gunvor G Ericson vill. Hon vill att det instrument som man hittills har tagit fram inte på något sätt ska få användas, utan man ska ta fram ett nytt instrument. Gunvor G Ericson säger att hon vill se en annan metod för detta. Det betyder att det inte bara handlar om en utvärdering, utan det betyder att ni vill stoppa den metod som man redan har kommit en bit på väg med. (Applåder)

Herr talman! Lyssna en gång till, Solveig Zander! Jag vill se ett annat sjukförsäkringssystem. Men där är vi inte i dag, eftersom ni har sett till att den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har fått ytterligare tid på sig. Tyvärr kommer vi att få vänta länge innan vi kan se ett sådant förslag. Jag sade inte att det här systemet är rätt eller fel, för det vet vi faktiskt inte i dag. Vi vet inte om den här metoden skulle kunna fungera bra eller inte. En grundlig utvärdering av metoden är det vi efterfrågar i betänkandet, och detta var även Solveig Zander för fram till häromdagen när vi justerade utskottsbetänkandet. Att det finns kritik mot det här arbetsförmågebedömningsverktyget kan väl inte ha undgått Solveig Zander, om man lyssnar på handikapporganisationerna, om man lyssnar på LO-TCO Rättsskydd? Den kritiken bör vi ta till oss som beslutsfattare. Om man inte tycker att detta kan användas fullt ut utan först vill utvärdera grundligt handlar det inte om att förhala, utan det handlar om att göra rätt för de individer som finns i sjukförsäkringssystemet.