Norden

Fru talman! Vi har att behandla utrikesutskottets betänkande 3 om Norden. I bakgrunden ligger en skrivelse som vi har att ta ställning till. Låt mig helt kort konstatera att Nordiska rådet har varit och är en viktig verksamhet som i många avseenden har varit ett internationellt föredöme. Det gäller inte minst för det kanske betydligt mer omfattande arbete vi för närvarande har inom Europeiska unionen. Där har Nordiska rådet ofta stått som en förebild genom att underlätta verksamheten över de nationella gränserna. Vi har också framför oss ett jubileum som det nämns om i betänkandet, nämligen unionsupplösningen med Norge som fyller 100 år. Det ska firas så småningom. Det tycker vi kristdemokrater är bra. Däremot vill vi i stället för fyrverkerier och raketer se att man gör någonting som har betydelse för medborgarna. Vi kan konstatera att Nordiska rådet har varit effektivt och kanske möjligen fortfarande är det. Men det skulle kanske kunna vara ännu lite mer effektivt. Det är mycket dialog och samtal. Men det skulle kunna vara lite mer verkstad även nu. Nordiska rådet skulle kunna spela en ännu större roll som ett föredöme och som en nordlig region inom Europasamarbetet om det fortsätter att utvecklas och inte stagnerar. Därför skulle vi vilja se att man inför hundraårsjubileet gör en markering. Trots att vi har en gemensam nordisk arbetsmarknad och ett EES-avtal som talar om fri rörlighet för arbetskraft, kapital, varor och tjänster kvarstår det mycket problem för pendlare över gränser. Där skulle vi vilja se att vi får ett resultat och en förbättring. Jag hoppas verkligen att vår minister och andra ministrar tar tag i detta så att vi inte ligger kvar med de bekymren kring och över gränserna. Vi har föreslagit i vår reservation att man borde göra en kartläggning av kvarstående problem och att man ganska handgripligt diskuterar med människor som trafikerar gränserna dagligen i sitt arbete och annat för att se vad det finns för bekymmer. Man måste försöka att lösa detta och göra det snabbt. Det gäller inte minst entreprenörer som arbetar på ömse sidor om gränserna och har synpunkter på det. Fru talman! Med en lyckönskan om ett bättre och ännu effektivare samarbete inom Nordiska rådet vill jag yrka bifall till reservation nr 2.

Fru talman! Det nordiska samarbetet har en stark ställning hos det svenska folket. När man har frågat människor i opinionsundersökningar är det fler som vill ha ett fördjupat nordiskt samarbete än som vill ha ett EU-samarbete. Nu tycker inte jag att det är bra att ställa frågan på det sättet. Det finns ingen nödvändig motsättning mellan nordiskt samarbete och ett vidare europeiskt samarbete. Hade man inte gjort det så hade man säkert i undersökningarna fått ett ännu högre förtroende för det nordiska samarbetet. Detsamma gäller faktiskt i våra grannländer. Det nordiska samarbetet har en stark ställning hos människorna. Detta är inte förvånande för vi har inte bara en geografisk närhet utan också en gemensam historia, vi har en kulturell gemenskap och vi har i stor utsträckning en politisk gemenskap. De nordiska länderna har naturligtvis valt olika lösningar i en del frågor, och dessutom finns det inom våra länder heta politiska debatter. Men man behöver inte komma långt utanför Norden för att ändå känna vilken stark politisk gemenskap som finns omkring det som kan kallas för den nordiska modellen - blandekonomi parat med en stark gemensam välfärd. Genom åren har Norden gått före i samarbete. Vi fick tidigt passfrihet. Vi har haft en gemensam arbetsmarknad, vi har en social konvention. Ibland går inte det här så fort som man skulle önska - jag håller med Holger Gustafsson om det. Ibland fastnar frågorna i politiska motsättningar eller i byråkratin, men fortfarande finns det ett starkt stöd för det nordiska samarbetet, även om det finns mycket kvar att göra på många områden. Det senaste åren har frågan gällt att ta bort gränshindren för de 40 000 nordbor som bor i ett land och arbetar i ett annat land och för de 250 000 nordbor som är medborgare i ett nordiskt land och bor i ett av de andra nordiska länderna, och naturligtvis för andra nordbor när de rör sig över gränserna. Det har varit i fokus. Det har hänt en hel del. Man kan säga att det nordiska samarbetet, liksom många andra internationella samarbeten, har två dimensioner - å ena sidan det parlamentariska samarbetet i Nordiska rådet och å andra sidan regeringarnas samarbete i Nordiska ministerrådet. Relationen mellan de här två organen påminner om relationen mellan ett nationellt parlament och en nationell regering. Visserligen är Nordiska rådet ett rådgivande organ. Vi som sitter i Nordiska rådet är inte överställda regeringen. Men Nordiska rådet antar politiska rekommendationer, och regeringarna verkställer dem i regel. Om man inte verkställer dem återkommer vi från Nordiska rådet och lägger ett ökat politiskt tryck på regeringarna, och regeringarna utsätts för en granskning med frågor och med krav på redogörelser. Gränshindersfrågan är ett bra exempel på detta. Vid sessionen i Helsingfors för två år sedan lyfte Nordiska rådet fram de kvarvarande gränshindren och besvärligheterna. Sedan dess har ministerrådet prioriterat de frågorna. Först, under den svenska regeringens ordförandeskap, gjorde samarbetsminister Berit Andnor, som är här, den smarta manövern att utse en särskild representant i form av en dansk tidigare statsminister från det konservativa partiet. Det här har sedan fullföljts under det isländska ordförandeskapet i ministerrådet, och det kommer att göras även under det danska. Det här har visat att det finns en bred politisk förankring i arbetet att undanröja gränshindren. Vi får en rapport till Nordiska rådets session, som äger rum här i riksdagen nästa vecka. Den visar att mycket är gjort, men den visar också att en hel del återstår. Det handlar om praktiska ting. Nordiska rådet kommer att fortsätta att driva på, oavsett om utskottets förslag bifalls eller om reservationen från Kristdemokraterna bifalls. Vi är i stort sett eniga om målsättningen. Det påpekas ibland att läget för det nordiska samarbetet ju ändras i och med att EU har kommit till. Vi har lite olika anknytningsform i de olika nordiska länderna, men vi alla måste ändå räkna med EU som en viktig faktor. Enligt min uppfattning har detta inte minskat behovet av nordiskt samarbete. Däremot måste naturligtvis det nordiska samarbetet anpassas till det nya läget, och det har också skett. Den viktigaste ändringen i det nordiska samarbetet sedan tidigare gäller utrikespolitiken. När jag för 25 år sedan tillhörde Nordiska rådet fick man inte tala om utrikespolitik över huvud taget i rådet. Nu är samarbetet med länder utanför Norden av mycket stor betydelse. Vid sidan av gränshindersfrågan är den kanske det som vi diskuterar mest. Det handlar om samarbete med de baltiska staterna, med nordvästra Ryssland och om samarbete runt Östersjön över huvud taget samt om samarbete med USA, Kanada och Ryssland i de arktiska frågorna. Vi har gemensamma möten med den baltiska församlingen, som är motsvarighet till Nordiska rådet. Vi har också börjat med samarbete mellan fackutskotten i de nationella parlamenten, ofta på initiativ av Nordiska rådets fackutskott. I går beslöt riksdagen att ställa sig bakom att de baltiska staterna blir medlemmar i Nordiska investeringsbanken. Det är ett viktigt steg. De är med på jämställd bas med de nordiska länderna. Denna investeringsbank gör mycket i nordvästra Ryssland. Över huvud taget kan man när man företräder Nordiska rådet konstatera att det finns ett mycket stort intresse för vårt samarbete utanför Norden. Jag var i förra veckan i Wales och deltog i ett möte med den brittiska motsvarigheten som har parlamentariker från Storbritannien, Irland, Skottland, Wales och Kanalöarna. Nu har vi en formell relation. På många håll i världen ser man på det nordiska samarbetet som någonting unikt. Det som är unikt är just detta att vi har en så stark relation mellan parlamentariska representanter och regeringar. Vid sessionen nästa vecka är det ett hundratal parlamentariker och inte mindre än 55 statsråd från de nordiska länderna som kommer att delta. Totalt räknar vi med närmare 1 000 deltagare vid olika möten runtomkring Nordiska rådet. Det är ministerrådsmöten och möten med deras experter, med frivilligorganisationer, seminarier och så vidare. Det visar vilken stor betydelse som det nordiska samarbetet tillmäts. Jag hoppas att det kommer att visa också att Nordiska rådets arbetsformer utvecklas starkt, att vi följer med vad som händer i vår del av världen. Jag skulle vilja sluta med att nämna ett exempel på vad som kan hända om man försummar det nordiska samarbetet. På hösten 1996 förhandlade Sverige, Finland och Danmark med EU om reglerna för införsel av alkohol. Då sprack den gemensamma nordiska fronten, och resultatet kan vi nu se i form av ökade alkoholskador och ökat tryck på våra alkoholskatter. Det som är hoppingivande i dag är att det nordiska samarbetet tycks ha återupptagits genom statsministrarnas och socialministrarnas samarbete på norskt initiativ, om jag har förstått det hela rätt. Nu kommer vi som en nyhet att ha en särskild alkoholpolitisk debatt vid sessionen, och min förhoppning är naturligtvis att en stark samsyn - även om vi har olika nyanser i vår alkoholpolitik mellan de nordiska länderna - kommer att ge de nordiska regeringarna råg i ryggen för att återigen ta upp den här frågan i EU. Vi gick inte med i Europasamarbetet för att få ökade alkoholskador. Fru talman! Jag vill med de här allmänna reflexionerna yrka bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande om det nordiska samarbetet.

Fru talman! Nordiskt samarbete är viktigt. Det finns en rad självklara skäl för ett aktivt samarbete i Norden. Gabriel Romanus, Nordiska rådets nuvarande president, gav en mängd sådana skäl, och jag ska inte upprepa dem. Det nordiska samarbetet har också en bred folklig förankring, som Gabriel Romanus också pekade på. Då gäller det också att Nordiska rådet lever upp till de förväntningar som finns hos allmänheten. Det kan vi bäst göra genom att ständigt vara uppmärksamma på hur vi samarbetar och förändra oss för att hela tiden vara anpassade till förändringarna i tiden. Därför är det bra att vi har regelbundna rapporter till parlamenten och att vi diskuterar det nordiska samarbetet. Det är också bra att Nordiska rådets verksamhet ifrågasätts, vilket har skett här i ett par motioner som behandlas i det här betänkandet. Det ger Nordiska rådet anledning att skärpa sig än mer och bli bättre och effektivare. Jag kan inte se något bärande argument för att ifrågasätta vikten av det nordiska samarbetet. Därför står också ett enhälligt utskott bakom det här betänkandet och avstyrker motionskraven. Herr talman! Avgörande för ett fortsatt förtroende för det nordiska samarbetet är hur gränshindersproblemen kan lösas mellan de nordiska länderna. Det är en fråga som har diskuterats i nordiska sammanhang under många år. Det svenska ordförandeskapet på ministersidan tog upp det här till nya prövningar förra året, och en särskild utredare utsågs då. I år har det isländska ordförandeskapet fortsatt det arbetet. Vid förra riksmötets nordiska debatt hade jag anledning att fråga vår svenska samordningsminister om hon då kände sig nöjd med det resultat som hade uppnåtts. Jag kan upprepa den frågan även i år. Det kan jag göra med hänvisning till att de frågor jag tog upp då fortfarande inte är lösta. En del resultat har uppnåtts. Vi har bland annat fått en samnordisk skatteportal och ett virtuellt skattekontor. Men det går fortfarande segt och många av Poul Schlüters förslag bäddas in i en seg sörja av samarbetsministrarna, och det händer inte så särskilt mycket. Frågan om öppna gränser för handikappade, det vill säga färdtjänstens problem, tryggheten vid arbetsskada över gränserna och stipendiefrågor för elever som studerar på nordiska folkhögskolor är några av de exempel på gränshinder som massor av nordbor fortfarande brottas med och väntar på en lösning på. Gränshindersproblematiken handlar i mycket stor utsträckning om att alla de nordiska länderna ska gå hem till sig själva och förändra de regler som orsakar det här krånglet. Problemområdena är sedan länge definierade i nordiska sammanhang, även om det tillkommer ett och annat varje år. Förändringarna kan inte alltid ske på nordisk nivå, utan de måste i största utsträckning ske på nationell nivå. Det är oanständigt att vi i denna internationaliseringens tid ska ha så stela nationella regler för medborgarna att de förlorar tryggheten om de till exempel pendlar mellan länderna från arbete till bostad. Samtidigt är det viktigt att vi arbetar förebyggande med gränshindersproblematiken. Därför borde nya förslag från regeringarna i Norden också prövas utifrån ett gränshindersperspektiv. Jag har fört fram den frågeställningen tidigare till den svenska samordningsministern, men hon har avvisat den tanken, och jag förstår inte varför. Det skulle ju ge samordningsministern ytterligare en dimension i regeringsarbetet och en betydelsefullare roll samtidigt som det nordiska samarbetet gavs en ökad tyngd i det samlade regeringsarbetet och i förlängningen också på parlamentarikersidan här i riksdagen. Man kan göra en jämförelse med till exempel problemen med PGU och det betänkande för global utveckling som vi har beslutat om, där det står att alla biståndsfrågor ska prövas utifrån de målsättningar som finns där. På samma sätt skulle man kunna pröva propositionernas förslag ur ett nordiskt gränshindersperspektiv. Herr talman! En annan viktig uppgift är att stärka det nordiska samarbetet och dess roll i det nya Europa. Detta är inte minst viktigt efter den utvidgning med tio medlemmar i EU som skedde i år. Norden bör samarbeta för att bli en stark länk i EU. Det är naturligt att knyta de baltiska länderna till ett sådant starkare samarbete. De baltiska staternas medlemskap i den nordiska investeringsbanken, som Gabriel Romanus nämnde, var ett viktigt och riktigt steg i den riktningen, som jag ser det. Legitimiteten för Europasamarbetet är tyvärr inte särskilt stark. En bredare offentlig debatt om nordiska frågor kopplat till europeiska samarbetsfrågor skulle kunna stärka legitimiteten inte bara för samarbetet i Norden utan också för Europasamarbetet. Samarbetet i Norden sker inte vid sidan av Europasamarbetet, utan det är en viktig del av Europasamarbetet. Det innebär inte att samarbetet med Västnorden, Arktis eller Barents blir mindre viktigt, snarare tvärtom. Ett fördjupat Europasamarbete skulle också föra Västnorden närmare Europa. Herr talman! Miljöfrågorna bör stå högt på den nordiska agendan. Miljöproblemen gör som bekant inte halt vid nationsgränsen. Därför är miljöfrågorna viktiga internationella uppgifter, och så också i det nordiska samarbetet. Östersjöproblemen är en viktig miljöfråga som angår såväl Norden som de baltiska länderna. Helcoms beslut att förklara Östersjön som ett känsligt innanhav var ett glädjande besked. Det var ett beslut som länge efterlysts av Nordiska rådets miljöutskott. Det kom till efter initiativ och påverkan från Nordiska rådets miljöutskott. Att skapa en hållbar utveckling i Norden är en viktig fråga som bör ha högsta prioritet. Det finns ett klart nordiskt mervärde i en bärkraftig utveckling på sådana sektorsområden som energi, jordbruk, skogsbruk och fiske och också i ett samarbete med Nordens närområde, i befolkningens deltagande och i det lokala Agenda 21-arbetet, inte minst nu sedan också Ryssland undertecknat Kyotoprotokollet. Herr talman! Det finns ytterligare en rad saker att ta upp, men jag stannar här. Nordiskt samarbete behövs. Nya områden kommer till. Omvärlden förändras. Nordiskt samarbete har att rätta sig därefter och fortsätta att utvecklas i takt därmed och möta de nya kraven. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande nr 3 i dess helhet.

Herr talman! På måndag samlas nordiska parlamentariker och regeringsledamöter här i Riksdagshuset med anledning av Nordiska rådets session. Under de här tre dagarna ska vi diskutera under en rad olika teman. Det blir naturligtvis ett väldigt bra tillfälle för oss alla att ha en bra diskussion med varandra just kring hur samarbetet har utvecklats sedan vi träffades senast. Förra året hade Sverige ordförandeskapet i det nordiska regeringssamarbetet. Integration Norden var rubriken för vårt ordförandeprogram. Tanken bakom det var att vi skulle se de nordiska samhällena i ett integrationsperspektiv och även skulle göra vad vi kunde för att främja integrationen mellan våra länder. En stor del av vårt arbete under det här året var gränshindersarbetet, som redan har diskuterats en del i de inlägg som här har gjorts av övriga talare. För oss handlar det om att göra vad vi kan för att underlätta vardagen för de nordbor som rör sig över våra gränser, för arbete, studier eller vad det än kan vara för någonting. Inte minst har utvecklingen under de senaste åren varit sådan att vi har sett att fler och fler rör sig över våra gränser. Det är fler och fler som pendlar till exempel i Öresundsområdet men också mellan Sverige och Norge. En annan huvudfråga som vi också hade uppe under vårt ordförandeskap var att utveckla samarbetet med närområdet, särskilt med de baltiska länderna. Det var viktigt inte minst i perspektivet av det förestående medlemskapet i EU. Jag kan konstatera att det parlamentariska stödet under det här ordförandeåret var väldigt stort och även väldigt viktigt för att vi skulle kunna nå framgång i vårt arbete. I år är det ju Nordiska rådets parlamentariker som har ordförandeskapet. Det gläder mig att ni har lagt stor vikt vid att föra vidare de frågor som vi från regeringssidan prioriterade under vårt ordförandeskap. Det gläder mig naturligtvis alldeles särskilt att vi har kunnat fortsätta att ha ett mycket gott samarbete under det här året. I år är det Island som har ordförandeskapet i regeringssamarbetet. Island har lyft fram frågor om demokrati, kultur och natur och har också fört vidare det arbete som påbörjats under det svenska ordförandeskapet när det gäller gränshinderssamarbetet. Som Gabriel Romanus redan tidigare har nämnt försöker vi oss på att ta lite nya tag och hitta lite nya idéer för att föra frågorna om gränshinderssamarbetet vidare. Vi tyckte naturligtvis att det gick väldigt trögt. Jag tycker att den idé som vi kom upp med om att engagera Poul Schlüter i det arbetet visade sig vara väldigt framgångsrik. Han har i direkta möten med ministrar från alla nordiska länder fört fram de här problemställningarna, och vi har också kunnat visa på en rad konkreta resultat. Men parat med att alla nordiska länder ska bli överens är det också viktigt att utveckla de bilaterala kontakterna. En sådan sak som också hände förra året var att vi fick ett nytt skatteavtal mellan Sverige och Danmark. Det var oerhört efterlängtat. Vi lyckades ro det i hamn, och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med det. Det visar sig nu också att det har förenklat och skapat en större klarhet för många av de arbetskraftspendlare som vi har i Öresundsregionen. När man pratar om att avskaffa gränshinder måste man också ha klart för sig att det finns skillnader mellan de nordiska länderna som helt och hållet hänger samman med att man har nationella lösningar när det gäller skatter och socialförsäkringar. Det kommer vi att få fortsätta att leva med. Vi har olika lagar och förordningar i de nordiska länderna. Jag vill detta år i denna debatt återigen betona att det inte handlar om att vi ska få en fullständig regelharmonisering mellan våra nordiska länder. Det är något som vi varken kan eller vill uppnå. Dessutom uppstår det hela tiden nya former av gränshinder. Men för att underlätta för våra medborgare är det väldigt viktigt att vi har en korrekt och lättbegriplig information, så att man får veta vad som gäller om man ska röra sig mellan våra länder. Vi har stärkt den nordiska informationstjänsten Hallå Norden, och vi har också utvecklat samarbetet i de olika gränskommittéer som vi har mellan våra nordiska länder. Vi har dessutom gjort utbildningsinsatser för personal vid lokala myndigheter. Under året har dessutom gränshindersarbetet utvidgats till att också beröra frågor som gäller näringslivet. Det har utvecklats utifrån ett initiativ som har tagits från de nordiska näringsministrarna. I det här arbetet har vi också involverat de organisationer som finns inom näringslivet. Vi har stärkt resurserna inom Nordiska ministerrådets särskilda sekretariat för gränshindersfrågor, och Poul Schlüter har fortsatt sitt arbete. Under hösten har vi förhandlat klart det nya nordiska avtalet om folkbokföring. Även det är en fråga som visade sig ta längre tid än vad vi hade kunnat tänka oss, men nu är det klart. På måndag kommer jag och de övriga ministrarna att underteckna det här nya avtalet. Det innebär att vi nu får en mycket enklare och bättre ordning när det gäller möjligheten att snabbt få personnummer. Ni vet allesammans hur viktigt det är för att få livet att fungera inom alla olika områden. Det är nödvändigt att ha ett personnummer. I nästa vecka kommer Poul Schlüter också att redogöra för sitt arbete under det här året och redovisa var någonstans han är i sitt arbete. En annan högt prioriterad fråga under vårt ordförandeskap var, som jag sade tidigare, integrationen med närområdet, särskilt utvecklingen av samarbetet med de baltiska länderna. Estland, Lettland och Litauen, som nu är medlemmar i den europeiska unionen, är ju viktiga för oss, och förutsättningarna för ett utvecklat samarbete har förbättrats. Det har varit naturligt för oss att intensifiera kontakterna, och vi har enligt vår uppfattning allt att vinna på att utveckla ett närmare samarbete. Vi genomförde under det svenska ordförandeåret en rad olika gemensamma möten mellan de nordiska och de baltiska ministrarna, men vi hade också många möten på tjänstemannanivå. Det här har utvecklats vidare, och vi har nu också en ny ordning med förmöten inför EU:s toppmöten mellan de nordiska och de baltiska länderna. Vi tog, som tidigare har nämnts, också ett initiativ till att inbjuda de baltiska länderna till ett medlemskap i Nordiska investeringsbanken. Det är det första steg som har tagits för att involvera de baltiska länderna i de nordiska institutionerna. De kommer att gå in fullt ut den 1 januari 2005. Jag vill säga att detta också var ett både politiskt och principiellt viktigt steg i det nordisk-baltiska samarbetet. Det har också arbetats vidare med det här. Statsministrarna har gett ministerrådets generalsekreterare i uppdrag att undersöka om det finns andra institutioner som vi skulle kunna inbjuda de baltiska länderna till ett medlemskap i. Han kommer att redogöra för detta arbete på det statsministermöte som kommer att hållas på söndag. Det är också så att vi från den svenska regeringens sida har tagit andra initiativ för att utveckla samarbetet med de baltiska länderna. Vi har föreslagit att de baltiska länderna ska få delta i Orkester Norden. Det är en fråga som nu hanteras vidare av kulturministrarna. Vi har också föreslagit att man i de nordiska och de baltiska ländernas diplomatutbildningar ska lägga in gemensamma element, en fråga som följs upp av våra utrikesdepartement. Ett annat initiativ som jag också vill nämna är den nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel, som har kommit i gång med sitt arbete. Den här aktionsgruppen ska underlätta det praktiska samarbetet för att bekämpa de mest utbredda formerna av människohandel. Sverige har i den här arbetsgruppen tagit på sig sekretariatsfunktionen. Det är också så att vi under det här året har sett över våra insatser inom närområdesprogrammet. Vi lägger fram två förslag i nästa vecka. Det ena handlar om riktlinjer för samarbetet med Estland, Lettland och Litauen, och tanken bakom det är naturligtvis att anpassa verksamheten till de nya förutsättningar som nu finns i och med att de baltiska länderna är EU-medlemmar. En viktig del i detta är att vi går vidare och arbetar utifrån att vi är likvärdiga parter och även räknar med att de baltiska länderna ska vara med om att medfinansiera de olika samarbetsaktiviteter som vi kommer att ha med varandra. Det andra förslaget som kommer att hanteras nästa vecka gäller samarbetet med nordvästra Ryssland. Här är målsättningen att gradvis öka insatserna när det gäller detta samarbete. Jag vill också nämna att vi fortsätter dialogen med de ryska myndigheterna om att etablera ett informationskontor i Kaliningrad. Det nordiska samarbetet är ganska omfattande. Nästan 1 miljard svenska kronor går till detta samarbete. Det finns en rad olika samarbetssektorer, det finns ett 30-tal institutioner, och det finns Nordiska ministerrådets sekretariat. Det finns flera förslag som har lämnats, och jag vill nämna några av dem. Det gäller inrättandet av ett nordiskt filmpris, en reviderad strategi för hållbar utveckling i Norden, ett handlingsprogram för miljösamarbetet, samarbetsprogram på konsumentområdet, samarbetsprogram på arbetsmarknads- och arbetsmiljöområdena, ett innovationspolitiskt samarbetsprogram, en strategi för utbildning och forskning. Det finns alltså en rad olika insatser som kommer att diskuteras nästa vecka. Samtidigt vill jag också understryka, vilket jag tidigare har gjort i mina diskussioner om Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets arbete, att jag tycker att det är viktigt att vi får en ökad koncentration av vårt gemensamma arbete. Jag har haft en dialog när det gäller antalet rekommendationer. Uppföljningen av dessa har tagit stora resurser i anspråk. Jag har nu fått signaler om att många av de rekommendationer som finns kommer att avskrivas. Jag tycker att det är bra och ett steg i rätt riktning, så att vi får se en ökad koncentration av resurserna till de samarbetsområden som ger störst nordisk nytta. På måndag kommer den danske statsministern att presentera det danska ordförandeprogrammet för nästa år. Jag känner inte i detalj till vad han kommer att säga, men jag vet att man kommer att lägga stor vikt vid att fortsätta det arbete som påbörjas när det galler arbetet med gränshinder. Poul Schlüter kommer att fortsätta sitt arbete som särskild representant för oss samarbetsministrar, och jag ser fram mot ett gott samarbete inom detta område framöver. Jag ser också fram mot en fortsatt konstruktiv dialog med ledamöterna i Nordiska rådets svenska delegation. Slutligen skulle jag vilja vända mig till Gabriel Romanus och ge en eloge till honom för det sätt varpå han har arbetat under detta år som Nordiska rådets president. Jag måste uttrycka min uppskattning för det sätt som Gabriel Romanus har fullföljt detta stora uppdrag.

Herr talman! Jag begärde inte replik för att vi har en annan uppfattning i sak, utan det är mer fråga om tempo i sammanhanget. Det tror jag har framgått också av mitt anförande tidigare. Vi har viktiga gränser. Vi lär exempelvis ha Europas längsta nationsgräns mellan Sverige och Norge. Det är klart att det är viktigt att det fungerar. Att den mycket erfarne och i det sammanhanget tunge ledamoten Agne Hansson från talarstolen säger att reformerna fastnar i en seg politisk sörja är en kraftfull kritik mot det tempo som man har i Nordiska rådet nu. Min fråga till samarbetsministern är: Vad kan man göra för att återuppväcka, skulle jag vilja säga, Nordiska rådets roll att gå före i det europeiska perspektivet, att kanske inte vara så att säga så tung? Det handlar ändå inte om så många länder om vi jämför med det europeiska samarbetet som omfattar 25 länder i dag. Detta är fråga om ett fåtal länder, och vi skulle kunna vara föregångare i en dimension av Europa. Vad kan man göra?

Herr talman! Denna otålighet som Holger Gustafsson ger uttryck för delar jag. Jag kan många gånger tycka att det naturligtvis vore mycket bättre om vi kunde ha en snabbare hantering av frågor som vi tycker är centrala och viktiga just för att till exempel ta bort gränshinder mellan våra länder. Jag tycker ändå att vi har gjort ganska mycket från svensk sida, framför allt greppet med att engagera Poul Schlüter visade sig innebära att vi fick en ny kraft och att det blev så att säga större driv i detta arbete. Och vi uppnådde faktiskt en rad riktigt bra resultat som har stor betydelse för det dagliga livet för våra medborgare i de nordiska länderna. Detta arbete bygger på konsensus. Alla ska bli överens. Det innebär att om det finns den minsta invändning från någon på någon liten punkt måste man invänta den som har invändningar, på gott och ont. Det innebär att när vi väl kommer fram till beslut har vi också en överenskommelse som vi kan fullfölja fullt ut. Det är det ena. Det andra är, som jag sade i mitt anförande, att jag ibland upplever att man blandar ihop detta med att ta bort gränshinder med att vi också skulle önska någon form av regelharmonisering. Jag vill varna för det därför att det egentligen inte är det som detta handlar om. Vi kommer att ha olika regler och lagar för skatter och socialförsäkringar i framtiden. Men det som det handlar om är att man ska underlätta för människor som rör sig över gränserna, att det blir smidigt och att man vet vad som gäller. Det är viktigt att ha klart för sig att det finns en viss skillnad i detta. Men jag delar Holger Gustafssons uppfattning, och jag försöker för min del göra precis allt vad jag kan för att driva på detta arbete.

Herr talman! Låt mig bara avslutningsvis säga att jag gärna vill skicka med, både till det parlamentariska arbetet och till regeringen, att vi från Kristdemokraterna gärna ser att man ser möjligheterna med det nordiska samarbetet och att man inte ser hindren, alltså att man ser möjligheterna så att det nordiska långsiktiga arbetet också blir uppdaterat och kan bli en nordisk dimension i det europeiska arbetet. Jag tror nämligen att det är där som det hör hemma. Vi har en gemensam kultur, vi tänker ganska lika, och om vi kan vara föregångare, det vill säga vara på alerten så att det händer saker, då kan vi vara en föregångare i det europeiska arbetet. Det är så vi vill se det nordiska arbetet framöver.

Herr talman! Låt mig bara säga att jag helt delar Holger Gustafssons uppfattning när det gäller detta. Det är oerhört viktigt att utveckla det nordiska samarbetet. Jag tycker att det har blivit ett intensifierat samarbete under de senaste åren. Det finns ett större intresse från samtliga nordiska länder. Man ser det just på det sätt som Holger Gustafsson skisserar, nämligen att de nordiska länderna är en viktig kraft i Europasamarbetet. Vi ska vara föregångare, och vi ska också driva på det gemensamma europeiska samarbetet. I denna anda har vi också intensifierat samarbetet med de baltiska länderna. Vi ser att det finns oerhört stora vinster att göra med detta. Vi besjälas av detta. Och jag tycker inte att vi går in i samarbetet utifrån att vi ser problem och hinder utan tvärtom att vi ser möjligheterna. Sedan kan man ändå säga att otåligheten nog finns hos oss alla. Men viljan och engagemanget betvivlar jag inte hos någondera part.

Herr talman! Jag ska kanske inte fortsätta denna lovsång om nordiskt samarbete. Det finns en bred samsyn på den punkten. Och oppositionens roll är att vara mer otålig än regeringen. Jag tror att det är viktigt att den mekanismen finns därför att det förhoppningsvis driver utvecklingen framåt. Jag erkänner gärna än en gång, jag tror att jag har sagt det förut, att samordningsministern i Sverige har en stor fjäder i hatten av att så att säga ta greppet med Poul Schlüter. Men samtidigt har jag också förstått att mycket handlar om att de förslag som han tar upp inte kommer till verket så fort. Jag pekade till exempel på att de som har en arbetsskada inte skulle ha möjlighet att inom Norden åka över gränserna med bibehållen trygghet. Det är en viktig fråga. Det andra jag vill peka på är den förebyggande gränshindersproblematiken. Finns det några diskussioner och samråd på regeringsnivå när man lägger fram propositioner? Ibland kan det ju vara mycket lättare att förebygga än att reparera. Det tredje jag vill peka på, slutligen, gäller det som också samordningsministern sade om hur viktigt det är att nu intensifiera det baltiska samarbetet samt att Nordliga dimensionen ges ökad tyngd.

Herr talman! Det är givetvis så att oppositionen känner en större otålighet eller i alla fall vill försöka markera en större otålighet. Jag tycker nog att vi försöker göra stora insatser för att driva på arbetet, men det krävs också att vi är överens. Vi har i några frågor kunnat konstatera att det funnits en samsyn bland tre av de nordiska länderna, i något fall fyra, men det femte landet har saknats. Då innebär samarbetet att vi inte kan gå fram med en lösning som omfattar alla. Det har lett till att vi inom några områden funderat på om vi inte skulle gå vidare med bara några få länder. Låt mig ge ett aktuellt exempel där Danmark ställt sig vid sidan av. Det gäller vår konvention om social trygghet. Där har Danmark undantag, vilket jag anser förhindrar integrationen mellan våra länder. Samma diskussion finns beträffande en ny konvention inom arbetsmarknadsområdet. Även där har Danmark markerat att de kommer att ställa sig vid sidan av. Också det förhindrar en utveckling av samarbetet. Frågan om arbetsskadorna diskuteras i den nordiska socialförsäkringskommittén och handlar om att vi ska godkänna varandras bedömningar av arbetsskador. Själva reglerna om ersättningar, och under vilka förutsättningar man kan få ersättning, är dock olika inom socialförsäkringarna. Men när det gäller den medicinska bedömningen pågår där en diskussion, och jag har stora förhoppningar om att vi ska kunna komma fram inom det området. Sedan gällde det frågan om att förebygga hinder. Vi har mellan de nordiska länderna ett utvecklat samarbete inför de ministerråd som vi har inom Europeiska unionen, och jag ser med stor tillfredsställelse på det arbetet. Jag tror att vi kan vinna mycket där.

Herr talman! Det tror jag också. Jag tror att Norden kan bli en gemensam kraft inom det europeiska samarbetet. Därför är det viktigt med ett fördjupat samarbete. Jag hoppas att inte bromsen finns i Sverige, och det är bra att samordningsministern pekar på var det kan finnas hinder. En del av parlamentarikernas roll är ju att i sina egna parlament och i diskussionerna i Nordiska rådet ta upp och diskutera frågorna för att komma framåt. Inte heller jag pläderar för en total nivellering av alla regler inom Norden. De måste dock vara hanterbara för människorna, inte minst när det gäller tryggheten. Konsensusproblematiken är naturligtvis en broms i sig, även om jag tror att den är både viktig och riktig. Det är klart att man kan diskutera den, men det nordiska samarbetet mår nog väl av att ha en konsensusprincip. Att fortsätta diskussionerna föder nämligen mycket kreativitet. Slutligen hann jag inte i min förra replik ta upp frågan om rekommendationerna. Jag delar samordningsministerns uppfattning på den punkten; där måste städas betydligt. I min roll som Kontrollkommitténs ordförande förra året tog vi i en rekommendation upp antalet beslutssatser. De är snart så många och krångliga att det blir svårt att se vad vi egentligen vill, nämligen att ha klara och tydliga regler. Det ger bästa resultat.

Herr talman! Låt mig instämma i det som Agne Hansson säger om omfattningen av rekommendationer. Jag träffade den svenska delegationen för ett par veckor sedan, och jag har förstått att det nu sker en förändring som innebär att man kommer att avskriva många av de rekommendationer som är framlagda. Det är emellertid viktigt att vi uppnår resultat. Jag delar den uppfattning som både Holger Gustafsson och Agne Hansson gett uttryck för. Därför tror jag att det är viktigt att vi ökar koncentrationen i arbetet just för att nå fram och kunna visa på konkreta, tydliga resultat som underlättar vardagen och livet för medborgarna i våra nordiska länder. Nu tas stora steg framåt i hanteringen av dessa frågor.

Herr talman! Först vill jag tacka socialministern för de vänliga orden. Jag kom nästan av mig, men jag hade faktiskt redan gjort en anteckning om att ge socialministern en eloge för att hon som samordningsminister upprätthåller kontakten med den svenska delegationen och samråder med oss. Det visar hur bra det är att utse statsråd från riksdagen. De vet att uppskatta det parlamentariska arbetet. Men nu ska vi inte falla varandra i armarna helt och hållet. Jag vill understryka att antalet rekommendationer från Nordiska rådet minskat. För två år sedan var de 42 stycken, för ett år sedan 23 och i år blir de förmodligen ännu färre. Jag vill dock betona att om vi nu går denna önskan till mötes och antar färre rekommendationer hoppas vi att de få som vi då antar i större utsträckning också blir genomförda. Det ska vi minsann följa upp. En gammal käpphäst för Nordiska rådet är att vi vill att regeringarna, när de lägger fram förslag för sina nationella parlament, ska redogöra för hur det ligger till i de andra nordiska länderna så att vi kan se om vi närmar oss eller fjärmar oss. Det klagas i motioner till riksdagen, som vi kan se av handlingarna, över att de nordiska frågorna i det nationella utskottsarbetet lyser med sin frånvaro. Det kan finnas skäl för det ibland. En del av det ansvaret får vi som sitter i Nordiska rådet ta på oss, men regeringarna har också ett ansvar att belysa de nordiska aspekterna om de tycker att det nordiska samarbetet är viktigt. Där finns en hel del övrigt att önska från regeringarna. När det gäller gränshindersfrågorna är det förvisso sant att det händer en hel del i Poul Schlüters arbete, men det är också sant att det kunde gå fortare. Jag kan utlova att Nordiska rådet kommer att fortsätta att driva på regeringarna i det fallet. Min kollega Runar Patriksson brukar plåga socialministern med frågor om de människor i Värmland som på uppmaning av arbetsförmedlingen tagit jobb i Norge, där blivit arbetsskadade och nu inte får full ersättning. Har socialministern något hopp att ge till dessa människor?

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag naturligtvis också förutsätter att om vi nu får en situation med en ökad koncentration, mindre antal rekommendationer från Nordiska rådet, förändras givetvis arbetssituationen för regeringarna. Vi ska göra allt vi kan för att uppfylla de krav som ställs på oss. Det är självfallet mycket rimligt att se det på det sättet. Jag vill återigen understryka att en ökad koncentration av arbetet rimligtvis måste innebära att vi kan uppnå fler konkreta resultat. Det är naturligtvis ett ansvar som vi från regeringarnas sida har att uppfylla. När det gäller frågor som rör socialförsäkringssystemet och de olika lagstiftningarna i våra länder vill jag återigen konstatera att många av de problem som kommit upp i den diskussionen hänger samman med en urdålig information och dålig kunskap om hur dessa system fungerar. Det är det ena. Det andra är att vi har olika lagstiftningar mellan våra länder. Jag tycker att det är djupt olyckligt att enskilda personer hamnar i en situation där man mister delar av den trygghet som man trodde att man skulle få. Det är bara att djupt beklaga att enskilda personer har hamnat i denna situation - därav det arbete som nu pågår inom den nordiska socialförsäkringskommittén där vi också förra året skrev under den nya gemensamma konventionen när det gäller social trygghet.

Herr talman! Om min vän Runar hade stått här hade han sagt: Tillsätt en haverikommission för att lösa de gamla problemen! Jag kan säga att ni får tillsätta kommissioner eller göra vad som helst, men man har ett visst ansvar för problem som har uppstått. Man kan inte bara titta framåt, även om det naturligtvis på sikt är viktigare. Sedan vill jag ta upp en fråga till. Jag delar uppfattningen att vår relation med de baltiska staterna nu ska bygga på samarbete på jämställd bas, men vi vet ju också att de ekonomiska förhållandena är väldigt olika. Det jag och många andra som deltar i frivillig- och folkrörelsearbete ser är att när man ska ha samarbete med organisationer i de baltiska staterna behövs det pengar, och de baltiska staterna har inte pengar ens för att delta i möten för att bygga upp samarbeten. Här skulle Sverige kunna driva, inom Nordiska ministerrådet men också ensidigt från svensk sida, att stödja samarbeten mellan frivilligorganisationer genom de svenska eller nordiska organisationerna, nu när man inte kan ge bistånd till de baltiska staterna längre. Jag hoppas att socialministern kan ta detta till hjärtat. Sedan kan jag bara säga, kanske som travesti på vad vi hör i den politiska debatten, att som nordist kan man när det gäller arbetet med gränshindren förvisso vara lite stolt men inte nöjd.

Herr talman! Det första Gabriel Romanus tar upp är att man inte bara kan låta bli gamla problem och gå vidare och försöka lösa de nya. Jag delar naturligtvis den uppfattningen. Det är inte heller vad som har skett i detta. Det har varit stort engagemang och skett stora insatser från en rad olika myndigheter som varit inblandade, just för att komma till rätta med de problem som enskilda personer har upplevt sig råka ut för. Jag vill bara understryka att även Socialdepartementet har varit inblandat i detta. Vi har alltså på intet sätt negligerat de här problemen. Vi beklagar dem djupt och har också genom olika insatser på olika nivåer försökt göra vad vi kan för att komma till rätta med situationen. Sedan har vi inte lyckats fullt ut; det vill jag dock säga. Men det beror kanske mindre på intresse och engagemang och mer på att lagstiftningen ser olika ut mellan våra länder, alltså Norge och Sverige. I detta fall gäller det också frågor som inte har med lagstiftning att göra utan kanske mer relaterar till avtal som sluts på arbetsmarknaden. När det gäller samarbetet med de baltiska länderna vill jag bara understryka att det naturligtvis är väldigt viktigt att utveckla samarbetet och att det ska ske mer på jämställd basis. Det är dock också viktigt att vi inte helt lämnar det samarbete som pågår och som kommer att fortsätta. Detta får ske successivt och i den takt i vilken de baltiska länderna vill utveckla samarbetet och där vi ser att det finns förutsättningar att arbeta på en mer jämställd basis i konkreta projekt.

Herr talman! Först skulle jag vilja tacka samarbetsminister Berit Andnor för att hon är här och deltar i debatten. De borgerliga partierna brukar ju klaga högljutt när en minister inte deltar i debatten. Tyvärr är de inte lika snabba att berömma när en minister verkligen är här och deltar, men det är positivt och bra. Herr talman! Det nordiska samarbetet är drygt 50 år ungt. Det är ett samarbete som i många stycken är unikt, ett samarbete som bygger på ett parlamentariskt samarbete å ena sidan och ett ministersamarbete å andra sidan. Det finns också en gemensam budget för samarbetet, vilket gör arbetet meningsfullt i så måtto att de klokheter som vi kommer fram till också går att realisera. Detta är unikt, och det borde vara något som vi alla står upp för och försvarar. Trots att samarbetet har dryga 50 år på nacken är det ett modernt samarbete. Från början hade det som syfte att underlätta för enskilda nordbor i deras aktiviteter över landgränserna. Passfriheten kan ses som ett exempel på detta. I dag handlar det om så oerhört mycket mer. I dag handlar det om ett gemensamt arbete för att underlätta för företagande i Norden. Det handlar om gemensamma kulturella satsningar och utbyten mellan kulturutövare. Det handlar om en gemensam kamp mot prostitution och narkotikahandel. Det handlar om gemensamma satsningar på forskning. Det handlar om ett envetet arbete för att eliminera de gränshinder som finns än i dag. Det handlar om att underlätta för nordiska ungdomar att finna feriearbeten i ett annat nordiskt land än hemlandet. Det handlar om att stärka Norden som den region den är i norra delen av Europa. Inte minst detta senare är ju ett starkt argument för att både fördjupa och utveckla det samarbete vi har i dag, att utveckla det nordiska samarbetet och relationerna med Baltikum och nordvästra Ryssland så att vi här uppe i norra Europa blir en stark region i det europeiska samarbetet. Herr talman! Under det senaste halvåret har det förts en diskussion i olika grupper om hur det nordiska samarbetet kan utvecklas. Ibland synes denna diskussion ha en ärlig bakgrund i att man verkligen vill att det nordiska samarbetet ska utvecklas och bli något ännu bättre än i dag. Den diskussionen vill jag gärna vara en del av. Men ibland verkar diskussionen föras med den enda utgångspunkten att det nordiska parlamentariska samarbetet kostar för mycket och har ett mindre värde än det europeiska samarbetet. Herr talman! Tyvärr måste jag konstatera att i den diskussionen har de nordiska talmännen med sin talesman den norske talmannen Jørgen Kosmo varit tongivande. Initialt fick man i varje fall uppfattningen att det var just ekonomin som styrde diskussionen, men som tur är har denna efterhand nyanserats. Det är bra. Nu handlar den mer om att göra samarbetet vassare, att använda redan fungerande strukturer i arbetet med att bredda det nordeuropeiska samarbetet, att samordna de olika parlamentarikersamarbeten som finns i norra Europa, att försöka finna kopplingar mellan det nordiska samarbetet och det europeiska samarbetet samt att försöka finna modeller för ökade kontakter mellan de nordiska utskotten och de nationella utskotten. Herr talman! Är det detta de nordiska talmännen vill är jag övertygad om att det går att finna en gemensam lösning. Men vill talmännen förändra partiernas möjlighet att fritt nominera ledamöter till de olika parlamentarikersamarbeten som finns, eller vill talmännen ersätta dagens fungerande samarbete med en teoretisk paraplymodell där det nordiska samarbetet urholkas och den existerande gemenskapen luckras upp, då är jag rädd att vi inte kan komma överens om framtidens strukturer. Det handlar inte om att vi inom den svenska delegationen är speciellt negativa till förändringar eller saknar förändringsbenägenhet. Vi om några har genom åren visat att vi hela tiden velat utveckla det nordiska samarbetet. Vi om några har gått i spetsen för att finna nya vägar att effektivisera samtidigt som vi fördjupar våra kontakter och kunskaper både inom den nordiska familjen och också i relationerna med såväl Baltikum som nordvästra Ryssland. Herr talman! Jag har tidigare uttryckt att jag ser det nordiska samarbetet som ett modernt samarbete, ett samarbete som ligger långt framme när vi nu börjar tala om en tydligare regionalisering inom det europeiska samarbetet. Låt oss inte missa möjligheten att utveckla detta samarbete, som ju i alla mätningar man gjort har en mycket hög legitimitet bland de nordiska medborgarna! Men låt oss samtidigt inte glömma den viktiga uppgiften att hålla ihop hela den nordiska familjen! Vi får aldrig, oavsett vilken struktur vi väljer, glömma bort att Sverige ligger relativt centralt i Europa i förhållande till Island och Färöarna. Vi har en oerhört viktig uppgift att hålla ihop hela Norden. Att tyngdpunkten just nu ligger kring Östersjön får inte innebära att vi tappar bort det viktiga samarbetet med Västnorden. Herr talman! Avslutningsvis skulle jag bara vilja kommentera det faktum att det under den senaste allmänna motionstiden dök upp en enskild motion där man ville att Nordiska rådet skulle läggas ned. Det är en motion som en folkpartist och en moderat står bakom. Motionen behandlas inte i detta betänkande, men jag tar mig ändå friheten att kommentera den. Motionärerna vill att hela det nordiska samarbetet omprövas, och de har redan sin lösning klar. Nordiska rådet ska läggas ned och ett utökat ansvar för frågorna ska läggas på de nationella parlamentens utskott. Om jag har förstått det hela rätt eftersträvar motionärerna ett utökat bilateralt samarbete alla länder emellan. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ordföranden i riksdagens kulturutskott har den uppfattningen. På mig verkar det som om motionärerna inte alls har förstått värdet av det nordiska samarbetet. De har inte förstått mervärdet av att finna gemensamma ståndpunkter inom områden som berör alla de nordiska länderna och inte förstått att detta samarbete inte går att ersätta med ett bilateralt samarbete. De har inte förstått att vi genom vårt samarbete ligger långt framme när det gäller just den regionalisering som vi ser i det vidare europeiska samarbetet. De har inte tagit till sig de fantastiska exempel på nordiskt samarbete som finns just inom kulturområdet, för att bara nämna ett exempel. Jag råder motionärerna att se lite närmare på Orkester Norden och det den gör för unga nordiska konsertmusiker. Inte skulle ett sådant samarbete kunna vila på bilateral grund. Och det är bara ett av många exempel. Herr talman! Det handlar inte om bilateralt samarbete eller nordiskt samarbete utan om både-och. Och det ska vara just den nordiska nyttan vi ska ha för ögonen när vi nu söker nya strukturer för det framtida nordiska samarbetet. Herr talman! Jag yrkar bifall till hela förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag hade just tänkt berömma samarbetsministern för att hon var närvarande. Det är lite synd att jag inte kan göra det eftersom hon är på väg att gå. Hon hade tydligen inte tid att stanna hela debatten. Sådant är livet ibland. Det får man finna sig i. Nordiskt samarbete och Nordiska rådet har haft och har en stor betydelse för oss nordbor. Historiskt vet vi mycket väl vad som har hänt och vad som är de stora delarna i det nordiska samarbetet. Den gemensamma arbetsmarknaden har spelat en stor roll. Vi var först med att se till att man inte behövde pass för att åka till de nordiska länderna. Och mycket mer som jag inte ska räkna upp, för det har räknats upp tidigare under denna kammardebatt. Men det är viktigt att detta nordiska samarbete fortsätter att utvecklas på ett bra och effektivt sätt. Det har nämnts ett antal frågor som vi som är intresserade nordister tycker är viktiga. Gränshindersfrågan och den före detta danske statsministern Poul Schlüters fina jobb har nämnts i ett antal tidigare inlägg. Det är synd att ministern har gått, men jag får väl vända mig till Lars Wegendal i stället. Och jag ska säga att detta är och förblir en ödesfråga som måste lösas. Gabriel Romanus var också inne på detta. Vi måste se till att finna lite politisk vilja. Det går inte bara att säga att vi nu har lagt fram ett antal förslag. Problemen måste också lösas. Jag vet, och ministern nämnde det tidigare i dag, att vissa frågor kommer att lösas, bland annat personnummerfrågan. Vi jobbar dessutom på att man ska godkänna utbildningar gemensamt också i Norden och så vidare. Vi är på väg. Men det måste ske snabbt. Det går liksom inte bara att säga att vi har olika lagstiftning i länderna. Den måste vi försöka samordna. Att vi i Sverige kanske vill ha våra extremt höga skatter kvar kan vi inte göra mycket åt med den regering vi har. Vi får byta regering för att vi ska få ett samarbete i den delen. Men i övrigt menar jag att det måste till en mycket större politiskt vilja. Gränshindren måste komma bort snabbare än som sker nu, annars kan man faktiskt börja diskutera vad som händer inom Norden. Detta tycker jag kanske är en av de viktigaste frågorna vi har, att se till att gränshindren kommer bort så att man inte bara får en katalog. Det måste vara så att en människa som flyttar från Danmark eller Norge till Sverige, eller tvärtom, vet vad som händer med pensionen, vet vad som händer med a-kassan. Vad händer om jag blir sjuk? De här frågorna måste vi se till att lösa, och de måste lösas snabbt. Jag vill poängtera detta. I övrigt kan vi konstatera att vi har ett samarbete med de baltiska länderna. Vi arbetar framåt för en demokratiutveckling och tänker på Ukraina, Vitryssland och nordvästra Ryssland. Jag vill i det sammanhanget säga att det inte råder något tvivel om vad Nordiska rådet har betytt för den demokratiska utvecklingen i de baltiska länderna. Jag är helt övertygad om att det har varit av mycket avgörande betydelse att vi så tidigt inom Nordiska rådet och inom de nordiska länderna satte ned foten och var tidiga med att erkänna de baltiska staterna. Jag skulle också här vilja säga att jag tycker att det är lite synd att vi inte har kunnat få den moderata motionen om att vi ska få in de baltiska staterna i Nordiska rådet tillstyrkt. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. Ett annat samarbete som jag tycker har betytt väldigt mycket för utvecklingen är det som sker i Östersjöområdet. Jag skulle vilja säga att på den konferens som vi hade för två år sedan inom BSPC, Östersjökonferensen, kunde vi notera att de ryska parlamentarikerna för första gången gick med på PSSA, det vill säga att Östersjön skulle vara ett speciellt område. Det samarbete som vi har kring Östersjön och om miljön spelar en oerhört stor roll. Vi har så småningom också lyckats få igenom kravet på dubbelskrov, och Helcom har accepterat detta. Visst har vi betydelse, och visst gör vi väldigt mycket. Det kanske också på något sätt är fråga om att vi i dag jobbar på olika fronter. Vi jobbar väldigt mycket med att få undan gränshinder. Vi ägnar oss mycket åt det kulturella samarbetet. Men vi har också fått en profilering mot våra närliggande områden, där vi betyder mycket. Jag har nämnt Östersjön. Jag har nämnt Ryssland. Jag kan nämna Kaliningrad, som också nämndes tidigare. I Kaliningrad står vi för hjälp med att få en vettig miljöutveckling. Vi står för företagsutveckling, och vi står för ett demokratiskt stöd. Herr talman! Nog gör vi mycket i Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet, men det är också viktigt att vi för en diskussion om Nordiska rådet och dess framtid. Jag tycker att det är viktigt att vi som är stora nordister också ser framåt. Vad vill vi? Vi vill utveckla. Jag upplever att vi är beredda att ta denna utveckling och att föra diskussioner om hur vi ska kunna utveckla Nordiska rådet och få det effektivare. Jag är inte rädd för att en och annan säger att Nordiska rådet inte har så stor betydelse. Det är då vi får debatten. Det är då vi kan påvisa att Nordiska rådet har stor betydelse. Jag ser faktiskt fram emot att höra Lennart Kollmats och Tomas Högström senare under debatten för att kunna bryta våra ståndpunkter mot varandra i denna viktiga fråga. Herr talman! Låt mig än en gång yrka bifall till den moderata reservationen och säga att vi som sitter i Nordiska rådet ser fram emot en spännande vecka nästa vecka. När ni andra är lediga diskuterar vi Nordiska rådets viktiga frågor.

Herr talman! Jag vet att vi ska ha votering vid debattens slut. Jag ska inte förlänga den onödigt mycket, hoppas jag, men jag tycker ändå att någon måste bemöta Kent Olssons resonemang om de baltiska staterna. Vi vill alla ha ett nära samarbete med balterna. Personligen tror jag att det samarbetet främjas av att den baltiska församlingen finns och att det nordiska rådet finns och att vi samarbetar med varandra. Jag tror inte att det skulle bli bättre om man slog ihop de två organisationerna, i varje fall inte i dagsläget. Min vision är snarast den att vi har EU, och vi har Östersjösamarbetet. Sedan finns de här täta regionerna med tätt kulturellt, geografiskt, historiskt och politiskt samarbete. Jag tänker på Nordiska rådet, Baltiska församlingen, Brittisk-irländska rådet, Beneluxrådet och kanske ytterligare några sådana. Sedan har vi ett samarbete mellan de nationella utskotten i en varierande konstellation av länder. Jag tror att det blir det bästa praktiska samarbetet. Om man skulle slå ihop Baltiska församlingen och Nordiska rådet skulle man snart upptäcka att de behövs var för sig igen, precis som den västnordiska gruppen har bildat ett eget litet råd trots att man är med i Nordiska rådet.

Herr talman! Gabriel Romanus räknar upp åtgärder - även ministern gjorde det tidigare. Och vi har nu fått med dem i Nordiska investeringsbanken - ministern ville ha med dem. Jag tycker att det är bra åtgärder, om vi inte kan komma dit vi vill. Balterna själva, Gabriel Romanus, ville vara med i Nordiska rådet, och det har de uttryckt under ett möte med Baltiska församlingen. Varför ska vi inte kunna ha en församling med åtta länder och utveckla samarbete där i stället för att bygga upp den ena institutionen efter den andra där vi har baltiskt samarbete? Det började med investeringsbanken. Nu sade ministern och även Gabriel Romanus att det är bra att vi har samarbete på ytterligare nivåer. Jag är helt övertygad om att det skulle vara betydligt bättre att få detta samarbete i ett organ där vi åtta länder som är närstående skulle kunna utveckla oss gemensamt. Men kan vi inte nå ända dit vill jag säga att jag ändå är glad åt att Gabriel Romanus tycker att vi ska utveckla samarbetet. Hur många organ han vill ha vet jag inte. Men vad jag förstår tycker Gabriel Romanus att vi ska ha ett utökat samarbete, fast inte i något gemensamt organ. Där skiljer sig tyvärr våra åsikter åt. Men jag vet att det finns ganska många inom Nordiska rådet som tycker som vi konservativa i den här frågan.

Herr talman! Jag kan mycket väl tänka mig att det blir en sammanslagning, även om jag inte anser att det vore lämpligt nu. Jag tror att man då snart skulle upptäcka att man var för sig behöver nybilda en liten grupp. Därför ser jag hellre samarbete på en annan nivå - Östersjösamarbetet, där Kent Olsson är ordförande i den stående gruppen - och att vi har kvar Nordiska rådet och Baltiska församlingen. Förvisso finns det organ där man kan samarbeta och inbjuda balterna att bli medlemmar. Nordiska investeringsbanken är ett. Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning är ett annat, som jag har tagit upp, och det finns säkert ytterligare ett antal.

Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten så här sent. Jag kan bara konstatera att skillnaden egentligen inte är så stor mellan oss. Skillnaden är att jag ser ett organ medan Gabriel Romanus ser ett antal olika organ som man kan bygga på med samarbete. Jag tycker att det skulle vara mer effektivt att ha ett organ där vi skulle kunna diskutera frågorna gemensamt än att ha många. Men för att låta oss sluta i någon form av enighet vill jag säga att jag tror att vi bägge två tycker att det är bra att vi har ett utökat samarbete med de baltiska staterna. Sedan skiljer vi oss åt när det gäller om vi ska ha flera organ, som Gabriel Romanus vill, eller om vi, som jag vill, ska låta balterna vara medlemmar i Nordiska rådet.

Herr talman! Det är intressant att få vara med i en debatt om Norden och Nordiska rådets verksamhet. Det är klart att tonläget höjs lite grann när Kent Olsson och Runar Patriksson kommer. Det var lite lågmält i början, så länge ministern var här, men det är inte för att ministern har gått som vi höjer tonläget. Jag tror att det beror på vårt engagemang i den här frågan som är ganska djupt och stort. Någon sade efter mitt förra inlägg från den här talarstolen att jag låter som en pastor. Det kan väl vara så när man är uppväxt i ett missionshus och har suttit på orgelläktaren i en kyrka i 40 år. Då har man väl hört den typen av samtal för mycket. Men jag tror ändå att det är viktigt med väckelsepredikantens ord när det gäller Nordenarbetet, även om jag tycker att det var en lågmäld och vacker debatt i början. Det är nämligen inte riktigt så vackert som vi säger. Här kommer vittnesbördet från mannen som bor vid gränsen, som så fort han kommer hem, redan i kväll om vi hinner votera i tid, träffar folket på Shell bensinstation i Töcksfors, som har åsikter om gränsöverskridande arbete. Norden i Europa, pratar vi om i det nordiska samarbetet. Jag tittar på min lapp. Det blir: Norden i EU-ropa. Så kan det också bli, herr talman. Jag tror därför att det är så ofantligt viktigt att vi inte låter oss lockas att ställa oss bakom motioner i Sveriges riksdag där man föreslår nedläggning av Nordiska rådet. Jag står helt bakom Lars Wegendals uppfattning om de motioner som har väckts i ärendet. Som boende vid en landgräns vet jag att det här är viktigt för folket, och det är glädjande att veta att Nordiska rådets arbete är viktigare för många än EU-arbetet. I praktiken är det ju många fler som pendlar över de nordiska gränserna än över Europagränserna. Jag står också bakom Lars Wegendals uppfattning, herr talman, i frågan om organisatoriska förändringar. Jag vet att talmännen både i Sverige och i övriga nordiska länder nu har den på sitt bord. Var försiktiga! Titta inte bara på kronor, utan titta på innehållet! Jag ska ge några exempel. Som ordinarie ledamot i den svenska gruppen har jag också ett engagemang som ordinarie ledamot i näringsutskottet. Jag har i dag ställt en fråga till statsministern om en sådan viktig sak som tågförbindelserna mellan Oslo och Stockholm, som är på väg att dö ut. Det är viktiga Nordenfrågor som vi nästa vecka naturligtvis kommer att ta upp på bordet i andrakammarsalen när Nordiska rådet sammanträder. I näringsutskottet har vi kommunikationsfrågorna som gäller Norden. Även om jag sitter i det svenska utskottet, som har med trafik att göra, känner jag bestämt att vi har en viktig uppgift att fylla i Nordiska rådets näringsutskott med trafikfrågorna på bordet. Det diskuterades i veckan. Trafikutskotten, det svenska och det norska, kom på gemensamt besök till Värmland. Vi träffades i två dagar. Jag tror att vi kan vara överens om att alla ser vikten av det nordiska samarbetet även i Nordiska rådet vad gäller dessa frågor. Det är ändå väldigt viktigt att vi skapar en nordisk arbetsmarknad med säkra och trygga jobb. Vår minister, som tyvärr har gått, säger varje gång jag hör henne att vi inte ska ha någon regelharmonisering. Jag vill påstå att vår socialminister och Nordenminister använder fel ord, herr talman. Det finns inget annat ord än regelförändring som kan gälla i sammanhanget. Det måste vara ett regelverk som innebär att om jag av Arbetsförmedlingen i Sverige tvingas över gränsen för att ta ett arbete, eftersom jag annars blir avstängd från arbetslöshetskassan, ska veta att jag åker till ett tryggt arbete - om jag skulle drabbas av sjukdom eller arbetslöshet igen. Så är icke fallet i dag. Många drabbas. Förra veckan hämtade kronofogden utmätningspengar hos en som var drabbad av detta problem. Den personen får sälja sitt hus, och familjen måste flytta på grund av att vi inte får ordning på problematiken i fråga om gränsöverskridande arbete. Det är inget litet problem. Ungefär 200 i min närhet pendlar varje dag. Jag kan garantera, herr talman, att i lördags när jag stod i ICA-butiken i min hemby kom en flicka som jobbar fackligt i sjukvården i Norge och sade: Vi har jätteproblem, Runar. Vi måste sätta oss ned. Vi måste kalla till ett möte. Det är många som inte tror att de vågar fortsätta att jobba över norsk-svenska gränsen. Så vill vi inte ha det, i all synnerhet inte vi som är politiker i gränskommunerna. Nu går talartiden mot sitt slut, men ta det här som ett vittnesbörd från mig om att 52-åringen Nordiska rådet är i sin krafts dagar och omedelbart borde sätta i gång och jobba hårt som 52-åring. Jag tycker inte han ska pensioneras ens vid sin 65-årsdag.

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i bifallet till reservation 2 som Holger Gustafsson redan har yrkat på. Jag har ställt frågan varför det nordiska samarbetet är så populärt. Det är inte så konstigt. När det gjordes en TEMO-undersökning våren 2004 var det 49 %, alltså flertalet, som föredrog Norden framför EU. Norden är populärt. Frågan hänger i luften: Varför är det så, när vi har lite svårt att popularisera Europasamarbetet? Jag tror att det är som skillnaden mellan att fira julafton och att fira nyårsafton. Julafton är något speciellt. Då kommer familjen samman. Det är gammalt och vant, och man begriper varandras språk. Alla har inte samma biologiska bakgrund, och det är väl det för annars blev det inavel. Men de flesta har det, och man har en gemensam historia. Nyårsafton är festen då när och fjärran kommer. Det är lite exotiskt, och den behövs också. När vi träffas nästa vecka med sessionen här i Stockholm kommer Nordens statsministrar, 55 ministrar, drygt hundra parlamentariker och tusen människor alltsomallt. Det är fest. Det är julafton. Då kommer familjen samman. Det här känner man i Norden. Varför? Jo, man har en tusenårig historia tillsammans. Ja, längre än det. Vi kan tala om vår urnordiska gemenskap som gör att vi har så lika språk. Så länge man har talat här, ända sedan inlandstidens dagar, har man kunnat göra sig förstådd med ett språk som är besläktat med vårt. Vad är det som gör att Kalmarunionen kändes så naturlig under 1400-talet? Varför har vi redan haft en euro långa tider? Det kanske inte är allmänt bekant. Låt mig påminna om att mellan 1872 och 1914 hade Danmark, Norge och Sverige kronan som gemensam valuta knuten till varandra så att mynten var giltiga till samma värde över landgränserna utan att behöva växlas. Hur kommer det sig att man 1952 instiftade Nordiska rådet? Jo, det var på grund av värdegemenskapen mellan fem länder och tre självstyrande områden i Norden. Man frågar sig då om Nordiska rådet är effektivt som arbetsredskap. Låt mig bara säga att 60 % av de rekommendationer som hittills har lagts av Nordiska rådet har effektuerats. Jag måste erkänna att jag är på mitt 14:e år i riksdagen. Det är långt ifrån att några 60 % av mina motioner har gått igenom, inte ens under den borgerliga regeringen. 60 % är aktningsvärt. Vad är det som gör detta? Jo, det är konsensusmetodiken. Man jobbar tills man är överens. Det är något speciellt med Norden. Man samtalar till dess att frågan är färdig. Samarbetsministern angav för- och nackdelarna med det sättet att arbeta. För den som är van vid ett nationellt parlament som detta är det uppfriskande och stärker tilltron till demokratin att få vara med i Nordiska rådet där vi känner att vi först och främst ska komma samman oberoende av den politiska bakgrunden för att dra utvecklingen framåt. Tiden medger inte att jag fördjupar mig mycket i att vi har haft framgångar i det nordiska samarbetet. Men eftersom Nordiska rådet är ifrågasatt, ha tålamod med mig när jag nämner några av de saker som Nordiska rådet har lyckats med. Vi kan till exempel nämna att för tre år sedan antogs två rekommendationer, en om nordiskt miljöhandlingsprogram och en om strategi om en bärkraftig utveckling varvid bland annat ingår rekommendationer för att verka för ratificering av Kyotoprotokollet och för att genomföra projekt för att prova Kyotomekanismerna i Östersjöområdet. Vi kan nämna att ministerrådet presenterade handlingsplanen vid FN:s toppmöte om bärkraftig utveckling i Johannesburg år 2002. Vi kan nämna de problem som har funnits men också de ansatser till lösningar som finns och som man kommer att jobba vidare med när det handlar om TV. Vi ska kunna se de nordiska programmen i varandras TV-apparater. Personnumren går framåt. Där är det som vi väntar på TV-fronten redan någonting som blir en verklighet, som ministern vittnade om. Vi kan nämna principöverenskommelsen att utomnordiska medborgare med permanent uppehålls- och arbetstillstånd inkluderas i avtalet om den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. Det är sant att skatteområdet har varit ett trögt samarbetsområde, men nu fick vi återigen en rapport; 2003 undertecknades ett bilateralt skatteavtal mellan Danmark och Sverige för att i den delen av Sverige där jag bor underlätta gemenskapen. Kostnaden för resan över Öresundsbron blir avdragsgill på båda sidorna. Pensionsförsäkringar från hemlandet eller bostadslandet kan tas med till arbetslandet och fortsätter att vara avdragsgilla mot inkomsten, och så vidare. På undervisningens område kan man nämna flera olika saker som jag inte tar upp nu för att vinna tid. Det finns ett särskilt perspektiv på det nordiska samarbetet som Finlands statsminister Paavo Lipponen lanserade 1997 med begreppet "den nordliga dimensionen" för samarbetet med våra närområden. På det sättet kan vi dra in balterna i gemenskapen. Utan att överge vår samhörighet som är tusenårig kan vi inlemma dem nu, när den ödesdigra och dystra muren har fallit, i den gemenskap som de tillhör med oss i Norden och med Västeuropa. Det går att hävda en nordisk identitet genom EU. Ja, det är angeläget. Också nordvästra Ryssland måste dras in i ett konstruktivt samarbete. Under 2004 har EU utvidgats kraftigt, inte bara med baltiska länder utan med flera andra länder i Central- och Östeuropa. Det är angeläget att öka vår möjlighet att hävda våra nordiska intressen i detta utvidgade EU, det som jag liknade vid nyårsfesten när man kommer från när och fjärran. Ett nordiskt block i EU-samarbetet - ja, men inte först och främst. Det handlar om att söka bundsförvanter i olika konkreta frågor allteftersom de dyker upp, EU-länder som har samma värderingar i konkreta frågor som vi i de nordiska länderna. Det går inte bara att sjunga lov. En julafton som saknar mat på bordet och ljus i granen skulle vara dyster. Det finns också brister i det nordiska samarbetet. Det går inte tillräckligt snabbt. Trots att vi har kämpat i 52 år har flera vittnat - Runar Patriksson alldeles nyss - om problemen när det gäller hastigheten. Vi vill lägga in en växel till. Det må väl tillåtas oss i oppositionen med reservationen från Kristdemokraterna. Vi ser att tusentals människor pendlar varje dag mellan de nordiska länderna, har sin bostad och nationalitet i ett land, sitt arbete i ett annat. Ett sådant exempel är Öresundsregionen där Öresundsbron inneburit en kraftig ökning av gränspendlare mellan Danmark och Sverige. Här finns det fortfarande regelproblem. De regelproblemen måste rätas ut och lösas. Kristdemokraterna vill därför i den reservation som vi har yrkat bifall till öka hastigheten.

Herr talman! Om det nordiska samarbetet ska utvecklas måste det utformas på ett sådant sätt att medborgarna känner delaktighet. Nordiskt samarbete måste märkas i människors vardag. Konkreta frågor som undanröjande av olika former av gränshinder har naturligtvis stor betydelse. En annan viktig fråga för att tydliggöra det nordiska samarbetet är hur vi lyckas förankra det arbetet inom det nationella parlamentet. Från delegationens sida har vi försökt ta ansvar för att involvera riksdagen i arbetet, men också för att följa upp de rekommendationer som tas i Nordiska rådet. Jag tror också att det är nödvändigt att vi blir mer pådrivande mot våra regeringar. Herr talman! I takt med att samarbetet med de baltiska staterna utvecklas och blir en naturlig del av vardagen blir behovet av att utveckla samarbetet med övriga närområden än viktigare. Jag tänker utifrån det uppehålla mig helt kort vid något som jag inte tror har varit uppe i debatten tidigare, nämligen Barentsregionen. I betänkandet nämns att ministerrådet ska fortsätta att utveckla kontakterna med bland annat Barentsrådet. Jag delar den uppfattningen och jag är övertygad om att det nordiska samarbetet tillsammans med andra aktörer som är aktiva i Barentssamarbetet kan åstadkomma mycket. Jag menar också att vi i det nordiska samarbetet kan ta ett större ansvar för att vara ledande i det arbetet. Låt oss komma ihåg två saker: För det första består den så kallade Barentsregionen av drygt 5,9 miljoner människor. Merparten, 4,3 miljoner, bor i Ryssland. Det bor ca 3,4 invånare per kvadratkilometer. Inom området lever ett antal ursprungsfolk, bland annat samer, komi, vepser och nenetser. Området innehåller mycket stora naturtillgångar i form av bland annat skog, mineral, gas och olja. Där finns några av vår tids största miljöhot i form av radioaktivt avfall. Till detta ska läggas att gränsen mellan Norden och Ryssland utgör en av de största skiljelinjerna mellan två helt olika socioekonomiska verkligheter. Kort sagt: Barentsregionen med nordvästra Ryssland utgör ett område med stora möjligheter, men också stora hot. För det andra vill jag anknyta till det jag inledde med, nämligen att nordiskt samarbete måste märkas i människors vardag. Ska vi vara lyckosamma i ambitionerna att öka integrationen mellan Norden och närområdena - då menar jag att nordvästra Ryssland i viss mån har en större betydelse - måste vi föra människor och deras verklighet i alla stycken närmare varandra. Herr talman! I betänkandet sägs bland annat att miljöarbetet runt Östersjön kan stärkas, liksom områden som berör narkotikamissbruk och människohandel. I nordiska sammanhang har frågan om människohandel för sexuellt utnyttjande diskuterats många gånger. Bland annat har Nordiska rådet arrangerat seminarier i frågan. Vid seminarierna har frågan om mäns ansvar diskuterats flitigt. Detta har skett utifrån det faktum att som i all handel bygger utbudet på att det finns en efterfrågan. Den efterfrågan står vi män huvudsakligen för. Vad det ytterst handlar om är att till synes vanliga nordiska män anser sig ha rätt att köpa sig tillgång till kvinnors kroppar. Män som köper sex kommer från alla samhällsklasser. Det är gifta män, ensamstående män, pappor, morfäder, bröder och makar. De fungerar ofta till synes alldeles normalt i samhället. Herr talman! Utifrån det faktum att män många gånger är frånvarande i debatten togs ett initiativ i våras för bildandet av ett nätverk av manliga riksdagsledamöter med syfte att i olika sammanhang lyfta debatten, påverka mäns attityder och på olika sätt bidra till kampen mot människohandel för sexuellt utnyttjande. I sanningens namn har vi i dagens läge inte åstadkommit mycket, men helt klart är att detta är ett sätt att försöka göra något. Det intressanta var att män från alla riksdagens partier, visserligen i olika omfattning, sagt sig vara villiga att ingå i ett nätverk. Till veckan stundar Nordiska rådets session här i Stockholm. Där kommer en mängd parlamentariker från de nordiska länderna att mötas - det har vi hört tidigare. Jag vill avsluta med att uppmana de män som på olika sätt deltar i sessionen att lyfta fram frågan om bildandet av liknande nätverk i sina parlament och kanske på sikt ge möjlighet till ett nordiskt nätverk. Se gärna det här som en utmaning. Om någon vill ha det upprop som låg till grund för bildandet av det manliga parlamentarikernätverket här i riksdagen kan ni få det av mig. Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag.

Herr talman! Eftersom Lennart Gustavsson nu får vara representant för regeringsmajoriteten ska jag ställa en fråga som är ganska viktig. Jag vet att Lennart Gustavsson och jag delar uppfattningen om vikten av det nordiska arbetet i Barents. Det är ett av områdena i Barents. Det är också hela det arktiska arbetet. Jag råkar ha fått uppgiften att sitta i den arktiska parlamentarikergruppen, som ende svensk. Där jobbar vi med hela området från Kanada till Ryssland. Vi har representanter från alla dessa länder, till och med från USA, även om de är dåliga på att närvara. Vi har diskuterat det här tidigare. Många länder har nu gemensamt samlats kring ett University of the Arctic. Det är en institution som egentligen har sitt säte i Arendal i Norge. Den svenska regeringen uppfyller faktiskt inte kravet gentemot University of the Arctic, trots att det ju är vi i Sverige som har lanserat IT in the Arctic som vår slogan för att ge möjlighet att utbilda sig om man bor i det arktiska området. Det gäller även telemedicinsidan, som ju är så viktig. Nu frågar jag Lennart Gustavsson: Har University of the Arctic någon gång varit uppe till diskussion i förhandlingar om budgeten? Det handlar om en så simpel summa som 5 miljoner kronor. Det borde läggas vid universitetet i Luleå, som huvuduniversitet i Sverige.

Herr talman! Det är roligt att få frågan som något slags närstående till regeringen. Jag tror att Runar Patriksson mycket väl känner till mitt engagemang i den här frågan. Av en händelse som ser ut som en tanke tog jag med mig en del av det underlag vi har haft i våra budgetförhandlingar. Jag ska väl inte avslöja allt om hur det går till i budgetförhandlingarna, men vi har lyft upp frågan om dessa resurser. Vi har inte lyckats komma fram, men vi är rätt envisa så vi får väl fortsätta att diskutera detta. Runar Patriksson och jag lyfte ju fram den här frågan när vi träffade samordningsministern. Vad jag hörde var att samordningsministern tog med sig frågan tillbaka. Vi får väl gemensamt fortsätta att lyfta fram de här frågorna. Jag tycker att just detta virtuella universitet är ett bra exempel på hur man kan samarbeta inom högskolan och universitetsvärlden inom områden där geografin är väldigt speciell.

Herr talman! Jag vet att Lennart Gustavsson brinner för frågan. Den ligger också väldigt nära dina hemområden. Det är inte minst en fråga för universitetet i Luleå som satsar väldigt mycket på den här frågan. Det är fler institutioner i Sverige som borde ha stöd i det arktiska arbetet. Det har jag debatterat med den än så länge varande undervisningsministern Thomas Östros. Han har ännu inte klarat av att komma till beslut. Det gäller också stödet till forskningsanläggningen i Abisko som ju betyder så ofantligt mycket för det arktiska arbetet. Det är viktigt att vi i det nordiska arbetet också lyfter fram de institutioner som vi har i Sverige som kan tillföra det nordiska arbetet mycket kunskap i till exempel miljöfrågan och undervisningsfrågan. Jag vill ge ett exempel. Jag kommer från Grönland där jag träffade chefen på lärarhögskolan i huvudstaden Nuuk som tackade för det initiativ som har tagits för möjligheten att utbilda lärare ute i byarna. Av 130 lärare som varje år utbildas vid lärarhögskolan på Grönland finns nu ute i byarna 30 som aldrig behöver besöka lärarhögskolan eftersom man kan använda sig av IT in the Arctic . Jag hoppas verkligen att Lennart Gustavsson tar tag i den frågan ordentligt vid nästa budgetförhandling så att University of the Arctic och IT in the Arctic blir Sveriges modell i det nordiska arbetet gentemot det arktiska området.

Fru talman! Jag vill göra en kommentar till att universiteten ligger i mitt närområde. Det är rätt, men man ska ha proportion på närområde. Jag har 21 mil till Umeå och 21 mil till Luleå. Det är inte cykelavstånd men näst intill. Jag har med mig det här. Runar Patriksson är väl medveten om att i ett samarbete handlar det om ett givande och tagande. Jag står naturligtvis bakom den budgetuppgörelse vi har kommit fram till tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Samtidigt förbehåller jag mig rätten att fortsätta att driva en del frågor. Där är det alltid bra om man kan få stöd från andra håll.

Fru talman! Nu är det ytterligare en värmlänning i talarstolen som tänker tala lite grann om det nordiska samarbetet. Som uppväxt i Torsby i norra Värmland på gränsen till Norge ser jag utbytet mellan våra länder som en naturlig del av livet. Man handlar, man arbetspendlar och företag flyttar över gränsen. Det är viktigt att det kan fortsätta och utvecklas än mer, precis som det står i betänkandet. Det ska göras lättare för medborgare att röra sig fritt inom Norden. För att det ska fungera och människor ska känna sig trygga i att ta arbete i ett annat land behövs information och kunskap. Man behöver också definiera och lösa gränshinder, precis som har sagts tidigare i debatten. I Värmland togs ett initiativ tillsammans med Norge för ett antal år sedan om att starta projektet Grensetjänsten. Det ligger mitt på gränsen mellan Sverige och Norge i Morokulien. Det har mer än sju års erfarenhet av arbete med gränsproblematiken. Det finns svensk och norsk personal i samma kontor. Den har till uppgift att ge information om de olika lagstiftningar som finns och underlätta för rekrytering, arbetspendling, företagsetableringar med mera. Där sitter en samlad kompetens från bägge ländernas myndigheter. Senaste året har Grensetjänsten hjälpt över 30 000 personer från hela Sverige. Det är inte bara värmlänningar som ringer dit, utan man tar kontakt med Grensetjänsten från hela Sverige. Det är viktigt för att hindra att flera människor hamnar mellan två länders lagstiftningar. Det har ett antal arbetspendlare gjort under de år som gått. Det har varit allt från föräldraförsäkring, arbetsskador och sjukskrivningar till att vara anställd i företag som går i konkurs. Genom det så kallade Grenserådet med sin unika sammansättning av representanter från olika myndigheter från de bägge länderna har man framgångsrikt lyckats lösa en mängd av de gränshinder som dyker upp. För oss som bor vid gränsen till Norge är pendlingen och utbytet mellan länderna, precis som jag sade i början, en viktig och naturlig del av vårt liv. Det borde inte finnas några större problem. Men tyvärr finns det fortfarande inslag i regelverk och andra förhållanden som upplevs som hinder. Jag anser att det behövs krafttag mellan länderna för att finna lösningar till att förenkla de lagar och regelverk som hindrar arbetskraftens fria rörlighet mellan länderna. Grenserådets sätt att lösa problemet visar att allt inte behöver hanteras på nationell nivå utan mycket kan lösas mellan handläggare i olika myndigheter bara man talar med varandra och sitter vid samma bord. Jag hoppas att Grensetjänstens arbete kan fortsätta även under nästa år och framöver - då projektet löper ut - och att det ska ses som en viktig nationell angelägenhet och få del av nationella resurser. Människor från hela landet hör av sig, och ungefär 10 % arbetspendlar från just Stockholmsområdet. Fru talman! Jag vill samtidigt passa på att hälsa alla välkomna till Värmland under nästa år då hundraårsmarkeringen av unionsupplösningen sker. Det kommer att vara en hel del aktiviteter i och med att många myndigheter och organisationer planerar en mängd insatser för att markera det. Jag hoppas att en del av de pengar som avsätts till hundraårsmarkeringen kan komma de mindre projekten till del. Det spirar mycket energi. Många människor är engagerade i att integrationen mellan länderna och bygderna ska utvecklas. Fru talman! Jag vill med detta inlägg göra kammaren uppmärksam på det arbete som sker för att underlätta integrationen mellan våra länder och än en gång hälsa er alla välkomna till Värmland för att delta i alla aktiviteter som kommer att genomföras under nästa år.

Fru talman! Det har varit 52 spännande år med Nordiska rådet. Det har varit bra år, och det har varit betydelsefulla år. Men låt oss konstatera att vi också är i en ny tid. Det är nya samarbetsformer som växer fram. Det är nya organisationer, och det är nya aktörer. Till skillnad från Runar Patriksson anser jag att 52-åringen är trött och förtjänar att pensioneras. Om inte annat omvittnas det av andra talare mer positivt inställda till organisationsformen som sådan än vad jag är. Agne Hansson säger till exempel att reformerna fastnar i den politiska sörjan. Holger Gustafsson säger att vi behöver mer verkstad i Nordiska rådet. Det tar jag som intäkt för att man måste diskutera mer vad vi vill med det nordiska samarbetet och hur man effektiviserar det. Man ska kanske söka nya lösningar i stället för att ensidigt krama sig fast i en organisationsform. Den fyllde förvisso i sin tid när den tillskapades en viktig funktion. Men den platsar inte i dag. Det är min uppfattning, och den ger jag uttryck för i en motion. En ny tid ställer krav på förändringar för att utveckla det nordiska samarbetet. Låt mig redan nu slå fast att det finns en folklig förankring. Vi behöver fördjupa det nordiska samarbetet. Det finns ett stort intresse för nordiskt samarbete även utanför Norden. Det är därför jag anser att vi måste sluta att försumma det nordiska samarbetet. Det är just det vi gör genom att låsa in det i det nordiska rådet. Det är dags att flytta fram positionerna. Jag tror faktiskt att vi gör det bäst genom att lägga ned Nordiska rådet och söka nya former. Vi ska göra det nordiska samarbetet till en naturlig del av riksdagens arbete. Det är nämligen i de nationella parlamenten som det arbetet ska göras. Det är här förankringsarbetet ska göras. Det är här debatten ska föras. Det ska man inte göra vid Nordiska rådets julfirande. Det är viktigt för folket, sade Runar Patriksson. Det är viktigt för folket med nordiskt samarbete. Det är helt rätt. Men för folket handlar det inte om Nordiska rådet utan om resultatet av detta samarbete. Då måste man också vara beredd att börja resonera om det inte är dags för förändringar. Det är dags att vi mer självkritiskt börjar granska Nordiska rådets arbete och söker nya spännande lösningar. Det tycker jag behövs. Det är också intressant när vi ser på den utveckling som är att det hela tiden kommer nya organisationer. Det byggs nya strukturer. Det kommer fler och fler. Men när hör vi talas om att det dras ned som en konsekvens av att andra har kommit till? Det är alltför sällan. Över huvud taget tycker jag att diskussionerna i riksdagen i dag mer måste handla om vad det är vi gör. Vilka organisationer och strukturer har vi byggt upp? Vad är det vi får ut för det vi finansierar? Det är ganska betydande insatser som görs i olika former av organisationsbidrag. Vi skickar i olika former ledamöter till olika institutioner. Det är grupper, föreningar, organisationer, kluster och annat. Vad får vi ut av det? Enligt uppgift går två tredjedelar av riksdagens internationella resurser till Nordiska rådet. Det kan också vara ganska intressant att diskutera vilket resultat det ger. Jag tror att vi har en spännande framtid i att utveckla att nordiskt samarbete, men då får vi inte göra som i dag och låta det bli en angelägenhet för en grupp ledamöter som aktivt och engagerat deltar - vilket det förtjänar att ge en eloge för trots allt - i Nordiska rådets sammanträden. Jag tycker att mer av den debatten ska flyttas till de nationella parlamenten, för det är där de hör hemma. Jag har inte den här gången för avsikt att yrka bifall till vår motion. Det avser jag att göra efter nästa allmänna motionsperiod, då vi också har för avsikt att bjuda in representanter från andra partier att underteckna den motionen. Stödet för de synpunkter och de förslag som vi lägger i motionen är betydligt större än vad de flesta tror.

Fru talman! Jag liknade stämningen när Nordiska rådet träffas vid julfirandet, att jämföras med nyårsfirandet vid Europeiska unionens sammanträden. Det är hemtamt, och det är samma språk man talar. Då är det naturligtvis lika tråkigt varje gång när någon man ville se vid julbordet bestämt sig för att inte vara med, inte heller nästa år. Därför vill jag ställa några frågor. Hur kan det vara så att du som tillhör oppositionen i det här parlamentet och kritiserar det här parlamentet ändå tycker att Nordiska rådet ska vara felfritt, eller EU-parlamentet? Vi har ju synpunkter på EU-parlamentets sätt att vara effektivt eller mindre effektivt. Men våra partier står ändå för och våra personliga övertygelser är att vi ska fortsätta att använda de redskapen både i det nationella parlamentet, där vi båda är i opposition, och i det europeiska parlamentet, där vi har mycket kvar att göra. Varför skulle vi skopa ut Nordiska rådet som en bra regional mellannivå?

Fru talman! Du ställde frågan: Varför ska vi skopa ut Nordiska rådet? Jag skopar inte ut Nordiska rådet. Jag konstaterar att det har haft sin tid. Det är en ny tid nu, det är nya organisationer, nya samarbetsformer och nya aktörer. Då måste vi också vara beredda att ompröva tidigare lösningar som tidigare fungerade bra men som man i allt större omfattning ifrågasätter. Vi vet att Nordiska rådet samtidigt söker en ny roll, nya medlemmar och nya uppgifter. Snart finns det väl inga gränser - klotet är ju runt - för vad Nordiska rådet kan tänkas göra. Det tycker jag är ett besked från Nordiska rådet. Vi har också tittat på hur det fungerar, vad vi får ut av det och vilka andra lösningar som kan finnas. Då lägger vi fram ett förslag som innebär en reformering av det nordiska samarbetet. Vi tycker också att vi ska lyfta fram det nordiska samarbetet i de nationella parlamenten. Det är det vi tycker är en av de stora vinsterna med det.

Fru talman! Jag är återigen väldigt förvånad. Det är precis de här tankegångarna som vi har hört från isolationistiska partier då det handlar om Europasamarbetet: Vi ska inte samarbeta utanför vårt nationella parlament. Nu är det Nordiska rådet som du vill lägga ned. Nästa gång är det kanske rentav vårt medlemskap i FN? Sedan frågar du: Hur ska man effektivisera det? Så svarar du själv: Lägg ned det. Du efterlyser resultat. Vi stod i talarstolen från alla partier och pekade på den ena efter den andra konkreta landvinningen. Passfrihet långt före EU hade vi, transport av tjänster och personer, valuta över gränserna långt innan EU hade det. När det handlar om finansieringen ska jag fråga: Är du medveten om att vi har Nordiska investeringsbanken som ett gemensamt projekt, nu också i de baltiska länderna? Den drar in en avsevärd vinst. Så när det handlar om plus och minus drar Nordiska investeringsbanken runt vårt nordiska samarbete.

Fru talman! Det finns olika versioner och olika beskrivningar av Nordiska rådets ekonomi och annat. Att vi inte ska samarbeta utanför Norden har jag aldrig påstått. Jag har aldrig påstått att vi inte ska samarbeta mellan de nordiska staterna. Jag tycker att det är en billig argumentationsteknik du använder dig av. Jag vill utveckla det nordiska samarbetet. Jag vill utveckla samarbetet med Estland, Lettland, Litauen, Östersjöstaterna. Jag är för ett ökat samarbete, men jag tillåter mig att ifrågasätta under vilka organisationsformer det sker och vad resultatet är. Jag tror att Nordiska rådet mår väldigt bra av den här typen av debatter och den här typen av ifrågasättande. Jag hälsar dig välkommen till att formulera en gemensam motion om Europaparlamentet, så ska vi se vad den landar i. Där finns det också all anledning att ställa krav på effektivisering och annat. Det är jag först att instämma i. Då har vi i alla fall två motioner att klara till nästa allmänna motionsperiod, såvida vi inte får anledning att skriva en med anledning av en proposition under året. Till sist vill jag säga: Det kommer att vara julafton även i fortsättningen när det gäller nordiskt samarbete även om vi lägger ned Nordiska rådet. Däremot blir det kanske en annan dukning på det julbord som kommer att serveras.

Fru talman! Då är vi inne i en debatt som jag funderade på att avstå ifrån då jag tyckte att klämmen var så befängd. Men jag klarar inte av det efter att ha hört Tomas Högström. Jag återkommer till mitt inlägg. Har man levt vid gränsen vet man vad mänskliga kontakter, samverkan mellan företagare, vårdpersonal och privatpersoner betyder. Vid min gräns är 50 % av alla de bröllop jag som kyrkomusiker under 40 år spelat på gränsöverskridande bröllop. Jag upplever Nordiska rådet som ett viktigt instrument här i riksdagen, kanske ett av mina viktigaste instrument, trots att jag också sitter i trafikutskottet. Det är också viktigt. Jag hade utskottet med mig till Värmland, och vi träffade norrmän. Jag upplever Tomas Högströms ord i dag som lite påträngande. När jag kommer upp på mitt rum ser jag pappershögen ligga inför nästa veckas förhandlingar om viktiga nordiska frågor. Jag tycker mig märka en lite nonchalant uppfattning att vi som jobbar i Nordiska rådet nästa vecka, när Tomas Högström har plenifritt, har en vecka av fester, mat och dricka. Min soffa på rummet är fylld med papper som jag ska läsa under helgen och som jag ska ta på största allvar från kl. 15.00 på söndag eftermiddag. Jag tycker nog att Tomas Högström får utveckla sin kunskap om Nordiska rådets organisation innan han gör för många uttalanden.

Fru talman! Det var väl något av en bottennivå vi hamnade i just nu. Runar Patriksson tycker att min kunskapsnivå beträffande Nordiska rådet är alldeles för låg därför att hans fåtöljer är fyllda med papper. Enligt Runar Patriksson har jag tydligen påstått att det bara är smörgåsbord och annat. Det handlade om en liknelse med anledning av en annan liknelse. Det är viktigt för folket, sade Runar Patriksson. Det är riktigt. Men då ska vi ha klart för oss att det är det nordiska samarbetet som är viktigt för folket. Folket har nog en ganska ringa uppfattning om Nordiska rådet, om de nu över huvud taget bryr sig. Nordiska rådet är inte på de bröllop som Runar Patriksson besöker och spelar vid. Där är inte Nordiska rådet. Där är människor. Samarbete byggs mellan människor, mellan individer. Vi ser samarbete mellan företag och samarbete i nya former genom till exempel IT och annat. Men låt oss då beakta det. Jag håller helt med om att det är viktiga frågor som behandlas i Nordiska rådet. Jag har inte på något sätt velat förringa det arbete som Runar Patriksson och andra gör. Det poängterades dessutom än en gång att det görs under den plenifria perioden. Jag tycker att det arbete ni gör är hedrande. Men jag ifrågasätter den organisationsform vi har valt för det. Jag tycker nämligen att den här typen av ärenden, den här typen frågor och den här typen av diskussioner ska föras i de nationella parlamenten. Det tycker jag är en självklarhet, och det är det som kan lyfta de nordiska frågorna mer än vad man har lyckats göra i dag.

Fru talman! Är det en bottennivå att här inför parlamentet tala om vad som ska ske nästa vecka när vi har plenum? Det kan jag inte tro. Man får en känsla av att det är någonting som inte stämmer i kunskapen när Tomas Högström skriver en motion och i klämmen använder sig av orden "lägg ned". Om det hade stått i motionen och i klämmen att han tycker att vi ska göra förändringar i det nordiska arbetet, hade ingen av oss som har talat här i dag och jobbar med nordiskt samarbete sagt att det är någonting som vi motsätter oss. Jag sade det till och med i mitt inlägg till talmannen som jobbar med frågan. Jag har skrivit upp att Tomas Högström sade att allt ska göras här. Ska vi fatta alla beslut om FN, EU, OSSE och Nordiska rådet här? Är inte Tomas Högström ute och besöker något annat ställe i sitt arbete i riksdagen, eftersom han säger att allt ska göras här? Så är inte min syn på riksdagsarbetet. Det nordiska arbetet är en organisation med 52 år på nacken som har uträttat väldigt mycket. Men den 52-åringen får även kritik av mig emellanåt för regelverk som ännu inte fungerar. En sak är klar: EU är en stor organisation. Jag är övertygad om att Nordiska rådet ska ropa i EU, som jag sade i mitt anförande. Vi är på klara med att det behövs förändringar, men jag tycker att det är helt obegripligt att man kan skriva i en kläm i Sveriges riksdag år 2004 att Nordiska rådet ska läggas ned.

Fru talman! Efter den sista repliken från Runar Patriksson kan jag bara konstatera att han inte har läst motionen, men det var ju bra att han ansträngde sig och läste klämmen. I motionen för vi ett resonemang och ger en beskrivning av vad vi vill ha i stället. Det handlar om hur man för en del av de frågor som hanteras i Nordiska rådet till det här parlamentet, till den här salen och till utskotten. Det är ingen som har påstått att allt ska göras här. Vi är beredda att diskutera andra lösningar också. Vi är till exempel beredda att diskutera att de många organisationer som har tillkommit under Nordiska rådets tid också kan vara med på något sätt. Men vi förbehåller oss rätten att ha åsikter utan raljanta inslag från Runar Patriksson av den typ vi nu hörde. Jag rekommenderar honom att läsa motionen.

Fru talman! Som jag påminde om i mitt anförande har det nordiska samarbetet två dimensioner. Vi har regeringssamarbetet i Nordiska ministerrådet, och vi har det parlamentariska samarbetet i Nordiska rådet. Ministerrådet har en budget som är ungefär 25 gånger så stor som Nordiska rådets. Det är helt naturligt eftersom det är ministerrådet som verkställer och Nordiska rådet som utövar den parlamentariska funktionen. Såvitt jag har kunnat fatta av motionen, som jag naturligtvis har läst, föreslår inte motionärerna att ministerrådet och regeringarnas samarbete ska läggas ned. Det är bara den parlamentariska dimensionen som man vill lägga ned. Det är detta som jag tycker är lite gåtfullt. Det framgår ju av motionen att man är medveten om att det var det parlamentariska samarbetet som kom först och som drev fram ministerrådet och regeringarnas samarbete. Ni säger att ni vill ha ett bättre nordiskt samarbete. Då tycker jag att det är förvånande om ni tror att det blir lättare att driva på regeringarna om man tar bort det organ där parlamenten tillsammans driver på regeringarna, nämligen Nordiska rådet. Dessutom säger ni att det är viktigt att de nordiska frågorna kommer upp i de nationella parlamenten. Det är samma sak som gäller där. Även där är det Nordiska rådet och det faktum att vi i Sveriges riksdag har 40 ledamöter som är engagerade i Nordiska rådet som driver på för att få upp de nordiska frågorna på dagordningen. För mig är det egendomligt hur ni kan tro att det ska bli lättare att få upp frågorna i de nationella parlamenten om man lägger ned dem som driver på. Hur kan det bli lättare att få regeringarna att agera om man tar bort det organ som har funktionen att driva på regeringarna? Ni säger att man inte ska låsa in frågorna i Nordiska rådet. Vem sjutton är det som har sagt att frågorna ska låsas in? De är inte inlåsta.

Fru talman! Vår avsikt med motionen är att lyfta fram de frågorna i de nationella parlamenten. Det redovisar vi i motionen. Nu ifrågasätter Gabriel Romanus den lösningen för så här viktiga frågor, och det är ganska intressant eftersom vi just diskuterar hur till exempel europeiska frågor ska få ett större utrymme i de nationella parlamenten. Vi har också gjort klart betydelsen av att utskotten ska vara med så tidigt som möjligt och vara en del av processen. Det är inte bara i det svenska parlamentet som det sker. Det sker i de andra nordiska parlamenten och i andra EU-länders parlament. Då tillämpar vi en del av den diskussionen också på den nordiska dimensionen. Jag tror att de nordiska frågorna och de som engagerar sig för det nordiska samarbetet och för ett bra resultat av det nordiska samarbetet har större möjligheter inom ramen för de nationella parlamenten, till exempel Sveriges riksdag, än vad de har i dag.

Fru talman! Jag förmodar att ni tycker att de europeiska frågorna mår bättre av att man lägger ned Europaparlamentet också, även om parallellen inte är hundraprocentig. Om ni nu vill lyfta fram de nordiska frågorna i Sveriges riksdag och i utskotten, så gör det då! Det är väl inget som hindrar er. Det faktum att det finns 40 ledamöter av Sveriges riksdag som är engagerade i Nordiska rådet hindrar väl inte Tomas Högström att lyfta fram nordiska frågor i Sveriges riksdag och i utskotten. Har ni gjort det? Man blir ju lite orolig när man hör att Tomas Högström säger att tre fjärdedelar av de resurser som satsas på internationellt samarbete i Sveriges riksdag går till det nordiska samarbetet. Jag vet inte var den siffran kommer ifrån. Den mytbildning jag har hört hittills är att det skulle vara hälften, och inte heller det är riktigt. Men det är väl så att om man vill komma åt någonting sprider man gärna lite felaktiga myter om detta. Kärnan i vad jag säger är ju att ingenting hindrar Tomas Högström från att ta upp nordiska frågor i Sveriges riksdag. Varsågod! Det blir lättare om Nordiska rådet finns kvar och producerar underlag genom sitt nätverksarbete. En viktig del av det nordiska samarbetet är ju just att vi träffar kolleger från de andra länderna, lär känna dem och diskuterar frågor tillsammans. Det skulle ju försvinna om man lade ned Nordiska rådet. Då fick man ta särskilda initiativ varje gång man skulle resonera med nordiska kolleger. Det gör inte saken lättare på något sätt. Tvärtom är Nordiska rådet fortfarande en motor i det nordiska samarbetet. Det kan man inte trolla bort genom att bara säga att man är intresserad av nordiskt samarbete. Visa det först i stället!

Fru talman! Till Gabriel Romanus vill jag först göra ett klarläggande. Om den uppgift som jag lämnade är felaktig ber jag naturligtvis om ursäkt för det. Den är dock inte någon bärande invändning i min argumentation, men jag ska naturligtvis kontrollera den, så att det blir riktigt. Sedan sades det att det är upp till mig som ledamot att lyfta fram de nordiska frågorna. Men tycker inte fru talmannen och ledamoten Gabriel Romanus att jag har lyckats? Jag och min medmotionär har ju väckt en diskussion om nordiskt samarbete i det svenska parlamentet som så till den grad upprör många ledamöter av Nordiska rådet att de mangrant infinner sig för att försvara sina positioner. Då tycker jag faktiskt att vi har lyckats väldigt bra. Jag säger: På återhörande, Gabriel Romanus!

Fru talman! Tomas Högström är intresserad av nordiskt samarbete. Jag noterar i hans inledning att det är viktigt. Men sedan säger han att det nordiska samarbetet inte ska bedrivas inom Nordiska rådets ram utan det ska ske på annat sätt. Då frågar jag: Vad i det nordiska samarbetet tycker Tomas Högström inte är bra? Är det inte bra att försöka få bort gränshinder? Är det inte bra att vi försöker samarbeta kring Östersjön? Är det inte bra att vi sysslar med demokratiutvecklingen kring Ryssland-Kaliningrad och i Baltikum? Är det inte bra att vi som sitter i Nordiska rådet försöker att förändra de samarbetsformer som vi har? Det är faktiskt så att vi diskuterar just det som Tomas säger, nämligen att försöka samarbeta mer med de nationella utskotten och se över de samarbetsformer som vi har. Det är inte så att vi okritiskt tror att just den samarbetsform som vi nu har är bra, men vi noterar att det finns en folklig förankring och ett stort intresse för nordiska frågor. Och som sagt: Vad är det i detta som inte är bra? Vidare också några sakupplysningar. Kostnaden uppgår inte till tre fjärdedelar. Det är bra, Tomas, att du ber om ursäkt för den felaktiga uppgiften. Det kostar inte så mycket pengar. Det är inte heller så att vi här i det svenska parlamentet kan avskaffa Nordiska rådet. Det är en fråga som berör alla de nordiska länderna. Men, Tomas, jag kan ta tillfället i akt och hoppas att jag får bjuda in dig till en nordisk session, så att du får tillfälle att uppleva hur den är och kan ta del av engagemanget för Nordiska rådet. Hjärtligt välkommen till Nordiska rådets session för att höra vad vi diskuterar! Sedan kanske du ändrar uppfattning.

Fru talman! Jag vet att det inte är en ensidig åtgärd att lägga ned Nordiska rådet och att utveckla samarbetet mer än vad som i dag sker. Det är flera parter inblandade i det här. Det finns visst många viktiga frågor, och det är bra med ett samarbete om den gränsöverskridande problematiken, om Östersjön och om annat, men jag menar att de frågorna hör hemma här. Det är här som det verkligen ska visas ett engagemang i de frågorna. Vi behöver inte kanalen via Nordiska rådet för det utan vi kan tillsammans med de andra parlamenten hitta former för att söka ett samförstånd och gemensamma lösningar. Jag anser att vi inte behöver Nordiska rådet för detta. Jag är den förste att erkänna att Nordiska rådet har haft en funktion. Det erkänner jag än en gång, men jag tycker att framtiden rymmer andra lösningar. Vad gäller att delta i någon av Nordiska rådets sessioner: Ja tack!

Fru talman! Ja, då är Tomas hjärtligt välkommen. Jag hoppas att jag ska lyckas ordna det. Det känns bra. Jag noterar för det första en positiv sak, om man nu ska notera det som positivt, nämligen att Tomas Högström inte yrkar bifall till sin egen motion i dag. Jag hoppas att han kanske efter den här debatten tänker till lite grann. Jag noterar för det andra att jag egentligen tycker att det är bra att du går upp i den här debatten. Det har väckt ett intresse för frågan, och vi står nu inte här därför att vi är tvungna utan därför att vi tycker att detta är intressant. Vi delar din uppfattning att man också bör se över samarbetsfrågorna. Men då vill jag fråga: Hur har du tänkt dig detta samarbete? Vi är nu fem länder och tre självstyrande områden. Hur har du tänkt dig ett samarbete kring Norden? Ska alla de olika utskotten åka runt och träffas för att få i gång det multilaterala samarbetet, trots att vi nu har en form för att genomföra det? Du och jag är däremot helt överens om att vi ska ha med de nordiska parlamenten på ett helt annat sätt. Jag hoppas, Tomas, och det ser jag som positivt, att du tar till dig engagemanget och kanske får fler människor än nordister att gå upp i dagens debatt. Jag vet att det är sent och att många längtar hem, men det vore roligt att få fler ledamöter än vi som sitter i Nordiska rådet att debattera de här sakerna. Jag vill ge dig en eloge för att du är så pass modig att du för den här debatten med så många människor runtomkring dig. Vi som finns i Nordiska rådet ser det som angeläget, och jag har också uppfattat att du ser många av de här frågorna som oerhört angelägna.

Fru talman! Jag tror att vi kommer att få en utveckling som innebär att parlamenten kommer att söka sina lösningar. Det kan mycket väl vara precis så som du skissade på, att utskotten träffas. Det är åtminstone enligt min uppfattning en ganska bra lösning, tror jag, men jag vill inte låsa in det och säga att det ska vara en given form. Formen kommer att variera beroende på vilken fråga det gäller. Jag ser fram emot att vi tillsammans utvecklar de formerna. Jag bjuder in dig till en diskussion om vad vi kan ha i stället för Nordiska rådet.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga att den här debatten väcker så uppenbart heta känslor att en av talarna är så inåtvänd i sin beskrivning av jobbet under nästa vecka att han journalistiskt tror att alla vi andra är lediga. Jag tycker att det var dåligt av Kent Olsson att hävda att de som inte är med i Nordiska rådets session är lediga nästa vecka. Det vet du ingenting om. Fru talman! Det är sällan som jag har tänkt efter så länge innan jag skrivit en motion som när det gäller den här. Jag har märkt hur mycket känslor den väcker, också irritation över innehållet. Jag var på väg redan förra året, men valde då att avvakta efter att ha pratat med några inom och utom Nordiska rådets svenska delegation. Men i samband med årets motionstid insåg jag att de samtal som jag hade haft ledde fram till att något behövde göras. Resultatet är alltså den här tvåledamotsmotionen. Vi har under det gångna året diskuterat och diskuterar fortfarande hur vi ska utveckla samarbetet och inte minst arbetet med EU-frågor i riksdagen, och det är där jag tycker att vi i första hand ska sätta in våra resurser, även personellt som ledamöter. Här finns nu tydliga förslag om att utskotten på ett helt annat sätt ska involveras i arbetet utöver det som sker redan i dag. Det kommer ju faktiskt återkopplingar och dessutom samråd inför ministermöte, även om tidsfristerna ibland kan vara synnerligen korta. I utskotten får vi besök av ministrar eller statssekreterare. Vi får vit- och grönböcker att reagera på, och mer blir det. Jag tror att hela eller delar av utskotten i olika ämnesområden får möjlighet att på ett lättare sätt än i dag ta kontakt med lämpliga kolleger inom EU. Fru talman! Jag har någonstans läst att det nordiska samarbetet i stort har sin grund i språken och i kulturen, och det kan säkert stämma. Jag har nu varit med i kulturutskottet i över fem år och dessutom ett år i skatteutskottet. Jag har en gång varit med på en träff med Nordiska rådets kulturutskott under den här tiden. Dessutom har jag en gång varit med på en kulturkonferens på Färöarna, och den kom om jag ska vara ärlig mest att handla om turism. Därtill skedde många av föredragningarna på danska. Även om jag inte har några större problem med att läsa danska har jag uppenbara svårigheter att förstå en del av de föreläsare som använder danska språket. Jag har också mycket klart för mig att jag inte är ensam om de problemen. Det talas mycket om att frågorna ska vara eller till och med är förankrade i riksdagen, och det är möjligt att de är förankrade hos de enskilda riksdagsledamöter som är med i den svenska delegationen, men vad ser vi i utskotten och vad ser vi i betänkandena? Ja, inte är det särskilt mycket. Jag anser att det finns många tillfällen då man måste prioritera, och det här är ett. EU-arbetet och EU-samarbetet är för mig mycket viktigare än det samlade nordiska samarbetet i den nuvarande formen. Kan man då inte göra både-och? Jo, men jag tror att det samarbetet faktiskt sker bäst inom EU-ramen. Och Norge och Island har långtgående hängavtal, och förhoppningsvis kommer de att bli fullvärdiga medlemmar inom överskådlig tid. Sedan vill jag för säkerhets skull säga att jag tror mycket på internationellt samarbete. Jag tror på samarbete mellan de skandinaviska och de nordiska länderna. Men jag tror också på den stora vikten av samarbete om till exempel Östersjön. Men då måste också, som här har sagts flera gånger, Baltikum, Ryssland, Polen och Tyskland vara med, förutom Finland, Danmark och Sverige. Och man behöver inte ha Nordiska rådet som en paraplyorganisation för att ordna det samarbetet, inte ens för att hålla i gång ett gott nordiskt samarbete. Det hjälper då inte att organisationen är över 50 år. Tiden är en annan. Nordiska rådet har gjort många bra saker historiskt sett. Jag har läst förra årets debatt. Och det som främst tas fram, vilket även nämns här i dag ett par gånger, är passfriheten och fri arbetsmarknad. Men när togs dessa beslut? Ja, det är många år sedan. Jag tittade på Nordiska rådets hemsida i går. Jag fann då två sidor med underorganisationer till Nordiska ministerrådet. Det är 43 samnordiska, om jag förstår det rätt. Sedan tillkommer ytterligare 14 underorganisationer som verkar vara mer av rena tjänstemannaavdelningar. Det är alltså 57 underorganisationer. Det är inte mitt uttryck, det är det som står på hemsidan. Det är alltid lätt att lägga till en organisation eller en kommitté men oerhört svårt att ta bort någon. Och jag tror att det kännetecknar en organisation som funnits länge och som inte har marknadens tryck på sig att vara effektiv. Till sist: Det viktiga för mig är att vi har ett internationellt samarbete över hela världen. Vi är medlemmar i Europeiska unionen. Vi har släppt en del av vårt beslutsfattande dit. Vi har åtagit oss och vill i hög grad vara med och påverka vad som sker där och måste kraftsamla. Det gör vi i samarbete med andra länder. Men det behöver inte nödvändigtvis vara med andra nordiska länder, även om det givetvis inte gör ont om det skulle vara så.

Fru talman! Lennart Kollmats yrkar på att lägga ned Nordiska rådet - inte att effektivisera det eller att modernisera det. Han yrkade på att lägga ned det. Om en patient skulle vara sjuk ska det till en veterinär för att föreslå en sådan lösning. Sedan säger han att ett bärande motiv till att lägga ned Nordiska rådet är att han har svårt att förstå danskan. Det är sant att det kan vara svårt att förstå danskan. Men hur är det med lettiskan, polskan eller portugisiskan? Ska vi gå över till att tala engelska med varandra över Öresundsbron, eller ska vi möjligen, ordföranden i kulturutskottet, försöka öka förståelsen för skandinaviskan, inte minst hos det yngre släktet? Det är faktiskt så att med letterna och esterna, ja faktiskt med alla balterna, är det med ryskan man får kommunicera. De kan inte kommunicera med varandra. Deras språk liknar inte varandra såsom de skandinaviska, utan det är ryska tolkar som man använder. Är det lättare att kommunicera med balterna än det är med danskarna? Hur kan det vara ett argument för att lägga ned Nordiska rådet?

Fru talman! Det här med liknelser är inte alltid så enkelt. Vi har haft en väckelsepredikant och nu en pastor här som gör liknelser. Jag kan säga att min uppväxt inom Missionskyrkan är minst lika lång som herrarnas eftersom jag är äldre, även om jag inte är född i missionshuset. Jag har dessutom varit söndagsskollärare, scoutledare och så vidare. Det verkar som om det är organisationen som är viktig när Tuve Skånberg tar upp detta. Det är inte organisationen som är det väsentliga, utan det är väl samarbetet? Och det behöver inte alltid denna stora paraplyorganisationen. Jag har inte sagt att danskan var det bärande motivet. Jag är ledsen att jag inte förstår det. Jag förstår engelska bättre än jag förstår danska. Och jag tycker att det är balternas egen sak att klara ut vilket språk de ska använda när de samarbetar. Detsamma gäller om vi har polacker och tyskar med. Jag tror trots allt att engelskan i sådana sammanhang kommer att vara mer väsentlig än att balter, polacker och tyskar ska lära sig det skandinaviska språket, vad det nu är.

Fru talman! Lennart Kollmats andra argument var att han vill prioritera EU-samarbetet framför det nordiska samarbetet. Men mitt i meningen kom han på att det kanske inte är så alldeles enkelt att göra det om man vill ha med Island och Norge. Han talade om någon typ av hängavtal. Men Island och Norge är som de är, och de har som nationella och suveräna stater inte gått med i EU, och det ser tyvärr inte ut som om det kommer att ske under överskådlig tid. De har liksom vi en folkvilja att räkna med. Vad menar Lennart Kollmats med att han klarar sig utan den samordning som finns i Nordiska rådet inför EU-möten och som vi gärna ser breddas med de baltiska staterna? Vi kan skapa ett gemensamt intresse i EU i Bryssel där vi gör gemensam sak, finnar, danskar, svenskar och kanske också går ärenden åt norrmän och islänningar ibland och tar stöd av balterna för de gemensamma värden som vi har i Norden med den nordiska dimension som vi har talat om. Men det vill Lennart Kollmats klara sig utan. Utskotten klarar inte av att flera gånger om året åka omkring och samordna. Där behövs det ett övergripande organ för att kunna utöva en samordning inför EU-besluten.

Fru talman! Vem man samarbetar med inom EU beror på vilka ärenden det handlar om. Det är inte alltid som vi har gemensamma uppfattningar ens inom de nordiska länder som är med i EU - Danmark, Finland och Sverige. Det kan finnas möjligheter att samarbeta med både större och mindre andra länder inom EU och inte minst också de baltiska staterna. Det samarbetet behöver man inte åka till Grönland för att bli överens om, utan man kan åka till Bryssel för att bli överens. Det är avsevärt mycket närmare. Jag tror att det är med delegater inom EU som man behöver ha det stora samarbetet. I utskottet har vi fått möjlighet att påverka ministrar innan det är ministermöte. Men vilken sådan möjlighet har vi fått när det gäller Nordiska rådet? Inte någon. Det är där som jag ser att vi behöver flytta över en del av vår egen kraft, av vårt arbete och av vårt tänkesätt mer till EU tillsammans med andra skandinaviska, nordiska, baltiska och nordeuropeiska länder men också med andra länder med vilka man kan skapa majoriteter och där det finns uppfattningar som passar in i vår politik.

Fru talman! Den som lyssnar noga på diskussionen här upptäcker att de två motionärerna har rätt olika infallsvinklar eller motiveringar till sin gemensamma motion. Den första talaren hävdar att det nordiska samarbetet blir bättre. Han brinner för det nordiska samarbetet. Och det blir bättre om man lägger ned Nordiska rådet. Medan Lennart Kollmats säger att vi nu ska koncentrera oss på EU-samarbetet och att vi måste prioritera det. Det nordiska samarbetet är inte så viktigt. Vi ska samarbete om Östersjön, och vi ska samarbeta åt lite olika håll, och för övrigt är danska ganska svårt att förstå. Jag har mer respekt för Lennart Kollmats argumentering. Den verkar mer ärlig. Jag försökte i replikskiftet nyss att påpeka att om man verkligen brinner för det nordiska samarbetet ska man inte lägga ned det organ som har varit och fortfarande är motorn i det nordiska samarbetet. Det är dessutom lite konstigt att en parlamentariker vill lägga ned ett organ som ska utöva det parlamentariska trycket mot regeringarnas samarbete. För det vill ni ju inte lägga ned. Nu verkar det som om Lennart Kollmats vill lägga ned, eller i varje fall dra ned på, regeringarnas samarbete eftersom han ironiserar över att det finns så många institutioner under ministerrådet. Det är lite originellt att kulturutskottets ordförande säger det då flera av dem är just gemensamma nordiska kulturinstitutioner. Jag trodde nog att den kulturella gemenskapen var extra stark mellan de nordiska länderna. Där är jag lite besviken på kulturutskottets ordförande. Oavsett vad man tycker om EU-samarbetet har det nordiska samarbetet en stark folklig förankring, inte minst på grund av den kulturella gemenskapen.

Fru talman! Vad har jag som kulturutskottets ordförande sett av det gemensamma nordiska kulturbetet? Jo, vi hade vid ett tillfälle besök av Nordiska kulturfondens vd, som gav en redovisning av vad fonden gör. I övrigt har vi inte haft ett smack att säga till om, inte ens när man träffade ett nordiskt filmavtal för fem år. Vi har en herrans diskussion om ett svenskt filmavtal. Vi har en offentlig hearing om ett svenskt filmavtal. Men vi har inte en aning om att det träffats ett nordiskt filmavtal. Tydligen är vi inte kompetenta att ha synpunkter på hur det ska se ut. Vi ska i vår träffa det norska kulturutskottet. Det har vi ordnat utan inblandning av Nordiska rådet. En utskottsskrivning som är lite intressant, apropå den folkliga förankringen, är den där det i betänkandet står att utskottet konstaterar att opinionsundersökningar tydligt visar på den starka folkliga förankring som Nordiska rådet har. När jag frågar folk utanför parlamentet vet de knappt vad Nordiska rådet är. De undrar om jag menar Föreningen Norden. De har 27 000 medlemmar, och det kan hända att de syftar på den. Men jag tror inte att Nordiska rådet har en sådan folklig förankring att det har kunnat visas i opinionsundersökningar. Däremot finns en folklig förankring när det gäller nordiskt samarbete. Vi har tidigare denna hallelujakväll varit inne på det - tills Tomas och jag kom i gång. Där finns en folklig förankring, och det har varken Tomas, som betonar detta ännu hårdare, eller jag sagt emot. Jag vill ju också ha en mycket stark förankring i det europeiska samarbetet. Det är där vi är medlemmar. Det är dit vi släppt en del av vår lagstiftning. Vi harmoniserar lagar. Det gör vi inte inom Norden. Därför vill jag poängtera vikten av det europeiska samarbetet inom EU.

Fru talman! Eftersom jag till skillnad från många andra talare inte vuxit upp i Missionskyrkan deltar jag inte i någon hallelujakör för Nordiska rådet. Jag har understrukit att det nordiska samarbetet har en stark folklig förankring, och jag noterar att i varje fall den motionär som nu är i elden vill minska det nordiska samarbetet och i stället prioritera det europeiska. Jag gillar inte den motsättningen. Jag tror nämligen att det europeiska samarbetet blir bättre om vi har ett bra nordiskt samarbete - inte minst för att vi har en kulturell, och även politisk, gemenskap. Som små stater har vi ett intresse av att stärka vårt inflytande i Europa, och även där kan det nordiska samarbetet vara ett verktyg. Jag beklagar att kulturutskottets ordförande tycker att han blivit förbigången när det tecknats filmavtal och annat, men jag får väl säga som det brukar sägas i företag när folk klagar över att de inte fått någon information: Det är inte bara att sitta och ta emot information. Även kulturutskottet i Sveriges riksdag och dess ordförande kan väl söka information. Sök information om ni är intresserade av nordisk kultur och nordiskt kultursamarbete. Ta kontakt med Nordiska rådet. Nu har ni tagit kontakt med det norska kulturutskottet. Det är mycket lovvärt. Det vill ingen förhindra. Man ska inte bara sitta och klaga över att man inte hört så mycket. Det finns ett omfattande nordiskt kultursamarbete, och om inte kulturutskottet i Sveriges riksdag och dess ordförande känner till det tror jag att det säger mer om kulturutskottet och dess prioriteringar än om det nordiska kultursamarbetet. Ursäkta att jag säger det, Lennart, men information kan man både få och söka.

Fru talman! Ja, det kan man. Jag är för det första glad att Gabriel indirekt tog avstånd från utskottets skrivning om att opinionsundersökningar visar att Nordiska rådet har folklig förankring, eftersom han betonar det samarbetet. För det andra sägs det i betänkandet, och har sagts gång på gång i dagens diskussion, att det ska förankras mer i parlamentet. Man inser att den svenska riksdagen ganska mycket ställts utanför. Gabriel nämnde tidigare att det i Nordiska rådets svenska delegation finns 40 delegater, 20 ordinarie och 20 ersättare. I utskotten finns 272 ordinarie ledamöter om vi räknar bort EU-nämnden. Om vi räknar in den finns där 289 ordinarie ledamöter. Representationen och förankringen i parlamentet blir väl större om ärendena och besluten tas där i stället för i Nordiska rådet? Därför tycker jag att det finns en skyldighet att komma till utskotten. Nu talar jag inte för min egen person, utan för att utskottet enligt min mening borde vara mer involverat i kulturfrågorna.

Fru talman! Jag ska tala utifrån en motion som jag skrev under den allmänna motionstiden. Den handlar om en verksamhet som heter Grensetjenst. För att anknyta till den tidigare diskussionen är det en liten men mycket effektiv organisation som bygger på samarbete mellan Sverige och Norge. Verksamheten är belägen i Värmland, närmare bestämt i Morokulien, och syftet är att underlätta arbetspendling över gränsen. Det är framför allt svenskar som reser över till Norge. Södra Norge är i dag en stor arbetsmarknad, kanske i synnerhet för oss som kommer från Värmland. Många reser över dit. Det finns dock en mängd så kallade gränshinder som kanske inte alltid kan övervinnas genom regelverk utan med god information och upplysning. De som jobbar vid Grensetjenst är människor som kommer från både Sverige och Norge. De har finansiellt och annat stöd från försäkringskassa, skattemyndighet, arbetsförmedling och så vidare på både den norska och den svenska sidan. Det är mycket viktigt att de unika kunskaper som byggts upp vid Grensetjenst får leva vidare. Grensetjenst är i dag ett EU-projekt och kommer att leva fram till december 2005. I min motion betonar jag starkt vikten av att verksamheten kan permanentas så att man även i fortsättningen ska kunna serva de människor som av olika anledningar rör sig över gränsen. Jag vet att socialminister Berit Andnor senare i höst ska komma till Värmland och titta på verksamheten, och det hade varit trevligt om hon varit i kammaren när vi har den här debatten. Jag ska dock återkomma i frågan för att kunna föra en diskussion om den med ansvarigt statsråd. Fru talman! Jag ställer mig bakom utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka Nordiska rådets svenska delegation, och speciellt dess president Gabriel Romanus, för ett mycket gott arbete. Det gäller inte minst i samband med förberedelserna för Nordiska rådets session som äger rum i Riksdagshuset i Stockholm nästa vecka. Jag kan emellertid inte låta bli att säga att jag förvånas över de blandade åsikter som den borgerliga gruppen visar upp i dag när det gäller Nordiska rådet och dess arbete, och över Tomas Högströms och Lennart Kollmats åsikt om att lägga ned Nordiska rådet. Man ska ju alltid locka fram det positiva, och därför är det glädjande att det i dessa partier finns stora grupper som sluter upp bakom Nordiska rådet och dess arbete. Jag vill inför nästa vecka önska lycka till i arbetet och hoppas att det blir givande och intressanta diskussioner. För oss i Norden är samarbetet kring Östersjön, ökade kontakter med Ryssland och utvecklingen i Arktis och Barents prioriterade områden i Nordensamarbetet. Samarbetet med Nordens grannländer utvecklas mycket snabbt just nu. Nordiska rådet har, som vi hört i dag, ett nära samarbete med den baltiska församlingen, och Estland, Lettland och Litauen är nu på väg att bli medlemmar i Nordiska investeringsbanken. Nordiska rådets samarbete med nordvästra Ryssland blir också allt viktigare. Mycket tack vare Barentssamarbetet säkrar vi en fredlig och stabil utveckling i regionen. Vi befäster också och vidareutvecklar de kulturella banden mellan folken och lägger på det här sättet grunden för en bärkraftig ekonomisk och social utveckling i området. Vi medverkar också till en utveckling som tar hänsyn till urfolkens intressen genom att de deltar i mycket av detta samarbete. Det är nödvändigt att ytterligare stärka de här processerna och stärka en ännu längre gående integration och ett utökat samarbete. För att åstadkomma detta fordras bra samordning, information, nätverkssamarbete mellan myndigheter, näringsliv och universitet, en bra fysisk infrastruktur samt bättre utnyttjande av distansöverbryggande teknik. Vid sessionen som börjar om ett par dagar kommer nya riktlinjer för samarbetet med nordvästra Ryssland att beslutas. Insatserna mot Ryssland kommer alltmer att samordnas med andra organisationer för att undvika det dubbelarbete som många gånger sker i dag. Detta tycker jag är mycket bra. Samtidigt som vi fokuserar på framtida samarbetsstrukturer i norra Europa får vi inte glömma bort det som har tagits upp här i dag, nämligen de nordiska kärnfrågorna. Att avlägsna gränshinder mellan länderna är vår enskilt viktigaste uppgift. Tyvärr har jag väldigt kort tid, fru talman, på grund av ett missförstånd. Jag vill dock avslutningsvis yrka bifall till utrikesutskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på Moderaternas och Kristdemokraternas reservationer.