Riksrevisionens rapport om statens främjandeinsatser för export

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 1 och 8. Det här betänkandet behandlar regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport över främjandeinsatser för export. I betänkandet har också ett stort antal motioner rörande handelspolitiken tagits upp. Det är flera olika aspekter på handelspolitiken som behandlas i betänkandet. Först vill jag säga något om Riksrevisionens rapport. Den innehåller dels iakttagelser som Riksrevisionen har gjort, dels ett antal rekommendationer till regeringen. Sammanfattningsvis kan sägas att man framför allt har sett på anpassning till företagens behov, koordinering från de olika statliga aktörerna, samverkan mellan de statliga aktörerna samt avsaknad av kunskap hos departement och myndigheter om den samhällsekonomiska nyttan med de nuvarande insatserna. Sammanfattningsvis menar Riksrevisionen att avsaknaden av ett samlat underlag om effekterna kan försvåra för riksdagens beslut om dimensionerna av framtida insatser. Riksrevisionens rekommendationer är att regeringen ska analysera hur väl statens insatser för att främja export överensstämmer med företagens behov. Vidare rekommenderar Riksrevisionen en samordning av de uppdrag som ges till de statliga aktörerna på området, så att de kompletterar varandra. Regeringen bör också förtydliga för dessa aktörer att de ska följa upp och göra utvärderingar av sina insatser, så att de har rätt innehåll och utformning efter företagens behov. I sin skrivelse instämmer regeringen delvis i Riksrevisionens kritik och avser att genomföra en del av de rekommendationer som Riksrevisionen lämnar. Man framhåller dock att de exportfrämjande myndigheterna inte själva kan öka exporten. De kan endast underlätta för företagen genom att minska trösklarna för export. Man menar vidare att det redan nu sker en samordning mellan de båda ansvariga departementen när det gäller regleringsbrev och styrdokument. Regeringen delar inte den uppfattning som framförs av Riksrevisionen när det gäller anpassningen till företagens behov. Man menar att underlaget är för litet för att dra sådana slutsatser. Sedan sker en omfattande redovisning av hur regeringen redan i dag arbetar med samordning mellan de olika exportmyndigheterna. Slutsatsen är att man redan i dag arbetar med uppföljning och analys. Vår uppfattning är att regeringen instämmer med riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer, men man samtidigt har invändningar mot praktiskt taget allt. Den bild regeringen vill måla upp är att man gör det mesta rätt och inte behöver ändra mycket på sina rutiner. Fru talman! Vi socialdemokrater menar att regeringen tydligare borde ha tagit till sig Riksrevisionens rekommendationer. Det är möjligt att de iakttagelser Riksrevisionen gjort i något fall saknar tillräckligt underlag, men det borde ändå ge regeringen en signal om att de finns en del brister vad gäller anpassningen till företagens behov. Det är också självklart för oss med en bättre samordning mellan departementen och de olika exportmyndigheterna. Det har även riktats kritik mot den exportvision som handelsministern presenterat, bland annat för att den inte ens har beslutats av regeringen och än mindre av riksdagen. Vi menar att det i stället behövs en exportstrategi som stärker företagen på tillväxtmarknaderna. Fokus bör ligga på små och medelstora företag. I denna strategi ska också förordas ett nationellt exportcentrum med principen "en dörr in". Detta skulle innebära att samordningen av de statliga exportmyndigheterna förstärks. En tydlig brist i regeringen handelspolitik är avsaknaden av stöd för lokala och regionala nätverk med företag som vill exportera. Vi menar att det behövs såväl rådgivning som stöd för sådana nätverk. Vidare menar vi att det behövs en förstärkt roll för Business Swedens regionala exportrådgivare. Vi menar att det för att öka exporten är av stor vikt att man kan få exportrådgivning över hela landet i stället för att statens insatser för exportrådgivning koncentreras till ett fåtal regioner. Vi socialdemokrater menar att det är direkt nödvändigt att Sverige har god närvaro i Asien, Afrika och Sydamerika. Det behövs också en representant i New York. Fru talman! Låt mig säga några ord om betänkandet i övrigt. EU:s inre marknad är för oss socialdemokrater väldigt viktig. För oss som sympatiserar med idén om frihandel är EU en hörnsten för att kunna få ett globalt frihandelsavtal. Det finns dock fortfarande avgörande problem på den inre marknaden. Det gäller inte minst de olika medlemsstaternas nationella regler, som närmast är av protektionistisk natur. Det kan noteras att inte alla länder fullt ut har genomfört tjänstedirektivet, vilket gör att tjänsteexporten på den inre marknaden inte fullt ut kan utnyttjas. Vi vill i detta sammanhang peka på den möjlighet som finns för framför allt små och medelstora företag att börja exportera inom EU på den inre marknaden. Det är ett konkret sätt att öka exporten i Sverige. Fru talman! Ökad frihandel skapar tillväxt och välstånd. Frihandel kan aldrig vara synonymt med rovdrift av människor, djur och miljö. Vi socialdemokrater menar därför att regeringen i ökad grad inte bara ska driva frihandel utan betona rättvis handel mellan länderna. Det kan också noteras att den huvudsakliga handeln i världen sker mellan de mest utvecklade länderna. Vi menar därför att man på EU-nivå bör inrätta en ombudsman som ska underlätta för utvecklingsländer som vill exportera till EU. Vi vill också betona behovet av att regeringen gör sitt yttersta i förhandlingarna inom WTO, så att vi får ett globalt frihandelsavtal. Vi menar också att öppenheten inom WTO måste förbättras. Det nyss ingångna Baliavtalet är en oerhörd framgång. Det är en stor framgång att inte minst de så kallade MUL-länderna nu har en möjlighet att enklare exportera till de mest utvecklade länderna. Vidare är det en stor framgång att frågan om handelsprocedurer är löst. Enligt vissa bedömare är det viktigare än tullfrihet. Fru talman! Den nuvarande minoritetsregeringen har velat ge intryck av att man sätter handelspolitiken väldigt högt på dagordningen. Det har varit mycket stora högtidstal och många vackra ord. Ofta har vi socialdemokrater kunnat instämma. När nu exporten minskar krävs det nya åtgärder. Vi har redovisat vad vi vill göra när det gäller bland annat att ta fram en exportstrategi och att stimulera framför allt små och medelstora företag till att ta steget ut för att börja exportera. Det handlar om att stödja nätverk av företag som exporterar med mera. Från regeringen redovisas inga nya förslag. Exportvisionen, som man gjort ett stort nummer av, innehåller en del bra förslag men också flera förslag som det är svårt att se skulle innebära någon större roll för exporten. Det är tydligt att regeringen tappat initiativet i handelspolitiken. Man vilar helst på gamla lagrar och har svårt att se framåt. Det är därför nödvändigt för Sveriges handelspolitik att vi får en ny S-ledd regering.

Fru talman! Föregående talare inledde med att berätta lite grann om betänkandet i dess helhet. Det är bra att vi får en sådan inledning. Jag tänker fokusera lite grann på syftet och göra det lite tydligare. Syftet med statens främjandeinsatser för export är just att stärka de små och medelstora företagens möjlighet att påbörja eller öka sin export. Det finns flera statliga aktörer och delstatliga aktörer på det här området. Vi har Business Sweden, som kanske är en av de större, Almi Företagspartner, Tillväxtverket, utlandsmyndigheterna, inte minst, och även andra grupper. Riksrevisionen koncentrerar sin granskning på fyra delfrågor: Är insatserna samordnade och utformade så att företagens behov tillgodoses? Är regeringens styrning ändamålsenlig, och har den uppföljbara mål? Fungerar samverkan mellan aktörerna tillfredsställande? Ger aktörernas uppföljning och utvärderingar tillräckliga underlag för att förbättra verksamheten? Det är fyra högst relevanta och, tycker jag, viktiga frågeställningar. Sammanfattningen av svaren på dessa fyra frågor, fru talman, är egentligen: nej. Riksrevisionen bedömer att insatserna tydligare behöver anpassas utifrån företagens behov. Man konstaterar att regeringens styrning inte sker på ett koordinerat sätt. Man pekar på att förutsättningarna för ändamålsenlig samverkan brister, och man säger att det saknas tillräcklig kunskap om insatsernas effekter för företagen och samhällsekonomin. Man brukar uttrycka sig diplomatiskt i den här typen av dokument. Men jag läser inte Riksrevisionens synpunkter på annat sätt än att det är en stor kritik mot hur statens främjandeinsatser för export fungerar. Man har helt missat målet: att stärka de små och medelstora företagens möjligheter att påbörja eller öka sin export. Det finns en del siffror som pekar på att kännedomen bland de små och medelstora företagen är liten om vilka möjligheter och vilket stöd som finns. Det är förstås högst otillfredsställande. Regeringen skjuter detta ifrån sig och beskriver hur man redan har börjat jobba med en del av de här frågorna och vilket bristande underlag Riksrevisionen har för en del av sin kritik. Jag tycker att de svenska företagen och det svenska näringslivet behöver en annan approach. Man borde ta Riksrevisionens förslag på större allvar. Man borde ta de här analyserna på större allvar. Jag tror inte att någon av oss som sitter i näringsutskottet ser den här analysen som någon nyhet. I de möten med företagare och företagsrepresentanter som många av oss har haft har vi fått samma bild. Man tycker att det är problematiskt med främjandeinsatserna för export. Man upplever inte att man får den hjälp man behöver. Man vet inte vilka vägar man ska gå. Samtidigt har vi en stor grupp aktiva aktörer inom det här området som gör bra insatser och som mer samordnat och mer koordinerat och med en tydligare styrning skulle kunna göra betydligt mer. Alliansregeringen har snart suttit vid makten i åtta år. Någonting borde ha kunnat hända. Det är klart att det har hänt något. Man har i och för sig bildat Business Sweden. Det är ju ett led i att kanske göra det hela något tydligare. Men uppdragen som sådana har inte förändrats, och fokuset ligger fortfarande långt ifrån det som de små och medelstora företagen efterfrågar. I Miljöpartiets motion tydliggör vi vår bedömning. Vi föreslår också att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att man i stort ska följa Riksrevisionens förslag. I betänkandet behandlas också andra miljöpartimotioner som kanske inte bara fokuserar på exporten, utan man tittar på handeln i stort. Där finns det en, i alla fall som jag upplever det, tydlig skillnad mellan allianspartierna och Miljöpartiet. Vi i Miljöpartiet ser att handeln aktivt kan bidra inom många andra områden än bara till att öka handeln. Vi ser att handel på ett tydligare sätt kan stärka arbetet med mänskliga rättigheter och stärka arbetet med att ta sociala hänsyn. Det handlar om miljö och klimat, om jämställdhet, om att ge utvecklingsländer större och bättre tillgång till läkemedel och om att handeln kan bli mer rättvis. Vi lyfter också fram problemen med WTO och den bristande insynen i förhandlingar. Man kan sammanfatta det med att man låter riksdagsbeslutet om politik för global utveckling slå igenom även på det här området. Det här är någonting som jag upplever skiljer oss från allianspartierna. Ni menar - ni får rätta mig i era senare inlägg - att handeln i sig inte ska användas för att uppnå mål inom det här området. Ni förespråkar andra medel. Men jag ser att handeln faktiskt kan vara ett verktyg även inom hållbar utveckling och inte bara i transaktioner mellan olika länder. Vi har en mängd reservationer i betänkandet. För tids vinnande kommer jag enbart att yrka bifall till reservation 1 och reservation 6.

Fru talman! Ärade kolleger och ni som sitter på åhörarläktaren! Dagens debatt handlar om regeringens skrivelse och reaktion på Riksrevisionens kritik i fråga om statens främjandeverksamhet, alltså den verksamhet som ska ge stöd till svenska företag och export på den globala marknaden. Att Sverige är ett exportberoende land känner vi till sedan tidigare. En stark export är helt avgörande för att skapa fler jobb i Sverige och därmed också en högre tillväxt. Därför är det oroande, fru talman, att vi kan se att Sveriges export minskar i dag. De senaste siffrorna, som presenterades av Business Sweden, visar på en markant minskning av svensk export på varusidan. Den växer inte heller på tjänstesidan. Det här är ett allvarligt läge. Tidigare har exporten utgjort ungefär 50 procent av bruttonationalprodukten i Sverige, vilket är en relativt hög siffra. I dag är den enligt SCB:s räkenskaper nere på 45 procent. Det är alltså en minskning. Detta beror delvis på oron för minskad tillväxt som finns runt om i Europa. Frågan blir allvarlig eftersom den största delen av vår export, 70 procent, går till de 28 medlemsstaterna i EU. De två länder som Sverige exporterar mest till är Tyskland och Norge. Därför blir statens främjandeverksamhet viktig, det vill säga hur staten och regeringen stöder våra företag att komma ut på marknaden. I dag är Sverige beroende av några få stora globala företag för den ekonomiska tillväxten och arbetstillfällena. När företagen i allt större utsträckning utlokaliserar sin verksamhet utanför Sverige påverkar det också den svenska arbetsmarknaden. Antalet jobb minskar, och problemen i inlandet i många av våra basnäringar blir märkbart kännbara. Därför måste den inriktning som främjandeverksamheten har mer koncentrera sig på de små och medelstora företagens behov av att komma ut på exportmarknader. Här finns en allvarlig kritik från Riksrevisionen, som även Socialdemokraterna och Miljöpartiet tidigare har uttalat. Det finns ingen samordning mellan de olika aktörerna som ska hjälpa till med att stödja de svenska små och medelstora företagen. Dessutom finns ingen uppföljning av den verksamhet som bedrivs, utan den sker vind för våg. Det är allvarlig kritik som behöver uppmärksammas. Det finns flera aktörer. Business Sweden är en. Verksamheten vid den regionala exportrådgivningen är en annan. Vi får inte heller i det här sammanhanget glömma Utrikesdepartementets och Näringsdepartementets roller. Här finns två departement som har svårt att samarbeta. Det kan vi se inom en rad områden. I det här sammanhanget finns grundläggande frågor som måste genomsyra svensk handel och exportverksamheten. Det handlar bland annat om PGU, det vill säga politik för global utveckling, som riksdagen beslutade om 2003. Den är till för att främja ett hållbart företagande, det vill säga en hållbar verksamhet som ska genomsyra samtliga politikområden - även svensk handel. Här finns brister. Låt oss till exempel titta på svensk vapenexport. Sverige är världsmästare i vapenexport räknat per capita - per person. Förra året exporterade Sverige vapen till övriga världen för nästan 12 miljarder kronor. Det var framför allt till diktaturer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Pakistan. Det är länder som kränker de mänskliga rättigheterna på ett flagrant sätt. Vi känner till oroligheterna i Saudiarabien under 2012 och diskussionerna om svensk vapenexport som pågick då. Regeringen sade på inrådan från riksdagen att kriterierna för svensk vapenexport till diktaturer måste ses över. De kriterierna har 2014 ännu inte kommit. Jag väntar med spänning på att se resultaten av utredningen och vilka förslag på restriktioner det blir för vapenexporten till diktaturer som Saudiarabien och Pakistan. Men det finns också frågor om handel och mänskliga rättigheter runt om i övriga världen. Här spelar ILO:s kärnkonventioner en central roll, som Sverige också har anslutit sig till. Det handlar om att inte bedriva handel med länder där barnarbete är markant. Det handlar om att upprätthålla rätten till föreningsfrihet. Det handlar om de fackliga fri- och rättigheterna. Vi kan se att svensk handelspolitik inte gynnar den typen av verksamhet. Tyvärr uppdagades för ett par dagar sedan att Stora Enso bedriver samarbete med ett företag i ett land där det förekommer barnarbete som en del av verksamheten. Det strider mot dels ILO:s kärnkonventioner, dels politiken för global utveckling. Här måste givetvis regeringen föra en diskussion med de svenska företagen och se över exportstöden och på så sätt utöva påtryckningar så att detta inte upprepas. Jag vill också säga några ord om handelspolitiken. Den har i allt större utsträckning överlämnats till EU. Det är egentligen bara vapenexporten och främjandeverksamheten, det vill säga stödet till de små och medelstora företagens verksamhet, som är nationell. Resten är EU. Här måste regeringen vara betydligt tuffare i sitt arbete inom EU i frågor om jordbruksexport. EU:s subventioner till jordbruksexporten riskerar att slå ut jordbruksproduktionen i fattiga länder. Dessa länder har också svårt att komma in på den europeiska marknaden. Vi ser tydligt att regeringens högtidsord inte lever upp till målen i jordbrukspolitiken. Här vill Vänsterpartiet se att det sker krafttag. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 6, men jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer.

Fru talman! Till att börja med yrkar jag att riksdagen lägger skrivelsen om exportfrämjande till handlingarna, och jag yrkar också avslag på de medföljande reservationerna. Vi ska tala om exportfrämjande i dag. Jag tycker att det är bra att vi får möjlighet att diskutera handelns betydelse och vilken roll främjande av handel spelar. Just nu pågår dramatiska händelser i vår omvärld. Jag tänker inte bara på det som sker bortåt Uralbergen. Över hela världen är en ökad protektionism en uppenbar global trend. I ett Europa där protektionistiska strömningar sprids alltmer kommer årets val till EU-parlamentet att vara viktigare än någonsin. Det är strömningar som riskerar att underminera själva grunden för EU:s fria rörlighet över gränserna och samverkan i stället för konflikt mellan Europas stater. Under många år har frihandelns vindar blåst friskt genom multilaterala WTO-förhandlingar och bilaterala handelsavtal. Det har inneburit färre handelshinder. Nu finns det dock tecken på att vinden ändrar riktning. Världshandelsorganisationen WTO visar i sin årliga rapport att antalet handelshinder förra året ökade markant med 32 procent. Det är en verklighet som vi i Sverige måste förhålla oss till. Ökad protektionism försvårar en växande världshandel. För ett handelsberoende land som Sverige med en export som överstiger hälften av vår bnp är det en mycket oroande trend. Frihandeln påverkar vår vardag mer än vi tror eftersom många av våra importerade produkter och tjänster blir dyrare till följd av höga tullar. I dag måste svenska konsumenter betala 12 procent mer för kläder och 17 procent mer för skor som importerats från USA. Därför är det intressant att det kommande frihandelsavtalet mellan USA och EU, det så kallade TTIP-avtalet, kan bidra till att skapa världens största regionala frihandelsområde. Sveriges export förväntas öka med 17 procent om avtalet träder i kraft. Både USA och EU har mycket att lära av historien och av handelshistorien. Den handlar mycket om begränsningar. I slutet av 20-talet mötte USA den ekonomiska krisen med isolering och protektionism. Att möta kris med mer av tullar och mer av slutna gränser är ingen bra väg framåt, vilket Sverige under samma tid visade genom att i stället bygga styrka med en öppen handel som starkt bidrog till förra seklets välfärdslyft. Fru talman! En fri handel är stommen för ett fungerande EU. I den våg av slutenhet och protektionism som går genom dagens Europa, ofta i samklang med främlingsfientlighet, kan och får frihandeln inte tas för given. Därför behöver Sveriges röst som liberal frihandelsvän stärkas inom EU. Liksom demokratin måste frihandeln vinnas av varje generation, och vill man värna om samarbete och fri rörlighet över gränserna är valet till Europaparlamentet senare under våren viktigt. Fru talman! Med detta sagt är det värt att kommentera betänkandets olika beståndsdelar. I sin granskning av statens främjandeinsatser för export har Riksrevisionen lämnat ett antal rekommendationer till regeringen och de statliga aktörer som ingått i granskningen. Utskottet och regeringen instämmer i delar av Riksrevisionens kritik. Regeringen har för avsikt att genomföra flera åtgärder med anledning av rekommendationerna. Mycket av det arbetet ligger i linje med rekommendationerna, och det har redan har initierats. När det gäller samordning av statens främjandeinsatser för export är det värt att notera att det, utöver den gemensamma beredning som fortlöpande sker, finns en interdepartemental arbetsgrupp i Regeringskansliet för att stärka samordningen på detta område. Statens utbud av främjandeinsatser motsvarar i stort företagens efterfrågan. Det är viktigt att verksamheten löpande följs upp och utvärderas. Därför är det bara att välkomna att regeringen givit i uppdrag till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser att ta fram och föreslå mätmetoder och indikatorer som kan användas vid utvärdering av statliga främjandeinsatser för internationalisering av små och medelstora företag. På många håll finns det redan fungerande system för resultatuppföljning, och regeringen för en löpande dialog med myndigheterna om behovet av uppföljning. Det är värt att erinra om att Riksrevisionens granskning avser verksamheten som bedrivits under perioden 2006-2012. I dag skriver vi 2014. Granskningen har därmed inte kunnat fånga upp effekterna av den organisationsförändring som skedde den 1 januari 2013. Då bildades en ny gemensam organisation för export- och investeringsfrämjande genom att integrera dåvarande Myndigheten för utländska investeringar i Sverige, populärt kallat Invest Sweden, in i Sveriges exportråds strukturer och skapa Sveriges export- och investeringsråd, som kallas Business Sweden. Den nya organisationen kan innebära en förenkling för företagen och ökad tydlighet samt leda till en mer slagkraftig och effektiv organisation för svenskt export- och investeringsfrämjande. Denna organisationsförändring tillsammans med de åtgärder som regeringen redan har vidtagit och avser att vidta med anledning av Riksrevisionens rapport gör att det finns anledning att se på positivt på utvecklingen. Vad gäller svenskt exportfrämjande vill jag understryka vikten av att det svenska exportfrämjandet bistår svenska små och medelstora företags export och internationalisering. Regeringen lanserade 2012, det vill säga för två år sedan, ett program för att nå visionen om en fördubblad export. Programmet innehåller 40 åtgärder som spänner över flera områden och omfattar uppdrag till bland andra Kommerskollegium och Business Sweden. 26 av dessa är nu avbockade och klara. Det är viktigt att framhålla att grundläggande principer om demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbart företagande och den av regeringen beslutade politiken för global utveckling måste genomsyra det arbete som utförs av olika exportfrämjande aktörer. Vi kan vidare konstatera att samtliga exportorgan har regeringens instruktion att arbeta utifrån principerna om hållbart företagande och avrapportera sitt arbete till regeringen. Det är dock så att frågan om hållbart företagande är, och även fortsättningsvis bör vara, företagsägd och företagsdriven. Fru talman! Frihandel är en viktig princip att slå vakt om. Sverige ska även fortsättningsvis vara en tydlig röst inom EU och andra internationella forum, såsom WTO, för en öppen och fri handel och för att motverka protektionistiska krafter. Ökad handel ger ökad tillväxt som i sin tur skapar bättre ekonomiska förutsättningar för länder och deras medborgare. Frihandel kan vara en stark välståndsskapande kraft för såväl världens fattigaste länder som de mer utvecklade länderna. Att värna principen om frihandel är därför både ett globalt och ett svenskt intresse. Samtidigt är det viktigt att framhålla att utvecklingsländernas intressen särskilt måste tas hänsyn till. Vad gäller betydelsen av att fortsätta arbeta för att förhandlingarna inom den så kallade Doharundan ska fortskrida vill jag betona betydelsen av den överenskommelse som ingicks i december i det så kallade Balipaketet inom ramen för WTO. Tack vare den slutliga framgång som Balimötet innebar har det tänts hopp om att den så kallade Doharundan någon gång i en framtid ska kunna slutföras, även om det samtidigt är viktigt att framhålla att vägen dit är lång. Det behövs fler frihandelsröster än Sveriges i det här sammanhanget. Det är viktigt att fortsätta arbeta för att förhandlingarna inom WTO fortskrider och för att det avtal som nu har nåtts genomförs. Fru talman! I en tid när Ryssland är berett att sätta beväpnade trupper i ett självständigt grannland på grund av att man vill ingå ett frihandelsavtal med EU kan ingen komma runt det faktum att frihandel har en alldeles särskild dynamik. Handel är världens språk, och det behöver talas i fler länder världen över. Vi ska vara tacksamma för att i fredlig ton få diskutera frihandel i dagens riksdagsdebatt och hoppas att den fredliga tonen håller sig även över de förestående replikerna. (Applåder) I detta anförande instämde Johan Johansson, Olof Lavesson, Cecilie Tenfjord-Toftby och Boriana Åberg (alla M) samt Mats Odell (KD).

Fru talman! Det är mycket i Hans Rothenbergs anförande som man kan instämma i, i varje fall den första delen och den avslutande delen. Men så kommer den ömma tån, nämligen Riksrevisionens rapport. Den omfattar inte hopslagningen av två myndigheter, säger Hans Rothenberg. Nu är väl inte min, och kanske de flesta andras, erfarenhet att en hopslagning av myndigheter är en riktigt bra bild av hur myndigheter fungerar. Det brukar vara en ganska rörig infasningsfas. Jag tror att det är ganska naturligt när två myndigheter slås ihop. Hans Rothenberg ska nog vara tacksam för att rapporten inte omfattar det. Regeringen har påpekat att underlaget för Riksrevisionens kritik är bristande. Det kan vi ha olika uppfattningar om, men jag kan lämna det för närvarande. Även om underlaget kanske inte fullt ut håller ger rapporten ändå en signal. Det kan finnas andra uppfattningar än den man har själv. Den behöver inte vara allenarådande så att man inte tar till sig annat. Jag har en fråga till Hans Rothenberg. Man säger i rapporten att samordning saknas. Då säger regeringen och Hans Rothenberg: Den saknas inte alls; det är helt okej som det är i dag. Förlåt mig, Hans Rothenberg, men är det riktigt seriöst att hantera Riksrevisionens rapport på det sättet?

Fru talman! Det gläder mig att början och slutet föll Börje Vestlund på läppen. Man kan ju inte alltid lyckas med hela hamburgaren. Det som Riksrevisionen förbiser i sin granskning - och där kan man väl rikta viss kritik mot Riksrevisionen - är de insatser som regeringen gör och har gjort både när det gäller Riksrevisionens kritik och att regeringen har förekommit kritiken. Det handlar inte minst om det åtgärdsprogram som handelsministern har upprättat där - som jag nämnde tidigare - 26 punkter är avbockade. I dessa punkter ingår bland annat samordning. Det görs en kontinuerlig avrapportering till såväl regeringen som riksdagen om hur exportfrämjandet utvecklas. Vi ska nog akta oss för att låsa fast oss för mycket vid modeller som säger hur exportfrämjandet ska ske respektive inte ske. Detta är en levande materia. Jag tror att det var Börje Vestlund som tidigare nämnde de minskade exportsiffrorna för Sverige. Det kanske är djärvt att nämna det när man företräder regeringen. Omvärldsförändringar såsom en stärkt krona ska vi vara ganska stolta över. Men omvärldsförändringar innebär också att basnäringen - pappersindustrin och skogsindustrin - får avsevärt högre omkostnader. Ytterligare en omvärldsförändring är att pappersanvändandet minskar. Det här är stora utmaningar, och i det sammanhanget måste man vara flexibel när det gäller exportfrämjande och samordnande.

Fru talman! Begreppet mundiarré har fått ett nytt ansikte i dag i och med Hans Rothenbergs inlägg. Jag ställde en fråga till honom, och sedan svarade han på någonting helt annat, men när jag inte fick något svar får jag väl ställa frågan igen. Det ankommer inte på Hans Rothenberg, regeringen eller kammaren att över huvud taget rikta kritik mot Riksrevisionen. Jag vill erinra om att vi har tillsatt Riksrevisionen för att granska oss. Det var det ena. Jag ställde en fråga om ifall samordningen är helt okej och fick svaret att det inte behöver vidtas några åtgärder. Är det riktigt seriöst? Det var min andra fråga. Jag hade också en fråga om exportvisionen. Kan Hans Rothenberg beskriva för mig och kammaren hur mycket exporten har ökat med exportvisionen? Jag tänker till exempel på det som jag brukar ta upp och som inte har något innehåll alls. För att öka matexporten utbildade man kockarna på ambassaderna. Hur många ton mat från Sverige - svensk mat och svenskt fläsk, som det just nu är kris för - har utbildningen av kockarna på ambassaderna inneburit?

Fru talman! Ju fler kockar, desto sämre soppa. Det har uppenbarligen varit många talskrivare med och formulerat Börje Vestlunds repliker. Börje Vestlund nämnde mundiarré och dylikt. Jag hade hoppats på en mer fredlig ton i replikerna här. Men det ska ju uppenbarligen vara debatt för debattens egen skull. I regeringens 40-punktsprogram ingår det också insatser och åtgärder för ökad samordning. Det går bra att ta del av de 40 punkterna. De finns på regeringens och UD:s hemsida. Samordningen är viktig för att få ett fungerande exportfrämjande. Det är viktigt med samordning mellan regionala instanser och också mellan dem som är utlandsbaserade. Det är inte alltid så roligt att behöva gå tillbaka och gräva i sådant som har hänt tidigare. Men när vi pratar om exportfrämjande och Börje Vestlund väser ur sig synpunkter om vad man inte ska säga och vad man inte ska ha synpunkter på, borde det vara på sin plats med lite självrannsakan. Det är två år sedan som vi beslutade i riksdagen att inrätta Business Sweden, som skulle samordna sådana insatser som investeringar i Sverige och ett ökat exportfrämjande. Det var Socialdemokraterna då emot. Det var Börje Vestlund som företrädde Socialdemokraterna i den debatten. Jag tycker någonstans att man kan se sig själv i spegeln innan man tar i med alltför starka brösttoner. När det gäller antalet kockar och hur de har påverkat exportutvecklingen är jag inte här för att genomgå läxförhör och rabbla exportsiffror. Men vi står fast vid den exportvision som Sverige har tagit fram och som utrikesministern driver om en fördubblad export. Den är en ambition som Sverige har all anledning att var nöjd, glad och stolt över.

Fru talman! Sverige är ett exportberoende land; nästan hälften av vårt BNP utgörs av export. 240 000 personer arbetar i företag som har merparten av sin försäljning i utlandet. Det handlar främst om maskintekniska produkter, skogsvaror, mineralvaror och kemivaror - detta enligt Näringslivets ekonomifakta. Frihandel är en av grundstenarna i liberalismen. Folkpartiet har alltid värnat om en handelspolitik som motarbetar protektionism och som arbetar för öppenhet. I Riksrevisionens rapport om statens främjandeinsatser för export konstateras att det finns en mängd olika insatser för att främja svensk export. Här ingår bland annat Exportrådet/Business Sweden, Almi företagspartner AB, Tillväxtverket samt svenska ambassader och konsulat. Enkäter till företagen har visat att utbudet i stor utsträckning täcker de behov som företagen anser vara de viktigaste. Dock har det framkommit att företagen inte alltid är nöjda med insatserna, och många har inte tagit del av erbjudna insatser för att komma i gång med sin export eller öka den. Dessutom har det visat sig finnas låg kännedom om vilka insatser som erbjuds, eller också anser företagen att de klarar sig själva. Riksrevisionen konstaterar också att det råder brist på samordning mellan berörda myndigheter och departement om hur insatserna ska utformas och genomföras. Slutligen anger rapporten att det saknas ett samlat underlag för att man ska kunna fatta bra beslut om framtida insatser. Många av er har tidigare nämnt dem. Jag välkomnar denna rapport så som jag gör med alla Riksrevisionens rapporter. De är verktyg som gör att arbete för förbättringar inom olika områden kan ske. Det här är dessutom en mycket viktig fråga ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Ju enklare det är för företagen att finna lösningar och vägar in på olika lukrativa marknader runt om i världen, desto större tillväxt och möjlighet för en ökad arbetsmarknad rent nationellt, men naturligtvis också lokalt i dessa länder. Att stänga gränser och hindra handel för annat än inom det egna landet är att stagnera och stoppa företagens förmåga att utöka sin verksamhet, och därmed förlorar Sverige fler chanser till arbetstillfällen. Sverige hör inte till de länder som har den politiken, glädjande nog. Regeringens svar till Riksrevisionens rapport är att man kommer att arbeta med flera av rapportens rekommendationer. Samordningen är något som man arbetar kontinuerligt med, och där det även inrättats en interdepartemental grupp för att ytterligare förstärka arbetet. Enkäten, som jag tidigare nämnde, hade en svarsfrekvens på endast 50 procent, och Riksrevisionen har inte tagit med aktörer på lokal och regional nivå i sin analys. De aktörerna är viktiga inte minst ur investeringsfrämjande perspektiv. För ett samlat underlag med överblick över effekterna av olika exportfrämjande insatser ska Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser få i uppdrag att ta fram mätmetoder och indikatorer som ska ligga som underlag för förslag om framtida insatser. Med hänsyn inte minst till utvecklingsländer måste EU:s jordbrukssubventioner, kvarvarande tullmurar, importrestriktioner och andra handelshinder avskaffas. Det är därför som det är så otroligt viktigt att vi är med i EU och kan påverka där. Handelspolitiken ska värna mänskliga rättigheter, respektera vikten av grundläggande arbetsvillkor där klimat- och miljöperspektiv ska ingå. Jag yrkar avslag på samtliga motioner. Jag vill också tillägga en sak som jag tycker är väldigt upprörande. Det har redan nämnts av Vänsterpartiet. I dag kan vi läsa i tidningen att Stora Enso har barnarbetare bland annat i Pakistan. Jag tycker att det är otillständigt. Det är inte det sätt som svenska exportföretag ska bete sig på. Börsnoterade företag i Sverige har något som kallas CSR att förhålla sig till. Det är corporate social responsibility, bolagens sociala ansvar. Bolag ska alltså ha en person som är CSR-ansvarig, och om man inte följer det ska man uppge i sin årsredovisning varför man inte gör det. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi hela tiden följer upp att våra bolag gör som de ska i fråga om etiskt och socialt ansvar i alla länder där de verkar. (Applåder)

Fru talman! Det finns anledning att påminna om att Sverige är ett mycket exportberoende land. Drygt 50 procent av vår bruttonationalprodukt har sitt ursprung i ett framgångsrikt arbete med export av svenska företags varor och tjänster. Staten har en viktig roll när det gäller att främja att exporten kan öka ytterligare. Nu har Riksrevisionen, som har framgått av dagens debatt, granskat dessa statliga insatser och lämnat ett antal rekommendationer till regeringen och de andra statliga aktörer som har ingått i granskningen. Här finns, som sig bör, också ett antal motionsyrkanden om att mer skulle göras och att mycket borde ha varit gjort för länge sedan - allt detta som vi brukar skriva när vi befinner oss i opposition. Självklart är det så. Det finns förslag om ett antal tillkännagivanden där riksdagen talar om för regeringen att den ska följa dessa rekommendationer. Regeringen instämmer i delar av den kritik som har framförts och säger sig tydligt ha för avsikt att genomföra flera av de föreslagna åtgärderna med anledning av rekommendationerna. Vi konstaterar också att regeringen redan har dragit i gång ett omfattande arbete i linje med rekommendationerna, även om mina oppositionskamrater inte uttrycker sig på just det sättet här i debatten. Nu har granskningen gällt verksamheten 2006-2012. Det innebär att man inte har kunnat fånga upp effekten av den omorganisation som genomfördes den 1 januari 2013, när den nya export- och investeringsfrämjande organisationen Business Sweden tillkom efter en sammanslagning av Exportrådet och Invest Sweden. Utskottet tror att detta kommer att innebära en förenkling för företagen och en ökad tydlighet och samtidigt leda till en mer slagkraftig och effektiv organisation för svenskt export- och investeringsfrämjande. Detta tillsammans med de åtgärder som regeringen redan har vidtagit och sagt sig avse att vidta med anledning av Riksrevisionens rapport gör att det finns anledning att se framtiden an med tillförsikt. Det är naturligtvis mycket viktigt att de pengar och resurser vi lägger ned på statligt exportfrämjande verkligen ger stöd åt våra svenska små och medelstora företags export och internationalisering. I de mindre företagen finns nämligen en enastående kreativitet och innovativ kraft som har stor potential inte bara här hemma i Sverige utan också på exportmarknaderna utanför Sveriges gränser. Detta stöd sker också på ett bra sätt genom arbetet inom Business Sweden och utlandsmyndigheternas, inte minst våra ambassaders, verksamhet. Dessutom har Regeringskansliets projektexportsekretariat under förra året hjälpt små och medelstora företag med exportfrämjande på särskilt svårbearbetade marknader i tillväxtländer. I mars 2012 lanserade handelsminister Ewa Björling regeringens exportvision med 40 åtgärdspunkter för att nå visionen om en fördubblad export. Det handlar om fem fokusområden: global frihandel, riktade handelsförbättringar mot enskilda strategiska marknader, en öppnare och bättre EU-marknad, en tydligare och mer positiv bild av Sverige i världen samt bättre tillvaratagande av expertresurser på hemmaplan. Här sker arbetet mycket inom Världshandelsorganisationen WTO och EU och genom konkreta uppdrag till Kommerskollegium och till Business Sweden och genom arbete inom Utrikesdepartementet. Detta är alltså ett mycket omfattande och ambitiöst arbete. Nu hävdar representanter för oppositionen att nästan inget sker. Någon menade att strategin borde beslutas av såväl regeringen som riksdagen. Det kanske är lite sent påkommet, med tanke på att 26 av de 40 punkterna redan har slutförts och resten är pågående. Det skulle inte vara riktigt effektivt att nu börja besluta om dessa saker. De har i alla fall kommit till stånd genom att det har tagits beslut om att de är i gång via uppdrag till olika myndigheter och aktörer. Någon annan menade att regeringen borde ta Riksrevisionens kritik på större allvar. Jag tror att det är tydligt, om man läser betänkandet, att det sker mycket och att regeringen har tagit till sig de relevanta delarna av Riksrevisionens kritik. Vi kan då titta på vad som föreslås. EU:s inre marknad är världens största marknad, och funktionssättet på EU:s inre marknad är helt avgörande för hur Sverige ska lyckas med exportsatsningarna och inte minst för hur EU-länderna ska lyckas skapa välfärd i hela unionen. Det handlar mycket om funktionen i den inre marknaden. Här driver regeringen på kommissionen, och kommissionens rekommendationer till enskilda medlemsländer är att genomföra reformer som ska säkerställa att marknaden når sin potential. Det är fyra områden som regeringen bedömer som särskilt viktiga under 2014. Det är utvecklingen inom tjänsteområdet, som någon var inne på, och genomförande av tjänstedirektivet över hela linjen, vilket skulle skapa många nya jobb och många nya förutsättningar för att bedriva verksamhet som genererar välfärd. Det är att det skapas en digital inre marknad. Det är framtidens varuproduktion. Det är korrekt genomförande och tillämpning av lagstiftning. Det låter lite byråkratiskt, men vi hade en hearing i näringsutskottet på våren 2012, tror jag, där vi granskade det här. En representant från Ikea berättade hur det fortfarande är i Tyskland, som vi kanske betraktar som mönsterlandet inom Europeiska unionen i att genomföra reformer. Där är det så att delstaterna talar om för Ikea: Nej, ni får inte etablera er här, för vi har kontrollerat att det finns tillräckligt med möbelvaruhus i denna delstat. Det är alltså ett skråväsen som vi avskaffade 1846 som lever kvar i Tyskland. Det är klart att det är stora hinder för att fler ska kunna få jobb, billigare möbler, husgeråd och allt möjligt annat som kan skapa välfärd. Dessa fyra områden måste nu drivas på med kraft för att man ska kunna komma till avslut så snart som möjligt. Det framgår också av exportvisionen att regeringen ska arbeta för att EU:s inre marknad också ska vara öppen mot omvärlden, detta som en viktig del av EU:s tillväxtstrategi. Som en kontrast till oppositionens tal om passivitet känns det angeläget att peka på att exportvisionen innehåller många konkreta åtgärder som ska förbättra exportmöjligheterna för just mindre företag. Här har Business Sweden getts i uppdrag att vidareutveckla exportstödjande tjänster som är särskilt anpassade till små företags behov. Det är konkret till exempel bättre villkor för att kunna följa med på exportdelegationsresor till särskilt svårbearbetade marknader. Den vänder sig också till företag som inte tidigare har sysslat med export. Man söker upp dem och försöker få med dem på aktiviteter. När det gäller till exempel exportgarantier och kreditgivning ska man öka kunskapen om vilka möjligheter som finns. Bland annat vänder man sig till banker och utbildar bankpersonal som när företag kommer dit och söker lån ska kunna peka på: Ni kan också få från Svensk Exportkredit och Exportkreditnämnden. Det är ett väldigt konkret arbete. Jag tycker att det står i stark kontrast till den passivitet som oppositionen försöker måla upp. Det är snarare kreativitet som präglar verksamheten. Jag vill också gärna säga till miljöintresserade debattörer att regeringen redan 2011 lanserade miljöteknikstrategin. Det är en strategi för att utveckla och exportera svensk miljöteknik och ett program som pågick från 2011 till 2014. Regeringen har avsatt 400 miljoner kronor för att främja forskning och innovation på området och underlätta att innovationer kommersialiseras på exportmarknaden. Till exempel har Business Sweden inom strategin genomfört särskilda insatser för att främja export av miljöteknik och förnybar energi till bland annat Brasilien - en hyggligt stor exportmarknad - Turkiet, USA och ett antal andra utpräglade tillväxtmarknader. Nu kommer resultaten att utvärderas på både företagsnivå och systemnivå. Det är knappast tecken på passivitet; det tycker i alla fall jag. Det finns ett antal motionsyrkanden på de områden som jag tagit upp här. Vi i utskottsmajoriteten avstyrker dem, då det i betänkandet framgår ganska tydligt att arbetet redan är i full gång samt att regeringen instämmer i delar av Riksrevisionens synpunkter och klart har deklarerat att man kommer att följa dess rekommendationer i relevanta delar. Jag yrkar därför avslag på samtliga motioner och att skrivelsen läggs till handlingarna. (Applåder)

Fru talman! Jag försöker nu med Mats Odell. Menar han, regeringen och majoriteten i det här sammanhanget att samordningen mellan Svensk Exportkredit, Export- och investeringsrådet, Exportkreditnämnden, Tillväxtverket och i viss mån även Kommerskollegium är optimal och att man därmed kan slå ifrån sig den kritik som Riksrevisionen riktar mot detta? Man har redovisat hur departementen samarbetar, men det var ju inte bara det som det handlade om. Det handlade om departementen och de exportfrämjande myndigheterna. Menar Mats Odell att det är optimalt som det ser ut i dag?

Fru talman! Jag försökte i mitt inlägg ge exempel på och ganska konkret beskriva verksamheter som är i gång där ett antal aktörer är inblandade. Det pekar på att det här inte är någon blind fläck hos regeringen. Men att därmed säga att allting är optimalt, att ingenting återstår att göra, tror jag vore hyckleri. Det tror jag inte är aktuellt i det här fallet.

Fru talman! Jag måste återkomma till exportvisionen. Man säger att den har varit framgångsrik och att den har lyckats. Däremot har man riktat kritik mot att den inte är beslutad. Och Mats Odell har naturligtvis helt rätt - varför besluta om den nu? Det skulle i så fall ha gjorts för länge sedan. Oavsett vilket har den de facto inte beslutats, och det har också Riksrevisionen pekat på även om man inte på just den punkten har kommit med någon kritik. Det är intressant med exportvisionen. Man har uppenbarligen vidtagit åtgärder i de här 26 fallen. Min fråga är dock: Vilka av de här målen eller visionerna är mätbara? Jag pekade på min favorit, maten. Det finns fler jag skulle kunna peka på, men jag tycker att det är det mest absurda exemplet. Eller rättare sagt: Själva målet är väl inte absurt, men åtgärden är absurd i sammanhanget. Det finns säkert mer man kan göra för svensk matexport än att utbilda kockar - på ambassaderna, dessutom. Förlåt mig, fru talman; jag trodde ärligt talat att det ingick i ambassadernas uppgift att sprida kunskapen om svenska mattraditioner och svensk mat på ambassaderna utan att man behöver någon utbildning. Men jag kan ha fel, fru talman.

Fru talman! Jag tvekar naturligtvis inför att försöka bedöma detta. Jag tror att Börje Vestlund hör till de ledamöter i kammaren som har störst erfarenhet av hur matlagningen faller ut på våra ambassader. Han är nog expert på det. Vad det har genererat i ytterligare export är svårt att bedöma. Utan att hemfalla åt verbal inkontinens eller annat tror jag att det här kommer att utvärderas, och då kommer Börje Vestlund att få del av det. (Applåder)